Kategorier
Teknik, allmän

CONTRAILS OCH SPETSVIRVLAR

 

 

 

 

Här ett perfekt åskådningsexempel

på strömningen efter en vinge.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Denna fina video med contrails  illustrerar hur luften strömmar efter en vinge.

Åskådliggjort genom den kondenserade vattenångan från motorernas
avgaser.

Man kan se den kraftiga nedåtriktade luftströmmen, som uppstår
efter vingen har ändrat riktning och hastighet på den luft, som
passerar vingen.

Vad som också är lätt att se, är hur luft transporteras från undersidans
högre tryck till ovansidans lågtryck över vingspetsen.

 



Vid denna strömning uppstår en vortex (virvel) i spetsen, vilken man
försöker minska  genom att använda winglets. Du kan se, hur
vortexen roterar inåt kroppen på respektive sida.

Alla virvlar kostar energi och att alstra lyftkraft kräver något,
som drar eller skjuter planet framåt.
Att skapa lyftkraft kostar motstånd.

Samma sak med spetsvirvlar, de kostar energi.

Kolla videon och begrunda.

Dessa virvlar uppstår, antingen du rattar en fullsize Airbus 380
eller en friflygande A1 modell.

Kategorier
Teknik, allmän

ATT BYGGA EN MILLS DIESEL 1.3 CC

 

 

 

 

En kopia på en Mills diesel

med egna händer och verktyg.

 

 

 

 

 

Hannes Illipe i Kungsbacka skickade mig en bunt
bilder från sitt byggande av Mills dieslar
1.3 cc.

Nedanstående två länkar innehåller det mesta,
ni behöver veta om motorn.

http://www.modelenginenews.org/cardfile
/hardinge.html

http://www.adriansmodelaeroengines.com
/catalog/main.php?cat_id=110

Hannes ville bygga den enligt originalritning och
han ville vevhuset skulle vara
sandgjutet med dess
lite grova yta.

Jag vet inte hur många han byggt, men han hade,
som jag tidigare redogjort med sig 
två till
SMOS-meetinget i Kungsbacka den 10. Juni.

Motorerna gick utan problem.

Mills 1.3 cc motorer finns att köpa nytillverkade i
replikaform.

Och det finns gott om Mills på E-bay till förmånliga priser.

Jag presenterar Hannes bilder utan kommentarer.
Man ser vad som sker.

Det är glädjande att se, att bygglusten och nyfikenheten
att ta fram en egenbyggd
motor fortfarande finns hos
modellflygare i Sverige.

Håll tillgodo med Hannes bilder på sitt bygge !

 

 

 

 

 

Egenbyggd modell – egenbyggd motor

 

 

Kategorier
Teknik, allmän

KONTRASTER

 

 

 

 

 

 

Två exempel på stort och litet.

 

,

Motorer har nog fascinerat de flesta av min generation,
då det under 
vår uppväxt var den tid,  då modellmotorerna
kunde bli var mans egendom.

Vi behövde inte vara högskoleingenjörer för att handskas med
dem, utan de 
  fungerade rakt ur kartongen.

Då det gäller stora, långslagiga och lågvarviga motorer,  minns
jag tändkulemotorerna 
på fiskebåtarna i hamnen i Halmstad.

Jag minns väsandet av blåslamporna,  som värmde tändkulan,
så den glödde, vilket i sin tur gjorde,  att motorn kunde startas.

Jag minns väsandet,   då man släppte på tryckluften,  som drog
igång motorn.

Ljudet på motorn när regulatorn sprutade in bränsle för
tomgångskörning minns alla som
har hört en tändkulemotor gå.
Motorn fick extra bränsle, gick ett par kraftiga varv och åkte
sen
i nerförsbacke  en stund tills nästa insprutning skedde.

Vi som stod vi kajen såg,  hur vibrationerna från motorn och dess
stora  svänghjul via båtskrovet
spred sig ringformigt i Nissans
svarta och platta vatten.

Då jag växte upp på en tvärgata i anslutning till kajen i Halmstad,
kommer jag ihåg, 
hur vi som bodde här kunde höra nästan alla
ljuden, som hörde till starten 
av en tvåtakts tändkulemotor typ
Skandia.
Det var så vid denna tiden,  att vår  miljö inte var belastad 
av
det vanvettiga trafikljudet vi har i dag, vi hade inte så mycket
fläktar som surrade
konstant, utan vi hade en tyst miljö.
Tyvärr kommer den aldrig tillbaka i det heliga 
framåtskridandets
namn…

Ett par intressanta notiser kan jag förmedla,  som de berättades
för mig av en 
skeppare på en av fiskebåtarna i Halmstad.

Under kriget rådde av förklarliga skäl brist på bränsle och smörjoljor.
Vad gäller smörjoljor,  gjorde man så,  att man tappad ur använd olja
på fat, 
så de tunga partiklarna sjönk till botten. Sedan hävde man
oljan och körde den genom diverse filter för återigen kunna använda
den.

Ett litet tillskott av ny smörjolja hade man,  som tillsattes den
filtrerade oljan.

Skepparen berättade,  att man kände på oljan mellan fingrarna.
Var det glatt 
och fingrarna gled lätt mot varandra, hade oljan
tillräckligt bra smörjande 
egenskaper. Men om det kändes strävt,
var det dags att kassera oljan eller 
skicka den på omdestillation.

Bränslet som användes normalt,  var mer eller mindre lättflytande
brännolja,  som eventuellt förvärmdes  
innan den sprutades in
i  cylindern.
Under kriget försökte man använda   i stort sett alla 
vätskor,
som kunde brinna under tryck.

Min sagesman berättade,  att de körde på trätjära utvunnet
ur tall- och granstubbar 
i Småland…

Det kan tyckas märkligt,  att man kunde köra på trätjära,
som ju är trögflytande,  
men genom att starta motorn på normalt
bränsle för att få upp temperaturen,  kunde man sedan slå över
till
trätjäran, som innan den sprutades in  värmdes till 70 grader,
då den var lättflytande.

Han sa,  att motorn gick bra på detta bränsle och det enda extra
arbetet,  var att trätjäran avsatte
avlagringar i bränslesystemet
och då speciellt i  den mekaniska insprutningen, på kolven och
fodret.
Detta krävde kontinuerlig rengöring och underhåll för att
säkerställa funktionen.

Att motorn fungerade på bränslet och smörjmedlet som
återanvänts, berodde ju på 
bland annat,  att motorerna var tillverkade
med mycket större toleranser än dagens  
supertäta motorer.

Undra hur man skulle lösa bränsleproblemet i dag med en Volvo
marinmotor ?

Kanske hade man kört på rapsolja.

Knappast på tjätjära från tallstubbar som har sina rötter nedgrävda
i  gruset på Smålands moränåsar…

Här kommer två videosnuttar på stort och smått inom förbränningsmotorvärlden:

En gigantisk stationär 4-takts dieselmotor.
Men roligast att iakttaga  är den synnerligen coola hunden.

Kategorier
Teknik, allmän Termikflyg

DET ÄR JU KLART ATT ALLT SLITS…

 

 

 

 

 

…eller hur en modell kan se ut …

efter 700 timmar i termik.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag är en mycket aktiv modellflygare, som tar till vara varje chans
för flygning.

Eftersom jag till 90% är segelflygare, vill jag ha N-NV vind för hangflyg
eller svag vind och solsken för mina termikmodeller.

Den modell jag flugit absolut mest, det är min gamla HyperAva från
Wladimir Models i Ukraina. Det är en modell, om rätt intrimmad,
som flyger sagolikt bra med absoluta topprestanda.

Jag inköpte den för 8 år sen hos Lennart/RC-Teknik och den är
still going stronger…efter 700 timmar i termik !

En modell man använder till den är avsedd för, det vill säga flygning,
kommer ju att slitas. Lite barskt vill jag säga,  att de som har de blankaste
modellerna, det är de med minsta flugna modellerna…

Min erfarenhet är, att mycket av skadorna uppstår, då man på
marken förflyttar modellen. Exempelvis man kör fena och sidoroder
i garagedörrstolpen, man kan skada modellen under transporten i
bilen.
De flesta skador jag fått är vid landningar ute i naturen. Vid oplanerade
landningar i okänd terräng är det lätt att hamna i en spretig buske med
vassa taggar, som perforerar klädseln. Vad gör jag då ? Små hål tejpar
jag med klar tejp, större hål klär jag om med en bit Oralight.

Jag klär inte om en hel vinge för ett enda hål. Om jag tejpar ett hål i
vingen, påverkar det på intet sätt flygegenskaperna.

Annat som slits på min Ava efter 700 timmar i  termiken är fastsättningen
av huven i kolfiberlaminat. Den åker ju av och på och efter ett par tusen
gånger, blir den sliten. Där har jag fått lägga på kolfiber, för att den

ska snäppa fast ordentligt. Dessutom har jag säkrat huven med en bit
persiennlina, så jag inte förlorar den, om den lossar.

Min motor, en gammal Mega har hängt med alla år. Jag bytte lager i den,
men det var troligtvis inte nödvändigt.

Vingfastsättningen med två M4 skruv slits också.
Skruvarna,
jag använder, Polyamidskruvar från Staufenbiel/Horizon,
byter jag med jämna
mellanrum.

Experter påstod,  att plastskruvar inte håller…Ja, de har hållit för mig i mer än 8 år
utan att gå sönder.

Baldakinen som håller stabben, har jag slågit  sönder, då jag stött emot min verkstadsdörr
och den har jag lappat ihop med kevlartråd och CA.

Sidoroder/höjdroderservo byter jag vid behov. Jag använder HK platta vingservo
med metallvxllåda. Lite tyngre, men de håller.

Bromsarna är fästa med speciell tejp med suverän vidhäftning, som jag fått tag i.
Dessutom har jag förspänt bromsarna med 0,3 mm pianotråd, så de hela
tiden strävar efter att hålla sig stängda. Servon för med sin arm upp bromsklaffarna,
vilket är ett mycket enkelt sätt att operera klaffen. Alltså servoarmen påverkar klaffens
insida direkt utan komplicerade linkage.

Alla de skador jag beskrivit, är inget, såvitt jag kan bedöma, vilket har negativt påverkat
de fina flygegenskaperna. Min HyperAva flyger precis så bra, som jag vill.

När mina vingar ser ut, som om det fått ett hagelskott och är fulltejpade, river jag av
klädseln, vilket är ett pillerijobb, då klädseln sitt riktigt hårt fast mot kolfibern
på spryglar och annat. Men med hjälp av ett blad till en mattkniv löser det sig med
hjälp av tålamod.

Då klädseln är väck,  passar jag på att räta ut bakkanten och reparera dellaminerade spryglar.

Sen efter omklädsel blir Avan som ny och redo för nästa 700 timmar i termiken.

Skulle min kära HyperAva gå till de sälla jaktmarkerna har jag en helt ny Ava Pro,
som bara är provflugen
och en annan fin 4-metersmodell som oxå är flygklar hängande
i min hangar.

Tja ovanstående lite av mina erfarenheter.

Ni ser, att D-boxen har varit i småsmulor och ny bit blivit inskarvad.
Klädseln säkrad med tejp mot D-boxen.

Här var det ett större hål i kläseln och då satte jag dit en ny bit Oralight.

Kolfiberbaldakinen som håller stabben har gått av. Lagades med kevlartråd och CA.

Biltemas tejp en räddare i nöden för modellflygaren.

Ibland kan bakkanten se ut som ett stormande hav.

Denna vingspets var i småsmulor, som ett krossat kexchoklad,
efter att modellen ramlade ner från en 15 hög gran

och naturligtvis landat på vingspetsen.

Bakkanten som är en bergochdalbana, rättar jag till,  då jag har av klädseln.

Vingfastsättningen med sina två M4 plastskruvar. Jag har satt på skydd i mitten
för enligt lagen
om allts dj-het slinter jag med skruvmejseln då jag spänner skruvarna
och då kör jag mejseln
genom klädseln…Nu blir det inga skador.

Undersidan vingen efter ett otal landningar på gräs och i stubbåkrar.
Det värsta att landa i ? Det är nyss slagna ärtåkrar. Ser ut som piggsvin
och går igenom vilken vinge som helst.

En skadad och tillfälligt stabiliserad bakkant.

Den reparerade D-boxen. D-box kevlar/kolfiber finns hos
Wladimir i längder du önskar. Även RC-Teknik kan fixa D-boxar.

Har du smällt en Ava,  kan du beställa i Ukraina precis den del,
eller den del av en del  du behöver.

Kategorier
Teknik, allmän

KNÄCKT KROPPEN…

 

 

 

 

 

…hur löser jag det ?

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ja, jag menar inte den egna fysiska kroppen, utan en glasfiberkropp
till en segelmodell.

Min Gillette hjulade på kanten nere vid Haväng vid Ravlunda och kroppen
knäcktes bakom vingen.

Brukar ju inte vara svårigheter att fixa till en bruten kropp, men i detta fall
var det svårt, då det var i stort sett omöjligt att komma åt insidan på
grund av modellens konstruktion.

Brotten var hyfsat snyggt, det vill säga inte alltför söndertrasat.

Detta faktum gjorde,  att jag hade goda förhoppningar att lösa problemet.

Alltså blev det till att fundera, ty kruxet var: Hur får jag in kolfiber på insidan ?

Jag funderade på att göra en plugg i frigolit, använda en ballong och pressa väven mot
kroppens insida, eller använda en modifierad cykelslang för samma ändamål.

Jag förkastade allt ovanstående,  för så här gjorde jag.

Först slipade jag insidan och tvättade med Biltemas aceton  för att få bort eventuellt
släppmedel,  så plasten skulle hugga ok.

Sen tog jag 10 mm breda kolfiberlister och klippte i ca 15 cm långa bitar.

Slipade listerna för att få bra yta och limmade listerna med CA på insidan
av den främre kroppshalvan. Det syns på bilden,  hur det blev.

Listerna sticker ut som en bunt tulpaner ur den främre kroppshalvan, vilket
gjorde,  att listerna kom att pressa mot insidan i den bakre kroppshalvan, då de skulle
sammanfogas
.Jag blandade till långsamthärdande, 24-timmars, epoxi och förtjockade

det en aning med microballonger. Sen penslade jag dels framdelen som redan var limmad
med plasten och jag blötte ner bakdelens insida med plasten. Dessutom la jag på epoxiplast
på kolfiberlisternas utsida, som skulle skjutas i  bakkroppen. Det garanterade, att listerna
förankrades bra.

Alltnog, jag förde ihop kroppsdelarna och fixerade positionen, så det blev rakt.
En koll in kroppen visade, att kolfiberlisterna var väl inlimmade.

Allt fick stå i ett dygn och jag körde en slipning vid brottet, för att därefter spackla med
epoxispackel . Ny väntan och ny slipning. När det såg bra ut, lade jag på
två bitar kolfiberväv runt kroppens utsida, som jag blött med plast.

Kolfiberväven penslades fast och sen kom det viktigaste och det är att linda plast
runt skarven. Jag hade inga plastband, utan jag använde Biltemas eltejp.

Man börjar linda i ena ändan och man lindar hårt. Det som sker då, är att överflödig
epoxiplast flyttas framåt och kryper ut, då man kommer till andra änden.

Epoxiplast som sådant ger ingen styrka, utan det är laminatet, som ger styrkan.

Efter ett dygns härdning,  av med tejpen och fram med våtslippappret.

Efter ett par slipningar och spacklingar var kroppen som ny. Man kan inte se
att den varit av efter målning med porfyllare, våtslipning och sen målning med
Biltemas hobbyfärg.

Japp, så här löste jag det och jag vet, det finns nog 1000 andra sätt att göra det,
men för mig var detta enkelt och det blev starkt.

Här kommer lite bilder hur jag gjorde:

 

 

 

Kolfiberlister inlimmade.

Limmade med Biltemas CA-lim + accelerator.

Delarna hopskjutna

…och fixerad i skarven med ett par droppa CA.

Efter 24 timmar slipning

Spackling med epoxispackel i skarv.

Slipning skarv och kropp före laminering med kolfiberväv.

Kolfiberväv lagd runt och lindat hårt med tejp för att fixera allt och få bort överflödig plast.

 

Resultatet efter avklädning av tejp.

Sedan ett antal spacklingar med epoxispackel och våtslipningar.

Det tycks ha…

…blivit till belåtenhet.

Efter sprutning med porfyllare och slipning…

…var det dags för ett par lager av Biltemas Hobbylack.
Så fin som nytt !

Kategorier
Teknik, allmän

NU BLIR DET SVÅRT…

 

 

 

 

…för nu ska vi ägna vår uppmärksamhet

mot fraktalernas värld…

 

 

 

 

Här kan du läsa om fraktaler.

Det är inte enkelt men,  det är fascinerande med de fraktaler,
vi finner i naturen.

Fraktaler, en never ending story…

Jag tog lite bilder som illustrerar begreppet fraktaler.

Intressant att förstå ? (se) hur naturen utvecklas enligt matematiska
regler.

Vem har ställt upp reglerna kan jag fråga mig ? Eller vad är avsikten
med utvecklingen av fraktaler
i naturen ?

Häng med och fundera…för det tål att tänka på.

Svartvitt foto…kontrasternas uttryckssätt.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kategorier
Teknik, allmän

FÖLJ MED TILL AERODYNAMIKENS FANTASTISKA VÄRLD…

 

 

 

 

…och upptäck att en boll kan flyga,
som rör sig genom en gas eller vätska.

 

 

En vinge, en gris, ett balsaflak eller en boll som rör sig genom luften
och roterar, kommer att få ett speciellt rörelseschema. Om vi tar
exempelvis i denna videon, så ser ni att bollen, om den släpps
i stillhet utan rotering, då faller den i stort rakt ner.

Men om man spinner bollen då den faller, kommer den att få en framåt-
gående rörelse.

Det beror på Magnuseffekten.

Se nedanstående instruktiva video då en boll släpps med och utan rotation.

Fallet beskriver mycket bra vad de två vetenskapsmännen Kutta -Joukowskiy
hävdade, då de beskrev strömningen runt olika kroppar i gaser/vätskor.

Ett balsaflak som du släpper från Eiffeltornet kommer att flyga
i cirklar under ett roterande
runt sin längdaxel.   Det är ett uttryck
för begreppet “Cirkulation”, som innebär att
luften får en cirkulär
rörelse runt ett föremål som rör sig.

Luften kommer att transporteras “underifrån” på balsaflaket och
tillföra energin till ovansidan. Enligt Bernoullis Lag vet
vi att ökad
hastighet på en vätska eller gas med för lägre tryck. Lägre tryck
medför ökat lyftkraft
och förutsättningar något vi kan kalla flyg.

Efter ett roterande balsaflak har du en nedåtriktad luftström.
Alla kan vi Newtons Kraftlagar och förstår vad det innebär för
balsaflakets 
flygegenskaper.

Översatt till verklighet, så kommer vi ihåg de små planen
av plast
med roterande vingar med en längsgående S-formad profil,
som hängande i ett snöre flög i
lagom vind. Då jag var ung var dessa
mycket allmänna på stränderna under ett kraftigt svirrande
surrande ljud.

Vill du läsa om lyftkraft och andra aerodynamiska begrepp så klicka på länken.

Då kommer du att få läsa en lysande artikel av docenten i teoretisk fysik
Hans-Uno Bengtsson,  född i Lilla Tjärby nära Laholm,
som var verksam
vid Lunds Universitet och som var en flitig gäst som folkbildare i TV.
Hans-Uno var även en ivrig pilot som flög sin egen Cub.
Tyvärr avled Hans-Uno alltför
tidigt.

Ta dig tid och lyssna på Hans-Unos “Sommar” program från 1999.

Nedanstående bild visar luftströmmen runt en profil.

Observera den klart nedåtriktade strömningen vid bakkanten
och omslagspunkten (där luften “delar” på sig och där luftströmmen “förenas”.)
under nosen och vid bakkanten markerad av ett vitt streck.

 

Kategorier
Teknik, allmän

GEOCACHING…

 

 

 

…vad kan det vara ?

 

 

 

 

 

Bildresultat för geocaching

 

 

En av mina modellflygkamrater, Ingvar Nilsson i metropolen Brämhult, berättade att han
var mycket aktiv inom hobbyn “Geocaching”.

Jag är helt okunnig om denna form av aktivitet, varför jag bad Ingvar att skriva lite om det här på bloggen.

Det har väl inte så mycket med hangflygning att göra,  mer än att utövarna flyger och far runt…

Jag har hämtat allmän information om begreppet Geocaching från en svensk hemsida, som du hittar här.

Här följer ett utdrag från ovanstående sida om geocaching:

” Geocaching är en sysselsättning,  som passar för alla, som äger en bärbar GPS-enhet.
Man kanske kan kalla det för en modern version av gömma nyckeln eller skattjakt.
Någon gömmer en burk eller liknande någonstans, med en loggbok och en penna
som viktigaste innehåll.

Så noggranna koordinaterna som möjligt till gömman
publiceras, ibland tillsammans med ledtrådar på en webbplats på Internet.
Intresserade kan sedan leta upp gömman, geocachen, och anteckna sig i loggboken.
När man är uppkopplad nästa gång,  loggar man också på sidan på nätet, så att
alla kan läsa loggarna utan att leta upp gömman i fråga.

Man kan ta ett föremål från cachen, men bara om man lämnar ett nytt föremål i utbyte.
Dessa föremål kallas bytessaker, eller bytesföremål. En bra riktlinje är, att alltid
lämna någon av minst samma värde, som det man tar.

Ibland utvidgas cachen till en så kallad multicache, där man måste besöka flera
olika gömställen på vägen till slutmålet. Man arrangerar  träffar (s.k. events)
för utövare av geocaching, där koordinaterna för platsen där man skall mötas
läggs ut på samma sätt som för en vanlig gömma,  men med tillägget att de bara
gäller ett visst datum och klockslag. Olika event kan ha olika inslag, t.ex grillkvällar,
städträffar (s.k. CITO-event), föreläsningar, etc.

Geocaching är ett sammansatt amerikanskt ord,  som består av GEO från det
grekiska geo som betyder jord, mark och CACHING från det engelska ordet cache,
som betyder gömställe. Uttrycket används också inom datavärlden för att
beskriva att datorn tillfälligt gömmer undan något. En svensk direkt-översättning
av geocaching är svår, men ett uttryck som beskriver företeelsen kan vara
“Skattjakt-med-GPS”. ”

Ingvar Nilsson skriver:

Vad är ett GEOCACHINGEVENT ?
Förutom modellflyg och veteranmotorcyklar är geocaching ett av mina intressen.
Jag som skriver – Ingvar Nilsson – har valt att inom geocachingvärlden kalla mig “ vovvelivovven “.
Vad är då geocaching?  Det går att läsa mer om geocachingen i allmänhet på  http://www.geocaching.se ,
men det går i korthet ut på att med hjälp av GPSmottagare leta upp en gömd “burk” som innehåller en loggbok.
I loggboken skriver man sin signatur och dagens datum och placerar sedan tillbaks burken.
Vill du veta mer kan du söka på webben, men detta skall handla om s.k. EVENT ,  just nu förbereder
jag mitt event 27:e januari vid Kypegården i Borås
Här ovan är 2 foton från ett vinterevent i Alingsås för något år sedan. 
Mycket folk och viss trängsel runt korvelden.
Här är ett annat event i Krakow, Polen. Eventarrangören “Lady Murazor”
har inte grilleld utan vi
träffas på en öppen plats i centrala sta’n. Vi samspråkar och byter
TBs (Travel Bugs) och v
i är flera som inte pratar polska, engelska funkar fint
Här pratar Lady Murazor om en viss byggnadshistorisk epok inom arkitekturen.
Efter detta är själva eventet slut men nu skall vi logga en
s.k. Where-I-Go-cache som hon skapat. 
Här är vi tillbaks i Borås (Kransmossen) – Eventarrangörens familj har bakat
bullar och kokat kaffe som vi alla bjuds på – här syns “Utmarkstroll”
Freddan med dotter hälsa oss välkomna.
Ett event till i Borås – här syns litet grillning, men vad gör man borta vid björken?
Jo – här skall loggboken signeras (precis som vilken vanlig cache som helst
så finns här en eventloggbok). Bara det att arrangören “Cykelharen” här
har satt loggboken en 6-8 meter upp i en björk. Men han har riggat med
rep och lånar ut grejer så vi som inte har egna klättersaker kan få prova på att
utöva repklättring.
Cykelharen – ja det finns många som vill skoja – här är en skylt på RV27 som fått
en cache till cykelharens ära, litet öron och svans.
Tyvärr är denna cache borttagen (arkiverad) sedan vägverkets humorbefriade tjänstemän tagit
bort skylten och ersatt med en P-skylt (som ju inte alls varnar för en korsande cykelbana
Apropå skyltar – denna är ju lustig.  Ålgårda norr om södra Lygnern.
Här äter vi tårta så vi storknar.
Tårteventet i Skene – synnerligen poppis bland oss litet lönnfeta.
Här hälsar eventarrangören “Enastående” oss
välkomna och berättar om sitt intresse för tårtor.
Ibland spöregnar det – här knôr vi in oss i en grillstuga i Limmared.
Här var det så trångt att det var svårt att skriva i loggboken…

 

Jag nämnde att man byter och loggar TBs på event. Här håller jag upp en TB (TravelBug)
som är en loggbar vadsomhelst som skall resa omkring i världen. Just här är det ett s.k.
Coin där ägaren vill ha foton med scoutanknytning -därför tog jag på mig min BP
(Baden-Powell  – alla som läst Kalle Anka vet att scouter har denna hatt – en BP).
Inom geocaching är det mesta loggbart…
här är ett av “AnkiÅ”s loggbara örhängen.
Här en karta som visar var en annan TB varit. Just nu är den i Jämtland.
Man räknar samman sträckan den färdats. Denna har rest 72227.9km
En del har gått till överdrift…
Någon skall ju vara värst…
Det känns som jag kommit från ämnet med geocachingevent –
jag återgår till eventköret med denna TB som är min egen “vovvelivovvens Korv-20a”
. En teleskopisk grillpinne. När jag lånar ut den så räknar jag med en logg
“Discovered” på den som tack.  En typisk event-grunka…
Mitt senaste event – “Vintertidsmorgonkaffe i soluppgången”
. Vi samlas vid Hagö (vid sjön Såken, norr om Hillared) för att se solen gå upp en timma
tidigare än vanligt – eller gick den upp en timma senare?
Här är alla deltagare som masat sig ur sänghalmen sysselsatta med att programmera
in 10 st nya geocacher som ännu inte blivit officiella.
Utsikt från en av de nya cacherna – fotot är dock inte taget denna eventmorgon.
Jag avslutar här med ett foto taget med UltraViolett ljus. Det är ett spår man skall följa i skogen.
de små trådarna är svåra att se, men med en UV-lampa syns de förträffligt.
Detta var en de nya cacherna på mitt allra första egna event – Midvintermörkereventet Nymåne 2014.
Cachen heter KassaskåpstjUV…  och här är det kassa skåpet mitt i skogen…
Det kommer mera om det event som är fredag 27:e januari.  

Ingvar

Bildresultat för geocaching
Länk förening västkusten.
Kategorier
Teknik, allmän

DU KAN JU FUNDERA LITE ÖVER…

 

 

 

 

 

… hur denna maskin fungerar, som har 99 % verkningsgrad, 

enligt vad konstruktören hävdar.

 

 

 

En norrman har konstruerat en maskin med verkningsgrad högre än 99 %…
Låter fantastiskt, men tills motsatsen är bevisad, får vi tro konstruktören.

Framstående fysiker vilka har studerat maskinen, som enligt  konstruktören är en
“Evighetsmaskin”, Perpeetum Mobile, det vill säga en maskin som producerar
mer energi, än den konsumerar,  kan inte nöjaktigt förklara dess höga
verkningsgrad.

Människans dröm under flera hundra år, en maskin som inte kräver någon
energitillförsel.

Det närmaste vi kommit med en maskin som producerar energi ur exempelvis
vatten utan nedsmutsning, får väl var de korta miljondels sekunder då man
i enorma experimentella anläggningar lyckats genomföra fusion av atomer.

Kolla videon och försök förstå !

 

Kategorier
Teknik, allmän Termikflyg

STORSEGLARE…STORA SEGLARE…

 

 

 

 

 

…och lite…annat.

 

 

 

 

 

SONY DSC

 

Förresten, när är en modell stor nog att kallas “storseglare” ?
jag vet inte, för allt är ju relativt eller… Har jag en 5 m modell och du
kommer med en  modell med 10 m spännvidd,  är min då en storseglare ?
Eller blir min en “Lillseglare”  i jämförelsen…spelar ingen roll, för
huvudsaken modellerna flyger bra.

Allvarligt talat, så vet jag inte,  då en segelmodell går från “Seglare” till
“Storseglare”. Fast jag vet,  vad en storseglare på havet är.
Robin Knox-Johnston är en storseglare, som varande den förste att
singlehanded runda alla kapen.
  Ja, han heter nu egentligen Sir Robin ,
eftersom
han fick titeln sig  förlänad av ER II.

Stora segelmodeller tycker jag utstrålar en inbyggd “mäktighet” genom
sitt sätt
att röra sig i luften. En stor modell har ett mera skalalikt rörelsesätt,
om du jämför med en
liten modell. Det är fysikens lagar…

En modell med 1.5 m spännvidd beter sig med nödvändighet nervösare
och livligare i luften, 
med tanke på hur  turbulensen påverkar modellen.
En storseglare skrider mera fram i lufthavet.
J
ag ser inte ner på små modeller, men de kräver sin man,  för att kunna
flygas skalenligt.

På Ålleberg brukar man ha ett IGG-möte varje år,  i regel kombinerat med
motorbyggarnas träff.

Det är alltid en högtidsstund att få  komma dit och gå omkring och suga åt
sig alla
intrycken och sukta och drömma efter modeller man ser…
En riktigt stor storseglare är dyr. Jag talade med en en pilot,  vad en
storseglare  med 8 m spännvidd
kostade inklusive allt, radio, telemetri,
servo och annat…. ca 100000 kr…
Gränsen uppåt kan man inte definiera, för det finns ingen gräns.

Fast att flyga en segelmodell för 100000 kr kräver en del. Jag tänker på
en  sådan sak som
radion. Den måste vara 100% pålitlig. Jag skrev radion,
men borde kanske skrivit de elektroniska kommunikationssystemen,
eftersom allt idag är integrerat till en enhet.

De som flyger stora och dyra modeller verkar vara mera känsliga för trender
inom rc än vad söndagsflygarna är.  De är villigare att byta rc-anläggning.

Ja, bara en lite reflexion från min sida…

Detta har jag sett,  då jag besöker meetings i Tyskland varje år och
märker trenderna. Trenden har varit
tilltagande sen 2.4 gHz kom på
marknaden.

Förr i tiden körde de flesta tyskar med Graupner MC-24 Gold Edition då
frekvensen var 35 mHz. Man körde med samma invanda grejor år efter år.
Det var stabilt och fungerade. Själv flög jag Futaba på 35 mHz i nästan 30 år
utan ett enda problem. Sändaren , Guld-Futaban, var den sändare,  som
hade den absolut bästa spakmekanik,  jag  upplevt.

På 2.4 gHz har man använt mycket Futaba, Multiplex och de nya Graupner
för 2.4 gHz.

Stabilt är det minsta man kan säga om 2.4 gHz. Med det menar jag,  att
sättet att
överföra info mellan enheterna i rc-systemet ändras titt och tätt.
Det medför att
delarna från de “gamla” systemen  inte är kompatibla med
de nya. I dag måste man ha samma fabrikat på alla delarna, annars funkar
det inte. Bra för fabrikanten, för han kommer att tvinga konsumenten att
hålla sig till hans fabrikat, men dyrt för konsumenten. Det kostar pengar
att uppdatera sig i dag, om du ska köpa 10-15  rx..

På så sätt var det lättare förr.

Sista året var den starkaste trenden,  att många piloter i Tarp,
hade gått över till och använde  Yeti rc-anläggningar med tillbehör..

Jag undrar varför och vad blir det nästa år?
Taranis  ? Eller bara för att Taranis kan lika mycket,  eller mer än de “fina”
märkena till 1/5  av priset, så kan det ju helt enkelt,  inte var nåt att ha eller ?

Tänk om vi haft kvar 35 mHz fast med 2.4 ghz  möjligheter ? Det tror jag,
hade
varit smaskens. 35 mHz har  för modellflygare definitivt bättre
vågutbredning.

Nåväl,  var och en styr,  med det han själv vill. Jag har aldrig haft
någon  storseglare, utan det största
jag har nu , är ett par 4 m lättseglare.

Fast jag flyger lika gärna med min trogna Blue Phoenix. Den sviker mig
aldrig och har utomordentliga kvaliteter i en sällsynt lyckad kombination.

För mig  spelar det ingen roll,  vad jag flyger,  eller hur det ser ut,
bara det flyger bra !
Det är funktionen,  som är viktigast för mig. Sen må det vara stort
eller smått.

Jo, en storseglare har ytterligare en  fördel …den syns bra i skyn !

Sista året har jag haft problem med min syn, svårt att fokusera,
ljuskänslig osv och det visade sig, att jag 
har grå starr.

Ska opereras på inom en vecka från nu.  Sen kan jag flyga Blue Phoenix
på 800 m höjd utan problem…!

Lite bilder på fina segelmodeller från Ålleberg, och IGG-meetinget
där samt från Tarp i Tyskland.

Hoppa in i baksits, knäpp fastbindningsremmarna,  ta på kepsen
och häng med !

02-jun-05-2010-11-43-amcanon-canon-digital-ixus-100-is4000x300032341

 Duo Discus från Schempp-Hirth,

SONY DSC

En ASK -21 från Schleicher.

07-jun-05-2010-02-11-pmcanon-canon-digital-ixus-100-is4000x300032043

IGG Ålleberg

04-jun-05-2010-12-35-pmcanon-canon-digital-ixus-100-is4000x300032378

Bogsering förbereds.

03-jun-05-2010-11-44-amcanon-canon-digital-ixus-100-is4000x300032351

Turnaroundtiden för bogserkärrorna var mycket kort.

43-1616x108012666

Wilga, polsk stol-kärra,  perfekt för bogsering.

SONY DSC

Jamen, storseglare är ståtliga !

SONY DSC

ASK-21 in för en perfekt sättning.

SONY DSC

Duo Discus
När jag såg bokstäverna på fenan,  “zu“, startade det omedelbart
den avdelningen  i min hjärna,  som har hand om de prepositioner,  vilka
på tyska styr dativ. Jo jag kommer ihåg alla, trots jag lärde det för 60 år sen.
Två  bokstäver hämtar,  nästan utan att jag kan värja mig,  fram hela listan med
prepositioner.  Precis som en betingad reflex. Jag kände mig som en av Pavlovs
hundar efteråt, då min hjärna tyst hade rabblat upp propositionerna.
Jo, man kunde lära ut redan 1955.

SONY DSC
Hangaren som IGG disponerar under sin träff.
Till vänster hangaren där motorbyggarna håller till.

SONY DSC
                                                                                     Dimona motorseglare

SONY DSC

Mekaniken för en infällbar elmotor på en segelmodell.

SONY DSC

Start.
Tänk vad elen gjort det mesta enkelt .

SONY DSC

Take-off

SONY DSC

Motorn på väg in i kroppen.

SONY DSC

För att vi ska komma ner på marken igen…en friflygande OT-modell,
där kroppen är utskuren ur ett solitt stycke lind ! 
Mästerverket utfört
av Markku Tähkäpää,  en virtuos modellbyggare !

SONY DSC

En av de i Tarp som bygger,  så det blir som ett konstverk !

SONY DSC

En Reiher III…byggd i balsa, plywood och furu.
Klädd med siden.

SONY DSC

…som här bogseras upp..

SONY DSC

..och den flög mycket bra, det jag kunde bedöma från marken..

SONY DSC

                               En Fox lägger sin rökspår.

06-jun-05-2010-01-40-pmcanon-canon-digital-ixus-100-is4000x300032023

Utsikten mot Falköping/ Mösseberg från Västhanget.

01-jun-05-2010-11-07-amcanon-canon-digital-ixus-100-is4000x300032295

Den här bilden blir svår att upprepa, ty platsen jag fotograferade från,
startbryggan, den är riven och uppeldad…

42-1616x1080200155

En av mina Blå Fenixar…i färdigställning
en dag på Platån,  då det var 0.5 m/sek vind.
Men det gick att flyga i alla fall, bara man tog motorn
till hjälp i starten,  så jag kom upp 10 m över kanten.

SONY DSC
                      …jag har byggt tre stycken…och jag har samtliga kvar i flygbart skick.

SONY DSC

Blue Phoenix svävar över fä och hav…

SONY DSC

HippieKristoffer flyger glad i hågen…en mycket duktig skärmflygare,
som flyger sin skärm,  som vore det en lek.Men det ligger mycket erfarenhet
och kunskap bakom hans avslappnade sätt att behärska sin skärm.

SONY DSC
                                                                                             Start !

SONY DSC

En vacker Spallinger S-18 II i  termiken över Ålleberg.

SONY DSC
                                                                             Påminner om Minimoa…

SONY DSC

…eller ska vi säga ett typiskt segelplan från mitten av 30-talet…

SONY DSC

SONY DSC

Hur som helst så är planet vackert !

SONY DSC

Jag tror denna Bergfalke II var till salu.
Ångrar jag inte köpte den  :=(

SONY DSC

                               Som ett pilvingat jaktflygplan…hussvalan.

Kategorier
Teknik, allmän

GRIMETONS RADIOSTATION

 

 

 

 

Flyg med till en del av UNESCOs Världsarv.

 

 

 

 

 

 

 

DSC04529

 

 

 

 

Vi åkte till Grimeton i går i det varma vädret, för att se på radiostationen.
Trots varande sändareamatör sen många år, hade jag aldrig varit där.

Vi har ju sett den stora anläggningen med sändarantennen på sina sex
mer än 120 m höga torn många gånger, då vi passerar på E6.

Anläggningen ingår sedan 2004 i UNESCOs Världsarvslista, vilket är unikt.
Denna utmärkelse ställer krav på skötsel och hantering från ansvariga
myndigheters sida. Dessutom läggs mycket frivilligt arbete ner.

Anläggningen är imponerande i sin storlek, vad gäller allt !

Hur man kunde montera  och resa de höga masterna på 20-talet,
det är svårt att förstå. Men,  man behärskade mekanik och teknik
redan då.

Hela anläggningen stod färdig 1924 och fungerade exakt som
planerat.

Det jag lade märke till,  var de vackra stationsbyggnaderna,
som hade ritats
av arkitekt Carl Åkerblad.

Anläggningen byggdes för att kunna upprätthålla telegrafikontakt
med USA via den amerikanska stationen på Long Island. Speciellt
under Andra Världskriget var den viktig, då all trafik via den trans-
atlantiska kabeln var avbruten.

Under sitt bruk modifierades teknik och handhavande kontinuerligt.
Mottagarens antenner fanns vid Kungsbacka och de var milslånga.

Man hade mottagarantennerna separerade från sändarantennerna
för att undvika störningar.

Fram till 1980 användes antennerna  för signalering till våra ubåtar.
Att skicka radiosignaler till ubåtar i u-läge kräver mycket låga
frekvenser,
just vad Grimeton kunde leverera. Frekvensen Grimeton
sände på var 17.2 kHz, vilket innebär en våglängd på 17000 meter.
Betänk att våglängden på din radio hemma ligger på ca 3 meter.

Nu,  som varande museum,  är anläggningen anpassad för besökande
och är i  mycket fint skick. Varje år i början av juli provkör man
Alexanderssongeneratorn, vilken är den del,  som skapar radiovågorna
mekaniskt i stället för elektroniskt.

Just vid den årliga körningen är det många sändareamatörer ,
som
lyssnar efter signalen SAQ och som skickar en lyssnarrapport tillbaka.

Har du aldrig varit där rekommenderas ett besök på detta fina
minne från mitten av 20-talet.

Det finns en mycket välskriven artikel här,  om du vill läsa och få fakta.

DSC04517

Beviset

DSC04757

Den nya byggnaden.

DSC04806

Moderna tider…

DSC04615

Urkunden från UNESCO

DSC04814

Stationsbyggnaden till vänster och till höger huset där amatörradiostationen finns.
Amatörstationens signal är naturligtvis SK6SAQ

DSC04825

Den vackra stationsbyggnaden

DSC04837

Här hänger en loop-antenn för amatörradiostationen.

DSC04846

Här syns den nya servicebyggnaden.

DSC04542

De vackra byggnaderna ritades av  arkitekt Carl Åkerblad.

DSC04528

Man utför ett kontinuerligt underhållsarbete på masterna.
Kolla männen i korgen, som höll på att måla.

DSC04687En vridbar Logperiodisk antenn.
En sådan antenn fungerar på ett brett frekvensspektrum

DSC04694

Matarpunkten för radioenergin. Rejäla doningar behövs
då man kanske kör 150 kW.

DSC04704

Trattarna som syns,  är för att förhindra överslag
av de mycket höga
spänningarna i antennen.

DSC04707

Antennsystemet för sändaren är komplicerat.

DSC04714

Hur fick man upp toppdelen…

DSC04781

Någon spanar mot skyn…

DSC04789

Olika arbetskorgar.

DSC04816

Delar av antennerna över jord.
Under jord är nedgrävt miltals med tråd ingående i antennsystemet.

DSC04673

Del av ett slutsteg med keramiska rör.
Till vänster det som liknar propellerblad, det är en
avstämningskondensator. Rejäla don behövs för att
hantera de mycket höga spänningarna.

DSC04674

Halmstads Nya Verkstadsaktiebolag installerade denna travers 1928.
Fungerar fortfarande. Efter 88 år…

DSC04678

Delar av sändaren och manövreringsenheter.

DSC04681

DSC04556

En sändare från Rhode & Schwartz för vad som kallades VHF-bandet.

DSC04564

Sätter man lika fina skyltar på maskiner i dag ?

DSC04567

Alexanderssonsgeneratorn. Eller rättare sägt -alternatorn.
Till höger elmotorn som driver alternatorn.
Den stor runda delen är det,  som skapar radiovågorna,
då den roterar med viss hastighet.

DSC04572

Operatörsplats

DSC04574

DSC04578

Sändare från 50-talet ?

DSC04581

DSC04585

En operatörsplats med fjärrskrift och telegrafi.

DSC04589

En telegrafinyckel från LM Eriksson.

DSC04594

En remsskrivare för telegrafi som skrev ut tecknen på en pappersremsa.
En vid den tiden mycket vanlig maskin. Mycket använd inom järnvägs-
väsendet

DSC04597

Fabrikat LM Eriksson. Ett genuint hantverk.

DSC04617

På 20-talet gjorde man reklam för radiorör på ovanstående sätt.

DSC04624

Principskiss på maskineriet.

DSC04627

DSC04633

Två snygga skyltar

DSC04654

En reostat för induktionsmotorer.

DSC04657

skrivare

DSC04661

Del av antennsystemet med namn på riktning…

DSC04740

En damm, som inte är för estetiskt ändamål, utan den innehöll kylvatten
till de delar i en sändaranläggning som blev varma.

DSC04750

DSC04802

Platschefen

DSC04821

 

DSC04665

Mottagarantennernas utbredning.
Som ni ser, de är långa.

DSC04669

 

Kategorier
Teknik, allmän

HELSINGÖRS SJÖFARTSMUSEUM

 

 

 

 

Inte trodde jag,  det var så imponerande.

 

 

 

 

 

 

 

DSC04222

 

Information som nått mig hade sagt,  att Sjöfartsmuseet i Helsingör
var värt ett besök. Sjöfartsmuseet, som förut fanns på Kronborgs Slott,
hade flyttat till ny plats,  där Helsingörs Skibsverft förut funnits.

En likaledes sjöfartsintresserad arbetskamrat, ville åka med och
pensionärsexpressen for i lugn takt iväg till
parkeringshuset vid
Stadsteatern i Helsingborg. Sedan en promenad
till färjan, där vi
som pensionärer åkte tur och retur för tror jag 42 kr…

Inte behövde vi trängas ombord. Det var inte som för 20 år sedan,
bron inte var byggd. Tiderna förändrar verkligheten och människors
vanor.

Första uppgift var att rycka lite dansk valuta ur automaten och sen
sätta kurs mot varvsområdet. Du kan växla vid Forex jämte
järnvägsstationen eller dra pengar ur automaten runt hörnet.

De styrande har gjort väldigt fint nere vid hamnen. Det är ju
tacksamt,  att göra något där med tanke på Kronborgs vackra silhuett.

Man kan säga,  att de gamla varvshallarna finns kvar i ombyggt skick
och utgör tillsammans med sjöfartssamlingarna ett kulturellt centrum
för just sjöfart och dess olika undernäringar.
Vad vi omedelbart reagerade på,  var arkitektens djärva ide, om hur
byggnaderna skulle kunna fungera tillsammans både praktiskt
och estetiskt.

Det  hade allt blivit förträffligt. Sjöfartsmuseet var nerbyggt i marken…
och under vattenytan. Detta hade kostat mycket pengar, naturligtvis,
vilket de flesta kom från från Maersk redare, McKinney-Möller.
Museet var fyllt av innovativa lösningar av överraskande art.

Vidare hade arkitekten använd befintliga anläggningar,  som fanns
på varvet för att skapa rymd och ljus.

Det tar ca 2 timmar att släntra igenom anläggningen, som är uppdelad
i avdelningar. Fartygsmodellerna är utsökta och speciellt den stora
modellen av Maersk containercarrier. Modellen är ca 6 m lång och
vad den kostat att tillverka…mycket pengar vill jag lova, med tanke
på det antalet mantimmar som krävts.

Vid museet finns en restaurang,  som sörjer för den lekamliga spisen.
Vi klämde emellertid 2 danska pölser vid Havnekiosken.

Inträdet till museet kostar 100 kr. Men eftersom vi är pensionärer
fick vi rabatt först till 90 Dkr och eftersom vi åkte med Scandlines
fick vi,  om vi visade biljetten,  ytterligare rabatt så inträdet blev 72 Dkr,
det kan man inte klaga på.

Fanns det något att klaga på ? Där var varmt i underjorden…men det
kanske det ska vara.
Vidare var det inte helt självklart,  hur man skulle ta sig runt bland
samlingarna. Vi efterlyste båda Ikea-modellen med streck i golvet…

Efter en promenad runt den gamla stadsdelen drogs sig de två
upptäcktsresande svenska pensionärerna tillbaka till fartyget
som skulle föra dem tillbaka till hemlandet…glöm inte passet
eller körkortet, annars kommer du inte igenom kontrollerna.

Helsingör har mycket gamla hus kvar sen 15-1800-talet i stadskärnan,
vilket gör staden vacker. Det berodde på, att man inte hade råd att riva
de kulturellt intressanta husen, utan man lät de stå kvar för att så småningom
kunna renoveras till det skick, de har idag.

Tänk om min hemstad Halmstad gjort likadant,  då man rev vid Stora Torg
vid början av 70-talet. Då hade vi haft kvar den gamla vackra bebyggelsen
i stället för de groteskt fula betongbunkrarna man byggde.

Förutom Sjöfartsmuseet finns ännu ett eminent museum  i Helsingör
och det är Danmarks Tekniske Museum

Det är väl värt ett besök. jag har flera poster med  massor med bilder därifrån på
denna blogg.

Här kommer lite allmänna  bilder från vår expedition “Helsingör”.

DSC03971

Kronborgs Slott. Låset till Öresund.

DSC04003

Så här ser det ut. Bättre karta på museets hemsida.

DSC03975

110 år gammal kran,  70 år gammal kranman…

DSC04007

Den djärva fronten på museet.

Besök du detta unika museum.

Ett av museifartygen.
En skonert eller en skonare ? Hmm..rår på fockmast
gaffelsegel på stormast och mesan.

Danska arkitekter har mycket mer fantasi än svenska dito.

DSC04024

Mitt resesällskap väntar på att föreställningen ska börja…

DSC04041

DSC04044

DSC04051

DSC04057

DSC04053

DSC04060

DSC04065

DSC04132

DSC04144

Om detta museum legat i Sverige….hur tror ni,
det  hade  gestaltat sig ? Denna bild ger i alla
fall mig en illusion av 4 master, försegel  och ett
stort mesansegel…

DSC04149

Längst till vänster gamla varvets byggnader.

DSC04152

En av torrdockorna från varvet.

DSC03987

En fantastisk fisk man fångat i hamnbassängen.

DSC03991

En svensk pensionär i en näradöden upplevelse.

DSC04155

Med ånga går det alltid…

DSC04159

Tidens tand…trots fredligt namn

DSC04165

En modern maskin. Ser inte ut som ett fartyg.

DSC04188

Tänk efter…hur många öl har det druckits under överfarterna här de sista 100 åren ?

DSC04192

Mitt resesällskap har funnits sitt hjärtas dam i Helsingör…
Han ville nästan inte åka därifrån…hon lovade att sms:a…

DSC04206

En vacker muralmålning i Helsingör skildrande  en hamnscen från 1550-talet

DSC04216

För er som inte kan danska, här kan ni öva.

DSC04221

Gränden från 1500-talet och S-O från Sverige.
Om vi låter fantasin skena lite…om man tagit 10 bilder
från varje år gatan funnits, alltså sen 1500-talet,
på passerande människor…det hade varit något att
studera. Förändringar av människor, klädsel och
sysselsättning.

DSC03999

Kategorier
Teknik, allmän

VARVET HALMSTAD

 

 

 

Jag har kompletterat upp med fler nytagna bilder

om varvsområdet på Söder i Halmstad.

 

 

 

 

 

 

 

 

Digital StillCamera

Ni kan klicka på denna länken så åker ni till uppdaterat  inlägg
nummer två av mina två  varvsinlägg med nya bilder !

Klickar ni här,  så kommer ni till mitt första varvsinlägg !

Kategorier
Teknik, allmän

EN TRAILERDRAGARE PÅ UTFLYKT I NATUREN…

 

 

 

 

 

…närmare bestämt till fågeltornet Trönninge Ängar.

 

 

 

 

 

IMG_0023

 

 

 

 

 

 

I detta vackra…vårvädret for jag ner och spanade på fåglar vid Trönninge Ängar.

Solen sken och om inte sånglärkan sjöng,  så flög den i alla fall runt,
vilket jag tar som ännu ett tecken på en annalkande  vår.

En märklighet jag lade märke till,   var en trailerdragare,  som närmade sig
fågeltornet längs den smala och dåligt underbyggda vägen över åkrarna.

Jag tyckte det var konstigt, en trailerdragare befann sig på dessa vägar,
som definitivt inte tål någon större belastning.

Lastbilen stod jämte fågeltornet, eller det som är kvar av fågeltornet,
efter att tornet blåst sönder under en storm.

Jag passerade lastbilen under min hemfärd klockan 1000 och kunde konstatera,
att ekipaget satt fast och väl  förankrat i den halländska leran.

Föraren, som heter Bachir och ursprungligen var palestinier, men hade bott i Syrien,
hade arbetat för företaget som chaufför i 5 år.
Nu hade Bachir gett sig ut på en liten väg,  som inte leder någonstans mer än till

en oundviklig  fastkörning.

Så jag tänkte,  jag får ställa upp och se,  om jag kan hjälpa till på något sätt
att få loss bilen.

Det visade sig,  att Bachir  var på väg till  till Brings utlandsterminal
som ligger i närheten av Halmstad Återvinningsstation vid Villmanstrand.

Han körde med hjälp av GPS, då han aldrig varit där förut.

Men i detta fallet ska man inte lita på GPS:en. Troligtvis hade han haft
den inställd på alternativet “Kortaste vägen”,  vilket är farligt, då man kan
hamna på en skogsstig,  om det vill sig illa.

Man ska konfigurera sin GPS enligt alternativet “Snabbaste Vägen”,
då hamnar man inte på kostigar.

Den strandsatte föraren,  hade inga verktyg med sig, utan jag åkte hem och
bytade om till arbetskläder och stövlar och tog med en spade.

Dragbilen satt inte speciellt hårt fast, så vi sa,  att det ordnar vi med en spade
och lite svett…

Trodde vi ja…Vi använde all vår uppfinningsrikedom, blod, svett och tårar
men inget lyckades. Tursamt nog var 40-fots containern på trailern olastad,
varför ekipaget var relativt lätt.

Eftersom jag kört olika entreprenadmaskiner under hela mitt liv,
hade jag lärt mig några knep, 
om man körde fast. Ett knep som brukar
fungera,  är att man lägger en kraftig trädstam eller liknande
vid drivhjulen,
förankrar den i fälghålen med spännband. När man  då kör,  kommer
stammen att pressas
ner i marken, ta tag och lyfta drivhjulet  upp, så man
kan palla under och flytta stocken till startläget igen.
Detta upprepas,  tills man
tuggat sig loss.

Detta fungerade inte,  då vi saknade något stockliknande.

Efter att ha slitit från 1000 till 1400 beslöt vi oss, för att göra något radikalt.

Bachir och jag tog min bil och åkte till ett åkeri,  där jag pratade med
transportledaren och han ordnade 
en Volvo L 60 lastmaskin,  som åkte med oss.

Efter koppling av en kätting till trailern åkte hela ekipaget upp
på fast mark
från sitt nersjunkna läge lätt som en plätt.

Ju längre hans bil stod på platsen, ju mer hade den sjunkit. Men
som sagt en L 60 med 4-hjulsdrift och diff på alla hjulen, den kan dra.

Så klockan 1530 kom Bachir 5 timmar sen till Bring Cargo-utlandterminalen,
så han kunde
få sin 40-fotare lastad för vidare resa till Helsingborg.

Jag fick reda på inne på terminalen,  att det händer ofta bilarna kör in mot
fågelskyddsområdet vid Trönninge Ängar efter hänvisning från GPS.

Kanske man skulle sätta en skylt,  som säger att trailerdragare ska inte köra
här,  utan de ska  fortsätta stora vägen in mot Halmstad och ta till vänster i
första rondellen.

Förra veckan hade en trailerbil med polsk chaufför satt sig på
samma plats, men då han saknade
pengar,  fick han sitta där 36 timmar,
innan man lyckats få dit en bärgare.

Att anlita bärgare är mycket dyrt. Bachir berättade att självrisken vid en
bärgning för hans lastbil är   8000 kr…

Vid framkomsten till terminalen var Bachir lättad och både han och jag
såg ut som två som badat i lera…men vi var båda glada, att vi lyckats
få upp hans bil på fast mark igen.

Japp, som jag brukar säga, det händer alltid något då jag är ute på
expeditioner,  antingen det gäller fågelskådning eller modellflyg.

Roligt.

Jag vill bara tala om,  att efter hårt fysiskt arbete sover man utmärkt,
även om man törnar in kl 2200.

Jag hade med en enkel kamera och tog lite bilder, som dokumenterade
händelsen. Tyvärr inga bilder då lastmaskinen drog loss bilen, då jag
var upptagen med att dirigera båda förarna.

Här kommer bilderna för dig,  som visar mitt personliga
lilla bidrag för integrationsarbetet:

DCIM203GOPRO

Jag tog en bild från lite längre upp.

IMG_0014

Jaha, här står ekipaget. Såg inte alltför illa ut vid första påseendet …

IMG_0015

…i synnerhet om man kollade höger sida…

IMG_0016

..men..man såg vänster sida nersjunken i leran…

IMG_0017

..vilket vållade bekymmer med vänster framhjul, som satt lågt…

 

IMG_0018

Bachirs underpallning…

IMG_0019

När man satt sig,  gäller det att först och främst gräva bort allt,
som kan hindra en losskörning.

IMG_0020

Spåren efter den polska trailerdragaren, som satt fast 36 timmar förra veckan.
Denna bärgning blev mycket kostsam för åkaren som ägde ekipaget.

IMG_0021

Det gäller att inte var rädd för att bli skitig…och att ha mycket fysisk energi plus
fantasi,  för att kunna få loss sin bil med tillgängliga medel. Vi hade inte tillräckligt
med medel, därför var vi tvungna att få dit en maskin,  som kunde dra ordentligt.

IMG_0022

Ser lite farligt ut eller …men det gäller att gräva mycket,
för här finns inte “Nån annan”, som kan göra det !

IMG_0024

Här har vi bestämt oss att hämta en lastmaskin,
så Bachir kommer loss med sin bil.

IMG_0025

Kunde varit värre…

IMG_0027

Bachir i leran…en yrkeschaufförs vardag.

IMG_0028

Spåren som förskräcker..och hela tiden bilen stod där,
sjönk den sakta och till synes obevekligt ner i leran,  därför,
bland annat, tog vi  beslutet att ta dit en lastmaskin.IMG_0029

Ni ser i förlängningen…inte mycket till väg för ett ekipage på 35 ton…

_DSC2396

Efter kampen mot leran…

_DSC2408

…kom vildsvinen och vände på resten av jorden…

Fullskärmsinfångning 2016-02-25 083444

Karta som kan förklara GPS-misstaget.
Rött är vägen han körde och blått den väg han skulle kört.

IMG_0030

Efter recovery  äntligen hos Bring-terminalen för att få 40-fotaren lastad.

IMG_0032

Ni ser så underbyggd fronten är på moderna bilar.
Kan vara ett problem vid fastkörning.
Fronten vilade på leran som synes av leravtrycken

IMG_0033

Inte speciellt mycket lera som syns på bilen efter äventyret…

IMG_0034

Bachir öppnar dörrarna på 40-fotaren, så terminalen kan lasta den.
Vet du hur man öppnar en container ?
Just precis, lås upp båda,  sedan vrid bägge vreden samtidigt !

IMG_0035En lerig och glad  Bachir från Malmö !

Tack  EliaExpress i Halmstad som hjälpte oss !

 

 

Kategorier
Teknik, allmän

TURBULENSEN…

 

 

 

…om maximal flyghöjd i kontrollerat och icke kontrollerat luftrum…

samt flygfotografering från en modell…

 

 

 

 

 

 

 

 

Fullskärmsinfångning 2016-01-06 165901

Bilden från Teknikmagasinets hemsida.

 

 

…kommer att fortsätta  ända tills  vårt förbund SMFF kommer med ett fullständigt
glasklart klargörande vad som är giltiga lagar, förordningar och bestämmelser fast-
lagda av Riksdag och ämbetsverk.

Jag har själv försökt samla ihop fakta, men när man ser på vad som är sagt och uttalat,
är det en soppa.

Så jag förväntar mig att SMFF kommer med ett klargörande, vad som gäller nu,
vidare hur det kommer att påverka vår vanliga modellflygverksamhet såväl som
nationell och internationell tävlingsverksamhet och sanktionering.

Låt mig exemplifiera hur det är nu:

Om du köper en quadrocopter i storlek 6 cm på Teknikmagasinet och du befinner dig
inom en kontrollzon (CTR), då skall du så fort din quadrocopter lyfter från din gräsmatta
ha tillstånd . Sen om räckvidden på din radio bara är 5 m, så spelar det ingen roll.

Du ska ha tillstånd i  kontrollzonen.

Fullskärmsinfångning 2016-01-06 165938

Bilden från Teknikmagasinets hemsida.

Ni ser två exempel på drönare här,  som sålts i flera tusen exemplar i Sverige före jul.

Vem ska kontrollera och hur ska lagstiftningen fungera ?

Fullskärmsinfångning 2016-01-06 171124

All drönar flygning inom markerat område i rött kräver tillstånd

All flygning över 120 m med en modell är förbjudet inom CTR.

Hårda bud.

Kategorier
Teknik, allmän

HUR BLÅSER DET …

 

 

 

 

…vilket är viktigt för alla, 

som är hangflygare av något slag.

 

 

 

 

 

Fullskärmsinfångning 2015-12-26 083106

 

 

 

 

 

För att ge bra information för oss som är aktiva modell-
och skärmflygare, har jag lagt in länkar till

Club Parapente Syds

automatiska väderstationer, som har en strategisk
placering vid de platser,  som är aktuella för hangflyg.

Om ni klickar in er, kan ni se all info, som mätaren
generar och hur ni enklast lägger in det i datorn eller iphånen.

Mätarna är energiförsörjda med solceller och är mycket användbara.

På väderstationens sida finns en cirkel,  som visar med grönt,  då det
är flygbart
och med gult, då det är ett gränsfall.

I övrigt får ni all den  väderdata,  som kan anses vara  rimligt.
Medelvind, vind i byar, temperatur och
nederbörd osv.

Under displayen kan ni scrolla fram grafer över de viktigaste parametrarna.

Länk vindmätare:   Vind just nu Hovs Hallar

Kategorier
Teknik, allmän

HUR EN VINGE FUNGERAR

 

 

 

Kolla denna videon därför…

 

…den visar på ett instruktivt sätt,  hur en vinge fungerar.

Om ni ser bakom planet,  så syns det,  att vingen producerar en kraftig
nedåtriktad
luftström. 

Vingen är en maskin, som med hjälp av Bernoullis Lag, ändrar
riktning och hastighet på
passerande luft.

I och med luftströmmen vinklas nedåt,  skapas enligt  Newton en
uppåtriktad motkraft.

Det är därför,  maskiner konstruerade och byggda av oss kan hålla
sig i luften och flyga.

Du kan se virvlar eller vortexbildningar,  där det finns ett mellanrum
mellan klaffar eller skevroder.

Finns det ett mellanrum,  strömmar luft från undersidan (högt tryck)
till översidan (lågt tryck) och skapar de
tätare virvlarna,  du kan iakttaga
på videon.

Du kan också lägga märke till,  att vingspetsvirvlarna på moderna plan
till stor del har eliminerats, 
tack vare modern utformning av vingens
spets och användande av WingLets.

Att dessa fenomen uppstår tydligt vid landning, det beror på,  att
vingen ska producera mer lyft, den måste
arbeta hårdare, eftersom
hastigheten är lägre och därmed krävs mer av vingen.

Videon tål att ses flera gånger.

Lärorikt.

 

Kategorier
Teknik, allmän

BULK CARRIER VICTORIA

 

 

 

 

 

Nu är hon bortbogserad.

 

 

 

 

 

 

Bulk carriern “Victoria”, som gick på grund utanför Varberg för 20 dagar sen,
blev ju efter att man tömt henne på bunkerolja,  inbogserad till Oceanhamnen
i Halmstad.

Där läktrade man över till lucka två och tre vete från ett långsides liggande fartyg.

Aningen konfunderad var jag,  att man tog ombord last, om man skulle på varv…

I fredags kom några bogserbåtar, ledda av den finska Zeus, vilket man får säga
är ett imponerande namn, för att dra henne till Gdynia i Polen.

Om hon ska lossa lasten där….men troligare ska hon reparera det som är skadat
efter den märkliga grundstötningen utanför Varberg.
Att man lastat henne framtung kan ju hänga ihop med att man vill åt propeller/roder.

Den som lever får se.

Fartyget kom efter mycket krångel i väg på fredagskvällen och enligt AIS ligger hon
just nu söndag kl 1030 under bogsering söder om Stora Bält i Danmark.

IMO:   9129029
Name :  Victoria
Type of ship:   Bulk carrier
MMSI:   477351800
Gross tonnage:   27792 tons
DWT:   46841 tons
Year of build:   1997
Builder:   STX Shipbuilding Busan-Pusan South Korea
Flag:   China
Home port:   Hong Kong
Class society:   Bureau Veritas
Manager- Owner:   Univan Shipmanagement Hong Kong China
Former names:   Sam Dragon until 2014 May, Pretty Flourish until 2009 Nov

 

SONY DSC

Här syns tre bogserbåtar: Från höger: Svitzer Mars, Obelix och Ägir.

SONY DSC

Den finska “Zeus”, som skulle dra henne till Gdynia.

SONY DSC

Turku on nimi suomeksi

SONY DSC

En dansk bogserare.

SONY DSC

Ännu en bogserare från Danmark, Obelix från Aarhus på Jylland.

SONY DSC

På backen rådde förvirring vid riggningen av kättingarna till bogseringen.
Besättningen sprang runt som höns på en het plåt…innan jag antar  en
besättningsman från Zeus tog befälet och visade,  hur det ska göras.
Jag trodde aldrig,  de skulle få kättingarna genom klysen…

SONY DSC

Som ni ser,  är det inte enkelt att förbereda inför en längre bogsering.

Undrar hur mycket försäkringsbolaget får punga ut med ?

SONY DSC

ZEUS har 7400 bhp och är isbrytande.

                                                      victoria
Victoria och Zeus position kl 1030 söndag i Stora Bält.

 

Kategorier
Teknik, allmän

SKÄRMUPPLÖSNING IGEN…

 

 

 

 

…löser du så här…

 

Om min blogg ser ut att vara mer kaosartad än vad den brukar vara,
med bilderna lite hur som helst och text till vänster eller höger…

Det kan bero på att du har fel upplösning på din skärm.

Upplösningen justerar du på en PC så här, alltså på en dator
med Windows operativsystem:

Tryck på Ctrl och håll den nere.

Samtidigt scrollar du på hjulet på din mus, 

tills du har bästa möjliga anpassning.

Alltså: Ctrl +Scrolla på musen.

Lätt som en plätt.

Hur man gör  på en Mac ? Fråga inte mig !

Kategorier
Flyghistoria Teknik, allmän

JAG FICK ETT MAIL…

 

 

 

 

…från en modellflygare i Trelleborg…

 

 

 

2014-03-23_23

Robot 03 startar med hjälp av en krutmotor i stjärten.

 

…som heter Leif. Han hade läst om den bärgade måldrönaren,
som togs in till Torekov
och talade om att han på 70-talet
hade erfarenhet
av Robot 03, Humlan.

Bilderna visar dels tvåtaktsmotorn på 03 och en bild på
en segelmodell han byggt, en Debutant som Pär Lundqvist
konstruerade.

Roligt med nostalgi, det väcker minnen.

Här är Leifs mail och hans bilder.

Det är alltid roligt att få positiv feedback från besökare !

 

                                                                                            2014-03-23_16En 4-cylindrig tvåtaktsmotor. Man kan se att cylindrarna ligger förskjutna
för att få dynamisk balans
och också det faktum att tvåtaktsmotorer med
flera cylindrar, kräver isolerade vevhus för varje  cylinder.

2015-04-30_36-2

En modell konstruerat tidigt…70-tal av Pär Lundqvist.
Snyggaste huvmålningen jag sett på en Debutant.

Om du vill bygga ett välflygande plan så maila Pär,
han har säkert ritningar kvar.
 lundqvist@veinge.se

mail från Leif trelleborg

 

Eftersom ovanstående mailbild är just en bild,  så lägger jag länkarna

här  och här