Kategorier
Flyghistoria

FLYGPLAN PÅ ÅLLEBERG…..

 

 

 

 

 

 

 

….låter ju som en retorisk fråga…

 

 

 

 

SONY DSC

…men jag vill visa de två motorflygplan, som vi såg
på IGG-Träffen.

Först och främst De Havilland Tiger Moth med
byggår 1934.

Det som överraskade mig, var att den var byggd
i Norge för KSAK:s
räkning.

Jag fotograferade tillverkningsskylten i cockpit.

Alltså ett plan som är 80 år gammalt fortfarande
i tjänst……

Det är nästan ogripbart. I alla fall tyder det på
kvalitet både på
flygplan och underhåll.

Det andra planet jag plåtade, var en
Piper Pawnee PA-25, som tjänstgör
som
bogserkärra på kurserna.

Planet utrustad med ny kolfiberpropeller,
tror jag. Propeller med
liten stigning för
att just ge bra dragkraft under bogsering i
relativt
låg flyghastighet.

Några bilder blev det. Vill ni se fler bilder
på Mothen så använd
sökfunktionen på
bloggen till vänster.

 

SONY DSC

Under IGG-Träffen flög man stjärtsvängar med turister i Mothen.

SONY DSC

Uttaxning med piloten i baksits.

SONY DSC

Ett klassiskt flygplan.  Undrar om det är luftvärdigt 2034 ?

SONY DSC

Start. Stjärten lyft och snart rotation.

SONY DSC

 

SONY DSC

SE-ALM

SONY DSC

Utflygning ca 50-55 knop.

SONY DSC

Färgkombinationen tycker jag är perfekt för denna gamla kärra.

SONY DSC

 SONY DSC
På finalen

SONY DSC

 

SONY DSC

 

P1080880

Här är tillverkningsskylten. Lite suddig men den är uppdragen kraftigt.
Malmskillnadsgatan….hmmmmm.

P1080883

Inte direkt instrumentering som i en Airbus….
.men man har klarat sig i 80 år, på det man har !

P1080887

Instrument från vänster: Hastighetsmätare, spade och kula, variometer och höjdmätare. P1090277

Men det verkar som SE-ALM fått nya vindrutor….

P1090280

Mothen fick i alla fall en propeller som var typgodkänd den 16 April 1971.

SONY DSC

Undrar om inte modellsegelkärran har större spännvidd än Mothen…

P1080874

Piper Pawne PA-25. KSAK:s bogserkärra. Fast är den inte dyr att flyga….?

P1080871
Ny effektiv propeller.

 

 

Kategorier
Airshows

IGG-MEETING ÅLLEBERG 2014

 

 

 

 

 

På traditionsrik mark, Ålleberg,

avhölls den årlig träffen för IGG Sverige

i ett strålande väder.

 

 

 

 

SONY DSC

 

 

 

IGG Ålleberg Pingsten 2014.

 

 

 

 

Jag har besökt de senaste årens Storseglarmeetings på Ålleberg och blivit
fångad av de stora modellernas, både utseende och flygande.

Vädret för årets Storsegelträff var inte helt positivt, vad gäller utsikterna.

Men jag åkte upp på lördagen, då yr.no lovat bra väder från 1200.
Då jag lämnade västkusten var det solsken, varför jag närde ett hopp, om att
vädret i Västergötland skulle bli bra.

På resan upp såg jag en stor tromb i Småland, som ju indikerade, att det fanns
gott om vertikala rörelser i atmosfären !

Vid framkomsten var det 6/8 Cu med hopp om uppklarnande.
Just vid framkomsten bildades två tromber borta öster om Mösseberg, men
båda föll ihop utan att ha fått markkänning.

Jag tog ju en väldig massa bilder, både vanliga och flygfoto och jag ska för-
söka redovisa det på ett vettigt sätt.

Första posten här blir några flygbilder, så ni får en överblick över området
och bilder på segelmodellerna från min vanliga kamera.

Dessutom har jag en post som kommer att handla om hembyggarna av
motorer och mekaniska apparater. Men som sagt, de kommer i en särskild post.

Naturen på Ålleberg är ju säregen, vilket jag redovisar sen. Dessutom lite
redovisning av de fullskalflygplan, man flyger med på Ålleberg.

 

Lite kommentarer under bilderna här och där så håll tillgodo:

 

 

 

 

 

SONY DSC
De båda tromberna, som började utvecklas tidigt på morgonen.
Som tur var,  föll de ihop.

 

P1090137

S 18 IIB

 

 

 

 

P1090177

I väntan på…

 

P1090191

L-Spatz. En klassiker som i fullskalversionen är suverän att flyga termik med.
Man kan flyga mycket sakta, ca 50 km/tim och kurva
så innervingens spets verkar fastspikad.

 

P1090200

En fin bogserkärra. Wilga. Tillverkas i Polen.

 

P1090220

Ordföranden i Ållebergs Modellflygklubb Rolf Maier i försäljartagen.

Jo han blev av med allt.

 

P1090230

Tidigt lördagmorgon.

 

P1090273

En skicklig och framgångsrik modellflygare, Kjell-Åke Elofsson Tibro.

 

P1090350

Segelkärror från 30- och 60-talet.

 

 

P1090443

Rune Svenningsson visar sin sidventilmotor.

 

P1090460

Startade på första flippen…men så är det RunTronic som sköter gnistan…

 

P1090466

När ska det var 4/8 Cu om inte på IGG-träffen på Ålleberg !

 

SONY DSC
En fläkt av 30-tal

 

 

 

SONY DSC
Lite aerobatik

 

 

 

SONY DSC

 

SONY DSC
Registrering HB-411. Vill ni veta mer så googla

SONY DSC

 

 

 

SONY DSC

 

 

 

SONY DSC

 

 

 

SONY DSC

Minimoa ett av de vackraste segelplanen

 

 

SONY DSC

 

 

 

SONY DSC

 

 

 

SONY DSC

 

 

 

SONY DSC
Ett enda haveri såg vi. Tråkigt

 

 

SONY DSC
Vingsadeln med kvarsittande rör från den tappade vingen.

 

 

 

SONY DSC
Här kommer den tappade vingen. Trolig orsak:
Överskriden maxfart och vid upptagning överbelastades vingfastsättningen .

 

 

 

SONY DSC

 

 

 

SONY DSC
Jag måste ge en eloge till bogserförarna. De kunde verkligen sitt jobb.

 

 

 

SONY DSC
…och segelplanspiloterna var inte dåliga de heller. För här gällde det att hänga i !

 

 

 

SONY DSC
Härlig himmel över Ålleberg

 

 

 

SONY DSC

 

 

 

SONY DSC
Jag tror detta är cockpit i Kjell-Åkes Lunak.

 

 

 

SONY DSC
Snygg modell. Mycket välbyggd, som alltid när Kjell-Åke har hållt i verktygen.

 

 

 

SONY DSC“The prancing horse”…eller…..

i alla fall en Wilga som landar.

 

 

 

SONY DSC

 

 

 

SONY DSC

 

 

 

SONY DSC

 

 

 

SONY DSC

 

 

 

SONY DSC

 

 

 

SONY DSC

 

 

 

SONY DSC

 

 

 

SONY DSC

 

 

 

Jo, han har elmotor i kärran oxå.

 

 

 

SONY DSC
Landning med i alla fall hög nos…

 

 

 

SONY DSC

 

 

SONY DSC
Segelflyg är vackert.

 

 

 

SONY DSC

 

 

 

SONY DSC
Schempp-Hirth HS-1

 

 

 

SONY DSC
Två av Kjell-Åkes modeller, Minimoa och Baby

 

 

SONY DSC
Motorarrangemang

 

 

 

SONY DSC
Tappar man huvudet, går det att ersätta med en GoPro

 

 

 

SONY DSC

 

 

 

SONY DSC
Snygg instrumentbräda, men spaken….

 

 

 

 

SONY DSC
Startförberedelser

 

 

SONY DSC
Då åker vi…

 

SONY DSC
En bild säger mer än 1000 ord…

 

 

SONY DSC

 

 

 

 

 

 

 

SONY DSC

 

 

 

SONY DSC

 

 

 

SONY DSC

 

 

 

SONY DSC
Ka-6E.

Fullskalakärran har jag flugit flitigt.

 

 

SONY DSC
Blandad kompott…

 

 

SONY DSC
Det kräver rejäla släp för att transportera stora seglare.

 

 

SONY DSC

Minimoan på finalen

 

SONY DSC

…å här är en större Minimoa som förbereds för start.

 

SONY DSC

 

 

SONY DSC

Ålleberg klockan 1400 lördag.

 

SONY DSC

 Jag har laddat upp 40 bilder till…

 

SONY DSC

 

 

SONY DSC

 

 

 

SONY DSC

 

 

 

SONY DSC

Termiken var stark. Jag flög själv och provade med min Ava.

 

SONY DSC

 

 

 

SONY DSC

 

 

 

 

SONY DSC

 

 

 

SONY DSC

 

 

 

SONY DSC

 

 

 

SONY DSC

 

 

 

SONY DSC

 

 

 

 

SONY DSC

 

 

 

 

SONY DSC

 

 

 

 

SONY DSC

 

 

 

 

SONY DSC

 

 

 

SONY DSC

 

 

 

SONY DSC

 

 

 

SONY DSC

 

 

 

SONY DSC

 

 

 

SONY DSC

 

 

 

 

 

 

 

SONY DSC

 

 

 

SONY DSC

 

 

 

SONY DSC

 

 

 

SONY DSC

 

 

 

SONY DSC

 

 

 

SONY DSC

 

 

 

SONY DSC

 

 

 

SONY DSC

 

 

 

SONY DSC

 

 

 

SONY DSC

 

 

 

SONY DSC

 

 

 

SONY DSC

 

 

 

SONY DSC

 

 

 

SONY DSC

 

 

 

SONY DSC

 

 

 

SONY DSC

 

 

 

SONY DSC

 

 

 

SONY DSC

 

 

 

SONY DSC

 

 

 

SONY DSC

 

 

 

SONY DSC

 

 

 

SONY DSC

Som sagt, detta var del 1 av planerade 3 poster från IGG-träffen på Ålleberg 2014.

Jag har massor med bilder kvar, så det kommer mycket mera bilder.

Nästa post handlar om motor- och mekanikbyggarnas fina alster,

så stay tuned !

SONY DSC

 

Kategorier
Airshows

F 17 – 70 ÅR

 

 

 

 

 

 

Del 4. av mitt besök vid Flygvapnets Huvuduppvisning

vid F 17 Kallinge 2014 och deras 70-årsjubileum.

 

 

 

 

 

SONY DSC

 

 

När man som vi är intresserade av äldre militärflygplan,  finns det ju en bukett
av flygplan,  man önskar vi hade fått se i luften.

Ett av dessa är ju det svenska jaktplanet J 22. Vill ni läsa om det, så kan ni googla.

Det finns ett i bra…skick i Ängelholm tror jag. Det brukar i alla fall taxa runt på
uppvisningarna, dock inte flyga. Vad som återstår, innan det får luftvärdighets-
bevis, sägs vara, utan att jag kan vara bergsäker, en röntgen av vingbalkarna.

Hoppas man får till det, så denna helsvenska konstruktion kunde komma i luften !

Ett annat önskeplan är J 21. Har jag inte helt fel, pågår en renovering av en sådan
just nu.Hur långt renoveringen fortgått,  vet jag inte, inte heller om den ska renoveras
till flygande skick. Men det finns säkert de, som vet läget.

En B 18 kan man bara drömma om att få se i luften. Vi har en delvis renoverad B 18
på Flygvapenmuseum på Malmen och det är nog,  vad vi får nöja oss med. Denna B 18
tillhörde en av de som havererade vid hamnen i Härnösand vid en vinterflygning.

Planet bärgades omkring 1980. Flygplanen kom från F 14 Halmstad.

Jag minns då B 18 skrotades i min hemstad Halmstad genom en lokal skrotfirmas
medverkan. Skrothandlaren var god vän med min far och jag minns,  han sa, att bara
glykolen i kylarna, som han tog tillvara på, gjorde att affären gick ihop…

Hade vi haft kvar motorerna, DB-605B, kunde vi tjänat pengar i dag. De är
väldigt eftertraktade.

En annan kärra som hade varit rolig att se i luften hade varit “LillDraken”.¨Den
kärran som byggdes i halv skala för att testa olika konfigurationer på J 35 Draken.

Lilldraken hänger i taket på museet i Malmen nu.

Här kommer nu bilder, på vad som bjöds i nästa del av flygprogrammet:

 

 

 

SONY DSC
En rote, bestående av BilTemas Mustang och Spitfire, startar.

SONY DSC

Två av de yppersta kolvmotordrivna planen från WWII.

SONY DSC

Som jag sagt flera gånger, Spitfiren är elegantare.

SONY DSC

Man märker också vid passeringar,  att Mustangen har ett dovare motorljud
trots samma motor, en Rolls Royce Merlin.

SONY DSC

Man ser också skillnaden på propellrarna…

SONY DSC

Tvära spetsar på Mustangen och rundade på Spitfiren.

SONY DSC

Här delar roten upp sig, så Spitfiren fortsätter uppvisningen ensam.

SONY DSC

Undrar vad kostnaden ligger per flygtimma för ett sådant plan ? Jag tror ca 20000 kr.

SONY DSC

Det speciella hos Supermarine Spitfire är ju den elliptiska vingen.
Den var revolutionerande då den kom.
Inte var den bara elliptisk,
profilen var mycket tunn jämfört med motsvarande plan vid denna eran.

Ännu en djärv tanke av konstruktören Reginald Mitchell.

SONY DSC

Beväpningen var  2 x20 mm akan och 4 x 7.7 Browning ksp.

SONY DSC

Vi kan vara glada,  att vi får se ett plan, som är 70 år gammalt i luften
genom entusiasters försorg och idoga arbete !

SONY DSC

J 29 “Flygande Tunnan” startar och svänger omedelbart vänster.

SONY DSC

Ser ni tofsvipan på denna suddiga bild ?

SONY DSC

Här syns fågeln i alla fall. Detta var mycket nära vid denna förbiflygningen.

SONY DSC

J 29 hade ingen radar av förståeliga skäl, när ni ser hur den ser ut.
Man kan ju inte, på grund av saknaden av radar,
säga att det var ett allvädersjaktplan.

SONY DSC

Det fanns helt enkelt ingen plats att placera en radarantenn på planet.
Åtminstone inte på ett vettigt och praktiskt sätt.

SONY DSC

Om planet är vackert….Tja…?

SONY DSC

Alla   J 29 modifierades med ny vinge, som hade ett “sågjack” i framkanten,

för man skulle höja det kritiska Machtalet.

SONY DSC

Här stiger piloten under belastning.

Vid ökade G måste vingen producera mer lyft och då ökar det inducerade motståndet,
som manifesteras i form av spetsvortex
i vingspetsarna.

Tack vare det låga trycket kondenseras fuktigheten och blir till vattenånga,
som syns tydligt.

SONY DSC

En klassisk konstflygkärra Pitts Special.

SONY DSC

Denna piloten flög bra enligt min åsikt och var en av höjdpunkterna på uppvisningen.

SONY DSC

…ibland önskar man lite annan färg på röken….

SONY DSC

…men det är väl en kostnadsfråga…

SONY DSC

Viggen startar

SONY DSC

Det hörs, när detta relativt stora plan startar med full EBK.

SONY DSC

En bild man minns från många uppvisningar. Det glödande utsläppet från EBK:n i motorn.

SONY DSC

Viggen är ju ett nytänkande av sin tid med nosvingen, vilket nu nästan alla jaktplan har.

SONY DSC

Trots sin storlek accelererar planet bra tack vare en mycket stark motor.

SONY DSC

Passage i  900 km/timman

SONY DSC

Viggen kan flyga med mycket anfallsvinkel, utan att gå överstyr.

SONY DSC


Den rollar som på ett snöre, rätt flugen,.

SONY DSC

 

SONY DSC

Passage i låg fart med ställ ute.

SONY DSC

Jag minns när den visades på Le Bourget för första gången..

Direkt efter kort start rollade piloten……han blev förbjuden att göra det.
Antagligen
för fransmännens Mirage inte klarade det.

SONY DSC

Vid förbiflygningen med ställ ute visar piloten hur stabilt planet flyger
trots gungningar i rollplanet i låg fart.

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

Sedan in med stället, full EBK och flyg ut.

SONY DSC

En intresserad åskådare.

SONY DSC

På finalen

SONY DSC

Ni kan lägga märke till, hur hög nos han landar med.
Bra,  för då får man ner farten fort.

SONY DSC

Här kommer Mustangen tillbaka för sin enskilda uppvisning.

SONY DSC

Undrar vad man får ge för en sådan kärra på marknaden ?

SONY DSC

Piloten flög förbi flera gånger och vinggled, för att fotograferna skulle få bra bilder.

SONY DSC

Jag frågade en pilot, hur han upplevde motorkraften….han sa, att den var brutalt stark.
Ändå flög han moderna jetplan i flygvapnet.

SONY DSC

Jag tycker att Mustangen flyger något bättre aerobatik jämfört med  Spitfiren.

SONY DSC

Mustangens laminära profil var också en ny innovation,
vilket gav goda lågfarts och högfartsegenskaper.

SONY DSC

Passering i hög fart….alltid en upplevelse för öga och öra.

SONY DSC

Alltid värd att se på,  P-51 Mustang.

Kategorier
Airshows

F 17 – 70 ÅR

 

 

 

 

 

 

Flygvapnets Huvuduppvisning 2014 och

F 17 70-årsjubileum i Kallinge

 

 

 

SONY DSC

 

 

 

 

Här kommer del 2 av min rapportering från flygdagen i Kallinge den 1. Juni.

Som jag skrivit, var det en stor succé med 50000 åskådare och flygdagen
gynnades av ett perfekt väder.

Det var 22-24 grader varmt, lite vind och 4/8 Cu, vilket skänkte skugga
åt publiken.

Denna posten visar äldre jetplan och lite annat.

Det jag minns är det höga ljudet från centrifugalkompressorena på J 28 och J 29.

Ett ljud man hörde på 50- och 60-talet, då vi hade ett stort flygvapen.
Omkring 1965 hade vi ca 650 plan i främsta linjen…..

Vet ni hur många vi har nu ? Ca 60……….och det fattas reservdelar,
så alla kan inte flyga.

Jag bara undrar,  var tar alla miljarderna vägen ?

Nåväl, här kommer bilderna och som jag tidigare påpekat, så satt vi ca 300 m
från själva banan, varför jag fick plåta med mitt zoomobjektiv med max zoom.

Det innebär, man kan tappa i skärpa. Jag hade ju min kamera i handen och inte
på något stativ.

 

SONY DSC

J 28 Vampire. Svenska flygvapnets första operativa jetplan

 

SONY DSC

Kallades i folkmun på 50-talet för “Blåslampor”.

SONY DSC

Ett relativt stort antal Vampire är fortfarande luftvärdiga,
då många flygvapen hade planet i stort antal.

SONY DSC

Kroppen var till stor del klädd med plywood.

En gammal tekniker berättade, att när inte träskruvarna drog,
som höll beklädnaden, satte man in avbrutna tändstickor
i det för stora hålet…

SONY DSC

Ett annat öknamn på Vampire var “Tvestjärtar”

SONY DSC

Här ser den stora skillnaden mellan propelldrivna plan från denna eran och
de första jetkärrorna….ställets höjd.

Jetplanen hade mycket lägre ställ,  då det inte krävdes frigång för en jättelik propeller.

SONY DSC

Många av J28 Vampire havererade. Urvalsmetoderna på piloterna var inte bra
och en jetkärra var något annat än en skramlande propellerkärra.

Vidare förekom det mera “busflygning” vid denna tid, vilket krävde sin tribut.

SONY DSC

Lite suddig bild men det får passera…

SONY DSC

Flygvapnet brukar alltid ha tur med vädret på sina flygdagar.

Dagens väder var inget undantag. Att lägga flygdagen i början av juni är klokt,
för
då har inte folk börjat åka till stranden än.

SONY DSC

Scottish Aviaton Bulldog. Skolflygplan i Sverige för GFSU

SONY DSC

Upphandlades efter mygel från de högsta beslutande.
MFI hade ett bättre plan att erbjuda, MFI 17.

SONY DSC

Dessa plan fick modifieras ordentligt, innan de blev godkända, för det de skulle göra i Sverige.

Kostade mycket pengar.

SONY DSC

J 34 Hawker Hunter startar

SONY DSC

Ett av de bästa planen någonsin att flyga enligt en berömd engelsk provflygare.

SONY DSC

Jo A32 Lansen är ganska lik Hawker Hunter…men det blir ju så,
om man utgår från i princip samma motorkoncept och man har
samma kunskap om flygmekanik och aerodynamik.

Se på F86 Sabre, Mig-15 och J 29 Flygande Tunnan. Lika som bär.

SONY DSC

Betänk att det som flyger här är 60 år gammalt….

SONY DSC

Aerobatiken som framfördes var utomordentligt skickligt flugen.

SONY DSC

Här belastar piloten kärran så fuktigheten kondenserar vid spetsvortexarna.

SONY DSC

Det fanns en uppvisningsgrupp som hette AcroHunters.
AcroHunters bildades 1962 vid Tullinge Flygflottilj F18 och man flög J34.

SONY DSC

Urgång ur looping med 4-5 G

SONY DSC

T-28 Trojan startar

SONY DSC

T-28 är ett amerikanskt plan för grundläggande utbildning.
Den har aldrig förekommit i Svenska Flygvapnet,

SONY DSC

En i två…

SONY DSCFlög ungefär som man kunde förvänta….

SONY DSC

…ungefär som en Sk16…

SONY DSC

…kanske lite livligare…

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

2 L-4 Cub

SONY DSC

Hette väl egentligen L-Cub och byggdes mellan 1937-1947. Användes som sambandsflygplan av
USA och importerades till Sverige av Albin Ahrenberg i ganska  stort antal.

Kallades i Sverige Ahrenbergcubbar.

SONY DSC

Som ni ser flygs den från baksits

SONY DSC

Det flygs ju kommersiellt från Kallinge också.

SONY DSC

Denna bild vill jag visa, för man kan se hur en modern propeller ser ut.

I alla fall om motorn är en turboprop.

SONY DSC

Catalinan lättar.

SONY DSC

Användes i Sverige som transportplan, SAR och sambandsflygplan.

SONY DSC

Planet har mycket lång räckvidd.

SONY DSC

…närmare bestämt ca 6000 km.SONY DSC

Kan landa på på land och vatten.

SONY DSC

Bulan på sidan av kroppen är for att förbättra observationsmöjligheterna.

SONY DSC

Vid landning på vatten fälls vingspetsarna ner, vilka tjänstgör som stödpontoner vid landning. Smart.

SONY DSC

Det var mycket fåglar i luften vid uppvisningen. Tur det inte skedde någon kollision.

SONY DSC

Lite olika helikoptrar.

SONY DSC

Kustbevakningens SAR-helikopter.

SONY DSC

 

SONY DSC

 

 

det kommer mer

Kategorier
Airshows

F 17 – 70 ÅR

 

 

 

 

 

Vi, som åkte ner till Kallinge, fick uppleva en fin flygdag

tillsammans med ca 50000 andra åskådare i söndags,

 

        då Flygvapnet hade sin  huvuduppvisning vid

 

Blekinge Flygflottilj med anledning av dess 70-års jubileum.

 

 

 

 

SONY DSC

 

 

 

I söndags firade F 17 sitt 70-årsjubileum i samband med Flygvapnets Huvudflygdag.

F 17 är ju en av de få flottiljer, som fortfarande existerar i sinnevärlden i Sverige.
Den överväldigande majoriteten av flygflottiljer är nedlagda, skrotade.

Flygvapen har ju alltid haft god förmåga att anordna fina uppvisningar.

Uppvisningar som präglas av fart, fläkt och kreativitet.

Tillställningen i Kallinge i Blekinge var inget undantag. Från Halmstad åkte vi
strax efter 0700
på morgonen, för erfarenheten har lärt oss som åkte, att
man ska vara ute i mycket god tid för
att inte fastna i eviga och sakta krypande bilköer.

Redan då vi anlände klockan 0900, var det köer till parkeringen.

Smarta människor som ägde ett grustag just jämte entrén sålde parkeringsplatser för 100 kr.

För att slippa gå 1 km svängde vi in och parkerade där, vilket var klokt,
eftersom det gav oss
möjlighet att komma iväg hemåt snabbt.

Annars var den officiella parkeringen gratis och entrén var gratis.
Det kan man inte pruta på !

Som vanligt när Flygvapnet står som arrangör, uppbackad av olika frivilligorganisationer,
fungerade allt perfekt.

Allt  var förberett och välordnat. VI hittade en plats i skuggan av en 20 fots container
för vår stolar och bättre
plats kunde vi inte valt. Visserligen låg platsen ca 300 m
från banan, men det är ingen nackdel, då det gäller
att kunna se uppvisningen,
snarare tvärtom.

Nackdelen var ju, att jag med min kamera inte kom så nära planen ,
som jag önskat. Men det får jag leva med.

Vad som fanns i programmet,  kan du delvis se på mina bilder.

Annars kolla det officiella programmet.

Det som imponerade…? Den schweiziska F-18 Hornet var imponerande i sin
manövrerbarhet. Men i jämförelse
med Gripen stod den sig slätt,
vad gäller rörlighet och  förmåga att hålla sig inom en liten box för att genom-

föra sin uppvisning.

Annars var det, vad man kunde förvänta vid en uppvisning. Har man varit på många
uppvisningar, vilket vi har,
blir man aningen kräsen. Det ska till nåt speciellt
för att vi ska lyfta ögonbrynen….

J-35 Draken och AJ_37 Viggen är ju alltid imponerande att se på.
Att se Draken prestera vad den gör, det är
inte dåligt för ett 50-talsplan !

Viggen är imponerande genom sin storlek och sitt ljud !

Jag har delat upp flygdagen i ett antal delposter, som jag  kommenterar
under bilderna.

Ungefär 250 bilder kommer jag att redovisa. Betänk att jag var långt
ifrån planen, vilket tvingade mig att
använda ett 400 mm Zoomobjektiv
med de nackdelar det medför.

                   Men som jag bruka säga, huvudsaken känslan finns i bilden…

SONY DSC

En av de tillresta…

SONY DSC

En PBY-Catalina flygbåt.

SONY DSC

Från vänster: Spitfire (BilTema), T-28 Trojan, P-51 Mustang (BilTema) och 3 SAAB Safir.

SONY DSC

En T-28 Trojan, som var en Advanced trainer för US Navy

SONY DSC

Redan 0930 var det mycket folk som kommit.

SONY DSC

Som sagt klockan är 0930-1000.

När drog ett idrottsarrangemang lika mycket folk i Sverige som en flyguppvisning…?

SONY DSC

Sk-39 Gripen. Föredras vid uppvisningsflygning då den har

bättre Weight/Power ratio än den vanliga Jas-39.

SONY DSC

Det svenska nationalitetsmärket är nu aningen diskretare än förr…

Alla infobadges på utsidan är på engelska…

SONY DSC

Gripen anpassad för Nato-lufttankningsrutiner.

SONY DSC

Här kan ni grilla korv när man har full EBK eller…?

SONY DSC

Kapseln under kroppen innehåller spaningsutrustning.

Man kan förmoda kameror och utrustning för att samla elektronisk information.

SONY DSC

En av vårt danska broderfolks F-16 Fighting Falcon. Den börjar bli gammal nu konstruktionen
….flög redan 20 januari 1974 av misstag…

Googla så får ni historien om den ofrivilliga flygturen.

SONY DSC

Fortfarande ett plan som klarar av sin uppgift.

SONY DSC

Denna versionen tvåsitsig.

SONY DSC

Här ser man, vilken vikt man lägger vid pilotens möjlighet att visuellt hålla sig orienterad,
vilket underlättas av huvens konstruktion.

SONY DSC

Två svenska helikoptrar. Fabrikat ? Ingen aning med det kan ni googla upp.

SONY DSC

Det är tydligen helt slut med kamuflagemålning av stridsflygplan i dag.
Denna nyansen påminner om den som RLM i Nazityskland
fastställde under senare delan av kriget.

RLM = ReichsLuftfahrtMinisterium.

SONY DSC

Detta är dyra maskiner…

SONY DSC

…denna är säkert inte heller speciellt billig.

SONY DSC

Stjärtrotor mekaniken

SONY DSC

Hyfsat stort lastutrymme

SONY DSC

Vår gamla trogna SAAB 105 eller som den heter i FV, Sk 60. Motorerna är av fabrikatet General Electric J85 17B.

Från början hade man franska Turbomecamotorer, men de höll inte måttet.

SONY DSC

En SAAB Safir reggad i Holland.

SONY DSC

Här kan ni studera del av vingen på en SAAB 105.

Fundera över vad grejorna har för funktion…

SONY DSC

Snyggt formgivet bakom motorns utsläpp.

SONY DSC

Draken – Viggen – SAAB 105

SONY DSC

Viggens bakre region där det osar hett…

SONY DSC

En civilreggad SAAB 105. SE-DXG tillhörande Swedish Air Force Historical Flight.

SONY DSC

AT-16 Harvard eller North American Texan.

Flög första gången 1935. Motor  Pratt & Whitney R-1340-AN-1, 600 bhp

SONY DSC

Har ni besökt detta museet ?

SONY DSC

En Viggen nästan i överljudshastighet.

SONY DSC

Modellflygplan fanns det oxå. Fast ingen flygning.

SONY DSC

En mycket vacker elseglare. Säkerligen mycket dyr också.

SONY DSC

Svensk Flygtjänsts Texan Harvard, som användes för måldragning vid luftvärnsskjutning.

SONY DSC

Ser ni den välpolerade kärran ?

SONY DSC

Viggen är imponerande.
Precis som ryssarnas Tupolov 95.
Världens snabbaste propellerdrivna flygplan. Benämns “Bear” inom Nato.

SONY DSC

BilTemas Vickers Supermarine Spitfire Mk.XVI

SONY DSC

Spitfire…kanske världens vackraste propellerdrivna jaktplan.

SONY DSC

North American P-51D Mustang tillhörande BilTema.

SONY DSC

Vacker kärra, men jag tycker Spitfiren är elegantare.

SONY DSC

Propellern är stor. Det måste den vara för att kunna omsätta hästkrafterna i hastighet.

SONY DSC

Hur mycket Autosol har det gått åt vid poleringen ?

SONY DSC

Denna flygplantyp genererar ett typiskt spetsljud i propellern vid högre hastighet.
Det uppstår då propellerns spetsar närmar sig Mach 1.

SONY DSC

Hjulstället på Catalinan är utomordentligt kraftig.

Catalinan är döpt efter en ö utanför Californiens kust.

SONY DSC

SAAB Safirer taxar in.

SONY DSC

En rote J-28 Vampire

Det kommer mer

,

Kategorier
Flyghistoria

EN MELLANLANDNING PÅ ÅLLEBERG

 

 

 

 

 

 

Att besöka Ålleberg i brytningen mellan

vår och sommar är en naturupplevelse.

 

 

 

Efter att ÅMFK hade genomfört sitt KM Termik, satt jag i bilen på rull söderöver.

Jag såg Ållebergs platta hjässa till höger och eftersom det var svag västlig
vind, beslöt jag mig för att åka ditupp.

Bergets grönska hade fullständigt bubblat över. Nu härskade den ljusa
grönskan överallt kryddad med blommande örter och växter.

Mycket vackert, nästan överväldigande.

Som vanligt, var där lite turister, som besökte restauranten och försökte
komma in för att kolla segelplanmuseet. Det var stängt…….märkligt.

På västhanget flög en skärmpilot och två stod beredda på kanten för att
dra upp och starta.

Vinden var svag, så de två sista som startade var tvungna att landa nedanför.
Dock kom de vacklande upp efter en halvtimma, då de hade att bestiga det
branta Västhanget.

För mig som modellflygare med min vältrimmade Ava fanns det inga problem.
Det var bara att kasta ut, åka på hanget och klättra.

Efter att jag plockat höjd, gick jag rakt ut och kunde då ta termik. Vi ska komma
ihåg, att då jag slängde ut, var klockan efter 1700.

Skärmflygarna avbröt sina övningar på grund av för dålig vind, vilket gjorde mig
till ensam på hanget.

Folk kom fram och pratade och frågade hur det fungerade med hang och jag försökte
informera så förståeligt som möjligt.

När jag flög, hade jag min icke modifierade GoPro 3+ sittande på sidan pekande
snett nedåt ca 35 grader. Jag hade satt i nytt batteri och när jag landade
efter 1 timma i luften hade jag  ton av bilder.

På Ålleberg hade jag aldrig flygfotograferat förr. Uppe på campingen
bodde andra modellflygare i husvagnar/husbilar.

När man sträckte blicken ut över slätten i det mjuka ljuset på seneftermiddagen
var det mycket fint. Färgerna växlade kontrastskarpt, beroende på vad
man odlade.

Ni kommer att se det på bilderna.

Som sagt, bilder säger mer tusen ord, så här kommer ett lass.

Bilderna är tagna med fina Sony systemkamera och flygbilderna
med min
GoPro 3+.

Därefter är bilderna efterediterade i Adobe Lightroom Professional,
för att nivåerna ska bli acceptabla.

Om ni tycker jordens rundning är aningen för kraftig,
så beror det på vidvinkelobjektivet på kameran.

Ni får stå ut med det…

 SONY DSC

Jag tror detta var en ung kvinna som flyger sin “Swift”.

SONY DSC

Jag kan säga, att piloten här fick kämpa för att hålla sig uppe.

SONY DSC

Är piloten upphängd i molnen ?

SONY DSC

En av skärmflygarna håller på att planera landning nedanför berget.

SONY DSC

På väg att landa hos hänglidarna på deras bana.

SONY DSC

Jag undrar….hur många hangvändor som är gjorda på Ållebergs Västhang sen 1944…?

SONY DSC

…och här sprack det för den sista piloten….

SONY DSC

Ser ni vilka skarpa kontraster det finns mellan grödorna.
Rapsen (eller kanske rybsen) har jag aldrig sett så gul förut.

SONY DSC

Denna Mothen fanns på en affisch utanför museet.

Detta är den Moth som Per Cederqvist flög på Silver Hill i Klippan.

Mothen finns enligt uppgift på Ålleberg, men andra uppgifter
säger den är utlånad till Danmarks Tekniska museum i Helsingör….

SONY DSC
När jag anlände, lyfte det bra för skärmflygarna.

Kategorier
Flyghistoria

SVEDINOS BIL- OCH FLYGPLANSMUSEUM, SISTA DELEN.

 

 

 

 

 

 

Här kommer sista delen av min rundtur på “Svedinos”.

 

 

 

 

 

SONY DSC

 

 

Efter att ha besökt Svedinos museum ska jag försöka sammanfatta mina
intryck, kanske till nytta för presumtiva besökare.

Låt mig slå fast, det finns oerhört mycket material på museet.

För mig, var det för mycket. Jag kunde inte riktigt få grepp om det,
eftersom det var blandat i utställningarna.

Bilarna är rikligt förekommande och är i bra och dåligt skick.
Det är ju en skatt, att ha alla dessa bilar, men jag skulle satsat på att
hellre ha 25 välrenoverade, eller bilar av mycket stort intresse kvar,
än att ha 100 som är halvintressanta utom för fantasten.

Arrangemangen, det vill säga det sätt som objekten är uppställda,
saknar det mesta.

Det finns inte en genomtänkt belysning, inga ramper så man kan se
nedåt och information på skyltarna är inte proffsig.

Flygplanen är det samma läge med. En del i gott skick och andra
är förfallna.

Samma sak med planen, jag skulle tagit bort ett antal och investerat
i de kvarvarande, för att ge publiken en positiv upplevelse.

Som utomstående är det lätt att gå med pekpinnar, men jag inser,
hur svårt det är att driva ett privat museum i Sverige.

Ett privat museum får inte miljoner av staten som exempelvis
Flygvapenmuseum i Malmslätt.

Därför är det ekonomin, som styr verksamheten.

Hade jag ägt anläggningen, så tror jag, jag hade tagit in proffs, som hade
gjort upp en strategisk plan för anläggningen, som jag kunde följt.

Alltså jag hade tänkt, var vill jag att museet ska vara om 10 år ?

Det tycks, som jag är negativ, men det är jag inte. Ägarna arbetar
så gott de kan, med de resurser som finns.

Enligt en av ägarna håller man på att sälja av objekt, för att få
resurser till förbättringar.

Hoppas det löser sig.

Mitt slutintryck av besöket är, att jag får lite känsla av en kaotisk
loppmarknad….

Men för oss genuint flygintresserade är ett besök på “Svedinos”
alltid värt pengarna.

Det kvittar, hur många museum man varit på, man upptäcker
alltid något nytt !

                            Här kommer slutbilderna.

SONY DSC

En GötaVerken 38.

Den flögs av Lennart Svedfelt och vid en landning jämte
museet kapotterade han kärran.

Länk: http://forum3.sff.n.se/viewtopic.php?f=9&t=3870

SONY DSC

Flygplanet försett med flottörer, vilka är rejäla doningar.

SONY DSC

Egentligen är det ju inte mycket fästpunkter för flottörerna.
Är det EDO-flottörer…

SONY DSC

En replika av Louis Bleriots flygplan, som han flög över
Engelska Kanalen med 25 juli 1909

SONY DSC

Planet i fint skick. Motorn en Anzani radialmotor på cirka 20-25 hk.

SONY DSC

När F14 i Halmstad var en flygflottilj,
flög man med bland annat B18 som ovan.

SONY DSC

Jag vet inte, vem som byggt modellen, men jag minns,
från då jag var riktigt liten, hur det lät, när divisionerna varmkörde
sina DB-motorer innan varje pass. Jag bodde bara 1000 m från flottiljen.

SONY DSC

Under B18 en mockupcockpit av Spitfire.
En konstruktion av geniet Reginald Mitchell.
  SONY DSC

Det silverfärgade planet en De Havilland DH 60 Moth.

SONY DSC

En mockupmodell av en berömd Spitfire.

SONY DSC

The Borough of Lambeth

Länk: http://www.spitfires.talktalk.net/A7_Specials/Spitfire_MK_IIa.html

SONY DSC

Focke-Wulf Stieglitz, Sk-12

SONY DSC

Pratt & Whitney “Twin Wasp”
En klassisk motor som fortfarande används. Kopierad av många.

Länk: http://en.wikipedia.org/wiki/Pratt_%26_Whitney_R-1830_Twin_Wasp

SONY DSC

Miles Messenger.

Länk: http://www.iaopa.eu/static/CKFinderJava/userfiles/files/gamag/dec12/p48-50.pdf

SONY DSC

Nosen på en Spitfire är STOR !

SONY DSC

En snyggt byggd mockup av en Spitfire

SONY DSC

Jag kan inte säga var dessa vingarna hör. Det finns ju skevroder och klaff.
Troligtvis ett monoplan.

SONY DSC

Detta tycker jag, är ett exempel på, vad man inte skulle ställa ut…

SONY DSC

En radialmotor där man ser konstruktionen av huvudvevstake och hjälpvevstakarna.
Motorn en LeBlond.

Länk http://en.wikipedia.org/wiki/LeBlond_Aircraft_Engine_Corporation

SONY DSC

Närmast en Tipsy B, SE-AGP.

SONY DSC

Denna gamla ambulans minns jag från min barndom.
Det som står väldigt klart i minnet är, att den hade en enorm siren,
som växlade ton väldigt sakta. På den tiden, 1950-talet, hördes det
nästan över hela stan, då den ryckte ut. …men den lät mer,
än den rörde på sig…

SONY DSC

Fälgar av betong…däck av smidesjärn.

SONY DSC

På sommarloven jobbade jag ibland på detta numera nedlagda tegelbruk.
Dock såg jag aldrig motorn…

SONY DSC

Svedinos Bil- och flygmuseum Ugglarp.

Länk:   http://www.svedinos.se/

Kategorier
Flyghistoria

SVEDINOS BIL- OCH FLYGMUSEUM DEL II.

 

 

 

 

 

Här fortsätter vi vandringen i Svedinos museum i Ugglarp.

 

 

SONY DSC

 

 

Del två av redovisningen av mitt besök i museet innehåller blandad kompott.

Här finns propellerplan och de tidiga jetkärrorna. Vidare finns det bilder av
detaljer på föremålen, som jag tycker är värda att dokumentera, för att man ska
få en helhetsbild och skapa en känsla av den tid, då planet tillverkades.

Vad jag efterlyser på museet, är att man hade gjort ramper vid några plan, så
man kunde fått en överblick ovanifrån till exempel ner i cockpit.

Sen hade jag nog lagt ner arbete på att ordna belysningen på ett bra sätt,
 nu är det mycket mörkt bitvis.

Som jag ser det finns det i huvudsak två kategorier, som besöker platsen.

Dels den vanlige turisten med familj, som är nyfiken och ser det som ett
utflyktsmål och sen är det för de, som är mycket intresserade av flyghistoria.

Jag tror, utan att veta, många av besökarna är av det senare slaget.

Hade man ordnat föremålen lite efter deras “krav” hade kvaliteten
höjts betydligt.

Jag menar, det är lätt att jämföra med RAFmuseet i London eller Duxford.
Dessa institutioner är ju nationella och har stora ekonomiska resurser, vilket
ett privat museum inte har.

Men man måste göra det bästa av det.

Ok nog funderat här kommer bilder:

SONY DSCMotorn på Pembroke är en 9-cylindrig radialmotor på ca 550 hk av fabrikatet Alvis Leonides.
Motorerna drog fram kärran i max 300 km/tim

SONY DSC

Ännu en sidobild på Skyraidern. I kroppen kunde man stoppa in 6-10 personer.
I Vietnam flögs den med upp till 24 personer inklämda vid ett tillfälle.

SONY DSC

Om du flög en Viggen så var detta din arbetsplats på tidigt 70-tal.

SONY DSC

En detalj på Ju 52. En dynamisk hjälp för manövrering av klaff.

SONY DSC

På flygplan från denna tid hade man i regel en gyrokompass i planet
som styrde “underkompasser” ombord.
Denna Moderkompass kommer från en Ju 52/3M

Länk:  http://sv.wikipedia.org/wiki/Kompass

SONY DSC

En blandad kompott av fullsize och modeller.
Fullskalakärrorna av mindre och lättare modell.

SONY DSC

En klassisk kärra, Klemm 35 från Kungliga Krigsflygskolan på Ljungbyhed.

SONY DSC

Den röda modellen är en Dart Kitten i skala 1:4.
Undrar om den är byggd efter Pär Lundqvists ritning.

Det är nog ganska troligt, då detaljerna stämmer överens
med hans konstruktionsritning.
  SONY DSC

Dart Kitten förlagan finns i England där den fortfarande flyger.
Inte dåligt….80 år gammal.

SONY DSC

En Tipsy, som det fanns olika varianter av. Detta är en Tipsy S2.

Länk: http://en.wikipedia.org/wiki/Tipsy_B

SONY DSC

En mycket snyggt byggd friflygande OldTimermodell
konstruerad för mer än 60 år sen.

SONY DSC

Likaså en snygg modell, ca 4 m spv av en Ka-6E.
Fullskalakärran har jag flugit ett antal gånger.

Konstruerad början-mitten av 60-talet.

SONY DSC

En Bergfalke II/55.I en sådan lärde jag mig flyga. Registreringen var SE-SYU i Skövde.

SONY DSC

Nosen på en Ercoupe.

Påminner lite om SAAB Safir…

SONY DSC

Ercoupen var unik med sitt styrsystem. Man hade inga sidoroderpedaler,
utan skev och sida var kopplade.Det gjorde planet lättfluget under de
flesta omständigheter, men problematisk i vissa lägen. Anders Malmberg
hade en Ercoupe i Halmstad.

SONY DSC

Klemmen och till vänster det gula är en Linktrainer,
som användes för att träna IFR-flygning.

SONY DSC

Motorpaketet på en SK 12. Ser ni det lilla hålet vid 8:an ?
Där stoppade man i veven för den dynamiska starten av motorn.

SONY DSC

Focke Wulf Stieglitz byggdes i otaliga exemplar.

SONY DSC

En DFS Olympia segelkärra.

Konstruerades som en enhetsmodell för olympiaden i Helsingfors 1940.
Tyvärr kom det annat i mellan. Men Olympian flögs mycket
efter kriget, eftersom den hade hyfsade prestanda.

Länk: http://de.wikipedia.org/wiki/DFS_Olympia_Meise

SONY DSC

På Focke Wulf Stieglitzen satt denna typskylten på motorn.
Man har angett kompressionsförhållandet och maxvarvet.
Viktigt att veta då man väljer propeller.

SONY DSC

Så här såg det ut.

SONY DSC

Ercoupen ser ut som ett plan ur en Kalle Anka film…..

Länk: http://en.wikipedia.org/wiki/ERCO_Ercoupe

SONY DSC

Fena och sidoroder på DFS Olympia .

SONY DSC

Stjärtbommen och del av stabilisator på en Vampire J28B.
Mycket nitar för att hålla ihop plåtarna.

SONY DSC

Statiska massbalanser på höjdroder J28 Vampire.

SONY DSC

Vampire kallades i folkmun vid tiden den var i tjänst för “Blåslampa”.
Det kan man förstå.

SONY DSC

Denna kärran har ju sett sina bästa dagar.
Har man tejpat ihop kroppen med maskeringstejp ?

SONY DSC

En dålig bild på cockpit i J 28.

SONY DSC

Japp, man kan låsa en repstump mellan klaff och skevrodertrim…

SONY DSC

En J29 A Flygande Tunna från F16.

SONY DSC

Ett föremål i bra skick. En rysk helikopter Kamov Ka-26.
Helikoptern är en koaxialhelikopter, alltså
med två motroterande rotorer,
vilket gör
att man inte behöver någon stjärtrotor för att motverka
vridmomentet vid 
användandet av enkelrotor.

Länk: http://en.wikipedia.org/wiki/Kamov_Ka-26

SONY DSC

Jag var bara tvungen att fotografera svetsen på ett av landställsbenen.
Svetsen körd med pinne och gas. Eller om man kört elsvets
så har man använt tomtebloss som elektrod.

SONY DSC

En Sk 16 i Ljungbyhedsfärg  SONY DSC

Vi byggde tidigt jetmotorer i Sverige och licenstillverkade Goblinmotorn.

SONY DSC

Luftintag och kompressorhjul
Kompressorn komprimerar luften in i brännkammaren.där bränsle tillsätts

och antänds. Gasen expander och går igenom turbinen som via motorns
vevaxel driver kompressorn.Efter turbinen går gaserna ut i utloppet och
enligt
Newtons lag trycks planet framåt. Enkelt uttyckt.

SONY DSC

Del av turbinen efter brännkamrarna

SONY DSC

På en motor med radialkompresso sitter brännkamrarna just som namnet säger
radiellt runt motorn.
Till skillnad mot en axialkompressor.

Det kommer mera.

Länk Svedinos:

http://www.svedinos.se/

Kategorier
Flyghistoria

SVEDINOS BIL- OCH FLYGMUSEUM

 

 

 

 

Vi har ju ett bil- och flygplanmuseum mellan

Halmstad och Falkenberg i orten Ugglarp.

 

SONY DSC

 

 

 

 

“Svedinos” har för mig varit ganska anonymt och jag hade inte varit där på 20 år.

Jag hade läst om det och hört om det och varit inne på deras hemsida och kollat.
Men jag bestämde mig att åka dit i söndags eftermiddag, då man har öppet under
helgerna under Maj månad.

Till “Svedinos” kör man enklast via Steninge,  om man kommer söderifrån.
Man kan köra
E6 och Gamla Kustvägen. Det är skyltat med
“Svedinos Bil- och flygplanmuseum”, så man
missar inte det.

Lennart Svedfelt, känd under artistnamnet Svedino  då han uppträdde som magiker,
byggde upp museet bit för bit.
Den sista stora investeringen man gjort är en ny stor utställningshall.

Jag köpte min biljett, 100 kr inträde, av kvinnan i kassan,
som var fru Svedfelt och jag fick lite information om anläggningen,
vilken hon driver  ihop med sin son.
Lennart Svedfelt avled 1993.

En sak har jag fullständigt klart för mig, det är inte lätt att driva
ett privat museum i dag,
med tanke på de krav publik och myndigheter ställer.

Jag högaktar de som står upp  och slåss för sin upplevelseidé !

Man går ju alltid till ett museum med vissa förväntningar.
I mitt fall ville jag se, antingen något jag inte
sett förut eller
något i enastående bra skick.

Hur mina förväntningar uppfylldes, det ska jag tala om i den
sista posten om museet.

Inne i anläggningen domineras de  utställda föremålen av dels bilar
och dels flygplan.

Då man knallar runt, följer man en slinga så får man se allt..

Ska du fotografera, se till du har blixt med dig, eller i alla fall
fulladdade kamerabatteri
om du har inbyggd blixt.
Det är mycket mörkt i utställningslokalerna.

Det är ingen mening att jag pladdrar här, om vad man finner,
utan jag har 220 editerade bilder
att redovisa, vilket jag ska göra 3 poster.

     Håll tillgodo:

  SONY DSCDet första flygplanlika är en nos från en Viggen. Som antagit en grönaktig färg av alger…

SONY DSCDet mäktigaste flygplanet är en Ju 52 transportkärra, som är i gott skick.

Länk med fakta:

http://en.wikipedia.org/wiki/Junkers_Ju_52

 

 

SONY DSCMotorerna är 3 x BMW radialmotorer.

SONY DSCJag är lite osäker på dessa sakernas funktion….det första som slog mig, eftersom
de sitter under alla tre motorerna, var att de var oljekylare,
men jag är inte säker. Vill du veta går det ju bra att googla på det.

SONY DSCJu 52, eller som den kallades i Tyskland, Tante Ju,
är ett stort och stabilt plan med rejält ställ.

SONY DSCHär sitter BMWmärket. Ser inte ut att vara original.
BMW = Bayerische Motoren Werke.

Läs om motorn:

http://de.wikipedia.org/wiki/BMW_132

SONY DSCSå här ser cockpit ut på Ju-52. Allt ganska basalt.
Ser ut som förarplatsen i en gammal stadsbuss från 1950…

SONY DSCEnkla instrument, men det behövdes ju inte mer.
Ovanifrån: Varvräknare, Cylindertemp avgas, cylindertemp insug,
bränsletryck, oljetryck motor + grundinstrument
för flygplanets manövrering till vänster.

Jag är inte helt säker på ovanstående, men nästan…

SONY DSC
Röda handtag =Trottlar

Svarta handtag = Mixture (Blandning)

Gula handtag = Bränsleventiler

SONY DSCEn SAAB 105 prototyp. Med  den märkningen…flög den på svenska flaggans dag eller ..?

SONY DSCCockpit A32 Lansen. Spak och till vänster throttel.

SONY DSCEn udda motorkonfiguration med 3 motorer. Inte helt ovanligt på 30-talet.

SONY DSCEn Canberra vilket var ett bombplan från 50-talet.
Användes i Sverige som signalspaningsplan bland

annat på grund av dess förmåga att flyga på  60000 ft +.
Jag tycker det ser ut här som en albatross eller
någon liknande fågel…

 

SONY DSC

Instrument från en tidig version av J-35 Draken. I mitten radarn försedd
med ett ljusskydd som kallades Stöveln.

SONY DSCDen här målningen har jag aldrig sett på en Viggen förr…..

Det kanske är ett tjänsteplan för en miljöpartist.

SONY DSCEn flygande vinge och jag glömde kolla vad den hette,
men ni kan ju googla på registreringen SE-YIO…

SONY DSCEn Gloster Meteor T7, som tycks vara under restaurering.
Att restaurera detta kräver väldigt mycket mantimmar.

SONY DSCStället är mycket kraftigt.

SONY DSC
Cockpit på Meteoren. Här är många timmars arbete.

SONY DSCSer jag denna layout på instrumentbräda och reglage, tänker jag på en loppmarknad….
allt om jag jämför med layouten på en Me 262 från samma tidsperiod.

SONY DSCOm piloten på en Viggen fick motorbortfall, kunde han fälla nödgeneratorn,
som gav elström/hydraultryck till de olika systemen.

SONY DSCOlika instrumenteringar.

SONY DSCTidig Viggeninstrumentering
om jag minns rätt…

SONY DSCSenare instrumentering med integrerad avionik.

SONY DSCHelikoptercockpit.

SONY DSC

Tp  83, Hunting Percival P66, även kallad Pembroke.
Tog väl 8-10 passagerare, som fick åka baklänges…

Ett plan man såg mycket i luften på 60-talet.

Planet var ansett som skräp och speciellt dess hydraulsystem
var ett under av konstig engelsk ingenjörskonst.

SONY DSCEn Skyraider under renovering. Världens största enmotoriga plan tror jag.
Jag har åkt med den några gånger från Gotland till fastlandet.

Mycket imponerande motor..R-3350 Duplex.Cyclone upp till 3700 hk !

SONY DSCMotorn en dubbelstjärna med 18 cylindrar.

SONY DSCEtt som det tycks renoverat landställsben.

SONY DSCSkyraidern var ju också hangarfartygsbaserad,
varför det krävde att vingarna skulle kunna fällas,
så man kunde få planet på flygplanshissen.

SONY DSC

Här saknas inte arbete

Här en länk till museet:

http://www.svedinos.se/

Det kommer mera !

Kategorier
Flyghistoria

DANMARKS TEKNISKA MUSEUM DEL V

 

 

 

Här är den troligtvis det sista  av redovisningen

 

från en  resa till Helsingör.

 

Den avslutande delen av berättelsen bjuder på diverse bilder och en del,
som har lite specifikt intresse, när man tar reda på historien bakom.

Objekten som redovisas,  har sin bakgrund i 50- och 60-talen. En del är
svenska,  annars är det mesta USA-tillverkat.

Vi ska veta,  att detta museum är jämfört med RAF-museet i Hendon (Colindale)
och Flygvapenmuseum på Malmen ett litet museum.
Men läser man på nätet , så verkar det som om,  man ska bygga ett nytt museum
i Helsingör som blir modernt och större. Då åker vi dit igen.

Jag vet inte, om jag påpekat det, men ljuset inne i lokalerna är dåligt, men inte så dåligt
att det inte går att fotografera utan blixt.
Så åker ni dit, så ta med kameran. Om man får använda  blixt vet jag inte.

På de engelska museerna får man inte plåta med blixt. Inte heller sist när jag
var på Deutsches Museum i Muenchen fick man använda blixt.

Ok, nog gaggat så här kommer det bilder:

 

 

 

 

 SONY DSC

En ritning av en Blohm & Voss BV 138 flygbåt

Här är en film med rysk kommentar över den engelska
men det är ju filmen som är viktig…

SONY DSC

BV 138 hittades vid bottenundersökningar för Öresundsbron. Det är det enda
existerande exemplaret av typen idag
Utrustat med 3 dieselmotorer och en märklig vingbalk som syns ovanför kroppen.

Jag fick reda på att i balken hade man tankar för dieselbränslet.

Länk att läsa:

http://en.wikipedia.org/wiki/Blohm_%26_Voss_BV_138

SONY DSC

Cockpiten på BV 138.
Planet kallades av de tyska piloterna för:

“Den flygande träskon”

SONY DSC

Här en modell som visar hur flygbåten kunde sett ut.
Observera startraketerna under vingarna, som assisterade
vid takeoff med maxlast eller i bleke.

SONY DSC

Ett segelplan konstruerat av den Polytekniska högskolan i Danmark.

SONY DSC

Vi är i Danmarkoch  här  är flaggan vit och röd.
Stabben på F-84 ser ut, som något vilket suttit
på en propellerkärra från 1935.

SONY DSC

Republic Thunderjet F-84

SONY DSC

F-84

Länk för att läsa:

http://en.wikipedia.org/wiki/Republic_F-84_Thunderjet

SONY DSC

Lockheed T-33 Shooting StarLänk att läsa:

http://en.wikipedia.org/wiki/Lockheed_T-33

SONY DSC

Man kan se det är en produkt av sent 40-tal.
Flög för första gången 1948

Användes i Korea

SONY DSC

En Gruanu Baby som ser riktigt fin ut.

SONY DSC

Konstruerades på 30-talet i Tyskland och blev mycket spritt genom licenstillverkning
i andra länder. I Sverige tillverkades över 100 exemplar.

SONY DSC

Hela konstruktionskonceptet ser man att det är 40-tal.

SONY DSC

En av de avgörande skillnaderna mellan propellerplan
och jetplan var, att jetkärrorna hade mycket lägre ställ.

De senaste propellerplanen, exempelvis Corsairen hade så stora propellrar,
att det var problem med markfrigången. Man var tvungen att ha stora
snurror, för att få ut energin ur de starka motorerna och  för att undvika
att propellerspetsarna passerade Mach 1, då verkningsgraden sjönk drastiskt
på grund av kavitation.

SONY DSC

T-33 fighting face.

65 år gammal konstruktion…jag skulle gärna flyga den !

SONY DSC

Ni ser att nosställsgaffeln är rejäla don.

SONY DSC

Vingkonfigurationen ger ett högt Re-tal, vilket alla flygare vet vikten av.

SONY DSC

Med den dayglowmärkningen har den väl synts ordentligt.

SONY DSC

Nosen på en Starfighter eller F-104

Planet konstruerades av Clarence “Kelly” Johnson. Ett geni som arbetade
vid något som kallades Skunk Works vid Lockheed.

Vill ni vet mer om F-104 och till exempel gränsskiktskontrollen på vingarna
med hjälp av små hål där man sög luft för att strömningen skulle vara laminär,
så kan ni klicka på länken:

http://www.militaryfactory.com/aircraft/detail.asp?aircraft_id=113

SONY DSC

Detta var den sista stolen många piloter satt i, då F-104 hade
många haverier.

SONY DSC

Instrument från vänster:

Accelerometer, Utetemperatur, Machmeter, Höjdmätare, Radarscoope,
Kula och Spade, Rate of Climb, Horisontgyro,  Varvräknare, Oljetryck
Motorutloppstemperatur, Ögonlocksinställning, Bränsletryck/flöde,
Bränslemätare 1, Bränslemätare 2, Horisontgyro.

Inte var det mycket instrument…och det är ju bra.

Det som fattas är scoopet till radarn. Annars är det de vanliga instrumenten.

SONY DSC

En Sud-Aviation Caravelle.

Kolla det stadiga stället. Nästan som på en Yak-12.

SONY DSC

Detta var ju en av de plan som tog turisterna till sydliga länder.
Det är skillnad på cockpit då och nu.

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

Man har blandat teknik från perioden.

SONY DSC

Ultralätt hembygge.

Kanske nåt för modellflygaren ?

SONY DSC

Gyrokoptrar eller heter det autogiro…?

SONY DSC

Konstruerade av Vincent Seremets

Kolla videon:

SONY DSC

Drakens cockpit

SONY DSC

SAS Caravellen Ulf Viking.

SONY DSC

4 x 20 mm akan i nosen

SONY DSC

Spaningsversionen av 35 Draken.

Under två fälltankar för bränsle.

SONY DSC

Dykbroms

SONY DSC

Undrar vad man mäter med detta pitotrör ?

Jo,  jag vet,  man mäter det dynamiska trycket, men jag har svårt
att tänka mig,  det skulle vara planets hastighetsmätare
med dess placering just i luftintaget till jetmotorn…?

SONY DSC

Ännu ett glidflygplan, får man väl kalla det.

SONY DSC

Vy mot entre och café.

SONY DSC

Avisningsgummi på vingframkanten.

“Rubber boots på vingarna , Man tar luften från jetmotorn och blåser upp
en “ballong” på vingframkanten som spränger bort isen.

De plan som inte har rubber boots har oftast pneumatisk,  alltså
man tar luft från motorn och leder den ut i vingframkanten utan att blåsa upp något.


Men det är även för att öka slagsegheten
( alltså tåla mer stötar tex om en birdstrike skulle uppstå) “

SONY DSC

En Dakota eller DC-3.

SONY DSC

Här har konstruktören insett vikten av att ha täta roder, för att förhindra
att luft strömmar från undersidan upp till översidan, vilket
orsakar turbulens och sämre roderverkan.

SONY DSC

DC-3 har en mycket enkel klaff som heter klyvklaff.

Viktigt med en DC-3 vid landningen är att man snabbt
får ner stjärten i marken.

SONY DSC

Motorkåporna med öppna kylklaffar.
Vid körning på marken har man klaffarna öppna, medan
man vid normal flygning har de stängda.

Kylklaffarna kan var styrda manuellt eller med termostat.

SONY DSC

Höjdroderlås på en Dc-3.

Det var detta lås man glömde ta bort före start med den Dc-3 som skulle flyga
prins Gustav Adolf från Köpenhamn till Stockholm på
slutet av 40-talet.

Vid denna tid fanns ingen obligatorisk checklista för piloterna prestart.
Hade man haft det hade man märkt vid kontrollen:

“Samtliga roder fria, fulla roderrörelser”

att låset satt på plats.

SONY DSC

Framför Dc-3 en avskalad De Havilland Tiger Moth.

  SONY DSC

Så här är en Jodelvinge uppbyggd.

SONY DSC

Balken är en lådbalk, som ger bra styrka.

Det är annat än de balkar av 10 mm massiv rundstav, som en
modellflygkonstruktör tyckte,  var en god idé på slutet av 70-talet.

Jag vill inte avslöja hans namn.

SONY DSC

En lite dimmig bild av cockpit på Draken.

SONY DSC

 En Draken i spaningsversionen.

Men varför har danskarna målat sina kärror i denna hemska blanka färg…?

SONY DSC

 Efter museibesök och inmundigande av lunch inväntade vi skeppet, som skulle föra oss till Sverige igen.

Ja, detta var en liten ytlig redovisning, av vad du finner i Danmarks Tekniska Museum i Helsingör.

Har du några frågor så kan du maila mig.

mats

Kategorier
Flyghistoria

DANMARKS TEKNISKA MUSEUM

 

 

 

 

 

Vi gjorde en resa till Helsingör,

för att besöka

Danmarks Tekniska Museum.

 

 

 

SONY DSC

 

 

 

 

Vi mer erfarna, vi kallas av andra för pensionärer,
som inte accepterar att sitta och mata duvorna på
torget eller att tillbringa ett liv i dvala framför tv-burken,
vi hade bestämt oss för ett museibesök.

Personligen besökte jag museet för ca 10 år sedan och
min tanke var att det borde förändrat sig en hel del.

Det hade förnyat sig och man hade fått dit nya objekt.
Storleken på anläggningen går inte att jämföra med
Flygvapenmuseum i Malmen i Sverige, men danskarna
har förmågan att skapa en god stämning.

Anläggningen rymmer inte bara flyg utan här finns
teknik som växt fram under 1900-talet.

Det finns mycket att se på. Den danske flygpionjären
Ellehammer har fått stort utrymme med sina olika
konstruktioner. Ellehammer var ju en person,
som försökte bryta gränser med sina uppfinningar.

Han var en mångsysslare.

Hur vi kom dit? Vi körde bil till Helsingborg.
Tog färjan till Helsingör, 400 spänn tur och retur
och sen körde vi till museet med hjälp av navigatorn.,

Inträdet kostar för oss åldringar 60 kr.

På museét finns café och en liten shop. Dock…

lokalen är inte uppvärmd i någon större omfattning
där samlingarna finns, så besöker ni platsen på vintern,
klä er varmt. Det är inte så det snöar inomhus,
men varmt klädd ska man vara.

Här är öppet alla dagar utom måndag.
Kolla deras hemsida för säkerhets skull.

Om ni är kulturellt intresserade och har tid över
rekommenderar jag ett besök på Kronborgs slott
och det dithörande Sjöfartsmuseét. Mycket upplevelser.

Jag kommer att redovisa vad vi såg i minst 4 poster
på bloggen med mycket bilder.
Finns det kommentarer
till bilderna från mig lägger jag det.
Objektens namn
eller vad det är, det kan ni se på deras
hemsidas beskrivning av samlingarna.

Nyttiga länkar hittar ni efter alla bilderna.

Det var som lite info 16.5 grader varmt i luften där  i torsdags…

Ok då kör vi !

SONY DSC

Entrén är inte lika imponerande som Flygvapenmuseums
i Sverige,
men det är ju innehållet och
upplevelsepotentialen,  som räknas !

SONY DSC

Jag kan tänka mig, att anläggningen funnits i ca 25 år.

SONY DSC

Ja, ni ser öppettiderna.

SONY DSC

Man möts av en PBY-Catalina i taket i cafeét.

Planet döpt efter ön Catalina utanför Californiens kust.

SONY DSC

Catalinan ett välanpassat plan för sina uppgifter.
I Sverige mest känt för att bli nedskjutet av
Sovjetmaktens Mig-15 över internationellt
vatten i Östersjön, då det letade efter
av samma sovjetmakt medskjutna
svenska DC-3:an.

SONY DSC

En dansk Focke Wulf Condor.

Flygplanet flög non stop från Tyskland över
Atlanten till New York 1938.

Restiden…? En liten bagatell, bara 24 timmar…

SONY DSC

Ett vackert plan som användes som Vip-plan i Tyskland
före kriget och under kriget som havsövervakningsplan
med bomber och kulsprutor som vapen.

Kunde vara i luften i ett dygn…

SONY DSC

Även danska Flygvapnet var utrustat med Spitfireplan.

SONY DSC

Om ni skulle åka till Flygvapenmuseum vid Malmen
så kolla stället på den Catalina som finns där !

Motorerna Pratt & Whitney Twin Wasp.

SONY DSC

En utomordentligt attraktiv flygbåt.
“Maagen”
Som betyder “Fiskmåsen”.
Planet ser ut som en blandning mellan en kanot och ett plan.

SONY DSC

Planet tvåsitsigt och utrustat med en radialmotor,
som kunde vevas igång från flygförarens plats.
Ser ni veven ?
Praktiskt.

SONY DSC

Ventilmekanismen på en radialmotor från 1911.
Skiljer sig inte mycket från dagens.

SONY DSC

Ett mekaniskt mästerverk från 1915

SONY DSC

Från vänster avgasrör, vipparm som är kullagrad,
avgasventil, insugningsventil och tändstift.

SONY DSC

 

Ni ser endast en stötstång till var cylinder.
Stötstången tvångsstyrd genom radialmotorns konstruktion.

SONY DSC

Föreställ dig allt det mekaniska arbete och
all kunskap, som krävdes, för att tillverka
detta utan CNC-maskiner !

SONY DSC

En 6-cylindrig radmotor av Mercedes tillverkning
från tiden för Första Världskriget.

120 hk…

SONY DSC

Här ser ni de båda magneterna för tändningen.
Alltid två magneter för att garantera motorns funktion.

SONY DSC

Stötstängernas vaktparad.

SONY DSC

…och ventilfjädrarnas kö.

SONY DSC

En V-8 motor från tiden vid Första Världskriget.
Rejäla doningar.
Men inte mycket power.

SONY DSC

Magneten och drivningen av ventilmekanismen.

Magneten tillverkad av ett franskt företag.
Kunde inte googla fram det tyvärr.

Länk till Danmarks Tekniska Museum:

http://www.tekniskmuseum.dk/

mats

Kategorier
Flyghistoria

FLYGVAPENMUSEUM DEL II

 

 Mer bilder från Malmslätt

och vårt Flygvapenmuseum.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Eftersom jag tog ett tusental bilder, när jag besökte museet,  har jag ju lite
som jag kan publicera. Jag resonerar som så, att bättre 10 för många bilder,
än att att missa en….

Bilderna försöker jag presentera i den ordning,  man möter objekten i
lokalerna. Som jag sa i förra inlägget, är objekten väldigt pedagogiskt
visade med massor av information. Man har bemödade sig,  att visa kvalitet
i stället för kvantitet och det är enligt min uppfattning det bästa sättet.

Skulle jag önskat något, så hade det varit större plats för det utställda,
men vi ska nog var nöjda,  med hur det är.

Vi kan vara stolta över denna samling av tidsdokument från vårt svenska
flygvapen.

Ok,  här kommer bilder med och utan kommentarer. Vill ni läsa om planen
så gå in på museets hemsida. Där finns all fakta,  som behövs och bakgrunder.
Räcker inte det så googla !.

                                                                                        En Tummelisa, Ö1.

                                                                http://sv.wikipedia.org/wiki/FVM/CVM_Tummelisa

                                  Flygplan från denna epok krävde mycken hantverksskicklighet att framställa,
för de var ju handgjorda. Motorerna var ju ofta stjärnmotorer eller radialmotorer.
Varför det heter  stjärnmotor är ju uppenbart, när man ser, hur motorn är konfigurerad.
Som en stjärna. Dessa stjärnor kan man lägga på varandra så två 7-cylindriga stjärn-
motorer, blir en dubbelstjärna med 14 cylindrar. För att lösa kylproblemen hade man ofta
i början roterande motorer. Medd det menas att vevaxeln är fast förenad med flygplanet
och propellern  sitter fastsatt i vevhuset. I och med attmotorn roterade med det använda
varvtalet, ca 1200-2200 rpm, så kom cylindrarna att få rätt arbetstemperatur. En bra lösning
med en nackdel: Motorn som roterade , blev ju som ett stort och tungt gyro, som påverkade planet
och gav det vissa dåliga egenskaper. Det uppstod en tröghet . Ett gyro strävar ju alltid att behålla
sitt ursprungsläge. Det vi känner om gyro är ju just,  att det återför något och bibehåller det i sitt
ursprungsläge. 
  Stjärnmotorer är på grund av sin konstruktion alltid försedda med ojämnt antal
cylindrar. Skälet till detta är,  att 
  i en stjärnmotor har man en huvudvevstake,  som sitter monterad
på vevaxeln. På huvudvevstaken sitter sedan de andra vevstakarena, som kallas hjälpvevstakarna,
monterade. Stjärnmotorn tänder “efter hand” på varvet med varannan cylinder överhoppad.
Kamaxeln är ju en nockförsedd skiva i vevhuset där stötstängerna och lyftarna glider och överför
den rörelse  som kamaxelns nockar skapar. Enkelt och genialt.

                                                                                                                                  

                                                                                                                  Princip 5-cylindrig stjärna.

                                                       Ni ser att huvudvevstaken är monterad på vevaxeln
och hjälpvevstakarna är fästa på huvudvevstaken.

                                                                   Fjädringen i stället bestod av gummiarmortisörer. Inget lätt plan att landa  i   sidvind.                                                                                   Vingarna var utrustade med rottingbågar som skyddade vingarna vid tendens till groundloop

                                                                                                                                 eller liknande tillbud.

                                                               Mikael Carlson tillverkade en replika av planet och är kända efter många uppvisningar.

                                                                Mikael är och var en duktig modellflygare bland annat.

                                                                                                    Nieuport

                                                                   Kan det var en höjdmätare på ratten……och det som ser ut som en ringklocka

                                                                           Ånyo ser man hantverket på planen från denna tid. Se på kylaren….

                                     Som synes finns det inga skevroder på planet. I stället vreds eller
torderades, som det heter, planets  vingar. Krävde ett sinnrikt system av wires,
                                                   

                                                                 Ett tidstypiskt ställ med hjul, gummiarmotisörer och medar.  Medar hade man inte för snöns

                                                                skull, utan fastmer för att förhindra att planet slog runt framåt. Det hette på dåtidens flygar-

                                                                språk att capotera.

                                                                     Svarvade och frästa stålcylindrar. Kolla ledningarna till stiften från magneterna !

                                                                              Se på den fantastiska uppbyggnaden av detta ställ ! Ser ni fjädringen ? Jag vet vad jag

                                                                  omedelbart kommer att tänka på: Min mormors mangel ! Den hade en nästan exakt likadan fjäder, som

                                                                 man kunde spänna åt med ett vred, för att man skulle få press på de båda trärullarna som skötte

                                                                 om själva manglandet.

                                                                                                 SK5 Heinkel

                                                     Mycket plywood, hamrat aluminium och rörkrökar i glödgad koppar.
Undrar hur säkert det var med 
bränsletanken där den sitter placerad…?
Ovanpå vingen kylaren.

                                                               Rörläggare hade mycket att stå i………

                                                                  Läs här om detta flygplanet:  http://www.flyghistoria.org/tullinge.htm#Projekt_Sk_5_och_Sk_14


                                                               En rak 6:a. Undrar hur den lät när den gick…..och undrar
hur länge motorn gick mellan ventiljusteringarna ?

                                                                 En Phönixjagare. Phönix 122 DIII

                                                                 Länk:  http://sv.wikipedia.org/wiki/J_1_-_Ph%C3%B6nix_122_DIII

                                                                                       Här kör man med raka rör…..

                                                               Här finns det ingen HUD !  eller digital instrumentering.

                                                                “LillDraken”, som var en mindre version av Draken, som användes vid flygprov.

                                                                    Här körde man inte med försänkta nitar. Utan det såg ut som
en getingsvärm hade satt sina gaddar i   plåten och orsakade bulorna.

                                                                    Undrar vad provflygaren tänkte , när han förde fram trottelspaken till full power vid första starten  ?

                                                                    En Gripen……..ganska sliten.

                                                                En SAAB B-18. Det enda vi har kvar av flera hundra.
Lite originaldelar och lite nybyggt som mockup.

                                                                                                Bombfällarens glasveranda

                                                                    Här är den ena av Daimler-Benzmotorerna. Licenstillverkade i Sverige.  Motorernas

                                                                    beteckning var Daimler-Benz 605B.

                                                                    Läs här om B-18:

                                                                    http://www.avrosys.nu/aircraft/bomb/158-b18/158B18.htm

                  

                                                               Motocrossdäck…….? Krävdes då man ofta opererade från gräsfält.

                                                               Kolla känslan för detaljer, stänkskärmen.

                                                               DB-605B utvecklade 1475 hk. Bränsleinsprutning och teknologiska mästerverk.

                               Kroppen på B-18 försedd med dåvarande nationalitetsmärkning och förbandstillhörigheten F14 Halmstad.

 

Jag  bodde 1000 m från F14 och jag minns fortfarande hur det lät
när mekarna varmkörde motorerna på divisionernas flygplanmånga gånger om dan.

Jag minns också hur mycket haverier det fanns.

 Att vi inte har en enda komplett B-18 kan man tycka är en skandal.
Men det var så att dåvarande flygvapenchefen Nordenskiöld ville ha
väck allt gammalt och in med det nya : Rea. Det hette så på den tiden,
alltså inte jetplan utan reaplan, som är en förkortning av reaktionsmotorflygplan……

Kanske hade Nordenskiöld rätt, men han kunde sparat något……..

Det kommer mera bilder so stay tuned.

 

Kategorier
Segelflyg

VETERANSEGELFLYGET – ÅLLEBERG 2012

 

 

 

För alla sanna flygentusiaster

med en bakgrund som segelflygare….

 

 

 

 

 

 

 

anordnades en Veteransegelflygträff på Ålleberg i helgen.

Vill ni läsa om Ålleberg så klicka på länken:

http://www.svs-se.org/museum/

Väderrapporten talade om solsken och 3/8 Cu på lördagen,
varför jag beslöt åka dit då. Avstånd från Halmstad 240 km ca.

Hela väg 26 var en lång rad husvagnar/husbilar på väg till nån
sorts tävling i Halmstadtrakten. Men det gjorde inget,  för jag
skulle ju andra hållet.

Att komma till Ålleberg är en speciell upplevelse för en
fullskalasegelflygare. Eftersom jag bott där i rätt många år,
blir man ju präglad på platsen. Att komma tillbaka och känna
alla minnen väckas,  är något jag uppskattar. Att få träffa gamla
flygkompisar, där samtalen nästan alltid inleds med:”Minns du när vi….”

 De som vårdar och håller veteranplanen i skick i ju till 90%
gamla piloter mellan 50 och 100.

Ålleberg är vad Wasserkuppe vid Fulda i Tyskland är, ett
segelflygcentrum. Ålleberg anlades av statsmakten 1944 som centralpunkt
för utbildning av flyglärare och piloter. Staten, säg Flygvapnet ,
hade ju ett intresse att få piloter grundutbildade som segelflygare
till en låg kostnad järmfört med vanlig utbildning. Det utgick
statsbidrag till segelcert under många år. Jag tror mitt subventionerades
med 5-600 spänn 1967.

Som ni ser på bilderna,  är ju Ålleberg ett platåberg över Västgötaslätten
nära Falköping. Det har en mycket fin fauna med sällsynta växter och
naturen är omväxlande och vacker.

Ålleberg är alltid värt ett besök !

Jag tog en hop bilder och lägger upp ett par och de som blev över
ligger i ett galleri efter bilderna.

Så njut av vyerna !

                                                             Utsikt mot Falköping från Västhanget.

                                                          Startbryggan på Västhanget. Uppbyggd slutet av 90-talet…tror jag.
Den gamla bryggan var riven.
Även denna bryggan riven 20015…

                                                                                                                       Utsikt från berget riktning nordost.

                                                           Det    röjda osthanget.                                                         

                                                          Han glömde bromsen….

                                                        En rejäl järnspis i en De Havilland Tiger Moth.

                                                            Det är klart, att är flygplanet 78 år gammalt, då kan oljetanken vara aningen bucklig.

                                                             Varför göra något komplicerat, när man kan göra så här ?

                                                          SE-ALM byggd 1934. Skulle nu flyga med en dam som var 82 år.

Undrar hur många gånger kropp och bärplan är omdukade ?
En gång vart 12. år ger 6-7 gånger .Om man klär med Oralight……
nä,  men med linneduk. Om det nu inte kommit nytt material förstås.

                                                          Moth plané

                                                           En Kranich (tranan) startar. Kolla stället. Det släpper man när man kommit loss.

                                                              Ser nästan ut som ett bombplan från 1940.

                                                        Här släpper piloten dollyn.

     Vill du flyga cab, så åk till Ålleberg och flyg Slingsby. 

                                                                     Ser ut som en gammal engelsk buss. Jo den är engelsktillverkad. Lärare/elev sitter sidebyside.

                                                        Kranichen i sitt rätta element. 

                                                              Piper Super Cub som används vid bogsering. Säkerligen 50 år gammal.

                                                      Ganska spartansk instrumentering i Slingsbyn:
                                                      Från vänster: hastighetsmätare, variometer
                                                      , libelle, kompass och höjdmätare.

                                                          Ålleberg med alla dess attribut. Kan inte bli bättre !

    Take off Tiger Moth.

                                                         Slingsbyn just innan sättning.

                                                            En J-3 Cub. En lillebror till Super Cuben. Hade ursprungligen en 45 hk motor

                                                           Två tekniker på samma hang.

                                                        En Moth är inte lättlandad i sidvind…

                                                            Kranichen landar. Hur gammal den är ? Troligtvis tillverkad mitten 40-talet så ca 70 år.

                                                         En Grunau Baby flyger från sin skugga.

                                                           En Olympia 2-B i släpet. Kolla den förskräckta duvan…Olympian togs fram
                                                   som enhetsplan för Olympiaden i  Helsingfors 1940. Av kända orsaker blev det ju vissa förhinder.

                                                      En hängflygare i termiken. Hängflygarna har sitt fält just nedanför Ålleberg-.

  Jag avslutar med en bild som väl är essensen av flygsträvan.

 

Galleri:

Klicka på PicLens !

[nggallery id=82] 

 

En liten film om landning med en Slingsby segelkärra:

Världens äldsta luftvärdiga De Havilland Tiger Moth. 76 år gammal.

Se hur man startar motorn och följ takeoff.


mats

Kategorier
Okategoriserade Old Timer flyg Segelflyg Termikflyg

IGG-TRÄFFEN PÅ ÅLLEBERG 2012

 

Nu har det varit storsegelträff på Ålleberg,
som traditionen bjuder.

 

Denna träff är något, jag inte vill missa,  då det är en fantastisk upplevelse.
Inte bara får man se fina segelmodeller av dagens upplaga, utan varje år ser man
mer och mer av vintageplan från 30-talet och framåt.

Sveriges bästa motorbyggare kommer med sina makalösa hembyggda motorer,
antingen det är inline- eller radialmotorer. I år såg vi V-12:or, 14 cylindrig
dubbelstjärna, Stirlingmotorer osv.

Vilket oerhört arbete som byggarna lägger ner på sina konstruktioner. Inte bara
måste man ha en stark vilja, man måste ha kunskaper också. Kunskaper om
material, kunskaper i att bearbeta metaller med svarv, fräs och gnist.
Resultatet av deras insats får vi se,  när deras motorer dras igång.

Inte bara ser motorerna bra ut, de går dessutom bra och levererar kraft.
Mest imponerande…tja, jag tycker dubbelstjärnan var i särsklass.
Gick som en klocka och var mycket tystgående.

Inte bara flyg får vi se utan även bilar. Alltså bilar drivna av förbränningsmotor,
som kör en rundbana förankrade med en lina till centrum. Jag frågade hur
fort de gick…..med 1.5 till 2.5 kubiks motorer. 2-300 km/timman ! Inte dåligt.

De stora segelmodellerna blir större och större och flyger majestätiskt.
Men det kostar. En 7-8 meters modell  med tillbehör kan innebära, att du
ska lägga upp, om du ska ha det custombyggt,  100000 spänn  !

Jag var där på lördagen och vädret visade sig från sin bättre sida. En kraftig
skur vid middagen annars flygbart.

Imponerande är de  modeller,  man använder att bogsera med.
Speciellt Wilgan var effektiv. Dessutom är piloterna på bogserkärrorna
utomordentligt skickliga. Bogseringarna gick som på löpande band.
När bogserkärran taxade fram efter landning,  stod nästa segelmodell klar att dras upp.

Flera av IGG-piloterna flög på 35 mHz. Varför ? Jag fick inget bra svar, men det
fanns en viss osäkerhet eller skepsis gentemot 2.4 gHz. Fast jag tror personligen,
att med vidareutvecklade 2.4 gHzutrustningar,  kommer dessa att ta över även
hos de sista 35 mHzentusiasterna.

Jag tog en väldig mängd bilder och jag lägger upp lite bilder här mitt i  brödtexten
och sen kommer alla bilderna i ett klickbart album längst ner.

Så håll tillgodo. Jag tror bilderna talar för sig själv och behöver inga kommentarer.

   Wilgan i brant plané efter en bogsering.

Ibland behövs nån sorts rollator……

Det temporära stället släpper och modellen klättrar i släpet.

Här behövs inga extra grejor. Efter start drar piloten in stället.

  Med tre hjul blir det ju lättare….och man undviker skador.

   Vänsterkurv i termikblåsan.

     Just innan sättningen.

  Är detta en Bergfalke II ?

          Rotate !

   Ja ni ser själva hur stort det är.

Här har Wilgan skadat höger ställ vid en landning. Men med hjälp av Rolf Maier, ordföranden

                                                     i Ålleberg Modellflygklubb så grejade det sig.

   En erfaren kämpe: Kjell-Åke Elofsson Tibro. Han flög sin Minimoa.

Ännu en Minimoa. Ett tyskt plan från  1930-talet.

    En Spatz =sparven. Jag har flugit en sådan i fullskala, men om det var
en A-Spatz eller en sån på bilden
är jag inte helt säker på. Jag tror det var en A-Spatz.

    Tjålle förbereder sin Minimoa inför bogseringen

Här kan vi tala om sidoförhållande……..

      Ännu en bogserkärra.

Stämmer precis: Roffe Maiers fulladdade bil.

    Rolfs Nemere. En ungersk segelkärra. Troligtvis framtagen inför olympiaden 1936.

Byggsatsen, för det är det, CNC-frästa delar, men ganska bökig att få ihop enligt Roffe.

5 m segelkärra och stolt ägare, Rolf Maier

Alla modellsegelflygare kör väl Rolls Royce eller …..?

Bilavdelningen. Dessa bilarna var som smycken.

Så här ser inälvorna ut…

  En kopia ? på Rolls Royce Merlinmotorn. Merlin= trollkarl.

                                                       Motorn gick som en dröm.

En av många radial- eller stjärnmotorerna. Alltid ojämnt antal cylindrar beroende på systemet
med  huvudvevstake och hjälpvevstakar. Jämnt antal cylindrar om man har en dubbelstjärna.

5-cylindrig radialmotor.

   Kan ni räkna cylindrarna i denna dubbelstjärnan ?

Denna motorn skulle man haft i mopeden…………

V-8 power

  4-cylindrig inlinemotor

                   Kopia på en Wright 9-cylindrig radialmotor. Denna motorn satt bland annat i Spirit of Saint Louis.

       Skalenliga dekaler…?

Ka6-E ? tror jag det är. En sån fullskala  har jag flugit. Var modern i mitten av 60-talet.

               Se på bilden och försök föreställa er allt arbetet..

V-12 power från RR

En linbil inuti.

Ser ut som en racerbil från 30-talet. Kanske en Alfa Romeo…..

Reach for the sky.

   En normal bogsering tog ca 45-60 sekunder.

Bogserlinan utmärkt med tygstycken för att underlätta för piloterna att se hur planen  ligger

                                                                   i förhållande till varandra.

6/8 Cu och lite stratus

En norrman ska ut till starten.

En segelkärra av sin tid, 30-talet.

  Jag hade också varit stolt om jag haft en sådan vacker modell.

Förberedelser för start.

                                                              Sen kom det några droppar……………..

 

Klicka på View with PicLens

[nggallery id=77]

Jag ska lägga upp lite video snarast från meetinget som visar flyg och körning av de hembyggda motorerna.

Här är lite videosnuttar på motorer och flygning:

mats

Kategorier
Flyghistoria Nostalgoteket

GAMLA MODELLMOTORER

 

 

 

 

Fanns det egentligen eller ?

 

 

 

Jag rotade runt i gamla tidningar, på nätet och i gamla böcker för att se ,
om jag kunde hitta nåt om gamla modellmotorer.

Det gör man ju. Eftersom jag är bekant med en person här i staden,
som har en av världens största och finaste modellmotorsamlingar,
har jag blivit intresserad av gammalt.

Läser man i dokumenten,  konstruerades de första modellmotorerna och
med modellmotor menar jag en motor som drivs enligt principen
kolv/cylinder/vevstake och vevaxel redan innan Första Världskriget.
Om den sen drivs med tryckluft, ånga eller med förbränning spelar det
ingen roll.

De första motorerna var drivna av tryckluft. De var ofta flercylindriga
radialmotorer med tre cylindrar. Luften förvarades i ett rör, som fick
utgöra kroppen på modellen eller del av densamma, just för att hålla
nere vikten.

Under och strax efter Första Världskriget konstruerades de första
förbränningsmotorerna. Om de fungerade ? Tja si och så.

Det var ju på trettiotalet den stora utvecklingen kom för förbränningsmotorerna.
Man kunde då konstruera de små tändstift,  som krävdes och man förstod
rent praktiskt,  hur motorn skulle byggas,  för den skulle fungera.
Problemet var ju inte själva motorn , utan det var tändsystemet. Man var
tvungen att ha en tändspole, batteri, kondensator och brytare.

Runt 1935 hade man väl fungerande tändstiftsmotorer på mellan 4-15 kubik.
Utvecklingen gick fort i dåvarande Tyskland, då man satsade på ungdomen,
så de skulle kunna bli blivande piloter i Luftwaffe. Ungdomsorganisationerna
fick därför resurser i form av motorer av en standardiserad modell att använda
i sin modeller.

Hela tiden hade man problemet med batteriet. Det var tungt och dyrt.
Omkring 1942 konstruerades en en modellmotor,  som fungerade utan tändstift.

Man hade i stället för tändstift en motkolv i toppen, som kunde skruvas ned
eller upp mot kolven, vilket medförde ett ändrat kompressionsförhållande och
mer eller mindre kompression.
Genom att använda eter, ricinolja, fotogen och amylnitrat kunde man få motorn
att gå. Den var enkel att hantera och gick bra.

Dieselmotorn, som den kallades på grund av att den autotänder, fick stor
spridning och såldes ofta i byggsats eller monteringssats.

Jag vet,  att en av mina modellflygkompisar,  Kurt Lennå, byggde egna dieselmotorer.
En s.k. modelldiesel tänder, därför att när trycket ökas i cylindern, då kolven går
upp, stiger temperaturen så den når flampunkten på förbränningsgaserna,
då dessa antänds och pressar kolven nedåt.

De ovan beskrivna motorerna är ju två-taktsmotorer.

Sedermera på 50-talet kom man på av misstag nästan, att en modellmotor
kunde gå utan ström till tändstiftet och detta under vissa omständigheter.
Detta ledde fram till glödstiftet, som man bara behövde ha ström till under
starten. Efter att motorn startat,  bibehölls glöden katalytiskt.

Glödstiftsmotorn innebar en revolution. Allt blev enklare och man behövde
inte vara civilingenjör för att starta en motor.

Här kommer lite bilder,  jag samlat ihop.

Bilderna kommer delvis från en gammal motorbok som  har tryckts  för 60 år sen
av ett avsomnat förlag.
Andra bilder Wikipedia och Public Library.

Här kommer bilder med lite förklaringar:

Denna motorn är faktiskt byggd före första världskriget.
Cylindrar, kolvar och annan mekanik kom från modellångmaskiner.
Tryckluften förvarades i en tunn plåtcylinder. Jo denna motor fungerade.

Detta är ännu en tryckluftsmotor byggd före 1914. Motorn utvecklade enligt uppgift 1 hk.

Detta är en Kratmo 4 kubikcm modellmotor. Motorn konstruerades 1938
och byggdes i många ex till  de många modellflygarna inom de nazistiska
flygsportorganisationerna. Motorn gav 0.15 hk och varvade 6000 varv/minut.
Denna motor tillverkades även med cylindervolymen 10 och 30 kubik.

Här ett exempel på en motor som man byggde själv efter ritning.
Den heter Felgiebel Typ FG och hade 14.3 kubikcentimeters
cylindervolym och utvecklade 0.3 hk vid 4500 varv. Motor försedd
med tändstift naturligtvis.

Ännu ett exemplar på modellmotor. Den hade bra prestanda.

Hur tändsystemet är uppbyggt.

Det är precis som på en motorcykel förr. Från vänster en tändspole,
som matas primärt med ett ficklampsbatteri 4-5 Volt. Från tändspolen
går den upptransformerade sekundärströmmen till stiftet som ju är
jordat i toppen. Längst fram sitter en brytare, eller en brytarspets.
Den bryter och sluter strömkretsen i det lågspända systemet vid rätt
tidpunkt via kontakter vid medbringaren. På kabeln från brytaren
sitter en kondensator som ska ge strömmen lite extra power och som
ska skydda brytarna så de inte bränns. Vid start använde man ett
större batteri för att spara det dyra ficklampsbatteriet.

Alltså brytaren sluter strömkretsen så det går en lågspänd ström till
tändspolen-Strömmen transformeras upp och skickas till stiftet som
tänder gasblandningen.

 

Denna motor “Dyno” kommer från Schweiz ca 1942 och var den
första bra fungerande modellmotorn, som tände genom att
komprimera en gas/luftblandning. Fördelen med denna typ
var att den var mindre och lättare än tändstiftsmotorerna.
Den gav med 2.5 kubiks cylindervolym 0.1 hk vid 7500 varv.
Många liknande motorer byggdes över hela världen av självbyggare.

En tidstypisk tändstiftsmotor och en Wankelmotor från Graupner.
1993 var jag i Neustadt-Glewe i gamla östtyskland på ett meeting.
Där sålde man ut splitt ny Wanklar enligt ovan för 600 spänn!!
Om jag ångra att jag inte köpte ett par stycken ? Det är bara förnamnet !

Denna motor är byggd för att passa i små utrymmen.
Cylindern är alltså parallell med vevaxeln. Kolla hur genialt den är uppbyggd
för att kunna omvandla rörelser ! Fast jag undrar hur de löst lagringen i
ändarna på den T-formade mekaniska armen……
.I Borlänge på SkalflygVM på 70-talet haden ryss ett plan med två liknande motorer.
De var tekniska mästerverk och varvade 24000 varv på marken. Motorerna drev
var sin fläkt för att simulera jetmotor.

Här ser ni skillnaden mellan kalla och varma stift.

Ett stift man kunde köpa för till modellmotorer.
Man hade en glasisolering vilket gjorde att man
kunde se ner i förbränningsrummet. Vad nu det
skulle vara bra för…..jag menar antingen gick motorn eller inte.

 

 

 

 

Kategorier
Flyghistoria

FLYGANDE VINGAR…

 

…har alltid intresserat mig…

 

 

 

…därför de avviker  från det man normalt ser
som ett flygplan med dess traditionella konfiguration  och
aerodynamiska kontrollytor.

Som ni kan se på bilderna, som publiceras med tillstånd av
Dr  Reimar Horten, så var kunskapen redan på 30-talet i Tyskland
stor om konceptet flygande vingar.

De två föregångsmännen var ju professor Lippisch och Horten ,
som var för sig experimenterade och löste problemen.
Vill ni veta mera om dessa två så googla.

Problemet med en flygande vinge är, att en “vanlig” vingprofil
orsakar en oscillation,  när vingen flyger. Det vill säga,  den  vill
öka hastigheten och sänka nosen , tills farten åter ökat så mycket ,
att lyftkraften ånyo lyfter nosen.Detta gör,  att vingen får en
sinusformad horisontal flygbana.

Lippisch och Horten var framstående aerodynamiker och hade
vindtunnlar till sitt förfogande,  där de kunde utföra mätningar
på de krafter,  som påverkar en vinge vid olika hastigheter och
anfallsvinklar.

För att en flygande vinge ska flyga stabilt i huvudsak, måste man
ha en profil som är tryckcentrumsstabil. En vanlig vinge som man
ökar anfallsvinkeln på flyttar resultanterna av vektorerna från
lyftkraften,  så att man får en nos-ner rörelse. Denna rörelse
lyckades man häva genom att förändra vingprofilen.

Den vågformade rörelsen i horisontalled hade en frekvens på
cirka 50-60 sekunder, innan man förstod, hur man löste problemet.

Alltså tryckcentrum är den platsen på vingen , där lyftkraften
har sitt angreppscentrum. Flyttar detta centrum sig ,
ändras anfallsvinkeln. Tänk på hur det känns , om ni flyger
ett mindre privatplan och man drar landningsklaff.

Man upplever exakt det, som är beskrivet ovan, därför vid
klaffansättning ökas lyftkraften, tryckcentrum flyttas bakåt
och du upplever ett nos-ner moment. Alltså man känner lyft
när klaffen går ut och därefter, på de flesta mindre plan,
en nosnerrörelse.

Moderna profiler för oss modellflygare som är tryckcentrumstabila
är en del serier av professor  Eppler. Dessa profiler använde
vi på snabba hangmodeller under 70- 0ch 80-talen.

Jag tycker bilderna,  på speciellt Horten IV och VI , visar hur
man kan bygga en flygande vinge , som är vacker med stort
sidoförhållande och högt glidtal.

Ett problem man upptäckte planet hade var självinducerat
vingfladder vid viss hastighet.

Planet hade bättre glidtal än flaggskeppet D-30 Cirrus/Austria.

Ett välkänd flygplan utan konventionellt höjdstyrverk var
Me163 Komet. Konstruerat av professor Lippisch. Planet var
ju ett raketplan och en av de engelska provflygarna Eric “Winkle”
Brown, som vågade provflyga planet efter kriget, han sa ,
att Me163 var det mest välflygande plan han någonsin flugit.

Här är några bilder och de visar Horten IV och Horten VI:

                En Horten VI. Spännvidd lite mer än 20 meter och glidtal med flugen polar 1:33,5
-34.5. 
Man ser det stora sidoförhållandet för att erhålla ett högt Re-tal.
Genom att ha ett högt Re-Tal minskar man lyftkrafts
motståndet,
även kallat det inducerade motståndet och det medför att vingen flyger effektivare.

Piloten låg ner på magen och flög dessa plan.

Horten VI hade bättre glidtal och flygegenskaper än D-30
vars avantgardistiska utseende kan beskådas ovan.

                                                                     En tidigare vinge från Horten. Man kan se att skevroder och höjdroder är separerade.

En tidigare version av en Horten flygande vinge. Medlemmar ur NSDFK runt planet

       Ibland försåg man planen med en motor och det gav höga hastigheter
med lite hästkrafter, jämfört med konventionella flygplan
 då dessa var tyngre och hade mera frontalmotstånd.

Här en renoverad HORTEN i USA som flyger. Denna bilden är tagen 1959
och just detta planet genomgår i detta nu en grundöversyn för att bli luftvärdigt.

                                                                    Här ser man den fina aerodynamiska utformningen av en Horten VI.

                                                                               För att nå termiken behöver man bogsering. Är bogserkärran en Fw  56  eller en 159 ?

 

Kategorier
Flyghistoria

FLYGET I SVERIGE 100 ÅR

 

 

 

Lyssna på ett bra program från SR

 

 

 

 

 

Michael Carlssons Bleriot

Sverige har ju i år firat flygets 100-årsdag i landet.

Sveriges Radio har gjort ett antal program med anledning av detta,
som är väl värda att lyssna på.

Förutom de två länkarna jag lagt här nere finns det ytterligare
5-8 program i nedersta länken,
som beskriver enskilda piloter
och händelser.

Dessa programmen är väl värda att lyssna på.

Här är länkarna till Vetenskapsradions minnesprogram:

 http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=
406&artikel=3782612

 http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid
=406&artikel=3774405&grupp=4313&sida=7

 http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=
1602&artikel=4014645

Kategorier
Flyghistoria Modellflyg teknik

IGG STORSEGELTRÄFF ÅLLEBERG DEL III.

 

 

 

 

 

 

Har ni varit på Segelflygmuseet på Ålleberg ?

 

 

 

 

Nähä, men det är värt en resa. Under förutsättning man är intresserad av flygkultur.

Ållebergs historia började på 40-talet,  när man grundade ett segelflygcentrum
med utbildning inom de olika ämnena,  som är knutna till  begreppet segelflyg.

Den verkliga starten var 1944,  då skolan drog igång efter omfattande arbeten.
Anläggningen betalades till stor del av staten, eller kan man säga flygvapnet,
då flygvapnet såg sponsringen av segelflygutbildningen,  som ett sätt att ge
kommande militärpiloter grundläggande flygutbildning.

Bidrag för utbildning av segelflygpiloter hängde kvar lång tid och jag minns,
när jag tog mitt segelcert 1968 att det utgick statsbidrag.

Ålleberg hade en verklig storhetstid under 40-50-talet med olika tillställningar
och flygdagar. Det var vid denna tid,   det inte fanns tv, datorer eller mobiltelefoner,
utan ville man få en upplevelse,  då fick man pallra sig iväg till  evenemanget.
På söndagar kunde det vara stora åskådarmassor,  som såg på,  när kärrorna
åkte fram och tillbaka på till exempel västhanget.

Allting förändrades så även Ålleberg. Det gamla sättet att utbilda med
glidflygplan modell SG-38, Grunau Baby, Olympia föll bort,  när flygbogseringen
tog över.

Tänk själv att sitta som elev på en SG-38 på startbryggan, beredd att
skjutas ut i,  om inte det okända så i alla fall för piloten något helt nytt.
Haverier var,  enligt de som var med på den tiden,  legio.

Men eftersom planen var byggda i trä och duk, var det bara att laska och
limma och sen på det igen.

Utvecklingen medförde,  att de uthuggningar som fanns på Ost- och
Västhanget slyade igen. Startbryggorna revs,  eftersom det inte användes.

 Ålleberg blev en modern utbildningsenhet under befäl av den dynamiske
Lennart Ståhlfors, kallad Stålis. Många är väl de flygare,  som hittat på
nåt man inte fick,  som stått framför Stålis och fått sig en avhyvling.

Fråga mig…….

Senare chef på Ålleberg blev Anders Blom, en flygkompis från Skövde
med gedigna kunskaper.

På sent 90-tal fanns det krafter,  som ansåg man borde restaurera
Västhanget och återuppbygga startbryggan. Detta skedde och i början
av 2000-talet stod den i all sin glans igen vid Västhanget.
Anders Blom gjorde den första gummirepsstarten där på ca 50 år !

Skärmflygare, hängflygare och modellflygare har fortsatt att hålla
beväxningen nere på hanget,  så det ska gå att utnyttja för dessas
hobbies.

Vidare finns på Västhanget en startbrygga för hängglidare.

Museet är en skapelse sent 90-tal och tidigt 2000-tal. Där har man
samlat historiskt intressanta flygplan,  som har anknytning till svenskt
segelflyg och Ållebergs historia. År ni på Ålleberg,  ska ni naturligtvis
besöka museet. Det kostar 35 spänn,  så det är inte dyrt.

En av de som var med och byggde upp museet,  var Yngve Lindgren,
en slöjdlärare från Tidaholm,  som segelflög i Skövde,  de åren jag
bodde där. Han är still going strong.

I anslutning till Västhanget ligger en restaurant,  som sörjer för
kroppens spis.

Naturen  på Ålleberg är vacker. I skogen bakom hangaren är det
nästan en tropisk växtlighet och många olika fågelarter finns där.
Uppe på Ålleberg finns ett kärr märkvärdigt nog.

Utsikten från Ålleberg är vidunderlig ut över Västergötlands platta kulturbygd
De olika Västgötabergen sticker upp som tjocka pelare här och var och
bryter det platta landskapet. 

Varför det finns Västgötaberg,  beror på att toppen av till exempel Ålleberg,
är belagd med hårda bergarter,  som inte så lätt eroderar,  till skillnad från
den övriga berggrunden,  som är sedimentära bergarter som kalk- och sandsten.
Så där hårda bergarter finns,  där står bergen kvar som minnesmärken,
om hur det såg ut för  evigheter sen.

Här är lite diversebilder från natur och museum med kommentarer.

En vinjett av IGG-Meetinget 2010 Ålleberg 

Som jag tidigare skrivit, krävs det rejäla transportdon, om man ska ha med sig stora grejor !

En modell av en Viggen från tidigt 60-tal. Gummimotordriven och kallad “Fågel Blå”.

Har man ingen husbil med däremot en stor mc,
så löser man övernattningsproblemet så här elegant.
 

Del av mossen på Ålleberg 

Segelflygmuseet Ålleberg, där en pilot glömde bromsa och  flög in i gaveln…..

En Slingsby skolkärra för dk. Ser ut som den kommer från ………just det, England.

Ållebergs ärrade Grunau Baby.

Här kan man se resultatet av små malörer på torsionsnäsan. Den är laskad och lagad åtskilliga gånger.

Olika höjdstyrverk

Interiör från museet.

Babyvingen. 


Denna bilden illustrerar begreppet skränkning eller tordering av en vinge.
Den rödvita vingen i ovankanten är väldigt tydligt skränkt, vilket innebär,
att man har mindre anfallsvinkel i spetsen, så om man flyger nära vikningsgränsen
ska den laminära strömningen hållas kvar längre i spetsen än längre in på vingen
. Om den laminära strömningen runt vingen försvinner i spetsen går den
omvandlingen snabbt in mot vingroten. En skränkning hjälper till att hålla kvar
strömningen där den ska vara.

Kolla så ser ni att vingen är vriden uppåt i spetsen och det inkluderar skevrodret.

Något som modellflygare ska tänka på idag. Till exempel en enkel modell som
Blue Phoenix får mycket bättre egenskaper i termikkurvning om man skränker
ytteröronen 5-7 mm.

Därför om ni av någon anledning flyger nära eller under stallgränsen och ska landa
använd sidoroder för använder ni skevroder i ett gränsläge och era skevroder är
dåligt differentierade kommer ett nerfällt skevroder att markant öka vingens
anfallsvinkel och en vikning över den vingen kan ske plötsligt.

Ett vackert plan som var högpresterande på sin tid, vilket var sent 30-tal och 40-talet. i Sverige flögs den tills 1959.

En Weihe eller  på svenska kärrhök.

Data

Om man vill flyga cab tar man denna kärran…

Babyfalken

Hur en Bergfalkekropp är uppbyggd med rör för att uppnå max styrka och min vikt.
Gjorde man en groundloop med en Bergfalke kunde kroppen krökas.

 I Skövde hade vi en Bergfalke SE-TAZ som hade en något krokig kropp,
vilket medförde att det stod planets bok noterat av tror jag “Klevas” på
Ålleberg att “Planet går att få i en spinliknande rörelse”.
Det var den enda Bergfalken man kunde få i en sån rörelse av den versionen tror jag !

SG-38. Härligt att flyga en sån !

Undrar hur många svettiga fötter som trampat sidoroder i detta pedalstället ?

En Fi-1, som byggdes av FlygIndustri i Halmstad på 40-talets mitt.
Var tillåten för avancerad flygning.

Detta plan har varit på Island, därav registreringen TF-SOR

Främre delen av en Anfänger, som var ett glidflygplan av enklare modell än SG-38.

Just det, Anfänger vilket betyder nybörjare på tyska. Passande namn. 

En nostalgisk affisch från sent 50-tal . Kolla texten om  J 29: ” Lika snabb som ljudet”!

Hängglidarna ställer upp för att bli uppbogserade för att kunna flyga termik.

En av min medresande Timo, skärmflygare som jag,
från Kågeröd , drömmer om att skärmflyga på Ålleberg.

En SuperCub på finalen med bogserlinan efter sig. 

Avslutningsbilden från Ålleberg med utsikt mot Mösseberg och Falköping.

 

 

Kategorier
Modellflyg teknik Teknik, allmän

IGG STORSEGELTRÄFF PÅ ÅLLEBERG VÄSTERGÖTLAND 2010

 

 

 

 

 

 

Stora segelmodeller

Fantastiska hembyggda modellmotorer.

 

 

 

 

 

 

 

  

  

Det sammanfattar,  vad som bjöds i huvudsak på på storsegelträffen uppe på Ålleberg,
som ju alla vet, är segelflygets centrum i Sverige alltsedan 1944.

Storsegelträffen arrangeras av IGG, vilket är tyska och betyder Interessen Gemeinschaft Grossegler.

Storseglare var det verkligen. Upp till 9 meters spännvidd. Uppe i luften var de
naturligtvis svåra att skilja från en fullskalakärra. Dessa stora modeller har utsökta
flygegenskaper och i luften,  ser man till skillnad mot en mindre modell det stora
sidoförhållandet på vingen. Vingarna är väldigt långa och smala, precis som på
fullskalamodellerna.

Man flög 2010 på 35 mHz och så gott som alla modeller använde en vertikal sprötantenn.
Jag trodde man gått in för 2.4 gHz,  men en pilot jag pratade med, sa att man litade
inte fullt ut på 2.4……..roligt att höra nu,  när jag skippat all 35 mHz utrustning och
bunkrat upp 2.4 gHz grejor……… Men som sagt, Time will tell!

Till förfogande hade arrangörerna 3 rejäla bogserkärror. Det vill jag säga, att de som
flög med 3-4 metersmodeller, de fick verkligen hänga i,  för dessa mindre modellerna
åkte efter bogserkärran nästan vertikalt.

Vädret var perfekt med vinden längs stråket och i skyn  hade vi 3/8 Cumulus.
Själv tyckte jag  en del modeller, trots sin storlek, var svåra att se. Kanske på grund
av att de var helt vita. En pilot jag pratade med,   sa att de kan vara knepiga under
vissa ljusförhållanden att se.

Inga haverier kunde jag se på söndagen, utan allt förflöt perfekt för deltagarna under
avslappnad stämning. Fast jag vet ju inte,  om jag skulle vara speciellt avslappnad,
om jag flög en modell för 75000 spänn…………

För den som inte besökt en sån här träff,  rekommenderar jag ett besök nästa år.
Det är intressant och lärorikt.

Förutom storseglarna i klassisk form fanns det också stora (6m spv) elseglare från
en tysk firma. Jag måste säga att jag blev sjuk på en sån modell. Priset ? En bagatell,
35000 spänn.

Inne i en av hangarerna hade man den traditionella utställningen av hembyggda
modellmotorer. Hur ska jag uttrycka det…..om jag blev överväldigad ? Jo det vill jag lova.
Vilken kunskap dessa byggare har. Vilken vilja man måste ha bakom för att dra ett
motorprojekt iland.
Dessa motorer var mästerverk i alla avseenden. Inte bara var de snygga att se på,
de fungerade perfekt också. Att höra en modell av en Rolls-Royce Merlin V-12 köra,
det är en upplevelse för ögat och örat. Eller upplev när man kör en 36 kubiks
18 cylindrig dubbelstjärna.

Denna dubbelstjärnan hade en osannolik låg tomgång. Eller varför inte lyssna på
en en V-8  med kompressor ?

Det fanns också ångmaskiner, bilar och andra mekaniska mästerverk.

Jag har delat upp reportaget i tre delar; Först nu motorer, sen flygplan och sist
själva Ålleberg med sitt museum.

Så här kommer några bilder på motorer och teknik, allt är hembyggt.
Jag lägger upp bilder på sidan och sen lägger jag alla bilder undertill i ett klickbart galleri.

Hoppa in i baksits och flyg med !

18 cylindrig dubbelstjärna. En stjärnmotor har alltid ojämnt antal cylindrar per stjärna.
Alltså 3-5-7-9 cylindrar. Sen kan man lägga stjärnorna på varandra så två stjärnor blir
då 2 x 9 = 18 cylindrar. Har du 4 stjärnor på varandra har du en en quadruppelstjärnmotor.
Att man har ojämnt antal cylindrar beror på det sättet man mekaniskt anbringar
huvudvevstaken och hjälpvevstakarna vid vevaxeln.

Denna motorn hade en osannolikt låg tomgång. Hur mycket
tänkande och arbete ligger bakom detaljerna ?

En egenkonstruerad V-12, som jag förstod det.Att bara bygga kylaren,
hur lång tid tog det tror ni ?  Kylvätskan var glykol och vatten. Man har
alltid glykol i tunnväggiga motorer för att undvika sideneffekten på
de varma ytorna.

Det betyder, att vanligt vatten skulle förångas och därmed skulle den
kylande förmågan försvinna. Glykolen förhindrar det. Så glykol i
högpresterande motorer har intet att göra med,  att man ska förhindra
sönderfrysning, utan det är för ta bort sideneffekten.Ytorna som blir heta
får ett sidenliknande utseende, när de små gasbubblorna bildas, därav namnet.

En modell av motorn som satt i “Spirit of St Louis”
en Ryan som Lindberg flög över Atlanten med .

Ett konstverk och en fungerande motor !

En V-8 med OHC. Undrar hur många timmar byggaren har kört sin gnist på denna motorn ?

En 18-cylindrig stjärnmotor. Se på storleken jämfört med byggarens hand !!!!

Finmekanik av högsta potens. Att justera in ventilern, 36 styck,
det kräver väl,  om inte sin man så i alla fall mycket tid.

En V-12 med sitt tändsystem.

Eller varför inte en liten ca 3 kubiks utombordare
med två cylindrar från 50-talet måhända?

En hembyggd ångmaskin av vilka det fanns flera.
Både enkla upp till trippelcompoundmaskiner.

40 kubiks? boxer med tändstiftständning.

Ännu en V-8 motor.

Ingen dålig line denna byggaren presenterar !

En Rolls-Royce Merlin in i minsta detalj som fungerar perfekt.
Kolla navreduktionen/propellerväxeln.

En V-8. Undrar om den har hemisfäriska förbränningsrum?

Kolla detaljerna.

4-cylindrig radmotor.

Hur lång tid tar det att göra manifolden ?

Den ouppnåeliga drömmen för en 5-åring. En riktig racerbil……..

4-cylindrig motor. Se på alla detaljer. Allt fungerade som på originalet.

Vikt ca 80 kg !

En råmaterialsats till en Anzani 3-cylindrig stjärnmotor ca 1910
. Alltså hundra år gammal konstruktion !

Detta var några av motorerna. Jag lägger upp ett galleri sen med alla motorbilderna .

 

Nästa avsnitt blir segelplan.

 

 

matsKlicka på “View with Piclens” så blir det lätt om du vill kolla galleriet. 

[nggallery id=59]

Kategorier
Flyghistoria

INSTRUMENT OCH UTRUSTNING FRÅN WASSERKUPPE

 

Man behöver vissa grundläggande instrument, när man 

segelflyger och speciellt om man flyger IFR.

 

 

 

(IFR betyder Instrument Flight Rules eller på svenska om man
flyger utan markreferenser till exempel i mörker, dimma, moln
eller eljest när sikten är skymd, som det stod i BCl,  i alla fall när
jag tog mitt cert).

Utan referenser är du helt hänvisad till dina instrument,
för du kan inte avgöra vad som är upp eller ner när du flyger i moln.

Vidare behöver man grundinstrumenten, när man flyger termik.
Variometer, höjdmätare och hastighetsmätare.

För att ta sig upp i termiken hade man redan på 30-talet små motorer,
som kunde användas om man inte hade termikanslutning och ville ha höjd.

Här nere kommer några bilder på instrument, utrustning och motorer.

  

En relativt modern instrumentering från slutet av 90-talet.

Från 30-talet. Långt från datorerna. Men det brydde man sig inte om,
man flög bara. Till vänster hastighetsmätare till höger höjdmätare.

Av instrumenten är variometern intressant, då det var en av de första,
som fungerade bra och som ni ser i texten hjälpte piloten att nå bra resultat.
Variometern mäter förändringen i det statiska trycket, när man stiger eller sjunker.

Olika hastighetsmätare. De flesta graderade till ca 100 km/timmen.
I dag går väl de flesta till 350-400 km/timmen.

Hjälpmotor använd i Bergfalke IV. Således hyfsat modern. 22 hk.

En annan 60-tals konstruktion efter professor Wankels princip.
Undrar hur lättstartad den var med magnapullsnöret ?

En motor från 1935 med 18.5 hk.

Folding propeller.

3 cylindrig 2-takts  inlinemotor. 3 seperata vevhus/cylindrar och tre tändspolar.

En skolkärra apterad för höjdflygning med instrumentering, syrgas,
eluppvärmd overall för piloten och extra radioutrustning.

Hur högt man kom ? Jag vet inte exakta rekordet,
men i moln ligger nog höjdrekordet runt 12000 meter……..i lävåg ungefär lika högt.

Hur kallt det är i ett moln på 12000 meter ?
Tja, om vi antar marktemperaturen är 20 grader och gradienten är ca 0.67 grader
per 100 meter bör temp på 12000 meter vara  cirka -60 grader…….

En hårding redo att erövra skyarna.

Dosan till höger i cockpit är regulatorn till syrgasen,
som blandar luft och syrgas i rätt proportioner.
Dessa regulatorer kunde under pionjärtiden frysa och
det medförde att piloten inte fick syre utan tuppade av.

 Det hände för svensken Karl-Erik Övfgård då han
flög lävåg i Sierra Nevada i USA.

Han tuppade av på 8000 meter och kärran steg själv
till ungefär 11800 meter, innan den kom i okontrollerbart
läge och åkte i backen med sin pilot.

Skolkärra/höjdflygningskärra.

Instrumentering från mitten av 60-talet.

Höjdflygningsutrustad  med en barograf som är monterad i kroppen bakom sitsarna.
Barografen ritar upp lufttrycket på ett papper och således får man sin höjd verifierad.
Jag minns det var alltid kris när man skulle fylla på bläck i barografnålen.
Hade man otur så skrev den inte med bläck, men nålen i sig skrapade på papperet,
så man kunde få höjden verifierad ändå.

Instrumentering 70-talet.

Från vänster: Finvariometer-grovvariometer-kompass

Undertill: Hastighetsmätar-radio-höjdmätare.

Cockpit med spak med radioknapp, termikbroms,
klaff och urkopplingshandtag. Tidsepok, 60-talet.