Kategorier
Segelflyg

LITE AVIGT…

 

 

 

 

 

 

 

…men inga AVA-rter i alla fall.

 

 

 

SONY DSC

 

 

Då  jag ger mig ut med min Ava känns det aldrig avigt, tvärtom så ser jag
fram emot varje flygning med min välflygande Wladimirmodell..

I dag torsdag bjöd vädret på termik och 24 grader. Molnbasen ca 3500 ft
och 4/8 Cu. Vinden svag väst med dragning på VNV.

Dessa förutsättningar pekade ut Tjärby som en lämplig plats att flyga på.

Dels för att hanget bär vid denna vindriktningen och dels för att termiken
är bättre här än närmast kusten av lätt förstådda skäl.

Sjöbrisen tar längre tid på sig att komma in till hanget, varför man får en
viss respit
, innan det är kört.

Kommer sjöbrisen, kan det ändå finnas nybildningar av Cumulusmoln,
då sjöbrisen som är kall luft rinner under den normala luften som finns.

Ovanför sjöbrisen finns luft, som beter sig som om den vore i kontakt
med
marken och som då den släpper och stiger, kondenseras fuktigheten i den
och det bildas
vackert vädersmoln.

Men för att kunna fånga termiken måste man upp ca 250 m.
Det vet jag erfarenhets
mässigt,  att den höjden måste man ha
för att få anslutning.

Men då jag startade,  fick jag en stark blåsa på redan 40 m höjd,
som jag hängde med till 450 m.

Jag landade, då Pär kom, för jag ville plåta, då han startade
sin OT-modell.

Efter Pärs start skulle jag själv flyga igen efter att ha hängt
på en kamera, men
det visade sig, att termiken var borta…

Märkligt, men det funkar här med ganska bestämda intervall.
Termiken småpuffar
inte, utan den släpper i stora sjok med
tidsmellanrum. Jag startade just då det var
dött, så det blev
att kana fram och tillbaka på hanget i stället för att flyga termik.

Dock släppte ett stort sjok och vi åkte båda upp. Jag brukar säga,
att når du 250 m,
då är det lugnt. Då har man så mycket marginal,
som behövs för att kunna hålla sig uppe
säkert.

Jag flög i alla fall i 3 timmar i dag och om inte annat,
testade jag min fasilsafefunktion ordentligt.

På 75 m höjd i lovart stängde jag sändaren, för jag ville kolla,
hur modellen reagerade.

Det första som hände var full broms, sen full höjd och
lite sidoroder.

Naturligtvis stängdes motorn av.

Efter 2 varv i luften hade Avan stabiliserat sig i en sjunkande sväng.
Svängen var flat
och sjunkhastigheten stor.

Eftersom Avan var på väg ner just vid kanten av en sädesåker,
lät jag den landa själv.

Det gick utmärkt. Modellen tog mark och landningen blev perfekt
för att vara en FailSafe landning.

Inga skador. Efter landningen slog jag på sändaren igen och
mottagaren band omedelbart, efter 2 sekunder, till
sändaren och allt var ok.

Det kändes skönt att veta,  min inställning för FailSafe var ok.

Kl 1500 landade jag och var nöjd med dagens flygande.

Så här såg det ut där jag flög, om ni skulle glömt det….

SONY DSC

Denna björk bjuder på magnetism för vissa modeller….

fast den börjar se liten vesen ut…

 

SONY DSC

Det var verkligen fint termikväder…

 

SONY DSC

…med nybildningar hela tiden.

 

SONY DSC

Monsterbocken på Tjärby har fått ett om inte blått så i all fall ett gult öga…

 

SONY DSC

kustbygd

 

SONY DSC

En varelse med skarpskuren näsprofil…

 

 

 

SONY DSC

…han hade behövt lite mer markerad nos…

 

 

 

SONY DSC

När man ser grenverket på vintern, kan man inte tro det producerar så mycket löv…

 

SONY DSC

Någon sträcker huvudet mot skyn…

 

 

 

SONY DSC

Att ett träd kan behålla livskraften med en sådan ankommen rot…

 

SONY DSC

…jag menar, hur kan den klara det ?

 

SONY DSC

Man kan förstå, att skeppsbyggarna för 300 år sedan hade eken som sitt favoritträd.
Byggarna kunde ju med eken få ut just de former, som behövdes på spant och annat.

Den stora ekskogen på Visingsö planterades av bland annat Per Brahe och av staten på
1830-talet för att säkra vår flottas behov av virke till fartyg.

Numera byggs ju örlogsfartyg icke av ek, men skogen har levererat ek till “Göteborg”,
Wasamuseét och andra byggen.

 

SONY DSC

Denna monolit eller ensamma sten restes under bronsåldern eller
tidig järnålder.

Dessa perioder omfattar tiden 1200 F.Kr-1000 E. Kr. alltså ca 1000-3000 år sen.

Jag har skrivit om det tidigare, men hur tror ni det lät,
när människorna som gjorde jobbet 
diskuterade under resningen
av dessa stenar ?

Undrar om det fanns diskussion överhuvudtaget…
Eller om en bestämde, att så ska det vara !

Jag tror inte, man diskuterade sättet att resa. Man hade
tusentals års erfarenhet
hur att göra det att luta sig emot.

Likaså undrar jag, hur mycket man behandlade stenens yta,
så den blev hyfsat jämn…

Tror ni denna är behandlad på nåt sätt ?

Tänk om man kunde spelat in, vad som sades då
för 2000 år sen i samband med arbetet….för man
måste ju ha pratat.

Jag skulle ge  en peng för att få veta, hur det lät…

SONY DSC

Ingen monolit här inte, utan här kommer en gosse med ungdom i sinnet.
Ingen stugsittare i alla fall

 

SONY DSC

Färdig för start…

 

SONY DSC

Kom igen Pär…

 

SONY DSC

Sådärja…

 

SONY DSC

Nu gäller det bara att gneta upp sig.

 

SONY DSC

För annars finns risken, man hamnar i träd eller buskar…

 

SONY DSC

…men erfarenheten segrar.

 

SONY DSC

Och Sm 2-an från 1951 svävar på…

 

SONY DSC

 

 

SONY DSC

 

 

 

 

 

SONY DSC

 Det är en estetisk upplevelse att se solen
lysa igenom en sprygelvinge klädd med siden.

 

SONY DSC

 

 

SONY DSC

…av tidens tand oberörd…

 

SONY DSC

Den gamble ska landa sin Ava…

 

SONY DSC

…vilket här är en piece of cake…

 

SONY DSC

För här är fritt från hinder och god plats.

 

SONY DSC

Så det är ju bara att hämta hem…

 

SONY DSC

 

 

 

SONY DSC

..och förbereda hemtransport…

 

SONY DSC

…nöjd efter dagens 3 timmar i termik.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kategorier
Old Timer flyg

RM I FRIFLYGSKALA DEL 4/4

 

 

 

 

 

 

Bilderna som blev “över,” som jag inte ville slänga…

 

 

 

SONY DSC

Jag tog ju många bilder vid träffen och har redovisat de med störst relevans,
men ändå var det mycket bilder kvar i lådan.

Därför valde jag ut en bunt, som för de inblandade och intresserade
har ett visst intresse.

Se bilderna som en mix av diverse motiv, allt tillhörande RM i Friflyg-Skala
i Skånes Fagerhult 2014.

Bilderna är inte speciellt editerade, men jag har tagit med varje bild av någon
speciell anledning.

Bilderna och texten vill jag ska vara så, att de eventuellt kan väcka intresset för
denna del av modellflyghobbyn
bland de som aldrig upplevt friflyg tidigare och
speciellt då friflyg med modeller konstruerade för 50-75 år sen.

Det är inte skrivit för experten, ty han hämtar informationen någon annanstans.

Jag vill bara försöka skapa en positiv känsla hos betraktaren/besökaren på min
lilla blogg,
vilket kanske kan inspirera till ett mer aktivt deltagande i friflygeriets
byggande och aktiva flygande.

Eftersom jag skriver från okunnighetens horisont, vad gäller OTfriflyg,
tar jag med dilettantens plikt med glädje
emot rättelser och information
från mina läsare.

För jag vet, mängden av kunskap ute i den puttrande cybergrytan är ett öppet intervall !

Om betraktaren skulle vilja bli medlem i SMOS, Sveriges Modellflygares
Old Timer Sällskap, så gå till vår hemsida, där det finns all info, du kan
behöva, för att få veta hur det går till.

Länk:

http://www.smos.info/

Ja, här kommer de sista bilderna.

Förresten om någon vill ha en speciell bild i fullt format så maila mig.

Jag kommenterar bilderna,  om jag har något vettigt eller ovettigt
att tillägga…

Som allmän information vill jag tala om, att alla markbilder är tagna med
normalobjektiv
  med min Sonykamera.

 

 

SONY DSC
Tävlingsledaren beslutar: Här !

 

 

 

 

 

 

SONY DSC
En mycket skicklig och hängiven modellflygerska, Andrea Hartstein.

 

SONY DSC

 

 

SONY DSC
Johan Wallin skymd av Andreas modell.

 

DCIM100GOPRO
…å här står en man, som helst skulle vilja flyga alltid.

SONY DSC
Westland Widgeon

 

SONY DSC
Koncentration inför en tävlingsstart.

 

 

 

SONY DSC
Thomas provar Christers nybyggda fina  Zlin 24 Krajánek

 

 

SONY DSC
Anders Sellmans nya Rieseler Stahlwerk verkade färgmässigt anpassad
till växtligheten på Fedingefältet…

 

 

SONY DSC
En ganska enkel och välflygande modell redan efter 2 starter.

 

 

SONY DSC

 

 

SONY DSC
Lars-Eriks provstart med “Silvermåsen”

 

 

SONY DSC
Tycho håller Christers Zlin 24 i ett stadigt grepp.

När jag hör namnet Tyko, som väl inte är ett så vanligt namn idag,
tänker jag ofelbart på det, som de flesta kan
dialogen utantill på:

“Karl-Bertil Jonssons Julafton”  i tv .

Alla minns Karl-Bertils vördade fader, som heter  just Tyko.

 

SONY DSC
“Up she goes”….

 

 

SONY DSCTursamt att Zlinen inte kom in i balmaskinen,

för då hade den slutat som ett kosttillskott i ensilaget…

 

SONY DSC
Johan startar sin Westland Widgeon.

 

 

SONY DSC

Här gäller det att hoppa åt rätt håll !

 

SONY DSC
Gissa vem…

 

SONY DSC
…som har modeller som flyger bra…

 

SONY DSC
…nästan alltid…

 

SONY DSC
Andrea

 

SONY DSC

Final och utflytning för Zlinen

SONY DSC

Jo det klarade markeringen.

 

 

SONY DSC
Som sagt, i allt väsentligt två lika flygplan, fast det skiljer nästan 100 år på tillverkningen.

 

 

SONY DSC
Här flyger Stens Sukhoi-11 med dubbel ljudhastighet.

 

 

SONY DSC
Anders kollar Thomas Thulinjagare

 

 

SONY DSCJohans dotter som lyste upp vår dag på fältet.

 

 

SONY DSC
Jag undrar hur mycket Anders Me-109 väger ?

 

 

SONY DSC
Denna aerodyn konstruerades för 97 år sen.

 

 

  SONY DSC
Thomas fick sin nya kärra ordentligt trimflugen . Den flög bra.

 

 

SONY DSC
Sikta mot stjärnorna Sten….eller befinner du dig på en karriärstege ?

Avdelning cirkusakrobatik…eller ska vi kalla det cirkusaerobatik…?

 

 

SONY DSC
Bagaget i en friflygares bil.

 

 

SONY DSC
Gunnar Stedts trilskande motor på hans Consolidated PT3

 

SONY DSC
Kolv och foder var utslitna…

SONY DSC
Anders Sellman i elegant huvudbonad.

SONY DSC
Dags för tävlingsstart.

 

SONY DSC
Anders Lacey i aktion.

 

 

SONY DSC
Har ni lagt märke till ställets vinkel ?

 

 

SONY DSC
Som sagt, märkligt att planet flyger så bra, som det gör,
med hänsyn tagen det första synintrycket jag fick…

Jag fick lite info av Andrea Hartstein och satte mig ner och kollade Re-talet.

Re-talet är inte så lågt,  som jag först antog. Länk:

http://airfoiltools.com/calculator/reynoldsnumber

Vidare googlade jag upp planets kända egenskaper och konstruktionen
är lyckad  så tillvida att aerodynamiken
och mekaniken fungerar väl,
vilket gör det till en lämplig friflygmodell.

För modellerna jag sett, de flyger i mina ögon fantastiskt bra !

 

 

SONY DSC

Hawker Hurricane, den typ av jaktplan som sköt ner fler tyska flygplan än Mitchells Spitfire…

 

SONY DSC
Christers scratchbyggda mycket välflygande och fina modell,
som jag just via E-mail fick reda på av Christer,
att den heter Lancer 49 och är byggd efter en ritning
köpt från Bob Holman i USA.

 

 

SONY DSC
Detta är i mina ögon just en sådan modell,
som ser bra ut och som då också flyger bra.

 

 

SONY DSC
Fina proportioner på flygplanet.

 

 

SONY DSC
Reachin´for  the sky…

 

SONY DSC
Supermarine Sparrow med trött motor för Gunnar Stedt.

 

 

SONY DSC
Vem är gladast ? Piloten eller byggaren ?

 

SONY DSC
Ja, då gäller det att pusta upp sig Sten…

 

SONY DSC
…så man får upp trycket…

 

 

SONY DSC

…inför starten.

 

SONY DSC
Christer Jönssons utsökta Zlin 24.

 

SONY DSC
Med skevroder och några små justeringar….sen så !

 

SONY DSC

Thomas tävlingsledaren har lastat för flygning…

SONY DSC
Tempo byggd och flugen av Per Nilsson.

SONY DSC

Flöt fint redan vid andra starten.

SONY DSC

Här efter urkopplingen.

SONY DSC
Ganska nära skogen…

SONY DSC
Modellen värd ett bättre öde än att sitta i en björktopp.

SONY DSC
Första linstarten. Kurvade för brant och spiralade.

SONY DSC

Men landningen gick utan skador.

SONY DSC

Senaste linstarten…

 

 

SONY DSC
Denna björk utövar magnetism på en modell….just samma trädmagnetism
som hemma vid
vårt hang vid Tjärby, där vi har en tall som gör samma sak.

Fråga både mig och Pär …

 

 

SONY DSC
Nesting peacefully….

 

 

SONY DSC
Min trogna Ava som jag tog en del av flygfotona med.

 

 

SONY DSC
Thulinjagaren.

 

 

SONY DSC
Thomas har mycket erfarenhet av just Thulinjagare.

 

 

Ja kära besökare på min blogg…..nu orkar jag inte mer
från RM i OT-Skalaflyg i Skånes Fagerult 2014.

 

mats

Kategorier
Old Timer flyg

RM I FRIFLYGSKALA DEL 3/4

 

 

 

 

 

 

Detta är tredje delen av min redovisning av  RM

 

för friflygande skalamodeller

 

på Fedingefältet vid Skånes Fagerhult 2014.

 

 

 

 

 

 

SONY DSC

I denna delen beskriver jag de intressantaste och bäst flygande modellerna.

Många av skalamodellerna är små och mycket lätta, vilket tillsammans gör,
att det är delikata maskiner att flyga.
De kräver vanligtvis mycket trimflygningar, för att piloten ska kunna få ut,
det som modellen bör prestera.
Minsta avvikelser från grundtrimmen gör att modellen tappar sin önskade flygkaraktär.

Man kan lite jämföra det med aerodynamiken på en Formula 1 bil av idag.
Minsta förändring ger stort resultat. Allt måste stämma, för man ska kunna
utnyttja modellens/bilens kapacitet.

Vädret blev, som jag tidigare sagt, bättre och bättre.
Mindre turbulens, svalare
och därmed mer förutsägbart.
Termiken lugnade ner sig, så piloterna fick skärpa sin perceptionsförmåga
för att kunna bedöma rätt startsekund.
Denna bedömning, plus den
egna intuitionen, fick resultera i startmomentet.

Ånyo fick vi se Andrea flyga sin Lacey M-10 på ett suveränt sätt.
Planet är på något sätt en paradox inom aerodynamik och flygmekanik.
Men flyger fint, det gör det.

Johan Wallin från Stockholm hade oxå mycket välflygande maskiner.
Dock icke så vältrimmade, som de  Andrea har.

Eftermiddagen gick snabbt, endast kort avbruten av en fullskalakärras
landning. Det var ett modernt plan och man ser hur utvecklingen,
har förändrat privatplanen. Slankare, snyggare och framför allt är de
nu för tiden mycket tystare.
Men det är dyrt att flyga.
Så det är alltså ännu en orsak för
fullskalapiloter att växla upp till modellflyget !

Vid 1800-tiden började den statiska skalabedömningen, utförd av
Tycho och Anders. Hur utfallet blev vet jag inte, men det kommer
resultat på SMOS
hemsida snabbt. Länk till SMOS: http://www.smos.info/

Per, som blev av med sin Tempo, körde hem tidigare, vilket var synd,
för jag tänkte, vi skulle lånat den stegen, som Sten använde för att
rädda sin kärra med, så vi kunde plocka ner Tempo från björken.
Stegen var säkert 10 meter, eftersom den var en dubbel aluminiumdito.
Ja, det löser väl sig för Per under veckan.Jag personligen hade haft svårt
att somna på kvällarna, om jag haft ett splitt nytt plan sittande i en björk…
Behöver du assistans Per så ring mig, jag hjälper dig !

1930 var jag hemma efter en rolig och intressant dag på fältet.
Du som aldrig besökt en OldTimer friflygtävling, gör det !
Du kommer aldrig att ångra dig. Tävlingskalendern finns på
hemsidan och länken finns ju ovan.

Det kommer en post till med lite “Övriga Bilder”, som jag
tycker är synd att slänga.
Så häng med, de kommer snart!

Men nu till denna postens bilder:

SONY DSC

Piloten är Gunnar Stedt, Modellen är en Consolidated PT-3.
Länk: http://en.wikipedia.org/wiki/Consolidated_PT-3

SONY DSC

Pär Lundqvists modell, som jag aldrig lär mig namnet på mer
än “SM-Tvåan”…?
men den är konstruerad 1951 i alla fall…

SONY DSC

I dag ville modellen nästan inte ner vid finalen…

SONY DSC

Thomas Johansson, som var tävlingsledare,
trimflyger sin Thulinjagare, som är nybyggd.

SONY DSC

Start. Stjärten lyft och elmotorn snurrar på.

SONY DSC

Upp kommer man alltid…och ner oxå.

SONY DSC

Det tar tid att lära sig förstå, hur en nybyggd modell
reagerar i olika situationer och flyglägen.

SONY DSC

Nu läget under kontroll och utflygning.

SONY DSC

Koncentration i Thomas ansikte.

SONY DSC

Thulinjagaren, man får väl slå fast, det är en typisk Enoch Thulinkonstruktion…?

SONY DSC

Ser det bra ut, brukar det flyga bra oxå !

SONY DSC

Thulinjagaren, eller Thulin Typ K flög första gången 1917.

Byggdes i AB Enoch Thulins Aeroplanfabrik.
Motor 90 hk och toppfart 155 km/timman.

SONY DSC

Ännu en start för Thomas Thulinjagare.

Balanserar på huvudställ tills den kan lätta precis som i verkligheten.

SONY DSC

Ska man gnälla, kan det ju tyckas, modellen är övermotoriserad.
Hade man startat fullskalaplanet med denna stigvinkel, hade jag stigit av…

SONY DSC

Se på modellen….flygplan var vackra vid denna tidsperiod,
även om de var krigets redskap.

SONY DSC

Thomas, Tycho och Thulinjagaren.

(kallas allitteration)

SONY DSC

Jag kan inte säga, om Thomas flyger den med radio nu,
eller om den landar så att säga friflygande…

SONY DSC

…men ner kom den. Att vingspetsen gick i marken var inget
ovanligt för fullskalakärran. Stället är smalt och inga bromsar…..

SONY DSC

Det skiljer i stort sett 100 år konstruktionsmässigt.

Men huvudkomponenterna har hållit sig. Motor och prop i nosen,
vingar, stabbe fena. Styrs med skev, höjd sida och throttle (kupé/kontakt)

SONY DSC

Andrea har just gett sin modell fria tyglar och  släpper loss sin psykiska energi.

SONY DSC

Lacey..ett makalöst plan rätt hanterat.

SONY DSC

2 minuters flygtid inget ovanligt.

SONY DSC

SONY DSC

Friflygarens obligatorium….gå och hämta och hålla koll på sin modell.

SONY DSC

Sten hade skaffat en ny motor. En miljöpartists dröm för motorn går på luft….
Man fyller ett kärl från en liten kompressor. Den utströmmande luften driver en liten
kolvmotor, som vrider propellern. Ska bli roligt att se aggregatet i luften Sten.
Luftassistent är Lars-Erik.

SONY DSC

Här ser ni delarna, motorn och den relativt stora tanken
som man får bygga in , alternativt använda som
del av kroppen.

SONY DSC

Nä vad är detta på en OT-tävling…..?
Nåväl, vi är inte några puritanska talibaner här,
även moderniteter tar sig fram i luften utan att
riskera  uppsträckning från någon ordningsman.

SONY DSC

Ni ser själva, att de som hade bilarna här, var inte drabbade av stress eller måsten.

SONY DSC

Andrea Hartstein och Johan Wallin trimflyger.

SONY DSC

Stens nya SU-11 avsedd för Jetexdrift eller motsvarande.

SONY DSC

Jag kom inte ihåg vad modellen vägde….kanske 30 gram ?

SONY DSC

Så här funkar det, säger Sten till Lars-Erik och Anders.

SONY DSC
Om den flyger ? Självklart ! Förresten varför inte ?

SONY DSC

Garanterat ingen V-form.

SONY DSC

Länk till Su-11:

http://en.wikipedia.org/wiki/Sukhoi_Su-11

SONY DSC

Johans Moth Minor

Tack för att du rättade mig Andrea. Jag slog antagligen in fel regbokstäver
då jag googlade
på beteckningen och vips blev det fel…jag borde sett det, men brådis….

Hela storyn om G-AFRD

G-AFRD

SONY DSC

Första flygningen 22 juni 1937.

Uppdatering 18 December 2014

 

 

                                  Jag fick ett mejl från Colin enligt nedan med information om “Originalet”:

MOTH MINOR G-AFRD

Hi – just confirming that Moth Minor G-AFRD is going to be restored
to flying condition in the medium term future.

It is in storage in Tauranga New Zealand.

It was owned by the late John Galpin, and is presently owned
by his son who is an aircraft mechanic.

SONY DSC

Ja ni ser själva.. små modeller är inte stora…

SONY DSC

Westland Widgeon

SONY DSC

Anders Sellman med en…Me-109. Reggad i Schweiz.

SONY DSC

Kolla vindstruten Anders….

SONY DSC

Jetzt  geht´s  los !

SONY DSC

Piloten kanske glömde propelleromställningen …
liten stigning, max varv vid starten….

SONY DSC

Johan med sin SE-FYR som är ett känt plan i flygarkretsar.

SONY DSC

Här kan ni läsa om det:

http://forum3.sff.n.se/viewtopic.php?f=7&t=4239

SONY DSC

Jämför denna modellen med en 4-meters kärra med två 100 cc motorer…
..de flyger båda under samma aerodynamiska och flygmekaniska lagar, men…

SONY DSC

…fördelen med detta något lättare alternativet är ju,
att kostnaden för tändstift och bränsle är överkomlig…

SONY DSC

SONY DSC

Sista motoralternativet i flygplanet var en Walter Gemma
9 cylindrig radialmotor på 165 hk och med en cylindervolym på 9.34 liter.

SONY DSC

Men motorn här ha inte 9 cylindrar utan några strängar gummiband…

SONY DSC

SONY DSC

Ett plan som byggdes vid

                                 Aktiebolaget Svenska Järnvägsverkstädernas Aeroplanavdelning

Ganska långt namn eller …

SONY DSC

Järnväg eller inte, flög gjorde planet,
fast inte så många år innan det havererade.

SONY DSC

Man ritade snygga plan 1930.

SONY DSC

…och modellerna av dessa plan flyger fortfarande
och de flyger så vitt jag kunde se bra.

SONY DSC

Nu blir det Mach2 uppvisning med Sten, SU-11, en pinne och ett gummiband…

SONY DSC

Sten hade aldrig förut flugit modellen och han ville därför prova
med hjälp av katapultstart.

SONY DSC

Flygplanet var kraftigt attraherat av moder jord.

SONY DSC

Vid en av starterna lossade radardomen i nosen och med den också blybiten
som satt där för
tyngdpunktens skull, men Sten…

SONY DSC

…Sten provade utan delen som for bort…..planet flög nästan bra……..

SONY DSC

Efter att ha böjt upp höjdroderna lite, flög det till allmän överraskning förvånansvärt bra.
Roligt att det lyckades med en oförutsedd radikal operation.

SONY DSC

Fullskalakärran gjorde en snygg landning.

Flygplanet, SE-MDO är en Sport Star och läs om den här:

http://www.evektoraircraft.com/en/aircraft/sportstar-max/technical-data

SONY DSC

Nu ska vi se, säger Anders betraktande sin nya modell.
Modellen är en tysk Rieseler Stahlwerk. I Arlandasamlingarna
finns ett original bevarat.

SONY DSC

SONY DSC

Eftersom ett stålverk byggt originalet, borde det ju borga för viss styrka…

SONY DSC

Här kan ni läsa om, han som konstruerade maskinen:
http://de.wikipedia.org/wiki/Walter_Rieseler

SONY DSC

Modellen har en justerbar anfallsvinkel med hjälp av en
skruv i främre delan av vingen.
Ungefär som stabbtrimmen på en Pa-18.

SONY DSC

Det kan inte hjälpas, men då jag ser en sådan fena/sidoroder,
då får jag De Havillandvibbar…fast det kan man glömma,
för planet byggdes i Breslau i det dåvarande Tyskland.

SONY DSC

Andreas Lacey erövrar skyarna…

SONY DSC

..som vanligt höll jag på att skriva…

SONY DSC

Johan med sin Miles.

SONY DSC

Som svängde vänster efter start…

SONY DSC

…och som fick Anders att inta skyddsställning…

SONY DSC

Pär och Lars-Erik konstaterar en landning.

SONY DSC

Men Johan kör igen…

SONY DSC

..starten ser fin och samlad ut…

SONY DSC

…modellen äv vacker. Rött och silver går fint ihop.

SONY DSC

..men planet avvek och skrämde en av damerna,
så hon tog ett halvt valssteg…

SONY DSC

Alla ser vad Andrea gör….vevar upp en gummimotor.

SONY DSC

Magic or sticky fingers ??

SONY DSC

Andrea flyger sin Westland Widgeon III tror jag det är.

SONY DSC

Modellen flög utmärkt. Ledsen för mörk bild.

SONY DSC

Lars-Erik Fridström med “Silvermåsen” konstruerad av Sigurd Isaksson.

SONY DSC

Stolt ägare och byggare till sin Silvermås.

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

Silvermåsen flög bra och jag tror den var helt ny, eller vad säger du Lars-Erik?

SONY DSC

Anders Sellman provflyger sin nya modell, som jag
nu vet heter Rieseler Stahlwerk.

SONY DSC

SONY DSC

Den flög bra direkt !

SONY DSC

Platsen där flygplanet tillverkades var Breslau vilket till 1945
var en stor tysk stad.
Efter kriget annekterade Sovjetunionen
de östra delarna av Tyskland och Polen fick
tillbaka dessa delarna.
Breslau ligger vid gränsfloder Oder som är gräns mellan Tyskland
och Polen.
I Polen heter Breslau Wroclav.

SONY DSC

SONY DSC

Ser ni så bra planets färg passar till blommorna i gräset…

SONY DSC

En nöjd Anders efter provflygning.

SONY DSC

Tja, säger Anders, inte så pjåkigt!

SONY DSC

Vi tar en start till nu efter en lite justering…

SONY DSC

Anders smeker igång modellen…

SONY DSC

SONY DSC

…och den flög och flög…

SONY DSC

SONY DSC

..sen landade den bland de blå blommorna…

SONY DSC

Ny tävlingsstart av  Andrea Hartstein.

SONY DSC

Jag tror flickan till vänster med det goa leendet är Johans fru

SONY DSC

Off she goes !

SONY DSC

Ser ju fint ut…nu

SONY DSC

…men så vill modellen svänga för brant..

SONY DSC

….och den svänger in mot startplatsen…

SONY DSC

..så det blev en snabb landning..

SONY DSC

..men det var bara att veva in lite varv i motorn,
justera det som behövdes och ny start…

SONY DSC

…nu flög det ok…

SONY DSC

Johan får hjälp att förbereda sin SE-FYR av sin dotter.

SONY DSC

Nu eller aldrig…

SONY DSC

You´re all by yourself now !

SONY DSC

Fast inte riktigt, SE-FYR fick sällskap av en hussvala…

SONY DSC

Andrea såg Johan fick bra luft, så hon plöjde in
power i sin gummimotor…hjälpt av Johans fru.

SONY DSC

..en sista blick och sen iväg…

SONY DSC

Nu !

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

Det behövs nog en mindre justering Andrea…

SONY DSC

Anders Sellmans Hawker Hurricane IIB.

SONY DSC

Är detta Anders Lacey kanske…

SONY DSC

Jag har många bilder kvar. Som jag inte kan med och slänga.
Så de samlar jag ihop och lägger upp när jag får mer energi.

Det tar ganska lång tid att fixa till en sådan post,
ni just tragglat er igenom. Men som sagt det kommer !

Kategorier
Old Timer flyg

RM I FRIFLYGSKALA DEL 2/4

 

 

 

 

 

Detta är andra delen av min redovisning av  träffen

på Fedinge fältet för friflygande skalamodeller.

 

 

 

 

 

 

SONY DSC

Pers “Tempo” ruvande i sin björk…

 

Denna tävling gäller inte liv och död, utan är fastmer en trivselträff, då man ses
och utbyter tankar och synpunkter.

Det är ingen stress och hets, men tävlingsivern märks bland de stadgade
gentlemännen och den enda deltagande damen, som säkerligen var yngst i gänget.

Under eftermiddagen bröt man verksamheten för mat, som anordnats av
Åsa Stibner och en granne Gun Hansson. Jag åt inte själv, men jag vet,
alla var nöjda,
mätta och glada efteråt.

Åsa bor just bredvid Fedingefältet, vilket jag kommer att visa med
flygbilder i en senare post.

Vädret blev under dagen ännu bättre, genom att instrålningen minskade
på grund av Altocumulus  och höga Cirrus medförde det, att den termiska aktiviteten
minskade. Därigenom blev luften, om inte laminär, så i alla fall relativt fri
från turbulens.

Nu ska jag inte orda så mycket om tävlingen, det kommer på SMOS hemsida
senare, men jag kan visa en drös bilder i en blandad kompott!

Ta emot för nu kommer de!

SONY DSC

Thomas på väg ut med sin Thulinjagare och sin Pietenpol.

SONY DSC

SONY DSC

Till höger det gula planet, en Fairchild UC-61K Argus Mk3.

SONY DSC

Lars-Erik Fridströms Blackbourne Monoplane 1912 om jag ser rätt…

SONY DSC

Kolla propellern…

SONY DSC

Mycket pyssel att rigga alla wires via spänntornet.

SONY DSC

Sten Perssons Sommer 1911

En Sommer…..som antagligen som modell flyger fortare än originalet.
En styggelse att se…..tycker jag 100%.

SONY DSC

Sten har inte flugit den på mer än 10 år och det har
gjort, att modellen är väldigt spröd, så han höll sig
på marken för säkerhets skull.

SONY DSC

Några bilder på 1911 Sommer Monoplane

SONY DSC

Bakom radialmotorn…..en kolsyremotor.

SONY DSC

Kolla hjulen, fälgarna och ekrarna…

SONY DSC

Kolla ekrarnas skalalriktighet

SONY DSC

Klart man är glad med en sådan fin modell!

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

Lars-Erik förbereder sin Blackburn Monoplane 1912

SONY DSC

Koll av motorn

SONY DSC

Låter bra…

SONY DSC

…dags att starta…

SONY DSC

…så vi sätter fart…

SONY DSC

..modellens startsätt liknar Stens Desoutter…

SONY DSC

…release !

SONY DSC

Flyg nu säger Lars-Erik…eller i alla fall tänker han det…

SONY DSC

Monoplanet stiger i alla fall…

SONY DSC

..ser ok ut..ännu…

SONY DSC

…men modellen gick in i en sjunkande vänstersväng och…

SONY DSC

…gjorde en tidig landning.

SONY DSC

Det är bara att tanka upp igen och på det än en gång…

SONY DSC

Motorn…? Säkert 50 år gammal.

SONY DSC

Koll av att allt sitter som det skall, när motorn går…

SONY DSC

Igångspringning i  ett par bilder…

SONY DSC

SONY DSCSONY DSC

SONY DSC

Det Lars-Erik tänker och gör på följande bilder är utomordentligt typiskt
för den hängivne modellflygaren!

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

Vingen fick en skada vid infästningen enligt Lars-Erik.

En video av flygplanet på The Old Warden Aerodrome.

SONY DSC

Anders Sellman mekar sin Thulin D med parasollvinge.
Ett plan som är tydligt inspirerat av Morane Saulnier L.

SONY DSC

Att fästa vingen är ett knåpgöra, för det är smått…

SONY DSC

…vilket betyder att gummibanden är extremt små!

SONY DSC

Christer Jönsson ska provflyga sin nya modell nummer två för dagen.

Modellen är en Lancer 49.

SONY DSC

 Gunnar Stedt startar sin Supermarine Sparrow från 20-talet.

SONY DSC

Trodde först det var något från De Havilland, när man ser på fenan men….
den är i alla fall engelsk.

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

 Tyvärr hade Gunnars Sparrow en utsliten motor i sig,
som inte orkade producera tillräcklig kraft…

SONY DSC

Modellen var inte riktigt på humör i maskinrummet i dag.

SONY DSC

Christers modell av en 30-tals kärra…tror jag.

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

Eldriven och flög lätt och bra.

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

Den heter Lancer 49 och Christer har byggt den efter en Bob Holmanritning.

SONY DSC

SONY DSC

Andrea bärande sin utrustning. Starkt att resa runt i Sverige med buss och järnväg,

medförande stora kartonger med sina fina modeller.

SONY DSC

Anders med sin kolsyredrivna Hawker Hurricane.

SONY DSC

Ett mycket elegant plan…

SONY DSC

Motorn är alltså en kolvmotor som drivs med komprimerad kolsyra.

Motorn funkar som en omvänd kolvkompressor.

SONY DSC

Anders har alltid mycket välbyggda modeller….

SONY DSC

…därför är de inte noggrant byggda, flyger inte tingestarna bra.

SONY DSC

Nu var problemet att kolsyrepatronen just dragit sina sista andetag.

SONY DSC

En Pietenpol, som har varit en populär modell att bygga i olika format.

SONY DSC

Ibland är tingen emot piloten…men man ger aldrig upp.

SONY DSC

Anders förbereder sin Lacey M-10 och väntar på ögonblicket…

…han står lika beredd och samlad som Clint Eastwood,
när han skulle göra upp med
sin antagonist,
på gatan utanför westernstadens saloon.

Men istället för en Colt six shooter single action  av kaliber .45,
så håller han en single shot laddad gummimotormodell i handen,
som inte skjuter utan som drar!

SONY DSC

Nu !

SONY DSC

En fokuserad pilot med blicken endast för sin modell.

SONY DSC

Jag är mycket imponerad, av denna modells utomordentliga förmåga

att flyga väl och länge.

SONY DSC

Andrea har  en slik flygmaskin och även den flyger excellent !

SONY DSC

SONY DSC

Jag fick en förklaring av Andrea varför just detta plan
var så lämpligt för friflyg.

SONY DSC

SONY DSC

Just innan landning…

SONY DSC

Ny start av Anders.

Lika intressant som planets uppförande är piloternas plastik
och kroppsspråk i förhållande
till modellens rörelser. Speciellt
då den gör något,
som inte då är önskvärt.

SONY DSC

Det var nära skogen, men kärran klättrade bort.

SONY DSC

…och landade säkert så småningom.

Jag har många bilder kvar, så det blir två delar till om RM.

Stay tuned !

Har jag skrivit grodor så var snälla att rätta mig.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kategorier
Hangflyg modell

HANGFLYG HOVS HALLAR…

 

 

 

 

 

 

…ibland stämmer allting till perfektion…

 

 

 

 

 

 

DCIM130GOPRO

 

 

…då omständigheterna tillsammans gör flygningen till en nästan andlig upplevelse.

 

 

 

Låter jag blasfemisk ? Det är jag inte.

Jag anser Hovs Hallar för att vara drottningen av Sveriges hang.

Hovs Hallar låter i mina öron lite mer feminint än hanget vid Kåseberga,
som  domineras av Ales Stenar, vilket väl renderar det hanget namnet
kungen av Sveriges hang, eftersom det påstås, att Ale var en vikingakung.

I dag fredag, var just en sådan dag, där allt var med modellflygaren på HH.

Vädret var högsommar, 26 grader varmt, vinden blåste med 2-4 m/sek rakt på det stora
hanget, vilket skapade ett, som det verkade, oändligt och outsinligt lyft.

Det fanns inte ett kytt, ingen turbulens överhuvudtaget i dag,
utan vinden var så laminär, den kunde bli.

Vid sådana här flygtillfälle, när det är så lätt och avkopplande att flyga,
tycks i alla fall
min hjärna koppla om lite grand.

Själva hanterandet av planet blir en sak, man sköter med förlängda
märgen,  vilket frigör hjärnkapacitet för andra funderingar associerade

till landskapet vid Hovs Hallar och havet.

Det blir nästan ett meditativt  tillstånd och jag är säker på,
andra har upplevt samma sak som jag
vid liknande tillfällen.

Min vältrimmade och nylagade Spirit flög perfekt och gjorde
just det,  jag bad den om.

Det fanns mycket turister och alla som gick förbi mig kom fram och pratade och
frågade, hur det fungerade.

Man träffar mycket trevliga människor på HH och man får
en god respons, om man är öppen och förklarar.

En familj från Småland ville ha bilder, som jag tog från modellen och det fixar
man lätt till med  E-post.

Kattegatt låg om inte blankt så nästintill. Långt ut kunde man ana bälten med
bleke, men mot hanget rann vinden, jag skriver rann för att beskriva laminäriteten
på vinden, hela tiden på som en perpetuum mobile.

Vinden var lovad nordost av yr.no, men vår vindmätare sa nord, då jag kollade, vilket var
grund för mig att åka ner.

När förhållandena är som idag, då har jag svårt att avbryta. Jag vill ju inte
sluta med något, som är så givande och speciellt under dessa omständigheterna.

Nu kanske någon frågar sig: Vad  är det för nöje att sitta på en tuva och låta
modellen flyga på ett hang ?

Till den vill jag säga: Du har inte förstått det essentiella med begreppet modellflyg.

Jag ska inte hjälpa dig med förklaring, du får försöka förstå själv.

Naturligtvis fanns det paradoxer i miljön. Utanför strandlinjen kördes snabba
och bullrande  dyra motorbåtar i skytteltrafik som det tycktes mellan Torekov och Båstad.

Jag tror det var nån sorts idrottstävling i Båstad, som hade attraherat dessa dyra
flytetyg.

Du förstår jämförelsen mellan att sitta på en tuva och flyga en Spirit eller
försöka sitta i en vilt galopperande plastracer med 300 hk motor framstudsande
på dyningen…

Tala om skilda världar.

Jag kom ner till HH och startade kl 1100.

Min sista landning för dagen skedde kl 1600…..men jag ville egentligen flyga mer.

Och nu blir det bilder, som jag hoppas beskriver min dag på Hovs Hallar:

DCIM130GOPRO

Depån på platån.

90 m asl.

  DCIM130GOPRO

Min nylagade Spirit är lika fin, som då den var ny,
nu efter den omfattande reparationen.

DCIM130GOPRO

Japp….en del kör racerbåt….och en del hangflyger.

 

DCIM130GOPRO

Jetplanen ritar med vass penna  i skyn…

 

DCIM130GOPRO

Planet som passerar från vänster till höger var en Boeing 747

 

DCIM131GOPRO

Landning 3.

 

IMAG2299

Om en sekund touchdown.

 

 

 

Kategorier
Segelflyg

MODELLFLYGA……..MEN DET BLÅSER JU……

 

 

 

 

 

…spelar ingen roll, för planet flyger i aerodynamiskt hänseende

i förhållande till omgivande luft, inte i förhållande till marken.

 

 

 

 

Onsdagen bjöd på 30 graders värme och jag klagar inte,
för skulle jag komma på tanken att klaga,
ser jag tillbaka på
den kallare årstiden med 4 graders värme, blåsigt och regnskurar…

…jag tappar då omedelbart lusten att klaga på att det är varmt.

Det var fin cumulusbildning och utsikterna för åska var inte stora.
Så jag tänkte, att lite termik
kan man väl flyga.

Detta trots det blåste 6-8 m/sek ostlig vind.

Ostlig vind genererar i regel bra termik, då sjöbrisens förbannelse inte uppstår.

Efter start märkte jag ju genast,  att termiken var sönderblåst men stark.

Flygningen fick naturligtvis anpassas efter omständigheterna,
genom att Avan trimmades lite
nostung, så jag kunde utnyttja dess
utomordentligt fördelaktiga polar, vilket gör, att
modellen kan gå mot
vinden i hög fart utan stor höjdförlust.

Så flygningen  blev ju hela tiden fram-tillbaka. Alltså mot vinden,
kurva och
driv med, sen mot vinden igen för att vinna mark i lovart.

2 timmar flög jag, sen landade jag än en gång imponerad av
modellens fina egenskaper.

Nu ska det bli spännande, att prova den nya superelseglaren,
jag har under leverans !

Hoppas den har lika bra egenskaper. Eller helst bättre naturligtvis.

Som vanligt lite pics:

SONY DSC

…men i tisdags var det Blitz und Donner !

SONY DSC

Det kom ett monsunregn nästan,  med stora hagelkorn.

SONY DSC

…men i onsdags såg skyarna ut som ovan.

SONY DSC

Min något ärrade Ava, som går på sitt 6. år. Har loggat nästan 600 timmar i termik.
Nu med nya servo till sida och höjd.

Flyger som en dröm. Det gör den genom att jag lagt ner mycket arbete
med att trimflyga den och få alla inställningar
korrekt.

Plus att jag flugit den så mycket och lärt mig hantera den under olika situationer.

SONY DSC

Ett märkligt cumulusmoln i skyn.

Kategorier
Modellflyg teknik

SPIRIT ELITE, PROVFLYGNINGEN.

 

 

 

 

 

 

Spiriten lagad och jag var sugen på provflygning.

 

SONY DSC

Jag har jobbat hårt i ca 25 timmar för att få ihop det som såg ut
som konfetti, då jag kom hem efter smällen på HH.

Det som såg ut som konfetti var ju min Spirt, när jag tömde ut
innehållet från två plastpåsar på bordet.

Som jag tidigare berättat har jag lagat den. Kroppen var förut klädd
med plastfilm, men det har jag tagit bort. Efter slipning och spackling
klädde jag med 25 grams glasfibeväv, som lackades fast med cellulosa-
lack. Sedan spackling, slipning mer cellulosalack och slutligen porfyllare
och slutlack.

Vikten på modellen hade inte ökat mer än mycket marginellt.
Tack vare Ca och eftertanke av han som reparerade.

Allt såg bra ut, det som fattades som sagt provflygning.

I dag fredag blåste det i Halmstad SV, men jag chansade på Tjärby.

Det visade sig, att vinden där var västsydväst ca 5 m/sek och jag
bedömde det som flygbart.

Så ihop med modellen kolla roder och iväg.

Modellen flög exakt som förut….alla roder stod exakt neutralt
när jag startade och ingen trimning behövdes.

Efter att ha stabiliserat flygbanan på hanget, det blåste ju lite
snett, spanade jag efter termik. Det var 7/8 Cu och när svalorna kom,
förstod jag, det var termik på gång.

På nåt sätt lyckades jag krypa in i botten på blåsan och sen bar det uppåt.

Att det steg så kraftigt, förvånade mig. Jag hängde med upp till 300 m,
innan jag avbröt. I min Spirit hade jag min GoPro monterad på sidan.

Då jag skulle landa,  fick jag ännu en stark termikblåsa och jag kunde inte motstå
att ta den. Att ta termikblåsor på 30-40 m höjd är ju alltid en liten utmaning.

Termiken bar mig upp till 250-300 m, innan jag avbröt och planerade min
landning.

Landningen blev framför fötterna.

Resultatet av min provflygning kunde inte varit bättre. Det enda som återstår,
är att testa på HH på ett stort hang.

Så, ni ser, det lönar sig alltid att laga….även om modellen gått igenom en
flistugg….

Några bilder som visar mitt test:

SONY DSC

Min nylagade Spirit Elite.

 

SONY DSC

Om ni tycker färgerna på klädseln är lite omväxlande,
beror det på, att det var de, jag hade hemma.

 

SONY DSC

 

 

SONY DSC

..men det blev som det blev. Huvudsaken den flyger bra !

 

  PS

Jag körde ner  på eftermiddagen igen, eftersom vädret bättrade sig med fin termik.

Klockan 1500 startade jag med min Ava och efter en 5 minuters paus för att
inmundiga en flaska vatten, så landade jag slutligen klockan 1815 ganska så
slak…men nöjd.

Man kunde nog i dag flugit termik till klockan 2200 med hänsyn taget till
den cumulusbildning, som fortgick.

Kategorier
Modellflyg teknik

DET SER ALLTID VÄRST UT MED EN GÅNG…

 

 

 

 

 

 

 

…men när man kommit hem och sorterat upp delar och nerver…

 

 

 

SONY DSC

 

…då ser det mesta mera positivt ut. Jag refererar ju till min generalsmäll på Hovs Hallar
härom veckan.

Jag har ju beskrivit vad ouppmärksamhet krävde för tribut av mig den dagen…

Tributen var min Spirit Elite 1, som återgick till byggsatsstadiet fortare än kvickt.
Spiriten gick i backen med fullt spett och satte nosen i en större tuva, som
var ganska hård.

När jag kom fram var marken beströdd med balsakonfetti….så det blev att ta fram
plastpåsarna och plocka upp allt.

Av erfarenhet vet jag, man ska vara noggrann, då man samlar ihop delarna.

Humöret var inte på topp, för jag gillade min Spirit till fullo.

Men hemkommen fick jag allt uppsorterat och kollat skadorna.

En vinge var av och den andra hade torsionsnäsan krossad till balken och
andra skador på bakkanten.

Kroppen var i 4 delar plus att dessa delar i sin tur var i större eller mindre bitar.
huven var knäckt och spräckt.

Men vis av erfarenheten började jag laga med en gång. Tack vare CA-lim är
det mycket enklare i dag än för 30 år sen.

Först fixade jag vingarna, genom att strippa av klädsel, göra nya bitar jag kunde laska in
slipa och spackla. Sen på med ny Oralight. Resultatet blev bra, det vill säga lagningen
syns inte.

Kroppen byggde jag upp från vingfastsättningen och framåt respektive bakåt.
Lite nya bitar fick jag fälla in i stället för det som splittrat i småbitar.

Spantet som utgör vingfastsättningen limmade jag med BilTemas epoxielim.

Sen belv det slipning, cellulosalackning av kroppen 3-4 gånger med våtslipning
emellan tills den var len.

Kroppens behandling avslutades med 2 lager porfyllare och våtslipning.

Nu ska jag bara iväg och köpa en sprayburk akryllack till kroppen.

Akryllack täcker mycket bra och torkar fort.

Smäller man sin kärra så ska man:

1. Ta reda på varför man smällde.

2. Märk ut nedslagsplatsen med en pinne eller nåt, om du behöver återvända.

3. Plock upp allt från modellen och ta med hem.

4. Väl hemma lägg upp delarna på ett bord och sortera.

5. Bedöm om du ska laga eller bygga nytt.

6. Om du ska laga, börja med det så fort du kommer hem.

7. När du är klar,  kommer du att säga till dig själv, att det lönar sig att laga !

Nu har jag kommit så långt, att jag har målning av kroppen kvar. Klädsel av
stabbe, montering höjd- och sidoroder samt montering av servo och radio.

Ett av servona gick sönder så det måste bytas.

Sen montera ihop allt, kolla skevheter, kolla tyngdpunkt och roderutslag
och sen ut på hanget !

Provflygningrapport följer.

Här lite bilder hur det ser ut nu, innan slutjobbet. Tyvärr ingen bild

hur det såg ut, då jag kom hem med två plastpåsar med balsaflis….

 

 

SONY DSC

Den undre vingen var helt av och brottytorna var mycket flisiga.
Den övre vingen var intryckt i torsionsnäsan in till vingbalken
och bakkanten vid vingroten var avbruten.

 

SONY DSC

Kroppen grundmålad med porfyllare och våtslipad i väntan på lackning.
Denna kroppen såg inte rolig ut då den hälldes upp i småbitar från plastpåsen…

 

 

 

 

SONY DSC

Vad som fattas är servohållarna

 

SONY DSC

Kvar att klä är stabben och fenan. Fästet för fenan har jag ändrat så det blir starkare.

 

 

 

SONY DSC

Balken som vingarna sitter med fick en spricka,
men eftersom träbalken är uppbyggd runt ett Graupner vingstål,
är det lättlagat.

Det kommer mera

Kategorier
Hangflyg modell

SÖNDAGSFLYGNING

 

 

 

 

 

 

..om man söndagsflyger….

ska man då ha slips och vit skjorta…

 

 

 

 

SONY DSC

Välkomna ner till Tjärbyhanget, där du får sitta och flyga !

…jag vet inte, men varken jag eller Pär hade det på oss.

Vad vi däremot har är ett brinnande intresse för att
flyga våra modeller.

Det går utmärkt att flyga våra modeller i  rutiga skjortor.

Vi träffades nere på Tjärbyhanget för att förhoppningsvis
få oss en tur i termiken.

Pär hade tagit med sin radiofierade friflygande oldtimermodell.
Skam till sägandes
har jag glömt, vad den heter….?

“Min oldtimer.
Den heter SM2:an och är konstruerad av Ragnar Odeman inför VM 1952″.

Jag fick ett mail av Pär vad den heter.

Väderläget var västligt vind 2-4 m/sek, vilket är perfekt för Tjärby.

Min modell var min Ava, vilket Pär alltid tycker är fusk,
bara för jag har elmotor om utifall att….

Hur det gick….jo vi fick flyga så mycket vi orkade.

Termiken pustade på som vanligt vid Tjärby,
vilket innebar, att det var turbulent på hanget.

När det bygger upp termik framför hanget, blir vinden
turbulent naturligtvis,
eftersom termikblåsan
stör den laminära strömningen.

Men, det gör inget, för då får man anpassa sin flygning.
Pär var tvungen att avlägsna sig
1430, då han
hade avtalat om annat hemma.

Jag flög på tills klockan var 1615. Så jag fick tid i luften från 1215.
Det blev ca 3 timmar i termiken.

På Tjärby kan det ibland vara knepigt att sig upp i termiken från hanget.
Blåsorna är små, oregelbundna
och ojämna i lyftet.

Man märker att blåsorna släpper med en viss rytm
och det gör det möjligt att lättare få termik med modellen.

Alltså de klassiska tecknen på termik, vinden ändra riktning,
kallare luft, svalorna sticker upp, vitfågel och glador
anländer.


Kommer man över 125 m, är det som att flyga i filmjölk.
Det är laminärt och utan turbulens.

Termiken på denna höjden är naturligtvis starkare
och mer
förutsägbar.

Kommer du över 250 m, är du i det läget, att du kan glömma
bekymmer med att hålla dig uppe.

Problemet kan i stället bli att komma ner hel, när man vill landa.

Att flyga termik utan aerodynamiska bromsar är att utmana ödet.
Kommer du i en kraftig blåsa utan bromsar, då
kan det var kört.

Det gäller i ett sådant läge att ha is i magen och alla
nerver under kontroll.

Antingen spirala ner med full höjd/full sida eller gå på rakkurs ,
så du kommer ut i sjunket.

Detta ska du testa innan du börjar flyga termik med modellen,
för då vet du, hur din modell beter sig.

Det det hela tiden handlar om, är att inte överskrida modellens
maxhastighet. Gör du det, får
du strukturellt brott
på kropp eller vingar.

Speciellt, om man försöker dyka bort höjden och man
märker det går för fort, genom till exempel
att du får
fladder i vingar eller stabbe. Ta då inte upp för hastigt
utan hellre en mjuk sväng för att
minska hastigheten.

Men som sagt, aerodynamiska bromsar är säkrast.

Min Ava har bromsar på ovansidan av vingen. Jag har
ställt in två lägen på bromsarna. Hel och halv
broms.

Sen har jag trimmat modellen, så att med full broms
går Avan in i en svag dykning utan att överskrida

maxfarten. Man behöver alltså inte bry sig om hastigheten.

Under broms kan jag i princip släppa spaken, för Avan
överskrider inte maxfart.

Allt detta har jag testat på lägre höjd, så jag vet,
det funkar 100 %.

Ok, här som vanligt ett sjok bilder tagna från marken
och från modellen.

Inget märkvärdigt, men en redogörelse för hur Pär
och jag tillbringar en flygdag på Tjärby.

Vad och hur mycket flög du själv i dag månntro?

DCIM120GOPRO

Denna bilden tog min GoPro när jag var på väg ut till kanten.

Bilder som är oväntade blir oftast bra av nån anledning.

DCIM120GOPRO

Pär nyss urstigen från sin japanska bil med 9 cylindrar…

SONY DSC

Pär beredd att starta.

SONY DSC

Man behöver inte anstränga sig direkt för att få ut denna modellen på hanget…

SONY DSC

Japp Pär nu gäller det att få ordning på modellen…

SONY DSC

Cruising

SONY DSC

Modellflygning kallas detta

SONY DSC

 

SONY DSC

Kyrkspiran balanserar nästan Pärs kärra…

SONY DSC

Pär tar termik och flyger med hög nos.

SONY DSC

Två soldrivna maskiner….modellen och vindkraftverket.

SONY DSC

Ruling the sky

SONY DSC

En modell och en svala

 

SONY DSC

SONY DSC

Man måste vara koncentrerad..för det mesta.

SONY DSC

Min Ava.

SONY DSC

DCIM120GOPRO

Den gamble hangflygaren  startar

 

 

 

   SONY DSC

Min Ava med det jag använder.

 

SONY DSC

Min Jr, mottagaren för telemetri och min GoPro.

 

SONY DSC

Min sändare.
Ni ser,  att min Ava har flugit 82 timmar och 49 minuter.
Detta räknat från den 1. April 2014 då jag nollade minnet.

Denna Avan har mer än 650 timmar i termiken !

 

SONY DSC

En nöjd Pär har just landat.

Nu när ni läst och kollat bilderna….

…tycker ni bilderna och texten har förmedlat den känslan jag ville delge er ?

Det är ju ingen märkvärdig flygning vi gjorde, men allt tillsammans gjorde,
att det blev en fin dag.

Förstår du ….flygplan, natur och väder,  hela konceptet skapar en känsla.

Det är den, jag försöker förmedla till mina besökare.

Kategorier
Hangflyg modell

TYPHOON

 

 

 

 

…det är hangkärran jag ska ha till mitt stall snarast !

 

 

 

 

Robert från Aspenäset utanför Krokom hade med sig en Typhoon
till Hovs Hallar.

Den väckte direkt mitt intresse, för den såg BRA ut.

Ser det bra ut, brukar det flyga bra också !

Roberts variant var en elseglare och dess flygegenskaper var
av vad jag kunde se mycket bra och positiva.

Den var snabb, vändbar och verkade behaglig att flyga.

Jag  vill ju, att en högpresterande modell förutom att ha
ovanstående egenskaper också ska var  förutsägbar i luften.

Efter att ha kollat modellen bestämde jag mig, jag ska ha en.

Modellen görs av RcRCM. Spännvidd 2 m, klaff och skev, sid och höjd.

Byggd i komposit för att tåla belastning. En allroundmodell som
säkert kommer till sin rätt, på de hangen jag utnyttjar.

Här är några bilder på modellen och en videosnutt.

Ska bli spännande att få den så småningom.

Först en videosnutt:

 

 

Här ett par bilder

typhoon 2

typhoon

typhoone 3

Vad säger ni om denna modellen ?

Kategorier
Segelflyg

DET ÄR JU BARA SÅ MAKALÖST ROLIGT ATT MODELLFLYGA…

 

 

 

 

 

 

…så jag behöver aldrig leta efter argument,

varför jag ska ut med mina modeller…

 

 

 

 

 

 

SONY DSC

 

 

 

Det är bara för mig att sticka iväg utan någon
inre överläggning, om vad
jag ska göra.
Jag har hur många argument som helst, varför
jag ska flyga !

Sen finns det de,  som kallar sig modellflygare,
vilka letar efter de motsatta
argumenten, så de
slipper modellflyga…

Har ni hört deras argument ?

Jag har inte laddat, jag tror jag har en skruv
som är lös, jag ska bara limma en balsabit,

det blåser för mycket, det blåser för lite, det
blåser från fel håll, det kan bli regn,
det kan
bli snö, det kan bli sol, jag ska hem och klippa
gräs, jag ska hem och se på tv,
jag ska tanka min bil…..

Resonerar man så , är man inte modellflygare
Då är det bättre att börja virka
grytlappar. 

Det är inte väderberoende…

För egen del känner jag alltid en speciell
förväntan, då jag drar iväg för att flyga.

Man kan ju aldrig veta,  vad som ska hända.

Modellflyg är en aktivitet, som innehåller
många variabler, vilka kan påverka utfallet.

Men när jag kör ut,  har jag i regel ett mål
för min flygning.

I dag skulle jag testa synligheten på min Ava,
efter att jag sprutat
vingarnas undersida mörkblå.

Flyger jag högt, alltså högre än 600 meter,
måste man ha så mycket kontrast mellan
modell och bakgrund,  som det är möjligt.

Det är lätt att flyga bort sin modell, om man
tänjer på gränserna.

Om jag ska sammanfatta lite, så känner jag
mycket glädje, när jag flyger.

Känner man inte det, då sysslar man med fel saker.

För då måste man ju bekämpa sin egentliga
personliga övertygelse.

För en tid sen talade jag med ett par tyska
modellflygare i min ålder.

De hade samma åsikter som jag, om varför
de flyger.

Är man ute och flyger i naturen, som jag gör,
eftersom jag  nästan

bara flyger segel, är sannolikheten stor,
man träffar människor,
som är nyfikna på
min hobby.

Så även idag. Man vet aldrig, vilka man
träffar och vilken kunskap
de har, som inte
jag har. Så man lär sig alltid något nytt.

I dag mötte jag ett par, där mannen var
specialist på kolfiber och kevlar-

applikationer. Så där fick jag en lektion.

Som ni kanske märkt idag,  om ni varit utomhus
, var det väldigt labilt skiktat i luften.

Det vill säga det bildades kraftiga Cu-moln,
som slog igenom inversionen
och så småningom
bildade Cb.

Framemot 1200-tiden hade vi flera stora
celler över södra Halland,
producerande åska
och nederbörd.

Dock inte så kraftiga som man kunde förväntat.
Under ett av Cb-molnen
kunde jag se en kraftig
rotation och detta kunde utgöra fundament för en

kraftig tromb. Men, det blev inget, utan energin
försvann eller rättare sagt
omvandlades.

Pär kom med sin specialbyggda japanska sportbil…
han skulle plocka smultron…

Jag flög i 3 timmar (1000-1315), sen var jag nöjd.
Jag hade tagit 3000 stillbilder och lite bilder med min
vanliga kamera som en dokumentation av min flygning.

Vädret var ju ca 20 grader varmt, vinden västlig
3-6 m/sek, vilket betydde, att
vinden låg rakt på
hangkanten på Tjärby.

Så metodiken då man flyger där, är att glida
på hanget tills man får indikationer

på att en blåsa släpper och då ta blåsan och
klättra upp till bekväm höjd.

Precis vad jag gjorde. Som vanligt då förhållandena
är bra, är inte problemet
att komma upp, utan
problemet är att besinna sig och inte klättra för högt.

Jag har telemetri ombord och det är förvånansvärt,
hur snabbt man
stiger i en bra termikblåsa.

I dag kollade jag lite i termiken, hur mycket
lyft jag hade. Stiget låg på,
när jag flög på ungefär
150 m,  3-5 m/sekunden.

Det betyder, att på 30 sekunder får du 150 m höjdvinst.

Så det är bra motor, som hissar modellen.

Min princip, som inte är benhård, är att jag
inte klättrar högre än XXX meter.

Man ska inte utmana ödet onödigtvis !

Bilder….jomenvisst, här kommer några.

SONY DSC

Här ligger min Ava färdig för take-off.

Förväntan.

SONY DSC

Pärs japanska oneoff-bygge…Ser ni så snabb den är ?

Den har nästan inte stannat,

trots den står stilla….paradoxalt nog.

 

 

SONY DSC

Här håller det första Cb-molnet på att förbereda sig och samla sina krafter…

SONY DSC

Stenarna resta under yngre järnålder eller bronsålder.

Undrar hur det lät, när dåtidens människor reste dessa megaliter ?

Jag menar, hur tror ni det  lät, då de pratade
och diskuterade under arbetet med resningen …
hade vi kunnat förstå något…?

SONY DSC

Beskriver inte denna bilden något typiskt svenskt och den tid,
som  visar upp den finaste grönskan…

SONY DSC

Plötslig uppenbarar sig ut från grönskan…
en smultronplockare.
Pär Lundqvist.

DCIM118GOPRO

Denna bilden, där jag ser mer galen ut än vanligt,
genom att mina ögon tycks sitta lika tätt som
Björn Borg, beror på att min GoProkameras lins
speglas i mina solglasögon.

Dock en rolig bild.

DCIM118GOPRO

Det är dags nu.

Kategorier
Hangflyg modell

EN BESÖKARE OCH HANGFLYGARE FRÅN NORRLAND…

 

 

 

 

 

…Robert från Krokom,  som  åkte till Hovs Hallar

för att få sig en flygtur i slutet av juni.

 

 

 

 

IMAG0629

 

 

I tisdags, eftersom väderläget var perfekt för HH, åkte jag dit i akt och mening
för att bara nöjesflyga med min Spirit.

På parkeringen kom en man, som hade sett, jag hade modeller med i bilen och
berättade, att han också var hangflygare. Han hette Robert och hade kört över
100 mil för att få flyga på HH…..tror jag.

Robert och fru bodde i sin husbil och var på semester.

Jag sa till Robert att hänga med upp och flyga på platån, vilket han gjorde.

Väderläget var så här:

Nord, med svängningar ca 5 grader  mot väst och öst,
vindstyrkan var ca 3-6 m/sek och vinden var laminär.

Lyftet var mycket bra och Robert hade bara berömmande ord
om hanget, då han flög med sin Multiplexmodell Akro från troligtvis 80-talet.

Hans modell var utrustad med skev, höjd, sida och klaff. Det gjorde det ganska
enkelt för honom att landa.

Vi fick ett par timmar i luften tillsammans med två skärmflygare, vilka också
fick uppleva Hovs Hallar, då det är som bäst för hangflygning.

Vad som hände med min Spirit,  ska jag berätta sen…

Robert är ju van att flyga på fjällhang, vilka är turbulenta. Det han mötte
här,  var helt laminär vind från havet, vilket gjorde lyftet turbulensfritt och
starkt.

Höjdmässigt var det möjligt att enkelt nå 300 m i dag.

Nåväl, jag tog bilder  med min Mobius som ombordkamera, både
video och stillbild.

Vidare satte jag min Mobius på Roberts modell, så
han fick med sig en video hem.

Sen klämde jag lite bilder med min vanliga Sony systemkamera oxå.

Inte bara flög vi i tisdags, vi fick oss minst 2.5 timmar i luften också på onsdagen.

Väderläget i onsdags var så gott som vindstilla fram till kl 1200.
Så vi satt ju och spanade
efter vind från havet uppe på platån på HH.

Kl 1200 var det som om någon tryckte på knappen, för då kom vinden.
Först ca 3 m/sek rakt på,
men sen ökade vindstyrkan till 3-6 m/sek.

Det gav ju oss perfekta förhållanden med ett starkt och turbulensfritt lyft.


Så ånyo blev denna
dagen ännu en av de de där dagarna på HH,
vi brukar ha 5 om året.

Nu hade vi haft 2 dagar, som var superbra efter varandra.
Både jag och Robert var mycket nöjda.

Robert, som var på Hovs Hallar för första gången, tyckte det var
en storartad upplevelse att
flyga där.

Här kommer bilderna, från en sådan dag vi brukar bli undfägnade
med 5 på ett år högst !

Nedanstående bilder är tagna med Mobiusen.

IMAG0009
Robert rules the slope…

 

 

 

 

SONY DSC

 Robert från Krokom. En modellflygare helt i min stil.

 

SONY DSC

 Duktig flygare med mycket flyg bakom sig. När man träffar en erfaren flygare,
märker man, att vi pratar samma språk.

 

SONY DSC

Robban fokuserad

 

SONY DSC

 Detta är en av Roberts modeller.
En Multiplexmodell som heter Akro.

Jag hade en Multiplex termikmodell med 3.7 m spv och jag lade genast
märke till släktskapet med denna modellen.

Alltså en modell från sent 70- eller tidigt 80-tal.
Båda modellerna hade bra flygegenskaper.

 

SONY DSC

 När man konstruerade modeller vid den tidpunkten, då denna gjordes,
lade man vikt vid det estetiska och inte bara det tekniska och funktionella.

 

SONY DSC

 Visst är den snygg !

 

SONY DSC

 Den gick relativt fort oxå !

 

SONY DSC

 Robert hade adderat klaff till modellen. Underlättar landningen

 

SONY DSC

 Här ligger Roberts modell. En bra produkt av 70-, 80-talet.

 

SONY DSC

 Min Mobiuskamera monterad på nosen, för att vi ska kunna
dokumentera Roberts flygning på Hovs Hallar.

 

SONY DSC

 Segelbåtarna har börjat att nervöst stryka längs vår halländska skärgårdslösa kust.

 

SONY DSC

 I fjärran…drömmen om en sommarstad…

 

SONY DSC

 En av de trogna flygarna på Hovs Hallar, en hangkråka.

 

SONY DSC

 Roberts modell med kamera

 

SONY DSC

 Roten Gul Rudolf

 

SONY DSC

 Robert drar lite med Akron

 

SONY DSC

 En hangkråkas silhuett.

 

SONY DSC

 Ska kråka öka farten, fäller den vingarna och minska lyftkraften och därmed motståndet.

 

SONY DSC

 En anpassad fågel som löst problemet till stor del,
med det inducerade motståndet som synes.

 

 

SONY DSC

 Kunde varit en av Odins korpar. Vet ni vad hans korpar hette och vad deras uppgift var ?
Googla. Kunskap är lätt att bära.

 

SONY DSC

 En skärmflygkompis  som passade på att utnyttja det eminenta vädret.

 

SONY DSC

 Klart att piloten njöt av sitt flyg.

 

SONY DSC

 Robert flyger rote med en skärm.

 

 

 

 

SONY DSC

 Bara två skärmar och horisonten.

The Sky is the Limit…

 

 

SONY DSC

 Möte

 

SONY DSC

 Landning pågår för Robert.

 

SONY DSC

 Inte enkelt att komma ner här…

 

SONY DSC

 Kråkbroms är ett utomordentligt hjälpmedel att malla in sig med.

 

SONY DSC

 Fast turbulent…det är det.

 

SONY DSC

 Nästan…

 

SONY DSC

 Där satt den…

 

SONY DSC

 Bara att hämta. Alltid skönt då modellen är hel efter en landning under svåra förhållanden.

 

 

Bilderna nedan är alla tagna med min Mobius  på onsdagen.

 

 

IMAG0013

Robert förbereder sin Typhoon.

En 2-m kärra som flög suveränt. Snabb, snygg och agil.

Det blir en sån till mig snarast. En perfekt allroundsegelmodell.

 

 

IMAG0042

Ett fartyg tillhörande havsforskningslaboratoriet, tror jag.

De utförde någon typ av mätningar under en lång stund.

 

 

SONY DSC

… för då blir man så här glad och belåten efter en dags fin flygning på ett nytt hang,
om man heter Robert från Krokom  !

 

 

Kategorier
Hangflyg modell

FLYGARE SOM FLYGARE…

 

 

 

 

 

 

…undrar vem som är bäst ?

 

 

 

 

SONY DSC

 

Kan det vara svalorna eller en erfaren hangflygare…?

Jag vet inte, om jag fann svaret, men frågan är väl närmast retorisk.

Dagen började tidigt. Redan kl 0730 stod jag beredd att starta min Sparky
för ett uppdrag att flygfotografera en industribyggnad i Halmstad.

Det var absolut vindstilla och solsken, Nackdelen att plåta så tidigt är, att
kontrasterna blir hårda av den lågt stående solen. Men det fungerade och
bilderna blev bra.

Resan fortsatte till en plats, där jag lagt märke till,  att det fanns gott om svalor.
Det är inte lätt att plåta svalor, därför de är extremt snabba och oförutsägbara
i sina flygbanor.

Kameran ställde jag in på 1/2000 sekund och repetering av bildtagningen.

Alltså fotografering enligt kulsprutemodellen. Håll inne avtryckaren och bilderna
tas 8 i sekunden. Detta torde garantera, att nån bild i sekvensen borde bli bra….

Det blev ett par hundra bilder i alla fall och av dessa sorterade jag ut några, som
jag redovisar här.

Lägg märke till  hur olika svalorna gestaltar sig i luften och hur de kan använda
sina kroppar för att anpassa sig till flygkraven.

Här kommer några bilder:

SONY DSC

Visst ser de snabba ut…

SONY DSC

För att öka sin manövrerbarhet kan i se, att stjärtfjädrarna är utspända.

SONY DSC

Vill fågeln öka hastigheten, fäller den vingarna bakåt
för att minska spännvidd och inducerat motstånd.

Alltså en tidig version av Swing-Wing.

SONY DSC

Den är välanpassad i luften…

SONY DSC

Svalorna flög här för att fånga insekter.

SONY DSC

När fåglarna flyger lågt och fort, måste deras perceptionsförmåga
vara välutvecklad för annars…

SONY DSC

Kolla A vingarnas konfiguration B stjärten. Jämför med tidigare bilder…

SONY DSC

På denna bild ser svalan ut som om den ryttlade…

SONY DSC

…och här är ett annat utseende.

SONY DSC

Ganska mycket V-form…eller ett ändläge vid vingslag…

SONY DSC

Den presterar en snabb glidflykt med snabba riktningsändringar.

SONY DSC

Svalor kan flyga mycket högt, man kan se svalor på 3000 m höjd,
om förhållandena är gynnsamma.

SONY DSC

Man säger det blir fint väder om svalorna flyger högt……

SONY DSC

Right on !

SONY DSC

Skillnaden mellan en svala och en tornseglare är,
att i flykten har alltid tornseglaren raka vingar.

SONY DSC

Tänk dig hur anpassad en svala måste vara,
för att kunna fånga en liten insekt i hög fart….

SONY DSC

Lågflygande svala, men jag tror inte, det innebär regn…

SONY DSC

 När jag stått 10 minuter här, flög svalorna bara en halv meter framför mig.

 

…men nu kommer det en annan flygare.

SONY DSC

Lunak

Eftersom vi hade vädergudarna med oss i dag söndag, åkte vi
till Hovs Hallar för att få oss en dos hangflygeri…vad annars ?

Vinden 5-7 m/sek NV, vilket är perfekt för Segeltorpshanget.
Vi hade kommit överens om, att jag skulle försöka videofilma
Pärs Lunak från min Spirit.

Min modell hade jag lastat med 375 gram i tyngdpunkten för
att få lite bättre speed.

När man lastar sin modell, så ökar man hastigheten inom vissa
gränser. Man får en större motor, gravitationen, vilken då det
är “överskott,” läs mer lyft än du normalt kan omsätta i hastighet.

Tack vare energiöverskottet, lyftkraften,  kan man omvandla det
det till hastighet med hjälp av ballasten.

Med ökningen av ballasten, blev min och Pärs modeller,
vad gäller hastighet, mer likvärdiga, vilket borde underlätta för oss
att flyga nära varandra,  för att kunna få video från min modell på
Pärs.

Det lät ju plausibelt, men än en gång visade det sig, när jag kollade
videon hemma, att det mesta var missar.

Det är väldigt svårt att träffa rätt. Man ska dels försöka sikta med
modellen, så kameran får med den modell, som ska filmas, man
måste flyga på ett sånt sätt, så att videoupptagningen kan bli
njutbar för betraktaren och man måste vara försiktig och inte
kollidera med den andra modellen.

Det är alltså flera parametrar, som ska jämkas ihop. Lägg därtill
på faktumet att vädret i dag var kyttigt och termiskt, vilket gjorde
att modellerna flög i någon mån oförutsägbart.

Men det är bara att gå på det igen och testa, då det är bättre
förhållanden. Till exempel 3 m/sek och laminär vind.

Men flög gjorde vi naturligtvis. 2.5 timma fick jag i luften…

Hur mycket flög du i söndags ? Va sa du ? Zappa tv…jaha…

När vinden är så stark, som den var i dag, är det svårt att landa
nere vid Segeltorp. Speciellt Pärs Lunak måste man vara för-
siktig med, då man landar.

Landningen måste vara planerad. Alltså ingen improvisation
för då brukar det gå åt pipan.

Därför hade Pär beslutat, att bästa sättet att få ner sin Lunak
säkert, var att landa i sädesåkern så nära staketet som möjligt.

Han gjorde det två gånger och två saker ska vi tänka på, om
man landar bakom hangkanten i säden.

Det första är att inte gå för långt bak. Inte mer än 10 meter,
för blåser det kraftig, kommer man inte framåt, när man ligger
i kantrotorn.

Det andra är, att en modell som landar i en sädesåker, den har
en tendens att totalt göra sig osynlig. Det blir svårt att hitta den.

Jag har satt på ett par av mina modeller en pipare, som jag kan
aktivera med radion, eller om jag slår av sändaren, så går
piparen igång automatiskt, vilket underlätta letandet.

Att man genom att köra servona, ska kunna höra var
modellen ligger är en utopi, när det blåser mycket och
modellen sjunkit ner i grönskan. Så antingen en pipare eller
en GPS-Caller, för då kan du ringa till modellen och få
de exakta koordinaterna.

När klockan var 1600 landade vi mycket nöjda med en fin
flygning för oss båda på Segeltorp.
Båda modeller oskadade, vilket stärker självkänslan.

Jo, det är lätt att få skador vid landningen.

 

SONY DSC
Vyn som möter en modellflygare från Segeltorpshanget.

Ni kan se, att vågorna bryter, vilket är en indikation
att vindstyrkan är 5-7 m/sek.

 

SONY DSC
Kan han flyga som en svala månntro …
?

SONY DSC
Det var inte helt enkelt att starta Pärs kärra idag,
beroende på att vinden gjorde det svårt att hålla
modellen i ett fast grepp under utkastet.

SONY DSC
Detta är ju en modell, som gör sig absolut bäst i sitt rätta element.

Eller som vi säger på latin:”MOBILIS IN MOBILE

Vad det betyder ? Googla på det !

SONY DSC
Alla roder på modellen är bespända med papper,
vilket är känsligt för upptickande pinnar och annat,
då man landar.

SONY DSC
Det gäller att vara koncentrerad, om man flyger,
då förhållandena är lite mer krävande än normalt.

SONY DSC
Pär har landat i säden och går ut i ett spår av en maskin,
för att inte trampa ner grödan.

SONY DSC
Modellen hittad och bärgad.

SONY DSC

Vi hade mycket åskådare i dag, som intresserade följde, vad vi gjorde.

Jag kommer , då jag ser denna bilden att tänka på en episod med
Gösta Ekman,
som spelade “Herr Papphammar” i serien
med samma namn.

Den scenen där Herr Papphammar går i  en sädesåker
med skjorta slips,
hatt och kavaj.

När han stiger fram ur åkern, visar det sig dock,
att han helt saknar kläder under bältet…

Jag menar, det var ju tur, att Pär hade byxor på sig, med tanke på
de unga damerna,
som satt på bänken 20 m bort…..

SONY DSC
När svalorna flyger lågt, sägs det bli regn.
Hoppas inte det samma gäller modeller.

SONY DSC

Vad gäller jämförelse mellan svalor och en Lunak,
så får vi väl konstatera, att både flyger bra på sitt sätt eller hur ?

SONY DSC

En Spirit Elite på Segeltorps pilotplats, där det går utmärkt att sitta och flyga…

 Ja käre betraktare, sådan var min och Pärs flygsöndag den 22 juni 2014.

Sämre söndagar kan man ha, tycker jag, då jag klockan 1810
satte in min bil i garaget..

Kategorier
Hangflyg modell Skärmflygeri

MIDSOMMARFLYGNING PÅ HOVS HALLAR

 

 

 

 

På Midsommarafton hade jag tid ledig fram till 1500

och vad passade bättre…

 

 

 

 

 

SONY DSC

 

…än att ta sin modell och åka till Hovs Hallar.

Innan avresa kollade jag vår väderstation och den sa,
det blåste 2-5 m/sek Nord.

Således perfekt för flyg. Dock hade jag farhågor,  att vinden kunde lägga av.

Förvånansvärt lite bilar vid Hovs Hallar på parkeringen.

Jag träffade tre tyskar från trakten av Stuttgart, som var på besök i vårt land.
Förutom att vara turister, var de också skärmflygare. Jag pratade med dem
och sa, jag också var skärmflygare och modellflygare.

Vi utbytte telefonnummer och när jag hade släpat mig och mina grejor upp
till det höga, ringde jag och gav en vindrapport. Det blåste, då jag ringde,
3 m/sek
rakt på med mer vind, som var på väg in, vilket man såg på havet.

Min Spirit startades och lyftet var suveränt. Helt laminär vind och alltså
ingen
turbulens.

Spiriten flög som vanligt  som en dröm. När jag flög, kom skärmflygarna
upp till mig
och jag landade min modell, fäste kameran på den och ut igen.

Min Mobius tar bra bilder med det nygamla objektivet från min GoPro. Man kan
utan problem se till exempel alla bilar på parkeringen och vad det är för fabrikat.

Inte dåligt.

Efter en kort stund landade jag och vi satt och inväntade den vind, som inte
fanns..
.…men som var på ingång.

Vinden tog sig snabbt och jag kastade ut min Spirit med Mobiusen inställd
för stillbild.

Då jag kastat ut modellen och den gled förbi, hörde jag ett klickande ljud.

Jag kände igen ljudet, men kunde inte placera det. Modellen flöt på bra,
men vid nästa förbiflygning kom jag på, vad som hänt.

Höjdroderservot hade lagt av.

Växellådan var kass och det klickande ljudet man hörde, var när utgående axeln
roterade; eftersom en kugg hade gått.

Ja, nu satt man i saxen……inget höjdroder…vad gör jag ? Eftersom min modell
är så
enastående välflygande, flöt den på ok, då jag flög på hanget.

Jag tänkte; jag kunde reglera höjden med klaffen vid landningen.

Så sakta gled jag in bakom hanget och genom stora S-svängar brände
jag höjden sakta.

Nu är det ju bara det, att området på toppen är ju stört av topprotorn.
Det betyder, att
modellen kräver kraftiga korrigeringar vid inflygning och landning.

Men jag hade gott hopp om att få ner kärran hel. Men enligt Murphys Lag,
eller på svenska, enligt lagen om alltings djefvlighet, inträffar alltid
det värsta
just innan sättning.

Varje gång jag manipulerade klaffen, det vill säga fällde ut den,
pitchade nosen upp, eftersom mixning med höjd inte funkade.
Resultatet blev, 
att modellen gick in i en oscillerande stall.

Denna stall började på 3 m höjd och med lite tur hade modellen landat,
då den var i
plant läge…men enligt Murphy så gick modellen in i stall,
då den var 10 cm från marken.

Resultatet blev,  att den steg till 3 m. överstegrade sig och sen tog den fart
och körde naturligtvis nosen ner i marken……

Jag kunde inte göra något.Hade jag fortsatt att svänga,
hade modellen hjulat på vingspetsen och
värre skador hade skett.

Nu blev skadorna, att vingbultarna i plast knäcktes och en spricka vid
vingroten uppstod.

Så jag kom billigt undan. Jag kunde i alla fall ändå inte flyga mer, eftersom jag
inte hade med
extra servo, för vem har det ?

I stället pratade jag med tyskarna, som hade lagt ut sina skärmar,
då vinden ökat till
5 m/sek rakt på.

Det är inte lätt att starta, där vi var på grund av topprotorn.
Den gör det svårt,
att balansera skärmen.

Men efter flera försök startade den förste och så fort han kom ut
över kanten,
lyftes han 20 m upp snabbt.

Så problem att hålla sig uppe, var det inte.

Den andre piloten hade mer problem. Han drog för mycket broms,
när han dragit
upp skärmen. vilket medförde, att han stallade den,
så den föll ihop.

Jag tipsade honom och han fick upp den. Sen hjälpte jag till att
leda fram honom,
så han kunde komma framåt lättare i vinden
och med ett papper emellan, kom han
över kanten och fick till
slut en fin flygning på 1.5 timma.

Det är alltid roligt, att träffa positiva människor,
som är nöjda och glada.

Dessa tre tyska skärmflygare gjorde ett väldigt gott intryck på
mig genom deras trevliga
sätt och öppna attityd.

Roligt.

Jag tog bilder, dels med min Sony och dels med min Mobius.
Alla flygbilder är
Mobius och de andra bilderna med några
undantag, är min Sony.

Så här hade vi det idag på förmiddagen, innan jag var tvungen
att dra, på grund
av stundande festligheter.

Det är ju Midsommarafton…

SONY DSC

I väntan på vind

 

SONY DSC

Sommarstaden nummer 1.

 

SONY DSC

Bra skärmkontroll

 

SONY DSC

Här kan ni se, att skärmen har mycket anfallsvinkel på grund av för mycket broms.

Skärmen flyger inte ok och kan kan kollapsa.

 

SONY DSC

Efter skärmen är stabiliserad, gäller det att ta sig framåt mot kanten.

 

SONY DSC

Därför ser det lite ansträngt ut på denna bilden.

 

 

SONY DSC

Japp, nu flyger vi…

 

SONY DSC

…och så fort piloten kommer utanför kanten, åker han hiss uppåt.

 

 

SONY DSC

Sen är det bara att njuta…

 

SONY DSC

…och inse att i detta läget är man privilegierad.

 

SONY DSC

Näste man lägger ut sin skärm för uppdragning.

 

SONY DSC

Här kom vinden, på grund av rotorn, plötsligt 90 grader fel…

 

SONY DSC

Men till slut båda gossarna i luften.

 

SONY DSC

Vid landning här är det en fördel, att ha någon som ser till, man stannar på marken.

Mycket kommatecken i meningen, men jag håller hårt på kommateringsreglerna,
 som jag lärde mig i gamla gymnasiet för 45 år sen.

 

SONY DSC

Två skärmar över Kattegatt.

 

SONY DSC

Här ligger en modell med trasigt höjdroderservo…

 

 

Nedanstående bilder är alla tagna med den lilla Mobiusen.

 

 

IMAG0064

2 män och en kvinna som ska flyga skärm

IMAG0066

Dags för damen att lägga ut skärmen.
Med selen på sig ser man ut som en puppa…

IMAG0080

Ni ser själva, att havet  är ganska lugnt.

IMAG1369

Här var jag nära att landa….

IMAG1371

…men naturligtvis började modellen gå in i ny stall…

IMAG1373

…ni ser höjden….ca 4 meter…

IMAG1374

…nu har modellen vikit sig och är på väg ner mot terra firma…

IMAG1375

Inget annat än marken väntar….håll i!

IMAG1376

Där satt den !

Kategorier
Naturbilder

MIDSOMMAR…

 

 

 

 

 

…sen går det på andra hållet…

SONY DSC

….det vill säga dagarna blir kortare igen.

Så det gäller ju att njuta ljuset just nu, för snart nog…

För att i någon mån knyta an till sommaren tog jag några bilder,
som har lite med flyg att göra, men som kanske visar, att vi befinner
oss, vid den tidpunkt då naturen och växtligheten är som bäst.

Bilderna tog jag från min bil. Min kamera är en bra Sony
med
375 mm zoom, som jag utnyttjade till max då jag
fotograferade
kärrhökarna, för de var 200 m bort.

Jag hade inget annat objektiv med, så jag fick anpassa mig.

Bilderna på fåglarna är ju inte de mannekängbilder, som man kanske
är van att se från vissa naturfotografer. Men jag gillar inte sådana
bilder, där man ser en stork som står stilla som en isstod på en åker.

Man kan, tycker jag, lika gärna såga till en stork i ply,
måla till den och ställa den på åkern.

Nä, hellre lite kvalitetsförsämring vad gäller den tekniska
kvaliteten för att i stället kanske få lite upplevelsemässiga
fördelar hos betraktaren.

Dagens, alltså torsdagens väder,  innebär nordvästlig vind,
vilket ger bra hangväder på HH, men jag har för mycket att
göra inför Midsommar, så jag får sukta.

Å andra sidan kan jag lova mina trogna besökare och  alla
andra, att jag har mycket på gång som jag vill visa,
så håll ut och trevlig midsommar !

SONY DSC

De två kärrhökarna har häckat under en rad år i hamnområdet.

  SONY DSC

Avståndet till fågeln är mer än 200 meter…

SONY DSC

Pollineringen går nu på högvarv…

SONY DSC

Rallarrosen har blivit mera vanlig  de senaste 30-40 åren..
…på grund av den surare marken.

SONY DSC

Humlan ha bråda dagar att samla in för vintern.

SONY DSC

Konstigt en sådan varelse flyger så bra….

SONY DSC

SONY DSC

“Kolla”, säger stenhumlan,”Jag kan hovra” !

När jag ser denna bild kommer en tanke…
…tänk om en gris kunnat
flyga…
…hade det sett ut ungefär som ovan,
fast minus två ben, om en gris hovrat ?

SONY DSC

Jag vet inte, om kärrhöken kan hovra, men det kan flyga.

Den flyger, tycks det, på ett slumpmässigt sätt med kraftiga
vingslag, då och då avbrutet av en stigning och en kort glid-
flykt för att kunna spana av marken efter byte.

SONY DSC

Här har honan knipit en fågelunge och hanen flyger fram
och yrkar på sin bit, men det blev nobben.

De två har ju hemmavarande barn att föda upp…

SONY DSC

…så det blir att fånga nåt själv då.

Förresten, vet ni att kärrhök heter Harrier på engelska ?

Kanske det engelska flygplanet  flyger lite slumpmässigt som fågeln…

SONY DSC

Utblommat.

SONY DSC

Växtligheten blommar så uppseendeväckande det går
för att attrahera insekter för pollineringen och säkra
släktets fortbestånd.

SONY DSC

En vattenlilja som ger det sista under blomningen.
Vi ser redan hur frökapseln börjar bildas.

Kategorier
Hangflyg modell

VADÅ FLYGA…….DET ÄR KLART MAN MÅSTE UT….

 

 

 

 

 

 

…när vädret är så bra som i dag söndag.

 

 

SONY DSC

 

 

 

Så vi åkte till ett minst sagt känt ställe och det är Segeltorp,
beläget just söder om Hovs Hallar.

Jag hoppas ni inte tröttnar, men man har ju inte en uppsjö
av flygställen inom rimligt avstånd att åka till, då det gäller
hangflyg.

Var och vad flög du själv med i söndags…?

Hovs Hallar med sitt låga hang Segeltorp har så mycket positiva
egenskaper man tar del av, så det är alltid värt en resa att
komma dit.

I söndags drog vi dit och anlände vid 1430-tiden, då den värsta
turistrusningen avtagit.

Efter diskussion på parkeringen om vi skulle gå upp på det höga
hanget eller ner till Segeltorp beroende på vindriktningen, beslöt
vi gå ner till Segeltorp, vilket visade sig vara ett riktigt val.

Där nere låg vinden rakt på med ca 3-5 m/sek.

Det var perfekta förutsättningar. Det visade sig att lyftet var mycket
bra och jämnt. Det var inte termiskt, vilket gjorde att den laminära
vinden från havet utan störning träffade hanget och skapade lyft.

Pär flög sin numera influgna Lunak och jag  kanade runt med min
Spirit.

Båda modellerna flög fint och det var en fröjd att hålla på.

 

Nöjda och belåtna med flygdagen landade vi hemma hos Pär
klockan 1815.

Ännu en upplevelserik söndag !

Ja, nu blir det bilder……

 

SONY DSC

Pär har gjutit en ansats i plast och mikroballonger på sin modell,

så han får grepp vid utkastet. En typisk problemlösning av Pär.

  SONY DSC

Ja, då är det dags…

SONY DSC

The point of no return….

SONY DSC

Lunak

SONY DSC

Just hämtat efter landningen på gräsytan bortom.

SONY DSC

start nummer två.

SONY DSC

…ett djupt andetag och sen…AVANTI !

SONY DSC

Pär pekar med högerhanden att dit ska du flyga eller…

SONY DSC

En god representant av 50-talets teknologi och kunskap.

SONY DSC

Jag tog med denna bilden, inte för att visa en mogen man,
utan för att visa att det finns fortfarande modellflygare
,
som använder 35 mHz.

Vilket vågutbredningsmässigt är
mycket mer fördelaktigt än 2.4 gHz.

SONY DSC

Jag sa till Pär, att Lunaken har stora likheter med en Salto.
Om Lunak hade haft V-stabbe, hade de varit nästan identiska.

SONY DSC

Den gula Lunaken gör sig bäst mot den blånande ocean….

SONY DSC

…eller ?

SONY DSC

Solen började stå lågt vilket syns på bilderna.

SONY DSC

Jag har uttryckt det många gånger, men modellflyg är vackert !

IMAG2186

Där satt den !

 

Kategorier
Airshows

IGG-MEETING ÅLLEBERG 2014

 

 

 

 

 

På traditionsrik mark, Ålleberg,

avhölls den årlig träffen för IGG Sverige

i ett strålande väder.

 

 

 

 

SONY DSC

 

 

 

IGG Ålleberg Pingsten 2014.

 

 

 

 

Jag har besökt de senaste årens Storseglarmeetings på Ålleberg och blivit
fångad av de stora modellernas, både utseende och flygande.

Vädret för årets Storsegelträff var inte helt positivt, vad gäller utsikterna.

Men jag åkte upp på lördagen, då yr.no lovat bra väder från 1200.
Då jag lämnade västkusten var det solsken, varför jag närde ett hopp, om att
vädret i Västergötland skulle bli bra.

På resan upp såg jag en stor tromb i Småland, som ju indikerade, att det fanns
gott om vertikala rörelser i atmosfären !

Vid framkomsten var det 6/8 Cu med hopp om uppklarnande.
Just vid framkomsten bildades två tromber borta öster om Mösseberg, men
båda föll ihop utan att ha fått markkänning.

Jag tog ju en väldig massa bilder, både vanliga och flygfoto och jag ska för-
söka redovisa det på ett vettigt sätt.

Första posten här blir några flygbilder, så ni får en överblick över området
och bilder på segelmodellerna från min vanliga kamera.

Dessutom har jag en post som kommer att handla om hembyggarna av
motorer och mekaniska apparater. Men som sagt, de kommer i en särskild post.

Naturen på Ålleberg är ju säregen, vilket jag redovisar sen. Dessutom lite
redovisning av de fullskalflygplan, man flyger med på Ålleberg.

 

Lite kommentarer under bilderna här och där så håll tillgodo:

 

 

 

 

 

SONY DSC
De båda tromberna, som började utvecklas tidigt på morgonen.
Som tur var,  föll de ihop.

 

P1090137

S 18 IIB

 

 

 

 

P1090177

I väntan på…

 

P1090191

L-Spatz. En klassiker som i fullskalversionen är suverän att flyga termik med.
Man kan flyga mycket sakta, ca 50 km/tim och kurva
så innervingens spets verkar fastspikad.

 

P1090200

En fin bogserkärra. Wilga. Tillverkas i Polen.

 

P1090220

Ordföranden i Ållebergs Modellflygklubb Rolf Maier i försäljartagen.

Jo han blev av med allt.

 

P1090230

Tidigt lördagmorgon.

 

P1090273

En skicklig och framgångsrik modellflygare, Kjell-Åke Elofsson Tibro.

 

P1090350

Segelkärror från 30- och 60-talet.

 

 

P1090443

Rune Svenningsson visar sin sidventilmotor.

 

P1090460

Startade på första flippen…men så är det RunTronic som sköter gnistan…

 

P1090466

När ska det var 4/8 Cu om inte på IGG-träffen på Ålleberg !

 

SONY DSC
En fläkt av 30-tal

 

 

 

SONY DSC
Lite aerobatik

 

 

 

SONY DSC

 

SONY DSC
Registrering HB-411. Vill ni veta mer så googla

SONY DSC

 

 

 

SONY DSC

 

 

 

SONY DSC

 

 

 

SONY DSC

Minimoa ett av de vackraste segelplanen

 

 

SONY DSC

 

 

 

SONY DSC

 

 

 

SONY DSC

 

 

 

SONY DSC
Ett enda haveri såg vi. Tråkigt

 

 

SONY DSC
Vingsadeln med kvarsittande rör från den tappade vingen.

 

 

 

SONY DSC
Här kommer den tappade vingen. Trolig orsak:
Överskriden maxfart och vid upptagning överbelastades vingfastsättningen .

 

 

 

SONY DSC

 

 

 

SONY DSC
Jag måste ge en eloge till bogserförarna. De kunde verkligen sitt jobb.

 

 

 

SONY DSC
…och segelplanspiloterna var inte dåliga de heller. För här gällde det att hänga i !

 

 

 

SONY DSC
Härlig himmel över Ålleberg

 

 

 

SONY DSC

 

 

 

SONY DSC
Jag tror detta är cockpit i Kjell-Åkes Lunak.

 

 

 

SONY DSC
Snygg modell. Mycket välbyggd, som alltid när Kjell-Åke har hållt i verktygen.

 

 

 

SONY DSC“The prancing horse”…eller…..

i alla fall en Wilga som landar.

 

 

 

SONY DSC

 

 

 

SONY DSC

 

 

 

SONY DSC

 

 

 

SONY DSC

 

 

 

SONY DSC

 

 

 

SONY DSC

 

 

 

SONY DSC

 

 

 

SONY DSC

 

 

 

Jo, han har elmotor i kärran oxå.

 

 

 

SONY DSC
Landning med i alla fall hög nos…

 

 

 

SONY DSC

 

 

SONY DSC
Segelflyg är vackert.

 

 

 

SONY DSC

 

 

 

SONY DSC
Schempp-Hirth HS-1

 

 

 

SONY DSC
Två av Kjell-Åkes modeller, Minimoa och Baby

 

 

SONY DSC
Motorarrangemang

 

 

 

SONY DSC
Tappar man huvudet, går det att ersätta med en GoPro

 

 

 

SONY DSC

 

 

 

SONY DSC
Snygg instrumentbräda, men spaken….

 

 

 

 

SONY DSC
Startförberedelser

 

 

SONY DSC
Då åker vi…

 

SONY DSC
En bild säger mer än 1000 ord…

 

 

SONY DSC

 

 

 

 

 

 

 

SONY DSC

 

 

 

SONY DSC

 

 

 

SONY DSC

 

 

 

SONY DSC
Ka-6E.

Fullskalakärran har jag flugit flitigt.

 

 

SONY DSC
Blandad kompott…

 

 

SONY DSC
Det kräver rejäla släp för att transportera stora seglare.

 

 

SONY DSC

Minimoan på finalen

 

SONY DSC

…å här är en större Minimoa som förbereds för start.

 

SONY DSC

 

 

SONY DSC

Ålleberg klockan 1400 lördag.

 

SONY DSC

 Jag har laddat upp 40 bilder till…

 

SONY DSC

 

 

SONY DSC

 

 

 

SONY DSC

 

 

 

SONY DSC

Termiken var stark. Jag flög själv och provade med min Ava.

 

SONY DSC

 

 

 

SONY DSC

 

 

 

 

SONY DSC

 

 

 

SONY DSC

 

 

 

SONY DSC

 

 

 

SONY DSC

 

 

 

SONY DSC

 

 

 

 

SONY DSC

 

 

 

 

SONY DSC

 

 

 

 

SONY DSC

 

 

 

 

SONY DSC

 

 

 

SONY DSC

 

 

 

SONY DSC

 

 

 

SONY DSC

 

 

 

SONY DSC

 

 

 

SONY DSC

 

 

 

 

 

 

 

SONY DSC

 

 

 

SONY DSC

 

 

 

SONY DSC

 

 

 

SONY DSC

 

 

 

SONY DSC

 

 

 

SONY DSC

 

 

 

SONY DSC

 

 

 

SONY DSC

 

 

 

SONY DSC

 

 

 

SONY DSC

 

 

 

SONY DSC

 

 

 

SONY DSC

 

 

 

SONY DSC

 

 

 

SONY DSC

 

 

 

SONY DSC

 

 

 

SONY DSC

 

 

 

SONY DSC

 

 

 

SONY DSC

 

 

 

SONY DSC

 

 

 

SONY DSC

 

 

 

SONY DSC

 

 

 

SONY DSC

Som sagt, detta var del 1 av planerade 3 poster från IGG-träffen på Ålleberg 2014.

Jag har massor med bilder kvar, så det kommer mycket mera bilder.

Nästa post handlar om motor- och mekanikbyggarnas fina alster,

så stay tuned !

SONY DSC

 

Kategorier
Airshows

F 17 – 70 ÅR

 

 

 

 

 

F 17  70-årsjubileum och Flygvapnets Huvuduppvisning 2014

på Blekinge Flygflottilj i Kallinge.

 

 

 

 

SONY DSC

 

 

 

 

Detta är sista rapporten från den fina  uppvisningen på F 17 Kallinge.

Den sista delen av uppvisningen omfattar F 18 Hornet och flygplan 39 Gripen.

Man kan väl säga, utan att ha gjort en riktig marknadsundersökning, utan bara hört,
vad folk ansåg, att detta skulle vara höjdpunkten på uppvisningen.

F 18 Hornet är på sitt sätt ett imponerande flygplan.  Fast mest beroende
på sina två starka motorer. Hornet är i utvecklingen äldre än Gripen,
vilket man såg, då de båda flög efter varandra i programmet.

Gripen var mera rörlig och följsam. Hornet litade på sina motorer.

Naturligtvis är ju Hornet eller Superhornet inget dåligt plan, men
vår Gripen slår det.

Då jag ser Gripen, slås jag av dess förmåga att svänga snävt med full kontroll.
Det är  viktigt för att kunna komma i skjutläge med både robotar och akan.

Sen ska man vara medveten om, att ett plan som uppvisningsflyger i regel
är avplockat all utrustning, som inte oundgängligen behövs.

Ett plan med full vapenlast, fulltankat och med fälltankar…det flyger
helt annorlunda.

Man hör ibland sägas,  att de ryska Mig-29 och de olika Su-modellerna
de kan ju flyga hur som helst tycks det……då säger jag bara,
häng på full vapenlast och tanka fullt, så får ni se hur det går….

Nåväl, uppvisningen var mycket bra, som alltid då Flygvapnet står
som arrangör och vi upplevde en vänlighet och hjälpsamhet från
funktionärer och frivilliga, som vi aldrig gjort förut.

Vi kommer gärna tillbaka.

Var Flygvapnet ska ha sin huvuduppvisning 2015 vet jag ej, men jag tror,
att F 7  i Såtenäs ligger bra till för det.

Här kommer de sista bilderna:

 SONY DSC

Plan och pilot på F-18 Hornet kom från Schweiz.

SONY DSC

Piloten genomförde en bra uppvisning.

Men den finske piloten som flög Hornet vid den sista
Göteborg Airshow
….det var något annat !

Ni vet hur finländarna kör rally….
hade ni sett han som flög i Göteborg,
hade ni sett hur de flyger F 18 också !

SONY DSC

Ser ni vortexen vid avlänkningen på kroppen framför vingen ?

Det ska styra luften till vingen på det sättet aerodynamikern vill.

SONY DSC

Här syns det tydligare.

SONY DSC

Att det ryker på ovansidan av bärytorna, beror på att man vid belastning
tvingar vingen att skapa mera lyftkraft.

Flyger du med 5 G,  ska vingen skapa 5 gånger mer lyftkraft,
annars slutar planet att flyga.

För att skapa denna lyftkraft ökas strömningen rund vingen
(Ni kan googla på Khutta-teoremet om ni vill lära er mer)

när strömningen ökar, så sjunker trycket enligt Bernoullis Lag
och då kondensera fuktigheten och blir visuell som på
ovanstående bild.

Japp såede

SONY DSC

Nu är det ju så, att under en uppvisning flyger man ofta med mycket höga belastningar,
enligt en Gripenpilot jag pratade med upp till 9 G…..
varför dessa kondensationsstrimmor ofta uppträder.

SONY DSC

F-18 Superhornet byggdes i första hand för US Navy som en ersättare för F 14 Tomcat.

Ni vet,  det planet som hjälten Tom Cruise låtsades flyga i TopGun…

SONY DSC

Denna bild på en F-18 som gör en passering med hög nos,
väckte minnen från Göteborg,
när den finske piloten gjorde
samma sak med mycket mer anfallsvinkel och mycket mer SISU !

SONY DSC

Här kan ni se strimmor från vingspetsarna också orsakade av hög belastning,
som skapar lågt tryck

SONY DSC

Förbipassering i 950 km/timman

SONY DSC

Upp genom en looping med positiva G.

--

Två saker att notera i denna branta sväng med mycket belastning: 

Han flyger med full EBK och med 12 grader klaff.

SONY DSC

Jo den dånade rejält !

SONY DSC

Ännu en gång på väg upp i en looping

SONY DSC

Här demonstrerar den schweiziska piloten, att han kan fälla ner sin arresting hook

…..fast har man hangarfartyg i Bodensjön….
även tankningsarmen för lufttankning är uppfälld.

SONY DSC

Planet tyckte jag inte var så där i aerobatiken…kanske man är kräsen nuförtiden ?

SONY DSC

Här avsluta Hornet uppvisningen…

SONY DSC

…genom att blinka med sitt röda öga.

SONY DSC

…och sen startade den svenska stoltheten SAAB 39 Gripen.

SONY DSC

Gripen, det enda planet i sin generation som sen flera år är operativt.
Jo jag vet att Typhoone eller Eurofightern flyger, men det är inte helt
operativ än trots milliarders milliarder i investeringar.

SONY DSC

Med operativt menar jag att flygplanet är på förband och kan lösa sina taktiska uppgifter.

SONY DSC

Som sagt, Gripen har makalös acceleration.

SONY DSC

…och den kan flyga sitt program i en otroligt liten box…

SONY DSC

Vi som svenskar, jag skriver detta på Sveriges Nationaldag, kan vara stolta,
att vi som ett litet land har kunnat bygga detta ett av världens bästa flygplan !

SONY DSC

Ett av Gripen paradnummer är en Slow Roll.

SONY DSC

Jag pratade med en flygförare på Gripen och frågade han hur det kändes att
tända full EBK  på 30000 fots höjd….
Ojoj, sa han. Det är som att sitta på en nyskjuten kanonkula.
Min kommentar var: Jag är avundsjuk på dig.

SONY DSC

Det är mycket gas som kommer ut där bak…..

SONY DSC

Gripen är ett estetiskt tilltalande flygplan. Det ser ut att kunna flyga bra

SONY DSC

Här släpper piloten ir-facklor, vilket är spektakulärt.

SONY DSC

Detta är ju en typisk “Gripenbild”.

SONY DSC

Fullt spett på motorn. Kolla vingarnas böjning med ökad belastning.

SONY DSC

Här kommer förbiflygning med hög anfallsvinkel.

SONY DSC

Ser ni nosvingen, hur den jobbar ?
Det är den som i huvudsak
flyger planet i denna attityden.

SONY DSC

Fart och fläkt bildligt och bokstavligt.

SONY DSC

Upp i en looping. Vad piloter får tänka på vid looping på låg höjd
är den gamla regeln, att man kommer inte ur en looping på högre
höjd, än den man hade, när man gick in i den…

SONY DSC

Mera ir-facklor.

SONY DSC

Ir-facklor används för att lura ir-robotar av olika slag.
Dels Mark-Luftrobotar och dels flygplan-flygplanrobotar.

Man vill alltså att roboten ska låsa på någon av facklorna,
som är gjorda för att emittera just den våglängd på

ljuset, som sökaren i ir-roboten är känslig för.

Så allt är anpassat.

SONY DSC

När transportplanet  Hercules släpper facklor blir skyn full av ljus.
Våra flygplan blev utrustade med ir-facklor eftersom våra uppdrag

i Afganistan krävde det passiva skyddet.

SONY DSC

Dags för landning.

SONY DSC

När jag talade med piloten,  sa jag att det sägs,  att Gripen är lättflugen..

Ja sa han, de piloter som provflugit Gripen från andra flygvapen
har samfällt sagt,  att Gripen är en pilots dröm.

Han sa,  att med hänsyn till min flygerfarenhet, skulle han
kunna lära mig starta och landa Gripen på en dag…….

Det indikerar hur lättfluget planet är. Vilket i sin tur ger
piloten tid och resurser att hantera alla systemen, som finns

ombord på flygplanet.

Ja kära besökare, det var vad jag hade att redovisa.

Hoppas det föll i god jord och jag tar både positiva
och negativa kommentarer med glädje !

Kategorier
Segelflyg

STORSEGELTRÄFFEN OCH MOTORBYGGARTRÄFFEN PÅ ÅLLEBERG 2014

 

 

  På lördag/söndag åker vi till Ålleberg

för att se på storseglare och hembyggda motorer….

 

 

 

 

storseglare

Den 6, 7 och 8 Juni avhålls IGG-Meetinget och motorbyggarträffen

Då kommer piloterna med sina STORA segelmodeller och de som byggt egna motorer
och visar upp sig och sina verk.

Vill ni se stora segelmodeller, upp till 9 m spännvidd och fina modellmotorer
både radmotorer, V-12, V8 och radialmotorer, då ska ni komma.

Här är ett utdrag ur IGG:s inbjudan:

 

Inbjudan till IGG-träffen på Ålleberg 6-8 Juni

 

 

IGG-Sverige hälsar alla varmt välkomna till årets träff på Ålleberg.
Vi hoppas och tror att detta blir en av årets höjdpunkter för bogser
o skalasegelvänner. Vi väntar som vanligt våra vänner från Norge,
Danmark o Finland. Från Tyskland får vi besök av Jörgen Bairle,
ägare till Rosenthal Flugmodelle.              

Av tradition kommer ”Motorbyggarna” på lördagen som ytterligare dragplåster.

Med andra ord finns förutsättningar för en mycket trevlig helg.
Må bara vädergudarna vara med oss.

Vi flyger som vanligt på historiska Ållebergs flygfält och har hangar
till förfogande där vi förvarar våra ”ögonstenar”.

Briefing fredag kl. 9.00 (kom i tid!) därefter flygning.

Paus kl. 13.00-14.00

Middag lördag (ej fredag) kl. 20.30 på Ållebergsresturangen

 

Arrangemanget som kostar 400 kr inkluderar:

Fri bogsering fredag – söndag

Middag och trivselkväll på Ållebergsrestaurangen på lördagen (20.30)

Lotteri

OBS!

Glöm inte att betala din medlemsavgift innan lördag den 31 maj,
då du också har möjligheten att vinna ett exklusivt pris på ditt
medlemsnummer i IGG-Sverige. Detta gäller naturligtvis också
de medlemmar som inte är närvarande.

Fyll också i anmälningsblanketten, svensk eller engelsk,
som du hämtar på IGG-Sveriges hemsida.

För övernattning finns sängplatser i enkel o dubbelrum.

Pris/natt 150 kr/bädd. (Medtag sängkläder)

Campingavgift/dag: Husvagn/husbil 130 kr inkl.
ström resp. 100 kr utan.

Tält 50 kr.

Toalett, dusch o bastu finns i anslutning till boendet.

Bokning för rum o camping görs direkt till Ållebergsresturangen

Tel. +46 (0)515 371 57 mellan 08.00-22.00

Resturangen öppen 07.30-21.00

 

Här kan ni läsa om tidigare Storsegelträffar och motorbyggarträffar på Ålleberg:

https://hangflygning.se/?p=14575

https://hangflygning.se/?p=6472

Kategorier
Flyghistoria

SÄLLSKAPET SVENSKA AKTIVA MODELLFLYGARE…

 

 

 

 

 

 

…finns det i verkligheten eller …?

 

 

 

 

 

 

Jo, det finns nog så många,  så ett sådant sällskap skulle kunna grundas och existera.

Vi är ju trots allt ganska många, som utövar vårt genuina flygintresse aktivt.

Nja, vi behöver nog inte ha en formell förening. Vi har säkert
en gemensam värdegrund i alla fall.

Det märkliga med flygintresset är, att det för mig blir allt intensivare….tänker man kanske
att varje gång kan var den sista ?

Nä, jag tror inte det är så. Det hänger nog på den infallsvinkeln man har på begreppet flyg.

Alltså hur man började. Jag tror, att vi som började modellflyga, när vi var 10 år gamla och
köpte våra balsabyggsatser, vilka vi med svett och möda byggde ihop, vi fick vår belöning,
när vi såg, att det som vi byggt, det flög faktiskt.

Vidare, när vi vi köpte vår första rc-modell på tidigt 70-tal, vilket var en Taxi, Westerly,
Sr Falcon eller liknande i byggsats, så kände vi glädjen och tillfredsställelsen, när vår
modell flög och att man kunde styra den….

I dag klickar man med musen på nätet och får hem en färdigbyggd modell i brevlådan.
Eller så köps frigolitplan hos BilTema.

Det sättet som folk startar modellflyghobbyn i dag, gör att de går miste om mycket.
De lär sig inte, hur en modell är uppbyggd, för den ska vara stark och lätt.

Man får inte förståelse för hur konstruktören har tänkt.
Man går miste om erfarenhet och byggerfarenhet.

Men som en medlem i en klubb här i närheten sa, när han smällt sin färdigbyggda modell:

“Nä, du förstår, att i dag lagar man inte modellen, man köper en ny”…….

Ok tänkte jag, allt jag lärt mig, min erfarenhet, den är i dag inte värt ett öre eller ?

Kontentan, som jag ser det, är att hängivenheten för sin hobby är större för den som
skaffat sig erfarenheten och kunnigheten än slit och släng flygarens.

Personligen är mitt intresse för begreppet flyg större nu än för 40 år sen.
Den tekniska utvecklingen har gett oss medel och möjligheter att öka dimensionerna
för oss aktiva modellflygare.

Jag vill bara framhålla ett par saker, som har gett vår hobby rejäla skjutsar framåt:

CA-limmet

LiPo-ackar

Elmotorer

Kolfiber/kevlar

Radioutrustning som ger möjligheter och som är pålitlig

Möjligheten att handskas med bild och datainformation mellan modell och pilot.

Om ovanstående inte funnits, var hade vi varit då ?

I dag sätter tekniken inga gränser längre.

Ibland funderar jag på, om alla mina bilder på bloggen tröttar ut besökaren.

Jag kan tvärsäkert säga NEJ ! Ingen enda negativ reaktion har jag fått utan
tvärtemot. Senast i går träffade jag en fotointresserad man, som brukar, trots
han inte är modellflygare, regelbundet besöka min blogg just för bilderna.

Så jag fortsätter nog att mata på bilder. Inte bara för att visa bilder, utan
också för att kanske inspirera andra att börja flygfotografera, eftersom det
är så givande och enkelt.

Japp, det här blev längre än jag planerade…

I fredags åkte jag ånyo till Hovs Hallar för att få förmånen att flyga min
modell på kanske Sveriges bästa och vackraste hang…

Skärmflygarkompisarna flög nere vid Segeltorp, eftersom  vinden var sned, men jag
tog mig upp på det höga, där man kan flyga på den sneda kanten mot västnordväst.

Lyftet var väldigt bra och gav möjligheter att klättra till 300 m +.

Hur länge jag flög ? Jag var i luften mer än 3 timmar. Min Spirit nummer 1 har nu sen i april
loggat 79 timmar i luften…..

Inte bara kan man njuta av sin flygning på Hovs Hallar eller den vackra naturen.
Det kommer också trevliga människor,  som är nyfikna på det jag sysslar med
och vill veta mera.

De som man kommer i samtal med har ofta egna speciella intressen. Det kan vara
fågelskådning, bygga ångmaskiner eller köra med elektriska tåg. Alla parter är då
ivriga att propagera och tala för just sin hobby.

Man märker att det är hängivna människor. De är DOERS, alltså  inte sådana
som bara  följer med strömmen och är TALKERS  .

Lite bilder  kommer här:

DCIM107GOPRO

Vinden, som ni ser, 4.1 – 6.4 m/sek

DCIM106GOPRO
Min Spirit efter 3 timmar på hanget.

DCIM107GOPRO

Varför jag tog med denna bilden ?

Jo den visar en pensionär,  som just har landat,
efter 3 timmar i solen med modellen i skyn .