I torsdags var det en av de sällsynta dagarna, under denna
årstiden, som bjöd på västlig eller nordvästlig vind.
Det borde alltså vara lite upplagt för hangflyg vid
Tönnersa Strand.
Solen sken och vindens styrka var 3-5 m /sek, vilket
kunde skapa goda förhållanden dels för flygandet och
dels att kunna stå ute i det vackra vädret utan att bli
genomblåst och genomfrusen.
Nåväl, jag var på plats 1230 och beredd att starta med min, nästan under alla omständigheter, flygbara Blue Phoenix.
Varför jag inte skulle flyga någon av mina snabba F3F
modeller ?
Jo för en Blue Phoenix klara de flesta väder. Från mycket
svaga till starkare vindar.
Jag har ju modifierat profilen för att på en bättre polarkurva, varför den penetrerar hyfsat. Dessutom är en Blue Phoenix en enkel modell, som man monterar snabbt. Fyra gummiband,
sen är den flygklar.
Jag är främst ute efter en flygupplevelse, inte att jag ska flyga
som en skållad råtta 10 cm över kanten.
Flygglädjen är det väsentliga för mig.
Med var också dels min nya Mobiuskamera, dels min gamla Mobius nu försedd med nytt pc-board.
Jag ville se, att båda fungerade. En kamera hade jag tejpat på min glasögonskalm som vanligt. Detta är ett mycket fint sätt att filma/fotografera, om du vill dokumentera skeendet.
Det du ser, det är det du fotograferar. Det bästa av allt är,
att Mobiusen tar så bra bilder, med hänsyn till pris och storlek.
Då jag kom fram till min vanliga pilotplats, såg jag att länsstyrelsen gjort ett hack i den främre dynkanten.
Varför ?
Bra fråga. Kanske för att underlätta för eventuell häckning av fältpiplärkan.
Dock kan jag garantera att naturen med vindens hjälp inom ett par år har återuppbyggt dynkanten igen.
De som planerat detta borde gå en kurs i grundläggande (sand)dynamik.
Ok nog klagat. Jag var absolut ensam på stranden, så
när som på en Golden Retriever, vilken vallade sin
husse långt borta på den öde sandstranden.
Start och ut med min Blue Phoenix i det laminära härliga lyftet. Det bar perfekt och det var mycket goda förhållanden.
Hanget har ju blivit högre, vilket inte minst skärmflygarna erfarit, då de nu kan flyga på Sveriges längsta kusthang.
Med den vinden vi hade i dag, bar det upp till ca 50 meter just över strandkanten.
En tjusning med att flyga vid detta kusthang är att jag har
min modell mycket nära mig. Det skapar en speciell känsla.
Att landa kan var besvärligt, eftersom det bakom hanget är
turbulent, vilket ställer krav på reaktionsförmåga och och förmågan att förutse skeenden, men som du kan se på
videon, så gick det att komma ner under relativt
kontrollerade former.
Två timmar i luften fick jag med min kära Blå Fenix
och jag njöt varje sekund.
Sedan var mina inre batterier laddade och jag var
beredd att möta världen med öppna ögon och friska
tag igen.
Än en gång; Tack gode Gud att jag är förunnad att få
bo vid en kust och där kunna fånga en fri horisont med
min blick !
Innan jag gick till bilen, tog jag en promenad på stranden för att kolla, om jag kunde hitta lite bärnsten.
Det blev noll i dag, men jag har förhoppningar, att på måndag finna strandfynd, då vi kommer att få 10 – 13 m/sek
vind på söndag, vilket kan föra iland gods från havets botten.
Kvällstidningsträsket utlovar som vanligt världens
undergång på söndag då de säger det blir orkanvindar med
det annalkande lågtrycket.
Vi får väl se, om boulevardpressen eller yr.nohar rätt.
Den norska vädertjänsten har förutsett 12-14 m/sek
på söndag kväll.
SÅ var min dag på hanget och jag dokumenterade mitt görande med mina Mobiuskameror.
Stillbilderna klippta ur videon.
Jump into the seat, buckle up and hitch a ride with me !
Undrar du, varför jag är ute och flyger, så fort tillfälle ges ? Mycket enkelt: Det är det roligaste jag vet och det ger mig
oändligt med upplevelser !
Sådant du aldrig får framför din tv.
Sanden pudrad med frost. Det närmaste
vi varit vintern i Halland hittills i år.
Den fula stövelknekten låg och tjurade
Vintern 2020 Tönnersa. Härligt !
Naturen där jag flyger. Härligt ljus.
Kattegatt med sin horisont. Inga granar här…
En Blue Phoenix gör det den ska…flyger.
Enda nackdelen vintertid vid 13-tiden är att solen står lågt.
Snart start. Vingen sitter med 4 gummiband.
Enkelt. Varför klabba med skruvar ?
Man måste använda sidorodret ordentligt på en Blå Fenix…
En klassisk modell
En jetkärra ritar sitt skarpa spår i skyn och min modell glider på…
Efter landningen. Allt under kontroll.
Kanske det som kan dra lika mycket som hangflygning...
Ålleberg Modellflygklubbs Hangträff i Ystad genomfördes
för, rätta mig om jag ha fel, 17. gången.
Jag kan gott erinra mig, hur det såg ut de första
gångerna, då vi kunde vara 25 deltagare.
Årets hangträff var de sista entusiasternas möte och
vi var 7 stycken.
Ganska tråkigt tycker vi och naturligtvis undrar vi
varför.
Träffen är känd och praktiska problem som inkvartering är inget problem.
Problemet har varit som nummer ett, vädret.
Vi som hangflyger vet, att vi måste ha vind och vind från rätt riktning, för att vi ska kunna flyga våra modeller.
I trakten av Ystad-Ravlunda finns ett flertal hang som passar någon riktning.
Vi kan inte påverka vårt väder, utan vad vi kan göra är att kolla prognoserna på olika fora.
Det institut som jag (vi) litar mest på är yr.no.
Deras prognos sade, att vi kunde räkna med flygbart 2 av 4 dagar. Att blåsa av träffen är svårt med tanke på bokat boende, hänsyn till arbete, familj, så det var bara att köra.
På lördagen förstod vi att vinden på söndagen -måndagen skulle bli Nord till NordVäst vilket i stort omöjliggör vettigt hangflyg och vi tog beslutet att vi drar hem på söndagen.
Att det blev nord till nordväst passade mig, för jag
var på Hovs Hallar både måndag och tisdag i perfekt
hangväder !
Alltså vädret bestämmer verksamheten. Har vi gjort
nog reklam för träffen ? Ja, allt kan göras bättre,
men de som är intresserade vet om vad som sker.
Kanske den beska sanningen är, att modellflygare
inte tycker att hangflyg är intressant ?
Det kanske upplevs som alltför besvärligt ?
Man måste ju trava iväg uppför kullar och kanter, innan man kan flyga.
Hangflyg är kanske ett passerat kapitelför yngre
modellflygare.
Det ligger inte i tidens anda, då allt ska vara lätt och
färdigt ??
Nu ska man flyga drönare och turbinmodeller,
om vi kollar i MFN och det som finns i tidningen är
väl…det som representerar modellflyget i Sverige.
Vi som hänger oss klamrande kvar på hangen,
vi är fornminnen från en tid som varit..
Vi är artefakter eller ?
Jag har hangflugit i 46 år, har jag verkligen blivit så gammal och flugit så mycket utan att tycka det är tråkigt ?
Mot alla besvärligheter med hangflyg kan du ställa
upplevelsern, då du kan flyga din modell utan gränser.
Du kan flyga plan, som har världsrekord i hastighet
för modeller, vilket är mer än 800 km/timmen i
dynamic soaring.
Du flyger modeller, som ligger i spetsen av teknik
och innovationer.
Men du kan också flyga det enklaste enkla på ett hang.
Om vi ser, hur många som deltar i exempelvis F4C på SM… Kan man räkna deltagarna på ena handens fingrar ?
Men ger deltagarna upp ? Nej och det gör inte vi hangflygare
heller.
Glöm inte heller alla naturupplevelser du får.
Vi kommer att köra på tills vi tar slut på barrikaderna !
Vi tänker inte ge upp och sluta. Att tänka på är den sociala
samvaron, då man utbyter ideer och tankar, som kan främja
vars och ens modellflyg.
Att träffas är viktigt. Mycket viktigare än att ligga i dvala framför en tv eller fippla fingrarna krulliga på en IFåne.
Så vi kommer att ses på hangen i framtiden också.
Var övertygade om det !
Vi fick uppleva så mycket positivt i Ystad, som vi bär
med hos hem i våra minnen !
Här kommer en laddning avslutande bilder, som beskriver våra flygningar under de 2 dagar vi kunde flyga av planerade 4.
Vi ses nästa år ! Välkommen du oxå !
Boendet hos Henry på Österlens Gästhärbärge.
Vårt boende är ett före detta ålderdomshem, som väl är ett passande ställe
för oss gamlingar, som dock inte vill lägga oss ner att dö och som vägrar
sluta flyga. Dessutom ligger det granne med kyrkogården…
Tumflygare
Fast jag föredrar detta sättet. Mer stabilitet, lugnare rörelser.
REB
Löderupshanget – Ålleberg Modellflygklubbs hushang vid Ystad.
Pilotplatsen från min selfie-stick.
Mot Kåseberga. Kåsebergas affärer och restaurangers policy är att skinna turister på så mycket pengar som möjligt. En stekt strömming med en klick potatismos 130 kronor…Dessutom, parkeringen kostar 14 spänn/timman.
Hur många vänder, då de ser parkeringsavgiften ? Troligtvis hade det för handlarna varit
bättre med fri parkering. Jag träffade en tysk, som skakade på huvudet åt parkeringsavgiften.
Men det är klart, kan Ystad Kommun tjäna ett par spänn så…
Vågornas mönster återspeglas på sluttningarna, på vilka
kreaturen betat och skapat de terrasserande stigarna.
Det är detta vi gör då vi flyger…Främst Andreas och bakom en åldring…
En kärra ger horisonten ett nålstick
Östersjön, med en yta som smält bly i solskenet.
Roffes Grafas över Fredens Hav som Sovjetunionen kallade det…
... comme un mirage
Svårt att ta denna bild med en selfiestick…
Här ser du förutom en modell, de terrasser som kreaturen
, får och kvigor åstadkommit då de betar sluttningarna.
På baksidan av kanten mot den skånska slätten kan du flyga vid nordlig vind.
Hangflyg den bästa upplevelsen !
Japp, det blåser på hanget.
Rolf planerar…
Taggtrådsstaketet…jodå, det hade påhälsning av en modell i år oxå !
Väderprognosen från yr.no lovade sydväst på lördagen med styrka 4-7 m/sek.
Lät ju för bra för att vara sant i våra öron. Men alltnog, vi for iväg till Löderup i solsken utan dimma.
Framkomna möts vi av strålande väder…och västlig vind.
Det betydde att vinden låg snett på hanget, men vi vet att kanten vrider upp vinden och då första modellen åkte ut över kanten, såg vi att med noggrann flygning kan man få sig en tur.
Alla startade och vi märkte att det var skärmflygare vid Ales Stenar, vilket indikerade väst.
Vi höll oss emellertid vi Löderup, som blivit ÅMFK hushang. Genom att flyga på kanten mot Kåseberga fick vi finfint lyft och kunde göra det vi avsett med vår resa söderut och det är att kunna flyga våra modeler på hanget utan att tänka på att hålla oss i lyftet, eftersom på denna västkant var lyftet mycket starkt.
Alltså inget att klaga på, bara att flyga, fika och njuta av naturen och vyerna.
Vid lunchdags kom Andreas med sina fina modeller och anslöt.
Andreas en ambitiös och hängiven hangflygare med en positiv inställning till sin hobby. Här hans YouTubeadress.
Dagen fortgick och då det gick mot kväll drog vi till vårt boende, genomblåsta och solbrända, med flera timmar i luften för våra modeller.
Skåneleden passerar vår pilotplats och de flesta som passerade ville ha en förklaring hur detta med hang- och modellflyg fungerar. Det är alltid positivt att fä göra ohöljd propaganda för vår hobby !
På kvällen kollade vi cruising som jag beskrev i tidigare post.
Nu hoppades vi på bra prognos för söndag-måndag.
Men det var en annan historia…
Här kommer lördagsbilder utan kommentarer, för du ser vad det är. Bilderna tagna från den höga västkanten vid Löderup.
På grund av min höga ålder ?? hade jag glömt mina
systemkameror på boendet i morgonstressen.
Så bilderna tog jag med en enkel compact kamera,
vilket naturligtvis sänker kvaliteten och bildmöjligheterna.
Det kommer en drös bilder snart igen.
Just ankomna till Löderup.
En startbild säger mycket i sin expressivitet och man
kan nästan se pilotens förväntningar på flygningen.
Modellhangflyg hävdar jag är en estetisk upplevelse.
Intresserade flanörer vilka var hos oss en god stund.
Blivande hangflygare kanske ?
Sångsvanar sträckte ljudlöst förbi i fjärran.
En av mina favoriter, alltid flygbar, Blue Phoenix konstruerad av Leif Eriksson.
Kan jag inte flyga med något annat kan jag alltid flyga med min Blue Phoenix.
Roffe, Andreas och Karl Henrik djupt koncentrerade på sin flygning.
I bakgrunden Ales Stenar.
Häng med i bankningen !
Ett utomordentligt hang för modellflyg.
Ser du att vågornas mönster fortsätter på sluttningarna ??
Några av de sista entusiasterna…
Andreas kärra. Tror jag ?
Gött i solen !
Vingar över Östersjön.
Kalle smyger ner sin modell. Här är lätt att landa…dock se upp för taggtrådsstaketet.
F3 modell. Betänk utvecklingen från låt oss säga 1975 fram till i dag. Att man inte använde fenor/sidoroder/stabbe/höjdroder med stort sidoförhållande redan för 40 år sen märkligt. Det är ju gammal känd fakta att ett stort sidoförhållande ger ett högre Re-tal och en effektivare bär- eller roderyta.
Andreas och Kalle njuter av sin flygning.
Andreas lätta polska modell 775 gram mellan staketbräderna.
Ytterligt agil och rörlig.
Här är Andreas lågt inför en förbiflygning. Men genom
att glida in mot kanten kunde han hämta hem höjd.
Klaff och lite uppfällda skevroder för att få ner hastigheten så jag kunde plåta med min enkla kamera.
En modell som är väl optimerad. Fast jag tror den är ganska spröd, så man måste vara försiktig vid landningarna…
En av de stora vattendelarna inom modellfluyget är elmotorn och ackarnas utveckling. Det har givit modellflygarna nästan oändliga möjligheter. Tänk att slippa gummirep eller vinschar då man idkar allmän flygträning.
De andra nya innovationerna som revolutionerat modellflyget är CA-limmet,
nya radioapparater med obegränsade, nästan, programmeringsmöjligheter och
tillgången till kompositmaterial.
Naturen hälsade oss med de vårtidiga örternas blom. Klart vi blir på gott humör !
…som var tät som vid Lützen 1632 under 30-åriga kriget.
Att åka för att flyga hang, det är ett vågspel. Vi är utlämnade till vädrets makter och har bara att anpassa oss.
Egentligen skulle vi inte bestämma exakt datum, utan vi skulle haft en period, där vi kunde hållit träffen. Men det är svårt, för du ska lösa det med ledighet, transport och boende. Man måste boka i god tid.
Så inte lätt att få ihop det. Men vi skulle försöka. Vinden var under 5 dagar lovad att bli sydväst under två och annan riktning under tre. Inga lysande utsikter, men vi är vana vid det och brukar alltid finna en plats att flyga på.
På torsdagen hade vi V vind, vilket skickade oss till Löderup där kanten svänger och ger lite olika möjligheter.
Vad som inte var bra, var att det var dimmigt. Lite dimma gnäller vi inte över, men i dag var det tätt.
Jag kom till platsen vid 12-tiden och efter viss tvekan hivade jag ut min Spirit. Jo, det lyfte i den bitvis friska vinden, men det gällde att hålla modellen inom synhåll.
Efter hand som eftermiddagen gick, anlände de andra som aviserat ankomst. De möttes i alla fall av en flygande pilot med modellen på hanget.
Efter hand kom de andra i luften och vi flög till kvällningen.
Vårt boende var hos Henry på Österlens Gästhärbärge
, vilket är ett trivsamt ställe i Glemmingebro ca 5 km från
hangen.
Dag 2, fredag var dimman ännu tätare och vi ställde in
flygeriet trots många flygförsök. Det var alltför osäkert.
I stället blev det sightseeing i trakten.
Lördagen hade dimman lättat och möjliggjorde flygning
på Löderupshanget.
Vi hade kunnat flyga vid Kåseberga, men där var det
skärmaktivitet så vi stannade vid vårt hushang.
Vinden var sned med dt var flygbart och gick vi till
kanten riktning Kåseberga, fick vi starkt lyft och vi kunde
flyga som vi ville.
Andreas kom med sina fina modeller och speciellt hans
polska lätta modell imponerade. Utbudet av hangmodeller
är stort och de presterar oxå !
På kvällen kollade vi Cruisingen i Ystad med amerikanska bilar. Jag beundrar de som håller dessa bilar i så fint skick. Det var en familjeföreställning så epitetet ” Raggare” hade inte stor relevans här. Alla var glada och vinkade åt fotografen.
Söndagen och måndagen var utlovad med nordlig till
nordvästlig vind, varför vi på söndagen tog beslutet att
vi bryter här. Vi hade fått två flygdagar och vi hade att vara nöjda med det.
Så vi kvistade hemåt, var och en på sitt håll. Nöjda och glada… ja om vi hade kunnat flyga i 4 dagar, då hade allt varit ok, men vi var ändå tillfreds, för hangflyg är inte bara flyg, det är också social samvaro.
Frågan som väcktes hos mig är varför inte fler är intresserade av hangflygning ? Är det för obekvämt ? Vi har gemensamt försökt göra så mycket positiv reklam vi kan för hangflyg, men det tycks inte ha påverkat modellflygare.
Men skit samma, det viktiga är, att vi som håller på,
tycker det är roligt och berikande.
Därför ses vi här nästa år igen !
Här kommer bilder med och utan kommentarer.
Bilderna är från torsdagen, första dagen.
Bilderna tagna med olika sorters kameror så håll tillgodo !
Rolf-Erik
Du kan själv se, hur Rolf-Erik står i dimman…
Wings over Löderup…
Kent startar…
Kalle Thorsell programmerar.
RE startar Rolf Maiers Grafas
En mycket välflygande modell.
Fighting face…Roffe.
I dimman…
Löderup kan vi kalla ÅMFK:s hushang vid Ystad.
Tucano…som är namnet på en sydamerikansk fågel med lång näbb.
Jag har funderat på en sådan modell.
F3B eller F3J-modeller funkar bra på ett hang.
Klaff, skev sida och höjd…det tar en stund att programmera upp allt.
Landning underlättas med klaff.
Så här var väderläget på torsdagen.
En matpaus sitter bra säger Kalle, Kent, Roffe och RE Blomdahl.
Man behöver en del…
Solen sken igenom under korta minuter på torsdagen.
Det kommer mycket mer bilder i kommande poster så häng på !
Egentligen hade vi annat att göra, men med yr.no
rapporten att det kunde förväntas finfint väder på
Hovs Hallar för hangflygning, gjorde att jag kastade
om mitt dagsschema.
Fram med min Spirit, kameror och annat jag behöver
för min flygning och iväg.
Där jag vid framkomsten togs emot av solsken,
11 grader och nordlig vind med dragning mot ost.
Dragningen mot ost hade stor påverkan på hangets funktion, vilken förklaras av en av mina bilder.
Eftersom jag fått min kära GoPro tillbaka efter service, satte jag den på nosen på Spiriten, där den tog bilder framåt. På min glasögonskalm satt min Mobius och tog sina vanliga 4 bilder i sekunden.
Alltså jag var uppe på Platån och skulle lura ut, var jag skulle kasta ut.
Längst upp blåste vinden mig i nacken, då jag såg
ut mot havshorisonten. Flyttade jag mig framåt 5 meter,
var det vindstilla !
Alltså förstod jag, att topprotor och kantrotor var starka i dagens vind.
Jag beslöt, eftersom vinden var dragen lite åt ost, att starta vid den högra delen av platån.
Att starta där brukar vid vind rakt på, vara ett av de
bättre alternativen och vara relativt säkert.
Alltså check av funktioner, fulla roderrörelser på rätt
håll och koll av klaff och aerodynamiska bromsar.
Allt var ok och jag satsade ordentligt vid utkastet. Jag hade trimmat upp nosen en aning innan utkastet, så jag skulle knipa åt mig lite extra höjd med hjälp av rörelseenergin från mitt utkast.
Tur var det ! För jag har aldrig…upplevt så kraftig
turbulens vid kanten någon gång förut !
Min modell kom ut över kanten på 3 m höjd liggande
helt på sidan, för att sedan fångas av kantrotorn och
där modellen kastades runt i en virvlande malström !
Vet du, jag fick använda alla mina 45 års erfarenhet
som varande aktiv hangflygare för att kunna stabilisera
min modell….
Det var inte lätt, trots jag tog mig upp och ut från
kanten.
Jag har som modellflygare ett Damoklessvärd över
mig , om jag är tvungen att landa vid stranden,
vilket det är små möjligheter att lyckas med.
Oftast vill jag säga att flygningen slutar med en krasch
in i bergskanten, på en plats där det nästan är omöjligt
att hämta modellen.
Således försökte jag ta mig till laminär luft, så modellen blev stabil i sin flygning. Tursamt nog är min Spirit ytterst agil, vilket underlättar flygning i turbulens.
Så småningom hade jag tagit mig åt höger, alltså riktning Båstad och kom ut i det goda lyftet.
Nu var det en barnlek att flyga. Trimma ner nosen rejält och låt modellen flyga sin egen bana med bra hastighet.
Härligt !
Jag kunde idag troligtvis slå mitt rekord i höjdvinst på HH.
Det lyfte mycket högt och lyftet var starkt.
Efter 45 minuter i luften var det dags att förbereda
landningen. Att landa på HH-Platån är inte helt enkelt eftersom
enligt vad jag tidigare beskrivit, rotorerna ställer till
det.
Dessutom är landningsplatsen full av vresrosbuskar
och mindre stenar som sticker upp sina huvuden ur
jorden, där de är beredda att utgöra ett stabilt stopp
för en klen glasfiberkropp eller vingframkant.
Normalt sett bruka jag landa längs med gångstigen och använda klaffen för att reducera hastighet och höjd. Men med tanke på topprotorn beslöt jag att landa rakt
mot vinden.
Så det det blev en vanlig 2 x 90 landning och en kort
klaffad final.
Mina bromsar är synnerligen effektiva och jag kunde efter den korta finalen göra en perfekt landning.
Problemet med stora klaffar vi landningen är, att jag
som pilot vid landningen måste dra in klaffen 10 cm
innan sättning, för att inte skada servo eller klaffar
vid markkontakten. Precis som då man landar en Pa-18.
Dags för en paus och se sig om i naturen. Det var nästan
inga fåglar i luften mer än de sedvanliga kluckande
korparna, som bjöd på akrobatisk flygning med sina
snabba halvrollar. Växtligheten började spira på skyddade ytor, där vit- och
gulsippor slagit ut lite försynt.
Väderutsikterna sa att vi kunde förvänta en vridning
av vinden mot NV, vilket skulle kräva en omgruppering
till Segeltorpshanget, vilket jag ville undvika.
Så jag förberedde nästa flygning med min modell och
tillbehör.
Denna gången startade jag till vänster, just jämte fåran
som finns i Platån till vänster.
Det var bättre, men ändå svårt. Jag tänkte, att det är
tur att jag har 2 kameror som dokumenterat problemen
vid starten, så andra kan få se den kraftiga turbulensens
påverkan på modellen…
Ännu en timma i luften där jag flög så långt mot Båstad
jag kunde, med hänsyn taget till att jag flög utan glasögon
eller kontaktlinser. Det gjorde att min ögonskärpa inte var 100 %.
Men långt bort var jag i riktning mot Knösen och ju
längre bort jag flög, desto starkare blev lyftet tack vare
vinden var dragen mot ost.
Förr flög vi ibland vid NO vind uppe på knösen, men sista gången jag var där, det var 1996…
Nåväl, landningen efter sista rundan i luften på HH utförde jag exakt som min första och det gick picobello.
Sen marsch till bilen, demontera och transport hem efter två fina flygningar.
Jag startade exakt kl 1000 och landade 1237. Två timmar
i luften inberäknat en kort paus.
Om jag var nöjd ? Tror jag det !
Hemkommen kollade jag mina bilder vilka var stillbilder
Mobius, video Mobius, stillbilder GoPro och min
Sonykamera och video från min GoPro.
Jag hade förväntat fina bilder, men det sket sig…. Batterierna i både GoPron och Mobiusen var urladdade…..
vilket förklarades av att båda kamerorna var påslagna då
jag anlände till HH.
Troligtvis påslagna av misstag då jag hanterade dem
och packa ner de. Det är inte första gången det händer.
Så nu vet jag det…
Så det var en besvikelse, då jag ville illustrera den
kraftig turbulensen filmat med 2 kameror.
Jag tar den nästa gång i stället!
Lite mesiga bilder, i brist på action, blev det,
så hoppa ombord och spänn fast dig för några ögonblick
med den gamle hangflygarens äventyr på Hovs Hallars Platå.
Alla översiktsbilder naturligtvis tagna med hjälp av min
väldigt långa selfiepinne…
Lokala skrönor sägs att smugglare utnyttjade denna naturliga grotta. Men det finns inga historiska belägg för det.
Här se du den utstickande kilen, som skapar den infernaliska
turbulensen, då vinden kommer lite från höger eller ost.
Så här ser det ut uppifrån kanten
Ser du hur havet ordnar stenarna på stranden ? Detta är en
landningsplats för skärmflygare, då de har brist på lyft och höjd.
Gångstigen vilken är min normala landningsplats. Observera hur de talrika turisterna sliter på grässvålen…
Här är det virvlar i luften…
Det gäller att ligga rätt på vingarna.
Landningen skedde mot kanten. Du ser att det finns inga brytande vågor.
Härligt att landa i dessa buskar med en balsamodell klädd med Oralite… Modellen skulle se ut som klädd med konfetti efteråt !
Spirit Elite
Jag fick inte flyga, eftersom jag busflög förra veckan…
Vitsipporna har slagit ut där det finns bra betingelser.
Många örter är nu på gång.
Gulsippor är talrika och allmänt förekommande på Platån.
En gulsippa tycker jag trumpetar ut begreppet Vår och Nu är det maj !
Uppe i bygden, en skogsbrand…trodde jag, men
det var militären som brände av skjutfältet.
Jag är tacksam, att jag är förunnad att bo vid havet !
I söndags var vi välsignade med ett perfekt flygväder i mina trakter.
Det var 15 grader varmt, vindstilla och cumulusbildning. Således utmärkta förhållanden för termikflyg.
Självklart åkte vi ut för att flyga termik, Johnny och jag.
Vi drog till inlandshanget vid Tjärby kyrka just norr om metropolen Laholm, där vi brukar flyga.
Jag startade min HyperAva, vad annars, med vilken jag nöp en blåsa på 70 m knappt och hjälpt av termiken,
ca 1 m/sek klättrade jag, till den höjden jag ville ha.
Vi hade lite dis i luften som ett resultat av varmlufts- inträngningen från sydväst, men det hindrade inte
instrålningen, som drev på termiken.
Det var riktigt adiabatiskt i dag.
Min Ava gled som vanligt…majestätiskt, trots det
finns en hel del wear and tear på den efter 823 timmar
i termik.
Eftersom jag medförde min Blue Phoenix med ny
drivacke, ville jag testa den oxå. Den nya acken
gjorde att modellen steg som en raket och en
Blå Fenix är ju alltid en Blå Fenix, vilket står som
en garanti för en välflygande modell.
Johnny hade med en av sina nybyggda ”Leprachaun” segelmodeller. Leprachaun betyder ”Troll” eller ”Pyssling”och
begreppet härstammar från Irland, därav deras
gröna färg. Irland, Den Gröna Ön.
”leprachaun” uttalas; (leprakån med långty ”å”)
Inte för jag tycker modellen ser ut som ett troll i sin oldtimerstuk…kanske som en pyssling…
Modellen var aldrig flugen och dess vikt var 300 gram. Han handkastade modellen ett par gånger för att kolla trimmen och slog fast, att 15 gram bly i nosen skulle göra den bättre.
Leprachaunen kastade jag ut för Johnnys första start
på hanget.
Det blåste vid 14-tiden ca 1.5 m/sek, då vi bedömde vinden tillräcklig, för att lyftet skulle hålla en sådan
modell i luften.
Det var också tillräcklig vind, för det var inga problem att hålla sig uppe, om man flög noga och utan att veva med spakarna.
Ju mindre utslag du gör, desto mindreskadligt motstånd
och ju bättre glidtal.
Modellen flög oväntat bra manövrerad av sida och höjd. Enda justeringen var att Johnny ökade sidoroderutslaget.
Denna modelltyp, lätt med ganska mycket V-form och
endast med sida/höjd har en tendens att bli ”gungig”
i luften i rollplanet.
Men inte denna modellen och det beror på dess
elliptiska vingspetsar.
Vingspetsarnas utformningminskar det inducerade
motståndet på vingen, vilken har ett lågt Re-tal
beroende på förhållandet mellan spännvidd och korda.
En rak vinge hade skapat mycket mer spetsvirvlar och
därmed lättare inducerat gungning i en nästan självskapad
och självunderhållande rörelse.
Johnny har byggt en stor Leprachaun också, vars kropp är 210cm lång…Vingens korda är vid roten 50 cm
spännvidd 275 cm.
Vingbelastning på båda versionerna är 16 gram per kvadratdecimeter ! Så det är garanterat lätt !
Ska bli utomordentligt spännande att få se den flyga antingen i 2 m/sek vind på Hovs Hallar en fin sommar- kväll. Eller få se den på Tjärbyhanget, där man hakar
på termikblåsorna, då de släpper vid hangkanten.
Efter 4 timmar på flygstället packade vi ihop med våra modeller flugna och hela i bilarna.
Vi såg förvånansvärt lite fåglar. Enstaka lärkor flög förbi, men inga drilla hördes. Bofinkarna spelade försynt inne bland träden mellan provianteringarna på de nysådda fälten. Två glador kom förbi och en tornfalk.
Det som dock talade om, att det är vår, var den bedövande gödseldoften från åkrarna. Det var en stark ammoniakdoft över nejden, så man nästan kippade efter andan.
Fast inte tycker jag, att det luktade illa ! Det är ju en
budbärare med det glad budskapet, om att varmare tider är på gång.
Fast nu har yr.no lovat kallare väder i form av nordvästliga vindar. Men sen…om 10 dagar…
Jag tog som vanligt massor av bilder och om du orkar se på resultatet, kommer de här.
Häng på !
Har du frågor om modellen, ritningar eller byggsatser
till Johnny, kan du maila mig, så ska jag vidarebefordra.
Då är det dags…
Pinnar och balsa
Stolt byggare och pilot.
Ser du så harmonisk formgivningen på kroppen är ?
Spännande nu för piloten…
Sidoroder manövrerat av linor.
Nu !
Första starten.
Flyg nu !
Den glider i alla fall.
Test på hanget där vinden var ca 1.5 m/sek…
Jovisst, den flög på den svaga vinden.
Jag tycker ett troll kan vara vackert i luften !
Här ser du de elliptiskt utformade vingspetsarna som medför en del goda egenskaper.
Minns att Spitfire också hade elliptiska vingar.
Det var fantastiskt att se Leprachaunen glida på den nästan obefintliga vinden…
…men väger en modell 300 gram så…
En vacker modell.
Man måste flyga noga och effektivt under förhållanden med svag vind.
Landning i kanten.
Den gamle hangflygaren när han njuter mest !
Jag kommer att flyga precis så länge jag rent fysiskt kan !
En sådan sele med tömmar hade jag, då jag var 2 år och min mor skulle hålla styr på mig efter att ha tagit bort min barnvagn och satt den på vinden till ett eventuellt kommande syskon.
Nu sitter barnen i barnvagn tills de är 5-7 år….säkert nyttigt för deras motorik, koordinationsförmåga, muskelbildning och balansförmåga…
823 timmar i termik nu !
Jag undrar hur länge den hänger med ? Den flyger
ju bara exakt som jag vill, så varför ändra något ?
Johnny och jag körde till HH, eftersom väderutsikterna
såg bra ut med 3-4 m/sek nordväst.
Vi var på plats vid 1230, monterade och startade.
Fast jag hade problem med min ena klaff, där servots
växellåda skadats.
Jag smällde i vingen, då jag lastade i min bil…men
det går att flyga utan klaff, även om landningen blir
problematisk.
Det blir svårt att komma ner under full kontroll på
den ganska snålt tilltagna landningsytan.
Dock kom jag ner hel, vid de tre landningarna jag
gjorde.
Johnnys modell bröt ner åt vänster efter en start
till synes utan anledning och landade i buskarna
oskadad.
Vi kom på felet. Hans sidoroder hade låst sig fullt
vänster, vilket naturligtvis medförde, att modellen
överraskande svängde vänster.
Efter 3 timmar vid Segeltorp var vi milt sagt avkylda… så vi avslutade och drog oss hemåt.
Att vi åkte hem berodde också på att vinden tvärtemot
prognosen ökade upp till 7-8 m/sek. Det ska vara
behagligt och njutbart att flyga.
Vi ägnar oss inte åt något kvalificerat självplågeri !
Lite onödigt vetande: Min modell drog 418 mA för
varje timma jag flög. Min acke är en 2-cells lipo på
2.6 Ah.
Kanske vän av ordning undrar varför jag kanar
runt med min Spirit i bra lyft ?
Det beror på att om jag flyger med någon av min snabba F3F-modeller här, kan jag inte komma ner säkert.
Ytorna är för små. Snabba modeller flyger jag uppe på Platån. Jag är inte intresserad att alltid flyga fort, jag flyger, så det känns komfortabelt med en välflygande modell som Spiriten.
Johnny med sin ASW. En termikmodell som betingar ett lågt pris.
Min Spirit vilar på sin vanliga plats innan start.
Jaha, då ska det flygas…
Johnny har motor i nosen…vilket idag var en överloppsgärning att använda, eftersom lyftet på hanget var starkt. Dock var det turbulent.
Johnnys modell efter släppet just…
Även ”Frigolitmodeller” kan vara vackra i luften.
Lite skalavibbar får betraktaren.
Johnny, en nygammal modellflygare.
Reach for the sky !
En skalalik pilot gör mycket på intrycket.
Vår högteknologiska vindsensor…
Ny start.
En koncentrerad hangflygare.
Propellern frihjulade under flygningen.
Buskarna där Johnnys ASW dök ner omedelbart efter utkastet.
Landningen ok.
Alltid skönt att komma ner hel…i alla fall
där det är trångt och fullt med hinder runt landningsytan.
En skärmflygare slogs med sin skärm då han försökte balansera. Han hamnade i buskarna bakom hanget.
Solsken och nästan ingen vind..vi känner en föraning
om vår och med den dess löften om ljus och värme.
Kan jag önska mig mer, för att njuta mitt flanerande
på en strand ?
Nä, jag kan tänka det. Allt var så inbjudande i dag.
Det är en själslig befrielse att kunna gå utan mål på
en fridsam strand, ty du känner, hur du får ett sinne,
som blir lättat på eventuella knutar, trassel och besvärligheter.
Detta ger dig möjlighet att se framtiden an med tillförsikt,
tycker jag.
Ofta framhåller jag, att jag träffar engagerade och
intressanta människor.
Mötande människor, vilka i likhet med mig, använder
en strand med dess miljö att tanka psykisk energioch
få förutsättningar för att kunna fullfölja de funderingar,
som jag lagrat i min hjärnas ramminne i väntan på
bearbetning.
Så skedde också i dag.
Jag mötte ett par i min ålder och naturligtvis pratas
man vid, ty det gör man, då man möts på en strand.
De hade som rutin att alltid bära med varsin stor
plastpåse för att kunna plocka plast, som drivit iland på
stranden.
De gjorde detta varje dag. Det kallar jag miljövårdsarbete
och ansvarstagande.
Alltså människor vilka utför miljövårdsarbete i verkligheten
och inte sitter och hycklar vid en dator skrivande att
”Det är hemskt vad skräpigt det är”…utan att göra något,
som skulle kunna kosta en personlig uppoffring.
Vi vet sen gammalt…att det kostar inget att sitta vid
en dator och tycka…det som kostar är att själv göra
något produktivt, som ger ett positivt resultat.
En annan sak jag märkt i möten med människor vid
stranden är, hur lika vi är i våra tänkesätt..
Samtalsämnen saknas aldrig i alla fall.
Då jag träffade två tyska turister häromdagen, vilka gick och letade efter bärnstenar, som kommit iland ,
vilket var ett resultat av kulingen vi haft, ville jag också
pröva min bärnstenslycka.
Nä, jag fann ingen bärnsten, men jag deppade inte för det. Ärligt talat letade jag inte speciellt noga.
Men skulle du få lust att leta, så ge dig iväg till stranden efter en kuling eller storm från väst till sydväst.
Vinden skapar strömmar som för iland bärnstenen, vilken du med störst sannolikhet finner i det tångbältet, just där vågorna bryter mot stranden.
Man kan ha med sig en metallpinne eller liknande, som du kan rota med.
Men det är med bärnstensletande som med svampplockande, du måste ha erfarenhet och blick för det !
Vi befinner oss ofta vid vår södra ostkust i trakten av Ravlunda-Simrishamn, där det är relativt enkelt att hitta bärnsten. Så vill jag finna stelnad kåda passar jag på där.
Då jag fortsatte mitt strövande längs det frasande
vattenbrynet, fann jag ett mystiskt träföremål,
som låg rullande fram och tillbaka i vattnet just vid
kanten.
Det såg ut som en död fågel och under ett kort ögonblick
snuddade tanken min hjärna, tänk om den är riktig,
för den såg ytterligt realistisk ut.
Jag vände trästycket, tog upp det i sanden, fotograferade
det och fann, att det var en nästan perfekt modell av
en knipliknande fågel.
Fågeln, eller vetten, syntes inte vara bearbetad av
mänsklig hand, utan roten hade växt , jag vill inte säga
slumpmässigt för inget i naturen är slumpmässigt,
så det liknade en dykand.
Kanske vågornahade format den vid dess kontakt med
strand eller annan drivved. Jag kunde inte finna några
märken efter bearbetning på objektet.
Naturligtvis tog jag hem den, tvättade den och har
nu lagt den på tork. Den kommer att få en hedersplats
i hemmet.
Annars var det tomt på fågel. Havstrut, skrattmås och
förbiflygande småknarrande grågäss.
Jag hade hoppats på att kanske få se, en förbiflygande
havsörn, men det kom ingen…i dag heller.
Min promenad blev 11 km, dock kändes det, som jag bara avverkat 2 km.
Jag blir, för att använda ett fint gammalt uttryck vederkvickt av att finnas i den avkopplande strandmiljön.
Som du förstår käre besökare på min blogg, råder det
ingen inre konflikt hos mig, huruvida jag ska promenera vid stranden eller falla i en meningslös dvala framför en tv
…valet är för mig självklart och enkelt.
Efter hemkomsten var jag så upprymd och inspirerad
av de första aningarna om vår, att jag åkte till min
däckfirma och satte på mina sommardäck.
Så nu får sommaren komma, då den vill. Jag är i alla fall
beredd.
Några ögonblick från min promenad följer nedan.
Som du ser…det händer alltid något, om man beger sig ut
och om du är öppen i dina sinnen.
En av entréportarna vilken släpper ut dig på Tönnersa Strand.
Här flyger jag mina modeller eller skärm.
Troligtvis Sveriges längsta kusthang.
Om du inte märkt det…ser du hur Cumulusmolnen blommar i början av Mars ?
Ett litet löfte om vad som väntar oss.
En strandfnas ligger med halvslutna ögon och lapar B-vitamin.
Det jag ständigt söker; Den fria horisonten.
Den synes skarp som vore den klippt ur ett pappersark .
Varför kan det tyckas vara så, att jag är präglad av en fri horisont ?
När jag befinner mig på stranden, är det den fria horisonten, som
låser upp och släpper loss mina förväntningar.
Den mystiska fågeln.
Slumpens skördar eller tillfälligheternas spel…
Den alltid irriterade tångslusken med 3 huvud
lurar i den ruttnande tången på eventuella byten.
Sanden vid en strand i ständig rörelse.
En kan det tyckas sandkustens Perpetuum Mobile.
Denna tall har givit upp livet efter en livslång kamp mot elementen. För två år sen fanns det fortfarande kottar och barr på den, men nu
står stammen som ett utropstecken och ropar ut, att allt världsligt är förgängligt.
Det enda som står emot förgängligheten är tanken den skapat.
Tre tallar har slagit ihop sina kronförsedda huvud,
ivrigt diskuterande det senaste sladdret om vad som hänt i skogen…eller ?
Lagaoset kl 1000. De plötsliga och oväntade förändringarnas scen.
Som jag skrev i min förra post, kunde vi förvänta gott hangväder på Segeltorp i går söndag.
Det blev exakt, som yr.no hade förutsagt.
Vi möttes av 3-4 m/sek rakt på, 6 C och solsken.
Kan inte bli bättre, om man bara vill glida lite.
Jag hade justerat min modell, vad gäller utslagen på skeven. Vilket innebär, jag hade lagt till exponentiella utslag för att lugna ner flygningen lite.
Skillnaden var stor och planet flög behagligare.
Synd att inga skärmflygare kom, för förhållandena blev perfekta med 5-6 m/sek. Vid 13-tiden gick vindhastigheten ner till 2-2.5 m/sek, men det innebar, att hanget ändå bar förträffligt.
Så jag kunde flyga helt relaxad.
Inga speciella händelser att rapportera, mer än att jag hade sällskap med den första tornfalken, jag sett i år på hanget. Tornfalkarna håller gärna till på stationära platser, som passar deras krav.
Tornfalken, som håller till vid norra kanten av
Segeltorpshanget, är ganska orädd fram till en viss gräns,
då den försvinner in i dungen.
Den vackra rovfågeln är en explosion i rött och brunt…har du sett det ?
Ett par försiktigt framklämda frusna drillar hördes från
sånglärkan över fältet bakom hangkanten.
Jag hade hoppats få se en havsörn, men intet var att skåda.
Min första start var kl 1100 och jag landade 1445 slutligen. Det blev nästan 3 timmar i luften över Segeltorp och jag kunde rik på upplevelser lasta bilen och vända den mot min hemort i den förvissningen, att jag gjort något av min dag.
Naturligtvis tog jag massor…9000 bilder med min Mobius vilken klämmer 4 bilder i sekunden
I och med att kameran tar kontinuerligt med 4 bilder i
sekunden blir det det ju mycket material. Men vad gör det ?
Bättre 3000 bilder för mycket än missa en !
Det är ju så enkelt att kasta, det som inte används.
Olyckligtvis var kameran felinställd, mitt fel, så jag
fick editera om kraftigt, vilket påverkade kvaliteten.
Nu har jag ändrat inställningarna, så den ska ta bra bilder igen.
Mobius är för mig en kamera, som trots sin minimala storlek tar imponerande bilder på ett enkelt sätt.
Skaffa dig en sån, om du vill dokumentera din modellflygverksamhet !
Ett par bilder ut över havet tog jag med min systemkamera.
Hoppa in och häng med på min glada söndag med min Spirit Elite !
Än en gång ursäkta för de usla bilderna…
Vyn som mötte mig kl 1100. Du ser att vågorna bryter inte, vilket indikerar mindre än 5 m/sek.
Klart för takeoff, med min Mobius sittande på skalmen till
mina solglasögon. Min pilotplats, upphöjd över omgivningen,
gör att det känns, som jag sitter på något som kännas som en tron…
Du ser i vilket snitt vinden låg i…
…vilket är det ideala för söndagsflygning.
Min vindmätare Silva som hängt med i 15 år nu utan att protestera.
Kan mycket mer än jag vet om…
Jaha, då kör vi väl…Min JR 8GX, somaldrig har svikit mig !
Roderhornen på klaffen stör mitt estetiska öga. Men jag vill ha stabila överföringar, vilket jag får med ett kort ok på servot och ett långt vid mitt roder.
Då kanar vi på…
Tänk om jag fått 1 kr/flugen meter..då hade jag efter dessa 45 år varit en rik man…
Att ha modellen nära sig, det ger lite krydda på upplevelsen.
Mina aerodynamiska bromsar innebär 90 grader klaff. Flyger jag för att öka lyftkraften , sätter jag an 30 grader klaff.
Där vi landar. Tänk om man ägt huset till höger…
För 9 mille är det ditt…med lite övertalning av ägaren.
Stigen är livligt frekventerad av promenerande människor och ibland av friströvande flygintresserade kvigor och tjurkalvar.
På väg in för en anings medvindslandning.
Jag landade från ”fel” håll eftersom vinden
hastigt avtog och för att undvika incidenter
med min nya Spirit, blev det så här.
Strax…med full broms och full kontroll.
Klaffen mycket effektiv, vilket är en välsignelse
vid landning i besvärlig terräng med små ytor.
Tack vare min skruv i botten av kroppen, stoppar modellen fort vid landningen.
Sikta på dig själv, då du ska landa ute i naturen, det är ett bra tips.
Här har jag promenerat med min modell mot parkeringen,
eftersom jag bitvis är lat…Min avsikt är att landa på
grusvägen, då gräset misstänktsamt vaktas av uppstickande stenar…
Ser du vad som finns rakt fram…?
Japp, en vresros, som är specialdesignad att strimla Oralight klädsel Denna gången klarade jag mig, men det var bara tur. Kolla taggarna…
”Ska man landa i vresrosor”, säger domaren,
som bedömer landningarna med kritisk blick…
Bildligt talat, sliter jag på Hovs Hallars hang, därför jag är en mycket intresserad hangflygare.
Slita ut luften…? Knappast, den kommer att fortsätta blåsa mot kanten och generera ett never ending lyft för oss.
Vad som slits är den tunna grässvålen ovanpå
gruset. Denna svål är illa åtgången och slets kraftigt
under förra årets torka. Men det är inte människor,
som orsakar huvudslitaget. Det är de klövdjur,
som är satta att beta i naturreservatet av markägarna.
Hovs Hallar är en Allmänning som ägs av närboende fastighetsägare. Jurisdiktion över området har Länsstyrelsen i Kristianstad. Vilket inte gör konfliktfyllda frågor lättlösta.
Jag har talat med ansvariga tjänstemän på länsstyrelsen
och då jag framför mina farhågor för slitage, då får jag
ett märkligt svar: ”Du vet hur det är”…syftande på vad ?
Jag och ett gäng skärmflygare besökte HH under en av
de där få dagarna under vårvintern, då förhållandena
var optimala. Rätt vind, rätt styrka, rätt temperatur och flygning med rätt modell.
Med mig hade jag min Spirit, som jag ville få intrimmad, samt en Gillette F3F modell om hastighets- och adrenalin- suget skulle överväldiga mig.
Vi möttes av 3-5 m/sek NV och solsken.
Naturligtvis var jag förväntansfull, eftersom förhållandena garanterade bra lyft, vilket underlättar intrimning av modellen.
Som vanligt dokumenterade jag min verksamhet med
en kamera. Eftersom vindens huvudkomposant var i huvudsak NV
med lite fluktuationer åt S och N, flög vi på det lägre
hanget, vilket nås, genom att du går igenom den södra
grinden på parkeringen och följer grusvägen. Det är
ca 800 m ner till hanget.
Eftersom jag hade 4 skärmar i luften samtidigt där jag
flög, fick vi visa ömsesidig hänsyn i vårt flygande.
Det fungerade utmärkt.
Om flygandet är inte mycket att förtälja. Jag var i luften
i 2.5 timma. Allt jag ville prova, fick jag utfört.
Det enda som skapade extra spänning var min sista landning för dagen. Jag landade längre upp på en gräsyta närmare parkeringen. Under finalen var jag inte uppmärksam på en risig buske…så min Spirit studsade på de knastrig grenarna och fortsatte flyga …utan skador.
En bra sak med denna min Spirit är, att jag fäst en M4
maskinskruv i vinschfästet under kroppen. Det var en
stor hjälp, då jag skulle landa på det jämna gräset.
Skruven bromsade modellen på ett mjukt sätt och förhindrade, att den kunde fara iväg okontrollerbart
och träffa någon av de lömskt ruvande stenarna,
som sticker upp 5 cm i landningsområdet.
Slutsatsen för ändringar på min modell blev, att jag
applicerade exponentiella utslag på skeven. Vi får se,
hur det funkar nu.
Modellen var mycket känslig i rollplanet och kanske min
förändring lugnar modellen…
Mina klaffar, som är ganska stora for ut med en smäll,
tack vare att dagens servo är blixtrande snabba.
Det gillar inte jag. Jag vill mina klaffar ska gå ut som
de elektriska klaffarna på en MFI-9 gjorde.
Så vid hemkomsten lade jag fördröjning på klaffen
både ut och in.
Nu ser det realistiskt ut.
Som vanligt träffar man trevliga och nyfikna människor,
som strövar förbi. Jag lovar, jag försöker övertala alla
jag pratar med, att de ska bli modellflygare…
Vid denna brytningstid hade jag förhoppningar om
att få se och höra lite försynt lärkdrillande och tofsviporna
tumlande och aggressiva skrikande. Men det var tyst
I fredags såg och hörde jag både sånglärka och tofsvipa
ovanför ängarna mellan Trönninge och havet.
Jag tog som vanligt bilder och det som klarade bilderna,
var min Mobius. Dels monterad på mina glasögon,
vilket gör, att kameran fotograferar, det jag själv tittar på.
Jag hade kameranpå min modell i nosen riktad framåt
och monterad på vingen ute i spetsen riktad snett bakåt.
En bild säger mer än 1000 ord, så med tanke på alla
bilderna blir det mycket sagt…Min Mobius tar 4 bilder i
sekunden och har ett 128 GB minneskort.
Där finns en snabbt redigerad video längst ner på sidan.
Härligt, att vi fick en föraning om, de kommande fina
flygningarna, vilka väntar oss på den vackra platsen
Hovs Hallar !
Om du tycker färgtonen på bilderna är helt ur takt ,
tycker du rätt. Kameran var felinställd. Nu är det
justerat, så det blir förhoppningsvis ok vid nästa
fotosession…
Great Planes 2 m Spirit Elite innan dagens flygningar.
På väg upp till vår pilotplats. En plats för avkoppling och livsnjutning.
En blick ut över havet anger, att vi inte är ensamma på kanten.
Start snart…ska bara släppa förbi skärmen.
Startsekvens…i motljuset…
Det gäller att få ner fingrarna snabbt till spakarna, så man kan fånga upp modellen.
Japp, du ser jag har greppet nu. Kolla höjdrodret.
Bakifrån och höjdrodret är ansatt för att få upp modellen efter starten.
Ännu en start för att visa hur terrängen ser ut.
Jag kastar ut hårt, för att få energi till modellen,
vilket ger mig handlingsfrihet just efter starten.
Ser utmärkt ut
Med den vind som rådde, kan jag flyga i stort som jag vill, utan att behöva spara på höjd, då lyftet är stadigt och starkt.
En modell och en fri horisont…
Ser du lagningen på vingens undersida ? Ett resultat av Murphy´s Lag. Eller i alla fall ett resultat av styva
grässtrå på Tönnersahanget vid min premiärlandning…
Hanget bar upp till 100 m enkelt i dag.
Final med full klaff för att få ner hastigheten.
Snart…
Där satt den.
Hanget vid Segeltorp.
En gammal hangflygare…som aldrig tröttnar på att flyga !
Här kan du se grusvägen som går från parkeringen till pilotplatsen
Att landa
Vid bra förhållanden ger dig hanget stora möjligheter
att flyga över stora ytor och upp till 100 m höjd.
Modellen är mycket närmare piloten än vad bilden visar.
Piloten lutar bakåt för att inte bli påflugen vid en passering…
Landning igen…
Det gäller att vara bestämd vid landningen. Samt att hålla hastigheten uppe. Inget mjäkande utan modellen på nosen, full klaff och just innan sättning in med klaffen för att minska lyftkraften och få modellen att sätta sig.
…allt under kontroll…
…rakt på vingarna…
Sättning
Ännu en start med bakåtkamera
Du ser, hur snabbt du vinner höjd, då det är bra förhållanden.
Hur många km har jag flugit med mina modeller här sen 1973 ?
Landning med bakåtcam
Viktigt att ligga rätt på vingarna i den turbulenta luften !
Done deal !
Här ser du den spretiga busken jag studsade i, innan landning i gräset just där vägen kröker…
Min Mobius i nosen dokumenterade incidenten.
Gårdagen inbjöd till hangflyg på Hovs Hallar med vad som helst, vilket man flyger på ett hang med…
Jag anlände klockan 1000 och möttes av perfekt väder.
Redan på parkeringen kände jag vinden var nordväst med styrka ungefär 4-5 m/sek. Vindstyrkan bedömer jag enklast genom att studera vågbildningen på Kattegatt.
Om vågorna bryter lite försynt och visar små vita mustascher, då ligger styrkan på ca 5 m/sek.
Jag träffade Peter, en skärmflygare, på parkeringen och
han liksom jag var full av flygförväntan !
Vi talade samman lite och konstaterade, att han som
skulle flyga skärm och jag som hade min modell,
vi var fyllda av förväntningar.
Förväntningar att lyftet skulle vara bra och att våra upplevelser skulle ge oss inspiration och minnen.
Jag menar, vi kräver inte så mycket. Lagom och rätt vind, något att flyga med och ett någotsånär vänligt väder. Det kanske inte är så mycket begärt eller?
I dag uppfylldes våra förväntningar till stor del. Skärmflygarna fick sina timmar i luften och jag som flygare av min nya Spirit kunde trimma min modell, så den just då flög så bra, den kunde. Detta min inlägg omfattar skärmflyg. Det kommer ännu en post, som handlar om mitt modellflygande senare.
Vi gick ner till det lägre hanget vid Segeltorp, som ju är platsen där vi flyger i nordvästlig vind.
Peter startade i den för skärmflyg aningen svaga vinden, men genom att flyga effektivt gick det bra.
Ytterligare en skärmpilot kom, Jan från Eslöv, som också fick fina flygningar.
Under dagen vred vinden från VNV till NNV och tillbaka. Det rådde stabila förhållande tack vare en högtrycksrygg, som kommit in.
Vinden pustade lite upp och ner, men då jag gick hem
ca kl 1430, hängde skärmarna fortfarande på hanget,
även om vi kunde se, att vinden höll på att knäcka sig.
Men, de 4-5 piloter som var i luften fick en fin tur.
Här kommer bilder på dagens skärmaktivitet.
Hoppa i selen och häng med !
Att flyga skärm ger en känsla av att vara, om inte en
fågel så näst intill eftersom alla rörelser i skärmen känner du,
då du sitter i selen, via linorna.
Vill du lära dig flyg skärm? Kontakta Pierre hos Sky Adventures,
han hjälper dig !
Nästan alla bilder tagna med min Mobius. En kamera som gör det
enkelt att fotografera och videofilma !
Det är roligt att flyga !
Vad en skärmflygare skådar från sin sele vid flygning mot Segeltorp från Platån Hovs Hallar.
Du ser att havet bryter inte, så vinden nu under 5 m/sek.
Peter svänger på vid Segeltorpskanten.
Jo, skärmflyg skapar illusioner…
Peter med sin skugga sett från Platån.
Det lägre hanget vid Hovs Hallar, Segeltorp. Kräver för skärm nordväst 5 m/sek.
Jo, ibland blir jag själv lite less, att inte kunna variera platserna lite mer, då jag flyger. Men det är ju så, att vi är ju låsta till vissa fysiska platser, när vi beger oss ut för att flyga. Därför blir det lite enahanda.
Men i måndags kunde vi inte bärga oss. Nordväst 3-5 m/sek var utlovat, vilket naturligtvis triggade hangflygningsmodulen i min hjärna.
In med modell, stol och kaffe i bilen och ner till Hovs Hallar. Vinden var vid vår framkomst VNV 2-3 m/sek, men efter en stund vred den upp till nordväst och ökade till 5-7 och det var exakt, vad yr.no hade förutsett!
På plats var det oxå en skärmflygare från Eslöv, som jag
borde veta namnet på, men jag har skam tillsägandes glömt det…
Lyftet för min Spirit var inte helt överväldigande de första
10 minuterna, men sedan ökade vinden snabbt upp till 5 m/sek,
vilket skapade perfekta flygförhållanden både för modellflygare och för skärmflygare.
Det mest dramatiska som hände, var att en bil? brann upp borta i Norrehamn. Annars flöt eftermiddagen på med flygning, social samvaro med skärmflygare och njutande av naturen.
Vi har aldrig haft problem att samarbeta med skärmflygare
om luftrummet, då vi flyger samtidigt. Det löser sig, om vi
samtalar.
Jag var utomordentligt avundsjuk på skärmflygaren, som verkligen kunde njuta av sin flygning vid Segeltorp i splendid isolation.
Jag tog en försvarlig bunt bilder och video. På min keps satt min Mobius med kardborreband och tog stillbilder. På min Spirit som vanligt en GoPro i nosen och mitt sällskap skötte min Sony.
Så jag kommer att trötta er med bilder som vanligt. Skyn var, med det nuvarande väderläget, aningen dramatisk med upptornande Cumulusmoln och däremellan blå himmel.
Jag tröttnar aldrig på utsikten från vår pilotplats. Att kunna se en obruten horisont är ett livsmåste för oss.
Jag fick 2.5 timma på vingarna med min Spirit Elite, som nu börjar komma upp i flygtid. En modell man alltid kan flyga med !
Jag rekommenderar den varmt på för nybörjare och för de,
som kallar sig erfarna.
Spirit ger flygglädje genom sina goda egenskaper.
Så mätta på flygning, frisk luft och sol vände vi kosan hemåt igen klockan 1715. Fast jag kunde stannat längre…
Det kommer en videosnutt sen, då jag orkat editera den.
Vad vi som bor vid kusten kan glädjas åt…en obruten eggvass horisontlinje !
Glad skärmflygare med nordvästligt vindrufs i kalufs.
Det är fortfarande mycket labilt i luftmassan,
vilket den kraftiga Cu-bildningen är ett tecken på.
Liselotte sa detta molnet liknade en hund i ett språng…
I ensamt majestät på Segeltorpshanget en härlig sensommardag 2017
Jag flyger rote med en skärm…
Koll av skärm eller…
Min Spirit på väg.
Modellflyg på ett hang är att uppleva frihet i tre dimensioner.
Nu blir jag plåtad.
Jag kan inte tänka mig något bättre ! Att kunna ha en välflygande modell i luften
i vackert väder och att få sitta i en flygstol, …vilket vi får göra här, eftersom det
är flygningen, som är viktig och då här inte finns depåordningsvakter.
Det är klart jag uppskattar och gläds åt tillvaron .
Hallands Väderö med en fond av upptornande Cumulus.
Min fotograf.
Här skulle du varit med flygande med en segelmodell, då hade du fått uppleva !
Tänk efter… hur mycket fysiskt arbete med händerna
har denna gärdsgård krävt för att bli byggd ?
Fast det är klart, då den byggdes var inte människorna,
rädda att arbeta fysiskt. Man var tvungen att arbeta
hårt för att kunna få sin bärgning och överleva.
Det var lovat NNO-NV vind i söndags på hovs Hallar. Det är lockande för både skärm- och modellflygare, därför det förhållandet borde lägga grunden för möjligheterna att flyga hang.
Under dagen skulle vinden vrida från NNO till NV, varför flygning uppe på Platån borde vara bäst före kl 1200.
Alltnog, jag åkte tidigt och hade promenerat upp på Platån kl 0845 och var ganska säker på att vara först..men det var jag inte, för två skärmar syntes över hanget på den NO delen av Platån.
Jag förstår varför dessa piloterna var tidiga. De ville utnyttja den nordliga
vinden på Platån innan den vred åt väster.
Vinden var ca 4 m/sek med lite dragning åt Ost och jag startade med min kameraförsedda Spirit. Jag hade även med min nya F3F modell
för att testa dess egenskaper.
Efter 40 minuter i luften landade jag och jag hade lagt märke till,
att vinden minskade under den tiden, jag var i luften.
Vädret på Platån var typiskt i dag. Det blåste vid kanten, men där vi startade var det lugnt…
Vid hangkanten en mindre rotor. Topprotorn märktes inte i dag, troligtvis för att havsvinden inte låg rakt på.
Ska du starta på Platån, antingen det gäller din modell eller skärm, ska du göra det till VÄNSTER närmast ett stort dike. Där har du vind hela tiden i stort sett. Alltså, här är det säkrast och lättast att få upp skärmen och få den
stabilt under kontroll.
Kanske en del upplever det som osäkert, då det är vindstilla i stort sett,
där man drar upp skärmen, men så fort du kommer över hangkanten
lyfter det. Ha is i magen…
Men, om du startar under tveksamma förhållanden på Platån, ha din Plan B inpräntad i huvudet, så du kan agera utan tvekan, om du inte får anslutning till lyftet och måste landa.
Efter hand då vi satt och väntade på vind, började andra skärmflygarna droppa in.
Att jag förväntade modellflygare skulle anlända…nä det gjorde jag ärligt talat inte.
Synd…
Slutligen var vi ett 10-tal skärmflygare på plats, som ägnade oss åt en vanlig
sysselsättning, vilket är känt som begreppet parawaiting.
Hur som helst, efter 1300 var det flygbart och det bara rasslade till , så var alla i luften.
Vinden ökade upp mot 6-7 m med dragning på NNV och senare mot NV, exakt som yr.no hade förutspått. De flesta flög under eftermiddagen ner till Segeltorpshanget för att utnyttja den nordvästliga vinden.
Det är ganska enkelt att bedöma vindensstyrka på Hovs Hallar och Segeltorp.
När vågorna börjar lite försynt bryta, då kan du räkna med ca 5.5 m/sek.
Ja, dagen förflöt med flygning och social samvaro och den enda som skulle
kunna ha med ordet dramatik att göra, var att Håkans nödskärm föll ur sin
container, just då han var på väg att starta, vilket om det hade skett i luften,
hade kunnat orsaka en situation inte alltför avundsvärd för piloten.
Det andra var, att en pilot fick ett inslag i starten, precis då han kom ut över kanten. Kunde blivit otrevligt, men skärmen slog ut snabbt igen.
Inslaget troligen orsakat av för mycket broms anlagd i starten.
Jag fick mig ett par ordentliga flygpass med mina modeller och kunde efter
landning kl 1530 ganska så slak efter mycket travande upp och nerför platån
köra hem mycket nöjd efter en härlig dag på Sveriges bästa hang.
Jag tog en massa bilder och jag har redigerat. Det blev så mycket, så jag får göra tre inlägg, annars blir det overkill om jag skulle lägga allt på en post. Det blir för maffigt då. Jag kommenterar inte bilderna direkt, för ni ser vad
det är…
Rubrikerna på denna post är på engelska av det rent personligt egoistiska
skälet, att det ska dra mer besökare via sökmotorerna…
Förresten fick jag en fråga, varför jag har så olika storlekar på mina bilder ?
Jo, det är för att det ska väcka ögat hos betraktaren och det inte ska bli lika upplinjerat och formalistiskt som en militärparad i Nordkorea.
Kolla länken och se mänskliga robotar som är välprogrammerade.
Jag vill inte min blogg ska vara som man förväntar eller uppställd med linjal.
Det tycker jag ger lite karaktär till bloggen och visar, att det är en människa
bakom och inte en sterotyp robot.
Ok little dudes, slide into your harnesses , mount your chutes
cause the flight will commence within a blink of an eye !
Från vänster, Håkan, Lars och Kristoffer.
Vild natur…
Profiler på sitt sätt.
Ibland ramlar man under kanten…
När vinden kom, stack alla.
Piloten har inte ännu kommit in i selen ordentligt…
2 sekunder efter att inslaget i framkanten slagit ut vid starten.
Undrar om piloten märkte det själv ?
Kanske behövs en ATC på Platån ?
Håkan fixar med sin nödskärm.
Så här gör man…säger Kristoffer i typisk stil i selen.
Jag tyckte, det var för kallt. Vi fick in en kallfront, som innebar 10 grader mitt på dagen, dessutom en vind som låg runt 5-7 m /sek gjorde sitt till, att det kändes kyligt. Dock var jag nere vid Hovs Hallar, eftersom jag hade ett hästärende söderut.
Då vinden låg perfekt mot Segeltorpshanget, tog jag min kamera och gick ner, där jag såg skärmflygare pyssla och var på väg att starta.
Men den förste i luften var en hängglidare, som om jag såg rätt startade uppe på Platån. En hängglidare tål mer vind än en paraglider, varför förutsättningar, man hade lovat ökat vind under eftermiddagen, var bra för just slika farkoster. Nu visade det sig emellertid, att vinden avtog sakta i stället senare. Under eftermiddagen gick vinden upp och ner mellan 6-9 sekundmeter.
För skärmflygarna innebar det, att det gällde att ha ordning på speedpedalen, så man kunde öka farten, för att förhindra man drev bakom hangkanten.
Den tid jag var där, tog jag lite bilder. Min blogg heter ju hangflygning.se och då gäller det ju att stå upp till det eller hur ?
Hängglidaren smyger förbi lågt…
En relaxad start vid Segeltorpshanget.
Vänstersväng = Vänster handtag dras ner
Flygmaskiner stackade
Snygg skärmexteriör.
Så här ser ett ekipage ut.
Undrar om det finns nån ATC ?
Fast sunt förnuft löser det mesta !
Selen man sitter i är inte en bara en sittplats. Det är också en säkerhetsanordning, då den utgör en impact protection, om man gör en hård landning. Den är i regel förstärkt med kevlar och kolfiberskivor för att skydda piloten.
Desutom rymmer den nödskärmen.
4 våningar
En hängglidare har ett förvånansvärt högt glidtal i dag. De bästa ligger på 1:20.
Så här är piloten upphängd. I en sele i tyngdpunkten, så han kan styra sin vinge genom att förflytta handtaget ….och tyngdpunkten, förutom att vingens vinklar ändras.
En skärmflygare går iväg med sin trasa… Ser ut som han bär en aftonklänning med vita volanger…
Först trodde vi det var sälar vi såg, innan vi observerade kanoterna… Hoppa de inte blev sjösjuka…
Just efter start svänger piloten vänster genom att dra i vänster handtag och luta sig till vänster och viktsyra med kroppen.
Ikarus broder på Platån Hovs Hallar. Högt gick det att flyga i dag.
Takeoff. Kolla hur piloten drar broms, vilket generar mer lyftkraft. Låter det konstigt ? Det är det inte, för då du drar broms, fälls bakkanten ner på skärmen som en klaff.
Uppdragning av skärmen inför starten.
En skärm är ett stort vindfång, varför man vill den ska flyga framåt så snart som möjligt.
Klart piloten är förväntansfull inför den kommande flygningen nu…
På hemvägen mellanlandade jag i metropolen Laholm. Staden är känd
för att hysa mycket offentliga skulpturer. Denna gruppen, ”Badande barn”
tycker jag inte, är det bästa jag sett. Kolla proportionerna på den främste
ynglingens båda ben…Jag tycker figurerna är spindelliknande och i alla fall
den främste figuren har ett groteskt utseende. Men det är min åsikt och ni
behöver ju inte bry er om, vad jag tycker.Kanske konstnären ville skildra
ung glädje och rörelse…
VIll ni veta mera så fråga Kenta, för han var och flög skärm på Hovs Hallar 1. Maj.
Han hade startat på det låga hanget vid Segeltorp och sedan glidit upp på
Platåhanget för att i den den goda vinden flyga åt Kattvikshållet, då han märkte att lyftet lade av kanske beroende på ett vindskifte.
Alltså var det till att landa på stranden bland småstenen till höger om
Platån på Hovs Hallar.
Att landa där är inga problem, problemet är att komma tillbaka dit, varifrån
man startade. Flyger du skärm har du med dig en ryggsäck, där all din
utrustning får plats, så man kan bära med sig allt på ryggen.
Kenta packade ihop allt och hängde sin fina hjälm, värd ett par tusen
med kommunikation och annat i, på säcken utsida, axlade lasten och gav sig
iväg uppför Hovs Hallars branta vägg.
Efter en hårresande och svettig klättring uppför kanten och ett irrande
bland de många stigarna, hade Kenta kommit åter till parkeringen med sin
skärmsäck. Vi såg ju han varit ute för äventyr för han var svettig och blodig
om fingrarna…
Fast….när han kom ner till Segeltorp och skulle starta igen, märkte
han till sin oförställda fasa, att han hade tappat sin flyghjälm under
promenaden genom den svåra terrängen tillbaka…En hjälm är inte billig !
Det gjorde, att han inte kunde flyga med sin skärm just nu, vilket säkerligen sved. Som ytterligare lök på laxen kom han på, att han blivit av med sin overall som bonus !
Jaja, en olycka kommer sällan ensam.
Jag hade kommit till Hovs Hallar kl 1300 och nu var klockan 1500, så jag sa till Kenta, att jag hjälper dig leta efter hjälmen. Han hade redan varit uppe en vända
på Platån och då hittat sin overall med telefonen i, som en annan strövande
turist hittat vid stigen och burit med sig. Men hans hjälm förblev försvunnen.
Nåväl, vi gick upp på det höga och slog in på stigen, som går från HH till Kattvik. Tyvärr, hade jag lågskor med lädersula, som inte var det rätta på den knöliga stigen. Lätt att vricka sig om man halkar på rötterna på marken. Det finns ett otal stigar vid kanten och det gäller att välja rätt. Vi kämpade oss fram till stranden, där han landat och jag fick efter lite spaning syn på något, som blänkte. Kanske, det var visiret på hjälmen ? Två turister gick förbi där nere och vi bad de kolla, det som blänkte. Men , men det var en flaska…
Vi försökte hitta platsen, där Kenta hade gått av stigen för att komma upp på huvudstigen, som leder till Platån. Inte enkelt. Det var mycket jobbigt, att ta sig fram på de små övervuxna stigarna med stor nivåskillnad.
Till slut, efter att vi hade funnit var Kenta kom upp från stranden, kunde vi rekonstruera, var han gått förhoppningsvis. Vi kom till en brant yta, som inte var beväxt och här kände han igen sig. Jobbigt att klättra upp, men det lönade sig. Ett glatt utrop tillkännagav att han hittat sin hjälm !
Den låg, där den borde legat, vilket betyder, att den rivits av sin upphängning i säcken av buskarnas grenar, utan att han märkt det.
Nu var i alla fall jag trött ! Så det gällde att finna enklaste stigen tillbaka till Hovs Hallar, vilket inte är enkelt på grund av mångfalden av spontana stigar. Det tog sin tid, men fram kom vi. Jag märkte, att går man på en usel stig, så är
det besvärligt att gå med solen i ögonen, som vi hade, då man inte ser, hur man
sätter fötterna. Så jag körde näsan marken en gång, då jag trampade fel.
Kenta var nöjd, att hjälmen var räddad och jag hade fått nog med motion för denna dagen i alla fulla fall !
Sedan återfärd till Halmstad och jag lovar…det var en stelbent människa, som stultade in från garaget efter hemkomsten.
Jo jag somnade på kvällen på ca 10 sekunder !
Där ser du , det oväntade händer mig för det mesta , när jag hangflyger !
Här kommer lite snapshots, under jakten på den försvunna hjälmen !
PS
Jag har personligen lärt mig, att om jag flyger bort en modell och efter idogt letande hittar den, så märker jag ut fyndplatsen och den väg jag gått i terrängen från en stig eller väg.
Varför ? Jo, för skulle jag ha glömt någon del av modellen, så kan jag omedelbart hitta fyndplatsen, utan att behöva irra omkring som en blind höna… Jag har alltid med mig, vis av erfarenheten, en rulle gul tape från Biltema, så jag kan märka upp.
Vi har knegat oss upp på Platån från Segeltorpshanget…
…än så länge fulla av energi…
..då det här är enkelt att ta sig fram…
…men här snubblade jag…
…om inte annat, här är vackert.
I Laholmsbukten vid Halmstad Angöringsboj låg två fartyg på svaj i väntan på att anlöpa.
Här håller får naturen öppen.
Vi frågade fåret, om hon sett någon hjälm, men hon skakade på huvudet.
På väg till platsen där Kennerth kom upp från stranden.
Kennerth tar en kortare paus.
Här kände Kenta igen sig och begav sig uppför den svåra kanten…
…där han omedelbart hittade sin hjälm !
…och då blir man ju glad eller …
..så här lägger han upp filmstjärneleendet mot fotograf med hjälmen i handen.
Ett styck skärmflygarhjälm.
Sen var det att ta oss till Platån, på det minst krävande sättet.
Då vi kom upp på Platån kändes det ganska skönt, dels för vi hittat hjälmen och dels för här var lättare att gå.
Man ser hur ljuset blir mjukare vid 1830-tiden.
Klart man är sliten efter att ha gått mer än 10 km på smala stigar och ständigt upp och ner, då höjdskillnaderna vara stora. Allt mätt med en app i Iphånen.
Här åker både hjälm och pilot tillbaka till Malmö
efter äventyret på Hovs Hallar den 1. Maj 2016 !
Det var ju för alla, som utnyttjar Hovs Hallars natur, en enastående fin dag söndagen den 1. Maj för flyg.
Både för skärmflygare och modellflygare var förhållandena med väder och vind fördelaktiga. Behaglig temperatur och vinden var N – NNV, vilket är helt ok. Styrkan låg hela dagen, jag anlände kl 1300 och lämnade HH kl 1800, på 5 – 7 m/sek. Själv hade jag med mig en ny hangmodell, som jag var sugen att få testa.
På vägen till HH såg jag en skärm, som flög nere vid Segeltorpshanget och det visade sig vara Kristina från Helsingborg.
För att kunna provflyga i lugn och ro, gick jag upp till Platån med modell och utrustning. Naturligtvis hade vinden då vridit mot NV och jag vill inte chansa att kasta ut i sned vind och omedelbart hamna i en kraftig kantrotor.
Så, det var bara att gå ner till parkeringen och fortsätta promenaden ner till det låga hanget, där Kristina njöt i selen…i sin nya skärm.
Förutom Kristina var där två motorparagliderpiloter, långt ord, som ville pröva hangflygning.
Nåväl, jag skulle prova min modell och det gjorde jag. Den flög perfekt. Snabb och vändbar och utan konstigheter. Märkte dock att den kräver fart hela tiden, då den annars blir aningen ”klippvillig”. Men det är ett resultat av en högpresterande profil.
Efter 40 minuter i luften beslöt jag att landa, som inte var enkelt. Modellen har högt glidtal, mina klaffar gick ner för kort sträcka, som gjorde jag hade svårt att få bort höjd och hastighet.
Det blev att gå i riktning värdshuset, så jag kunde landa på grusvägen/ stigen efter två försök. Allt var ok, men det blir till att programmera om modellen, då jag kommit hem.
När jag och även Kristina landat, kom en svettig och något blodig Kenta farande i sin bil. Han hade landat nere på stranden NO om Platån, då lyftet var borta.
Det kommer en post om detta äventyret på bloggen, så stay tuned !
Här kommer ögonblicken, vi minns av hangflyg 1. Maj.
Bilderna på Kristina är tagna med min GoPro varför kvaliteten inte är
100 %, fast det duger eller ?
Här kommer en räcka bilder på hur man startar vid Segeltorphanget med en paraglider
Piloten är Kristina
Kristina, en go och glad pilot med högtflygande planer !
Jag tycker fortfarande, efter många år av flygande, att det är en sinnlig upplevelse att kunna kasta sig ut vid Hovs Hallar hängande i sin skärm, eller att jag kan kasta ut en modell, som jag kan styra via radio och flyga i stort hur jag vill.
Det är ett mirakel, att allt fungerar ! Ett resultat av den nyfikna människans strävan, fantasi och experimentlusta.
…vi missade naturligtvis inte fredagen på Platån på Hovs Hallar.
Varför …jo, för det var solsken och vinden var utlovad varande
nord-nordväst cirka 3-5 m/sek som ett resultat av ett högtryck
över Skandinavien.
Förutsättningarna kunde inte vara mer gynnsamma. Det var ju bara att hoppas, att prognosen höll streck. Men den vädersidan jag använder, yr.no litar jag på, grundat på min erfarenhet av olika väderprognoser.
yr.no är världens mest besökta vädersida med den högsta ratingen.
Jag var bara flygsugen, så med tanke på vinden tog jag med mig en
enkel modell, min Spirit Elite, vilken nu efter 2 års flygande och 200
timmar i luften börjar bli lite ankommen..
Med ankommen menar jag, att med tanke på den miljö jag flyger i på hang, är sannolikheten stor, att småskador uppstår vid landningar, som ibland är mer eller mindre välplanerade på grund av yttre faktorer.
Eftersom jag flyger mycket och använder mina modeller mycket i sitt eget
element, så uppstår vill jag kalla det användarförslitning,
Flyger du aldrig, då har du en blank modell. Å andra sidan har jag
aldrig sett någon, som kan prata upp en modell…
Uppkommen på Platån såg jag två skärmsäckar, som jag genast kände
igen tillhörande Lars och Anna. Två hängivna skärmflygare.
Jag konstaterade, att vindenvar ca 2 m/sek lite snett från väster.
Men efter montering kastade jag ut med den kraft och erfarenhet 43 års
hangflygande på Hovs Hallar gett mig. Lyftet var magnifikt, sen man väl passerat kantrotorn, vilken var ettrig i dag.
Ja, sen var det bara att njuta av modell och natur.
Lars och Anna dök upp efter en stund, sedan de hållit en kaffepaus på värdshuset. De talade om, de också flugit här i torsdags. Skärmflygarna hängde på sina selar och startade eftersom vinden hade tagit sig till ca 5 m/sek relativt rakt på. Efter en något darrig start, på grund av kantrotorn, fick de båda skärmflygarna känna av hissen framför Platån. Lyftet var genuint och starkt.
Båda två fick en mycket fin flygdag, liksom jag fick med min modell. Jag kan inte begära mer, för detta var en av de där utsökta flygdagarna på Hovs Hallar, då allt tycks stämma och allt smälter ihop, pilot, modell ,
väder och natur.
Jag tog lite bilder naturligtvis och konstaterade återigen, att det är svårt
att fotografera sin egen kärra i luften, samtidigt som jag ska flyga den
med vänsterhanden…
Dagen förflöt utan incidenter nästan….tills då jag skulle landa för att ta en paus
och då jag hade min fokus, inte bara på min Spirit utan även på en skärm,
som flög lågt, vilket gjorde att min Spirit hamnade i en vresrosbuske… Har ni sett taggarna på en vresros ? Fråga min Spirit, den har det efter
busklandningen.
Att modellen fått skador vid den ofrivilliga landningen i en taggig buske
på vänstervingens undersida, hade jag inte lagt märke till, men då jag
startade efter en stund, hörde jag det …klädseln var på en bredd av 30 cm
strimlad av de djävulska vresrostaggarna, så modellen såg ut att ha vingarna dekorerade av konfetti och serpentiner, som glatt rasslade i fartvinden…
Nå, inga större problem, en snabb landning och fram med tape för en quickfix.
Hemkommen strippade jag klädseln där det var trasigt och klädde om.
Vinden under dagen var nord-nordnordväst med styrkan 4-7 m/sek. Vinden vid Hovs Hallar är laminär, tack vare det är ett havshang och det gör allt enklare för oss aviatörer.
Jag startade kl 1000 och landade klockan 1500.
Vår dag på Hovs Hallar.
Bli hangflygare , så får du förmånen att uppleva , såsom vi gjorde i fredags !
En hangflygares depå på platån.
Förstår inte….men jag blir alltid slank på Hovs Hallar, speciellt på förmiddagen…
Lars tar ett glädjeskutt just i starten…
…allt handlar om, det ni ser…
Nu blir det en uppvisning i start från Platån av Anna…
Kan man inte flyga över kan man…
…ju flyga mellan växtligheten.
…och då kan det ju gå precis…
Anna tar ett par schottissteg i glädjen att få flyga.
…och så tar vi ett steg till…
Att man är lite lågt här, är inte så farligt, som det ser ut. Skärmen befinner sig i regel över kantrotorn, varför allt förhoppningsvis är under kontroll.
Lars…un mirage dans la ciel…?
En rote paragliders
Jag lovar att piloterna under skärmarna njuter helhjärtat !
Anna glider förbi i en aura av pastellfärger som från en akvarell av Cézanne.
Kolla bakkanten på skärmens vänstersida. Det är så man styr och kontrollera sin skärm.
Det går att utöva mild aerobatik oxå…
Anna förpuppad…
…och på väg att landa på Platån.
Ser ni vresrosbusken i förgrunden….
Lars ur aningen ovanligt perspektiv
De fria horisonternas landskap
Lars också i puppan…undrar om han blir en fjäril då han kläcks…?
Lars en mycket skicklig paraglidingpilot. Han tog mig på min första tur i en tandemskärm, då jag tog min licens.
En produkttanker på väg från Halmstad i maklig hastighet
Så här ser Anna ut underifrån..då hon flyger.
Anna lite lågt, men hon knegade sig upp.
Samma regler i luften som till sjöss.
Tjänare Lars…
Min barndomsstad Halmstad på 23 km avstånd i lite dis.
Landning på gång, vilket innebär full klaff för att få ner landningssträcka och hastighet.
Jag hade satt min GoPro på en tuva, där den klickade på med 4 bilder i sekunden.
Min tanke var, att kanske jag skulle kunna få med
min modell på ett par av bilderna…
Fast det var inte många bilder på modellen jag fick.
Min dag på Hovs Hallar…
…och Lars
Till sist en bild som visar, att någon har landat sin modell i en vresrosbuske…
