Vi som varit i Tarp några gånger fick en medalj.
Det var en handgjord emaljerad keramikminnesgrej. Signerad på baksidan av konstnären.
Flygplanet på medaljen som synes en Me109 F-2.
Roligt att få sånt och lite ovanligt.
mats
Kategorier
Författare: Mats
Kategorier
”BIRD OF DAWNING”
Om inte min Blue Phoenix är snygg som modell,
så är namnet i rubriken vackert !
Det finns inget härligare, än att komma ner till Höka vid 0830 tiden på morgonen,
när vädret är perfekt för segelflyg.
I dag var det en sådan dag. Temp ca 19 grader, 4/8 Cumulus och nästan ingen vind.
Jag ville testa min Blue Phoenix med en annan propeller och kolla att propeller och
spinner var rätt balanserade, så inga vibrationer uppstod.
Allt fungerade perfekt och efter en sväng i morgontermiken landade jag
och monterade min minvideokamera på vingen riktad ca 45 grader nedåt.
Iväg och ut mot Påarpshållet, där jag knep en blåsa, svag till en början men efter
hand blev den starkare och större. Jag steg så högt, jag vågade. Det finns ju inga
bromsar på min Blå Fenix II.
Dock, om jag kommer ihåg det, ska jag köpa ett par Kavanbromsar,
när jag hämtar min andra modell i Tyskland.
Att flyga i sådant väder det var idag, det är väl det, som är lyckan.
Gräset var långt på fältet men bensindunkarna var lika tomma idag,
som när jag kollade i lördags, så någon klippning blev det inte.
Att jag tagit på mig uppgiften att klippa gräsmattorna på Höka ser jag som ett heders-
och förtroendeuppdrag och det vill jag sköta bra.
Det lovades, att det skulle finnas olja och bensin till klipparna, så mitt jobb kunde utföras
. Men finns ingen bensin, kan jag inte utföra det jag lovat.
Om jag inte har skött mitt jobb, ska jag med glädje överlämna nycklarna till den, som vill sköta gräset.
(Det går snabbt att klippa, du behöver bara lägga ca 185 timmar om året på klippning och underhåll av maskinen).
Här kommer lite bilder på min Blå Fenix. Det är lite marigt att både flyga och fota så det blev som det blev.
Blå Fenix II
Blå Fenix II som inte är blå utan röd.
Blå Fenix, i framkanten på höger vinge skymtar minivideokameran. (16 gram)
Kategorier
TARP MODELLFLUGTAG 2010
Här är en video från fredagens fria flygning i Tarp
Håll till godo
Filmen tagen av en dansk pilot, tror jag och finns på Youtube.
http://www.youtube.com/watch?v=MCEZM-z-3Hw&feature=related
mats
Kategorier
HANGFLYGNING
i snålblåsten på Tönnersahanget.
Jag var ute på Tönnersahanget, se i kategorin ”Hangförteckning” och drog några repor. Alltid lika adrenalinhöjamde att flyga med 150 km/tim en meter från näsan.
Det blir inte bara en upplevelse för ögat, utan även profilljudet skapar en stämning av hastighet. Detta hanget blir bättre och bättre med åren tack vare vår ihärdiga vind från väst. Kanten rätas och den blir högre.
Så här ser det ut.
Det numera fina hanget vid Tönnersa riktning söderut mot Lagans mynning
Två modeller som fortfarande ligger i topp prestandamässigt. Från vänster en Banana och till höger min favorit Arrow Mk I.
Den sistnämnda har jag flugit 296 timmar….
Här gäller det att dra in näsan, om den inte ska bli röd…
Så mitt tips är: Ut i naturen hangburen !
mats
Kategorier
BLUE PHOENIX 2 M GLIDER
Jag köpte två halvraddiga Blå Fenixar
…i Tarp och nu har jag fixat till den ena. Ny motor, ny nos,
sett till att vingen har rätt anfallsvinkel, satt dit större
sidoroder och fixat sega linkage så de går hel utan friktion.
Förresten om ni undrar, varför rubriken är på engelska,
är det inte för jag är högfärdig, utan det ingår i SEO.
Provflög egentligen redan i går med gott resultat
, men ville testa i lite hårdare vind. Modellen flög superbt.
Ingenting behöver ändras på den, utan allt stämde.
Det enda som återstår, är att kolla tyngdpunktens
placering med hänsyn till termikflygning.
Jag har en Blå Fenix till, som är byggd för segel
utan motor.
Vill du ha mycket flygtid, skaffa en elseglare !
Det är bekymmersfritt.
Behändig att ha med i bilen och i de flesta bilar kan den tas med helt monterad.
Trefasmotor från Kina, 1750 4-cells LiPo och fällbar 9 x 5.
Lätt som en plätt.
Jag vet inte om bloggen är svårnavigerad, men om du vill komma till inlägg och bilder om till exempel Old Timer Friflyg, så ska du gå till Kategorier, som finns till höger. Om du klickar där kommer alla kategorierna fram som mina olika skriverier är lagda i.
Till exempel finns det en kategori, nygjord, som heter Old Timer flyg. Klicka på den så kommer alla inläggen upp i rubrikform med en liten förklaring i alla de inlägg jag skrivit. Om du lägger din pekare på rubriken på det inlägget du vill läsa, så kommer den att ”höjas” och det betyder den är klickbar. Klicka på den höjda rubriken och inlägget öppnas.
Hoppas detta löser problemen.
mats
En höjdare, både bildlikt och bokstavligt !
Åke släpper sin modell frigörande all fysisk och psykisk energi
han laddat ner till sin modell under förberedelserna.
Först måste sägas, att jag beklagar, att jag inte kunde vara där
på fredagen och lördagen, men jag försökte kompensera detta
genom ett idogt fotograferande på söndagens tävling. Som jag
kanske tidigare sagt, har jag tagit alla bilderna med en liten
kompaktkamera. Då blir det lite blurrigt ibland, men det spelar
ingen roll, för det är känslan som räknas eller…
Vädret i söndags var ju tveksamt, men efter briefingen steg
molnbasen och solen glimtade igenom. Det gjorde, att det
fanns bra termik emellanåt. Vid 1030 tiden kom dimma,
som dock drog iväg efter en stund och inte störde de tävlande.
Vinden gick mellan sydost-sydväst.
Jag som ganska oinitierad, tyckte att skickligheten var väldigt
hög bland de deltagande. Vissa av modellerna gick som klockor
perfekt. En del flög aerobatik till ägarnas förskräckelse.
Men så är det. Man får vara beredd på det oväntade,
om man är modellflygare.
Jag har inga resultat än, men hoppas jag får de mailade till mig,
så ska jag lägga upp de här.
Jag har fixat till lite bilder och de kommer här med eller utan
kommentarer. I morgon lägger jag upp 150 bilder till i ett galleri,
jag orkar inte nu.
Här är bilder från söndagen och de kommer utan inbördes
sammanhang, men det får ni stå ut med:
Alla bilder (c) Copyright: hangflygning.se, men om någon
vill ha bilder, så använd som ni vill, men var snälla att ange källan .
En start lätt som en touch-and-go av en fjäril på en blomma.
Vem sa att friflyg är tråkigt och utan drama ?
F-n tar dig om du inte flyger som jag vill !!
Stadig på linan.
Ett perfekt släpp av modellen.
Vår finske vän opersångaren, trimstartar sin modell.
En norsk gutt startar sin Albatross
Motortider med gummiband…….mer än en minut !
100 % koncentration hos piloten.
” Fly baby, fly ”!
Vacker modell och kvinna. Båda uttrycker med sina rörelser en strävan uppåt.
När jag ser denna bild tänker jag på Nike, segerns gudinna. Här är en upplaga av Nike:
Nike från Samothrake.
Trängsel i lufthavet ovanför Rinkaby.
Kolla pilotens blick. Vad ser man ? Förväntan och spänning…..
Bara nu modellen hittar bra luft….
Pilotens mångåriga erfarenhet säger honom genom iakttagelser
av naturen och vinden att nu är det bra luft på gång och släpper sin kärra.
Man startar från en kort bana för så säger reglerna.
Som utomstående undrar jag om man inte skulle tillåta handkast ?
En så vacker modell.
Att vara fokuserad och avspänd samtidigt, det är inte lätt,
när man lever sig med sin modell, som man lagt så många
timmar på att bygga och trimma.
Det gäller att fusen funkar som den ska,
annars riskerar man att modellen flyger bort.
En av vår danska vänner som flög utomordentligt bra.
Här sitter mycket lång modellflygerfarenhet och kunskap !
Nämen, vad växer det på denna piloten ?
Söndagens tävlingar inleds som vanligt med briefing av Åke.
På spaning, inte efter tider som flytt, utan efter sin modell.
Ett styck modell.
Utläggning av linan, 100 meter.
Pär förbereder sin modell för en start
Sten släpper Pär L modell.
Pär hjälper till att släppa Stens modell.
Ganska expressivt ansiktsuttryck på medhjälparen….
Stabilt
Rubberpower
Curts modell på linan
Ginger med sin glöd sätter fart på makens fuse….
Off she goes !
Ännu en mycket erfaren modellflygare startar.
Just precis, det är en Blomgren 54
..och här kravlar sig Blomgren uppåt.
Den trio som behövs för att teamet ska funka.
..och när det funkar stiger modellen i mjuka kurvor i helst bra luft så det blir en maxtid.
Denna norska modell var stabil som en parasollfot i betong. Flög mycket bra.
Glömt namnet på modellen, men det finns nog miljoner människor som kan tala om det för mig.
Snygg är den i alla fulla fall.
Ett problem när man startar. Vridmomentet från propellern.
Andrea startar sin kärra.
Ingvar Nilsson linflygaren släpper en av sina ögonstenar.
Reaching for the sky..
Loss !
En modelltyp som är optimerad efter reglerna.
Vad denna modellen heter ? Naturligtvis ”The Last Straw ”
Tillhör denna modell brandförsvaret med den målningen ?
Var skulle Old Timer SM gå om inte på Flygvägen ?
Det kommer upp fler bilder om någon dag.
avhålls fredag, lördag och söndag denna veckan.
Platsen är Rinkaby i östra Skåne på övningsfältet. Ni som aldrig har sett en friflygtävling förut ska åka dit och få en upplevelse.
Att se dessa äldre herrar och yngre damer göra upp om SM-titeln i de olika klasserna är inte en lek för pensionärer. Nänä, man går in för att vinna stenhårt och ingen möda sparas för att avancera.
Att flyga friflyg är för mig den yttersta flygupplevelsen. Du måste bygga och trimma din modell, så den flyger som du vill och som gör att den presterar maximalt av sin förmåga. Så mycket erfarenhet det ligger bakom byggandet, trimmandet och tävlandet gör att det känns för en liten radioflygare överväldigande att se dessa kunskaper.
Som sagt, nu på fredag, lördag och söndag går tävlingen. Jag åker dit och redovisar med förhoppningsvis bra bilder.
mats
Kategorier
TARP FLUGTAG 2010
Den bästa Flygdagen i Tarp vi sett hittills.
Stefan Blomgren och jag kvistade ner till Tarp för att vara med på deras årliga stora meeting.
Resan gick via Öresundsbron, Stora Bältsbron, Lilla Bältsbron och vidare raka spåret förbi Flensburg till Tarp. Flygfältet ligger inte i Tarp utan i Jerrishoe ca 1 mil utanför Tarp. Total resväg inklusive kringelkrokar för inköp 490 km.
Vid vår ankomst med vårsynnerligen fullpackade bil, var campingen i stort setthelt belagd.
Det innebär ca 250 husvagnar och oräknat antal tält och husbilar. Campingen är en tillfällig sådan, men det finns på klubbens område riktiga toaletter, vatten, mat och dryck. Ström finns utdraget till campingen och det är GRATIS att bo där.
Inte bara är det gratis att bo där, om du har med modeller, kommer du in gratis på flygdagen också.
MFC Tarp finansierar hela sina budget i stort sett med denna flygdag.
Vi kom på fredageftermiddagen och eftersom vi varit djärva nog att köpa varsitt tält, monterade vi efter vissa besvär upp dessa.
Ligga i tält är ingen hit, jag lovar. Det som skiljer tälten från hur jag minns tält såg ut, är att dagens tält är gjorda för maskar. Små öppningar och ingen plats inuti. Framför allt ingen ståhöjd. Ändå köpte jag ett 3-mannatält för en person.
De gamla ABC-tälten från 60-0ch 70-talen var mycket bättre. Risto som besökte oss hade ett sånt. Är det till salu Risto ?
Nä nästa gång asar jag dit min husvagn. Det får svida i lädret, när man ska över broarna. Fördelarna med en husvagn överväger.
Redan på fredagen var det full fart på flygandet med allt, som kan flyga. Från det minsta till det största. Dånade mest gjorde pulsjetmodellerna, som man hade 4 stycken. De flög med mellan 300-400 km/timmen. Så det rörde på sig.
Jörg Keil, ordföranden för MFC Tarp är specialist på pulsjetmotorer. Han startar sin flygplansflotta i ett nafs.
Middagen intar man på fältet i Imbissen där eller så åker man in till Tarp. Det finns en restaurant där med mycket god mat. Man blir positivt överraskad. Å en av servitriserna har mustasch………….
Lördagen bjöd på lika bra väder som fredagen. Solsken nästan ingen vind och braktermik. Detta innebar ju att Stefan och jag monterade våra elseglare. Som vanligt inga problem att komma högt. Problemet är att komma ner. Allt gick dock bra och efter en god timma i termiken landade jag för att inta lämplig dryck. Den EPP-baserade örnen som det finns bild på flög bra och var nästan omöjlig att skilja från en riktig fågel. Han som flög var norrman och han hade fått den i present på sin födelsedag och hade trott att den var oduglig i luften, men han som alla blev överraskad.
Jetmodellerna fungerade bara så bra man kan tänka sig. Tryck på en knapp på sändaren och motorn startar. Effekten på turbinenerna har ökat kraftigt och det ger möjlighet att välja modell lite lättare. Jag talade med en dansk som hade en stor modell med stor turbin. Han hade varit på Höka med sina kompisar för 5-7 år sen. Jag berättade att jag var ute för att köpa en modell och turbin och fick goda råd och adresser, som skulle spara felinvesteringar för mig. Han sa att bästa köpet var en Graupner Cangaroo Mini till att börja med.
Att flyga en turbinmodell kräver först och främst pengar. Man måste, enligt vår danske vän, köpa kvalitetsgrejor. Jag pep fram med att i Kina finns det ju…….Ja hvis du vil ha problemer så handle i Kina, sa min danske informatör. Det finns inga genvägar. Man behöver ju inte bara modell och motor, det kommer till mycket extra. Hans modell var en skalamodell av Aermacchi MB-339-A/PAN och han flög den naturligtvis med full kontroll. Radion var 35 mHz. Han litade inte fullt ut på 2.4 gHz utrustning. Priset på hans modell inklusive allt ca 75000 SEK……..Kostar att ligga på topp.
Det fanns inga begagnade jetmodeller till salu på loppmarknaden. När man ser banan på Tarp, vilket ni kan konstatera på bilderna, så är den inte lång. Vi har längre på Höka och dessutom är vår banor som parkettgolv jämfört med Tarps kullriga gräs. Men det spelade ingen roll för piloterna, man startade med allt som kunde flyga utan problem. Så att en jetkärra behöver jättelång bana, det stämmer inte.
De förhärskande modellerna var stora skalamodeller av framför allt plan från perioden 1915-1950. Jetmodellerna var nyare naturligtvis. Stora segelmodeller var allmänt förekommande och det gängse sättet att komma upp var med flygbogsering.
På uppvisningen fanns det en helikopter som visade sina färdigheter. En ung pilot flög en jättelik aerobatkärra med 400 kubiks motor. Modellen var utrustad med ett otal servon. Till exempel på de två höjdroderna satt det 4 maffiga servon. På sidorodret satt 2 servon, på varje skevroder satt 2 servon. Det enda stället med enkelt servo var throtteln. En 4-cylindrig boxermotor. Undra vad en sån motor kostar ?
Men som sagt 90 % var äldre skalamodeller.
Utvalet av modeller var helt annorlunda, mot vad man är van vid. I Sverige är det mest depron och sen aerobatmodell som gäller. Här var det mera konventionella gammaldags modeller byggda från ritning eller byggsats.
Så man ser modellflygkulturen är annorlunda i andra länder. Det är ju alltid nyttigt med nya impulser.
Naturligtvis har man i Tyskland aerobattävlingar i olika klasser. Han som flög uppvisningens aerobatmodell sa, att de som ligger i toppskiktet har modeller som ligger på 150-250 000 spänn….ofattbart. Men det krävs kanske på internationell nivå.
Vidare berättade han, att topppiloterna bygger sina eller låter bygga sina modeller med stor betoning på lätt material. Det måste man för att kunna ligga på topp.
Det är klart, att när inte små kinesdamer sitter och limmar i långa rader blir det dyrt, när en europeisk hantverkare ska ha ihop det.
Det fanns 5 -7 stycken 2- eller 4-motoriga plan som flög. De bara inte flög, de flög väldigt bra.
Flygskicklighet var hög. Speciellt en av piloterna som flög en Christen Eagle var skicklig. Han hade inte mycket att lära kvar.
Piloten som flög en stor PT-17 Stearman, han var från Danmark, flög sin modell utomordentligt skalenligt. Motorn en 5-cylindrig Moki. Vad den kostade ? Vågar jag inte tänka på…..
Small det mycket ?
Jo det gjorde det vid invigningen på söndagen. Av fyrverkeriet.
Haverier av modeller såg vi ett. Det var en stackars dansk som glömde dra ut sin antenn vid starten och planterade sin stora P-51 Mustang i majsfälte. Han hittade den inte, men jag flygfilmade från min HyperAva och hittade med Stefans fototolkningshjälp modellen. Mustangen var dock omvandlad till brasved.
Småsmällar med frigolitplan fanns det, men det räknas väl inte. Små jetkärror med impeller fanns det gott om och de flög bra.
I dag tillverkas verkligt små turbinmotorer, vilket syntes på en Su, som inte var större till måtten än Unos J34 Hawker Hunter. Flög superfint. Piloten sköt iväg modellen med en gummibandskatapult. Enkelt och säkert.
På lördagkvällen var det fest vid en stor brasa. Jo det var hög stämning och baren stängde aldrig….det flögs hela tiden med lysdiodkedjor som påpassligt såldes och som monterades på modellerna.
. Såg elegant och vackert ut.
Söndagen inleds traditionsenligt med en loppmarknad. Här gäller det att pruta kraftigt, för man begär fantasipriser. Stefan gjorde ett fynd. Han köpte en Sagitta segelmodell av klassisk typ, som var nog den bäst byggda modell jag någonsin sett. Den var ett mästerverk. Säljaren begärde 180 Euro utan radioutrustning. Stefan den hårdingen pressade av den av köparen för 150 Euro med nya Spektrumprylar och digitala servon. Jag blev avundsjuk…….för jag spekulerade först att köpa den. Nåväl, eftertankens kranka blekhet.
Söndagsvädret inleddes lite skakigt med svagt regn då och då, men det klarnade upp och blev perfekt väder. Ca 3500 åskådare hade kört ut till fältet och vi från campingen var väl ca 500 personer. Inträdet 50 spänn sen är det bara att räkna vad det blir av det. Jag kan tänka mig att de som sålde mat och dryck fick betala en bra slant för att stå där. Deras affär gick lysande.
Vilket de ocskå gjorde, för han som sålde eltillbehör av alla de slag. Han hade sånt, som nästan är omöjligt att få tag i för hyfsat pris här. Till exempel servokabel som är flätad och med isolering av silikon. Jag laddade upp med prylar.
Naturligtvis kan priserna inte konkurrera med HobbyKing i Hongkong. Men jämfört med svenska priser, är det billigare här. Och det man har, det har man tillgängligt, så man får det med hem.
Som ni kan se på bilderna, var omgivande fält fulla av snart mogen majs. Detta är ju normalt inget problem, då majsen är slagen vid deras meeting, men för att inte kollidera med ett annat stort meeting, hade Tarpklubben flyttat sitt.
Att vara omgiven av majs när man modellflyger, kan vara ett problem, om man landar i grödan. Tarpklubben hade löst det så, att flygledaren såg ungefär, var modellen slog ner och sen dirigerade han hämtningspersonal utrustad med en lång pinne med en flagga på till platsen via radio. Det fungerade bra och man fick tillbaka alla modellerna.
Efter uppvisningen plockade klubben ihop allt som var ute för flygdagen och man kan säga att klockan 2000, hade fältet återgått till det normala.
Så nu kunde vi flyga igen. Pilotplats var längs en lång kritad linje. Enda kravet var klämma och att man sa till, om man gick ut för att hämta en modell. Egentligen är det nu den roliga flygningen börjar, då man flyger mer avslappnat och kanske tar lite större risker.
Jörg Keil ordföranden sa till mig , att man har försökt skapa ett meeting och en uppvisning som håller en avslappnad och gemytlig stil. Alltså inget pekande med hela handen och evighetslånga listor med vad man inte får göra. Det har man lyckats med för alla jag pratade med hade samma uppfattning som jag och Blomman, att det var synnerligen trevligt.
Det enda som saknades, var flygningen med Banty, ägare Hans Herman Lundh. Den var ersatt med ett nytt plan av Pipermodell. Vad som hänt med Banty, vet jag ej. Jag glömde fråga Hans-Herman, när jag pratade med honom. Man hade ju bespetsat sig på att se hans fantastiska cykel med den stora kärran, där modellen fanns.
Stefan och jag kuskade hem på måndagen, mätta på erfarenheter, fattigare på pengar, med några modeller extra i bagaget och med möra kroppar efter att tältat 3 nätter.
Jag säger bara aldrig mera tält, men tillbaka till Tarp nästa år…..absolut !
Nästa år firar man 40-årsjubileum och då är det lovat en tillställning som heter duga !
Vi ses i Tarp
Här kommer bilder med kommentarer där det behövs.
Klubbhusets gavel
Välkomstbanderoll 1.
Välkomstbanderoll 2.
Herr Jörg Keil, ordföranden i MFC Tarp. I handen en radarpistol, som han använder för att mäta hastigheten på sina pulsjetmodeller. Den fick han låna av polisen som satt i sin bil och såg på. Tror ni det skulle gå i Sverige ?
En fransk 50-tals jet. Mystere. Flög bra fastän något motorsvag. Jag tror modellen var av aluminium…..annars var det ett fantastiskt målningsjobb.
Instrumentbrädan i en Pitts SA. Mätaren i mitten en G-mätare som mäter belastning. Skvallernålen står på 6.3 g positiv belastning och 3 g negativ belastning. Överskrider man det flyttar skvallernålen säg och man blir avslöjad. Fråga gamla flygvapenpiloter som flög J-29 om de nån gång önskade att kunna resetta skvallernålen utan att mekanikerna märkte det……..
En turbindriven SAR-helikopter. Stadig som en klippa i hovringen. Vad den kostar ? Å en bagatell……85000 SEK.
En typisk modellrepresentant på meetinget i Tarp. Sopwith Pup. länk: http://en.wikipedia.org/wiki/Sopwith_Pup
Mysteren accellererar längs banan. Mystere IV A
Jag kan säga att det var inte många centimeter mellam modell och majs vid starten. Man kan nästan se hur piloten vill lyfta modellen med telepati….men det gick vägen. Fyre impellrar. Kan tänka mig om man byggt en sån modell för 15 år sen och haft till exempel 4 stycken Os .10 motorer. Det hade varit lite att ställa in……
En impellermodell. Flög väldigt bra och utvecklingen av motorer och fläktar går ju framåt hela tiden. Fast utkastet var lite vågat. Han sa han slant vid utkastet. BilTemas antihalktejp är bra vid sådana här tillfällen när man ska ha glidfritt tag.
En Gee-Bee med härlig motorljud från sina 5 cylindrar. Samma ägare som PT-17 och den fina Futabaradion. Han kanske hade vunnit på lotto……
En bild med kontrast. En Volksjäger, som var en enkel jetkärra i Luftwaffe i slutat av kriget. Här en pulsjetdriven sådan och oskulden symboliserad av två barn, om man nu säger så alltså….
En 5-cylindrig Moki tillverkad i Ungern. Gick som en dröm med makalös tomgång. Antagligen ett makalöst pris också. Hela modellen otroligt välbyggd från scratch. Flög verklighetstroget. PT-17 var ett långsamt plan och det var modellen också.
Minns ni Futaba årgång 1974 ???? Det har hänt lite eller…… 1974 köpte du en Futaba med den nya servoförstärkaren i servona, som revolutionerade flygandet, inklusive allt sändare, laddare, 4 servon för 995 spänn!
Vad kostar en utbyggd apparat enligt ovan ?
Japp, så här ser den ut där bak…Observera att klaffarna är av typen klyvklaff. Fanns också på till exempel Spitfire och Me 109.
Detta var de sista 4 sekunderna i denna Mustangs liv. Den small ner i majsen 5 meter från banan. Hade piloten haft lika lång sändarantenn som majsen är lång hade allt gått bra, men han hade glömt att dra ut sin sändarantenn. Tyvärr….men han var lika glad för det när han stoppade de oljiga resterna i en 120 liters sopsäck. Han skulle elda upp den, men jag tror han lagar.
Denna pilot var den mest noggranna pilot jag sett. Nog med kommentarer. Nä han flög inte, tiden tog slut….
En SU-24 Fencer ?, som drevs av en miniturbin. Modellen i storlek som Unos J34 Hawker Hunter. Snabb som en bålgeting. Startade med ett knapptryck och lite gasol i en liten sprayflaska.
En kärra som bombade publiken med godis. Godiset hade sponsrats av tandläkarna i Schleswig-Holstein……. väldigt populärt bland publiken.
Tidigt på söndagen och folk börjar dyka upp. Skyddet man måste ha enligt tyska lagar är ett kraftigt nät mellan flygfält och publik. Ingen flygning mot publiken eller över publiken. Dessa bestämmelser hölls benhårt på och jag såg ingen som bröt reglerna.
En mäktig Transall som flög utomordentligt fint. Dess flygmönster var likt fullskalakärrans.
En Gee-Bee som ställt sig på sin trubbiga nos. Modellen flög mycket bra. Inte alls som man kan tro instabilt eller hoppigt.
Originalet flögs av sedermera generalen Dolittle i hastighetstävlingar i USA. Han var en av de få som kunde det. Dolittle berömd som den ansvarige för raiden mot Toky från hangarfartyget Hornet med ett antal B-25 lätta bombplan. Dessutom var han den som introducerade bombning av krigsfartyg så de sjönk, vilket flottans män inte trodde. Dolittle gav de en lektion och båtarna sjönk med ett popp eller glurp.
En jetmodell gjord lite efter Northrops FreedomFighter. Kan inte säga annat utan att den flög som den skulle.
Ännu en jettrainer landar. 35 mHz radio, kolla antennen. Modellen målad i Frecce Triccoloris färger.
En Fox, som är en aerobatisk segelkärra. Här en modell utrustad med en turbin ! Tja, vad säger man…..
Titta, jag kan balansera på min vingspets….Jag kan inte säkert säga vad det är för ett plan. Vid snabb betraktelse ser det ut som en ombyggd Boeing B-17 Flygande Fästning, men jag är inte säker.
En P-47 Thunderbolt. Flög som namnet med auktoritet.
Piloten är en 65-åring, som var den skickligaste flygaren.Inte ett misstag eller fel under hans talrika flygningar med sin Christen Eagle.
Stearman under en bypass i något som ska likna kniveggsläge. Modellen flög i denna attyd i ofattbar låg fart. Stearmannen var ingen snabb kärra, bara för den var stor.
Depån med en Duo Discus.
Denna modell var ganska märkligt dekorerad. Focker D-7 tror jag det är. Rätta mig om jag har fel.
Flögs av en äldre farbror som visste hur man gjorde. Om det är en D-7 så kom den i tjänst 1918.
Varför inte en radiostyrd frigolitörn? Flög nästan lika bra som dess levande förebilder i termiken. I stället för en mus i näbbet har den en borstlös kinesmotor.
Det krävs lite manskap att hantera en stor modell. Ägaren, piloten till höger.
En jettrainer under landning på fredagkvällen.
Detta är ingen F-117 utan en pulsjetdriven delta som klämmer 360 km/timmen lät som en plätt. Den var mycket svår att plåta, för den var snabb!
Karamellbombaren stukade foten.
Den snyggaste jetkärran på meetinget. Ingen skalamodell utan lite hopkok och målad med amerikanska flygvapnets uppvisningsgrupps färger, Thunderbirds.
En dansk löste en röd rökfackla i depån av misstag. Dessa danskar håller alltid till i ena kanten och de är glada gossar.
Övningsjetmodell. Snygg. Den kunde man bygga med skjutande propeller och så sätta in en av mina Rossi 61:or med bakblås och specialpipa. Det hade gått fort kan jag lova. Men man får nöja sig med att drömma.
Startattiraljer för en pulsjet. Släde, räls, gasol och tryckluft. Samt eldsläckare,
En trevlig och glad dansk, som besökt oss på Höka. Han gav goda råd och visade hur komplicerad en jetmotor är egentligen…
Tidigt på söndagen, när det småduggade. Kolla skyddsnätet. Främst sitter alla som har stol. De bästa platserna markerade redan klockan 0700 !
Loppmarknaden i tältet. Här fanns både fina prylar och skräp. Den gyllene regeln pruta ner priset med hälften och ha is i magen tills tiden rinner ut för marknaden. Då ger man ett skambud.
Man behövde varken svälta eller törsta. På morgonen kom bagarbilen med färskt bröd ! Prova Currywursten. Om inte för smaken så för att se maskinen jobba som skivar din korv i ätbara småbitar. Den ser ruskig ut för man gör ju omedvetet vissa associationer….
En 5-cylindrig stjärna av fabrikat, tror jag, Seidel. Den sitter i en Bearcat. Hur mycket tror ni kolfiberpropellern kostar….
Mekaniken till stället på en Bearcat.
Hur lång tid tar det att göra denna ställmekaniken ? Kolla nitar och svetsningar. Hydraulledningar och stötdämpare fungerar som de riktiga naturligtvis.
Blomman flyger i skymningen med sin Swift elseglare.
En märklig modell från 20-talet. Focke-Wulf A19 ”Ente” Ente betyder anka. Den flög riktigt bra.
Flögs bra, men det var väl tack vare kepsen….
Uträknad Tiger Moth. Ett vanligt läge för en De Havilland Tiger Moth. Hände i regel inget särskilt med fullskalaplanet vid en halvkapottering. Men det kräver en urmontering och uppmätning av vevaxeln för att kolla så den inte blivit skev.
Hawker Seafury. Ett snabbt plan. Jag har sett det flyga i verkligheten på Farnborough. Det gick undan. Mannen som flög Hwkern i England var 67 år och flög i en gammal nylonskjorta, som en gång varit vit och gråa flanellbyxor. På huvudet en gammal reklamkeps med papperskärm. Alltså en antiflygareimage jämfört med de andra med superlätta glasfiberhjälmer och snajdiga overaller fulla med badges.
Fast å andra sidan kunde han flyga.
Denna modellen kan balansera på propellerspetsen !
Till slut gick solen ner över MFC Tarps flygfält och oss.
Efter artikeln kommer att ligga ett album med hundratals bilder. Det finns dubletter av bilderna ovan, men jag orkade inte sortera en gång till…….
Använd programmet som finns vid galleriet: PicLens för att kolla bilderna, det är enklast.
[nggallery id=62]
mats
mats
Jag och några andra har åkt till Tarp.
Tillbaka nästa vecka med fina bilder och berättelser från meetinget.
Ger er till tåls !
mats
Kategorier
FALLSKÄRMSHOPPNING
skedde på Höka i dag ett flertal gånger.
Björn var och flög med en liten EPP-modell, som vägde 140 gram med allt och den flög bra, efter att han modifierat den.
Han hade med sig en fallskärmshoppare, som han kunde släppa från modellen via ett servo. Fallskärmshopparen inköpt i Ullared komplett för 14 spänn.
Allt fungerade mycket bra och såg realistiskt ut. Ofta är det det enkla, som är det bästa. Komplicerade lösningar tenderar att krångla. Allt funkade så bra, att hopparen till slut hamnade i ett träd och han får väl hänga där och begrunda sitt öde, tills vindarna trasslar loss honom för vidare färd mot Terra Firma.
Owe kom på besök med en kompis från Stockholm som håller på att lära sig flyga och hans namn om jag uppfattade det rätt är Karl-Einar ??
De flög en lågvingad trainer med en .40-motor.
Vädret var varmt med 7/8 Cumulus och vinden var 5-7 m/sek från SO.
Härligt!
Lite bilder och video blev det ju
Björns lilla 140 gramsmodell
Enkelt så det förslår
Glad flygare….
Ånnu gladare flygare
Björn
…nu ska jag bara…….
Fastsättning av servo som släpper fallskärmshopparen
Släpet förberett
Up she goes…
tänk om riktiga fallskärmshoppare fick denna behandlingen….?
Här har Björn släppt fallskärmshopparen
funkar bra tycker Björn
På väg mot skogen
Jaha, säger Karl-Einar, detta är alltså ett flygplan…
”Säg inget, men jag har satt propellern bak och fram för honom ”!
Tankbestyr
Tjänare, jag är RC-pilot så klart !
” Owe sa vi måste vrida upp fjädern innan vi kan flyga ”…
”Han märkte inte att vi flög baklänges”….
Owe har dragit en historia för Björn……
mats
Kategorier
HUSQVARNA GARDEN
Vår gräsklippare.
Här åker den ståndsmässigt från butik till vårt fält.
Kommer ni ihåg när vi köpte den ? Bara en liten påminnelse om hur fort tiden går.
Den inköptes och hämtades den 17 maj 2006. Således kör vi nu för 5 säsongen med den.
Håhåjaja, tiden går…..
mats
Kategorier
MARINFESTIVAL I HALMSTAD
Lite magert, skulle jag vilja säga om årets Marinfestival.
De sista 5 åren har man ju ordnat en marinfestival i Halmstad i anslutning till hamnen.
Syftet med festivalen är väl…..att det ska var en sorts festival. Något djupare syfte finns väl inte. Även om kulturen är med på ett och annat hörn.
Jag tycker det är lite Axels Tivoli över tillställningen, lite halvdekigt om jag säger så, så har jag uttryckt mig försiktigt.
Deltagarantalet vad gäller fartyg var lågt i år, kanske beroende på uselt väder.
Dessa gamla fartyg som kajkar runt i Kattegatt och Östersjön besöker varje så kallad festival, vilka det anordnas i nästan varje hamnstad. Vad det handlar om för fartygen är att dra in pengar på rundturer och ölförsäljning för att kunna hålla båtarna i funktionellt och säkert skick.
Läste förresten att de myndigheter som ska tillse nykterheten i staden i år hade förbjudit ölförsäljning på båtarna. Jag ser detta som ett exempel på en myndighet, som har brist på arbetsuppgifter eller en oförmåga att prioritera.
Festivalen hade lite otur med väder på fredagen men lördagen var ok.
En liten fotnot. Kören, som kallas ”Flottans Kavaljerer” blir ju inte bra, bara för man går klädda i en sorts hemsydda sjömanskostymer. Det blir bara patetiskt.
Kolla under kategorin ”Marint”. Där finns en artikel med massor av bilder av en ”riktig” festival, HanseSail i Rostock. Länk:
https://hangflygning.se/?p=660
Här kommer några bilder från festivalerna.
Myller
Den så kallade ostindiefararen ” Götheborg”.
Akterspegel med kastell
Mycket snöre och träpinnar
3 stävar
Du har rätt. Det står Murmansk med kyrilliska bokstäver.
Sedovs rigg.
Sedov som byggdes i Tyskland 1921 och togs som krigsbyte av Sovjetunionen 1948. Fartyget hette först Magdalene Vinnen (1921-1936) och sen tills 1948 Kommodore Johnsen.
”Fartyg på mötande kurs väjer styrbord hän”
mats
Kategorier
Embraer EMB 312 Tucano
Så här kan det gå, om man ryggspinner med en Tucano….
Precis så här såg planet ut
Tucano är ett lätt attackplan utvecklat i slutet av 70-talet. Det tillverkas i Brasilien av dess relativt stora flygindustri. Tucano är i princip en kopia på P-51 Mustang vad gäller vingar och kontrollytor. Motorn är en turboprop med kraft så det räcker till.
Ovanstående är en advanced trainer för basic pilotutbildning.
Jag såg den på Farnborough i mitten av 80-talet och fick en uppvisning av en brasiliansk pilot som var makalös. Speakern på Farnborough, som väl sett det mesta sa spontant ”Så kan man inte flyga ” ….. Kanske det värsta jag sett i uppvisningsväg.
Hade jag haft ett par hundra mille på banken hade jag köpt en Tucano.
Här är en link till en liten film från cockpit i en Tucano där eleven ska lära sig ryggspin. Lägg märke till hastighetsangivelsen till vänster på HUD:en.
Att gå ur en ryggspin, trots att nosen är brant är inte helt enkelt, när marken kommer emot en ! Lyssna på eleven vad han säger till instruktören och kolla fartmätaren till vänster när instruktören gör en recovery. TAS mer än 320 knop !!
Hoppaas inte eleven ätit ärtor till lunch.
Att gå ur en ryggspin sker på samma sätt som en rättvänd spin, men man får tänka på att spakrörelserna bli vissa delar omvända.
Så här lärde jag mig på F3A-tiden: Throttle-tomgång, skevroder neutrala, höjdroder via neutral till höjd, sidoroder motsatt rotationsriktningen och har du av någon orsak klaff ute så drar man in den.
När du stannat din rotation engagerar du åter skev och neutraliserar sidoroder för att sen flyga level igen.
De flesta plan byggda för fritidspiloter går ur en spin utan att man behöver vidtaga speciella åtgärder. Man neutraliserar sina roder så brukar det ordna sig.
På högpresterande och avancerade plan är ju spin en självunderhållande rörelse som kräver åtgärder för att gå ur.
Försök aldrig häva en spin med motsatt skev. Det gör saker och ting bara värre för då ökar du anfallsvinkeln på den vingen som redana är avlöst och överstegrad och spinnen blir värre.
Om du tror, att du ”spinner” och du går ur med skeven så spinner du inte.
Du flyger en störtspiral.
Här är länken till filmen:
http://www.liveleak.com/view?i=690_1280450761
Här kan ni läsa om Tucano.
http://en.wikipedia.org/wiki/Embraer_EMB_312_Tucano
Tucano är en indianstam med eget språk i Amazonasområdet i Brasilien.
mats
Kategorier
LA CROSSE WS 2300
är ju min väderstation.
Den har tyvärr den egenheten att ibland indikera 25 m/sek, även om det är vindstilla.
Det beror på, att signalkablarna från sensorerna är av usel kvalitet, så att RF från andra sändare i närheten, till exempel två mobiltelefonmaster ca 250 bort, induceras i kablarna och ställer till det. Jag har försökt koppla av RF induktionen med kapacitanser me det hjälper ej.
Nästa steg är att koppla en dubbelskärmad kabel från sensor till processorn. Det blir om några dagar, så bortse från uppgiften 25 m/sek, om det är vindstilla !
Jag har nu bytt signalkabeln mellan sensorer och utomhusdelen. Inköpte en Ct kabel hos BilTema som var dubbelskärmad. Den löddes in vid sensorerna och en ny RJ45 kontakt crimpades. Efter att förut haft minst en spik var 5. minut och en registrering av vindhastighet som minst sagt var slumpmässig funkar det nu perfekt. Tydligt är att skitkablarna vilka följer med stationen , som inte är skärmade, fungerar som bra mottagningsantenner för rf. Nu sitter där dubbelskärmat och allt är ok.
Här är en länk till en sida som beskriver modifieringen i detalj, vilken ger dig ett säkert och stabilt dataflöde från sensorern:
http://www.lavrsen.dk/sources/weather/windmod.htm
mats
Kategorier
PIPER CUB OCH BLUE PHOENIX
eller vad som hände när,
Francis stol ramlade ihop, när han satte sig.
Eftersom det var så fint flygväder lovade jag att hjälpa Francis med hans Blue Phoenix. Första flygningen gick bra, men vid andra acken hände en bisarr sak. När jag kastat iväg modellen och trimmat den kom Francis för att sätta sig i stolen där han brukar sitta när han flyger. Han sitter på grund av att han har vissa neurologiska besvär.
När han satte sig i stolen splittrades den i bitar med ett brak. Jag undrade ju om det var jordbävning och ägnade mig åt Francis på väg mot jorden. Jag var självklart rädd han skulle skada sig av det vassa plastsplittret. # sekunder senare kom jag på att modellen var i luften samtidigt. Problemet var att den var på väg mot marken. Jag fick nästan gräva upp den. Skador ? Sure baby, visst blev det skador. Jag tog hem modellen och ska laga den så han kan flyga i morgon igen.
För mig var det första gången en trädgårdsstol sänker en modell.
Bernhard har en liten käck Cub som vi varit spända på att se i luften och efter vissa besvär kom den upp. Den var svårstartad som alla taildraggers utan hjul, då stjärten släpade direkt på marken på en liten plastklack. Klart det inte går att kontrollera modellen på marken då. En fullständigt hjärndöd konstruktion.
Bernhard flög den bra och gjorde några landningar som gick fint.
Owe flög med sin U-Can-Do-3D kärra. Ett bra övningsflygplan.
Här är bilddokument som visar vad som tilldrog sig:
Owe fixar bränslesystemet.
Bernhards lilla Cub av något slag…L4 ??
Undrar vad gummibandet har för uppgift ? Tänk om man hade motsvarande på en fullskalaCub…..
Varför förser inte fabrikanterna modellen med ett litet sporrhjul i gummi? Det hade underlättat starten betydligt.
”Upp ska du antingen du vill eller ej” säger Bernhard.
Bernhard flyger sin Cub.
Cuben cruising.
Owe har ställt upp för en idolbild med sin U-Can-Do-3D.
Os .90 4st mer än nog kraft.
Francis förbereder sin Blue Phoenix innan den famösa händelsen med stolen som ramlade ihop.
mats
Kategorier
WINDFREE GLIDER
…det flög Risto från Orust med,
när jag var med honom på Hovs Hallar. Risto ringde för en vecka till mig och sa, han ville ha lite råd om Hovs Hallar och flygning där. Det slutade med, att han kom hit till Höka, smällde upp sitt tält och ska stanna hos oss några dar.
Efter allt var klart med tält och annat, åkte Risto, modell och jag till Hovet. Han var imponerad, av det han såg.
Inte kan vi flyga i denna lilla vinden sa han, men jag hävdade motsatsen. Det blåste ca 1.5-2.0 m /sek rakt på. Jag kastade ut och trimmade hans WindFree. Den såg lite konstig ut och det visade sig, att vingbalken var knäckt.
Med eller utan knäckt balk Risto flög i nästan en timma och var djupt imponerad av lyftet, trots det nästan inte var vind. Hans modell var byggd i slutet av 70-talet och var lite ärrig, men jag lovade fixa vingen och laska i en ny balk och repa torsionsnäsan.
Så nu har man fått en till modellflygare, som är tänd på Hovs Hallar.
Ett hang är ju inte som ett flygfält. Man måste behärska sin modell, man måste veta hur hanget funkar och man måste veta, hur man agerar vid landningen, som kan var nog så besvärlig med mask, folk och turbulens.
Så att flyga på hang är inte helt lätt.
Här är bilder från Ristos besök hos oss och på Hovs hallar med sin Windfree.
Risto monterar sitt 30 år gamla tält.
Jaha, då var det dags.
Med bara 2 gummiband satt vingen på nåder.
Risto njuter åt sin flygning.
Ristos WindFree erövrar Hovs Hallars luft
Risto på kanten av stora hanget. 90 m asl !
Detta kära läsare är en raritet !
Inte mannen tänker jag på, utan det han styr med.
En gammal klassisk Futaba modul 27 mHz sändare från omkring 1977 ! Det är grejor det.
Jag frågade om han haft problem på 27 mHz och Risto sa, att det hade han aldrig haft.
Kanske man skulle satsat på gammal 27 mHz utrustning i stället för 2.4 gHz??
Soumalainen lentäjä !!
WindFree buren av 1 m/sek på Hovet.
Risto fokuserad.
Kolla högervingen och den knäckta balken…..
”There she glides ”….
Nu går jag hem, sa Risto.
mats
Kategorier
TAYLOR CUB
Hur Taylor Brothers Aircraft Corp.
blev till Piper Aviation.
Inge Ahlin från Sala skickade lite bilder som visade
hans nya Taylor Cub, blev jag intresserad av dess
utveckling och vad som styrde utvecklingen
till den plats där den hamnade.
Under 20-30-talen var det många, som ville
konstruera och tillverka ett flygplan, som
Average Joe kunde köpa och hålla i luften.
Många försökte, men det stora problemet man
stötte på var motorvalet. Det fanns helt enkelt
inga lämpliga motorer i den storlek man önskade.
Det man ville ha var ju en enkel och robust motor,
som gav50-75 hk. De motorer som fanns på
marknaden var avsevärt större och avsedda
för kommersiella passagerarbolag eller så
fanns det surplus från kriget. De senare var
ofta olämpliga ur många synpunkter då,
de var framtagna under brådska och tillverkade
för att hålla inte 10-20 år utan en kortare tid.
Den motor som fanns i Amerika tillgänglig för
lättare flygplan, var en motor av fabrikatet Kinner.
Den gav 90 hk och var relativt pålitlig.
Problemet var, att den var väldigt dyr och därmed
hade den brutit mot en av målsättningarna,
man hade satt upp för ett varjemans flygplan.
En av männen som konstruerade lätta plan
enligt ovan, var Clarence Gilbert Taylor.
Han bildade ett företag ihop med sin bror Gordon,
som hette The Taylor Brothers Aircraft Corp
och de höll till i New York.
Första planet man konstruerade hette Chummy
hade en 9-cylindrig stjärnotor på 90 hk,
som inte var pålitlig. Vid en demonstrationsflygning
för en kund kraschade Gordon flygplanet och slog
ihjäl sig. Clarence hittade nya finansiärer och
flyttade sin fabrik och började seriproducera
”Chummy” flygplanet som då utrustades med en Kinnermotor.
Bröderna Taylors första plan ”Chummy”.
Byggdes i två ex varav det ena havererade och slog ihjäl en av bröderna.
Man tillverkade 10 stycken, men med börskraschen
på Wall Street 1929 försvann alla möjlighter att
driva projektet vidare.
Räddningen för Taylor var att ett oljeföretag,
som ägdes av Ralph LLoyd och Thomas Piper.
Dessa steg in och finansierade verksamheten.
Detta var första gången namnet Piper dyker
upp i världen av flygplan. Efter diverse
ekonomiska turer och konkurser återuppstod
företaget 1930.
Det ägdes då av Bill Piper.
Så här såg deras första logo ut. En björnunge=Cub.
Det första planet Taylor konstruerade var E-2 Cub.
Man kan säga, att detta var UrCuben, som ju
gav ideér till de senare utvecklingarna av Cubarna.
Motorn var en 9-cylindrig stjärnmotor,
som gav ca 40 hk och provflygaren av planet
hade bara lovord för planets egenskaper och
motorn. Taylor hade nu nått ett av sina mål,
nämnligen att konstruera en enkel maskin,
som var enkel att flyga och underhålla.
OriginalTaylorCuben med en 9-cylindrig Salmsonmotor.
E 2 som var den första serieproducerade Cuben..
Instrumentering i en E-2. Att säga att den var spartansk är ju inte att överdriva.
I början av 30-talet kom ett annat genombrott för Taylor.
Continental satte på marknaden sin nya A-40
4-cylindriga boxermotor.
Den gav ca 35 hk vid 2500 varv och utgjorde en
idealisk kraftkälla för lätta enkla plan..
Continentalmotorn som gjorde allt möjligt för konstruktörerna.
Dessa första serieproducerade Cubar kostade
1325 dollars. Företaget sålde enkelt sin Cub
med den nya motorn och allt jobbade framåt.
Då kom det problem med Continentalmotorn.
Den hade kullager som skar. Felet rättades av
Continentalfabriken och ordningen återställdes
.1935 märkte man , att E-2 Cuben närmade sig
sitt slut i produktionen och man var tvungen
att komma med något nytt.
En av de anställd ingenjörena,
som hette Jamonuneau, fick i uppgift att
modernisera modell E-2. Under tiden ingenjör J
konstruerade om E-2, så åkte Taylor in på
sjukhus och kunde inte övervaka konstruktionen
med sin chefsingenjör.
När Taylor kom tillbaka, visade det sig,
t J inte bara hade konstruerat om och förbättra
t E-2 Cuben, han hade konstruerat ett helt
nytt flygplan. Detta blev för mycket för Taylor,
som kände sig förbisprungen.
Emellertid sa Bill Piper till Taylor att antingen
accepterar du, eller sticker härifrån.
Piper kunde säga så eftersom det var
han som var huvudägare och huvudfinansiär
i företaget och han hade insett Jamouneaus
tekniska förtjänster.
Taylor hade bara att dra iväg och han
flyttade till Ohio, där han öppnade Taylorfabriken.
Den nya Cuben som J konstruerades,
hette J-2 Silver Cub.
Taylor E-2 Färgen var röd och silver.
En Taylor Cub. Cublogon sitter på fenan.
Toppen av en Franklinmotor.
Inte direkt någon rikhaltig instrumentering. Hittar ni hastighetsmätaren ?
Den sitter här på vingstöttan och är en vindmätare
som jag vet såldes hos Claes Olson här.
Det enkla är det bästa.
Planskiss E-2 Cub
E-2 Cub
Taylor J-2 Cub från ovan.
Taylor J-2 Cub
Piper J-3 Cub
Piper J-3 Cub
Piper J-4E Cub Coupe
Piper J-4E Cub Coupe
En lyxigare Cub Coupe.
Lite prestanda med de olika motoralternativen för Cuben.
Walter Jaeouneau stannade som konstruktionschef
och därför döptes planet efter honom.
Bokstaven ”J” i namnet står för Jamoeouneau.
Det vet väl de flesta inte skulle jag tro.
Man tillverkade mer än 200 J-2 Cubar,
tills man fick en eldsvåda, som brände ner
hela fabriken med alla ritningar , jiggar och fixturer.
1937 hade man flyttat och byggt en ny fabrik
i Lock Haven. Fabriken hade varit ett spinneri
och var stora lokaler som efter ombyggnad
passade flygplanstillverkningen väl.
I slutet av 1937 hade det tillverkats 300
Taylor Cubar och 358 Piper Cubar.
Sent 1937 introducerades J-3 Cuben.
En variant hette J-3 Cub SPort som var
utrustad med en Lycoming 65 hk motor.
Lycomingmotorn
I slutet av 30-talet steg produktionen och
efterfrågan kraftigt på Pipers Cubar och
man byggde en fabrik i Canada för att
möta efterfrågan.
Att lära sig flyga en Cub tog i genomsnitt 8 timmar !
Populärt i USA var ju de Barnstormers,
som åkte runt landet och hade flyguppvisningar
med Cubarna. De hade en annan version en
J-3 Clipped WIng Cub som hade mer aerobatiska
egenskaper med sin mindre spännvidd.
Här är några exempel på hur man flög:
Det gällde att ha fantasi för att vara en crowdpleaser !
1940 kom nästa version av Cub vilket var J-4.
Man kan säga, att detta var den första moderna
Cuben. Utrustad med en Lycoming 65 hk motor
var den en omedelbar success.
Den Amerikanska armen köpte ett stort antal
för observation och sambandsflyg.
En armeCub.
I Lock Haven byggde man under kriget
5569 J-4 Cubar i olika utvecklingsversioner.
L-4 som en av de militär J-4 versionerna
hette flögs även från hangarfartygsdäck
under operationerna i Nordafrika.
Inte så vanligt en Cub startar från ett hangarfartyg.
Efter krigets slut fortsatte man att utveckla
J-4 Cub med metallpropeller, hjulbromsar,
värme och ljuddämpare installerades.
Vidare gjordes den attraktivare utvändigt
med fler målningsalternativ. Efter modifieringen
kallades Cuben PA-12, vilket betyder
Piper Aviation och att det är den 12. modellen.
En Cub utrustad med skidor
En Continental A-40 motor
Till oss i Sverige tog ju Albin Ahrenberg in
amerikanska armesurpluscubar från USA.
Jag kommer inte ihåg priset, men de var billiga.
Det var dessa Cubar, som satte vingar på de
suktande svenska blivande piloterna i den
civila sektorn.
En Continental 65 hk motor som ju bland annat
satt i AhrenbergCubarna som han tog in efter kriget.
En Cub Coupe, där pilot och passagerare satt jämte varandra.
Så har var styrspaksarrangemanget i en Cub Coupe.
Taylor fortsatte att producera sina Taylorplan
till ca 1947, då fabriken lades ner.
Piper Aviation känner vi som kanske världens
största producent av privatplan.
Många av Pipers modeller är döpta efter
amerikanska indianstammar.
En glad dam med sin Taylor Cub på skidor.
I världen flyger fortfarande ett stort antal
Taylor Cubar fortfarande trots de är 75 år gamla !
De vårdas ömt och googlar ni på nätet kan ni hitta
obegränsat om Taylor Cub där. Inge Ahlin i Sala har
byggt en TaylorCub som han skickade några bilder på. Jag väntar på
resultat av provflygningen och lite bilder.
Här är de bilder jag fått:
Inges Taylor Cub.
Vet ni vad avgasrören är gjorda av ????
Nä det kan ni aldrig gissa !” De är gjorda av makaroner.
Denna färgsättning på Taylorcuben var standard. Silver och rött.
Utvecklingen av Cuben i sammandrag är att
Bröderna Taylor konstruerade den första
Urcuben E-2. Sen fick de dåliga affärer och
Bill Piper gick in i företaget. Under Taylors
sjukhusvistelse konstruerade chefsingenjören
Jamonuneau den nya Cuben. Taylor blev sur
och fick av majoritetsägarna order att acceptera
eller försvinn. Han stack och bildade ett nytt
företag som fanns till 1947 producerande
Taylorplan. Efter diverse turer, konkurser
och ägarbyten är det nu en man som heter
Ingram som driver resterna av företage
t mer eller mindre framgångsrikt.
Det gamla företaget bytte namn till Piper Aviation
och planen som Jamonuneau konstruerade
fick tillägget ”J”.
Sen är ju allt historia.
Kategorier
TARP FLYGDAGEN DEN 8 AUGUSTI
börjar ju närma sig.
Är du ute efter en modellflygupplevelse eller du är sugen att köpa nytt eller begagnat, så åk till MFC Tarps årliga Flygdag.
Du ångrar inte dig. Här visas allt.
Kolla deras hemsida:
Info ring mig.
mats
Kategorier
FI-1 SEGELFLYGPLAN
tillverkades i Halmstad…
nere vid Civila Flygfältet av ett legendariskt företag som hette Flygindustri.
Det kan sägas hur mycket som helst om detta företag, men det kommer sen.
Skriv in ”Flygindustri” i sökrutan upp till höger och du kommer att finna det mesta om flygindustrin i Halmstad under kriget.
Jag hade av en släkting, fått en komplett upplaga av Svenska
Turistföreningens Årsbok och har lyckats mala mig fram till 1947
, där jag hittade en artikel skriven av den legendariske journalisten och före detta skolchefen på Ålleberg Yngve Norrvi, som jag hade nöjet att träffa på NM i Segelflyg 1968 på Ålleberg.
Artikeln handlade ju om segelflyg, som vid denna tid 1947 var
synnerligen exotiskt och publikdragande. I denna artikel fanns
ett antal bilder där jag ”lånade” tre stycken.
Dessa bilder beskriver ganska väl den anda som då rådde för
mer än 70 år sen och som sätter segelflyget på sin plats i det
dåtida Sverige.
Jag tyckte bilderna säger mycket, så här kommer de:
Här ett foto från skolning med ett antal SG-38:or tvärs banan.
Googla på SG-38 så får ni veta mer, hur man flög på den tiden.
I banänden en FI-1, som tillverkats av FlygIndustri i Halmstad,
därav namnet. Plantypen finns att beskåda på Ållebergsmuseet
och var det först inom landet tillverkade segelplanet , som var
tillåtet för avancerad flygning.
Kan tänka mig att piloten som flög FI-1:an kände sig ganska kaxig
och kanske såg över axeln på de, som var tvungna att kana runt i
spjälstaketen SG-38 eller Anfänger.
Undrar om bilden är tagen vid Skarpnäcksfältet, men det finns det nog nån som vet.
Kolla åskådarna. Flyg drog åskådare redan på den tiden och jag minns , hur mycket folk som hängde vid staketet när Halmstad Flygklubb körde segelflygskolning med vinsch nere på Civila Flygfältet på Söder.
Fi-1 efter provflygning vid AB Flygindustri Halmstad.
Planritningar Fi-1
Polardiagram Fi-1
Här ser du den plywoodbakade nosen.
Nosspetsen var avtagbar. Innanför bogserkopplingen.
En Weihe bogseras upp av en De Havilland Tiger Moth från stråket på Ålleberg.
I bakgrunden Mösseberg. Skillnad mot nu är att träden vuxit upp på berget, vilket
ni kan se på mitt inlägg om IGG-träffen 2010. När man hänger efter bogserkärran
ska man hålla bogserkärrans vingar i horisonten sett från cockpit i segelplanet.
Är det månne pilotens Bella Donna, som står och sjunger Volare….??
Ja, jag är glad jag haft förmånen att fullskalasegelflyga mycket !
En Weihe glider över jordbruksbygden nära Stockholm.
Weihen till hör Skarpnäcks Flygklubb som fick den tilldelad 1944.