Kategorier
Hangflyg modell

X-GLIDER…

 

 

 

 

…av mästerbyggaren John Woodfield.

 

 

 

 

 

 

 

 

Han slutar aldrig att överraska oss, flygaren och byggaren
John Woodfield från Cornwall i England.

Denna gång har han byggt en canard med X-vinge.
Stabben är en all flying och modellen har skevroder
på de övre vingparet.

Modellen tycks flyga så bra, som man kan begära.
Inte lika agil
och snabb som en konventionell
modell,
men en ovanlig konstruktion från Johns
modellplansfabrik.

Ja, jag kallar det hans fabrik, med tanke på hur många
modeller han klämmer fram. Han tycks producera en
modell var 14. dag…

Kolla videon och bli om inte annat avundsjuk på hans hang .

Det är vackert vid den Cornwallska kusten i sydvästra England…
…nästan som vid Hovs Hallar…

Alla bilder (Copyright johnwoodfield)

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kategorier
Segelflyg

EN NY SEGELFLYGARE…

 

 

 

 

 

…hoppas jag att Gustav blir !

 

 

 

 

 

 

 

 

Gustav kontaktade mig, då han var intresserad av segelflyg
med modeller.

Efter lite väntan passade vädret oss och vi begav oss ut
till ett av mina flygställen.

Med hade jag min Ava Pro, eftersom jag var flygsugen och
även en ovan pilot hjälpligt kan flyga den.

Det borde vara en bra introduktionsmodell för den
predestinerade modellflygaren.

Väderläget var 3/8 Cu och västlig vind ca 3-4 m/sek.

Min Ava flög bra, så när som den var aningen baktung.
Efter lite instruktion tog Gustav över modellen.

Gustas flygerfarenhet är skärmflyg, vilket borde ge honom
en intuitiv  känsla även för modellflygandet.

Det var precis det som skedde. Efer en stund behärskade
min Ava hyggligt. Gustav flög ca 30 minuter själv.

Termikläget var efter en stund bra med kry korkverkan.

Med en högpresterande modell är inte det svåra att
komma upp, utan att ta ner modellen från höjd.

Avan har mycket effektiva aerodynamiska bromsar,
viket gör jag kommer ner säkert även ur stark termik.

Gustav var synbarligen nöjd med dagen och termikflyg
och jag hoppas få se honom med en egen modell,
så snart det är möjligt
för honom.

Vi ses Gustav !

 

 

 

Gustav flyger min Ava Pro.

Start

 

Piloterna

                                                                        Där vi flög
                                         Min Ava på väg att landa i blomsterprakten.

 

 

 

 

Kategorier
Termikflyg

LUNDQVIST JUNIOR OCH SENIOR

 

 

 

 

 

 

Jag flög termik och mötte människor vid Tjärby.

 

 

 

 

 

 

 

 

Lördagen bjöd oss fin termik med solsken, nästan ingen vind och
en atmosfär som var
synnerligen labilt skiktad.

Alltså upplagt för flyg. Så iväg till min vanliga
termikflygplats med mina vanliga
modeller.

Det gäller,  för mig i alla fall,  att utnyttja de tillfällen
som finns under den varmare årstiden, vilka har goda
betingelser för termikflyg. Höst och vinter
nalkas med
mindre angenämt väder…

Termik fanns det redan 0930 i rikt mått. Som vanligt, väl uppe på
150 m,  behövde jag inte kämpa om höjden.

Snarare tvärtom. Hur ska jag undvika att komma för högt…

Som alla aktiva termikflygare vet vi som flyger just for the fun of it,
att vi när en önskan att komma högre och högre …vilket innebär
en viss risk.
Inte så att Ikarus öde skulle drabba oss om vi flyger för högt,
utan vi kan tappa modellen ur sikte.

Oavsett hur innovativt  du målar din modell, med streck,  fluoriserande
färger eller andra fantastiska färgkombinationer,
så blir det så, att på 600 m är alla modeller grå.

En sky med gråa moln, eller en sky med skarp sol som
reflekterar i modellen gör, att vi som  flyger högt och långt
ifrån 0ss, vi har problemet att kunna se modellen säkert under
flygningen.

Vänder du bort blicken i 2 sekunder eller är ouppmärksam,
kan du tappa bort ögonkontakten med din modell.
Då kan det vara  kört.

Enda räddningen  för mig,  om jag misslyckas att få
syn på den , är att dra i nödbromsen.

Det vill säga,  jag slår av sändaren, därmed initierande
så modellen går in i
förprogrammerat failsafe-läge.

Min Avas FailSafe är:

Full aerodynamisk broms, stängd motor,
en aning höjdroder och ytterst lite sidoroder.

Då går modellen i en sjunkande kontrollerad
cirkel snabbt mot marken. Allt syftande till att
skaffa mig tid.
Detta läget har jag noga provat ut och jag testar
alltid att mitt Fail-Safeläge  är aktiverat före start.

Ibland hade jag önskat, man kunde lösa ut en rökpatron i
en modell,
om man tappar kontakten. Finns att köpa.
Det hade givit mig en möjlighet att finna en mer eller
mindre friflygande modell som är på rymmen.

Min erfarenhet då jag tappat modellen är att försöka känna
igen molnformationen,  där jag sist flög. Spana av den ytan.
Får jag inget napp,  så spanar jag längs en tänkt flygbana
med vinden.

En Ava flyger fort och flyttar sig långt på 10 sekunder.
Flyger du med ca 60 km/timman flyttar du dig 225 m
inräknat avdriften med 5 m/sek vind.

Under letandet efter modellen är jag hjälpt  av telemetridata
från ljudet från variometern och höjdmätaren. Det ger mig
en anvisning om hur min modell beter sig, även om jag inte
kan se den

Förra sommaren blev en räddning för mig, då jag tappade
modellen, 
att jag hörde det laminära suset över vingprofilen.
På en Ava hörs det långt. Med långt håll  menar jag
från 250 m höjd plus horisontellt avstånd till modell.

Det viktigaste vid ett tapp är att ha nerverna under
kontroll och att  jag agerar efter en plan.
Irra inte planlöst  med blicken. Din modell finns i regel
aldrig, där du tror den finns, för då hade du ju funnit
den med en gång.
Nej, man blir alltid överraskad att finna den i regel
långt bort från det förmodade området.

Flyger du bort din modell,  så markera riktningen i
marken, genom att skrapa ett streck i marken i den
riktning,
där du sist såg modellen.
Kolla sen vindriktning och vindhastighet och försök
uppskatta
med ledning av höjden,  hur långt modellen
kan ha drivit iväg.

Sen tar du fram kartan, som du naturligtvis alltid har
med dig och din syftkompass, för att rita in bäringen,
där du sist såg modellen och den bäring du uppskattar
den har efter landning och avdrift med vinden.

Ja, sen är det bara att leta…

Jag höll mig i dag innanför ramarna och hade koll på
min modell.
Inte bara höll jag tillbaka på höjden
för avståndets
skull, jag hade lyckats smeta solskyddssalva ? på
min ena  kontaktlins , vilket gjorde,  att synen på
ena ögat
var suddig.

Hur som helst, efter 1 timma i luften skulle jag landa
och byta batteri i min Gopro. Min modell landade
framför två personer, som kom spankulerande med
sin hund och det visade sig var Sam Lundqvist,
Pärs ättelägg
med sin hund i koppel och sin kvinna lösgående…

Ett roligt återseende då vi inte träffats på 20 år.

Sedermera dök även Lundqvist Sr upp för att flyga sin ASW-15.

Jag bytte mitt batteri i kameran och startade på nytt.
Runt  1330-tiden var jag nöjd, packade ihop och åkte hem.

Dessutom gjorde sig sjöbrisen påmind genom att sopa
bort termiken.
Det var första gången i år, som sjöbrisen gjort
sig
märkbar här, så det påverkade min flygning på ett
avgörande sätt.

Men jag var nöjd, med de 2,5 timmar jag fick i termiken.
Min totala flygtid med min HyperAva i termik är nu
802.5 timmar.
Minst.

Jag plåtade med olika kameror och här kommer min
story från i lördags. Den kameran jag får bäst bilder med
och jag menar då, inte tekniskt utan händelsemässigt,
det är min Mobius, som jag har på mösskärmen fäst
med kardborreband.

Med kameran på mösskärmen är jag ständigt med i
händelserna,
för sker något, då ser jag åt det hållet
och då är ju kameran
med och alert.

Mobiusen tar oväntat bra bilder. Jag har ställt in
4 bilder/sekunden tagning då jag har 32 Gb minneskort
och utbytt batteri med dubbla kapaciteten mot originalet.
Finns att köpa nå nätet i England.

Det ger mig möjlighet att ta ca 10K  bilder. Som i sin
tur medger
ca 60-70 minuters kontinuerlig fotografering.

Du kan också videofilma i Hd och sen klippa stillbilder
ur videon.
Med video får man större valfrihet på bekostnad
av kvaliteten. Jag föredrar utifrån min erfarenhet
stillbildstagning.

 

 

 

Vad flög du i lördags?

 

Take-off med Avan.

 

Jo, det var bra termik.

…för jag fick en blåsa på 75 m höjd.

Dags för landning nummer 1.

Ser ju bra ut…

Halv broms 2 dm upp…

…då är det klart för sättning…

…stabben i marken i alla fall…

Ett par hoppade för säkerhets skull åt sidan…

…vilket visade sig vara Pärs son Sam med dam och hund.

Jag ser,  att tiden hade gått sen vi sist sågs…

Godda !

Kommer du ihåg 1974 då jag…

Lite avklätt…

Efter regnskvättarna har växtligheten tagit ny sats.

Fibblorna fäller ut sin vackra kronblad…

…och Pär fäller ut sina vingar på sin ASW-15

 

Nu blir det en start.

 

 

 

 

 

 

 

 

Det var just vid Pärs start dåligt lyft med turbulens…
…med vinden kommande snett från höger, så det blev
en medvindssväng här, vilket inte gör flygningen enklare.

…och här blev det en landning efter att modellen gjort touch-and go på buskarna…

 

 

 

 

 

 

 

Kategorier
Segelflyg

FINNS DET BJÖRKAR SOM ATTRAHERAR BALSA ?

 

 

 

 

Fråga Pär Lundqvist.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Vi vet ju alla,  att det finns något,  som heter magnetism.
Men att det fanns björkar,  som drog åt sig segelmodeller,
det visste jag inte.

Själv har jag erfarit tallar, som attraherat
min modell 2 gånger, men björkar…detta var första gången.

Hur som helst så ringde Pär och talade om, att han landat
i toppen av en björk och att hans ASW-15 där hade rett
sig ett bo.

Ok, jag åkte med honom till platsen och jo, kärran låg kvar.
Den låg ca 10 m över marken i en smal björk, som inte
hade
grenar,  så man kunde klättra upp.

Pär hade med en 4 m aluminiumstege och ett 6-7 m långt
metspö.

Efter att ha surrat stegen mot trädet klättrade han upp
och förstod det
skulle gå att lägga linan från spöet runt
stabbe och fena, för att därigenom
möjliggöra ett dragande,
så modellen skulle lossa.

Problemet var, att nosen var kilad mellan två grenar och
ena vingen satt i
spänn mot en annan gren.

Men genom att förändra draget mot marken, lyckades
han 
frigöra modellen, så den rasade ner.

Tursamt nog var det ymnig växtlighet på marken, varför
en mjuk landning
var att förvänta.

Det blev det också. Ena skadan var att ett skevroder
lossnade redan uppe i trädet och en mindre
skada
uppstod på ena klaffen.

Vad vi lär oss:

Planera landningen noga och se till du har tillräcklig höjd.

Ska du plocka ner en modell,  är en stege, minst 4 meter
bra att ha och dessutom
ett glasfiberspö med rulle minst
8 meter långt.

Då kommer du att ha en räckvidd på minst 10-12 meter.
Håller man i linan från toppen av spöet och
drar, kommer det att
bli en ögla i toppen,  som gör det ganska
enkelt att trä linan över någon del av planet.

Sen ska man ta det lugnt och tänka,  innan man handlar.

Så löser det sig.

Skulle allt verka hopplöst och du inte under några omständigheter
får ner modellen så vänta.

Du kan ju inte annat. Det är förvånansvärt,  hur vinden
kan skaka ner en modell, som kan tyckas
sitta inkilad stenhårt !

 

 

Pär få väg att tränga in i  vår Sydhalländska djungel.

Först 4 m stege.

  Sen 6-8 m metspö.

Undrar om det nappar ?

Så här satt modellen. Kilad med nosen och spänd med vänstervingen.

Glad modellflygare.