Kategorier
Old Timer flyg

ETT MÄSTERVERK

 

 

 

 

En estetisk upplevelse för alla ,
som säger sig vara modellflygare.

 

 

 

 

 

 

 

Denna friflygande modell, som heter Hodek HK-101
ser bra ut och flyger bra.

Beundra byggaren, Tom Hallmans hantverk och
skicklighet att flyga sin modell och de krav det ställer
på trimning av modellen och den allmänna  flygkänslan.

Flygningen var en max vid en tävling. Maxtiden
var satt till 3 minuter.

Se hur modellen fick termikanslutning och lägger sig och
svänger brant i blåsan i högervarv.

Eftr maxtid fusar modellen genom att fälla upp stabben.

Ta dig tid och njut av en flygestetisk upplevelse extraordinair !

Det finns två inbäddade filmer från YouTube. En om bygget
och en om en maxflygning.

Bilderna också från filmerna.

Jag kunde inte undanhålla detta för er.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kategorier
Hangflyg modell

ATT LANDA

 

 

 

 

 

 

Då avslöjas det…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

… om du kan  landa, för då ser man, om du är en bra pilot.

Detta gäller oavsett om du flyger en radiostyrd modell
eller en Boeing Dreamliner 787-10  på 300 ton.

Starta ett flygplan, det kan i stort vem som helst. Bara
det finns 
tillräcklig power, så kommer det att bära uppåt.

Men landningen är knepigare. Då avslöjas det brutalt,
om du har förstått, 
hur aerodynamiken och flygmekaniken
samverkar,  samt hur de ska hanteras, då du landar.

Bister sanning men tro mig, så är det.

Alltnog, jag drog till HH för att få mig en runda i luften
med min 
40 år gamla Multiplex ”Hobby”.

Väderläget var utmärkt med sol, 4-5 m/sek nordlig vind,
vilket 
är rakt på, så lyftet torde vara utmärkt.

Montering, påslagning av diverse kameror och glad i
hågen 
slängde jag iväg med modellen vid betongfortet,
med modellen redan svävande 
200 m över marken i
mina ivriga ystra tankar.

Men jag bringades snabbt och brutalt tillbaka till
den villkorslösa  verkligheten vid hangkanten.

Min Hobby har ju bara sida och höjd att styra med.
Det betyder,  
att då jag ska korrigera stora störningar,
vill inte sidorodret 
räcka till.
Exakt det  som hände mig nu.

Liten inskjuten förklaring:

Ett ansatt sidoroder gör att, planet girar- 
– att ena vingen flyger fortare-det skapar mer
lyftkraft-
lutar omkull modellen.

Ett ansatt skevroder minskar lyftkraften på den
vingen,  där rodret är uppfällt och ökar lyftkraften
på den sida skevrodret är nedfällt. Resultatet är
att flygplanet lutar omkull.

Fördelen att kontrollera din modell i rollplanet
med skevroder, det är att flygplanet reagerar
snabbt.
Med endast sidoroder ska modellen  ha tillräcklig
hastighet, så den vinge som flyger fortare kan
skapa mer lyftkraft och lyftas. Alltså först gir,
sen roll.
Ofta måste man, för att få snabbare och brantare
sväng med sidoroder, ge höjdroder 
för att initiera
början till en överstegring.

Med skevroder får du rolltendens omedelbart.

Vid kanten låg en mycket ilsket snurrande stark rotor
och väntade på att mala ner 
min modell…

Jag hade inte skuggan av en chans att klara det.
Så jag valde att landa någotsånär under kontroll i
buskarna vid kanten, allt för 
att undvika en helt
slumpmässig landning i bergväggen 
nedanför hanget.

Modellen var oskadd och vid nästa startförsök utgick
jag lite vid sidansett mot min 
första start. Nu gick
det bra…med ett nödrop.

Väl uppe på höjd var det som att flyga i ljummen
yoghurt.

Lyftet på Hovs Hallar tog mig till 270 m över kanten,
vilket 
är 350 m ASL. Allt mätt med min höjdmätare
i Picolarion. Inte dåligt.
Jag kunde antagligen klättrat högre, men hade inte
just då motivationen. Det var kallt…

Dåligt kan däremot en landning gå, om du har en
modell utan aerodynamiska bromsar på HH.
Det är ett 
stort problem att komma ner.

Problem  1 är, att få bort hastighet och höjd.

Problem 2 är, att flyga igenom topprotorn.

Problem  3  är, att kunna korrigera under
landningen med sidoroder och höjdroder.

Problem 4 är,  att jag ska jag hålla koll på
markförhållandena.

Finns det en sten i landningsområdet, så enligt
Murphy´s Lag, klipper man den med vingens
torsionsnäsa…

Jag måste använda min  erfarenhet och den
eventuella skicklighet 
jag lyckats förvärva efter
44 års hangflygande på HH.

Jo,  jag kom ner hel, vilket du kan se på filmsnutten.

Jag startade flygandet 1135 och jag landade kl 1425.
Avbrutet endast för en 
paus på 10 minuter då jag
bytte batterier i kamerorna. 

Förresten,  kyla är ett kamerabatteris värsta fiende.
Därför förvarar 
jag alltid mina Mobiuskameror och
GoProbatterier i fickan, för 
de ska håll sig varma.

Ok, jag fick en  dag med fint flyg och allt lagrades
i min 
erfarenhetsbox om Hovs Hallar i mitt huvud.

Här ska jag plåga er med lite bilder och en 2 minuters
videosnutt, 
som visar, hur man ska landa en RES-modell…
utan S……

Alla bilder, med nåt undantag, är tagna med min
Mobius lilla actioncam.

 

Färdig för start i stort. Du ser jag har återgått till plastpåsestadiet,
då det gäller att få med tillbehör…som utgörs av en rulle tejp,
ett äpple och 4 gummiband och en av Biltemas små CA-tuber.

Vy mot sydväst. Ser du solen kl 12 på dagen ? Den står lågt nu.
Men hav förtröstan, om 40 dagar vänder det !

Min Mobius var svårstartad i låg temp, men det gick med lite handpåläggning och massage.

Mitt första startförsök…

Jodå, här ser det bra ut, men vänta du bara, säger kantrotorn…

En lite lätt störning först…

…och sen ruskar vi om din modell…

Här fick jag modellen rätt på vingarna…

…men jag är lågt och botaniserar i växtligheten…

…så jag beslöt att avbryta för att landa något sånär kontrollerbart…

… så modellen skulle vara lätt att hämta nere i buskarna.
Den låg här helt oskadd.

Sen startade jag om och fick flyga.

Här har gått in bakom hanget för att testa eventuell lärotor.

…vildnyponen glädjer fåglarna.
På mer än ett sätt. På hösten brukar,  tack vare fruktsockret,
nyponen jäsa och bilda alkohol, varför man kan se till
exempel björktrastar vara på snusen…

…och tistlarna står ståndaktigt i givakt fortfarande.

Min Multiplex ”Hobby” från 1978 på väg ut genom turbulensen.
Denna modell är vacker. Man kunde producera estetiskt attraktiva modeller 1978.

Kolla mitt sidoroder då rotorn sträcker ut sina fingrar efter modellen,
då jag startat och flyger igenom rullen vid kanten !

Detta är nackdelen, då man inte har skevroder.
Det är svårt att ha full kontroll i ovanstående situation.

Men som allt annat, det löser sig med tiden…

De enda som gjorde mig sällskap på hanget var tre korpar,
som definitivt inte tyckte om min modell.

Detta är en bild på Falkenberg. Vindkraftverken till vänster står ute i havet.
Byggnaden är silon i hamnen. Om du kollar horisonten till höger om vindkraftverken i havet,
så kan du, med viss ansträngning, skymta radiomasterna i Grimeton.

Denna bilden av Halmstad tog jag med, då den visar,
vilket säkerligen de flesta halmstadbor är ovetande om,
den omfattande bergtäkten nordost om staden.

 

2 minuter om konsten att landa

 

Kategorier
Flyghistoria

JONATHAN NUNEZ…

 

 

 

 

 

 

…ett proffs inom friflygandet.

 

 

 

 

Jag fann en film utlagd på YouTube, som fångade mitt intresse.
Filmen är välgjord och visar,  hur man med hängivenhet och
yrkesskicklighet får sina friflygande skalamodeller att bete
sig,  som piloten vill.

Förhållandena på platsen var ju föredömliga.
Kollar du,  så ser du,  hur samtliga modeller är i mycket gott trim
och flyger bra.

Videon är väl värd att se.

Jag klippte för överskådlighetens skull lite stillbilder ur videon.

Luta dig bakåt och dröm !

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kategorier
Naturbilder

VI SOM HAR PRIVILEGIET ATT BO VID KUSTEN…

 

 

 

 

 

 

…vi njuter bara av att finnas, då vi är vid stranden.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det blåste frisk ostlig vind i går, vilket i stort omintetgjorde
möjligheterna att hangflyga, eller för den delen termikflyga.

Om jag ska ut med en termikmodell, vill jag inte ha mer än
max 5 m/sek, ty annars driver modellen bort snabbt,  då jag
kurvar.  En minuts kurvning ger en avdrift på 300 m.

Emellertid, solen sken och biltermometern sa det var 21.5 C
ovanför vägbanan. Så vi beslöt att dra till stranden istället.

Stranden vid Tönnersa-Lagaoset vid Laholmsbukten betyder
något särskilt för mig och oss.  Jag har varit här flera hundra
gånger och flugit med mina hangmodeller. Vi brukar ofta
promenera och vidga vyerna här.

Hanget har efter stormar blivit högre och bättre, varför det
vid lagom vind, 3-8 m/sek väst, alltid är flygbart antingen
med modell eller skärm. Sen är det ingen nackdel,
att det 20 km långt…

Kör du förbi på E6 och du är hangflygare så ta en avstickare.
Info kan du få av mig: 0706277120.

Vi åkte alltså till Sveriges längsta sandstrand, där det trots
den
friska vinden var helt lugnt nedanför dynkanten.
Vinden blåste
således ut mot havet.

Havet låg som kvicksilver och den enda aktivitet vi kunde erfara,
var flugfiskare  som stod utanför Lagans mynning och försökte
fiskelyckan.

Så inte behövde vi trängas. Medfört var ju grillen med tillbehör.

Under seneftermiddagen passerade sträck med migrerande tranor,
vilka
under sin resa förde ett högt och intensivt resonemang
med
varandra, om det som berör en trana…

Tranor är ett i alla avseenden ett välanpassat djur.
Dessutom är tranan som bekant en mycket god segelflygare.

Grågäss, kanadagäss kom i aldrig upphörande eskadriller
sträckande förbi.

Ute över Laholmsbukten sträckte på låg höjd andfåglar
med sitt snabba energiska flaxande.

Då vi gick till bilen,  passerande dynområdet med sina
sandbunkrar,
tror jag,  vi såg 2 fältpiplärkor.
Min ledsagare hon är mycket duktigare på fågelarter,
än vad jag är, så jag litar på henne.
Det var en snabb observation och det är en liten fågel,
artbestämningen är ju osäker.

Men vi kan hoppas, det var fältpiplärka, som återvänt till
naturskyddsområdet, efter det att
länsstyrelsen återställt
naturen,  till det skicket som den var
för 50 år sedan.

Vi gjorde inget annat än njöt av tillvaron i våra stolar
och det var så varmt, att vi spände upp parasollen mot solskenet.
Ibland njuter vi av livet bara genom att  finnas till eller …

Nere vid havskanten hade bildats en liten vall, ca 0.5 m hög
längs en lång sträcka. Om den kanten finns senare i veckan,
ska jag ta dit en segelmodell och visa, att det går att flyga hang
på en halv meter hög sandkant. Så  hoppas på västlig vind.

Som du säkert märkt, faller mörkret hastigt nu. Därför packade
vi ihop kl 1930 och åkte hem nöjda med, vad naturen gett.

En sak beundrar jag , var gång jag är vid stranden och det är:
Den obrutna horisontlinjen i havet.

Jo, det blev några bilder som illustrerar våra upplevelser.
Bilderna tog jag med min 13 år gamla

Canon PowerShot. S-60

Alltså en kompaktkamera utan större tekniska finesser.
Men det fungerar lika bra i dag,  som den gjorde, då jag köpte
den 2004.
Vad är det man säger…det var bättre förr.

 

 

 

 

Kanadagässen kom i stora eskadrar.

Ser du hur lugnt havet är ? Det skapar ro i sinnet.
Det enda som hördes från havet var småpratet,
från  de små vågorna, som  smygande bröt mot sandkanten.

 

Den ostliga vinden har låtit strået pendlande gräva sin oavslutade
cirkel i sanden.
Det går inte fort, men varför ska man ha så
förtvivlat  brått?
Vad var det Arkimedes sa,  då de romerska soldaterna kom ?
Noli tangere circulos meos.  (Rubba inte mina cirklar.)

Det kom lite illavarslande moln bortom horisonten…

…men inte hindrar det oss från att grilla..
Biltemas portabala grill. Bästa jag använt.

Klart mitt sällskap lyfter på kepsen, om man får en så här fin utflykt…

Här ser du en horisont, skarp som en knivsegg.

Som sagt, det såg lite mörkt ut…

…allt medan gässen passerade.

 

Det var tyvärr halvskymning,  då jag plåtade en liten flock tranor.

Jag vågar säga, att jag tycker, denna bilden
är hyfsad.  Inget Photoshoppande.

Vad vi såg .

Kategorier
Hangflyg modell

VI UPPLEVDE EN HÄRLIG DAG MED EN ANSTRYKNING AV HÖST PÅ HOVS HALLAR

 

 

 

 

 

..å det  lackar ju mot jul…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

…för det är väl cirka 100 dagar till Julafton eller  ?

Men än kan vi njuta av fint modellflygväder. Det handlar nog
bara om att klä sig lämpligt och välja rätt flygplan.

Fredagen kl 0900 indikerade vindmätaren på Hovs Hallar
3 m/sek NNO.

Det, tillsammans med en temp på 15 grader och solsken,
avgjorde mitt flygbeslut.

Att åka till HH och få några timmar i luften förhoppningsvis.
För NNO vind brukar garantera fint lyft på Platån.

Så in med grejorna i bilen och iväg 0930.

Vid framkomsten var vädret just som förutspåtts, kanske
lite mer
vind, ungefär 4 m/sek , just då vi anlände och det
var en behaglig temperatur tack vare den relativt svaga
vinden och solskenet.

Som vanligt vid denna tiden på året gott om turister,
främst från Tyskland, 
vilka upplevde vår svenska natur.

Vi lossade bilen och knegade upp till Platån med modell,
radio, kaffe och stol. B
acken upp till Platån är inte vänlig,
att gå i. Efter regn har gruset  eroderat bort
och vägen är
full av sten. Kanske länsstyrelsen i Kristianstad kunde
ordna gången ?

Uppkomna till Platån såg det vädermässigt bra ut och
efter att ha fått svära en
stund över egen glömska, jag
hade glömt min lilla verktygspåse, vilket medförde

jag hade problem med vingfastsättningens nylonskruvar.

Dock kunde jag, genom att använda en elementluftningsnyckels
”Vingar”,
dra åt skruvarna. Du vet, att uppfinningar är
nödens moder…Tur elementnyckeln satt i nyckelknippan…
för då slapp jag knata ner till bilen igen och hämta skruvmejsel.

Efter montering och kontroll förflyttade jag mig österut
på hanget, där det
är fritt från topprotorn och kastade ut
för om inte för kung och fosterland så i alla fall för
mig själv.
Allt för att kunna komma ut i den laminära vinden med
lite överskotts
hastighet. Det ger mig säkerhet under
manövrering i turbulent luft.

Du ska veta en sak, att det kan vara synnerligen
turbulent vid starten på HH under vissa betingelser !

Lyftet var mycket fint. Kyttfritt, utbrett och starkt då
jag kom ut i den stadiga laminära vinden.

Fördelen med att flyga på HH är, att du har nästan
obegränsat luftrum att flyga i.
Lyftet blir mycket utbrett.

Jag fick 2.5 timmar fin och avslappnad flygning i dag.

Vinden minskade något vid 12-tiden, men å andra sidan
vred den upp
och låg rakt in på hanget, vilket medförde,
att lyftet var lika bra som tidigare.

Ingen kan vara mer nöjd, än vad jag var efter sista landningen.

Vi ser mycket mer än modellflygplan , då vi är uppe på Platån
och flyger.
Flyttfåglarna sträckte förbi energiskt i små flockar,
tranorna
kom i imponerande eskadrar längs kusten under högljutt
diskuterande och då de kom till
just över oss, flög de ett par
tumlande varv, innan ledartranan tog ut en ny kurs
åt
sydväst, ca 90  grader avvikande från den ankommande kursen.
Efter en minuts diskuterande drog tranflocken åter iväg
under ordnade former
i en V-formad plog.

Tranor är imponerande fåglar. I alla fall röstmässigt.
Hade vi människor haft en röststyrka med samma förhållande
som tranorna har till
sin storlek, hade vi med våra röster
kunnat rasera Jerikos murar…

Tranan är en fågel med väldigt lite kropp och muskelmassa
i förhållande till vingytan.

En trana i likhet med storkar utnyttjar de termiska uppvindarna.
Ser du på en  gås, så är det ju en genuin muskelmotor,
vilken energiskt och med frenesi  vevar 
fågeln genom luften.

En gås är en stor och tung fågel. Modellflygare brukar säga,
sätt på en stor motor, så flyger vad som helst. Ser du på gåsen
har den mycket muskler och stark ving/fjäderuppbyggnad.
Så den har förmågan att snabbt förflytta sig.

En trana eller stork skulle inte kunna migrera som en
gås under ständigt flaxande.
Det är alltså därför sådana fåglar föredrar termikflygning.

Vill du studera det närmare, rekommenderas att du
åker till
Bosporen och studerar flytten över Europas
södra gräns. Jag tror, du kan finna filmer på YouTube.

Vi hade två tornfalkar,  som flög framför oss på hanget
och ständigt
kom migrerande ormvråkar, som steg på
hanget och
sedan hoppade in i en termikblåsa för att
kunna kurva
upp sig för resan söderut.

Fortfarande, då vi inte haft frost, så fanns det gott om
björnbär och flera
var ute och plockade. Uppe på Platån
växer det gula kantareller, men var säger jag inte…

Efter 4 timmar stapplade vi, nertyngda av våra grejor
och positiva upplevelser ner till bilen,
lastade och vände
nosen mot hemmet och varande mycket nöjda
med
ännu en fin flygdag.

 

De flesta bilderna är klippta ur Mobiusvideo, därav den
sämre kvaliteten.

Åk till Hovs Hallar du också !

 

 

 

 

Start Platån 1015 med min Spirit.

Ser du ”strecket” i luften till vänster om modellen ?
Det är spetsvirvlarna från vingarna, från en passerande Airbus,
som låg på lång final till
troligtvis Köpenhamn eller Ängelholm
E
tt resultat av det  inducerade motståndet manifesterat i molnen

Tja…en Spirit Elite med nästan 400 timmar på vingarna.

 

Detta är ett flygplan jag varmt rekommenderar både för termik
och hangflygning. Det flyger rätt trimmat utomordentligt väl.
Planet skapar glädje både för den mer eller mindre erfarne modellflygaren.

Tornfalk plåtat på långt håll.

En typisk silhuett.

Det kom en flock på ca 50 tranor flygande i snöplogsformering…

Framkomna till Hovs Hallar löstes den välordnade plogen upp sig och…

…en viss tveksamhet eller förvirring tycktes råda…

…under vilken tid tranorna högljutt och livligt diskuterade,
vad som borde ske med sina bastubestarka raspiga röster…

…men ledartranan, heter det så, tog ut en ny kurs och startade motorn på nytt…

…genast såg vi hur plogen började danas …

…och transällskapet kom åter i ordning för den långa resan…
Se på vingspetsarna hur fåglarna har arrangerat fjädrarna
för att eliminera det inducerade motståndet. Säkerligen mycket
effektivare  konstruktion än de winglets, som används på flygplan.
Annars hade ju naturen konstruerat de på annat sätt på tranorna eller hur ?

…mot södra Europa och Afrika…

 

 

 

  

Tranorna är vackra djur med lysande färg i fjäderdräkten…

…tyvärr var fåglarna långt ifrån mig och ljuset var uselt…

…vilket gör det så gott som omöjligt att urskilja det röda på huvudet…

Nu börjar det stabilisera sig i gruppresan…

…allt under överinseende av trangeneralen själv i täten.

På väg ut till start igen.

Du ser,  jag laddar ordentligt i utkastet !
Ovanför min modell kan du se vortexen
efter Airbusens vingar som ett snett streck.

Undrar hur många km jag under 44 år har flugit på Hovs hallar ?
Mellan tummen och pekfingret,  200000 km…

Här har du chansen att få spektakulära flygupplevelser !
Även om du inte kan flyga på grund av fel förhållande,
så kan du ta med dig den fina naturupplevelsen hem.

SAR-båten från Båstad ute på uppdrag.
Dock icke för att bärga någon modell.
Peppar, peppar, jag har aldrig trillat i havet med någon modell.

SAR = Search And Rescue

 

En liten videosnutt från sidan…

Landat,  klart och slut !
Jo, stigen du ser är landningsbanan.

 

 Det är ju bara så  makalöst roligt att modellflyga !

 

 

Kategorier
Hangflyg modell

HANGFLYGARENS ÅTERSTART EFTER 32 ÅRS UPPEHÅLL

 

 

 

 

En gammal modellflygkompis

tog sitt förnuft tillfånga och…

 

 

 

 

 

…återupptog sitt hangflygande på Hovs Hallar efter en kort paus på…32 år.

Johnny från Laholm har efter flytt och lite annat startat upp
sitt modellflygande igen.

Fantastiskt roligt att gamla piloter kommer tillbaka till vår fina hobby.

Johnny har byggt en ASG 29 som är utrustad med en uppfällbar elmotor.
Jag har alltid hävdat,  att allt som flyger duger på ett hang, bara lyftet är ok.
Så hangflyg kräver inte speciella modeller. Johnnys kärra är ju en
termikmodell,  men den funkar ok även på hang.

I tisdags verkade det bli utmärkta förhållande igen på Hovs Hallar.
Alltnog,  vi åkte ner mitt på dagen och möttes av NNV vind ca 4-6 m/sek.
Solsken och 22 grader. Således,  vi var gynnade av moder natur.

Vi släpade upp våra prylar på Platån, monterade och Johnny kastade
ut sin lätta modell…för att vid kanten åka in i kantrotorn och kastas
runt som ett löv i en höststorm. Planet landade just vid kanten lyckligtvis
utan skador.

Andra startförsöket gick bra. Det var synnerligen turbulent vid kanten,
beroende
på det lokala förhållanden, att om vinden ligger lite snett,
förstärks kantrotorn
av utseendet på naturen vid hangkanten.

Startar vi under förhållanden, som de som rådde i tisdags,
då gäller det att ha
is i magen och gå rakt fram. Detta även om det innebär,
du sjunker under kanten.

Vad som är primärt,  är att du håller  hastigheten uppe, för att
kunna manövrera din
modell säkert.

Efter vi väl kommit upp 35 m,  var det som att flyga i varm grädde.
Det var inte ett
enda kytt i luften på lite höjd.

Efter lite omtrimning flög Johnnys modell bättre. Lyftet var som
vanligt utbrett
och starkt.
Jag klättrade med min Spirit till nästan 300 m över havet på  O-tid.

Landningen kan under vissa förhållanden, som de som rådde i dag, vara
mycket besvärliga. Bakom hanget finns en aggressiv lärotor,  som kastar din
modell runt i luften lätt som en plätt…

Att landa på Platån handlar om,  att ha bra höjd vid baslinjen,
flyg final med hög hastighet
så du kan manövrera snabbt i turbulensen och
använd dina aerodynamiska bromsar
för att få bort höjden.

Var inte rädd att ge stora utslag under senare delen av finalen.
Det kommer att behövas !

Tänker du på det, så undvik de uppstickande stenarna, vilka vaktar
din landningsyta…

Johnny och jag fick 2.5 timma var i luften,  då vi kunde njuta av våra modeller,
vacker utsikt
och härligt väder !

Välkommen tillbaka till hangflygarskrået Johnny !

Vi  tillhör ju de sista av de första.

Som vanligt tog jag mycket bilder med olika kameror.
Eftersom det var nypremiär för Johnny, 
har jag koncentrerat mig på honom
och hans kärra.

De flesta bilderna klippta ur videofilmer.

Bilderna på Johnnys modell i luften togs av min GoPro i nosen på min Spirit Elite.

 

 

 

Känns kanske lite ovant att åter vara vid Hovs Hallar…

Jaha, då är det dags igen…efter 32 år.

Sanningens ögonblick…

Nu !

 

 

..och Johnny möttes av en ettrig kantrotor, som tog befälet.

Men det löste sig.

En koncentrerad modellflygare.

Hur känns det att åter stå här efter så många år ?

Vi kom på att en keps med sidosolskydd vore bra att ha.

En  glad pilot har hämtat sin modell efter dagens sista landning.

Min Spirit med som alltid en GoPro i nosen…om utifall att…

Off she goes !

 

Hallands Väderö

Platån Hovs Hallar Augusti 2017

Det stora sidoförhållandet på vingen. Försedda med winglets
för att minska motståndet och öka spännvidden.

Här följer flygbilder på Johnnys kärra, så håll tillgodo.

 

 

 

 

Landningsytan

          En tysk turist som fick uppleva en landning med Johnnys ASG-29

 

ASG-29

 

 

Man at the top…

 

Slut för i dag.

Efter avslutad flygning. Ganska belåten kan jag föreställa mig .

 

Kategorier
Hangflyg modell

VI FICK DEN DÄR FINA HANGFLYGNINGEN…

 

 

 

 

 

…på Hovs Hallar,  som vi längtat efter .

 

 

 

 

 

 

 

Vi har haft ovanligt lite vind från nord och nordväst denna vår och sommar.
Vad vi fått, är  mycket  sydost och ost, beroende på att jetströmmen gått
på en sydlig bana och med sina lågtryck skärmat av oss från den varma
luften, som skulle normalt borde strömmat upp mot oss från Medelhavet.

När ett lågtryck passerat Skandinavien vidare österut, följer normalt
sett nordliga  vindar, eftersom vindarna i lågtrycket på norra halvklotet
blåser motsols.

Men i dag kunde det bli bra. Det norska väderinstitutet  yr.no hade sagt,
vi kunde förvänta VNV ca 5 m/sek i alla fall fram till 1700.

Den utsikten gjorde, att jag och Pär, de sista av de första hangflygarna….
packade bilen och drog mot söder.

Vädret var solsken,  ca 22 grader varmt och vinden var VNV 4-5 m/sek,
då vi kom till Bjärehalvön.

Vi körde för omväxlings skull ner till Segeltorpshangets sydvästra hörn,
där vi inte flugit sen
ca 1980. Pär hävdade,   det skulle gå att flyga där.

Efter diverse letande efter småvägar, som leder ner till hanget, kom vi
ner till kanten, där vi  gick ur bilen och kollade
hanget.

Pär var entusiastisk, men jag var tveksam. Det var nästan totalt
igenväxt på kanten,  där vi skulle flyga. I och för sig lyfter det i alla

fall trots träden, men risken är, man tappar sikten till modellen
bakom
växtligheten.

Stället vi var på,  var platsen för Hovs Hallar-Tävlingen 1978.
Då fanns
det inga träd där, utan man kunde flyga obehindrat.
Men det är klart…40 år är 40 år och då händer det saker.

Märkligt och kanske typiskt då vi blir äldre.
Att våra  minnesbilder från  platser vilka vi för länge sedan besökt
förväntas se likadan ut i dag ? Att tiden stått still ?

Hovs Hallar-tävlingen var Sveriges största årliga hangtävling
någonsin med normalt
40-60 deltagare. Den hade alla förutsättningar,
att bli en klassisk tävling.
Tävlingen lades oförklarligt ner av Hökaklubben/ Halmstad .

Så efter lite spankulerande på kanten beslöt vi i demokratisk ordning
att åka bort till den vanliga pilotplatsen i anslutning till stigen från
parkeringen
riktning Hallands Väderö.

Ganska mycket turister på parkeringen med många tyska husbilar.

Nedkomna till vår pilotplats med våra modeller, var det bara för oss
att montera och kasta ut med mycket förväntningar.

Lyftet var i den laminära vinden mycket bra och att säga vi njöt
av
vår flygning, då är det en underdrift.

Jag menar god värme, vacker natur, perfekt vind och välflygande
modeller. Jag begär inte mer.

Pär flög sin Lunak,  som gått igenom lite förbättringar i vinter
och jag
kanade runt med min Spirit med kamera på nosen,
eftersom jag ville filma och fotografera Pärs modell i luften
från min modell..

Det viktiga för oss som är hangflygare,  är inte,  att vi har
modeller, som är byggda i kolfiber och
kevlar för 20000 och
flyger i 250 km/tim, utan det viktiga är, att vi kan flyga
med välflygande
och därmed vältrimmade flygplan.

Jag flyger avgjort hellre med en välflygande Blue Phoenix,
än en otrimmad och oharmoniskt flygande kolfibermodell !

Är din modell vältrimmad, är flygnöjet ofantligt mycket större,
eftersom du kan flyga avslappnat med hjälp av förlängda märgen,
som kanske ger dig möjlighet att  njuta av naturupplevelsen
samtidigt som du flyger.

Som jag hävdat ofta,  är det inte svårt att starta normalt sett
på HH,
utan det som är knepigt, det är landningen.

Vi har så mycket fysiska hinder vid Hovs Hallar i form av stenar,
klippor, växtlighet och frigående
kvigor och envisa getter.
Dessutom kan du räkna med diverse illasinnade rotorer,
som påverkar din modell under planeringen för landning.

Pär landade på åkern bakom hanget, vilket jag undviker
med tanke på
lärotorn.
Lärotorn kan kasta vilken modell som helst åt fanders på
ett ögonblick.

Själv landade jag kontrollerat på gräset norr om pilotplatsen.
Jo jag har 44 års erfarenhet att landa här, så vi får väl säga
att jag har lite rutin…
Min modell har mycket effektiva klaffar, vilka får ner
hastigheten inför landningen.

Varför hastigheten går ner, då man använder klaff ?
Jo nerfälld klaff ökar lyftkraften. Ökad lyftkraft får du
betala med ökat motstånd. Därför sjunker hastigheten.

En sak att tänka på,  då man landar i ruff.
Just innan sättning drar jag in klaffen, då annars
risken är,
att klaffservot skadas, om den nedfällda klaffen tar i marken.

Vid 17-tiden, precis som yr.no lovade, minskade vinden.
Vi kunde flugit längre, men i stället för att riskera att
behöva
landa plötsligt och på en plats full av hinder, föredrog vi att
planera och landa,  medan lyftet fortfarande v
ar ok.

Att oplanerat hamna bland vresros- vildnypon- eller
hagtornsbuskarna
är inget önskeläge. Det kan ta en timma
att nå modellen, då
det är svårt att ta sig fram, utan att man
blir strimlad  blodig av alla
taggiga grenar.
Egentligen borde stövlar, regnkläder, handskar och sekatör
ingå i grundutrustningen, då man flyger vid Segeltorp…

Nästan 2 timmar fick vi luften i ett bra lyft utan ett enda kytt.
Det kändes som om vi flög i vispgrädde.

Som vanligt…då vi flyger, hade vi hela tiden en beundrande
skara människor, som
beskådade det vi alla tycker  är
så fantastiskt, flygandet !

Sen åkte vi hem i Pärs bil, som med en lös plåt undertill
ackompanjerade
vår tripp genom att glatt och taktfast
klinga mot marken.

Dock slapp vi knackandet om vi körde fortare än 60 km/tim…..
då fartvinden böjde upp plåten.

Jag tog lite bilder, som jag hoppas ger dig en känsla,  för vad vi
sysslade med !

Bilderna på Pärs Lunak i luften tog jag med en Gopro, som min
Spirit hade på nosen. Tyvärr fick jag inte alla bilderna, jag trodde
kameran knäppte…batteriet urladdat.
Men nästa gång då är både jag och ackarna fulladdade !

Visst förstår du, att jag och Pär tycker modell-,  speciellt hangflyg,
är roligt och skapar meningsfulla upplevelser ?

För oss är positiva sinnesintryck viktiga i våra liv, då vi ser all
elände och brutalitet i omvärlden, vilket påverkar oss negativt.

Det är bland annat därför,  vi har flugit här i 45 år.

Come fly with us…

 

 

 

Pär på väg med raska steg mot platsen, där Hovs Hallartävlingen avhölls 1978.

Här vid gärdsgården hade vi depå. Här låg ett 50-tal modeller 1978 !
Träden till höger fanns inte där vid tävlingen.

Blir det en sträng vinter ? Ja, om vi ska döma efter rönnbärens riklighet…

Som ” Den Svarta Döden” under tidig medeltid i Europa breder
växten ut sig i vår inhemska natur.
Ett invasivt gissel,   jättebalsaminen   ,
som snabbt tränger ut
inhemska örter. Vad gör exempelvis länsstyrelsen och kommunerna
för att bekämpa den ?

Den har i år fullständigt exploderat med nya populationer .
Som vanligt kommer ansvariga myndigheter att skylla från sig.
Alltså försent
och för lite åtgärder.
Jättebalsaminen utgör ett gigantproblem för den svenska naturen.
Det är en invaderande art, som är värre än jättebjörnloka och kanadagäss !

Nu ska vi flyga !

Vår pilotplats Segeltorpshanget.
I bakgrunden syns gräsytan, där jag landar mina modeller.

Det gäller att hissa upp byxorna och spänna livremmen.

Lunaken ska i luften.

Här kommer en serie med, som jag tycker, expressiva bilder på Pärs startprocedur.
Bilderna är från två starter och de kan  skiljas åt med : Pär med pipa och Pär utan .

 

 

 

 

 

 

 

 

Ser ut som balett ?
Hangflygeri håller mig och Pär i god fysisk form
och hjälper till att ge oss något, som vi kan se fram emot !

 

 

 

 

 

 

 

Bättre att flyga här, än ligga i dvala framför en tv…

 

 

Pär hämtar modellen efter sin avslutande landning för dagen.

En nöjd pilot. Fina flygningar och trots ”utelandning” modellen utan skador !

Kategorier
Hangflyg modell

BARA DU HAR VILJAN…

 

 

 

 

 

…kan du flyga med din modell på Hovs Hallar…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

…även om vinden kan tyckas vara helt frånvarande.

I fredags åkte två av flygsuget hårt drabbade piloter till
Hovs Hallar, för att förhoppningsvis få några timmar
i luften.

Prognosen hade lovat mig och Pär ca 3 m/sek NV, vilket
är nog för våra modeller.

Men vinden på Hovs Hallar är vansklig att förutse.
Vindmätaren
nere  Norrehamn kan visa 4 m/sek,
men på Platån vid HH är det 0.5 m/sek.

Så det vi kan göra, är att vi kör dit och kanske riskera
en bomkörning.

Men vågar man inte, lyckas man aldrig, så vi drog iväg.

Framkomna till HH såg vi,  att vinden var ca 1 m/sek
maximalt.
Men vi resonerade som så, att har vi åkt så
långt, måste vi gå upp
på platån och försöka.
Jag hade med en Spirit och Pär hade med sin Lunak och
sin Odenman A2,
om det skulle krävas en lätt modell i
svag vind.

Vilket vi såg, då vi kom upp på toppen av Platån. Det var
i stort sett ingen vind.

Vi såg dock, att löven på träden vid kanten i alla fall rörde
sig lite.
Fast där vi stod,  var det stiltje.

Pär beslöt att testa med sin lätta kärra. Som alltid vid
marginella
lägen på HH gäller det att vara modig och
gå rakt ut. Alltså ut från kanten
och in i den förhoppningsvis
laminära vinden.

På HH är det så, att vid solinstrålning och svag vind
kommer den laminära vinden att ”klättra” över den
markturbulenta
vinden närmast kanten. Så vad som
är imperativt är att komma UT !

Pär mötte turbulens,  innan han kom ut i den goa
havsvinden och hans ”Odenman”
stadigt började klättra.

Lyftet var trots den nästan obefintliga vinden mycket bra.
Det är ett resultat av 
att flyga vid ett havshang, där vinden
tillåts vara laminär, vilket ger hög
verkningsgrad på hanget.

Ett inlandshang är turbulent på grund av terrängen
och termikstörningar.

Vinden var inte så stark, så jag startade inte med min ”Spirit”,
även om Pär påstod, 
det skulle gå. I slutet av vår vistelse
där hade vinden ökat så mycket, så det troligtvis
hade burit
min kärra också.

Men jag är vis av erfarenheten, då det gäller svaga vindar
och Platån.

Att bomma starten och åka nedanför kanten och således
landa i terrängen..
det är inte enkelt.

Du måste springa fram till kanten, 50 m,  för att kunna se
din modell och få håll på den.

Du har två val: Antingen landa på en hylla på kanten,
som är lätt tillgänglig, eller så landar du på klapperstensstranden…
det är inte attraktivt !

Risken för haveri är mycket stor, om du inte har mycket rutin på HH.

Risken föreligger alltid,  att jag fastnar på kanten och
det kräver bergsbestigar
konster för att hämta modellen.

Jo, jag har gjort det två gånger.

Men dagen för oss, alltså även för mig, blev en
toppendag med hangflygning
i absolut turbulensfri luft.
Det var, som att flyga i grädde.

Så vi kunde sitta på våra tuvor och njuta av våra upplevelser.

Dagen blev en av de minnesvärda  på Hovs Hallar.

Men vem kunde trott det,  då vi hade äntrat Platån
och skådade ut över ett  Kattegatt, vilket var  lika stilla
som vattnet i ett  handfat i brist på vind ?

Vi som är  aktiva modellflygare, vi ger oss dock  aldrig !

Därför vi söker upplevelsen !

Jag har läst  pratet…för annat blir det inte,  om vårt
förbund och tidning på ett av våra modellflygforum
och ständigt undrat:

Varför flyger de inte bara ?

Skribenterna  kallar ju sig modellflygare ?

De missar ju allt det,  vilket vi som flyger i verkligheten upplever !

Jag filmade med en Mobius på nosen på Pärs modell
och min
Sony för stillbilder.

Häng med oss och kolla bilder och video !

 

Koll av programmering.

Och att roderna går på rätt håll…

…för annars kan det gå så här !

…å här svängde jag höger…

Klar-parat

Start 1.

2.

3.

Fly baby fly !

Pär Lundqvist 2017 Augusti på Hovs Hallar.

Ut från turbulensen, ut i den laminära vinden.
Det gäller att ha is i magen och vara fokuserad.

Det kräver en aning skicklighet att flyga i den
markturbulenta luften och med närhet till kantrotorn.

Jomenvisst, det flyter på !

 

Landning på gång.

En landning utan bromsar kan vara svårt, men eftersom vinden
var i stort sett obefintlig gick det som smält smör i dag.

En av de två veteranerna som är aktiv modellflygare.

Ibland får man njuta av sin egen flygning.

Eftersom vi saknar ordningsvakter på HH,
får vi utan problem sitta och flyga.

Pärs ombyggda Taranis.

Det är detta,  modellflyg i verkligheten  handlar om för oss !

Den andre åldringen…

Mer typiskt Lundqvist kan det väl inte vara…

I bakgrunden Hallands Väderö.

Inmallning för landning.

Klart !

 

 

 

 

Kategorier
Termikflyg

BARA FÖR ATT PÅMINNA ER OM…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

…min blotta existens såsom varande modellflygare…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

…så blev det nästan 3 timmar i termiken i dag tisdag.

Med vem då månntro ?

Jo, jag och min HyperAva.

Start 0905. Landning 1155.

Total tid i termik med min HyperAva: 777 timmar.

 

Bilder: Klipp ur Mobius video. Stillbilder Sony.

 

 

 

 

 

Ava och en Volvotraktor, vid pass 65 år unga tillsammans.

Kontroll av att stabben  sitter rätt.
Jag noterade,  att kroppsbommen inte var 100 %
fixerad i kroppen, men det ordnade sig med en droppe Ca.

Lite justering behövs kanske…

På finalen i den turbulenta vinden.

Final   Snart sättning.

Sporren i gräset nu men nosen flyger fortfarande. Allt dokumenterat av den allestädes
närvarande kameran. I detta fallet en Mobius, som jag anser tar mycket bra video och stillbilder.
Detta med tanke på kamerans storlek och pris. Värd att testa.

De vanliga naturbilderna…

Inte något ekivokt… utan ett ekollon…

Regnskvättarna har initierat en något sen sommar-
blomning,
som gör,  att markerna är färg- och doftrika.

 

 

 

 

 

 

Kategorier
Termikflyg

ÄNNU MER TERMIKFLYGNING…

 

 

 

 

 

 

…vilket är självklart i det nu fina vädret.

 

 

 

 

 

I måndags och tisdags fick jag nästan 6 timmar i termiken…

Självklart kan jag inte sitta hemma i dvala framför en tv,
utan då vädret är som det var  dessa två dagar, solsken, vind
svag, i synnerhet i tisdags och med fin Cumulusbildning.
Då tar jag naturligtvis  en modell med mig för att kunna
svinga mig uppåt i
termiken.

Det är ju det, att få vara ute med mina termikmodeller,
jag drömt om hela vintern…så visst flyger jag
under
dessa  förhållanden, då ALLT  tycks falla i den aktive
modellflygarens händer.

Min HyperAva har efter dessa två dagar med 6 timmar
i termiken loggat
771.5 timmar under termikflygning.

En respektabel siffra.
Troligtvis ligger siffran över 800, då jag inte alltid
noterat mina flyg.

Måndagen bjöd på fin termik redan klockan 0930.
Att hålla sin Ava
i luften var en piece of cake.

Varje minut då jag satt i min stol och hade min
kärra på höjd njöt jag.

Enda nackdelen i måndags var, att vinden på
förmiddagen var ganska
frisk, så varje termikvarv
drev iväg modellen.
Men eftersom termiken
på höjd var stark och
framför allt utbredd, behövde jag inte kurva
speciellt
mycket, då jag utnyttjade termiken under delfinflygning.

Detta går utmärkt att göra med en Ava tack vare
dess mycket fina
profil med dess fördelaktiga polar.
Avan tål att flyga fort utan att
stå stilla och sjunka
i motvinden.

Tisdagen var väderläget perfekt. Ingen vind, solsken,
3/8 Cu och 
23 C.

Enkelt uttryckt jag fick 3 timmar i luften.
Hemma  då jag laddade min acke
från modellen,
som används för rx, telemetri och motor, så fick
jag i 650 mA…Du förstår, att jag inte körde motor
i större omfattning.

Min Ava är en segelmodell…inte en motorkärra.

Förresten, efter regnskvättarna som kommit,
har naturen formligen
exploderat i sin blomning.
Överallt blommar det,  för att blommornas färger
och dofter ska locka
till sig insekter , så   örterna
ska bli pollinerade för att säkra arternas fortbestånd.

I tisdags startade jag 0950 och min modell tog
mark 1315.

Detta inkluderar en landning för att montera
min kamera.

Här kommer två videosnuttar,  som i någon
mån illustrerar
mina två dagar under termikflygande
och förverkligande
av drömmar,  som ger mig
de upplevelser jag söke
r.

Vet du om, att från 1. Augusti gäller nya regler
för foto från luften ?

Ett förnuftigt beslut som är taget.

 

Fibblorna blommar längs grusvägen.

Växtligheten är överväldigande som i en Hollywooddjungel.
Jag tyckte jag såg Tarzan komma farande genom luften, svingande
sig i imaginära lianer med sitt för oss, som kollade Tarzanfilmer
på matinéerna på söndagseftermiddagen, typiska stridsrop…?

 

 


Jag växer inte mer…men jag har inte stupat…

Ljungen blommar efter regnet…naturens överflöd.

Meklåda, modell och stol…allt förberett för en fin flygdag.

Vinden…max 0.5 m/sek,  väst
…Tjärbyhangets högteknologiska sensor,
som indikerar  vind och nederbörd,
till gagn för ovetande modellflygare…

Åkervädd

Full fart på blomningen.

Komplicerad öppen överarmsfraktur…

Känner du lukten av blommande örter ?


Så såg skyn ut över mig.
4/8 Cu

En bra bild som illustrerar,  vad som sker,  då sjöbrisen slår till
med sin relativt kalla luft,
som lägger sig som ett spärrlock närmast
marken och förhindrar termiken.
Kallas också Laholmsbuktenväder.
vilket är till glädje för badgästerna.
Dock icke för termikflygare…

 

Picolario Talk

 

 

 

Hoppa upp och sätt dig och kolla roderutslagen !

 

Kategorier
Termikflyg

SOMMAREN SOM INTE VAR

 

 

 

 

 

 

 

Sommar…har vi haft det i år ?

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Förra veckan var  det sommaren 2017. På onsdagen…

För övrigt har denna sommar varit lika dålig som förra årets.
Det har varit kallt, det har blåst.
Observera att jag skrev inte,
att det har regnat.

Hade det kommit 300 mm,  hade det varit en välgärning
med tanke på vårt  mycket låga grundvatten.

Kanske en av de få gånger jag önskat och många med mig,
att det kommit rejält med nederbörd.

Min ingressbild visar en grusväg på landsbygden kantad av
blommande örter.

En idyllisk bild av sommar ?
Tja, det kan det vara, men det är knastertorrt i markerna.
Med mera nederbörd hade blomningen varit ofantligt mycket
rikare..hoppas det blir regn…

Då jag tänker på väder och sommar, blir jag nostalgisk.
Därför, förr i tiden, för länge sedan…var det ju alltid fint
väder på sommaren.

Direkt efter skolavslutning ca 5-7 Juni åkte vi var dag till
stranden. Antingen var vi tåliga för kallt badvatten, eller så
var det varmt i havet.

Jag tillbringade ofta sommarloven  hos mina
morföräldrar på landet. Där sken alltid solen.
Ibland saluterad
av ett brakande åskväder. Jo men,
visst åskade det annorlunda
förr ?

Men det var varmt. Då vi gick för att bada i den
förbiflytande
ån,  var det ständigt varmt i det bruna åvattnet.
Den enda kyla vi kände i vattnet, var då vi
kom till ett bäckutflöde,
vars kyliga vatten virvlade runt vår kroppar och gav oss
rysningar.

Nä, vädret var bättre förr ! Kom ihåg sommaren 1959…

Vill ni lyssna på en fin satirisk sång om sommaren förr,
så finns den här.

Fast i onsdags i förra veckan var det sommar. I alla fall där
jag modellflyger
termik. Alltså i närheten av Laholm vid
Tjärby Kyrka.

När jag parkerat och monterat min modell,  gick jag fram på
Litorinavallen
och njöt av utsikten mot Laholmsbukten och
Hovs Hallar, vilket är  spetsen på 
Bjärehalvön.

Då kände jag den nästan överväldigande doften av blommande
örter,
då lukterna  kom  rullade upp över kanten från ängarna
nedanför.

Vinden var svag, solen strålade och jag njöt av att finnas
till just här och då.

Lukten av blommor var kraftig, det är ett sätt att beskriva
den. Den var
sötaktig och gav mig ett starkt intryck i mina
sinnen av blommande natur. Doften var tung.

Denna naturens dofter kom till mig i pustar eller vågor
beroende på vinden.

Jag blev nästan överväldigad.

Men jag var där för att flyga och min Ava fick 2.5 timma i
luften och den har
nu loggat i termikflygning 762 timmar…
vilket är mycket.

Varför så många timmar i luften ? Modellen flyger bara så perfekt.

Så här var min dag, den dag det var  sommaren 2017…

Förstår du,  varför jag helst flyger här ?

 

 

 

 

 

 

 

 

Platsen: Örelidsgravfältet.

Segelflygarens önskemoln.

No comment.

Mot Halmstad från  min Ava.

Tittut, sa en talgoxe till mig.

Mot Laholm

Österut…bilden tagen tidigt förmiddag.

En blå Veronika.
Axveronika

Innan vinden som förde med sig budskapet av blommande örter till mig,
hade den rullat fram i den svaga vinden och tagit med sig dofterna över
den halländska kustbygdens odlingslandskap.

Hade du varit med mig…hade du känt naturens dofter just här.

Vi ses !

Kategorier
Termikflyg

BARA EN DAG MED TERMIKFLYGNING

 

 

 

 

 

En av de där dagarna,

då det inte var supertermik,

utan man fick gneta.

 

 

 

 

 

 

 

Vi som bor vid eller nära kusten är drabbade av termikflygarens gissel,
vilket är sjöbrisen. Där jag normalt flyger, ca 10 km från kusten, är jag
vanligtvis relativt förskonad från sjöbris.

Sjöbrisen uppstår,  då landet värmts upp tillräckligt, kanske vid 12-13-tiden och
cumulusbildningen är stark i inlandet. Den stigande varma luften över land
kräver, att annan luft sugs in och det är den svalare luften över  havet.

Sjöbrisen hos oss på västkusten av landet är aktiv mellan 0-300 m.
Den kalla luften flyter in under den varma luften. Vilket effektivt stoppar
den adiabatisk luften.

Oftast går sjöbrisen från 150 m och därunder, vilket gör, att
om man kör upp sin modell till den höjden,  kan du påträffa termik.

Men generellt är sjöbris pest för modellsegelflygaren, som räknat med
att
kunna kurva upp sig.

Alltså , även om det finns cumulusbildning, kan det vara sjöbris, vilket
gör flygandet svårt.

Detta var en sådan dag,  då jag var ute.

Trots sjöbrisen lyckades jag få två timmar i luften,  genom att hålla mig
på 150 m och däröver.

God hjälp i termikletandet är min Picolario variometer. Utan den vore
jag mer eller mindre prisgiven,  under de förhållanden som rådde.

Här lite bilder och en videosnutt,  som ger dig en föreställning,
hur det
låter,  då man använder en Picolario.

Spänn fast dig och häng med !

 

 

 

Det såg ju bra ut i alla fall…

…så vi startar…

…fast det var knalt med termik…

I min stol njutande.

Den högteknologiska väderstationen för oss aktiva modellflygare.

Dags att tänka på finalen både bildligt och bokstavligt.

Allt nerpackat – Slut för i dag !

 

 

 

Kategorier
Old Timer flyg

RM I FRIFLYGSKALA DEL 3/4

 

 

 

 

 

 

Detta är tredje delen av min redovisning av  RM

 

för friflygande skalamodeller

 

på Fedingefältet vid Skånes Fagerhult 2014.

 

 

 

 

 

 

SONY DSC

I denna delen beskriver jag de intressantaste och bäst flygande modellerna.

Många av skalamodellerna är små och mycket lätta, vilket tillsammans gör,
att det är delikata maskiner att flyga.
De kräver vanligtvis mycket trimflygningar, för att piloten ska kunna få ut,
det som modellen bör prestera.
Minsta avvikelser från grundtrimmen gör att modellen tappar sin önskade flygkaraktär.

Man kan lite jämföra det med aerodynamiken på en Formula 1 bil av idag.
Minsta förändring ger stort resultat. Allt måste stämma, för man ska kunna
utnyttja modellens/bilens kapacitet.

Vädret blev, som jag tidigare sagt, bättre och bättre.
Mindre turbulens, svalare
och därmed mer förutsägbart.
Termiken lugnade ner sig, så piloterna fick skärpa sin perceptionsförmåga
för att kunna bedöma rätt startsekund.
Denna bedömning, plus den
egna intuitionen, fick resultera i startmomentet.

Ånyo fick vi se Andrea flyga sin Lacey M-10 på ett suveränt sätt.
Planet är på något sätt en paradox inom aerodynamik och flygmekanik.
Men flyger fint, det gör det.

Johan Wallin från Stockholm hade oxå mycket välflygande maskiner.
Dock icke så vältrimmade, som de  Andrea har.

Eftermiddagen gick snabbt, endast kort avbruten av en fullskalakärras
landning. Det var ett modernt plan och man ser hur utvecklingen,
har förändrat privatplanen. Slankare, snyggare och framför allt är de
nu för tiden mycket tystare.
Men det är dyrt att flyga.
Så det är alltså ännu en orsak för
fullskalapiloter att växla upp till modellflyget !

Vid 1800-tiden började den statiska skalabedömningen, utförd av
Tycho och Anders. Hur utfallet blev vet jag inte, men det kommer
resultat på SMOS
hemsida snabbt. Länk till SMOS: http://www.smos.info/

Per, som blev av med sin Tempo, körde hem tidigare, vilket var synd,
för jag tänkte, vi skulle lånat den stegen, som Sten använde för att
rädda sin kärra med, så vi kunde plocka ner Tempo från björken.
Stegen var säkert 10 meter, eftersom den var en dubbel aluminiumdito.
Ja, det löser väl sig för Per under veckan.Jag personligen hade haft svårt
att somna på kvällarna, om jag haft ett splitt nytt plan sittande i en björk…
Behöver du assistans Per så ring mig, jag hjälper dig !

1930 var jag hemma efter en rolig och intressant dag på fältet.
Du som aldrig besökt en OldTimer friflygtävling, gör det !
Du kommer aldrig att ångra dig. Tävlingskalendern finns på
hemsidan och länken finns ju ovan.

Det kommer en post till med lite ”Övriga Bilder”, som jag
tycker är synd att slänga.
Så häng med, de kommer snart!

Men nu till denna postens bilder:

SONY DSC

Piloten är Gunnar Stedt, Modellen är en Consolidated PT-3.
Länk: http://en.wikipedia.org/wiki/Consolidated_PT-3

SONY DSC

Pär Lundqvists modell, som jag aldrig lär mig namnet på mer
än ”SM-Tvåan”…?
men den är konstruerad 1951 i alla fall…

SONY DSC

I dag ville modellen nästan inte ner vid finalen…

SONY DSC

Thomas Johansson, som var tävlingsledare,
trimflyger sin Thulinjagare, som är nybyggd.

SONY DSC

Start. Stjärten lyft och elmotorn snurrar på.

SONY DSC

Upp kommer man alltid…och ner oxå.

SONY DSC

Det tar tid att lära sig förstå, hur en nybyggd modell
reagerar i olika situationer och flyglägen.

SONY DSC

Nu läget under kontroll och utflygning.

SONY DSC

Koncentration i Thomas ansikte.

SONY DSC

Thulinjagaren, man får väl slå fast, det är en typisk Enoch Thulinkonstruktion…?

SONY DSC

Ser det bra ut, brukar det flyga bra oxå !

SONY DSC

Thulinjagaren, eller Thulin Typ K flög första gången 1917.

Byggdes i AB Enoch Thulins Aeroplanfabrik.
Motor 90 hk och toppfart 155 km/timman.

SONY DSC

Ännu en start för Thomas Thulinjagare.

Balanserar på huvudställ tills den kan lätta precis som i verkligheten.

SONY DSC

Ska man gnälla, kan det ju tyckas, modellen är övermotoriserad.
Hade man startat fullskalaplanet med denna stigvinkel, hade jag stigit av…

SONY DSC

Se på modellen….flygplan var vackra vid denna tidsperiod,
även om de var krigets redskap.

SONY DSC

Thomas, Tycho och Thulinjagaren.

(kallas allitteration)

SONY DSC

Jag kan inte säga, om Thomas flyger den med radio nu,
eller om den landar så att säga friflygande…

SONY DSC

…men ner kom den. Att vingspetsen gick i marken var inget
ovanligt för fullskalakärran. Stället är smalt och inga bromsar…..

SONY DSC

Det skiljer i stort sett 100 år konstruktionsmässigt.

Men huvudkomponenterna har hållit sig. Motor och prop i nosen,
vingar, stabbe fena. Styrs med skev, höjd sida och throttle (kupé/kontakt)

SONY DSC

Andrea har just gett sin modell fria tyglar och  släpper loss sin psykiska energi.

SONY DSC

Lacey..ett makalöst plan rätt hanterat.

SONY DSC

2 minuters flygtid inget ovanligt.

SONY DSC

SONY DSC

Friflygarens obligatorium….gå och hämta och hålla koll på sin modell.

SONY DSC

Sten hade skaffat en ny motor. En miljöpartists dröm för motorn går på luft….
Man fyller ett kärl från en liten kompressor. Den utströmmande luften driver en liten
kolvmotor, som vrider propellern. Ska bli roligt att se aggregatet i luften Sten.
Luftassistent är Lars-Erik.

SONY DSC

Här ser ni delarna, motorn och den relativt stora tanken
som man får bygga in , alternativt använda som
del av kroppen.

SONY DSC

Nä vad är detta på en OT-tävling…..?
Nåväl, vi är inte några puritanska talibaner här,
även moderniteter tar sig fram i luften utan att
riskera  uppsträckning från någon ordningsman.

SONY DSC

Ni ser själva, att de som hade bilarna här, var inte drabbade av stress eller måsten.

SONY DSC

Andrea Hartstein och Johan Wallin trimflyger.

SONY DSC

Stens nya SU-11 avsedd för Jetexdrift eller motsvarande.

SONY DSC

Jag kom inte ihåg vad modellen vägde….kanske 30 gram ?

SONY DSC

Så här funkar det, säger Sten till Lars-Erik och Anders.

SONY DSC
Om den flyger ? Självklart ! Förresten varför inte ?

SONY DSC

Garanterat ingen V-form.

SONY DSC

Länk till Su-11:

http://en.wikipedia.org/wiki/Sukhoi_Su-11

SONY DSC

Johans Moth Minor

Tack för att du rättade mig Andrea. Jag slog antagligen in fel regbokstäver
då jag googlade
på beteckningen och vips blev det fel…jag borde sett det, men brådis….

Hela storyn om G-AFRD

G-AFRD

SONY DSC

Första flygningen 22 juni 1937.

Uppdatering 18 December 2014

 

 

                                  Jag fick ett mejl från Colin enligt nedan med information om ”Originalet”:

MOTH MINOR G-AFRD

Hi – just confirming that Moth Minor G-AFRD is going to be restored
to flying condition in the medium term future.

It is in storage in Tauranga New Zealand.

It was owned by the late John Galpin, and is presently owned
by his son who is an aircraft mechanic.

SONY DSC

Ja ni ser själva.. små modeller är inte stora…

SONY DSC

Westland Widgeon

SONY DSC

Anders Sellman med en…Me-109. Reggad i Schweiz.

SONY DSC

Kolla vindstruten Anders….

SONY DSC

Jetzt  geht´s  los !

SONY DSC

Piloten kanske glömde propelleromställningen …
liten stigning, max varv vid starten….

SONY DSC

Johan med sin SE-FYR som är ett känt plan i flygarkretsar.

SONY DSC

Här kan ni läsa om det:

http://forum3.sff.n.se/viewtopic.php?f=7&t=4239

SONY DSC

Jämför denna modellen med en 4-meters kärra med två 100 cc motorer…
..de flyger båda under samma aerodynamiska och flygmekaniska lagar, men…

SONY DSC

…fördelen med detta något lättare alternativet är ju,
att kostnaden för tändstift och bränsle är överkomlig…

SONY DSC

SONY DSC

Sista motoralternativet i flygplanet var en Walter Gemma
9 cylindrig radialmotor på 165 hk och med en cylindervolym på 9.34 liter.

SONY DSC

Men motorn här ha inte 9 cylindrar utan några strängar gummiband…

SONY DSC

SONY DSC

Ett plan som byggdes vid

                                 Aktiebolaget Svenska Järnvägsverkstädernas Aeroplanavdelning

Ganska långt namn eller …

SONY DSC

Järnväg eller inte, flög gjorde planet,
fast inte så många år innan det havererade.

SONY DSC

Man ritade snygga plan 1930.

SONY DSC

…och modellerna av dessa plan flyger fortfarande
och de flyger så vitt jag kunde se bra.

SONY DSC

Nu blir det Mach2 uppvisning med Sten, SU-11, en pinne och ett gummiband…

SONY DSC

Sten hade aldrig förut flugit modellen och han ville därför prova
med hjälp av katapultstart.

SONY DSC

Flygplanet var kraftigt attraherat av moder jord.

SONY DSC

Vid en av starterna lossade radardomen i nosen och med den också blybiten
som satt där för
tyngdpunktens skull, men Sten…

SONY DSC

…Sten provade utan delen som for bort…..planet flög nästan bra……..

SONY DSC

Efter att ha böjt upp höjdroderna lite, flög det till allmän överraskning förvånansvärt bra.
Roligt att det lyckades med en oförutsedd radikal operation.

SONY DSC

Fullskalakärran gjorde en snygg landning.

Flygplanet, SE-MDO är en Sport Star och läs om den här:

http://www.evektoraircraft.com/en/aircraft/sportstar-max/technical-data

SONY DSC

Nu ska vi se, säger Anders betraktande sin nya modell.
Modellen är en tysk Rieseler Stahlwerk. I Arlandasamlingarna
finns ett original bevarat.

SONY DSC

SONY DSC

Eftersom ett stålverk byggt originalet, borde det ju borga för viss styrka…

SONY DSC

Här kan ni läsa om, han som konstruerade maskinen:
http://de.wikipedia.org/wiki/Walter_Rieseler

SONY DSC

Modellen har en justerbar anfallsvinkel med hjälp av en
skruv i främre delan av vingen.
Ungefär som stabbtrimmen på en Pa-18.

SONY DSC

Det kan inte hjälpas, men då jag ser en sådan fena/sidoroder,
då får jag De Havillandvibbar…fast det kan man glömma,
för planet byggdes i Breslau i det dåvarande Tyskland.

SONY DSC

Andreas Lacey erövrar skyarna…

SONY DSC

..som vanligt höll jag på att skriva…

SONY DSC

Johan med sin Miles.

SONY DSC

Som svängde vänster efter start…

SONY DSC

…och som fick Anders att inta skyddsställning…

SONY DSC

Pär och Lars-Erik konstaterar en landning.

SONY DSC

Men Johan kör igen…

SONY DSC

..starten ser fin och samlad ut…

SONY DSC

…modellen äv vacker. Rött och silver går fint ihop.

SONY DSC

..men planet avvek och skrämde en av damerna,
så hon tog ett halvt valssteg…

SONY DSC

Alla ser vad Andrea gör….vevar upp en gummimotor.

SONY DSC

Magic or sticky fingers ??

SONY DSC

Andrea flyger sin Westland Widgeon III tror jag det är.

SONY DSC

Modellen flög utmärkt. Ledsen för mörk bild.

SONY DSC

Lars-Erik Fridström med ”Silvermåsen” konstruerad av Sigurd Isaksson.

SONY DSC

Stolt ägare och byggare till sin Silvermås.

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

Silvermåsen flög bra och jag tror den var helt ny, eller vad säger du Lars-Erik?

SONY DSC

Anders Sellman provflyger sin nya modell, som jag
nu vet heter Rieseler Stahlwerk.

SONY DSC

SONY DSC

Den flög bra direkt !

SONY DSC

Platsen där flygplanet tillverkades var Breslau vilket till 1945
var en stor tysk stad.
Efter kriget annekterade Sovjetunionen
de östra delarna av Tyskland och Polen fick
tillbaka dessa delarna.
Breslau ligger vid gränsfloder Oder som är gräns mellan Tyskland
och Polen.
I Polen heter Breslau Wroclav.

SONY DSC

SONY DSC

Ser ni så bra planets färg passar till blommorna i gräset…

SONY DSC

En nöjd Anders efter provflygning.

SONY DSC

Tja, säger Anders, inte så pjåkigt!

SONY DSC

Vi tar en start till nu efter en lite justering…

SONY DSC

Anders smeker igång modellen…

SONY DSC

SONY DSC

…och den flög och flög…

SONY DSC

SONY DSC

..sen landade den bland de blå blommorna…

SONY DSC

Ny tävlingsstart av  Andrea Hartstein.

SONY DSC

Jag tror flickan till vänster med det goa leendet är Johans fru

SONY DSC

Off she goes !

SONY DSC

Ser ju fint ut…nu

SONY DSC

…men så vill modellen svänga för brant..

SONY DSC

….och den svänger in mot startplatsen…

SONY DSC

..så det blev en snabb landning..

SONY DSC

..men det var bara att veva in lite varv i motorn,
justera det som behövdes och ny start…

SONY DSC

…nu flög det ok…

SONY DSC

Johan får hjälp att förbereda sin SE-FYR av sin dotter.

SONY DSC

Nu eller aldrig…

SONY DSC

You´re all by yourself now !

SONY DSC

Fast inte riktigt, SE-FYR fick sällskap av en hussvala…

SONY DSC

Andrea såg Johan fick bra luft, så hon plöjde in
power i sin gummimotor…hjälpt av Johans fru.

SONY DSC

..en sista blick och sen iväg…

SONY DSC

Nu !

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

Det behövs nog en mindre justering Andrea…

SONY DSC

Anders Sellmans Hawker Hurricane IIB.

SONY DSC

Är detta Anders Lacey kanske…

SONY DSC

Jag har många bilder kvar. Som jag inte kan med och slänga.
Så de samlar jag ihop och lägger upp när jag får mer energi.

Det tar ganska lång tid att fixa till en sådan post,
ni just tragglat er igenom. Men som sagt det kommer !