Vi har haft envisa vindar från den 3. och 4. kvadranten under
två månader, vilket effektivt släckte hoppet om hangflygning
på Hovs Hallar.
HH kräver NV-NO vind.
Dock visade långtidsprognosen hos yr.no, att onsdagen kunde
bli en klämdag med bra hangvindar.
Meteorologen förutsåg ca 5 m/sek NNV. Perfekt för mig och
en hangmodell.
Klockan 1030 anlände jag till parkeringen på HH och konstaterade,
att vinden nu var NNV.
Alltså tog jag mitt pick och pack och stretade uppför kanten till Platån, eftersom vid NV vind vinden ligger på den södra delen
av Platån.
Uppkommen mätte jag vinden och den var 7 m/sek och byig
från NNV. Det var lovat, att vinden kunde dra mot nordväst, så jag beslöt,
med hänsyn till den friska vinden, att knalla ner till Segeltorpshanget,
vars kant passar nordvästliga vindar.
En ny promenad ner Segeltorpskanten till min pilotplats.
Ny vindmätning och den sa 7-8 m/sek rakt på och byigt.
Nedanför på gräset höll Jan från Eslöv på att förbereda start med
sin skärm i den något besvärliga vinden.
Han drog upp skärmen nedanför hanget, backade upp i kanten
och startade. Sen försvann han i riktning Norrehamn, där vindmätaren sitter.
Jag satte ihop min Spirit satte fast min Mobiuskamera på mina
solglasögon och startade videon…bara för att komma på,
då jag landat, att kameran inte funkat…
Försökte fixa det, då jag kom hem, genom att vidta de åtgärder
som kunde behövas, men kameran vägrar videofilma.
Den tar stillbilder men ingen video.
Jag fann nya kameror på nätet till hyfsat pris i England och
beställde två nya.
Lyftet var i den friska vinden kraftigt och det bar både högt
och långt framför kanten.
Så att flyga var enkelt.
Jag hade startat kl 11 och med ett par avbrott, landade jag
slutligen kl 1430.
Landningarna mycket underlättade av min effektiva klaff
, som möjliggör i stort sett helikopterlandningar.
Jag märker, det är den kalla årstiden, eftersom strömmen
av turister har nästan sinat.
Men nästan som vanligt, de som kom förbi stannade och var nyfikna, varför jag gjorde skamlöst propaganda för modellflyg och då i synnerhet i konsten att flyga på ett
hang.
Efter landningen kände jag, att jag var jag genomblåst
försiktigt uttryckt.
Jag borde haft min overall, men jag felbedömde väderläget
hemma.
Nu vet jag.
Ytterligare skärmflygare kom i form av Anders, som startade
nere på Segeltorp och omedelbart gled iväg mot Platån,
där jag, då jag var på väg till bilen, såg honom hänga på bra
höjd över Hovs Hallar njutande sin flykt.
Jag tog stillbilder med min lilla Mobius och jag publicerar
några här, så du ser, vad jag sysslat med.
Men det kändes härligt att ha fått ett par timmar i luften igen efter ett så långt uppehåll. Hoppas jetströmmen flyttar på sig, så vi får lite nordliga vindar !
Som sagt alla bilder min lilla Mobius.
Startberett.
Havet bröt med ovanligt kraftiga vågor…
Segeltorpshanget med en skärmflygare i bakgrunden.
…då vi var i Skåne för att flyga hang vid Löderup.
I 20 år har vi, medlemmar i olika modellflygklubbar,
träffats under några dagar i början av maj, nere vid Ystad,
för att flyga och ha trevlig social samvaro.
Under åren har vi bott på Österlens Gästhärbärge med sin värd Henry.
Därifrån är det kort väg till Löderup, Kåseberga och Hammar, där vi utövar vår hobby.
Vårt “hushang” är vid Löderup, vilket är lättillgängligt och där vi inte interfererar med skärmflygare.
Problemet med att flyga i början av maj är vädret. Vi kan
aldrig säkert förutsäga vädret, utan vi har att anpassa oss.
Med de hang vi har tillgängliga har vi täckt upp de flesta
riktningarna. Blir det ostliga vindar kör vi till Ravlunda/Kivik.
De bilder jag visar här, är ett bevis på vädrets ombytlighet. Ena dagen solsken och god sikt, nästa dag dimma med sikt 50 m…
Men flög, det gjorde vi. Så här kommer lite bilder från Skåne med natur och modeller. Något att pigga upp oss med i det gråa väder vi har just nu.
Vädret är just nu låst med envisa ostliga vindar och ganska
varmt. Jag hade föredragit nord- till nordväst, klar luft så jag kunde
flugit hang på Hovs Hallar.
Men det kommer. Enligt långtidsprognosen för Skandinavien
kommer ett omslag om ca 10 dagar förhoppningsvis.
Men här lite minnen från maj 2019 då vi njöt av vår
hobby i Ystad !
Alla bilder i luften tagna med Mobius. Bilderna på marken
tagna med min Sony.
Platsen där vi flyger: Löderup. Inga dåliga hang !
Rolf-Erik startar Roffes Grafaz Maxi.
Vingar över Östersjön.
Lagom lyft nu. Ca 3 m/sekund och god sikt.
Du ser det finns vågformer både i havet och på kanten. Kantvågorna är kreaturens stigar.
Här gäller det att hänga med…
Kent tar sitt pick och pack…
Vi ska njuta av modellflyglivet !
Vår depå. Som du ser kan vi köra ända upp.
De tre musketörerna…
Kråkbroms aktiverad.
Tucano, en ganska snabb modell. Tucano är en långnäbbad sydamerikansk djungelfågel.
Landning
Jo, det gick bra.
En rote segelmodeller på hanget.
Här ser du dagens annalkande dimma…
…men det avhöll inte Rolf-Erik eller…
…Kent från att montera och flyga.
Kent satsar in i dimman…
Ibland var lyftet knapert, men det gick.
Kalle kollar sin programmering…tror jag ?
Det skånska staketet försvinner sakta in i dimman.
De något spöklika träden på hangkanten…
…får en speciell karaktär nu.
Solen kämpar på för att lysa igenom och lyfta dimman som rullar in från havet.
Vi har haft, milt sagt, omväxlande väder sista tiden. Regnigt och friska vindar. Solen har lyst, men mest med sin frånvaro…
Torsdagen kunde bli flygbar…visserligen frisk vind, men chans för lite sol.
Naturligtvis triggade detta min lust att flyga. Jag ringde en flygkompis Johnny i Laholm och vi skulle träffas vid den södra delen av Tjärbyhanget. Den södra delen av hanget är bättre på det sättet, att terrängen framför är relativt hinderfri. Det gör, att lyftet borde vara mindre turbulent.
Jag hade dagen förut provflugit min “Raven” från HobbyKing,
vilket till en början var en förskräcklig upplevelse.
Ok, cg var rätt, men utslagen påskev och höjd alldeles för stora.
Så att flyga denna HobbyKing-produkt var, som om jag red en
häst med eld i svansen…
Innan vi skulle flyga, hade jag åtgärdat det jag behövde och den borde vara flygbar. Jag hade minskat och diffat skeven, minskat utslaget på höjdroder och lagt in positiv och negativ flaperonklaff.
Modellen har fint utformat vinge, slarvigt ditsatta skevservo av dålig kvalitet. Servona följer med modellen. Roderhornen till skeven var utförda utan vett och sans. Jag bytte ut hornen till riktiga, så
vridcentrum satt på rätt plats. Vidare flyttade jag stötstången in
på servot och max ut på roderhornet för att utnyttja de små
servonas kraft bäst.
Innan Johnny dök upp, provflög jag “Raven” i den friska vinden, som peakade 8 m/sek. Nu flög modellen helt ok…så vitt jag bedömde.
Vad som var intressant, var att det var termisk vind, vilket möjliggjorde att stiga till 100 m enkelt.
Men, det var mycket turbulent i luften. Modellen flög bitvis som ett höstlöv, men den visade en god egenskap. Den penetrerade mot vinden väldigt bra.
Profilen på vingen vet jag inget om, mer än att den naturligtvis
var tunn. Profilen hade en gynnsam polarkurva, vilket innebar,
att den tålde fartökning utan att jag behövde betala för mycket
med höjd.
Johnny hade med sig sin lilla version av sin Leprechaun,
som är en fantastisk modell med synnerligen goda egenskaper.
Leprachaun uttalas ( l´eprakå:n).
Jag fick ett påpekande av en läsare, att det inte var en sann
Leprechaun…
Kanske den borde heta “Pysslingen” i stället ? Ur Wikipedia har
jag tagit följande citat:
Leprechaun är inom irländsk folktro en sorts pyssling,
ofta avbildad som en gammal gubbe i gröna kläder, inte större än ett barn, som uppskattar att ställa till med
otyg. Leprechauner framställs ofta som skomakare och sägs
varamycket rika och ha stora skatter undangömda,
ofta vaktadeav en elak dvärghund.
Såedemede.
Vi trodde, att kanske hans modell skulle få det svårt i den friska vinden och flyga som en stillastående drake… Men hans Leprechaun visade kvaliteten och flög utan problem.
Att landa modeller på den södra delen av hanget är lätt
som en plätt. Där finns en stor vall utan inflygningsmask.
Efter 2 timmar var vi genomblåsta och nöjda med vår flygdag, packade ihop och åkte hem rika på erfarenheter och frisk luft !
Alla bilderna är skärmdumpar från en video från min lilla Mobiuskamera. Därav följer, att kvaliteten blir därefter.
En liten video blev det dagen förut, då jag provflög för första gången. En video på Johnnys Leprechaun klämde jag oxå in.
Häng med i blåsten !
Höstetid..Tröstetid…
Min “Raven” från HK och min trogna JR.
Johnny anländer med sin “Leprechaun” modell mindre. Han bygger både denna storleken
och en större. Allt byggs i giggar, så allt är enligt ritning. De finns att köpa träfärdiga eller
flygfärdiga och de är klädda med Oralight. Kontakta mig för info.
Klicka på “About myself” på första sidan på bloggen.
Klart man är glad, om det är flygdags…
Det är fult att peka !
“Nu känner jag det lyfter” !
Montering av Leprechaun
Här ser du storleksförhållandet mellan modellerna Och du ser hur relativt liten “Raven” är.
Klart för start i den nu friska vinden.
Som du kan se är sidorodret relativt litet, vilket ställer krav på piloten då han flyger
i turbulent luft. Man måste som pilot “Ligga lite före” i rörelserna, annars kan det bli
kärvt. Johnny funderar på en utökning av fena och sidoroder för att göra den en aning
mera agil i luften.
Leprechaunen är vacker i luften
Fånga ögonblicket…
Jonny startar min Raven
Japp, där flyger hon !
En ung pojk, glad efter fin flygning, vid Litorinavallen Tjärby, just norr om Laholm.
Vår hangar…du ser Johnny har förankrat sin modell i väskan, så den inte ska blåsa bort.
Så här ser det ut. Ganska inbjudande för en modellflygare.
Förberedelser för start. Som inskränker sig till att ansluta batteriet. Batteriet är ett Lilo på 3.6 V
och med kapaciteten 400 mA. Ett sådant batteri räcker för långa flygningar. Jag tycker, det är
fantastiskt, man kan köra mottagarna på 3.6 V i dag. Som mottagare till min JR använder jag
på segelmodeller av enklare slag HobbyKings Orange R8DM/DMSSS, vilka är billiga.
De kostar 220 kr momsade och förtullade, dock tillkommer Post Nords befängda “avgift”
på försändelser från Kina, 80 spänn inklusive moms…Så beställ rejält så det belastar fler saker.
Här syns linkaget för skevroderna. Nu mycket bättre än fabriksmonteringen.
Jag vet att proffsen diffar skevroderna åt “fel” håll på en DLG. Jag har diffat mina som vanligt, det vill säga upp 70 % och ner 30 % av rörelsen. Modellen svänger perfekt och håller nosen i horisonten.
“Like a candle in the wind”…
Blir spännande att kasta ut modellen på HH då det blåser 0.5 m/sek !
Skulle jag ändra modellen, hade jag gjort en stabbe smalare och längre.
Samma sak med fenan. Den skulle jag oxå gjort smalare och längre för
att få ett högre Re-tal och därmed mindre motstånd.
Landning på gång…
…vilket inte är helt enkelt bland turbulens och rotorer.
…men ner kommer du alltid…
Vy från hangkanten. Fri ytor framför. Bra för att ge laminära vindar mot kanten.
I onsdags for jag till HH för att få mig några rundor i luften med antingen min Gillette eller min Spirit.
Vädermannen hade lovat 4-6 m/sek NNV för att sedermera öka till 5-7 NV.
Men vind och dess riktningar på Hovs Hallar är ett kapitel för sig. Vädret är ofta, vad gäller vindar, avvikande från prognoser.
Då jag anlände 0900, hade vi N 5-7 sekundmeter.
Alltså var det läge, att bära upp vad som behövs till
Platån.
Där jag möttes av relativt frisk vind rakt på.
Ute över Kattegatt åt syd en molngata med höga och
välutvecklade Cu-moln. Det var bara att hoppas, de inte
drog sig norröver med sin eventuella nederbörd.
Bra, tänkte jag, det är till att montera min Gillette och
kasta ut.
Jag gick bort till bortre delen av Platån för att kolla vinden. Då märkte jag, att vi hade en topprotor av osedvanlig styrka och utbredning. Stod jag på toppen, blåste det 5-6 sekundmeter i nacken på mig. Alltså det blåste ut från hanget på toppen.
Detta komplicerar det hela, då det gäller starten. Inte
bara topprotorn är besvärlig, det innebär ju start i
medvind och att även kantrotorn snurrar energiskt på,
just under de omständigheter som rådde .
Eftersom topprotorn var kraftig, pressade den kantrotorn ut från hanget. Det skulle medföra för en modell dåligt lyft, dels då jag kastar ut på toppen, dels att jag inte skulle vara hjälpt av kantrotorn vid starten.
Så jag monterade min Spirit, eftersom den är snällare att flyga jämfört med min Gillette, som kan vara en elaking.
Att kasta ut Gilletten i detta läget hade varit ett renodlat kamikazeuppdrag. Det var ingen “Gudomlig Vind” som ju ordet Kamikaze betyder.
Startar jag på Platån, finns det två möjligheter . Antingen i östra eller västra delen. Vid dessa två platser är påverkan från rotorer minst.
Så jag fick vackert vänta i startläge, tills omständigheterna var gynnsamma.
Alltså startade jag, då jag kände topprotorn tillfälligtvis
tappat andan. Det sket sig. Modellen kastades åt höger, utan att jag kunde hålla emot med skev och sida.
Tursamt nog landade modellen i en enebuske, varför inga skador uppstod. Mer tur än skicklighet.
Nåväl, nytt försök och nu gick det med ett nödrop. Min Spirit for som ett torrt löv, då jag startade, men då jag kommit ut 20 m från kanten, fick jag den laminära vinden, som skapade ett starkt lyft.
Sen var det enkelt att flyga, så jag kunde avslappnat sitta på min flygtuva och njuta.
Som vanligt på Hovs Hallar var det mycket flanörer,
vilka kom förbi, vilka stannade och frågade hur det
fungerar. Alltid lika roligt att försöka omvända flanörer till
modellflygare !
I modellen satt min GoPro i nosen. Vilken fick fotografera en ung gråtrut, som ville flyga rote med mig.
Efter 45 minuter i luften landade jag, vilket du kan se
på mina bilder. Inte helt enkelt att ta sig ner, men gör du som jag,
brukar det lösa sig.
Flyg rejäla banor, så får du tid att bedöma din höjd och kan komma in rätt. Att ha klaff är nästan ett måste,
då du flyger här. Det ger dig möjlighet att säkert reducera din höjd och kontrollerat landa bland diverse taggiga buskar.
För nästa start monterade jag min Mobius på en pinne vid ena vingspetsen. Allt för att få en annorlunda bild av min Spirit. Kameran väger 25 gram och pinnen 50 gram. Pinnen som håller kameran är en furulist laminerad med ett kolfiber fyrkantrör.
Detta innebär en vikt på ena vinghalvan, vilket jag måste kompensera med skevrodret, som du kan se på bilderna.
För övrigt påverkade det inte flygningen, utan jag fick de bilder jag önskade. Bilderna från min Mobius är klippta ur en videofilm. Jag kan inte nog uppskatta min Mobius goda egenskaper. Då jag kommit hem beställde jag en till, om den nuvarande skulle lägga av.
Varför en Mobius slutar funka ? Det är vid flitigt användande
utsatt för ett mekaniskt slitage. Det går inte att undvika.
Men den tar lika bra bilder, som då den var ny. Vad som man ska vara uppmärksam på med en Mobius är två saker: Laddaren till batteriet ska helst vara enligt modellen Ifåneladdare som ger bra med ström
Du ska ha ett bra SD-kort med bra prestanda. Låg
kvalitetkort ställer till besvär. Vilka kort du ska använda,
kan du se i RC-Groupsmycket omfångsrika tråd om
Mobius.
Efter hand som timmarna gick, minskade vinden och
vid ett tillfälle kom det termisk vind, som effektivt spärrade hanget för den laminära vinden.
Det fick jag erfara, då jag flög, eftersom lyftet markant minskade, men det var inget problem att hålla sig upp.
Vilket däremot en skärmflygare fick erfara. Han kom smygande under kanten, vilket är sämsta platsen vid detta väderläge. Han skulle gått längre ut från kanten för att få lyft.
Skärmflygaren flög riktning Kattvik utan att få lyft, men vände och flög västerut.
Hoppas han kom säkert ner framför värdshuset eller nere vid Segeltorp.
Jag såg honom inte mer sedan, så antagligen hade han packat ihop och åkt hem.
Efter en kort stund kom en laminära vinden igång igen och jag kunde klättra så högt jag ville.
Jag hade startat 0945 och klockan 1435 landade min modell på gräset bakom fortet.
En härlig dag lade jag till handlingarna.
Man upplever mycket, då man modellflyger !
Hemkommen lade jag märke till, då jag laddade, att jag
förbrukat 826 mA ström. 6 servo +telemetri krävde det.
Sammanlagd tid i luften ca 3.5 timma.
Foto är klipp ur video tagen av min Mobius, stillbilder från min goda GoPro och några bilder från min Sony systemkamera.
Om du vill, häng med !
Min Spirit utrustad med två kameror. En GoPro i nosen och en Mobius på ett spröt vid höger vingspets.
Ett mäktigt Cu Congestus.
Ser du elefanten med sin saluterande snabel ?
Som du ser regnar det ur molnet. Min bror befann sig i Helsingborg och han hade samma moln framför sig. Då får man en aning om den stota utbredningen av ett Cumulusmoln som växt på.
Min Spirit på väg ut. Kolla höger skev, som kompenserar för vikten av min Mobius.
Modellen landade utan kontroll i en enebuske sedan rotorn tagit befälet.
Här ser du hur turbulent det kan var i vid start genom en rotor. Dessutom kan jag informera att mitt sidoroder låg maxat åt vänster.
Nåväl, efter att ha kommit ut i den laminära vinden var allt bara en njutning !
Landning med utnyttjande av full klaff.
Piloten mycket fokuserad på att landa modellen ok.
Allt under kontroll hittills…
Ser du buskarna…kan skada Oracovern om man har otur.
Men allt gick utan problem.
Vildnyponen perfekta att plocka nu. Smakar mycket bättre än odlade.
Björnbären behöver 10 dagar till. Hoppas det inte blir frost bara. På Hovs Hallar finns ett överflöd av dessa bär.
Om man brygger själv finns här enebär för kryddning av ginet.
En skärmflygare kommer kanande under kanten…
…det är ett dåligt läge…
…dessutom är faran för frontalt inslag stor, om man inte är uppmärksam.
En duvhök ? kom förbi…
eller sparvhök..tror jag
Truten som ville flyga rote…
Vem kunde tro, vi skulle kunna ta dessa bilder för 20 år sen ?
Här sitter piloten på sin tuva och flyger och njuter av livet. Här har vi
inga fjantiga depåordningsvakter, som går och blänger i marken och
letar fel, utan vi som är riktiga modellflygare använder sunt förnuft !
Landning bakom fortet.
Ser du stenen ? Den har kostat några modeller under 45 års flygning här.
Jag har funderat lite på platser att utöva friflyg på. Det jag kommit på, är att det är tur för vår hobby, att vi överhuvudtaget kan finna en plats att flyga på.
Att flyga friflyg ställer krav på terrängens karaktär och att det finns fria ytor.
Som tidigare skrivits är det en gåva från skyn… att Bo-Eskil lyckats utverka tillstånd för vår tävling på Bollerup Lantbruksgymnasiums marker.
Alla OT-piloter och OT-intresserade skickar en tacksamhetens tanke till ordföranden i SMOS.
Som vanligt kommenterar jag sparsamt, för jag hoppas, du ser budskapet med mina bilder.
Säkert kommer det med dubbletter, men bättre fem
för mycket än en för lite.
Om någon vill ha bild i full storlek, så kan du maila mig. Adressen finner du på min blogg under rubriken: “Welcome to my blog”.
En vacker modell. Jag tycker det vackra sitter i förhållandet mellan vinge och stabbe. För det mesta har modeller som representerar tiden stabbar med lågt Re-Tal. Denna modells konstruktör har tänkt till, vilket gett bättre flygegenskaper.
Utan spaning ingen aning…
Martin och Fredde.
Lars reder ut det…
Matti en duktig modellflygare med mycket erfarenhet och kunnighet.
…för att kunna göra upp om titlarna inom mästerskapen för OT-Friflyg.
Att tävlingen hölls vid Bollerup, som Bo-Eskil hade ordnat, berodde på att ett dåligt beslut fattats i riksdagen, att de militära övningsfälten inte får användas av civilpersoner…
Ett märkligt och ihåligt beslut, som inte ens Fortifikationsverket kan hantera.
Vi får se vad som händer, för Rinkaby är det absolut bästa stället för ett friflygmästerskap.
Jag åkte ner till Bollerup på fredagen, därför det var den enda av de tre tävlingsdagarna, vilken jag kunde vara där.
Som pensionär är som alla vet, de flesta dagarna inbokade…
Väderläget fredag var ca 23 C, vind VSV 4-7 m/sek och 2/8 Cu.
Vinden lite för stark, men det var gott om lättflugen termik.
Platsen var bra, där man tagit skörden och där man nu hade en klövervall. Alltså skonsamt att landa i. Dessutom var det stora ytor, då modellerna drev iväg i vinden.
Jag gick runt och fotograferade i 5 timmar med min enkla utrustning.
Personligen strävar jag inte efter teknisk perfektion, för det klarar jag inte. Jag har inte tid att klabba med alla
inställningar. I stället vill jag fånga ögonblicket mer eller mindre, för att få en bild som kan skapa en känsla hos betraktaren.
Med betraktare avser jag en person med viss kunskap om friflyg.
Jag kommer att publicera 150-200 bilder i 4-5 poster.
Bilderna kommer i hyfsad tidsföljd i regel utan kommentar, för jag vill inte avslöja min okunskap, väl vetande att mina
besökare besitter oändliga kunskaper om OT-Friflyg.
Under dagen såg jag inte en enda haveri…och alla piloter var nöjda… och glada. Resultatlistor finner du så småningom här.
Här kommer bilder, för jag vet bilder…det vill mina gäster på bloggen ha.
Jag gjorde så gott jag kunde som fotograf…
…och det kommer säkert att dyka upp dubletter…but who cares ?
Briefing fredagsmorgonen Bollerup
De som gjorde det…
Fliteline Bollerup
Så här såg marken ut.
Fredde och Martin…
Martin pillemarisk ?
Fredde…en ung pojk, som alltid sprider glädje !
En liten skalmodell…är inte stor…
…men den flyger !
Per Q:s kärra får inställt motorns komp och bränslenål.
“Vänta tills ni får se den flyga ” !
Ett strävsamt par på väg ut…i rödklövern…
Lars med fru.
Lars kärra på linan.
Jo, det var en klövervall.
Att flyga…bild 1.
bild 2
bild 3
bild 4
bild 5
bild 6
bild 7…en fena
Flyg !!
matti suomalaiset ilmailijat
Eskos modell
Esko en modellflygare från broderlandet Finland som behärskar att bygga och flyga.
Jag blev betagen av modellen…
…eftersom jag ibland är estet…
Lars-Erik ger sin Slicker 50 en uppiggande spruta intravenöst inför starten… Off she goes…Ett ganska osannolikt utseende på en flygapparat. Men det är erfarenheten, som säger, att ett plan i denna klassen ska se ut ungefär så här för att flyga bra. Planet har passerat färgvallen.
Landskapsfågeln…gladan.
Andrea håller sin “Hector” i strama tyglar… Aktivt luftrum…
S-31 Supermarine Spitfire. Reginald Mitchells mästerverk. Bilden säger mig mycket.Per Q kollar sin motor…övervakad av frun…
Det hade gått relativt lång tid, sedan jag varit nere
vid Tönnersa Strand och flugit mina modeller.
Eftersom det i onsdags var till synes västlig frisk vind, beslöt jag dra dit ner.
Det är lite märkligt att komma till Sveriges längsta(?) sandstrand och se, att den var helt tom på människor… Jag menar för 3 veckor sen, var den full med badgäster och nu…jag kollade vattentemperaturen och det var ännu behagligt för bad.
Nåväl, jag åkte ner för att flyga, varför jag parkerade där jag brukar och tog en promenad på 6-700 m söderut, där hanget är bäst.
Jag möttes av frisk bris, ca 6-8 m/sek, som kom lite från norr med 15-20 grader. Lite snedanblåsning här brukar inte ha stor betydelse, mer än att det går fortare i medvinden.
Jag ville prova lite olika platser, att ha min kamera på modellen för att kunna variera mina bilder. Min Mobius är en alldeles förträfflig kamera.
Stillbilderna från flygningen är klippta ur en video, men ändå tycker jag, kvaliteten är helt ok.
1.5 timma i luften blev det och tre landningar just
bakom hanget.
Att landa bakom hanget…inte lätt utan det kräver rutin. Jag rekommenderar, att man landar på stranden. Då har du en oskadad modell. Fast du får kravla dig
uppför hangkanten med modellen. Du vet i sanden,
två steg upp ett tillbaka…
Här kommer lite bilder, som i någon mån visar miljön
vid stranden och hur hanget ser ut.
Alla bilder Mobius.
Om jag upplevde mycket och var nöjd med dagen och dess flygningar ? Självklart !
Sådana upplevelser får du aldrig, då du ligger i dvala framför en tv, maniskt fipplar på IFånen eller surfar meningslöst på nätet. Nej, för mig gäller; Ut i naturen modellplansburen !
Hoppa in och spänn fast dig för en tur vid Kattegatts strand !
Så här är vyn du möts av
Min Spirit pinnar på…
Med klaff kunde jag komma till ca 60 m höjd idag.
I bakgrunden ser du Hovs Hallar sticka ut sin näsa i Kattegatt.
Pilot och modell.
Du kan se det är frisk vind då strandrågen viker sig, som den vore kammad.
Just där jag flyger nu, där är lyftet bäst på kantrotorn.
Som synes…hanget är lååångt !
Nu blir det landning…
…på kanten…
…som synes…
…kommer jag ner hyfsat…du ser mitt sidoroder höger, klaff full, höjdroder fullt.
Allt för att komma ner säkert.
…trots mycket kraftig turbulens.
Färdigfluget för i dag. En sekund efter bilden tog vinden vingen
och slängde modellen 3 m bakåt…
Dynerna från landsidan.
Dyn just vid parkeringen.
Denna växt har jag aldrig förr sett här. Nu uppträdde den i några exemplar.
Den heter BORSTTÅTEL.
…över den skicklighet och hängivenhet, de människor
visar, som har sina förmågor fokuserade på byggandet
av de mest invecklade och krävande mekaniska
konstruktiooner.
Ja, jag finner inte bättre ord. Kanske jag i stället borde
kallat byggarna för “Mästare av Mekaniken “.
Jag funderade lite, på vad som krävs, för att
åstadkomma vad dessa byggare gör ?
Först en ide som ska tänkas igenom. Faktainsamling
av dokumentation, ritningar, ta reda på vilket material som behövs till de olika komponenter som
ingår i konstruktionen, koll av att man har tillgång
till de verktyg och maskiner som krävs och att
man kan använda dessa.
De måste ha ett brett kontaktnät, som kan ge råd
och tips under pågående bygge.
Jag vet, att ett bygge kan kräva tusentals arbetstimmar.
När allt detta är uppnått, så står en dag deras skapelse
färdig och fungerande.
Vad känner byggaren ? Jag tror, han känner en otrolig glädje och stolthet, då hans mekaniska maskin, det må vara en V-12 motor eller en ångmaskin, är i aktion och att den fungerar exakt som han planerat enligt förebilden.
När jag ser vissa av konstruktionerna, kan de synas mig som ett Sisyfosarbete…
Att starta upp dessa ofantligt krävande projekt, det kräver ett oföreställbart mod, då byggaren måste
satsa allt av kunnande och erfarenhet för att kunna
genomföra bygget.
Då jag ser på de med rätta stolta byggarna, finner jag att 90 % av kreatörerna är mogna män med en bakgrund som verktygsmakare, eller i alla fall komna från en bransch där mekanik och metallbearbetning ingår.
Det är tvunget att ha en teknisk bakgrund så man kan
få utlopp för sin kreativitet om man ska lösa svåra
tekniska problem.
Varför ? Jo, man måste ha kunskap för att få ihop en mekanisk konstruktion, som ska fungera i enlighet
med förutbestämda regler.
Kunskap och erfarenhet och fantasi med kreativitet,
är de basala fundament en maskinbyggare vilar sitt
byggande på tillsamman med en fokuserad
målmedvetenhet.
Varje gång jag studerar något av maskinbyggarnas
objekt, blir jag ofattbart imponerad och försöker
förstå det stora arbete, som ligger bakom.
I år var det strul med lokalen, den skulle ISO-certifieras,
varför inte så många byggare dök upp. Men de som dök upp hade fina saker med.
Dels motorer av olika slag och något som jag tycker om,
det fanns två modeller av tyska stridsvagnar från II Världskriget; Panzer V Panter och Panzer VI Tiger.
Först kommer jag att redovisa jag motorerna och i nästa post
kommer stridsvagnarna.
Luta dig bakåt och försök visualisera allt arbete, som ligger
bakom byggena !
Jag lämnar inga notiser vid bilderna, utan jag låter
din fantasi ledsaga dina intryck.
Vill du se mer bilder klicka HÄR. Annars sök i sökrutan
upp till höger på min bloggs förstasida. Skriv in sökordet
“motorbyggarna” och tryck “Enter” så finner du.
…som den på 40-talet kände artisten Lasse Dahlqvist
sjöng i det gigantiska pekoralet “Örnungar”.
Om du klickar på länken i ingresstexten ovanför
bilden , så får du se den gamle idolen sjunga och
låtsas spela dragspel.
Vad är väl Melodifestivalen mot detta ?
Har du sett filmen ? Inte för skådespelarprestationerna,
utan därför filmen innehåller mycket flygscener med
segelkärror, som de såg ut 1943-1944.
Mycket av filmen spelades in justpå Ålleberg.
Om du googlar på min blogg “Örnungar”, så kan du
läsa och se bilder från Ålleberg vid denna tid.
Filmen går att få tag i om man vill köpa den. Vill du inte betala, så kan du faktiskt, tror jag, dra ner den på
Pirate Bay, om ditt samvete klarar det…
Om du köper videon, snabbspola fram till 50% av
videon, så slipper du hör moralpredikningarna,
om hur ungdomen bör uppträda. (Alltså under
40-talet).
Tillbaka till denna posten som innehåller bilder,
jag tagit på modellerna i luften.
Ofta på 2-300 m höjd i motljus, vilket naturligtvis medför komplikationer för fotograferandet.
Men flygbilder blev det och de blev vad de blev
med hänsyn till mina tekniska förutsättningar på
min fotoutrustning.
Man gör så gött en kan…
Ihop med flygbilder kommer det några bilder av
naturen vid Ålleberg och i närheten.
Det är ett vackert landskap Västergötland.
Speciellt nu , då allt är intensivt grönt i naturen.
Nästa post kommer att innehålla bilder på YAK-55, som flög en liten display för oss.
Häng på låset tills sista? posten kommer !
Lite Västgötanatur i under högsommaren.
Jag trivs också bra i naturen…
Osthanget som är restaurerat…
Hur många hangvarv tror du är gjorda här med dåtidens plan; Baby, Olympia,
Kranich och kanske SG-38 ? Tänk så många plan som blev uppvinschade för branten,
efter att piloten landat i bondens åker…Dessutom…undrar hur många torsionsnäsor
som smälldes här vid elevlandningar ? Kolla på museets plan så lär du dig,
hur man laskar plywood.
Här kommer andra delen av flera från storsegelträffen.
Denna post innehåller “Allmänna markbilder” och bilder på start och landningar.
Att fotografera start och landning med stora segelmodeller är tacksamt, eftersom man har något att jämföra modellen med. Alltså människor och mark. Att bara plåta ett plan i tom luft, det tycker jag är att som trampa vatten…
Jag vill ha referensobjekt för att hjärnan ska kunna skapa en känsla för sceneriet.
Att fotografera en modell på hög höjd ställer krav på kamera och objektiv. En modell högt upp blir en prick. Ska jag sedan dra upp objektet, blir det oskarp och grynigt.
Därför föredrar jag luftbilder där jag har någon typ av referens. Det kan vara väldefinierade moln eller andra modeller.
Ville jag ha superskarpa bilder på en modell i luften, då hade jag hängt upp modellen i ett snöre i träd eller
liknande och tagit bilderna på 10 m avstånd utan stress.
Linan hade varit lätt att trolla bort och voila, en knivskarp
bild på en 8 m segelmodell…
Men vem vill fuska ? Jag gillar inte manipulerade bilder. Fråga den prisbelönade svenska naturfotografen, som vann en internationell tävling. Surt sa räven, han blev fråntaget priset, då han fotoshoppat bilderna…
Det blir en rejäl laddning bilder här nu, så håll tillgodo !
Men det kommer mera bilder på start och landning så
håll ut till nästa post !
Rejäla fastsättningsskruv för roderhornen…?
Som jag sagt flera gånger; Den vackraste segelmodellen, Minimoa.
…fanns det att se i luften och på marken under helgen på Ålleberg, Falköping.
Meetinget arrangeras av IGG-Sverige och du kommer till deras hemsida, om du klickar HÄR.
General för träffen var Arne “Stepson” Johansson, om jag förstått det rätt.
Du kan ha vilken åsikt du vill om stora modeller, men de flyger skalenligt och bra.
De är majestätiska mot skyn. Om det är dyrt ? Visst, prislapparna kan för en 8 m modell ligga
på 150000 med allt inklusive.
Verkligheten är ju sådan som den är. Alla kan inte
köpa modeller för så mycket pengar, på samma sätt
som alla inte kan ringa till Königsegg i Ängelholm och beställa en sportbil för 15 eller 30 mille….
Men du kan drömma om stora modeller och se dem
i luften, det är gratis.
Dessa stora modeller är mycket fint tillverkade och
piloten måste lägga ner mycket tid och pengar på
att installera all hårdvara som behövs.
Det är inte lite som finns i en storseglare… Variometer, totalkompenserad hastighetsmätare,
höjdmätare gps, i många fall kamera ombord osv.
Därtill en avancerad installation av radiosystemet.
Är man den lycklige ägaren till storseglare då kan
man inte fuska…ty, om man smäller…då kostar det,
varför alla installationer måste göras säkra.
Ålleberg, en klassisk plats att segelflyga på sen 1940. 1943-1944 tog KSAK över förvaltningen av anläggningen
och är, tror jag, huvudman fortfarande.
En idealisk plats för modellsegelflyg. För det första
ligger det i inlandet, varför man i stort är förskonad
från sjöbrisen, vilken kan omöjliggöra termikbildningen.
På Ålleberg har modellpiloterna fritt luftrum och inga
höjdrestriktioner.
Det finns ett bra grässtråk som användes vid bogseringarna.
Sist men inte minst, där är vackert.
Väderläget var då jag var där på söndagen stabilt med
till en början torrtermik vilket under eftermiddagens
gång gick över i molntermik då det blev svag
altocumulusbildning som drog.
Vinden SV 4-6 m/sek. Temperaturen ca 25 C.
Flygarna kom snabbt upp i termiken med hjälp av
duktiga bogserpiloter med rejäla kärror. Det tog max
en minut upp till kopplingshöjd.
Jag tror alla var nöjda med lördagens flygningar,
vilka för det mesta infriade pilotens önskningar.
Under dagen kom en lokal fullskalapilot, heter han
Anders Trygg från Falköping,… med sin YAK-55 och visade delar av sitt program.
Det som imponerade på mig, som blvit lite blasé
på aerobatik, det var då han tryckte ordentligt två
gånger längs banan på låg höjd.
Det dånade i alla fall. 9-cylindrig radialmotor 360 bHp.
Jag tog massor avbilder och de blir redovisade i
ert par poster här på bloggen.
Dessutom videofilmade jag, men den redigeringen
får vänta; då det tar tid att editera en video.
Bilderna tagna med en enkel systemkamera med
normaloptik och med en annan systemkamera med
ett billigt 300mm zoom.
Så kvaliteten….duger för mig i alla fall !
Avsikten med bilderna är ju, att de ska skapa en
känsla, för vad det innebär att flyga storseglare !
Första posten är markrelaterade bilder. Vidare bilder på bogserkärror och en Pitts.
Det är 50 bilder cirka.
Det kommer flygande modeller sen, så håll ut !
Jag kommenterar bilderna sparsamt, för du
kunniga besökare, du ser ju vad det föreställer…
Önskar du en full sizebild, kan du maila mig, så skickar jag. Min adress hittar du HÄR
Bergfalke-1 ?
Klart piloten är glad ! Med en så fin modell
Undrar vad herrarna så intensivt spanar på …
Preflight check
En pigg veteran Kjell-Åke Elofsson Tibro.
Minimoa…den vackraste modellen eller ?
Ka-6 E, som jag rattat fullsize mycket i forntiden…alltså sent 60- 0ch tidigt 70-tal.
En norsk Wilga som presterat mer än 4000 släp… Den har varit totalhavererad 2 gånger enligt ägaren.
Vi förstår det kostar pengar..
Allt är inte jättestort…det hänger på vad du jämför med.
Dags att flyga nu.
En norsk gutt som också ägde Wilgan.
Instrumenteringen; Överst från vänster: höjdmätare, variometer,
andra raden; hastighetsmätare, navigation, kompass och undertill
kula/spade och kommunikationsradio.
Hade jag ägt en sådan modell…..hade jag varit lika glad.
Finaste planet på Ålleberg; SE-ALM världens äldsta flygande Moth. Här står den nymålad, omdukad ? och fin. Mer än 85 år gammal…
Nu blir det aerobatik
Modellen flög av en pilot, som kunde det han ville…
Lite bilder på bogserkärrorna.
Denna modell är mycket bra att bogsera med.
power
Benny Kjellgrens fina motorkärra.
Detalj av nosstället.
Det sitter rejält med hästar under huven.
Ska väl vara en Pa-18…
Ännu en bogsermodell av lite ovanligare konfiguration.
Därför du kan alltid förvänta dig sällskap i någon
form.
Mitt sällskap under min flygeftermiddag var den
trogna tornfalken, flera ormvråkar och en glada.
Tyvärr flög de långt från mig, så jag fick inte de bilder jag ville ha. Men de visar, att ensamhet är inget jag känner då jag är ute i naturen för att uppleva modellflyg !
Då vädret var fint för termikflyg, ca 4 m/sek VNV
drog jag till ett av mina flygställen, där det normalt
sett, är utmärkta förhållanden för både termik och
hang.
Hanget är ca 12 – 20 m högt och ligger 7 km från Kattegatts kustlinje. Vi är inte speciellt utsatta för sjöbrisen här.
Jag monterade min Ava och förstod efter några
minuter hur läget var i luften. Vid hanget skapades
tidvis starkt hanglyft och gick man ut från hanget
hade man lyft upp till ca 50 m höjd. Men lyftet var inte jämnt eller laminärt.
För att komma över problemet klättrade jag med
min Ava upp till lite höjd, 120 m, där det var möjligt
att få kontakt med stabil termik.
Väl i termiken var det enkelt att hålla sig uppe. Det lyfte över stora områden och jag hade som mest
4- 5 m i stig. Alltså kry korkverkan.
Sittande i min stol fick jag mer än 2 timmar i termiken
under en flygning, då jag kunde flyga fullständigt
avslappnat. Som vanligt…hade jag min GoPro monterad
som tickade 2 bilder i sekunden. Bilderna blev suveräna
och jag är helnöjd med kameran, efter att fått em riktig
service på kameran nere i Tyskland.
Efter en kort paus, parkerade jag Avan på marken
och tog fram min mycket lätta segelmodell med ca 1 m
spännvidd och med vikten 390 gram.
Min avsikt var att kasta ut på hanget, ligga där och
kana för att sen kunna sno åt mig en blåsa, som kom
rullande över åkrarna.
Vid framkomsten till hanget borde blåsan släppa
från marken, vilket kallas orografisk utlösning.
Alltså då blåsan puffar upp då den får en uppåtriktad
rörelse på grund av ett terränghinder.
Vinden, då jag kastade ut, hade ökat till 5-7 m/sek
och den kom från nordväst, vilket är snett på hanget.
Det var turbuent och min modell tycktes fladdra iväg
som ett asplöv…
Jag testflög hanget och det bar i hela dess längd. Då en blåsa var på gång, antingen ute på åkrarna
framför hanget, eller just vid hanget, var det ganska
enkelt att hänga med. Den nästan kontinuerliga
ankomsten av termikblåsor, eller ska vi säga
varmare luft, det gjorde emellertid, att lyftet på
hanget stördes.
Den laminära vinden mot hanget hackades i
bitar, då det var så termiskt väder.
Jag behövde inte kurva med min lilla modell,
utan jag kunde ägna mig åt delfinflygning rakt
fram. Att komma högt var enkelt.
Nu är ju modellen så liten, bara 1 m spännvidd,
så jag ville inte klättra för högt. Vidare hade jag inga
aerodynamiska bromsar att ta till, om det krävts
för att bli av med höjd.
Mitt lilla flarn flög jag med i 1 timma och 5 minuter. Sen landade jag. Inte för jag behövde det av höjdbrist,
utan för jag hade ryggont, då jag inte hade med min
flygstol ut.
Det var längesen, jag flög med en så liten modell på
ett hang. Om det är roligt med en liten modell på ett litet hang ?
Njae, jag tycker man flyger på liten yta på hanget, men för den som vill träna upp sina reflexer,
så är det ett bra sätt att förbättra sin flygskicklighet !
Förutom mina modeller i lusten hade jag sällskap av den lokala tornfalken och en ormvråk under en stor del av
min flygning. Tornfalken har häckat vid hangets norra del i flera år
och känns som vore den en gammal bekant.
1245 startade jag och 1615 landade jag, packade ihop
och for hem.
Bilderna som följer är klippta från en video, som jag
tog med min lilla Mobius.
Hoppa ombord och knyt fast !
Min enkla termikmodell. När inget annat funkar så…
Klart för utkast.
Gå !
Även det enkla flyger. Utan kevlar och kolfiber.
Balansering på ett inlandshang är bra reflexträning.
Jo det är turbulent…
Som synes torradiabatik i dag.
Landning nummer 1.
Ibland önskar jag, att jag haft bromsar även på detta flygetyg…
Vinden var stark, därför är nosläget som det är…
…för att jag…
…ska kunna…
…trycka ner modellen.
Men här ligger hon.
Min revirtrogna tornfalk står och ryttlar 100 m bort.
Ibland kunde jag se dess vackra rostbruna rygg.
Fågeln är mycket skygg och försiktig.
Ålleberg Modellflygklubbs Hangträff i Ystad genomfördes
för, rätta mig om jag ha fel, 17. gången.
Jag kan gott erinra mig, hur det såg ut de första
gångerna, då vi kunde vara 25 deltagare.
Årets hangträff var de sista entusiasternas möte och
vi var 7 stycken.
Ganska tråkigt tycker vi och naturligtvis undrar vi
varför.
Träffen är känd och praktiska problem som inkvartering är inget problem.
Problemet har varit som nummer ett, vädret.
Vi som hangflyger vet, att vi måste ha vind och vind från rätt riktning, för att vi ska kunna flyga våra modeller.
I trakten av Ystad-Ravlunda finns ett flertal hang som passar någon riktning.
Vi kan inte påverka vårt väder, utan vad vi kan göra är att kolla prognoserna på olika fora.
Det institut som jag (vi) litar mest på är yr.no.
Deras prognos sade, att vi kunde räkna med flygbart 2 av 4 dagar. Att blåsa av träffen är svårt med tanke på bokat boende, hänsyn till arbete, familj, så det var bara att köra.
På lördagen förstod vi att vinden på söndagen -måndagen skulle bli Nord till NordVäst vilket i stort omöjliggör vettigt hangflyg och vi tog beslutet att vi drar hem på söndagen.
Att det blev nord till nordväst passade mig, för jag
var på Hovs Hallar både måndag och tisdag i perfekt
hangväder !
Alltså vädret bestämmer verksamheten. Har vi gjort
nog reklam för träffen ? Ja, allt kan göras bättre,
men de som är intresserade vet om vad som sker.
Kanske den beska sanningen är, att modellflygare
inte tycker att hangflyg är intressant ?
Det kanske upplevs som alltför besvärligt ?
Man måste ju trava iväg uppför kullar och kanter, innan man kan flyga.
Hangflyg är kanske ett passerat kapitelför yngre
modellflygare.
Det ligger inte i tidens anda, då allt ska vara lätt och
färdigt ??
Nu ska man flyga drönare och turbinmodeller,
om vi kollar i MFN och det som finns i tidningen är
väl…det som representerar modellflyget i Sverige.
Vi som hänger oss klamrande kvar på hangen,
vi är fornminnen från en tid som varit..
Vi är artefakter eller ?
Jag har hangflugit i 46 år, har jag verkligen blivit så gammal och flugit så mycket utan att tycka det är tråkigt ?
Mot alla besvärligheter med hangflyg kan du ställa
upplevelsern, då du kan flyga din modell utan gränser.
Du kan flyga plan, som har världsrekord i hastighet
för modeller, vilket är mer än 800 km/timmen i
dynamic soaring.
Du flyger modeller, som ligger i spetsen av teknik
och innovationer.
Men du kan också flyga det enklaste enkla på ett hang.
Om vi ser, hur många som deltar i exempelvis F4C på SM… Kan man räkna deltagarna på ena handens fingrar ?
Men ger deltagarna upp ? Nej och det gör inte vi hangflygare
heller.
Glöm inte heller alla naturupplevelser du får.
Vi kommer att köra på tills vi tar slut på barrikaderna !
Vi tänker inte ge upp och sluta. Att tänka på är den sociala
samvaron, då man utbyter ideer och tankar, som kan främja
vars och ens modellflyg.
Att träffas är viktigt. Mycket viktigare än att ligga i dvala framför en tv eller fippla fingrarna krulliga på en IFåne.
Så vi kommer att ses på hangen i framtiden också.
Var övertygade om det !
Vi fick uppleva så mycket positivt i Ystad, som vi bär
med hos hem i våra minnen !
Här kommer en laddning avslutande bilder, som beskriver våra flygningar under de 2 dagar vi kunde flyga av planerade 4.
Vi ses nästa år ! Välkommen du oxå !
Boendet hos Henry på Österlens Gästhärbärge.
Vårt boende är ett före detta ålderdomshem, som väl är ett passande ställe
för oss gamlingar, som dock inte vill lägga oss ner att dö och som vägrar
sluta flyga. Dessutom ligger det granne med kyrkogården…
Tumflygare
Fast jag föredrar detta sättet. Mer stabilitet, lugnare rörelser.
REB
Pilotplatsen från min selfie-stick.
Mot Kåseberga. Kåsebergas affärer och restaurangers policy är att skinna turister på så mycket pengar som möjligt. En stekt strömming med en klick potatismos 130 kronor…Dessutom, parkeringen kostar 14 spänn/timman.
Hur många vänder, då de ser parkeringsavgiften ? Troligtvis hade det för handlarna varit
bättre med fri parkering. Jag träffade en tysk, som skakade på huvudet åt parkeringsavgiften.
Men det är klart, kan Ystad Kommun tjäna ett par spänn så…
Vågornas mönster återspeglas på sluttningarna, på vilka
kreaturen betat och skapat de terrasserande stigarna.
Det är detta vi gör då vi flyger…Främst Andreas och bakom en åldring…
En kärra ger horisonten ett nålstick
Östersjön, med en yta som smält bly i solskenet.
Roffes Grafas över Fredens Hav som Sovjetunionen kallade det…
... comme un mirage
Svårt att ta denna bild med en selfiestick…
Här ser du förutom en modell, de terrasser som kreaturen
, får och kvigor åstadkommit då de betar sluttningarna.
På baksidan av kanten mot den skånska slätten kan du flyga vid nordlig vind.
Hangflyg den bästa upplevelsen !
Japp, det blåser på hanget.
Rolf planerar…
Taggtrådsstaketet…jodå, det hade påhälsning av en modell i år oxå !
Väderprognosen från yr.no lovade sydväst på lördagen med styrka 4-7 m/sek.
Lät ju för bra för att vara sant i våra öron. Men alltnog, vi for iväg till Löderup i solsken utan dimma.
Framkomna möts vi av strålande väder…och västlig vind.
Det betydde att vinden låg snett på hanget, men vi vet att kanten vrider upp vinden och då första modellen åkte ut över kanten, såg vi att med noggrann flygning kan man få sig en tur.
Alla startade och vi märkte att det var skärmflygare vid Ales Stenar, vilket indikerade väst.
Vi höll oss emellertid vi Löderup, som blivit ÅMFK hushang. Genom att flyga på kanten mot Kåseberga fick vi finfint lyft och kunde göra det vi avsett med vår resa söderut och det är att kunna flyga våra modeler på hanget utan att tänka på att hålla oss i lyftet, eftersom på denna västkant var lyftet mycket starkt.
Alltså inget att klaga på, bara att flyga, fika och njuta av naturen och vyerna.
Vid lunchdags kom Andreas med sina fina modeller och anslöt.
Andreas en ambitiös och hängiven hangflygare med en positiv inställning till sin hobby. Här hans YouTubeadress.
Dagen fortgick och då det gick mot kväll drog vi till vårt boende, genomblåsta och solbrända, med flera timmar i luften för våra modeller.
Skåneleden passerar vår pilotplats och de flesta som passerade ville ha en förklaring hur detta med hang- och modellflyg fungerar. Det är alltid positivt att fä göra ohöljd propaganda för vår hobby !
På kvällen kollade vi cruising som jag beskrev i tidigare post.
Nu hoppades vi på bra prognos för söndag-måndag.
Men det var en annan historia…
Här kommer lördagsbilder utan kommentarer, för du ser vad det är. Bilderna tagna från den höga västkanten vid Löderup.
På grund av min höga ålder ?? hade jag glömt mina
systemkameror på boendet i morgonstressen.
Så bilderna tog jag med en enkel compact kamera,
vilket naturligtvis sänker kvaliteten och bildmöjligheterna.
Det kommer en drös bilder snart igen.
Just ankomna till Löderup.
En startbild säger mycket i sin expressivitet och man
kan nästan se pilotens förväntningar på flygningen.
Modellhangflyg hävdar jag är en estetisk upplevelse.
Intresserade flanörer vilka var hos oss en god stund.
Blivande hangflygare kanske ?
Sångsvanar sträckte ljudlöst förbi i fjärran.
En av mina favoriter, alltid flygbar, Blue Phoenix konstruerad av Leif Eriksson.
Kan jag inte flyga med något annat kan jag alltid flyga med min Blue Phoenix.
Roffe, Andreas och Karl Henrik djupt koncentrerade på sin flygning.
I bakgrunden Ales Stenar.
Häng med i bankningen !
Ett utomordentligt hang för modellflyg.
Ser du att vågornas mönster fortsätter på sluttningarna ??
Några av de sista entusiasterna…
Andreas kärra. Tror jag ?
Gött i solen !
Vingar över Östersjön.
Kalle smyger ner sin modell. Här är lätt att landa…dock se upp för taggtrådsstaketet.
F3 modell. Betänk utvecklingen från låt oss säga 1975 fram till i dag. Att man inte använde fenor/sidoroder/stabbe/höjdroder med stort sidoförhållande redan för 40 år sen märkligt. Det är ju gammal känd fakta att ett stort sidoförhållande ger ett högre Re-tal och en effektivare bär- eller roderyta.
Andreas och Kalle njuter av sin flygning.
Andreas lätta polska modell 775 gram mellan staketbräderna.
Ytterligt agil och rörlig.
Här är Andreas lågt inför en förbiflygning. Men genom
att glida in mot kanten kunde han hämta hem höjd.
Klaff och lite uppfällda skevroder för att få ner hastigheten så jag kunde plåta med min enkla kamera.
En modell som är väl optimerad. Fast jag tror den är ganska spröd, så man måste vara försiktig vid landningarna…
En av de stora vattendelarna inom modellfluyget är elmotorn och ackarnas utveckling. Det har givit modellflygarna nästan oändliga möjligheter. Tänk att slippa gummirep eller vinschar då man idkar allmän flygträning.
De andra nya innovationerna som revolutionerat modellflyget är CA-limmet,
nya radioapparater med obegränsade, nästan, programmeringsmöjligheter och
tillgången till kompositmaterial.
Naturen hälsade oss med de vårtidiga örternas blom. Klart vi blir på gott humör !
…som var tät som vid Lützen 1632 under 30-åriga kriget.
Att åka för att flyga hang, det är ett vågspel. Vi är utlämnade till vädrets makter och har bara att anpassa oss.
Egentligen skulle vi inte bestämma exakt datum, utan vi skulle haft en period, där vi kunde hållit träffen. Men det är svårt, för du ska lösa det med ledighet, transport och boende. Man måste boka i god tid.
Så inte lätt att få ihop det. Men vi skulle försöka. Vinden var under 5 dagar lovad att bli sydväst under två och annan riktning under tre. Inga lysande utsikter, men vi är vana vid det och brukar alltid finna en plats att flyga på.
På torsdagen hade vi V vind, vilket skickade oss till Löderup där kanten svänger och ger lite olika möjligheter.
Vad som inte var bra, var att det var dimmigt. Lite dimma gnäller vi inte över, men i dag var det tätt.
Jag kom till platsen vid 12-tiden och efter viss tvekan hivade jag ut min Spirit. Jo, det lyfte i den bitvis friska vinden, men det gällde att hålla modellen inom synhåll.
Efter hand som eftermiddagen gick, anlände de andra som aviserat ankomst. De möttes i alla fall av en flygande pilot med modellen på hanget.
Efter hand kom de andra i luften och vi flög till kvällningen.
Vårt boende var hos Henry på Österlens Gästhärbärge
, vilket är ett trivsamt ställe i Glemmingebro ca 5 km från
hangen.
Dag 2, fredag var dimman ännu tätare och vi ställde in
flygeriet trots många flygförsök. Det var alltför osäkert.
I stället blev det sightseeing i trakten.
Lördagen hade dimman lättat och möjliggjorde flygning
på Löderupshanget.
Vi hade kunnat flyga vid Kåseberga, men där var det
skärmaktivitet så vi stannade vid vårt hushang.
Vinden var sned med dt var flygbart och gick vi till
kanten riktning Kåseberga, fick vi starkt lyft och vi kunde
flyga som vi ville.
Andreas kom med sina fina modeller och speciellt hans
polska lätta modell imponerade. Utbudet av hangmodeller
är stort och de presterar oxå !
På kvällen kollade vi Cruisingen i Ystad med amerikanska bilar. Jag beundrar de som håller dessa bilar i så fint skick. Det var en familjeföreställning så epitetet ” Raggare” hade inte stor relevans här. Alla var glada och vinkade åt fotografen.
Söndagen och måndagen var utlovad med nordlig till
nordvästlig vind, varför vi på söndagen tog beslutet att
vi bryter här. Vi hade fått två flygdagar och vi hade att vara nöjda med det.
Så vi kvistade hemåt, var och en på sitt håll. Nöjda och glada… ja om vi hade kunnat flyga i 4 dagar, då hade allt varit ok, men vi var ändå tillfreds, för hangflyg är inte bara flyg, det är också social samvaro.
Frågan som väcktes hos mig är varför inte fler är intresserade av hangflygning ? Är det för obekvämt ? Vi har gemensamt försökt göra så mycket positiv reklam vi kan för hangflyg, men det tycks inte ha påverkat modellflygare.
Men skit samma, det viktiga är, att vi som håller på,
tycker det är roligt och berikande.
Därför ses vi här nästa år igen !
Här kommer bilder med och utan kommentarer.
Bilderna är från torsdagen, första dagen.
Bilderna tagna med olika sorters kameror så håll tillgodo !
Rolf-Erik
Du kan själv se, hur Rolf-Erik står i dimman…
Wings over Löderup…
Kent startar…
Kalle Thorsell programmerar.
RE startar Rolf Maiers Grafas
En mycket välflygande modell.
Fighting face…Roffe.
I dimman…
Löderup kan vi kalla ÅMFK:s hushang vid Ystad.
Tucano…som är namnet på en sydamerikansk fågel med lång näbb.
Jag har funderat på en sådan modell.
F3B eller F3J-modeller funkar bra på ett hang.
Klaff, skev sida och höjd…det tar en stund att programmera upp allt.
Landning underlättas med klaff.
Så här var väderläget på torsdagen.
En matpaus sitter bra säger Kalle, Kent, Roffe och RE Blomdahl.
Man behöver en del…
Solen sken igenom under korta minuter på torsdagen.
Det kommer mycket mer bilder i kommande poster så häng på !
Egentligen hade vi annat att göra, men med yr.no
rapporten att det kunde förväntas finfint väder på
Hovs Hallar för hangflygning, gjorde att jag kastade
om mitt dagsschema.
Fram med min Spirit, kameror och annat jag behöver
för min flygning och iväg.
Där jag vid framkomsten togs emot av solsken,
11 grader och nordlig vind med dragning mot ost.
Dragningen mot ost hade stor påverkan på hangets funktion, vilken förklaras av en av mina bilder.
Eftersom jag fått min kära GoPro tillbaka efter service, satte jag den på nosen på Spiriten, där den tog bilder framåt. På min glasögonskalm satt min Mobius och tog sina vanliga 4 bilder i sekunden.
Alltså jag var uppe på Platån och skulle lura ut, var jag skulle kasta ut.
Längst upp blåste vinden mig i nacken, då jag såg
ut mot havshorisonten. Flyttade jag mig framåt 5 meter,
var det vindstilla !
Alltså förstod jag, att topprotor och kantrotor var starka i dagens vind.
Jag beslöt, eftersom vinden var dragen lite åt ost, att starta vid den högra delen av platån.
Att starta där brukar vid vind rakt på, vara ett av de
bättre alternativen och vara relativt säkert.
Alltså check av funktioner, fulla roderrörelser på rätt
håll och koll av klaff och aerodynamiska bromsar.
Allt var ok och jag satsade ordentligt vid utkastet. Jag hade trimmat upp nosen en aning innan utkastet, så jag skulle knipa åt mig lite extra höjd med hjälp av rörelseenergin från mitt utkast.
Tur var det ! För jag har aldrig…upplevt så kraftig
turbulens vid kanten någon gång förut !
Min modell kom ut över kanten på 3 m höjd liggande
helt på sidan, för att sedan fångas av kantrotorn och
där modellen kastades runt i en virvlande malström !
Vet du, jag fick använda alla mina 45 års erfarenhet
som varande aktiv hangflygare för att kunna stabilisera
min modell….
Det var inte lätt, trots jag tog mig upp och ut från
kanten.
Jag har som modellflygare ett Damoklessvärd över
mig , om jag är tvungen att landa vid stranden,
vilket det är små möjligheter att lyckas med.
Oftast vill jag säga att flygningen slutar med en krasch
in i bergskanten, på en plats där det nästan är omöjligt
att hämta modellen.
Således försökte jag ta mig till laminär luft, så modellen blev stabil i sin flygning. Tursamt nog är min Spirit ytterst agil, vilket underlättar flygning i turbulens.
Så småningom hade jag tagit mig åt höger, alltså riktning Båstad och kom ut i det goda lyftet.
Nu var det en barnlek att flyga. Trimma ner nosen rejält och låt modellen flyga sin egen bana med bra hastighet.
Härligt !
Jag kunde idag troligtvis slå mitt rekord i höjdvinst på HH.
Det lyfte mycket högt och lyftet var starkt.
Efter 45 minuter i luften var det dags att förbereda
landningen. Att landa på HH-Platån är inte helt enkelt eftersom
enligt vad jag tidigare beskrivit, rotorerna ställer till
det.
Dessutom är landningsplatsen full av vresrosbuskar
och mindre stenar som sticker upp sina huvuden ur
jorden, där de är beredda att utgöra ett stabilt stopp
för en klen glasfiberkropp eller vingframkant.
Normalt sett bruka jag landa längs med gångstigen och använda klaffen för att reducera hastighet och höjd. Men med tanke på topprotorn beslöt jag att landa rakt
mot vinden.
Så det det blev en vanlig 2 x 90 landning och en kort
klaffad final.
Mina bromsar är synnerligen effektiva och jag kunde efter den korta finalen göra en perfekt landning.
Problemet med stora klaffar vi landningen är, att jag
som pilot vid landningen måste dra in klaffen 10 cm
innan sättning, för att inte skada servo eller klaffar
vid markkontakten. Precis som då man landar en Pa-18.
Dags för en paus och se sig om i naturen. Det var nästan
inga fåglar i luften mer än de sedvanliga kluckande
korparna, som bjöd på akrobatisk flygning med sina
snabba halvrollar. Växtligheten började spira på skyddade ytor, där vit- och
gulsippor slagit ut lite försynt.
Väderutsikterna sa att vi kunde förvänta en vridning
av vinden mot NV, vilket skulle kräva en omgruppering
till Segeltorpshanget, vilket jag ville undvika.
Så jag förberedde nästa flygning med min modell och
tillbehör.
Denna gången startade jag till vänster, just jämte fåran
som finns i Platån till vänster.
Det var bättre, men ändå svårt. Jag tänkte, att det är
tur att jag har 2 kameror som dokumenterat problemen
vid starten, så andra kan få se den kraftiga turbulensens
påverkan på modellen…
Ännu en timma i luften där jag flög så långt mot Båstad
jag kunde, med hänsyn taget till att jag flög utan glasögon
eller kontaktlinser. Det gjorde att min ögonskärpa inte var 100 %.
Men långt bort var jag i riktning mot Knösen och ju
längre bort jag flög, desto starkare blev lyftet tack vare
vinden var dragen mot ost.
Förr flög vi ibland vid NO vind uppe på knösen, men sista gången jag var där, det var 1996…
Nåväl, landningen efter sista rundan i luften på HH utförde jag exakt som min första och det gick picobello.
Sen marsch till bilen, demontera och transport hem efter två fina flygningar.
Jag startade exakt kl 1000 och landade 1237. Två timmar
i luften inberäknat en kort paus.
Om jag var nöjd ? Tror jag det !
Hemkommen kollade jag mina bilder vilka var stillbilder
Mobius, video Mobius, stillbilder GoPro och min
Sonykamera och video från min GoPro.
Jag hade förväntat fina bilder, men det sket sig…. Batterierna i både GoPron och Mobiusen var urladdade…..
vilket förklarades av att båda kamerorna var påslagna då
jag anlände till HH.
Troligtvis påslagna av misstag då jag hanterade dem
och packa ner de. Det är inte första gången det händer.
Så nu vet jag det…
Så det var en besvikelse, då jag ville illustrera den
kraftig turbulensen filmat med 2 kameror.
Jag tar den nästa gång i stället!
Lite mesiga bilder, i brist på action, blev det,
så hoppa ombord och spänn fast dig för några ögonblick
med den gamle hangflygarens äventyr på Hovs Hallars Platå.
Alla översiktsbilder naturligtvis tagna med hjälp av min
väldigt långa selfiepinne…
Här se du den utstickande kilen, som skapar den infernaliska
turbulensen, då vinden kommer lite från höger eller ost.
Så här ser det ut uppifrån kanten
Ser du hur havet ordnar stenarna på stranden ? Detta är en
landningsplats för skärmflygare, då de har brist på lyft och höjd.
Gångstigen vilken är min normala landningsplats. Observera hur de talrika turisterna sliter på grässvålen…
Här är det virvlar i luften…
Det gäller att ligga rätt på vingarna.
Landningen skedde mot kanten. Du ser att det finns inga brytande vågor.
Härligt att landa i dessa buskar med en balsamodell klädd med Oralite… Modellen skulle se ut som klädd med konfetti efteråt !
Spirit Elite
Jag fick inte flyga, eftersom jag busflög förra veckan…
Vitsipporna har slagit ut där det finns bra betingelser.
Många örter är nu på gång.
Gulsippor är talrika och allmänt förekommande på Platån.
En gulsippa tycker jag trumpetar ut begreppet Vår och Nu är det maj !
Uppe i bygden, en skogsbrand…trodde jag, men
det var militären som brände av skjutfältet.
Jag är tacksam, att jag är förunnad att bo vid havet !