Kategorier
Hangflyg modell

HANGTRÄFFEN I YSTAD 2019

 

 

 

 

 

Nu är tidpunkten preliminärt fastlagd till 4.5.6.7. Maj.

 

 

 

 

 

 

Tiden kan justeras med hänsyn till väder
enligt Rolf-Erik Blomdahl Herrljunga.

Det är 17 året som ÅMFK drar till Ystad,
för att  få uppleva förhoppningsvis fina
flygningar på hangen.

Som vanligt bor vi hos Henry på

Österlens Gästhärbärge,

vilket nu drivs av Linda..

 

                                                           UPPDATERING DATUM

Ankomst Ystad den 4. Maj lördag.
Avresa preliminärt tisdag 7. Maj.

                                                                                   Det blir 3 övernattningar hos Henry
                                                                               på Österlens Gästhärbärge.

Alla flygintresserade välkomna med eller
utan plan.

Info kan ni få av mig. Maila eller ring. Du hittar
min adress och telefonnummer under
“Välkommen till min blogg ” längst upp till vänster.

Hoppas vi ses !

 

                            Jag kommer i alla fall !

Kategorier
Hangflyg modell

BLÅ FENIX BESÖKER ETT KUSTHANG

 

 

 

 

 

En av de första dagarna 2019 som ger

mig en känsla av, att våren är på gång.

 

 

 

 

 

Jag har en Blå Fenix,  som är byggd som en ren segelmodell.
Den ville jag testa efter lite modifieringar.

Modellen ville svänga vänster, varför jag torderade en vinge
för att få bort tendens till sväng.

Platsen som jag flög på,  är ett makalöst fint kusthang vid
Tönnersa Strand vid Laholmsbukten.

Jag kvistade dit och möttes av solsken och väldigt svag vind.
Vinden låg på ca 2 m/sek och minskade.

Men eftersom min Blue Phoenix är lätt,  gjorde jag mig inga
bekymmer om flygningen som sådan.

En ganska lång promenad till min pilotplats, där jag raskt
monterade modellen och kastade ut.

Kärran flög i mitt tycke perfekt med absolut neutrala
trimmar och centrerade roder och utan tendens till stall.

Det visar med all tydlighet,  att Leif Eriksson, som är
konstruktör
av modellen, har lyckats med sin Blå Fenix
i alla avseenden.

Jodå, det gick fint att flyga. En landning gjorde jag på toppen,
men med en modell med endast sida/höjd rekommenderar
jag inte,  detta sättet att landa.

Bakom kanten var det mycket turbulent. Det är svårt att
kontrollera modellen, då den är utsatt för dynamiska
krafter,  eftersom det inte finns skevroder på den,
vilka snabbt kan återföra den i rollplanet till ett korrekt
läge.

Jag landade hel med ett litet nödrop.

Jag flög i nästan 2 timmar i svag vind, vilket i sig ger
en spänning till flygandet, då man måste flyga rent och
ekonomiskt. Alltså inget vevande med spakarna, för varje
rörelse med roderna kostar motstånd och därmed prestanda.

Landningen vid den senaste flygningen gjorde jag på
stranden, för att inte riskera något och dessutom ville jag gå
längs stranden på min väg till bilen.

Så summa summarum var dagen hellyckad i alla avseenden.
Vilket naturligtvis gjorde,  jag kände mig nöjd,  då jag
åter kuskade
hem och rekapitulerade min flygning i huvudet,
då jag körde.

Jag tog naturligtvis bilder med min Mobius. Både som
headcam och som ombordkamera på modellen.

Denna lilla kamera är nu för mig oumbärlig.

Håll tillgodo med ett hangreportage…..

 

 

 

En Blue Phoenix i färdigställning.

Vyn som möter en hangflygare vid stranden.

Förberedelser av min Blue Phoenix.

Ready to launch !

I luften…

Bilderna tas med min Mobius, som är fäst på min högra glasögonskalm,
vilket gör att jag fotograferar det jag ser på. Kameran tar 4 bilder/sekund.

 

 

En Blue Phoenix kan se kantig ut på marken…
men inte i luften.

 

 

Piloten ska försöka landa…

Det är inte enkelt i den kraftiga turbulensen…

…som trots att vinden var svag…

…fick min kärra att dansa jitterbug…

…eftersom det är svårare att kontrollera en modell i kytten utan skevroder.

                                                                              Fast en mops som är med i  “The Flying Pugs”,har ju både sido- och skevroder eller ?                 

 

Undrar du varför jag trivs här ?

Denna plats ger mig allt jag önskar ur flygsynpunkt och behovet av  naturupplevelse.

Min kärra har lagt sig till ro efter landningen och njuter av havsutsikten.

Hanget har blivit bättre och bättre !

Det fanns lite vårtecken. Gräset börjar bli grönt och flyttfåglarna börjar anlända.

 

 

 

Kategorier
Dagens snespark

ÖVERKLASSEN FLYTER PÅ…

 

 

 

 

Ännu en direktör som har skott sig !

 

 

 

 

 

Birgitte Bonnesen glad för 22 miljoner…Har du sett hennes huggtänder…klara att
sätta i sedelbuntarna från banken. Då jag ser damen,  får jag David Bowie- eller
greve Dracula-vibbar. Båda har samma snits på tandgarnityret.

 

 

 

Den verkställande direktören för Swedbank fick idag
avsked på grund av de oegentligheter som förekommit
i banken i samband med det som kallas penningtvätt.

Hon sa att “Jag har inte en aning om penningtvätten”.

Styrelsens trodde inte på henne,  efter hand som mer
illaluktande flutit upp till ytan. Dessutom har den
amerikanska centralbanken börjat gräva i historien.

Detta kan kosta Swedbank många miljoner. Vem som står
för fiolerna ? Naturligtvis kunderna.

Denna danska dam, kommer att få 22 miljoner, 22 000 000
kronor som plåster på såren.

Jag mår illa,  då jag läser det. Men de som tillhör dagens
onåbara frälse,  de gör som de vill tycks det.
Kanske bankstyrelserna skulle kolla upp anställningsavtalen ?

 

Detta är en gam, vilket naturligtvis har intet…
att göra med direktörskans agerande i Swedbank.

 

För mig, okunniga människa, verkar det, som om ju
mindre kompetent man är, desto högre lön beviljar
man sig…Jag ser det som ett gigantiskt moraliskt problem
för finansmarknaden, vilken nu inte tycks vältra sig i
förtroende från allmänheten

Hela affären med denna fallskärm utstrålar ett genuint
förakt mot
vanliga arbetande människor, som aldrig kan
drömma
om ett vederlag.

Hoppas hon tar ett jobb som hemvårdande undersköterska,
så hon fick uppleva verkligheten !

Hennes senaste kommentar: Jag har inte gjort fel !
Nä, det är väl lokalvårdaren, som städer hennes kontor,
som är skyldig…

 

 

Kategorier
Flyghistoria

LEVA I DET FÖRGÅNGNA ?

 

 

 

 

 

Sure !

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Här kommer lite om hur det var förr i tiden.

Vi vet,  att då man nått stadgad ålder,  kommer
nostalgikänslor.

Jag var inte född, då dessa tidningar gavs ut,
men de speglar en tid,  som var modellflyg-
entusiasternas.

ARF fanns inte, ca-lim fanns inte, Oralight
fanns inte eller radiostyrning.

Men,  man hade intresse och entusiasm.
Hobbyn var inte pengastyrd som nu, utan
alla var likställda i stort sett.

Ibland önskar  jag,  att jag vore född 20 år
tidigare, för att kunnat få uppleva denna
modellflygets blomstringstid.

Bilderna kommer från tidningar utgivna
75-80 år sedan.

Upphovsrättsligt säger lagen,  att copyrighten
på tidskrifter upphör efter 70 år.

Dessutom är samtliga tidskrifter avsomnade
sen många år.

Kolla bilderna, som är fotograferade ur tidningarna,
vilket medför, att kvaliteten är vad den är.

Jag hoppas bilderna kan skapa en föreställningen
om den tidens flyg i olika former.

Angående ingressbilden, så tycker jag den utstrålar
för den tiden typiska honnörsord;
Redbarhet och ärbarhet. Låter kanske patetiskt i
dagens värld, men då hade bilden det den
uttrycker stark förankring hos människor.
Kanske något för MFN…???

 

 

 

 

Detta är en modell,  som fortfarande byggs och som flyger bra.
Vill du veta, hur bra den flyger ? Kom till SMOS tävling i sommar !

En av de två Fi-1:or vilka byggdes av Aktiebolaget Flygindustri i Halmstad ca 1943-1944.

BH-Beauty
Planet tycks som taget ur en Walt Disneyfilm…

Lite suddig bild, men jag tycker den speglar en 1940-tals modellpilots stolthet,
över det han byggt.
Dessutom är byggaren i enlighet med  tidens tradition
en allvarlig ung man.

En dimmig bild som säger mycket om bland annat klädseln.
Från vänster, golfbyxor, ridbyxor och stövlar, nypressade
byxor, båtmössa, ghandiskynke och hatt….

Tänk om man anlänttill detta gäng i helikopter …medförande exempelvis en 1/3 skala
modell av en jetkärra, eller en modern F3J modell och en drönare…
Då hade vi sett det som kallas utveckling. Och troligtvis stumma modellflygare…
Ja,  det var bara en tanke,  som snurrade förbi i min hjärna.

En tid för hjältar…piloten embarkerar sin Weihe på Ålleberg 1945…

 

Jag tog med denna ritning för kommentarernas skull…
Skribenten gnäller på vingbelastningen och nosens utformning…

Detta var den segelflygtävling på Ålleberg som startade tävlingsverksamheten
under organiserade former. Du kan se hangaren på Ålleberg, som finns kvar,
till vänster skymtar en sedan länge riven startbrygga . I luften en Weihe (kärrhök)

Inför en tävling. Du ser man bara lagt kropparna på sidan..,
Det gör man inte i dag.

I väntan på start inför SM 1945.

Fick man inte flyga Weihe, då fick man hålla tillgodo med Grunau Baby.
Men det gick att flyga sträcka även med en Baby. Det hängde på piloten.

Weihe var ett vackert flygplan. Fortfarande efter nästan 80 år
flyger relativ många Weihe fortfarande !

Varför startar man inte, när det är så fina Cumulus ?

En för mig i alla fall intressant historisk bild. Sven Rågvall och Bertil Dhlqvist
från Halmstad båda och gamla bekanta till mig.
Bertil Dahlqvist i student ? eller realmössa. Bertil är antagligen här
ca 18 år gammal. Han såg likadan ut då han var 80…

En dansk kärra byggd av KZ-fabriken.

Så här ser den ut i dag i KZ-museum i Stauning.

En expressionistisk bild.

Hur många modeller har denna firma sålt månntro ?

Detta är allvarliga saker…

Ett snällt namn på en modell.

Modellsport i Falkenberg. En firma som jag tror höll
igång till sent 70-tal. Ägdes av fadern till en av mina
arbetskamrater. Firman var välkänd bland friflygare.

Här har man färglagt jacka och modell för att
fånga läsarens blick.

Allt mycket tidstypiskt.

Kategorier
Naturbilder

EN KÄNSLA AV VÅR VÄCKS…

 

 

 

… då jag hör och ser tranorna komma.

 

 

 

 

 

 

Tranor är intressanta djur för oss modellflygare
som flyger segel, eftersom de är skickliga
termikflygare.

Det är ju den enda chansen de har att förflytta
sig på ett rimligt sätt nämligen med hjälp av
termiken.

Deras kropp har inte det muskelregister,  som
krävs för att kontinuerligt flaxa sig fram genom
luften.

Därför har de utvecklat sin förmåga att flyga
termik och fågeln ser ju ut som ett segelplan.

Det är en lätt uppbyggnad och med vingar som
för fåglar har ett gynnsamt sidoförhållande
på Re-talet, vilket gör att de blir effektivare.

Tranorna har jag sett nu i 14 dagar strövis,
men nu kommer de i större flockar.

Därför for jag iväg till ett ställe,  som normalt
sett hyser migrerande och häckande  tranor
inte långt från min hemort.

Jag såg en hel del och det blev lite bilder.

Som alltid då jag ska plåta fåglar,  blir det
på långt håll, i dag var avstånden 150 meter
för det mesta. Som du förstår,  blir kvaliteten
lidande.

Men så är det…

 

 

 

 

 

ngsvanar på finalen…

Ser du framkantklaffarna på vingarna…

 

Sångsvanen har de senare åren ökat starkt i alla fall i våra trakter.

En av de två tofsvipor jag observerade i dag.

 

En glada med sin rostbruna färg flög observerande

 

Aerodynamiskt väl utformade vingspetsar,
allt för att minska det inducerade motståndet.

Herr och fru trana promenerar sig framåt ätande.

Denna tranan tog ett försiktigt danssteg…

Ständigt spanande.

Tranor har inget sidoroder…eller ?

Bara flyg och flyg…skriv om mopsar i stället ,
annars somnar jag på störten!

Hej då….

Kategorier
Teknik, allmän

SÅ HÄR KAN EN MODELLFLYGVERKSTAD SE UT PÅ ETT SÄTT…

 

 

 

 

 

…full av flit och arbete.

 

 

 

 

Ibland har jag undrat, till exempel hur ARF-modeller
kan vara så perfekt klädda ?

Men jag förstår, att hantverksskickligheten hos
de damer
som i Asiens länder klär modellerna
är makalöst hög.

Mycket skicklighet…men har man klätt 1000
kroppar,
då kan man det.

Vi kan också lägga märke till,  hur det laserskurna
virket
underlättar bygget.

I stort sett räcker det att skaka kartongen,  så ramlar
bitarna
på plats…

Här är en belysande video från tuben.

Ta dig tid och kolla den.

 

 

Kategorier
Airshows

ATT LANDA

 

 

 

 

 

Allt avslöjas vid landningen.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kolla exempelvis hur man hanterar sitt höjdrodret efter sättning…

 

Kategorier
Termikflyg

EN GALOPP PÅ ETT INLANDSHANG

 

 

 

 

 

 

En av mina Blue Phoenixar fick sig en tur i dag.

 

 

 

 

 

 

 

Längst in i min hangar har jag haft en Blå Fenix inställd i
väntan på provflygning.

Modellen byggde jag för flera år sen som en elseglare,
men efter lite fundering beslöt jag att återställa till
ren segelmodel och nu var det dags att testflyga.

Modellen ändrades om,  då jag ville ha något enkelt
och välflygande,  så
jag kan flyga, då vinden är svag
på ett hang.

Naturligtvis är den också avsedd för termik.
Blå Fenix är
kanske den bästa 2m allroundmodellen
för segel som finns.

Den har utomordentliga egenskaper och är lättflugen.

Det som ska tänkas på,  är att man är noga med vingens
och stabbens anfallsvinkel och att man får tyngdpunkten
rätt. Alltså mycket grundläggande saker.

Men det lönar sig att lägga lite möda på detta, eftersom
du kommer att få ut mer flygglädje ur din BF, om
den är i absolut rätt trim.

Nåväl, väderläget var sålunda;
Frisk västlig vind, ökande till 12-14 m/sek.
Temperatur
ca 8-10 grader.

Ok,  tänkte jag, jag far till stranden vid Laholmsbukten.
Bara för att på
plats kunna konstatera att det var redan
kl 1000 för mycket tryck i vinden, 
för att en provflygning
skulle bli meningsfull.

I stället for jag iväg till ett litet inlandshang vid Tjärby
Kyrka, som
ligger just norr om Laholm.

Där var vinden något lugnare,  uppbromsad av sin
resa över 10 km jordbrukslandskap.

Montera, vilket tar 2 minuter, koll att allt funkar
och start.

Modellen hade höjdroder ok inställt, men min BF had
svårt att svänga
höger…

Du vet ju,  att flyga en BF på ett inlandshang i mycket
turbulent luft
och i hård vind,  det ställer krav på ett
effektiv sidoroder, för att du ska kunna
parera kasten.

Min BF klarade inte detta, utan jag fick ta mig ner
så fort det bara gick.
Landningen blev en enligt modellen backa ner.
Detta är sätt att landa,  som
som jag inte rekommenderar
på ett turbulent inlandshang.

Jag justerade sidorodret och startade om i den ökande
vinden.

Min Silva  vindmätare visade 10-12 m/sek.

Efter omtrimningen flög modellen bättre men inte bra.
Det kändes det var dynamiska krafter som påverkade
modellen så den flög orent.

Hur som helst fick jag 35 minuter i luften, sen var det
inte behagligt
i den hårda vinden och modesta temperaturen,
utan jag svängde
in och landade.

Som du kan se på videon var vinden stark då modellen
blåste över på rygg då den låg på marken.

Men mitt syfte var nått, att min Blue Phoenix varit i
luften och att
jag fått information, som gjorde det möjligt
att korrigera felen hemma.

Annars det mest spektakulära som skedde var att jag
mötte två ankommande
tranor, som landade bakom
hanget för att rasta på sin färd norrut.

Hemkommen lade jag upp vingarna på bänken och
kunde genast konstatera
att en vinge den högra hade
tappat all skränkning i spetsen.

Det fixade jag enkelt genom att spänna upp rätt
vinkel på vingspetsen och köra ett varv med
värmepistolen.

Nu är det, som jag vill ha det.

Lite bilder från min flygning. Alla bilder i luften tagna
med min Mobius
fastsatt på solglasögonens skalm.

Stilbilderna är klippta ur mobiusvideon jag tog.
Därav följer ju,  att kvaliteten inte är så bra,
som jag vill…

Övriga bilder med min vanliga kamera.

Det blev också lite rörliga bilder.

Och flyga fick jag göra… trots vädret !

 

 

 

Även björkar som inte grönskar har sitt skönhetsvärde.

Hanget där jag flugit otaliga gånger.

Min Blue Phoenix, ritad och konstruerad av Leif Eriksson.

Start ut i det okända…

Min BF galopperar på på hanget…eller rättare sagt åker berg och dalbana.

 

Start nummer 2.

Möte med tranor…

…vilka högljutt kommenterade mötet med min modell.

Här svänger jag in för att landa i något som liknar 2 x 90.

 

Symbolerna på hanget; Gravstenarna, ekarna och en Blue Phoenix…

Så här ser det ut,  Litorinavallen som möjliggör hangflygning.

En av mina favoritplatser för modellflyg.

 

 

 

 

 

Kategorier
Dagens snespark

DE VÄRSTA SVINEN…

 

 

 

 

 

…har två ben…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

…och  jag håller för troligt,  de har klövar istället
för fötter.

Under medeltiden framställdes ofta Djävulen på
kyrkomålningar som
ett väsen utrustat med
klövar. Även om denna
religiös symbol hade
bockklövar, så ligger inte
svinklövar långt bort.

När jag ser detta, som på engelska kallas “Flytippin´,”
blir jag först på ett sätt ledsen, men denna känsla
övergår snabbt till något primitivare och uttrycker
sig som tanken:

Fick jag tag i den som gjort det, skulle jag med all min
tillgängliga  kraft vridit om näsan på
nidingsdådaren
utan att ha de minsta samvetsbetänkligheter.

Men dessa tankar är bara att slå ur hågen.

Markägaren har satt upp en skylt på ett träd,
som påpekar,  att det är förbjudet att tippa skräp.

Men det är meningslöst att göra så, ingen av de
som behöver läsa det,  gör det !

Detta skräpet kom från en Fordbil och eftersom jag
var uppretad, 
rotade jag igenom skitpåsar  man kastat,
i hopp om att
finna en ledtråd till gärningsmannen.

Men jag fann inget tyvärr. Om jag funnit något,  som
skulle kunnat peka ut en gärningsman och jag
presenterat
det för de rättsvårdande myndigheterna,
tror du de hade brytt
sig…Nä, det skulle inte skett något.

Kan man inte utreda de i dag allmänt förekommande
morden, hur skulle man då kunna utreda
nedskräpning ??

Nä,  polisen tycks vara fullt upptagen  med att vända
papper och gå
genuskurser. Inte mycket polisiärt
arbete som produceras från den kategorin i dag.

Men som mina bilder visar, sådant är Sverige idag.

Vem som står för kostnaden för städningen ?
Det gör markägaren och i slutänden vi allihopa,
som betalar skatt i Sverige

Platsen äv vägen Snapparp-Tönnersa omedelbart efter,
där skogen börjar på höger sida sett från Snapparp.

 

 

Ska vi acceptera det ?

 

 

 

 

Här har markägaren lagt ut stockar för att försvåra tippning av skräp.

 

Kategorier
Hangflyg modell

LACY BEE BYGGD OCH FLUGEN AV JOHN WOODFIELD

 

 

Luta dig bakåt, avundas och njut !

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ånyo fann jag en ny modell och video av John Woodfield
i England, som är bosatt vid Cornwalls kust,  vilket  ger
möjligheter
till härligt hangflyg.

Att John hinner bygga och flyga så mycket,  som
han gör
är beundransvärt. Modellerna är i de
flesta, för att inte säga
alla fall,  helt särskiljande
från det  vi är vana att se.

De är lätta och byggda i balsa. Det jag som åskådare
ser,  är vilken flygglädje John har.
Men vem hade inte haft det
med hans modeller och
det fina hanget.

Denna modellen,  Lazy Bee,  kan man bygga som
motor-
eller segelmodell.

Den ser ju inte ut,  som man förväntar av en
segelmodell
med  sidoförhållandet för vingen.
Re-talet kan inte vara överväldigande…

Men icke förty, den flyger bra och har en mycket
god manövrerbarhet.

Denna modell i luften ger mig bara en enorm lust att
flyga hang !

Håll tillgodo på filmen från Youtube  och dröm dig
bort från
vardagen !

 

 

 

 

 

 

 

 

                                                                                                          Länk till ritning för fri nedladdning. Klicka HÄR

 

 

 

 

 

 

 

Kategorier
Hangflyg modell

ASW PÅ SEGELTORPSHANGET

 

 

 

Det var kyligt på hanget…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Johnny och jag körde till HH, eftersom väderutsikterna
såg bra ut
med 3-4 m/sek nordväst.

Vi var på plats vid 1230,  monterade och startade.
Fast jag hade
problem med min ena klaff, där servots
växellåda skadats.

Jag smällde i vingen,  då jag lastade i min bil…men
det går att
flyga utan klaff, även om landningen blir
problematisk.

Det blir svårt att komma ner under full kontroll på
den ganska
snålt tilltagna landningsytan.

Dock kom jag ner hel,  vid de tre landningarna jag
gjorde.

Johnnys modell bröt ner åt vänster efter en start
till synes utan
anledning och landade i buskarna
oskadad.

Vi kom på felet. Hans sidoroder hade låst sig fullt
vänster, vilket
naturligtvis medförde,  att modellen
överraskande svängde vänster.

Efter 3 timmar vid Segeltorp var vi milt sagt avkylda…
så vi avslutade och drog oss hemåt.

Att vi åkte hem berodde också på att vinden tvärtemot
prognosen
ökade upp till 7-8 m/sek. Det ska vara
behagligt och njutbart att
flyga.

Vi ägnar oss inte åt något kvalificerat självplågeri !

Lite onödigt vetande: Min modell drog 418 mA för
varje timma
jag flög. Min acke är en 2-cells lipo på
2.6 Ah.

Kanske vän av ordning undrar varför jag kanar
runt med min Spirit i bra lyft ?

Det beror på att om jag flyger med någon av min
snabba F3F-modeller här, kan jag inte komma ner
säkert.

Ytorna är för små. Snabba modeller flyger jag uppe
på Platån.
Jag är inte intresserad att alltid flyga fort, jag flyger,
så det känns komfortabelt med en välflygande modell
som Spiriten.

 

 

Johnny med sin ASW. En termikmodell som betingar ett lågt pris.

Min Spirit vilar på sin vanliga plats innan start.

Jaha, då ska det flygas…

Johnny har motor i nosen…vilket idag var en överloppsgärning att använda,
eftersom lyftet på hanget var starkt. Dock var det turbulent.

Johnnys modell efter släppet just…

Även “Frigolitmodeller” kan vara vackra i luften.

Lite skalavibbar får betraktaren.

Johnny, en nygammal modellflygare.

Reach for the sky !

 

En skalalik pilot gör mycket på intrycket.

Vår högteknologiska vindsensor…

Ny start.

En koncentrerad hangflygare.

Propellern frihjulade under flygningen.

 

Buskarna där Johnnys ASW dök ner omedelbart efter utkastet.

Landningen ok.

Alltid skönt att komma ner hel…i alla fall
där det är trångt och fullt med hinder runt landningsytan.

  En skärmflygare slogs med sin skärm då han försökte balansera.
Han hamnade i buskarna bakom hanget.

Färdigt för idag.

Packa ihop, gå upp till bilen och åka hem

 

 

Kategorier
Naturbilder

BARA ATT FINNAS

 

 

 

 

 

Ögonblick från en söndag

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Inget flyg utan bara lite bilder.

Bättre än inget.

Det kommer flyg snart.

 

 

 

 

 

Uppriktigt sagt, vet jag inte varför bilden tycks “vriden” ?
Jag tog den på språng efter att ha varit nere vid en skummande
fors och då jag fått vatten på uv-filtret, torkade jag av det lite
hastigt. Så hastig avtorkning av filter och rörelse av kameran
har antagligen produdcerat ovanstående.

 

Kategorier
Naturbilder

NU ÄR DET BARA ATT HÅLLA SIG PÅ MARKEN…

 

 

 

 

..därför det är dåliga förutsättningar för flyg,

i alla fall  som jag vill utöva det.

 

 

 

 

 

 

Jag klagar generellt inte på,  om det regnar.
Speciellt inte
nu efter två torra år, då vi behöver
fylla på våra grundvatten
magasin.

Men vädret omöjliggör, så gott som, mitt modellflygande.

Eftersom jag inte vill sitta framför en tv sovande
och vänta på det som inte kommer att ske, får jag
hitta
på något annat.

Jag är mycket intresserad av att fotografera,  varför
jag stack ut med
min kamera för att få lite bilder
till min blogg längs med Nissan, som ju flyter genom
min hemstad. En liten berättelse om vatten.

Eftersom det kommit en skvätt regn de sista
veckorna, borde vattenföringen
vara hyfsad.

Så jag gjorde en tur till några kraftverk längs ån.

Som du ser, kommer du att mötas av gamla
byggnadssätt och ett utnyttjande av en naturresurs
på ett sätt som gick på 30-talet, men som troligtvis
aldrig gått att genomföra
idag.

I dag tar vi  mer hänsyn till naturvärdena än det
materiella
värdet i form av producerade kilowatt…

Häng med en liten sväng i det disiga duggregnet…

 

 

Detta är en vägg på Wallbergs Industrier Halmstad. Då detta byggdes,
hade man känsla för form. 
Se på tegelförbanden, stagen som låses
med sköldar
och de vackert utformade fönsterna. En nyklassicistisk  stil.

När monterar man sådana beslag i dag ?
Skulle ni kunna  tänka er detta på de bedrövliga köpladorna
av plåt i städernas ytterområden ?
Med smidda liljor på väggarna ?

Här han man monterat ett anhåll i en glugg. Form och
funktionalitet
i en fin kombination.

En koltrasthane står på kalla fötter och funderar, tror jag, att flytta söderut…
men kolla hur örterna börjar spira.

  

Bron vid Slottsmöllan i Halmstad.
Har du spelat Return to Castle Wolfenstein så känner
du igen byggnadssättet.

Jag får en sorts obehaglig känsla,  då jag står vid en större fördämning vid ett kraftverk.
Kan ha att göra med att jag såg en drunknad person bärgas ur fångdammen
vid ett kraftverk, då jag var 10 år gammal…man är lättpåverkad i den åldern.

Nissan nedströms Wallbergs fabrik. I fjärran Laxön.
Halmstadbornas förlustelseplats tidigt 1900-tal.

Mycket gamla ekar (300 år) vid Sperlingsholms Kraftverk..

Spilldammen vid Sperlingsholms Kraftverk.

Sperlingsholms kraftstation, vattenförbisläpp.

Den vackra släppkanten. Som en mittbena…

Regleringsluckor för spillvatten.

Ja du ser vad det är…en välvårdad milsten.
Måttet är här 
en gammal svensk mil = 10688 m.

Rester vid Nissafors från tidigt 1900-tal.

Fåran nedströms kraftverket.

Gammal utsläppsport använd under tiden för papper och massatillverkningen.

Spillluckorna i bakgrunden till  höger och lämningar efter regleringen av vattnet tidigt 1900-tal

Droppar i backen…

Javisst gör det ont när knoppar brister…som Karin Boye sa.

Stötsidan på en järnvägsbros mittstöd över Nissan.
Utformat som stäven på ett fartyg för att kunna deflektera
is och annat som kan komma flytande.

Järnvägsbron vid Johansfors.

Gamla avdelare vid Nissafors Bruk, som användes
under dess produktion av pappersmassa och papper fram till mitten av 60-talet.

Avdelarna konstruerade och byggda av stora granitblock.
Betänk att alla dessa block var formade för hand av den
tidens skickliga stenhuggare. Var finns kunskapen och
yrkesskickligheten bevarad i dag ?

Många dagsverken eftersom man utförde arbetet till stor del manuellt.
Vid denna tid,  1922-1933 hade vi en djup recession i vår ekonomi
med hög arbetslöshet och dålig efterfrågan. Staten gick in
och finansierade så kallade AK-arbeten,  för att människor skulle
kunna försörja sig och sin familj. Min morfar jobbade med AK-arbeten
som bergsprängare för att kunna sörja för  sin familj.
Lönen var 75 % av den avtalsenliga lönen av någon anledning…
men människorna av denna tid gnällde inte och gick inte till en socialsekreterare
och krävde mer pengar. Inte heller satt man på Sergels Torg och sittstrejkade…
nä, man bet ihop och jobbade och stoltheten hade man ändå kvar !

De gamla konstruktionerna från massa- och pappersbruket finns kvar.
Man byggde gediget för 90 år sedan. De som byggde detta, skapade
något,  som fortfarande fungerar efter 90 år…hur länge tror du,  att
köpladorna i städernas utkanter kommer att stå ?

Nissaströms kraftstation

Överloppsvatten som släpps.

Vattenkraften är mycket energität.

Reminiscenser från Brukstiden.

Svårt att plåta här eftersom vatten hela tiden sprutade över kanten på kameran.

Undrar hur mycket energi som spills förbi ?
Om jag ska försöka uppskatta det och jag gör en jämförelse
av vattnets rörelse nedströms och jämför det med det vatten som ett fartyg
förflyttar,  då man kör motorn, skulle jag skatta till  2-3000 Hk,
eller omvandlat till Watt ca 4080 Kw.

Varför är dessa örter lila…för en vecka sen fotograferade jag likadana och de var gröna…

Dammen vid Fröslida kraftstation.
Dammen ger en känsla av lugn…men låt dig inte luras av idyllen…går du fram till stationen,
kommer du att på ett påtagligt sätt förnimma och erfara all kraften,som via turbinen omvandlas
till lätthanterbar elenergi.

När jag gick fram till stationshuset, kändes rent fysiskt, vad som hände.
Man kände turbinens roterande,  som fick hela byggnaden att skaka.
Spillvattnet till höger dånade ut,  understrykande den massiva kraften
av fallande vatten.
Jag skrev förut,  att jag fortfarande erfar en aning av
en skrämmande
upplevelse för mig personligen att stå vid
kraftverk som detta. Intrycket
av det lugna svarta vattnet i dammen, som döljer sin hemligheter,
ljudet av det inströmmande vattnet till turbinen och de skakningar,
som turbinen skapar.
I min hjärna kommer tanken, tänk om jag faller
i dammen och sugs in i
turbinen ?
Resultatet skulle väl bli, att  jag snabbt
skulle bli nymalen av de vassa
vingarna i turbinen och man skulle som resultat dyka upp
i storlek av
fågelmat efter utsläppskammaren ?

En bro över Nissan vid Fröslida,  troligtvis byggd på 30-talet. Skadades svårt
vid vårfloden 1964,
men reparerades till tidigare ståt och glans.

                                                                                                               Något som väcker vibbar till Bonsai-träd ?

Lita på att det kommer en vår !

 

 

 

Kategorier
Naturbilder

ETT STRÖVTÅG LÄNGS EN STRAND..

 

 

 

 

 

…uppenbarade en märklig fågel.

 

 

 

 

 

 

Solsken och nästan ingen vind..vi känner en föraning
om vår och med den dess löften om ljus och värme.

Kan jag önska mig mer,  för att njuta mitt flanerande
på en strand ?

Nä, jag kan tänka det. Allt var så inbjudande i dag.

Det  är en själslig befrielse att kunna gå utan mål på
en fridsam strand, ty du känner,  hur
du får ett sinne,
som blir lättat på eventuella knutar, trassel och besvärligheter.

Detta ger dig möjlighet att se framtiden an med tillförsikt,
tycker jag.

Ofta framhåller jag,  att jag träffar engagerade och
intressanta
människor.

Mötande människor,  vilka i likhet med mig,  använder
en
strand med dess miljö  att  tanka psykisk energi och
få förutsättningar för att kunna  fullfölja de funderingar,
som jag lagrat i min hjärnas ramminne i väntan på
bearbetning.

Så skedde också i dag.

Jag mötte ett par i min ålder och naturligtvis pratas
man vid, ty det gör man, då  man möts på en strand.

De hade som rutin att alltid bära med varsin stor
plastpåse för att kunna
plocka plast, som drivit iland på
stranden.

De gjorde detta varje dag. Det kallar jag miljövårdsarbete
och ansvarstagande.

Framför allt är det en fin beskrivning av handlingssättet
av “Doers” gentemot  “Slackers” ! 

Alltså människor vilka utför miljövårdsarbete i verkligheten
och inte sitter och hycklar vid en dator skrivande att
“Det är hemskt vad skräpigt det är”…utan att göra något,
som skulle kunna kosta en personlig uppoffring.

Vi vet sen gammalt…att det kostar inget att sitta vid
en dator och tycka…det som kostar är att själv göra
något produktivt, som ger ett positivt resultat.

En annan sak jag märkt i möten med människor vid
stranden  är,  hur lika
vi är i våra tänkesätt..
Samtalsämnen saknas aldrig i alla fall.

Då  jag träffade två tyska turister häromdagen, vilka gick
och letade efter  bärnstenar,  som kommit iland ,
vilket var  ett resultat av kulingen vi haft,
ville jag också
pröva min bärnstenslycka.

Nä, jag fann ingen bärnsten, men jag deppade inte för det.
Ärligt talat letade jag inte speciellt noga.

Men skulle du få lust att leta, så ge dig iväg till stranden
efter en kuling eller storm från väst till sydväst.

Vinden skapar strömmar som för iland bärnstenen, vilken
du med störst sannolikhet finner i det tångbältet,   just där
vågorna bryter mot stranden.

Man kan ha med sig en metallpinne eller liknande,
som du kan rota med.

Men det är med bärnstensletande som med svampplockande,
du måste ha erfarenhet och blick för det !

Vi befinner oss ofta vid vår södra ostkust i trakten av
Ravlunda-Simrishamn, där det är relativt enkelt att
hitta bärnsten.
Så vill jag finna stelnad kåda  passar jag på där.

Då jag fortsatte mitt strövande längs det frasande
vattenbrynet,  fann jag ett  mystiskt träföremål,
som låg rullande fram och tillbaka i vattnet just vid
kanten.

Det såg ut som en död fågel och under ett kort ögonblick
snuddade tanken min hjärna, tänk om den är riktig,
för den såg ytterligt realistisk ut.

Jag vände trästycket,  tog upp det i sanden, fotograferade
det och fann, att det var
en nästan  perfekt modell av
en knipliknande fågel.

Fågeln, eller vetten, syntes inte  vara bearbetad av
mänsklig hand, utan roten hade växt , jag vill inte säga
slumpmässigt för inget i naturen är slumpmässigt,
så det liknade en dykand.

Kanske vågorna hade format den vid dess kontakt med
strand eller annan drivved. Jag kunde inte finna några
märken efter bearbetning på objektet.

Naturligtvis tog jag hem den, tvättade den och har
nu lagt den på tork. Den kommer att
få en hedersplats
i hemmet.

Annars var det tomt på fågel. Havstrut, skrattmås och
förbiflygande småknarrande
grågäss.

Jag hade hoppats på att kanske få se,  en förbiflygande
havsörn, men
det kom ingen…i dag heller.

Min promenad blev 11 km,  dock kändes det,  som jag
bara avverkat 2 km.

Jag blir, för att använda ett fint gammalt uttryck
vederkvickt av att finnas i den avkopplande strandmiljön.

Som du förstår käre besökare på min blogg, råder det
ingen inre konflikt hos mig, huruvida jag ska promenera
vid stranden eller falla i en meningslös dvala framför en tv
…valet är för mig självklart och enkelt.

Efter hemkomsten var jag så upprymd och inspirerad
av de första aningarna om vår, att jag åkte till min
däckfirma och satte på mina sommardäck.

Så nu får sommaren komma,  då den vill. Jag är i alla fall
beredd.

Några  ögonblick från min promenad följer nedan.

Som du ser…det händer alltid något,  om man beger sig ut
och om du är öppen i dina sinnen.

 

 

 

En av entréportarna vilken  släpper ut dig på Tönnersa Strand.

Här flyger jag mina modeller eller skärm.
Troligtvis Sveriges längsta kusthang.

Om du inte märkt det…ser du hur Cumulusmolnen blommar i början av Mars ?
Ett litet löfte om vad som väntar oss.

En strandfnas ligger med halvslutna ögon och lapar B-vitamin.

Det jag ständigt söker; Den fria  horisonten.
Den synes skarp som vore den klippt ur ett pappersark .
Varför kan det tyckas vara så,  att jag är präglad av en fri horisont ?
När jag befinner mig på stranden,  är det  den fria horisonten, som
låser upp och släpper loss mina förväntningar.

Den mystiska fågeln.

Slumpens skördar eller tillfälligheternas spel…

 

Den alltid irriterade tångslusken med 3 huvud
lurar i den ruttnande tången på eventuella byten.

Sanden vid en strand i ständig rörelse.
En kan det tyckas sandkustens Perpetuum Mobile.

Denna tall har givit upp livet efter en livslång kamp mot elementen.
För två år sen fanns det fortfarande kottar och barr på den, men nu
står stammen som ett utropstecken och ropar ut,  att allt världsligt är förgängligt.
Det enda som står emot förgängligheten är tanken den skapat.


Tre tallar har slagit ihop sina kronförsedda huvud,
ivrigt diskuterande det senaste sladdret om vad som hänt i skogen…eller ?

Lagaoset kl 1000De plötsliga och oväntade förändringarnas scen.

 

 

Kategorier
Hangflyg modell

SOM VANLIGT…

 

 

 

 

 

 

 

…bara lite hangflygning.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Som jag skrev i min förra post, kunde vi förvänta gott
hangväder på Segeltorp i går söndag.

Det blev exakt,  som yr.no hade förutsagt.

Vi möttes av 3-4 m/sek rakt på, 6 C och solsken.

Kan inte bli bättre, om man bara vill glida lite.

Jag hade justerat min modell,  vad gäller utslagen på
skeven. Vilket innebär,  jag hade lagt till exponentiella
utslag för att lugna ner flygningen lite.

Skillnaden var stor och planet flög behagligare.

Synd att inga skärmflygare  kom, för förhållandena
blev perfekta med 5-6 m/sek. Vid 13-tiden gick
vindhastigheten ner till 2-2.5 m/sek, men det innebar,
att hanget ändå bar förträffligt.

Så jag kunde flyga helt relaxad.

Inga speciella händelser att rapportera,  mer än att jag
hade sällskap med den första tornfalken,  jag sett i år
på hanget. Tornfalkarna håller gärna till på stationära
platser,  som passar deras krav.

Tornfalken,  som håller till vid norra kanten av
Segeltorpshanget,
är ganska orädd fram till en viss gräns,
då den försvinner in
i dungen.

Den vackra rovfågeln är en explosion i rött och brunt…har du sett det ?

Ett par försiktigt framklämda frusna drillar hördes från
sånglärkan över fältet
bakom hangkanten.

Jag hade hoppats få se en havsörn, men intet var att skåda.

Min första start var kl 1100 och jag landade 1445 slutligen.
Det blev nästan 3 timmar i luften över Segeltorp och jag
kunde rik på upplevelser lasta bilen och vända den mot
min hemort i den förvissningen, att jag gjort något av
min dag.

Naturligtvis tog jag massor…9000 bilder med min Mobius
vilken klämmer 4 bilder i sekunden

I och med att kameran tar kontinuerligt med 4 bilder i
sekunden blir det det ju mycket material. Men vad gör det ?
Bättre 3000 bilder för mycket än missa en !
Det är ju så enkelt att kasta,  det som inte används.

Olyckligtvis var kameran felinställd, mitt fel, så jag
fick editera om kraftigt,
vilket påverkade kvaliteten.

Nu har jag ändrat inställningarna,  så den ska ta bra
bilder igen.

Mobius är för mig en kamera, som trots sin minimala
storlek tar imponerande bilder på ett enkelt sätt.

Skaffa dig en sån,  om du vill dokumentera din
modellflygverksamhet !

Ett par bilder ut över havet tog jag med min systemkamera.

Hoppa in och häng med på min glada söndag med min Spirit Elite !

Än en gång ursäkta för de usla bilderna…

 

 

Vyn som mötte mig kl 1100. Du ser att vågorna bryter inte,
vilket indikerar mindre än 5 m/sek.

Klart för takeoff, med min Mobius sittande på skalmen till
mina solglasögon. Min pilotplats, upphöjd över omgivningen,
gör att det känns, som jag sitter på något som kännas som en tron…

Du ser i vilket snitt vinden låg i…

…vilket är det ideala för söndagsflygning.
Min vindmätare Silva som hängt med i 15 år nu utan att protestera.
Kan mycket mer än jag vet om…

Jaha, då kör vi väl…Min JR 8GX, som aldrig har svikit mig !

Roderhornen på klaffen stör mitt estetiska öga. Men jag vill ha stabila överföringar,
vilket jag får med ett kort ok på servot och ett långt vid mitt roder.

Då kanar vi på…

Tänk om jag fått 1 kr/flugen meter..då hade jag efter  dessa 45 år varit en rik man…

Att ha modellen nära sig, det ger lite krydda på upplevelsen.

Mina aerodynamiska bromsar innebär 90 grader klaff.
Flyger jag för att öka lyftkraften , sätter jag an 30 grader klaff.

Där vi landar. Tänk om man ägt huset till höger…
För 9 mille är det ditt…med lite övertalning av ägaren.

Stigen är livligt frekventerad av promenerande människor
och ibland av friströvande flygintresserade kvigor och tjurkalvar.

På väg in för en anings medvindslandning.
Jag landade från “fel” håll eftersom vinden
hastigt avtog och för att undvika incidenter
med min nya Spirit, blev det så här.

Strax…med full broms och full kontroll.
Klaffen mycket effektiv, vilket är en välsignelse
vid landning i besvärlig terräng med små ytor.

Tack vare min skruv i botten av kroppen, stoppar modellen fort vid landningen.

Sikta på dig själv, då du ska landa ute i naturen,
det är ett bra tips.

Här har jag promenerat med min modell mot parkeringen,
eftersom jag bitvis är lat…
Min avsikt är att landa på
grusvägen, då gräset misstänktsamt  vaktas av uppstickande stenar…

Ser du vad som finns rakt fram…?

Japp, en vresros, som är specialdesignad att strimla Oralight klädsel
Denna gången klarade jag mig, men det var bara tur. Kolla taggarna…

“Ska man landa i vresrosor”, säger domaren,
som bedömer landningarna med kritisk blick…

 

 

 

 

 

Kategorier
Hangflyg modell

PÅ SÖNDAG 10. MARS BLIR DET LÄGE FÖR HANGFLYG.

 

 

 

 

  Skärmflygare och och modellflygare…

 

Uppdatering

Det kommer en post om dagens flygningar så snart den är klar.

 

 

             Prognos  Hovs Hallar söndag enligt yr.no.

 

 

 

 

 

…vi kan räkna med bra förhållanden på Segeltorp i morgon.

Som du ser på bilagd bild kan vi förvänta 4-8 m/sek.

Vinden bäst för skärmflyg från 1000 till 1400.

För modellflygare går det fint hela dagen.
Vi ses vid Segeltorp med modeller eller skärmar.

Det  gäller att fånga tillfällena !

 

Kenta brottas med skärmen…

 

Full koll på luftrummet !

Den gamles Spirit Elite #2 i luften

Spiriten över Segeltorpshanget.
Där vi ska flyga i morgon.

 

Kategorier
Flyghistoria

FRÅN MINA MUSEUMSBESÖK…

 

 

 

 

..några glimtar från Dornier-Museet Friedrichshafen.

 

 

 

 

 

 

 

 

En av de konstruktörer av flygplan som hamnat lite i skymundan
är Dornier.

Man får ju erkänna han satte sin absoluta personliga prägel på
sina konstruktioner.

Varför bygger man inte sådan plan i dag ? Ja, jag vet.
Men håll med om
det varit spännande att embarkera en
Do-X och studsande på Atlantens vågor 
flyga till Amerika.

Har du vägarna nedåt södra Tyskland, passa på och
gör ett besök på museet.
Vi gjorde det och det  var en fin upplevelse att se en
konstruktör,  som vågade ta steget och gå utanför konventionerna.

 

 

Varför inte införa sådana kärror för inrikesflyget i Sverige…
Kolla namnet : Silberfuchs (Silverräven vilket väl passar)
Tänk att ha kunnat stå på Bromma och säga till en bekant:
“Jag ska ta Silverräven till Malmö, vi är framme om 7 timmar”…

 

Korrugerad plåt är billigt och ger vridstyvhet åt konstruktionen.

Detta är världens starkaste jetmotorer. En Bristol Pegasus, som förutom den används
här på denna VTOL från Dornier,  var i bruk på Harrier och Concord.

Nytänkande

DO-X

Kanske inte aerodynamiskt fulländat.

Är detta ett skepp eller ett flygplan…

Frisk luft var gratis här för besättningen.

Dornier 235 Der Pfeil. Andra världskrigets snabbaste
kolmotordrivna plan med utomordentliga flygegenskaper.
Klockad toppfart 846 km/tim.

STOL

Här fanns 12 stycken 12-cylindriga motorer. Skulle du kolla stiften
hade du en grannlaga uppgift, för det fanns 288 styck !

DO-X fanns att köpa i modell på museet.
Då kostade en modell 8000 kr cirka.
Modellen byggd i plåt. 

Jag kunde inte låta bli att fotografera dessa damer
i bokskåpet i butiken,  som rubriken säger “Käcka tyska flickor “.

Hoppas den lyfter…

Flygpionjärer. Längst åt vänster kanske den skickligaste
flygare som någonsin levat: Ernst Udet, som flög sin Flamingo,
vilken skymtar i bakgrunden.

 

Kategorier
Old Timer flyg

MÄSTERSKAP FÖR FRIFLYGANDE SKALAMODELLER I SKÅNES FAGERULT

 

 

 

 

…utan radio…går det att modellflyga då ?

 

 

 

 

Från mitt utomordentligt stora lager av bilder på modellflyg
skrapade jag lite på ytan på bilderna,  som berättar om
friflygande skalamodeller.

Ingen jättestor klass som lockar radio och tv för att göra
reportage, men en typ av modellflyg, vilket ställer vissa
höga specifika krav på byggare och pilot.

Betänk dessa modeller är ofta små. Allt måste av byggaren
vara noga
övervägt och vägt,  innan man limmar in det.

En stor del av utmaningen är flygningen. För du har ju ingen
radio,  som kan påverka din modell i luften.

Det enda som påverkar din modell,  är hur väl den är byggd,
att du väljer rätt triminstsällning i förhållande till
flygomständigheterna
och att du är i god psykisk balans
och fokuserad.

Då kan du få län för din möda och se din flygmaskin uppföra
sig precis som du avsett…nästan. För mot det oförutsägbara
kan man inte gardera sig och det är ju en av utmaningarna
med friflyg.

Mästerskapet avhålls vid Skånes Fagerhult, en gränsort där
Halland, Småland
och Skåne möts.

Tävlingen heter “Stibners Memorial”.

Här finns ett fint fält, som ni kan läsa om på min blogg om ni skriver
“Skånes Fagerhult” i sökrutan upp till höger.

När tävlingen avhålls 2019 kan ni läsa här.

Lite “Se tillbaka på bilder kommer här”.

Bilden ovan är Andrea, en av landets bästa byggare och flygare
av friflygande modeller.

 

 

 

 

 

                                                              Koncentration      

 

 

                                                              Koncentration…igen

Nä, modellerna är inte större ibland.

                        Stens utomordentligt fina Desoutter Monoplane från 1931.
                                               Lars-Erik Fridström Anderstorp

 

                                                                      A cool dude…

 

Vi är auktoriserade tidtagare …tror vi och håller kollen

                                                                                                                                               SE-FYR, en klassiker

Christer från Lund trimflyger.

Hej då…hinner inte stanna hos dig !

 

 

Kategorier
Flyghistoria

HUR ÄR DET MÖJLIGT ATT ERINRA SIG SIN FÖRSTA FLYGNING…

 

 

 

 

 

…med en radiostyrd modell så detaljerat ?

 

 

 

 

 

 

 

 

Min premiärflygning med en rc-modell är glasklar i mitt minne.
Modellen var en “Westerly”, tillverkad av Svenson i Belgien.

Platsen var en golfbana  tillhörig en av de fiiinare golklubbarna
i Sverige, Halmstad Golfklubb med banor i Tylösand.

Men, låt mig ta det från början. Under slutet av 60-talet
och framåt
inledda jag en intensiv era av fullskalasegelflygande.
Allt tack vare att
jag bodde på orter,  som gynnades av segelflyg
med aktiva
föreningar, aktiva flygare och avsaknad av sjöbris.

Detta flygande gjorde,  att jag var i mycket bra allroundflygtrim.

Hösten 1972 hade jag köpt lösnummer av Model Airplane News
och dreglat
över de modeller man kunde bygga och att man
med digitala/
proportionala radioapparater kunde kontrollera
sin modell med 
med ett visst mått av säkerhet.
Jag minns uttryckett “Full House”
vilket förklarades med,
att planet var utrustat med 4 servo….!

Problemet för mig var ekonomin, eftersom jag tragglat igenom
min högskoleutbildning och var fattig som en kyrkråtta efter
dessa 4 år.

Men ibland regnade det manna från himmeln. En av mina
ganska välbesuttna släktingar gav mig en dag av tillfällig
generositet ett litet brunt
 kuvert, efter att jag svetsat ihop
ett jordbruksredskap för honom.

I kuvertet låg ett för den tiden rejält belopp i sedlar.
Omedelbart kände jag,  hur kontanter brände i fickan och pockade
på att bli använda. Lugna ner dig, sa jag till mig själv, gör inget
överilat.

Varefter jag, naturligtvis… tidigt på morgonen nästa dag som en
oljad blixt åkte ner till
Ängelholm, ty där fanns det en affär,
som bar löftet om modellplan man kunde styra med radio.

Namnet var osannolikt, den hette “Varuhallen”, vilket stod att
läsa på en liten fyrkantig skylt på fasaden vid affären.

En varuhall,  då tänker en modern människa på något,  som vi kan
associera till dagens köplador.

Men det  var något mycket blygsammare. En affär 2 x 3 m cirka.
Väggar, golv och tak var fullt ut garnerade med prylar.
Han sålde modellflyg, fiskeutrustning och trätofflor, varför
han av modellflygare i närområdet kallades “Toffelmakaren”

Minns du, som var med vid denna tid, att det luktade speciellt
i en modellflygaffär ?

En lukt av balsaträ, eter och cellulosalack, vilket på något sätt
triggade fantasin i varje modellflygares  hjärna. Lukterna var
på sitt sätt något av ett löfte om framtida flygupplevelser…

In stövlade jag med pengar i plånboken och modellflyg i de
tindrande ögonen. Jag kan tänka mig,  att “Toffelmakaren”
registrerade,   en en guldgås hade gjort entré i hans varuhall.

Jag sa som det var, att jag skulle börja modellflyga och att
jag behöver allt,  som jag kan tänkas behöva för detta.
Affärsinnehavaren bar fram prylar
…tills disken tycktes full.
Jag litade på honom, för vad hade jag för val ?

Låt oss erinra oss om,  att detta var just den tid, då Futaba
lanserade sin nya servoförstärkare, som sopade mattan med
alla övriga fabrikat.

Till mig sålde han emellertid en gammal modell med de antika
5-trådiga
linjära servona.
Vidare var sändaren Single Stick,  vilket jag emellertid
uppfattade
som positivt i sig.

De linjära servona hade dålig precision i hölje och växellåda,
som gjorde att vid minsta ovarsamhet kuggade de över och
då fick piloten en otrevlig
överraskning uppe i luften,
då han kanske märkte,  att det
gick inte att ge höjdroder…

Modellen skulle ha en 3.2 cc motor,  men den gode mannen
sålde mig en OS .40, vilket han sa betydde,  att det fanns kraft över
…vilket var ett understatement.

4 liter färdigblandat bränsle fick också följa med i bilen
under hemfärden över Hallandsåsen.

Under den stressfyllda hemfärden hade jag  tänkt ut nästan
i detalj,  hur jag skulle organisera byggandet i min dåvarande
bostad,  en lägenhet.

Jag kunde inte komma hem fort nog och börja bygga.

Att  jag hade för brått,  fick jag så småningom betala,
då jag i ivern byggt två
(2) högervingar…

Hur man monterade stötstänger osv, hade  jag vaga
grepp om, men efter en veckas idogt arbete stod modellen
klädd med siden och målad gul och blå med Servalack
på golvet.
Roderna gick på rätt håll och jo, utslagen var rejäla.

Nu skulle det provflygas. Jag visste inte,  om det försiggick
modellflygverksamhet i Halmstad vilken var organiserad,
men provflygningen det  grejar jag själv, var min
övermodighets snabba tanke !

Problem nummer ett. Jag måste ha något att ha min grejor i.
Alltså batteri till glöden, plastflaska för bränsle, en tång och
en skruvmejsel. Glödbatteri var ett 1.5 V ringlednings batteri.
Bränsleflaskan var en modifierad Felix ketchupflaska av
den gamla runda modellen.

Väska, det var just en gammal handväska,  som använts
för att
bära hem varor från livsmedelsbutiken.

Nästa problem:  Var ska jag flyga ? Lösningen poppade
upp i min skalle relativt fort.

Jag funderade på,  var har vi fria plana ytor ? Jo naturligtvis
där det finns
golfbanor. Så platsen jag valde blev Tylösand,
där det fanns
gott om gräsytor.

Således for jag iväg med modell och allt vad som kunde
krävas i min Volvo 142  en tidig vårvintermorgon i april

Jag möttes av en tom golfbana, solsken, minus 4 grader
med rimfrost och ingen
vind.
Med darrande händer monterade jag min Westerly,

tankade och kollade radion.

En liten fotnot. Jag hade inga gummiband för vingfastsättning,
utan jag improviserade och hade köpt hushållshandskar,
som jag  klippte i lagom breda bitar, vilka tjänstgjorde på
ett utmärkt sätt som fasthållning av vingen i kroppen.

Golfbanan var omgiven av tallskog ca 5-8 m hög och
gräsytorna
var relativt frikostiga.

Nu gällde det. Min målsättning var att taxa på marken,
så jag skulle få lite känsla för sättet att styra,  då modellen
går från mig eller mot mig. Att man överhuvudtaget kunde
styra något med radio, det var för mig en sensation i sig då.

Om jag säger,  att jag var mycket euforisk,  är det en
makalös
underdrift.

Jag befann mig i en sorts  modellflygextas,  vilket gjorde,
att jag
kanske inte fattade de mest rationella besluten i
stundens allvar.

Nåväl, motorn gick superbra och hade i mitt tycke ett
ofattbart drag genom sin 10 x 6 propeller.

Taxandet började, genom att jag körde från mig i lagom fart.
Det gick perfekt, jag vände 100 m bort och körde mot mig
och det gick oxå utan problem.

Detta att jag kunde köra från mig och mot mig utan problem
var nog orsaken till , att  allt så småningom gick bra.

                                                                                                 Varför de fungerade så ? Ingen aning.

Jag stannade modellen på tomgång, hämtade andan och
lät pulsen lugna ner sig.

Efter en kort minut drog jag på igen lite lagom..modellen
rullade framåt under  acceleration och
till min överraskning
eller förskräckelse lyfte modellen !

Det var ju inte meningen. Vad gjorde jag ? Modellen på väg
mot tallarna,  här gällde det att göra något, rätt eller fel,
men åtgärder var av nöden nu.

Jag drog på  gas för att  undgå träden, modell vände
nosen mot skyn och
steg i stort vertikalt.
Uppe på 30 m höjd drog jag av gasen och stabiliserade
planet.

Nu gällde det,  att svänga runt modellen, så jag kunde landa.
Att jag lyckades svänga, jag vet inte ,
hur jag lyckades,
men svängen var under kontroll hela t
iden.

Detta trots, att jag fick flyga med spaken framåttryckt halva
dess väg för att kompensera för viljan att höja nosen.

Under svängen vet jag,  att jag tänkte jag ska gå
tillbaka med sidoroder och ge höjd i svängen. Annars
blir det en störtspiral.

Hur kunde denna tanken fara genom min hjärna just då ?

Det måste ha varit en betingad reflex, som länkade tillbaka
min hjärna till beteendet för mitt fullskalaflygande,

Sedan siktade jag på marken, där jag ville landa.
Motorn på tomgång och jag gjorde en superlandning i
det
frostiga gräset med mitt hjärta tickande på,
som om jag  haft
förmaksflimmer, där modellen stannade
2 m från mig.

Jag tänkte,  synd jag inte hade en kamera med,  så jag
kunde plåtat spåren efter hjulen i frosten, då jag
fixat en perfekt landning först på huvudstället och sen
noshjulet

Hur kunde jag klara denna min första flygning ?

Det finns bara ett svar på det och det var,  att jag var i
utomordentlig flygform. Det fanns inga svårigheter för
mig att flyga modellen. Åtminstone upplevde jag inte det.
Du får tro på mitt ord.

Det som underlättade var,  att jag flög Single Stick som
gjorde det lättare att överföra rörelserna till modellen
med radion och dess
större styrspak från fullskalaplanen.

Svårt att kontrollera modellen då den flyger mot mig ?
Jag tänkte inte den tanken överhuvudtaget.

Nu tror kanske du käre läsare,  att jag packade ihop och
jublande begav mig hem…

Glöm det, då känner du inte mig, Jag resonerade som så,
att går det en gång, då går det en gång till !

Så tankning, avtorkning, ställ upp modellen mot den
obefintliga vinden och iväg.
Innan starten hade jag justerat höjdrodret så där lagom,
för jag hade ju inget att jämföra med.

Jag drog på försiktigt med gas, höll kursen och startade.
Fantastiskt för det gick som på räls.
Att jag egentligen inte kunde flyga, det bekymrade eller
tänkte jag inte på en sekund.
Mitt transitering från fullskalaflyg till modellflyg  hade
skett utan problem.

Nu flög jag ett antal varv i luften och jag vill säga att nu
var jag relativt…lugn. Min modell höll sig inom den
delen av luften,  där jag ville,  den skulle vara.

Landningen gick bra, men den var inte lika bra som
den första.

Efter landningen plockade jag ihop mina grejor och
försökte samla tankarna efter denna omtumlande kedja
av händelser
jag varit med om.  Hemfärden blev en resa
där jag rekapitulerade
mina två flygningar.
En märklighet var att mitt minne inte kunder rekapitulera
ljudintrycken från motorn…Kanske hjärnan stängde ut dessa
perceptioner och koncentrerade sig på synen ?

Ja detta är en liten efterrationalisering av mig i min bil.

Det märkliga var, att jag tyckte inte,  jag gjort något speciellt.

Men jag förstod sedan, att min premiärflygning var aningen
sällsynt, då  jag åkte hem till Kurt Lennå
och berättade,
vad jag gjort.

Han såg på mig och jag förstod, att han inte förstod.
Ta ut en modell och bara flyga…Omöjligt.

Men så gick det till exakt. Helgen efter fick jag reda på,
att det
fanns en löst sammanhållen klubb i Halmstad,
som brukade
träffas vid ett sprutfält vid Ösarp,
vilket ligger öster om Snapparp
vid E6.

På lördagens tidiga morgon  var jag startberedd vid Ösarp
med min Westerly i det vackra Aprilvädret som bjöd på
lärksång och tumlande tofsvipor.

Jag hade pallat under motorn så den var riktad nedåt
och åt höger. Vidare hade jag minskat anfallsvinkeln på
vingen för att få bort det mesta av pitch-up tendensen.

De andra piloterna dök så småningom upp. De var,
som jag tyckte, proffs ut i fingerspetsarna.

De hade riktiga meklådor, de hade overaller och de hade
elektriska bränslepumpar…en hade till och med en elstart.
Fast de flög inte,  utan flygningen sköts alltid upp på grund
av olika skäl…

Jag undrade,  om någon kunde hjälpa mig med modellen,
men svaren var vaga.
“Starta du nu, för det ordnar sig”,  var väl i stort det svävande
svaret.

Jag startade och nu gjorde jag en handstart…som start
nummer tre… och jag flög,  tills tanken började bli tom,
då jag ropade
till den, som såg mest proffsig ut att
“Nu får du hjälpa mig att landa ” !

“Nä, jag kan inte flyga alls” sa han och återvände till sin
meklåda.
Detta var ett svar, jag inte förväntat.

Så jag flög upp tanken och landade just vid sidan av banan.
Precis som jag landade,  kom Pär Lundqvist,  eftersom han
skulle
lära mig flyga…

Jag tror,  han var något konfunderad.

Ja detta var det 100% sanna historien om mina tre första
starter under min rc-flygkarriär.

Märkligt var det i alla fall !

Om andra frågade hur jag lärt mig att flyga sa jag sanningsenligt:
“Jag har aldrig lärt mig” !

Jag gick  från en full size  Libelle till en Westerly modell !

 

 

 

Kanske min blick var ungefär som denna, då modellen oavsiktligt lyfte ?

 

 

Lite uppdatering om mödorna vid första starten…

Jag glömde i hastigheten en ganska lustig sak. Då jag kom fram
och jag hade monterat modellen och skulle starta motorn,
visade det sig,  att mitt ringledningsbatteri var finito.
Inte den minsta glöd på stiftet.

Jag tänkte,  att inte ska jag behöva avbryta min planerade
provflygning för ett utkört batteri !

Alltså blev det till att fundera,  hur jag kunde improvisera
fram
ca 2 Volt.

Jag hade ett 12 V batteri i bilen,  men tyvärr var det ett
slutet batteri, så jag kunde inte komma åt de enskilda
cellpaketen.

Hade det funnits bryggade cellpaket,  hade jag kunnat korpa
2 volt där. Alltså blev det till att sätta fart på eventuella
innovationsknölar
i hjärnan.

Alltså nu skulle jag ordna 2 Volt från 12 volt…,
Vid platsen där jag var,  hade man lagt nytt gräs och för att
skydda det hade man satt upp ett stängsel.

 Detta var inte i drift, så jag lade rabarber på 10 m av ståltråden.
Ja, du känner till hur ett elstängsel av järntråd ser ut.

Sen virade jag något,  som liknade en resistans spole runt
en trädgren.

En ända på ståltråden anslöt jag till mitt bilbatteri och den andra
anslöt jag till en reservglödlampa,  jag hade i handskfacket.
Detta för att jag skulle få en aning om,  hur mycket resistans som
skulle behövas till stiftet.

När jag justerat uttaget på motståndsspolen,  så lampan just glödde,
provade jag med stiftet. Det glödde inte,  men det rök om glödtråden.
För mycket resistans, så jag kapade stakettråden 2 meter. Nu blev
det perfekt.

Glödklämman, minns du de gula klämmorna som Valter i
Lammhult sålde, anslöts till min stängseltrådskonstruktion.
Min möda lönade sig,  för jag blev belönad med en Os.40, som
startade  lätt som en plätt.

Jag undrar,  vad en nutida åskådare hade dragit för slutsatser,
då han sett mig stående  där med en härva stängseltråd startande
min OS.40 ?

Jag menar, en normal människa hade ju avbrutit, åkte hem
och fixat ett nytt batteri, för att någon dag senare åka ut och
pröva igen…men då hade man glömt, att här handlade det
om modellflygfanatism.

När jag berättat ovanstående historia,  tror inte lyssnaren
på mig,  eller menar jag var galen…Du får välja,  vad du vill.
En galen människa eller någon som kan improvisera och
anpassa sig till en oväntad situation…

 

 

 

 

 

 

Så här ser firman ut i dag.
Samma namn, samma plats.

Kategorier
Nostalgoteket

DET VAR BÄTTRE FÖRR…

 

 

 

 

 

…eller hur ?

 

 

Luta dig bakåt,  koppla av och  se  hur modellflyg
en gång i tiden utövades.