Kategorier
Naturbilder

EN UPPLEVELSE UNDER 3 MINUTER EN SENSOMMARDAG.

 

 

…lite vardagsdramatik under några ögonblick.

 

 

 

Som vanligt…var jag ute i naturen häromdan för att kolla ett av mina ställen för gula kantareller.

Efter svampäventyret, som gav magert resultat, körde jag en mindre väg mot hemmet.

Vid passagen av det halvöppna skogslandskapet passerade jag en inäga, där en ung rådjursget gick och nogsamt valde ut,  just de örter hon ville äta. Ett rådjur är mycket noga med, vad det äter. Dess matsmältning är ett förfinat instrument,  som kräver rätt sorts energi för att fungera.

Hon stod 200 m från vägen och jag tog fram kameran, för man kan ju aldrig veta vad som kunde ske.

Geten var retad av ett gäng fältkråkor, som ansåg rådjuret inkräktade på deras revir.

Var gång kråkorna sa till,  flyttade geten sig några meter, men betet för henne var lockande, så hon höll på sin rätt.

Dock så gav hon sig iväg och just då kom en svenskhare som blivit uppstött av kråkaktiviteten farande förbi på scenen.

Kråkorna riktade omedelbart uppmärksamheten på haren och körde bort den.

Kråkor är om man vill kalla det kloka djur, som har förmågan att samarbeta och skapa lösningar på problem. I synnerhet om de är kopplade till begreppet mat.

Längst ner i hagen gick ett par tranor i kvällsljuset och plockade godbitar.

I dikeskanten var det färgrika drivbänkar av sensommarblomster, som visar naturens överflöd.

Ingen dramatik så det skulle få rubrik i en kvällstidning, men för mig visade det naturens diversitet och hur allt hänger samman.

Inget är slumpmässigt.

Några ögonblick från en sensommaräng kommer här.

 

Den färgsprudlande dikeskanten.

Rådjursgeten i sin vackra rödbruna sommarpäls.

Kråkorna retar geten.

Ett rådjur är mycket vaksamt. Det har god syn på långt håll och mycket god hörsel.

Full koll.

Hon tar för sig av markens örter.

En fälthare hoppar upp…

.och blir stressad av kråkorna.

Herr och fru trana.

Kategorier
Naturbilder

NATURINTRYCK

 

 

 

 

 

 

En mållös promenad.

 

 

 

 

 

 

 

Ibland kommer lusten att ströva i naturen starkt
över mig och jag känner, att jag måste ge mig ut.

Jo, läget med covid-19 har på något sätt förpuppat
mig till ett halvmelankoliskt tillstånd.

Vi kan inte resa som vi vill och många publika
aktiviteter är inställda.

Vi känner oss lite instängda eller  ?

Alltnog och emedan, resan gick till havet.
Vatten och fri horisont har alltid känts för
mig som en lisa för sinnet och ett sätt att fylla
på mitt lager av psykisk energi. (Psykisk energi
innebär för mig nyfiken livslust)

Så iväg med kängor på fötterna och kamera över
axeln.

Jag beskriver min irrfärd lite annorlunda mot hur
jag brukar. Kommentarerna blir lite utförligare vid
varje bild, så det blir lättare att knyta associationer
och väcka betraktarens fantasi.

Häng med om du har lust…

 

 

 

 

Länsstyrelsen har avverkat kryptallen, som är klassad som
en invasiv växt och rekonstruerat i naturvårdsområdet.

Det innebär,  man tagit bort mycket av björk och tall. Samt att
man banat av all beväxning och blottat sanden igen till gagn
för bland annat fätlpiplärkan.

Denna vyn mot Hovs Hallar över Laholmsbukten tröttar aldrig ut mig.
Varje gång jag kommer hit möts jag av en annorlunda bild.
Lagan, havet och vinden ändrar naturen snabbare än du kan
föreställa dig.
Så alltid något nytt att upptäcka.

De som aldrig ger upp hoppet om storfångsten…Fiskarna som söker
sandskädda och rödspotta.
Att fiska är en utmärkt hobby,  som ger mycket
till utövaren. Fiskaren får spänning, natur,
väder och tillfälle och tid till
funderingar och kontemplation i väntan på hugget.
En riktig fritidsfiskare
ger aldrig upp ! Jag stod och studerade herrarna som fiskade
och de hade
inte ett napp.  Men de var glada i alla fall !

Nu mognar det. Dessa vildnyponen går att plocka
och ta tillvara, men det är inte den sorten jag vill ha.

Här är Lagaoset. Där Lagan möter Kattegatt,  finns  det ingen brytande sjö.
Lagans strömmande vatten eliminerar de inrullande vågorna.
Vidare så är djupet i Lagan en avgörande faktor. Den är ca 1.5 m djup hela
vägen, vilket betyder,  att de inkommande vågorna från havet inte bromsas
upp och bryter, som då de träffar botten…

…i stället bildas dessa små vågor, där ström och inkommande vågor möts.
Man skulle kunna benämna detta en sorts mini Hongkong-sjö.
Googla runt lite om du vill veta vad Hongkongsjö är.

Denna alen hade ett överflöd av rötter. Men vad hjälpte det ? Mot högvatten
och stark ström gäller det att träden  har
sina rötter fast förankrade i jorden.
Eftersom alen växer vid vattendrag,  har den utvecklat sitt rikhaltiga rotsystem
för att
kunna försvara sin plats. Men det hjälper inte alltid. Ofta kommer träd
flytande från uppströms Lagan och 
lägger sig i torrdocka just vid  eller just
norr om Lagaoset.

Träden som ligger vid strandkanten antar de mest fantasirika former och
utseenden.
Det gäller bara att ha ett öppet sinne, då du betraktar dess former,
så kan du lätt
föreställa dig vilka fantasifigurer som helst. Denna ser ut som
en välbarkad
urtidsödla av någon slag som genom sitt luktsinne försöker
finna nåt ätbart.
Jag har tagit tusentals bilder på fiktiva djur, som
emanerar från strandade
alar.

Här en sällsynthet: Ett förträat nospiggsvin, som
har huvudet aningen malplacerat på kroppen…

Lagan och havet har med vindens hjälp skapat en lagun…

En del skulle självsäkert slå fast,  att här kan ni se ett resultat av den
stigande havsnivån. 
Men detta är en del av den vanliga och tillhörande
dynamiken vid en sandstrand
av denna typ. Om två dagar kan hela lagunen
vara borta och ny sand kan ha transporterats
upp till dynkanten.
Sanddynamiken är ett evigt Paternosterverk.

Här ser du hur Lagan har byggt upp sandreveln med hjälp av nordvästlig vind.

Där vågorna bryter mot strand….där avlagras sand från havet.
Ser du den relativt höga vallen ? Sanden kommer att torka för att
sedan transporteras av  vinden upp
mot dynerna. Slutligen tar vinden
med sig sanden över dynkanten
och sanden hamnar i turbulensen efter
toppen bakom dynkanten.
Så byggs dynerna upp. En process som pågår
ständigt.

Sveriges längsta kusthang. FLygbart för skärm 10 km och
är utmärkt för modellhangflyg. Västlig vind ska råda.

En kvinna med två lösgående hundar.

Man får inte ha lösgående hundar i naturreservatet. Jag tänkte,
jag skulle säga till henne,
men hundarna var under kontroll,
inbillade jag mig. Hennes två hundar, vilka var någon form av
vinthundar liknade två stora upp och nervända U:n eftersom
de var så krumryggade.
De sprang  från henne, kollade något
och sprang tillbaka
till ägarinnan.
Min tanke flög genast till vår fornnordiska
historia och
mytologi. Jag kom att tänka på Oden, krigsguden, med sina
två
korpar,  Hugin i sitt allvetande och Munin med ett minne
som en kvantdator,   vilka flög omkring 
för att kunna rapportera
händelserna till Oden.
Kvinnan vinkade också snällt och vänligt till mig,
då hon gick förbi, så jag tänkte, den här gången får det gå…

Just, vad som för mig är värdefullt och som på något sätt öppnar
på locket till min behållare med positiva tankar, den fria horisonten

Den Himlaspanande Strandknaspen med sin något absurda kropp.
Det ser ut som han säger “Oj, vad är det jag skådar i skyn”?

En, som det liknar, silverglittrande salin i Sydspanien vid Medelhavet.

Vattnet i dammen var varmt…jag fick lust att hoppa i…

På sydsidan av Lagaoset finns ett hang för nordvästlig vind.
Jag har aldrig flugit där, men det skulle vara spännande
att få lova att testa det. Frågan är bara, hur jag kommer dit utan
att behöva gå en halv mil ?

Ett björkbestånd, som då det inte mer är skyddat av tallar
kommer att få ge sig för vinden. Processen går fort.
Om 2-3 år är de döda.

Detta är nyponen jag kan rekommendera för plockning.
Är mycket goda. I år har dessa buskarna en rik blomning.
Passa på.

 

Nu får du vila dig till nästa tur !

Kategorier
Naturbilder

VÄDERLÄGET…

 

 

 

 

 

 

…inte lockar det mig till modellflyg just nu.

 

 

 

 

 

 

Regnskurar och 8 grader varmt med frisk sydlig eller
sydvästlig vind…

Jag blir helst hemma med mina modeller då.

För att inte förgås av leda i virustider, åkte vi  en
sväng till
bygderna öster om Halmstad. Bara för att
komma ut lite.

Med på vår resa var mina kameror,  4 mopsar och
en kanna kaffe.

Mopsar är makalösa djur. Man kan stoppa in dem
i sina tygburar
i bilen. Sen hör man inte ett ljud mer
än en och annan  diskret
snarkning. Inga bekymmer.

VI passerade platser kända  av mig och hade för
avsikt att ta
linfärjan från Sunnanryd till Bolmsö.

Som vanligt grinade oturen oss i ögat. Färjan inställd
just denna
vecka.

Men jorden gick inte under för det,  utan vi körde
runt om och
fick fina naturupplevelser. Träden står
ju nu i sin skiraste
ljusgröna grönska och ger betraktaren
ett löfte om angenämare
tider.

Vi körde till Klerekull,  där det gick hundratals tranor
och betade
på de stora vallarna jämte mossen.

Tranor är imponerande djur inte bara utseende-
-mässigt, utan
de besitter till sin storlek oanade
röstresurser,  som hörs
kilometerlångt,  då de flyger.

Förutom tranor har det under en period funnits rikligt
med sångsvanar på platsen. Sångsvanen, gul näbb, tycks
ha stärkt sin
population kraftigt de sista åren, kanske på
bekostnad av sin släkting knölsvanen.

Det fanns eller hördes inga storspovar i området, vilket
jag aldrig
har upplevt tidigare.

Det fanns en enda tofsvipa.

Bristen på fåglar hänger kanske ihop med det kalla
vädret.

Vad vi såg många av,  var rådjur. De ser nu ganska
raddiga ut,
eftersom de skiftar från den gråaktiga vinterpälsen
till den
rödbruna sommarpälsen. Att de ser lite ankomna ut
nu och toviga,
beror på att de släpper underullen.

Under resan passerade vi många kalhyggen, eller
som skogsägarna
vill kalla det föryngringsytor.
Det ser hemskt ut.

På en plats jämte vägen i närheten av Simlångsdalen,
såg jag något
gult vid sidan av vägen vid en bäck.

Det var Gul Skunkkalla, en invasiv växt som fullständigt
tagit över biotopen. Här gäller det,  att
Länsstyrelsen Halland
agerar snabb

Jag mailade till länsstyrelsen och informerade med text
och bilder.

Ett djur med bra djurintelligens är kajan. Den ser dessutom
ganska rolig ut,  då den marscherar på gräsmattan.

Kolla bilderna så förstår du. Bilderna på tranorna är
tagna på ca 250 m avstånd.

Mina bilder är inte malda genom någon  PhotoShopkvarn.

Om du vill, så häng med på en rundtur.

 

Hus med fritt läge med behov av viss renovering…

Bilden blev mer verkningsfull i svart/vitt.

…och nu blir det trandans-vals-dekadens

 

Jag medger en tofsvipa ser lite malplacerad ut här…

 

 

…ett ystert dansskutt…

 

 

 

 

 

 

Två sångsvanar  under sista delen av finalen före  landningen.

Kom i min famn…

1777 hade man stabila vägskyltar…Observera att N skrivs omvänt.
Med texten: WägWisare. Wenster til Tiraholm och Hult.
Höger til Kronobergs Län 1777
Du kan se påverkan från latinet då bokstaven U skrivs V.

En rådjursbock  350 m bort under pälsbyte.

Rak i ryggen med fast blick. Som en marscherande soldat.

Den Gula SkunkKallan. Som ska utrotas,
då det är en
inkräktare i vår svenska fauna.

Jag är sömnig, jag vill hem…

 

Kategorier
Naturbilder

KÄNSLOR SOM SNABBT KAN ÄNDRAS

 

 

 

 

 

 

På en sekund kan sinnesstämningen svänga om

 

 

 

 

 

 

 

 

Blåsten var vass med ca 10 sekundmeter från nordväst.
Dock så sken solen, vilket gav förutsättningar för ett
fint strövtågsväder.

Jag hade en tanke att åka ner till Hovs Hallar med en av mina
F3F modeller, men med hänsyn till den ettriga vinden
avstod jag.

Bara för jag är modellflygare, innebär det inte,
att jag är en självplågare.

Så jag åkte till stranden, parkerade vid Lagaoset och utrustad
men en kamera var min plan att promenera till Genevadsåns
mynning vid Laxvik genom skogen, därför då skulle jag slippa
motvinden. Tillbaka till bilen från min vändpunkt gick jag
längs strandkanten för att vara nära havet.

Det är ca 10 km promenad och tar knappt 3 timmar.
Men jag har inte brått, därför mina promenader bjuder 
på så många intryck, som jag upplever som stimulerande
och som en katalysator för min psykiska energi.

Jg var på ett sällsynt gott humör, då jag anträdde min
promenad och efter en stund på skogsvägen fick jag
sällskap.

Det var en bofink som följde mig genom att flyga från
träd till träd
vid sidan av stigen. 
Hela tiden högljutt spelande. Hans spelande ett sätt
att hävda sitt
revir, eftersom det är parningstider nu.

Bofinken är en mycket vacker fågel med sina färger
och vackert
tecknade rygg.

Jag fick lite bilder på den med mitt nya zoomobjektiv.

Det har funnits där jag strövar två “vita” älgar och
jag har
önskat, jag skulle se någon, men turen har svikit mig.

Det är märkligt,  att det finns 2 vita älgar på detta lilla område.
Vitheten beror på en genetisk störning,  som styr pälsens färg.
Du kan läsa om det,  om du googlar begreppet vita älgar.

I buskarna längs Genevadsån flög nervöst buskskvättor
från buske till buske. En liten trevlig individ i vår fauna.

Vid vändpunkten har man att passera Laxviks egen
John Washington bro…

En enorm stålkonstruktion så man kan ta sig över till stranden.

Nedkommen till stranden såg jag till min överraskning inte
en enda
människa. Det brukar finnas gott om promenerare
på stranden 
men idag tomt.

Då jag gick längs havet,  lade jag märke till en sak;
Det var ett
förunderligt ljus ! Ljuset satte liv i de små vågorna,
som bröt mot stranden
i ett glittrande färgspel.

Varför ljuset var magiskt ? Ingen aning, men det var väl
för att
allt stämde av förutsättningarna.

Man brukar ju tala om det speciella ljuset som Skagenmålarna
beskrev av Jyllands
nordspets under slutet av 1800-talet
och början av 1900-talet.

Går jag från Genevadsån söderut, förstår man,  hur lång
stranden är här. Den är unik.

Jag såg inga speciella fåglar mer än enstaka ladusvalor,
de sedvanliga storskarvarna och vitfågel.

En tornfalk flög upp från beväxningen av strandråg på
dynkanten och jag närde hopp om att få några bra bilder,
men han drog sig söderut.

Efter en halvtimma observerade jag något stort,  som låg
i strandkantens brytande vågor.

Jag förstod det var en säl och jag trodde först att den levde,
då den rörde sig på ett realistiskt sätt.

Men framkommen såg jag vad det var. Det var en stor
knubbsälshanne,  som låg död i vattnet rullande fram
och tillbaka i vägorna.

Jag blir på något sätt ledsen, då jag ser en död säl eller
död tumlare. Det är ju stora varelser och däggdjur båda.

Det tror jag beror på , vi har lättare  på något sätt att
identifiera oss med större djur.
Lättare att känna sympati för en säl än för en daggmask…?

Knubbsälen var den absolut största jag sett i mitt liv
och jag förstod hur den dött.

Den hade troligtvis kört in huvudet i ett nät under sin 
jakt på föda. Det är vanligt att sälar tjuvvittjar 
fiskarnas nät. Denna gången fastnade han och drunknade.

Det är vad jag tror utan att veta. Längs stranden fann jag
plastband,  som används för att bunta material och som är
mycket starkt.

Men jag tror det var ett nät,  som blev sälens slutliga öde.

Mitt glada humör från det jag tidigare upplevt fick som
jag skrev en våt filt av ledsamhet över sig.

Så är det bara.

Du kan se mina bilder,  som dokumenterar det.

Kanske som plåster på såren fann jag en stor bit bärnsten
som var rödaktig, vilket lyckades höja mitt humör.

Borta vid Lagaoset fanns inte en enda fritidsfiskare.
Är det inte dags nu för havsöring ?

Jag satte mig vid en av bänkarna, njöt av vyerna och rekapitulerade
min resa.

Att en promenad på 10 km tar på kroppen,  då man är en åldring,
det märktes,  då jag skulle resa mig…det gick trögt som då
man startar ett gammalt ångdrivet mudderverk och min ålder

bekräftades på ett påtagligt sätt, då jag skulle svänga benen
över tröskeln på min bil…

Men skit samma, jag fick en härlig natur- och känslomässig 
upplevelse. Då får man stå ut med lite knak i lederna.

På hemvägen körde jag om hamnen i Halmstad och såg till min
glädje två kärrhökar, som förhoppningsvis kommer att häcka
där.

Vad jag däremot inte sett i år,  är tofsvipor. Jag har sett
5 exemplar
och det var 6 veckor sen.

Vidare saknar jag storspovarnas rop då flyger över
häckningsmarkerna vid Esmared.

Var har de tagit vägen ? Kallt i Marocko, Spanien ?

Den som lever får se !

Om du vill, häng med på min promenad !

 

 

Buskskvätta

 

Hej !

Sommarstuga med strandläge och öppen planlösning. För den händige…
Om intresse, kontakta mäklarfirman AB  Brustna Illusioner.

Detta var ljuset jag talade om..

Saltarven växer med obändig kraft i sanden.
Varifrån får den sin näring ?

Detta såg jag i strandkanten…

En knubbsäl med strypmärken…

Resultat av närkontakt med ett nät ?

Den var stor !

Sådana här plastband låg längs stranden och
ett tag trodde jag,  det var ett sådant,  som kvävt sälen.

Den oändliga stranden som det kan tyckas.

Hovs Hallar. Ser du havet “väller” uppåt ?
Det är jordens krökning du ser.

Metropolen Halmstad från Lagaoset.

Min kompanjon under min promenad…

…bofinken Boris..

 

Vackra färger…eller vad tycker du ?

Vill du slåss…

Tänk,  om jag varit lika pigg, som en sädesärla är …

 

Det börjar att grönska bland örterna.
Blomman endast 5 mm.

Kärrhöksparet som…

…nyss var ankomna och som terroriseras av en kråka.

Kärrhök en stor fågel med kraftig näbb.

En kråka på patrull i  strandkanten som en av Fredrik den Stores
preussiska soldater i paradmarsch,  så sanden stänkte om klorna.

 

 

Kategorier
Naturbilder

FÖLJ MIG FRAMÅT VÄGEN…

 

 

 

 

 

För det blev strövande i stället för hangflyg.

 

 

 

 

 

 

 

 

Förresten,  vet du,  att ordet “Rover”, som bilmärket,
betyder “Strövare” på engelska…

Strövare, det är,  vad jag är.

Eftersom jag var vid stranden,  tog jag en promenad
till mynningen av Genevadsån och tillbaka, vilket
är 8.7 km enligt min GPS.

Tur man är ung och vital…?

Vackert i naturen nu då den väntar på att dra igång
växtligheten.

Hela promenaden i skogen var jag beledsagad av
vanvettigt spelande bofinkar,  som exekverade hela
sin vackra sångmelodi.

 

Det du…det är annat än det som kallas “Melodifestival”
på svensk public service tv !

Lite ögonblick fångade med min kamera blev det.

Jag tröttnar aldrig att promenera i naturvårdsområdet.

Alltid något nytt händer under promenaden.

Det gör det aldrig,  då man ligger i dvala framför en tv.

 

 

 

Ser du skillnaden på vattnets färg?
Det är Laganvatten, respektive Kattegattvatten.

Reveln som var försvunnen dagen förut…
Nu byggs den åter upp.

Som sagt…den fria horisonten utan granar.

Tja, vad säger du om bilden ?
Jag vågar inte säga nåt…

Under mina strövtåg längs stranden har jag märkt svenskens önskan
att bygga monument av olika slag.
Här är ett med en vakare som centralelement.
Fast bilden ser av någon anledning
ut som ett gulnat vykort från 1963…

Den tönnerska trämarulken låg och rullade med sina stora ögonvitor…

Glädjeupplevelse under den lång promenaden på grusvägen…
en citronfjäril som flög sin osannolika aerobatik i luften
ungefär som ett torrt löv,  vilket far omkring i virvlarna,
då vinden blåser runt en husknut.

…och strandpiparen sprang på sina pinniga ben framför mig och åt
vad han fann.
Klart fågeln är hungrig efter en lång flyttning.

En hydrofoil av kevlar och kolfiber. Kostar nog en 1000-lapp.
Trodde först en hangflygare glömt sin flygande vinge…

Kategorier
Naturbilder

SMÅ ÖRTERS BLOMMNING

 

 

 

 

 

…är komplicerade mästerverk.

 

 

 

 

 

Att en ört, även om den inte är stor, på något
sätt skulle vara mindre i komplexicitet stämmer
inte.

Undrar hur intrikat dessa örters DNA-struktur ser
ut, vilket styr blommans konstruktion ?

Jag tycker om att fotografera små örter.

Då jag fotograferar, kan jag se, hur invecklad en
blomma
egentligen är.

Det är bara se och häpna.

Naturens skapelse är nästan ofattbart imponerande.

Här några naturens under.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kategorier
Hangflyg modell

BLÅ FENIX BESÖKER ETT KUSTHANG

 

 

 

 

 

En av de första dagarna 2019 som ger

mig en känsla av, att våren är på gång.

 

 

 

 

 

Jag har en Blå Fenix,  som är byggd som en ren segelmodell.
Den ville jag testa efter lite modifieringar.

Modellen ville svänga vänster, varför jag torderade en vinge
för att få bort tendens till sväng.

Platsen som jag flög på,  är ett makalöst fint kusthang vid
Tönnersa Strand vid Laholmsbukten.

Jag kvistade dit och möttes av solsken och väldigt svag vind.
Vinden låg på ca 2 m/sek och minskade.

Men eftersom min Blue Phoenix är lätt,  gjorde jag mig inga
bekymmer om flygningen som sådan.

En ganska lång promenad till min pilotplats, där jag raskt
monterade modellen och kastade ut.

Kärran flög i mitt tycke perfekt med absolut neutrala
trimmar och centrerade roder och utan tendens till stall.

Det visar med all tydlighet,  att Leif Eriksson, som är
konstruktör
av modellen, har lyckats med sin Blå Fenix
i alla avseenden.

Jodå, det gick fint att flyga. En landning gjorde jag på toppen,
men med en modell med endast sida/höjd rekommenderar
jag inte,  detta sättet att landa.

Bakom kanten var det mycket turbulent. Det är svårt att
kontrollera modellen, då den är utsatt för dynamiska
krafter,  eftersom det inte finns skevroder på den,
vilka snabbt kan återföra den i rollplanet till ett korrekt
läge.

Jag landade hel med ett litet nödrop.

Jag flög i nästan 2 timmar i svag vind, vilket i sig ger
en spänning till flygandet, då man måste flyga rent och
ekonomiskt. Alltså inget vevande med spakarna, för varje
rörelse med roderna kostar motstånd och därmed prestanda.

Landningen vid den senaste flygningen gjorde jag på
stranden, för att inte riskera något och dessutom ville jag gå
längs stranden på min väg till bilen.

Så summa summarum var dagen hellyckad i alla avseenden.
Vilket naturligtvis gjorde,  jag kände mig nöjd,  då jag
åter kuskade
hem och rekapitulerade min flygning i huvudet,
då jag körde.

Jag tog naturligtvis bilder med min Mobius. Både som
headcam och som ombordkamera på modellen.

Denna lilla kamera är nu för mig oumbärlig.

Håll tillgodo med ett hangreportage…..

 

 

 

En Blue Phoenix i färdigställning.

Vyn som möter en hangflygare vid stranden.

Förberedelser av min Blue Phoenix.

Ready to launch !

I luften…

Bilderna tas med min Mobius, som är fäst på min högra glasögonskalm,
vilket gör att jag fotograferar det jag ser på. Kameran tar 4 bilder/sekund.

 

 

En Blue Phoenix kan se kantig ut på marken…
men inte i luften.

 

 

Piloten ska försöka landa…

Det är inte enkelt i den kraftiga turbulensen…

…som trots att vinden var svag…

…fick min kärra att dansa jitterbug…

…eftersom det är svårare att kontrollera en modell i kytten utan skevroder.

                                                                              Fast en mops som är med i  “The Flying Pugs”,har ju både sido- och skevroder eller ?                 

 

Undrar du varför jag trivs här ?

Denna plats ger mig allt jag önskar ur flygsynpunkt och behovet av  naturupplevelse.

Min kärra har lagt sig till ro efter landningen och njuter av havsutsikten.

Hanget har blivit bättre och bättre !

Det fanns lite vårtecken. Gräset börjar bli grönt och flyttfåglarna börjar anlända.

 

 

 

Kategorier
Naturbilder

BARA ATT FINNAS

 

 

 

 

 

Ögonblick från en söndag

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Inget flyg utan bara lite bilder.

Bättre än inget.

Det kommer flyg snart.

 

 

 

 

 

Uppriktigt sagt, vet jag inte varför bilden tycks “vriden” ?
Jag tog den på språng efter att ha varit nere vid en skummande
fors och då jag fått vatten på uv-filtret, torkade jag av det lite
hastigt. Så hastig avtorkning av filter och rörelse av kameran
har antagligen produdcerat ovanstående.

 

Kategorier
Naturbilder

STENRIKET

 

 

 

 

 

 

I stället för att sväva på lätta vingar idag…

 

 

 

 

 

 

22-27-_dsc3572

 

 

 

…blev det något mera tungt marknära…och höstlikt.

Jag hade sett  stora mängder flyttande tranor häromdagen och
beslöt
att åka till ett “säkert” ställe för tranobservationer.

Naturligtvis medförande en modell.  så jag förhoppningsvis skulle
kunna klämma bilder på fåglarna från modellen…

Väderläget just nu domineras av ett mycket kraftigt högtryck över
Skandinavien,
som kan nå 1045-1060  hPa, vilket är nära rekordet.

Det högsta lufttrycket som uppmätts i Sverige är 1063,7 hPa.

Lufttrycket är det tryck luften ovan jordytan utövar. Högtryckets
vindar roterar medsols på norra halvklotet,
vilket ger oss envisa
ganska kraftiga vindar nu från NO-SO.

Inte så där superbra för flygning…

Nå, jag gav mig iväg och var på plats öster om Halmstad kl 0900.

Inte en trana…men eftersom platsen är vacker,  såg jag mig omkring.
Märkligt inga tranor fanns här, då det är en vanlig rastplats och också
häckningsplats för strötranor.

De enda fåglar jag såg,  var korpar,  som flög omkring högljutt
knarrande,  så det ekade mellan bergknallarna,  då de bevakade sina
skogsrevir.

Efter fruktlöst spanande flyttade jag på mig,  som du ser på mina bilder.
Men det fanns lika lite tranor där ! Den enda fågel jag såg,  var en
björktrast
flygande mellan björkarna.

Eftersom jag inte såg eller hörde en enda trana,  gick  jag jag en lång
runda och
tog lite bilder. Platsen är en vacker höglänt mossmark med
berg i dagen.

Där berget går i dagen har man en trianguleringspunkt
från Lantmäteriet. Alltså en punkt noggrant uppmätt med triangulering.
En trianguleringspunkt i ett berg ser ut som en triangel med en punkt
i mitten.

Det var detta man använde för vid kartering,  innan gps blev allas egendom.

Marken är överströdd med,  kan vi kalla det, flyttblock. Både stora och små.
Dessa flyttblock som kanat under inlandsisen eller i inlandsisen under dess
utbredning och tillbakadragande. Fältet med dessa flyttblock är ca 20 km
långt.

Mycket intressant att se på blocken, som består av granit och gnejs, hur
de påverkats
av transporten.
De är alla mer eller mindre rundade i kanterna efter att ha utsatts
för friktionen
mot mark och andra block. Du kan också se ränder i blocken,
som uppstått,  då
blocken suttit infrysta i isen och skrapat mot underliggande
berg eller större
stenblock.
Tänk efter vilka krafter som var i rörelse ! Som kan skära ränder i granit/gnejs…

Stenblocken kan också vara rundade,  om de transporterats av de ofantliga
isälvarna,
som skapades av det avsmältande istäckets vatten. Det var ju
isälvarna,  som skapade
våra moränåsar,  då isen drog sig norrut. Det som
återstår av inlandsisen,  är
glaciärerna i vår fjällvärld.

Om du vistas vid våra kuster,  kan du på stenhällarna se den typiska
stöt- och läsidan.

Här är mycket vackert och ni kan se på skylten,  var det ligger,  25 km öster
om Halmstad
just vid sidan av vägen mot Ljungby.

Säregen natur och sällsynta växter.

Nu blir det bilder om sten, en mosse och hösten. Men inga bilder på
modellplan eller tranor.
..

Jag skrev rubriken “Stenriket”,  för jag kom att tänka på Wilhelm Mobergs
storslagna epos om
Kristina och Karl-Oskar. Karl-Oskar som var härskare
i sitt eget stenrike  Korpamoen i Ljuders socken Småland.

Häng med mig på en liten  höstvandring…

14-39-_dsc3664

Ett kargt men ändå frikostigt landskap.

17-55-_dsc3751

Tänk dig  denna sten infrusen i isen, som rör sig mot underlaget,
så förstår du ränderna i ytan.

18-59-_dsc3786

Ytan av en häll som är tillknackad av passerande stenblock .

19-60-_dsc3800

 

20-78-_dsc3954

Tänk dig vilka krafter som krävs, för att skapa dessa räfflor i gnejsen…

21-89-_dsc4027

Det stora blocket till höger tycker jag liknar ett rynkigt huvudet på en flodhäst…
…och stenen till vänster får mig att tänka på en på sidan vilande sjöelefant…med lite fantasi.

23-52-_dsc3733

Innan man hade elstängsel eller taggtråd, då byggde man gärdsgårdar för att hålla
inne kreaturen.
Försök förstå hur  mycket  arbete som lades ner ! Utan andra
maskiner mer än de mänskliga musklerna och viljan !

10-24-_dsc3553

Du ser kanterna är rundade…

11-31-_dsc3610

Tur man inte hade näsan i kläm här…

 

13-37-_dsc3638

En mot marken slipad häll.

15-47-_dsc3710

16-51-_dsc3730

24-67-_dsc3860

Här finns inte en rak stam högre än 3 meter. Vinden håller tillbaka höjden
och det se ut som björkarna
knäar för att slippa vinden, då platsen ligger högt och utsatt.

01-02-_dsc2492

Det enda flygande väsendet jag såg. En björktrast.

02-07-_dsc2516

“Där uppe  finns inga tranor”,  säger denna vän
av ordning, i det han pekade uppåt

03-13-_dsc2546

Enarna blir inte höga innan vinden knäcker dem.
Sen blir de nersågade och blir stående många år på grund
av sin motståndskraft mot röta som en skulptur i lingonriset.

04-19-_dsc2638

Det enda som flög på högre höjd än 100 m över mig.
En Airbus enligt FlightRadar på ifånen.

05-65-_dsc3846

Sista chansen att plocka lingon…

07-69-_dsc3874

…eller blåbär…

08-76-_dsc3919

Ljungen som torkade bort tar chansen och blommar nu istället…

09-85-_dsc3994

Lingonen blommar om…kanske tack vare regnskvättarna som kommit efter årets torka.

Vi har nu ett stort nederbördsunderskott i Sverige. Minns att domedagsprofeterna
i samband med FN:s konferens om
global uppvärmning i London lovade,  att vi skulle
drabbas av 
enorma nederbördsmängder i Sverige…jaja, den som lever får veta.

1-96-_dsc4089

 

Kategorier
Naturbilder

NATURPROMENAD OCH LITE FLYGERI

 

 

 

 

Naturen finns nära, om du  går ut.

 

 

 

 

SONY DSC

Eftersom jag varit verksam i hamnen i Halmstad nästan hela mitt liv,
är det naturligt för mig att återvända till platsen och dess omgivningar.

I lördags hade jag sammanträffat med en modellflygare, som skulle övernatta i
sin husbil i området och efter vårt möte,  tog jag min kamera och spatserade i väg.

Jag flanerade längs den öppna delen av hamnutfyllnaden, där det finns ett grönt område
mellan vatten och väg.

Marken är mycket mager,  vilket danar växtligheten. Min plan var att försöka
fotografera små örter, som blommar just nu.

Min kamera var min första Sony  SLT med normalobjektiv. Den har brukat funka bra.
Jovisst fann jag blommande växter. Det gäller att bara vara observant.

De små örternas blommor är ofta mycket iögonfallande, för att locka pollinerande
insekter.

Det blev lite bilder,  som jag vill visa er.

Förresten, på söndagen flög jag termik vid Tjärby.

Det var en sån där dag,  då allt stämde. Det var ingen vind och trots att det var dålig
solinstrålning,  var det gott om termik.

Ingen braktermik,  men 1-2 m/sek gick det uppåt med. Förutsättningen med ingen
vare sig mark- eller höjdvind gjorde,  att man inte drev iväg, vilket gjorde allt så
mycket njutbarare och lättare.

Eftersom det var söndag,  kom mycket folk till platsen, då det är ett välbesökt fornminne där.

Alltid roligt att få dela med mig kunskaper och vetande om modellflyg
till trevliga och glada positiva människor.

Två äldre damer hade kaffekorg med och jag blev bjuden på saft.

Jag fick 2 timmar och 15 minuter i termiken.

Så både lördag och söndag var fyllda av upplyftande händelser för en modellflygare
med betoning på flygare.

Nu ska jag inte orda längre, här kommer bilder och jag kommenterar sparsamt,
men nästan allt jag fotograferat är mycket smått:

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

Jag kunde inte låta bli: Är det ett gäng vilsegångna  folkpartister…

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

SONY DSC

Ser ni grästrået ? Ser ni de små blommorna ?

SONY DSC

 

SONY DSC

SONY DSC

 Jovisst, en tistel är vacker.

SONY DSC

Blomman = 10 mm i diameter.

SONY DSC

Graffiti i vår gemensamma miljö…
jag kallar det Dårens Dagbok !

SONY DSC

 

 

SONY DSC

SONY DSC

Aldrig har jag sett stranden så tom den 11. Juli.

 

SONY DSC

Gnejs insprängt i gråberg/granit. Båda metamorfa bergarter.

SONY DSCGräs som just ska blomma.

 

 

 

 

DCIM114GOPRO

Den gamle just vid starten.

DCIM117GOPRO

Depå och min flygstol

 Att flyga är livet !

Kategorier
Naturbilder

BRYTNINGSTID…

 

 

 

 

 

…är det nu i skarven mellan vår och försommar.

 

 

 

 

 

REC_4330

 

Den värsta yran bland djuren som utbryter  på våren
har lagt sig och fåglarna har väl i regel fått sin första kull.

Bland däggdjuren kommer rådjuren att kidda inom en vecka,
om man ska döma efter omfånget på getterna.

Kör man på skogsvägar, som jag gjorde i dag, då jag var och
kollade på jaktmarker, som jag fått möjlighet att jaga gratis på,
då måste man köra med fantasi och försiktighet.

Inte bara tycks det finnas mycket gott om rådjur, troligtvis som
ett resultat av den milda vintern, utan det finns också  vimsiga
fjolårskalvar av älgarna, som just är bortstötta av kon, eftersom
hon ska
kalva nu.

Det är ofta fjolårskalvar blir påkörda, då de ska över en väg.

Under min tripp i dag, vilken var tur och retur ca 50 km, såg
jag minst 15 rådjur, fast ingen älg.

Ett av rådjuren, en dräktig get, sprang över vägen just framför min bil,
men eftersom jag körde sakta, kunde jag bromsa och geten kunde fortsätta
in i skogen.

Låt mig säga, naturen just nu är vacker.

Denna första grönskan är nästan överväldigande för sinnena .

Synd,  den inte är tidlös. Men vi får vänta ett år…sen…

Härligt.

Som alltid när jag kör,  är min dashcam kopplad och den filmar framåt.

Bilderna på rådjuret har jag klippt från videon.

De andra bilderna är verkligen snapshots, då det gick fort att ta bilderna.

Så kvaliteten tekniskt inget vidare…

Men ändå, jag hoppas bilderna ger en känsla av, hur naturen är
just nu !

Så sov inte framför dumburken eller sitt hemma och scrolla YouTube…

…för då kan du inte uppleva,  det jag gjorde idag !

DSC00177

Grågässens ungar är redan stora

DSC00188

En inkräktare i vår fauna

DSC00226

En revirbock kom med sina två getter. Hornen bastklädda fortfarande,
men man se att bocken är kapital och kommer att få 6 taggar.

Färgen sommartid rödbrun, medan vinterpälsen är grå.

DSC00237

På en åker långt från min kamera gick en dräktig get och betade.
Man ser på kroppsformen hon är högdräktig.

DSC00270

Vid en mosse flög tre tranor upp.
De var också långt från min kamera. Cirka 150 meter så det blev som det blev.

DSC00279

Detta var de enda tranor jag såg idag.

DSC00283

DSC00316

De flög en km, för jag fann de på en åker en bit ifrån.

DSC00338

Men då jag skulle plåta, lyfte tranorna i motljuset…

REC_4328

Man kör längs en väg i godan ro då plötsligt…

REC_4328-012

…nått brunt dyker upp från höger…

REC_4328-001

…en ung dräktig get flyger i sitt stressade rörelsesätt…

REC_4328-014

…i två språng…

REC_4328-002

…över vägen…

REC_4328-005

…man kan se på förra bilden hon tvekar lite…

 

REC_4328-006

Så här ser min kamera det obeskuret.

REC_4328-007

…och nu…över.

REC_4330-002
Tycker ni inte att detta är en typiskt nordisk miljö ?

Som sagt, glöm inte klicka på “HD” för bästa kvalitet.

Kategorier
Hangflyg modell

CB AND CUMULUS CONGESTUS CLOUDS FORMING

 

 

 

 

 

…som vanligt vid påsktid i Sverige.

 

 

DSC04247

 

 

Jag hade länge nog gått och väntat på lämplig vind för att  kunna åka
ner till Hovs Hallar för lite hangflygande .

I dag Skärtorsdagen såg  det bra ut. Visserligen lite frisk vind
8-10 m/sek, men det får  duga. Det är bara att ta på sig lämpliga
kläder, så klarar man sig. Det vet jag av mångårig erfarenhet.

Så jag packade två modeller, en Spirit och en ny F3F modell.

Framkommen till HH var det klar himmel söderut, men från
nordväst kom en imponerande molnskärm med Cb och Nimbusmoln.

Jag knatade upp med modellerna på platån, monterade och
startade. Visst var lyftet bra, men skitvädret kom med oanad fart,
så efter 15 minuter i luften avbröt jag och landade.

Ska man räkna,  vad det kostade att köra ner till HH från Halmstad,
så var det dyra 15 minuter ! Jag brukar inte ge mig så fort …

De imponerande molnen förde med sig som vanligt kraftiga vindbyar
och i bakkanten nederbörd.

Inte fick jag plåtat min modell med nån reda, mer än en bild
men det blev lite bilder på molnen.

Det är en utmaning att fotografera sin modell med en systemkamera,
samtidigt som man ska ha kontroll på flygplanet.

På hemvägen möttes jag av regn och snö.

Hemkommen blev jag saluterad av blixt, dunder, snö, regn och hagel
  i 30 minuter, innan allt lugnade sig.

Alltså ett typiskt påskväder för oss vid kusten.
Uppriktigt sagt kommer jag inte ihåg, då vi senast hade riktigt
fint påskväder.

Här några väderbilder med lite förklaringar i brist på flygbilder.

I morgon och på lördag är det lovat bra väder på HH.

                                 Då kör jag igen för att ta igen, det jag blev utan idag !

SONY DSCDen enda halvsuddiga bilden av min Spirit i det barska vädret.

Som ni ser blå himmel söderut och från NV kommer
det dåliga vädret förebådat av sin molnskärm.

DSC04155

Här börjar det dra ihop sig.
Man kan se den ökande vinden på strimmorna på havet.

Jag glömde korrigera horisonten, så den lutar…

DSC04168

Den blåa delen av skyn blir mindre och mindre.

DSC04129

De enda som flög till slut,  var kråkor och korpar.

Ser ni solstrimman på Laholmsbukten ?

DSC04139

Detta väderläget kom sig av,  att en kallfront rörde
sig ner över kusten och drog med sig kalluft.

Vinden blev relativt stark på grund av ett högtryck mellan Island och Norge.

Vinden i ett högtryck blåser medsols på norra halvklotet,
vilket gjorde att vinden blev frisk nord till nordväst.

Vi har ett lågtryck in över Baltikum och dess vindar,
som blåser motsols understödjer också
den friska
i huvudsak nordliga vinden.

Vind som blåser mellan olika tryckssystem kallas “tryckvind”
och är ett resultat av naturens strävan att behålla jämvikt.

Alltså luftmassan strömmar från högtryck mot lågtryck.
Ni kanske har hört,  att meteorologerna på SMHI säger att:

“lågtrycket över Engelska Kanalen fylls ut…”

Andra typer av  vindar är till exempel sjöbris,  som styrs
av solen och förekomsten
av land / hav.

DSC04162

När kallfronten kommer och kolliderar med den relativt
varma luften nära marken vi hade, 
pressas den varma luften
upp och vi får en mycket labilt skiktad luftmassa.

Det gör,  att det är gynnsamt läge för att
Cb eller Nimbusmoln ska kunna utvecklas.
Vi kan säga
åskmoln för enkelhetens skull.

Således behöver det inte var högsommar,  för att
åska ska kunna ge sig tillkänna med blixt och dunder.

Det räcker med, att en  kall och en  varm luftmassa möts.

DSC04181

Mellan de höga åskmolnen kan man skymta flikar av
molnfri himmel, vilket är
typiskt för  väderläget,
som jag beskrivit.

DSC04105I dag hade vi ett flertal Cb-moln , vilka var mycket höga och mäktiga.

DSC04177

När ett sådant moln kommer, kan man se,  det vi ser
här i framkanten som ljusa hängande slöjor.

Det är inte nederbörd, utan det är resultatet av kalla
nedåtgående vindar från molnet.

Ett åskmoln får sin energi in i basen där varm luft,
relativt omgivningen,  strömmar in.

Omvänt,  så strömmar kall luft ner på utsidan av molnet.
Det blir en rotation.

DSC04187

De ljusa “gardinerna” beror på, att de kalla nersvepen framför molnet
pressar upp varm luft
över havsytan och då den luften stiger,
kommer fuktigheten i den att kondenseras och bilda dessa
vita slöjor.

När detta är fullt utvecklat, kan man få en rotation framför
molnets nederkant,
som formar ett valsliknande moln.

Om ett sådant valsmoln utvecklats, talar man om en “Gustfront”.

DSC04193

Nederbörden kommer i bakkanten av molnen.

DSC04220

Dessa slöjor framför molnet förändras ständigt i ett väderläge som detta.

DSC04235

Allt eftersom molnet kom närmare, kan man se,
hur kraftiga byvindar får havet att bryta vitt.

DSC04246

Här kommer ett moln rakt mot Hovs Hallar, vilket…

DSC04258

…fick mig att gå ner till min bil för att slippa nederbörden.

DSC04278

Ingemar Bergman, vår svenske mästerregissör spelade in filmen
“Det sjunde inseglet” delvis på Hovs Hallar.

Hans foto  härmar jag lite här…på denna och nästa bild.

DSC04292

Jag tycker bättre om svartvita bilder, då jag vill beskriva en KÄNSLA.

Färg skulle göra dessa två bilder till  kolorerade vykort från en kiosk !
Här får jag med enkla medel kontraster mellan den ljusa himmeln
och den mörka marken närmast fotografen.

Kontrasterna bildar två antipoder mot det centrala i centrum, väderdramatiken.

DSC04320

Blommor nu på Hovs Hallar…..

DSC04321

…det blir kvarstående tistlar från förra året.

DSC04331

Då jag körde hem via Boarp, såg Hallands Väderö och skyn ut så här.

Efter det att jag kommit ut på E6 och körde norrut,
kom snö, hagel och regn i stora mängder
från bakre delen av molnet.

Kategorier
Naturbilder

STRÖMSTARE…

 

 

 

 

…tillhör de släktet Ampére ?

 

 

 

SONY DSC

 

 

Jag åkte idag till en plats, där man nästan alltid under vintertid
är garanterad att få se strömstaren.

Det är ju inte en sällsynt fågel, men den har ju ett speciellt sätt
att skaffa sig föda.

Den dyker i det kalla strömmande vattnet och tar vad den kan få.
Den äter larver av sländor, fiskyngel,snäckor och vad den finner.

Strömstaren anländer till oss i oktober och stannar till mitten/slutet
av april.

Den är starkt revirhävdande och finns i regel på samma plats.

Jag tog några bilder med min för detta fotograferande dåliga utrustning.

Så det blir som det blir med fotoavstånd på 75 m och inte bra ljus.

Men det ger väl en känsla för strömstarens våta liv.

Be my guest !

SONY DSC

Konvektionsdimman ligger kvar kl 1000

SONY DSC

Jag vet inte varför egentligen, men jag tycker om bilder med motljus.

Jag tycker det skapar en viss känsla.

SONY DSC

Denna dimma uppstår, då varm luft kolliderar med den
kalla luften närmast marken.

Då kondenserar fuktigheten. Dimman försvinner,
när solen värmt upp.

SONY DSC

Sjöarna i skogsbygden börja bli isbelagda igen.

Vi kan nog förvänta oss en period med kallt väder nu.

SONY DSC

Isläggningen går fort då vattnets temp är låg.

SONY DSC

Det som trillat genom isen har skapat en figur,
som påminner om något ristat under vikingatiden

SONY DSC

Det absolut bästa sättet att locka dit tjuvfiskare: Sätt upp en skylt.

SONY DSC

Ny sorts anpassad gran från Svenska Granstandardiserings Verket.

Effektivt ska det växa och enkelt att skörda…

SONY DSC

En strömstare håller utkik.

Bilder har jag alla tagit på 50-100 m avstånd, därav kvaliteten.

SONY DSC

Det är en iögonenfallande fågel.

Minst två starar fanns här. De höll till en bit ifrån varandra.
Strömstaren bevakar sitt revir som en rådjursbock.

Klicka på pilen för att höra strömstaren spela

SONY DSC

Tycker de skulle frysa om sina tunna ben…

SONY DSC

…men de är så väl anpassade…

SONY DSC

…att de klarar sig…

SONY DSC

…ser ni fågeln till vänster? Den dyker i,
är under ytan ca 20 sekunder, går upp till ytan
och andas och dyker sen ner igen.

jag kollade hur länge de dök och de var
borta i en minut, det jag mätte.