På grund av den inte alltför positiva väderprognosen kommande
vecka med låga temperaturer, nordvindar, har vi flyttat träffen
14 dagar framåt.
Vi träffas den 2. Maj och håller på till 5/6.
Förhoppningen är, att vädret då är mera vårlikt.
Att stå vid hangkanten i 10 m/sek och 4 grader C, det kan vara
för obekvämt även för entusiaster.
Så välkomna den 2 Maj önskar
Ållebergs Modellflygklubb !
Ja, tiden den går och det är 81 år sen nu…
En nationell tävling i USA tilldrog sig nyhetsmedias intresse.
Ett ganska tidstypiskt dokument, som visar, vilken dragningskraft
begreppet “FLYG” hade på gemene man vid denna tid.
Kolla speakerns entusiasm och hyperboler.
Starten av den första friflygande modellen är imponerande.
Jag kan inte låta bli att tänka tanken, vad som skett, om en modellflygare
med en vass elkärra eller en stor turbinmodell av i dag hade dykt upp
vid denna tävling 1936….
Kanske den dåtida åskådaren skulle sagt: “Detta är omöjligt “!
Vilket skulle vara vår reaktion, om vi sett ett modellplan, som
är från 2040… vad tror du ?
Utvecklingen står aldrig still, utan den går i små och stora språng framåt.
Inget stoppar den. Se viken påverkan utvecklingen av att filma och fotografera
som Quadra-Copters har haft. Mästare på att använda dessa lastbärare, enligt
min åsikt, är de tyska tv-bolagen i sina reportage och dokumentärer, där det behövs
översikter.
Häng med tillbaka till 1936 och minns entusiasmen ?
Att bara se på dåligt väder och regn är inget vidare för en modellflygare.
Surfa runt på nätet kan vara intressant om man vet var man ska söka.
Men i de olika diskussionsfora man ser är det bara bedrövligheter,
gnäll, invektiv och att allt var bättre förr. Klaga är lätt, men att ställa
upp med egen insats , som kräver något annat än att tappla på tangenterna
på datorn, det är svårare.
För att lyfta skymningsmörkret visar jag lite bilder, som jag hoppas bidrar
att se hur modellflyg kan upplevas, då förhållandena är gynnsamma.
För det är ju så, att de dystra modellflygstunderna, vilka är få, uppvägs
lätt av alla positiva upplevelser, då väder och modell visat sin bästa sida.
Kanske också då piloten var i bra slag.
Här kommer lite solochvårbilder.
Ovanstående bilder från MFC Tarps Meeting och Flugtag.
Denna Tupolev flög som vanligt av sin skicklige pilot suveränt.
Tupolev-95 döpt till “Archangelsk”
450 km/timmen
En av mina kritiska åskådare på Hovs Hallar.
Ett vilande lejon…
Lars Agnas startar på Platån Hovs Hallar.
IGG Ålleberg
En kapital dovhjortsbock.
Ovanstående från IGG Ålleberg
Spänning vid en start OT friflyg.
Pär Lundqvists Boxer.
Den gamle flyger fort
Bilden tagen kl 2100. Härligt ljus…
Kommer de från samma familj ?
Fw-190
Där jag flyger hang.
…under den tidsperiod, då segelflyget i Sverige växte
upp och fick en enhetlig struktur.
Under 30- och 40-talen upplevde begreppet “Flygning”
en snabb och kraftig popularisering bland allmänheten
i hela den industrialiserade världen.
Att flyga var något som låg i tiden med dess snabba
tekniska landvinningar. Inte bara fördes allmänflyget
framåt, även modellflyget hade gyllene tider med
många utövare.
Att se något i luften som kunde flyga, det var
fortfarande för de flesta ett mirakel.
En modellflygtävling kunde samla tusentals åskådare.
Betänk att detta var en tid då man inte hade
förfallit till passivitetens samhälle med ifånar,
datorer och sömngivande tv.
Man fick själv bygga sina modeller, om man
ville flyga.
Det medförde att man kom in i föreningar och
kamratgäng, där man kunde få hjälp och råd.
Naturligtvis danade detta deltagarna i dessa
aktiviteter.
Jag ska inte moralisera över förhållandet jämfört
med i dag…det får du själv bedöma.
Segelflyget upplevde under tiden före Andra
Världskriget en snabb expansion<
I Tyskland hade man utvecklat nya högvärdigare
segelplan i de stora tyska universitetsstäderna.
Staten försåg dessa organisationerna med resurser
i form av utrustning och pengar, då man förstod,
att utbildade segelplanspiloter i dag kunde bli
militära piloter i morgon.
Organisationen av segelflyget i Sverige kunde
inte organiseras som i nazidiktaturen men statsmakterna,
läs Flygvapnet, ville ha struktur på den svenska
segelflygutbildningen för att dra nytta av kunskapen
vid utbildning till militära piloter.
Detta var ett av skälen varför segelflygcentrumet
Ålleberg skapades.
Så vitt jag kunnat erfara förekom segelflygveksamhet
på Ålleberg redan 1941-1942. Men KSAK:s huvudmannaskap
trädde inte i kraft förrän 1943-1944.
Jag har tidigare skrivit om bakgrunden, så du
kan söka på min blogg, så finner du inläggen.
Man organiserade utbildning av segelflygpiloter,
där Flygvapnet/staten gav utbildningsbidrag till
eleverna, för att de skulle kunna erövra sina
C-Diplom och certifikat.
I Sverige startade storskalig licens- och egenproduktion
av flygplan på olika platser i Sverige.
Exempelvis AB Flygindustri i Halmstad och AB Flygplan
i Norrköping. Dessutom byggdes många flygplan
från byggsatser ute i klubbarna.
Allt ovanstående ledde till en snabb spridning av
segelflyget i Sverige.
Att det lyckades så väl, berodde på att man fick
resurser, man hade dynamiska ledare och man hade
gratis en bred rekryteringsbas ute i modellflygklubbarna.
En vanlig utveckling för en segelflygare var att
först flyga modeller och sedan börja sin C-diplomutbildning.
Då hade man med sig mycket kunskap och förståelse
för aerodynamik och flygmekanik.
Sedan under sent 50-tal och början av 60-talet
kom nästa stora steg inom segelflyget, då man på
grund av en Weihe som “tappade” vingarna under
IFR-flygning, dömde ut alla plan tillverkade före
en viss datum på grund av påstådda brister i Kasein-limmet.
Lennart Ståhlfors såg till, efter tuffa förhandlingar
med statsmakterna, att KSAK med statligt stöd kunde
köpa in moderna Bergfalke från Tyskland för att skola med.
Sen har utvecklingen rullat på både allmänt och på Ålleberg.
Har du aldrig varit på Ålleberg, rekommenderar jag
ett besök i slutet av Maj. Upplev flygning, flygplan,
museum och den vackra naturen.
Nu kommer del två av mitt bildinlägg om Ålleberg
och KSAK:s segelflyganläggning där.
Nästan alla bilder från Digitalt Museum.
Flyg med upp !
En vy över ett nyanlagt Ållebergscentrum för segelflyg.
Vi ser restaurangen och hangaren.
En söndag på Ålleberg drog alltid folk från bygden och andra segelflygintresserade.
En Moth bogserar upp en Baby.
Slit och släp…när Sg-38 ska upp till starten. Man hade en vinsch
som underlättade arbetet.
En Baby på finalen
En kraftig skada vid en utelandning på torsionsnäsan.
Skulle väl kallas D-boxen idag…planet en Olympia
tillverkat vid Kanoverken Halmstad. Sedermera kallat
AB Flygindustri.
Reparation/svetsning av krokig kropp i stålrörskonstruktion på verkstaden Ålleberg.
En fin bild på hur en Baby togs upp till starten efter en landning nere på slätten.
Jag skulle verkligen velat varit med vid denna tiden !
Skolchefen, Yngve Norrvi, instruerar en besökande iransk kunglighet av något slag på Ålleberg. .
En Kranich i släpet efter en De Havilland Tiger Moth.
En Grunau-9 också benämnd Anfänger. (Nybörjare)
En blank Baby i regnet med en förväntansfull pilot i cockpit.
Skevroder…javisst…och rejäla dessutom.
Tänk att möta detta ekipage i dag ?
Bil och vagn under en tävling ca 1948.
Grabbar med energi och hängivenhet för sin sport. 
Förläggningen för elever på Ålleberg.
Ser likadant ut i dag 2017 i stort sett.
En Olympia gummirepsstartar från startbryggan vid Västhanget.
Bryggan riven, återuppbyggd men eftersom den byggdes i vanligt
virke är den åter riven och uppeldad?
I väntan på start. Golfbyxor, nedkavlade knästrumpor och grova kängor.
Standarutrustning för en pilot 1947
Startbryggan vid Västhanget på Ålleberg.
Med vindstrut och en rutig flagga som indikerar
att flygledare finns på plats. En Baby kanar på Västhanget
i sned vind.
Varför flygplanen hade måsvingekonfiguration ?
För att öka markfrigången och minska risken för skador
vid utelandningar.
En skada på en stabbe diskuteras av ett gäng med toppluvor, som det hette då.
En Anfänger bogseras utrustad med hjul.
Kolla pilotens utrustning, men framför allt
bilen med sin tjusiga sufflett och bilens ekerhjul.
Mannen i overall… har han en åskledare på mössan ?
Ålleberg ? Skarpnäck ?
“Sträck” !
Ålleberg ?
En Baby Falken med en beteckning som man i dag
kanske associerar till något annat… Ålleberg ?
Kranich med lärare i baksits.
Det bästa till sist. Modellflygare.
Kolla de andlöst iakttagande små åskådarna !
Visst var modellflyg en sensation vid denna tid.
Här kommer bilder utan kommentarer.
Hej så länge !
Säga vad man vill om Gopro, men rätt hanterad tar den finfina
bilder och video.
Även om den inte är lätthanterad i alla lägen, är det den kamera,
jag föredrar som onboardcam/actioncam.
Som dashcam använder jag en Mobius, som tar just så bra videos,
som jag kräver.
Det finns mycket begagnat på marknaden nu. Se på Blocket. Du får
en Gopro 4 Black för 3000 och därunder.
Jag undrar ju, varför utbudet har blivit större ? Kan det vara, för
att man kommit med nya versioner ?
Egentligen är det prestandamässigt ingen skillnad mellan
Gopro 3+ Black och en Gopro 4 Black. Men det skiljer i pris.
Man ser också annonser, då säljare säljer flera kameror i stöten.
Kan väl var de, som trodde det skulle gå att skära guld via flygfoto.
Men som överraskades av verkligheten.
Sen har det kommit andra kameror och den store konkurrenten
är Mobius med sina olika versioner.
Solen har under några år lyst på ägaren till Gopro, Nick Woodman.
Han har ju tjänat några dollars…han tog förra året ut 287.000.000 dollar
i lön… det är 2.3 miljarder kronor.
Men ser vi på lite nyckeltal i företaget, är det inte speciellt mycket
solsken. Jag har tagit uppgifterna från Bloomberg, som publicerat det.
Läs och begrunda…
En gång var det så, att Gopro revolutionerade marknaden för
kameror och den var en av de mest önskade julklapparna.
Varje kvartal steg vinsten i en brant kurva. Men nu är Gopro
en skugga av sitt forna jag.
Gopro redovisade sina räkenskaper för tredje kvartalet i år och
det visar ett underskott på 700 miljoner.
Totalt senaste året har det blivit ett underskott på två miljarder kronor.
Antalet sålda kameror har minskat kraftigt på grund av minskad efterfrågan
och produktionsflaskhalsar.
De dåliga nyheterna fick aktien att dyka i torsdags med 7 % och i fredags
föll den med 20 %.
Totalt under året har den fallit med 61 %, trots man lanserat en egen
drönare Karma. Men det resulterade bara i en tillfällig hausse.
Nedanstående Bloombergs slutsatser.
Planerar du att köpa en begagnad Gopro så ha is i magen och pruta.
Utbudet är större än efterfrågan, så det är köparens marknad.
Med tilltagande ålder, upplever jag, att nutiden tycks rusa förbi mig ,
i ett alltmer ökande tempo hela tiden.
Jag har märkt, andra i min ålder säger likadant och vi vet varför.
Vi får ett annat perspektiv på begreppet tid, då vi åldras. Vi ser mest
bakåt av naturliga skäl…
Vi har, tycks det, framtiden bakom oss…innan nuet har hunnit passera…
Tänk efter , hur långa tyckte vi inte, att sommarloven var, då vi var 12 år ?
Sommarlovet varade en evighet. Hur lång tid varar sommaren för oss nu,
då vi är äldre ? En blinkning tycks det !
Men allt handlar egentligen om, hur du förbrukar din tid. Det gäller
att fylla den med positiva erfarenheter och upplevelser. Det är det,
som ger oss livskvalitet. Jag kan inte sitta av mitt liv framför en tv,
eller planlöst surfa på internet, för att inte tala om att maniskt
fippla på en ifåne, väntande på något som aldrig kommer att ske.
I den ålder jag är i, kan allt ta slut på bråkdelen av en sekund. Jag har
en närstående, som drabbades av en blödning i hjärnan och är bunden
till en rullstol och behöver assistans 24 timmar om dygnet .
Så ditt liv kan förändras på en sekund från ett liv med möjligheterna
att vara fysiskt aktiv till ett passivt liv, där du är helt beroende av
andra människor för att få ditt livs basala behov tillfredsställda .
Därför vågar jag inte att chansa, utan jag försöker, så gott jag kan,
utnyttja den tid jag har kvar av mitt aktiva liv, till det som ger
mig mest utbyte.
Att inte göra något, det är min återstående tid för dyrbar ägna att sig åt !
Jag vill leva i den riktiga världen, inte i en låtsasvärld, där man hela tiden
måste tänka, “om jag …” eller “man skulle”.
Leva i en värld som ger mig upplevelser och erfarenheter, det innebär
för egen personlig del, att jag bland andra sysselsättningar får flyga med
mina modeller.
I och med att jag är 100 % segelflygare, kommer jag med nödvändighet ut
i naturen för att kunna utöva min hobby. Det tar mig till vackra och
intressanta platser.
Exempelvis Hovs Hallar. Där jag aldrig någonsin tröttnar på utsikten
från Platån. Jag ser alltid något nytt, varje gång jag är där.
Kan jag inte flyga, kan jag sitta med kikaren och iakttaga.
Det ger mig så mycket, för alla mina sinnen påverkas och då minns jag
även efter en lång tid ögonblicken, ljuden och dofterna..
Men för det mesta lyckas jag flyga med mina modeller, även om
förhållandena är marginella. Efter 44 års modellflygande på
Hovs Hallar, påstår jag, att jag känner platsen och kan avgöra,
om det är flygbart eller inte.
2016 innebar många fina flygningar på HH. För den delen på flera andra
ställen också, för sällan har jag flugit så mycket, som jag gjort senaste året.
Jag tröttnar aldrig på att flyga !
För min personliga del har det oväntade, nästan blivit det väntade…
Det tycks alltid hända mig något, jag inte kunnat förutse, då jag är
ute för att flyga med mina modeller..
Det är det oväntade, som ger krydda i min tillvaro.
Det jag inte hade kunnat förutse, men som ändå hände.
Här kommer lite bilder på mig och Pär, då vi varit ute med våra modeller.
Vi flyger våra modeller, vi sitter inte på en bänk och pratar om det !
Det är därför, vi är så ungdomliga och öppna i våra sinnen !
Det är med dina sinnen som med din ytterdörr…låser du din dörr släpper
du inte in någon eller något…du kommer att få vänta förgäves på besök.
Är dörren till dina sinnen stängd, då har du heller inget att minnas…
Buckle up and join our ride !
Den kommersiella flygtrafiken ritar sina mönster,
som skriften från en spretig stålpenna på ett foliopapper 1922.
Varmfronten kommer lite hotfullt glidande in.
En i sinnet ung pilot…förväntansfull…
Pär Lundqvist i olika startpositioner…
Avslappnad start med en Lunak.
En pojk på väg med bestämda steg…
…mot pilotplatsen.
..ni ser, inte mycket vind…
…men det räcker för att flyga en Spirit…
…för den kräver inte mycket lyft, då den är lätt och välflygande.
Landning med halv klaff framför fötterna på kanten.
de va de !
Ibland under sommartid kommer sjöbrisen vid 12-13-tiden och
då kommer hård vind plötsligt, vilket du kan se på havet.
Pär har just landat i en Odonbuske på Platån.
Min numera utrangerade Spirit Elite.
Närkontakt av II:a graden.
Min Banana på Tönnershanget vid havet. En snabb modell som Pär nu flyger.
Aningen spröd, tål inga dåliga landningar. Jag hade önskat, den skulle funnits
i en 2.5 m version också.
Bild över fortet med Goprokameran.
Google-Earth bild på samma klippor….
min avsikt med bilderna kan ni säkert dra själva.
Pär flyger så det ryker…eller är Bananan ångdriven…
En jaktlabrador ? beundrar Pärs Lunak…
“Nu är Lunakarna mogna”, säger Pär och plockar en.
En besökande hangpilots modell på Platån HH.
Ut i naturen hangburen !
Att ha en fint hang, som täcker den vanligaste vindriktningen, är ju
på sitt sätt en lycka. I alla fall om man är en aktiv modellflygare.
Vilket jag är.
Jag har skrivit om Tönnershanget, 20 km långt, flera gånger och lagt
upp troligtvis 400 bilder, men jag vill bara framhålla , att det blir bättre
och bättre.
Efter hårda vindar med högt vattenstånd har dynkanten eroderats och
skapat en nästan vertikal kant. Nu efter ungefär ett år, har den vertikala
kanten eroderats till en ca 35 gradig lutning. Vad som också bidragit till
omformningen, är vindens arbete med att transportera sanden från havet
upp mot kanten. Sandflykten är som ett Paternosterverk.
Häromdagen, mellan alla andra aktiviteter och jag säger bara, tro inte du
har lite att göra som pensionär för mina dagar räcker inte till, var jag ute
på en fotosejour och såg att vinden var väst. Så vad var bättre, än att ta en
modell och åka till ovan beskrivna hang…
Eftersom vinden var ca 3-4 m/sek tog jag en lätt modell med mig.
Före jag åkte fäste jag streamers på framkanten på Spiriten för att kunna
filma strömningen över vingen under olika anfallsvinklar.
Det var perfekta förhållanden vid stranden vad gäller vindstyrkan, men
det blåste ca 15 grader från Norr…Vilket inte är ett problem, då hanget
vrider upp vinden just vid kanten och det är där jag flyger.
Jag märkte omedelbart att min Spirit var baktung. Dels på grund av
kamera och hållare och framför allt beroende på att jag glömt lägga i
en blyvikt på 45 gram i nosen efter att jag lött om acken…
Den felaktiga tyngdpunkten gjorde att modellen naturligtvis blev
mycket snabbare i rörelsen då den vek sig efter en överstegring.
Förutom att den blev orolig och ville pitcha upp/ner.
Men jag höll ut i 20 minuter och det blev en film. Som jag sade i mitt
inlägg med min HyperAva är min film inte ett akademiskt arbete,
utan ett litet försök till förevisning hur det ser ut genom ett
empiriskt försök.
Efter filmning av strömningen över en profil, flyttade jag kameran
till nosen för att filma och ge lite tips, hur man flyger nära kanten vid
sned anblåsning på ett lågt kusthang.
Att flyga på ett lågt kusthang och ligga på så hårt man kan, oavsett
modell, är befrämjande för adrenalinproduktionen ! Det är en mycket
spännande upplevelse generellt sett, eftersom du flyger med till synes
små marginaler.
Du belastar din modell i svängarna max och du flyger en halv meter
mellan din vingspets och kanten.
Dessutom icke att förglömma , är det faktum, att du har din modell
nära dig.
Du passserar dig själv på kanske en meters avstånd, varför även en
modell, som inte tillhör klassen F3F skapar spänning.
Hur man flyger, försöker jag förklara på den hastigt moviemakade
filmen.
Jag har personligen någon erfarenhet av hangflyg, då jag kontinuerligt
sen 1972 år flyger hang. Så ni får lita på mina råd.
Det blev lite om brädsegling med drake också. Heter det så ?
Kolla mina filmer längst ner på sidan och flyg med !
Bilden tagen från vågbrytaren Halmstad. Landtungan till vänster Torekov. Avstånd 25 km.
De böljande bergen i bakgrunden är Kullaberg på andra sidan Skälderviken. Avstånd 40 km.
Hanget vid Tönnersa Strand där jag flyger.
Allt sett från Halmstad vågbrytare.
Del av hanget och Lagoset. (Ån Lagans mynning) till höger).
Här kommer en ocklusionsfront glidande.
Hovs Hallar och en drake sett från Lagaoset.
Man höll tydligen på med en skolverksamhet med brädseglare.
Mannen som gör som lopporna…lever på hoppet.
Hur överlever dessa örter och hur kan de producera sådan blomning i slutet av September ?
Jag vet inte, vad de heter just nu, men jag ska kolla i floran och återkommer.
Ooooo! säger detta strandmonster då han blir överspolad…
De relativt okända Lagaosgirafferna vid stranden.
…de ser lite fnasiga ut eller ?
Snyggt färgval på seglen
Nu blommar det…
…eller ?
Videosnuttar om hangflyg nedan
Strömning över en Spirit Elitevinge
Hangflyg med lite tips
Vinden var frisk väst, med aningen dragning på nord
och jag och Pär träffades på Tärbyhanget, där han skulle
testa sin nyombyggda Taranis.
Han har byggt om en konventionell sändare med två
spakar till en Single Stick sändare.
Jag tycker resultatet blev bra. Det vill säga ergonomiskt
anpassat och elektroniskt lättmanövrerat.
Hur det är gjort, kanske han redovisar en dag på denna blogg…
Enkelt uttryckt, har han tagit innehållet minus spakarna i en
Taranissändare och placerat i en hembyggd glasfiberlåda.
Pär testade räckvidd och placerade sig både med fri sikt till
modellen från sändaren, som bakom en kulle och passerande
en tät björkdunge. Radion fungerade som förväntat.
Fördelen med Pärs Taranis/SingleStick är, att den pratar högt
och tydligt på svenska, vad som sker. Uppstår det ett avbrott
i kommunikation mellan sändare och mottagare, säger den till.
Det gör min JR också, men jag får en varningssignal, sen får jag kolla
displayen. Vem kan läsa en display, när solen står rakt på den ?
Pär flög sin f.d. Odenman friflygande A2 och tack vare att han
har kunnat programmera alla förhållande mellan spakens
rörelse och output till roderna, flög hans modell mycket bättre
och lugnare.
Så han var nöjd efter sitt hang- och termikflygande, Det var bra
termik och problemet kan vara att komma ner inte upp.
Jag tog ju lite bilder, varav någon blev hyfsad.
Flyg med Pär, buren av en Single Stick !
Så här håller man en Single Stick
Vänster hand sticker man igenom bandet på baksidan. Genom att handen
har stöd av bandet, är det lätt att trycka mot radion ,så den ligger stadigt.
Höger handsida vilar mot gaveln lite lätt och spaken håller man om som på bilden.
Vänsterhandens pekfinger manövrerar throttle och klaff pottar, modell mekaniska trimrar
Det är mycket bekvämt att manövrera pottarna på baksida, för de sitter som
på Pärs sändare, exakt där han har sitt pekfinger, så man behöver aldrig leta.
Originaldisplay från Taranis. Pär har rensat bort
för honom onödiga knappar och reglage.
Samt han har programmerat om radion så den är svensktalande
och anpassat det till sig själv. Radion pratar väldigt mycket…
Pär förbereder sin Odenman A2 som är radiofierad.
Och där första starten med ny radioapparat !
Här kan du se hur man håller radion.
Kyttigt på låg höjd
Jag tror, detta är en av Sveriges mest fotograferade modeller…
En av de sista av de första hangmodellflygarna med rc-modeller.
Det gäller att trampa sidoroder…
Snyggt med ljuset genom sidenet…
Klart, man måste kunna fippla på iphånen, om man motionerar sin häst.
Jag menar inget symboliskt eller allegoriskt med denna bild.
Som sagt, lite turbulent på låg höjd vilket kräver aktivt flygande.
Dags att landa
På baslinjen
Där satt den på kanten
…och piloten hämtar sin modell…
…nöjd med sin ombyggda radio, vilket inte var enkelt att utföra
utan det har tagit lång tid av tankemöda och hantverk av olika slag !
Har du frågor angående Pärs ombyggnad av sin Taranis
till singel stick så kan du maila honom här.
Eftersom jag är en aktiv modellflygare, med betoning på “FLYGARE”,
håller jag kontinuerligt spaning på vindarna vid vår kust.
Under 2016 har det varit ovanligt lite nord/nordvästliga vindar,
vilket är en förutsättning för att kunna flyga på Hovs Hallar.
Året har i stället inneburit mycket ostliga vindar och mycket lite
regn. Vårt nederbördsunderskott ligger på 600 mm nu. Det är
en årsnederbörd, som fattas. Detta märks i grävda brunnar och
vattenståndet i våra större sjöar.
Som alla märker, så går tiden fort, vi är redan inne i augusti och
sommaren är snart förbi. Jag undrar ibland, när var det sommar
2016 ? Var det de två veckorna i Juni ?
Nåväl, tisdagens väder såg fint ut och jag lastade bilen med det
som behövdes och for till Segeltorp.
Vädret var 22 grader, vind 5-6 m/sek från nordväst.
Det betyder att havsvinden låg rakt på kanten, vilket garanterade
bra lyft.
Det var bra lyft och upplevelsen då man startar sin modell
från pilotplatsen och då jag känner, att lyftet är bra och jämt är en
härlig känsla.
Jag flög, nån trimning behöver inte göras på min kärra,
den är redan perfekt trimmad efter 224 timmar i luften,
längs hangkanten mot Norrehamn där jag vände bland en
flock kråkor, som vinglade iväg aningen förnärmade av min
närvaro. Tillbaka mot Hovs Hallar och vidare bort till
parkeringen vid värdshuset , där jag hade andra vändpunkten.
Allt var perfekt och det var en utsökt njutning att sitta
på kanten och låta modellen göra, det jag ville.
Detta kan jag aldrig uppleva framför en tv eller dator.
Jag föredrar ett liv i verkligheten i stället för i en låtsasvärld.
Ytterligare något som för mig är viktigt, är att jag kommer
i kontakt med människor, vilka passerar förbi under deras
promenad i den vackra naturen. Naturen är vacker nu efter
nystarten då växtligheten fått energi av regnet, som har
fallit sista 14 dagarna.
Jag har flera gånger sagt, att människor är nyfikna hur
modell- och hangflyg fungerar och jag tar det som ett
hedersuppdrag att berätta om vår fina hobby.
De flesta män jag talar med, som är i stadgat ålder, berättar
för mig att de har ett modellflygförflutet. Det manifesterar
sig på så sätt, att de nämner namnen på modeller, som
ungdomen flög på 50- och 60 talet. Biet, Vespus, Sigurd Isakssons
förtryckta balsamodeller, Tempo och så vidare. Jag undrar
vad generationen som växer upp nu och som är modellflygare
kommer att minnas av sina modeller om 50 år ?
Segeltorpshanget är utmärkt, ca 30 m över havsytan
och genererande ett jämnt och fint lyft.
Ibland har jag funderat hur det skulle kännas att sitta
på modellen och skåda bakåt ? Jaja, den som lever ser.
Efter 3 timmar i luften sammanlagt landade min Spirit,
som jag varmt rekommenderar både för termik och hangflyg,
i gräset med full klaff så det liknade en helikopterlandning.
Allt skedde framför två kommunalanställda, som inte kunde
få nog info, hur modellflyg som jag bedriver det här fungerar.
Sedan ihopplockning av grejorna och hemfärd efter ännu en
dag med upplevelserikt modellflyg i mitt liv.
Jag har lite ögonblick från min dag med mig hem nedan.
All bilderna är tagna med min modifierade GoPro 3+.
Modifieringen är att jag fått monterat en professionell lins
i Tyskland .
Flyg med !
Vågorna bryter = mer än 5 m/sek vind.
Riktning söderut, Hallands Väderö i horisonten.
Mot Hovs Hallar, med mitt landningsområde på den gröna ytan i mitten.
Segeltorpshanget i all sin gröna prakt.
Min modell beredd till start.
Sista kollen
One for the camera !
Japp, förväntan står det skrivet i pilotens nuna !
Start
Du ser själv…lyftet efter start.
Koncentration då man flyger lång bort.
Spirit Elite
Jag försökte svänga så jag skulle få med min modell med min fasta kamera…
…den tar 2 bilder i sekunden, så man ska ha lite tur.
Det finns en träbänk omedelbart till höger,
som jag sitter på, då jag flyger.
Bilderna på mig är tagna i samband med start.
Jo, man får lova att flyga med en hand i fickan här…
Att flyga på Segeltorpshanget innebär,
att man har modellen nära sig och upplever
hastigheten på ett realistiskt sätt.
En modellflygare och hans modell.
På väg att landa…
Ser du stenen till vänster…jodå den har jag träffat en gång för ett par år sen.
Detta året ha haft lite nordliga vindar. Ok, nordväst har vi haft, men
ren nord har vi ofta förgäves spanat efter.
Normalt sett har vi relativt mycket nord på våren eller i alla fall på gränsen
mellan vår-sommar.
Men i år har vi haft mycket ostliga vindar. Detta är i och för sig bra för
termikflygning, då den ostliga vinden innebär, att sjöbrisen inte uppstår,
vilket stoppar termik effektivt.
I tisdags hade yr.no utlovat nordligt, varför jag åkte ner till HH.
Jag var aningen tveksam om vindens styrka, eller om sjöbrisen skulle
“felvrida” gradientvinden.
Vid ankomsten, urlastning på parkeringen, uppbärning av det som behövs
för flygandet till Platån. Vinden då jag, massor av turister och 30 ungdjur
av kor stod på toppen var 2 m/sek rakt på.
Efter att ha monterat och varligt flyttat koflocken 30 m, blev det det vanliga
övervägandet, om hanget skulle klara att bära min ärrade Spirit.
Slutligen beslutade jag att starta parallellt med hanget, vilket ger mig en möjlighet
att rädda mig in på kanten, om förhållandena inte medgav flyg.
Så till åskådarnas glädje kastade jag ut. Hanget bar och trots den svaga vinden,
kunde jag enkelt stiga till 286 m. Jo, jag har höjdmätare ombord. Den visade 200
m och adderar man hangets höjd 80 m blir höjden över havets nivå som ovan.
Jag testade lite idag, hur långt in och hur högt kusten bär vid HH. Förvånansvärt
långt och högt.
Nu var förhållandena extremt gynnsamma , men jag blev förvånad , hur
högt hanget lyfte “bakom” värdshuset.
Bra att veta.
Just innan sjöbrisen drog igång vid 13-tiden var vinden mycket termisk.
Jag kunde flyga termik ca 250 m ut från kanten mot havshorisonten
ihop med andra fåglar. Eftersom vinden på lite höjd är starkare än
vid marknivån, drev modellen iväg in över land, så man kunde inte hänga med för länge.
Två busslaster med holländska turister passerade mig och jag fick berätta om
modellflyg och hangflyg i synnerhet.
Holländare är mycket trevliga människor.
Det kom två svenska unga kvinnor som gick Skåneleden, som satte sig
ner då de var helt slut. Hur är det med ungdomens kondition ?
Efter en timma i luften landade jag framför fötterna, då jag tyckte jag märkt
att mitt höjdroder var degigt. Jag erinrade mig, att modellen hade jag stött emot
bilen, då jag lastade i garaget. Kanske något hade hänt ?
Jovisst, växellådan hade blivit av med en kugge på utgående axelns drev.
Hur löser man det, om man inte har reservdelar och man är flygsugen ?
Jo jag tog isär servot, klippte bort “spärren” som sitter på utgående drev
och vred drevet 180 grader, så den skadade delen inte kom i ingrepp.
Sen var det bara att flyga igen. Fäste en mobius med BilTematejp på en
gren av rönn i nosen, så jag kunde filma bakåt mot min stabbe under flygningen.
Resultatet blev upplysande och bra.
Efter hand, jag startade 1230, tog sig vinden och låg kl 1330 på ca 5-6 m/sek
rakt på hanget. Detta skapade i sin tur perfekta hangförhållanden.
Konstig att inga skärmflygare var här ? Som jag tidigare beskrivit,
kan man lätt se då vinden går från 5 till 6 m/sek. Just vid denna vindhastighet
börjar vågorna bryta på havet.
Den enda fågel jag såg var en ormvråk. Jag har aldrig sett så lite fåglar
generellt sett som i år. Varför ? Ingen aning.
Men dagens flygande var en fullträff och än en gång slog mig tanken,
då jag satt på min grästuva, att jag kan vara glad, jag får uppleva detta !
Vacker natur, fina flygomständigheter och upplevelser samt möten med
trevliga människor.
Jämför detta med “livet” de har, som redan kl 1300 ligger framför en tv…
Alltnog, var och en förvaltar sitt eget liv och gör vad de vill med det.
Kl 1545 landade jag bakom betongfortet efter min fina dag på Hovs Hallars Platå.
Det blev 2.5 timma i luften med min lite ärrade Spirit.
En av de finaste flygupplevelserna hittills i år !
Spirit Elite är ett mycket användbart plan. Tror man kan köpa den
hos HAB till ett hyfsat pris. Annars finner du den i England. Spirit är
ett mångsidig plan , bra både på hang och även bra i termik.
Här är lite diversebilder. De flesta är klippta ur en video, därav får
du tåla den något sämre kvaliteten.
Min Spirit lurar i gräset på Platån.
Det var relativt god sikt i dag, vilket gör att Silon i Falkenberg blev lätt att se.
Turister passerar i en jämn ström på platån.
I dag dominerade holländare och de som vandrade Skåneleden.
Segelturister kom dragande förbi på sin färd till ingenstans…
Enda fågel jag ansåg värd att fotografera. Vilket jag gjorde
samtidigt jag flög min Spirit. Inte enkelt.
Nord 5-6 m/sek indikerar flaggan vid värdshuset.
Trogna och nyfikna åskådare.
Mycket sociala djur,speciellt intresserade av hangflyg.
Anpassa sig och improvisera.
Då det gäller att fästa en GoPro på modellen med tejp…
Halmstad med Gopro…
Just då sjöbrisen kom.
Ni ser att vinden kommer med dragning väster…
Nu börja det bryta och därmed vet vi att styrkan är mer än 5 m/sek.
Sjöbrisen kom in från norr, vilket syns på havet.
Mot Hallands Väderö
![GOPR7913[1]-002](https://hangflygning.se/wp-content/uploads/2016/08/GOPR79131-002-1-1024x576.jpg)
Det är denna kanten, som gör det.
![GP017913[1]-002](https://hangflygning.se/wp-content/uploads/2016/08/GP0179131-002-1-1024x576.jpg)
Denna bilden tog jag med en extremt lång osynlig “Selfiepinne”.
Start med bakåtfilmande videokamera.
Ni ser jag kastar ut med bra energi,
då jag behöver ett par meter bromssträcka…
Sådär, nu är det bara att flyga…
Längs kanten finns en rotor.
Full aerodynamisk broms inför landningen.
Spiriten återbördad till Terra Firma
Vi var nere vid Tjärby för lite stillsam hang/termikflygning i dag.
Vädret vackert med 5/8 Cu och västlig vind, något dragen
åt norr, men inga flygproblem. Jag träffade Pär och han sa, att
Johnny skulle dyka upp med sin nyinköpta segelkärra.
Johnny var en av de första radioflygarna jag mötte på tidigt
70-tal, då jag började radioflyga. Sedermera blev han upptagen
av sitt företag och vi träffades i stort sett inte på 30 år.
Förrän idag…Han kom till Tjärbyhanget med sin modell.
Det är ju alltid spännande att se hur en människa ser ut
efter trettio år ?
Vi var båda överens, att tiden hade gått….
Så idag var vi tre veteraner, vad gäller hangflyg, som flög ihop
igen. Det var mer än 30 år sen.
Tänker jag efter, så fattades från det urgäng vi var 1973 två man.
Det är Bertil Dahlqvist Laholm och Kurt Lennå Halmstad.
Båda avlidna.
Jag frågade Johnny vad han tyckte var den största skillnaden
med vår hobby om man jämför 2016 med 1973….
Det var att tekniken gått fram så snabbt och att elen tagit över.
Modellen Johnny hade med var en DuoDiscus som med motor,
radio, acke och hela kitet kostade 1700 kronor.
Om vi ser vad en radio kostade 1974, så kostade en Futaba
4-kanalare 995 kr. En Skyleader kostade 1850 kr.
Hur mycket tjänade man 1974 ? Jag skulle uppskatta, att hade
en radio i dag kostat samma procent av lönen som 1974, skulle
en Futaba kostat upp mot 20000 kr.
Roligt att Johnny tagit upp sin gamla hobby igen.
Jovisst, vi flög också och jag passade på att ta lite bilder.
Termiken släppte i dag regelbundet ungefär varje 5. minut.
Man såg det på hussvalorna som flög ut till den lättande blåsan
för att fånga de insekter som for upp.
På eftermiddagen vid 1430 tiden kom sjöbrisen in,
Cumulusmolnen försvann, men det visade sig vara torrtermik.
Enstaka blåsor poppade upp och kl 1530 fick jag en liten trång
blåsa på 50 m över åkern, hängde på och flög noggrant.
Blåsan blev större, starkare och jämnare, ju högre jag kom
och på 400 m steg jag av, då vi skulle ge oss av.
I sommar har jag flera gånger flugit termik sent på dagen.
Hos en kamrat som bor 20 km från kusten, flög jag termik
kl 2100 den 19. Maj.
Så det är aldrig för sent.
5/8 Cu kan inte bli bättre. 3 m/sek väst.
Min kära Ava ligger och väntar på start i min flygstol vid Tjärby.
Pär kommer med sin gamla…radiofierade A-2:a från 1952.
En koncentrerad Pär flyger sin lätta modell på Tjärbyhanget.
Passerar en magnetisk björk ganska nära…
…från båda hållen.
Ni ser att finns människor, som fortfarande styr på 35 mHz…….
Nu är han lågt i turbulensen…
…men enkelt att landa med en lätt modell på kanten.
Modellflyg är en estetisk upplevelse !
Här ser ni 35 mHz antennen till rx.
Sidenklätt = Starkt och lätt.
Min kamera tar 10 bilder i sekunden och denna och nästa bild ligger efter varandra…
…då jag hade solen just utanför bild. Ser ni, vad en 1/10 dels sekund gör med ljuset på modellen ?
Bilderna är inte manipulerade mer än att de är beskurna likadant.
Pär kämpar på…
En modell och två skuggor… jag satt längst uppe i en ek och tog bilden….om det är sant….
Här hjular Pär vid sin landning. Jag hann inte få dit kameran riktigt, men ändå….
Sen var det bara att montera på vingen igen, för allt var helt.
Jag lade ner mycket möda för att få en bra bild på tornfalken,
men fick nöja mig med detta.
Johnny monterar.
Ännu en ung pojk som återupptagit in hobby.
Småjusteringar
Flygkapten Pär övervakar…
Nu är det bara det här med vingbalken….
Koll av radio
Preflightcheck
It´s now or never…
Pär satsar…
När han ska provflyga Johnnys kärra.
Nu !
Förlaga till modellen är en schweizisk DuoDiscus.
Här har motorpodden rest sig.
Ser realistisk ut i luften med böjda vingar.
Skalalikt
Johnny var inte nöjd med skevroderna. Jag föreslog att han differentierade utslagen,
kopplade ihop skev- och sidoroder med en Y-sladd, så borde den svänga bättre.
Här ser man att konstruktören har använt kolfiberrör som förstyvning i vingarna.
Jag skriver inte man använder ett rör som balk
Pär finflyger
DuoDiscus med uppfälld motor.
Johnny rattar sin modell.
Final med aktiverade aerodynamiska bromsar…
…av Schempp-Hirth -modell
Utflytning…
En nöjd Johnny.
Två glador höll oss sällskap…
…just då vi skulle avsluta dagen.
HyperAva modell 2008 med 705 timmar i termik…
Fast dagen var inte slut för mig på Tjärby. När jag var hemkommen
märkte jag att min goa flygstol var glömd…..
Pär körde ner och bärgade den för mig.
Han ska få en glass för det…nån sommar.
Efter att vi under tre veckor inte haft annat är sy-väst eller ostliga vindar,
fanns det möjligheter, att vi kunde få nordväst i fredags.
Det betydde, det kunde bli läge för hangflyg på Segeltorpshanget vid HH.
Detta hanget är flygbart från VNV till NNV. En normal hangkärra bär det
från 2-3 m/sek. Höjden på hanget ca 30 meter och inga konstigheter
att flyga där. Landning utför du på gräset norr om hanget. Bara håll
din hastighet uppe och undvik stenarna…
Vill du fega lite så landa på åkern bakom hanget, nu när där står säd.
När vi kom fram blåste det 5-7 m/sek snett från vänster ca 25 grader.
Men det lyfte och inga problem att hålla oss uppe. Solen tittade fram
och dagen artade sig bra. Pär flög med sin Lunak och jag fortsatte slita
på min Spirit.
Eftersom det var vackert väder, kom många turister och var nyfikna.
Det är det roligaste jag vet, att övertyga icke modellflygare att bli modellflygare !
De flesta är intresserade och som jag påpekat ofta, de människor man träffar
är ofta nyfikna på “Hur det funkar” ?
Vi kastade ut vid 13-tiden och efter varsin mellanlandning för att fixa
med kameror och annat, gjorde vi dagens sista landningar vid 1630-tiden.
Vi hade fått ett par timmar i luften eftersom vi hade “underskott på hangflygning”.
Båda våra modeller flög som vi förväntade och de återvände hem utan så mycket
som en skråma !
Vi tog bilder naturligtvis och jag klämde en liten video på Pärs modell, som ni kan se på
här nedan.
Att flyga hang vid Hovs Hallar är inte bara flyg, det är en fin naturupplevelse i alla
avseenden. Kan jag inte flyga, om vinden är emot oss, kan jag ta fram kikaren
och spana fåglar, eller så tar jag fram min fältflora och kollar växter.
Så det finns många orsaker för dig att bli hangflygare, i stället för att du ligger i dvala framför en tv
eller sitter limmad framför en dator- eller Ifåneskärm !
Ut i naturen segelplansburen !
Lunak
Spirit Elite
Botaniker Pär L
Innehållet i själva verket…
Vildkaprifol nu gul/vit senare får den tulpanröd anstrykning.
Ståndare och pistill vildkaprifol.
Ser ni att blomman är pollinerad av insekter ?
Det blir ett rekordår med björnbär i år på HH.
Pär studerar ett hål i en gärdsgård…
Pär suger in luft och pustar iväg Lunaken.
En annan gammal hangpilot.
Glöm inte att välj bästa upplösning ! Klicka på HD !
När jag var och flög uppe på Platån vid Hovs Hallar
på Midsommardagens förmiddag, rådde där ett
märkligt fenomen.
Som ni vet, skapas ett antal rotorer vid ett hang som
Hovs Hallars Platåhang.
Vi har en kant-, topp- och lärotor, allt räknat från havet.
Dagen, som innebar 5 m/sek vind från nord, betydde
att vinden låg exakt rakt på kanten.
Då förhållandena är så stabila som i lördags, med
en laminär gradientvind blåsande absolut vinkelrätt
mot kanten, så skapar det förutsättningar för en
kraftig topprotor.
Jag hade monterat min modell, lagt i 350 gram bly
som ballast och höll upp min modell för att kasta ut.
Då märkte jag att det blåste en kraftig vind på
toppen riktad ut mot havet …!
Topprotorns utbredning är inte lätt att bedöma
, men min uppskattning var en rotor med en höjd
till toppen av rotorn på ca 30 m.
Utsträckningen i sida var på Platån ca 50 m.
Min vindstreamer satt på toppen av ett 6 m
glasfiberspö från Biltema och spöet var placerat
2 m innanför kanten nere vid staketet.
Streamern indikerade vind absolut rakt på
med hastigheten 5-6 m/sek.
Hur kunde det då blåsa i nacken på mig på toppen ?
Det var ingen tillfällig topprotor, utan rotorn
snurrade på stadigt och idogt.
Jag startade ju 0915 och landade ca 1245 och
hela tiden var topprotorn stadig och stark.
För att visualisera topprotorn flyttade jag mitt
spö med sitt långa videoband knutet i toppen
upp till absoluta högsta punkten, där jag flög.
Jo, videobandet stod rakt ut mot havet stadigt.
För att kunna starta säkert, fick jag screena toppen,
så jag skulle hitta bästa stället att kasta ut vid.
Det var som vanligt vid det lilla diket eller
fördjupningen till vänster.
Modellen slungade jag iväg med all kraft jag
var mäktig, för att få energi i modellen.
Så fort modellen stack nosen över kanten,
lyfte det som en expresshiss rakt upp.
Förhållandena på hanget var ofattbart bra.
Inte bara lyfte det högt, fast jag flög inte högre
än 300 m ASL, vinden var totalt laminär.
Då jag skulle landa funderade jag på, hur jag
skulle planera den.
Jag avsåg att komma som vanligt parallellt
med hanget över stigen och landa i sidvind med
hjälp av bromsarna.
Ok, jag körde på för att landa, men jag fick ändra
min plan, som innebar landning parallellt med
hanget, till en landning mot landvinden.
Alltså jag fick svänga 90 grader höger över stigen
och landa mot topprotorns vind. Det gick perfekt.
Dagens sista landning gjorde jag lite okonventionellt.
Jag flög an mot kanten med vinden med överskottsfart
och tog upp nosen, då jag mötte rotorvinden,
motvinden och kunde göra en helikopterlandning på stigen.
Perfekt blev det.
Som sagt, rotorer på toppen har jag upplevt otaliga
gånger på HH, men aldrig så stark eller stabil som dagens.
Nedan några bilder som visar förhållandet !
Min depå som vanligt.
Min streamer nere vid staketet ca 2 m innanför kanten och 6 m upp
indikerande vind rakt på hanget = Nordligt 5-6 m/sekund.
Här sitter streamern på nästan högsta punkten och som du ser,
indikerar den stadig frånlandsvind eller Syd.
Rotorn var starkare än gradientvinden.
Frisk vind i nackhåren…
Jag landade mitt framför mig efter att ha svängt
höger 90 grader och landat rakt in mot land…
Så här var utbredningen och rotationen av topprotorn
…trots att jag fick en stroke för 6 år sedan.
Jag och min läkare ser det som ett mirakel, att jag så snabbt blev återställd.
Att allt gick bra, berodde på att jag kom under adekvat vård snabbt och att läkemedlen
man satte in verkade bra på mig.
Läget vid ankomst till akut var, helt förlamad höger sida, Total afasi = kunde inte tala.
Hals och mat- och luftstrupe fungerade inte.
Jag låg på sjukhus i 8 dagar. Sen släpptes jag ut. Hade fortfarande svårt med talet,
men det fungerar som vanligt nu. Har förlorat lite smak/lukt vad gäller mat,
men jag står ut.
Likaså mitt lokalsinne är dåligt, men det finns något som heter navigator,
då jag irrar på skånska småvägar.
Det mest uppenbara som blivit påverkat, är begreppet rädsla. Jag upplever
inte begreppet rädsla för något längre i princip.
Vilket är bra, då man rider hästar, som försöker bestämma över ryttaren.
De har ingen chans mot mig nu…
Men i en del fall är det en nackdel, att inte väga in risker, vilket jag alltid får
tänka på, innan jag handlar, där begreppet försiktighet är inblandat.
Jag har 3 kamrater, som drabbats av stroke det sista året. Två avled och en
lever vegetativt på en institution.
Det får mig att tänka efter lite. Tänk att jag fortfarande, trots stroken,
kan åka ut och flyga…
Att jag fortfarande kan komma ut i naturen och uppleva intryck, lukter och
händelser.
Hur många är inte tvingade att sitta inomhus på grund av fysiska besvär,
vilket hindrar de att ta sig ut rent fysiskt.
Så min frihet att röra mig, är en viktig del av mitt liv idag.
Då man är lite äldre, har man inte så stora krav på materiella ting.
Jag drömmer aldrig om att vinna 100 mille på lotto, det är därför jag
aldrig spelar.
Högvinst för mig är den känslan jag får, då jag anländer till Hovs Hallar
och vind och väder är perfekta.
Jag får en stark känsla av att mina förväntningar kommer att uppfyllas,
efter min start från exempelvis Platån, just då omständigheterna för hangflyg
är perfekta.
Detta är livet för mig.
En av orsakerna till att jag driver min lilla blogg, det är, att försöka
visa de positiva upplevelser jag får av mitt modellflygande, genom att jag
publicerar bilder av min verksamhet.
Det ger betraktaren chansen att se min värld, som jag fångar med en
kamera och hur jag upplever och associerar till den.
Alla kan ju inte komma ut i verkligheten av olika skäl.
Så bloggen är mitt bidrag i försöket att skapa en positiv illusion eller bild av
mina upplevelser, som skulle kunna inspirera andra att börja med vår hobby.
Undrar hur många nya modellflygare som ältandet om SMFF, dess tidning
och avgifter på Svenskt Modellflygs fora har genererat ?
Jag har naturligtvis varit ute och flugit både termik och hang sista veckan.
I torsdags fick jag en fin termikflygning vid en hästgård öster om
Halmstad, som avslutades klockan 2000 och då var det fortfarande termik.
Termiken var ca 1 m/sek och den var utbredd. Jag kunde lägga min Ava
i kurv, trimma in den perfekt och den låg kvar i förhållande till marken på
samma plats, tack vare det var noll vind.
Alltså Avan flög sig själv. En av årets bästa flygupplevelser i det mjuka
kvällsljuset.
Min flygning blev ljudsatt av en västergök = bästergöks hoande och det
laminära suset från min modells vingar.
En orkester med dragbasun och viola.
Allt var perfekt. Min Hyperavas tid i termik nu 680 timmar…
Här kommer lite naturbilder…
Häng med i din fantasi och återupplev mina ögonblick !
Alla bilderna tagna med en av mina Sony med 400 mm zoom. 1/4000 dels sekund.
Mycket jobb nu för föräldrarna i naturen.
Sädesärlan…vaksam.
Även koll uppåt efter farorna i skyn…
Insekter i näbben.
Hur kan dessa spinkiga ben pinna på så fort ?
Det gäller att synas för att locka till sig pollinerande insekter.
Halländsk slättbygd nära kusten.
Sen eftermiddagsbild med 400 mm zoom.
Kanske man skulle varit en häst…Detta fotot var bara ett av många jag tog,
men hemkommen såg jag, att i alla fall kompositionen av bilden nog är ok…
Ingen blomma är för liten…
Storskrakens hona …
…dyker…
…därför det…
…är en…
…dykand.
Fråga mig inte vad örten heter…
En knipa av årets kull
Här kniper det på sjön…
Ser ut som något, tecknat av Elsa Beskow.
Metafor, ja du förstår naturligtvis, vad jag menar…
Min depå på en av mina termikflygställen
Ni ser att vädret var perfekt här. Närmare kusten helt blått = Sjöbris.
Ja, det blev en Avabild trots allt…
Min Ava susar/viner förbi.
680 timmar i luften = 680 x 50 km/tim = 3400 mil i lufthavet.
Min Ava bör vara influgen nu eller ?
Min Ava med självklart vidhängande GoProkamera.
Dessa blommor är ca 10 mm stora.
Smultronen blommar tidigt i år.
Så här vill jag skyn ska se ut, såsom varande aktiv termikflygare.
Minsta ört gör sig så attraktiv som möjligt för att locka insekter.
kan vid en hastig blick likna Förgätmigej, men Teveronikan
har 4 kronblad medan Förgätmigej har 5 .
En kråka har en hotfull silhuett helt i klass med storskarvens..
Ett sydosthang söder om Halmstad.
Här är det utmärkt att hangflyga med en lättare modell.
Sen tar man uppoppande termikblåsor vid kanten och kurvar med.
Strandkål. Den är nu i bästa läget för skörd.
Läs här vad man kan göra.
Strandkålens blad samlar upp daggen.
En sinnlig bild…varför jag tycker det ? Tja, vad tycker du själv ?
Ser ut som min morfars slitna rakborste…
Tja…ser ut som någon som har sprutat Botox, undergått läppförstoring
…ank-näbbar kallas det visst eller …Ank- läppar
Dags att veckla ut sig…
Vackra färger. Blomman ca 10 mm.
Pär flög med sin A-2 nyss utrustad med en ny Taranis radio på Segeltorpshanget
vid Hovs Hallar i fredags.
Det var perfekt väder för en lätt modell. Vi hade en högtrycksrygg, som växt in
och som spärrade för lågtrycken till viss del, varför vädret var stabilt.
Med stabilt menar jag ca 2-4 m sk och vid lunchdags sjöbris.
Jag kom ner kl 1100 och då var det 1 m/sek. Så det blev att avvakta.
Klockan 1230 kom sjöbrisen som på beställning med 2-4 m/sek rakt på hanget.
Så ut med min Spirit och njut av flygandet. Vädret var vackert med 15 grader,
mycket fåglar och överallt spirade det. Kunde inte vara bättre, vilket också
många flanörer märkte, då det var mycket människor ute och promenerade
i den vackra naturen.
Pär hade varit och testflugit på en plats söderut mot Norrehamn, innan han
anlände, där jag flög.
Han kastade ut sin A-2 , beundrad av en stor skara åskådare…då är det ju
ännu roligare att flyga, då man kan göra propaganda för vår härliga
utomhushobby !
Nåväl, sent på eftermiddagen plockade vi ihop, bruna i ansikten efter att
ha stått med solen i ansiktet hela dagen och drog oss hemåt
mycket nöjda än en gång med en härlig dag med hangflygning vid
Hovs Hallars låga hang vid Segeltorp !
Prova du också !
Naturligtvis tog jag bilder och jag lyckades åstadkomma en liten videosnutt
på Pärs A-2 i luften.
Vildäppelträden på Hovs Hallar var helt enkelt tvungna att slå ut i den plötsliga värmen.
Så humlorna kunde pollinera…
Så här såg det ut kl 1200, med sjöbrisen som smygande tog sats för att landa vid Segeltorpsstranden.
Det är märkligt…
…att denna lilla varelse …
…lövsångaren, kan åstadkomma så stark sång
En för biotopen här typisk fågel…
…gulsparvhannen.
Om denna fågeln häckar vid Hovs Hallar
det vet jag inte, men den flög över i alla fall …
Det är mycket torrt i markerna nu, vilket syntes, då man harvade och ringvältade i ett moln.
Pär anländer med pipa och modell.
Klart för start !
Nu !
Start
Pär Lundqvist 5. Maj 2016 Segeltorpshanget vid Hovs Hallar.
Pärs A-2.
Konstruerad 1950
Snygg i luften
The young man himself…
En modell som denna kräver stora…ja, du ser själv, vad som menas eller …
Här passerar den Mach 1…?
Cruisin´
På väg att landa…
…nånstans…
…och det blev i kanten…
…inga skador…
…vingen sitter med gummiband.
Vår pilotplats. Man kan ha det sämre eller ?
Segeltorpshanget
Jag ska landa…
Där satt den !
Glöm inte att klicka på “HD” för bästa kvalitet !
Att åka iväg och flyga hang på en förutbestämd tidpunkt, det har sina problem.
Den för verksamheten viktigaste parametern är vädret och vindriktningen.
För att flyga hang vid Ystad, Kåseberga ska det blåsa sydväst. Vid våra
föregående träffar har vi haft sagolik tur med vinden och vi har kunnat
flyga varje dag.
Men någon gång ska man ha otur, vilket vi hade i år. Vi visste, att det skulle
bli kärvt, med utlovade västliga och nordvästliga vindar, men att det
var så tjurigt, som det blev, det trodde vi inte.
Hur som helst, på nedresan bestämde vi oss för att träffas vi parkeringen
Hovs Hallar . Jag gav en liten orientering, om hur man flyger hang här
och vi gick en runda och besåg dels hanget på Platån och Segeltorpshanget.
Jag vill säga, att gästerna som aldrig varit här blev imponerade.
Vinden var västlig, så ingen flygning var tyvärr möjlig. För att utnyttja den
vinden som rådde vid Ystad, fortsatte vi söderut.
Resan gick på vindlande vägar genom Skåne till Glemmingebro,
som ligger ett par km från Hammars Backar/Kåseberga.
Karavanen körde inte E6, utan vi tog vägen, vilken är vackrare och kortare,
förbi Klippan, Ljungbyhed, Hörby, Tomelilla till målet Glemmingebro.
Under flera år har vi bott hos Henry på Österlens Gästhärbärge, där
vi åtnjutit hans möjligheter att bo och äta till största belåtenhet.
Efter urlastning av bilarna, så när som på flygande material, drog vi
till den plats, där vi kunde flyga i den rådande västliga vinden, vilket
var snedkanten mot Kåseberga vid Löderup.
Om det var vind….13-16 m/sek….så det räckte till.
Att flyga i 15 m/sek är inte behagligt. Men eftersom vi kört långt,
skulle vi naturligtvis flyga !
Vilket vi gjorde, tills vi var genomblåsta.
Sedan hem till där vi bodde för mat, vila och social samvaro.
Nästa dag var det nordlig till nordvästlig vind. Vilket är sämsta tänkbara
ur hangsynpunkt. I synnerhet nordväst. Hade det varit nordligt med dragning
mot ost, kunde vi flugit på bakkanten på hanget, men inte ens det gick nu.
Alltså åkte vi in på sightseeing till staden Ystad. Vi besökte hobbyaffären
i Ystad, som ligger i utkanten av staden vid ett köpcentrum med Öb och Rusta
till granne. Trevlig personal och trevlig affär. Ägaren berättade, att stor del
av deras försäljning sker via nätet.
I övrigt var det vanlig social samvaro mellan modellflygare, vilket innebar, att
diskussionsämne inte saknades.
Tredje dagen var det utlovat samma väder, det vill säga nordvästlig vind, varför vi
beslöt att bryta vistelsen i Ystad och flytta karavanen till Hovs Hallar, eftersom
den vinden är idealisk för flygning på det låga vid Segeltorp.
Jag kom fram först och tog mitt pick och pack upp på Platån. Vinden var ca 3-4 m/sek
lite snett från väst, men jag slängde ut och det lyfte bra.
De andra dök upp senare och alla flög. Emellertid drog vinden mer mot väst,
varför vi gick ner till Segeltorpshanget, där vinden då låg rakt på.
Lyftet var där perfekt och alla kärrorna åkte i luften.
Efter en dags flygning här, kändes det, som om vi fått lite upprättelse för en bomdag
nere vid Ystad, men det är bara så, att vädret det rår vi inte på !
Så trots en bommad dag åkte vi hem belåtna och nöjda med denna lilla
hangflygexpedition och jag vet, att ingen ångrade sig !
Vi ses nästa år !
Bra väder förväntas…
Här kommer lite bilder tagna av mig och Rolf Maier. Jag delar upp bilderna
på 3 poster här på bloggen, så de kommer efter hand.
Rolf- Erik packar in sina modeller i Rolfs bil…
Japp, nu återstår bara två storseglare…
På parkeringen vid Hovs Hallar där en del av deltagarna samlades för
en liten guidning och för lunch på värdshuset.
Lite information och guidning av mats strömberg.
Uppe på Platån vid fortet med horisonten fri.
Roffe förmanar…
Synd det var västlig vind…
Rolf-Erik tar det långa benet före det korta…
Kalle Thorsell …han faller väl inte omkull ?
Ett glatt gäng västgötar
På väg ner till Segeltorpshanget.
“Dit ska vi”…
Framme vid Löderup, Ystad.
Tror ni det blåser ?
Ja, inte behövs det någon streamer i alla fall…
En tornfalk med sina vackra färger över Östersjön.
Löderupshanget. Något av ett hushang för oss medlemmar i Ålleberg Modell Flygklubb.
Min numera slitna “Spirit”.
Men flyger gör den !
Vi som trotsar den hårda vinden !
En del av karavanen
Den perfekta modellflygbilen.
Skrämde vi dig Kalle ?
Två av mina modeller färdiga för flyg.
Social samvaro.
Till vänster Rolf-Erik Blomdahl,
till höger med prinskorven, Åke Junander.
Österlens Gästhärbärge. Ett fd ålderdomshem.
Ligger något makabert granne med kyrkogården…
Rekommenderas.
Skånsk vy jämte där vi bodde.
Bor det modellflygare står det inga paraplyer vid dörren utan kroppar till storseglare.
Avkopplande miljö. Man känner sig fri här. Inga måsten !
Frukost
Värden på Österlens Gästhärbärge, Henry.
En stadig frukost klar man sig hela dagen på
Den spruckna monoliten i utkanten av Glemmingebro
Ett flyttblock från inlandsisen.
Just ankomna till Löderup.
Rolf-Erik knyter fast sig i stolpen,
så han inte blåser bort…
Mats har flugit och vid landningen i turbulensen slog modellen runt och fenan lossade…
Rolf-Erik monterar sin modell.
Inga billiga modeller detta…
Hobbyaffären i Ystad dit vi gärna återvänder.
Trevligt och vänligt bemötande !
Här är en länk till fler bilder.
Det kommer mera om vårt hangflygande !
…vilket man inte behöver vara raketforskare för att förstå. Skabb är
en sjukdom orsakad av ett kvalster.
Kvalstret orsakar en djävulsk klåda, som medför att djuren
förlorar sin päls och drabbas av utbredda infekterade sår i huden.
Sjukdomen är oftast dödlig och sprids som en präriebrand bland
och mellan arterna.
Därför ska man skjuta bort skabbdrabbade rävar, bränna och gräva ner
kropparna, för att man ska stoppa på smittospridningen.
Om räven inte dör av utbredda infekterade sår i huden, brukar de frysa
ihjäl på vintern då underullen och täckhåren klias bort.
Denna räven gjorde ett sorgligt intryck. Rörde sig illa, stannade var
10 m för att klia sig. Dessutom mager.
Även människan kan drabbas av skabb, vilket kräver behandling på
hudklinik av utbildad personal.
Bilderna tog jag på 300 m håll, därav den usla kvaliteten.
För övrigt lite diverse natur och segelflygbilder från veckan, som vad gäller
hangflyg har gett mig två eftermiddagar med flygning.
Här kommer lite bilder ur min vardag.
Gravand…om det nu är en and och inte en gås…
en gravad and…eller en gravgås… it´s your choice !
Fiskgjuse med byte i näbbet över Lagaoset…
…ganska allmänt förekommande enligt min helt ovetenskapliga skattning av populationen.
Strötranor hittar man lite här och var på höglandet upp emot smålandsgränsen.
Den stackars skabbräven…med svans som en råtta…
…sprang 10 m och satte sig sen och kliade pälsen…ni ser, hur
hela bakre delen av den stackars räven är påverkad av skabb.
..fortsatte mot skogsbrynet där…
…ett rådjur höll kollen…
…för rådjursgeten varseblev, att räven inte var helt ok. Räven smittar rådjuret,
om de kommer i kontakt. Eller om räven gått och strukit sig mot en buske och
rådjuret kommer i kontakt med busken, så smittas rådjuret. Som tidigare sagt,
fotoavstånd ca 300 m utan stöd…
Två trävarelser har bjudit upp till en yster dans i vårens tid…
Eller så säger han bara, “Hallå där, hur är läget”?
Eller så är han möjligtvis en dirigent för en symfoniorkester, som
gör sitt uppslag för att börja dirigera Våroffer av Igor Stravinskij …
Skogsmosse på halländska höglandet. Just på denna mossen går det utmärkt
att plocka hjortron. Jag och min gamla moder var där,då hon var 85, för hon
ville se om det fortfarande växte hjortron på mossen, som det gjorde 1930 …
vilket det gjorde ! Hon plockade en spann på 0-tid. Därför säger jag inte var
den finns :=)
Påskön är inte ensam med sina stenskulpturer.
En grop i ett flyttblock. Något rituellt…en så kallad skålgrop ?
Nä, snarare en sten som legat och roterat av inlandsisens rörelser och skapat gropen.
Här ser du skrapspår i stenen orsakad av inlandsisens
förflyttning och tryck mot underliggande mark och berg.
På Hovs Hallar, Segeltorp fladdrar ystert min hitech vindindikator…
Den säger vinden ligger rakt på. 3 m/sek….så det är bara att flyga !
Jag fick mig 1.5 timma i luften. Kolla havet…så ser det ut, när det
blåser upp till 4-5 m/sek. Blåser det mer än 5 m/sek, så bryter vågorna.
…jo det ligger en liten sjö, som i folkmun på orten
kallas “Bondens Sjö,” i östra utkanten av orten Veinge
i södra Halland.
Denna sjö tjänar som ansats för vinden, då den
kommer från ost och blåser sedan mot den kant,
som uppstod, då inlandsisen drog sig tillbaka och
efterlämnade åsar med morängrus.
Denna lilla kant, ca 15 m hög, kan vi modellflygare
utnyttja som ett hang, om man vill flyga och vem
vill inte det ?
Jag hade aldrig varit där, men Pär Lundqvist har
flugit där mycket.
Så jag hängde med för att flyga med en Blue Phoenix
med elmotor.
Pär hade en OT-modell, en S-2 segelmodell
nyradiofierad med en Fr-Sky Taranis dagen till ära.
Denna sändare kunde både prata och pipa.
Vidare kunde man styra sin modell med den…
Väderläget var torrtermik, solsken ca 16-17 grader
varmt med vind från öster med styrkan 4-5 m/sek.
I och med det var landvind, som ivrigt hade galopperat
över det halländska skogslandskapet för att gå i mål
vid kusten, var den naturligtvis mycket turbulent,
vilket trots sjöns plana yta ställde till besvär för
hangflygarna.
Inte bara var det turbulent på grund av landskapet,
det blev också turbulent med växlande vindar och
riktningar, då det bildades termikblåsor, i nära
anslutning hanget, vilket störde den lilla laminära
strömning det fanns. Men sådant är vi aktiva
modellflygare vana att leva och handskas med.
Flyger du på ett mindre inlandshang med en lätt
modell, som inte har speciellt god förmåga att
penetrera vinden, är det en konst i sig.
Men det är också en mycket bra flygträning
och en bra gymnastik för att hålla sina reflexer
vid liv.
Så denna typ av hangflyg är en utmaning.
Men, varför ska allt vara så lätt alltid ?
Det som är så spännande på ett litet inlandshang,
är möjligheten att ligga på hanget och invänta
termikblåsor, som släpper, vilka man försöker få
anslutning till för att kunna hänga med upp.
Det var Pärs premiärflygning med sin nya
Taranis och den funkade utan anmärkning.
Jag råkade säga, att han skulle behålla den
som den var, men jag fick omedelbart reda på,
att den ska byggas om till single-stick !
I början av vår flygsejour var det riktigt dåliga
förutsättningar, men hanget
och termiken bättrade sig efterhand, då solinstrålningen
ökade, vilket gjorde det möjligt att ta termik
från hanget och kurva upp sig, ledsagade av
skrattmåsar, ormvråkar och glador.
Min Blue Phoenix flög som vanligt fint, faktiskt
lite bättre än förut, då jag adderat 25 gram vikt i nosen,
för att bli av med aningen av en stalltendens.
Vädret gjorde, att det var en njutning att flyga.
Det är så att termiken
är bäst vad gäller nybildningar och frekvens
just nu i april/maj.
I Juni-Juli är termiken starkare och molnbasen i
regel högre än i April, men blåsorna släpper nu
i April med kortare intervall.
Efter 2 timmar i luften var vi av olika orsaker
tvingade att avbryta, då annat väntade.
Så bilen packades och nosen på den vändes hemåt,
efter att vi haft en fin flygeftermiddag, som gett
oss goda och berikande upplevelser med
våra modeller.
Vi tog lite bilder, då vi flög, inget sensationellt,
utan bara korta stunder av vår eftermiddag med
våra modeller.
Vi kräver inte mer av vår modellflygeftermiddag.
Vad flög du med i det fina vädret ?
“Bondens Sjö” öster Veinge med det lilla hanget. Vacker utsikt, vilket man som
icke stugsittare kan njuta av, då man ger sig ut i verkligheten med sin modell.
Pär monterar sin modell med den nya Taranisradion från Fr-Sky.
Sändare + mottagare kostar 2300 kr.
Radion må vara från 2016, men modellen är 50-tal…
egentligen en friflygande modell, men nu försedd med
sidoroder och höjdroder med tillhörande servo och mottagare.
Servojustering
Javisst, modellen klädd med siden. Vad annars ?
Inte lättfluget i turbulent luft…men med en keps från Wasserkuppe ordnar det sig eller…
Jag tror den har 16 kanaler…ser ut som alla andra, exempelvis JR.
Men 1/6 av priset.
Klart för take-off.
Så Pär kastar ut på hanget…pekande med hela handen,
vilket man hade att göra i det militära, som säger:
Dit ska du flyga !
Varvid modellen pitchar upp…vaffö gör den på dé vise ?
…det berodde på, att stötstången inte
var helt fixerad på hans höjdroder.
Min trogna Blue Phoenix i luften.
…och flygande rote med en svagt lysande måne.
En hangflygare.
…en annan gammal hangflygare, inte till sinnet,
men med mycket erfarenhet.
Tillsammans har ovanstående 2 reliker 90 års
erfarenhet av hangflygning med modeller.
Vindkraftverksparken vid Hishult.
Miljövänlig flygning.
Ni ser, att sidorodret har inte inte stora ytor…
En vacker modell…naturligtvis. Kolla formen på fena/sidoroder…
Ny start
Man behöver inte ta i vare sig för kungar eller
något fosterland, för att starta sin lätta modell.
Kanske man skulle ha pontoner eller…?
Konstruerad för 65 år sedan, av en svensk modellflygare,
som hette Odenman och slutade som 2:a på VM 1952.
Så modellen kallades följaktligen: Odenmans VM 2:a.
Tre bilder klippta ur video från en Mobius.
Hangkanten i all sin prakt…
Herr Lundqvist funderar…
Piloten… konstruerad och tillverkad för lite mer än 70 år sen…tror jag.
Där vi har bästa lyftet just i ögonblicket.
På väg att landa på kanten.
Hämtning
Han ser nöjd ut, tycker jag.
…efter första flygningen med den nya radioapparaten.
Den gamle gnetar vidare i en alldeles för varm rock i 17-18 graders vårvärme.
Den 18 – 21 April går traditionsenligt ÅMFK hangträff i trakten av Ystad.
Vi ser fram emot många deltagare och har indikationer, att vi kan räkna med
högt deltagarantal, både av nya flygare och gamla veteraner. Alla är hjärtligt
välkomna till en träff, som går i avkopplingens och gemytets anda.
Inget stressande eller tävlande utan en träff för att trivas och hjälpa
varandra.
Allt som ser ut som en segelkärra duger att ha med. Vi hjälper nybörjarna,
om det skulle vara problem med trimning, inflygning eller något tekniskt.
Det kommer att finnas mycket erfarenhet och kunskap på plats.
Har du en supersnabb F3F-modell, kom du oxå, för sådana modeller
flyger vi naturligt vis med dessutom.
Men som sagt, träffen är en kamratträff .
Hur finner ni oss ? Kolla i luften vid Sinushanget, mot Kåsebergahållet
från Hammar, vid stenarna Kåseberga eller vid Löderup just förbi
Kåseberga. Eller ring oss. Mitt nummer är 0706277120, eller ring någon
annan ni vet är där.
Men det är inget problem att hitta oss, om vinden ligger på rätt håll.
Skulle det vara ostligt, då drar vi till Ravlunda.
För att kolla vindriktning vid Ystad klicka här, för att kolla vindriktning i
Ravlunda klicka ni här, så får ni alla väderdata i realtid, tack vare
Club Parapente Syds eminenta väderstationer.
Blir det fin hangvind, kan vi förvänta många skärmflygare, men det har
aldrig varit problem med samordningen av flygverksamheten.
Har ni frågor kolla ÅMFK hemsida eller maila mig här !
Vi ses på hanget !
Här är väderutsikten daterad 10/4 från DMI.
Kan inte vara bättre. 15 grader, sydväst och sol för tiden vi ska vara där:
Måndag 18 – Torsdag 21 April !
