…och jag gjorde allt
för att rädda den.
I fredags var jag ute i det vackra termikvädret för att ge min fina Ava Pro luft under vingarna.
Min vanliga plats för termikflyg var grön och inbjudande, där den ligger på toppen av en ås, som reser sig över det Halländska kustlandskapet.
Allt såg bra ut, så jag var förväntansfull.
På modellen hade jag fäst en GoPro, som tog ett par stillbilder i sekunden. Jag hade med kameran, eftersom jag ville få ett par fina, förhoppningsvis, bilder på de laddade Cumulusmolnen.
Alltså montering, koll av roder att de går på rätt håll och fulla roderrörelser. Allt klart.
Nu återstod bara att starta min GoPro.
Start och just som jag släppte modellen kom en tanke:
Kom jag åt wifi-knappen på kameran, då jag slog på den ?
Jag vet, att om jag har wifi påslaget på min GoPro, kommer den att störa min mottagare, då fältstyrkan från min sändare sjunker med ökat avstånd.
Mitt beslut, vilket var felaktigt, blev att fortsätta stigningen. Jag var ju så sugen att flyga.
På 50 m höjd blev det fullt sidoroder åt vänster…
Modellen i störspiral nedåt. Jag drog aerodynamisk broms och stängde motorn.
Jag gjorde allt vad 52 års radioflygande lärt mig för att komma ur detta okontrollerade läge.
Inget hjälpte, utan modellen försvann med ett glatt visslande ner i vallen 100 m från mig.
Det var som en spann kallt vatten över mig. Dels för att modellen flyger så väldigt bra och dels så kostar en Ava Pro lite kulor idag…dessutom på grund av gangstern Putins angreppskrig på Ukraina, är det omöjligt…att handla av Wladimir Models.
Jag kunde inte se modellen, då den låg bakom en liten vall, men hoppet hos mig fanns, att den skulle vara hyfsat hel.
DÅ jag kom fram, hade vingen separerat från kroppen. Jag använder alltid polyamidskruvar till vingen, vilket ger vingen möjlighet att lossna, vilket förhindrar, att kroppen trasas sönder, vilket skulle skett, om jag använt stålskruv.
Kroppen såg hel ut tack och lov, men ena ytterpanelen med vingörat var helt avbrutet och söndertrasat.
Som alltid vid en smäll är jag noga att samla ihop alla lösa delar. Som Pär Lundqvist sa till mig för 50 år sedan då vi började flyga tillsammans: Det går fortare att laga en modell än att bygga nytt.
Jag kände mig ganska vesen, då jag gick till min pilotplats.
Då jag kollade radio så funkade den, men wifi på min GoPro var tillslaget !
Det kändes ok, att jag funnit orsaken till haveriet.
SÅ hem och upp med grejorna på byggbänken.
Det är inte som att laga en balsamodell då man ska fixa en modern segelmodell. Kolfiber, kevlar kräver sin speciella hantering.
Jag lade en hel dag på att få ihop vingpanelen. Det blev ok, men det stora problemet var, där vingörat var fäst vid vingdelen; Här hade man använt en stående kolfiberbalk för att stärka konstruktionen. Den var ju nu avbruten och det gällde att fixa en ersättning till balken.
Efter mycket funderande borrade jag nya hål jämte den gamla balken i vinkel, så V-formen på örat skulle bli korrekt. Därefter tog jag en 4 mm fyrkants kolfiberbalk och limmade in.
Balken hjälpte mig också att fixera örat vid limningen.
Det blev mycket bra och förhoppningsvis så starkt, som det krävs.
Jag har aldrig gillat att “laga” Oralight, men nu var jag tvungen. Aldrig tycker jag det blir bra och snygg…
Men det blev halvbra och kommer att fungera.
Andra skador var att servoarmen till sidorodret hade gått av så det krävde en god stunds pyssel.
Kroppen som är av kolfiber hade fått en skada som var sprickor i materialet. Jag funderade på att förstärka skadan med kolfiberväv, pensla på epoxiplast och vira runt tape och fixera. Detta fungerar bra, det vet jag av erfarenhet. En sådan lagning väger nästan inget heller, eftersom då man virar tapen, så pressar man överflödig plast mot änden, som jag sen kan torka bort.
Nu gjorde jag i stället en lättare lagning. Jag tog Biltemas CA-lim och lade i alla sprickor och drog på accelerator.
Det visade sig att lagningen blev mycket stark, så jag slipade och sprayade på klarlack.
Done deal.
Då allt var lagat, monterade jag och testade, att allt fungerade till belåtenhet, vilket det gjorde.
Nu blir det till att provflyga.
Jag kollade vad en vingspets kostade hos Wladimir… De säljs i par och betingar mer än 4500 kr i pris…
Det kostar att vara modellflygare.
Bilderna är inte från min Ava utan är då min Spirit Elite tappade strömmen på Hovs Hallar och blev pulveriserad då den for igenom ett träd…Så det är bara en illustration.
Ett favoritmotiv vid Tönnersa
