Kategorier
Naturbilder

MINA STRANDPROMENADER…

 

 

 

I stället för att flyga…

 

 

 

 

 

 

 

…låter jag mina tankar sväva iväg med mina fantasier…

 

Återigen…skitväder för modellflyg.

Jag kan skatta mig lycklig, för den fina dagen med
hangflyg jag fick på Hovs Hallar
för knappt en vecka
sedan.

Men denna dagen innebar, som vanligt, regn och
sydvästlig vind.

Vad gör jag ? Inte kan jag sitta hemma i dvala framför
en tv och vänta på något som ska hända, men som
aldrig kommer att ske.

Min tid är för  dyrbar för sådana totalt passiviserande
meningslösheter.

Vad återstår ?
Jo att ge sig ut i naturen med en kamera.

Då vädret är disigt och grått, råder det inte de bästa 
förhållandena för att fotografera, men man kan aldrig veta,
vad som kan fånga ögat under ett strövtåg med naturen.

Min kos ställdes till Östra Stranden i Halmstad, där jag inte
promenerat speciellt mycket. 

Alltså framåt marsch ! Mot Fylleåns mynning 4.5 km söderut.

Stranden var människotom,   så när som jag och en kvinnlig
energisk stavgångare.

Jag brukar i regel finna  fotomotiv längs en strand, men i dag
var det magert.

En rejäl vinterstorm från nordväst hade burit iland fynd
från havet. Men det har ju inte varit en storm sen mer än
ett år. Då jag var liten, hade vi alltid en vinterstorm…

Enda strandfyndet var ett kolfiberspö, som låg flytande
just i strandkanten. Fördelen med kolfiberspö är just,
att de flyter i vatten.

Jag tog upp det ur vattnet och satte det i sanden.
Då jag kom tillbaka efter att ha vänt, var det borta.

Hoppas det fann sin rätta plats hos en fiskande person.

Efter ett raskt marscherande kom jag fram till åns mynning,
vilket inte idag bjöd på något speciellt.

Den enda tanken som väcktes hos mig,  var att  jag
avundades den lycklige ägaren till ett av husen,
som ligger just i anslutning till havet.

Hempromenaden förlade jag till dynlandskapet för att
få lite
omväxling och utsikt in över den strandnära
naturen..

Det enda som kom att påverka  mig där,  var två
lösspringade
Rottweilerhundar, som lösa hoppade runt .

När hundarna sprang emot mig , stod jag stilla hävdande
mitt revir, då jag vet,  att unga ouppfostrade hundar
triggas
av plötsliga rörelser.

Jag bad de två hundägande damerna kalla in sina hundar.
Om hundarna löd ?

Glöm det. Hundägarna hade noll koll på sina djur.
Deras ihåliga argument då jag bad dem kalla in sina djur var:

“De är ju så unga”…

Dock, incidenten avlöpte för mig utan skador och min nu något 
mödosamma promenad i dynerna fortsatte längs en av de
oändligt många stigar, vilka badgästerna trampat upp.

Vid ankomst till bilen efter 2 timmar och 10 minuter kollade
jag hur långt jag promenerat enligt min gps. Det blev 9.4 km.

Det fick vara nog för denna dagen.

Hemkommen, eftersom jag fortfarande hade energi,  plockade jag
ihop en segelmodell för att kunna
åka till Tönnersa Strand
och få lite hangflygning,  då vinden vridit till väst.

Tyvärr,  fick jag annat emellan,  så det bidde inget. Inte ens
ett handkast….Modellen blev stående, som ett uppmanande
utropstecken i hallen,  påminnande mig,  att vi borde flyga…

Men jag tog lite bilder vid denna promenad i lätt duggregn
och tillsammans
med bilder från i förrgår, visar  det,
vad jag mötte vid Laholms
buktens stränder.

Trots att inget hände,  som avvek från det förväntade,
fick jag många intryck med mig hem att låta tanken leka med.

Därför bidrar en promenad  för din själs stimulans och ditt
eget kroppsliga välbefinnande.

Om du har lust så häng med !

Förresten, jag var och promenerade i fredags nere vid
Skummeslövs Strand.
Aldrig har jag mötts av så nedskräpat klitterlandskap.
Det var en bedrövelse att se.

Men de boende i Skummeslöv har fått en ny fin
badbrygga, som pekar som ett långfinger ut i
Laholmsbukten.

Vi får se hur den ser ut, då den första riktiga
stormen har blåst förbi…

Denna posten är inte något direkt att yvas över,
men en blogg
som inte uppdateras…det är både
en död blogg och en lika  död anka.

Tycker du,  min blogg går lite på tomgång nu, så har
du alldeles rätt.
Det beror på, att det händer inte så mycket med
flygeriet just nu …

 

 

En alstock ligger och solar på en sandbank i splendid isolation.

Det var tråkigt och grått.  Kråkan utgör en god illustration  till  sinnesstämningen.

Det är inte enkelt att vara en tall och bo vid kusten…
och ständigt behöva huka i vinden…förresten, när blir en tall en fura ?

Kommer du ihåg vad denna örten heter ?
Ser ut som en bild av Tina Turner från 1985 uppifrån…

Den tvåbenta fjantlöparen har behagfullt
sträckt ut sig i sanden med ett belåten leende…

Tja, vad tänker du på,  då du ser denna bilden ?
Bilden tog jag i dåligt ljus med för snabb bländare.
När jag ska editera genom att ljusa upp, tappar jag skärpan.

Det som gör hela promenaden värd mödan;
Den fria horisonten.
Den linjen har jag som min blicks förankringspunkt
under mina strövtåg vid stranden

Genevadsån vid havet. Just här brukade vi små frön tjuvfiska,  då vi var 15
och körde moped.
Vi passade alltid på dagarna före premiären att försöka
bärga några havsöringar.
Det var spännande att dra iland fiskarna innan
det riktiga fisket började. Det var lite utmanande och fräckt gjort.

Droppen Dripp och droppen Drapp…

Mycket fåglar längs ån i denna milda vinter.
Speciellt rikt förekommande var gulsparvar.

Vildkaprifolen har slagit ut…och lagrar vatten mellan bladen.

 

Lavarna på alarna lyser med grön glöd…
om det nu finns grön glöd…men det ser du nu,  att det gör.

Den vanvettiga långtradartrafiken dånar förbi som olikfärgade spöken…

I varje bil som  far förbi sitter i regel bara en person…
Kostnads- och miljöbesparande eller ?

Det spirar en kompassros ur jorden i januari.

Vid Lagaoset med HovsHallar längst ut på Bjärehalvön skymtande i bakgrunden

Jag försökte fånga lite av dynamiken en brytande våg...

Detta är en ståndaktig pinne…

…som håller ställningarna…

…både för brytande…

…och tillbakagående vatten.

 

 

 

Kategorier
Dagens snespark

FÖR 75 ÅR SEDAN UPPLÖSTES AUSCHWITZ I POLEN

 

 

 

 

 

Se på denna unga flickas ansikte…

 

 

 

 

 

 

 

 

Czesława Kwoka  1928 – 1943

Vad upplever du , då du ser flickans blick ?

Raseri…vanmakt…förtvivlan ?

Kan du föreställa dig hennes rädsla ?

Hon var 14 år,  då bilden togs i Auschwitz, dit hon var
deporterad tillsammans med föräldrarna.

Just innan bilden togs,  hade hon blivit misshandlad
av en kvinnlig vakt.

Du ser såren på hennes mun.

Vad tror du,  hon tänker på ? Vad skulle du
tänkt på i hennes ställe ?

14 år…med livet framför sig…

Hon blev bara 14 år. Bödlarna mördade henne med
en dödlig
spruta dagarna efter att bilden tagits. 

Med vilken rätt berövar man en ung flicka livet ?

Hon är ett av en miljon öden i Auschwitz.

En miljon oskyldiga människor som tyskarna stal
livet från, bara för de var judar.

Jag tänker på hämnd och på rättvisa åt offren,
jag läser denna historia.

Att tala om hämnd är inte rätt, men jag kan inte
stå emot.

Förövarna kunde inte fått straff nog, för att gottgöra det 
lidandet,  som de orsakade  oskyldiga människor.

Ändå slapp de flesta förövarna undan, det som
kallades rättvisa.

Förlåtelse ? Be mig inte förlåta bödlarna, det är omöjligt.

Jag hoppas de skyldiga förblir  evigt brinnande i Gehenna.

Hennes historia kom till oss och blev levande genom
den djupt gripande
bilden.

Hon var ett av 6 miljoner judiska offer under det nazistiska
våldsväldet.

Måtte vi aldrig glömma det  och låt det aldrig hända mer !

mats strömberg

 

 

Kategorier
Hangflyg modell

EFTER 6 VECKORS VÄNTAN…

 

 

 

 

 

…fick jag äntligen chansen för lite  hangflyg !

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Vi har haft envisa vindar från den  3. och 4. kvadranten under
två månader,
vilket effektivt släckte hoppet om hangflygning
på Hovs Hallar.

HH kräver NV-NO vind.

Dock visade långtidsprognosen hos yr.no,  att onsdagen kunde
bli en
klämdag med bra hangvindar.

Meteorologen förutsåg ca 5 m/sek NNV. Perfekt för mig och
en hangmodell.

Klockan 1030 anlände jag till parkeringen på HH och konstaterade,
att vinden
nu var NNV.

Alltså tog jag mitt pick och pack och stretade uppför kanten till
Platån, eftersom vid NV vind vinden ligger på den södra delen
av Platån.

Uppkommen mätte jag vinden och den var 7 m/sek och byig
från NNV.

Det var lovat,  att vinden kunde dra mot nordväst,  så jag beslöt,
med hänsyn till den friska vinden, att
knalla ner till Segeltorpshanget,
vars kant passar nordvästliga vindar.

En ny promenad ner Segeltorpskanten till min pilotplats.
Ny vindmätning och den sa
7-8 m/sek rakt på och byigt.

Nedanför på gräset höll Jan från Eslöv på att förbereda start med
sin skärm
i den något besvärliga vinden.

Han drog upp skärmen nedanför hanget, backade upp i kanten
och startade.

Sen försvann han i riktning Norrehamn, där vindmätaren sitter.

Jag satte ihop min Spirit satte fast min Mobiuskamera på mina
solglasögon
och startade videon…bara för att komma på,
då jag landat,  att kameran inte
funkat…

Försökte fixa det,  då jag kom hem, genom att vidta de åtgärder
som kunde 
behövas,  men kameran vägrar videofilma.
Den tar stillbilder men ingen video.

Jag fann nya kameror på nätet till hyfsat pris i England och
beställde två nya.

Lyftet var i den friska vinden kraftigt och det bar både högt
och långt framför
kanten.
Så att flyga var enkelt.

Jag hade startat kl 11 och med ett par avbrott, landade jag
slutligen kl 1430.

Landningarna mycket underlättade av min effektiva klaff
, som möjliggör i 
stort sett helikopterlandningar. 


Jag märker, det är den kalla årstiden, eftersom strömmen
av turister har nästan sinat.

Men nästan som vanligt, de som kom förbi stannade och
var nyfikna, varför jag gjorde skamlöst propaganda för
modellflyg och då i synnerhet i konsten att flyga på ett
hang.

Efter landningen kände jag,  att jag  var jag genomblåst
försiktigt uttryckt.
Jag borde haft min overall, men
jag felbedömde väderläget
hemma.
Nu vet jag.

Ytterligare skärmflygare kom i form av Anders, som startade
nere på
Segeltorp och omedelbart gled iväg mot Platån,
där jag, då jag var på väg 
till bilen,  såg honom hänga på bra
höjd över Hovs Hallar njutande sin flykt.

Jag tog stillbilder med min lilla Mobius och jag publicerar
några här,
så du ser, vad jag sysslat med.

Men det kändes härligt att ha fått ett par timmar i luften igen
efter ett så långt uppehåll. Hoppas jetströmmen flyttar på sig,
så vi får lite nordliga vindar !

Som sagt alla bilder min lilla Mobius.

 

 

Startberett.

Havet bröt med ovanligt kraftiga vågor…

Segeltorpshanget med en skärmflygare i bakgrunden.

Segeltorpshanget nordost ut mot Platån.

Den gamle hangflygaren njuter

Jan från Eslöv njuter i sin skärm.

Stratitec

Vänster fot på speedpedalen för att kunna moderera hastigheten vid landning.

Jan flyter över sin landningsplats.

Touchdown

Nu ska bara skärmen ner.

Anders skärm.

Anders har tagit steget ut i friheten.

 

Kategorier
Hangflyg modell

LÅT OSS ÅTERUPPLEVA EN FIN FLYGDAG PÅ HOVS HALLAR…

 

 

 

 

 

…med min  Spirit Elite.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Så lite som jag modellflugit sista 6 veckorna, har jag aldrig upplevt förr.

Väderläget har varit helt låst och jetströmmarna har inte varit på
vår sida.

Jag är för bekväm att ge mig mig ut till ett hang i 12 m/sek sned vind
och i duggregn.

Jag får avvakta. Men som lite plåster på såren kan vi ju kolla en video
från sommarens flygningar.

Den är inget speciellt, men visar kanske, varför jag så gärna far till,
HH , då
förutsättningarna är goda för att uppleva flyg och natur.

Hoppa ombord så flyger vi !

Kanske jag publicerat videon förut, men det får vi stå ut med…

PS. Om ni undrar över varför en skevrodret står ner, beror det på,
att jag hjälpligt  trimmat bort  snedbelastningen, orsakad av ombordkamera
och kolfiberstav.

 

 

 

 

 

 

 

 

Kategorier
Dagens snespark

VAD ÄR DET FÖR FEL PÅ HOPALONG CASSIDY OCH SIGGE FÜRST ?

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Landet längesedan.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Vi som är födda på 40- och 50-talet växte upp med idoler,
som
stod för några av de kardinala dygderna.

Under våra unga år behövde vi inte skämmas, för att vi
såg upp
till människor med goda egenskaper.

Vid den tidsepok, då vi passerade igenom vår barndom,
blev vi uppfostrade
att respektera människor med goda
moralbegrepp och
vilka  levde,  som de  lärde.

Pekpinnemänniskorna av idag…hur många lever,
som de lär ?

Vi hade ju inte tv, IFånar eller dator. Vi hade lokaltidning,
matinéer på söndagen och en radio med en kanal.

Visst, det tycks ha varit lättare att leva i den tiden, då man
man
inte som idag översköljdes,  med det som kallas nyheter
och allt
du måste vara informerad om genom att ständigt
vara online och uppdaterad.

Det var lättare då, att vara ett föredöme. Vi hade ju helt
enkelt
inte så mycket att välja på.

Allt det vi såg upp till hade sin tid. Denna tiden kunde var
långt utsträckt.

Inte som idag, då de man förväntas se upp till har en existens
på veckor eller månader. Kommer du ihåg namnet på  någon
från de sista 10 åren,  som vunnit Melodifestivalen…

Den förändring vårt samhälle och våra livsmönster är inne
i nu,
är det,  den riktning vi önskar ?

Vill vi ha det som i dag ?

Är du lyckligare,  för att du ringer med en Iphone för 17000 kr ?

Är du lyckligare av att kunna kolla dina SMS en gång i minuten ?

Behövs det en Hopalong Cassidy eller Sigge Fürst igen ?

I dag är allt  KORTVARIGT.

Lika kortvarigt som livstiden för en platt-tv från Elgiganten.

En idol  kan vara i rampljuset ett år, sen försvinner han,  utan
att han eller hon  lämnar ett spår efter sig,  sakta sjunkande
ner i glömskans
gyttja, för att, om han har tur kunna  dyka upp
som reklampapegoja för nätkasinon i de kommersiella
tv-kanalerna.

Hopalong Cassidy var en idol,  som stod sig  i 35 år med sina 
mörkblåa kläder, sina blankputsade läderstövlar och stora
svarta Stetsonhatt.

Han hade ingen Porsche Cayenne stående väntande på gatan,
men väl sin
vita välputsade häst Topper.

Vi som levde i en låtsas cowboyvärld på 50-talet  kunde alla
detaljer i hans utrustning ner till hans
pärlemorbeslagna
kolvar på  sina  Single-Action Army
.45 Caliber Six Shooters,

Hopalong var en idol för oss,  då han representerade
rättrådighet, höga moraliska värden och beskyddandet av
de svaga.

Han nedlade bovar och kvinnor med samma eleganta hand,
under det att han upphävde  sitt mörka bullrande skratt.

Då vi lekte efter söndagens matiné, var det alltid kiv och liv,
vem som skulle personifiera
denna Vilda Västerns hjälte

För han var den i våra 50-talsögon,  som var en sann hjälte
och vilken  vi såg upp till.
Det blev i regel den,  som hade de finaste leksaksrevolvrarna,
som fick ikläda sig Hopalongs roll.

Hopalongs häst Topper blev 26 år gammal och vill du
vallfärda
till hästens grav så res till Los Angeles Pet
Memorial Park.

En annan person  som såväl gammal som ung såg upp till,
var skådespelaren, sångaren Sigge Fürst.

För dagens unga människor troligtvis helt okänd, men oss
som har gått i golfbyxor en välkänd
underhållare med
personlig stil.

Han hade en trygg utstrålning och spelade ofta polis i filmer.
Sigge hade arbetat som polis i Stockholm, så rollen var
välkänd
för honom.

Sigge stod för oss halvgamla som representant för begreppet
REJÄL.

Han orsakade aldrig skandaler, var positiv och glad.
Han försvarade rättvisan och framträdde alltid som det godas
representant i sina sceniska framställningar.

Förutom skådespelare var han sångare med specialitet
sjömansvalser.

Jag minns, vi såg honom på tidigt 50-tal i  Folkparken en 1. maj
sjungande
sina valser och småpratande med publiken.

Vi glömde aldrig det och jag kommer ännu  ihåg, vilken
intim och positiv stämning han skapade under sitt framförande.
Folkparken var fullpackad.

Varje lördagsmorgon var Sigge programledare för “Frukostklubben”.
Ett program som gick i  radio under många år. Detta program var
omåttligt populärt, därför det stod för sin tids  kvalitet och genuina
folklighet.

Jämför Sigge Fürst med någon av dagens rappare, som heter
något med “XYZXZ”.
Eller med någon av dagsländesångerskorna som gnäller fram
sina omelodiösa alster.

Hur länge kommer en rappare att finnas i människors minne ?

Sigge Fürst var en idol,  som vi hade då, men som jag inser att idag
inte skulle haft en chans, då medialandskapet och attityder har
ändrats.

Till det bättre eller sämre tål att diskuteras.  Samhällsutvecklingen
som vi har och har haft, omöjliggör för någon, att få den status
som aktör likt den Sigge Fürst hade.

Under Hopalong Cassidys eller Sigge Fürsts tid var idolerna
något,
som vi unga såg upp till. De var verkliga förebilder.

I dag ? Vem minns de,  som var i neonljuset för ett år sedan ? 

De tenderar att  glömmas  bort.  Förebilder i dag…har vi det ?

Men Hopalong Cassidy och Sigge Fürst lever fortfarande i mitt
sinne. Därför de var riktiga förebilder !

Tänk om det dök upp en ny   “Snoddas”.?

 

 

Sigge Fürst 1905 – 1984

Hopalong Cassidy alias William Boyd  1895 – 1972.

Idolbild från veckopress tidigt 50-tal på Sigge.
Han gör reklam för lördagsprogrammet Snurran,
vilket var omåttligt populärt.

 

Kategorier
Väder och vind

JAG HAR ALDRIG UPPLEVT SÅ DYSTERT VÄDER…

 

 

…för det väder vi modellflygare,

med betoning på “Flygare”,

upplever just nu är bedrövligt !

 

 

 

Det tycks som om varje gång jag ser ut genom fönster
vara ett ett måste, att jag möts av grått väder, regn
och frisk sydlig eller sydostlig vind…

Vintern, om vi kallar det vi har nu vinter, då förväntar jag
mig att i alla fall få uppleva någon högtrycksdag med
-5 grader och solsken med nordlig vind…

Men i år…noll.

Jag såg att i morgon är det utlovad västlig frisk vind
och vad som än sker ska jag då åka till Tönnersa Strand
för att få mig några timmars hangflyg.

Jag hoppas jag slipper regn.

Jo jag blir frustrerad då vädret är så emot oss.

Naturligtvis längtar jag till sommar eller i alla fall vår,
då vi har termik och hyggliga temperaturer.

Då vi slipper lite av känslan vi har nu, att en blöt
yllefilt ligger över landskapet och våra sinnen.

Så vad gör jag ? Jag tänker tillbaka hur fint modellflyg
kan vara. Detta med hjälp av lite bilder.

Vi är nu i Januari. Jag kan nästan inte ge mig till tåls
inför vi hangflygares årliga träff i Ystad i Maj !

Att ta årets första termikblåsa är för mig en storartad
upplevelse. Ungefär som då jag knäppte min första
vildsvinsgalt 1990. Eller då jag skärmflög vid Hammar
första gången.

Käre besökare, här kommer lite bilder hur jag upplever
att modellflyg ska vara…

Grått och dystert…

Vi hade liten kuling i natt…

Vem minns torkan vi haft ?

Koll av modell innan start.

Iväg !

Final

Är det inte härligt med det gröna i naturen…

…jämfört med det vi har i dag ?

                                 Glad gammal man på HH förra våren.

Ållebergs Västhang får en inspektion av den gamle flygaren.

Detta är vad jag tycker modellflyg…

…modellflyg ska vara !

Kategorier
Naturbilder

VAD GÖRA, OM DET INTE ÄR MODELLFLYGVÄDER ?

 

 

 

 

 

 

 

 

Man kan ta en promenad vid stranden.

 

 

 

 

 

 

 

Har jag inget särskilt för mig går jag min dagliga promenad
vid stranden på 8 km.

Som jag skrivit åtskilliga gånger är detta ett sätt att bli av
med stress och ladda själens batterier.

Jag blir en ny människa efter ett strövtåg längs Laholmsbuktens
strand.

Jag vet vad jag förväntar mig, men alltid blir jag överraskad av
något nytt som dyker upp.

Framför allt träffar jag trevliga människor där, som gör samma
sak som jag, njuter naturen.

Och det som för mig är viktigt,är att jag kan se den fria havshorisonten
vilket ger flykt åt mina tankar.

Väderläget i dag var gråmulet och temperaturen, då jag gick ur bilen,
var -4 C. I sanden såg jag stråk av rimfrost, då jag gick mot stranden.
Dock slog temperaturen snabbt om till +4C.

Min promenad började vid Lagaoset längs stranden norrut till
Genevadsån, sedan längs skogsvägen tillbaka till Lagasoet.

Det blir 8-10 km och rundan tar ca 2,5 timma.

Inga speciella fåglar såg vare sig jag eller en ornitolog som satt
på en av de högsta dynerna och spanade ut över havet.

Under min promenad tog jag lite bilder, mer eller mindre fantasifulla,
som visar ögonblicken från min odyssé.

Häng med om du vill…

 

 

 

Florsocker…

Min fria horisont…

En raritet…en unge av den Laholmska saltvattenkrokodilen låg i solen.

Damen utan överkropp eller ?

Bara jag och en stolpe med pekfinger på stranden.

En trähydra

Detta är troligtvis ett förträat exemplar av en unge
till den halländska skogsmammuten som spolats i land…

Hanget vid Tönnersa Strand har aldrig varit så högt som nu. 

Dit ska du gå !

  Sen satte han nosen i vädret och teg…

Laholmsbukten 5. Januari 2020

Storskarvarna kom i bombplansformation

Höger sida naturen betad av får, vänster om vägen obetat…

Ståndaktiga tennsoldaterna…

 

Kategorier
Flyghistoria

MARKKU TÄHKÄPÄÄ HAR LÄMNAT OSS

 

 

 

 

 

En mästare i att bygga modeller

 

 

 

 

 

Modellflygaren och byggaren Markku Tähkäpää född
1932 avled
oväntat i juni 2019, i följderna av en sjukdom.

Markku var friflygare i själen och fick sin största framgång
1959,
då det finska laget vann VM i friflyg/segel.

Markku utsågs 1959 till Årets Idrottsman i Finland.

Markkus styrka var att konstruera och bygga modeller, 
som präglades av nytänkande och djärva idéer.

Markku kunde,  om han inte var nöjd med sin modell
genast, 
på kort tid bygga en ny.
Det tog honom kanske en vecka, medan det för andra
tog en månad.

Markku byggde sina modeller grundat på sina erfarenheter.
Han var inte speciellt intresserad av teorier, utan han
prövade sig fram.

Markku var snickare i grunden, men det sades han bytte
yrke,
till brevbärare för att få mer tid för byggandet och
flygandet.

Ett av Markkus intresse var att undervisa och få ungdomen
till
att bli modellflygare.

Han var aktiv i modellflygklubben ”Flugan” redan på 40-talet.

I Åbo domkyrka fanns lokaler där modellflygare samlades
under Markkus ledning.
Han var alltid närvarande och kunde hjälpa och sporra nyblivna
modellflygare, så de kunde göra sitt bästa.

Markku betraktade det som sin huvuduppgift  att lära och
entusiasmera nya unga modellflygare.

Markkus modeller enligt Matti Pyykkö:

Enligt min mening är Markkus träarbete lika bra i dag som under
den gamla goda tiden.

Det som begränsar Markkus förmåga i friflyg i dag, kan vara
hans förmåga att springa upp modellen och att Markku
vid hans ålder inte har den snabba reaktion, som krävs av en
framgångsrik friflygare.

Markku har arbetet mycket med trämaterial.
Att bygga ett hus är inte svårt, men att bygga flygplan,
i synnerhet små modeller som flyger bra är inte lätt.

För mig som står som en åskådare och beundrare av
Markkus modeller, kan jag inte
låta bli att presentera några
av Markkus byggen.
Det är oundvikligt,  att jag måste visa några av hans modeller.

Matti Pyykkö skrev till mig: 

Exakt antal av modeller han byggt,  vet jag inte,
men när han dog, var det kanske 200  hundra
modeller kvar.

Den vackraste  var kanske den första full-Ellipsi,
som han aldrig tävlade med och bara flög under goda
förhållanden i bra luft.

Skönheten ligger ju alltid i betraktarens öga.


De flesta av  Markkus modeller innehöll  väldigt fint
träarbete, lite överstyva efter min mening ( = tunga),
men de semireplikor av gamla fullskalaglidarna
han byggde var också väldigt fint utformade med
karvade kroppar av aspträd och med långa smala
trapetsvingar.

Kanske bäst flög hans A-2or under åren 1957 – 1965.


Man kan räkna med att Markku byggde minst 10 st
modeller per år. Under 70 år blir det minst 700 modeller,
eller hur?

Det är inte så lätt  att skriva en minnesruna.
De flesta minnesrunor tenderar att bli kataloger,
om de vad personen gjorde och byggde, men
Markkus
stora insats var som inspiratör och mentor
för nya modellflygare.

Ovanstående om Markku har jag fått av Matti Pyykkö,
som flög tillsammans med Markku under många år.

Här kommer de oundvikliga bilderna av Markku, som jag
tagit under OT tävlingar i Sverige.

Sitt ner och förundras !

 

Markku Tähkäpää sensommaren 2018 Bollerup

Finsk beslutsamhet och sisu.

                                                                       Rinkaby 2016

Markku med sin modell och i bakgrunden hans stora amerikanska stationsvagn.

 

Markku byggde ofta stora segelmodeller.

Matti och Markku förbereder.

Matti släpper Markkus modell.

 

Markkus “KUHA” =gösen.

Ett av Markkus mästerverk, den flygande vingen “MARA”.
Som heter samma sak på svenska.
Men troligare är, att modellens namn är en diminutiv av namnet Markku.

                                              Modellen hade ett otroligt högt glidtal.

                                     Detta är den mest snodda bilden på min blogg…

Modellen byggd 1976 !

                                                Den vackraste modellen jag sett !

Bilden säger det mesta om begreppet modellflyg !

Hur många kan bygga så i dag ? Kolla den geodetiska uppbyggnaden av vingen.

 

Kolla intarsiaarbetet….fiberriktningen…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kolla Markkus fina känsla för form på fenan ! Allt genomtänkt.

                                                       Markku i sin typiska  stil då han drar upp.

Modellen från 1943 piloten från 1932

Semiskala modell med kroppen formad av ett massivt stycke asp.
Först formades utsidan, därefter urholkade Markku insidan.

“MARA”

Han saknar inte ironi…

                                                                                                                                      Europamästare i lag 1959

 

 

 

Ovanstående editerat i all hast.