I 15 år har vi i Ållebergs ModellflygKlubb,
åkt till Ystadtrakten
för hangflyg, rekreation och social samvaro.
Orsakerna till att vi gör denna resa, är flera saker. Det finns fina hang i trakterna. Vi kan flyga från sydost till sydvästliga vindar.
Kniper det kan vi flyga på baksidan av hanget vid nordostlig-nordlig vind.
Blåser det ost drar vi till Ravlunda mot Kiviksdelen av kusten. Förr kunde vi köra in på skjutfältet, men det är nu avspärrat. Men det är inget problem, då vi parkerar utanför och sen har vi bara 200 m
promenad till hanget.
Är vi av flyger vid marknadsplatsen står vi med
bilarna framme vid kanten. Bekvämt.
Ett annat skäl är det mysiga boendet hos Henry på Österlens Gästhärbärge. Billigt, bra med god 60-tals faktor. För att inte tala om hans fina frukost.
Blir det ösregn, då kan vi åka till Simrishamn och kolla Autoseum, där det också finns en välordnad modellflygavdelning.
Ja, sen har vi ju Kåseberga med Ales Stenar. Tänk bara på att parkera rätt nere vid hamnen,
annars kommer de kommunala parkeringsinspektörerna
från Ystad och lappar din bil.
Jag lägger upp lite bilder från de senare årens besök av min förening. Hoppas det ger dig en känsla, för hur vi har det, då vi utövar, det vi helst vill !
Häng på !
Jag kommenterar inte bilderna med
något enstaka undantag, för du ser vad det föreställer…
Här flyger vi på baksidan vid jordgubbsodlingen. Alltså nordostlig vind.
Karl-Henriks profil
Rolf Maier utrustad efter snålt aprilväders krav. Skidglasögon ett nästan måste, då man står på kanten och flyger i frisk vind.
Detta kallas social samvaro. Det har vi mycket i ÅMFK.
…de chanser som ges att komma ut och utöva min hobby.
På Hovs Hallar har jag nyligen fått några fina flygningar på hanget.
Den senaste tiden har jag inte uppdaterat bloggen så ofta
av olika skäl. Vi får se, om jag kan bättra mig. Jag vet, att en blogg eller hemsida som inte uppdateras
är en fullständigt död anka.
Min blogg vill jag hålla levande för dig som är besökare… så gott det går.
Alltnog, vi har haft en högtrycksrygg med solsken och
passerande kallfronter.
Detta ger möjligheter för sjöbris och därmed startar
hangmotorn vid kusten.
Vinden har mestadels legat på nord eller med en aning dragning åt nordost. Vindhastigheten har varit låg. I genomsnitt mellan 1-3 m/sek, vilken är mer än tillräckligt för exempelvis min ärrade Spirit.
Då det är svagt lyft riktning nord, ska man se upp med topprotor och kantrotor. Det gäller att starta i rätt ögonblick och dra iväg modellen med all kraft du har.
Detta, då det är en fördel att ladda in rörelseenergi i modellen, för att ha lite valfrihet att manövrera vid kanten, om det krisar.
Att åka nedanför kanten, 70 m lodrätt, är inget önskeläge, hur duktig och van du än är som modellflygare på hang.
Jag kom upp i lyftet efter lite akrobatik över kanten och väl i den laminära havsvinden var det en barnlek att flyga.
Ok, nu är jag på 100 m höjd, vad gör jag sen då ?
Jag flyger min utomordentligt vältrimmade Spirit och njuter av dess rörelser. Ibland njuter jag åt min egen flygning oxå…
Jag menar, då jag verkligen försöker flyga rent och effektivt genom att använda samtliga roder på rätt sätt.
Det är inte nödvändigt att flyga som en galning på ett hang.
Man kan bara njuta av flyg och natur.
Genom högtrycksryggen och att kallfronter passerat, fick vi en labil skiktning i luftmassan, som möjliggjorde termikflygning.
Sjöbrisen indikerar på sitt sätt termikförekomst inne över land, då Cu-moln bildas. Den stigande luften, som bildar molnen ska ju ersättas och då sugs luft från havet in och sjöbrisen drar igång.
Jag har varit ute och flugit termik under just dess förhållandena de sista dagarna. Vindstyrkan har varit låg, varför jag kunde kurva utan att driva iväg en kilometer.
Ofta har jag startat vid 9-10-tiden och då har termiken varit svag. Termiken må vara svag, men min HyperAva tar minsta blåsa genom modellens utomordentliga egenskaper.
Blåsorna tidigt på dagen, där jag flyger, är svaga och glesa, så det gäller att utnyttja modellens förmåga.
Efter hand som instrålningen ökar, blir termiken bättre och mer utbredd. Vid 12-tiden är det gott om vidsträckta områden, där det lyfter. Problemet är inte att komma upp, utan att komma ner.
Lite hjälp med flygandet har jag av migrerande ormvråkar, vilka nu beger sig till Sydeuropa och Afrika för en behaglig vinter.
Vi kan förvänta en ökning de närmaste 14 dagarna av flyttfåglarna.
På förmiddagen flyger jag torrtermik, men vid 13-tiden börjar det blomma av Cu-moln. I torsdags var det sådant väder. Vinden var i torsdags O-SO ca 1-3 m/sek.
Ett problem hade vi med konvektionsdimma. Som du vet, sätter dimma ner sikten och gör modellen svårare att se.
Så det blev till att hålla modellen nära sig.
I torsdags startade jag 0930, mellanlandade för att byta kamerabatteri efter lite mer än en timma, för att definitivt landa kl 1300.
Så mer än 3 timmar i luften.
Under mina flygningar förbrukade min gamla Mega-motor
och mottagare med servo och telemetri 2070 mA,
vilket var, vad jag fick i, då jag laddade efter hemkomsten.
Vi är ju bara i början av September, varför jag hoppas på flera möjligheter till termikflyg.
Vi modellflygare är som loppan…vi lever på hoppet…
Här kommer diverse bilder…som är tagna med min Mobius, där jag klippt stillbilder ur videomaterial.
Min Spirit på HH
Klart för start.
Så här såg det ut, där jag flyger termik för 14 dagar sen…inte ett grönt strå på vallen.
Så här ser det ut i dag…
Då var gräset gult och björkarna släppte sina löv.
Nu har växtligheten kommit igång efter regn.
Då…
Nu grönskar det igen.
Start med Mobiusen på bommen videofilmande.
Du ser ingen Cumulusbildning kl 0930
Men termik det flyger vi…
Ja, skyn är blå.
Jag gnetade mycket mellan 50-100 meter…
Dag för landning så ut med aerodynamiska bromsarna
4 m Ava…ser du molnen till höger ?? Små Lenticularis från Hallandsåsen.
Du ser det var disigt, vilket satte ner sikten.
Enstaka grågäss på väg till sina betesplatser.
Naturen har startat om och blåklockan prunkar.
Skyn klockan 12 där jag flyger.
Vallen växer så det knakar nu.
Undrar hur lång tid människorna för 1200 år sen tog på sig
för att transportera hit och resa denna monolit ?
Tror du jag backar med mitt termikflygande för lite värme ?
Nix, då känner du inte en seg pensionär. För ge upp…aldrig !
Ingressbilden ovan med min Ava liggande på en gulbrun vall,
är antagligen sinnebilden av en varm och torr sommar.
Men vi har haft torra somrar förr.
Exempelvis 1959, 1975 och 1976. Sådan är naturen.
Allt är föränderligt.
Kanske människor med lite historisk kunskap önskar,
att vi ännu en gång fick tillbaka”Den lilla istiden”, vilken
vi i Norden upplevde under 1600-talet.
Minns tåget över Bälten under vårt krig med Danmark,
då Erik Dahlberg som var fälttygmästare kom på,
att isen höll att marschera på, vilket möjliggjorde ,
att Karl X Gustav kunde hota Köpenhamn.
Senaste 7 veckorna har bjudit på för termikflygaren och i viss mån för oss hangflygare ett enastående väder.
Tack vare att högtrycket över Skandinavien har legat stadigt parkerat, som ett resultat av jetströmmens bana, har vi blivit
förunnade svaga vindar mycket sol med höga temperaturer.
Tyvärr har det medfört, att nederbörd kommande från sydväst inte har kunnat in över oss. Det skandinaviska högtrycket har inte haft svårigheter att motstå angrepp från lågtrycken.
Allt tillsammans har det gjort, att vi nu i Juli 2018 har ett gigantiskt nederbördsunderskott räknat 2017-2018. Stora problem för jordbruket, där vallarna där man tar kreaturens vinterfoder har bränt ner och antagit en brunvit färg.
Dricksvattnet kan också bli en bristvara, vilket vi kanske inte
hade räknat med i ett land så rikt på sötvatten…
Hoppas jetströmmen ändrar sig, så låset till Skandinavien går
upp för nederbördsrika lågtryck.
Bild på jetströmmen finns nedan.
Med tanke på att skräppressen, alltså kvällstabloiderna, älskar
att beskriva något med överdrifter, förväntar jag mig, att
Exessen ska skriva i rubrikerna ”Kaostorka”….
OK, nog om vädret, det är vad det är och vi kan inte göra nåt
åt det, om man inte är rättrogen miljöpartist…eller skyller torkan på
president Trump i USA. Vem vet…han kanske förbrukar kopiösa
mängder vatten, då han vattenkammar sin frisyr…
I dag torsdag for jag ut kl 0900 till ett flygställe för att
få mig några timmar i termiken med min kompis Tant HyperAva.
Jag fanns på plats med modellen monterad, kameran
laddad och telemetrin aktiverad 0915.
Det fanns redan då Cu-bildning och jag vill säga, det var 1/8 Cu
med bas på 1500 m. Vinden var växlande men tryckvinden
var ostlig. Jag startade, steg med el till 75 m, där jag stängde
motorn och kurvade i en ettrig blåsa. Blåsan så här tidigt var
trång, men den hade mycket lyft i sig.
Åkte snabbt upp till en bekväm höjd, satte mig i min flygstol
med en vattenflaska inom bekvämt räckhåll och förberedde
mig för en rejäl tur på 1.5 timma…tills jag kom på, att jag
glömt slå på min kamera, eftersom jag inte fick bild på monitorn…
Japp, det är bara att landa då. Vilket jag förberedde på vanligt sätt.
Landa skulle jag göra in mot hanget, eftersom vinden var ostlig.
Jag kom in perfekt, möttes av stark turbulens vid hangets kant,
tappade höjd och modellen försvann under kanten.
Ok tänkte jag, den ligger vid kanten, så ingen panik…fast min
variometer indikerade höjdförlust och det betydde ju, att modellen
fortfarande flög, även om jag inte såg den !
Det tog 2 -3 sekunder innan jag förstod hur det låg till och då slog
jag av sändaren, så modellens mottagare skulle gå in i Fail-Safe.
Efter 3-5 sekunder tystnade telemetrin och jag förstod, att min
modell slutligen landat.
Enkla puckar tänkte jag, den ligger framför hanget. Den tanken
kunde jag snabbt glömma, för framför hanget eller just nedanför
fanns ingen Ava…
Framför hanget finns en 5 tunnlands kornåker. Du vet hur det är
att hitta en modell i en kornåker vid denna tiden, då stråna är
som längst…?
Jag gick längs hangkanten fram och tillbaka 2 gånger, körande
mitt sido- och höjdroder för att om möjligt kunna lokalisera
modellen med servorasslet.
Intet kunde jag höra. Jag drog på motor för att kanske höra
proppen tugga i kornstråna, men lika tyst där.
Alltså gick jag ner till åkerns kant, gick fram och tillbaka
2 gånger under kontinuerligt körande av sida och höjd.
Tyst som i en grav.
Tillbaka upp på hanget och fundera, vad hade hänt.
Från det modellen försvann under kanten, så flög den ytterligare
6-8 sekunder.
Det betyder den bör ha flugit 7 sekunder och tillryggalagt
ca 50 – 60 meter.
Jag borde kunna höra servona på det avståndet, det var min slutsats.
Jag kontrollerade noga kornåkerns yta, för att kunna se tecken på
att en Ava något abrupt hade landat, men intet var att se.
Nu gick jag nerför grusvägen och halvvägs vek jag av och gick
ner till åkerkanten. Jag körde servona, men intet hördes.
Om min modell gått i FailSafe och ”fastnat” där, beslöt jag att
slå av och slå på sändaren igen. Då jag slog på sändaren, hörde jag utifrån kornåkern ett rasslande
från propellern. Nu hade jag information, som pekade ut riktningen i någon mån.
Jag prövade åter att köra motorn, men den startade inte.
Alltså beslöt jag att marschera ut i grödan. Jag gick mot den plats,
där jag tyckte, jag hörde ljudet. Efter att ha gått ca 35 m ut i åkern fortfarande ingen glimt av Avan
Jag beslöt att gå 10 m till rakt ut. Då jag gjort det, stannade jag och spanade. Till min glädje kunde
jag skymta min Avas stabbe 3 m från mig. Jag gladde mig verkligen
åt att jag fann min modell inklusive min dyra kamera.
Men i en kornåker måste jag vara högst 3 m från modellen för
att kunna se den. En modell i en sädesåker har en makalös
förmåga att försvinna.
Problemet var att kornet var glest, stråna var starka.
Det gjorde, att modellen sjönk ner till marken och maskerade sig själv.
Kanske jag skulle sätta in en signaltuta i modellen. Problem är, var den ska sitta, då modellen har dåligt med plats för mer elektronik. Kanske
jag skulle montera en stroboskoplampa i toppen av fenan, vars blinkande
skulle kunna fånga mitt öga ?
Nåväl, uppkommen till pilotplatsen kollade jag Avan och den skada
som uppstod under modellens solitär flygning, var att de båda
polyamidskruvarna , vilka håller vingarna hade knäckts vi nedslaget. Precis som de ska göra. Jag kom billigt undan.
I med nya skruvar, sätt på kameran och ny start upp mot en sky,
som började fyllas med Cu Congestus och Cb. Vid en första hastig
titt uppåt drog jag slutsatsen, att det blir nog ingen åska här…
Min första blåsa tog jag på 75 m och den var stark. Torrrtermik
kan var stark den också. Just över mig fanns det ingen Cu-bildning,
men inåt landet blommade det kraftigt och högt. Det rådde kraftiga
vertikala rörelser i luften.
Uppe på min ”Bekvämlighetshöjd” kunde jag glida omkring bekymmerslöst. Vinden var nästan noll, varför jag inte drev iväg, då jag kurvade.
Men min njutning av flygningen avbröts av en blixt och knall
ett par km från mig. Skulle jag avbryta ? Nä, jag kör en stund
till, eftersom Cb-molnen med åska och nederbörd låg
ca 8 km från mig.
Torrtermiken avlöstes efter hand av molntermik i form
av många små nybildningar, som höll mig på säker höjd.
Ljuset i går då jag flög var besvärligt. Det gällde att inte ha
för stort avstånd till modellen ,eftersom det förekom dimmoln
på lägre höjd, som gjorde att även en 4- m modell var svår att se.
Vem vill flyga bort en modell ? Inte jag i alla fall.
Jag tror, alla aktiva modellflygare har flugit bort en modell och
funnit den igen eller inte. Den som säger, han aldrig blivit av
med en modell under flygning är antingen inte en aktiv flygare,
eller så drar han en vals.
Att flyga bort en modell är inte en nödvändighet, om du flyger.
I de flesta fall finner man sin modell igen, om du letar i
enlighet, med den fakta du har. Sen finns det naturligt-
-vis övernaturligt duktiga flygare, som aldrig flugit bort något….
Men jag frågar mig om dessa överhuvudtaget har flugit ?
Låt mig ta ett exempel från min egen modellflygverksamhet,
då jag flög bort en modell:
Jag och Robert från Norrland stod och njöt av vår flygning en
härlig sommardag på Hovs Hallar. Våra båda modeller gled på
en säker höjd och vi flög på ett avslappnat sätt. Lite för avslappnat för mig, då vi stod och pratade. För jag kom
plötsligt på, att jag styrde Robbans modell….Du förstår min tanke,
var är min modell ? Jag spanade snabbt av skyn, men inget syntes. Däremot hördes
5 sekunder senare ett rejält brak bakom hanget på Platån. Det var min modell,
som slog ner i en enebuske. Modellen i lagom stora balsabitar. Så går det, då man står och
pratar i stället för att flyga. Denna gången lagade jag modellen på kvällen, tack vare det var
en balsamodell. Med CA-lim fick jag ihop flygplanet. Dessutom en snabb spackling
och slipning, så jag kunde spraya modellen efter morgonkaffet.
Spiriten var åter fit for fight !
För tänjer man gränserna, utmanar man alltid modellens öde…
Efter 1.5 timma i skyn avbröt jag och landade för en vätskepaus. När jag satt i min stol, kom en man gående för att bese fornminnena. Det märkliga var att han 1:Var modellflygare , 2: medförde en GoPro som var samma som en av mina, en GoPro 3+.
Jag erbjöd honom en plats för hans kamera på min modell, så han skulle få lite minnen från platsen. Bilder fick han då jag flög 15-20 minuter med hans kamera i mitt GoProplasthölje
på Avan.
Piloten från Italien hette Trucco Grandi Ladri och är bosatt
i Basilica di San Marco Venedig.
Efter fotosejouren gick vi till hans husbil och förde över bilderna
till hans laptop.
Åskvädret tilltog vilket dock inte hindrade mig att flyga ännu en
vända. Till en början var termiken god men snabbt ändrade det
sig.
För att först ha bjudit på utbredda områden med stig ,blev det
i stället stora områden med sjunk. Jag kunde känna hur
temperaturen sjönk, vilket indikerade att det var kalla nedsvep
från framkanten av åskfronten.
Jag förbrukade den acken, som satt i modellen och dessutom
testade jag FailSafeläget i luften.
Det gör jag då och då för att kolla, att modellen går in i
förhandsinställt läge.
Det stämde ganska bra, men jag justerade sidoroderutslaget
för att minska svänghastigheten.
Sen blev det till att landa, då det kom några regnstänk.
Demontera Avan och emballera den i sitt fodral.
Eftersom jag vet, det växer körsbär här, tog jag en vända
bort till de med röda bär fyllda grenarna. Vi har haft torrt
och det medförde att bären inte var jättestora, men å andra
sidan var smaken och sötman utomordentlig. Körsbär ska man äta
vid trädet, de smakar bäst där. Hur många kärnor jag svalde av misstag ?
Många.
Bilderna tog jag med min och hans GoPro och markbilderna tog
jag med min Mobius. Ännu en flygdag fylld av äventyr, svett och termik !
Det upplever du aldrig i dvala framför en tv !
Spänn fast dig så åker vi !
Jetströmmen i dag söndag 15. Juli
För du inte ska glömma vad som är på G…
-12, eller +28….vilket väljer du ?
Björkarna börjar anta en höstlik färg genom att veva in klorofyllet.
Start med italiensk kamera i plasthöljet.
Du kan se ytterkanten av åskfronten…
Undrar vilket nummer i ordningen denna starten med Avan är på Tjärby ?
Detta brukar var fårbete, men har nu antagit en föga fruktbar färg.
Ekplantorna dör inte på grund av brist på vatten,
de går i dvala, när det är kärva förhållanden.
Den gamla örnen på hanget, om möjligt ännu torrare och fnasigare i huden nu…
Den dominerande landskapsfärgen nu är gult.
I fjärran Hovs Hallar, tyvärr inte flygbart i dag, då vi har ostlig vind.
En vall som borde vara grön och växande för ännu en skörd, men som nu…
Skyn kl 1000 vid Tjärby med små nybildningar.
Här ser du hur björkarna handhar torkan…
Nybildningarna växer hastigt till sig. Om nybildningarna är lite trasiga i kanterna indikerar det starka vertikala rörelser i luften.
Här har du kanten av området med Cb-moln i vilka det åskade och regnade.
Nu kom lite regn…
Kanske dags att montera åskledare ?
Du ser det regnar kraftigt ur molnet i bakgrunden.
Hit kom fronten.
Skyn kan innehålla mycket dramatik och det kostar inget att se på.
Landningen med Avan.
Blixt och dunder… …hagel och regn…
Körsbär som det fanns fantastiska mängder av.
Gul cirkel = Där Avan försvann från min blick. Svarta ovalen = där den landade i kornet.
Den mycket förväntade träffen på Ålleberg för modellflygare och flygintresserade har för första gången gått av stapeln.
Att arrangera en ny modellflygträff kan tyckas ett vågspel, eftersom modellflygare kan vara trögflyttade…Men denna träffen hade förutsättningar att bliva något extra. Jag tänker då på den klassiska miljön på Ålleberg med sin historiska bakgrund. Där finns det mesta om segelflyg och med dess historia dokumenterad i segelflygmuseét.
Dessutom fanns allt man behövde för ett meeting i form av campingmöjligheter, hangarer och allt det som behövs,
för att en träff ska kunna flyta på.
Mer än 70 deltagare var anmälda och detta faktum, plus att det kom nyfikna åskådare, gjorde ShootOut Väst 2018 till en välbesökt tillställning.
Sen det viktigaste. Vi hade fint väder med mycket sol och fin termik.
Dessutom kunde vi flyga på Västhanget och Osthanget under 2 dagar.
För de som inte hade elseglare, hade vi flera bogserkärror,
som drog upp de stora segelmodellerna.
På lördagskvällen hade vi en gemensam middag på Ållebergs- restaurangen med god mat och gemyt.
Låt mig säga som deltagare, att det var en mycket lyckad tillställning, vilken nästa år kommer att bli ännu bättre.
Det hördes inte ett enda klagomål, utan alla tycktes vara mycket nöjda med ShootOuten på Ålleberg 2018 !
Jag kommer att redovisa ca 300 bilder på bloggen så häng på, så får du se vad vi gjorde.
Den första posten är lite allmänt om Shoot-Outen. Sen redovisar
jag lite mer detaljerat.
Ett tack till ÅMFK via dess ordförande Kjell-Åke och dess ständigt på alerten Rolf Maier samt alla medlemmar som ställde upp med besökarna, vilket tillsammans gjorde träffen till ett sådant trevlig sammanträffande.
Ålleberg en klassisk plats för segelflyg sen 1944. Hoppas det kommer att
överleva framtiden. Allt ser en aning nedgånget ut och jag fattar, att det är
som med allt annat, ekonomiska realiteter som styr verksamheten. Därför är det viktigt för huvudmännen bak Ålleberg, att de utnyttjar alla
möjligheter att skapa tillställningar, som attraherar människor att komma.
För det är ju människor som kommer, vilka skapar resurserna. Därför
gäller det att få dit allt, som har samband med flyg till Ålleberg.
Man får inte leva med skygglappar, för en dag märker man, att det blivit helt mörkt.
”Nya vingar”
Vid Västhanget mot Falköping
Utsikten är bedårande…
En av de första byggnaderna som uppfördes för segelflyget på Ålleberg
Restaurangen Ålleberg
Som du ser, hade vi fint termikväder alla dagar.
Roffe visar sin bästa sida…
Connys Harakka, som ju alla vet betyder skata på finska.
Conny ”Skrotet”…
Hangaren kunde vi utnyttja för modellerna. Om ni kommer nästa år ta med skarvsladdar och fördelningskontakter.
Jepp, detta är SHOUTVÄST !
Fredag morgon kl 0900.
Kjell-Åke ute och morgonpromenerar med sin Cub
Roffe monterar
Del av Fliteline på SHOOTOUT VÄST 2018
Rote
B-25 Mitchel
En väflygande, alltså skalenligt, P-51 Mustang
Modellflyg går långt ner i åldrarna
…ser ut som en insekt eller förhistoriskt djur…
Två tranor som varje morgon fanns en bit från fältet högljutt diskuterande så det ekade över markerna.
En kärra med Getmotor eller ??
Att fotografera en drönare…är inte enkelt.
En modern tävlingsdrönare…
Drönarpilot med tillbehör.
Jag skulle plåta en bogserkärra, men det kom en elseglare emellan…
En Viggen blir utbogserad och tankad under färden.
Denna modellen av Viggen var ganska liten. Flög verklighetstroget under G-svängar med hög lastfaktor.
Hos mig är det inga döda punkter…inte under modellflygsäsongen i alla fall. Då gäller det att utnyttja tillfällena, då vädret är superbt. Som det var i dag tisdag. Solsken och knalltermik och som det var i söndags med fin hangvind på HH.
Jag var på båda platserna och flög. På HH träffade jag några
skärmflygare, som av nån anledning låg och parawaitade.
Vädret för skärmflyg var perfekt. Nordvästlig vind 5-7 m/sek laminärt.
Min modell flög som på räls. Inget termiskt vid det låga hanget
vid Segeltorp. Vinden sval och med mycket energi.
Vi fick 2 timmar i luften, under vilken tid många som
promenerade förbi, begrundade det jag ägnade mig åt.
I dag tisdag var det i stort vindstilla, solsken och adiabatiskt.
Molnbasen på ca 6000 fot.
Åkte till Tjärby för att lufta min gamla Ava. Makalös termik.
Som vanligt inga problem att komma upp, utan fastmer knepigt
att bränna höjden på ett för modellen bra sätt.
Här blev det nästan 3 timmar i luften, sen orkade jag inte mer,
då det var mycket varmt.
Jag smällde lite bilder med min Mobius, vilka visar ett par
moment från mina flygningar. Hoppa ombord !
Klart start Tjärby
Inställning och start av min GoPro
Om jag hade termik ? Have a guess…
Ser du min mygga…
Jag gjorde en något brutal landning, för att undvika ett staket...
Min ena vingspets slog i marken. Men tack vare att jag använder polyamidskruvar blev enda skadan vid landningen då vingen vreds, att skruven rök av. Därmed undvek jag skador på vinge och vingfastsättning.
Här kommer ett hastigt urval av mina bilder från träffen. Inga kommentarer, jag hoppas du ser vad det är…
Det kommer troligtvis ännu en laddning bilder , så håll ut om du är intresserad.
När det gäller att fotografera segelmodeller..det är
inte lätt. Ska man fotografera modellerna i luften, måste du ha något att referera till. Ett annat flygplan, mark, eller
något annat, därför utan referenspunkter kan du inte
se storlek eller attityd på flygplanet.
Det blir mycket bilder i anslutning till marken, då får du nåt att jämföra med och kan skapa dig en
helhetsbild av skeendet.
Såedemede…
Schempp- Hirth HS-1 SHK, byggt 1966
Schempp-Hirth, originalet byggt 1966.
Du kan se släktskapet med Vasama, Standard Austria, Salto, SF 26.
De sista planen byggda i trä eller mixat trä/komposit….
Oftast mycket estetiskt tilltalande.
Samt att de flög bra.
En sky med 7/8 Cu kan verka dramatisk då Cu får drag av Cu Congestus.
Pilatus i Schweiz har alltid haft egen stil på sina konstruktioner, oavsett om det handlar om segel- eller motorkärror.
En modell med stort sidoförhållande är vackert. Ett bra Re-tal och därigenom en effektiv vinge får man då på köpet
.Tänk på att en smal och lång tårtkniv skär mer ur tårtan än en kort och tjock…
Service på bogserkärran.
Tror du att dessa piloterna njuter av sina modeller och sin flygning ??
…kunde vi som vanligt se på IGG-Träffen på Ålleberg i Västergötland 16-17 Juni.
Jag är som modellflygare intresserad av stora segelmodeller. De riktigt stora modellerna gör intryck ! Det är helt klart en
annan dimension på flygningen, jämfört med oss som flyger
med 3-4 meters modeller.
En kärra med 5-8 m spv FLYGER på ett annat sätt. Mera
skalenligt och mera, vill jag säga, majestätiskt. Om vi som flyger ”småmodeller” flyger omkring i skyn,
så BEHÄRSKAR storseglare lufthavet…
Årets meeting på anrika Ålleberg, segelflygets vagga i Sverige,
hade samlat ovanligt många deltagare.
För oss som var åskådare var det bara att njuta av anblicken
av dessa imponerande modeller görande det de kan,
vilket är att flyga termik. Men ska man flyga riktigt stora modeller, då får du ta ett
djupt tag i plånboken. Det kan kosta 100-150 K för en
färdig 8 m+ modell…
För egen del får jag som spelar i division 4 hålla tillgodo
med mina 4 m Avor och motsvarande. Men jag är nöjd
med det, för det viktiga är, att jag får positiva upplevelser. Att ha möjlighet att se storseglare ser jag som en bonus
och krydda i min modellflygverksamhet.
Vad som också imponerar på mig, är bogserpiloterna
och bogserkärrornas förmåga att dra upp en modell snabbt
och säkert. I helgen hade man till exempel en stor Sukhoi
Su-26m bogserare…tror jag det var i alla fall. Tekniken och möjligheterna för modellflygare av idag
känner inga gränser mer. Se på modellernas uppbyggnad och materialvalet. Snabbheten
i en uppbogsering är makalös. Inget segt dragande, utan
modellen far upp med bra hastighet.
Från modellen kan du idag få telemetri med all info,
du som modellflygare kan begära. Inflite-cam ger dig live
bilder från din flygning om du vill. Vad blir nästa steg ?
Väderläget på lördagen då vi var där var ca 6/8 Cu med
bas på ca 4500 fot med kry korkverkan.
Jag tror piloterna var nöjda.
Jag såg lyckligtvis inga smällar, vilket kan vara en bedrövelse,
då det handlar om dessa stora modeller. Det närmaste en
smäll vi såg, var en misslyckad take-off då modellen tappade vingen.
Förhoppningsvis inga andra skador än kanske att vingbultarna
i plast gick av.
Jag fotograferade som vanligt en hel del och jag kommer att
redovisa bilderna här på bloggen i minst två poster.
Hoppa in, spänn fast dig och häng med !
Jag lägger inte generellt kommentarer vid bilderna, för du ser,
vad det föreställer…
Häng på, för det kommer mera !
Lars-Erik Fridström till vänster och Rune Svenningsson. Här har du mycket kunskaper och erfarenheter !
Du ser…det är mycket vertikala rörelser i lufthavet denna storsegellördag på Ålleberg
Ändamålsenlig bogserkärra.
Pitts S-A
Ka-6 E. Fast jag tycker Ka-6 Cr flög bättre…i full size.
Enda incidenten…
…modellen tappade vingen vid en misslyckad start med kapottering….
Byggarna av maskiner, motorer och annan skön mekanik…
…ställde som vanligt ut sin alster i samband med IGG-träffen på anrika Ålleberg.
Man disponerade en hangar för sina alster. Dock var det inte så många deltagare som vanligt på denna maskinbyggarträff.
Det nya jag lade märke till, var stridsvagnar av olika åldrar.
De var mycket fint byggda och framhävde den tekniska kunskapen hos byggarna. Får se om de efter slutfinish och målning kan skapa den känsla av osårbarhet och oövervinnlighet, vilket en stridsvagn utstrålar på ett slagfält.
Den stridsvagn som imponerade mest på mig, var en modell, ännu långt ifrån färdig, av strv 103 C eller som den också heter strv S.
Här hade byggaren utrustat den med en gasturbin för drivningen. I original hade strv 103 en 4-cylindrig dieselmotor och en gasturbin.
Kanske motorbyggarna skulle lägga lite vikt vid uppvisning av funktion hos sina maskiner. Alltså ett schema efter vilken man demonstrerar sina alster för publiken. Lite struktur på föreställningen skulle nog främja
deras marknadsföring.
Jag blir alltid imponerad av byggarnas kunskap, hängivenhet och vilja. Han som byggt en Volvo hydraulgrävmaskin, sa han hållit på med den i 13 år…
Här kommer lite bilder med lite förklaringar och längst ner en video på strv 103, då han uppvisningskör den med gasturbinen.
Håll tillgodo !
Radialmotor
Ja, du ser en V-12 inlinemotor.
Hur en radial- eller stjärnmotor funkar ? Klicka HÄR.
Mannen i gul tröja är byggare/ägare till Volvon. han har byggt i 13 år på den…
Lite av det som krävs för att manövrera en hydraulgrävare.
Allt skalenligt…
Även manöverspakarna och handtagen i förarhytten fungerar.
Någon spekulerar på en Mercer…
Ett konstverk
Fronten på en strv 103 med galler som ska bryta eventuella RSV-strålar.
Ingenstans i bandaggregatet går metall mot metall, utan det
är gummi mot metall. Varför ? Det ska gå tyst.
Strv 103 chassi. Närmast gasturbinen, framme vid kanonen de två hydrauliska pumparna med hydrostater.
Hydrostatiska hydraulmotorer
Turbinen
Som du ser endast 4 bärhjul .
Motorstart.
Jo, detta är en TUNG modell !
En Panter eller Panzer 5. Starkt influerad av den ryska T34 med
sluttande front och tornpansar för att kunna deflektera och tåla träffar.
Ett utomordentligt bra bandaggregat.
5 mans besättning. Den ”extra” besättningsmedlemmen radiooperatör och skytt på ksp i fronten.
En Panter som med stor sannolikhet var krigets bästa stridsvagn.
En del versioner utrustade med stabiliserad kanon och IR-sikte.
Kolla konstruktionen av bärhjulen och deras upphängning.
En Panzer 6, Tiger Ausführung 1.
En duellstrid med denna stridsvagnen skulle jag inte då vilja delta i.
En dubbelstjärna.
Sherman, tillverkades på löpande band i 10000- tal.
Sherman hade en hög profil, vilket påverkade dess stridsvärde.
En Shermanstridsvagn. Av tyskarna kallad ”Ronson”
eftersom de så lätt bröt i brand. Denna stridsvagn ingen match för tyskarnas P4, P5 eller P6.
IGG-träffen 2018 på Ålleberg avhålls den 16-17 Juni.
Storsegelträff på Ålleberg den 16 och 17 Juni. Du som är intresserad av stora segelmodeller eller konsten att bygga mekaniska anordningar och motorer ska besöka Ålleberg då.
I Skånes-Fagerhult i gränstrakterna mellan Skåne, Halland
och Småland anordnas varje år den 1. Maj en träff av Maskinskyddarna, Skånes Fagerhults Moppers och Skånes Fagerhults Framtid.
Platsen är det gamla flygfältet.
Flygfältet anlades på 30-talet som ett nödlandningsfält för
postflyget mellan Malmö-Stockholm. Under Andra Världskriget
var det ett reservfält för Flygvapnet, som hade det som tillfälligt
fält för nödlandande utländska militärplan.
Efter kriget var det ett civilt fält, som numera är privatägt.
Det finns mycket historia runt fältet så googla så finner du
mycket. Du kan även söka på min blogg i sökrutan på Skånes-Fagerhult så hittar du fakta om platsen.
Vi åkte dit den 1. Maj, som är datumen för träffen. Förvånansvärt
mycket folk och maskiner.
Det första jag såg, var en 50 år gammal moped som en äldre
man kom körande med. När han drog på spann bakhjulet
och gruset sprutade.
Om den var trimmad ? Så mycket det gick ! Om han hade hjälm ?
Nä, han hade en tidsenlig skinnhuva. Om här fanns
gott om representanter för ordningsmakten ? Nej.
Här fanns garanterat inga avgasrörtrimmade EU-moppar !
Detta är svenskt Outback-Country.
Här fanns två tandemmopeder från tidigt 50-tal bestyckade
med påhängsmotorer.
Undrar hur det såg ut, då han och hon kom knattrande på
ett slikt ekipage med tält och sovsäck på pakethållaren under
semestern längs de svenska lutade grusvägarna…
Bilderna kommer att visa, vad vi såg.
Om jag ljugit om någon teknikalitet, är jag säker på,
att någon av mina läsare kan rätta mig !
Vad som var mycket intressant, var ett av flygplanen.
Det kommer en särskild post om det på bloggen, då det var
en raritet för de flesta.
Tiden gick fort då vi var där och efter 4 timmar kvistade
vi hem fulla av intryck, varm korv och läsk.
Kom med på en rundtur !
Vi anlände vid 12-tiden.
Som du ser var det gott om besökare.
Flygfältet ligger i en vacker trakt med sjön just i förlängningen.
Att köra veteranmoppe är i dag populärt och föreningar dyker upp överallt för att kunna ta åt sig den spirande nostalgin kring begreppet mopeder. Betänk hur mopeden förändrade livet för en 15-åring 1955… Nu blev han oberoende på ett sätt. Han kunde flytta sig oberoende av buss, föräldrars bil osv. Det blev frihetskänslan som vann.
Två praktexemplarer av tandemcyklar med påhängsmotor i originalskick.
En påhängsmotor jag minns var Viktoria.
I regel tvåväxlade.
Vad är en HD eller Ducati mot detta ?
Nästan alla gamla entreprenadmaskinerna var i aktion
En Caterpillar från 50-talet.
Rejäla don. Det är därför den fungerar i dag 65 år efter den byggdes.
Inte direkt fly-by-wire…men det funkar ännu !
Ett avsomnat fabrikat. Kolla kylarlocket rustika konstruktion.
Vi som har nått mogen ålder, visst kommer vi ihåg dåvarande Vägkassornas väghyvlar
lackerade i en grå färg. För många år sedan var en stor del av vårt vägnät grusbelagt.
Detta krävde underhåll i form av hyvling och efter det beläggning med lut från
processindustrin. Luten gjorde vägbanan hård som betong och dessutom minns
vi åldringar, hur speciellt det luktade. Lite syrligt sött.
Vickers kända för att tillverka flygplan, producerade under kriget också
stridsfordon och för att hålla igång produktionen efter kriget tillverkades
dessa arbetsmaskiner på grundval av deras erfarenheter. De utmärkte sig
för hög motorstyrka med sin 6-cylindriga överladdade med kompressor Rolls-Royce diesel på 180 bhp. Den hade en genial upphängning av bärhjul
, vilket möjliggjorde högfart i svår terräng. Tyvärr ingen stor kommersiell
framgång, då man försökte derivera något från krigsproduktion till civila marknaden.
Tänk bort bladet/hydrauliken, sätt på ett torn med kanon och du har en stridsvagn…
Denna maskin utstrålade kraft. Den gjore 45 km/timman.
Se på de stora bärhjulen…nästan som på en Centurion MkIII stridsvagn.
Om den var snygg….njae… Chevrolet Impala 1959…tror jag.
En ombyggd Volvo från 40-talet, som nu är kranbil.
Ingen konservburksplåt i de framskärmarna som på dagens bilar.
4 cylindrar bensinmotor, sidventilare.
Motvikt och det klassiska Volvo-märket.
Kolla drivaxeln till kranen som går igenom brandskottet.
75 år gammal front. Respekt.
Om den fungerande ? Självklart tickade den på !
Som en cockpit på en Jumbojet…
Traktorparaden
En Scania lastbil ombyggd med hydraulisk arm och skopa. Det var så flera industrier uppstod. Jag tänker på truckindustrierna i Småland. Uppfinningsrikedom, vilja och envishet skapade de nu framgångsrika företagen inom logistik.
Dodge Kingsway Custom 1951…
Motor 3.5 l ca 100 bhp.
En rak 6:a. Den bara tickade på tomgång.
Så här borde alla bilar se ut i sin interiör…Karaktär.
En av bygdens söner tar en sväng i sin traktor.
Så här såg en lastmaskin ut på tidigt 60-tal. Då var maskinerna bakhjulsstyrda. En tiltkolv och två lyftkolvar. Då man bräckte med skopan kunde man, om man tog i för mycket; stuka kolvstången till tilten.
Trots utseendet. Den startade.
En av de första ramledsstyrda lastmaskinerna, vilket gav maskinerna mycket bättre kapacitet och anpassningsförmåga.
En 60-tals väghyvel i aktion på gruset.
Japp, denna maskin fungerar. Hydraulmanövrerad vilket torde tyda på tidigt eller mitten av 60-talet.
Någon maskin kör cabriolet nu…
6 cylinder dieselpower.
Ja du ser vem som byggt motorn.
Bolinder motor. Lillebror till Volvo Minns du Bolinder & Munktellmaskiner ?
Min morfar hade en B&M traktor. Årsmodell ? Ska jag gissa ca 1940-1945. Gick på nästan
vilket bränsle som helst. Allt från diesel till nästan råolja. Startades genom att man
värmde en tändkula med en blåslampa. När den glödde vevade man igång maskinen
genom att vrida svänghjulet. Jag minns fortfarande ljudet tidigt om morgonen,
när blåslampan stod och väste, då traktorn skulle ut och till exempel driva
det gamla tröskverket hos grannen. Tröskverket drevs via en enormt lång flappande
drivrem från remskivan på traktorn. Jag tyckte alltid det var ett mirakel, att remmen
spårade på remskivorna. Jag fick det förklarat av morfar. Vill du veta varför,
så gör en googling. Traktorn var nästan odödlig maskinellt. Den bara tuffade på.
Nordvästlig vind enligt vindmätaren vid Hovs Hallar.
Det får mig att sitta i min bil med allt jag behöver, för att utöva det jag helst vill, då det gäller modellflyg; Det är hangflygning med radiostyrda modeller.
Som du min käre besökare förstår, tröttnar jag aldrig på detta sättet att tillbringa dagen. Jag hävdar, att då jag är ute och flyger, händer för det mesta något oväntat, som kryddar min tillvaro.
För mig är det positiva upplevelser, som ger mig inspiration och energi i mitt liv. Därför är jag öppen för det mesta, som innebär upplevelser. Att ligga i dvala framför en tv
är för mig som en meningslös väntan på att något ska
hända, vilket aldrig sker.
Att flyga hang är för mig, för att använda ett slitet uttryck, en själens befrielse. Jag fordrar inte att flyga en extrem F3F kolfibermodell för 20000kr. Det ger mig lika mycket, om jag flyger med exempelvis min enkla men mycket välflygande Spirit Elite för 2000 kr.
Min Spirit var just vad jag hade med.
Redan kl 0830 var jag nere vi parkeringen på Hovs Hallar.
Monterade och hängde på mig det som är nödvändigt för att genomföra en hangflygningssejour.
Vinden var nordväst och det betydde jag gick söderut vid HH ner till Segeltorpshanget.
Styrkan var 5-7 m/sek lite snett från väst. Ut med modellen och jag konstaterade att lyftet var bra.
Inte en människa så långt ögat kunde se, det enda levande var ejderns rop under deras parningsritualer i strandkanten.
Jag fotograferade med min Mobius på solglasögonen.
Prova det om du har en Mobius. Du kommer att bli
förvånad över stillbildskvaliteten på bilderna, om du
betänker kamerans pris och storlek.
Efter hand som tiden rann iväg, minskade vinden till
2-3 m/sek och den vred upp, så den låg rakt in på hanget. Nu börjar det roliga. Absolut laminär men svag vind.
Perfekt för min lätta modell. Man lär sig mycket under
dessa förhållanden då turbulens inte stör modellen.
Hur mycket du än flugit, så finns det alltid plats för
mer kunskap och erfarenhet.
Under en av mina pauser hörde jag muller från riktning
Kullen. Det visade sig att jag skulle få en flyguppvisning av en
SK-35 Draken, som tillhör Swedish Historical Air Force Flight,
som jag tror det heter.
Piloten flög sitt uppvisningsprogram precis framför mig,
där jag satt på första parkett.
Draken är ett imponerande plan, vilket var en aerodynamisk
innovation, då konstruktörerna lyckades med en vinge som fungerar både i över-som underljudshastighet.
Att Draken dånar med full EBK är ett understatement av mått.
Då jag vid 12-tiden avbröt för att åka hem, passerades jag under min promenad av 3 stycken 39 Gripen som på 50 m svängde runt
Hovs Hallar och in i Laholmsbukten.
Det fick jag som bonus. Tyvärr hade jag kameran nerpackad
så inga bilder.
Jag fotograferade en märklighet i havet utanför Hovs Hallar. Kolla och tala om vad det kan vara…
Om du undrar varför jag är modellflygare, så är nog denna
posten med sina bilder ett svar på din fråga.
Min kamera är Mobius med något undantag, då jag använt min Sony.
Hoppa in häng med och se vad som hände !
Min pilotplats vid Segeltorp med sin avancerade vindindikator…
Ljuset i bilden skapar stämningen.
Segeltorpshanget ca 25 m högt och flygbart vid VNV och NV vind med styrkan 2 m och uppåt.
Riding the wind…
Spirit. Rekommenderas.
Som vanligt i nosen min GoPro dokumenterande skeendet.
Min Spirit ritar en rak horisontlinje med vingspetsen…
Att flyga hang vid Segeltorp innebär man kan få modellen nära sig, vilket ger en ny dimension till flygandet.
Modellen är här ca 2 m från fotografen.
Jordbrukaren har kommenderat ”Givakt” på åkern och tiltorna
har ordnat sig enligt reglementet i potatiskolonner… Nu väntar vi bara på, att potatisen ska dyka upp för
skörd innan midsommar.
Det du inte kan uppleva, om du bor i inlandet …en obruten horisont !
På något sätt kopplas denna vy mer eller mindre
automatiskt med någon väsentlig nod i min lilla
hjärna…en bekräftelse på allt eller inget.
Japp här kommer frågan; vad såg jag egentligen i havet ? För 15 år sen såg jag en kaskelott vid Hovs Hallar. Men detta ? Knölval ? Möjlig ubåt ?
Bilden tagen på stort avstånd. Förklaring kommer nog…
En ejderhona uppvaktad av sina hannar.
Vet du varför de flyger så nära vattenytan ? Det är mera ekonomiskt,
eftersom markeffektenminskar det inducerade motståndet vid tillverkningen
av lyftkraft. Glöm det du hört att bärytorna ”Skapar en luftkudde då de flyger
nära marken som vingarna flyter på”. Det är kvalificerat nonsens.
Lite bilder på en gul fågel mycket vanlig på en biotop som Hovs Hallar. Vilken ? Googla.
Hejsvejs !
Det var kyligt i vinden så fågeln har burrat upp sig.
Varför denna bilden ? Oskarp dåligt inställd… Men jag hoppas den förmedlar en känsla av naturens färger oavsett tekniska brister.
En typisk bild från min kamera. Slarvig, snabbt tagen utan koll av inställningar,
men den har sina värden ändå, då den är full av liv och energi.
SK-35 Drakenursprungligen från F16 Uppsala. Nu genomförde han en uppvisning för mig… som satt på första parkett !
Kan du föreställa dig hur det låter då en Draken flyger svänger med hög lastfaktor med full EBK och motorns ”skrapande” muller studsar mot och rullar över havsytan ?
Gråsiskan, som är vackert tecknad då den är vuxen.
En koltrast fokuserad på mig och 3 m från mig. Jo fåglarna är utrustade med ”SwingWing”.
Norrehamn sydväst om Segeltorp, där vi har vindmätaren på piren. Den skymtar till höger.
Jodu, här har jag tillbringat mången god stund !
Video från min Mobius monterad på mina solglasögon…
Ett landskap danat av böljande kullar, stränder och turism.
Vi har väl alla…hört talas om Österlen. Speciellt nu sen de rika
och privilegierade köpt upp fastigheterna och koloniserat.
För ett tiotal år sen var detta inflyttningsbygd för de välbesuttna.
Denna migrationsyra tycks ha stannat av nu, då man kan se,
att det finns ett överflöd av fastigheter till salu.
Vi får väl se var nästa habitat för vårt nya frälse etablerar sig.
Österlen är vackert, speciellt i knoppningens tid på våren,
då örterna blommar och fruktträden slår ut. Kör från Sandhammaren
mot Kivik och upplev blomningen.
Eftersom Österlen är en turistmagnet har det uppstått en
mängd näringsverksamheter.
Kännetecknande för dessa är höga priser. ”Österlenspriser” råder.
Jag tar ett exempel:
Två små stekta sillfiléer och en skopa potatismos, en sked lingon,
som till 55 % bestod av äpplemos betingade ett pris i Kivik på 165 kr…
Jovisst, alla ska leva.
Vidare finner du vid en rundtur på Österlen en uppsjö med ateljéer,
där det finns duktiga konstnärer och konstnärer, som inte är
konstnärer, men som har hoppat på det kommersiella tåget i
hopp om att tjäna en peng.
Det som vi modellflygare ser, är de böljande kullarna just vid havet,
som är en rest av inlandsisens transport av morängrus och som
gör det möjligt för oss i samverkan med vinden att flyga våra modeller.
Dessa kulla är beväxta med gräs och saknar buskar eller träd. Det är ett resultat av, att man håller får längs kanterna, som betar
rent och håller landskapet öppet.
Det finns andra förnimmelser och upplevelser jag under åren
lagt märke till. Innan östblocket kollapsade ca 1990, kunde man, då vi hade
sydliga vindar känna lukten av brunkolseldade kraftverk
och industrier, från det man ville skulle kallas
Den Tyska Demokratiska Republiken och Folkrepubliken Polen.
Du inte bara märkte lukten med näsan, du kunde se röken som ett brunt disigt lager över Östersjön rulla in över Skåne.
Ett annat, inte lika otrevligt naturfenomen, är vid den torra tiden i april/maj, då jorden flyger och ryker vid kraftiga vindar. Sand- och jordflykten är synnerligen stark vid kusten och det är åtskilliga tusen ton jord, som får nya ägare efter ett dygns blåsande.
Borta vid Brösarp och vid Ravlunda har vi en mer kuperad
terräng med en rik fauna.
Vill du samla bärnsten går det utmärkt vid Österlens kuster.
Där är det lätt att få ihop en samling med rav.
Bärnsten heter också ” rav”, vilket du kan se i namnet
Ravlunda.
Sen kan ju rav också betyda korp så en översättning
av Ravlunda skulle kunna vara”Lunden med korpar.”
Ett av dragplåstren och det kanske mest spektakulära, är det
som kallas Ales Stenar, vilka är belägna vid Kåseberga. Vad detta stenmonument egentligen är och hur gammalt det
är, har ingen kunnat leda i bevis ännu.
Denna tveksamhet har gett upphov till två ”Skolor” om vilket
syfte Ales Stenar egentligen byggdes för.
Båda kontrahenterna hävdar, att just deras teori är den
rätta och sanna och under detta hävdande, har det under
kampen om turisternas pengar för de guidade rundturerna
till och med utbrutit slagsmål mellan de två lägren.
Googla på det, så finner du historien.
Det påminner mig om storyn i Stig ”Slas” Claessons pjäs ”Vem älskar Yngve Frej”, där man hade en husgrund i skogen, som av de äldre männen i byn med hjälp av en skylt ”Fornminne”
använde, som ett medel att lura dit turister. Ursprungligen
beskrev deras skylt ”Fornminne” något helt annat. Det får
du reda på om du ser pjäsen.
Allt blev ju avslöjat så småningom. Undrar vem som ska
röja sanningen om det som kallas ”Ales Stenar” ? Förresten
undrar jag, hur man vet namnet Ale är förknippat med
stensättningen ?
För att ge er en uppfattning, vilka miljöer vi modellflygare möter,
då vi är på plats och flyger, kommer här bilder, jag tog för ett
par veckor sen under ÅMFK:s årliga träff.
Vi bodde på Österlens Gästhärbärge.
Hoppa upp på min pakethållare och häng med !
Varför vi åker hit
Baksidan av Hammars Backar.
Hammars Backar, där en greve Hamilton bedrev segelflygskola under 1920-talet.
Fortfarande finns fundamentet till hans startbrygga kvar vid hangkanten. Innan
Hamilton kom till Ystad, bedrev han skolning först i Halmstad med ett kortare mellanspel
ovanför Båstad innan han hamnade här.
Ett träd som kapitulerat för vinden och som säger: ”Jag ger mig”.
En kvällsbild från Löderup.
Se på terrasserna som fåren och kvigorna trampat upp.
Österlen med en landskapsfågel svävande över sig.
Grönt och blått…
Gullviva
Henry…patronen på Österlens Gästhärbärge
Österlens Gästhärbärge. Ett före detta ålderdomshem… liggande granne med kyrkogården…
En pilevall. Trots allt, finns det fortfarande kvar på den sydskånska bygden.
Den spräckta monoliten vid Glemmingebro. Gladan som jag överraskade, då den satt och sov ovetande om det mesta...
En nyvaken glada vinglar vidare.
En variant av Österlens Godzilla något överraskad av
en strövande hangflygare under en tidig morgon i Glemmingebro
Ett kännetecken på kustlandskapet är begreppet symmetri…
…vilket även ses på denna bilden.
Kreaturens upptrampade terrasser på sluttningarna vid havet.
Växtligheten är varierande…
En vanlig ört vid på kullarnas sluttningar, backsippan.
En bild säger mer än tusen ord, därför lägger jag upp bilder i stället för en laddning text, som kanske ingen läser…
Vad som gäller, då vi dragit åstad till Skåne med dess hang, det är att utnyttja tiden och möjligheterna att få till så mycket flygning, som det bara är möjligt.
En sak vi aldrig kan råda över, är vädret. Är väder och vind bokstavligen emot oss…då gäller det att ha en reservplan.
Våra reservplaner är utflykter, äta oss igenom diverse restauranger
och lösa modellflygarens dagliga problem, vilka dyker upp.
Att få tiden att gå, det är inga problem.
Trots besvärligt väderläge, som vi upplevt många gånger, har vi aldrig ångrat våra flygresor till södern.
Vi kommer att fortsätta med den traditionen, i alla fall,
tills vi blir 98 år gamla.
Naturligtvis hade det varit bättre ur många synpunkter, jag tänker
på väder och vind, om vi åkt under högsommaren i slutet av
Juni eller början av Juli. Men då blir det problem med ledigheter,
boendet mycket dyrare, skjutningar på skjutfältet osv.
Det blir till att hålla oss till den tid vi använder nu.
Nästa år kör vi igen.
Bilderna du möts av, de är i huvudsak tagna med min lilla eminenta Mobius.
Mina Sony systemkameror har tagit några bilder oxå.
Som du förstår, fotograferar jag hellre än bra…Men det menar jag, att jag vill inte missa en möjlighet till en bild det finns
möjlighet att få lagra på minneskortet..
Kan jag få mina bilder att något rufsa om i betraktarens
intryckslåda i hans hjärna, har jag nått mitt mål.
Tyvärr hade jag problem med formateringen av bildernas
storlek, men jag orkade inte fippla ett varv till med bildmaterialet..
Luta dig bakåt och erfar lite, av det vi erfor !
Så här trångt kan det vara på hangkanten vid Löderup…
Österlen.
En bild tagen med min ofattbart långa selfiepinne…
Bilden visar riktning nordost. Vi kan alltså flyga
även om vinden ligger 180 grader ”Fel”.
Roffe startar för en kompis.
Jomen…visst är modellflyg vackert !
När jag ser modellen går mina tankar till Harlekin.
Wings over Löderup
Made in China…tror jag.
REB Herrljunga
Kalle Thorsell. En glad ung pojke.
Taranis…kan lika mycket eller mer än en Jeti,
men den kostar bara en 1/10 del så mycket…
Roffes laddpult…jag tänker ibland, då det gäller ny teknik, tänk om man kommit med en sådan laddare till SM i F3F 1978 ?
REB kastar ut…utrustad för snålblåst på ett Löderupshang.
Det vill säga, vindtät klädsel, muddar, sele för radion, mössa och slalomglasögon.
…och som du ser flyger det.
Sväng med belastning och 90-gradig bankning. Nosen perfekt i horisonten. Det är så
en perfekt utförd F3F-vändning vid en pylon
ska exekveras, om du vill behålla ditt momentum.
Ibland kan man uppleva en anstrykning av aggressivitet på en modells uppträdande…
REB…hur startar du egentligen ?
Landning med klaff ansatt. Skevroder upp. Kallas ”Kråkbroms”.
Där satt denna modellen.
Min gamla Spirit sprider fortfarande sann flygglädje omkring sig.
Fullskalasegelkärrorna tar mer och mer åt sig av layouten från våra F3J modeller. Dubbelknäckta vingar, mycket höga Re-tal och mycket aktiv klaffhantering.
Vi hade lite konvektionsdimma första dagen. Dock inget som avhöll oss från att flyga.
Vilket inte heller gladorna brydde sig om…
Gladorna glider garanterat glatt galant…
Här klär brottarna från Västergötland om…
Kanske den optimala modellayouten för en kärra på ett hang…
Rolf-Erik Blomdahl djupt fokuserad på sin flygning.
En modell som är lackerad, för att den ska vara lätt att se.
Captain Alula in action
En kråka blir hunsad och tillrättavisad av en glada
Gladan har en något hotande flyktprofil…alltid på spaning efter något
ätbart, som går att stoppa i näbbet.
Vi passerades av några moln, vilka rymde en viss dramatik.
Vi förväntade oss att Apokalypsens Ryttareskulle komma
ridande med flygande manar och gnistrande skor i skyn…
I dåligt lyft…då håller man sig just vid kanten.
Staketet med taggtråd…det vaktar kanten minst sagt !
Kalle stapplar fram med sin kärra med Ales Stenar som en taggig bakgrund.
Ner kommer du alltid…no Problemos
Stilstudie av Rolf Maier…
Roffe tänker efter och kontemplerar före start…
”Lyft” !
”Nu funkar det” !
En rote, eller varför inte ”Nous volons ensemble” !
En vacker modell…tycker jag nog.
Utsikten från vårt hushang bort mot Kåseberga och Ales Stenar.
Denna vy tröttnar jag aldrig på. Jag upptäcker nytt
varje gång jag är på platsen. Åk dit du också !
Min trogna Spirit, med nyklädda vingar, startberedd vid Löderup.
Off she goes !
Ride the wind baby !
Här har selfiepinnen varit framme igen.
Hangflyg är själens befrielse i samverkan med naturen !
Den 16. hangträffen i trakterna av Ystad avhölls av och med
Ålleberg Modellflyg Klubb (ÅMFK) som vanligt.
Att anordna träffar är inte lätt i Sverige, oavsett om det gäller modellflyg eller andra utomhusaktiviteter, vilka kräver ett agerande av deltagaren.
Se på hur många som deltog i 2017 SM i Skala…??
Vi spred så mycket information, det överhuvudtaget var möjligt om träffen. Den barskarealiteten är dock, att intresset för hangflyg är i dagens
Modellflygsverige minimalt, jämfört med hur det var förr.
Allt var inte bättre förr, men hangflygare fanns det fler av och de var aktiva !
Att vi endast var 12 deltagare, var naturligtvis en besk sanning och
så klart en besvikelse.
Med tanke på de möjligheter som erbjuds av Ystadhangen,
hade vi förväntat fler…Men realiteten är som den är. Man kan inte tvinga
människor att flyga.
Inte gick vi och hängde med våra huvuden för det låga deltagarantalet,
utan vi gjorde det bästa av situationen och flög så mycket vi kunde.
ÅMFK är en väl sammansvetsad grupp med hangflygare, som efter många
år lärt sig dra åt samma håll.
Att vi samlas till en hangträff innebär inte bara, att man står på en
kant och flyger, utan den sociala samvaron är viktig. Vi byter idéer,
diskuterar modeller och erfarenheter och löser tillsammans världens
problem i gott samförstånd.
Sammansvetsningen underlättas av det faktumet, att vi bor mycket bra på Österlens Gästhärbärge hos Henry. Detta B&B bär med sig en aura av tidigt 60-tal innanför sina väggar.
Österlens Gästhärbärge är ett före detta äldreboende i Glemmingebro, som något provocerande…och paradoxalt nog ligger granne med
kyrkogården och kyrkan i byn…
En händelse som kan se ut som en tanke, vad gäller planeringen.
Vi rekommenderar detta boendet. Vi har själva bott där i 15 år
och upplevt en härlig stämning.
Naturligtvis gick inte allt efter planerna. En vecka före vår träff,
kom det en Notam från LFV, vilken redogjorde för flygrestriktionsområden
vid kusten, som skulle vara i kraft just under de dagar, vi planerat att flyga.
FN skulle ha ett möte vid Dag Hammarskjölds gård, jämte vilken vi brukar flyga. Gården ligger vid Löderup, vilket är vårt ”Hushang”, då vi är i Ystad.
Jag kontaktade den kommenderingsansvarige och försökte få dispens, men det var omöjligt. Trots jag noga förklarade med bilder och karta, sa han att ordern var ”Inga modellflygplan i luften”.
Så det var bara att gilla läget och boka om boendet. Lyckligtvis gick det bra, men det innebar, att 4 personer inte kunde komma, då de inte fick ledigt från sina jobb och andra åtagande.
En deltagare blev hastigt sjuk under resan söderut och fick avbryta och
åka hem. Otur.
En man körde sönder växellådan på sin bil vid Värnamo. Men han hade gnistan ! Han körde tillbaka till hemmet i Västergötland på de växlar som återstod…bytte bil och anlände några timmar efter kamraterna med nya växlar.
Väderläget såg bra ut, då vi åkte ner på söndagen. Själv stod jag
startberedd med min Blue Phoenix 1600 vid hangkanten och 1601 flög
min kärra ut i det svaga men stadiga lyftet vid Löderup.
Fördelen med att flyga vid ett högt hang är att ett havshang byggs
upp av laminär vind och skapar lyft redan vid svaga vindar.
Så att hålla sig uppe var enkelt. Senare på eftermiddagen anlände
resten av gänget, som hade passat på att flyga på sydostlig vind
vid Ravlunda på ostkusten.
Under de dagarna vi var där, hade vi VSV vind, som växlade mellan 2-14 m/sek !
Alla dagarna flög vi och vi var relativt förskonade från krascher. Jag tror vi hade en smäll och det var då Rolf Maier skadade sin kropp på en ny segelkärra, då ena klaffservot krånglade vid landningen. Dock tycktes det vid en snabb besiktning enkelt att fixa.
Själv gjorde jag en hård landning, men det enda som hände var att en av
två M4 polyamidskruvarna till vingfastsättningen rök av.
Hemfärden skedde innan lunch på onsdagen, eftersom det regnade kraftigt.
Vi var överens om att göra om detta nästa år igen och att vi skulle
jobba hårt på att propagera för hangflygning, så vi kan med oss fler nästa år. Vi ger oss aldrig i försöken att locka modellflygare till hangflygeriet.
Om vi inte vågar i någon mån misslyckas, då kan man heller aldrig lyckas !
Jag tog mycket bilder och de redovisar jag i något så när tidsföljd utan något direkt inbördes sammanhang. Alltså visar jag en del av ögonblicken från ÅMFK:s hangträff. Det kommer nog 4 poster om träffen och en särskild post om naturen och miljön i sammanhang med vårt boende.
Bilderna är mestadels tagna med min lilla Mobiuskamera, vilket som bekant
gör att upplösningen är sämre, men den är inte så dålig, utan att det kan
förmedla och skapa en känsla hos betraktaren.
Hoppa ombord och flyg med oss i ”Det goa gänget” !!
Du ser själv…en del av de pigga tonåringarna som flög !
Innan jag kunde starta, var jag tvungen att ta mig över grinden…jo, stockarna var hala från putsningen av många fötter…
…således halkade jag och stod på öronen…men modellen fick inga skador !
På kanten startberedd min Blue Phoenix. På stranden två ravsamlare. (Rav=bärnsten)
Härlig modell; Blå Fenix.
En konstruktion som jag inte kan ösa nog beröm över.
Modellen – Skyn – Havet;
En treenighet i samverkan.
Du ser, att det inte blåste styv kuling…
I den bortre viken under modellen, det var den platsen där FN-mötet avhölls.
Elmotor på ett hang…tja varför ska man plåga sig själv, om man är hjälpt av elektriciteten att komma upp i lyftet ?
Hade du kunnat se över horisonten, hade du skymtat våra grannar Polen.
Landning med vinden på kanten
Pilotplatsen vid Löderup…
…ser du hur klövdjuren har arbetat upp terrassformade spår i vallen ?
Den gamle. Något nedbantad och vältränad efter vinterns hårda uppbyggnadspass på gym.
Vackert ? Det är bara förnamnet. Platsen är upplevelserik milt sagt.
Två danska öringfiskare, som gjorde sitt bästa för att tömma havet på fisk…
Min nyomklädda Spirit Elite på hanget. I bakgrunden den vita domen för radarn.
Buskarna har ett hårt liv i vinden och dessa hade blivit skalliga. Men de skimrade ändå i det mjuka kvällsljuset.
När vi stod och flög passerade en P-51 Mustang från 8th Air Force …
REB ger sin modell en sista gnidning…
En morgon var jag på upptäckts- och fotofärd. Jag promenerade längs vägen i akt och mening att fotografera en vältuktad rad med skånska pilar, då jag såg en glada sittande…
…sovande på en av stubbarna. Du ser att blinkhinnan, är för ögat… fågeln hade ingen aning jag kom smygande och jag lade märke till fågeln i sista ögonblicket, varför jag inte fick ställt in kameran…
…utan jag bara tryckte av en sekvens…
Gladan var säkerligen lika överraskad, som jag varande fridstöraren .
Kaptenen med sin Alula
En modell som är användbar och enkel att flyga. Ska jag gnälla, så tycker jag, den är för dyr…
I skyn en Alula och på havet kryper en minibogserare med en
pråm för muddermassor från hamnen i Kåseberga.
Alula
Alulapilot
I bakgrunden hackar Ales Stenar sönder horisonten i soldiset. Ales Stenar…jo, man bråkar ständigt om ursprunget i en sorts akademiskhambo för fornhistoriker…
Rovfåglar flyger inte alltid högt utan skummar havsytan efter…
En modern modell på finalen med fälld klaff.
Tripp – Trapp – Trull, jo jag tänker ju på ansiktsuttrycken.
Inte blev det varmgång i lagren i vindmätaren första dagen…
Där !
Nä, där ligger det !
Klart man är glad, om man har lyckan, att vara ordförande för ÅMFK !
I dag lördag var det förutspått N-NO 5-7 m/sek.
Denna vinds styrka och riktning är idealisk, då den
genererar starkt lyft.
Så det blev att lasta bilen med modell och tillbehör
medtagande varma kläder, för att jag skulle uthärda
kylan och vinden.
Vid framkomsten och efter promenaden upp på Platån
visade det sig, att verklighetens väder var NNO vind
7-10 m/sek med starkare byar.
Men nu är det ju så, att har jag kuskat ner, så ska jag
flyga whatsoever …
När jag stod beredd att starta ut över kanten klockan
0930, fick jag de första snöflingorna i ansikten.
Det vara det som fattades.
Minus 3 grader, 10 m/sek vind, molnigt och snöfall. Nu var det riktigt hangväder…
Jag måste medge, jag övervägde mitt beslut att starta
i 2 sekunder. Men ut for modellen, vilken var min Spirit, för att
omedelbart hamna i en synnerligen ettrig kantrotor.
Rotorn kastade runt modellen som ett löv i en höststorm
och det var svårt att kontrollera flygplanet. Det var omöjligt att accelerera modellen, så jag skulle
kunna komma ut i, vad som borde vara, laminärt lyft.
Alltså avbröt jag och helikopterlandade på gräskanten.
Modellen oskadd och jag flyttade min startplats en bit.
Ånyo ett startförsök där jag lade i all min stuveriarbetarkraft
bakom utkastet. Tur man har lite power i armarna,
annars hade aldrig jag klarat att komma ut i lyftet.
Tack vare överskottsfart kunde jag tvinga modellen genom
turbulensen, fast det var på ett vippen, det inte gick.
Utkommen från kanten var det ett massivt lyft.
Min Spirit flög upp 100 m på 0-tid.
Men även på den höjden var modellen påverkad av
turbulensen.
Detta var inte från en kantrotor, utan det var turbulens
från klipporna nedanför den allmänna kanten.
Då tryckvinden ligger snett i förhållande till hangkanten, kommer lägre liggande klippformationerna och ryggarna på dessa att skapa virvlar på ungefär samma sätt som spetsvirvlarna på en vinge eller bäryta. Dessa vortexar följer sedan vinden upp över hangkanten, vilket orsakar otrevlig turbulens, som stör lyftet. Detta är typiskt för Platån på Hovs Hallar, då vinden
är dragen på NO eller NV. Det är värt att hålla i minnet,
speciellt om du flyger skärm.
Jag träffade en skärmflygare och han beslöt, efter att
han sett min modell virvla runt vid start, att i alla fall
avvakta för att se vinden kanske vrida upp mot N och
minska.
I en timma och 10 minuter med Spiriten i luften
stod jag ut med vädret.
Sen var jag genomblåst…dock icke urblåst…
Så jag landade i höjd med betongfortet mot NO, vilket
var enkelt…,om man är rutinerad.
Modellen var tillbaka på Terra Firma hel och utan skador.
Därefter hemfärd med till en början full värme i bilen,
så jag skulle tina upp och kunna fundera över dagens
upplevelser.
Enligt yr.no kan vi förvänta minusgrader under den
närmaste 6 dagarna i alla fall och då finns det chans
till soliga dagar på HH med lite mindre vind.
Dessutom kommer sjöarna öster om Halmstad att bli isbelagda, vilket ger en förutsättning att flyga på absolut jämna banor och över ytor, som är helt lika i höjd överallt.
Jag hänger naturligtvis på låset för att komma ut och få
mig lite isflyg och få åka lite skridskor !
Här kommer några bilder från min flygverklighet,
som illustrerar min dag på Hovs Hallar. En dag då kanske de flesta andra höll sig hemma i värmen…
Alla bilderna (Copyright hangflygning.se) tagna med
min lilla Mobiuskamera, som satt som vanligt monterad
på mina solglasögon, dokumenterande all min verksamhet
med 4 bilder/sekunden.
Häng med på en kylslagen flygtur !
Nu för tiden har jag inte lika mycket prylar med som förut. En plastpåse räcker. Därför allt är enklare nu än vad det var 1973…
På väg till startplatsen på Platåns högsta punkt.
Ser du snöbyn, som närmar sig från havet ?
Släppet
Kolla skevroderna i turbulensen.
Mycket mer galopp än flyg…
Jag kom helt enkelt inte igenom kantrotorn.
Utan jag fick landa på kanten.
Start nummer 2.
Kanske det funkar nu ?
Fast nu börjar galopperandet…
Tro mig, då jag säger jag kämpade mot elementen…
Kolla mitt höjdroder, så får du ett begrepp hur mycket utslag som krävdes i turbulensen för att kontroller modellen.
Nu kanske…
Nä, det gick inte. Ser du skevrodernas utslag ?
Lite stabilisering…
det går upp och…
…ner.
Ja, du ser på de följande bilderna hur allt gick…
…det kan bli en hård landning nu…
…men det gick bra. Modellen tog mark med en vingspetsen först, som bromsade hastigheten…
…här syns fördelarna med att använda nylonskruvar till vingfastsättningen. Vid en hård landning som nu ryker skruven av, i stället för att modellen trasas sönder. Nu hade jag bara att byta skruven. Du ser att höger skruv är av.
3. startförsöket då jag kastade för allt jag var värd.
Som vanlig turbulent…
Du kan se min klaff är aktiverad av misstag på höger vinge. Den åkte ut då jag efter utkastet skulle ner med handen till spakarna på sändaren och jag slog till brytaren för klaff.
Nu börjar den vådliga bergochdalbanan igen
Låt mig säga, jag har 44 års erfarenhet av hangflygning. Utan den erfarenheten hade jag aldrig klarat det i dag !
Du ser själv.
…men till slut ute i någotsånär laminär vind.
Sen var det bara att njuta i det behagliga vädret…
Ett mycket bra och unikt boende med kvaliteter inbyggda i 50-60-talsväggarna, vilket skapar en trivsam miljö.
Alla flygintresserade är varmt välkomna med eller utan modeller.
Det finns ett flertal platser att flyga hang på och vi bestämmer varje dag, var vi ska flyga. Kåseberga, Hammar, Kivik/Ravlunda eller på annan plats.
Behöver någon hjälp, att få sin modell intrimmad eller provflugen, ordnar vi det också.
Kan vi inte flyga, hittar vi på andra aktiviteter, som har med flyg att göra.
Googla i sökrutan upp till vänster på min blogg: Hangflyg Ystad, så kommer det upp poster från de gångna årens läger.
Vi blir troligtvis riktigt många deltagare med hänsyn
till förfrågningar !
Det finns fortfarande rum att boka hos Henry.
Information kan du få av mig, om intresse finns.
Skicka ett mejl eller slå en signal: 0706277120
Häng med så klart !
Tyvärr fick vi inget tillstånd att flyga inom
restriktionsområdet. Jag var i kontakt med en representant för
Polismyndigheten, vilken handhar luftfartens
övervakning, som var mycket hjälpsam. Men han, Jonas A, kunde inte hjälpa oss.
Tack för du försökte Jonas !
Boende i Österlens Gästhärbärge Glemmingebro
Sinushanget . Parkering vid jordgubbsodlingen. Ingen uppkörning med bilar.
Ales Stenar och vårt hushang vid Löderup.
Där vi bor. Österlens Gästhärbärge. Link i brödtexten.
Kalle Thorsell svingar.
Rolf Maier och Robert Hollsten.
Löderup, vårt hushang.
Ravlunda vid ostlig vind.
Packat
REB fäster vindindikator för friska vindar.
Mellanflyg på Hovs Hallar under färden söderut.
ÅMFK på Hovs Hallar.
Du ser frisk vind var det inte brist på. Men självklart flög vi.Den gamle…
Det är här SMOS Skalatävling, Riksmästerskapet
brukar avhållas. Just dessa bilderna visar, att vädret var härligt med gott om sol och termik.
Annars har vi de sista åren haft regn…som genom
ett mirakel gjort uppehåll, så vi kunnat genomföra
tävlingen In Good Spirit.
Som sagt, några snapshots från en av våra tävlingar, som kanske kan ge oss lite tillförsikt för den goda friflygframtiden, som närmar sig.
Har du sett, att dagarna redan nu, den 24 Januari,
har blivit längre ?
Som vi sjöng 1965: ”…den ljusnande framtid är vår…”
Framtiden tillhör oss friflygande ungdomar…eller hur ?
Häng med oss,vilka ser framtiden som möjligheter !
Lacy climbing
Aim for the sky !
Aero- eller akrobatik av Sten Persson ?
Pär Nilsson Helsingborg
Christer från Lund
Håll trycket uppe…
Stens fantastiska flygmaskin. Tänk en radio i den…
Motor som går på luft…
Kommentarer var onödiga.
När jag ser Anders sitta kontemplerande på marken i sin stråhatt, kommer jag att tänka på Gösta Ekman i ”Äppelkriget” då han blev förtrollad av Monica Zetterlund och hans likadana stråhatt antog gargantuanska proportioner…minns du ?
Inte mycket brukar hindra mig att flyga, men ibland är naturens element emot mig, så det kan vara omöjligt, även om jag försökte…
Åker jag för att få lite luft under vingarna, eller rättare sagt lite luft runt vingarna, så kan
det hända naturen bromsar.
Som då jag vill flyga hang på Hovs Hallar, då
dimman vältrar in med samma frenesi, som när
ivriga kunder stormar en affär vid en realisation
efter nyår.
Dimman var ostoppbar häromdagen och omöjliggjorde
nästan all flygning på en av mina favoritflygplatser.
Kan jag inte flyga, är dagen inte förspilld för det. Det finns annat jag kan göra, som exempelvis
ströva runt och ta lite bilder.
Jag är väldigt fångad av, låt mig kalla det, spontan
fotografering
Dimman skapar en speciell känsla för bilder i naturen. Det blir lite mjukare och en aning mera oförutsägbart.
Ingressbilden, tycker jag, beskriver Hovs Hallars
egenskaper ganska bra.
Så i brist på flyg blev det ögonblick.
Inget konstigt. Förresten, varför ska bilder vara krångliga ?
Räcker det inte att visa verkligheten …
Alla bilderna, förutom blåmesen, är tagna med min GoPro.
Den starkt revirhävdande blåmesen. En stålman i fågelvärlden.
Min pilotplats Segeltorp.Du ser sikten…
Skulle jag göra mig märkvärdig nu, skulle jag tala
om all symbolik, som du kan finna i bilden..
Men det får du fantisera själv om.
Jo, jag monterade och flög irrade runt med modellen i dimman. Men det var inget nöje, så det blev en kort flygsejour.
Synd, för det var perfekt vind rakt på kanten.
Ett flyttblock i gnejs/granit som inlandsisen strösslat på Hovs Hallar.
Du ser, det finns ingen sprickbildning i blocket. Alltså kan det inte vara en sten, som hör till bergarten på Hovs Hallar, vilket är en Horst.
Detta är en del av bergarten Hovs Hallar är uppbyggd av. Eftersom det är en Horst, finns fullt med sprickor, som bildades,
då det flytande berget veckades upp och kyldes ner hastigt.
Ser ut som ansiktshuden på en person, som har rökt i 30 år…
Den usla vägen upp till Platån. Det borde gått att förbättra den,
för de som inte är så rörliga…
Hovs Hallars Platå erövras i rask takt obevekligt av vresros- och vildnyponbuskar.
75 m sikt, ständigt föränderligt.
En knarrig förhistorisk insekt kravlar mödosamt över stengärdsgården.
Hovs Hallars kant
Under hemfärden vid Kattvik rann dimman nerför Hallandsåsens norra sluttning.
