Kategorier
Okategoriserade

GLADOR…LÄTTLURADE FÅGLAR ELLER KORKADE ?

 

 

 

 

 

 

När glador piggybackar på min modell…

 

 

 

 

 

 

 

 

…lägger jag märke till en sak.

Jag är van vid, att vråkar, tornfalkar ofta kommer till samma
termikblåsa, som jag ligger i med min modell.

De visar genom sitt beteende, att de är duktiga fåglar att
flyga termik. Med det avser jag deras förmåga att centrera sig själva
i blåsan, där lyftet är bäst.  Då jag finns i en blåsa och vråkar kommer,
tar jag hjälp av fåglarnas förmåga att ligga mitt i bästa lyftet, vilket
ger mig en anvisning,
hur jag ska korrigera.

Ligger jag i samma lyft som exempelvis en ormvråk med en av mina
Avor, så har fågeln ingen chans mot min  modells förmåga att
stiga i termiken. Mina Avor har mycket bättre glidtal, vilket fäller
utslaget.

Men med glador är det annorlunda. Jag har aldrig upplevt fåglar,
som
är så benägna att ansluta sig till samma förväntade goda blåsa,
som jag flyger
i med min modell.

Häromdagen var jag ute med min Blue Phoenix i vackert
termikväder.

Det blåste 1-2 m/sek och solen sken. Det var torrtermik,
som på lägre
höjd var stark men turbulent.
Termiken är alltid starkast på våren/tidig sommar.

Då jag låg i en blåsa och steg, kom en glada vinglande.
En glada har inte den stabila
flykt som exempelvis en
ormvråk har.
Gladan förenade sig med min Blue Phoenix
i termiken,
men hon eller han mallade inte in sig speciellt noga.

Då jag kommit högre,  avbröt jag och gick på rakkurs. Vad hände ?
Jo, min kompis i form av en glada
hängde med.

Jag tänkte se vad som hände, det vill säga, jag ville se,
om gladan har bra förmåga
att känna termik eller bristen
på dylik, om jag la mig och kurvade i sjunk….

Jodå, gladan kurvade glatt med i sjunket…tills jag avbröt
och gick på rakkurs och återigen hängde min glada

med.

Jag  testade flera gånger och såg, att gladans förmåga att
piggybacka var inte välutvecklad.

Att “piggybacka” kan man säga betyder, ” Att åka snålskjuts
på någon eller något”.

Mycket flyga blev det i alla fall denna härliga dag. 2.5 timma
i termik och förbrukat 755 mAh
ur acken i modellen på motor
och servon. Så det var en billig dag, för att  kunna få flyga i
sällskap med en röd glada.

Hoppa in och häng med.

Alla bilderna är tagna med min Mobius sittande på nosen riktad
åt vänster och lite
nedåt.

 

Den gamle med sin modell innan start.

Inlandshanget vid Tjärby kyrka.

      Min Blue Phoenix och dess drabant, en glada.

En rote med flygmaskiner…

Gladan ligger 2 m från min vingspets.

En glada flyger ryckigt i termik med mycket flax.

Ett fornminne bland de övriga…

Finalen och strax sättning.

Kategorier
Termikflyg

EN SVÄNG I VÅRTERMIKEN !

 

 

 

 

 

 

Tillfället jag väntat på…

 

 

 

 

 

 

 

 

…dök upp i dag söndag. Det var solsken och svag vind från
syväst. Alltså förutsättningar för termik, i alla fall fram till
13-tiden, då en eventuell sjöbris skulle sopa bort all konvektion.

Jag tog med min alltid flygbara Blå Fenix till mitt termikställe.
Roligt att komma tillbaka dit, där jag fått så många goda upplevelser.

Klockan var  0900 knappt och jag förväntade inte, att termiken
skulle vara igång så tidigt. Men iväg åkte modellen och med elens
hjälp klättrade jag till 100 m. Jag trimmade upp nosen då min
kärra med monterad GoPro blir aningen nostung.

Lite rundflygning för att leta termik, men det enda som fanns
var enstaka kytt. Alltså beslöt jag att landa och avvakta, den
ökande instrålningen från solen.

I luften flög förutom jag  idag massor av sånglärkor, som fyllde
luften med sin intensiva utdragna sång. Det var som om lärkorna
verkligen ville övertyga lyssnaren att,  jo, det är vår nu !

Efter 30 minuter på marken ny start, klättring till ca 100 m och
koll av luften. Nu hittade jag en blåsa. Mycket turbulent och trasig,
men efter några varv och bra höjdvinst brakade det iväg upp.

Termiken på våren är kraftig, då temperaturgradienten är hög.

För att göra en lång berättelse kort, så fick jag totalt 2 timmar
i luften, vilket gjorde mig nöjd med flygandet.
Nästa gång jag ska ut hit,  tar jag med en av mina Avor.

Låt mig säga: Jag flyger hellre med en välflygande harmonisk
enkel modell som en Blue Phoenix, än en otrimmad kolfiberkärra
för 20000 kr.
För mig är det viktiga flygupplevelsen och känslan att jag
behärskar min modell och att jag kan ta ut den fulla kapaciteten
och potentialen ur modellen.

På hemvägen körde jag upp till en skogssjö,  jag väl känner till
för att se,  om någon is fanns kvar.

Märkligt, för en månad sen gick jag och efterlyste is på sjön,
nu vill jag se en isfri vattenyta.

Vattenytan på skogssjön var nästan helt isfri. Vädret var makalöst
fint med varm luft och solsken. Vinden var i stort noll.

På sjön ropade två lommar med sin kraftiga stämma och över sjön
passerade strötranor diskuterande med sina raspiga röster,
vilka senare  landade på en åker jämte sjön.

Jag hörde ett vårtecken säkert som något spela i björkarna, bofinken.

När jag satt och filosoferade i vårvädret kom en hare försiktigt
i en glänta. Han blev skrämd av mig, försvann, men kom tillbaka
och vände andra gången 5 m från mig.

Är man ute i naturen sker alltid något !

Miljön var mycket rogivande och jag tog lite bilder.

Bilderna från flygningen är samtliga från min Mobius.
Därav följer att upplösningen inte är enorm, men det räcker.

Häng med om du vill  !

 

 

Flygförberedelser: Starta GoPron för stillbildstagning.

Japp, då är det dags.

Släppet…

Historisk mark med gravhögar från yngre stenålder.

  Piloten spanar

Ni får ursäkta att horisonten blev sned…

Inga Cumulusmoln i dag.

På finalen.

…eller blev det en överflygning bara…

Ser du mitt flarn i luften ?

Landning

  Snart nog…

Färdigt för idag. Återstår bara…

…att stoppa ner grejorna i soppåsen igen.

 

Sjön jag besökte.

Även i den halländska skogsbygden byggdes  pyramider för tusentals år sedan.
Till vänster ser du en tidig version av en sfinx…tror jag…

På väg till sjön från flygstället såg jag ett gäng dovhjortar lugnt betande på 300 m avstånd.

Skedänder och bläsänder.

And med specialdesignad näbbutrustning.

Herr och fru skedand kryssar i sjön.

En gammal ek stod jämte vägen och gjorde sig stor.

Harpalten som sa hej två gånger till mig…

…innan han vände mig ryggen.

I vikarna låt rutten is kvar, men den sjunger på sista versen nu.

Känner du värmen i gläntan ?

På denna granstock växer det små björkar.

Två tranor gled förbi…

…livligt diskuterande vad de skulle äta till lunch…tror jag i alla fall.

Fast menyn blir väl den vanliga…

Kategorier
Naturbilder

VINGAR SOM VINGAR…

 

 

 

 

 

Allt handlar inte bara om modell flyg,

då det gäller att ta sig fram i lufthavet…

 

 

 

 

 

 

Jovisst, vingar är bra då det gäller flyg. En väsentlig del
i det som möjliggör flygning,  är något,  som skapar
lyftkraft.

Det gör vingar.

Annandag Påsk var jag ute och flög termik ! med en
Blue Phoenix. Det var på förmiddagen svag vind och
mycket instrålning, som skapade förutsättningar för termik.

Det blev 1.5 timma i luften med min BF, som är en
enastående
välflygande modell.
Detta tack vare en bra grundkonstruktion,  som lagt
grunden och gett piloten möjligheter att på detta
bygga sina
inställningar och trimning, så modellen
flyger, som han vill.

Vid lunch ökade den nordvästliga vinden och det började
suga
i  för en resa till Hovs Hallar.

Men jag  bedömde vädret lite för barskt med vindar upp
till 8-10 m/sekund. Man blir med åldern bekväm bitvis…

Alltså blev det i stället  en tripp till stranden av Kattegatt
för oss. Medtagande utrustning för
årets första utegrillning.

Vi fann ett fint ställe i lä, där vi parkerade oss i solskenet med
stolar, grill och vad därtill hör.

En fin eftermiddag fick vi och mycket frisk luft. De grillade
kycklingfiléerna blev perfekta !

Inte speciellt många fågelarter var att se, men jag fick lite
bilder,
som återkallar en del av våra upplevda ögonblick.

Skrattmåsen var rikligt förekommande, vilket är glädjande,
då jag tycker dess population minskat de senaste 5 åren.

En ornitologisk sensation blev vi varse. En kråka med glasögon ?

Är vi ute mycket, upplever vi mycket. Det gör inte de,
som ligger i dvala framför en tv, surfar planlöst
på w.w.w eller de som frenetiskt fipplar på en IFåne
och maniskt kollar efter melj och sms var 5. sekund.

Japp, det är säkert det.

Vi upplever alltid något oväntat, som sätter spets på tillvaron,
då vi är ute på äventyr.

 

Hoppa ombord om du vill…

 

 

 

 

Damen hade förpuppat sig ,  innan vi kom i lä för vinden…

Kroppen ska ju ha sitt…
Kycklingfilé, sallad,  hembakat rågbröd med Brieost.

En liten sångare smög på gärdet 50 m från mig…

…jag undrar…med fågelns uppåtriktade stjärt…

…vilken art …

…det kan vara, men jag tror, det är en gärdsmyg.
Alltså bör det vara ett exemplar  av nominatformen Troglodytes .
Rätta mig om jag har fel !

Skrattmåsen,  måste man säga, är i sitt uppträdande alltid strikt välklädd.

Ständigt på spaning efter någon godbit…

På engelska: Blackheaded gull.

…som de snabbt snappar åt sig i den hårda konkurrensen.

Hur många servon har en skrattmås i varje vinge ?
Kan det vara därför, den flyger så bra ?

“Hej, jag håller kollen bara” !

“Avdelning framåt marsch” !

Takeoff
Kolla de aerodynamiskt väl utformade och anpassade vingspetsarna.

Kråkan är, om sanningen ska fram, en i fåglarnas värld  brutal…våldsverkare.
Jag får associationer till ett bombplan från 1940, då jag ser kråkans flyktbild.

Kråkans silhuett utstrålar en aura av skräck…

Men även den mest våldsamma kråka börjar kanske på sin ålders höst,
precis som vi skröpliga människor, se dåligt och då flyger den
väl till Specsavers
fågelavdelning och köper progressiva glasögon till extrapris…?

Eller är detta en bild lyckosamt tagen i det exakta ögonblicket ?

 

Kategorier
Naturbilder

RAPPORT FRÅN EN FLANÖR

 

 

 

 

 

Det var ju bara  så fint väder i onsdags…

 

 

 

 

 

 

Så jag begav mig ut med en modell, en Blue Phoenix, för att
än en gång se om jag fått min kameras lins att fokusera på
rätt avstånd. Jag har kämpat…med fokusproblem länge nu.

Vädret var strålande sol, -4 C och en relativt frisk ostlig vind.

Men vi flyger ju i förhållande till den omgivande luften inte
i förhållande till marken. Så lite vind hindrar inte mig från
att försöka erövra skyarna.

Flygplatsen var vid kusten, eftersom jag ville kombinera
mitt kollflygande med lite fågelskådning.

Fast det här med fåglar hade jag inget större hopp om
med tanke på kyla och vind.

Att flyga med min Blå Fenix gick utmärkt. Trots att en BF
har 2 m spännvidd, kan den vara svår att se i det starka
solljuset,  då jag flyger söderut mot solen.

Tur jag har bra solglasögon och framför allt, att jag efter
min starroperation för knappt ett år sen åter har fått
tillbaka min superfina syn.

Nåväl, hemkommen och efter att ha kontrollerat bilderna
såg jag med en gång att,  som vanligt, var min lins fokuserad
på objekt på “halvdistans”. Objekt oändligt långt bort var
suddiga. Ändå hade jag kopplat kameran via HDMI-kabel
till min tv och så gott det lät sig göras ställt in skärpan på
oändligt.

Så det var att gå på det hemma igen, vilket jag gjorde genom
att märka upp linsen  med 10 vita små märken och höljet
med ett märke som referens.

Sen tog jag några bilder med vridning ett hack i taget på linsen.
Då jag kollade bilderna såg jag,  att  där linsen fokuserade på
oändligt avstånd, vilken punkt linsen var vriden mot.
Så jag låste linsen på den bästa inställningen, som jag bedömde
inför en ny flygtest.

Det gäller att inte ge sig.

Efter mina flygäventyr packade jag in modellen i bilen och
begav mig med kamerorna på ett strövtåg längs stranden.

Redan då jag flög, såg jag en fiskgjuse, som sakta kom flaxande.
Kunde ju var roligt att få några bilder på den.
Lite tur hade jag,  för den dök upp igen. Tyvärr var den långt bort,
ca 250 meter, men jag klämde lite bilder med mitt zoomobjektiv
och hoppades på det bästa.

Naturen, både på stranden och inne i skogen, var vacker med
15-20 cm nysnö. Just där jag var,  hade det kommit ganska mycket av
den vita varan.

De flesta bilderna är tagna med min lilla men goda Mobius.
Som tickar 4 bilder i sekunden sittande på mina solglasögon.
Det jag ser, det ser och fotograferar kameran också.

Prova detta sättet att fotografera. Jag har ett 64 Gb minneskort
och min promenad var på 2 timmar och lite mer. Min Mobius
fotograferade hela tiden. Batteriet i min Mobius har jag bytt till
ett med dubbla kapaciteten jämfört med originalet.

Häng med på mitt strövtåg och upplev lite av det jag såg !

 

 

 

Det som möter besökaren. En fri horisont, ett lugnt hav och stillhet.
En av mina favorittillhåll, då jag laddar mina batterier.
På denna strandremsa brukar jag träffa en stadigt återkommande
grupp av flanörer, vilka som jag uppskattar denna solenna plats.

Bordet har fått en nystärkt ? fluffig bordduk…

Stranden med vyn mot Bjärehalvön.
Havet jämnat av en frisk frånlandsvind.

Det blåste frisk kylig  ostlig vind runt öronen på besökaren,
som virvlade upp och bar iväg med snön ut över havet.

Den svaga dyningen från Kattegatt frasade försynt i strandgruset.

En flanörs oregelbundna och synbart slumpmässiga spår…

Tänk så mycket ett spår i snön kan förtälja betraktaren…
om du tar dig tid att fundera.

En välanpassad flygare och predator. Gråtruten.

Tofsviporna flög förbi på köldstela vingar tycktes det…

…funderande på om de inte skulle dra söderut igen…

…men instinkten att stanna vid sina gamla häckningsplatser är stark.

I en Disneyfilm ser snön ut på speciellt sätt…

… och i en Walt Disneyfilm kommer det aldrig bara lite snö, det kommer mycket.
Sen kan du tänka på, att  det förekommer nästan aldrig töväder i en Disneyfilm.

Denna rådjursbock är, … den kapitala bock jag sett,  som haft de absolut största hornen.


Jag har jagat mycket i många år, men aldrig har jag sett horn som dessa.
Detta trots han har bast kvar på hornen och de inte är fullväxta.
Kan tänka mig han får svårt att överleva bockjakten i Augusti.

Fiskgjuse med sikte på mig…

…avstånd 250 m.

Synd jag inte har finare objektiv. Men jag nöjer mig med det jag har.

Tofsviporna höll till vid strandkanten och flög upp då jag kom.
Jag observerade också frusna sånglärkor som dock icke jublade i skyn med sång……

Denna bild illustrerar begreppet “Fata Morgana” Man kan kalla det en sorts hägring.
Det du ser till vänster är
silon i Falkenberg som flyger över havet. Till höger en gul
byggnad som är Gessles hotell i Tylesand, vilket fått vingar. Fenomenet beror
på att luften skiktas med olika lager
av luft med olika temperaturer, som gör
att ljuset bryts.

Min favoritflygplats: Hovs Hallars hang mot N-NV.
Ser du den skarpa strandlinjen ? Ett resultat av jordens
krökning,  vilket gör att havets horisont “lyfts upp”.
Alltså vi har ett “havskrön” innan stranden. Såedemede.

På det lugna Kattegatt bryter dyningen mot sanden som Lagan transporterat ut.
Det se ut som en som snaggat sig skakar  av sig vattnet stående på botten…
Varför jag tog bilden ? Den avviker från det vi är vana vid att se här.

I snön på stranden låg en släthårig tax och såg på mig med bedjande ögon…

Inne i björkskogen såg till min överraskning en surikat, som spanade.
De är sällsynta i Sverige och finns normalt i Afrika.
Men allt är ju möjligt i dag tack vare FakeLook eller ?

 Surikat

Ja du, så här såg det ut i Halland i onsdags i slutet av Mars.

Där nyanlända starar tankade energi i tångens värld av småkryp.

Vad håller ihop en flock av fåglar…?

600 m från stranden var varje sten på revet uthyrd till knubbsälar.

Även stenarna närmare stranden var exproprierade av sälar.

Märklig former på berget i dagen…resultat av slipningen från inlandsisen ?

En ung havsörn flög med tunga vingslag förbi långt ut från stranden…

…en ung fågel som syns på stjärten och den till synes svarta näbben.

Synd han flög på 500 m avstånd…

Vårens budbärare, sädesärlan, tar en paus vid stranden.
En sädesärla väcker  hos mig en positiv känsla.
Gör en kråka samma sak ? Nä…och jag undrar varför.
Kan vara att en sädesärla signalerar ett förebud om vår.
Vad signalerar en kråka ?

En lav, Caloplaca, orangelav.

Kategorier
Väder och vind

VÄLKOMMEN VÅREN !

 

 

 

 

 

Nu kommer våren med värme och ljus…

 

 

 

 

 

 

 

 

Ett härligt och hoppingivande  väder mötte oss, då vi tumlade ut till en
förväntad vår och hamnade i 10 cm nysnö.

Jag tycker vårarna har flyttat framåt i kalendern de sista 10 åren.
Även här i sydliga delarna av landet märks det på så sätt,  att skidbackarna
kan hålla öppet in i April. Då jag växte upp,  kunde vi aldrig åka skidor i April.
Snön brukade ta slut under Februarilovet, som inföll i mitten-slutet av Februari.

Men allt är inte som förr…

Vi får väl ta det, som det är.

Fast jag märker,  som varande en varelse i mogen ålder, att värme och ljus
påverkar mig mer nu än då jag var ung och vacker…Där ser vi vad ljus betyder
för våra hormoner.

Vi får bida vår tid. Vårtiderna kommer …i den ena eller andra varianten.

Jag lovar.

En liten biltripp inbringade några bilder, som illustrerar begreppet
“Vår i Halland “.

 

 

 

 

Då klockan 0930…

Nu, 4 timmar och 10 cm snö senare…

En bänk på förmiddagen…

…och efter en dag med lite snöfall.

Oro, där kajorna hyr in sig i den högsta björken.

  Elefanterna står och huttrar på sin fjäder.

De ständigt mycket vaksamma skatorna håller koll på omgivningen…

…ser de minsta fara, flyger de upp.

Kråkor och kajor lever i en ohelig allians tycks det.

 

 

Kategorier
Väder och vind

VÅREN STORMAR FRAM !

 

 

 

 

 

Det är bara positiva väderutsikter…

 

 

 

 

 

Jag som trodde våren närmade sig. Men mina tankar
på varmare väder försvann med en yrvind, då jag erfor
 yr.no:s prognos för tiden
fram till 1. April…

Det blir att avvakta med modellflygeriaktiviteterna utomhus
tills kvicksilvret stiger… Påsken ser alltså i Sydsverige att
bli som vanligt med köld, kalla vindar och nederbörd.

Härligt, för då har vi något gott att vänta på  efter kylan.

 

 

 

 

 

Kategorier
Väder och vind

JETSTRÖMMEN HAR DRAGIT SIG…

 

 

 

 

…norröver så vi kan..

..

14030712_jetstream_atl_anal

.förvänta oss ett omslag i väderläget nu.

Det kan bli mera väst- och nordvästliga vindar
och väderläget kan bli dominerat av högtryck
och högtrycksryggar.

Alltså kanske en kyligare och soligare
period som väntar.