SMOS, Svenska Modellflygares OldTimerSällskap, ger ut en tidskrift som heter “Oldtimer” .
Det är för mig alltid en högtidsstund, var gång den anländer, då den är synnerligen läsvärd.
Om du önskar att läsa den, kan du enklast göra det genom att bli medlem i vår sammanslutning och det gör du genom denna länk: Klicka här !
Några sidor ur senaste utgåvan av “Oldtimer” förtjänstfullt skriven och redigerad av Sten Persson och Pär Lundqvist.
Jag längtar till sommaren,därför då är livet lättare att leva.
Det är behagligare att flyga. Inga frusna fingrar, inga droppande näsor och inga vantar impregnerade med dieselsoppa…
Men vi entusiaster vi gör som loppan, vi lever på hoppet.
Det går mot midsommar oundvikligt och då !
Här är ett litet enkelt bildspel av mina lagrade bilder.
Luta dig bakåt och tänk “Om”!
Mellan lågtrycken med regn, hårda vindar från sydväst
dök det helt osannolikt upp en dag, som innebar möjligheter att få flyga hang med en av mina modeller på Hovs Hallar.
Det var utlovat 3-5 m nordlig vind med dragning på väst
under dagens lopp. Dessutom, som grädde på moset, kunde vi förvänta solsken.
Inga dåliga förutsättningar, vilka naturligtvis triggade mig att förbereda min gamla Spirit Elite för flygning.
Vi for iväg ordentligt påklädda vid 1300-tiden och möttes
av ett Hovs Hallar med NNV vind.
Dock var inte vinden 3-5 utan 6-10 m/sek…
Det lovade, det kunde bli en kylig upplevelse.
Montering och utkast vid “Fortet”. Jag var för lat
att gå upp till toppen av Platån. Med tanke på vinden
var jag övertygad om, att lyftet skulle vara monumentalt,
även där jag startade.
Starten problemfri då jag kommit förbi kantrotorn
och kommit ut i den laminära havsvinden.
Här steg min modell som en raket, precis så högt som jag ville och som det kändes bekvämt.
Jag hade glömt min sele för sändare och jag hade fel vantar. Temperaturen var minus 1 grad, så du kan förstå, att det var aningen kylslaget att flyga under de omständigheterna med bara fingrar…
Själva flygningen var problemlös, men som alltid här så är det vid landningen, då agnarna sållas från vetet…
Men det menar jag, att det krävs en del erfarenhet att få ner en modell vid denna vindstyrka, allt med tanke på topprotorns kraft.
Jag gjorde två landningar och båda gick mycket bra med full kontroll trots en infernalisk turbulens. Kanske i någon mån beroende på mina 50 års erfarenhet av modellflyg på Hovs Hallar…
En tid på hanget hade jag sällskap av en ganska närgången ormvråk, vilket är ovanligt. Vråkar brukar vara skygga och hålla sig borta från mina modeller.
Ska jag flyga under dessa kyliga betingelser, drar jag mig efter starten bakåt och ställer mig i lä bakom enebuskarna. Där var det behagligare.
Så behagligt så jag fick sammanlagt 1.5 timma i luften.
Att jag stod ut så länge i kylan…? berodde på att modellflyg är den bästa sysselsättning jag vet och speciellt på Hovs Hallar.
Ett besök på detta hanget ger mig alltid goda upplevelser, vilket gör livet värt att leva.
Alla bilderna är tagna med min lilla Mobiuskamera, där jag också klippt bilder ur videofilmen.
Videon från mitt flygande tog jag med kameran monterad på min glasögonskalm. Jag har funnit, att detta är bästa sättet att dokumentera min verksamhet med.
Det du ser, det filmar du.
Prova ska du se.
Fler bilder som stjäler din dyrbara tid…
Därför ägnar jag mig åt nostalgi från passerade somrar.
Drömma tillbaka…ja, vad återstår att göra i dessa tider
av Covid och andra influensor. Med dåren Putin som håller på med sitt angreppskrig mot en suverän stat Ukraina.
Han kommer inte att lyckas. För om han lyckas…vilket är nästa land han ska angripa…?
Nåväl, modellflyget överlever även politiska galningar och vi glädjer oss åt lite bilder, då solen sken och vinden var varm.
Jag var ute och en sväng på Tönnersahanget.
Det gäller att leva upp till min bloggs namn.
Enda önskemålet jag har just nu, är att det blir lite ljusare !
Här kommer lite bilder. Bilderna i flygplanet är tagna med en
av mina Mobiuskameror.
De andra bilderna tog jag med min GoPro eftersom jag inte hade
med min Sony.
Men GoProns bilder duger och de visar, att alltid något oväntat
dyker upp, då man är ute och flyger.
Ja ni ser, tomten tar sig fram med en Spirit…
Han sitter rätt stadigt i sadeln.
Flygplan, tomte och radio.
Jag dokumenterar de meetings jag besöker med massor av bilder. De är inte speciellt intressanta då, men efter en tid, är det bilderna som väcker mina minnen till livs.
Modellflyg med fina välflygande ot-modeller, då vädret är skönt, det är en positiv upplevelse.
Sådana upplevelser kan du aldrig få i dvala framför en tv.
Jag har publicerat tusentals bilder på fri flyg på min blogg och här kommer ytterligare ett bildspel.
Hoppas det väcker minnen och erinringar hos dig !
Klicka på “OT Free Flight Sweden” för att spela upp.
Kolla att du kör videon i högsta upplösning via inställningar ner till höger på bilden.
Jag minns tillbaka…
Fint väder, vackra välflygande modeller mot en blå himmel
och hängivna utövare av vår modellflyghobby.
Häng med mig på en återblick och kanske återuppliva ögonblicken…
..för flera av modellerna kommer du aldrig mera få se flyga…
Hade du varit, eller om du är medlem i SMOS, kan du njuta
av hela denna utmärkta publikationen.
“Oldtimer” är en högkvalitativ tidskrift för oss, som vigt vårt
liv åt flyg och särskilt då friflygande modeller av gammal
konstruktion.
Vill du veta mer om SMOS , kan du klicka HÄR.
“Oldtimer” är en av få modellflygtidningar, som regelbundet
kommer ut i Sverige.
Det är alltid en högtidsstund, då jag hör fraset i brevlådan,
ty då vet jag att “Oldtimer” ramlat in i sitt plastade omslag.
Tidningen redigeras initierat och kunnigt av Sten Persson
och Pär Lundqvist och det dessa gör är en kulturell gärning
av mått !
Här några klipp från senaste utgåvan.
Ofta hävdar jag, att det händer alltid något
icke planerat, då jag är ute för att få mig en
sväng i luften.
Det gör det också. Behållningen av min flygning
behöver inte vara själva flygandet med modellen,
utan något som är associerat till det.
Läget onsdag var vad gäller vädret, att vi hade
en högtrycksrygg över södra Sverige, som gav
ett stabilt väder med mycket sol från en klar sky.
Ingen molnbildning på grund av inversion,
luften troligtvis genomvarm varför förutsättningarna
för termik som bildar Cu-moln var dåliga.
Dock, torrtermik, det vill säga termik (varm luft som stiger)
som inte skapar de vita Cu-molnen var trolig.
Start kl 11 med min “Introduction” försedd med vario
och en Mobius i fall att…
På 40 m fick jag en blåsa och kunde efter lite gnet
komma så högt jag önskade. Väl på höjd märktes
att termiken var stark och framför allt utbredd.
Man tycktes glida runt i konstant lyft. Det gjorde
det hela enkelt, men för att få lite spänning i
flygandet, bromsade jag ner mig, för att se på
vilken lägsta höjd jag kunde fånga en blåsa.
Det lägsta, enligt min exakta höjdmätare angav,
det var 14 meter.
Uppe i skyn drog vråkar förbi under sin migration
till södra Europa eller Afrika för en behaglig
vintervistelse.
Ännu tycks inte flytten kommit igång riktigt,
för då kan du få se, hundratals vråkar ligga
kurvande i samma termikblåsa.
Ormvråk är en mycket skicklig termikflygare…
nästan lika bra som min modell…
…vilket man inte kan säga om gladorna.
De har inte samma nedärvda förmåga att flyga
termik som vråkar och bra modellflygplan.
Ofta piggybackar gladorna på ormvråkar eller
min modeller. det märkliga med glador är,
att om jag lägger min modell och kurvar i sjunk,
händer regelmässigt att gladorna slår sällskap
med min sjunkande modell…inte speciellt smart.
På den platsen jag flyger häckar, vill jag säga nästan
en koloni med glador i ett skogsparti, så att flyga
med glador här, det är ingen ovanlighet.
Så även i dag var det livlig rovfågelsaktivitet.
Naturligtvis hoppades jag få med någon fågel
i min kamera, som jag flög rote med i blåsan.
Min kamera satt monterad i 45 graders vinkel åt
vänster på ovansidan av nosen filmande video.
Min kamera, en Mobius, som är en favorit,
den tar förvånansvärt bra bilder och video
och jag rekommenderar den varmt.
Bilderna är till ytterligare visso klippta ur videon,
vilket på verkar kvaliteten. Mina bilder är oxå
starkt uppdragna, vilket försämrar bildkvaliteten.
Men det handlar inte bara om kvalitet och pixlar.
Det handlar om att vara på rätt plats vid rätt tid.
Så lite bilder blev det.
Mun tid i luften blev nästan 3 timmar och för dessa 3 timmars flygning hade jag förbrukat 545 mA för mottagare, servo och elmotor. Ganska energisnålt eller ?
Eller kanske en indikation på hur bra termiken var.
Efter 3 timmar i flygstolen var jag genomstekt och avbröt. Jag sitter, om jag kan, alltid i skuggan av min bagagelucka för att inte bli för knaperstekt i solen.
Men jag for hem mycket belåten efter en fin upplevelse och spänd på, hur min eventuella bilder blev.
I morgon blir samma väder, så då tar jag med
en ny stor elseglare !
En gröda som håller sig grön även i torka är fodermajs.
Fortfarande grönskande i det gula landskapet.
Glada
Lätt att känna igen på den delade stjärten.
Bilderna berättar för betraktaren vad ögat ser
och fantasin fyller på med resten.
Här lite allmänt av ögonblick, med som jag tycker
hyfsade bilder, vilka uttrycker olika saker och känslor.
Om inte annat så märker jag, att tiden har gått…
Håll tillgodo och det finns lite tankar på bilderna
som förklarar ett och annat.
Vi hade fint termikväder i onsdags och jag for ut med
min Ava Pro för att få mig några varv i luften.
Platsen, där jag brukar flyga termik med mina modeller,
är vid Haga, Eldsberga, eftersom det inte är är speciellt
hårt drabbat av sjöbrisen, som ju är kall luft vilken sugs in
från havet, då landet blivit uppvärmt. Sjöbrisen är en
effektiv spärr för konvektionen.
Första start utförde jag mot en nästan molnfri himmel
med små tussar av nybildade Cumulusmoln här och var.
Lovade gott.
Klättrade med motor till 50 m där jag fick anslutning till
en trasig blåsa, som jag efter att ha kämpat en stund lyfte mig
så högt jag ville.
Min Ava har en GoPro monterad så den filmar parallellt
med vingen snett vänster. Man vet ju aldrig, vad som kan ske.
Jag lade märke till, att vråkarna har börjat sträcka söderut
mot södra Europa och Nordafrika inför vintern.
För mig tycktes det vara en tidig migration.
Bland vråkarna dök det upp glador, vars förmåga att
flyga termik är långt underlägsen vråkarnas och för
att inte tala om min Avas förmåga.
Jag låg i en termikblåsa och kurvade och jag var väl
inmallad i termiken och steg med ca 3 m/sek enligt
min vario.
Över mig vinglade en glada och som tur var,
låg hon också i en högersväng. Eftersom min Ava flög
mycket effektivare, än vad gladan gjorde, kom jag ifatt
och det som jag inte ville ske skedde.
Jag flög på gladan underifrån. Konstigt hon inte fick hjärtslag,
men hon vek ner åt sidan med ena vingen infälld.
Jag tänkte, att hoppas jag inte skadade fågeln…
Efter några sekunders vingel i luften fick hon ordning på fjädrarna
och flög ner till en träddunge, där jag vet, det häckar glador.
Så förhoppningsvis kom hon ur kollisionen med bara en
näradödenupplevelse i bagaget !
Dagen blev fin för mig modellflygare tills klockan blev 14,
då sjöbrisen kom.
Så jag landade och packade ihop och åkte hem nöjd med
dagens upplevelser. För det är ju goda upplevelser,
som är meningen med livet.
Tyvärr fick jag inga bilder då jag flög på gladan.
Men jag fick ett par andra.
Du ser, att då man är ute och flyger med sina modeller,
då händer alltid något oväntat, som sätter krydda på
tillvaron !
Det sker aldrig, då man ligger i dvala på en soffa framför en tv…
Häng med !
Min nästan nya Ava Pro klar för start.
Tyvärr fick med mina vingspetsar från min gamla
Ava i morgonbrådskan. Men dessa funkade oxå !
Skyn vid Haga kl 1000 med begynnande Cu-bildning.
Vy mot Halmstad kl 1430 då sjöbrisen satt in.
Som du ser helt fritt från Cu-moln…
OldTimer friflyg med skalamodeller är inte den mest spridda
hobbyn i sagolandet Sverige…men det finns en kärna av
entusiaster, som hängivet håller intresset för ovanstående
vid liv.
Problemet är att medelåldern är hög och därav följer att
Karon regelbundet ror entusiaster över gränsfloden Styx.
Det är inget vi kan påverka, för livet är sådant.
Problem två är bristen på rekrytering av nya medlemmar
till just denna delen av vår hobby. Det mesta möjliga är
försökt, men mot tv, Ifånar och datorer tycks vi slåss förgäves.
Människor kanske föredrar att leva i en virtuell värld idag…
Jag försöker dra mitt strå till stacken för att sprida info
om OT-Friflyg genom min blogg här och andra sociala
media.
Som sagt, vi var inte många i Skånes Fagerhult, men vi
som var där flög och umgicks och hade roligt.
Det är ju detta, som är meningen med hobbyn, att nå sina mål
med sin modell och ha goda upplevelser, som inspirerar till
nya utmaningar.
Jag har inte så många nya modellbilder att redovisa, men
det jag har kommer här på bloggen.
Kanhända jag publicerar dubbletter, men det får du
stå ut med…
Lite ögonblick bara utan kommentarer, för ni är så kunniga,
så ni vet vad det är !
Förresten vinjettbilden längst upp tycker jag symboliserar
en hängiven modellflygare.
Hans blick och fokuseringen på starten och modellen.
…men någonstans måste man ju vara för att kunna
utöva sin hobby, modellflyg. Om man nu inte vill
falla i dvala framför passiviseraren nummer ett,
dumburken.
Nej, jag föredrar att säga:
Ut i naturen hangburen !
Vilket jag gjorde i fredags.
Det var västlig vind ca 3-5 m/sek och då borde det
vara goda förhållanden på Tönnersahanget vid stranden.
Alltså iväg med två modeller och lite kameror.
Parkeringen nästan tom på bilar och då jag kollade
träden, bedömde jag vinden, såsom varande helt ok
för min Spirit. Som förresten dagen till ära fått sin
kropp nylackerad med Gekås fina och billiga akryllack.
Montering och sen bort, ca 500 m, till min pilotplats.
Tog en spaning på kanten och på stranden de första
badarna. De badade faktiskt oxå trots knappa 17 grader
i vattnet.
Det sa de i all fall, då jag träffade badarna vid parkeringen.
Nåväl, iväg med Spiriten laddad med en GoPro i
nosen och själv hade jag min Mobius på glasögonskalmen.
Alltid roligt att dokumentera sin flygning.
Jag förväntade mig vid utkastet, att det skulle vara
a piece of cake att flyga..
Men nej, det var uruselt lyft.
Jag inser, att min GoPro i nosen gjorde modellen
framtung och orsakade skadligt motstånd och turbulens
över stabben, men jag har flugit så många gånger förut
med samma setup utan att uppleva problem.
Hur som helst så kämpade jag på, i det att jag tycktes
studsa framåt längs kanten…
Det blev så småningom landning och jag monterade
bort min ombordkamera.
Utkast och jag märkte att vinden ökat och att det var annan
karaktär på den.
Första flygningen skedde i vindar, som var termiska
, medan den senare flygningen skedde i laminär havsvind.
Således var det enkelt att flyga under dessa förhållanden.
Då jag flög, observerade jag en annan hangflygare ca 500 m
norrut, som flög, tyckte jag, dynamiskt, då modellen hade
en bana, som tydde på det och modellen gick snabbt.
Modellen var vit och piloten var skicklig.
Jag tänkte, att det var kul med ännu en entusiast här.
Planerade att gå till honom och prata, efter jag landat.
Att landa på stranden är att rekommendera för att
hålla modellen hel. Men vi som flugit här i 50 år,
vi frestas att drabbas av högmod och landar just bakom
hanget av bekvämlighetsskäl.
Det kan straffa sig. Det är mycket turbulent bakom kanten
och virvlarna kastar din modell helt slumpmässigt i luften.
Jag gjorde två landningar i dag.
En som var dålig, då turbulensen virvlade runt med den
stackars Spiriten som ett löv och jag kunde med knapp
nöd komma ner i ett stycke. Ren tur var det.
Andra landningen valde jag annan inflygning och
då blev landningen kontrollerad.
Då jag skulle gå till parkeringen, avsåg jag att besöka
den duktige hangflygaren, som idogt höll på med sin
flygning norrut.
Det blev lite av en antiklimax, då jag klättrat uppför
sista kullen, så jag fick fri sikt till honom.
Det var fiskmåsar som upptäckt tjusningen med
Dynamic Soaring !
Såedemede !
2 timmar i luften blev det i alla fall, så jag blev nöjd.
Alla bilder klippta ur Mobiusvideon. Videosnuttarna
från min GoPro i nosen och min Mobius på mina
solglasögon.
Häng med om du orkar och glöm inte ticka för HD 1080 i
spelarens inställningar.
Pilotplatsen Tönnersa Strand, ca 500 m söder om parkeringen.
Ser du nybildningen av dynkanten framför den stora?
De som påstår att dynerna på grund av klimatförändringarna
orsakar en borterodering pratar i nattmössan.
Transporten av sand är ett Pater Noster verk.
Hur kan jag vara tvärsäker ? Jo jag har studerat sandens dynamik
här under 50 år. Därför kan jag dra slutsatserna.
Min Spirit vinglar fram.
Då den laminära vinden, återställdes det goda lyftet.
Great Planes, Spirit ELite är ett synnerligen välflygande plan.
Synd att företaget lagt av att tillverka dessa. Trots många
påstötningar från modellflygare.
Jag och min rotetvåa…
Min Spirit utrustad med ombordcam i nosen.
Detta är mitt FYRTIONIONDE år som hangflygare på Tönnersa Strand. …
Den vackra gröna lövsalen till parkeringen.
Att se en vältrimmad, välflygande modell utföra,
det som piloten vill, är en upplevelse.
Allt piloten kan göra efter start är att se på.
Han måste ha gjort alla förberedelser förut
och trimmat den.
SM i OT avhålls som vanligt vid Bollerups jordbruks-
gymnasium utanför Tomelilla sista helgen i augusti.
Här en liten photostory utan större ambitioner…
Sista entusiasterna…tja man vet aldrig…Första året var vi
21 piloter som dök upp med våra modeller.
I år var vi 8 piloter. Det är i och för sig inte dåligt,
men det hade varit roligare med 21…
Dock, vi ger inte upp, vi kör till siste pilot och sista
modell finns kvar !
Då vi åker till Ystad, är vi utlämnade till vädret. Det är ju
vindriktning och styrka, som bestämmer, om vi ska
kunna flyga.
Så att träffas är ett vågspel. Lyckligtvis för oss hade
väderläget förändrats inför vår vistelse på Skånes kullar,
det var lovat syd- och sydväst, vilket är, vad vi vill ha.
Förändringen i väderläget berodde på att jetströmmen
över norra halvklotet ändrat sig, vilket medför att lågtrycken
över Atlanten ändrde sin bana och därmed trycken och
de förhärskande vindarna.
I korta ord fick vi flygningar varje dag på vårt hushang
vid Löderup.
Så vi kunde inte klaga.
Flygträffen är inte bara modellflyg utan social samvaro
och god mat, vilket vi i alla delar fick rikligt av.
En överraskning för mig och andra var, att Håkan Oskarsson
från Mölndal, som dök upp som gubben ur lådan vid SM i F3F
1976 och tog hem mästerskapstiteln dök upp vid träffen.
Det var 45 år sedan jag träffade honom och han var sig,
precis som vi andra, precis lik som vi minns honom 1976…
Vi bodde som vanligt på Österlens Gästhärbärge hos
värden Henry, eftersom där är synnerligen trivsamt.
Synd Henry har sålt sin verksamhet…Jag kommer med bilder
på Henrys B & B senare. Vi kommer att sakna Henry och hans
boende.
Jag tog mycket bilder och har editerat upp ett par hundra
, som jag ska publicera i sinom tid.
Här kommer lite diversebilder i inlägg nummer 1.
Bilderna från min lilla Mobiuskamera. Det betyder att
de är små, ca 0.6 Mb, jämfört med RAW 25 – 30 Mb
eller Jpeg 5-8 Mb.
Det kommer mycket mer och bättre bilder.
Från vårt hushang vid Löderup. Håkan och Kennet.
Till vänster Kennet och sedan Rolf Maier och Rolf-Erik.
70-tals modeller. Blå Fenix till exempel. Blå Fenix, alltid välflygande.
Den typiska naturen vid Löderup med kanterna
präglade av århundradernas kreaturshållning,
som skapat de terrassliknande formerna på kanten.
Mycket diskussioner i väntan på att dimman ska lätta.
Min “Introduction” över Östersjön på tisdagen. Vinden
var mycket sned, då jag kom och jag trodde, att det inte
skulle vara flygbart, men det var flygbart !
Dimma
Vy mot Löderups Strandbad.
Här var vi. Bilden tagen från högsta trädet…
Naturligtvis frotterade vi oss med galanta damer
och vi hade hängivna unga beundrarinnor !
Svenska Mästaren i F3F 1976, Håkan Oskarsson.
Håhåjaja…
Löderups dimhöljda kullar…
En lätt modell kan man flyga med för det mesta. Även om lyftet är svagt.
Modellen 305 cm spännvidd och vikt 920 gram…
Min modell kämpar på i sned vind…
Landningsytorna är generösa.
Biltemas däcksstol är populär.
Mat är halva födan…
Skål, säger Roffe.
Det går åt energi hävdar Rolf-Erik från Herrljunga.
Kennet släcker törsten.
Det händer inte så mycket på modellflygfronten just nu.
Vi har ett för modellflyg uselt väder. Mycket vind och vind från
“fel” håll.
Vi avvaktar tills jetströmmarna parkerar en högtrycksrygg
in över Skandinavien, vilket kan förbättra situationen.
Det är bara att hålla ut.
Men under tiden kan du trösta dig med ett litet bildspel,
från då vi kunde se våra modeller i skyn.
Luta dig tillbaka och låt minnena vakna upp !
Så även jag, eftersom yr.no lovade 3 m/sek sydost.
Alltså tog jag min lätta 3 m termikmodell med mig och hoppet
om fin termik och inte för mycket vind.
Vid ankomsten till mitt flygställe var det nästan stiltje, solsken
och sånglärkorna spridde sina intensiva drillar 80 m upp.
Klart jag som njutare blir på gott humör. Detta lovade gott,
vilket manifesterade sig genom, att jag fick en blåsa på 25 m höjd.
Min modell är mycket lätt, den väger just under 1000 gram,
lägg till spännvidden 305 och en bra profi,l så blir resultatet
en model,l som kan ta den trångaste blåsa.
Jag klättrade, utan att driva nästan någo, t så högt jag ville.
Just som jag kommit upp mig…hörde jag ett väldigt diskuterande
i skyn av grova röster…det var ca 200 tranor som flög termik.
Enligt Murphys Lag hade jag inte monterat min Mobius på modellen
och då jag var sugen att filma transkruven i luften, drog jag full klaff,
ställde modellen på nosen och landade så fort det gick.
På med kameran låst av gummiband och tejp på nosen och
inställd på video.
Men det sprack. Tranflocken hade kommit för högt och dragit
sig åt norr.
Men nästa gång.
Jag fick 75 minuter i skyn med modellen, landade och tog en paus.
Vid starten märkte jag direkt, att det var helt annan luft nu,
jämfört med då jag kom.
Temperaturen sjönk 3 grader på 5 minuter, enligt biltermometern och
vinden ökade till ca 5 m/sek väst.
Alla som bor vid kusten och är termikflygare, vet vad det är.
Det är den laminära relativt sett kalla sjöbrisen, som startar vid 12-13-tiden.
All termik var bortblåst.
Nå, jag var nöjd med den tid jag fått i luften, men jag var ändå sugen på att
flyga. Eftersom det var västlig vind, körde jag till Tönnersa Strand, där hanget
bär vid västlig vind.
Jag möttes av OSTLIG vind vid hangkanten. Alltså tvärtemot vad jag trodde.
Det var bara att avbryta och åka hem.
På hemvägen gick det ett äkta par på åkern och spankulerade med avmätta
steg. Det var herr och fru trana på väg norrut troligtvis.
Några bilder blev det, men de stod 150 m från kameran, så med min kameras
begränsningar blev det vad det blev.
I morgon förmiddag ska jag åka till en klassisk rastplats för tranor och få
bättre pics.
Här är lite bilder från dagens äventyr.
Grågåsen tycker jag ser lite förnärmad ut …
De har flyttat långt. Ända ifrån Afrika.
Två laxfiskare i dimman vid Lagaoset…nä, de hade inte fått något.
Tranan är en vacker och högljudd fågel.
rätlinjerat…
Jag minns vad min morfar sa, då han plöjde bakom hästen:
Första tiltan är viktig, sen sköter hästen det.
Flying Site
Jag tycker dessa bilderna är suggestiva.
Vita dramatiska…men ändå lugna spår mot en skarpt
blå himmel.
Att släppa ir-facklor har blivit vanligt på flyguppvisningar
av idag, då de skapar en överraskningseffekt och spektakulära
bilder.
Det bästa jag i denna genre, var en amerikansk C-17
transportkärra som fyllde skyn med facklor.
Här kommer några bilder från Malmen.
