Kategorier
Hangflyg modell

EN HANGFLYGARES START PÅ DAGEN…

 

 

 

 

 

En förmiddag som bjöd på  de bästa av upplevelser.

 

 

 

 

 

Nordvästlig vind enligt vindmätaren vid Hovs Hallar.

Det får mig att sitta i min bil med allt jag behöver, för
att utöva det jag helst vill, då det gäller modellflyg;
Det är hangflygning med radiostyrda modeller.

Som du min käre besökare förstår, tröttnar jag aldrig
på detta sättet att tillbringa dagen. Jag hävdar, att då
jag är ute och flyger, händer för det mesta något oväntat,
som kryddar min tillvaro.

För mig är det positiva upplevelser, som ger mig inspiration
och energi i mitt liv. Därför är jag öppen för det mesta,
som innebär upplevelser. Att ligga i dvala framför en tv
är för mig som en meningslös väntan på att något ska
hända, vilket aldrig sker.

Att flyga hang är för mig, för att använda ett slitet uttryck,
en själens befrielse. Jag fordrar inte att flyga en extrem
F3F kolfibermodell för 20000kr.
Det ger mig lika mycket, om jag flyger med exempelvis min
enkla men mycket välflygande Spirit Elite för 2000 kr.

Min Spirit var just vad jag hade med.

Redan kl 0830 var jag nere vi parkeringen på Hovs Hallar.

Monterade och hängde på mig det som är nödvändigt för
att genomföra en hangflygningssejour.

Vinden var nordväst och det betydde jag gick söderut vid HH
ner till Segeltorpshanget.

Styrkan var 5-7 m/sek lite snett från väst.
Ut med modellen och jag konstaterade att lyftet var bra.

Inte en människa så långt ögat kunde se, det enda levande
var ejderns rop under deras parningsritualer i strandkanten.

Jag fotograferade med min Mobius på solglasögonen.
Prova det
om du har en Mobius. Du kommer att bli
förvånad över
stillbildskvaliteten på bilderna, om du
betänker kamerans
pris och storlek.

Efter hand som tiden rann iväg, minskade vinden till
2-3 m/sek
och den vred upp, så den låg rakt in på hanget.
Nu börjar det roliga. Absolut laminär men svag vind.
Perfekt för
min lätta modell. Man lär sig mycket under
dessa förhållanden
då turbulens inte stör modellen.
Hur mycket du än flugit, så finns
det alltid plats för
mer kunskap och erfarenhet.

Under en av mina pauser hörde jag muller från riktning
Kullen.

Det visade  sig att jag skulle få en flyguppvisning av en
SK-35 Draken,
som tillhör Swedish Historical Air Force Flight,
som jag tror det heter.

Piloten flög sitt uppvisningsprogram precis framför mig,
där jag satt
på första parkett.
Draken är ett imponerande plan, vilket var en
aerodynamisk
innovation, då konstruktörerna lyckades med en vinge

som fungerar både i över-som underljudshastighet.

Att Draken dånar med full EBK är ett understatement av mått.

Då jag vid 12-tiden avbröt för att åka hem, passerades jag under
min promenad av 3 stycken 39 Gripen som på 50 m svängde runt
Hovs Hallar
och in i Laholmsbukten.
Det fick jag som bonus. Tyvärr hade jag kameran
nerpackad
så inga bilder.

Jag fotograferade en märklighet i havet utanför Hovs Hallar.
Kolla och tala om vad det kan vara…

Om du undrar varför jag är modellflygare, så är nog denna
posten med
sina bilder ett svar på din fråga.

Min kamera är Mobius med något undantag, då jag använt min Sony.

Hoppa in häng med och se vad som hände !

Min pilotplats vid Segeltorp med sin avancerade vindindikator…
Ljuset i bilden skapar stämningen.

Segeltorpshanget ca 25 m högt och flygbart vid VNV och NV vind med styrkan 2 m och uppåt.

Riding the wind…

 Spirit. Rekommenderas.

Som vanligt i nosen min GoPro dokumenterande skeendet.

Min Spirit ritar en rak horisontlinje med vingspetsen…

Att flyga hang vid Segeltorp innebär man kan få modellen nära
sig, vilket ger en ny dimension till flygandet.
Modellen är här
ca 2 m från fotografen.

Jordbrukaren har kommenderat ”Givakt” på åkern och tiltorna
har ordnat sig enligt reglementet i potatiskolonner…
Nu väntar vi bara på, att potatisen ska dyka upp för
skörd innan midsommar.

 

  Det du inte kan uppleva,  om du bor i inlandet …en obruten horisont !
På något sätt kopplas  denna vy mer eller mindre
automatiskt med någon väsentlig nod i min lilla
hjärna…en bekräftelse på allt eller inget.

Japp här kommer frågan; vad såg jag egentligen i havet ?
För 15 år sen såg jag en kaskelott vid Hovs Hallar.
Men detta ? Knölval ? Möjlig ubåt ?
Bilden tagen på stort avstånd. Förklaring kommer nog…

En ejderhona uppvaktad av sina hannar.
Vet du varför de flyger så nära vattenytan ? Det är mera ekonomiskt,
eftersom markeffekten minskar det inducerade motståndet vid tillverkningen
av lyftkraft. Glöm det du hört att bärytorna ”Skapar en luftkudde då de flyger
nära marken som vingarna flyter på”. Det är kvalificerat nonsens.

Lite bilder på en gul fågel mycket vanlig på en biotop som Hovs Hallar.
Vilken ? Googla.

Hejsvejs !

Det var kyligt i vinden så fågeln har burrat upp sig.

Varför denna bilden ? Oskarp dåligt inställd…
Men jag hoppas den förmedlar en känsla av naturens färger oavsett tekniska brister.
En typisk bild från min kamera. Slarvig, snabbt tagen utan koll av inställningar,
men den har sina värden ändå, då den är full av liv och energi.

SK-35 Draken ursprungligen från F16 Uppsala.
Nu genomförde han en uppvisning för mig…
som satt på första parkett !

Kan du föreställa dig hur det låter då en Draken flyger svänger med hög lastfaktor med full EBK
och motorns ”skrapande” muller studsar mot och rullar över havsytan ?

Gråsiskan, som är vackert tecknad då den är vuxen.

En koltrast fokuserad på mig och 3 m från mig.
Jo fåglarna är utrustade med ”SwingWing”.

Norrehamn sydväst om Segeltorp, där vi har vindmätaren på piren.
Den skymtar till höger.

  Jodu, här har jag tillbringat mången god stund !

Video från min Mobius monterad på mina solglasögon…

 

Kategorier
Flyghistoria

MERA FLYGPLAN

här kommer flygplanbilder tagna vid flygshowen i Växjö.

 

 

 

 

 

 

 

J 29 ”Flygande Tunnan ”

Ett rätt bra namn tycker jag.

Planet bygger aerodynamiskt (vingarna) på beräkningar och tester från konstruktionen
av bland annat Me 262, Me P1101 och Ta 183  i Tyskland. Utan denna informationen skulle Saab aldrig
kunnat fått till en fungerande vingkonfiguration. Det andra som planet drog fördel av var
DeHavilland Ghost motorn, konstruerad i  England och licenstillverkad i Sverige..

Det som gjorde J 29 till ett bra plan var helheten. Saab tillverkade ca 661 stycken.
Av dessa havererade 242 stycken…….och 99 piloter miste livet.
Helt häpnadsväckande siffror…men det var ny teknik och utbildning och
urval hade inte kommit ifatt den utvecklingen. I början hade man flera
haverier vid landning, då piloten glömde styra med sidorodret.
Vid landning med klaff kunde man få en girstörning och man försökte
korrigera detta med skevroderansättning, varvid planet klippte och gick i backen.
Lösningen var att lära piloterna att använda sidoroder för att kompensera yaw.
Sen försvann problemet. På vingarna ett hjälpmedel (stallfena)
för att behålla strömningen där man vill ha den under vissa omständigheter.
Ett plan som var likt Tunnan var Mig-15. De hade likvärdiga prestanda
i stort , men Mig-15 hade i hög fart en instabilitet, som gjorde det till en
dålig vapenplattform.

Var tror ni jaktradarn satt…?
Nä ,just det, den hade ingen, utan piloten fick lita på sina ögon eller
radarjaktledarens anvisningar.

4  x 20 mm akan M/47 .

Tre generationers plan.

J 29 är ju inte särdeles stort.

Om man skulle landa….i ödemarken fanns det nödproviant med.

Här ser det nästan ut som piloten gjort en kort  mellanlandning
för att köpa en hamburgare och sen sticka igen. Hjälmen har han hängt på stegen.
Hans fordon är ju en AJ-37 Viggen.

Planet har varit hemmahörande på F 7 Såtenäs vid Lidköping i Västergötland.
På modernare jaktplan har man relativt stor nos, vad gäller diametern,

detta för att få plats med så stor radarantenn som möjligt.

Observera spalten mellan luftintag till motorn och kroppen.

Här syns vapenbalkarna under vingen och utsläppet för motorn med sin spalt.

Här kan man se två saker:

Spalten som används vid reversering av motorn och att planet
är civilregistrerat med beteckningen SE-DXN

En J 29, Gul Rudolf,  från Skånska Flygflottiljen F 10 i Ängelholm.
Som lades ner ca 2002 i december.

Viggen är imponerande. Säkert var stormakterna imponerade av vad
lilla landet Sverige kunde åstadkomma vad gäller flygteknik.

Saablineup

A 32 Lansen.

Ett plan anpassat till svenska förhållanden. Lansen med sjömålsrobot 04 hade kunnat
effektivt stoppa fientliga marinstridskrafters inträngande på svenskt vatten.

Eftersom Lansen var ett  attackplan behövdes dykbromsar i vissa anfallslägen
så det inte gick för fort. Här syns de utfällda.

Överdelen av pilotens raketstol i Lansen. Observera extrahuven navigatören har som skydd.

Vapenbalk och stall-fena på vingen. Det sistnämnda medverkar att hålla kvar strömningen
över vingen under höga belastningar och låga farter. Det minskar alltså risken för avlösning på vingen.

Stabilisatorn där man märkt ut anfallsvinklarna ? Många undrade varför inte
Lansen hade en all moving tail eller stabilator. Svaret från Saab var att den konstruktion som fanns
av konventionell typ fungerade utan anmärkning.Man provade endast en stabbe med mera
V-form men det var endast på ett plan.