Kategorier
Segelflyg

BARA LITE BILDER FRÅN SVUNNA FLYGNINGAR.

 

 

 

Utdrag ur mitt modellflygarliv…

 

 

 

 

Det händer inte modellflygmässigt nu, vilket beror på väder och annat.

Jag tycker, att modellflyg ska vara behagligt under relativt goda väderförhållanden.

Nu är det skitväder…

Men vi är sega och härdar ut. Jag är lycklig,  för jag har ett väldigt stort bildarkiv att kasta mig bakåt i. Där kan jag återuppleva mina ögonblick igen och drömma mig tillbaka.

Just nu är vi sysselsatta med att plocka trattkantareller, vilka förekommer, tack vare gynnsamt väder, rikligt.

Har i stort plockat vad som behövs för ett års förbrukning. Vi torkar våra kantareller och lägger i täta glasburkar, som du kan köpa billigt på “DollarStore”.

Vi ser fram emot våren med förväntad fin termik och solsken och fina hangdagar under höst/vinter på Hovs Hallar med 4 m/sek nord och solsken ”

Här kommer bilderna.

 

Min första Spirit Elite på Tönnersahanget.
Såldes av Great Planes och som av okänd anledning slutade tillverkas, trots stor efterfrågan. Planet har utomordentligt goda egenskaper och jag letar fortfarande efter en Spirit med glasfiberkropp. Om någon har, eller vet om någon, tar jag gärna emot tipset.

I nosen som alltid min GoPro. Man vet ju aldrig, vad som händer…

I bakgrunden Hallands Väderö.

En väl anlagd final och avslutande landning på Platån.

Min kompis…en glada.

Efter landning på stranden.

På gång vid det låga hanget, Segeltorp, vid Hovs Hallar.

Rustat och förberett i god vind, 2 m/sek…

Fördelen med Tönnersahanget..man kommer nära sin modell och får då en bra upplevelse av modellens dynamik och hastighet.

Hanget 25 km långt…om nån undrar.

Från Ystad, Löderup vårt hushang då Gubbarna dragit iväg till Skåneland.

Modellflyg,  som jag flera gånger påtalat, är en estetisk upplevelse.

G-sväng.

Final

Rolf och Rolf-Erik Löderup.

Kivikshanget.

Den gamle och beundrarinnor…

Den gamle i själva verket.

Mina rotekompisar…

Den allmänt i Halland nu förekommande gladan.

 

En vildkaprifol från Hovs Hallar.

Kategorier
Termikflyg

“DER KLEINE FALKE.”..

 

 

 

…eller på svenska, den lilla falken…

 

 

…är ett nykonstruerat derivat av den klassiska modellen “Der kleine Uhu” från Graupner i Tyskland.

“Der kleine Uhu”, vilket betyder “Den lilla örnugglan” var en friflygande modell från sent 50-tal som byggts i flera tiotusentals exemplar.

Nu finns den som en modern byggsats  för RC-flyg och omdöpt till “Der kleine Falke”.

Anders hade byggt en och kom och flög med den. Jag tror,  han sa att den vägde komplett knappt 200 gram…med motor, acke och en lös vario…

Kolfiberrör som kropp, vingen av Jedelsky-typ. Påmonterad elmotor.

En modell för svaga vindar som flyger på minsta termikblåsa och på mycket små hang.

Modellen visar,  att tekniken inte sätter hinder överhuvudtaget i dag.

Eftersom vädret var i stort noll vind och sol, var jag ute med en termikmodell och fick utan minsta svårighet 2,5 timmar i termiken.

Detta trots sjöbrisen kom vid 1330-tiden.

Då den kalla sjöbrisen blåser in,  försvinner all termik på låg höjd. Men om du klättrar till ca 100 meter, kommer du in i den termiska varmluften, som hovrar ovanpå den kalla sjöbrisen.
Sen kan man flyga termik. Sjöbrisen är som ett kallt täcke, vilket tvingar upp den  icke laminära termiska luften.

Det är därför,  man kan se moln,  som driver åt olika håll under sjöbrisdagar.

Det fanns gott om glador,  som jag kunde flyg rote med. Jag lade dessutom  märke till,  många åt norr flyttande ormvråkar.

Ännu en härlig termikdag och jag ser fram mot morgondagens termikflygningar, vilka också tycks arta sig väl om man kollar prognosen på yr.no.

Vi ses….

Jo det blev bilder oxå …luftbilderna är bilder klippta ur en video från min lilla Mobius. Därav kvaliteten.

Anders med sin lilla modell.

Off she goes…

Jag hade föredragit lite mer V-form,  eftersom den saknar skevroder.
En modell blir mer agil med lite mer V-form.

Snygg i luften

V-stabbe, vilket jag inte gillar på termikmodeller. Varför, tja det är en känsla efter 52 års termikerfarenhet.

En fin typisk modell från Anders modellplansfabrik. I stort klarlackad, delvis klädd med tunn glasfiber. Allt för att få en bra kompromiss mellan styrka och vikt.

Här hangflyg på en av gravkullarna…

Motorn väger 5 gram…

Migrerande människor.

Man kunde inte klaga på vädret. Här Cumulus Congestus vid Hallandsåsen.

Hej, sa jag till ormvråken.

Man förstår,  varför den döptes till Den lilla falken,  då man ser den avtecknar sig mot den blå skyn.

Njutbart

Efter flygning.

Gladan som försökte tävla med min  “Introduction” i termikblåsan, men som fick ge sig. Kolla hur gladan fäller vingarna för att öka hastigheten,  då hon vill piggybacka på mig i min blåsa.

Kolla hennes vingspetsar ,  allt för att förminska det inducerade motståndet…

Jag är i verkligheten bara ca 1 m från fågeln. Kameran förvränger med sin vidvinkel perspektivet.

Här hade pixlarna svårt att hänga med…

Ormvråk som också ligger närma min modell.

Det jag gilla mest. Sitta i min stol och njuta min modell i en blåsa.
Tror du jag känner detta avkopplande ?

Landning

Kategorier
Hangflyg modell

RÖRLIGA BILDER FRÅN GUBBAGÄNGETS SKÅNERESA

 

Jag tog lite video…

 

 

…från vår resa söderut.

Filmat med min lilla Mobius 4K, så det blev som det blev.

Jag ska filma mer nästa resa, då vi förväntar ett 40-tal hangflygare…

Det blir ju fler motiv då.

Men nu får du hålla tillgodo med denna snutt…

 

Kategorier
Hangflyg modell

JAG KUNDE INTE MOTSTÅ SUGET…

 

…att få flyga…

 

…eftersom det var utlovat nordväst på Hovs Hallar.

Enligt yr.no kunde vi förvänta oss svag, 1-3 m/sek nordväst mellan 0800 och 1200.

Så det blev att ge sig av i ottan. Vädret var heltäckande molntäcke med låga Stratus, men ute över Kattegatt kunde jag se en uppklarning komma, så jag närde visst hopp om hyfsat väder för flyg.

Då jag anlände 0830 till parkering,  möttes jag av strilande regn, men det var bara att avvakta i bilen. Efter 20 minuter slutade regnet och jag bar ner min modell och det som behövdes till Segeltorpshanget.

Segeltorpshanget når du,  om du går igenom grinden på parkeringen i sydlig riktning.

Nå, jag monterade modellen, hängde på en kamera på ett enkelt sätt i nosen som filmade bakåt och tejpade en kamera på min glasögonskalm, som filmade, det jag såg på.

Men…jag hade glömt min sele till min radio…Min Frsky 20 Tandem 20 x är en tung pjäs med fästpunkterna för en sele monterade. Dock jag var för lat att gå upp till bilen igen och tänkte, det går att flyga i alla fall.

Utkast i vinden som inte översteg 1.5 m/sek och min modell flöt fram på hanget. Inga problem att hålla sig uppe även utan applicerad klaff.

Men att flyga utan sele, det är värdelöst. Jag har använt sele i 35 år och har vant mig, så dagens upplevelse då jag håller min sändare i handen var inte bra. För att göra det bekvämare,  kunde jag ju sitta på bänken vid hanget och flyga.

Det fanns inga skärmflygare, så luftrummet var fritt.

Ibland vill jag bara glida på i den svaga vinden och njuta av min egen flygning. Man behöver inte flyga som en skottspole under konstant aerobatik, utan man kan faktiskt bara koppla av.

Det blir en god upplevelse trots frånvaron av sele.

Vinden mycket svag, men jag kunde enkelt klättra till nästan 100 m höjd. Det visar,  hur effektivt ett havshang är med sin laminära vind.

Precis som yr.no förutsett,  lade vinden av ca 1100 och jag gjorde dagens sista landning på Segeltorp 1115.

Nöjd, belåten och frusen, det var 5-6 C, packade jag ihop och åkte hem full av goda upplevelser och revitaliserad.

Jag tog lite bilder med mina två Mobius. Alla bilder är klippta ur videosnuttar.

Det blev också en icke editerad video från mina två kameror.
Förvänta inte för mycket…men det ger kanske en känsla,  hur det är att flyga på Segeltorp med en lätt modell tidigt en kylig vårmorgon.

Vi ses på Hovs Hallar !

 

Klart för take-off.

“Regntunga skyar vartän jag ser “…om någon är gammal nog för att minnas Alice Babs,  som framförde sången skriven av Hasse Ekman.

 

Segeltorpshanget. Bäst nordvästlig vind, men går oxå på väst.

“It´s up to you now”…

Här ser du, att molnen börjar lätta.

 

 

Kategorier
Hangflyg modell

ÅTERKOMSTEN…

 

 

 

…av en bortflugen modell.

 

 

Då jag och David flög på Hovs Hallar senast, hade han lite otur…och landade sin “Weasel”, en flygande vinge , i den djungelaktiga växtligheten framför hanget vid Segeltorp.

Vi vet alla…att det är näst intill omöjligt att få tag i en modell där. Dels är växtligheten mycket tät, buskarna har otaliga vassa taggar och buskarna är höga.

Som grädde på moset är marken kraftigt lutande och mycket svår att ta sig fram över.

Vi beslöt, då modellen lagt sig till ro i buskarna, att vi skulle bärga den om några dagar. Beslutet grundades på, att vädret skulle bli torrt och ingen skulle kunna se modellen, så den borde ligga säkert.

För att se exakt var modellen fanns tog jag flygfoto , så vi hade en uppfattning , vilken väg vi skulle välja.

I onsdags for vi ner till platsen utrustade med kläder och utrustning för att bärga Davids modell.

För modellflygare känns det som en hederssak att bärga en modell, som ligger bortflugen i naturen. Det känns inte bra, att lämna den och det handlar inte här om pengar, utan det handlar om den egna modellflygstoltheten !

Nåväl, David utrustade sig och begav sig försiktigt in i det gröna okända.

Relativt snabbt kunde han rapportera,  att hans modell var inom synhåll. Den hade efter tisdagens hårda vind fallit från kronan av buskarna ner mot marken och hängde bara en meter upp.

Efter en stund knakade det i buskarna och en vit modell dök upp ur det gröna följt av ett glatt men svettigt ansikte.

David hade räddat sin modell.

Det fanns inga skador på modellen utan förhoppningsvis ska det räcka att ladda acken och sen flyga på nytt.

Dagen var mycket varm, men det avskräcker inte oss hängivna vår hobby,  utan vi flög ett par timmar.

Jag provade Davids “Ceres” som är en snabb F3F-modell.
Den är ganska tung och ska flygas med press genom svängarna för att hålla och om möjligt öka hastigheten.

Jag önskar,  man haft en sådan modell 1975…

Vi  lämnade platsen nöjda med flygning och räddningen av en “Weasel”.

Vi ses på Hovs Hallar !

Lite bilder blev det från vår återfinnandets dag.

 

Segeltorpshanget vid Hovs Hallar

Den mycket besvärliga terrängen..om man ska finna sin modell.

Så var det.

Endast modellflygarens hatt återstår…

En modell skymtar i det gröna…

…följt av en modellflygare…

…med sin åtråvärda modell i handen…

…det känns ok nu…

…så han lyfter på hatten !

Grejat !

Klart starta efter SAR-operationen. (SAR = Search-And-Rescue)

“Ceres”på Segeltorp.

Den gamle…men ung i sinnet !

Flygande en “Ceres”…fast han behöver nog gå till frisören…Landningssekvenser.

“Kråkbroms” aktiverad för landning.
Som innebär,  att skevrodren fälls upp och klaffen fälls ner, vilket ökar sjunkhastigheten avsevärt.

Här var det nära ögat med slickstenen…

 

Kategorier
Hangflyg modell

EN TUR MED MIN SPIRIT ELITE TILL HOVS HALLAR.

 

 

Svag vind…vem bryr sig…

 

 

 

Dagen såg lovande ut på yr.no med svag nordvästlig vind utlovad på Hovs Hallar. Dessutom var det förutsport solsken.

In med grejorna i bilen och iväg. Jo,  jag var mycket förväntansfull, då jag var flygsugen,  efter det som kallas vinter. Fast vintern för mig som modellflygare har i år varit ekvivalent med uselt flygväder…

Nåväl jag anlände till Hovs Hallar och möttes av solsken…och mycket svag vind.

Montering av som skulle monteras och bedömning av läget. Som alltid vankade jag som en äggasjuk höna på kanten och höll otåligt koll på vinden.

Vinden var svag och till slut kunde jag inte hålla mig…Jag kastade ut, det fick bära eller brista…Jo, det bar.

Med 50 års erfarenhet av modellflyg på Hovs Hallar i förlängda märgen kunde jag flyga.

Hanget bar  i den svaga vinden, som naturligtvis var helt laminär havsvind.  Som sagt min erfarenhet och min modell gjorde flygning möjlig. Fast det krävde sin man…

Inte speciellt mycket turister men dock träffade jag ett par från Tyskland,  som jag fick en trevlig pratstund med.

Efter mer än 2 timmar i luften var jag nöjd, packade ihop och åkte hem med modell och en fin upplevelse.

Här några bilder klippta ur en video tagen med en av mina små Mobiuskameror.

Dessutom en liten Photostory från dagens äventyr,  som jag editerade i all hast…

 

Min kamera som vanligt på glasögonskalmen…

 

Start Segeltorp.

Kameran på nosen.

Iväg !

Done deal !

Färdigfluget så av med min gamla Graupnersele från 2003…

 

 

 

 

 

Kategorier
Old Timer flyg

SVENSKA MÄSTERSKAPET FÖR FRIFLYGANDE OT-MODELLER 2014-2016

 

 

 

 

En tillbakablick på ögonblicken…

 

 

 

 

 

…då vi inte drabbats av Covid och vi kunde samlas
utan rädsla för smitta.

Håll med om att livet var enklare innan pandemin.

Jag fann dessa bilder bland återfunna bilder på en
bortglömd hårddisk.

Så jag beslöt att publicera det. Jag gör det som ett
bildspel för att spara utrymme på min webserver.

Det är dyrt nog som det  är att hålla liv i min blogg
med sina 20000 bilder…

Det kostar mig 2500 kr per år.

Men jag vill inte klaga, då jag får mycket tillbaka
från mina besökare.

Här kommer ett litet enkelt bildspel. Glöm inte att
kolla så din webläsare står i HD läge.

Häng med !

 

 

Kategorier
Kultur

JAG BLÄDDRADE BLAND MINA BILDER…

 

 

 

 

…och hittade några…

 

 

Bilderna berättar för betraktaren vad ögat ser
och fantasin fyller på med resten.

Här lite allmänt av ögonblick, med som jag tycker
hyfsade bilder, vilka uttrycker olika saker och känslor.

Om inte annat så märker jag, att tiden har gått…

Håll tillgodo och det finns lite tankar på bilderna
som förklarar ett och annat.

 

 

Kategorier
Termikflyg

NÄRKONTAKT AV FÖRSTA GRADEN…

 

 

 

 

…med en glada.

 

 

 

Vi hade fint termikväder i onsdags och jag for ut med
min Ava Pro för att få mig några varv i luften.

Platsen, där jag brukar flyga termik med mina modeller,
är vid Haga, Eldsberga,  eftersom det inte är är speciellt
hårt drabbat av sjöbrisen, som ju är kall luft vilken sugs in
från havet, då landet blivit uppvärmt. Sjöbrisen är en
effektiv spärr för konvektionen.

Första start utförde jag mot en nästan molnfri himmel
med små
tussar av nybildade Cumulusmoln här och var.

Lovade gott.

Klättrade med motor till 50 m där jag fick anslutning till
en trasig blåsa, som jag efter att ha kämpat en stund lyfte mig
så högt jag ville.

Min Ava har en GoPro monterad så den filmar parallellt
med vingen snett vänster. Man vet ju aldrig, vad som kan ske.

Jag lade märke till,  att vråkarna har börjat sträcka söderut
mot södra Europa och Nordafrika inför vintern.
För mig tycktes det vara en tidig migration.

Bland vråkarna dök det upp glador, vars förmåga att
flyga termik är långt underlägsen vråkarnas och för
att inte tala om min Avas förmåga.

Jag låg i en termikblåsa och kurvade och jag var väl
inmallad i termiken och steg med ca 3 m/sek enligt
min vario.

Över mig vinglade en glada och som tur var,
låg hon också i en högersväng. Eftersom min Ava flög
mycket effektivare, än vad gladan gjorde,  kom jag ifatt
och det som jag inte ville ske skedde.

Jag flög på gladan underifrån. Konstigt hon inte fick hjärtslag,
men hon vek ner åt sidan med ena vingen infälld.

Jag tänkte,  att hoppas jag inte skadade fågeln…
Efter några sekunders vingel i luften fick hon ordning på fjädrarna
och flög ner till en träddunge, där jag vet,  det häckar glador.

Så förhoppningsvis kom hon ur kollisionen med bara en
näradödenupplevelse i bagaget !

Dagen blev fin för mig modellflygare tills klockan blev 14,
då sjöbrisen kom.

Så jag landade och  packade ihop och åkte hem nöjd med
dagens upplevelser. För det är ju goda upplevelser,
som är meningen  med livet.

Tyvärr fick jag inga bilder då jag flög på gladan.
Men jag fick ett par andra.

Du ser,  att då man är ute och flyger med sina modeller,
då händer alltid något oväntat, som sätter krydda på
tillvaron !

Det sker aldrig,  då man ligger i dvala på en soffa framför  en tv…

Häng med !

 

Min nästan nya Ava Pro klar för start.
Tyvärr fick med mina vingspetsar från min gamla
Ava i morgonbrådskan. Men dessa funkade oxå !

Skyn vid Haga kl 1000 med begynnande Cu-bildning.

Vy mot Halmstad kl 1430 då sjöbrisen satt in.
Som du ser helt fritt från Cu-moln…

 

Kategorier
Teknik, allmän

“GROUNDEFFECT” VET DU, VAD DET INNEBÄR ?

 

 

 

 

 

 

…eller…

 

 

“Varför landar inte min modell”?

 

 

 

 

Säkert har du märkt, speciellt om du flyger en högvärdig
segelmodell,
att “Den vill inte komma ner”, då den ska landa,
om marken  är jämn och fin.

Den bara “flyter” på…

Då du landar en fullskala kärra,  är detta fenomen än mera
uttalat.

Hur kommer det sig,  att planet  tycks få bättre glidtal nära
marken ?

Det beror på något,  som heter “Groundeffekt” eller “Markeffekt”.

Jag såg ett tv-program på nån Discoverykanal där “Experter
som
sades vara “Ingenjörer” talade i nattmössan om markeffekt.

Det var de vanliga sagoberättelserna om, att “Luften komprimeras
under vingarna, vilket  gör, att det glider bättre”…

Markeffekten beror enkelt uttryckt på,  att lyftkraftsmotståndet
minskar,
då planet flyger  nära marken.

Varför minskar motståndet ? Det beror på,  att cirkulationen
runt vingen
hindras till viss del nära marken,  då det fattas
fysisk plats för luften att cirkulera på
undersidan av vingarna.

Det inducerade (Lyftkraftsmotståndet) motståndet minskar,
spetsvirvlarna i vingspetsen minskar,eftersom de inte
kan bre ut sig, eftersom
det inte finns plats för dem.

Som du vet,  kostar all alstring av lyftkraft energi och det
kallas inducerat
motstånd och det manifesteras som exempelvis
spetsvirvlar vid vingarna.

Om nu det inducerade motståndet minskar, behöver du inte
betala så
mycket för lyftkraften och lönen blir en effektivare
vinge och bättre glidtal.

Så en sammanfattning om du flyger nära mark:

Du får mer vertikalt lyft vilket motverkar tyngdkraften.

Du får mindre spetsvirvlar på vingarna, vilket minskar motståndet.

Du får mindre bakåtriktat lyft, vilket minskar motståndet.

Så glöm allt prat om att “Luften komprimeras under vingarna nära marken” !

Fenomenet demonstreras här av Bruno Vassel i Utah, då han landar sin
segelkärra och den bara flyter på…

Kolla hans segelflygfilmer på Youtube. Det är en upplevelse.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kategorier
Segelflyg

TARANIS SINGLE STICK SÄNDARE

 

 

 

 

 

…det är nåt det !

 

 

 

 

 

 

13-11-IMG_0020

Klart vi var ute och tog oss en sväng i måndags.
Därför,  vi tröttnar aldrig på att flyga våra modeller !

Ostliga-NO vindar indikerade lyft på ett hang vid en liten
sjö öster om Veinge. Inget superhang, men vill du öka din
flygskicklighet,  är det utmärkt.

Här kan man inte tala om laminära vindar, utan om synnerligen
rikligt förekommande turbulens. Eftersom vinden kommer
över land, där det finns mycket hinder,  blir vinden störd och
full med virvlar av olika storlek och styrka.

Men om du flyger din modell under turbulenta förhållanden,
sätts din förmåga på prov. Dels att kontrollera din modell
och dels hålla dig uppe på ett litet hang.

Du förstår säkert,  att ett litet hang och en motor som hackar,
alltså den turbulenta vinden, det kräver en del,  för att du ska
kunna bli en  södra Hallands Ikarus.

Vinden var ca 3-4 m/sek alltså inget överväldigande och hangets
förmåga att skapa lyft,  stördes av termikblåsor i lovart.

Men dessa förhållande har ju aldrig avskräckt vare sig Pär L
eller mig, då det gäller modellflyg.

Vi menar, varför måste allt vara enkelt ? Då skulle jag ju lika
gärna stått på en åker och flugit min elseglare upp och ner som
en motorkärra…

Men jag och Pär vi är termikflygare !

Pär flög sin lätta  modell “Odenman”, som ursprungligen
är en friflygande modell,  konstruerad ca 1950 av Ragnar Odenman.
Fast han var nog mest intresserad i dag av att testa sin nya nyss
ombyggda radio.
Taranis Single Stick –  Lundqvist Edition .

Ganska imponerande namn…det finns bild på den längre ner
på denna posten. Den funkade ok och pratade nästan hela tiden…

Jag kuskade runt med min kompis Avan. Den gör vad jag vill
och protesterar aldrig. Termiken var på höjd kraftig, men jag steg
inte högre än 400 m,  då jag har problem med synen. Inget stort
problem, grå starr och jag ska få det fixat inom en månad. Nya
linser i ögonen. Sen så….

Om vi flyger på ett inlandshang,  är det en omväxling till den
vanliga hangflygningen som vid exempelvis Hovs Hallar eller Ystad.
Det krävs lite mer, men utmaningar ska ses som en chans till
någon ny upplevelse, inte som ett oöverstigligt hinder.

Jaha, vi fick ett par timmar i luften och åkte hem belåtna över
en fin flygdag med positiva upplevelser både av flygningarna
och Pär med kollen av sin sändare.

Jag tog lite bilder med min GoPro och en enkel kompaktkamera.

Flyg med !

01-01-IMG_0001-001

Pär på post…med Taranis Single Stick i handen

02-03-IMG_0003-001

Ny sändare…skapar glädje !
Speciellt,  då man byggt om den själv !

19-21-IMG_0035

En annan åldring spanar mot sin Ava i vänstra övre hörnet.

15-16-IMG_0028

Hanget-Sjön-Odenmannen

DCIM204GOPRO

Ok, två gamla gubbar, men de är inte gamla i sinnet !

DCIM206GOPRO

Varför ska det var obekvämt att modellflyga ?

03-04-IMG_0004-001

Den  nya sändaren,
Taranis Single Stick
Lundqvist Edition 2016

17-17-IMG_0030

Fast Pär är naturligtvis lyckligast, då han får flyga min Ava…

18-20-IMG_0034

…eller hur ?

04-05-IMG_0006-001

Veinges enda hav…

DCIM203GOPRO

…och Veinges enda modellflygare…

DCIM206GOPRO

…som hamnat i gröngräset.

DCIM203GOPRO

Tror du det fanns termik i dag ?

DCIM203GOPRO

Ett par bilder från kullens topp…

DCIM203GOPRO

 

DCIM203GOPRO

Olika flygstilar…och sätt att fokusera visas med kroppsspråket.

12-10-IMG_0019

Odenman med kamera på nosen.

14-13-IMG_0025

Kameran fäster man med: 1 gummiband och 2 dm Biltematejp.

20-22-IMG_0041

Förbiflygningar med min HyperAva

21-23-IMG_0047

Fotograf  var Pär.

22-25-IMG_0055Ja, där satt min Ava framför fötterna efter dagens sista fina flygning !

Kategorier
Old Timer flyg

NU HAR ETT EXTRANUMMER KOMMIT…

 

 

 

…av Sveriges särklassigt bästa modellflygtidning.

 

 

IMG_0014

Jag känner igen det nu…Det speciella ljud som uppstår, då Oldtimer
frasar ner genom brevlådan, eftersom tidningen i likhet med andra
dyrbarheter ligger paketerad i ett plastfodral.

Det är alltid lika spännande att läsa tidningen, som genom Stens och Pärs
försorg är välskriven och välredigerad.

Således en högtidsstund för oss modellflygintresserade.

Vill du läsa tidningen Oldtimer ?

Gå till denna länken och bli medlem, så kan du njuta ynnesten att få
läsa denna högt skattade publikation, eftertraktad av modellflygare
från hela världen.

 

IMG_0006

Denna edition innehåller förutom medlemsmatrikel, linflyg Kungsbacka,
motorhistoria och nyheter från 50- och 60-talet !

IMG_0011

Bakre omslag från Linflygträffen SMOS Kungsbacka juni 2016

Kategorier
Segelflyg

GLÄDJEFLYGARE

 

 

 

 

Klart jag är det.

 

 

 

 

 

10-4-_DSC5592

 

 

 

Årets hittills finaste termikdag upplevde vi i torsdags.

25 grader varmt, redan kl 0900  kraftig cu-bildning.

Kvistade till en plats jag trivs att flyga på.
Nästan ingen vind, så det var att förbereda min trogna Ava,
ta fram flygstolen och starta.

Jag har investerat i för en gångs skull i  de bästa lipo-ackarna.
Jo mer än dubbelt så dyra, men håller bättre och tål högre
strömuttag.

Nu hade min motor mycket bättre drag, så investeringen
har betalat sig med en gång.

Att jag kan sitta i min stol i skuggan och höra variometern  berätta
om höjdvinst, det är en lisa för sinnet.

Termiken var utbredd och stark. Det gällde att välja en blåsa, som
inte var alltför stark (?),  vilket gör flygningen lite mer avslappnande.

Det fanns gott om migrerande ormvråkar kurvande under sin flyttning
söderut.

Gladorna kanade runt,  inte lika elegant och de fick se sig bli
kontinuerligt frånflugna av min Ava i termiken.

3.5 timma i termiken fick jag. Sen var jag nöjd.

 

Sådan här var min flygdag…

DCIM137GOPRO

Antagligen den vanligaste bilden på en modellflygande åldring:

Startande sin segelmodell.

01-_DSC5634

Stol i skuggan. En Ava som väntar på att bli luftburen.

Mitt liv då det nästan är bäst…

DCIM140GOPRO

Mellanlandning för byte av kamerabatteri.

07-1-_DSC5568

Ser bra ut…

 

DCIM150GOPRO

Om jag håller mina tår på vingspetsen och håller stabben mellan tumme och pekfinger,
så blir det denna vackra (?) skuggbild…

01-_DSC5408

Vi ser slutet av högsommartiden närma sig på växtligheten…

02-_DSC5432

Nebotornet i Veinge.

Länk: tornhistoria

03-_DSC5454

Än kan man uppleva sommarens rikedom…

04-_DSC5480

Undra vad antennerna är till ?

05-_DSC5497

GULT !!!

06-_DSC5505

En trädmus eller…

07-_DSC5508

Det gäller att ha munnen öppen då det regnar manna och man inte har nån sked…

08-_DSC5515

Detta tycker jag ser ut som en sjöelefant som kört nosen in i trädstocken …

Hans blick är ganska typisk…sjöelefantflegmatisk.

12-_DSC5551

En representant för varulvssläktet…

14-_DSC5561

Sympatisk…tja ?

09-3-_DSC5588

…blåsorna puffade iväg med jämna mellanrum som ett PaterNosterverk
och min landningsbana var nyklippt i dag.

11-6-_DSC5625

Eftersom det var sydostlig vind, kom inte sjöbrisen åt oss ens kl 1500.

1-_DSC5596Här får ni en liten bukett oxå…
som avslutning.