…och här kommer bildspel nummer II av troligtvis V….
Det är inga märkvärdigheter…bara några fångade
ögonblick från tävlingen…
Etikett: fri flyg
Kategorier
NÄR PER TYCKTES UPPHÄVA…
…gravitationen !
Jag vet inte om vi bevittnade ett fysiskt mirakel
i Skånes Fagerhult, då Per skulle flyga sin ”Hector”.
Att man måste motverka gravitationen för att få
en modell att flyga är förståeligt, men att piloten
tycktes kunna upphäva gravitationen, det är ett
mysterium…
Hector är en friflygande modell konstruerad för
ca 75 år sedan, vilken Pär har radiofierat med en
FRSky.
Modellen kan dras upp på vanligt sätt med lina
eller skjutas upp med gummirep.
Det senare förfaringssättet var det som Per
skulle använda.
Under förberedelserna inför starten hände
det otroliga…Per tycktes kunna balansera
på knogarna i en ställning som motsäger
de fysiska lagarna !
Hur det såg ut ? Ja, kolla du bilden och förundras.
Det var mycket turbulent bakom bergknallen,
då han flög, varför förhållandena för just denna
typ av modell inte var optimala.
Men att flyga den på ett litet hang och sedan därifrån
ta en termikblåsa, det borde den vara idealisk för.
Alltså en modell som tar minsta lyft och som man
måste riktigt finflyga. Alltså inget våldsamt utan
försiktiga mjuka roderrörelser för att inte orsaka
onödigt motstånd.
Jag tog lite bilder med min lilla Mobiuskamera.
Håll tillgodo !
Per Lundqvist, en ung pojke från Veinge, som nyss
…passerat tonåren med sin ”Hector”. 
Taranis Single Stick M/Per.
Bygeln som håller sändaren vid handen.
Det magiska ögonblicket då Per balanserar på knogarna,
med kroppen i vinkel…Kan ni förstå, att vi blev förundrade ?
Det borde ju vara omöjligt eller ?
Pers patenterade vingfastsättning. Förstår du hur det funkar ?
Per och en duktig modellflygerska; Andrea.”””
Marsch till startplatsen
Allt klart…?
På gummirepet.
Hector i lufthavet.
Baslinje
Finalen
Piloten koncentrerad på sin modell…
…snart nog…
”Hector” på Terra Firma.
…så ta en titt på denna lilla videon.
Jag fann denna videon på YouTube och jag tycker
den visar belöningen för en byggare och flygare
av friflygande OldTimer modeller.
Han fick sin belöning redan under den första
dagens provflygningar.
Denna film är väl värd att se, då den visar den
glädje en modellflygare känner, då han ser sin
modell genomföra, just det han önskar.
Videon är inte i högsta upplösning men det visar,
vad den vill visa.
Copyright för filmen och bilderna tillhör YouTube
uppladdaren.
Kategorier
EN SKÖNHET FÖR ÖGAT…
…är en välflygande modell …
…det är en estetisk upplevelse. Betänk, att efter piloten
släppt modellen, då hänger det på förarbetet och trimningen,
hur modellen ska bete sig i luften.
Den får klara sig själv med dess egna egenskaper.
Att använda en drönare vid dokumentation av friflyg ger
en ny dimension åt upplevelsen.
Denna film fanns på YouTube och jag vill delge den till
mina bildtörstande gäster på bloggen.
Häng med !
Kategorier
MERA OT-FRIFLYG.
…och nu blir det bilder !
Hoppas du inte tröttnar ?
 
Kategorier
SM I FRIFLYG FÖR OT-MODELLER 2021
Allt tycktes vara emot oss, men vi genomförde tävlingen.
Förutsättningarna för SM i OT-friflyg var synnerligen dåliga.
Vi har en pågående Covid-pandemi, det regnade varje dag,
vi hade kraftig och byig vind och vi hade att springa runt
på de blöta skånska leråkrarna.
Med de förutsättningarna inleddes och genomfördes årets
tävling i Bollerup utanför Tomelilla i Skåne.
Jag var med och fotograferade, vilket hämmades av uselt
ljus. Så det blev som det blev. Jag gjorde mitt bästa med
de resurser jag har.
Bilderna presenteras i kronologisk ordning, varför det ibland
kan uppstå logiska bildkullerbyttor, men det får du stå ut med.
Dels blir det bilder på bloggen och dels blir det presenterat
som enkla bildspel via inbäddade filer på Youtube.
Bilderna har jag försökt ta, så det ger betraktaren en känsla,
för hur det är att flyga OT modeller, som är friflygande.
Sammanlagt blir det 4 poster på min blogg…tror jag.
Jag kan säga, att efter hemkomsten var jag aningen trött…
Men här är första posten. Håll tillgodo !
Just precis, grått, regnigt och blåst !
Lasse från Anderstorp tunar sin diesel.
Martins blick säger allt trots skitväder; fokusering och vilja !
Del I
Del II
Del III
Videosnuttar
Det kommer ytterligare tre (3) Photostories.
Här kommer mitt sista bidrag från Bollerup med bilder.
Detta är mitt sista bidrag med bilder från tävlingen.
Jag har många fler men lite håller jag tillbaka. Det jag
publicerar, vill jag ska ha allmänt intresse för besökaren.
Bilderna är tagna med mina två Sonykameror, vilka
vilka jag är mycket nöjd med.
Så här kommer resultatet av mitt fotograferande !
Vad har en plog med flygning att göra ?
Utan den hade vi inte kunnat tävla.
En 4-skärig växelplog med norska vändskivor.
Kategorier
FLYIN´JETS
Detta är en video att njuta av !
Som du vet, är jag intresserad av friflygande modeller.
En av de större utmaningarna inom denna del av
modellflyget är friflygande jetmodeller.
Sätt dig bekvämt i stolen och kolla denna YouTube-
video, vilken är inspelad vid The Old Warden Aerodrome
i Biggleswade i England.
Filmen inbäddad från YouTube. Bilderna klippta från videon.
A-32 Lansen
Tjockt i luften
J-35 Draken startar öster…
Tänd på !
En Me-163 klättrar
Brittisk post-war. En Vixen…tror jag.
Kategorier
ETT MÄSTERVERK
En estetisk upplevelse för alla ,
som säger sig vara modellflygare.
Denna friflygande modell, som heter Hodek HK-101
ser bra ut och flyger bra.
Beundra byggaren, Tom Hallmans hantverk och
skicklighet att flyga sin modell och de krav det ställer
på trimning av modellen och den allmänna flygkänslan.
Flygningen var en max vid en tävling. Maxtiden
var satt till 3 minuter.
Se hur modellen fick termikanslutning och lägger sig och
svänger brant i blåsan i högervarv.
Eftr maxtid fusar modellen genom att fälla upp stabben.
Ta dig tid och njut av en flygestetisk upplevelse extraordinair !
Det finns två inbäddade filmer från YouTube. En om bygget
och en om en maxflygning.
Bilderna också från filmerna.
Jag kunde inte undanhålla detta för er.
Kategorier
ATT LANDA
Då avslöjas det…
… om du kan landa, för då ser man, om du är en bra pilot.
Detta gäller oavsett om du flyger en radiostyrd modell
eller en Boeing Dreamliner 787-10 på 300 ton.
Starta ett flygplan, det kan i stort vem som helst. Bara
det finns tillräcklig power, så kommer det att bära uppåt.
Men landningen är knepigare. Då avslöjas det brutalt,
om du har förstått, hur aerodynamiken och flygmekaniken
samverkar, samt hur de ska hanteras, då du landar.
Bister sanning men tro mig, så är det.
Alltnog, jag drog till HH för att få mig en runda i luften
med min 40 år gamla Multiplex ”Hobby”.
Väderläget var utmärkt med sol, 4-5 m/sek nordlig vind,
vilket är rakt på, så lyftet torde vara utmärkt.
Montering, påslagning av diverse kameror och glad i
hågen slängde jag iväg med modellen vid betongfortet,
med modellen redan svävande 200 m över marken i
mina ivriga ystra tankar.
Men jag bringades snabbt och brutalt tillbaka till
den villkorslösa verkligheten vid hangkanten.
Min Hobby har ju bara sida och höjd att styra med.
Det betyder, att då jag ska korrigera stora störningar,
vill inte sidorodret räcka till.
Exakt det som hände mig nu.
Liten inskjuten förklaring:
Ett ansatt sidoroder gör att, planet girar-
– att ena vingen flyger fortare-det skapar mer
lyftkraft-lutar omkull modellen.
Ett ansatt skevroder minskar lyftkraften på den
vingen, där rodret är uppfällt och ökar lyftkraften
på den sida skevrodret är nedfällt. Resultatet är
att flygplanet lutar omkull.
Fördelen att kontrollera din modell i rollplanet
med skevroder, det är att flygplanet reagerar
snabbt.
Med endast sidoroder ska modellen ha tillräcklig
hastighet, så den vinge som flyger fortare kan
skapa mer lyftkraft och lyftas. Alltså först gir,
sen roll.
Ofta måste man, för att få snabbare och brantare
sväng med sidoroder, ge höjdroder för att initiera
början till en överstegring.
Med skevroder får du rolltendens omedelbart.
Vid kanten låg en mycket ilsket snurrande stark rotor
och väntade på att mala ner min modell…
Jag hade inte skuggan av en chans att klara det.
Så jag valde att landa någotsånär under kontroll i
buskarna vid kanten, allt för att undvika en helt
slumpmässig landning i bergväggen nedanför hanget.
Modellen var oskadd och vid nästa startförsök utgick
jag lite vid sidansett mot min första start. Nu gick
det bra…med ett nödrop.
Väl uppe på höjd var det som att flyga i ljummen
yoghurt.
Lyftet på Hovs Hallar tog mig till 270 m över kanten,
vilket är 350 m ASL. Allt mätt med min höjdmätare
i Picolarion. Inte dåligt.
Jag kunde antagligen klättrat högre, men hade inte
just då motivationen. Det var kallt…
Dåligt kan däremot en landning gå, om du har en
modell utan aerodynamiska bromsar på HH.
Det är ett stort problem att komma ner.
Problem 1 är, att få bort hastighet och höjd.
Problem 2 är, att flyga igenom topprotorn.
Problem 3 är, att kunna korrigera under
landningen med sidoroder och höjdroder.
Problem 4 är, att jag ska jag hålla koll på
markförhållandena.
Finns det en sten i landningsområdet, så enligt
Murphy´s Lag, klipper man den med vingens
torsionsnäsa…
Jag måste använda min erfarenhet och den
eventuella skicklighet jag lyckats förvärva efter
44 års hangflygande på HH.
Jo, jag kom ner hel, vilket du kan se på filmsnutten.
Jag startade flygandet 1135 och jag landade kl 1425.
Avbrutet endast för en paus på 10 minuter då jag
bytte batterier i kamerorna.
Förresten, kyla är ett kamerabatteris värsta fiende.
Därför förvarar jag alltid mina Mobiuskameror och
GoProbatterier i fickan, för de ska håll sig varma.
Ok, jag fick en dag med fint flyg och allt lagrades
i min erfarenhetsbox om Hovs Hallar i mitt huvud.
Här ska jag plåga er med lite bilder och en 2 minuters
videosnutt, som visar, hur man ska landa en RES-modell…
utan S……
Alla bilder, med nåt undantag, är tagna med min
Mobius lilla actioncam.
Färdig för start i stort. Du ser jag har återgått till plastpåsestadiet,
då det gäller att få med tillbehör…som utgörs av en rulle tejp,
ett äpple och 4 gummiband och en av Biltemas små CA-tuber.
Vy mot sydväst. Ser du solen kl 12 på dagen ? Den står lågt nu.
Men hav förtröstan, om 40 dagar vänder det !
Min Mobius var svårstartad i låg temp, men det gick med lite handpåläggning och massage.
Mitt första startförsök…
Jodå, här ser det bra ut, men vänta du bara, säger kantrotorn…
En lite lätt störning först…
…och sen ruskar vi om din modell…
Här fick jag modellen rätt på vingarna…
…men jag är lågt och botaniserar i växtligheten…
…så jag beslöt att avbryta för att landa något sånär kontrollerbart…
… så modellen skulle vara lätt att hämta nere i buskarna.
Den låg här helt oskadd.
Sen startade jag om och fick flyga.
Här har gått in bakom hanget för att testa eventuell lärotor.
…vildnyponen glädjer fåglarna.
På mer än ett sätt. På hösten brukar, tack vare fruktsockret,
nyponen jäsa och bilda alkohol, varför man kan se till
exempel björktrastar vara på snusen…
…och tistlarna står ståndaktigt i givakt fortfarande.
Min Multiplex ”Hobby” från 1978 på väg ut genom turbulensen.
Denna modell är vacker. Man kunde producera estetiskt attraktiva modeller 1978.
Kolla mitt sidoroder då rotorn sträcker ut sina fingrar efter modellen,
då jag startat och flyger igenom rullen vid kanten !
Detta är nackdelen, då man inte har skevroder.
Det är svårt att ha full kontroll i ovanstående situation.
Men som allt annat, det löser sig med tiden…
De enda som gjorde mig sällskap på hanget var tre korpar,
som definitivt inte tyckte om min modell.
Detta är en bild på Falkenberg. Vindkraftverken till vänster står ute i havet.
Byggnaden är silon i hamnen. Om du kollar horisonten till höger om vindkraftverken i havet,
så kan du, med viss ansträngning, skymta radiomasterna i Grimeton.
Denna bilden av Halmstad tog jag med, då den visar,
vilket säkerligen de flesta halmstadbor är ovetande om,
den omfattande bergtäkten nordost om staden.
2 minuter om konsten att landa
Kategorier
JONATHAN NUNEZ…
…ett proffs inom friflygandet.
Jag fann en film utlagd på YouTube, som fångade mitt intresse.
Filmen är välgjord och visar, hur man med hängivenhet och
yrkesskicklighet får sina friflygande skalamodeller att bete
sig, som piloten vill.
Förhållandena på platsen var ju föredömliga.
Kollar du, så ser du, hur samtliga modeller är i mycket gott trim
och flyger bra.
Videon är väl värd att se.
Jag klippte för överskådlighetens skull lite stillbilder ur videon.
Luta dig bakåt och dröm !
…har just anlänt till glädje för oss modellflygare.
Omslagsflicka: Fru Lundqvist
Tidskriften OLDTIMER, som ges ut av Svenska Modellflygares OldTimerSällskap
har ramlat ner i brevlådan med sitt läsvärda och för modellflygare väsentliga innehåll.
Som alltid välskriven och faktafylld.
Vill du läsa den ? Klart du vill ! Bliv medlem i SMOS !
Reportage om Motorbyggarträffen och SMOS Linflygträff i Kungsbacka den 10 Juni kommer.
Kategorier
RM I FRIFLYGSKALA DEL 3/4
Detta är tredje delen av min redovisning av RM
för friflygande skalamodeller
på Fedingefältet vid Skånes Fagerhult 2014.
I denna delen beskriver jag de intressantaste och bäst flygande modellerna.
Många av skalamodellerna är små och mycket lätta, vilket tillsammans gör,
att det är delikata maskiner att flyga.
De kräver vanligtvis mycket trimflygningar, för att piloten ska kunna få ut,
det som modellen bör prestera.
Minsta avvikelser från grundtrimmen gör att modellen tappar sin önskade flygkaraktär.
Man kan lite jämföra det med aerodynamiken på en Formula 1 bil av idag.
Minsta förändring ger stort resultat. Allt måste stämma, för man ska kunna
utnyttja modellens/bilens kapacitet.
Vädret blev, som jag tidigare sagt, bättre och bättre.
Mindre turbulens, svalare och därmed mer förutsägbart.
Termiken lugnade ner sig, så piloterna fick skärpa sin perceptionsförmåga
för att kunna bedöma rätt startsekund. Denna bedömning, plus den
egna intuitionen, fick resultera i startmomentet.
Ånyo fick vi se Andrea flyga sin Lacey M-10 på ett suveränt sätt.
Planet är på något sätt en paradox inom aerodynamik och flygmekanik.
Men flyger fint, det gör det.
Johan Wallin från Stockholm hade oxå mycket välflygande maskiner.
Dock icke så vältrimmade, som de Andrea har.
Eftermiddagen gick snabbt, endast kort avbruten av en fullskalakärras
landning. Det var ett modernt plan och man ser hur utvecklingen,
har förändrat privatplanen. Slankare, snyggare och framför allt är de
nu för tiden mycket tystare.
Men det är dyrt att flyga.Så det är alltså ännu en orsak för
fullskalapiloter att växla upp till modellflyget !
Vid 1800-tiden började den statiska skalabedömningen, utförd av
Tycho och Anders. Hur utfallet blev vet jag inte, men det kommer
resultat på SMOS hemsida snabbt. Länk till SMOS: http://www.smos.info/
Per, som blev av med sin Tempo, körde hem tidigare, vilket var synd,
för jag tänkte, vi skulle lånat den stegen, som Sten använde för att
rädda sin kärra med, så vi kunde plocka ner Tempo från björken.
Stegen var säkert 10 meter, eftersom den var en dubbel aluminiumdito.
Ja, det löser väl sig för Per under veckan.Jag personligen hade haft svårt
att somna på kvällarna, om jag haft ett splitt nytt plan sittande i en björk…
Behöver du assistans Per så ring mig, jag hjälper dig !
1930 var jag hemma efter en rolig och intressant dag på fältet.
Du som aldrig besökt en OldTimer friflygtävling, gör det !
Du kommer aldrig att ångra dig. Tävlingskalendern finns på
hemsidan och länken finns ju ovan.
Det kommer en post till med lite ”Övriga Bilder”, som jag
tycker är synd att slänga. Så häng med, de kommer snart!
Men nu till denna postens bilder:
Piloten är Gunnar Stedt, Modellen är en Consolidated PT-3.
Länk: http://en.wikipedia.org/wiki/Consolidated_PT-3
Pär Lundqvists modell, som jag aldrig lär mig namnet på mer
än ”SM-Tvåan”…?men den är konstruerad 1951 i alla fall…
I dag ville modellen nästan inte ner vid finalen…
Thomas Johansson, som var tävlingsledare,
trimflyger sin Thulinjagare, som är nybyggd.
Start. Stjärten lyft och elmotorn snurrar på.
Upp kommer man alltid…och ner oxå.
Det tar tid att lära sig förstå, hur en nybyggd modell
reagerar i olika situationer och flyglägen.
Nu läget under kontroll och utflygning.
Koncentration i Thomas ansikte.
Thulinjagaren, man får väl slå fast, det är en typisk Enoch Thulinkonstruktion…?
Ser det bra ut, brukar det flyga bra oxå !
Thulinjagaren, eller Thulin Typ K flög första gången 1917.
Byggdes i AB Enoch Thulins Aeroplanfabrik.
Motor 90 hk och toppfart 155 km/timman.
Ännu en start för Thomas Thulinjagare.
Balanserar på huvudställ tills den kan lätta precis som i verkligheten.
Ska man gnälla, kan det ju tyckas, modellen är övermotoriserad.
Hade man startat fullskalaplanet med denna stigvinkel, hade jag stigit av…
Se på modellen….flygplan var vackra vid denna tidsperiod,
även om de var krigets redskap.
Thomas, Tycho och Thulinjagaren.
(kallas allitteration)
Jag kan inte säga, om Thomas flyger den med radio nu,
eller om den landar så att säga friflygande…
…men ner kom den. Att vingspetsen gick i marken var inget
ovanligt för fullskalakärran. Stället är smalt och inga bromsar…..
Det skiljer i stort sett 100 år konstruktionsmässigt.
Men huvudkomponenterna har hållit sig. Motor och prop i nosen,
vingar, stabbe fena. Styrs med skev, höjd sida och throttle (kupé/kontakt)
Andrea har just gett sin modell fria tyglar och släpper loss sin psykiska energi.
Lacey..ett makalöst plan rätt hanterat.
2 minuters flygtid inget ovanligt.
Friflygarens obligatorium….gå och hämta och hålla koll på sin modell.
Sten hade skaffat en ny motor. En miljöpartists dröm för motorn går på luft….
Man fyller ett kärl från en liten kompressor. Den utströmmande luften driver en liten
kolvmotor, som vrider propellern. Ska bli roligt att se aggregatet i luften Sten.
Luftassistent är Lars-Erik.
Här ser ni delarna, motorn och den relativt stora tanken
som man får bygga in , alternativt använda som
del av kroppen.
Nä vad är detta på en OT-tävling…..?
Nåväl, vi är inte några puritanska talibaner här,
även moderniteter tar sig fram i luften utan att
riskera uppsträckning från någon ordningsman.
Ni ser själva, att de som hade bilarna här, var inte drabbade av stress eller måsten.
Andrea Hartstein och Johan Wallin trimflyger.
Stens nya SU-11 avsedd för Jetexdrift eller motsvarande.
Jag kom inte ihåg vad modellen vägde….kanske 30 gram ?
Så här funkar det, säger Sten till Lars-Erik och Anders.
Om den flyger ? Självklart ! Förresten varför inte ?
Garanterat ingen V-form.
Länk till Su-11:
http://en.wikipedia.org/wiki/Sukhoi_Su-11
Johans Moth Minor
Tack för att du rättade mig Andrea. Jag slog antagligen in fel regbokstäver
då jag googlade på beteckningen och vips blev det fel…jag borde sett det, men brådis….
Hela storyn om G-AFRD
Första flygningen 22 juni 1937.
Uppdatering 18 December 2014
Jag fick ett mejl från Colin enligt nedan med information om ”Originalet”:
MOTH MINOR G-AFRD
Hi – just confirming that Moth Minor G-AFRD is going to be restored
to flying condition in the medium term future.
It is in storage in Tauranga New Zealand.
It was owned by the late John Galpin, and is presently owned
by his son who is an aircraft mechanic.
Ja ni ser själva.. små modeller är inte stora…
Westland Widgeon
Anders Sellman med en…Me-109. Reggad i Schweiz.
Kolla vindstruten Anders….
Jetzt geht´s los !
Piloten kanske glömde propelleromställningen …
liten stigning, max varv vid starten….
Johan med sin SE-FYR som är ett känt plan i flygarkretsar.
Här kan ni läsa om det:
http://forum3.sff.n.se/viewtopic.php?f=7&t=4239
Jämför denna modellen med en 4-meters kärra med två 100 cc motorer…
..de flyger båda under samma aerodynamiska och flygmekaniska lagar, men…
…fördelen med detta något lättare alternativet är ju,
att kostnaden för tändstift och bränsle är överkomlig…
Sista motoralternativet i flygplanet var en Walter Gemma
9 cylindrig radialmotor på 165 hk och med en cylindervolym på 9.34 liter.
Men motorn här ha inte 9 cylindrar utan några strängar gummiband…
Ett plan som byggdes vid
Aktiebolaget Svenska Järnvägsverkstädernas Aeroplanavdelning
Ganska långt namn eller …
Järnväg eller inte, flög gjorde planet,
fast inte så många år innan det havererade.
Man ritade snygga plan 1930.
…och modellerna av dessa plan flyger fortfarande
och de flyger så vitt jag kunde se bra.
Nu blir det Mach2 uppvisning med Sten, SU-11, en pinne och ett gummiband…
Sten hade aldrig förut flugit modellen och han ville därför prova
med hjälp av katapultstart.
Flygplanet var kraftigt attraherat av moder jord.
Vid en av starterna lossade radardomen i nosen och med den också blybiten
som satt där för tyngdpunktens skull, men Sten…
…Sten provade utan delen som for bort…..planet flög nästan bra……..
Efter att ha böjt upp höjdroderna lite, flög det till allmän överraskning förvånansvärt bra.
Roligt att det lyckades med en oförutsedd radikal operation.
Fullskalakärran gjorde en snygg landning.
Flygplanet, SE-MDO är en Sport Star och läs om den här:
http://www.evektoraircraft.com/en/aircraft/sportstar-max/technical-data
Nu ska vi se, säger Anders betraktande sin nya modell.
Modellen är en tysk Rieseler Stahlwerk. I Arlandasamlingarna
finns ett original bevarat.
Eftersom ett stålverk byggt originalet, borde det ju borga för viss styrka…
Här kan ni läsa om, han som konstruerade maskinen:
http://de.wikipedia.org/wiki/Walter_Rieseler
Modellen har en justerbar anfallsvinkel med hjälp av en
skruv i främre delan av vingen. Ungefär som stabbtrimmen på en Pa-18.
Det kan inte hjälpas, men då jag ser en sådan fena/sidoroder,
då får jag De Havillandvibbar…fast det kan man glömma,
för planet byggdes i Breslau i det dåvarande Tyskland.
Andreas Lacey erövrar skyarna…
..som vanligt höll jag på att skriva…
Johan med sin Miles.
Som svängde vänster efter start…
…och som fick Anders att inta skyddsställning…
Pär och Lars-Erik konstaterar en landning.
Men Johan kör igen…
..starten ser fin och samlad ut…
…modellen äv vacker. Rött och silver går fint ihop.
..men planet avvek och skrämde en av damerna,
så hon tog ett halvt valssteg…
Alla ser vad Andrea gör….vevar upp en gummimotor.
Magic or sticky fingers ??
Andrea flyger sin Westland Widgeon III tror jag det är.
Modellen flög utmärkt. Ledsen för mörk bild.
Lars-Erik Fridström med ”Silvermåsen” konstruerad av Sigurd Isaksson.
Stolt ägare och byggare till sin Silvermås.
Silvermåsen flög bra och jag tror den var helt ny, eller vad säger du Lars-Erik?
Anders Sellman provflyger sin nya modell, som jag
nu vet heter Rieseler Stahlwerk.
Den flög bra direkt !
Platsen där flygplanet tillverkades var Breslau vilket till 1945
var en stor tysk stad.Efter kriget annekterade Sovjetunionen
de östra delarna av Tyskland och Polen fick tillbaka dessa delarna.
Breslau ligger vid gränsfloder Oder som är gräns mellan Tyskland
och Polen. I Polen heter Breslau Wroclav.
Ser ni så bra planets färg passar till blommorna i gräset…
En nöjd Anders efter provflygning.
Tja, säger Anders, inte så pjåkigt!
Vi tar en start till nu efter en lite justering…
Anders smeker igång modellen…
…och den flög och flög…
..sen landade den bland de blå blommorna…
Ny tävlingsstart av Andrea Hartstein.
Jag tror flickan till vänster med det goa leendet är Johans fru
Off she goes !
Ser ju fint ut…nu
…men så vill modellen svänga för brant..
….och den svänger in mot startplatsen…
..så det blev en snabb landning..
..men det var bara att veva in lite varv i motorn,
justera det som behövdes och ny start…
…nu flög det ok…
Johan får hjälp att förbereda sin SE-FYR av sin dotter.
Nu eller aldrig…
You´re all by yourself now !
Fast inte riktigt, SE-FYR fick sällskap av en hussvala…
Andrea såg Johan fick bra luft, så hon plöjde in
power i sin gummimotor…hjälpt av Johans fru.
..en sista blick och sen iväg…
Nu !
Det behövs nog en mindre justering Andrea…
Anders Sellmans Hawker Hurricane IIB.
Är detta Anders Lacey kanske…
Jag har många bilder kvar. Som jag inte kan med och slänga.
Så de samlar jag ihop och lägger upp när jag får mer energi.
Det tar ganska lång tid att fixa till en sådan post,
ni just tragglat er igenom. Men som sagt det kommer !
50-talets sätt att vara modellflygare.
Ett tidningsurklipp med Åke och en av hans modeller.
När jag besökte Åke i Torekovstrakten, talade vi naturligtvis
om gamla tider, om hur det var förr. När Åke började
modellflyga efter kriget, fanns ju inte på långa vägar det
utbudet, som finns idag av färdigt material och färdigbyggda
modeller.
50-talets början innebar, att man byggde efter ritning.
Jo det fanns byggsatser men i mycket liten omfattning.
Ritningarna var ofta tagna ur utländska och svenska facktidningar.
Sen gällde det att skala upp dess till rätt storlek. Noggrannhet var
då en dygd, för att det skulle blir rakt och i enlighet med originalritningen.
Ovanstående ritning är ett typexempel hur det kunde se ut.
Modellen, konstruerad av Richard Korda USA blev världsmästare
i Wakefieldklassen.
Läs om det i den intressanta länken och kolla flygtiderna:
http://www.fai.org/aeromodelling/f1/wakefield/1939
Byggsatserna var inte laserskurna och formsprutade. Ja, de var
inte ens färdigskurna, utan modellbyggaren fick skära ut spryglarna
för hand och han fick såga ut plywooddetaljerna med sin lövsåg.
CA-lim…? Drömmer ni ? Nä, man köpte hobbylim från Casco,
Semo eller man använde Karlssons klister. Hade man inte det,
fick man själv tillverka limmet av aceton och acetat eller filmnegativ
som man löste upp. I värsta fall använde man vanligt trälim med
dess brister, vad gäller motståndskraften mot fukt.
Nu var det så för 50 år sen, att modellflygarna hade inte lika brått
som idag. I dag vill man flyga med en modell, som köps på förmiddagen
på eftermiddagen.
En av Åkes många Wakefieldmodeller, en”Aristocrat” träfärdig
just färdig för klädsel. Kolla den eleganta konstruktionen av
kroppen med många smala longeronger. Denna modell visar
på ett instruktivt sätt hur en konstruktion ser ut som är lätt
och samtidigt stark.
Tiden var billigare för 50 år sen och inom modellflygklubbarna
förekom mycket mer gemensamt byggande i klubblokalen,
än vad som sker i våra dagar.
Förutom den sociala samvaron kunde man få hjälp och råd
av de erfarna flygarna, så man inte halkade in på en sidoväg,
vilken ledde till felaktigheter. Byggde man en friflygande
motormodell och man skulle klä den, fanns det inget som
hette Oralite. Nä, det var till att klä med siden. Hur många
kan det i dag ? Det var sådant man lärde i bygglokalen.
MFK Termiks medlemmar på Ränneslätt vid Eksjö samlade inför en tävling 1953.
Världspressen, dvs Värnamo Nyheter gjorde reportaget.
Emblemet för ModellFlygKlubben Termik i Värnamo är
elegant och präglat av sin tidsera.
Åke berättade att klubbverksamheten samordnade bygg-,
tränings- och tävlingsverksamheten. Vi ska veta, att under
50-talet fanns det ett stort intresse för modellflyg och
överhuvudtaget begreppet ”Flyg”. En modellflygtävling
kunde dra 10000 åskådare !
Men det var ju innan tv kom och mobiltelefonerna ,
som väl kan göra allt utom att bygga flygplan eller….?
Det var lite spännande att flyga med sin modell, för det
väckte uppmärksamhet och alla hade ju kriget i åminnelse
och den snabba utvecklingen flyget då genomgått .
Från dubbeldäckare som Gloster Gladiator till jetplan
som Me 262.
Efterkrigstiden var den period, då begreppet ”Flyg”
just blev ett begrepp för Medelsvensson i Sverige.
God hjälp att sprida information och marknadsföra begreppet
hade man från modellflygarna.
Åke på isen på sjön Vidöstern 1954 med en egen konstruktion.
Jag tycker, alla modellflygare i dag skulle bära hatt !
Att tränings- och trimflyga med sina friflygmodeller kunde
vara besvärligt, då det krävdes stora ytor med relativt fri sikt.
Det gjorde, att man ofta tränade och tävlade på sjöisarna.
Där fanns då jämna och fria ytor för modellen.
Modellerna förvarades under transporten i stora trä/plywoodlådor,
mer eller mindre elegant utförda. Det var ett måste,
för hur skulle man annars få sina modeller till en tävling i helt skick ?
Hur många mil har denna rekordeliga och slitna masonitlåda
rest med sin ägare och dess innehåll av modeller ?
Lådan har tillhört Björn Andersson, en av våra skickliga
friflygare. Föreningen han var medlem i, heter som synes,
”Vingarna” en av Sveriges främsta modellflygklubbar.
Det var inte många, vid denna tiden, som hade egen bil
eller ens moped. Ofta tog klubbmedlemmarna tåget till
tävlingsorten med sina stora trälådor. Hade man tur
, fanns det någon i föreningen, som hade bil och som
ställde upp.
Man löste problemen gemensamt och alla var beroende
av varandras hjälp och stöttning.
Därför var modellflyget vid denna tid en riktig kamratsport.
För hade man inte ställt upp för varandra och klubben, då
hade hela verksamheten rasat ihop.
Jag menar inte, att tävlingsglöden inte rådde. Tvärtemot,
man tävlade med blodigt allvar om varje poäng och varje
sekund och man var hängiven sin sport och hobby.
Här är en lite större bild på ett entusiastiskt gäng.
MFK Termik på en tävling 1954. Namnet på piloterna
framgår av den lilla bilden längre upp.
Kolla huvudbonaderna !!! Jag måste bara få berätta om dem:
Längst upp till vänster motorcykelluva i skinn,
andre man har troligtvis en så kallad KillRoy mössa
, sen keps, hatt, eller ”Kanna”, reklamkeps, undre raden
från vänster en motorhuva i vit smärting, vintermössa
med öronlappar som knäpptes under hakan, stickad
yllemössa och som kronan på verket längst åt höger
en så kallad ”Bobrovmössa”. Bobrov var en rysk
ishockeyspelare med just en sån mössa.
Jag tror, att modellflygare som var med vid denna era,
hade roligare än dagens. Det måste kännas mer
tillfredsställande att komma ut med sin modell,
som man under många timmar knåpat ihop under
vintern, veva upp gummimotorn och släppa modellen
för en första testflygning. Det var en härlig känsla för
piloten, när hans vintermöda omsattes i en estetisk
upplevelse och tillfredsställelsen med det han åstadkommit,
då modellen sakta skruvade sig upp i skyn och sedan i
en perfekt cirkel gled tillbaka till marken.
Detta jämfört med dagens modellflygare som köper
en färdigbyggd modell, som förhoppningsvis är rätt
konstruerad och byggd av små kinesdamer.
Jag menar, köpa en modell som är färdig, det kan
alla som har pengar. Men bygga en egen konstruktion
från egen ritning och få den att flyga som man vill,
det är något annat.
Från en tävling på Ränneslätt (som ju är en gammal exercis-
och övningsplats för regementet i Eksjö) i närheten av Eksjö 1953.
Stanley Hillevärn till vänster och Göran Larsson med varsin F-knarr
. Glada och fokuserade modellflygare.
I dag handlar modellflyg mycket om ting
. Alltså, man ska ha så stora och dyra som möjligt.
Men flyger man bättre i dag, än vad man gjorde 1950 ?
Tror jag inte. För att bygga en friflygande modell
var man tvungen att kunna bygga lätt, rätt och starkt.
Samtidigt var det nödvändigt att behärska flygmekanik
och aerodynamik och förstå sammanhangen mellan
de parametrar, som bestämmer hur en modell flyger.
Undrar hur många som vet, vad en seperationsbubbla
är och hur Re-talet påverkar den….?
En klassisk bok om modellflyg i Sverige. Skriven av
en av de mest dynamiska och kreativa människor
jag träffat, Sigurd Isacson. Sigurd med en gedigen
utbildning som flygingenjör med fullödiga kunskaper
i aerodynamik och flygmekanik hade den kunskapsba
s som krävdes för att konstruera och föra fram nya
ideer inom modellfriflyget. Sigge som inte bara
konstruerade modeller, han är konstruktör till de
kända båtarna av ”Flipper”-serien och deltog
dessutom i biltävlingar på bana under 50-60-talet.
En sådan här bok skulle jag gärna vilja äga.
Förstår man sammanhangen, mellan de krafter som
påverkar ett plan under dess flykt , gör det, att man
lättare kan trimma sin modell.
Denna förståelse måste man ha i sig under byggandet
och framför allt trimmandet och provflygandet av modellen.
Allt hänger ju ihop, modell, pilot och miljö.
Med miljö menar jag väder och omgivande natur.
Sigurd med en av sina konstruktioner framför
ett segelplan av typen Weihe. Sigurd pratade
man inte omkull så lätt !
När man ser, de gamla veteranerna flyga med sin OT-modeller,
till exempel nere i Rinkaby, inser man, vilken ofantlig kunskap
och erfarenhet, som ligger bakom deras flygande och deras
förmåga att få ut maximalt ur modellen.
Jag rekommenderar verkligen de, som aldrig sett en friflygtävling
att åka till en sådan.
Tider och plats finner ni under denna artikel på SMOS hemsida.
”Vågar jag låna gummisnoddar från denna modellen”????
Jag kan inte undgå att lägga märke till den så kallade smäcken på huvudet.
Dessa var högsta mode på 50-talet. För den skulle vara helt ok, skulle kepsen
ha ett band över hjässan, som kunde fällas ner och säkra huvudbonaden i frisk vind.
Varifrån dessa kom och vad de inspirerades av ? Jo, jag tror de kom från filmen
”Vild ungdom” med Marlon Brando, där han tillhörde ett motorcykelgäng.
Filmen var från, tror jag 1952 och den regisserades av den store regissören
John Houston. I den filmen hade dessa hårdingar just dessa smäckar. Såedemede.
På 50-talet ,berättade Åke, var det inte pengarna,
som styrde tävlandet i den grad, som görs idag.
Då var det hängivenheten och fokuseringen på den
egna modellen under byggande, trimflygningarna och
tävlandet, som var det viktiga.
Åkes Thulinjagare. Naturligtvis friflygande. Jag tänker på,
om man satt en liten outrunner elmotor i denna modell och
två 2-grams servo……jösses, vad den skulle vara rolig att flyga !
Stanley Hillevärn med en egenkonstruerad F-kärra 1953.
Mera klassisk kan inte en bild bli. Åke G med en Wakefieldmodell,
”Korda”. Året är 1953. Kolla den vackert uppbyggda fenan.
Åke är ju lite av en specialist på Wakefieldmodeller.
Kom gärna ,som jag skrev tidigare och se på en OldTimer-tävling.
Det är en upplevelse.
Åke med bortgången flygkamrats efterlämnade flygplanbox.
Så här kunde det se ut i en låda inför en tävling. Fullpackat.
Nu ska de modeller som lönar sig att restaurera fixas till och
sen ska de ner till det fina modellplansmuseet i Simrishamn. Länk:
http://autoseum.se/modellflyg_index.html
”Får jag se”, säger Pär Lundqvist vid upptäckten av denna märkliga propeller.
En vågformad profil fäst i bakkanten på propellern. Varför ?
Ska jag dra till med en vågad gissning så kanske konstruktören ville att
det inducerade motståndet skulle minska och göra proppen effektivare…
Erik Karlsson, stående till höger laddar snodden i sin Wakefield-Laban.
Detta var lite bilder från den tiden, när modellflygarna spred en air av cellulosalack,
eter, fotogen och härsken ricinolja omkring sig.
Här är länken där ni kan läsa om OT-flyg och när tävlingarna äger rum:
Det kommer mera om Åkes modellflygarliv, så häng på låset.
Om någon har bilder, som han vill ha publicerade på bloggen här,
så tar jag gärna emot. Gärna med bifogad lite fakta, om vad som finns på bilden.
Denna posten om Åke Gustavsson publicerade jag för 8 år sen.
Det finns 3 poster om Åke. Sök i rutan till höger ”Åke Gustavsson”
så hittar du de andra två.
Det tål att läsas igen.
ms
Modellflygare i mer än 60 år.
Jag besökte Åke Gustafsson, modellflygare boende i Torekov,
häromdagen .
Åke kommer ursprungligen från Värnamo, där han började
sin modellflygbana hos Modellflygklubben Termik runt 1950.
Åkes främsta intresse inom modellflyget har varit friflyget,
som han varit troget i mer än 60 år.
Nu är Åkes främsta intresse OldTimer friflyg. Generellt kan
man säga han bygger friflygande modeller som konstruerats
för upp till 80 år sen ! Om sådana gamla konstruktioner
flyger undrar du……det kan jag lova, de gör!
Tillsamman med sin fru Anita brukar Åke utgöra tävlingsledare
och chef för sekretariatet under OT-tävlingarna i Sverige.
Åkes verkstad var full med modellplan och alla modellerna
var ytterst välbyggda och fina. Som Åke sa, är problemet
att hinna flyga med alla modellerna.
På min fråga hur lång tid en friflygande modell tar att bygga
från ritning, svarade Åke att en okomplicerad modell,
om det finns sådana, den tar ca 100-150 timmar att bygga.
Betänk att en friflygande modell ska vara lätt, så materialvale
t är viktigt och sättet som friflygmodeller är uppbyggda ska
gynna kriterierna lätt och starkt. Att klä en friflygmodell
med pappersklädsel och få det snyggt kräver erfarenhet
och kunskap. Det visar Åke på sina modeller.
Som alla andra modellflygare väntar Åke på våren, när det
är behagligt att flyga med hänsyn till vädret. Annars är vintern
inget hinder för att friflyga. Tvärtemot, så var isbelagda sjöar
ofta bra platser att ha friflygtävlingar på, då man stora fria ytor.
Först kommer det bilder på Åkes flygverksamhet under ungdomstiden.
Bilderna visar, tycker jag, verkligen hur miljöer och människor
såg ut vid denna tiden. Man kan dra på munnen åt en del saker,
till exempel att 14-15-åringar går med hatt, eller som det hette då ”kanna”.
Men tänk på, hur folk i framtiden kommer att skratta åt dagens
mode bland yngre människor, när de går med sina byxor hängande
nerför halva ändan och med ett Gällivarehäng, som slutar nedanför
knävecken……
Bilderna föreställer Åke och hans modellflygkamrater under tidigt
50-tal. Bilderna i svartvitt har jag fotograferat av från Åkes fotoalbum
så han har upphovsrätten.
Åke under tidigt 50-tal med en av sina egenkonstruerade modeller.
Så här såg det cirka 1955 på en tävling. Kolla bilen i bakgrunden.
Jag tror det är en Vauxhall Standard 8….? Men tack till Inge Ahlin,
som rättade mig och sa det är en Lloyd. Jo jag minns dessa små
bilarna med sina rykande tvåtaktare.
Modellen i gossens hand är väl en F-knarr….
Detta är en bild av en av Sveriges främsta modellflygare.
Anders Håkansson från vår södra provins Skåne.
Han tävlade på toppnivå i mer än 60 år och jag hade
nöjet att träffa honom några gånger. Han avled häromåret.
Modellen är det en Wakefield….
Rolf Hagel med tidstypisk utrustning. Skinnpaj, motorcykelluva i skinn
med tillhörande glasögon och i kardan en F-Knarr. Klart man var nästan
oslagbar då. Rolf som var den kanske motorkunnigaste modellflygare vi haft.
Gick bort för några år sen.
Bara horisonten är gränsen !
Uppvevning av gummimotorn. Modellen ? Ja, det ser väl alla…….
Piloten och hans skugga
Ett gammalt tidningsklipp, men ett bevis på viktorian.
Ut i naturen modellplansburen !
Eller i alla fall i en härlig bil och en Apollo moped med Zuendappmotor.
Personerna på bilden är: Karl Gustav Adolfsson, Bertil Lindahl
och Stanley Hillevärn.En fantastisk bild. Ett brottstycke från det karga småländska
odlingslandskapet i stenig skogsbygd i tidig vår. Som en miljöbild ur ”Utvandrarna” nästan
. Bilen, kan det vara en Opel Kapitän 1949? Ja, jag är väldigt osäker,men detta var ingen
dålig bil vid denna tid. Kolla kläderna: Skinnjackor och som kronan på det hela, grabben i mitten
utrustad med en hatt eller som det hette ”kanna”. Dessa tider kommer aldrig tillbaka, men jag är
säker på man hade lika roligt då som i dag, trots inget Internet eller mobiltelefon.
Opel Kapitän 1949 i all sin glans.
Vad ser ni pilotens blick ?
Stolthet. Känslan att modellen slår alla medtävlare.
Det är det modellflyg bland annat handlar om.
Att man åstadkommit något själv.
Provvevning av ny gummimotor. Vid uppvevning av gummimotorn töjer man gummit
och går sakta framåt i takt med att varven läggs på. Diverse smörjmedel applicerades
så man skulle få ut maximal kraft ur gummit. I dag flyger man bara en start med varje
gummimotor på toppnivå, sen byts den. Jaja, tiderna förändras. Under kriget när
importen var omöjlig av Pirelligummi, då fick man vackert flyga med gamla snoddar,
för det fanns inget annat och det var lika för alla.
Stolta piloter från Småland med modeller inför en tävling.
Från en tävling på tidigt 50-tal med Stanley Hillevärn till vänster
och jämte honom Arto Viiri Finland,hans medtävlare. Piloten med
modellen till vänster, Ho Fang Chin var mycket duktig byggare och
flygare. Han startade senare en modellflygfirma som hette tror jag
”Orienthobby”. Tyvärr omkom han i en bilolycka runt slutet av 70-
cller början av 80-talet. Till höger längst fram Otto Henningsen Tyskland.
En egenkonstruerad gummimotormodell. Kolla den långa kroppen
. Alltså på modellen. Pilot Bertil Lindahl med sin G:int som han
blev Smålandsmästare med. Bilen i bakgrunden går inte heller av för hackor.
En Morris Minor.
Inställning av komp och bränslenål inför en tävlingsstart.
F-modell
Ännu en F-knarr med dieselmotor i nosen. Är det en Webra ?
Jag tror detta är Åke….? med en Tempo Wakefield.
Tändning av fusen eller en slutlig justering innan start på en Wakefield inför en tävling på isen.
En klassisk Wakefieldmodell.
En modern Wakefieldmodell.
Åke och hans kompis Bertil Lindahl.
Hårda grabbar bär hatt i minus 20 grader !
Från modellflygklubben ”Termik” i Värnamo i deras klubblokal 1955
Läs här om Wakefield:
http://en.wikipedia.org/wiki/Free_flight_(model_aircraft)
Läs här om OT-flygning i Sverige:
Det kommer två avsnitt till från mitt besök hos Åke.