…jag var tvungen att flyga lite hang i dag.
Efter att ha varit hårt ansatt av lusten och viljan att få
mig en sväng på Hovs Hallar, såg jag, då jag kollade
vår vindmätare vid Hovs Hallar, att det var nord !
Inte så där superstarkt, men 3.5 m/sek är mer än nog.
Så detta var incitamentet för mig att packa bilen med
min 40 år gamla “Hobby” och det jag behöver för några
timmars flygning på favorithanget.
Väderläget för övrigt var solsken, 2 graders värme och
lite höga moln, som inte besvärade.
Under resan, 50 km, observerade jag noga eventuella
tecken på vind.
De var inte överväldigande…Flaggorna var inte direkt
slitna i stycken av vinden. Nä, de hängde ganska slaka.
Jag vet, av mångårig erfarenhet, att vinden på Hovs Hallar
är minst sagt lynnig i förhållande till den rådande tryckvinden.
Så jag fortsatte med hoppet högt satt.
Passerade trafikkaoset i Båstad där flaggorna hängde som
vissna tulpaner efter en 40-årsdag.
Då jag kommit över krönet efter Kattvik, tog allt en positiv
vändning.
Just som jag vände bilen nedåt, såg jag vimplarna
nere vid nordvästhanget fladdra Nord.
Samtidigt, som grädde på moset, drog Gene Krupa igång
i min cd i bilen sin suggestiva “Drum Boogie”
Livet var åter värt att leva ! Så naturligtvis rullade jag fram till
parkeringen fullpumpad med förväntningar och adrenalin.
Promenad uppför kanten till Platån. Vinden var 2 m/sek mätt
med min Silva vindmätare.
Hade hoppats på mer, men 2 m duger för den modellen,
jag skulle flyga med.
Så montering och lite svassande fram och tillbaka för att
samla mod och psykisk energi för att kasta ut modellen
under kanske marginella omständigheter.
Men chansar man aldrig, så lyckas man heller aldrig…
Modellen åkte ut och alla ska veta, att det var inte just
i början mycket lyft.
Jag flög lite upptrimmad för att få lite extra lyftkraft.
Flyger man på gränsen, ska man förslagsvis styra
med sitt sidoroder. Detta för att undvika att ett nedfällt
skevroder överstegrar vingen med en snaproll till resultat. Därför är
det viktigt att du differentierar utslagen på dina skevroder.
Jag säger låt de gå 75 % upp och 25 % ner av rörelsen .
Det är lite som att flyga på en knivegg, där jag balanserar
en önskan att klättra och samtidigt vill hålla flygfarten,
så jag inte viker mig.
Sakta steg jag under ett ytterligt försiktigt spakande och
ju högre jag kom, ju bättre blev lyftet.
Kommen 30 m över kanten i den laminära svaga vinden
var det a piece of cake att flyga.
Havet låg i stort sett blankt. Långt ut var havet krusat
mörkt av tryckvinden. Tryckvinden är den förhärskande
vindriktningen genererad av strömningen av luft mellan
högtryck-lågtryck.
Då jag var på säker höjd, kunde jag sätta mig på min tuva
och njuta av min flygning och min modells fina egenskaper.
Sitter man avkopplad och flyger, är det ett bra tillfälle att
sitta och filosofera. Ungefär som då du kör bil. Man tänker
bra och begåvas i regel med innovativa tankar.
Jag såg nästan inget annat, som flög förbi, mer än
ett sträck med sångsvanar som smög förbi bakom mig.
Sångsvanen tycker jag har ökat sin population i Sverige kraftigt
de sista åren, kanske på knölsvanens bekostnad.
Eftersom jag var tidigt ute, jag är morgonmänniska hur
sent jag än lägger mig, startade jag redan 0915,
så efter att ha fått 2 timmar i luften packade jag ihop
och satt i bilen efter en naturrunda 1305 efter en
energigivande och icke minst inspirerande flygning.
Så gott som alla bilder jag redovisar, är tagna med den
fantastiska Mobiuskameran. Många bilder klippta ur
videon från kameran.
På hemvägen körde jag ner till Tönnersa Strand för att gå
en extra promenad. Där är så vackert och alltid brukar det
hända mig något oväntat.
Så det blev 1.5 timmas promenad längs ett stilla hav ner till
Lagans mynning och sedan via skogsstigen tillbaka till parkeringen.
Som det heter, så återvände den gamle hangflygaren
till kropp och själ vederkvickt till hemmet.
Där jag genast kollade väderutsikterna på yr.no för HH de närmaste
dagarna. Glädjande besked, det ser ut att bli fina förhållanden för
hangflyg om 2 dagar.
Då hänger vi på låset.
Modellflyga är ett sätt för mig att leva och särskilt hangflygning
ger mig det jag vill ha då det gäller fritid !
Vill du hänga med mig kommer mina Mobiusbilder här.
Bilder med min Sony var de jag tog på älgarna.
Buckle up !
Självklart sponsrar Willys allt mitt flygande och
håller mig med en ny Porsche Cayenne varje år eller…
Havet då jag anlände till Platån på Hovs Hallar klockan 0900.
På väg att kasta ut
Snart…
Iväg !
Hoppas det bär…
Här gäller det milt sagt att finflyga…
…inget överdrivet vevande med spakarna, utan flyga med små rörelser.
Min “Hobby” tillverkad av Multiplex 1978.
Den gamle efter dagens flygningar.
Aningen avsmalnad efter att klämt av 5.5 kg.
Detta föremål…såg jag röra sig inom ett begränsat område
ca 4 km från stranden, undrar vad det är ? Knubbsäl…tumlare…
men en tumlare brukar man kunna identifiera genom ryggfenan.
Min modell vid min sittuva på Hovs Hallar den 19. December.
Här ser du skumranden som bildas, då den nordgående strömmen
studsar på Hovs Hallars utstickande näsa. Strömmen går sen in
i Laholmsbukten och vidare ut i strömmen i Kattegatt.
Ner vid Lagaoset förändrar Lagan och vindarna utseendet på naturen ständigt.
Dessa sandrevlar var för en vecka sen den gamla åkanten.
Jordbrukslandskapet Halland. Disigt, grått, tråkigt.
Ner med mer snö, så det blir ljusare på marken och
i människors sinnen !
Under min promenad hejade jag på en älgko med sin årskalv,
kalven nu ca 6 månader gammal.
Det var, som vanligt…, dåligt ljus och fotoavstånd 250 meter.
Så det blir som det är.
Vikten på denna kon i höst…jag uppskattar till 325 kg.
Kon kommer att stöta bort kalven nästa år då hon ska föda sin nästa.
Den bortstötta älgkalven, ett år gammal, har det svårt i början
och uppträder vimsigt, innan den lärt sig hantera livet på egen hand.
Jag lockade på henne och hon stod kvar i 10 minuter, osäker på
vad det var för något som lockade på henne.
Vi hade i alla fall tur med vädret…
Nyrenoverat
Min “HOBBY” i nästan noll vind.
Fast då kan man ju inte flyga…
Jo, på Hovs Hallar går det….
