Etikett: hyperava

Kategorier
Termikflyg

FLYGSUGET LÄTTADE LITE I ONSDAGS/TORSDAGS.

 

 

 

 

 

Vi fick lite ro i våra  termiksjälar,

då vi förunnades  fint väder.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag har gått och suktat denna sommar efter några riktigt
fina dagar, så jag kunde åka ut med någon av mina
termikmodeller och få några timmar i luften.

Vädret har varit bedrövligt i år. Väldigt likt förra årets
sommarväder. Kallt och mycket nordostlig vind.

Nu blev det fint i veckan med temp runt 22 grader och lite
vind. Onsdags 3-4 m/sek och i torsdags 1-3 m/sek.

Det var upplagt, för att flyga till exempel nån av Avorna.

Jag åkte ut till min vanliga plats och mellanlandade på
turen hos Pär Lundqvist, då jag behövde en M2 skruv till
mitt sidoroder.

Han visade mig sin Eastbourne Monoplane i liten skala,
som han försett med elmotor. Sist han flög med modellen
var ca 1983 på en friflygträff på F10 Ängelholm.
Modellen var då bestyckad med en G-Mark tvåcylindrig
boxermotor.

Markägaren hade just klippt gräset, där vi flyger termik
och tagit vallen, så vi har  nu oändliga landningsytor.

Det var cumulusbildning, varför jag spetsade på bra termik.

Första starten gav mig en blåsa på 50 m, där jag stängde
motorn och kurvade upp mig till 300 m.

Sen var det slut med termiken. Från 300 m och till marken
inte ett enda ryck. Märkligt, för det var ingen sjöbris,
så vitt jag kunde bedöma.

Efter landning och montering av kamera nytt försök
och jag lyckades gneta mig upp igen. Jag tog alla chanser
att kurva, hur lite stig jag än hade.

Är det klent med termik, får jag inte vara kräsen.
För att kunna kurva upp mig måste jag flyga
väldigt aktivt och anpassa kurvradien efter blåsan.
Således kurvade jag brant,  för att hålla mig i kärnlyftet.

Var inte rädd att kurva brant, om du har en bra modell.
Korrigera bestämt om du ligger snett i blåsan.
Lita inte på att modellen själv centrerar.

Vid denna flygningen gnetade jag i 25 cm stig för
att komma upp.

Då jag väl kom upp på 250 m,  tycktes detta vara den
magiska gränsen mellan dåligt lyft och bättre lyft.
Väl där var det nu inga svårigheter att hålla sig uppe.

Pär kom med sin Odenman A2:a modifierad med radio.
Den modellen kan flyga på myras fis, så han kom
naturligtvis upp.

Precis som i onsdags fick jag i dag 2.5 timma i luften
med min Ava.
Även i dag var det segt med termiken, så det gällde
att flyga lyfteffektivt.

Så två goa termikdagar fick jag sittande i min
termikstol från Biltema !

Det är, som jag sagt tidigare: Man får inte missa tillfällena,
för de kommer inte  tillbaka !

Här kommer ett litet bildspel med modeller, piloter och natur.

Förresten, nu är naturen absolut som vackrast.
Överallt blommar det och dofterna är överväldigande,
om man har naturkänslig näsa.

Så ge dig ut i naturen termikmodellsburen !

 

;

 

Kategorier
Old Timer flyg

BENGT STIBNER MEMORIAL 2017

 

 

 

 

Denna post handlar om flygningen.

 

 

 

 

Som jag beskrivit tidigare, började själva flygmomentet
efter en lunch sträckande sig över 2 timmar…

Innan lunch var det statisk bedömning och lite trimflyg.
Låt mig få säga , att jag lämnade platsen 1715,  då jag egentligen skulle
varit hemma redan kl 1600.

Det betyder jag fick med mycket lite av bilder från flygandet.

Men de jag har,  ska jag redogöra för, så gott det låter sig göras.

En tävling i klassen OldTimer för friflygande skalamodeller är
något som utspelar sig saaakta…

Ingen stress utan man flyger och diskuterar och diskuterar
och diskuterar och flyger.

Således tar det tid.

Vädret var utmärkt med uppehåll och nästan ingen vind. Det i alla fall
då jag var närvarande.

Förutom mina bilder är här en länk till det som jag missade.
Bilderna tagna av en duktig fotograf.

Resultatet av tävlingen kan så småningom läsas på SMOS hemsida.

Här kommer mina bilder i form av ett bildspel för att ge presentationen
lite liv:

 

 

 

Kategorier
Teknik, allmän

CONTRAILS OCH SPETSVIRVLAR

 

 

 

 

Här ett perfekt åskådningsexempel

på strömningen efter en vinge.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Denna fina video med contrails  illustrerar hur luften strömmar efter en vinge.

Åskådliggjort genom den kondenserade vattenångan från motorernas
avgaser.

Man kan se den kraftiga nedåtriktade luftströmmen, som uppstår
efter vingen har ändrat riktning och hastighet på den luft, som
passerar vingen.

Vad som också är lätt att se, är hur luft transporteras från undersidans
högre tryck till ovansidans lågtryck över vingspetsen.

 



Vid denna strömning uppstår en vortex (virvel) i spetsen, vilken man
försöker minska  genom att använda winglets. Du kan se, hur
vortexen roterar inåt kroppen på respektive sida.

Alla virvlar kostar energi och att alstra lyftkraft kräver något,
som drar eller skjuter planet framåt.
Att skapa lyftkraft kostar motstånd.

Samma sak med spetsvirvlar, de kostar energi.

Kolla videon och begrunda.

Dessa virvlar uppstår, antingen du rattar en fullsize Airbus 380
eller en friflygande A1 modell.

Kategorier
Old Timer flyg

OM DU UMGÅS MED EN MODELLDIESELMOTOR…

 

 

 

 

 

 

 

…tillhör du dem, som för med sig en doft av…

 

…den stora världen. Alltså förbränd fotogen och härsken ricinolja.


De är ju två av de tre (fyra) beståndsdelarna i bränslet till en
modelldieselmotor.  Normalt kör man på eter, ricinolja,
fotogen och med en eventuell tillsats av amylnitrat.

Då jag växte upp,  var det diesel som gällde till våra linkärror.

Vi som sysslade med modellflyg på läroverket i Halmstad, kunde
lätt urskiljas från andra elever,  då vi spred den härliga doften
av  fotogen och i kläderna intorkad ricinolja.

Min goda lärarinna i fysik och kemi vid läroverket, fru Hellner,
betraktade alltid oss dieselmaskinister  med en anstrykning av
misstänksamhet, ungefär som hon befarade, att vi plötsligt
skulle kunna flyga  i luften…på grund av dofterna vi spred.

Jag minns,  min moder frågade,  varför min skinnjacka luktade
så märkligt och mitt svar var ju,  att det är ett impregnerings-
medel för skinnet…

På den tiden var det enkelt att få tag i eter på alla apotek,
men idag är det svårare,  dock  inget jätteproblem.

Ljudet av en underkompad modelldiesel är oslagbart
då den jobbar.

Antagligen kommer bruket av modelldieslar att försvinna,
som ett resultat av minskad kunskap och den tekniska
utvecklingen av elflygeriet.

För jag tror, många tycker, att varför ska man klabba
med fotogen, eter och ricinolja, då det räcker med två
hål i väggen och en strömbrytare ?

Men du,  som är gammal dieselanvändare, du förstår,
vad jag menar:

“Det är känslan att höra ljudet, att känna lukten och
uppleva vridmomentet i en diesel, i stället för en “skrika”
med glödstift!”

Jag är fullständigt övertygad om , att dieslar för
modeller kommer att överleva och ett fint tillfälle
att få se dieslar i aktion, det får du, om du tar dig
till Kungsbacka på lördag den 10. Juni där man har
ett meeting på Kungsbackaklubbens fält.

Vi ses bland fotogen- och eterångorna på lördag !

Det blir fint väder på lördag enligt yr.no.

Videon nedan på mekanikerns händer visualiserar begreppet:

Oily Hands !

…och så lite dieselflyg…

Kategorier
Segelflyg

OMBYTLIG VIND…

 

 

 

 

 

 

Hur vinden kan vända 180 grader på 30 sekunder.

 

 

 

 

 

 

 

Lördagens morgon började med fint väder, vilket innebar  23 graders värme
svag sydostlig vind.
Alltså iväg till min plats för termikflyg för en rejäl sväng med min ärriga Ava.

Jag monterade och startade min modell upp emot en sky som var beströdd
med nybildade Cumulusmoln, som sakta drev från sydost.
Vinden var ca 2-3 m/sek vilket gjorde det lätt att hålla modellen inom
rimligt avstånd. Termiken under nybildningarna var stark och turbulent,
så det for iväg upp snabb,t så variometern nästan fick hicka.

Eftersom jag är en morgonpigg människa, innebar det, att jag startade
omkring kl 0900.

Efter 45 minuter i termik landade jag för att byta acke i min GoPro.

Sen ny start, ny termikblåsa och uppkurvning till 300 m, där en flock
tranor låg och svängde. Jag flög rote med tranorna för att få lite fina bilder.

Just då det var klart, märkte jag att modellen stod och stångade mot västlig (!)
vind. Det var inte en svag pust utan vinden kom med 7-8 m/sek, som om man
tryckt på en knapp.

Detta var ett inte helt vanligt väderfenomen, då en liten kallfronts kalla luftmassa
ramlar ner mot marken och skjuter upp och bort den marknära varma luften.

Jag vet ju väl, hur sjöbrisen vänder vinden, men detta var något mera absolut.
Förutom att vinden blev stark, sjönk temperaturen från 23-24 grader till 16-17.

Efter vindskiftet kom markdimman vältrande. Inte så det hindrade flygning,
men inget jag önskar, då jag flyger.

Det värsta var ju, att jag lockat ut Pär Lundqvist med hans ombyggda ASW
utlovande fint termikväder.

När Pär monterat,  hade vi 10 m/sek och klokt nog beslöt Pär att stanna på
marken med sin modell.

Jag var nöjd med den 1.5 timma jag fått i luften och att jag fått ner min Ava
i helt skick.

Vid sista landningen visade det sig, att främre vingbulten var skadad i gängorna,
så den inte greppade riktigt, utan den hade glidit upp. Alltså satt vingen med en
enda plastbult. Inte konstigt att den flög lite som galopping ghost under final
och landning.

Jag bytte så klart bulten, så vingen satt säkert. Ibland har jag tur…

Alltnog, kan jag inte flyga, så kan jag gå en promenad med kameran i den täta
lövskogen och i snåren.

Det blev ju lite bilder. Tyvärr blev ju inte bilden på ärtsångaren bra, men det
handlade om långt avstånd och snabba ryck vid fototillfället.

I dungen fanns två näktergalar, som bankade iväg sina ibland hårda drillar.

På marken har örterna börjat komma.

Så dagen blev trots vindskifte lyckad, för sen eftermiddag åkte jag till stranden
och flög hang med min nylagade Gillette.

Om den flög ? You bet !

 

Nybildningarna blommar över det Sydhalländska  slättlandskapet.

Det kan inte bli mycket bättre…termik, vacker natur, en bra modell och min
bekväma flygstol från Biltema. (290 spänn)
Det är ju drömmen om ovanstående,  som har gjort,
att vintern med mörker och uselt väder gått att överleva

Pär monterar inför den flygning, som inte blev…

 Vingfastsättning M/Lundqvist: I Underkant på vingen två krokar som träs i två öglor i kroppen.
Vingen styrs med två stift. Överkanten av vingen en ögla som träs över en elliptisk skruv, som drar
fast och spänner öglan mot kroppen. Enkelt förklarat.

Det modifierade klaffsystemet på ASW:n.

Kontemplation

Näktergal…ganska oansenlig fågel med stark stämma.

Ärtsångare (tror jag)

En vresig invånare vid ekarna som vaktar fornminnet
vid Örelidgravfälter nära Tjärby Kyrka.

Det börjar spira. Detta är mycket små örter.

 

Kategorier
Teknik, allmän Termikflyg

DET ÄR JU KLART ATT ALLT SLITS…

 

 

 

 

 

…eller hur en modell kan se ut …

efter 700 timmar i termik.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag är en mycket aktiv modellflygare, som tar till vara varje chans
för flygning.

Eftersom jag till 90% är segelflygare, vill jag ha N-NV vind för hangflyg
eller svag vind och solsken för mina termikmodeller.

Den modell jag flugit absolut mest, det är min gamla HyperAva från
Wladimir Models i Ukraina. Det är en modell, om rätt intrimmad,
som flyger sagolikt bra med absoluta topprestanda.

Jag inköpte den för 8 år sen hos Lennart/RC-Teknik och den är
still going stronger…efter 700 timmar i termik !

En modell man använder till den är avsedd för, det vill säga flygning,
kommer ju att slitas. Lite barskt vill jag säga,  att de som har de blankaste
modellerna, det är de med minsta flugna modellerna…

Min erfarenhet är, att mycket av skadorna uppstår, då man på
marken förflyttar modellen. Exempelvis man kör fena och sidoroder
i garagedörrstolpen, man kan skada modellen under transporten i
bilen.
De flesta skador jag fått är vid landningar ute i naturen. Vid oplanerade
landningar i okänd terräng är det lätt att hamna i en spretig buske med
vassa taggar, som perforerar klädseln. Vad gör jag då ? Små hål tejpar
jag med klar tejp, större hål klär jag om med en bit Oralight.

Jag klär inte om en hel vinge för ett enda hål. Om jag tejpar ett hål i
vingen, påverkar det på intet sätt flygegenskaperna.

Annat som slits på min Ava efter 700 timmar i  termiken är fastsättningen
av huven i kolfiberlaminat. Den åker ju av och på och efter ett par tusen
gånger, blir den sliten. Där har jag fått lägga på kolfiber, för att den
ska snäppa fast ordentligt. Dessutom har jag säkrat huven med en bit
persiennlina, så jag inte förlorar den, om den lossar.

Min motor, en gammal Mega har hängt med alla år. Jag bytte lager i den,
men det var troligtvis inte nödvändigt.

Vingfastsättningen med två M4 skruv slits också.
Skruvarna, jag använder, Polyamidskruvar från Staufenbiel/Horizon,
byter jag med jämna mellanrum.

Experter påstod,  att plastskruvar inte håller…Ja, de har hållit för mig i mer än 8 år
utan att gå sönder.

Baldakinen som håller stabben, har jag slågit  sönder, då jag stött emot min verkstadsdörr
och den har jag lappat ihop med kevlartråd och CA.

Sidoroder/höjdroderservo byter jag vid behov. Jag använder HK platta vingservo
med metallvxllåda. Lite tyngre, men de håller.

Bromsarna är fästa med speciell tejp med suverän vidhäftning, som jag fått tag i.
Dessutom har jag förspänt bromsarna med 0,3 mm pianotråd, så de hela
tiden strävar efter att hålla sig stängda. Servon för med sin arm upp bromsklaffarna,
vilket är ett mycket enkelt sätt att operera klaffen. Alltså servoarmen påverkar klaffens
insida direkt utan komplicerade linkage.

Alla de skador jag beskrivit, är inget, såvitt jag kan bedöma, vilket har negativt påverkat
de fina flygegenskaperna. Min HyperAva flyger precis så bra, som jag vill.

När mina vingar ser ut, som om det fått ett hagelskott och är fulltejpade, river jag av
klädseln, vilket är ett pillerijobb, då klädseln sitt riktigt hårt fast mot kolfibern
på spryglar och annat. Men med hjälp av ett blad till en mattkniv löser det sig med
hjälp av tålamod.

Då klädseln är väck,  passar jag på att räta ut bakkanten och reparera dellaminerade spryglar.

Sen efter omklädsel blir Avan som ny och redo för nästa 700 timmar i termiken.

Skulle min kära HyperAva gå till de sälla jaktmarkerna har jag en helt ny Ava Pro,
som bara är provflugen och en annan fin 4-metersmodell som oxå är flygklar hängande
i min hangar.

Tja ovanstående lite av mina erfarenheter.

Ni ser, att D-boxen har varit i småsmulor och ny bit blivit inskarvad.
Klädseln säkrad med tejp mot D-boxen.

Här var det ett större hål i kläseln och då satte jag dit en ny bit Oralight.

Kolfiberbaldakinen som håller stabben har gått av. Lagades med kevlartråd och CA.

Biltemas tejp en räddare i nöden för modellflygaren.

Ibland kan bakkanten se ut som ett stormande hav.

Denna vingspets var i småsmulor, som ett krossat kexchoklad,
efter att modellen ramlade ner från en 15 hög gran
och naturligtvis landat på vingspetsen.

Bakkanten som är en bergochdalbana, rättar jag till,  då jag har av klädseln.

Vingfastsättningen med sina två M4 plastskruvar. Jag har satt på skydd i mitten
för enligt lagen om allts dj-het slinter jag med skruvmejseln då jag spänner skruvarna
och då kör jag mejseln genom klädseln…Nu blir det inga skador.

Undersidan vingen efter ett otal landningar på gräs och i stubbåkrar.
Det värsta att landa i ? Det är nyss slagna ärtåkrar. Ser ut som piggsvin
och går igenom vilken vinge som helst.

En skadad och tillfälligt stabiliserad bakkant.

Den reparerade D-boxen. D-box kevlar/kolfiber finns hos
Wladimir i längder du önskar. Även RC-Teknik kan fixa D-boxar.
Har du smällt en Ava,  kan du beställa i Ukraina precis den del,
eller den del av en del  du behöver.

Kategorier
Segelflyg

AVA I MYCKET GOTT SKICK

 

Ava RES 317 cm spv till salu

 

Jag vet om en Ava, spv 317 cm till salu.
Den är i mycket gott skick försedd med servo, acke och en 35 mhz rx.

Modellen är en RES, alltså utan elmotor.

Flyger den som mina Avor är det ett underbart plan.

Pris 4000 kr . Om inte avhämtning tillkommer frakt.

Googla Ava på min blogg och läs om modellen.

Vid intresse maila eller ring mig.

Kategorier
Modellflyg teknik

PROVFLYGNING AV ASW-15

 

 

 

 

 

Pär Lundqvist provflyger sin  ASW-15 vid Tjärbyhanget.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Efter idogt byggande, experimenterande och funderande skulle
Pär provflyga sin ASW-15.

Spännvidd cirka 3.5 m, byggd skalenligt i balsa och ply,
klädd med nylonväv.

Pär framhäver att modellen är ett experiment, då han försett
den med en utskjutande klaff. Originalet, som är ett flygplan i
den internationella standardklassen med 15 m spännvidd,
har ingen klaff.

Platsen för provflygningen var vårt inlandshang vid Tjärby Kyrka,
där resterna av en Litorinavall utgör själva hanget.
Hanget är ca 20 m högt över den omgivande slätten och med goda
landningsmöjligheter.

Vädret var typiskt provflygningsväder: Byig vind 5-7 m/sek
och kallt.
Vinden låg något snett på hanget från norr eller höger.

Efter montering, som sker ganska snabbt eftersom modellen
är försedd med vingfastsättning Modell Lundqvist med
krokar och hakar.
Servo kontakterna fast monterade i vingsadeln i kroppen
respektive  i vingroten, vilka kopplas då vingen sitter på plats.

Pär handkastade två gånger för att kolla framför allt stabbens
anfallsvinkel.
Det är en all flying stab på modellen, vilket underlättar trimning.

Första kastet visade att upptrim  behövdes, varför stabben justerades.
Andra handkastet visade att modellen gled bra.

Jag hade varit aningen tveksam till att provflyga under rådande
omständigheter på ett inlandshang.

Ett inlandshang är turbulent. Kanske jag skulle kört ner till
Tönnersastranden och gjort testet. Där är ju luften helt laminär.

Men Pär sa att nu kör vi, tog modellen och kastade ut på hanget.
Om du kollar filmen, kan du se hur den flög på sin första flygning
på hanget.

Modellen visar inte några uppenbara negativa egenskaper, utan efter
ordentlig trimning kommer den säkert att ge mycket tillbaka till piloten.

Det är ju det som är meningen med alla timmar,  som är nedlagda
på modellen !

Vi ser fram emot, att se den glida på hanget på Platån på Hovs Hallar,
i perfekt trim och snyggt målad !

Här kommer bilderna och längst ner en liten video som dokumenterar premiär-
flygningen vid Tjärby en kall och blåsig söndag i April.

Dags att montera

Men först en pipa…

Cockpit
Längst fram hjulet för linorna till sidorodret.

Helt rörlig stabbe

“Modellen sönderfaller i tre delar”…

Längst bak ett styrstift, sen legoaxeln förr klaffen,  kroken=övre fästet för vingen, servokontakten hane, styrstift

Taranis Single Stick, Lundqvist Edition

Luckan för åtkomst till vingfastsättning

Ihakning av vinge. Kroken nedtill i vingroten iträdd i kroppens ögla.
Nu ska vingen sättas emot kroppen så haken kan spännas och servokontakten
aktiveras liksom klaffaxeln ansluta till axeln i kroppen.

Låsloopen för den övre kroken lyfts, så den kan snäppa i.

Observera kuggremmen som driver klaffens axel.

Här kan du se hur den övre haken har kommit på plats.
Loopen låser nu vingen  tillsammans med den undre haken.

That´s it, säger Pär efter snabb montering.

Första handkastet på åkern.

Kolla pilotens koncentration, då han ska försöka få upp nosen…

…då stabben inte var rätt trimmad…

Det var kyttigt…kolla vänster skev…

Efter justering stabbe nytt handkast.

Full power och full fokusering.

Nu eller aldrig Pär…

Pär tar i om inte för kung och fosterland så i alla fall så bra det går…

Han kastar så hårt så serviceluckan öppnar sig…

Modellen gled fint.

En klassisk vy med rötter 1000 år tillbaka…

Dags för landning…

Landning lite på vänster vingspets.

Dags för den “Riktiga” provflygningen.

Ihopsamling av nerver …

Hur många hundra timmars arbete ligger bakom modellen ?

 

 

 

 

Här ligger den efter första riktiga landningen.

Vi är inte rädda att röra på oss, för  vi tillhör ju  pensionärernas pigga glada skara

Vi som är flygare av segelmodeller, får i regel hyfsad kondition…

Lite klaff ansatt.

En som jag tror belåten modellflygare efter provflygningen av sin ASW-15

Jag fick en kommentar från Ingvar Nilsson,  som beskriver
dilemmat piprökning och den tyckte jag var värd sin plats
under slutbilden med Pär…

“Ack ja dessa piprökare…
Inom vissa tävlingsgrenar inom modellflyg är pipa inte tillåtet!
Detta gäller t.ex. i Weatherman Vintage Speed (hastighetstävling med linstyrd
enhetsmodell).
I min ungdom var jag hängiven beundrare av Agaton Sax, den fantastiska
redaktören för Byköpings tidning som löste svåra mysterier litet varstans.
Varje gång jag ser Pär ta fram sin snugga så tänker jag på episoden där
Agaton åker tåg i landet Brosnien.

Agaton satte sig sig i en tom kupé och njöt av landskapet som susade
förbi kupéfönstret, så plötsligt kommer det in två brosnier och sätter
sig i kupén. De pratar oavbrutet och tar fram var sin vitlöksfläta och
börjar tugga vitlök med frenesi.
Nu tyckte Agaton att måttet var rågat, så han tog fram sin största pipa
och stoppade den med hektogram SLUBB – Slubb var världens
sämsta tobak som var så dålig att man fick betalt för att ta den – och
tände sin pipa.

Efter bara något bloss så var luften nu kupeluften utbytt
från vitlöks-stank till ogentränglig Slubbrök.
De båda brosnierna flydde snabbt ut från kupén.

Undrar om Pär rökt Slubb…

Ja det är roligt med äkta entusiaster!

Bästa hälsningar // Ingvar, Borås ”

Kategorier
Teknik, allmän

NU BLIR DET SVÅRT…

 

 

 

 

…för nu ska vi ägna vår uppmärksamhet

mot fraktalernas värld…

 

 

 

 

Här kan du läsa om fraktaler.

Det är inte enkelt men,  det är fascinerande med de fraktaler,
vi finner i naturen.

Fraktaler, en never ending story…

Jag tog lite bilder som illustrerar begreppet fraktaler.

Intressant att förstå ? (se) hur naturen utvecklas enligt matematiska
regler.

Vem har ställt upp reglerna kan jag fråga mig ? Eller vad är avsikten
med utvecklingen av fraktaler i naturen ?

Häng med och fundera…för det tål att tänka på.

Svartvitt foto…kontrasternas uttryckssätt.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kategorier
Naturbilder

DET ENDA SOM FLYGER VID VÅRA KUSTER NU…

 

 

 

 

…tycks vara ballonger,  migrerande fåglar

…samt en  och annan Auster….

 

 

 

 

 

 

För det är ju inte direkt väder för segelflyg. De fina dagarna då
vi haft solinstrålning, har inneburit dimma eller ingen vind.
Därmed görande det svårt både för utövaren av såväl termik-
och hangflyg.

Men jag ger inte upp. Därför den 19 April drar vi ett stort gäng
från Ållebergs Modellflygklubb ner till Ystad för intensiva
hangflygdagar.
Naturligtvis under förutsättning att vind och väder är med oss.
Men under de 14 år vi varit där, har det alltid givits tillfälle för
modellflyg.

Vi har aldrig blivit besvikna. Om ni vill ha lägesrapport från
den 19-23 April,  var vi flyger rent fysiskt, kan du ringa mig, Mats,
0706277120 så får  du en just-nu rapport.

Nu är det så,  att om jag inte kan flyga, kan vi bege oss ut i
naturen.
För sitta hemma och surfa meningslöst på datorn, fippla
maniskt  på en Ifåne eller ligga i dvala i en soffa framför
dumburken…det är inte  min musik !

Jag ju redan på bloggen skildrat,  då jag och Liselotte fick
en fin  dag på Tönnersa Strand och att vi såg en just framför
oss landande  ballong och att vi hittade ytterligare en vid
dynkanten.

I lördags hände det otroliga igen nere vid hamnen under
fågelskådande. Vi hittade ytterligare en ballong och den
var också  från Holland ! Gör inte holländare annat än
släpper i väg ballonger ?

Jag undrar vad rekordet i sträcka är för en leksaksballong ?
Jag fann en för ett par år sedan som tillryggalagt 150-175
mil  fågelvägen på 24 timmar.

Men södra västkusten av Sverige tycks vara ett
mottagningsområde  för ballonger släppta från Holland/Belgien
och England, beroende  på de förhärskande  västliga och
sydvästliga vindarna.

Kanske någon undrar hur jag kan hitta så många
ballonger ?
Jo, jag är observant och jag är är på  rätt plats !

Ett något sällsynt, om inte fågel, så i alla fall flygplan, en
Auster J2 Arrow dök upp, med regsiffrorna SE-ARR
 och kittlade ögat.

Inte alltför vanligt i våra dagar. Roligt att se och att höra.
Motorn är  ju en 4-cylindrig boxer, men på avstånd lät
den nästan  som en 6:a….

Det blev som vanligt lite bilder från stunderna vid havet
och  lite bilder på fåglar.
Inga sällsynta fåglar, men jag tycker de uttrycker något,
som kan skapa en  känsla hos betraktaren…kanske.

Häng med på vår irrfärd !

Skrattmås, vars population jag tycker har ökat de senaste åren.

Vigghane

Vigg hona

Bläsandshane

Bläsand med näsdropp

Koltrasten med sin vackra sång, som jag tycker uttrycker både melankoli och glädje.
Koltrastens morgon och kvälls serenad är en ouvertyr inför våren.

En vanlig fågel, grönfink

Satt i en buske jämte stigen vi gick på. Kolla den kraftiga näbben.
En snabb bild med oskärpa…

Ännu en holländsk (Det kunde ses på texten) ballong har landat i Sverige, med reklam för ToysRus.

Att leksaksballonger flyger så långt i dag, tror jag beror på,
att de är tillverkade av mylar vilket är ett av rymdålderns
material som är tätt, till skillnad mot de “gamla” gummi ballongerna,
som inte höll tätt utan släppte ut gasen genom sitt hölje.
Samma problem som Andre, Strindberg och Fraenkel hade
som skulle flyga med “Örnen” till Nordpolen…

Den Gula Fetknoppen har just börjat spira. Snart kommer de gula blommorna.
En granne till oss planterade det i sin trädgård.
Efter 5 år  har han inte lyckats utrota den
och den sprider sig ohejdat. Så var försiktiga !

Två ejderhanar uppvaktar en lycklig hona.

SE-ARR kom kanande förbi. Första gången jag ser den i luften.

Skrattmåsen är en ekvilibrist i lufthavet.

 Tvärbromsning via  ADB. (Aero-Dynamic-Breaks)

 

Kategorier
Naturbilder

EN MAKALÖS DAG VID LAHOLMSBUKTEN

 

 

 

 

 

Plötsligt exploderade den…

den första härlig vårdagen.

 

 

 

 

 

Vi hade längtat länge på det första verkliga varslet om en
annalkande vår.
 I fredags kom det,  om inte som en blixt från klar himmel,
så i alla fall var det något,  som överraskade oss frusna  nordbor.

Temperaturen under dagen toppade 20 grader C,  vilket
satte fart på livsandar, hormoner och lusten att komma ut i
naturen och njuta.
Vinden var ca 1 m sek från sydväst.
Vi åkte ner till Laholmsbukten utrustade med stolar kaffe
och kaka.

Och inte att förglömma mina kameror. Eftersom Länsstyrelsen
Halland har röjt i naturreservatet och bland annat banat av växtlighet
för att underlätta fältpiplärkans häckning, som sker i sanden vid
och bakom dynkanten.


Chansen fanns att vi kunde se en tidig fältpiplärka kanske…
då gäller det, att kameran är med. För det är ju så, att har man ingen
bild = ingen observation.

Vi placerade stolarna framför dynkanten,  där solen stod rakt in
och vinden var noll.

Det var bara att sitta still och njuta av det vi såg och hörde.
Mer kräver vi inte för att få en fin upplevelse.

Vi såg bara två personer på stranden förutom oss själva. En man med
sin lilla dotter.

Fåglar var det inte så många arter av. Men ejdersträcken drog förbi
ungefär ett varannan minut. Längre ut till havs rastade mycket ejder
på sin resa norrut.

Vi hade hoppats på havsörn men i dag kammade vi noll.

Mitt sällskap samlade strandfynd för att användas i hobbyverksamhet.

Då vi satt i våra stolar  och bara njöt av att finnas till, lade jag
märke till en svart punkt över havet på låg höjd.
Naturligtvis blev jag nyfiken på,  vad det var.

Tänkte först det kunde vara en helikopter, men den gick för sakta.
Så småningom, efter att jag följt den med zoomobjektivet i kameran
under en lång stund, landade den mycket försiktigt  just i strandkanten
och jag sprang dit och bärgade den.

Som du ser,  var det en ballong av mylarväv  med ett snöre i ena änden.

Ingen text förutom en varning som informerade,  att ballongen kunde
vara laddad med statisk elektricitet. Ballongen var det ingen elektricitet i,
men däremot innehöll den en skvätt helium.  Som då jag inandades
det och pratade framkallade skratt från åhöraren.
Jag tog lite bilder på den,  som du kan se.

Jag har ju en viss erfarenhet att hitta ballonger på stranden just
här  och det otroliga skedde, att jag fann ytterligare en ballong,
som just strandat. 

Sannolikheten för detta är ju nästan disjunkt.

Denna ballongen var formad som en barnvagn. Troligt avsändarland
på båda ballongerna var Holland.  Holland är det land i Europa där
man oftast  släpper ballonger vid olika högtider.
Det ligger i den holländska traditionen och levnadsmönstret att släppa
iväg ballonger.

Den första ballongen kan ha varit en metrologisk  ballong för mätningar
av atmosfären.

Ballongen var av mylar/latex och klädd på insidan med aluminiumfolie
för att kanske  reflektera radarvågor. Ballongen hade dubbla höljen och
vi såg,  att ytterhöljet hade varit mycket töjt, eftersom ballongen kanske
varit på 25-30000 m höjd.

Varför jag tror,  det var en ballong med vetenskapligt uppdrag ?
Jo det var helt svart och  utan dekorationer. Endast varningstext.

Intressant var det i alla fall.

Efter 3 timmar packade vi ihop och återvände hem mycket nöjda med
en fin inspirerande dag vid Laholmsbukten i 20 graders värme.

Hade det varit mera vind,  hade jag säkert flugit med en av mina
hangmodeller på det eminenta hanget, numera mer än 20 km långt.

Lite bilder blev det, vilka fångade några ögonblick av vår fina dag så
hoppa upp och häng med !

Temp 19.7 C.

Sämre kan man ha det…

Mitt hjärta slog några extra slag, när jag såg lärkan komma flygande inifrån land…

…för det  kunde  ju  vara en fältpiplärka…

…men det var en sånglärka…

. ..kanske nästa gång.

Ett UFO ?

…sakta, sakta  förlorande höjd på sin färd…

…mot den svenska Terra Firma.

Sekunder innan touch- down

…landning efter kanske 24 timmars flygning…

Du ser att ballongen var inte stor…

Tillverkad i USA av Pioneer Balloon Company i Wichita.

Här ser du stjärnan.

Inte direkt någon “Raging Sea”  eller “Dire Straits”,
som engelsmännen benämner det
under vår dag vid Tönnersa Strand vid Laholmsbukten..

Den barnvagnsformade ballongen.

Tussilagoblommorna hoppade yrvaket upp ur marken stimulerade av det plötsligt varma vädret.

Står bäst där den växer !

Sjöfågel sträcker.

Ejderhannnar  i friardräkt.

Strand (st)rövare

Fyndig eller ?

“For a handful of shells”,   för att travestera Sergio Leone .

Sigvard och Sigrid strandskata springer stressade sökande i strandkanten…

…för att sedan ta en flygtur på låg höjd.,

En ung besökare med spring i benen på stranden i
det varma vädret.  För oss som är lite erfarna,
kommer jag, då jag ser bilden, att tänka
på reklampojken på Solstickans tändsticksask
genialt tecknad av Ture Nerman.

Sträck

Ett av SAS  inrikesplan kommer som vanligt  sträckande
under tidig  vår på väg till till sin häckningsplats.

Sand finns det…då behöver man bara hink och spade…och ett 4-års barns fantasi
för att kunna skapa sina egna  mästerverk.

Våra strandskator flyger rote med synkade vingslag.

En viktig detalj…kaffekorgen.

 

 

Kategorier
Segelflyg

ASW-15

 

 

 

 

Pär Lundqvists bygge av en ASW-15 .

 

 

 

 

 

 

Pär har  under många timmar funderat och  byggt på sin ASW-15.
ASW-15 är en segelkärra med 15 m spännvidd, vilken i Pärs version
blir ca 3.5 m spv.

Pärs modell avviker från originalet, genom att han har adderat en klaff.

Här kan du läsa om förebilden till Pärs bygge.

Jag hoppas kunna presentera mer info om hans modell här.

Kroppen till modellen har Pär byggt med lister och spant på
konventionellt sätt.
Kroppen klädd med nylonväv. Det torde garantera för stor hållfasthet.
I övrigt är det ett konventionellt balsa-, ply och furulistbygge.
Vingarna klädda med nylon för vikten och styrkans skull.

Klaffsystemet är komplicerat för att erhålla rätt funktion och funktions-
säkerhet. Detta vet jag krävde många timmar och provbygge, innan det var,
som byggaren ville ha det.

Skevroderna drivs av servo i vingarna medan klaffarna, som du kan se på bilderna,
manövreras av ett system av kuggremmar, kugghjul och kolfiberaxlar.

Kommentarerna vid bilderna är Pärs egna. Eventuella kommentarer av mig
är kursiva.

Som sagt, jag hoppas kunna presentera fler bilder av bygge och flygning
på bloggen.

 

                                                                                       Pärs blogg hittar du , om du klickar här.

Mer äventyr med Pärs ASW-15 finns här.

                                                                                               Mail Pär:    lundqvist@veinge.se

 

“Första försöket med en utskjutbar klaff, -2 till ca 30 grader”

Här kan du se hur kroppen är byggd med spant, longeronger
och klädd med balsa och sedermera med nylonväv.

 

Ett utkast till Pärs byggritning ASW-15

 

 

“Principen för klaffens funktion, den var inte enkel att bygga.”..

 

“Här en annan tänkbar upphängning för klaffens rörelse.”

“Vingroten. Stiften (de tre) är kontakt för skevroderservo.
I övrigt två styrtappar och i underkant krokar –
se min beskrivning på” :
http://www.per-lundqvist.se/modellflygverkstaden/

“Jag hade mycket besvär med linkaget – är fortfarande inte fullt nöjd
(när vingen är klädd blir det inte så enkelt att justera men måste fungera)…”

Kolla lite noga på linkaget. Då ser ni finurligheterna exempelvis med låsningen
av servoarmarna till kolfiberaxeln och varför det inte behövs låsning vid oket
på klaffarna för stötstången. Typisk produkt av Pärs konstruktionshjärna.

“Det blev trångt för klaffmekanik, servot sitter på en justerbar platta/gångjärn.
Det blev remdrift.”

Här syns mekanismen för klaffmanövrering. Drivs med kuggrem från servot till  vridaxelns kugghjul. (Pilen)

“Här min nya lösning för översidan av vingen. Den är tänkt att vara automatisk
övre pilen pekar på en förspänd ögla (fjädrar nedåt) av 1 mm pianotråd.
När den går över kroken (undre pilen) “klickar” den ned och låser fast vingen
Nästa problem är att få loss vingen…
Än så länge får detta ske med ett verktyg som böjer upp öglan. 
Det är trångt så jag har luckor så att jag kan komma åt…”

“Närbild för min nya lösning till vingens fastsättning. Ögla och hake…”

Här syns också axeln med sitt kuggremshjul till klaffmanövreringen.

 

 

Kategorier
Nostalgoteket

FÖR OSS SOM TYCKER OM FRIFLYGANDE MODELLER…

 

 

 

 

 

 

..kommer här en pärla inspelad för 35 år sedan.

 

 

 

Här en film,  som är tidstypisk representant för modellflyg
i USA under tidigt 80-tal.

“Adrift on the air”

Professionellt gjord och instruktiv.  Lyssna på speakern, som
kanske är den mest kände i USA vid denna tiden.


Filmen producerad av AMA,  Academy of  Model Aeronautics,
vilket på ett sätt kan vara motsvarigheten till vårt SMFF.

Häng med mig bakåt in i friflygets historia !

 

 

 

Kategorier
Segelflyg

ÅRETS FÖRSTA RIKTIGA TERMIKDAG…

 

 

 

 

 

…fick jag och min Ava uppleva i dag torsdag.

 

 

 

 

 

Efter att jag gått och suktat efter termikväder sen i Oktober,
fick jag min belöning i dag torsdag.

Väderläget var vind NV 1-2 m/sek, solsken och förväntad labil
skiktning.

Allt var upplagt för  termik. Alltså fram med min trogna HyperAva,
som loggat 732 timmar i termik och som är still going strong.
Modellen var sen i höstas kollad och översedd och utrustad med nya
servon på sida och höjd.

Platsen där jag skulle premiärflyga termik var vid Tjärby kyrka
vid fornminnesfältet , vilken är en av mina favoritflygställen
inte bara för att där brukar vara bra termik, utan också för att
där är vacker natur och härlig utsikt över Laholmsbukten.

Ok, jag monterade modellen, kollade att roderna gick på rätt
håll och att fulla roderrörelser gick att utföra.
Min GoPro monterades på sidan av kroppen för dokumentationens
skull.
Min vario, som är en Picolario, kollades vad gäller volymen i
mottagaren och att jag via en tre-vägsspak kunde hantera dess
möjligheter.

Allt klart och jag startade mot en molnfri himmel. Min Ava steg
absolut rakt och i perfekt vinkel.

Jag hade ju gärna sett, att det funnits cumulusmoln, där jag flög,
men jag var relativt säker på att det skulle finnas torrtermik.
Med hänsyn taget till solinstrålning och skiktning fanns det
goda utsikter för termik.

På 50 höjd ökade pitchen i variometern och jag stängde motorn.
Kurvade ett varv och trimmade sidorodret och märkte, att det
fanns lite termik. Blåsan var trång och turbulent, men jag gnetade
upp mig till 150 m, där jag sen bara gled runt.
Det var tätt mellan blåsorna,  varför det var en piece of cake att
hålla sig uppe.

Eftersom det var premiär med en modell,  som jag  ofta flyger
långt ifrån mig, var jag spänd på, hur min syn skulle funka,
då jag fick nya linser inopererade för 3 månader sen. I linserna
var det inlagt en korrektion på 0.5 dioptri.

Det visade sig,  att jag såg perfekt till min oförställda glädje.
Skönt att slippa kontaktlinserna. Kontaktlinser som jag använt i 35 år.

Jag landade för att kolla modellen och för att ta några bilder på den.
Nästa start la jag mig i samma blåsa som en glada och en ormvråk.
Fåglarna försvann, men jag hängde med upp till 350 m.

Jag vill säga,  att över 150 m var blåsorna starka och stabila,
vilket gjorde det enkelt att hålla sig uppe.

 

Efter 1.5 timma i termiken landade jag mycket nöjd efter mitt möte
med vårtermiken.
Att flyga termik är för mig den yttersta flygupplevelsen tillsammans
med hangflyg.

Dessa sätten att modellflyga ger mig så mycket mer än själva
flygupplevelsen.
Jag får naturupplevelser och jag lär mig bedöma väder för att
kunna utnyttja termiken.

Efter att jag plockat ihop,  tog jag en sväng bort till Pär Lundqvist
i Veinge.

Pär i full gång  i sin hobbyfabrik i källaren och var sysselsatt
med att cellulosalacka sina nylonklädda vingar som han byggt till sin
ASW-15 med ca 350 cm spv..

Kan tänka mig,  att det är inte i många modellflygverkstäder
det luktar cellulosalack i i dag…för det är är inte så många,
som klär med siden.
Den konsten är nog på väg att dö ut. Men gamla entusiaster
håller kunskaperna vid liv och använder de klassiska materialen.
Varför ? Inget slår siden i hållbarhet i förhållande till vikten.
Dessutom går det en linje från modellernas siden/nylonduk till
de linneklädda vingarna på fullskalaplanen från  förr.

Ska bli intressant att se hur Pärs ASW beter sig i luften. Jag vet,
att han lagt ner många timmar för att få klaffen att funka.

Klaff som planet inte hade originalt,  då det var en kärra för standardklassen
vid dess lansering.

Här kommer lite bilder.

Spänn fast dig och häng med !

PS

I fredags var vi ute igen  och jag fick ännu 1.5 timma i termiken och
det något kylslagna blåsvädret. Vi såg det första paret tofsvipor
tumla runt i luften i dag över åkrarna. Ett litet löfte om en kommande
vår. Det är bara att glädjas.

 

De gröna tallarna på bilden besitter egenskapen “Extrem Balsa-magnetism”,
vilket obönhörligt attraherar modeller till landning i kronan …

Ser du vad det föreställer…bilden jag tagit med min ofattbart långa selfie-stick ?

Kan det vara bättre ?

Lite kontraster…

Jag flög rote med en glada.

Pilotplats och landningsyta

Ormvråkar fanns i ganska stort antal…

…mycket skickligare flygare i termik jämfört med gladan.

Jepp, så ser det ut, när jag flyger termik.

Lodskott med min GoPro.

Lite bilder på min Ava tagna med 300 mm zoom…

…inte helt enkelt att fotografera med ett sådant objektiv och samtidigt flyga…

Men det blev som det blev.

Biltemas stol är perfekt ur flera avseenden.

Inte bara att sitta på…

…utan även som mekstol.

Mycket goda landningsytor.

Detta är den landningsyta jag använder normalt. Markägaren håller gräset kortklippt.

Örterna spirar i slutet av mars med obruten kraft och mycket vilja…

Du kan se att knopparna börjar skifta i violett nu på björkarna.

Den gamla örnen vid hanget med  lika bistert utseende nu som förr.

…och bocken säger Håhåjaja….

Undrar hur länge ekarna kan klara tyngdlagen…

…med tanke på deras fundament.

Min HyperAva efter dagens sista landning.

Solen värmer åkern så dimma bildas.

Hemma hos Pär lackades vingar till en ASW.

Stort sidoförhållande…

Stabbe med fena och all flying tail.
Naturligtvis enligt Pärs doktrin löstagbar
för att förenkla transport och ev reparation.

Jo, den är lätt.

Pär visar kroppen till sin ASW.

Kroppen byggd i trä och klädd med nylon.

Här kan du se…att det är en konventionell träkropp.

Koll av servo till sidoroder. Indirekt drivning via hjul
för att skydda servot vid landningen.

Pärs nästa ? projekt. En Brequet skalaseglare.

Kategorier
Nostalgoteket

VAR DU OCKSÅ MED HÄR …

 

 

 

 

 

…1936 och flög din ögonsten ?

 

 

 

 

 

 

 

 

Ja, tiden den går  och det är  81 år sen nu…

En nationell tävling i USA tilldrog sig nyhetsmedias intresse.

Ett ganska tidstypiskt dokument, som visar,  vilken dragningskraft
begreppet “FLYG” hade på gemene man vid denna tid.

Kolla speakerns entusiasm och hyperboler.
Starten av den första friflygande modellen är imponerande.

Jag kan inte låta bli att tänka tanken,  vad som skett, om en modellflygare
med en vass elkärra eller en stor turbinmodell av i dag hade dykt upp
vid denna tävling 1936….

Kanske den dåtida åskådaren skulle sagt: “Detta är omöjligt “!
Vilket skulle vara vår reaktion, om vi sett ett modellplan, som
är från 2040… vad tror du ?

Utvecklingen står aldrig still, utan den går i små och stora språng framåt.
Inget stoppar den. Se viken påverkan utvecklingen av att filma och fotografera
som Quadra-Copters har haft. Mästare på att använda dessa lastbärare, enligt
min åsikt, är de tyska tv-bolagen i sina reportage och dokumentärer, där det behövs
översikter.

Häng med  tillbaka till 1936 och minns entusiasmen ?

Kategorier
Flyghistoria

I VÄNTAN PÅ NÅGOT…

 

 

 

 

 

…som jag önskar hade varit vårväder…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

…eller  i stället för att vänta  på något..skulle jag
ägnat mig åt “I väntan på Godot” ?

Men det är våren,   jag förväntansfullt ser fram emot.

Vårväder för mig som modellflygare , i synnerhet
som segelflygare, innebär solsken, lagom vind och ivriga
lärkor som spelar över mig, vilket skapar den för mig ideala
bilden av vår !

Jag hoppas, den kommer snart. För nu ska jag i alla fall byta mina
Hakkapeliitta vinterdäck mot  nya Michelin.

Ett vårtecken så gott som något.

Två vårtecken har jag lagt märke till sista veckan:
En sånglärka flög frusen  förbi mig vid Fladje Gård  ovanför
de höstsådda grödorna och koltrastarna håller sina solenna
konserter i topparna av träden under kvällarna nära min bostad.

Det gör,  att vi kan nära ett hopp om ljusare och varmare tider,
vilket gör vårt modellflygande behagligt.

Dock, i brist på flygaktivitet kan du se på lite bilder ur mitt arkiv,
som beskriver hur modellflyg kan vara i sina bästa stunder.
Modellflyg är för mig inte bara bygga och flyga, utan innebär
också möjligheter till social samvaro då jag besöker meetings i
Sverige och utlandet.

Här kommer ögonblick,  då det var som upplagt för modellflyg !

Buckle up !

Vill du se denna maskinen eller något annat
från denna tyska modellflygares verkstad,
då ska du åka till Tarp den 20. Augusti !

Snabbt ner efter bogsering. En Wilga på IGG Meetinget Ålleberg.

STORT,  STORT !

På 30-talet konstruerades och flögs de vackraste segelplanen.

IGG Ålleberg

Sten Perssons magnifika friflygande  Desoutter.

Pär kollar roder på sin MiniBoxer.

Bättre en Banana i handen…

 …än en Ava bland ärtorna.                    Foto:   Björn Ekström

Elkärra. Focke Wulf Stieglitz.

Motor en ombyggd alternator (Växelströmsgenerator)
till en bil. Batteripack…? Den största jag sett…

Kategorier
Old Timer flyg

JUST ANLÄNT I BREVLÅDAN…”OLDTIMER”…

 

 

 

 

…den bästa modellflygtidskriften i Sverige.

 

Det jag helst vill höra komma frasande i brevlådan
i sitt plastfodral är tidskriften : “Oldtimer”, utgiven av

Svenska Modellflygares Oldtimersällskap.

En tidning full av kunskap, erfarenhet och nyfikenhet som inspirerar
och skapar lusten att bygga och flyga,  det man själv åstadkommit !

Bliv medlem och du  får du denna  publikation också,
vilket gör,  att du kan uppleva samma  känsla som vi ! !

 

 

 

 

Utdrag ur aktuell edition av “Oldtimer”

 

Läs om klassiska modellmotorer.

Kategorier
Teknik, allmän

FÖLJ MED TILL AERODYNAMIKENS FANTASTISKA VÄRLD…

 

 

 

 

…och upptäck att en boll kan flyga,
som rör sig genom en gas eller vätska.

 

 

En vinge, en gris, ett balsaflak eller en boll som rör sig genom luften
och roterar, kommer att få ett speciellt rörelseschema. Om vi tar
exempelvis i denna videon, så ser ni att bollen, om den släpps
i stillhet utan rotering, då faller den i stort rakt ner.

Men om man spinner bollen då den faller, kommer den att få en framåt-
gående rörelse.

Det beror på Magnuseffekten.

Se nedanstående instruktiva video då en boll släpps med och utan rotation.

Fallet beskriver mycket bra vad de två vetenskapsmännen Kutta -Joukowskiy
hävdade, då de beskrev strömningen runt olika kroppar i gaser/vätskor.

Ett balsaflak som du släpper från Eiffeltornet kommer att flyga
i cirklar under ett roterande runt sin längdaxel.   Det är ett uttryck
för begreppet “Cirkulation”, som innebär att luften får en cirkulär
rörelse runt ett föremål som rör sig.

Luften kommer att transporteras “underifrån” på balsaflaket och
tillföra energin till ovansidan. Enligt Bernoullis Lag vet vi att ökad
hastighet på en vätska eller gas med för lägre tryck. Lägre tryck
medför ökat lyftkraft och förutsättningar något vi kan kalla flyg.

Efter ett roterande balsaflak har du en nedåtriktad luftström.
Alla kan vi Newtons Kraftlagar och förstår vad det innebär för
balsaflakets  flygegenskaper.

Översatt till verklighet, så kommer vi ihåg de små planen
av plast med roterande vingar med en längsgående S-formad profil,
som hängande i ett snöre flög i lagom vind. Då jag var ung var dessa
mycket allmänna på stränderna under ett kraftigt svirrande surrande ljud.

Vill du läsa om lyftkraft och andra aerodynamiska begrepp så klicka på länken.

Då kommer du att få läsa en lysande artikel av docenten i teoretisk fysik
Hans-Uno Bengtsson,  född i Lilla Tjärby nära Laholm, som var verksam
vid Lunds Universitet och som var en flitig gäst som folkbildare i TV.
Hans-Uno var även en ivrig pilot som flög sin egen Cub.
Tyvärr avled Hans-Uno alltför tidigt.

Ta dig tid och lyssna på Hans-Unos “Sommar” program från 1999.

Nedanstående bild visar luftströmmen runt en profil.

Observera den klart nedåtriktade strömningen vid bakkanten
och omslagspunkten (där luften “delar” på sig och där luftströmmen “förenas”.)
under nosen och vid bakkanten markerad av ett vitt streck.

 

Kategorier
Old Timer flyg

SPAD VII DEL II

 

 

 

 

 

Ingvar Nilssons nya friflygande skalamodell Spad VII.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det kom en lägesrapport från Ingvar och hans pågående bygge
av en Spad VII.

Inte det lättaste projektet för friflygande modeller, men allt
behöver inte vara lätt, även om vi bor i landet Lagom.

Här kommer Ingvars egen rapport och likaledes hans bilder.

Håll tillgodo och dröm dig till sommaren…

Ingvar inleder med en vindlande historia om en eldsprutande An-2,
här kommer den:

“Wind in the wires!”
(Kanske Ingvar tänkte på den engelska boken
 
” Dubbeldäckare är något visst.  Långt innan jag var intresserad
av flyg,  var jag ute på “bonnlandet” på strandängarna vid floden
Wislas södra lopp sydväst om Krakow tillsammans med min
då blivande hustru. Det var vid byn Chernichow.
Här fanns hennes släkt på pappas sida och en gammal faster
bodde kvar i ett litet gulligt hus.
Vi gick den gamla vägen, som nu knappt var en stig ens ner
till “färjeläget”,  där det fanns en linfärja,  som tog 3-4 bilar åt
gången.

Det var solig högsommar och rätt sent på eftermiddagen.
Ett märkligt ljud hördes, liksom från en småbåtshamn, när
det blåser storm.”

 


“Jag tittar snett bakåt – minsann en Antonov AN-2
kommer precis mot oss på låg höjd, kanske 15 meter.
Piloten skulle landa längre fram på strandängen,  visade det sig,
men innan dess måtte han sett min förvånade min och precis
jämsides, gjorde han något med den stora stjärnmotorn, som
spann tyst på tomgång, så att en eldsflamma som var flera meter
lång helt plötsligt slickade den redan sotiga vänstersidan på AN-2an
och som följdes av en fruktansvärd knall. 
Väl hemma på jobbet var jag givetvis tvungen att konsultera någon
av mina flygande arbetskamrater – det fick bli Göran, som förutom
s.k. Radiokemist (en radiokemist jobbar med inmärkning av såväl
stabila som icke stabila isotoper av främst Väte och Kol) en
Champagnekännare med egen importfirma och som  dessutom
kunde berätta rätt intressanta saker om flygmaskiner. 
Jodå – en Antonov AN2 kunde flyga i c:a 45 km/h mycket tack vare
sina slats på båda vingarna. Inte nog med detta , den har såväl mycket
kort landnings-  som startsträcka.”

(Slatsen var automatiska och hölls inne med gummiamortisörer.)
Ur flyghandboken för An-2:

 “If the engine quits in instrument conditions or at night, the pilot should
pull the control column full aft and keep the wings level. The leading-edge
slats will snap out at about 64 km/h (40 mph), and when the airplane slows
to a forward speed of about 40 km/h (25 mph), the airplane will sink at
about a parachute descent rate until the aircraft hits the ground.”  
Framkantslats.
“Eftersom Göran är kemist halkade han snabbt över till hur mycket
toluen man måste blanda i modern bensin för att den stora motorn
skall gå gôtt…”
 

” Jo – man kan förstå, att alla dessa linor på de gamla flygplanen
orsakade stora aerodynamiska förluster…”
“När man riggar mellan vingstöttorna behövs bra verktyg.
Det är extremt lätt att sticka hål någon stans med de vassa pincetterna.
Jag använder standard rostfria pincetter från Allgaier, mycket
hög precision och rätt billiga.
Vill man lyxa till det så finns samtliga Allgaiers pincetter i Titan,
som är helt omagnetiskt, fast då kommer priset att flytta kommat ett hack åt höger…
Tråden jag använder är vanlig brodyrtråd “Silver” och en hel docka
räcker till bortemot 25 modeller.
När jag riggar så delar jag upp dockan precis som en hantverkskunnig
brodös antagligen gör.

       Till modeller i 1:16-skala är det lämpligt att ta ut så man får   en dubbel tråd.

Trådänden doppas i CA-lim och så tillför jag litet fukt (slickar på den)
så blir den stel o fin och låter sig gärna trädas genom diverse olika hål
litet hitochdit.”

“Det är svårt med skärpan,  när man fotar småpill,  här har jag använt en gammal
“Långzoom” Olympus , som har 18 ggr optiskt zoom och dessutom s.k. makroläge.
En mycket bra kamera men telefonen har man ju alltid med överallt annars…”


“Kortklippt stelfrusen gräsmatta var inte bra som första testplats för att få till glidflykten…
Men sådant här är rätt normalt och reparationer kan man räkna med. Det är därför,
vi som pillar med friflygande modellflygplan gärna har ett litet vindskydd typ strandtält.”
Bästa Hälsningar
Ingvar L. Nilsson
Källbäcksrydsgatan 11 b
SE-507 31  BRÄMHULT
tel mobile phone +46  702074494
or e-mail     ingvarlnilsson@me.com
Vi väntar med  spänning på Ingvars nästa bidrag.

Alla bidrag om pågående byggen eller andra modellflygäventyr
är hjärtligt välkomna till min lilla blogg.
Visa världen dina projekt !
Kategorier
Flyghistoria

SPAD VII

 

 

 

 

 

 

En ny kärra under produktion

i  det Brämhultska  aeroplanfaktoriet.

 

 

Ingvar Nilsson skickade ett par bilder på en av sina senaste byggen.

                                                                  En SPAD VII som alla vet var ett franskt jaktplan från Det Stora kriget.

Det är naturligtvis en friflygande modell. Att den har liten spännvidd
och är en dubbeldäckare, gör ju inte att det är världens mest lättrimmade
modell, som ska flyga fritt…

Det blir spännande Ingvar att få se hur det går med bygget och trimningen.

Keep them coming Ingvar ! Jag menar bilder, så världen som är intresserad
kan få hänga med i utvecklingen.

Här kommer ett par bilder av Ingvars SPAD VII.

 

“Löst ihoplagt. Vingarna skall riktas och en del småpyssel”

“Den otålige fransosen är grön av ilska – “Men hallå! Det är ett krig som skall skötas!!!
När blir min dödsmaskin färdig, så jag kan knäppa de fula tyskarna”

 

“Bästa hälsningar // Ingvar, geocachare, friflygare, linflygare, friflygande skalamodellsnubbe,,,
(just nu har jag en nästan klar SPAD 7 i skala 1:17,33 för friflyg.

Gamla dubbeldäckare är välkända för sin ovilja att låta sig trimmas till bra flygning,
ju mindre vingbredd ju svårare, denna är iallafall 450 mm)”

Liten video: