Kategorier
Okategoriserade

JAG VAR BARA TVUNGEN ATT GE MIG UT MED MIN MODELL…

 

 

 

 

 

…och få lite flygning.

 

 

Det var 9 veckor sen jag flög…då kan du gode besökare
förstå, att jag är flygsugen.

Men omständigheterna under dessa 9 veckor har i stort
sett gjort modellflygning, som jag utövar det, omöjlig.

Etersom jag bara segelflyger,  är jag beroende av två saker;

Termik eller hang. Du har säkert märkt,  att solen har lyst
med sin frånvaro de två senaste månaderna, så någon termik
är inte att hoppas på.

Vind har vi haft, men ständigt från fel håll. Har vi haft nordligt,
då jag kan flyga på Hovs Hallar, har det blåst 7-12 m/sek.

Jag ställer mig inte på HH i 12 m/sek i -8 C.

I går hade vi ett högtrycksbetonat väder med molnfri himmel
och noll vind.

Nu skulle jag ut, för jag var tvungen att ratta en modell.
Tänk om jag glömt, hur man gör ?

En modell som kan flyga under de flesta omständigeter,  är
en av mina Blue Phoenixar.

Således tog jag med en eldriven sådan, monterade en Mobius
på nosen och for ut på bygden till ett av mina flygställen.

Det var vidunderligt fint väder och snön hade mjukat upp allt.

Det var oxå ca 6 grader kallt…och jag hade inga vantar med.

Men det fick gå i alla fall. Ljuset var oerhört starkt från solen,
då det reflekterades i snön. Jag har skaffat glasögon efter att
ha gått med linser i 40 år. Glasen är fina med antireflexbehandling,
uv-skydd och med kromatiska egenskaper.

Men det var ändå svårt att se modellen, så jag landade och
hängde på mig ett par av mina termiksolglasögon.

Nu gick det bättre, även om modellen inte var lika skarp,
som jag upplevde den med solglasögon.

I 45 minuter stod jag och njöt av flygandet och fick min modell
intrimmad perfekt. Det fanns även lite termik, men efter
nästan en timma i luften utan vantar,  hade min fingrar blivit
av med lite av sin känsel.

Alltså beslöt jag att landa.

Allt hade funkat och en känsla av tillfredsställese bredde ut sig
i mitt sinne.

Jag hade modellflugit den 2. Februari.

Kameran, min Mobius, satt på nosen och plåtade snett framåt
vänster stillbilder.

Här kommer några flygögonblick från min utflykt.

Nu ska jag sätta på skidor på en motorkärra och ge mig
ut och flyga från en av sjöarnas isar.

Alltid kul, då man har nästan obegränsade ytor att starta
och landa på. Samtidigt som isen har samma höjd överallt
och är jämn.

Vi ses !

 

 

 

Min trogna Blå Fenix efter dagens landning. Tack gode Gud för elmotorerna !
Tänk att stå och slå på en 1.5 – 2.5 cc glödstiftsmotor i minus 6 grader…

Här ser du en av mina favoritkameror; Mobius, sittande på huven.

  Så ser det ut…

Snön förändrar uppfattningen av landskapet.

Ljuset var mycket starkt.

Där jag normalt flyger termik. Du ser inga hinder och en mil från kusten.
Ett av mina termikflygställen.

Vy mot Halmstad.

Den gamle njuter sin hobby.

Gott om viltspår i snön. Rådjur, hare, vildsvin och räv.

Vy mot SSV

 

Slutet av en lång final.

Efter landning tar jag en bild för att dokumentera dagens flygning.

Hoppa jag snart kan sitta i min flygstol här och njuta
av min ny fina termikmodell snart…

 

 

 

Kategorier
Flygkameror - Teknik

ÄNTLIGEN EFTER 2 MÅNADER…

 

 

 

 

 

…fick jag tillbaka en av mina GoProkameror.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

En av mina gopro, som jag byggt om genom
att ha fått
satt in en ny lins  har
varit nere hos
firman,   för översyn.
Linsen jag har är de i den översta raden.

Problemet var,  att min kamera inte fokuserade
100 %.
Jag försökte själv att ställa in, men insåg efter
fruktlösa oändliga trial-and- errorförsök, att det
var dömt att misslyckas.

Så jag ringde till företaget och de berättade,
hur
de går tillväga med tysk vetenskap och
grundlighet.

Att ställa in fokus exakt med denna lins är
ett precisions
arbete. Det handlar om 1/10 mm
vridning av linsen
i dess infattning i kamerahuset,
för att du ska hamna exakt rätt.

Alltså var jag ju mycket nyfiken på resultatet.
Som vanligt, då jag vill ut och testa kameror,
var det
disigt och dimmigt.
Alltså inte optimalt för ett
kameratest.

Men hursomhelst for jag iväg med kameran
på modellen
ner till stranden och flög ett par
vändor.

Vinden 8-10 m/sek och den var sydost, så det
var ju
garanterat turbulent i luften.

Men jag ger mig inte,  utan jag for iväg luftburen.
Flög i 40 minuter sammanlagt, sedan packa in
och promenera en rejäl sväng på stranden, då
jag ändå var där.

Det var ju lä bakom stranddynerna på grund av
den ostliga
vinden, vilket gjorde promenaden
bekväm.

Efter hemkomst förde jag över bildfilerna till mitt
fotoprogram och kollade.

Med hänsyn till förhållandena kunde jag ändå
konstatera,
att kameran tog bilder, som var lika
bra, som då den
ny !
Härligt.

Jag tog lite bilder med min GoPro och framför
allt med min
Mobius, som alltid är med.

I dag använde jag min Mobius dels som
glasögonskalmskamera,
långt ord, dels som
upptäckarkamera vid mina strövtåg.
Bilderna med gulaktig anstrykning är Mobius,
vilken har svårt att hantera dåligt ljus.

Häng med om du har lust och orkar !

 

 

 

Släpp…

Fly baby,  fly !

Ensam pilot i diset och dimman.

 

Den fyrsidiga pyramiden, som är högst av dynerna.

Landning

Åldringen med sin Glasögonskalmkamera…ett bekvämt sätt att dokumentera skeendet.

Beware of the hun in the sun…

The galloping Blue Phoenix.

Nu gäller bara att sätta modellen under full kontroll.

Detta är det verkliga Lagaoset.

 

Den ständigt irrande bäckfåran som avvattnar området mellan
strandskog och dynområde.

 

Jag antog,  att det i dag skulle finnas gott om fiskare
här, då vinden var ostlig och det var lä.
Men kanske det var den ostliga vinden, som gjorde,
att här inga fanns,  vilka prövade lyckan…

Den ostliga vinden flyttar enorma mängder sand från
dynerna till stranden.
Ett evigt fram och tillbaka som bälgen på ett dragspel.
Fast massmedia, speciellt kvällstidningsträsket kallar det
resultatet av det de benämner global uppvärmning.

 

Vad blänger han på ?

Strandens förträade hare…

Den uppnästa strandödlan gav mig ett vasst ögonkast.

Jo…det kommer en vår !

En beskrivning av en skenbar oordning och ordning i naturen.
Eller kalla det kaos eller konformitet…

Ser du hur sanden samlas i lä av stammen på grund av förhärskande ostlig vind ?

Jag får associationer till ett märkligt magert löpande djur med stora horn på väg ut i havet ?

Jag säger inte ett ord !

Det ängsliga onda ögat…

Ett vildsvin som låg i strandkanten. Dittransporterad med Lagans hjälp.
Skjutet lågt i buken. Man såg revbenen var sönderskjutna.
Inget eftersök här inte…Men nu blir kadavret mat åt vitfågel och kråkor.

En fågel vita rester. Se hur evolutionen har utvecklat skelettet med lätthål…
Det är just som lätthålen i ett modellplan. Gör som naturen, så blir det bra !

Strandinspektör av 1. klassen.

En tornfalk flög förbi lång från mig. Vackert tecknad med sin rostbrunröda färg.

Här bestämmer jag, säger råkan på parkeringen utanför Lidl…

…för jag har störst…näbb !
Känner du igen resonemanget ?

Kategorier
Termikflyg

EN GALOPP PÅ ETT INLANDSHANG

 

 

 

 

 

 

En av mina Blue Phoenixar fick sig en tur i dag.

 

 

 

 

 

 

 

Längst in i min hangar har jag haft en Blå Fenix inställd i
väntan på provflygning.

Modellen byggde jag för flera år sen som en elseglare,
men efter lite fundering beslöt jag att återställa till
ren segelmodel och nu var det dags att testflyga.

Modellen ändrades om,  då jag ville ha något enkelt
och välflygande,  så
jag kan flyga, då vinden är svag
på ett hang.

Naturligtvis är den också avsedd för termik.
Blå Fenix är
kanske den bästa 2m allroundmodellen
för segel som finns.

Den har utomordentliga egenskaper och är lättflugen.

Det som ska tänkas på,  är att man är noga med vingens
och stabbens anfallsvinkel och att man får tyngdpunkten
rätt. Alltså mycket grundläggande saker.

Men det lönar sig att lägga lite möda på detta, eftersom
du kommer att få ut mer flygglädje ur din BF, om
den är i absolut rätt trim.

Nåväl, väderläget var sålunda;
Frisk västlig vind, ökande till 12-14 m/sek.
Temperatur
ca 8-10 grader.

Ok,  tänkte jag, jag far till stranden vid Laholmsbukten.
Bara för att på
plats kunna konstatera att det var redan
kl 1000 för mycket tryck i vinden, 
för att en provflygning
skulle bli meningsfull.

I stället for jag iväg till ett litet inlandshang vid Tjärby
Kyrka, som
ligger just norr om Laholm.

Där var vinden något lugnare,  uppbromsad av sin
resa över 10 km jordbrukslandskap.

Montera, vilket tar 2 minuter, koll att allt funkar
och start.

Modellen hade höjdroder ok inställt, men min BF had
svårt att svänga
höger…

Du vet ju,  att flyga en BF på ett inlandshang i mycket
turbulent luft
och i hård vind,  det ställer krav på ett
effektiv sidoroder, för att du ska kunna
parera kasten.

Min BF klarade inte detta, utan jag fick ta mig ner
så fort det bara gick.
Landningen blev en enligt modellen backa ner.
Detta är sätt att landa,  som
som jag inte rekommenderar
på ett turbulent inlandshang.

Jag justerade sidorodret och startade om i den ökande
vinden.

Min Silva  vindmätare visade 10-12 m/sek.

Efter omtrimningen flög modellen bättre men inte bra.
Det kändes det var dynamiska krafter som påverkade
modellen så den flög orent.

Hur som helst fick jag 35 minuter i luften, sen var det
inte behagligt
i den hårda vinden och modesta temperaturen,
utan jag svängde
in och landade.

Som du kan se på videon var vinden stark då modellen
blåste över på rygg då den låg på marken.

Men mitt syfte var nått, att min Blue Phoenix varit i
luften och att
jag fått information, som gjorde det möjligt
att korrigera felen hemma.

Annars det mest spektakulära som skedde var att jag
mötte två ankommande
tranor, som landade bakom
hanget för att rasta på sin färd norrut.

Hemkommen lade jag upp vingarna på bänken och
kunde genast konstatera
att en vinge den högra hade
tappat all skränkning i spetsen.

Det fixade jag enkelt genom att spänna upp rätt
vinkel på vingspetsen och köra ett varv med
värmepistolen.

Nu är det, som jag vill ha det.

Lite bilder från min flygning. Alla bilder i luften tagna
med min Mobius
fastsatt på solglasögonens skalm.

Stilbilderna är klippta ur mobiusvideon jag tog.
Därav följer ju,  att kvaliteten inte är så bra,
som jag vill…

Övriga bilder med min vanliga kamera.

Det blev också lite rörliga bilder.

Och flyga fick jag göra… trots vädret !

 

 

 

Även björkar som inte grönskar har sitt skönhetsvärde.

Hanget där jag flugit otaliga gånger.

Min Blue Phoenix, ritad och konstruerad av Leif Eriksson.

Start ut i det okända…

Min BF galopperar på på hanget…eller rättare sagt åker berg och dalbana.

 

Start nummer 2.

Möte med tranor…

…vilka högljutt kommenterade mötet med min modell.

Här svänger jag in för att landa i något som liknar 2 x 90.

 

Symbolerna på hanget; Gravstenarna, ekarna och en Blue Phoenix…

Så här ser det ut,  Litorinavallen som möjliggör hangflygning.

En av mina favoritplatser för modellflyg.

 

 

 

 

 

Kategorier
Naturbilder

JAG VAR BARA SÅ INFERNALISKT FLYGSUGEN I DAG.

 

 

 

 

 

Bara ut för att flyga med vad som helst !

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Vi hade i dag måndag en fin dag, då det gäller
modellflyg.

Det var solsken och nästan ingen vind och -2C.
Tack vare frånvaron av vind kändes inte kylan.

Eftersom jag inte varit ute och flugit på 3 veckor,
var
jag utsatt för ett envetet sug efter att få flyga.

Så jag bestämde mig för att dra iväg. Tur jag har
fina platser att flyga på, vilka ligger nära min bostad,
som passar mina ändamål både vad gäller hang
och termik.
Motorflyg ägnar jag mig inte åt.

Då jag ville prova en gammal   kamera, plockade
jag med
mig en Blue Phoenix, som alltid är flygbar
och som jag kan montera olika kameror på
och åkte till
havet för att få mig en flygtur och lite bilder.

Framkommen erfor jag,  att havet låg i stort sett som
smält bly och ett par hundra meter från stranden,
kunde jag se ganska gott om sjöfågel.

Vilket också en man sittande på en dyn gjorde, då
han hade monterat en häftig tubkikare för att kunna
studera sagda fåglar.

Min Blue Phoenix och kameran ombord monterade
jag på 5 minuter
och sen gick jag ner till dynkanten
vid havet, där den sittande
ornitologen var rädd,
jag skulle skrämma fåglarna med min modell.

Men då han såg  den nästan ljudlösa modellen,
försjönk han ner i sina
sina fågelstudier igen.

Jag fick 45 minuter i luften och jag säger igen, att det
är
fantastiskt så länge jag kan flyga med 2.5 Ah acke,
om man
inte gasar fullt och hushållar med Amperen.

Stranden tom på människor förutom fågelskådaren
och jag.

Fast det kom 2 kvinnor…med 7 lösa hundar.
Hundar är förbjudet
att ha lösa i naturskyddsområdet.
Det finns gott om skyltar, som
upplyser om det.

Men tydligt är, att vissa anser sig inte behöva
rätta sig efter bestämmelser, lagar och förordningar.

Jag brukar kunna se havsörn vid stranden, men det
blev noll observation idag.

Fågelskådaren hade sett en passerande havsörn långt
ut på havet,
en timma innan jag kom.

Så efter i stort en timma i luften gjorde jag en superfin
landning
jämte stigen på den plana ytan.

Ingen speciell flygning i dag, men det omedelbara
pockande
på flyg minskade ner i kroppen.

Jag var nöjd. Märkvärdigt att jag aldrig tröttnar på att flyga...

 

 

 

 

Jämte stigen ner till havet finns bord och bänkar, som var vita av rimfrost
trots intensivt solljus. På den plana ytan i bakgrunden landade
jag min Blue Phoenix efter avslutad flygning.

Innanför stängslet betar under den varmare årstiden ett hundratal får och ett
tiotal islandshästar.
Det är för att hålla området öppet och hindra slytillväxten.

Rimfrosten glaserar växtligheten i motljuset.

2 kvinnor och 7 lösa hundar.

Ser du så blank Laholmsbukten är…?

                                                En avslappnad pilot njuter av sin flygning.
                                               Hangkanten. Har  aldrig varit bättre !
 Här syns, om du ser efter, en modellflygare och en ornitolog. Var och en njutande av sin hobby.
                             Hangkanten är vass och hanget blir bara högre och högre.
       ”Mitt” hang. 15 km långt, 4-12 meter högt och byggt för västliga vindar, 2-8 m/sekund.
       Bakom hanget rinner en bäck som bildat små vattenytor vilket gynnar biotopen.

5 sekunder efter landningen

Du ser själv…min Blue Phoenix gnistrar som en diamant !

Den gamle på väg att hämta modellen efter dagens enda och sista landning.

Om det var  blåsigt ? Du kan kolla röken …

 

 

 

 

Kategorier
Hangflyg modell

ÅMFK HANGFLYGNING VID KIVIK 2017

 

 

 

 

 

Hangflygarna besöker Kiviks Marknad i Maj…

 

 

 

 

 

 

 

…inte för att skåda kanske kvarglömda strip-tease dansöser,
utan därför vinden var ONO och  därmed skapades möjligheter
för
flygning vid marknadsplatsen norr om Kivik.

Hanget är 25-30 m högt och flygbart på ca 500 m längd.
Terrängen bakom, marknadsplatsen, gör det lätt att landa.
Inga hinder finns i stort sett på hanget. Till vänster en träddunge
med några hus, som under vissa läge skapar turbulens, men som vi
upplevde det inga större problem.

Vi körde våra bilar ända fram till hangkanten, vilket var perfekt.
Om det är tillåtet att köra dit med bil ? Ingen aning och ingen
kom och påpekade något annat. Jag frågade en modellflygkompis,
som bor i Kivik och han sa, att det är inga problem med bilarna,
så länge man kör försiktigt.

Vi hade första dagen hård vind, ca 8-10 sekundmeter rakt på.
Andra dagen var vinden svagare, 4-7 sekundmeter och på
fredagen gick vinden från 5 m/sek kl 1000 till 0 m/sek kl 1400.

Här fick vi vårt lystmäte av hangflygning kombinerat  med en vacker utsikt.

Glädjande dök Andreas Zuch från Bjärred upp med sina fina modeller
och flög. Alltid roligt med nytt blod till hanggänget. Vi har ju
hög medelålder nu. Fast vi är naturligtvis unga i sinnet, vilket
vi blir tack vare våra aktiviteter med våra modeller och alla vackra
miljöintryck våra flygningar ger .

Jag har massor med bilder och jag kommer i sinom tid publicera alla.

Här kommer de första bilderna så flyg med !

Utsikt mot hanget  Ravlunda/Haväng från Kivik marknadsplatsen

Hangkanten vid Kivik där vi flög.

Utsikt mot Kivik och hamnen från hanget Marknaden.

Japp, rakt på 7-10 m/sek..

Roffe rasar runt…

Lite hotfull silhuett från Roffes F3F-modell.

Jag tror, det är en HobbyKingmodell…den flög bra i alla fulla fall.

En välkänd profil på hangen…

Kalle startar

 

 

Alula

Roffe landar

Där satt den !

 

Nu och då…

Ständigt 5-6 kärror i luften.

Blue Phoenix…en katt bland hermelinerna…som står sig bra också på hang.

Kalle lägger upp en fotosväng…

Roffe och REB förbereder. Observera Biltema stolarna.
Mycket praktiska då man monterar.

Åke Junander. Skånes siste cowboy på väg ut till start.

Här startar Åke sin klassiska kärra, en Flamingo från 70-talets slut.
En modell av hög kvalitet.

Här stack visst nosen upp lite Åke…

…men det löste sig ju.

Roffe med en liten lätt kärra.

För att förbättra polaren på sin Blue Phoenix  i kraftig vind lastade Åke på vad han hade.
Insexnycklar från Biltema…

En modell som ser ut som originalet är vacker.

KHT ska landa med full klaff.

Kunde  varit en näradödenupplevelse….om inte kameran ljugit med perspektivet.

Åke Junander ska landa så vi säger…Tripp…

…Trapp…

…T…rrrull…

En del av gänget fikar i lä.

En ny ung pojk i gänget. Andreas Zuch från Bjärred,  som  vi hälsar välkommen till oss !

Han hade med två fina modeller. I fina väskor så jag blev avundsjuk…

Inte mycket plats i kropparna i dag. Det var bättre förr eller…?

…men jag undrar, om den har mer kapacitet, än min väl influgna Arrow ?

Vacker i luften är ”Tucan”. Tucan är en fågel från Sydamerikas djungler.

En väl rustad hangpilot. Varma kläder, solglasögon, varm mössa och vindskydd för radio och händer.

Andreas kärra står på…

A Blue Phoenix takes a dive…

Håhåjaja säger Roffe. Nu är det bara det här med programmeringen…
Kanske dags att köra med samma sändare till alla modellerna Roffe ?

REB startar Rolfs modell vid kanten

Up she goes…

Start av REB:s modell moment 1.

Starter Kalle. Bild 2.

Loss ! Bild 3

Nu flyger hon ! Bild 4

Till slut en snygg hangkärra som finns till överkomligt pris.