för här är Pär Lundqvists nya kärra. Ska bli intressant vad han gillar en modern flygmaskin. Jag köpte den för ett par år sen och denna modell har stor potential om man flyger den väl.
Så nu hänger det på dig Pär, om du ska bli svensk mästare i F3F igen 2011 !
Banana spännvidd 150 cm
mats
Den aktuella damen och herrn. Det är således en prinsessa och en prins. Hon heter Viktoria, men hans namn har jag glömt. Jag tycker dock, han ser ut exakt som den tecknade figuren i Boxer-reklamen……..
Vad det kostade ?
Å det var en bagatell, bara 46 miljoner kronor……..
Vem som betalar ?
Det gör du !
Eller lite noggrannare angett, alla som betalar skatt i konungariket Sverige bidrar till hemtrivseln för överhögheten.
Undrar om alla nygifta får 46 mille att renovera för ?
Jaså, man måste vara av kunglig börd för att få det. Jaha. Vanligt folk får väl ta ett Lo-lån och köpa det som behövs på Blocket och Ikea.
Man har fint kök, för bara det kostar 1 miljon. Hoppas damen kan laga mat, så det blir använt. Fast jag tror att prinsessan går till Lidl och köper färdiglagat för 20 spänn per kartong, när det är extraerbjudande mot avlämnande av kupong.
Låt mig säga som så, att hade jag fått bestämma, hade paret som alla andra fått ställa i bostadskön i Stockholm , där det antagligen är 34 års kö för att få lägenhet i innerstan.
Det är obegripligt, att sådant här kan pågå 2010 i Sverige. Men bara själva existensen av ett kungahus 2010 visar, att vi bor i ett sagoland.
Befintligheten av så kallade prinsar och prinsessor är, som om man hade mött Kalle Anka eller Homer Simpson livs levande på gatan….
Hoppas paret trivs…..
Länk till artikeln i Expressen: http://www.expressen.se/levabo/1.2238999/slottet-renoverat-for-46-miljoner
Om jag är republikan ? Hur kan ni tro det……..?
mats
Detta fina foto av Pär L får vara vinjettbilden.
Kolla hur Jan Levenstam sveper iväg Kurts Manta.
Som om han serverade modellen på fat !
Tidtagaren i bakgrunden är Bosse Nylund, Lidköping.
En mycket estetisk modell. Tyvärr flög den inte lika bra,
som den var snygg.
Innan digitalkameran kom, fotograferade man analogt och det innebar,
att man sparade på filmen. Tyvärr medförde det, att det inte togs så
mycket bilder på tävlingar och meetings. I dag är det annorlunda,
då det finns möjligheter att fotografera av var och en med kamera
eller mobiltelefon. Hade vi haft digitala kameror på 70-,hade vi haft
en skattkista av bilddokument.
De enda bilder som togs i stort sett, var bilder, som skulle skickas till
MFN och AoH. Sen vet jag, att det ligger mycket bilder ute i bygderna.
Stefan “Blomman” Blomgren, en gammal hangräv har bilder i en låda
och de har han lovat att skicka till mig, för att glädja båda gamla
flygare och nya.
Men finns det någon, som har bilder liggande, så skicka de gärna till mig,
så kan jag publicera. Om du har papperskopior, så plåta av dessa med
en digitalkamera i makroläge. Det brukar bli mycket bra resultat.
Bifoga gärna var och när bilden togs och vilka som är med på bilden.
Våra hangtävlingar under 70-talet gick i huvudsak på två platser
och det var Hovs Hallar och Hammars Backar. Hovs Hallar har bästa
lyftet, men Hammars Backar är mera användarvänligt, genom att
det är enklare att landa där.
70-talets mitt och slutet innebar stora tekniska landvinningar,
när det gällde att driva upp hastigheten på modellerna. Vi fick
modifierade Epplerprofiler med flata undersidor, små servon gjorde
att man fick mycket bättre roderrespons till skeven. Använde man
inte servon i vingarna monterades en mekanisk överföring,
som inte stack ut genom profilen genom en genial lösning
av Göran Karlsson och Christer Gillgren.
Genom att använda denna nya överföring, reducerades glappet
i lederna till det minimala.
Kropparna var nästan i alla fall byggda av glasfiber och epoxieplast,
eftersom det är starkt och lätt.
Vingarna gick mer och mer över från sprygelvingar till formskurna
vingar klädda med 0.4 mm ply.
Det skapades många bra och många dåliga flygetyg, som alltid sker,
när tekniken hoppar framåt. Nytänkare som jag kommer ihåg,
var Göran Karlsson/Christer Gillgren från Stockholm med sin
professionella inställning till byggandet och flygandet.
Göran hade alltid de snyggaste modellerna.
Anders Rättzen kom med sin Gilette, som sopade rent på hangen
under flera år. Jag tror Giletten och jag hade en sån själv, var på
ett sätt det optimala hangplanet. Det som skulle gjort det ännu
snabbare, hade varit att applicera en av dagens moderna profiler på vingen.
Pär Lundqvist kom med sin Dryad med vridbara vingar.
Flera andra försökte bygga modeller med vridbara vingar men misslyckades.
Detta beroende på, att man inte kullagrade mekaniken,
så när man skulle gå ur svängen, orkade inte servot under g-påkänningen,
vrida tillbaka vingen.
Den mest avancerade modellen var Kurt Lennås Manta.
En futuristisk model som liknade en manta.
Den var byggd med flat kropp och kraftigt tapererade
vingar med stor pilform.
Vingarna var uppbyggda på vanligt sätt med spryglar, men de
var klädda med glasfiberlaminat. Glasfiberlaminat tillverkade
man på en vaxad spegel med hjälp av tunn glasfiberväv, som
dränktes in med epoxieplast. Överflödig plast ströks väck och
efter 24 timmar hade man ett tunt och starkt material att
klä med. Tack vare att det var utlagt på en spegel, var ytan
som glas, perfekt.
Kurts Manta hade emellertid en innovation, som ingen annan hade.
Hade kunde förändra profilen på vingen under flygningen.
Vingen bakom D-boxen kunde röras upp och ner, vilket innebar,
att man ändrade anfallsvinkel. Hur han fick till det, med de servo
vi hade då var obegripligt. Men det fungerade utan anmärkning.
Eftersom Kurt var en snitsare inom modellbygge, hade han
byggt in ett system med en slid, som gjorde att V-stabbens roder
rörde sig. Det var en elegant lösning och gjorde roderna glappfria.
Modellen var snabb, men hade ett problem, som den delade
med många andra modeller: Den hade svårt att går ur svängarna.
Skevroderna på Mantan var för små, men hade Kurt gjort de dubbelt
så stora, hade det funkat för honom.
Mantan smällde nere på Hovs Hallar och försvann……..tills jag
för ett år sen hittade en del av en vinge nere i buskarna på det
låga hanget på Hovet.Jag såg, när jag flög skärm något blåvitt
på marken och jag är nästan helt säker på, att det var rester av
Kurts mantavinge. Efter 30 år i naturen fanns den kvar bevarad
av glasfiberlaminatet.
I början av 80-talet märktes det en viss trötthet bland hangflygarna
så tillvida, att man var inte beredd att investera så mycket tid,
som krävdes, för att ligga på topp. Det betydde, att många la av
tävlandet och bara flög för skojs skull. Det intensiva tävlandet var
i stort sett slut i slutet av 80-talet och så småningom dog det helt
ut. Inga var beredda att anordna SM mer, då det var mycket jobb.
Men som vi ska se, fick hangflygningen en renässans under
tidigt 2000-tal igen. Mer om det senare.
Jag ber igen, är det någon som har bilder från hangflygandet
på 70-80-talet, skicka gärna bilderna till mig till glädje för oss,
som var med vid denna tiden !
Här kommer bilder från 70-talet tagna av okända fotografer men
mest av (c) Pär Lundqvist, även om det står (C) hangflygning.se
på bilden. Rätt ska vara rätt !
En vanlig modell på hangen under 70-talet var Graupners Cumulus. Flög så där….
I jämförelse med dagens modeller, ovan en “Banana” från 2005,
var 70-talsmodellerna slöfockar.
Här är en annan 70-talskonstruktion, där man kan se nya influenser
vad gäller vingformen. Det ser mera ut som en F3A-modell och vingarna
utrustade med klaff. Klaffen användes när man ville öka farten ,
då man gav negativ klaff för att minska anfallsvinkel/lyftkraft.
Ovanstående modell tillhörde Frank Grimåker och här ligger den
på stranden vid Tönnersa vid Laholmsbukten. Modellen byggd helt
i balsa. Den ser lite argsint och aggressiv ut tycker jag.
Här ser ni bloggens innehavare, något yngre……..,
med sin nya under vintern tillverkade hangkärra i högerhanden
. I andra handen Pärs modell. Bilden är tagen på det låga hanget
vid Hovs Hallar. Förutom modellen kolla de utsvängda byxorna
…..hårlängden och pipan i gapet.
Som dessa två modeller såg ut var ett resultat av erfarenheten
och oändliga provflygningar och tester. Så dessa båda plan
är goda representanter av 70-talets hangflygplan.
Typiskt var den raka bakkanten och den pilform vingen hade
för att minska girtendenserna. Likaså typiskt var all flying stab
som gjorde att modellen var lätt att trimma.
Hade dessa konstruktioner haft dagens moderna profiler
och modellerna hade haft kevlar/kolfiberkroppar och vaccade
vingar, så är jag fullständigt övertygad, att de hade varit
state of the art.l
Tyvär kanske vi hade ett fundamentalt fel på våra modeller,
som accentuerades av det faktum , att profilen var
tryckcentrumstabil och det var att de var lite lätta i nosen.
Vikten på en modell som ovan låg på mellan 1.4 – 1.8 kilo.
Modellen kunde bära ca 800 gram barlast för att öka
penetrationsförmågan i stark vind. Problemet var att
modellerna hade en tendens att snappa under hög belastning.
Jag är övertygad om att vi flög med tyngdpunkten för långt bak !
För egen del kopplade jag klaff till höjdrodret för att öka
lyftkraften mer under belastning i svängarna.
Man ska ju komma ihåg, att svänger du med en belastning
av 5 G, då ska dina vingar producera 5 gånger mer lyftkraft !
Här ligger en A-15 tillverkad i Dalarna. Modellen tillhörig Pär Bergqvist från Landskrona.
En vacker dam på 70-talet håller en A-15. En tjusig stor och tung modell,
som flög kan man säga majestätiskt.
Här står Kurt Lennå på tidigt 70-tal med sin ombyggda motorseglare.
Modellen försedd med nya vingar med Epplerprofil som gjorde den snabb.
Minns jag inte fel tror jag Kurt blev nordisk mästare med denna modell.
En tidigare publicerad bild på en av Pärs kärror. Den tål att ses igen,
för den är en typisk representant för den sydhalländska
hangmodellfabrikationen vid denna tiden.
Ännu mera A-15 här på en bild från Norge. Den riktiga fullskala A-15
var en segelkärra konstruerad och byggd i Ryssland. EN norrman
som hette Bulikin..flög en sådan på NM i fullskalasegelflyg på
Ålleberg 1968. Den var byggd i aluminium och polerad blank.
Jag fick provsitta den och det kändes som att sitta i en stridsvagn.
Rejäla konstruktioner.
En glad Nisse Hoffman efter vinst i Hovs Hallartävlingen.
Som bonus till plaketten, affischer från Pär L.
Nisses bror hette Gunnar Hoffman och var oxå modellflygare.
Start i Norge, Pellestova cirka 1975.
En av mina första hangmodeller. Inte vacker omålad,
men den var snabb ! Ser ut som ett bombplan från 30-talet
……men det flög förbaskat bra.
En Hovs Hallartävling 1976 tror jag.
En ung Nisse Hoffman från Kristianstad cirka 1973 på Hovs Hallar.
Nisse Hoffman och Janne Levenstam under NM i termik nere på Kabusa skjutfält söder om Ystad.
En bild från cirka 1976 från Hammars Backar. Från vänster Håkan Svennesson,
Kurt Lennå, en dam och Göran Karlsson själv.
Sådant här tävlande vi med tidigt 70-tal. Pär L på Hovs Hallar.
Janne Carlsson från Malmö djupt koncentrerad på flygningen
under ett SM på Hammars Backar cirka 1975-1976.
Janne konstruerade sedermera sin modell “Shark”
som var en modell i toppklass. Han utvecklade den
kontinuerligt, men kom aldrig riktigt upp i
Rättzens “Gilette” klass.
Här ser man att F3A influensen tydligt syns på modellens vingkonfiguration.
Från ett hangmeeting i Norge med skandinaviska och andra deltagare.
Modeller typiska för tiden. Mest Cirrus och likande med andra vingar.
Bild från ett HangSM ca 1975. Längst till vänster Janne Carlsson,
Anders Rättzen, okänd, troligtvis Birger Liffner och han som
slänger modellen Bosse Nylund från Lidköping.
Tillbehören till ett SM är vindmätaren och den lilla högtalaren
som talar om när piloten passerar pylonerna.
Jakob Arneklev med sin modifierade Cirrus.
Från ett hangmeeting i Norge 70-talet. Dale Willoughby med sin Ka6C.
Fullskala Ka6Cr och Ka6E har jag flugit många timmar.
Den bakersta modellen en Glassfluegel Kestrel tävlade Pär L med.
Flög mycket bra och som jag skrivit tidigare, den var snygg.
Ottar Stensboel från Norge startar sin Cirrus.
Pär L startar Kurt Lennås modell på SM i F3F på Hammars Backar ca 1973.
När jag besökte Pär Lundqvist, fotograferade jag av
några av modellerna, han byggt. Man kan ju inte säga,
att han byggt det lättaste konstruktionsmässigt,
men varför ska allt vara lätt ?
Jag vet inte, hur många modeller han fått ihop under
åren, men det ligger säkert över, än under 100.
Hur många av dessa som varit byggsatser, vet jag
inte, men de kan nog räknas på ena handens fingrar.
Många av modellerna har gått som byggskola i Allt Om Hobby.
Min uppfattning om hans modeller är, att hans bästa
konstruktion är Dart Kitten.
Den var relativt enkel att bygga och hade utomordentliga
flygegenskaper tack vare dess låga vikt. Modellen var i
skala 1:4.
Ser jag på hans segelmodeller var ju Dryaden bäs
prestandamässig, men ska jag väga in både utseende
och prestanda var hans 3 meters Kestrel Glassfluegel
bäst.
Jag tror att hans mål, när det gällde att konstruera
och bygga är att, modellen ska vara lätt, den ska vara
stark, den ska se ut som originalet utan ändringar och
den ska vara funktionell.
Det vill säga, med funktionell menas , att den ska
flyga som originalet, den ska gå att demontera lätt för
transporten och den ska vara lätt att serva.
Här följer några av Pärs modeller från ett modellflygarliv
med lite kommentarer.
Varför visa gamla modeller, kanske förståsigpåare undrar ?
Det är enkelt, hans modellbyggande är en del av den
svenska modelflygkulturen, som är värd att bevara.
Så enkelt är det.
Den som inte vill läsa om det kan ju kila vidare till
förslagsvis “Blondinbellas” blogg.
Detta är den första konstruktionen från Veinge. “Debutant”,
som är en segelmodell uppbyggd på konventionellt sätt i balsa
och klädd med siden. Spännvidd 250 cm och med snälla flygegenskaper.
Undrar hur många Debutanter som är byggda i Sverige.
Fast jag byggde aldrig nån…..kanske man skulle och sätta in en elmotor…
En tidig bild från Hovs Hallar med Pär och hans Debutant vid kanten.
Fast jag tycker V-formen är väl häftig…..eller är det, som han tar upp ?
Tidpunkten för fotot bör vara 1970-1971 cirka.
Det är faktiskt 40 år sen…inte konstig vi är gamla.
“Debutanten” erövrar skyarna vid Tönnersa Strand eller
möjligtvis vid Mellbystrand. Jag tror, Pär lät ta bilden
för att visa modellflygarna, att ett hang inte behöver vara
så högt för att bära en modell.
Fotograf här: Bertil Dahlqvist.
En omslagsbild på pilot och modell. Modellen är “Debutant II”
en vidareutveckling av hans första segelmodell “Debutant”.
Denna Debutant II ljöt döden, när Pär kom tryckande ut
på hanget, när det var kraftigt lyft. Planet klarade inte påfrestningarna
utan regnade ner som konfetti.
När det gäller motormodeller så är detta “Drabant”.
En helbalsamodell för .25 till .40 motorer.
Detta var oxå en modell som flög bra och som
byggdes i många exemplar.
Sidovy av “Drabanten”. Ganska snygga linjer, när man
jämför med vad som fanns på tidigt 70-tal på marknaden.
En radio förknippad med Pär är ju Skyleader.
Den importerades från England av Rune Svenningsson i Gislaved
och hade en stor marknadsandel under 70-talet. Detta tack vare
att Rune hade bra service och att servona var vettigt uppbyggda.
Om du kom till en hangtävling 1975 så vill jag säga att 40 % hade
Skyleader. Jo jag hade oxå en sån radio efter min första Futaba.
1974 kostade en Skyeader med 4 servon ca 1875 spänn.
Vad blir det i dagens penningvärde ? 10000-15000 ?
Skyleader kallades av en del för “Störleader” då de hade en tendens
att krångla. Skyleader försvann från marknaden, när Futabas nya
radio kom, som kostade 995 kr komplett. Sista spiken var,
när Bertil Beckman kom med Sanwaradion.
Inte bara byggde Pär egna konstruktioner. Jag och
han brukade testa nya modeller för Bertil Beckman
och denna modellen på ett suddigt foto från Hovs Hallar
är en “RidgeRunner” från en engelsk firma.
Jag byggde en från samma företag som hette “RidgeRacer.
De blev väl inga hits direkt på marknaden.
En något ovanlig modell. En “Ogar” som är
en motorseglare från Polen tror jag.
Modellen såg bra ut och gör den det brukar
den flyga bra oxo. Bilden tagen på Tjärbysjöns
is just norr om Laholm.
Ännu en bild på “Ogar”, denna gång på isen på
Stora Skärsjön öster Halmstad.
Så här ser en fullskala Ogar ut. Planet registrerat
i England, där man har en känsla för det udda.
En tidig snabb modell från Pär, “Danae”.
Spännvidd 3 meter, kropp i glasfiber och sprygelvingar klädda
med 0.4 ply. Modellen utrustad med klaff, som var populärt vid
denna tiden. Om inte annat så för att underlätta landningen.
Pär tyckte aldrig om denna modellen riktigt, då han klagade på vikten.
Vidare hade den lite konstigheter för sig i svängarna.
Jag minns med sorg….när modellen slutade sina dagar på
Hovs Hallar i hangkanten uppe på det höga hanget.
Men håll med om att modellen är estetiskt tilltalande !
Här är det mycket komplicerade linkaget till skev, sida och klaff
på modellen. Vid denna tid var inte servona blixtsnabba, glappfria,
utan de var ganska sega milt uttryckt och det gjorde att roderna
var likadana. Med så få servon var man tvungen att ha ett otal
vridpunkter och överföringar som skapade glapp och friktion.
Pär byggde en Grunau Baby, en konstruktion från tidigt 30-tal
helt i skala. Alltså med profiler och andra förhållande exakt som
originalet. Här är Pär ute vid Glänninge sjö för en flygtur.
Om modellen flög……tja, den tog sig fram genom luften som en
Baby gjorde. Lugnt och sakta.Kolla Pärs radio. En Sanwa med
modifierade spakar, som ser ut som wienerkorvar !
Denna modellen tror jag är ett unikum. Den är byggd
med Divynicell som formmaterial, alltså både kropp
och vingar. Men det var den enda modell som Pär har
klätt med plastfilm. Att jag känner igen modellen beror på,
att om jag minns rätt, var nosen rödmålat. Vidare fenans
form tyder på en senare konstruktion. Jag minns den
hade svårigheter att svänga till vänster………
En Klemm utrustad för sjöflyg.
Här taxar Klemmen ut för att ställa upp för start.
Även en oklädd modell kan vara vacker.
Ännu en modell från sent 70-tal, en Dacapo.
En modell som har snygga linjer, som jag tycker den lånat
från den japanska jaktkärran från WWII, Kawasaki Hien.
Detta är ett derivat från Eastbourne Monoplane,
som Pär påpassligt döpte till “Newbourne Monoplan”.
En nybörjarmodell som var enkelt uppbyggd och
som nästan var omöjlig att slå i bitar.
Motorn var en 1.5 ccm Os.
Flög precis som den såg ut, sakta och bra.
“Eastbourne Monoplane” En lyckad modell med
väldigt bra flygegenskaper. En skala 1:5 modell som
kunde flyga med en .25 motor. Det enda jag hakade
mig på var V-formen, vilket Pär sen ändrade och det
medförde mindre gungiga egenskaper. Denna modell
konstruerades som ett alternativ till andra stora
men inte välflygande modeller, som då fanns på markanden.
En modell av ovanstående hänger i taket på Flygklubben i
Halmstad tror jag. Den byggdes av Johnny Johansson som
då flög i flygklubben med sin fullskala aerobatkärra.
Eastbourne Monoplane och Pär L
En Ryan STA med klädsel av 0.4 ply på kroppen.
Inget lätt jobb att göra det med ply! Han monterade
på hjulkåpor på modellen, som ofta medförde stopp
när han taxade, då stenar gick in och låste hjulen.Skalan var 1:8
och han deltog i skalflygtävligen på Barkaby med den med hedervärt resultat.
En Moth Minor från De Havillandfabriken i England.
En konstruktion av sent 30-tal. Pärs modell med 1.5 ccm
motor, motorkåpa av offsetplåt och på bilden grundlackad
inför testflygningen.
“Boxer”, nästan en Bulldog. En 80-talskonstruktion med
många innovativa lösningar. Den var lätt att demontera
för transport, vingarna hade en konventionell fastsättning
med vingstål från Graupner och motorn var en Os .40 4-takt.
Flög bra och finns fortfarande i flygande skick i hans hangar.
En Boxer klart för take-off i kvällsljuset med startklaff.
Cirka 1980.
Detta är förlagan till enligt min mening Pärs bästa plan, en Dart Kitten.
Ovanstående fullskalaplan hör hemma i England
och det har varit ett program på Discovery Channel om
planet, där man redogjorde för dess öden. Modellen, kan man se,
är ju mycket lockande att bygga som en lätt konstruktion. Originalet hade
en Jap-motor med väldigt få hästkrafter. Däremot hade flygplanet mycket
vingyta, precis som Klemmarna, vilket gjorde att man kunde hålla igen
på motorn och kostnaden.
En bild på Pärs modell. Inte en superbild men den får duga.
En modell framifrån.
Pärs modell var, som vanligt enkel att demontera och frakta med sig.
Jag och Pär var i Stockholm på skalaflygdagarna på Barkaby, för att
se oss omkring och sammanträffa med Art Schroeder, vilken ju var
chefredaktör på Model Airplane News, en av världens största
modellflygtidningar.
Denna modellen kan jag inte erinra mig hade något namn,
utan den är en produkt av Divinycell – och plywoodperioden.
glasfiber/expoxieplast och vingarna formade i Divinycell och
sen plankade med 0.4 mm ply.
Pär byggde denna modell för att ha en modell för kraftig vind.
Alltså en modell för storm. Därför kan man se, att han byggt
vingarna stabila med ganska lång korda i spetsarna. En snabb
hangmodell hade ju normalt sett kraftigt tapererade vingar.
Just denna modellen blev senare omyggd med nya vingar med
ca 4 m spänvidd till en termikseglare. I allra sista skedet blev
den ombyggd till en Canard. Vet ni inte, vad en canard är
så googla. Det är ett franskt ord och betyder anka, sen kan
räkna ut resten själva. Platsen modellen ligger på är gärdsgården
på det låga hanget vid Hovs Hallar. Fast vad är det för färg du använt Pär…?
Tre av Pärs segelmodeller. Framifrån en SB9, sen en Brequet
och lägst bak en Kestrel Glassfluegel. Kestrelen var min favorit hos Pär.
Den var snabb, vändbar och djäkligt snygg.
Ja, detta var ett mycket litet urval av de modeller som kommit ur Pärs händer.
Hoppas det har givit er en uppfattning om Pärs modellflygfilosofi som det
uttrycks i modellval och sätt att bygga.
Det kommer mer nostalgi så stay tuned !
Alla bilder är tagna av Pär Lundqvist och Bertil Dahlqvist. (C)
Vill ni veta mera om förlagorna till hans modeller
så Googla och du finner oändligt med info.
….i en diskussion, kan tyckas vara, som att försöka läsa en dagstidning
utomhus i styv kuling.
Vi vet ju, att Pär har mycket bestämda åsikter om sådant som rör modellflyg
och mycket annat för den delen också. Han brukar inte ge sig under en
argumentering, vilket jag efter nästan 40 år har lärt mig.
Pär mötte jag första gången 1971, då han och Kurt Lennå flög med sina
segelmodeller på en flygdag på F14. Pär hade, tror jag en Graupner Cirrus
och Kurt hade en modell med det speciella arrangemanget, att han använde
hela vingarna som skevroder via ett komplicerat linkage. Jag minns också
det var enorm termik just denna dagen och att båda hade svårigheter att
komma ner.
Jag pratade med Kurt om segelflyg, om hur man tävlade osv.
Vid denna tiden var jag mycket aktiv fullskalapilot, men jag hade sneglat
åt radiostyrt modellflyg en längre tid.
Nästa gång jag träffade Pär, var på ett möte i Hökaklubben 1972 på
hösten uppe på Scandic Hotell, som det hette på Vallås. Han kom farande
i full fart i sin Renault (Det var en grå något risig bil, som bara hade ett läge
på gaspedalen och det var inte tomgång !
(Fråga min bror som åkte med Pär fram och tillbaka mellan Hovs Hallar
och Veinge, när Pär glömt en kristall hemma. Min bror har knappt hämtat sig än,
fast det var 40 år sen) .
Jag hade just köpt och byggt en nybörjarmodell, så jag ville gå med i en
existerande modellflygklubb, så jag kunde få lite anvisningar och hjälp.
Hökaklubben hade inget fält då, utan som jag tidigare har sagt, flög man
nere på sprutfältet vid Ösarp vid Lagan.
Jag köpte och byggde efter hand termikmodeller och Pär lockade med mig
till Hovs Hallar för en, kan vi kalla det en introduktionskurs i hangflygning.
Varje vår arrangerade Hökaklubben en stor hangtävling med 40-60 deltagare
på Hovs Hallar. Pär beordrade mig att delta. Jaha tänkte jag, jag får väl flyga
min Cirrus och kana fram längs kanten, för jag tänkte att med en Cirrus hade
man ingen chans
För att jag skulle få lite bättre möjligheter på tävlingen, erbjöd Pär mig mig
att köpa en motorseglare, som han döpt till Duett. Modellen var 2.5 m i spännvidd
och var försedd med en 3.5 kubikare. Det satt en gammal gjutjärns Os i nosen.
Den var omöjlig att starta genom att slå, utan jag fick göra en improviserad starter
av en 12 volts elmotor och en bit trädgårdsslang.
Pär sa, vi skulle provflyga nere hos honom en lördagförmiddag. Alltnog lördagen
kom och jag stod där med min Duett, som var vacker som dagen. Förutom Pär
var det Johnny Johansson från Tjärby, som hade med sig en egenkonstruktion.
Vädret var perfekt aprilväder med solsken och kraftig termik, som man normalt
hittar vid denna tid på året.
Pär hjälpte mig med motorseglaren och eftersom jag var i bra flygtrim från fullskala
fick jag anslutning till en blåsa och försvann upp i skyn i den starka torrtermiken.
Pär höll under tiden på att lägga ut lina till vinschen för att kunna dra upp sin SB9
segelkärra med ca 4.5 m spännvidd. Vi såg ju att Pär var vansinnigt sugen på att flyga,
så jag landade Duetten efter en stund och ställde upp som frivilligt för att dra upp
hans modell.
Problemet var, att det fanns ingen vind. Jag sprang över stubbåkern som en galning
i mina trätofflor, för att modellen skulle gå upp på linan, men det var som förgjort.
Pär skällde och gormade, att jag sprang för för dåligt. Även flygkompisen Johnny
sprang, så svetten lackade över åkern, men resultatet var detsamma. Jag kan väl
säga att jag och Johnny just då inte var särskilt mycket värda.
Ja, han kom inte upp denna dagen, men jag fick provfluget Duetten, som ju var
en konstruktion av Pär.
På Höstkanten gick SM i F3F (hang) nere på Hammars Backar.
Pär var tävlingsledare, (som vanligt) och jag skulle delta med Duetten. Pär hade
noga inpräntat i mig, att om jag ”Bara flög” skulle jag komma sämst på plats tre
med hans konstruktion.
Vi hade tränat, Pär, jag och Kurt Lennå nere på Hovs Hallar. Där hade det visat sig,
att modellen var snabb, för den vägde några kilo, men den hade ett fel.
Efter att man bankat omkull 90 grader i svängen och man skulle gå ur för att
flyga på rakan, så ville den inte gå ur bankningen. Det resulterade i ett flertal
småkrascher och att man for bakom hangkanten och fick landa i potatisåkern.
Det är en något frustrerande upplevelse att ha en modell, som kommer i svängen
i full fart och inte vill gå ur, hur mycket motskev och sidoroder du än använder.
Man vet ju, att reslutatet blir, att man antingen åker in i kanten, eller så far
man över hangkanten i medvinden in över åkern. Där gäller det att svänga upp
mot vinden och åstadkomma en kontrollerad landning, vilket inte är så lätt,
eftersom du drabbas av lä-rotorns förbannelse.
Pär fick problemet påpekat ett flertal gånger, men jag fick veta, jag gjorde fel.
”Flyg du och visa” sa jag och gav han radion. Inte f-n kunde han komma ur svängen !
Pär och jag justerade de stora Futabaservona, som var linjära och jag minns,
att jag la in shims i servolådan för att minska det stora glappet,som fanns där.
Men hur som helst, jag var anmäld och beordrad av Pär att delta i SM.
Under träningen nere i Ystad innan tävlingen hände det, som inte fick hända.
Kärran gick inte ur svängen, utan den for in i Skånes stabila strandkant.
Eftersom modellen var ganska tung, hade den bra fart och detta medförde,
att kroppen rök av framför vingarna vid smällen.
Pär kommenterade detta med ”Hade du inte flugit så, hade det aldrig hänt”!
Nähä, men hur skulle jag då flugit ?
Jag fick inget svar, utan Pär sa, att jag fick köra hem och laga modellen.
Ganska roligt, när vi lagade kärran, för det var en orgie i improvisation.
Kurt Lennå, som var med, hade brutit armen. Från hans lindade arm snöt jag
en bit grov gasbinda. Denna använde jag för att laminera skarven, där kroppen
knäckts. Kroppen var av glasfiber. Så Plastic Paddings epoxielim inköpt på en
bensinmack på den österlenska landsbygden och Kurts gasbinda höll i ihop
Duetten. Allt såg snyggt ut och ny provflygning.
Samma sak skedde. Jag vet inte vad det berodde på, kanske Pär hade skällt
lite mycket, men jag exploderade. Jag virade antennen till min Futabasändare
om handen och ville skicka den ut i Östersjön i ren ilska. Som tur var,
så gick antenn av och sändaren hamnade på marken.
Sen fick jag ny utskällning av Pär, för jag hade tappat humöret. Det kanske jag
var värd…då.
Efter hand fick jag bättre modeller att flyga med och som jag skrev om tidigare,
byggde jag och Pär varsin fin tävlingsmodell i hans källare under vintern.
Jag lärde mig mycket av honom, när det gäller bygge och teknik den vintern
och det är jag tacksam för. Han hade också en hård disciplin, när det gällde att
köra på med bygget, så det hände nåt. Det är lätt att sätta sig och röka pipa,
när man bygger.
Omkring 1974-1975 dominerades hangflyget, vågar jag påstå, av tre piloterna
från Hökaklubben, Pär, Kurt och mig själv. Att jag själv kom med i laget för NM
i Norge redan 1975 fattade jag inte själv, men det var väl för jag hade en snabb modell.
Kanske att man hade viss fallenhet för modellflyg också.
Pär och jag levde enbart för tävling och hangflyg under dessa pionjäråren.
Kom ihåg att Pär vid denna tid var en auktoritet inom modellflyget och speciellt hangflyget.
Han hade skrivit en bok om modellflyg, ”Radioflygboken” som väl kom ut 1972,
han hade introducerat nya profiler för hangflyg, som gjorde, att hans och
våra modeller pulveriserade motståndet och han publicerade mycket artiklar i
Allt Om Hobby, så han var känd. Man kände det lite, som att man umgicks med
en kändis lite granna, när man flög med Pär och dessutom, vad som helst kunde
hända, när vi flög ihop (?!)
Om man hade skrivit ner, alla diskussioner Pär och jag haft, när vi nästan
slagits, hade det blivit en diger lunta, jag lovar. Men vi blev inte ovänner,
för vi hade nog samma grundinställning till modellflyget, som höll vänskapet
tillsamman.
Under 70-talet åkte Pär till Norge, där man varje sommar hade ett segelflygmeeting
vid Pellestova, tror jag det heter. Deltagare där var skandinaviens bästa hangflygare
och gästflygare från övriga Europa och USA: Bland annat oldtimern Dave Willoughby
från Amerika var där med sin Ka6:a.
Pär hade ju ett stort kontaktnät och han var en synnerligen utåtriktad och diskussionsglad
person. Det gorde, att han ofta blev medelpunkten. Så är det ju med dynamiska människor.
Allt eftersom modellerna för hang utvecklades, kom det nya aktörer på banan, som
var beredda att förnya hangflyget. Det kom ny teknik och helt nya koncept,
vad gäller modellernas utformning. För Pär innebar det, efter att ha sett segraren
på NM, som var en dansk , flyga sin sin ganska kompakta kärra utrustad med
vridbara vingar, att han skulle utveckla en ny modell.
Pär började rita på en modell med vridbara vingar uppbyggd av Divynicell och med
vingar klädda med 0.4 ply. Resultatet blev en helt ny typ av modell med ca 250 cm spännvidd.
Modellen döpte han till ”Dryad” och det namnet kan du ju Googla på. För den
som inte orkar googla kan jag informera att en Dryad är en träd- eller skogsnymf ur
den grekiska mytologin.
Pär byggde som vanligt en genomtänkt konstruktion för vingvridningen med kullagrade
vridpunkter och modellen funkade fint. Jag minns när han flög på ett inlandshang nere
vid Ösarp mot Lagan, hur fort den flög och vilket högt glidtal den hade. Vidare märktes
det hur okänslig för kytt den var. Själv tänkte jag, att vinner inte Pär SM med denna kärra ,
vinner han aldrig.
SM detta året 1977 gick nere vid Ystad och tävlingen drabbades av skitväder med kraftigt regn.
Pär hade med sig ett hemligt vapen, bilvax. Han vaxade sin modell och det medförde,
att vattnet inte fastnade, utan han hade en aerodynamisk ren yta på vingarna.
Jo, Pär tog hem tävlingen och blev Svensk Mästare.
Ja sen gick åren och vi flög och flög. Och kivade och bråkade och flög. Men vi är kompisar
i alla fall.
Häromdan var jag nere hos Pär för att få lite nostalgimaterial och när jag kom ner i hans
källare och modellplansfabrik, var det som jag skickades 35 år tillbaka. En märklig sak.
Sen när han visade sina gamla segelmodeller, vällde ju minnen fram som en flod.
Jag sitter och tänker, herre Gud, vad man upplevt mycket ihop !
Varje vinge, varje modell har ju sin historia, som vaknar till liv, när man inte sett de
på så många år.
Pär är hårt engagerad i SMOS, vilket är oldtimerflygarna i Sverige. Han har byggt flera
friflygande oldtimermodeller, som han flyger med. Pär konverterar gamla friflygande
modeller till RC och flyger hang och termik. Dessa mycket lätta modeller är en ny
utmaning att flyga och behärska på ett hang för det ställs andra krav på flygtekniken.
Vidare håller han och Sten Persson i oldtimerflygarnas tidning. Denna tidning är
en pärla för den flygintresserade och är en av de få modellflygtidningarna, jag läser
från pärm till pärm.
Pär vid källardörren, inne i källaren en provbänk med en Webra tror jag.
. 
En bild från en Hovs Hallartävling sent 70-tal. Till höger Kurt Lennå i rutig keps
och kvinnan med schalett som böjer sig fram är AnnMarie Kurts sambo.
Mannen i vita rocken troligtvis Janne Karlsson från Malmö.
Den beryktade modellen “Duett” som inte ville svänga…..
.Modellen var mycket snyggare utan huv.
Pär med sin SB9 som vi inte kunde dra upp. Kolla sidoförhållandet på vingen!
Det sitter nog fler spryglar i de vingarna än vad en söndagsflygare under
hela sitt liv skär ut.
Länk SB-9: http://www.sailplanedirectory.com/braunsch.htm#SB-9
Den svenske mästaren i F3F med sin Dryad och ett av priserna, en Cirrus.
Pär med en friflygande segelmodell, som blivit konverterad til RC.
Pär har ju inte flugit de senare åren med något riktigt snabb hängkärra,
hänga med till Hovs Hallar och höja adrenalinhalten genom att flyga en
riktig tävlingskärra av modernt snitt för F3F. Så man kan säga cirkeln är
sluten, genom att jag lockar Pär tillbaka till Hovs Hallar, på samma sätt,
han fick dit mig 1972.
Här under följer några bilder hemifrån Pärs källare med nya och gamla modeller.
Pär rotar bland sina friflygande oldtimemodeller
. Som är friflygande oldtimerkärror konverterade till RC.
Pär förklarar skillnaden mellan Eppler 180 och Eppler 182
Till vänster Pärs BH-1 Beauty, som jag tycker är hans snyggaste modell och till höger avklädd KZ-3
Länk BH-1: http://sv.wikipedia.org/wiki/BHT-1
Länk KZ: http://sv.wikipedia.org/wiki/Skandinavisk_Aero_Industri
En KZ, som konstruerades och byggdes i Danmark 30–60-talet. Utmärkta flygegenskaper.
En Fly Baby konstruerad av Walt Moucha i USA.
Länk: http://www.bowersflybaby.com/
En av de många Klemmarna som Pär har byggt. En Klemm 25
Länk Klemm 25: http://sv.wikipedia.org/wiki/Hanns_Klemm
Ska man flyga inomhus ska det se ut som ett flygplan säger Pär och byggde denna.
Ett av Pärs projekt i jiggen. Kropp till en friflygande modell. Inget ARF här inte.
Om Pär tycker om lätta modeller ? Gissa ! En Tipsy Junior, som egentligen heter Fairey Junior.
Länk: http://en.wikipedia.org/wiki/Avions_Fairey_Junior
Ännu en Klemm 35 som ska kläs om. Med vad ? Siden naturligtvis !
Länk: http://sv.wikipedia.org/wiki/Fil:Klemm_35_Hirth_HM504.jpg
En av Pärs konstruktioner som gått som serie i Allt Om Hobby, en Boxer modell mindre.
Boxer, nästan en Bulldog…. http://en.wikipedia.org/wiki/Scottish_Aviation_Bulldog
Motormontage och tank på Boxern.
Servomontage på Boxern
Är det en albylburk som bränsletank ?
Lättflyg
Nya projekt
Uppbyggnaden av vingsadeln på en Klemm 35
Byggsats ? Nänä allt är byggt från scratch !
Begrunda konstruktionen av Klemmvingarna. Starka, logiska och lätta.
Pär visar timern och mekaniken på en oldtimer segelmodell.
Ännu mera projekt.
Lincoln Sport. Ska bli spännande att se den i luften…. 
En mindre upplaga av Pärs Eastbourne Monoplane
Länk: http://user.tninet.se/~bkg405h/e_Eastbourne_monoplane.htm
Är det en ………?
En ritningsbild på Klemm 25. Jag tycker detta planet har väldigt funktionella linjer
och är vackert. Planet är ju en produkt av sin tid, sen 20-tal då man i Tyskland var
tvingad att bygga plan med stor spännvidd, då man hade restriktioner på
motorstorleken från segrarmakterna i Första Världskriget.
På översta hyllan Pärs Cub och hans Boxer.
Pär Lundqvist – Modellflygare och modellbyggare
Jag menar, minns du, hur vädret var då ? Slår jag upp kvällstidningarna i dag, möts man av feta rubriker, som talar om “Snökaos”, “Väderkaos” och allt annat som hör till vädret som också kallas “Kaos”. Det tycks vara helt slut på mått och sans, hos de som kallar sig journalister.
Vi var 4 man, som i dag onsdag skulle åka till Flygvapenmuseum i Linköping, vilket ju är renoverat för nästan 200 miljoner och är mycket fint. Men ska man tolka pressen, så här hela landet insnöat under meterhöga snödrivor. Så vi stannade hemma. Kollar man sen webkameror på berörda platser längs vägen till Linköping, stämmer inte tidningarnas påstående med verkligheten alls. Det finns inte det “kaoset” , man beskriver i sina usla blaskor.
Jag tycker, det är att lura människor. Fast det är väl det, de som kallar sig journalister alltid gjort.
För att vi inte ska deppa ihop helt, kommer några bilder från den sommar, det trots allt varit även i år. Inte var den speciellt varm och det blåste för det mesta, men den gav ändå möjligheter att utöva sin hobby under en del härliga dagar.
Så dröm er tillbaka.
Denna veckan kommer ett nytt sjok nostalgi, för oss som med förr. Jag ska ner till Pär Lundqvist och botanisera i hans fotografier från den tiden, när man limmade med Karlssons Klister och Casco trälim. Håll ut !
Vi minns ju Unos J34 Hawker Hunter, som flögs skalenligt av en f.d. flygvapenpilot, det vill säga Uno.
Roger från Tvååker startar sin vinge en fin sommardag på Hammars Backars utormordentliga hang.
En gäst från Hyltebruk, Sven-Uno ?, flyger förbi med sin F-22 Raptor EDF.
Raptorns siluhett ser ganska elak ut……
En mycket snygg modell av en Dornier X flygbåt uppställd på Doniermuseet vid flygplatsen i Ludwigshafen, där vi var i somras. Kommer ni till de trakterna så besök museet och Zeppelinmuseet. Båda är fantastiskt intressanta, om man är intresserad av flyghistoria.
Björn drar upp sin fallskärmshoppare. Tyvärr försvann han (hopparen alltså) i dungen på vänster sida om vägen när man kör mot Pilkingtonhållet..
Björn drar en historia för Ove.
Start av en friflygande oldtimermodell vid Jubileumstävlingen på Rinkaby i Skåne. Modellens konstruktion minst 50 år gammal.
Roger med modell och blomma på Hammars Backar söder om Ystad.
Rogers flygande vinge flyger ihop med svalorna över branterna vid Skånes sydkust.
Blomman, Stefan Blomgren från Karlshamn kommer in för en landning as smooth as silk. med min före detta modell, som nu ägs av Tomas Szeles, boende i Oskarström.
Blommans kritiska öga trimmar Tomas nya elseglare.
Silent Dream från Staufenbiel. En utomordentligt välflygande och högpresterande modell.
Två äldre gentlemän och en en yngre kråka. De två på bänken är från vänster Björn från Hyltebruk och jämte honom John Knudsen från Landskrona. John tävlade jag emot i hang redan 1973 och hos honom finns det mycket kunnande, när det gäller att flyga och bygga en modell.
Bernhard och Blomman relaxar skuggan vid Midsommar.
Daniel testar hanget vid Hovs Hallar med sin DLG.
Min Arrow F3F modell piper förbi på Hovet.
mats
Saab 39 Gripen från Ungerska Flygvapnet.
Thomas Szeles var där som utsänd reporter och hade med sig bilder hem därifrån. Uppvisningen går utanför Budapest på en stor flygbas. 28 länder deltog i uppvisningen, som troligtvis är Europas största. Vad som gör uppvisningen intressant är att äldre konstruktioner från sovjettiden deltar. Som ni ser på bilderna, flög man man med plan som 30-40 år gamla.
Thomas berättade att Ungern är väldigt stolta över sina Gripenplan från Sverige. Inte bara är man stolta över planen, de tycker också att de är överlägsna de andra i samma grupp. De mångdubbelt dyrare Eurofighter eller Typhoone är ännu inte operativa!!
Alla bilderna har Thomas tagit och jag publicerar de med hans tillstånd.
Thomas flyger Mig-29 C ………..i G-dräkt från Adidas………..
Baksits i en Mig-29. Instrumentering modell tidigt 70-tal.
Mig-21 Fishbed i en målning otänkbar före 1990. Ganska ilsken uppsyn eller….?
Mig-21 som konstruerades som en interceptor mot Natoflyg. Var avsett att i princip göra ett anfall i hög fart och sen flyga hem. Flög fort, men hade dålig räckvidd.
F-16 Fighting Falcon i en brant start. Planet från Israels Flygvapen.
4 Gripen – 2 Mig-29
Snitsigt lackjobb på denna Mig-29. En av mina faroviter. Tyvärr usel avionik.
Målningen gör mycket….Northrop F-5 Freedomfighter
Breitlings L-39 Albatross
Vertikal stigning med en transportkärra. Kolla k-strimmorna vid propellerspetsarna.
F-18 Hornet
Mig-29. Häftiga avgasrör….
Motivlackad Mi-24 helikopter med Natonamnet “Hind”.
Mig-15 från tidigt 50-tal. Planet ursprungligen försedd med en Goblinmotor från England…..
Länk Mig-15:
http://en.wikipedia.org/wiki/Mikoyan-Gurevich_MiG-15
Länk till video med långsam förbiflygning av Gripen i Kecskemet:
http://www.bnadm4.com/youtube/jas-39-gripen-kecskemet-hungary-2010-y6t8msdgpearm78.html
Länk till Kecskemet:
http://www.repulonap.hu/airshow/rovatok/en/2010/info/once_again/
(c) bilder: Tomas Szeles, Oskarström
mats
Denna årstiden med sitt gråväder och blåst gör ju flygeriet vanskligt. Bara sällan glimmar vädret till, så man kan komma ut med skärmen eller modellen. Men det är bara att hålla ut. Snart är det jul och sen vänder det. Då siktar vi på våren.
Jag siktar på slutet av mars början av april för då ska jag åka til Spanien och flyga skärm i Alicante. Det brukar vara 25 grader vid den tiden vilket är behagligt.
Så tills dess får man bida sin tid och minnas när vi var där förra året genom att kolla bilderna.
Starten vid Santa Pola utanför Alicante. Går du fram till kanten så har du en vertikal kant som är 150 m hög…….
En radda skärmar på Santa Polahanget. Underbart hang.
Startplatsen på El Palomaret ligger som ni ser högt över omgivande terräng.
mats
Ibland är det mesta med en. Till exempel att vädret är bra med rätt vindriktning
och vindstyrka. Att det inte regnar och att det finns ett gott hang att flyga på.
Vädermannen på yr.no hade lovat nordväst 5-8 m/sek på Hovet i dag lördag
och efter telefon från Piggis packade jag och åkte ner. När det är nordvästlig
vind på gång på Hovet, verkar det som en stark magnet på flygsugna skärmflygare
i södra Sverige.
Eftersom det låga hanget inte är jättestort, ställer flygandet krav på piloternas
uppsikt och att man iakttar de flygregler, som existerar. Vidare att man flyger,
så det inte råder minsta tvekan om ens avsikter. Allt detta för att mimimera risken
för olyckor. Så det är inte bara, som en åskådare sa: “Bara att hoppa ut och flyga”.
För mig personligen var det ett speciellt tillfälle i dag, för det var första gången
sen min stroke, jag skulle prova. Man vet ju inte hur ens kropp och psyke regarerar
efter en sån smäll jag fick.
Piggis stod och mätte vindstyrkan, när jag kom ner och vi var överens om,
det var fint flygväder. Han sa, att hans Iphone kunde mäta vindstyrkan………
och naturligtvis Piggis, jag tro på dig……
Alltnog, ut med skärmen, på med selen och kolla att var ok. Jag befarade,
att det kunde bli kallt, för jag hade glömt min fina vindtäta Ginoverall hemma
och flöga bara i jeans och jacka.
För säkerhets skull bad jag Piggis ankra mig vid uppdragningen av skärmen,
med tanke på min status och det det var frisk vind.. Allt gick bra och jag kom ut.
När det gäller flygandet, gick allt som vanligt. Inga svårigheter med balans eller
beslut. Förhållandena var mycket bra, så inga svårigheter att hålla sig i luften.
Första flygningen varade gott och väl en timma, sen var jag djupfryst….
Eftersom vinden var ganska hård och det fanns många åskådare, valde jag att
landa en bit bort mot parkeringen, där det finns en jämn yta. Landningen var
som en charterlandning på Kanarieöarna. Smooth!.
De andra som var med och jag hoppas, jag inte glömmer nån, var Piggis, Kartis,
Kristina, Kalle, HippieChristoffer, Håkan och Anders den trevlige. Så tillsamman
var vi 8 skärmar i luften.
Vi har ju många duktiga flygare i CPS, men jag vill framhålla en, som jag anser är
bäst: HippieChristoffer. Han flyger med total kontroll men ändå fullständigt
avslappnad. När han flyger, förstår jag, hur mycket jag har att lära !
När vi flög bort mot restauranten , flög jag efter Kalle, men jag insåg, att min
skärms prestanda var helt underlägsen hans. Kalle bara försvann. Så jag fegade
och vände tillbaka, just med tanke på, att detta var en testflygning för mig.
Efter lite paus och fika flög jag än gång till och fick nästan en timma i luften
igen. Piggis sa , att vinden ökade hastigt och med tanke på vad jag gått igenom,
beslöt jag att landa nere mot stranden. Lättare sagt än gjort , för lyftet var starkt.
Jag var tvungen att landa i något stenig terräng, men allt gick bra, fastän
skärmlinorna snodde sig runt buskarna. Dessutom var det mycket koskit,
så skärmen blev smutsig, men det fixar man ju.
Det jag inte fixade på plats , var trasslet med linorna. Som ni ser, finns de
t ett stort antal linor till skärmen, som har olika funktion. Linorna är i regel
av kevlar med ett hölje av polypropylenliknande material. Dessa linor har
en emenint förmåga att trassla sig och normalt sett är det lätt ,att reda ut det,
under förutsättning man inte har trätt linpaketen eller snurrat med selen.
Jag beslöt att reda ut mina fågelbon hemma i vardagsrummet.
Det var en bedrövlighet att skåda detta trassel. Allt beroende på kraftig vind
och att skärmen la sig bland en massa småbuskar med spretiga grenar,
som fastade överallt bland linorna och gjorde sakerna än värre. Det tog mig
2 timmar av idogt arbete att reda ut trasslet. Sen fick jag ta ut skärmen på
gräsmattan och se till, att linpaketen inte var snodda. Men till slut blev jag
klar. En av linorna hade en skada på höljet dock inte nån skada på linan.
Jag ska skicka skärmen till Lasse i Vadstena och få den genomgången,
så alla linorna är 100%. Jag riskerar inget.
Förutom skärmflygare kom det fyra ryttare på islandshästar skrittande förbi.
På Hovs Hallar har man lösgående nötkreatur och dessa har orsakat svåra
skador i form av erosion i det tunna grästäcket. Jag förstår, inte hur Länsstyrelsen
i Kristiansstad, som är huvudman för naturskyddsområdet , kan acceptera detta…
Ett problem man har, när man fotograferar, är ju att man inte får bilder på sig själv.
Skönt kanske en del tänker…..
I alla fulla fall en mycket bra dag på Hovet. För mig en bekräftelse på att man
har återhämtat sig både fysiskt och psykiskt efter det jag sprang på.
Här kommer en bunta bilder som visar lite olika aspekter på paragliding.:
Hippiekristoffer botaniserar i växtligheten.
Kristoffer-han flyger med full kontroll !
Kalle flyger lågt och Kristoffer ska flyga bort på höga hanget…..
En del av de som var där.
CPS egen Hippie
Två skärmflygare och fyra islandshästar med ryttarinnor.
Kalle bankar i svängen med sin högpresterande skärm.
“Så här grov är den”, säger Kartis till Piggis….
Kalle har förpuppat sig.
Piggis hjälper Kristina med starten i den starka vinden. Jag ska säga ,det är inte lätt.
Kristina släpper inte taget även om hon ligger ner……
Kristina erövrar skyarna.
Paus i flygningarna.
Så här ser det ut från vägen mot Hovs Hallar. Skärmarna rör sig som fjärilsvingar mot horisonten.
Sen när man kör hem framemot kvällskvisten dök detta molnet upp och jag var tvungen att ta en bild.
http://player.vimeo.com/video/16581843“
Här är ett galleri med fler bilder. Använd det programmet PicLens som finns med för att se på bilderna.
[nggallery id=66]
Tyvärr just nu sydväst och regn. Kanske i eftermiddag, då man lovat nordväst 7-10 m/sek. Bara regnet försvinner.
Kolla webbkameran http://www.hovshallar.com/webcam.html om bilarna står vid grinden ner mot det låga.
mats
för i maj i år slogs det nytt rekord i hastighet för en segelmodell i samband med DS , Dynamic Soaring eller dynamisk flygning.
Rekordet slogs i Californien och vinden var vid tillfället 55 miles/timmen = 24.4 m/sek. Således ingen dålig vind. Modellen var en Kinetic, som är en modell, man köper över disk.
Men vem var det, som flög så fort ? Jo han heter John Buxton, en i DSkretsar känd pilot. Han nådde ju 712 km/timman……………Man räknar med, att inom rimligt tid knäcka först 1000 km/timmen vallen och sen…..mach 1.
Det är grejor det.
Detta är piloten som flög 712 km/timman, John Buxton.
mats
Körsbärsträdet (en) på Hökafältet.
Eftersom vädret just nu är bedrövligt och alla mina modeller är hela och i bra skick, körde jag ut en sväng i höstnaturen.
Det kändes som en blöt filt låg över allt och man blir ju inte direkt uppåt i sånt väder. Men ett och annat kan man ju se , om man är ute.
En synnerligen kapital dovhjortbock, jag tror den har 18 spetsar i kronan, passerade mig på ganska kort avstånd.Min kamera är ju en vanlig liten kompaktkamera, så på den, kan man inte ställa för höga krav. Därför blir ju bilder i disigt väder, dålig ljus och med max optisk zoom gryniga.
Några andra bilder blev det oxå.
Bocken travar förbi.
Kanske en rymling från en hägn, som gick sönder för 4 år sen 10 km därifrån.
Undrar vad spindeln kan fånga vid denna tiden på min balkong….
Ett flyttblock av ansenlig storlek, transporterat på undersidan av inlandsisen och kvarlämnat i det halländska landskapet.
Rationell skogshantering. Slutavverkning och markberedning. Ser ju för djä-gt ut !
mats
En panoramabild av Ålleberg Modellflygklubbs fält.
Eftersom jag och Stefan besökte Höstmarknaden, tog vi tillfället och körde ut till klubbens fält. Man kör mot Trollhättan och efter att passerat stadsgränsen Falköping, ligger det efter ca 5 km på höger sida ett par hundra meter från vägen. Spana efter en röd bod och klubbens energiförsörjare, ett kombinerat vind- och solkraftverk. Sväng in till höger vid skylten Modellflygfält, så är du strax framme.
Fältet är under uppbyggnad, men där finns bra potential, för att få det riktigt fint. Man har en stor rejäl bod med kamin. En altan där man kan sitta och ljuga och kommentera flygningarna. Fältet är gräsbana, för närvarande i L-form med stråken i de förhärskande vindriktingarna.
Som alla andra modellflygklubbar med självaktning har man ju en rekordelig traktor med tillhörande hydraulisk cylinderklippare samt en ringvält.
En annan användbar sak man hade, som jag saknar på en del fält, var mindre vindstrutar i hörnen på fältet, som indikerar vinden till exempel när man ska landa, för det är ju inte säkert, det blåser likadant överallt.
Vill medlemmarna flyga hang, har man ju Ålleberg ett par km ifrån sig, med de möjligheter berget ger för flygning.
Vi tog några bilder vid ett höstligt besök då det hade regnat kraftigt.
Klubbstugan och det imponerande vind- och solkraftverket.
Utsikt från depån.
Från depån.
Stefan på soldäcket häller upp kaffe.
Jordbruksredskapen-ett måste för varje modellflygklubb, om man ska kunna sköta fältet.
Energistolpen och i bakgrunden vägen mot Trollhättan.
Imponerande traktorfront och namn……
Hydrauliska cylinderklippare, värda guld för en modellfygklubb.
Ringvälten som är ett bra redskap att hålla ytorna jämna med.
Man kan ju inte klaga på namnet i alla fall….
Stefan Blomgren från Karlshamn tar en fika på bänkarna, som jag tror klubben har fått av McDonalds.
Här omvandlas kinetisk energi till ström.
Vill ni veta mera om fältet så besök föreningens hemsida:
mats
Denna modell hängande i propellern får väl tillsammans med skylten i bakgrunden bilda vinjett till Ållebergsklubbens marknad.
Modellen “Svalan” flögs av Carl Olsson på ett förtjänstfullt sätt.
Den traditionsenliga höstmarknaden och swapmeetinget i ÅMFK regi gick av stapeln i Medborgarhuset i Falköping i dag.
Marknaden drar fler och fler intresserade, både säljare och köpare. I år hade 6 firmor kommit som presenterade, det de hade att sälja. Alla borden var uthyrda ,vilket borgade för ett bredd utbud av allt, som har med modellhobbyn att göra.
Intresserad köpare hade kommit allt ifrån Norge i norr till Skåne i syd och det tyder på att intresset för ÅMFK:s marknad blir större och större.
Det bästa med en marknad är ju, att man kan göra fynd, om det är är något speciellt, man letar efter. Ett annat viktigt skäl för en marknad är, att man träffar gamla modellflygkamrater från förr. Så den sociala aspekten är viktig i klubbmarknadssammanhang.
För min personliga del fäste jag mig vid två saker, som har med modellmotorer att göra. Dels en David Andersen diesel som var sprillans ny i kartong och dels ett par av Mr Olivers motorer från England, vilka också var dieslar. Olivers motorer kommer att bli en sällsynt vara då de inte tillverkas mer.
Vad gäller modeller, verkade det, som det var lättast att sälja äldre modeller och byggsatser av konventionell typ. Alltså modeller uppbyggda av balsa.
Vidare märker man nu, att elen erövrar mer och mer av vår motoragenda, i takt med att utvecklingen av batterier, reglage och motorer går framåt.
En modell jag la märke till, var en Viggen med EDF drivlina. Modellen var ganska stor, se bilden nedan, men det stora överraskningen var vikten, vilken var ca 2000 gram ! Hemma hade han en modell med vikten 1600 gram, visserligen utan ställ, men i alla fall.
Priserna var av alla nivåer. En del begärde för mycket och fick väl bära hem grejorna igen, andra gick det att pruta med och de fick sålt. Priserna på begagnade modeller är låga i dag och det är ju marknaden/köparen som sätter priset.
Förutom säljare och köpare hade även vårt kära förbund SMFF ett bord, där två representanter för förbundet spred info och sålde byggsatser. Det vill nog till, att vårt förbund tar alla chanser att visa upp sig och marknadsföra ideén om att kunna flyga och motivera behovet av en sammanhållande central organisation!
Ålleberg Modellflygklubbs höstmarknad var i alla avseenden ett lyckat arrangemang för både säljare och köpare. Det var svaret jag fick vid en snabbenkät runt borden. Samma svar fick jag av besökare. “”Vi ses nästa år igen på Ållebergarnas marknad “!
Kanske det behövs en större lokal nästa år ???
Här kommer lite bilder:
Rolf Maier, den dynamiske ordföranden i Ållebergs Modellflygklubb som är huvudansvarig för marknaden i egenskap av ledare för klubben.
Inte bara flygplan och helikoptrar fanns det, utan även dessa mästerverk. Bilar som körs på en rundbana förankrade via en lina i en stolpe.
En svensktillverkad byggsats till Viggen. Görs av MBS-Rcmodels. Länk till firman: www.mbs-rcmodels.se
Kl 1000 just när marknaden öppnat.
Man ska vara tidigt ute om man ska fynda.
Rolf-Erik . Herrljunga.
Kända ansikten från Västergötland.
Martin försöker övertyga en presumtiv köpare.
Full fart på kommersen i Medborgarhuset.
En Mig-3. En konstruktion från WWII i dåvarande Sovjetunionen.
Ska man sälja bil eller båt eller flygplan ?
P-51 Mustang i balsabyggsats. Alltså inget färdigbygge, utan en klassisk modell.
Mustangen framifrån med fungerande individuella avgasrör.
Denna killen promenerade runt med sin depronkärra hängande i propellern mellan borden.
Plan från mellankrigsperioden med dåtidens märkning.
Stefan “Blomman” Blomgren från Karlshamn har kapat åt sig en F-16.
Conny sammanbiten
En EDF-modell från www.mbs-rcmodels.se
För den som är sugen på en turbindriven Viggen…..
Ganska lik en Bronco…
Fulla bänkar.
Delar av Hobbyborgens monter.
En Os Wankelmotor på nästan 5 kubik. Går helt vibrationsfritt. Aningen svårhanterliga. Svår att få att stadigt på lägre varv. Men varför ska allt vara så lätt ?
Fram emot 1030 började fler komma.
Vid lunchdags var där mycket folk. Så mycket så man fick knö sig man.
Är man försäljare så är man…
Christer Persson och Lennart Persson från Hökaklubben Halmstad.
Trångt trångt mellan borden.
Martin, som arbetar på F7 Såtenäs sålde prylar också. Martin känner vi som en av Sveriges duktigaste flygare.
Blandad kompott eller lite av varje.
En klassisk diesel. En David Andersen Drabant. Anses som en av världens bästa dieslar för modeller. Tillverkad i Norge.
Trångt om saligheten.
Hembyggt. Kolla startmotorn !
Byggaren av motorn.
Förbundets representanter vid sitt bord..
Mer folk får inte plats.
En dieselmotor tillverkad i England av Mr Oliver. Kommer att bli sällsynta i framtiden.
mats
Alltid träffar man gamla modellflygkompisar, eller så kan man ju köpa på sig lite onödiga prylar.
Det kommer bilder och text när vi är hemma.
mats
Så ser det ut. Tillverkat av ?? Ingen aning. Klarar enligt omslag 30 A och är försett med BEC.
Inköpt i……tja, jag kommer inte ihåg. Men BEC-funktionen är kass. Vid belastningmed mer än ett servo dyker BEC-spänningen under 3.5 volt.
Jag har ett likadant reglage till och det funkar utan problem med 5.1 volt i BEC-spänning.Fast jag tror inte jag kommer att använda det.
Märkning: Mag 8 …
mats
Tills i dag människor från 121 olika länder. Allt räknat sen jag startade bloggen för ett år sen.
Roligt. Roligt med feedback från länder man knappt hört talas om i modellflygsammanhang.
mats
Jag susade runt i arkivet och hittade ett par större modeller. Jag undrar ju vad B-52 :an kostade med turbinmotorerna ?
Fast jag håller mig nog till mindre modeller än så länge. Små modeller små bekymmer eller ??
En liten B-52 med ett antal…..turbiner. Kan undra vad den kostat ? Jag har för mig jag sett
ett haveri med en modell väldigt lik denna på nätet..?
En B-24 Liberator. Imponerande bygge. Hoppas bara den flög lika bra som den ser ut. En lika stor fyrmotorig Super Constellation såg jag flyga i Tarp. Den råkade dock ut för ett mindre haveri.
Sista bilden är en Bleriot och den tycks vara relativt lätt. Måste ha varit jobbigt att sidenklä de bär- och kontrollytorna.
mats
Allt när jag var ute för att testflyga. I måndags var jag nere på Höka får att ånyo testa en av mina Blue Phoenixar. Jag hade bytt mottagare till en modernare Spektrum 6-kanals mottagare med förlängda feedrar till antennerna. Därmed borde jag eliminerat riskerna för dålig räckvidd.
Min Blue Poenix efter att jag rättat till alla fel. Fast inte på min kamera, för den var felinställd, så bilden blev oskarp.
Förra veckan åkte jag ju ner med modellen, då sidorodret gick ut i ändläge och blev där tills jorden tog emot…Min gissning var först, att räckvidden inte var bra, varvid jag testade hemma och såg då , att räckvidden var endast 3 meter med dämpad utsignal. Normalt enligt fabrikanten ska räckvidden vara ca 30 m med dämpad signal. Därför hade jag bytt mottagaren.
Eftersom jag erfarenhetsmässigt vet, hur bra det är, att ha dokumentation på testflygningar hade jag en minivideokamera med ombord. Räckviddstestet på marken var mycket mer än 30 m med låg uteffekt. Start av kameran och iväg. Allt fungerade bra i en halvtimma, men sen hände det ju. När jag var till höger om fågelskådarnas torn och ca 200 m från det riktning E6, gick sidorodret ut i ändläge igen.. Inget att göra, jag fick ingen kontakt med modellen, utan den singlade ner. Jag tog en riktning till modellen och försökte bedöma avståndet.
Min segelmodell efter en perfekt landning framför fötterna. Kolla spåret !
Efter dessa bedömmningarna tog jag min bil och radio och kuskade ner till Trönninge, svängde ner mot Trönninge Ängar och slutligen fram till fågeltornet. Upp för trapporna och sökte av horisonten. Sälv var jag säker, jag omedelbart skulle se modellen från denna höjden, eftersom marken är jämn och utan träd.
Inget syntes. Däremot snett fram emot vänster och E6 fanns stora vattentäckta ytor. Tanken dök omedelbart upp, att tänk om modellen ligger i vattnet ? Mitt beslut om den möjligheten gjorde , att jag omedelbart sa , att då får den ligga där den ligger!
Dock beslöt jag att gå ner till bilen och hämta min sändare. Uppe i tornet körde jag mitt sidoroder fram och tillbaka ,så att jag skulle kunna se rörelsen. Sidorodret är gult och borde gå att se mot allt det gröna. Efter noggrann spaning såg jag till slut något gult, som rörde sig ca 250 meter från tornet snett åt höger. Jo, det var min modell.
Ett ögonmärke mot var jag skulle gå, tog jag och flög nerför trapporna ivrig att komma till min modell. Jag skulle bara lägga in min Mc24 i baksätet på min bil.
Som vanligt, när man har brått , glömmer man vissa saker. Till exempel, att man inte ska ha fingrar mellan bildörren och dörrstolpen, när man slår igen dörren………. Jag hade ett finger emellan…vilket renderade en svordom och en ny öppning av dörren, så fingret kom loss.
Sen gick jag mot staketet, som håller inne kreaturen på sitt bete. När jag skulle hålla bort trådarna , så jag skulle kunna komma igenom, såg jag ju, att ganska kraftig blodvite upstått. Hur man gör då ? Ja jag körde ner handen i en vattenpöl för att kyla finger och sår och sen tänkte jag, det var ok. Men det är det inte, om man äter Waran, som är ett blodförtunnande medel. Blodet bara rann ur fingret, för fingret hade spruckit på sidan. Till slut tröttnade jag och tänkte, att jag skiter i om det blöder, jag ska hämta min modell, vad det än kan kosta av blod svett och tårar .
Så här låg min modell efter en sista (senaste) utelandningen. Inga skador tack vare den gick in i FailSafe under de sista 10 metrarna.
Således genom staketet och promenad mot den plats, där modellen skulle ligga. Ännu ett staket skulle passeras och det också med fyra trådar. Jag höll ner den nedersta taggtråden och skulle krypa under den elektrisk tråden. Tänk er själv, att man är förbaskad, irriterad med blodiga fingrar och så under ett elektrisk staket.
Ett finger modifierat mellan dörr och stolpe….
Naturligtvis hände det, man kunde förvänta, när tingen är emot en. Den elektriska tråden la sig i nacken på mig och klämdes fast i skinnet av jackkragen. Om det var ström i staketet ? Det är bara förnamnet. Jag trodde hjärtat hoppade ur bröstet på mig. När man är i ett sådant läge, är man inte upplagd för egna diskussioner. 5000 volt i nackaskinnet, blodet rinnande om fingrarna, hukande under ett 50 cm högt elstängsel och med ett ben på var sin sida om staketet… vad gör man ? Ja jag försökte att samla några tankar och kom småningom igenom skärselden. Efteråt var jag milt sagt skakig och att inte hjärtat stannade, är väl närmast att betrakta som ett mirakel, med tanke på vad jag upplevt på hjärtintensiven nyligen.
Som ni ser låg modellen i kort gräs. Trots att jag stod i fågetornet ca 6 m upp, såg jag inte modellen, förrän jag viftade med sidorodret. Så att en modell kan försvinna är inte konstigt. Nu ska jag spruta mina vingspetsar klargula, så man får en färg som bryter mot naturen.
Vidare till modellen, som låg som ni ser på bilden hel på marken. För att i någon mån utreda orsaken kollade jag mottagaren , innan jag slog av. Mottagaren indikerade ett strömavbrott till mottagaren via BEC-kabeln. Detta var alltså orsaken till mina besvär. Men vem kan misstänka sådant ? Inte jag i alla fall! In i bilen med modell och med hushållspapper runt mitt finger och iväg hem.
Där jag bytte reglage och satte in ett TMM-Pro. F-n ta det, om det inte skulle fungera !
Sen i tisdags såg jag, att det var suveränt väder varför jag tog min modell med nytt reglage ner til Höka för provflygning. Bernhard hade redan kört ett par ackar med sin CUb, som han behärskar bra nu. Ut med Fenixen, på med min kamera och iväg med aningen av en förväntan…..
Nu fungerade modellen perfekt. Jag flög mycket långt bort, till fågeltornet och sen provocerade jag genom att flyga lågt, ca 20 m över marken men allt fungerade. Inga roder som gick ut i ändläge, inget reglage som plötsligt stängde av motorn. När jag kollade videon efter förra flygningen, märkte jag att reglaget bootade om ett flertal gånger, vilket är ett säkert tecken på strömavbrott.
Så nu äntligen är problemen med min Blue Phoenix lösta, vilket dock inte hindrade, att vid min andra flygning, min GoProkamera som var inställd på video, genom min felprogrammering stängde av sig själv efter 3 sekunder. Jag som låg flög så fint och lugnt i en halvtimme , så jag skulle få en fin HD-höstfilm från Höka ! Resultet blir en de kortaste filmer i filmhistorien som gjorts, 3 sekunder lång inklusive för och eftertexter !
Hur jag kom fram till felet, var så här:
Det första haveriet inträffadepå 50 m höjd ca 300 meter från mig. Modellen gick in i en skarp vänstersväng och jag kunde inte få bindning igen. Detta fick mig att misstänka min mottagare. Men jag tyckte, det var märkvärdigt, att inte Spektrummottagaren gått in i det förprogrammerade failsafeläget….
Hemkommen satte jag in en ny mottagare. Ny provflygning med videokameran riktad mot sido- och höjdroder. Samma sak inträffade. Roder åt vänster och den beryktade blodslandningen. Men nu fick jag bekräftat, att det varit strömavbrott till mottagaren, vilket bekräftades genom videofilmen och dess ljuddupptagning. Jag hörde hur reglaget bootade om flera gånger. Sen såg jag också sidorodret gå ut i ändläge på videofilmen och under nedstörtningen, hörde jag motorn boota om igen och roderna gick in i failsafe under de sista 10 meterna innan marken. Detta stabiliserade modellen, så den gjorde en kontrollerad landing.
Med ovanstående erfarenheter och med dokumentation från nyckeringskameran förstod jag, att boven var reglaget. Således bytte jag och problemet var löst.
Den dåliga spänningen i BEC medförde att min första mottagare slog av och på upprepade gånger. Vare gång jag använde sido- och höjdroder, sjönk spänningen under 3.5 V till rx och det medförde att den bootade om. Jag har testat mottagaren hemma och med rätt spänning är räckvidden utan problem, även om jag kontinuerligt kör 6 digitala servon.
Detta är ju ett sätt att härleda och lösa problem. Mycket god hjälp hade jag av minivideokameran, som på film och via ljud dokumenterat händelserna.
En anan sak jag lärt mig, var att inte hålla fingret mellan dörr och stolpe, när man slänger igen den, eller att köra in ett elektriskt kostängsel mellan jackkragen och halskinnet !
Magnus Reactor under laddning.
Hmmm. Stället sitter med 4 x 6 mm Unbracoskruvar….?????? Kanske vore ide att byta dessa mot 4 mm eller 5 mm nylonskruvar.
Vid en hyvling åker ju nu inte bara stället, utan även den inre strukturen i kroppen. med nylonskruv så knäcks dessa vid en hyvling och då blir det inga skador inne i kroppen. Bara ett tips Magnus.
Hade jag konstruerat denna modellen, hade jag haft en struktur som hade låtit stället vid en hyvling att vikas bakåt. Som det är nu kommer stället att trasa sönder den laserskurna prywooden. Ser man på fotot, är en sådan ombyggnad lätt som en plätt att göra.
….å så blir det en dyster höstbild från campingen på Höka.
mats
Han skulle ner till järnvägen på vår sida och utföra röjningsarbeten. Detta krävde att han fick köra sin maskin från vägen över vårt fält ner där han skulle arbeta.
Det är inte denna maskinen….
Jag sökte ordföranden, för det behövdes snabba beslut men fick inte tag i honom. På eget bevåg sa jag att det är okej att köra ner maskinen. Inte över våra klippta ytor utan utanför i ruffen.
Detta fick NCC göra på två villkor jag ställde:
Först mittsvålen hyvlas bort från vår väg.
Punkt 2. Två lass gruss 0-18 läggs ut på vägen.
Allt utan kostnad för oss. Dessa villkoren accepterade NCC efter kontakt mellan maskinföraren och mig. Jag har nu också talat med Christer P och informerat honom.
mats
