Till helgen avhålls i Falkenberg på motorbanan ännu en upplaga av ”Classic Racing”.
Vill du ha ditt lystmäte tillgodosett av racerbilar från 1930-talet och framåt så är detta evenemanget du ska besöka.
Det är en makalös upplevelse att gå runt i depån och prata med entusiasterna om deras bilar. För oss födda runt 1950 är det en orgie i nostalgi med Amazoner och tvåtakts Saabar !
I onsdags for jag till HH för att få mig några rundor i luften med antingen min Gillette eller min Spirit.
Vädermannen hade lovat 4-6 m/sek NNV för att sedermera öka till 5-7 NV.
Men vind och dess riktningar på Hovs Hallar är ett kapitel för sig. Vädret är ofta, vad gäller vindar, avvikande från prognoser.
Då jag anlände 0900, hade vi N 5-7 sekundmeter.
Alltså var det läge, att bära upp vad som behövs till
Platån.
Där jag möttes av relativt frisk vind rakt på.
Ute över Kattegatt åt syd en molngata med höga och
välutvecklade Cu-moln. Det var bara att hoppas, de inte
drog sig norröver med sin eventuella nederbörd.
Bra, tänkte jag, det är till att montera min Gillette och
kasta ut.
Jag gick bort till bortre delen av Platån för att kolla vinden. Då märkte jag, att vi hade en topprotor av osedvanlig styrka och utbredning. Stod jag på toppen, blåste det 5-6 sekundmeter i nacken på mig. Alltså det blåste ut från hanget på toppen.
Detta komplicerar det hela, då det gäller starten. Inte
bara topprotorn är besvärlig, det innebär ju start i
medvind och att även kantrotorn snurrar energiskt på,
just under de omständigheter som rådde .
Eftersom topprotorn var kraftig, pressade den kantrotorn ut från hanget. Det skulle medföra för en modell dåligt lyft, dels då jag kastar ut på toppen, dels att jag inte skulle vara hjälpt av kantrotorn vid starten.
Så jag monterade min Spirit, eftersom den är snällare att flyga jämfört med min Gillette, som kan vara en elaking.
Att kasta ut Gilletten i detta läget hade varit ett renodlat kamikazeuppdrag. Det var ingen ”Gudomlig Vind” som ju ordet Kamikaze betyder.
Startar jag på Platån, finns det två möjligheter . Antingen i östra eller västra delen. Vid dessa två platser är påverkan från rotorer minst.
Så jag fick vackert vänta i startläge, tills omständigheterna var gynnsamma.
Alltså startade jag, då jag kände topprotorn tillfälligtvis
tappat andan. Det sket sig. Modellen kastades åt höger, utan att jag kunde hålla emot med skev och sida.
Tursamt nog landade modellen i en enebuske, varför inga skador uppstod. Mer tur än skicklighet.
Nåväl, nytt försök och nu gick det med ett nödrop. Min Spirit for som ett torrt löv, då jag startade, men då jag kommit ut 20 m från kanten, fick jag den laminära vinden, som skapade ett starkt lyft.
Sen var det enkelt att flyga, så jag kunde avslappnat sitta på min flygtuva och njuta.
Som vanligt på Hovs Hallar var det mycket flanörer,
vilka kom förbi, vilka stannade och frågade hur det
fungerar. Alltid lika roligt att försöka omvända flanörer till
modellflygare !
I modellen satt min GoPro i nosen. Vilken fick fotografera en ung gråtrut, som ville flyga rote med mig.
Efter 45 minuter i luften landade jag, vilket du kan se
på mina bilder. Inte helt enkelt att ta sig ner, men gör du som jag,
brukar det lösa sig.
Flyg rejäla banor, så får du tid att bedöma din höjd och kan komma in rätt. Att ha klaff är nästan ett måste,
då du flyger här. Det ger dig möjlighet att säkert reducera din höjd och kontrollerat landa bland diverse taggiga buskar.
För nästa start monterade jag min Mobius på en pinne vid ena vingspetsen. Allt för att få en annorlunda bild av min Spirit. Kameran väger 25 gram och pinnen 50 gram. Pinnen som håller kameran är en furulist laminerad med ett kolfiber fyrkantrör.
Detta innebär en vikt på ena vinghalvan, vilket jag måste kompensera med skevrodret, som du kan se på bilderna.
För övrigt påverkade det inte flygningen, utan jag fick de bilder jag önskade. Bilderna från min Mobius är klippta ur en videofilm. Jag kan inte nog uppskatta min Mobius goda egenskaper. Då jag kommit hem beställde jag en till, om den nuvarande skulle lägga av.
Varför en Mobius slutar funka ? Det är vid flitigt användande
utsatt för ett mekaniskt slitage. Det går inte att undvika.
Men den tar lika bra bilder, som då den var ny. Vad som man ska vara uppmärksam på med en Mobius är två saker: Laddaren till batteriet ska helst vara enligt modellen Ifåneladdare som ger bra med ström
Du ska ha ett bra SD-kort med bra prestanda. Låg
kvalitetkort ställer till besvär. Vilka kort du ska använda,
kan du se i RC-Groupsmycket omfångsrika tråd om
Mobius.
Efter hand som timmarna gick, minskade vinden och
vid ett tillfälle kom det termisk vind, som effektivt spärrade hanget för den laminära vinden.
Det fick jag erfara, då jag flög, eftersom lyftet markant minskade, men det var inget problem att hålla sig upp.
Vilket däremot en skärmflygare fick erfara. Han kom smygande under kanten, vilket är sämsta platsen vid detta väderläge. Han skulle gått längre ut från kanten för att få lyft.
Skärmflygaren flög riktning Kattvik utan att få lyft, men vände och flög västerut.
Hoppas han kom säkert ner framför värdshuset eller nere vid Segeltorp.
Jag såg honom inte mer sedan, så antagligen hade han packat ihop och åkt hem.
Efter en kort stund kom en laminära vinden igång igen och jag kunde klättra så högt jag ville.
Jag hade startat 0945 och klockan 1435 landade min modell på gräset bakom fortet.
En härlig dag lade jag till handlingarna.
Man upplever mycket, då man modellflyger !
Hemkommen lade jag märke till, då jag laddade, att jag
förbrukat 826 mA ström. 6 servo +telemetri krävde det.
Sammanlagd tid i luften ca 3.5 timma.
Foto är klipp ur video tagen av min Mobius, stillbilder från min goda GoPro och några bilder från min Sony systemkamera.
Om du vill, häng med !
Min Spirit utrustad med två kameror. En GoPro i nosen och en Mobius på ett spröt vid höger vingspets.
Ett mäktigt Cu Congestus.
Ser du elefanten med sin saluterande snabel ?
Som du ser regnar det ur molnet. Min bror befann sig i Helsingborg och han hade samma moln framför sig. Då får man en aning om den stota utbredningen av ett Cumulusmoln som växt på.
Min Spirit på väg ut. Kolla höger skev, som kompenserar för vikten av min Mobius.
Modellen landade utan kontroll i en enebuske sedan rotorn tagit befälet.
Här ser du hur turbulent det kan var i vid start genom en rotor. Dessutom kan jag informera att mitt sidoroder låg maxat åt vänster.
Nåväl, efter att ha kommit ut i den laminära vinden var allt bara en njutning !
Landning med utnyttjande av full klaff.
Piloten mycket fokuserad på att landa modellen ok.
Allt under kontroll hittills…
Ser du buskarna…kan skada Oracovern om man har otur.
Men allt gick utan problem.
Vildnyponen perfekta att plocka nu. Smakar mycket bättre än odlade.
Björnbären behöver 10 dagar till. Hoppas det inte blir frost bara. På Hovs Hallar finns ett överflöd av dessa bär.
Om man brygger själv finns här enebär för kryddning av ginet.
En skärmflygare kommer kanande under kanten…
…det är ett dåligt läge…
…dessutom är faran för frontalt inslag stor, om man inte är uppmärksam.
En duvhök ? kom förbi…
eller sparvhök..tror jag
Truten som ville flyga rote…
Vem kunde tro, vi skulle kunna ta dessa bilder för 20 år sen ?
Här sitter piloten på sin tuva och flyger och njuter av livet. Här har vi
inga fjantiga depåordningsvakter, som går och blänger i marken och
letar fel, utan vi som är riktiga modellflygare använder sunt förnuft !
Landning bakom fortet.
Ser du stenen ? Den har kostat några modeller under 45 års flygning här.
Jag lyckades undvika den, men den har kostat modeller !
Vi fick ett lågtryck över oss i veckan som producerade
varmfronter med mycket Stratusmoln.
Som du vet, är ju karaktären på ett Stratus,ett moln
med regn.
Vinden friskade på till 10-14 m/sek.
Som det kallas i Norge blev det ”Liten kuling”.
Detta namnet beskriver vindstyrkan, frisk bris,
mera målande, tycker jag.
Eftersom jag är född och uppväxt vid ett hav, dras
jag till stränderna, då vinden ökar och vågorna
rullar in med allt högre höjd och kraft.
Det blir och är en fysisk och sinnlig upplevelse för
mig.
Min resa gick först till stranden söder om Halmstad.
Vågorna inte speciellt höga, då vinden var nordvästlig. Under min spaning ut över det hastigt andandes havet,
tycktes jag skymta en säls blanka huvud…
Fram med kameran men till minbesvikelse var det
inte en knubbsäl jag hade i sökaren utan en surfare
med sin bräda.
Två av surfentusiasterna höll till vid Handikappbadet,
där de ibland fick uppleva vågor med lite höjd, vilka
dög att rida och uppleva friheten på.
15 grader i vattnet…krävde våtdräkter, vilket gjorde,
att de på avstånd till förvillelse liknade sälar.
Min färd forstsatte söderut mot Fylleåns mynning,
där jag brukar spana på fåglar och njuta den fria
horisonten.
Nu var det ingen trängsel i det oroliga lufthavet
med fjäderklädda varelser.
Ett par vilsnastorskarvar vevade sig obestämt fram
i motvinden och några småfåglar flög upp framför
mina fötter under min promenad.
Jag ber om ursäkt om jag störde er !
Just då jag lämnade stranden och hade fotograferat
färdigt, kom regnet och vätte ner stenarna med droppar,
vilka snabbt blev nervätta och blänkte.
Det blev signalen för mig till att avbryta exkursionen
och dra mig hemåt till skyl och skydd.
På hemvägen observerade jag kanadagäss, grågäss
och fiskmås, som var och en på sitt sätt hade ordnat
sig på åkrarna i nästan militär ordning.
Eftermiddagen blev en upplevelse, som trots vädret,
blev positiv.
Jag får intryck, som får min hjärna att fundera. Är inte upplevelser en stor del av våra liv ?
Några ögonblick från mitt möte med havet,
om du orkar…
En knubbsäl ?
Nä, två surfentusiaster som lögade sig i böljorna…
Våglek…
Vågskvalp…
Våg med lockigt hår…
En brädseglare som rider i horisonten som en fjäril…
…med till synes irrationella hackiga rörelser.
Skummet glider av klipporna efter en kaskad av sönderslaget vatten.
Ett brusande hav…jag kan inte vara utan dess lukt,
dess mäktiga ljud och dess oförutsägbara rörelser..
…utan hav blir det inget liv…säger storskarven,
som ror sig sakta framåt i motvinden.
”Följ mig”, säger molngatan, ”Så kommer du till Halmstad” !
Skummet yr vid Påarp
Strandkål. Just nu rikligt förekommande. Duger att äta om så önskas.
Regnet kom som att vrida på en kran och blötte stenarna blanka snabbt….
…kanske därför fiskmåsen körde huvudet i jorden…
Kanadagäss, fiskmås och grågäss har ställt upp sig i den friska vinden, Var och en på sitt sätt.
Bilden av mitt favoritflygställe Hovs Hallar, är taget från Google Earth.
Det är mycket bra kvalitet på Googles kartor och
satellitbilder, som vem som helst kan ladda ner.
Ställ detta emot bestämmelserna, som finns i Sverige om avbildning från luften…då ser du hur absurd lagstiftningen är i landet.
Jag antar, att myndigheterna inte lägger ner energi
på att lagföra flygbilder tagna av den enskilde skärmflygaren eller modellflygaren. Det vore att kasta resurser i sjön.
Vet du, hur många drönare med kamera, som finns
i landet ? Nä, inte jag heller, men de stora aktörerna har sålt 300000…
Andra absurditeter är, att att poliser inte kan skriva begriplig svenska. Polisskolorna, räknas inte det som postgymnasiala utbildningar ? Polisaspiranterna kan inte skriva svenska ?
Jag upphör aldrig att förvånas. De skriver svenska, som är i en del fall obegriplig. Exempelvis avstavar man man ord som,” cykel hjul” ,” men lös”, ” lama djur”.
Varför ?
Ett resultat av redigeringsprogram i datorn ?
Eller kan det var brist på bildning och kunskap ?
Vidare använder man apostrofer utan vett och sans. Exempelvis ”Huset´s tak”…” Göran´s Bygg”…
Apostrofgenitiv finns inte i svenskan.
Undrar bara hur de skriver Lars hus med apostrofgenitiv ?
Kanske Lars´s…dock det värsta jag sett var ”Lar´s…
Ja, det känns tryggt med henpoliser som är bra på
Ifånefippel, men som inte kan skriva en riktig polisiär
rapport…
…om jag kollar nederbördsprognosen …
i dag tisdag…
Det har varit dåligt modellflygväder på sistone. Det har varit dåligt med sol, det har varit dålig hangvind. Mest sydväst och sydost.
Jag vill ha N-NV, så jag kan åka till Hovs Hallar.
I måndags regnade det inte i alla fall, men det var klent med instrålning. Vinden var ca 1 m/sek, som naturligtvis triggade min lust för termikflyg.
Jag for iväg till mitt vanliga flygställe, monterade och startade.
Tog upp Avan på 150 meter och kollade termikläget. Som du kan se på bilderna var det 7/8 Cumulus och då naturligtvis lite instrålning.
Termiken fanns, men blåsorna var klena och oregelbundna. Men icke förty, genom att flyga väl och försiktigt kunde jag sakta gnaga mig upp.
Uppskattar jag steg med 0.2 m per varv…men håller
man på länge, då tar man sig upp.
Det är ju spännande att flyga under marginella
förhållanden. Därför då sätt den personliga skickligheten och
erfarenheten på prov.
Just att flyga ”väl” är viktigt. Flyger du för sakta, kan
din modell vika sig, då du svänger med vinden och då
tappar du 2-4 meter, som du sedan mödosamt får
gneta ihop.
Då jag ligger i en svag blåsa använder jag mina roder
så lite som möjligt. Det finns ingen anledning att veva
med roderna under sådana omständigheter.
Jag försöker trimma modellen, så den flyger just
ovanför vikningshastigheten och sen med trimmen
ställa in kurvradien, så modellen i stort flyger själv.
Flyger du så har du bäst möjlighet att lyckas.
Min start var 1000 och klockan 1130 landade jag framför mina fötter.
Nöjd.
Jag gick en runda och tog lite naturbilder. För du vet ju nu hur min Ava ser ut i luften.
Jag skulle egentligen haft min Mobius på kroppsbommen
för att dokumentera sidoroder och höjdrodrets rörelser.
Men enligt Murphys Lag hade kameran ett mjukvarufel så jag fick inte igång den. Sådant händer och sker. Turligt kunde jag rätta till det hemma, där jag installerade om programvaran.
Min Mobius jag skulle använt är ju 6 år gammal nu, så
kanske dags att köpa en ny ?
Lite bilder blev .
Termikflygare beredd
Du ser…nästan 8/8 Cu…
Utsikten är befriande och upplyftande.
Ekarna blir krokigare och krokigare i ryggen,
efter hand som åren går och vinden trycker på
Blåklocka en av biotopens vanligaste och flitigaste örter.
Spindelns lilla nät fångar morgondimman och gör den synlig.
Du ser att dimman och fuktigheten kondenserar på växtligheten.
Jo, en av mina favoriter.
En modellflygares plats. Flygstol, vindriktningsvisare…
Efter senaste tidens regn har gruset spolats
bort från vägen och blottat större stenar.
Brottet som var ett resultat av stormen ”Gudrun” 2005.
Minns du, för tiden går fort.
Som ett rengnagt skelett…
Översikt där jag flyger termik.
Foto från Google Maps.
Jag hade spetsat på att åka till Hovs Hallar för ett par hangrundor i fredags, med hänsyn taget till, att yr.no lovat nordväst 5 m/sek.
Nu vet jag, att då vi befinner oss i ett högtrycksläge, kan det vara problem med vindstyrkan. Dock räknade jag med, att det borde blir sjöbris fram på dagen, då solen värmt på.
Men eftersom jag har stort förtroende för yr.no, var min bil lastad 0830 för avfärd.
Vid Östra Karup jämte E6 fladdrade flaggorna på och indikerade nord. Bra tänkte jag, det kan inte vara bättre. Vid Båstad – Kattvik hade vi samma vind; nord ca 5-6 m/sek. Allting tycktes bra.
Vid parkeringen HH visade flaggan på NNV och cirka 4-5 m/sek.
Alltså nedmarsch till Segeltorpshanget där jag till min förskräckelse möttes av 0.5 m/sek Nordväst…
Obegripligt i och för sig, men jag vet, hur vanskliga riktningarna kan vara runt Hovs Hallar.
Vad att göra, jo jag monterade och förberedde mig i väntan
på vind. Efter ungefär 1 timmas väntan och filosoferande såg jag en
skugga på havet, som sakta kom närmare. Först tänkte jag,
vis av erfarenheten, att det var en molnskugga, men det var
det inte. Det kom ett Cumulus Congestus farande och det
var det molnets kallras, som syntes på havet.
Nu gällde det att vara på alerten. Så fort min vindvimpel
började vifta kastade jag ut min Spirit. Jovisst, den gick
utmärkt att flyga, i den då tillfälligt rådande pusten.
Jag skäms lite, men jag flög 14 vändor, eller så länge som
pusten varade. Den varade 5-6 minuter.
Sen hade jag att snabbt rädda mig in för en medvindslandning,
som lyckligtvis gick bra.
Tala om att utnyttja tillfället. Dock insåg jag, att det blir inte flygbart här mer idag,
utan det är till att plocka ihop och dra vidare. Klockan var
nu 1030.
I bilen hade jag min HyperAva och jag bestämde mig för
att flyga termik vid Tjärby.
1145 startade jag min Ava vid Tjärby i västlig vind ca 5 m/sek….
Det var härlig kry korkverkan !
Jag satt i min flygstol och njöt. På vingen på min modell
hade jag min Mobius på en pinne, som filmade min modell.
Efter 3 timmar i luften och en kort paus däremellan landade
jag tillfreds i mitt flygsinne ca 1515.
Du ser, du ska aldrig ge upp, om du är en sann modellpilot ! För då får du din belöning att lägga i erfarenheternas
kammare i din hjärna.
Lite bilder av olika slag från systemkamera och Mobius. Mobiusbilder klippta ur videon.
Hoppa i och häng med !
Du ser havet ligger blankt vid HH…
Inte mycket hopp om vind här inte…
Men vid Tjärby där blommade Cumulusmolnen
…och vimpeln viftade muntert sin signal; 4 m/sek Väst !
Bara att hiva iväg
Ett ganska trevligt perspektiv, om jag vill filma min modell i luften
Det blir rätt snygga pics, trots dålig upplösning då bilden är klippt ur en Mobiusvideo.
Efter debaclet med min Dean-kontakt åkte jag ut
för att kolla funktionerna på min HyperAva.
Jo, jag vet, jag har bytt kontakterna som var slitna, men jag ville övertyga mig under realistiska förhållanden, att allt är 100 % ok.
Därför drog jag till mitt flygställe. Det var nästan vindstilla, då jag ankom kl 1000. Solsken och begynnande Cu-bildning i kanterna. Där jag var, rådde torradiabatik.
Förutom att jag fixat kontakterna, hade jag klätt om sidorodret, då den gamla klädselen var raddig…
Så igång med all elektronik, koll av räckvidd, roder åt rätt håll och fulla utslag.
Allt är som det ska vara och just som jag skulle starta, kom en glada flygande och la sig i en blåsa framför kanten.
Naturligtvis ville jag plåta den, men det hade flyttat sig, så jag fick inte de bilder jag ville ha, men de får duga.
Sen åter till starten. Jag kastade iväg, kameran i modellen tickade på sina 2 bilder i sekunden som vanligt.
Jag styrde min Ava mot blåsan, där gladan låg och på 50 m höjd slog jag av motorn och började kurva i en ojämn och inte speciellt stark blåsa. Men efter 1 minut och lite justeringar sa min Picolario, att jag steg med 1 m/sek under hela varvet.
Jag tog mig upp, så långt jag behövde och sedan kunde jag sitta i min flygstol och njuta av flyg och natur.
Sammanlagt fick jag 3 timmar i luften endast avbrutet av en kort vätske och batteribytarpaus.
Under min vistelse hade jag märkt, hur kraftig Cu-tillväxten var och att molnen drog sig mot mig. Redan 1130 hade det bildats Cumulus Congestus och dessa var på gång, att slå hål på inversionen och bilda CumuloNimbus.
Detta kan bli något häftigt i väderväg, tänkte jag.
Strax efter kl 12 hörde jag de första åskknallarna, men jag bedömde, det skulle vara ok att flyga en stund till.
Molnen hade gått över till mäktiga Cb och då de närmade sig, märkte jag en markant vindökning och temperatursänkning.
Således tog jag beslutet, att landa innan regnet kom. Lite surt, för termiken var rekordeligt stark nu.
Landning, demontering och inlastning i bilen för avfärd.
Jag skulle ett ärende till markerna där jag jagar och det var i riktning åskvädret.
Då jag kommit en bit närmare åskan, såg jag vilket monumentalt Cb-moln där fanns. Det var fullt utvecklat med städet längst upp och omgivet av iskristaller.
Dessutom, i den södra änden av molnet, hade det börjat
att bildas den typiska valken av moln, som utmärker en
Gust-Front.
Googla, så får du reda på, vad det är.
I anslutning till molnet möttes jag av intensivt blixtrande och ett kraftigt regn med stora hagel i.
Jordbrukarna i trakten fick i alla fall en riktig rotblöta !
I basen på molnet, som jag nästan…vill kalla en SuperCell, kunde jag se virvlande luft, som utmärkte sig som små trattar mot marken.
Dock såg jag ingen av tromberna som fick markkontakt.
Det är typiskt, att det bildas tromber under höga moln,
då det förekommer kraftiga uppvindar där.
Denna vädertyp med passerande kallfronter är mera vanlig
i augusti/september, vilket manifesteras av åskväder och
kraftigare tromber.
Efter passage av molnen kom jag åter ut i strålande solsken.Tala om kontraster !
Om jag hade åskledare då jag flög ? Nä, men jag har blixtlås !
Jag tog lite bilder, vilka illustrerar min dånande flygdag.
Hoppa in !
Här vid X:et hade min Ava landat , då den var ute på egen flygtur. Betänk den hade
ca 1.5 m höjd vid sädesåkerns vänstra kant. Gled över den sådda åkern, passerade
den lilla vägen, passerade ett körfält, gled med ett nödrop över mittstaketet, klarade ytterligare ett körfält för att sedan landa just vid dikeskanten. Stabben låg 1 dm från vägens asfaltkant !
Nu ska vi flyga igen…
Motorstart och kameran medföljer som nästan alltid…
Start
Jag startar aldrig på fullgas…
…utan jag nöjer mig med ca 60 % trottel…
…så det är därför jag aldrig behöver ladda min acke när jag är ute för att termikflyga…
…vilket gladan gör här…
…den är en dålig termikflygare jämfört med en ormvråk eller en gammal ärrad HyperAva !
Naturen stå i sin yppersta blomning just nu i början av högsommaren.
Allt som kan blomma gör det nu i syftet att locka insekter för pollinering.
Min modell efter fullgjort värv.
Det för mig viktigaste; Min modell och min flygstol. De flesta, med ett undantag, har förstått hur viktig stolen är för mig, då jag har en havererad rygg.
Cu Congestus på gång.
Molnen växer och det regnar ur kärnan.
Det blev labilt skiktat efter en kallfront passerat. I gränsområdet mellan kall och varm luft finns förutsättningar för just det väder jag beskriver.
Här växer molnen på höjden. Termiken, uppvindarna i molnet är så starka så den kan slå igenom inversionen.
Här kan man ana konturen av ett Cb.
Mörkret kommer…
Här tycks som en explosion har inträffat…
Det närmsta molnet är en GustFront som håller på att bildas.
En solbelyst väg på landet och i fonden ett apokalyptiskt moln.
Jag tycker det åskar mindre nu, än då jag växte upp ?
Detta är en hemlig bild egentligen…för det är avtrycken av ett UFO som landat i åkern…
Denna bilden vore väl något för tefatskonspiratörerna eller ?
…över den skicklighet och hängivenhet, de människor
visar, som har sina förmågor fokuserade på byggandet
av de mest invecklade och krävande mekaniska
konstruktiooner.
Ja, jag finner inte bättre ord. Kanske jag i stället borde
kallat byggarna för ”Mästare av Mekaniken ”.
Jag funderade lite, på vad som krävs, för att
åstadkomma vad dessa byggare gör ?
Först en ide som ska tänkas igenom. Faktainsamling
av dokumentation, ritningar, ta reda på vilket material som behövs till de olika komponenter som
ingår i konstruktionen, koll av att man har tillgång
till de verktyg och maskiner som krävs och att
man kan använda dessa.
De måste ha ett brett kontaktnät, som kan ge råd
och tips under pågående bygge.
Jag vet, att ett bygge kan kräva tusentals arbetstimmar.
När allt detta är uppnått, så står en dag deras skapelse
färdig och fungerande.
Vad känner byggaren ? Jag tror, han känner en otrolig glädje och stolthet, då hans mekaniska maskin, det må vara en V-12 motor eller en ångmaskin, är i aktion och att den fungerar exakt som han planerat enligt förebilden.
När jag ser vissa av konstruktionerna, kan de synas mig som ett Sisyfosarbete…
Att starta upp dessa ofantligt krävande projekt, det kräver ett oföreställbart mod, då byggaren måste
satsa allt av kunnande och erfarenhet för att kunna
genomföra bygget.
Då jag ser på de med rätta stolta byggarna, finner jag att 90 % av kreatörerna är mogna män med en bakgrund som verktygsmakare, eller i alla fall komna från en bransch där mekanik och metallbearbetning ingår.
Det är tvunget att ha en teknisk bakgrund så man kan
få utlopp för sin kreativitet om man ska lösa svåra
tekniska problem.
Varför ? Jo, man måste ha kunskap för att få ihop en mekanisk konstruktion, som ska fungera i enlighet
med förutbestämda regler.
Kunskap och erfarenhet och fantasi med kreativitet,
är de basala fundament en maskinbyggare vilar sitt
byggande på tillsamman med en fokuserad
målmedvetenhet.
Varje gång jag studerar något av maskinbyggarnas
objekt, blir jag ofattbart imponerad och försöker
förstå det stora arbete, som ligger bakom.
I år var det strul med lokalen, den skulle ISO-certifieras,
varför inte så många byggare dök upp. Men de som dök upp hade fina saker med.
Dels motorer av olika slag och något som jag tycker om,
det fanns två modeller av tyska stridsvagnar från II Världskriget; Panzer V Panter och Panzer VI Tiger.
Först kommer jag att redovisa jag motorerna och i nästa post
kommer stridsvagnarna.
Luta dig bakåt och försök visualisera allt arbete, som ligger
bakom byggena !
Jag lämnar inga notiser vid bilderna, utan jag låter
din fantasi ledsaga dina intryck.
Vill du se mer bilder klicka HÄR. Annars sök i sökrutan
upp till höger på min bloggs förstasida. Skriv in sökordet
”motorbyggarna” och tryck ”Enter” så finner du.
Arne ”Stepson” Johansson, den samlade kraften inom IGG för träffen på Ålleberg hade som en överraskning ordnat, att en fullsize flygmaskin gjorde en bullrande uppvisning.
Planet var en YAK-55, vilket är ett sovjetisktbyggt konstflygplan utrustat med en radialmotor på något mer än 360 bHp.
Jag har sett många aerobatikuppvisningar och den saken är för min del klar; Jag har blivit aningen blasé på denna typ av flygning.
Varför ? Det tycks mig sterotypt ! Jag menar, det är
samma rörelser varje gång. Man möts aldrig av
överraskningar. Det är ingen kritik mot piloten, som säkert flög sina krumelurer på ett bra sätt, utan det är min allmänna känsla om aerobatik. Jag tycker det är för mycket exercis över det hela.
Nåväl, Yaken dök upp och väckte säkert de närvarande, genom det som på mig imponerade mest, vilket var de två passerande tryckningarna längs banan på låg höjd.
Planet är stationerat i Falköping. Undrar vad självkostnaden att flyga planet ligger på per flygtimma ?
Planet ligger ute för försäljning av ägaren Anders Trygg.
…som den på 40-talet kände artisten Lasse Dahlqvist
sjöng i det gigantiska pekoralet ”Örnungar”.
Om du klickar på länken i ingresstexten ovanför
bilden , så får du se den gamle idolen sjunga och
låtsas spela dragspel.
Vad är väl Melodifestivalen mot detta ?
Har du sett filmen ? Inte för skådespelarprestationerna,
utan därför filmen innehåller mycket flygscener med
segelkärror, som de såg ut 1943-1944.
Mycket av filmen spelades in justpå Ålleberg.
Om du googlar på min blogg ”Örnungar”, så kan du
läsa och se bilder från Ålleberg vid denna tid.
Filmen går att få tag i om man vill köpa den. Vill du inte betala, så kan du faktiskt, tror jag, dra ner den på
Pirate Bay, om ditt samvete klarar det…
Om du köper videon, snabbspola fram till 50% av
videon, så slipper du hör moralpredikningarna,
om hur ungdomen bör uppträda. (Alltså under
40-talet).
Tillbaka till denna posten som innehåller bilder,
jag tagit på modellerna i luften.
Ofta på 2-300 m höjd i motljus, vilket naturligtvis medför komplikationer för fotograferandet.
Men flygbilder blev det och de blev vad de blev
med hänsyn till mina tekniska förutsättningar på
min fotoutrustning.
Man gör så gött en kan…
Ihop med flygbilder kommer det några bilder av
naturen vid Ålleberg och i närheten.
Det är ett vackert landskap Västergötland.
Speciellt nu , då allt är intensivt grönt i naturen.
Nästa post kommer att innehålla bilder på YAK-55, som flög en liten display för oss.
Häng på låset tills sista? posten kommer !
Lite Västgötanatur i under högsommaren.
Jag trivs också bra i naturen…
Osthanget som är restaurerat…
Hur många hangvarv tror du är gjorda här med dåtidens plan; Baby, Olympia,
Kranich och kanske SG-38 ? Tänk så många plan som blev uppvinschade för branten,
efter att piloten landat i bondens åker…Dessutom…undrar hur många torsionsnäsor
som smälldes här vid elevlandningar ? Kolla på museets plan så lär du dig,
hur man laskar plywood.
Här kommer andra delen av flera från storsegelträffen.
Denna post innehåller ”Allmänna markbilder” och bilder på start och landningar.
Att fotografera start och landning med stora segelmodeller är tacksamt, eftersom man har något att jämföra modellen med. Alltså människor och mark. Att bara plåta ett plan i tom luft, det tycker jag är att som trampa vatten…
Jag vill ha referensobjekt för att hjärnan ska kunna skapa en känsla för sceneriet.
Att fotografera en modell på hög höjd ställer krav på kamera och objektiv. En modell högt upp blir en prick. Ska jag sedan dra upp objektet, blir det oskarp och grynigt.
Därför föredrar jag luftbilder där jag har någon typ av referens. Det kan vara väldefinierade moln eller andra modeller.
Ville jag ha superskarpa bilder på en modell i luften, då hade jag hängt upp modellen i ett snöre i träd eller
liknande och tagit bilderna på 10 m avstånd utan stress.
Linan hade varit lätt att trolla bort och voila, en knivskarp
bild på en 8 m segelmodell…
Men vem vill fuska ? Jag gillar inte manipulerade bilder. Fråga den prisbelönade svenska naturfotografen, som vann en internationell tävling. Surt sa räven, han blev fråntaget priset, då han fotoshoppat bilderna…
Det blir en rejäl laddning bilder här nu, så håll tillgodo !
Men det kommer mera bilder på start och landning så
håll ut till nästa post !
Rejäla fastsättningsskruv för roderhornen…?
Som jag sagt flera gånger; Den vackraste segelmodellen, Minimoa.
…fanns det att se i luften och på marken under helgen på Ålleberg, Falköping.
Meetinget arrangeras av IGG-Sverige och du kommer till deras hemsida, om du klickar HÄR.
General för träffen var Arne ”Stepson” Johansson, om jag förstått det rätt.
Du kan ha vilken åsikt du vill om stora modeller, men de flyger skalenligt och bra.
De är majestätiska mot skyn. Om det är dyrt ? Visst, prislapparna kan för en 8 m modell ligga
på 150000 med allt inklusive.
Verkligheten är ju sådan som den är. Alla kan inte
köpa modeller för så mycket pengar, på samma sätt
som alla inte kan ringa till Königsegg i Ängelholm och beställa en sportbil för 15 eller 30 mille….
Men du kan drömma om stora modeller och se dem
i luften, det är gratis.
Dessa stora modeller är mycket fint tillverkade och
piloten måste lägga ner mycket tid och pengar på
att installera all hårdvara som behövs.
Det är inte lite som finns i en storseglare… Variometer, totalkompenserad hastighetsmätare,
höjdmätare gps, i många fall kamera ombord osv.
Därtill en avancerad installation av radiosystemet.
Är man den lycklige ägaren till storseglare då kan
man inte fuska…ty, om man smäller…då kostar det,
varför alla installationer måste göras säkra.
Ålleberg, en klassisk plats att segelflyga på sen 1940. 1943-1944 tog KSAK över förvaltningen av anläggningen
och är, tror jag, huvudman fortfarande.
En idealisk plats för modellsegelflyg. För det första
ligger det i inlandet, varför man i stort är förskonad
från sjöbrisen, vilken kan omöjliggöra termikbildningen.
På Ålleberg har modellpiloterna fritt luftrum och inga
höjdrestriktioner.
Det finns ett bra grässtråk som användes vid bogseringarna.
Sist men inte minst, där är vackert.
Väderläget var då jag var där på söndagen stabilt med
till en början torrtermik vilket under eftermiddagens
gång gick över i molntermik då det blev svag
altocumulusbildning som drog.
Vinden SV 4-6 m/sek. Temperaturen ca 25 C.
Flygarna kom snabbt upp i termiken med hjälp av
duktiga bogserpiloter med rejäla kärror. Det tog max
en minut upp till kopplingshöjd.
Jag tror alla var nöjda med lördagens flygningar,
vilka för det mesta infriade pilotens önskningar.
Under dagen kom en lokal fullskalapilot, heter han
Anders Trygg från Falköping,… med sin YAK-55 och visade delar av sitt program.
Det som imponerade på mig, som blvit lite blasé
på aerobatik, det var då han tryckte ordentligt två
gånger längs banan på låg höjd.
Det dånade i alla fall. 9-cylindrig radialmotor 360 bHp.
Jag tog massor avbilder och de blir redovisade i
ert par poster här på bloggen.
Dessutom videofilmade jag, men den redigeringen
får vänta; då det tar tid att editera en video.
Bilderna tagna med en enkel systemkamera med
normaloptik och med en annan systemkamera med
ett billigt 300mm zoom.
Så kvaliteten….duger för mig i alla fall !
Avsikten med bilderna är ju, att de ska skapa en
känsla, för vad det innebär att flyga storseglare !
Första posten är markrelaterade bilder. Vidare bilder på bogserkärror och en Pitts.
Det är 50 bilder cirka.
Det kommer flygande modeller sen, så håll ut !
Jag kommenterar bilderna sparsamt, för du
kunniga besökare, du ser ju vad det föreställer…
Önskar du en full sizebild, kan du maila mig, så skickar jag. Min adress hittar du HÄR
Bergfalke-1 ?
Klart piloten är glad ! Med en så fin modell
Undrar vad herrarna så intensivt spanar på …
Preflight check
En pigg veteran Kjell-Åke Elofsson Tibro.
Minimoa…den vackraste modellen eller ?
Ka-6 E, som jag rattat fullsize mycket i forntiden…alltså sent 60- 0ch tidigt 70-tal.
En norsk Wilga som presterat mer än 4000 släp… Den har varit totalhavererad 2 gånger enligt ägaren.
Vi förstår det kostar pengar..
Allt är inte jättestort…det hänger på vad du jämför med.
Dags att flyga nu.
En norsk gutt som också ägde Wilgan.
Instrumenteringen; Överst från vänster: höjdmätare, variometer,
andra raden; hastighetsmätare, navigation, kompass och undertill
kula/spade och kommunikationsradio.
Hade jag ägt en sådan modell…..hade jag varit lika glad.
Finaste planet på Ålleberg; SE-ALM världens äldsta flygande Moth. Här står den nymålad, omdukad ? och fin. Mer än 85 år gammal…
Nu blir det aerobatik
Modellen flög av en pilot, som kunde det han ville…
Lite bilder på bogserkärrorna.
Denna modell är mycket bra att bogsera med.
power
Benny Kjellgrens fina motorkärra.
Detalj av nosstället.
Det sitter rejält med hästar under huven.
Ska väl vara en Pa-18…
Ännu en bogsermodell av lite ovanligare konfiguration.
En mycket aktiv byggare och flygare, som jag beundrar, är John Woodfield boende i Cornwall England.
Han bygger modeller av äldre konstruktion företrädesvis i balsa. Han har en YouTubekanal, som är sannerligen värd att besöka.
Platsen där han flyger hang, är ett utomordentligt bra flygställe. Så det underlättar.
Inte bara bygger John bra och flyger bra, han har en fotograf som editerar ihop fina korta filmer. Enkel editerat och inga krångligheter. Man ser vad det föreställer och objektet presenteras bra.
Denna modellen ”Bird Of Time” är en av hans senaste projekt.
Bird Of Time en klassisk segelplanskonstruktion med till synes goda egenskaper.
Jag klippte några stillbilder ur Johns video på YouTube.
IGG Sverige anordnar en träff på Ålleberg för piloter med storseglare. Personligen vet jag inte hur stor en modell ska vara, för den ska få epitet ”Storseglare”…
Jag har besökt flera av Ållebergsträffarna som åskådare och det har varit en trevlig upplevelse både vad gäller flygningarna och den sociala samvaron.
Ett besök är en fin upplevelse.
Dessutom kan du besöka Segelflygmuseetoch ramla bakåt i nostalgin.
Samtidigt genomför Maskinbyggarna sin träff.
Om du vill beundra makalöst fin mekanik i form av modellmotorer, mekaniska maskiner, modeller av stridsvagnar, bilar och entreprenadmaskiner, då ska du komma till Ålleberg kommande helg 29-30 Juni.
Du kommer inte att ångra dig.
Ålleberg en av flygets grundpelare i Sverige, med en historia från tidigt 40-tal.
Det var varmt i dag onsdag. Vid framkomsten till mitt flygställe var det 24 C. Troligtvis var det upp mot 26, då jag åkte hem.
Eftersom jag aldrig får nog av flygning, tog jag min
Ava en tur i den snåla termiken.
Det var inversion och luften var genomvarm, vilket
påverkade förutsättningarna för adiabatik negativt.
Jag försökte under 5 uppdrag till 50 m, men ingen
anslutning.
Slutligen drog jag till 100 m och då fick jag en svag
och trasig blåsa.
Den bättrade sig och det var lätt att klättra med flata
lugna svängar.
Det gäller att under dåliga förhållanden att flyga
noggrant. Inga stora rörelser, låt modellen bestämma, då du
trimmat den.
Ju mer du vevar med spakarna, desto mer motstånd och desto sämre stig. Såedemede !
Två timmar fick jag i termiken och eftersom jag
saknade min vanliga Biltema flygstol och använde
en annan stol var det inte bekvämt att sitta.
Annars hade jag njutit av situationen ytterligare
2 timmar.
Min HyperAva närmar sig nu 870 timmar i termik
…minst, för jag slarvar ibland med loggningen.
Förhoppningsvis kommer jag att nå 900 timmar i
termik inom 3-4 veckor.
Till vinterna ska jag göra grundöversyn på min gamla
HyperAva från 2009.
Så till våren 2020 kommer den att vara som ny.
Det blir ny stabbe med bättre Re-tal genom större sidoförhållande, vilket kommer att medföra, att det inducerade motståndet minskar, vilket ger bättr
egenskaper för modellen.
Jag hade min Mobius på solglasögonen och det
blev 19000 bilder….ja, den tar ju 4 bilder i sekunden.
Efter lite snabb… sortering blev det dessa kvar;
Håll tillgodo, men det blev bara bilder på två starter
och två landningar…
Halo runt solen. Iskristaller tjänstgör som prisma.
Volvo T 35 omkring 1956-1959 ? Nån som vet om min googling stämmer ?
Går lika bra, som då den var ny enligt ägaren.
Ser du min flygstol…obekväm jämfört med Biltemastolen.
Grönskan är på topp nu och blomningen har börjat.
Går du ut i naturen hör du hör det knakar , knäpper
och knispar, då växtligen rakar iväg mot skyn !
Flygplansläpp…
Om du undrar, varför jag landade här, berodde det på, att jag pratade
med lantbrukaren, som vände sin nyslagna vall. Så går det, då man
inte är uppmärksam..och släpper modellen ur blickfånget.
Dock ingen skada skedd på modellen, så jag startade härifrån igen.
Mina vingar krokiga…det beror på förvrängningar i min kamera.
Naturligtvis tog jag en massa bilder, men jag kan inte presentera all utan bara en bråkdel…fast det blir ju en del.
Denna posten innehåller ”Allmänt” och hembyggda motorer.
Jag kommenterar , där jag vet något, för jag vet,
att du kan mer, än vad jag kan !
Här kommer den sista skopan med bilder från Linflygträffen I Kungsbacka 2019 från mig i alla fulla fall !
Håll tillgodo !
Hembyggt
Rejält vevhus
Till höger Lars-Erik Fridström från metropolen Anderstorp.
Lars-Erik ska starta sin diesel från cirka 1947…
Lars-Erik under startförsöken
Ännu ett hemmabygge. Är det Hannes Illipes replika av en Mills ?
Hannes senaste hemmabygge.
Ordning och reda…men ”grenröret”…ligger illa till vid en smäll…
Intresse, hängivenhet och kunskap = En egen byggd förbränningsmotor
Från vänster om jag förstår det rätt
tank, motor,varvräknare, tändsystem, voltmeter och 2 LiPo-celler.
The real McCoy
Lars-Eriks fina diesel.
Två modellflygintresserade bröder från Norrland tror jag …
Att fotografera en ladusvala…
…är tio gånger svårare…
…än att plåta…
…en linkontrollkärra !
En Weatherman har viss likhet med en glidflygande svala…
Ett kit från 50-talet. Jag hade ett liknande från Veron. Det var förhållandevis dyrt. Synd man inte har det kvar.
Här lite olika modeller…
En klassiker.
Jag minns min första Enyamotor. Som jag köpte 1960. En o9. som drog runt mina linkärror otaliga varv och där kubikmetrar jord passserade motorn, som ett resultat av dåliga landningar. Men den smattrade glatt vidare.
En erfaren Webra 1.5 cc. Ännu en klassiker, som fortfarande går relativt lätt att komma åt ny i kartong till bra pris.
Mycket flugen…då ser en modell ut så här.
De snyggaste linmodellerna är de som inte flygs…?
Ingvar Nilsson pustar upp sig…i sin nya hatt
.
En besökande modellflygare, som fick ett porträtt, då han
kollade min GoProkamera, som var inställd på 4 bilder i sekunden…
Fenan riktad så modellen styr ut ur cirkeln i stället för att skära in och slacka linorna.
Webra power. Jag minns min första Webra Mach 2.5… Där var ös i den.
Tornado proppar…visst jag minns och likaså Paw dieslar
från England som vi köpte hos Tomas i Värö.
Undrar om dessa dekalerna finns hos Biltema ?
Motvikt på yttervingen på en linmodell; En gammal järnfemöring eller ?
…Ove Andersson, Sveriges meste Mästare och Alf Eskilsson.
De visade sin imponerande förmåga att flyga en linkärra vid meetinget i Kungsbacka.
När man ser dessa proffs flyga, blir jag djupt imponerad. Man flyger rörelser, som jag tycker, man inte borde kunna. Men det är, för jag är en förstockad radioflygare.
Då Alf med sin Nobler dyker rakt ner mod marken för att under sista metern under bråkdelen av en sekund övergå i planflykt, då tänker jag: Hur hänger piloten med ?
Detta flygande kräver blixtsnabba reaktioner och genuin erfarenhet. Samtidigt som piloten måste bevara sitt lugn och hålla huvudet kallt.
Då Ove ska flyga, ser man han är ett fullblodsproffs på linflyg. Han har fina flygplan, han har ordning på sina grejor och han följer sina rutiner under förberedelser och flygning.
Frågan, som väl ingen kan besvara, är hur många varv Ove har snurrat i lincirkeln under ett mer än 50-årigt modellflygliv ?
Det blir några varv. Hans perceptioner och balans inte
minst måste vara skärpta maximalt, för han ska kunna
genomföra ett flygpass med den precisionen han besitter !
Ove berättade, han ska bygga en semiskala? av en Mustang P-51B, vilken var en kärra, som nödlandade i Sverige under kriget.
Vi som studerat Oves byggen, kan förvänta oss något riktigt fint, det är jag övertygad om.
Alf är en eldsjäl för linflyget och jag fick honom förra året att montera en av mina Mobius videokameror på modellen, då han flög, för att ge betraktaren en aning,
om hur det är att flyga stunt.
FIlmen la jag på YouTube och många har sett på den och bäddat in den. Klicka på länken, så kan du också kolla Alf, då han hanterar sin stuntmodel i lincirkeln.
Jag vill framhålla än en gång, att det är svårt att plåta en stuntmodell i luften, som gör rättvisa åt piloten. Därför vill jag gärna ha med något av miljön,
för att ge en bild av relationen mellan modell och
omgivning.
Jag lyckas inte alltid, men spänn fast dig i stolen, ta om det behövs ett sjösjukepiller och flyg med Alf !
Jag kommenterar inte bilderna för jag hoppas,
de ger en levande bild av de två piloterna och
deras hobby !
…erfor Anders efter många års frånvaro från modellflyghobbyn.
Han hade köpt en styropormodell från Bangoodhelt komplett med radio, drivlina och allt som behövs.
Efter montering var det läge att provflyga modellen som heter Sonic 185, där 185 relaterar till modellens spännvidd.
Vi åkte till en plats som var lämpad för provflygning i det vackra vårvädret för att kunna testa modellen.
Det gick perfekt. Modellen flög som den skulle med samtliga trimmar i neutralläge. Jag tyckte först den var nostung, men ändrade uppfattning efter hand, som Anders flög.
Det enda jag föreslog var, att han skulle koppla sida/skev för att få till bättre svängar utan hängande stjärt.
Trots Anders inte flugit på 30 ? år satt rörelserna i förlängda märgen och han hade inga problem att hålla modellen under kontroll.
Så en fullt lyckad dag för en återuppstånden modellflygare på Valborgsmässoafton !
För egen del var jag ute på förmiddagen och fick 2 timmar i termiken med en Ava…
