Detta är tredje delen av min redovisning av  RM

 

för friflygande skalamodeller

 

på Fedingefältet vid Skånes Fagerhult 2014.

 

 

 

 

 

 

I denna delen beskriver jag de intressantaste och bäst flygande modellerna.

Många av skalamodellerna är små och mycket lätta, vilket tillsammans gör,
att det är delikata maskiner att flyga.
De kräver vanligtvis mycket trimflygningar, för att piloten ska kunna få ut,
det som modellen bör prestera.
Minsta avvikelser från grundtrimmen gör att modellen tappar sin önskade flygkaraktär.

Man kan lite jämföra det med aerodynamiken på en Formula 1 bil av idag.
Minsta förändring ger stort resultat. Allt måste stämma, för man ska kunna
utnyttja modellens/bilens kapacitet.

Vädret blev, som jag tidigare sagt, bättre och bättre.
Mindre turbulens, svalare och därmed mer förutsägbart.
Termiken lugnade ner sig, så piloterna fick skärpa sin perceptionsförmåga
för att kunna bedöma rätt startsekund. Denna bedömning, plus den
egna intuitionen, fick resultera i startmomentet.

Ånyo fick vi se Andrea flyga sin Lacey M-10 på ett suveränt sätt.
Planet är på något sätt en paradox inom aerodynamik och flygmekanik.
Men flyger fint, det gör det.

Johan Wallin från Stockholm hade oxå mycket välflygande maskiner.
Dock icke så vältrimmade, som de  Andrea har.

Eftermiddagen gick snabbt, endast kort avbruten av en fullskalakärras
landning. Det var ett modernt plan och man ser hur utvecklingen,
har förändrat privatplanen. Slankare, snyggare och framför allt är de
nu för tiden mycket tystare.
Men det är dyrt att flyga.Så det är alltså ännu en orsak för
fullskalapiloter att växla upp till modellflyget !

Vid 1800-tiden började den statiska skalabedömningen, utförd av
Tycho och Anders. Hur utfallet blev vet jag inte, men det kommer
resultat på SMOS hemsida snabbt. Länk till SMOS: http://www.smos.info/

Per, som blev av med sin Tempo, körde hem tidigare, vilket var synd,
för jag tänkte, vi skulle lånat den stegen, som Sten använde för att
rädda sin kärra med, så vi kunde plocka ner Tempo från björken.
Stegen var säkert 10 meter, eftersom den var en dubbel aluminiumdito.
Ja, det löser väl sig för Per under veckan.Jag personligen hade haft svårt
att somna på kvällarna, om jag haft ett splitt nytt plan sittande i en björk…
Behöver du assistans Per så ring mig, jag hjälper dig !

1930 var jag hemma efter en rolig och intressant dag på fältet.
Du som aldrig besökt en OldTimer friflygtävling, gör det !
Du kommer aldrig att ångra dig. Tävlingskalendern finns på
hemsidan och länken finns ju ovan.

Det kommer en post till med lite “Övriga Bilder”, som jag
tycker är synd att slänga. Så häng med, de kommer snart!

Men nu till denna postens bilder:

Piloten är Gunnar Stedt, Modellen är en Consolidated PT-3.
Länk: http://en.wikipedia.org/wiki/Consolidated_PT-3

Pär Lundqvists modell, som jag aldrig lär mig namnet på mer
än “SM-Tvåan”…?men den är konstruerad 1951 i alla fall…

I dag ville modellen nästan inte ner vid finalen…

Thomas Johansson, som var tävlingsledare,
trimflyger sin Thulinjagare, som är nybyggd.

Start. Stjärten lyft och elmotorn snurrar på.

Upp kommer man alltid…och ner oxå.

Det tar tid att lära sig förstå, hur en nybyggd modell
reagerar i olika situationer och flyglägen.

Nu läget under kontroll och utflygning.

Koncentration i Thomas ansikte.

Thulinjagaren, man får väl slå fast, det är en typisk Enoch Thulinkonstruktion…?

Ser det bra ut, brukar det flyga bra oxå !

Thulinjagaren, eller Thulin Typ K flög första gången 1917.

Byggdes i AB Enoch Thulins Aeroplanfabrik.
Motor 90 hk och toppfart 155 km/timman.

Ännu en start för Thomas Thulinjagare.

Balanserar på huvudställ tills den kan lätta precis som i verkligheten.

Ska man gnälla, kan det ju tyckas, modellen är övermotoriserad.
Hade man startat fullskalaplanet med denna stigvinkel, hade jag stigit av…

Se på modellen….flygplan var vackra vid denna tidsperiod,
även om de var krigets redskap.

Thomas, Tycho och Thulinjagaren.

(kallas allitteration)

Jag kan inte säga, om Thomas flyger den med radio nu,
eller om den landar så att säga friflygande…

…men ner kom den. Att vingspetsen gick i marken var inget
ovanligt för fullskalakärran. Stället är smalt och inga bromsar…..

Det skiljer i stort sett 100 år konstruktionsmässigt.

Men huvudkomponenterna har hållit sig. Motor och prop i nosen,
vingar, stabbe fena. Styrs med skev, höjd sida och throttle (kupé/kontakt)

Andrea har just gett sin modell fria tyglar och  släpper loss sin psykiska energi.

Lacey..ett makalöst plan rätt hanterat.

2 minuters flygtid inget ovanligt.

Friflygarens obligatorium….gå och hämta och hålla koll på sin modell.

Sten hade skaffat en ny motor. En miljöpartists dröm för motorn går på luft….
Man fyller ett kärl från en liten kompressor. Den utströmmande luften driver en liten
kolvmotor, som vrider propellern. Ska bli roligt att se aggregatet i luften Sten.
Luftassistent är Lars-Erik.

Här ser ni delarna, motorn och den relativt stora tanken
som man får bygga in , alternativt använda som
del av kroppen.

Nä vad är detta på en OT-tävling…..?
Nåväl, vi är inte några puritanska talibaner här,
även moderniteter tar sig fram i luften utan att
riskera  uppsträckning från någon ordningsman.

Ni ser själva, att de som hade bilarna här, var inte drabbade av stress eller måsten.

Andrea Hartstein och Johan Wallin trimflyger.

Stens nya SU-11 avsedd för Jetexdrift eller motsvarande.

Jag kom inte ihåg vad modellen vägde….kanske 30 gram ?

Så här funkar det, säger Sten till Lars-Erik och Anders.

Om den flyger ? Självklart ! Förresten varför inte ?

Garanterat ingen V-form.

Länk till Su-11:

http://en.wikipedia.org/wiki/Sukhoi_Su-11

Johans Moth Minor

Tack för att du rättade mig Andrea. Jag slog antagligen in fel regbokstäver
då jag googlade på beteckningen och vips blev det fel…jag borde sett det, men brådis….

Hela storyn om G-AFRD

Första flygningen 22 juni 1937.

Uppdatering 18 December 2014

 

 

                                  Jag fick ett mejl från Colin enligt nedan med information om “Originalet”:

MOTH MINOR G-AFRD

Hi – just confirming that Moth Minor G-AFRD is going to be restored
to flying condition in the medium term future.

It is in storage in Tauranga New Zealand.

It was owned by the late John Galpin, and is presently owned
by his son who is an aircraft mechanic.

Ja ni ser själva.. små modeller är inte stora…

Westland Widgeon

Anders Sellman med en…Me-109. Reggad i Schweiz.

Kolla vindstruten Anders….

Jetzt  geht´s  los !

Piloten kanske glömde propelleromställningen …
liten stigning, max varv vid starten….

Johan med sin SE-FYR som är ett känt plan i flygarkretsar.

Här kan ni läsa om det:

http://forum3.sff.n.se/viewtopic.php?f=7&t=4239

Jämför denna modellen med en 4-meters kärra med två 100 cc motorer…
..de flyger båda under samma aerodynamiska och flygmekaniska lagar, men…

…fördelen med detta något lättare alternativet är ju,
att kostnaden för tändstift och bränsle är överkomlig…

Sista motoralternativet i flygplanet var en Walter Gemma
9 cylindrig radialmotor på 165 hk och med en cylindervolym på 9.34 liter.

Men motorn här ha inte 9 cylindrar utan några strängar gummiband…

Ett plan som byggdes vid

                                 Aktiebolaget Svenska Järnvägsverkstädernas Aeroplanavdelning

Ganska långt namn eller …

Järnväg eller inte, flög gjorde planet,
fast inte så många år innan det havererade.

Man ritade snygga plan 1930.

…och modellerna av dessa plan flyger fortfarande
och de flyger så vitt jag kunde se bra.

Nu blir det Mach2 uppvisning med Sten, SU-11, en pinne och ett gummiband…

Sten hade aldrig förut flugit modellen och han ville därför prova
med hjälp av katapultstart.

Flygplanet var kraftigt attraherat av moder jord.

Vid en av starterna lossade radardomen i nosen och med den också blybiten
som satt där för tyngdpunktens skull, men Sten…

…Sten provade utan delen som for bort…..planet flög nästan bra……..

Efter att ha böjt upp höjdroderna lite, flög det till allmän överraskning förvånansvärt bra.
Roligt att det lyckades med en oförutsedd radikal operation.

Fullskalakärran gjorde en snygg landning.

Flygplanet, SE-MDO är en Sport Star och läs om den här:

http://www.evektoraircraft.com/en/aircraft/sportstar-max/technical-data

Nu ska vi se, säger Anders betraktande sin nya modell.
Modellen är en tysk Rieseler Stahlwerk. I Arlandasamlingarna
finns ett original bevarat.

Eftersom ett stålverk byggt originalet, borde det ju borga för viss styrka…

Här kan ni läsa om, han som konstruerade maskinen:
http://de.wikipedia.org/wiki/Walter_Rieseler

Modellen har en justerbar anfallsvinkel med hjälp av en
skruv i främre delan av vingen. Ungefär som stabbtrimmen på en Pa-18.

Det kan inte hjälpas, men då jag ser en sådan fena/sidoroder,
då får jag De Havillandvibbar…fast det kan man glömma,
för planet byggdes i Breslau i det dåvarande Tyskland.

Andreas Lacey erövrar skyarna…

..som vanligt höll jag på att skriva…

Johan med sin Miles.

Som svängde vänster efter start…

…och som fick Anders att inta skyddsställning…

Pär och Lars-Erik konstaterar en landning.

Men Johan kör igen…

..starten ser fin och samlad ut…

…modellen äv vacker. Rött och silver går fint ihop.

..men planet avvek och skrämde en av damerna,
så hon tog ett halvt valssteg…

Alla ser vad Andrea gör….vevar upp en gummimotor.

Magic or sticky fingers ??

Andrea flyger sin Westland Widgeon III tror jag det är.

Modellen flög utmärkt. Ledsen för mörk bild.

Lars-Erik Fridström med “Silvermåsen” konstruerad av Sigurd Isaksson.

Stolt ägare och byggare till sin Silvermås.

Silvermåsen flög bra och jag tror den var helt ny, eller vad säger du Lars-Erik?

Anders Sellman provflyger sin nya modell, som jag
nu vet heter Rieseler Stahlwerk.

Den flög bra direkt !

Platsen där flygplanet tillverkades var Breslau vilket till 1945
var en stor tysk stad.Efter kriget annekterade Sovjetunionen
de östra delarna av Tyskland och Polen fick tillbaka dessa delarna.
Breslau ligger vid gränsfloder Oder som är gräns mellan Tyskland
och Polen. I Polen heter Breslau Wroclav.

Ser ni så bra planets färg passar till blommorna i gräset…

En nöjd Anders efter provflygning.

Tja, säger Anders, inte så pjåkigt!

Vi tar en start till nu efter en lite justering…

Anders smeker igång modellen…

…och den flög och flög…

..sen landade den bland de blå blommorna…

Ny tävlingsstart av  Andrea Hartstein.

Jag tror flickan till vänster med det goa leendet är Johans fru

Off she goes !

Ser ju fint ut…nu

…men så vill modellen svänga för brant..

….och den svänger in mot startplatsen…

..så det blev en snabb landning..

..men det var bara att veva in lite varv i motorn,
justera det som behövdes och ny start…

…nu flög det ok…

Johan får hjälp att förbereda sin SE-FYR av sin dotter.

Nu eller aldrig…

You´re all by yourself now !

Fast inte riktigt, SE-FYR fick sällskap av en hussvala…

Andrea såg Johan fick bra luft, så hon plöjde in
power i sin gummimotor…hjälpt av Johans fru.

..en sista blick och sen iväg…

Nu !

Det behövs nog en mindre justering Andrea…

Anders Sellmans Hawker Hurricane IIB.

Är detta Anders Lacey kanske…

Jag har många bilder kvar. Som jag inte kan med och slänga.
Så de samlar jag ihop och lägger upp när jag får mer energi.

Det tar ganska lång tid att fixa till en sådan post,
ni just tragglat er igenom. Men som sagt det kommer !