Halland är ju kontrasternas landskap.

Vi ligger i brytningen mellan skogs- och jordbruksbygd. Det är ju det,  som ger kustlandskapet dess karaktär och man ser hur naturen danat både landskap och människor.

Eftersom jag inte kunde flyga vare sig modell eller skärm idag, på grund av för mycket vind, gick jag min vanliga promenad från Tönnersa badstrand ner till Lagans mynning längs stranden och tillbaka genom strandskogen.

Man brukar alltid hitta något värt att fotografera på en sådan här tur, så även i dag. Avsikten med min promenad var egentligen att kolla hur hanget hade förändrat sig i höst och sommar. Direkt märktes det,  att hanget för flyg blivit bättre. Det hade blivit, genom havets inverkan, tillrättat och kommer att fungera bättre som flyghang nu. En riktigt rejäl höststorm med 30 m/sek väst hade suttit fint…….då hade hanget blivit än bättre.

Men allt är ju inte solsken. När jag gick längs stranden,  såg jag att en kretin hade kört med sin crossmotorcykel uppe i dynerna och då naturligtvis skadat den sparsamma vegetationen. Överallt sitter skyltar,  som säger,  “Naturskyddsområde” så han kan inte skylla på,  att han inte visste. Men så är det. Hoppas någon nitar dit honom,  om han gör det igen !

I vattenbrynet sprang småvadare som laddade för resan söderut och på en plats var det samling runt något. Trutar, kråkor och strandskator var ivrigt sysselsatta med något, som när jag kom dit,  visade sig vara ett rådjurskid som flutit iland. Det var alltså buffé på rådjuret,  för de som var där. Så är det. Den enes död den andres bröd.

Vid Lagans mynning stod två fritidsfiskare sysselsatta med sin hobby. Det var två tyskar, en från Hamburg och en från Oldenburg i Holstein. Det som skiljde dessa herrar från svenska fritidsfiskare var, att tyskarna var fullhängda med all utrustning,  man kunde tänka sig…..De såg ut som vandrande fisketillbehörsbutiker. Men, de var trevliga och berättade att de kör hit från Tyskland för att kunna fiska och se vår natur. De är välkomna.

Inne i strandskogen, som ju är en typisk biotop med typisk växtlighet , är det som att gå i ett nästan tyst rum. Vid stranden har man ju hela tiden det brusande havet, men här, endast tystnad. Så man promenerade med viss andakt ända tills en älgko bröt upp från sin vila 10 m från mig och med verkliga älgkliv flyttade sig 30 m där hon stannade och lyssnade. En ganska omskakande upplevelse, när man gick där och småfilosoferade.

Denna runda att promenera är ca 10 km.

Här kommer lite bilder:

Hur gammalt är trädet tror ni ? Det har levt ett hårt liv och vill nog helst smyga längs marken skyddat för den eviga vinden.

Strandrågen ritar sina evighetstavlor i mönster fastställda av fysikens lagar .

Vinden flyttar sanden oavsett hur mycket människan planterar.

En skylt som alla vet vad den betyder utom illitterata motorcykelförare.

Vad ser det ut som ? En urtidsödla med sin fru i bakgrunden ?

Ett sjölejon spejar yrvaket på fotografen eller ….

Sanden som formas av vinden har fått en mössa i form av ett snäckskal som pryder pelaren.

Detta trädet  låg på samma plats för ett år sen. Får se hur det ser ut om ännu ett år.

Strandpiparna far omkring till synes lika planlöst som politikerna som sprider vallöften.

Detta tycker jag ser ut som en vilande hund…

En rådjursget som blivit middag för andra djur.

Så här fint har hanget blivit, vilket är stor skillnad mot för 4-5 år sen.

Strandskogen med dess tallar och björkar.

Jag undrar varför flugsvampen är så färgrik ? Kan det vara för att locka insekter eller andra djur ? Eller är det en varningsfärg som säger: “Rör mig inte jag är giftig”.

mats

för varje dag kan man ju inte flyga.

Eftersom det småregnade hade jag ju ingen större lust att flyga, så jag körde en sväng för att kolla på en skogsfastighet. Jag körde väg 25 mot Ljungby och tog vägen Klerekull-Simlångsgården, för där brukar alltid vara nåt att plåta.

Att hösten närmar sig det märks på färgerna och ljuset. Här är några blder.

Tranorna samlar sig nu för att sticka söderut.  Vägen vid Klerekull, som ligger som avtagsväg på 25:an till vänster, är ett säkert ställe o man vill se tranor och även andra fåglar. Här kan finnas flera hundra på våren i slutet mars och början av april.

Ljuset är mjukare å¨hösten. Speciellt en dag med moln och duggregn. Färgskiftena syns tydligt.

Fräknet har skiftat färg från grönt till gult lika snabbt som ett stoppljus.

3 stycken tranor frukosterar. Tranor är stora fåglar och enastående termikflygare. Precis som en stork.

Flitige Bernhard handklipper sin gräsmatta på sin uteplats. Har ni sett att Bernhard är en duktig snickare ?

Copyright alla bilder: hangflygning.se

mats