Dessa tre enkla bilder är symbolen för vårt
hangflygande i maj under vår träff.
Modellen och naturen vid Löderup.
Allt skapar en för mig en positiv känsla.
Kom du också med nästa år och upplev.
Trevlig sommar förresten !
Jag måste ju göra något…även om inget är planerat för dagen.
För min del blir det att åka och modellflyga. Och då hangflyga.
Märkligt jag blev så intresserad av hangflyg. Jag skyller på
Pär Lundqvist, som lockade in mig på denna del av
modellflyget.
Det har jag aldrig ångrat, eftersom det har givit mig så
många makalöst fina upplevelser under dessa nästan 50 år !
Jag vet , att varje gång jag beger mig ut med min modell,
så händer alltid något oväntat. Det är ju det, som gör
allt spännande.
Även dagens besök vid Tönnersa medförde överraskningar.
Det ska berätta en annan gång.
Jag tycker att maj och juni varit kalla. Inga badgäster på
stranden med mycket få undantag. Då jag växte upp och
vi hade sommarlov i realskolan eller gymnasiet omkring
den 5-7 juni, hade vi som tradition att åka till Brottet
eller Tylösand för att bada.
Men nu ? För kallt, eller vad säger du Greta ?
Vinden då jag dök upp vid mitt flygställe var ca 3 m/sek.
Den ökade sedan snabbt upp till 6-8 m/sek.
Det genererade naturligtvis ett väldigt bra lyft.
2 timmar, nästan, fick jag i luften och jag åka hem med
ännu en positiv upplevelse.
Alla bilder klippta ur video från min Mobius.
Nä…jag tröttnar aldrig på att flyga.
Just precis !
Min fria horisont som jag inte kan vara utan.
Ready for action
Uthållig växtlighet.
Kolla backspegeln, eller som man sa: ”Beware of the hun in the sun”!
…men någonstans måste man ju vara för att kunna
utöva sin hobby, modellflyg. Om man nu inte vill
falla i dvala framför passiviseraren nummer ett,
dumburken.
Nej, jag föredrar att säga:
Ut i naturen hangburen !
Vilket jag gjorde i fredags.
Det var västlig vind ca 3-5 m/sek och då borde det
vara goda förhållanden på Tönnersahanget vid stranden.
Alltså iväg med två modeller och lite kameror.
Parkeringen nästan tom på bilar och då jag kollade
träden, bedömde jag vinden, såsom varande helt ok
för min Spirit. Som förresten dagen till ära fått sin
kropp nylackerad med Gekås fina och billiga akryllack.
Montering och sen bort, ca 500 m, till min pilotplats.
Tog en spaning på kanten och på stranden de första
badarna. De badade faktiskt oxå trots knappa 17 grader
i vattnet.
Det sa de i all fall, då jag träffade badarna vid parkeringen.
Nåväl, iväg med Spiriten laddad med en GoPro i
nosen och själv hade jag min Mobius på glasögonskalmen.
Alltid roligt att dokumentera sin flygning.
Jag förväntade mig vid utkastet, att det skulle vara
a piece of cake att flyga..
Men nej, det var uruselt lyft.
Jag inser, att min GoPro i nosen gjorde modellen
framtung och orsakade skadligt motstånd och turbulens
över stabben, men jag har flugit så många gånger förut
med samma setup utan att uppleva problem.
Hur som helst så kämpade jag på, i det att jag tycktes
studsa framåt längs kanten…
Det blev så småningom landning och jag monterade
bort min ombordkamera.
Utkast och jag märkte att vinden ökat och att det var annan
karaktär på den.
Första flygningen skedde i vindar, som var termiska
, medan den senare flygningen skedde i laminär havsvind.
Således var det enkelt att flyga under dessa förhållanden.
Då jag flög, observerade jag en annan hangflygare ca 500 m
norrut, som flög, tyckte jag, dynamiskt, då modellen hade
en bana, som tydde på det och modellen gick snabbt.
Modellen var vit och piloten var skicklig.
Jag tänkte, att det var kul med ännu en entusiast här.
Planerade att gå till honom och prata, efter jag landat.
Att landa på stranden är att rekommendera för att
hålla modellen hel. Men vi som flugit här i 50 år,
vi frestas att drabbas av högmod och landar just bakom
hanget av bekvämlighetsskäl.
Det kan straffa sig. Det är mycket turbulent bakom kanten
och virvlarna kastar din modell helt slumpmässigt i luften.
Jag gjorde två landningar i dag.
En som var dålig, då turbulensen virvlade runt med den
stackars Spiriten som ett löv och jag kunde med knapp
nöd komma ner i ett stycke. Ren tur var det.
Andra landningen valde jag annan inflygning och
då blev landningen kontrollerad.
Då jag skulle gå till parkeringen, avsåg jag att besöka
den duktige hangflygaren, som idogt höll på med sin
flygning norrut.
Det blev lite av en antiklimax, då jag klättrat uppför
sista kullen, så jag fick fri sikt till honom.
Det var fiskmåsar som upptäckt tjusningen med
Dynamic Soaring !
Såedemede !
2 timmar i luften blev det i alla fall, så jag blev nöjd.
Alla bilder klippta ur Mobiusvideon. Videosnuttarna
från min GoPro i nosen och min Mobius på mina
solglasögon.
Häng med om du orkar och glöm inte ticka för HD 1080 i
spelarens inställningar.
Pilotplatsen Tönnersa Strand, ca 500 m söder om parkeringen.
Ser du nybildningen av dynkanten framför den stora?
De som påstår att dynerna på grund av klimatförändringarna
orsakar en borterodering pratar i nattmössan.
Transporten av sand är ett Pater Noster verk.
Hur kan jag vara tvärsäker ? Jo jag har studerat sandens dynamik
här under 50 år. Därför kan jag dra slutsatserna.
Min Spirit vinglar fram.
Då den laminära vinden, återställdes det goda lyftet.
Great Planes, Spirit ELite är ett synnerligen välflygande plan.
Synd att företaget lagt av att tillverka dessa. Trots många
påstötningar från modellflygare.
Jag och min rotetvåa…
Min Spirit utrustad med ombordcam i nosen.
Detta är mitt FYRTIONIONDE år som hangflygare på Tönnersa Strand. …
Den vackra gröna lövsalen till parkeringen.
Kroppen måste ju ha energi, så vi kan utöva vår hobby.
I Glemmingebro finns en thai-restaurang, som vi gladde med
besök. Mycket god och riklig mat, samt inte minst, ett vänligt
bemötande från ägarfamiljen. VI rekommenderar den !
En av kvällarna ägnades åt en restaurang i centrum, som bilderna
visar. Mycket vacker kvinna som serverade…
Henry, ägaren till Österlens Gästhärbärge, dukade som vanligt,
sedan 27 år upp en rekorderlig frukostbuffé.
Men nu har tyvärr, för oss stamgäster, Henry sålt sin verksamhet
per 1. Augusti.
Tack för 20 års boende !
Lite ögonblick dokumenterade jag,.
Henry…trädgårdsmästare.
Thai-restaurangen
I väntan på frukost…
Kenneth hugger in…
I plankstekens väntrum…
Henry…chef de cuisine…
…det var jag som gjort en en synnerligen tavla !
Det var gråmulet, regnet hängde i luften och det
blåste 6-8 m/sek.
Alltså upplagt för att åka till Tönnersa och få en stund
på hanget med min Spirit.
Min Spirit, som jag inte vet hur många timmar den
har i luften, var nygenomgången och kroppen hade
fått ny fin vit akryllack.
Allt var upplagt för en fin flygsejour. Men, men allt
var inte helt bra.
Då jag efter en ganska lång promenad kom fram
till pilotplatsen, fann jag att vinden var visserligen
jämn och stark, men det blåste ca 30 grader snett
från norr.
Nu vet jag, efter 50 års flygning här, att det går
att flyga även på sned vind, då hanget vrider upp
vinden.
Så modellen monterades, jag kollade att att alla
roder rörde sig och att de gick åt rätt håll och
kastade ut.
Min Spirit har alltid flugit superfint efter all
fintrimning, men nu…den vinglade fram som en
drucken längs kanten och jag lyckades med tur
landa den utan skador i en dynkant.
Jag hämtade modellen, borstade av sanden och
kollade mina roder.
Då kom jag på felet: När jag aktiverat mixern,
som jag alltid använder på Spiriten, vilken mixar
skev och sida, visade det sig att sidorodret gick
åt fel håll….
Alla roder inklusive sidoroder gick på rätt håll
omixat, men mixat blev det fel. Bra man hittar
sina fel. Felet avhjälptes, rotationsriktningen
reverserades på mitt sidoroder i mixern och
modellen flög ånyo som en dröm.
Där ser man, hur det går, då man slarvar. Kan
bara skylla mig själv.
Hur som helst så fick jag 1.5 timma i luften,
eftersom jag var så flygsugen.
Under min flygning filmade jag dels med en
ombordkamera och med min” glasögonkamera”,
men jag har publicerat så mycket film med
min Spirit”, så jag vill inte trötta er.
Men lite bilder blev det och de är klippta ur
videon från min lilla ”Mobiuskamera” därav
den lite darriga kvaliteten.
Håll tillgodo !
Långt och fint kusthang som är lättfluget, men som
kan vara en utmaning, om flyger fort nära kanten.
Start !
I nosen min GoPro
Jag flög rote med en havstrut
Baslinjen
Final, full klaff
Landning lätt som en fjäder.
Done deal
Piloten filmad då han landar
Vad ombordkameran såg…
Som jag skrivit förut, så är vi hangflygare utlämnade
åt vädret då vi ska flyga i Ystadtrakten.
Prognosen på yr.no lovade fördelaktiga vindar,
men vi kan aldrig veta förrän i realtid.
Vinden var sned på huvudhanget vid Löderup, men
vi kunde utnyttja sidohangen då vinden var väst.
Vårt favoritplats är Löderup därför då slipper vi
trängs med skärmflygare och vi kan köra upp
till hanget.
Vi har varit just här i 21 år…
Här kommer lite bilder med kommentarer vid
första dagens flygningar.
Bilderna tagna med min Sonykamera.
Sista entusiasterna…tja man vet aldrig…Första året var vi
21 piloter som dök upp med våra modeller.
I år var vi 8 piloter. Det är i och för sig inte dåligt,
men det hade varit roligare med 21…
Dock, vi ger inte upp, vi kör till siste pilot och sista
modell finns kvar !
Då vi åker till Ystad, är vi utlämnade till vädret. Det är ju
vindriktning och styrka, som bestämmer, om vi ska
kunna flyga.
Så att träffas är ett vågspel. Lyckligtvis för oss hade
väderläget förändrats inför vår vistelse på Skånes kullar,
det var lovat syd- och sydväst, vilket är, vad vi vill ha.
Förändringen i väderläget berodde på att jetströmmen
över norra halvklotet ändrat sig, vilket medför att lågtrycken
över Atlanten ändrde sin bana och därmed trycken och
de förhärskande vindarna.
I korta ord fick vi flygningar varje dag på vårt hushang
vid Löderup.
Så vi kunde inte klaga.
Flygträffen är inte bara modellflyg utan social samvaro
och god mat, vilket vi i alla delar fick rikligt av.
En överraskning för mig och andra var, att Håkan Oskarsson
från Mölndal, som dök upp som gubben ur lådan vid SM i F3F
1976 och tog hem mästerskapstiteln dök upp vid träffen.
Det var 45 år sedan jag träffade honom och han var sig,
precis som vi andra, precis lik som vi minns honom 1976…
Vi bodde som vanligt på Österlens Gästhärbärge hos
värden Henry, eftersom där är synnerligen trivsamt.
Synd Henry har sålt sin verksamhet…Jag kommer med bilder
på Henrys B & B senare. Vi kommer att sakna Henry och hans
boende.
Jag tog mycket bilder och har editerat upp ett par hundra
, som jag ska publicera i sinom tid.
Här kommer lite diversebilder i inlägg nummer 1.
Bilderna från min lilla Mobiuskamera. Det betyder att
de är små, ca 0.6 Mb, jämfört med RAW 25 – 30 Mb
eller Jpeg 5-8 Mb.
Det kommer mycket mer och bättre bilder.
Från vårt hushang vid Löderup. Håkan och Kennet.
Till vänster Kennet och sedan Rolf Maier och Rolf-Erik.
70-tals modeller. Blå Fenix till exempel. Blå Fenix, alltid välflygande.
Den typiska naturen vid Löderup med kanterna
präglade av århundradernas kreaturshållning,
som skapat de terrassliknande formerna på kanten.
Mycket diskussioner i väntan på att dimman ska lätta.
Min ”Introduction” över Östersjön på tisdagen. Vinden
var mycket sned, då jag kom och jag trodde, att det inte
skulle vara flygbart, men det var flygbart !
Dimma
Vy mot Löderups Strandbad.
Här var vi. Bilden tagen från högsta trädet…
Naturligtvis frotterade vi oss med galanta damer
och vi hade hängivna unga beundrarinnor !
Svenska Mästaren i F3F 1976, Håkan Oskarsson.
Håhåjaja…
Löderups dimhöljda kullar…
En lätt modell kan man flyga med för det mesta. Även om lyftet är svagt.
Modellen 305 cm spännvidd och vikt 920 gram…
Min modell kämpar på i sned vind…
Landningsytorna är generösa.
Biltemas däcksstol är populär.
Mat är halva födan…
Skål, säger Roffe.
Det går åt energi hävdar Rolf-Erik från Herrljunga.
Kennet släcker törsten.
Som jag ett flertal gånger sagt, har inte vädret varit med
oss hangflygare på Västkusten.
Vi har haft låsta tryckfördelningar vilket skapat mycket
ostliga vindar, vilket du förstår inte är gynnsamt om du
är hangflygare på Västkusten.
Nu har jetströmmen ändrat sig och därmed förändrat
lågtrycksbanorna över Atlanten. Har vi tur…kan det växa
in en högtrycksrygg över Skandinavien och ge oss väst till
nordvindar.
I måndags fick vi en föraning. 9 grader varmt och västlig vind
6-8 m/sek från väst med dragning på nord.
Alltså in med modellen i bilen och iväg runt lunchtid till
hanget vid Laholmsbukten.
Modellen, ”Inside” en RES-model 305 cm spännvidd.
Vikten ca 900 gram…
Jag var rädd den inte skulle klara den friska vinden, men tack
vare modellens moderna vingprofil var det inga problem för
den att penetrera vinden vid havet.
Där jag flög i dag, var inte den vanliga stället. Jag var på en sämre
plats, för jag var för lat för att knalla bort, 600 m till min vanliga plats.
Lyftet ar ungefär hälften så bra, där jag var i dag.
Men oavsett lyft, jag fick nästan 2 timmar i luften i dag med min modell.
Jag var mycket nöjd och hade velat flyga mer, men jag var totalt
genomblåst av den friska laminära havsvinden och dessutom
blästrad av sanden, som blåste förbi, där jag stod vid kanten.
En lyckad dag som gav mersmak och även i dag tisdag, ser det
ut att bli flygbart antingen vid Tönnersa eller på det låga vid
Hovs Hallar. Vi får se…
Här några bilder och en hastigt ihopsatt video utan finesser…
Jump in and buckle up !
Alla bilder tagna med mina Mobius.
Stillbilder klippa ur videon.
Just före en mjuk touchdown.
Mount Washington vid Tönnersa Strand…
”Vi orkar inte flyga idag…vi relaxar i stället.”
Jag beklagar, att vädret inte inspirerar till modellflyg just nu…
Slask och 2 grader varmt…Men yr.no lovar, att vi kan förvänta
en kallare vädertyp innan jul, vilket skulle kunna ge oss
möjlighet att ge oss ut med en hangmodell. Jag har två nya
modeller, jag vill testa.
Men nu har jag grävt i arkivet efter material och här är
en liten redogörelse, hur det kan vara då vädret är tillåtande.
Vinter på Platån HH och vår på Segeltopshanget.
Håll tillgodo med att tillbringa 5 minuter av ditt liv tillsammans
med mig…
”Brrrrr…”
Spirit Elite, alltid flygbar.
Två av mina supportrar…
Kritiska blickar på mitt flygande…
Platån Hovs Hallar
Vi modellflygare är synnerligen väderberoende.
Flyger vi segel, vill vi helst ha sol och lite vind.
Antingen det gäller hang- eller termikflyg .
Just nu är det inte modellflygväder. Blåst och kallt.
Vi, som är lite äldre, blir som gamla huskatter tycks det.
Att gå hemma i värmen…det är livet just nu.
Så vad vi kan göra är att leva på gamla intryck och
upplevelser från sommarens flygningar.
Därför käre besökare, följ med mig bakåt modellflygstigen.
När Pär flög sin Lunak på Hovs Hallar.
Läst här om Lunak.
Jump in and buckle up !
Pär startar sin Lunak i synnerligen svag vind på
Hovs Hallar med hjälp av en stump gummirep.
Här har gummirepet just lossnat från modellen.
Det var inte jag, då jag var upptagen, men David Cederwall
var där och knep åt sig fina flygningar i den goda vinden.
Som du kan se, förunnades David med 5 – 6 m/sek nordväst,
vilket är optimalt för Segeltorpshanget.
Han flög med en modell, jag gillar skarpt; Alula,
vilken är en flygande vinge i formpressat material.
Den har mycket goda flygegenskaper tack vare sin låga
vikt, som gör den nästan alltid flygbar.
Davids andra modell kan jag inte identifiera, men det ser
ut som en 150 cm hangkärra.
Även skärmflygarna utnyttjade dagens vind som synes.
Roligt någon..håller hangfanan högt vid våra hang !
Gör som David:
Ut i naturen hangflygburen !
Här kommer bilder från David, så håll tillgodo !
På väg till hanget.
Wings over Hovs Hallar
En skärmflygare hänger undre sin trasa
Perfekt vind vid Segeltorp.
Pilot – Himmel – Hav – Modell
Förberedelser inför start…
Eva från Husqvarna, skärmflygare.
Torsdag vind 2-4 m/sek nordväst. Alltså till HH.
Vinden var just som prognosen sa och min modell
åkte ut fortare än kvickt på hanget vid Segeltorp.
Det gick bra att flyga, då jag kommit upp en bit.
På låg höjd var det svårt. Varm luft samlades framför
hanget och störde dess funktion.
Jag träffade två trevliga skärmflygare, Eva och Ulf
från Husqvarna som höll på med en skärmflygtour
med sin husbil.
För dessa blev det att parawaita, då vinden var svag.
Det kom lite sjöbris vid 13-tiden och Eva startade och
fick sig en flygning.
Eva har en bkgrund som fallskärmshopperska och visade
stor skicklighet då hon flög uder marginella förhållanden.
Synd det inte var bättre vind för gästerna från Husqvarna.
Klockan 1515 vände jag bilen mot hemmet nöjd och rikare
på upplevelser.
Lite bilder och en filmsnutt i all hast.
Eva och Ulf, Husqvarna
Jag var vid Hovs Hallar för att fotografera och efter
avslutad sejour gick jag mot bilen nerifrån Segeltorpshanget.
Då jag plötslig såg en modell skjuta upp från marken med
mycket kraft…
När jag kom fram till piloten, presenterade jag mig och sa,
att jag också är hangflygare.
Mannen framför mig var Henrik ”Torpis” Torphammar,
en mycket välmeriterad och skicklig flygare bland andra
ting.
Jag kände inte igen honom direkt, eftersom han tränat
upp sig och anlagt skägg.
Jag följde med honom ner till hanget igen, där han avvaktade
rätt ögonblick för att starta.
Vinden var svag, 1.5 m /sek och ojämn. Dessutom var
havsvinden termisk, vilket störde hanget.
Henriks modell vägde knappt 300 gram, vilket
gjorde den var flygbar även under marginella
förhållanden.
Med en modell som Henriks är det nästan alltid
möjligt att flyga.
Enkelt och lätt ska det vara och vältrimmat,
ty då kan du ta utnyttja all kapacitet hos din modell.
Modellen var från Hacker i Tyskland och var av hög
kvalitet.
Jag hade med mina kameror och det blev lite bilder.
Hoppas Henrik kommer hit fler gånger och flyger,
eftersom intresset för hangflyg, tycks vara ökande.
Här finns plats för många nya flygare !
Mina bilder !
I torsdags ville jag som vanligt flyga, vilket jag gör
varje dag, det är hyfsat väder.
For till Hovs Hallar därför det var lovat Nord, som
skulle vrida till NV.
Allt bra för hangflyg på Segeltorpshanget.
Möttes av NNV, men jag gick ner till det låga i alla fall.
Vinden ca 5-6 m/sek lite snett på från norr.
Dock lyftet mycket bra.
Jag lade märke till, att vinden var termisk, det vill säga
det kom blåsor med varm luft från havet och störde
hangets funktion. Detta är inte ovanligt.
Då det kom varmluft försvann lyftet, eftersom den
laminära havsvinden stördes av varmluften.
Det kom två pensionärer, som var inresserade av
vad jag gjorde och jag utlovade en demonstration.
Stående på pilotplatsen var det bra vind, så jag
startade min modell rakt ut.
Bara för att erfara att det fanns inget lyft !
En varmluftsbubbla hade parkerat och stängt av
lyftet…
Kvinnan stod nedanför och min modell for emot henne.
Med tur lyckades jag undvika damen och fick ner
min modell i diket.
Jo damen var lite skakad, men hon frågade: Gör det alltid så ?
Tja vad säger man ?
Men det är sådant som händer, då man ska visa sig på
styva linan…
5 minuter senare var jag åter luften med min kameraförsedda
model.
..synd inte kameran fungerade bara…
Två skärmflygare anlände fulla av förväntan.
Men de fick erfara, hur hanget beter sig, då det är termiskt.
De packade ihop efter en kort stund.
Även för min lätta modell var det svårt att hålla sig uppe.
Men trots allt blev det en fin dag på Hovs Hallar.
…även om modellflygaregot fick sig en törn…
Men käre besökare, du ser att det händer alltid något
oväntat, då jag är ute med mina modeller.
Det gör det aldrig framför en tv i dvala eller om man
knappar frenetiskt på en Iphåne…
Här ser du, 4-6 m/sek lite från Nord.
Släppet första starten utan kamera i modellen…
…sen skulle jag visa mig på styva linan för pensionärerna…
Inget lyft…
Rakt mot damen…
Jag lyckades svänga bort…
…och landa lite kontrollerat i diket..
…modellen var oskadad.
En pilots uppgivenhets gest efter fiaskot.
Men fem minuter senare var jag i luften igen.
Nu med GoPro i nosen.
Skärmflygarna kämpade på i dåligt lyft.
Ser ut som verklig piggy-backing här…
Landningssekvens…
…ser du slyet…
…här glider jag bakom…
..nu är jag nere bland kvistarna och studsar…
…men det gick bra med landningen.
”Nu är det jag som ska flyga skärm” !!
”Fram med min skärmsele” !
När det är lovat bra förhållanden för hangflygning,
sticker vi iväg förväntansfulla.
Tisdagen var en sådan dag, då allt skulle stämma.
Men…visserligen möttes vi av solsken och värme,
men vinden vid hanget var i stort noll.
Anders startade sin lätta modell, eftersom det är
en elseglare och fann att 20 meter upp och 30 m
ut från hanget, bar det perfekt.
Det berodde på, att vid hanget stannade varmluft
upp från klippor och strand, vilket gjorde, att den
laminära svala havsvinden inte kom in till kanten.
Anders kunde njuta sin flygning, men vi andra
vi fick avvakta.
Jag försökte två gånger, men båda starterna
resulterade bara i 20 sekunders flygtid och
landning bland buskarna.
Skärmflyg var inte att tänka på, utan det blev
att beundra utsikten och sträckande ejder.
Vid 15-tiden avbröt modellflygarna och åkte
hem. Dock utan besvikelse eftersom det varit
en avkopplande dag med fina intryck.
Här lite bilder tagna med Mobius och bilderna
är som vanligt klippta ur en video.
We will be back !
Nu fattas bara lite vind…
…även för modellflygare…
Anders startar.
Kom man ut och upp funkade allt bra.
På väg att landa
Lasse från Mellbystrand hälsade på motorcykelburen.
Försök nummer 1.
…det går vingligt…
…och landning vid stigen…mer eller mindre kontrollerat och överstegrat…
…depå…
Anders med sina modeller…från ArtHobby i Polen.
Vi borde ha en bronsstaty på Hovs Hallar som manifesterar 50 års hangflyg där…
Jan från Eslöv, skärmflygare av hög kvalitet.
Jag vill inte trötta ut mina kära besökare, men med hänsyn
till väderläget har jag inte så många options just nu.
Alternativet att ligga i dvala framför en tv och se på ”Ullared”
föresvävar mig inte en sekund.
Då packar jag hellre mina flygattiraljer och far till ett hang,
även om jag varit där 1000 gånger under årens lopp.
Jag måste ju göra något i dessa Covid-tider eller ?
Lyckligtvis fick jag min första vaccination för
12 dagar sen, vilken kommer att följas av ytterligare en
om 2 veckor.
På radion meddelade en ”forskare” att hyfsad immunitet
uppnås 14 dagar efter första sprutan.
Jaha, då kan ju livet börja igen lite smått…kan man ju säga.
Förresten, har du sett så mycket ”Forskare” som plötsligt
blivit immunologer nu ? Vad krävs för att kalla sig ”Forskare” ?
Om jag skickar upp en raket på nyårsafton…är jag då en
rymdforskare ?
Jaja, det löser väl sig med tiden…
Väderläget var ca 5 m/sek VNV, vilket sade , att nu gäller
Segeltorpshanget.
Så promenad 1.2 km med modell och tillbehör ner till
kanten.
Ja…sen var det bara att flyga. Jag tog lite video med
min Mobius och kom på att kolfiberstaven och furustaven
som jag laminerat, de räckte inte att hålla kameran stabilt.
Men bättring är på gång. Hav tålmod…
Ett par från Torekovs som är skärmflygare anlände
senare och de fick en fin flygning i den för skärmflyg
perfekta vinden.
Tyvärr glömde jag namnen. Mannen hette han…Niklas ?
Men om han läser detta, kan han be- eller avkräfta namnen.
Min första start skedde kl 1200 och jag gjorde dagens sista
landning 1500.
Förresten, det enda som bröt mönstret för min dag vid
Segeltorp var, då jag skulle landa.
För att slippa bära modellen beslöt jag att hänga på mig
min flygväska, mitt modellplan fodral och starta modellen
för att sen kunna gå upp till parkeringen och landa där.
Jovisst, jag startade nere vid hanget och modellen for upp
och iväg helt problemlöst.
Sen började jag min promenad uppför backen till parkeringen.
En promenad som avbröts av promenerande, vilka var
intresserade av”Hur det funkar egentligen med hangflyg”.
Ok allt gott och väl. Jag landade just söder om parkeringen
bara för att märka att mitt fodral till modellen saknades…
Det var bara att gå fram och tillbaka ännu en gång. Ca 2.5 km
på ganska styva ben, eftersom jag gått omkring halva dagen.
Jovisst, fodralet låg vid min startplats, där det fallit ur min väska
utan min vetskap.
Det man inte har i skallen, det får jag ha i benen.
Hur som helst ännu en härlig dag på Hovs Hallar med
en ytterligt välflygande modell !
Alla bilder är från min Mobius. Stillbilderna är klippta
ur videosnuttarna.
Häng med !
Skärmflygare från Torekov.
Bitvis sandbotten som nästan har en fluorescerande grön färg.
Parkering och värdshus och i bakgrunden Platån.
Den gamle… 
Startplatsen
Modell och skärm.
Tänk vad mycket goda upplevelser denna kant har
skapat för olika flygare under de senaste 50 åren…
En modellflygkompis, Anders, har köpt några modeller
från en framgångsrik polsk producent av lätta modeler.
Med sig i dag hade han sin Tigra, med 1.4 m spännvidd.
Jag hade åkt till hanget vid 10-tiden då det var västlig vind
utlovad till ca 5-7 m/sek.
Det tillfället vill jag inte missa.
Förhållandena vid hangkanten var som förväntat. Kanske
lite dragning på Syd, men det påverkade inte flygningen.
Jag hade…som vanligt min Spirit, som jag försett med min
mobius på ett stag i nosen, så jag filmade bakåt.
Det gäller att variera vinklarna. Kameran som vanligt och
genom hela berättelsen är min Mobius.
Alla bilder är klippta ur videofilmen kameran tog.
Jag arbetade med två Mobiuskameror. En lös som jag
kunde placera på modellen och en Mobius fäst vid
min högra solglasögonskalm, vilken filmar det jag ser på.
Mycket enkelt och praktiskt.
Efter att ha kanat på hanget i en halvtimma kom Anders
med sin Tigra. Han kunde som jag inte hålla sig från
möjligheten att få en stunds flygning.
Jag fick möjligheten att prova hans Tigra och den har goda
flygegenskaper, därfär den är ju så lätt.
Dessutom sitter det en effektiv vingprofil som kan hantera
både hög och låg hastighet. Modellen har högt glidtal
och god förmåga att penetrera motvind.
Sen är det ju inte två modellflygare som vill ha samma
inställning och trim på modellen. Anders hade programmerat
in mycket exponentiella utslag på roderna.
På modellen har man två skevroder, ganska små, som
också funkar som höjdroder via mixer.
Jag hade velat ha större roderytor.
Efter 2 timmar under mycket goda flygförhållanden
var vi nöjda och genomblåsta och pallrade oss till
parkeringen med våra modeller och våra flygningar.
Jag har gjort, lite hastigt, ett bildspel, men ska sätta ihop
videosnuttarna till en redigerad film. Den laddar jag upp
inom 24 timmar så keep looking.
6 m/sekund rakt på.
Min Spirit på väg ut med kameran på en pinne
Hanget
Anders Tigra.
Jag var väldigt laddad för hangflyg på Hovs Hallar tisdag.
Väderutsikterna, yr.no, lovade NNO 3-5 m/sek vridande
till NNV.
Det kunde inte vara bättre.
Klockan 0900 anlände jag till HH, tog mitt pick och pack
och monterade modellen vid min flygtuva längst upp på
Platån.
Det var helt tomt på turister…de enda som gjorde mig sällskap
var korparna, som tumlade omkring på hanget kraxande
med hög röst.
Vinden var vid framkomsten NNO ca 1.5 m/sek.
Inte helt bra. Min modell, min Spirit Elite,
var en som klarar svaga vindar och som har åtskilliga
timmar i luften.
Jag gick fram och tillbaka och samlade mod och kollade
vinden och slutligen provade jag.
Men jag fick avbryta, då jag var väldigt lågt just i kantrotorn.
Det är ett läge, man inte vill vara i, då modellen då man
gnetar riskerar att hamna i oflygbart läge i turbulensen.
Så jag avbröt och lyckades landa kontrollerat på kanten.
Ånyo väntan på vind. Vinden kom i pustar och jag förstod,
att det gällde att utnyttja dessa pustar för att kunna
starta, komma igenom kantturbulensen och komma in i
den laminära havsvinden.
Jag gjorde så. Då vinden tillfälligtvis friskade i, väntade jag
tills lyftet byggts ut för att kunna kasta ut.
Det gick vägen och jag kom upp i det riktiga lyftet.
Är man väl förbi turbulensen vid kanten, är det enkelt
att flyga.
Trots den svaga medelvinden, inte över 2 m/sek NNO,
kunde jag klättra, så högt jag ville.
Det var solsken, men det var kallt och som vanligt…
låg mina flygvantar i bilen…det var 1.5 C bara.
Efter två flygningar på 1.5 timma var jag nöjd och landade
på en fri yta.
Kändes härligt att premiärflyga på Platån. Efter att ha gått
suktat en vinter med dåligt väder, var detta en befrielse.
Då jag gick till bilen, såg jag en man med en spade ute i
området, där man banat av jorden. Jag hade ju undrat ,
vad som var på gång.
Mannen förklarade, att han ägde jordbruksmarken och
han höll på att plantera blåbärsbuskar på de ca 7 tunnlanden,
för att utnyttja resurserna.
Så inget ska byggas där, eftersom det är klassat som jordbruksmark.
Då vet vi det.
Nu hoppas jag på vidare bra hangväder, så jag kan få mig lite
flygtid på mitt favorithang. Där jag modellflugit i 49 år…
Du ser att havet ligger i stort blankt.
Här ska det bli blåbärsskog…
Skörden sker med tröskor som skiljer ut bären.
Min pilotplats på toppen av Platån.
Landningsstrippen som vi håller tillgodo med.
Tuvan där jag suttit under många säsonger och flugit.
Här kan du se hur jag fäster en Mobiuskamera för få lite annorlunda bildvinkel.
Kameran sitter på ett kolfiberrör och fästs på vingen med två gummiband.
Här vinglar jag fram vid först startförsöket.
Med lite tur kom jag över kanten
…och landade under full kontroll.
Det känns segt nu…
Ett virus som förändrat verkligheten för de flesta på
ett avgörande sätt.
Jag menar kraven som viruset ställer på individen drabbar
olika människor olika hårt.
Har man vankat hemma i bostaden innanför dess
väggar i stort i 10 månader, då kryper det i individen
Vi har kört ut och besökt platser vi sällan eller aldrig
varit vid. Men vi längtar att åka längre bort.
Nu ? Det är en omöjlighet, då risken för smitta är stor.
Vi som är äldre, är en riskgrupp och jag vill inte chansa.
Verklighetsflykt nummer ett för mig har alltid varit mitt
modellflygande. Varje dag det är flygbart, har jag praktiserat
min hobby.
Men nu…Mycket blåst och för hangflyg från fel riktning.
Regn eller dimma.
Jag kollade yr.no:s långtidsprognos och finner icke en
dag med nordlig eller nordvästlig vind !
Det sägs, att alla talar om vädret, men att man icke kan
göra något åt det…Synd, för det hade jag velat kunna
just nu.
Kan jag inte modellflyga, kan jag bygga. Men vad gör jag,
då jag byggt färdigt mina modeller ?
Ja, då kör jag en batteriseans. Jag kör igenom alla ackar,
av vilket slag det än må vara, laddar ur och laddar upp
för att förvissa mig om, de har den kapacitet, som krävs
och för att skaffa mig meningsfull sysselsättning med
någon association till modellflygeriet.
Vi får bida vår tid och hoppas det parkerar sig ett högtryck
på lämplig plats norr om Skandinavien, vilket kan ge
nordliga vindar, så jag kan dra till Hovs Hallar.
Skam till sägandes…jag har inte inte modellfluget på
en månad nu…Det har aldrig hänt mig förut.
Jag lovar jag ska ta igen den förlorade flygtiden, så fort
omständigheterna medger det !
Eftersom jag inte varit ute på så lång tid, så har jag
ju inte nya bilder att redovisa.
Men vi kan kör en film i repris, som jag tog på
Hovs Hallar för nästan 2 år sedan.
Jag höll min lilla goda Mobius i vänsterhanden, då jag
flög med min vackra Gillette. Detta är en av de elegantaste
F3F- modellerna jag sett.
Synd, att FVK inte tillverkar den längre. Jag kontaktade
firman och frågade om de hade fler, men fick svaret att
deras form för kroppen gått sönder…
Den är snabb och vändbar, men inte helt enkel att flyga.
Då man tar ut max ur modellen, alltså då jag flyger med
max belastning, (många G) känns den lite som att balansera
något på en knivspets.
Men det är en erfarenhetssak, som löser sig, då flygtiden
av modellen växer.
Här kommer videon