…vi njuter bara av att finnas, då vi är vid stranden.
Det blåste frisk ostlig vind i går, vilket i stort omintetgjorde möjligheterna att hangflyga, eller för den delen termikflyga.
Om jag ska ut med en termikmodell, vill jag inte ha mer än max 5 m/sek, ty annars driver modellen bort snabbt, då jag kurvar. En minuts kurvning ger en avdrift på 300 m.
Emellertid, solen sken och biltermometern sa det var 21.5 C ovanför vägbanan. Så vi beslöt att dra till stranden istället.
Stranden vid Tönnersa-Lagaoset vid Laholmsbukten betyder något särskilt för mig och oss. Jag har varit här flera hundra gånger och flugit med mina hangmodeller. Vi brukar ofta
promenera och vidga vyerna här.
Hanget har efter stormar blivit högre och bättre, varför det vid lagom vind, 3-8 m/sek väst, alltid är flygbart antingen med modell eller skärm. Sen är det ingen nackdel,
att det 20 km långt…
Kör du förbi på E6 och du är hangflygare så ta en avstickare. Info kan du få av mig: 0706277120.
Vi åkte alltså till Sveriges längsta sandstrand, där det trots
den friska vinden var helt lugnt nedanför dynkanten.
Vinden blåste således ut mot havet.
Havet låg som kvicksilver och den enda aktivitet vi kunde erfara, var flugfiskare som stod utanför Lagans mynning och försökte fiskelyckan.
Så inte behövde vi trängas. Medfört var ju grillen med tillbehör.
Under seneftermiddagen passerade sträck med migrerande tranor,
vilka under sin resa förde ett högt och intensivt resonemang
med varandra, om det som berör en trana…
Tranor är ett i alla avseenden ett välanpassat djur. Dessutom är tranan som bekant en mycket god segelflygare.
Grågäss, kanadagäss kom i aldrig upphörande eskadriller
sträckande förbi.
Ute över Laholmsbukten sträckte på låg höjd andfåglar
med sitt snabba energiska flaxande.
Då vi gick till bilen, passerande dynområdet med sina
sandbunkrar, tror jag, vi såg 2 fältpiplärkor.
Min ledsagare hon är mycket duktigare på fågelarter,
än vad jag är, så jag litar på henne.
Det var en snabb observation och det är en liten fågel,
så artbestämningen är ju osäker.
Men vi kan hoppas, det varfältpiplärka, som återvänt till naturskyddsområdet, efter det att länsstyrelsen återställt
naturen, till det skicket som den var för 50 år sedan.
Vi gjorde inget annat än njöt av tillvaron i våra stolar och det var så varmt, att vi spände upp parasollen mot solskenet.
Ibland njuter vi av livet bara genom att finnas till eller …
Nere vid havskanten hade bildats en liten vall, ca 0.5 m hög längs en lång sträcka. Om den kanten finns senare i veckan, ska jag ta dit en segelmodell och visa, att det går att flyga hang på en halv meter hög sandkant. Så hoppas på västlig vind.
Som du säkert märkt, faller mörkret hastigt nu. Därför packade vi ihop kl 1930 och åkte hem nöjda med, vad naturen gett.
En sak beundrar jag , var gång jag är vid stranden och det är: Den obrutna horisontlinjen i havet.
Jo, det blev några bilder som illustrerar våra upplevelser.
Bilderna tog jag med min 13 år gamla
Alltså en kompaktkamera utan större tekniska finesser. Men det fungerar lika bra i dag, som den gjorde, då jag köpte den 2004. Vad är det man säger…det var bättre förr.
Kanadagässen kom i stora eskadrar.
Ser du hur lugnt havet är ? Det skapar ro i sinnet.
Det enda som hördes från havet var småpratet,
från de små vågorna, som smygande bröt mot sandkanten.
Den ostliga vinden har låtit strået pendlande gräva sin oavslutade
cirkel i sanden. Det går inte fort, men varför ska man ha så
förtvivlat brått?
Vad var det Arkimedes sa, då de romerska soldaterna kom ? Noli tangere circulos meos. (Rubba inte mina cirklar.)
Det kom lite illavarslande moln bortom horisonten…
…men inte hindrar det oss från att grilla.. Biltemas portabala grill. Bästa jag använt.
Klart mitt sällskap lyfter på kepsen, om man får en så här fin utflykt…
Här ser du en horisont, skarp som en knivsegg.
Som sagt, det såg lite mörkt ut…
…allt medan gässen passerade.
Det var tyvärr halvskymning, då jag plåtade en liten flock tranor.
Jag vågar säga, att jag tycker, denna bilden är hyfsad. Inget Photoshoppande.
Det, tillsammans med en temp på 15 grader och solsken,
avgjorde mitt flygbeslut. Att åka till HH och få några timmar i luften förhoppningsvis.
För NNO vind brukar garantera fint lyft på Platån.
Så in med grejorna i bilen och iväg 0930.
Vid framkomsten var vädret just som förutspåtts, kanske
lite mer vind, ungefär 4 m/sek , just då vi anlände och det
var en behaglig temperatur tack vare den relativt svaga
vinden och solskenet.
Som vanligt vid denna tiden på året gott om turister,
främst från Tyskland, vilka upplevde vår svenska natur.
Vi lossade bilen och knegade upp till Platån med modell,
radio, kaffe och stol. Backen upp till Platån är inte vänlig,
att gå i. Efter regn har gruset eroderat bort och vägen är
full av sten. Kanske länsstyrelsen i Kristianstad kunde
ordna gången ?
Uppkomna till Platån såg det vädermässigt bra ut och
efter att ha fått svära en stund över egen glömska, jag
hade glömt min lilla verktygspåse, vilket medförde jag hade problem med vingfastsättningens nylonskruvar.
Dock kunde jag, genom att använda en elementluftningsnyckels
“Vingar”, dra åt skruvarna. Du vet, att uppfinningar är
nödens moder…Tur elementnyckeln satt i nyckelknippan…
för då slapp jag knata ner till bilen igen och hämta skruvmejsel.
Efter montering och kontroll förflyttade jag mig österut
på hanget, där det är fritt från topprotorn och kastade ut
för om inte för kung och fosterland så i alla fall för mig själv.
Allt för att kunna komma ut i den laminära vinden med
lite överskottshastighet. Det ger mig säkerhet under
manövrering i turbulent luft.
Du ska veta en sak, att det kan vara synnerligen
turbulent vid starten på HH under vissa betingelser !
Lyftet var mycket fint. Kyttfritt, utbrett och starkt då
jag kom ut i den stadiga laminära vinden.
Fördelen med att flyga på HH är, att du har nästan
obegränsat luftrum att flyga i. Lyftet blir mycket utbrett.
Jag fick 2.5 timmar fin och avslappnad flygning i dag.
Vinden minskade något vid 12-tiden, men å andra sidan
vred den upp och låg rakt in på hanget, vilket medförde,
att lyftet var lika bra som tidigare.
Ingen kan vara mer nöjd, än vad jag var efter sista landningen.
Vi ser mycket mer än modellflygplan , då vi är uppe på Platån
och flyger.
Flyttfåglarna sträckte förbi energiskt i små flockar, tranorna
kom i imponerande eskadrar längs kusten under högljutt
diskuterande och då de kom till just över oss, flög de ett par
tumlande varv, innan ledartranan tog ut en ny kurs åt
sydväst, ca 90 grader avvikande från den ankommande kursen.
Efter en minuts diskuterande drog tranflocken åter iväg
under ordnade former i en V-formad plog.
Tranor är imponerande fåglar. I alla fall röstmässigt. Hade vi människor haft en röststyrka med samma förhållande
som tranorna har till sin storlek, hade vi med våra röster
kunnat rasera Jerikos murar…
Tranan är en fågel med väldigt lite kropp och muskelmassa
i förhållande till vingytan. En trana i likhet med storkar utnyttjar de termiska uppvindarna. Ser du på en gås, så är det ju en genuin muskelmotor,
vilken energiskt och med frenesi vevar fågeln genom luften.
En gås är en stor och tung fågel. Modellflygare brukar säga, sätt på en stor motor, så flyger vad som helst. Ser du på gåsen har den mycket muskler och stark ving/fjäderuppbyggnad. Så den har förmågan att snabbt förflytta sig.
En trana eller stork skulle inte kunna migrera som en gås under ständigt flaxande. Det är alltså därför sådana fåglar föredrar termikflygning.
Vill du studera det närmare, rekommenderas att du
åker till Bosporen och studerar flytten över Europas
södra gräns. Jag tror, du kan finna filmer på YouTube.
Vi hade två tornfalkar, som flög framför oss på hanget
och ständigt kom migrerande ormvråkar, som steg på
hanget och sedan hoppade in i en termikblåsa för att
kunna kurva upp sig för resan söderut.
Fortfarande, då vi inte haft frost, så fanns det gott om
björnbär och flera var ute och plockade. Uppe på Platån
växer det gula kantareller, men var säger jag inte…
Efter 4 timmar stapplade vi, nertyngda av våra grejor
och positiva upplevelser ner till bilen, lastade och vände
nosen mot hemmet och varande mycket nöjda med
ännu en fin flygdag.
De flesta bilderna är klippta ur Mobiusvideo, därav den
sämre kvaliteten.
Åk till Hovs Hallar du också !
Start Platån 1015 med min Spirit.
Ser du “strecket” i luften till vänster om modellen ? Det är spetsvirvlarna från vingarna, från en passerande Airbus,
som låg på lång final till troligtvis Köpenhamn eller Ängelholm
Ett resultat av det inducerade motståndet manifesterat i molnen
Tja…en Spirit Elite med nästan 400 timmar på vingarna.
Detta är ett flygplan jag varmt rekommenderar både för termik
och hangflygning. Det flyger rätt trimmat utomordentligt väl.
Planet skapar glädje både för den mer eller mindre erfarne modellflygaren.
Tornfalk plåtat på långt håll.
En typisk silhuett.
Det kom en flock på ca 50 tranor flygande i snöplogsformering…
Framkomna till Hovs Hallar löstes den välordnade plogen upp sig och…
…en viss tveksamhet eller förvirring tycktes råda…
…under vilken tid tranorna högljutt och livligt diskuterade,
vad som borde ske med sina bastubestarka raspiga röster…
…men ledartranan, heter det så, tog ut en ny kurs och startade motorn på nytt…
…genast såg vi hur plogen började danas …
…och transällskapet kom åter i ordning för den långa resan…
Se på vingspetsarna hur fåglarna har arrangerat fjädrarna
för att eliminera det inducerade motståndet. Säkerligen mycket
effektivare konstruktion än de winglets, som används på flygplan.
Annars hade ju naturen konstruerat de på annat sätt på tranorna eller hur ?
…mot södra Europa och Afrika…
Tranorna är vackra djur med lysande färg i fjäderdräkten…
…tyvärr var fåglarna långt ifrån mig och ljuset var uselt…
…vilket gör det så gott som omöjligt att urskilja det röda på huvudet…
Nu börjar det stabilisera sig i gruppresan…
…allt under överinseende av trangeneralen själv i täten.
På väg ut till start igen.
Du ser, jag laddar ordentligt i utkastet !
Ovanför min modell kan du se vortexen
efter Airbusens vingar som ett snett streck.
Undrar hur många km jag under 44 år har flugit på Hovs hallar ?
Mellan tummen och pekfingret, 200000 km…
Här har du chansen att få spektakulära flygupplevelser !
Även om du inte kan flyga på grund av fel förhållande,
så kan du ta med dig den fina naturupplevelsen hem.
SAR-båten från Båstad ute på uppdrag.
Dock icke för att bärga någon modell.
Peppar, peppar, jag har aldrig trillat i havet med någon modell. SAR = Search And Rescue
En liten videosnutt från sidan…
Landat, klart och slut ! Jo, stigen du ser är landningsbanan.
Det är ju bara så makalöst roligt att modellflyga !
…därför de avviker från det man normalt ser som ett flygplan med dess traditionella konfiguration och aerodynamiska kontrollytor.
Som ni kan se på bilderna, som publiceras med tillstånd av Dr Reimar Horten, så var kunskapen redan på 30-talet i Tyskland
stor om konceptet flygande vingar.
De två föregångsmännen var ju professor Lippisch och Horten ,
som var för sig experimenterade och löste problemen.
Vill ni veta mera om dessa två så googla.
Problemet med en flygande vinge är, att en “vanlig” vingprofil
orsakar en oscillation, när vingen flyger. Det vill säga, den vill
öka hastigheten och sänka nosen , tills farten åter ökat så mycket ,
att lyftkraften ånyo lyfter nosen.Detta gör, att vingen får en
sinusformad horisontal flygbana.
Lippisch och Horten var framstående aerodynamiker och hade
vindtunnlar till sitt förfogande, där de kunde utföra mätningar
på de krafter, som påverkar en vinge vid olika hastigheter och
anfallsvinklar.
För att en flygande vinge ska flyga stabilt i huvudsak, måste man
ha en profil som är tryckcentrumsstabil. En vanlig vinge som man
ökar anfallsvinkeln på flyttar resultanterna av vektorerna från
lyftkraften, så att man får en nos-ner rörelse. Denna rörelse
lyckades man häva genom att förändra vingprofilen.
Den vågformade rörelsen i horisontalled hade en frekvens på cirka 50-60 sekunder, innan man förstod, hur man löste problemet.
Alltså tryckcentrum är den platsen på vingen , där lyftkraften
har sitt angreppscentrum. Flyttar detta centrum sig ,
ändras anfallsvinkeln. Tänk på hur det känns , om ni flyger
ett mindre privatplan och man drar landningsklaff.
Man upplever exakt det, som är beskrivet ovan, därför vid
klaffansättning ökas lyftkraften, tryckcentrum flyttas bakåt
och du upplever ett nos-ner moment. Alltså man känner lyft
när klaffen går ut och därefter, på de flesta mindre plan,
en nosnerrörelse.
Moderna profiler för oss modellflygare som är tryckcentrumstabila
är en del serier av professor Eppler. Dessa profiler använde
vi på snabba hangmodeller under 70- 0ch 80-talen.
Jag tycker bilderna, på speciellt Horten IV och VI , visar hur
man kan bygga en flygande vinge , som är vacker med stort
sidoförhållande och högt glidtal.
Ett problem man upptäckte planet hade var självinducerat
vingfladder vid viss hastighet.
Ett välkänd flygplan utan konventionellt höjdstyrverk var
Me163 Komet. Konstruerat av professor Lippisch. Planet var
ju ett raketplan och en av de engelska provflygarna Eric “Winkle”
Brown, som vågade provflyga planet efter kriget, han sa ,
att Me163 var det mest välflygande plan han någonsin flugit.
Här är några bilder och de visar Horten IV och Horten VI:
En Horten VI. Spännvidd lite mer än 20 meter och glidtal med flugen polar 1:33,5
-34.5. Man ser det stora sidoförhållandet för att erhålla ett högt Re-tal.
Genom att ha ett högt Re-Tal minskar man lyftkraftsmotståndet,
även kallat det inducerade motståndet och det medför att vingen flyger effektivare.
Piloten låg ner på magen och flög dessa plan.
Horten VI hade bättre glidtal och flygegenskaper än D-30
vars avantgardistiska utseende kan beskådas ovan.
En tidigare vinge från Horten. Man kan se att skevroder och höjdroder är separerade.
En tidigare version av en Horten flygande vinge. Medlemmar ur NSDFK runt planet
Ibland försåg man planen med en motor och det gav höga hastigheter med lite hästkrafter, jämfört med konventionella flygplan då dessa var tyngre och hade mera frontalmotstånd.
Här en renoverad HORTEN i USA som flyger. Denna bilden är tagen 1959 och just detta planet genomgår i detta nu en grundöversyn för att bli luftvärdigt.
Här ser man den fina aerodynamiska utformningen av en Horten VI.
För att nå termiken behöver man bogsering. Är bogserkärran en Fw 56 eller en 159 ?
Det var tyvärr halvskymning, då jag plåtade en liten flock tranor.
