är inte allmänna nu på Tylösands berömda strand…
Om du klickar HÄR , så kommer du till en live kamera på stranden.
Kategorier
Månad: februari 2020
Kategorier
FILLON CHAMPION 46
Christers bygge av en Fillon Champion 46 för rc.
Jag fick lite nya bilder från Christer i Lund, som håller
på med bygget av sin ursprungligen friflygande modell
av en Fillon Champion 46.
Modellen konstruerad under mitten av
40-talet. Nu är den något modifierad för att hysa
rc-utrustning.
Inte ett helt lätt bygge, utan det kräver lite eftertanke
och levande fantasi.
Hoppas vi får se din modell i luften snart Christer !
Här kommer lite bilder på bygget av de vackra vingarna.
Christer kommenterar vingbygget med att vingarna
tycks bli mycket stabila.
Håll tillgodo !
Här kan du få en aning om en profil från 40-talet…mycket lyftkraft.
Det som behövs för att åstadkomma en vinge
Du ser att Christer använder kolfiber för att tillföra styrka utan att öka vikten för mycket.
Kolfiber för huvudbalksförstärkning och framkant.
Detalj av framkant.
Vingen byggs naturligtvis på en jigg, för att åstadkomma formen.
Nu gäller det bara att slipa…
Ser ut att bli starkt. Tätt mellan spryglarna.
Här är en F3P-modell som Christer byggt i pauserna under bygget av sin Fillon…
Han sa att han skulle provflyga den på söndag…hoppas det blir bra väder :=)
Kategorier
ÄNTLIGEN…
…erfor jag en svag känsla av vår…
…då jag var och flög på Segeltorpshanget vid Hovs Hallar.
Då jag körde förbi den plöjda åkern, som ligger innanför hanget,
såg jag två lärkor flyga upp.
Att se årets första lärka är för mig ett förebud om vår.
Vädret på måndagen var VNVvind ca 5 m/sek och växlande
molnighet. Det var alltså flygläge på Segeltorp.
Jag ställde bilen på parkeringen, gick uppför den branta
stigen till Fortet för att för säkerhets skull kolla vinden
på Platån. Den var då stadigt nordväst, varför jag beslöt att
gå ner till Segeltorpshanget.
PÅ modellen hängde jag min Mobius framför vingen,
så jag fick en bild av min modell i luften.
Själv hade jag mina solglasögon med vidhängande
Mobiuskamera på mig. Detta är ett utmärkt sätt, att
dokumentera vad man gör. Kameran tar 4 bilder i
sekunden och gör det i mer än två timmar.
Bilderna tycker jag, med hänsyn till kameran, blir bra.
Således start rakt ut mot vinden och det var ett
underbart turbulensfritt lyft. Således var det helt
avkopplande att flyga.
Hanget lyfte till ca 50 m över havet, vilket gav stor
frihet för piloten.
Då jag stod vid min pilotplats jämte gärdsgården, hörde
jag lärkans något tveksamma försök till drillar.
Men lärkor var det och deras tidiga spelande väckte
livsandarna hos piloten.
Efter hand som jag flög, märkte jag att vinden snabbt
drog sig mot väst. Då jag flög söderut på hanget
upplevde jag det som nästan rak motvind och jag
väcktes ur mitt slöflygande då jag vid svängen
i norra änden vek modellen, eftersom jag flög sakta
och svängde i medvind.
Så jag beslöt att avbryta och jag landade ganska
belåten på grusvägen, som går från parkering ner
till hanget.
Då jag körde hem, stannade jag till vid åkern, där jag sett
lärkorna i hopp om att få en bild.
Men det blev intet med det.
Fast jag var nöjd med dagen i alla fall !
Det var på åkrarna bakom hanget jag observerade och hörde lärkan.
Mina solglasögon med min Mobius.
Prova själv !
Har någon info om detta ?
Jag fick ett mail från Rune i Norge, se under “kommentarer”,
som undrade, om jag eller någon annan har information
eller bilder om och på de norska piloter, vilka utbildades med
SG-38 i Sverige på Skarpnäcks Flygfält.
Tiden ska ha varit 1943-1944.
All information mottas tacksamt, eller kan skickas till
Rune rogt@live.no
Kategorier
DET ÄR BARA ATT HÅLLA UT…
…för du vet aldrig, vad som
väntar längre framåt vägen..
Jag höll på att säga, att aldrig får man vara glad, då man kollar
yr.no:s 10 dygnsprognos för vårt väder…
Regn, sydvästliga kraftiga vindar, grått och dystert förmörkar
sinnet, för oss som vill ut och flyga.
Men det finns så mycket annat att göra,vilket är upplyftande.
I alla fall på mig.
Till exempel då jag varit ute och lagt vantarna på en packe bra
böcker.
Då kan jag självgott placera mig i min fåtölj, tända läslampan
och börja min läsfrossa.
En av böckerna var en bok av en mina favoritförfattare och
illustratörer; Gunnar Brusewitz.
Titeln “Hemma vid Fågelsången”. En imponerande skildring
av naturåret.
Han skriver lika bra som Harry Martinsson. Inte ett onödigt
ord då han lågmält och utredande beskriver sin natur.
Att han är en av våra främsta illustratörer och tecknare av vår
svenska natur, det gör inte boken sämre.
Gunnar Brusewitz dog 2004 80 år gammal.
Men min oroliga själ kan inte sitta en hel dag försjunken
i en bok.
Även om jag mycket väl skulle stå ut med det….jag måste
ut och få lite motion, så den gamla…kroppen inte stelnar till.
För mig är det en självklarhet att ta mig till stranden för dels
motionens skull och dels för att skapa energi hos mig, genom
alla sinnesintrycken jag får under min promenad.
Min expedition startar vid parkeringen Tönnersa Strand.
Ner till strandkanten och marsch mot Lagaoset.
Motvind ca 12-14 m/sek och duggregn. Men vadå ?
Det är bara att streta på.
Belöningen får jag då jag vänder vid Lagaoset och
går tillbaka norrut mot målet Genevadsåns mynning
vid Laxvik.
Då har jag medvind och kan fotografera, utan att
kameran blir alltför blöt.
Hela stranden full av skum. Som inte beror på, att vi
har diskat med för mycket Yes, utan det beror på en alg,
som heter Phaeocystis. Algen har ett proteinhaltigt
geléhölje, som slås sönder och piskas till vitt skum i
bränningarna.
Jag var alldeles ensam på hela strandremsan.
Inga människor, inga hundar. Det fanns knappt en
fågel mer än ett par trutar, som vinden oblygt tumlade
iväg med i turbulensen längs dynkanten.
Det känns lite, som om vi ligger i startgroparna inför
våren och med dess anländande flyttfåglar.
Visserligen såg jag för tre dagar sen 5 strandpipare,
som flög i sin nervösa stil längs strandkanten avbrutet
av snabba matsök.
Efter framkomsten till Genevadsån korsade jag
densamma via den groteska bron och kunde anträda
promenaden söderut mot parkeringen längs ån,
vilken är flankerad av alar. Alarna är en art, som
breder ut sig, konstigt nog, med tanke på att
våtmarkerna minskar.
Stigen var välströsslad av ett lager alkottar. Överflödet
ska säkra släktets fortbestånd.
Sådan är det i naturen.
Då jag promenerade längs E6, blev jag påmind om den
vanvettiga långtradartrafiken, som obönhörligt maler på
likt ett PaterNosterverk som skenar.
En bit framför mig hade jag en yngre man med, heter
det gåstavar, som arbetade med hastigheten som synålen
i en symaskin och mitt mål blev ju genast att passera honom.
Sista 5 km la jag in högsta växeln, utan stavar och passerade
mannen med god fart.
Om du promenerar och målmedvetet ökar hastighet och
steglängd, kommer du att bli överraskad av, hur fort du
tar dig fram.
Du behöver inte springa med hörlurar från din
mobiltelefon i öronen, stegräknare på armen och
kroppsnära spandexkläder som de riktiga blodhingstarna
gör.
Jag minns en gång, då en sådan passerade mig under
ett av mina strövtåg. Hans passerande förebådades av
den intensiva lukten av liniment, eller som vi brukade
säga “Racerolja”…
Lukten låg 10 m före honom…
Efter 2 timmar och lite till anlände jag ganska belåten
till min bil med lite bilder i min kamera, som fångat
några av mina ögonblick under 9 km strövande .
Fast ljuset var visset, som vanligt, då jag plåtar.
Men såedemede !
Häng med på turen om du har lust !
Alla får ge sig för vinden oavsett…
Tre meters höjd…sen är det stopp.
Länsstyrelsen har återställt dynområdet i naturreservatet.
…och allt det vita tack vare en alg…
Japp, det stämmer. Att det i huvudsak varit sydvästlig vind.
Ett hornförsett beläte i sanden…
Sommarstuga med luftig konstruktion och grindstolpar…
Renoveringsobjekt.
Om du har behov att kontemplera, då har en solitär bänk här.
Är det Brooklyn Bridge ??
Den monstruösa bron över Genevadsån…
Genevadsån flyter försiktigt framåt som en
halländsk Ganges brunfärgad av passerade lermarker.
En djungel av alar.
…och vildkaprifolen slår ut sin håriga blad.
Kaprifolen säger till vandraren, att den är ett förebud om vår
Ja, det är grönt.
Mycket regn ger höga flöden.
Inte jordens undergång, även om kvällspress och tv vill
övertyga oss om det.
“Klart jag längtar till våren” !
Kategorier
LITE REFLEXIONER BARA…
…om väder och melodifestivaler.
Enligt boulevardpressen är undergången nära,
då ett kraftigt lågtryck som kallas “Dennis”
närmar sig landet Lagom.
“Storm”,”Kaos” “Översvämningar” “Stormen slår till “,
är epiteten, som används i rubrikerna.
Jag kollade vad den norska vädertjänsten yr.no
förutsade. De lovar 12-13 sekundmeter…
Kvällstidningsträsket lovar 25 m/sek…
Vi får väl se, vem som får rätt.
Jag tror inte, kvällstidningarna blir vinnarna.
I går kväll var jag av sociala skäl tvingad att
genomlida någon form av underhållning ,
vilket innebar kvalificering inför det som kallas
Melodifestivalen på tv.
Problemet för mig var bara, att det fanns kanske
en festival men inga melodier…
Jag har aldrig skådat eller hört något så dåligt.
Kan vi inte bättre i landet ?
Kan du vissla någon av refrängerna, vilka
framfördes på tv i går kväll ?
Nä, jag kan tänka det, för jag kommer inte ihåg
någon refräng jag eller.
Men jag kommer ihåg refrängerna, då ABBA
sjöng “Waterloo” eller då Carola slog igenom med
sin låt “Främling”.
Låtskrivare kan i dag inte skriva en låt, som
fastnar i hjärnan hos lyssnarna.
Kvaliteten kan du se, genom att de främsta
artisterna inte deltar i spektaklet, utan det är
B-laget, som uppträder.
Sedan tyckte jag scenografen hade fått
hjärnsläpp, som var ansvarig för tv-sändningen.
Föreställningen dominerades av mörker, kallt ljus
som gav mig associationer till en vårdinrättning
av något slag.
Inte blev jag glad eller upplyft, då jag såg tillställningen.
Men jag är antagligen alldeles för gammal för
dagens verklighetsflykt i svensk tv.
Kategorier
SYDVÄST 10 M/SEK…
…nä, inte blev det flygning i dag heller.
Solen tittade fram ibland och jag fick en känsla av vår…
Men för modellflygare var det inte speciellt bra.
Vinden stod stadigt på 8-10 sekundmeter från SV.
För blåsigt för vad som helst vid denna årstiden.
Alltså fick det bli andra naturupplevelser.
Det myckna regnandet har medfört att vattenföringen
i våra åar är hög.
Lagan är är sydsvensk å med tyvärr massor av kraftverk.
Jag skriver tyvärr, eftersom kraftverksbyggena omöjliggör
för laxen att gå upp och leka.
Troligtvis hade det nationalekonomiskt och ekologiskt
varit bäst att riva alla kraftverk och restaurera
vandringsfiskens lekplatser och vandringsvägar.
Uppe vid Karseforsen finns en damm som reglerar
vattnet till kraftverket. Luckorna till dammen var
i dag öppna för att kunna spilla överskottsvatten.
Så jag åkte dit och tog lite bilder. Har du aldrig
varit där ? Det är värt ett besök då vattenföringen
är så riklig som nu.
Min resa gick till havet för en promenad vid
stranden. Inget nytt att rapportera därifrån,
men ett strövtåg där, det är alltid berikande.
För att i någon mån anknyta till min bloggs
namn, bäddade jag en lite video från Hovs
Hallar där jag flyger min Gillette.
Luta dig bakåt och häng med !
Det blommar i Februari
Lågtryck = Högvatten
Tänk vad en pinne och vinden kan göra…
Lagaosets södra strand
Nästan lite impressionism…
Han skulle använt hårgelé…eller Brylcreme…
Klockan 1400
Min Gillette som du kan se flyga i videon nedan.
Karseforsen…numera snöpt
Halland den 13 Februari 2020.
Jag saknar inte vintern !
…nästan !
I torsdags var det en av de sällsynta dagarna, under denna
årstiden, som bjöd på västlig eller nordvästlig vind.
Det borde alltså vara lite upplagt för hangflyg vid
Tönnersa Strand.
Solen sken och vindens styrka var 3-5 m /sek, vilket
kunde skapa goda förhållanden dels för flygandet och
dels att kunna stå ute i det vackra vädret utan att bli
genomblåst och genomfrusen.
Nåväl, jag var på plats 1230 och beredd att starta med min,
nästan under alla omständigheter, flygbara Blue Phoenix.
Varför jag inte skulle flyga någon av mina snabba F3F
modeller ?
Jo för en Blue Phoenix klara de flesta väder. Från mycket
svaga till starkare vindar.
Jag har ju modifierat profilen för att på en bättre polarkurva,
varför den penetrerar hyfsat. Dessutom är en Blue Phoenix
en enkel modell, som man monterar snabbt. Fyra gummiband,
sen är den flygklar.
Jag är främst ute efter en flygupplevelse, inte att jag ska flyga
som en skållad råtta 10 cm över kanten.
Flygglädjen är det väsentliga för mig.
Med var också dels min nya Mobiuskamera, dels min gamla
Mobius nu försedd med nytt pc-board.
Jag ville se, att båda fungerade. En kamera hade jag tejpat
på min glasögonskalm som vanligt. Detta är ett mycket fint
sätt att filma/fotografera, om du vill dokumentera skeendet.
Det du ser, det är det du fotograferar. Det bästa av allt är,
att Mobiusen tar så bra bilder, med hänsyn till pris och storlek.
Då jag kom fram till min vanliga pilotplats, såg jag att
länsstyrelsen gjort ett hack i den främre dynkanten.
Varför ?
Bra fråga. Kanske för att underlätta för eventuell häckning
av fältpiplärkan.
Dock kan jag garantera att naturen med vindens hjälp
inom ett par år har återuppbyggt dynkanten igen.
De som planerat detta borde gå en kurs i grundläggande
(sand)dynamik.
Ok nog klagat. Jag var absolut ensam på stranden, så
när som på en Golden Retriever, vilken vallade sin
husse långt borta på den öde sandstranden.
Start och ut med min Blue Phoenix i det laminära härliga
lyftet. Det bar perfekt och det var mycket goda förhållanden.
Hanget har ju blivit högre, vilket inte minst skärmflygarna
erfarit, då de nu kan flyga på Sveriges längsta kusthang.
Med den vinden vi hade i dag, bar det upp till ca 50 meter
just över strandkanten.
En tjusning med att flyga vid detta kusthang är att jag har
min modell mycket nära mig. Det skapar en speciell känsla.
Att landa kan var besvärligt, eftersom det bakom hanget är
turbulent, vilket ställer krav på reaktionsförmåga och och förmågan att förutse skeenden, men som du kan se på
videon, så gick det att komma ner under relativt
kontrollerade former.
Två timmar i luften fick jag med min kära Blå Fenix
och jag njöt varje sekund.
Sedan var mina inre batterier laddade och jag var
beredd att möta världen med öppna ögon och friska
tag igen.
Än en gång; Tack gode Gud att jag är förunnad att få
bo vid en kust och där kunna fånga en fri horisont med
min blick !
Innan jag gick till bilen, tog jag en promenad på stranden
för att kolla, om jag kunde hitta lite bärnsten.
Det blev noll i dag, men jag har förhoppningar, att på
måndag finna strandfynd, då vi kommer att få 10 – 13 m/sek
vind på söndag, vilket kan föra iland gods från havets botten.
Kvällstidningsträsket utlovar som vanligt världens
undergång på söndag då de säger det blir orkanvindar med
det annalkande lågtrycket.
Vi får väl se, om boulevardpressen eller yr.no har rätt.
Den norska vädertjänsten har förutsett 12-14 m/sek
på söndag kväll.
SÅ var min dag på hanget och jag dokumenterade mitt
görande med mina Mobiuskameror.
Stillbilderna klippta ur videon.
Jump into the seat, buckle up and hitch a ride with me !
Undrar du, varför jag är ute och flyger, så fort tillfälle ges ?
Mycket enkelt: Det är det roligaste jag vet och det ger mig
oändligt med upplevelser !
Sådant du aldrig får framför din tv.
Sanden pudrad med frost. Det närmaste
vi varit vintern i Halland hittills i år.
Den fula stövelknekten låg och tjurade
Vintern 2020 Tönnersa. Härligt !
Naturen där jag flyger. Härligt ljus.
Kattegatt med sin horisont. Inga granar här…
En Blue Phoenix gör det den ska…flyger.
Enda nackdelen vintertid vid 13-tiden är att solen står lågt.
Snart start. Vingen sitter med 4 gummiband.
Enkelt. Varför klabba med skruvar ?
Man måste använda sidorodret ordentligt på en Blå Fenix…
En klassisk modell
En jetkärra ritar sitt skarpa spår i skyn och min modell glider på…
Efter landningen. Allt under kontroll.
Kanske det som kan dra lika mycket som hangflygning...
Kategorier
ÅRETS FÖRSTA TERMIKBLÅSA.
Flyga termik i början av Februari ?
Inga problem om det finns förutsättningar.
Eftersom jag just nu är kroniskt flygsugen, tog jag
chansen att sticka iväg till ett inlandshang vi
Tjärby kyrka för att få mig någon timma i luften.
Det var solsken, 4/8 Cu och västlig vind.
Min modell var en av mina tre Blue Phoenixar.
Jag tog med den med elmotor, för att kunna fega mig
ur ett dåligt läge.
Man kan ju aldrig veta, vad som sker.
Att flyga hang på ett inlandshang vid denna årstid kan
vara lite knepigt.
Är det bra solinstrålning är vinden termisk,
det vill säga den kommer i omväxlande varma eller kalla
pustar, som innebär lyft eller sjunk om vartannat.
Enkelt uttryckt så är det turbulent. Att då flyga en modell
som en Blå Fenix, vilken bara har sidoroder, kan innebära
problem. Så jag måste flyga med fantasi och förutseende.
Att flyga på hanget gick bra, med hänsyn taget till
omständigheterna, och jag fick en timma i luften.
Jag kunde flugit dubbelt så länge, men
det var kallt och jag hade fuskat med klädseln.
Tillsammans med mig flög också en glada på hanget
och i den varma vintern drog gulsparvar förbi.
Varm vinter…har jag inte det minsta emot. Härligt.
Hoppas det inte kommer snö, så jag slipper sätta på
vinterdäcken.
Då jag fått lite höjd på hanget stack jag rakt ut och lyckades
krångla in mig i en termikblåsa, som tog mig uppåt mot
skyn.
Vinden hade ökat till ca 5 m/sek, så jag drev iväg och alla
vet ju, att Blue Phoenix inte är en fantom på att penetrera
motvinden, varför min höjd gick åt för att trycka framåt
mot vinden.
Så småningom landning och jag plockade ihop och kunde
nöjd åka hem.
Där jag laddade acken och fann att jag konsumerat 300 mA.
Så det var en billig dag.
Här lite bilder och en filmsnutt.
Alla stillbilder är klippta ur en video, som min suveräna Mobius tagit.
På väg…
Miljön där jag flyger är speciell…och skapar en särskild känsla.
Vinter…?
Härlig februari. Jag har inget emot milda vintrar.
Ser du det är grönt i det höstsådda…
Lite sol höjer i alla fall mitt humör. Ljuset är viktigt efter den mörka period vi haft.
Som sagt…här blommar Cumulusmolnen och ger
en föraning om kommande fina termikflygningar
Min trogna Blå Fenix
Blue Phoenix med elmotor…det bästa nybörjarplanet.
Termiken lyfter min modell…
…som slutligen kommer till ro efter landningen.