Kategorier
Hangflyg modell

ATT STÅNGAS MOT EN KANTROTOR

 

 

 

…är en verklighet,

du kan komma att

uppleva på Hovs Hallar .

 

 

 

 

 

 

För fredagen hade yr.no lovat NNO med dragning mot Nord
för Hovs Hallar. Vindstyrkan 5-7 m/sekund enligt vindmätaren
på Hovs Hallar.

Det sa mig,  att skulle vara bra lyft, varför jag skulle ge mig
iväg. Problemet var att min bil var på service, men tack
vare snäll granne fick jag,  efter löfte om att hjälpa henne
med en teknikalitet, 
låna en grannkvinnas bil. Tack så mycket !

Så in med min nymodifierade ”Hobby”, som är 40 år gammal
och numera försedd med skevroder/klaff.

Nedkommen till Hovs Hallar var det bara att knata upp på Platån
med det man behöver ha för att utöva sin hobby…modellflyg.

Jag möttes av en milt sagt kall vind på 6-8 m7sek från NNO.

Om det var kallt ? Sure, det var kallt, men det är bara att anpassa
klädseln, vilket i mitt fall innebar  att jag hade med mig min
varma skärmflygoverall, fleecevantar från Biltema och rejäla skor.

Att sitta och förtvina framför en tv och vänta på något som
aldrig kommer att inträffa, det är inte min livsstil.
Jag vill ha riktiga upplevelser.

Två kameror för dokumentationen hade jag med.
Ombord min
modell en Gopro bakom vingen filmande framåt.
Kameran var
konfigurerad att filma med de bästa inställningarna
vilket är  Protuneläget.

Nu var som vanligt, vill jag påstå, ljuset inte så där super,
då jag flög,
men det blev bilder.

På mina solglasögon satt min Mobius och filmade,  det jag såg.

Alla stillbilder här nedan är bilder klippta ur videon från
Mobiuskameran.

Mina två första två startförsök sprack. Kantrotorn var så stark,
att  trots erfarenhet och snabba korrigeringar  kunde jag inte
hålla modellen i luften på ett fullt kontrollerat sätt.

Det tredje försöket lyckades med ett nödrop. Väl ute från kanten
möttes jag av en laminär vind , som generade så mycket lyft,
att
jag enkelt,  enligt höjdmätaren, klättrade till 300 m AGL.

Jag ville inte stiga högre, för jag var på den höjden redan i molnbasen.

Att flyga i laminär havsvind, det är som att glida i filmjölk.

Absolut ingen turbulens, utan jag kan flyga totat avslappnat.

Det kom en trio skärmflygare från Göteborg, som hade tröttnat
på att gå hemma och sukta efter vind och tagit det säkra  före
det osäkra och med yr.no:s prognos i ryggen dragit söderut.

Jag informerade om,  att just nu fanns det en mycket stark kantrotor,
vilken kunde utgöra ett faromoment vid starten.

En kantrotor kan orsak ett frontalinslag och därmed en förlust av
lyftkraft just vid start. Inte roligt att drabbas av det, med tanke
på kantens utseende, som är 70 m lodrät klippvägg

Mitt råd var, att de skulle avvakta, eftersom prognosen lovade
avtagande vind och vrid mot Nord. Om vinden vridit upp
skulle frontrotorns kraft minska betydligt.

Varför det ? Jo, det beror på terrängens utseende framför
hanget, som styr upp vinden på ett för hangflygare olämpligt sätt,
då det blåser NNO. Såedemede !

Jag hade föresatt mig, med tanke på väder och vind, att vara i
luften i ca 90 minuter. Att landa och starta på nytt ville jag inte
under rådande vind. Att landa genom en topprotor är ingen sinekur,
hur skicklig du än kan vara. Därför ville jag bara landa en gång.

Vilket jag gjorde väl förberedd och genom att utnyttja min halva
kråkbroms. Jag kom ner under absolut kontrollerade former
bakom hanget mellan buskarna utan skador på modellen.

Min start hade skett 0920 och jag landade efter lite mer än 1.5 timma.
Sen var jag nöjd.

När jag körde därifrån, efter att jag gått en runda, var kl 1230
och jag märkte, att vinden hade
dragit sig mot Nord och den
hade minskat, vilket kanske gjorde det
möjligt för skärmflygarna
att starta från Platån.

Annars hade de kunnat starta nedanför restaurangen och
klättrat
på hanget upp till Platån, för att sen kunnat flyga
ända  bort till Kattvik och kanske ännu längre.

Hoppas de fick sina flyg.

Genomblåst körde jag lånebil och modell hem och varande nöjd
med ännu en dag med flygning och fina upplevelser.

Hoppa in och häng med på min fredagsflygning på Hovs Hallar !

 

Detta inlägg är mitt 1901., ( ettusenniohundraförsta) sedan min
bloggs tillblivelse.

Mitt spamfilter har under samma tid fångat upp och eliminerat
250000 spamkommentarer. Det eminenta programmet,
vilket så säkert dödar spam, det heter Akismet,  har bara
bommat en (1) enda spamkommentar.

Fantastiskt bra betyg.

 

 

 

 

Klart för start. Bara att fälla upp min GoPro.
Modellen ”Hobby” är 40 år gammal…

Den avancerade väderstationen indikerade vind rakt upp…

Vyn från min pilotplats…

Just efter utkast…

Än ser det bra ut…

Kolla skevrodret…

Nu börjar rotorn ruska om…

…och modellen är som ett flarn i vinden…

Det gäller att komma ut från kanten.

Rotorn på verkar modellen upp till ca 30 m över kanten.

Faran över…

…glöm det…

Båda försöken samma resultat.

Det gäller att ge rejäla korrigeringar med skevroder och sidoroder…

Japp, ”Hobby” är namnet.

Nu start till vänster…

Men då jag släppte modellen,  kände jag hur det blåste i nacken…

…och den sjönk som en sten…

Lyckligtvis landade den i gräset utan skador.

Så ser det ut.

Kattegatt/Laholmsbukten

Mot Båstadhållet.

Ser du de vita föremålen till vänster ?
Det är de människoätande getterna  på Hovs Hallar…

Vi får alla kämpa mot eller med vinden.

Långt bort i diset skymtar vi Kullens Fyr och ett torrlastfartyg,
som ligger på svaj,  waiting for order.

Jag orkade inte mer…

 

 

 

Kategorier
Old Timer flyg

LÅT OSS SKINGRA VÅRA TANKAR…

 

 

 

 

…genom att drömma om friflygande skalamodeller.

 

 

 

 

 

Det är alltid så imponerande att se en friflygande modell
under sin flygning, som uppför sig som byggaren/piloten
förväntar sig.

Man behöver inte ha radio för att kunna njuta av en model
i sitt rätta element.

En friflygare måste bygga in alla egenskaper han vill ha på
modellen. För efter han släppt iväg den, sen är det upp till
byggarens noggrannhet och vilja, som bestämmer mönstret
för flygningen.

Ibland undrar jag,  hur friflygare vågar släppa iväg sina modeller ?

Som replik från flygarna brukar det komma: ”Detta är en modell
som ska flyga. Den är byggd för det”.

Här är en video som visar olika pärlor i luften.

Luta dig bakåt, njut och dröm din dröm !

Videon är inbäddad från Youtube och stillbilderna är klippta
från filmen.
Man kan se att fotografen har kämpat mot det försvinnande
dagsljuset.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kategorier
Old Timer flyg

NYTT PROJEKT I DEN LUNDQVISTSKA MODELLFLYGFABRIKEN

 

 

 

 

I-AOLA 22 en italiensk friflygande modell .

 

 

 

 

 

 

 

Pär skickade en bild på sitt kommande projekt. En friflygande modell
som emanerar från 1940-talet ?

En tidstypisk konstruktion med måsvinge. Varför man byggde med
måsvinge ? Jo det var för att få upp vingen från marken vid
utelandningar i olämplig terräng

En vacker A2 modell, vars namn betyder ”Impalahjort”. Ska väl ge en
känsla av att modellen är snabb och smidig…
Om den är lättbyggd ?  Det kan jag inte tro, men varför ska allt vara lätt ?

Det ska bli spännande att  se hur planeringen och utförande av bygget
fortskrider, men framför allt ska det bli spännande att få se modellen
i luften.

Kategorier
Flyghistoria

LITE MODELLFLYGBILDER…

 

 

 

 

…från olika meetings

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag grävde lite i mitt omfångsrika arkiv med bilder,
eftersom jag ville ha lite modellflygbilder, då vädret
var med oss.

Dessutom är modellerna var och en på sitt sätt vackra.

Tänk efter så mycket kunskap, hängivenhet det finns
ute i modellflygvärlden…människor som hela tiden
tänjer gränserna och för modellflyget framåt.

Till skillnad mot det fullständigt meningslösa ältandet
på vissa modellflygforum här i Sverige. Hur mycket
har deras testuggande  fört modellflyget framåt i Sverige ?

Men det är så, det kostar inget att prata och ha
synpunkter framför en dator.

Det som kostar, är att komma ner till sin lokala klubb
och ta en spade, eller engagera sig genom att ta ett
förtroendeuppdrag i förbundet.

Såedemede

 

 

 

En 70-tals modell som ser ut som en modell oxå…
Mycket välbyggd och vacker och flög som en dröm.

Familjeträff

FW-190 Butcher Bird eller som den hette på tyska ”Würger”, skata…
Upp till 6000 m var det inte många allierade piloter,  som kunde
vinna en luftstrid med FW-190 med en erfaren pilot vid spaken.

Denna modell var ägaren bjuden 350000 kr för av en modellentusiast från arabiska halvön.

                                Det är enklare med gummimotor…

Segelflyg är en estetisk upplevelse. Köpa ovanstående modell…lägg upp 120000 så är den din.

Bleriot skala 1:2

Hur den flög ? Kolla här.

Den heter Arkangelsk i alla fall…

En målmedveten mops som sa att nu går jag hem.

…och det gör denne pulsjetpilot oxå.

 

 

Kategorier
Airshows

TARPBILDER 2015

 

 

 

Från mitt omfångsrika arkiv av bilder

från Tarp MFC flygdagar

  kommer här några, som väcker minnen.

SONY DSC

Tarp MFC anordnar varje år sin Flugtag, som är en avslappnad tillställning
anordnad som ett meeting och som avslutas med en flygdag dit
allmänheten har tillträde.

Det kommer mycket folk, både som deltagare i meetinget och som åskådare
på flygdagen. Åskådarantalet brukar vara flera tusen.

Varför jag åker dit är helt enkelt,  för det är en trevlig upplevelse. Jag har varit där
varje år sen 2005 och numera lärt känna många i klubben, där man blir
mycket vänligt emottagen.

2016 har man sin flygdag den 14 augusti. Det är en söndag.
Men redan på torsdagen brukar campingen vara fullsatt. Campingen är
gratis med full service, toaletter, ström och vatten.

Vill veta mera om klubben kolla deras hemsida här.

Här är lite bilder.

 

 

 

 

 

 

 

SONY DSC

Naturligtvis mycket turbinmodeller, som dock inte väcker så
mycket uppmärksamhet, som det gjorde för 10 år sedan.

SONY DSC

En träningsmodell för jetflygare som är vacker.
En pilot hade en förstorad version av denna, som försedd med en turbin som drog 22 kg…
Om den rörde på sig….

SONY DSC

En Cessna skala 1:3 ! Jo den var stor !

SONY DSC

Denna modellen hade problem vid varje landning. Piloten f l ö g ner den i marken,
han landade inte den, vilket resulterade i ett hysteriskt galopperande på marken.

SONY DSC

Landning nummer 3 under sättningen…

SONY DSC
                                                     The Galloping Ghost, landning nummer 4…

SONY DSC

Här har den stora Cessnan just satt sig, vilket man kan se genom att stället är komprimerat.

SONY DSC

Här kommer en danskbyggd Spitfire på finalen.

SONY DSC

Strax före touchdown

SONY DSC

En mycket vacker skalamodell av en Reiher från 30-talet. Scratchbyggd i trä, siden och ply.

SONY DSC

Ja, ni ser själva hur kroppen är uppbyggd…

SONY DSC

Reihern under bogsering

(aug 13, 2011 02-56 PM)Canon Canon DIGITAL IXUS 100 IS(4000x3000)

Som jag brukar säga, det mest osannolika planet i Tarp.
En   Fieseler Storch ägd av Hans Hermann Lund, på
bilden stående framför vingen. Storken var från början
ett fint skalabygge, men en brand i hans garage förstörde
kroppen. Vingen,  som klarade sig,  monterades på en tillfällig
kropp, som såg ut som en förväxt barnvagn från 40-talet.
Nu håller han på att bygga färdigt ovanstående kropp till
den glans,  den bör ha.

(aug 13, 2011 02-57 PM)Canon Canon DIGITAL IXUS 100 IS(4000x3000)

Fast det mest osannolika är hans vagn, på vilken han
transporterar sin Stork…efter sin cykel.

Vad sägs ?

SONY DSC

Allt i Tarp är inte blankt och polerat…
men mycket använt !

SONY DSC

En F-86 Sabre i form av en EDF-modell
som flög väldigt bra med ett härligt ljud.

SONY DSC

Storken i luften…

SONY DSC

Det finns hela tiden tillgång till bogserkärror under meetinget.

SONY DSC

Inte en bogserkärra utan det finns flera, så det är bara att koppla i och försöka hänga med.

SONY DSC

En av Tarps skickliga pulsjetpiloter.
Man kan se han är fokuserad. Jag har aldrig sett, att
de som flyger pulsjetkärrorna nånsin gjort ett misstag,
då de flugit och förevisat sina mycket snabba maskiner.

SONY DSC

Ibland har man skäl att fråga sig….hur kan det flyga ?

SONY DSC

Men det flyger bra, med en skicklig pilot bakom spakarna.
På meetinget fanns det stora GeeBee och mindre.
Alla flög bra.

SONY DSC

Den skickligaste jetpiloten jag sett,  flygande sin sovjetiska konstruktion.

SONY DSC

Inga konstigheter…bara starta motorn och kasta iväg.
Denna duktige piloten har jag skrivit om på bloggen
tidigare. Han har den enklaste meklådan på meetinget.
En liten plastlåda 30 x 30 cm. Mer behövs inte
för att flyga jet.

(aug 13, 2011 04-11 PM)Canon Canon DIGITAL IXUS 100 IS(4000x3000)203691

En dansktillverkad Blue Phoenix.
Den bästa nybörjarmodellen. Blue Phoenix med el.
Inget slår dess egenskaper.

SONY DSC

Nosen på en Mitsubishi Zero med sin Nakajima radialmotor.

SONY DSC

                                                                                      En stor modell som var suveränt byggd och som följdriktigt flög bra.

SONY DSC

SONY DSC

En hi-speed passering av Zeron.

SONY DSC

                                                                                                  Motorn på tomgång efter landning och med full klaff.

SONY DSC

En Focke Wulf Stieglitz utrustad med en växelströmsgenerator för 110 A som byggts om till motor.

SONY DSC

Detta är skala 1:3 !
Ni skulle sett LiPo-packen ombord….

SONY DSC

En P-51 Mustang enligt konceptet färdigbyggt i foam från Kina
med infällbara ställ och allt för 1500 spänn.

SONY DSC

En Tiger Moth.

 De Havilland DH-82A Tiger Moth

SONY DSC

Dags för ordföranden i MFC Jörg Keil att släppa iväg Salamandern.

SONY DSC

Storken är ett STOL-plan. Fäller både klaffar och skevroder
för att öka lyftkraften.
Dessutom försedd med framkantsklaffar,
vilket tillsammans gör, den kan flyga
extremt sakta.

SONY DSC

Modellerna är stora i dag. Flyger fint gör de oxå.

SONY DSC

Denna transportkärra har varit med flera år och flyger lika vårdat varje gång

SONY DSC

Två .90 fyrtakt (tror jag).

SONY DSC

”Rotate” !

SONY DSC

Fullskala eller en modell ?

SONY DSC

Rök på segelkärran

SONY DSC

Rökaggregat från denna tillverkaren.

SONY DSC

SONY DSC

 

Alla ovanstående bilder är tagna torsdag-lördag.

Vill ni se fler bilder skriv ”Tarp” i sökrutan på min blogg.

Kategorier
Flyghistoria

FLYGANDE VINGAR…

 

…har alltid intresserat mig…

 

 

 

…därför de avviker  från det man normalt ser
som ett flygplan med dess traditionella konfiguration  och
aerodynamiska kontrollytor.

Som ni kan se på bilderna, som publiceras med tillstånd av
Dr  Reimar Horten, så var kunskapen redan på 30-talet i Tyskland
stor om konceptet flygande vingar.

De två föregångsmännen var ju professor Lippisch och Horten ,
som var för sig experimenterade och löste problemen.
Vill ni veta mera om dessa två så googla.

Problemet med en flygande vinge är, att en ”vanlig” vingprofil
orsakar en oscillation,  när vingen flyger. Det vill säga,  den  vill
öka hastigheten och sänka nosen , tills farten åter ökat så mycket ,
att lyftkraften ånyo lyfter nosen.Detta gör,  att vingen får en
sinusformad horisontal flygbana.

Lippisch och Horten var framstående aerodynamiker och hade
vindtunnlar till sitt förfogande,  där de kunde utföra mätningar
på de krafter,  som påverkar en vinge vid olika hastigheter och
anfallsvinklar.

För att en flygande vinge ska flyga stabilt i huvudsak, måste man
ha en profil som är tryckcentrumsstabil. En vanlig vinge som man
ökar anfallsvinkeln på flyttar resultanterna av vektorerna från
lyftkraften,  så att man får en nos-ner rörelse. Denna rörelse
lyckades man häva genom att förändra vingprofilen.

Den vågformade rörelsen i horisontalled hade en frekvens på
cirka 50-60 sekunder, innan man förstod, hur man löste problemet.

Alltså tryckcentrum är den platsen på vingen , där lyftkraften
har sitt angreppscentrum. Flyttar detta centrum sig ,
ändras anfallsvinkeln. Tänk på hur det känns , om ni flyger
ett mindre privatplan och man drar landningsklaff.

Man upplever exakt det, som är beskrivet ovan, därför vid
klaffansättning ökas lyftkraften, tryckcentrum flyttas bakåt
och du upplever ett nos-ner moment. Alltså man känner lyft
när klaffen går ut och därefter, på de flesta mindre plan,
en nosnerrörelse.

Moderna profiler för oss modellflygare som är tryckcentrumstabila
är en del serier av professor  Eppler. Dessa profiler använde
vi på snabba hangmodeller under 70- 0ch 80-talen.

Jag tycker bilderna,  på speciellt Horten IV och VI , visar hur
man kan bygga en flygande vinge , som är vacker med stort
sidoförhållande och högt glidtal.

Ett problem man upptäckte planet hade var självinducerat
vingfladder vid viss hastighet.

Planet hade bättre glidtal än flaggskeppet D-30 Cirrus/Austria.

Ett välkänd flygplan utan konventionellt höjdstyrverk var
Me163 Komet. Konstruerat av professor Lippisch. Planet var
ju ett raketplan och en av de engelska provflygarna Eric ”Winkle”
Brown, som vågade provflyga planet efter kriget, han sa ,
att Me163 var det mest välflygande plan han någonsin flugit.

Här är några bilder och de visar Horten IV och Horten VI:

                En Horten VI. Spännvidd lite mer än 20 meter och glidtal med flugen polar 1:33,5
-34.5. 
Man ser det stora sidoförhållandet för att erhålla ett högt Re-tal.
Genom att ha ett högt Re-Tal minskar man lyftkrafts
motståndet,
även kallat det inducerade motståndet och det medför att vingen flyger effektivare.

Piloten låg ner på magen och flög dessa plan.

Horten VI hade bättre glidtal och flygegenskaper än D-30
vars avantgardistiska utseende kan beskådas ovan.

                                                                     En tidigare vinge från Horten. Man kan se att skevroder och höjdroder är separerade.

En tidigare version av en Horten flygande vinge. Medlemmar ur NSDFK runt planet

       Ibland försåg man planen med en motor och det gav höga hastigheter
med lite hästkrafter, jämfört med konventionella flygplan
 då dessa var tyngre och hade mera frontalmotstånd.

Här en renoverad HORTEN i USA som flyger. Denna bilden är tagen 1959
och just detta planet genomgår i detta nu en grundöversyn för att bli luftvärdigt.

                                                                    Här ser man den fina aerodynamiska utformningen av en Horten VI.

                                                                               För att nå termiken behöver man bogsering. Är bogserkärran en Fw  56  eller en 159 ?