…men inte hindrar det mig från att flyga !
Som modellflygare håller jag mig ständigt informerad om
väder lämpligt för hangflygning.
Mina främsta källor är yr.no och vår väderstation vid
Hovs Hallar.
I dag lördag var det förutspått N-NO 5-7 m/sek.
Denna vinds styrka och riktning är idealisk, då den
genererar starkt lyft.
Så det blev att lasta bilen med modell och tillbehör
medtagande varma kläder, för att jag skulle uthärda
kylan och vinden.
Vid framkomsten och efter promenaden upp på Platån
visade det sig, att verklighetens väder var NNO vind
7-10 m/sek med starkare byar.
Men nu är det ju så, att har jag kuskat ner, så ska jag
flyga whatsoever …
När jag stod beredd att starta ut över kanten klockan
0930, fick jag de första snöflingorna i ansikten.
Det vara det som fattades.
Minus 3 grader, 10 m/sek vind, molnigt och
snöfall. Nu var det riktigt hangväder…
Jag måste medge, jag övervägde mitt beslut att starta
i 2 sekunder.
Men ut for modellen, vilken var min Spirit, för att
omedelbart hamna i en synnerligen ettrig kantrotor.
Rotorn kastade runt modellen som ett löv i en höststorm
och det var svårt att kontrollera flygplanet.
Det var omöjligt att accelerera modellen, så jag skulle
kunna komma ut i, vad som borde vara, laminärt lyft.
Alltså avbröt jag och helikopterlandade på gräskanten.
Modellen oskadd och jag flyttade min startplats en bit.
Ånyo ett startförsök där jag lade i all min stuveriarbetarkraft
bakom utkastet. Tur man har lite power i armarna,
annars hade aldrig jag klarat att komma ut i lyftet.
Tack vare överskottsfart kunde jag tvinga modellen genom
turbulensen, fast det var på ett vippen, det inte gick.
Utkommen från kanten var det ett massivt lyft.
Min Spirit flög upp 100 m på 0-tid.
Men även på den höjden var modellen påverkad av
turbulensen.
Detta var inte från en kantrotor, utan det var turbulens
från klipporna nedanför den allmänna kanten.
Då tryckvinden ligger snett i förhållande till hangkanten,
kommer lägre liggande klippformationerna och ryggarna
på dessa att skapa virvlar på ungefär samma sätt som
spetsvirvlarna på en vinge eller bäryta. Dessa vortexar
följer sedan vinden upp över hangkanten, vilket orsakar
otrevlig turbulens, som stör lyftet.
Detta är typiskt för Platån på Hovs Hallar, då vinden
är dragen på NO eller NV. Det är värt att hålla i minnet,
speciellt om du flyger skärm.
Jag träffade en skärmflygare och han beslöt, efter att
han sett min modell virvla runt vid start, att i alla fall
avvakta för att se vinden kanske vrida upp mot N och
minska.
I en timma och 10 minuter med Spiriten i luften
stod jag ut med vädret.
Sen var jag genomblåst…dock icke urblåst…
Så jag landade i höjd med betongfortet mot NO, vilket
var enkelt…,om man är rutinerad.
Modellen var tillbaka på Terra Firma hel och utan skador.
Därefter hemfärd med till en början full värme i bilen,
så jag skulle tina upp och kunna fundera över dagens
upplevelser.
Enligt yr.no kan vi förvänta minusgrader under den
närmaste 6 dagarna i alla fall och då finns det chans
till soliga dagar på HH med lite mindre vind.
Dessutom kommer sjöarna öster om Halmstad att
bli isbelagda, vilket ger en förutsättning att flyga på
absolut jämna banor och över ytor, som är helt lika
i höjd överallt.
Jag hänger naturligtvis på låset för att komma ut och få
mig lite isflyg och få åka lite skridskor !
Här kommer några bilder från min flygverklighet,
som illustrerar min dag på Hovs Hallar.
En dag då kanske de flesta andra höll sig hemma i värmen…
Alla bilderna (Copyright hangflygning.se) tagna med
min lilla Mobiuskamera, som satt som vanligt monterad
på mina solglasögon, dokumenterande all min verksamhet
med 4 bilder/sekunden.
Häng med på en kylslagen flygtur !
Nu för tiden har jag inte lika mycket prylar med som förut.
En plastpåse räcker. Därför allt är enklare nu än vad det
var 1973…
På väg till startplatsen på Platåns högsta punkt.
Ser du snöbyn, som närmar sig från havet ?
Släppet
Kolla skevroderna i turbulensen.
Mycket mer galopp än flyg…
Jag kom helt enkelt inte igenom kantrotorn.
Utan jag fick landa på kanten.
Start nummer 2.
Kanske det funkar nu ?
Fast nu börjar galopperandet…
Tro mig, då jag säger jag kämpade mot elementen…
Kolla mitt höjdroder, så får du ett begrepp hur mycket utslag
som krävdes i turbulensen för att kontroller modellen.
Nu kanske…
Nä, det gick inte. Ser du skevrodernas utslag ?
Lite stabilisering…
det går upp och…
…ner.
Ja, du ser på de följande bilderna hur allt gick…
…det kan bli en hård landning nu…
…men det gick bra. Modellen tog mark med en vingspetsen först,
som bromsade hastigheten…
…här syns fördelarna med att använda nylonskruvar
till vingfastsättningen. Vid en hård landning som nu
ryker skruven av, i stället för att modellen trasas sönder.
Nu hade jag bara att byta skruven. Du ser att höger skruv är av.
3. startförsöket då jag kastade för allt jag var värd.
Som vanlig turbulent…
Du kan se min klaff är aktiverad av misstag
på höger vinge. Den åkte ut då jag efter utkastet
skulle ner med handen till spakarna på sändaren
och jag slog till brytaren för klaff.
Nu börjar den vådliga bergochdalbanan igen
Låt mig säga, jag har 44 års erfarenhet av hangflygning.
Utan den erfarenheten hade jag aldrig klarat det i dag !
Du ser själv.
…men till slut ute i någotsånär laminär vind.
Sen var det bara att njuta i det behagliga vädret…
…och det gjorde jag.
