Kategorier
Naturbilder

DAGARNA EFTER JUL ÄR…

 

 

 

 

 

…vårt väder  genuint tråkigt !

 

 

 

 

Inte  för man blir direkt upplyft, då man skådar ut genom
rutan och det som möter oss, är ett grått töcken insvept
i regn och dis.
Temperaturen 6 grader plus och ett snötäcke som bildligt
och bokstavligt talat skiner med sin frånvaro…

Ja, det är inte inspirerande och lockar inte direkt till
utomhusaktiviteter. Det är väl bara till att sätta sig och
leka med de nya Meccanodelarna,  jag gav mig själv
i julklapp. Förresten, om du har några Meccanodelar i
plåt liggande, kanske du vill sälja till mig ?
flyhigh@bahnhof.se

Jag undrar om inte SMHI har gått ut med en klass III
varning för tråkigt väder…

“SMHI har en klass III varning gällande Götaland
för extremt tråkigt väder.

Allmänheten uppmanas hålla sig inomhus,
stänga för persiennerna,  tända allt ljus
och sätta
på en Bröderna Marx-film på teven.
Om situationen upplevs som outhärdligt tråkig,
kan ni kontakta jourhavande humorist.”

Trots vädret, var vi ute och promenerade, för vi måste
få lite
frisk luft efter allt innesittande.
Jag vill bara säga, att vi
inte behövde trängas med
promenerande människor vid
vårt vanliga naturområde.
Det var vi, gråtrutar, småregn
och frisk bris.

Sista två månaderna har vi blivit förunnade med mycket
nederbörd till nytta för vårt låga grundvatten och vi tänkte,
att det myckna vattnet måste ha satt sina avtryck i Nissans
flöde vid Slottsmöllan.

Så det blev en tripp dit och lite bilder,  för att kunna se
hur väldigt mycket mer vatten det finns nu, än då jag var där
i augusti.

Ett bra mått, om du vill veta vattenläget i våra sjöar, är att
lyssna på Sjörapporten på radio, där man informerar om
Vänerns vattenstånd. Detta mått kan man delvis korrelera
till våra grundvattennivåer.
Ett annat sätt är att kolla flödet i exempelvis Fylleån 20 km
öster Halmstad vid Simlångsdalen.

Enligt världens mest besökta och världens ansett bästa
vädersida, yr.no, syns ingen väderförbättring för södra
Sverige inom de närmaste 10 dagarna.
Bered dig på
plusgrader och regn med sydvästliga vindar.

Det blir att satsa på vår redan nu !

Så vi kan komma ut med modellerna !

Här lite depparbilder från i går och lite bilder, som
visar, vilket väder  jag gillar.

Att uppdatera bloggen kan jag göra varsomhelst i världen.
Tekniken ger  mig tillgång till alla mina resurser,
var jag än befinner mig…och det gör jag .

 

På med regnkappan, fäll upp din  paraply och kom med …

 

 

 

 

En kaja marscherar taktfast i regnet
under sitt sökande efter något att få i näbbet…
…eller kanske vi ska säga krävan ?

Hon finner…fast kajan tycker det är visset med regnet.
Man blir blöt om ryggen sa hon…

Längst ut i Halmstad Hamn ett fartyg väntande på att lossas
och stående på kajen en hydraulisk lasthanterare.
Du ser vädret ?

Fångdammen vid Slottsmöllan Halmstad.

Mycket vatten spiller förbi nu.

Nu är det till att vänta på nystigen lax och havsöring.

Gråtrut och havstrut fladdrar i den friska vinden över strandbrynet.

 

…och gå i shorts, eller vad detta heter,  på hangkanten.

Att kunna släppa sin Ava kl 0900 upp i en väntande termisk luft…

…det ger en upplevelse som kompenserar dagens tråkiga väder mer än väl !

Kategorier
Hangflyg modell

JAG TAR ALLA CHANSER…

 

 

 

 

 

…att få komma ut med en modell

och flyga, då vädret är gott.

 

 

 

 

 

Kanske du tröttnar på mina referat,  från då jag är ute
och flyger ?

Dock, det är mitt privilegium,  att få skriva det jag vill på
min blogg.

Det är så,  att jag är i stort sett alltid flygsugen.
Jag
är modellflygare. Vidare så vet jag,  av många års
erfarenhet,  att jag kommer inte bara att uppleva min
modell i luften, utan jag får också fina upplevelser av
miljöerna, där jag flyger.

Är jag ute i naturen,  händer i regel något oväntat.
Vid Hovs Hallar och Segeltorpshanget promenerar
människor förbi och de är nästan undantagslöst
intresserade av flyg. De vill veta,  hur det funkar.

I torsdags,  då jag senast var vid Segeltorp, träffade
jag en 86 år gammal man,  som kravlade sig upp till
mig från stigen och som det visade sig,  var specialist på
aerodynamik och som deltagit i utvecklingen och
beräkningen av
vingen på AJS-37 Viggen.

Vi hade ett långt samtal om aerodynamik i subsonic
hastighet och flygmekanik. Han kunde sin läxa,
så har jag uttryckt mig försiktigt.

Vindmätaren visade 4 m/sek nordväst viket var
orsaken till
  att jag tagit mig till Segeltorp.

Min modell var min Hobby från Multiplex. Lyftet mycket
fint i den jämna havsvinden. Jag kunde stiga till 88 m,
enligt en snabb titt på höjdmätaren, utan svårighet.

Ser du på ingressbilden ovan, så visst är väl modellen
klassisk i sina linjer. Så tycker jag en segelmodell ska se ut.
En proportionell och vacker kropp med en funktionell
stabbe/fena/sidoroder.

Det blev en dag med avkopplad flygning igen, så jag bara
njöt av verkligheten och de upplevelser som följde med den.

Min tanke då jag flög  var,  att detta är essensen av  modellflyg,
som jag uppfattar det .

Jämfört med den uppfattningen vilka de har,  som allt vet
och allt  kan, hur svenskt modellflyg
borde utvecklas och
vara…om de fått bestämma.

Hur mycket har deras diskussioner på exempelvis SMF,  fört
vår hobby och vårt förbund SMFF  framåt i Sverige ?

Hur många nya modellflygare har deras ältande skapat ?

Kanske en adekvatare fråga hade varit hur många
presumtiva  modellflygare har backat, då de läst
deras evinnerliga malande, som  leder till absolut  intet.

Deras ältande handlar inte om modellflyg. Det handlar om
att pinka in
revir, ( ställa sig själv i centrum)  klaga,
leta fel och bygga upp murar.

Om ovanstående mina meningar kommer att reta någon ?
Det hoppas
jag innerligt, för hade jag inte menat det
jag skriver,
då hade jag antagligen varit kvällstidningsjournalist !

Tur det finns andra delar av vår  modellflygvärld,
jag
kan ägna mig åt.

Som exempelvis att flyga mina modeller.

Efter 2 timmar och lite mer i luften landade jag för andra
gången
och for hem glad i flyghågen,  för att jag tog
chansen och åkte
söderut.

Alla bilder och all video är tagen med min Mobiuskamera,
som sitter monterad på mina solglasögonskalmar.

Om du har energin, sätt dig ner och häng med…

 

 

 

 

En högteknologisk vindindikator från NASA…tror jag.
Träpinne och Biltematejp…

Tja, för att vara 40 år gammal så…ser modellen inte så illa ut.

Nu, är ögonblicket jag sett framåt mot !
Biltemas antihalktejp på kroppens sidor för
att få ett fast grepp då jag startar min modell.

Ja, jag hade glömt slå av den 50 %:iga aerodynamiska bromsen,
men det var snabbt gjort att fälla in den igen.

Sen var det bara att glida.

 

70-talet i luften.
…det enda som saknades för att komplettera den
rätta tidsandan vore, att piloten hade utsvängda
byxor och blommig skjorta med långa kragsnibbar…

Modellen flyger bra. Den är inte jättesnäll att flyga.
Kräver hastighet för att inte vika sig över vingen.

Men jag känner, det är 70-tal över dess flygegenskaper.
Flyger avsevärt agilare nu,  då den fått skevroder.

För mig är detta modellflyg. Få flyga på ett fint hang
med en modell som uppför sig väl  under goda väderbetingelser.
Inga gränser känns just nu  uppenbara här.

Att flyga här är motsatsen till att ligga i dvala framför en tv
och sova igenom “Bönder söker fruar” eller vad det heter…

Små skevroder ? De räcker mer än väl till,
då jag flyger modellen aktivt med sidoroder främst.

… här är du i modellflygets verklighet.

Förstår du begreppet frihet…när du flyger här ?

 

 

Jadu…det är här,  vi hangflygare landar…
bland gärdsgårdar, träd och lömskt maskerade stenar…
för att inte glömma eventuella ilskna rotorer.

 

Kategorier
Hangflyg modell

LUSTEN ÖVERVÄLDIGADE MIG…

 

 

 

 

 

…jag var tvungen att flyga lite hang i dag.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Efter att ha varit hårt ansatt av lusten och viljan att få
mig en sväng på Hovs Hallar, såg jag,  då jag kollade
vår vindmätare vid Hovs Hallar, att det var nord !

Inte så där superstarkt, men 3.5 m/sek är mer än nog.

Så detta var incitamentet för mig att packa bilen med
min 40 år gamla “Hobby” och det jag behöver för några
timmars flygning på favorithanget.

Väderläget för övrigt var solsken, 2 graders värme och
lite höga moln, som inte besvärade.

Under resan, 50 km,  observerade jag noga eventuella
tecken på vind.

De var inte överväldigande…Flaggorna var inte direkt
slitna i stycken av vinden. Nä, de hängde ganska slaka.

Jag vet,  av mångårig erfarenhet, att vinden på Hovs Hallar
är minst sagt lynnig i förhållande till den rådande tryckvinden.

Så jag fortsatte med hoppet högt satt.

Passerade trafikkaoset i Båstad där flaggorna hängde som
vissna tulpaner efter en 40-årsdag.

Då jag kommit över krönet efter Kattvik,  tog allt en positiv
vändning.

Just som jag vände bilen nedåt,  såg jag vimplarna
nere vid nordvästhanget fladdra Nord.

Samtidigt, som grädde på moset,  drog Gene Krupa igång
i min cd i bilen sin suggestiva “Drum Boogie”  

Livet var åter värt att leva ! Så naturligtvis rullade jag fram till
parkeringen fullpumpad med förväntningar och adrenalin.

Promenad uppför kanten till Platån. Vinden var 2 m/sek mätt
med min Silva vindmätare.
Hade hoppats på mer, men 2 m duger
för den modellen,
jag skulle flyga med.

Så montering och lite svassande fram och tillbaka för att
samla mod och psykisk energi för
att kasta ut modellen
under kanske marginella omständigheter.

Men chansar man aldrig, så lyckas man heller aldrig…

Modellen åkte ut och alla ska veta, att det var inte just
i början
mycket lyft.
Jag flög lite upptrimmad för att få lite extra
lyftkraft.
Flyger man på gränsen,  ska man förslagsvis styra

med sitt sidoroder. Detta för att undvika att ett nedfällt
skevroder överstegrar vingen med en snaproll till resultat. Därför är
det viktigt att du differentierar utslagen på dina skevroder.
Jag säger låt de gå 75 % upp och 25 %
ner av rörelsen .

Det är lite som att flyga på en knivegg, där jag balanserar
en önskan att klättra och samtidigt vill hålla flygfarten,
så jag inte viker mig.

Sakta steg jag under ett ytterligt försiktigt spakande och
ju högre jag kom, ju bättre blev lyftet.

Kommen 30 m över kanten i den laminära svaga vinden
var det a piece of cake att flyga.

Havet låg i stort sett blankt. Långt ut var havet krusat
mörkt av tryckvinden. Tryckvinden är den förhärskande
vindriktningen genererad av strömningen av luft mellan
högtryck-lågtryck.

Då jag var på säker höjd, kunde jag sätta mig på min tuva
och njuta av min flygning och min modells fina egenskaper.

Sitter  man avkopplad och flyger,  är det ett bra tillfälle att
sitta och filosofera. Ungefär som då du kör bil. Man tänker
bra
och begåvas  i regel med  innovativa tankar.

Jag såg nästan inget  annat,  som flög förbi, mer än
ett sträck
med sångsvanar som smög förbi bakom mig.

Sångsvanen tycker jag har ökat sin population i Sverige kraftigt
de sista åren, kanske på knölsvanens bekostnad.

Eftersom jag var tidigt ute, jag är morgonmänniska hur
sent jag
än lägger mig, startade jag  redan 0915,
så efter att ha fått 2 timmar i luften  packade jag ihop

och satt i bilen efter en naturrunda 1305 efter  en
energigivande och icke minst inspirerande flygning.

Så gott som alla bilder jag redovisar, är tagna med den
fantastiska Mobius
kameran. Många bilder klippta ur
videon från kameran.

På hemvägen körde jag ner till Tönnersa Strand för att gå
en extra promenad. Där är så vackert och alltid brukar det
hända mig något oväntat.

Så det blev 1.5 timmas promenad längs ett stilla hav ner till
Lagans mynning och sedan via skogsstigen tillbaka till parkeringen.

Som det heter,  så återvände den gamle hangflygaren
till kropp och själ vederkvickt  till hemmet.

Där jag genast kollade väderutsikterna på yr.no för HH de närmaste
dagarna. Glädjande besked, det ser ut att bli fina förhållanden för
hangflyg om 2 dagar.

Då hänger vi på låset.

Modellflyga är ett sätt för mig att leva och särskilt hangflygning
ger mig det jag vill ha då det gäller fritid !

Vill du hänga med mig kommer mina Mobiusbilder här.

Bilder med min Sony var de jag tog på älgarna.

Buckle up !

 

 

 

Självklart sponsrar Willys allt mitt flygande och
håller mig med en ny Porsche Cayenne varje år eller…

Havet då jag anlände till Platån på Hovs Hallar klockan 0900.

På väg att kasta ut

Snart…

Iväg !

Hoppas det bär…

 

 

 

Här gäller det milt sagt att finflyga…

…inget överdrivet vevande med spakarna, utan flyga med små rörelser.

Min “Hobby” tillverkad av Multiplex 1978.

Den gamle efter dagens flygningar.
Aningen avsmalnad efter att klämt av 5.5 kg.

Detta föremål…såg jag röra sig inom ett begränsat område
ca 4 km från stranden, undrar vad det är ? Knubbsäl…tumlare…
men en tumlare brukar man kunna identifiera genom ryggfenan.

Min modell vid min sittuva på Hovs Hallar den 19. December.

Här ser du skumranden som bildas, då den nordgående strömmen
studsar på Hovs Hallars utstickande näsa. Strömmen går sen in
i Laholmsbukten och vidare ut i strömmen i Kattegatt.

Ner vid Lagaoset förändrar Lagan och vindarna utseendet på naturen ständigt.
Dessa sandrevlar var för en vecka sen den gamla åkanten.

Jordbrukslandskapet Halland. Disigt, grått, tråkigt.
Ner med mer snö, så det blir ljusare på marken och
i människors sinnen !

Under min promenad hejade jag på en älgko med sin årskalv,
kalven nu ca 6 månader gammal.

Det var, som vanligt…, dåligt ljus och fotoavstånd 250 meter.

Så det blir som det är.
Vikten på denna kon i höst…jag uppskattar till 325 kg.

Kon kommer att stöta bort kalven nästa år då hon ska föda sin nästa.
Den bortstötta älgkalven, ett år gammal, har det svårt i början
och uppträder vimsigt, innan den lärt sig hantera livet på egen hand.

Jag lockade på henne och hon stod kvar i 10 minuter, osäker på
vad det var för  något som lockade på henne.

Vi hade i alla fall tur med  vädret…

Nyrenoverat

Min “HOBBY” i nästan noll vind.
Fast då kan man ju inte flyga…
Jo,  på Hovs Hallar går det….

Kategorier
Old Timer flyg

AS TIME GOES BY…

 

 

 

 

 

…vilket den gör, 

antingen vi vill det,

eller inte.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag kollade lite gamla friflygbilder och fann dessa.

De är 8 år gamla. Time flies…men det gör våra
OT-modeller
också !

Att se på oldtimer  friflygande modeller tröttnar jag
aldrig på.

Därför visar jag dessa hämtade från djupt ur min
källares katakomber med lagrade bilder.

Dröm tillbaka och minns friflygtävlingarna på Rinkaby,
vilket  numera är svunna tider, då vi inte mer får vistas
där med våra tävlingar av fullständigt obegripliga skäl.

Jag kommer att minnas tävlingarna då vi är 60 deltagare
med 200 modeller och det doftade blommande örter
i den ljumma svaga vinden.
Vi, alla närvarande,
var fyllda av förväntan och en
längtan efter att få se den egna modellen erövra skyarna.

Förresten…eftersom scouterna i somras fick vara där
i stort antal under en vecka utan problem…om vi
gick med i scouterna alla modellflygare, då kanske
det löste sig ?

Låst oss genast bilda den största patrullen någonsin
i den svenska scouthistorien,  som vi skulle döpa till
“OldTimerpatrullen”.

Fast det blir nog svårt.

Vi  kan nog inte alla slå en pålstek  bakom ryggen
med en hand och med ögonen förbundna med
scouthalsduken…

Här lite bilder.

 

 

 

Sten utstrålar självsäkerhet, då han håller upp sin modell.

Frede Juhl drar ut vinschlinan.

 

 

 

 

Kurt Strömdahl

En ypperlig byggare och flygare.

 

Team Strömdahl startar en Wakefieldmodell.

Flyg nu !

 

 

Pär Lundqvist och Sten Persson

De tre sista bilderna från 2011.

 

 

Kategorier
Hangflyg modell

VÄDRET ÄR FÖR MODELLFLYG…

 

 

 

…till och med för mig,

nu bottenlöst 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Idag snö och slask i … morgon ?

Antingen 14 m/sek från nordväst, eller 4 m/sek från ost.

Inget av ovanstående passar för hangflyg.
Jovisst, 14 sekundmeter 
skapar garanterat gigantiskt
lyft på Hovs Hallar.

Men jag menar, stå på hangkanten i 3 grader och 14
sekundmeter…

Jag gör det inte. Ostligt 4 sekundmeter…inget bra för hang.

Höstens väder har gjort,  att jag stuckit iväg med en modell,
då det 
varit någon form av högtrycksläge med sol och lite vind.

Kan jag inte segelflyga,  kan jag ta en elmodell och åka ut
och få mig
lite flygbilder.

Jag måste ju tillgodose suget i flygtarmen…

Därför jag är en doer inte en  pratare,  som säger, om jag bla bla bla.

Har talat med skärmflygare som också bittert klagat över det
vrenskande
vädret med fel vindar. Även de som sysslar med
paragliding tycker sista året  ur flygsynpunkt
varit bedrövligt.

Det är klart,  att sitta med utrustning för 60-100000
bak i bilen utan att kunna använda den till det den är avsedd,
det känns
naturligtvis lite surt,  milt sagt.

Jag brukar säga till skärmflygarna,  att de borde skaffa en
radiostyrd segelmodell, 
som de kan ta till vid för lite vind,
så de inte bommkör för dyra bensinpengar.

Jag har varit ute den sista 30-dagarsperioden och fått
lite flygningar, eftersom jag ständigt hänger på flyglåset.

Det gäller att passa på, då vi får ett tillfälligt högtrycksläge
med svaga vindar och sol.

För att hålla liv i min blogg kommer lite bilder, om du tyar,
som man säger i Småland och Halland…

Bilderna från Tönnersa Strand och Tjärbyhanget.
Min GoPro tog alla bilderna.

Hur som helst,  du är välkommen med på två ströflygningar
då jag hoppade fram mellan lågtryckens regnområden.

 

 

 

 

Tönnersa Strand…lite spöklikt.

Sveriges längsta kusthang 25 km 

Segmentet av stranden där jag brukar flyga.
Hur högt hang som behövs för att flyga en
standardbetonad modell ?
0.5 meter…

                                                                                               Hanget vid Tönnersa. Perfekt både för modell och skärm.

Den gamle och erosionen…

Nu gäller det att gneta sig upp…

Naturen vid Tjärbyhanget ser inte lika vänlig ut nu, som den gör under sommaren.

Vårt inlandshang vid Tjärby Kyrka.
Någon som har en såg tillhanda  och överskottsenergi ?
Björken skulle vi uppskatta, att den fick  skatta  åt förgängelsen,
detta till fromma för hangflygeriverksamheten…

Ibland måste jag ha med en elseglare, som väger 345 gram,  om vinden är tveksam.

Montering innan flygning vid Tönnersa Strand.
Min äldsta Spirit med många, många  flygtimmar.
Hur mycket “många, många ” är ? Mer än 400 timmar
i luften. Jag slet,  bokstavligt talat,  ut denna balsamodell.
Fast vingarna har jag kvar …av nostalgiskäl.

Jag tröttnar aldrig på att flyga min modell på denna plats,
som frammanar så mycket  minnen 
 från  flygningar och naturupplevelser.

Kategorier
Naturbilder

VID HAVET

 

 

 

 

Odödliggjord på klipphällarna .

 

 

 

 

 

 

 

Måndag morgon tidigt. Solsken, -3 och vindstilla.

Drar igång min hjärna som startar avdelningen
“Vad börjar jag med i dag” ?

Med tanke på vädret vill jag ut,  så fort det var möjligt.

Helst med kamera och en av mina modeller.
Min modell skulle kunna vara min Sparky, som
begåvats med ny motor och nya ackar.

Vill se hur den flyger nu, utan att jag behöver  lyssna
på en skrikande och protesterande elmotor.

In med kameraprylar och modell i bilen.

Jag ville ner till Fylleåns mynning och fotografera/flanera.

Helt folktomt. Enda levande väsen var grågäss,  som
högljutt snattrande drog förbi.
Växtligheten försedd med en isglasyr från frusen dimma,
som kommit inrullande från det varmare havet.

Långt bort två rollatorförsedda pensionärer,  som sakta
rullade sig framåt på asfaltvägen som gick linjaldragen
mellan åkrarna.

Monterade Min GoPro på Sparkyn.  Startade Mobiusen
på solglasögonen, som tickade sina 4 bilder i sekunden.

Start med ny elpower.  Sparkyn gjorde en frustig takeoff
och var luftburen efter två meter. Startade i motljus från
den lågt stående solen. Svårt att se modellen.

Motor och acke funkade perfekt. Tyst i luften nu.
I alla fall från min elmotor.

Däremot inte från det  för mig aldrig upphörande trafikbruset,
emanerande från den vanvettiga
tunga trafiken på E6.

Människor boende i närheten av vägen. Att bli utsatt för
detta buller hela dygnet…
Men vem kan välja i dag ?

Vad är alternativet för godstransport på landsväg ?

Efter flygningen gick jag en lång strandpromenad och
fick uppleva
naturen och havet.

Upplevelser som lagrats på min hårddisk i hjärnan.
Dit jag kan återkomma och återuppleva.

 3 timmar vid stranden,  sedan  hem och kolla bilder.

Mobiusbilder…som vanligt en glädje att konstatera hur
bra denna lilla kamera är.

GoPro. En besvikelse.. Bilderna var oskarpa. Något jag
märkt de
senaste gångerna jag fotograferat, men  som jag
försökt förklara för mig själv med brist på ljus…

Hittade problemet efter jag kopplat upp kameran med en
HDMI-kabel till en tv. Objektivet var  feljusterat,  så
kameran var ut ur fokus.

Lätt fixat genom att vrida objektivet lite längre in. Fast jag
undrar
ju varför objektivet flyttat sig…det borde vara låst
med lite segt lim…

Låste med två O-ringar, så nu sitter det, men jag kan justera,
om det
behövs. Man vet aldrig. Jag ställde in fokus genom min
fönsterruta. Jag litar inte riktigt på det.

Det blev bilder och lite historier,  grundat på det jag upplevt.
En av bilderna genererade mera än jag kunnat ana…

                                                                                                                                   Vill du hänga med på mina strövtåg så välkommen  !

 

 

Lite grand en känsla av böljande kullar i morgonljuset…

Jag vet inte…men nu med en annalkande jul,  får jag tankar på en halmbock, då jag ser detta…

På skäret strax söder Fylleåns mynning bryter sjöarna.
En ensam knubbsäl såg jag där.

Ålkråkan, storskarven eller Cormoranen torkar efter fiskafänget.

Fasanhönorna har en utmärkt biotop här,
med alla buskar och snår,  som ger skydd.

“What´s up doc”?

Dags för Sparky att sparka loss in i den lågt stående solen.

Vilket den gör på 2 meter…

Jag ville upp innan staketet. Det blev lite överstegrat…

Landning i motljus på vägen.
Kortlandning

Mjuka skavmärken från stenar i inlandsisen.

Liten del av kolonin med 1200 ca, storskarvar.
De äter ca 600 kg fisk varje dag…

Jo, det har regnat på sistone…så vatten både hitom och bortom…

Alltid uppmärksam…undrar var deras tupp var…

Fjäderdräkten väl anpassad efter naturen.

När jag går i denna strandskog, får jag en känsla
tallarna ser ner på mig och säger: “Vi håller koll på dig” !

Raden med bilar som inte har någon början eller slut…

Brynolf Håkansson den 1. Augusti 1926.

Denna vackra sensommarsöndag satt Brynolf med hammare
och mejsel
och gjorde sitt namn levande för många
generationer framåt på klipporna vid Fylleåns mynning.

Jag blev lite intresserad av personen och tiden, då han
högg in sitt namn. Så jag googlade namnet och fann
en Brynolf Håkansson, boende i Trönninge.

Då han var boende i närheten, hade han väl cyklat ner
till stranden på sin Rex- eller Nordstiernancykel,
eller  promenerat.
Man var inte rädd att röra på sig 1926.
Kanske han hade sin slägghammare och mejsel på pakethållaren…

Det borde vara han, som hackat in sitt namn på klipphällen.
Vid denna tid, 1926,  fanns det 4 personer i Sverige med
namnet och tre av dessa kunde uteslutas på grund av icke
relevant  ålder eller
vistelseort med ganska stor säkerhet.
Fast helt säker kan jag inte vara men troligtvis…

Denna Brynolf var född  den 18 augusti 1908 och var
alltså 18 år gammal, så när som på 10 dagar, då han
mejslade in sitt namn.

Var han smedlärling ? Ser du städet och den på städet
liggande smideshammaren ovanför namnet ?

Brynolf var säkert stolt över sitt val,  eftersom han
mejslade in yrkessymbolen ovanför sitt eget namn.

Samma dag i Idrottssverige skedde det,  att den
1. Augusti 1926 spelade fotbollsklubben  Elfsborg
sin absolut första match i allsvenskan.
De fick stryk med 0-1 mot ÖIS.

I Göteborg genomfördes under augusti 1926
“De Internationella Kvinnospelen”.

Evenemanget kallades i den dåtida pressen för
“Den kvinnliga Olympiaden”.

I Malmö hade det nitiska tullverket den 2 Augusti
gjort ett stort spritbeslag på en svensk torpedbåt
tillhörig flottan,
som nyss anlöpt  från Köpenhamn.

Minns du  då “Älvsnabben”, flottans långresefartyg,  kom hem
från sin årliga kryssning 1963 fullastad  inte med kulor och krut
utan med brännvin och cigaretter ?

Fartyget döptes snabbt i folkmun till “Älvsnapsen“…

Vill jag vara lite stygg, vill jag säga,  att tullens makt över den
enskilde,  som darrande skulle passera tullfiltret och tullarnas
nitiska ögon och  som hade med en flaska för mycket efter en
utlandsresa, den tulltjänstemännens värld  rasade snabbt ihop,
då vi blev medlemmar i  Den Europeiska Unionen.


I lokaltidningen kunde man i en annons för den amerikanska
Oldsmobile Six läsa: “Den kräver ingen hänsyn och fruktar ingen väg “.
Priset var 5650 kr.

Vidare kunde man läsa att barkskeppet “Rolf” registrerat i Halmstad,
just anlöpt Boulogne från Sverige efter en mycket äventyrlig resa, där befäl-
havaren Thage Jönsson visade framstående ledaregenskaper och ett
starkt sjömansskap, då han förde sitt fartyg och besättning i hamn, trots
svåra skador på fartyget..

Här kan du se, vad de  som komponerade journalfilmen,
Paramountjournalen,  tyckte var viktiga händelser
i Sverige 1926.

 

 

 

 

Isen spänner sina förstärkningar från grenen.

Varför formar sig isen på ovanstående sätt månntro…

Den obligatoriska motljusbilden…

Här kan du se hur jag låst objektivet mot hylsan med två O-ringar. Jag hoppas min
kamera håller sig, om inte i skinnet, så i alla fall i fokus…

Kategorier
Old Timer flyg

ETT MÄSTERVERK

 

 

 

 

En estetisk upplevelse för alla ,
som säger sig vara modellflygare.

 

 

 

 

 

 

 

Denna friflygande modell, som heter Hodek HK-101
ser bra ut och flyger bra.

Beundra byggaren, Tom Hallmans hantverk och
skicklighet att flyga sin modell och de krav det ställer
på trimning av modellen och den allmänna  flygkänslan.

Flygningen var en max vid en tävling. Maxtiden
var satt till 3 minuter.

Se hur modellen fick termikanslutning och lägger sig och
svänger brant i blåsan i högervarv.

Eftr maxtid fusar modellen genom att fälla upp stabben.

Ta dig tid och njut av en flygestetisk upplevelse extraordinair !

Det finns två inbäddade filmer från YouTube. En om bygget
och en om en maxflygning.

Bilderna också från filmerna.

Jag kunde inte undanhålla detta för er.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kategorier
Hangflyg modell

ATT STÅNGAS MOT EN KANTROTOR

 

 

 

…är en verklighet,

du kan komma att

uppleva på Hovs Hallar .

 

 

 

 

 

 

För fredagen hade yr.no lovat NNO med dragning mot Nord
för Hovs Hallar. Vindstyrkan 5-7 m/sekund enligt vindmätaren
på Hovs Hallar.

Det sa mig,  att skulle vara bra lyft, varför jag skulle ge mig
iväg. Problemet var att min bil var på service, men tack
vare snäll granne fick jag,  efter löfte om att hjälpa henne
med en teknikalitet, 
låna en grannkvinnas bil. Tack så mycket !

Så in med min nymodifierade “Hobby”, som är 40 år gammal
och numera försedd med skevroder/klaff.

Nedkommen till Hovs Hallar var det bara att knata upp på Platån
med det man behöver ha för att utöva sin hobby…modellflyg.

Jag möttes av en milt sagt kall vind på 6-8 m7sek från NNO.

Om det var kallt ? Sure, det var kallt, men det är bara att anpassa
klädseln, vilket i mitt fall innebar  att jag hade med mig min
varma skärmflygoverall, fleecevantar från Biltema och rejäla skor.

Att sitta och förtvina framför en tv och vänta på något som
aldrig kommer att inträffa, det är inte min livsstil.
Jag vill ha riktiga upplevelser.

Två kameror för dokumentationen hade jag med.
Ombord min
modell en Gopro bakom vingen filmande framåt.
Kameran var
konfigurerad att filma med de bästa inställningarna
vilket är  Protuneläget.

Nu var som vanligt, vill jag påstå, ljuset inte så där super,
då jag flög,
men det blev bilder.

På mina solglasögon satt min Mobius och filmade,  det jag såg.

Alla stillbilder här nedan är bilder klippta ur videon från
Mobiuskameran.

Mina två första två startförsök sprack. Kantrotorn var så stark,
att  trots erfarenhet och snabba korrigeringar  kunde jag inte
hålla modellen i luften på ett fullt kontrollerat sätt.

Det tredje försöket lyckades med ett nödrop. Väl ute från kanten
möttes jag av en laminär vind , som generade så mycket lyft,
att
jag enkelt,  enligt höjdmätaren, klättrade till 300 m AGL.

Jag ville inte stiga högre, för jag var på den höjden redan i molnbasen.

Att flyga i laminär havsvind, det är som att glida i filmjölk.

Absolut ingen turbulens, utan jag kan flyga totat avslappnat.

Det kom en trio skärmflygare från Göteborg, som hade tröttnat
på att gå hemma och sukta efter vind och tagit det säkra  före
det osäkra och med yr.no:s prognos i ryggen dragit söderut.

Jag informerade om,  att just nu fanns det en mycket stark kantrotor,
vilken kunde utgöra ett faromoment vid starten.

En kantrotor kan orsak ett frontalinslag och därmed en förlust av
lyftkraft just vid start. Inte roligt att drabbas av det, med tanke
på kantens utseende, som är 70 m lodrät klippvägg

Mitt råd var, att de skulle avvakta, eftersom prognosen lovade
avtagande vind och vrid mot Nord. Om vinden vridit upp
skulle frontrotorns kraft minska betydligt.

Varför det ? Jo, det beror på terrängens utseende framför
hanget, som styr upp vinden på ett för hangflygare olämpligt sätt,
då det blåser NNO. Såedemede !

Jag hade föresatt mig, med tanke på väder och vind, att vara i
luften i ca 90 minuter. Att landa och starta på nytt ville jag inte
under rådande vind. Att landa genom en topprotor är ingen sinekur,
hur skicklig du än kan vara. Därför ville jag bara landa en gång.

Vilket jag gjorde väl förberedd och genom att utnyttja min halva
kråkbroms. Jag kom ner under absolut kontrollerade former
bakom hanget mellan buskarna utan skador på modellen.

Min start hade skett 0920 och jag landade efter lite mer än 1.5 timma.
Sen var jag nöjd.

När jag körde därifrån, efter att jag gått en runda, var kl 1230
och jag märkte, att vinden hade
dragit sig mot Nord och den
hade minskat, vilket kanske gjorde det
möjligt för skärmflygarna
att starta från Platån.

Annars hade de kunnat starta nedanför restaurangen och
klättrat
på hanget upp till Platån, för att sen kunnat flyga
ända  bort till Kattvik och kanske ännu längre.

Hoppas de fick sina flyg.

Genomblåst körde jag lånebil och modell hem och varande nöjd
med ännu en dag med flygning och fina upplevelser.

Hoppa in och häng med på min fredagsflygning på Hovs Hallar !

 

Detta inlägg är mitt 1901., ( ettusenniohundraförsta) sedan min
bloggs tillblivelse.

Mitt spamfilter har under samma tid fångat upp och eliminerat
250000 spamkommentarer. Det eminenta programmet,
vilket så säkert dödar spam, det heter Akismet,  har bara
bommat en (1) enda spamkommentar.

Fantastiskt bra betyg.

 

 

 

 

Klart för start. Bara att fälla upp min GoPro.
Modellen “Hobby” är 40 år gammal…

Den avancerade väderstationen indikerade vind rakt upp…

Vyn från min pilotplats…

Just efter utkast…

Än ser det bra ut…

Kolla skevrodret…

Nu börjar rotorn ruska om…

…och modellen är som ett flarn i vinden…

Det gäller att komma ut från kanten.

Rotorn på verkar modellen upp till ca 30 m över kanten.

Faran över…

…glöm det…

Båda försöken samma resultat.

Det gäller att ge rejäla korrigeringar med skevroder och sidoroder…

Japp, “Hobby” är namnet.

Nu start till vänster…

Men då jag släppte modellen,  kände jag hur det blåste i nacken…

…och den sjönk som en sten…

Lyckligtvis landade den i gräset utan skador.

Så ser det ut.

Kattegatt/Laholmsbukten

Mot Båstadhållet.

Ser du de vita föremålen till vänster ?
Det är de människoätande getterna  på Hovs Hallar…

Vi får alla kämpa mot eller med vinden.

Långt bort i diset skymtar vi Kullens Fyr och ett torrlastfartyg,
som ligger på svaj,  waiting for order.

Jag orkade inte mer…

 

 

 

Kategorier
Old Timer flyg

LÅT OSS SKINGRA VÅRA TANKAR…

 

 

 

 

…genom att drömma om friflygande skalamodeller.

 

 

 

 

 

Det är alltid så imponerande att se en friflygande modell
under sin flygning, som uppför sig som byggaren/piloten
förväntar sig.

Man behöver inte ha radio för att kunna njuta av en model
i sitt rätta element.

En friflygare måste bygga in alla egenskaper han vill ha på
modellen. För efter han släppt iväg den, sen är det upp till
byggarens noggrannhet och vilja, som bestämmer mönstret
för flygningen.

Ibland undrar jag,  hur friflygare vågar släppa iväg sina modeller ?

Som replik från flygarna brukar det komma: “Detta är en modell
som ska flyga. Den är byggd för det”.

Här är en video som visar olika pärlor i luften.

Luta dig bakåt, njut och dröm din dröm !

Videon är inbäddad från Youtube och stillbilderna är klippta
från filmen.
Man kan se att fotografen har kämpat mot det försvinnande
dagsljuset.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kategorier
Hangflyg modell

BOMKÖRNING

 

 

 

 

 

Det var mycket fint väder på Hovs Hallar i måndags…

 

 

 

 

 

 

…synd bara att det var kav lugnt…

Måndagen innebar solsken och då jag höll koll på vindmätaren
vid Hovs Hallar, övertygade dess mätvärde,  att det skulle vara
flygbart med ca 2-3 m/sek NNO.

2-3 m/sek NNO innebär,  att man flyger längst upp på Platån.
Lyftet vid denna vinden är utmärkt, så jag bespetsade mig
på en glidardag på HH.

Alltså iväg de 50 km jag har att köra. Tur min bil är en miljöbil…
den tar lite etanol.

Förväntansfull och glad i hågen äntrade jag Platån,  medförande
det jag använder  då jag flyger, bara för att
finna att det var stiltje.
Fullständigt stilla. Som det står i definitionen
för stiltje
“Röken stiger rakt upp ur skorstenarna”.

Det kommer väl vind,  tänkte jag och spanade utåt Kattegatt för att
se, om det fanns någon indikation av en vindkåre på ingång.

Men icke. Intet rörde sig. Så det blev att promenera ner med modellen
till bilen, för att jag sedanskulle kunna gå en rejäl promenad.

Jag gick bort till Kattvik och tillbaka igen. Lite problematiskt
då den usla stigen var mera en gyttjig bäck än en bekväm
gångstig.

Men det spelar ingen roll för mig, det viktiga är, att man kan
uppleva naturen.

Efter 2 timmars promenad i,  som det heter i äventyrsskildringarna,
oländig terräng, var jag tillbaka på högsta punkten på platån.

Jag ville inte ge upp chansen till hangflyg. Men tingen, eller rättare
sagt elementen, var emot mig hur mycket jag än spanade
sittande på min vanliga plats.

Det blev ingen vind,  utan jag fick skamset gå ner till bilen
och fara hem utan hangflyg, men jag hade i alla fall med  mig
fina
naturintryck hem .

En resa till HH är aldrig en förlorad investering.  Du får alltid
tillbaka något,  du kan ta med dig hem.

Ok, inget direkt nytt för mina läsare av min blogg…
men nåt ska man ju skriva eller ?

Följ med på en naturresa !

 

 

En del av informationen du får från vindmätaren på Hovs Hallar

Ingen större aktivitet på havet, när jag spanade ut…

Det var -3 grader och marken var frostpudrad.

Här satt jag och hoppades, att det skulle komma lite vind utifrån, men…

…min state of the art vindindikator talade om:
Absolut noll vind på Hovs Hallar idag.

Framme vid hangkanten dyker en bäck upp från en källa, som jag aldrig sett
sina,  under de 44 år jag besökt platsen. Inte förrän i somras. Då var det torrt.

Ser du dessa buskar med miljarder taggar…Härligt att landa i en sådan
buske med en modell klädd med plastfilm…

Vad är detta ? En Kentaur…en häst som frusit till stillhet mitt i ett språng..
Din gissning och fantasi är lika bra som min.

Jag tycker denna bilden associerar till en stenig åker i Småland illustrerande
något ur Mobergs trilogi om Karl-Oskar och Kristina och deras karga åkrar.

På tal om sten… Denna stenen har jag personligen smällt två gånger ,
eftersom den finns mitt i landningsområdet.  Där borde stå en skylt
vid sidan som sa: “Warning,  wing- and fuselage smashing rock” !

En val som blåser…vulkanutbrott i Kattegatt,  British Home Fleet 1916
…nä, det är Värö Bruk, som släpper ut överloppsånga 80 km bort.

Hotlips

Småfåglar i en nyponbuske…eller ?

Berggrunden hos Hallandsås näsa ut i Kattegatt.
Synd att inte byggaren av järnvägstunneln, 12 miljarder,
kollade här,  innan man skulle borra. Det hade sparat
2 miljarder…för här ser man Hallandsås är en horst.

Är det Tina Turner..eller Don King,  som grävt ner sig ?

Don King, boxningspromotor med  elektriskt hår.

Detta block sätter punkt för dagens äventyr…eller brist på.

Kategorier
Naturbilder

STRANDFLANÖREN

 

 

 

 

 

 

Att promenera ihop med havet…

 

 

 

 

 

 

…gör jag ofta, eftersom det är så berikande både för både min hjärna
och min lekamen.

Jag kan inte flyga mina modeller varje dag, på grund av omständigheter
över vilka jag  inte råder.
Regnar det,  eller blåser en ilsken sydvästlig
vind, då håller jag mig på
marken. Jag är ingen flagellant eller späkare
.

En promenad längs en strand vid Kattegatt i hösttid kan bjuda på
oväntade
intryck. Alltså det dyker upp sådant,  man inte direkt förväntar.
Det kan också vara avtryck och förändringar i naturen,  som via mitt
öga väcker mitt intresse.

Strövar man mycket, så lär man sig lägga märke till det, som är ovant
och nytt.

Varje gång jag är på min väg vid havet,  dyker det alltid upp det jag
inte sett förut. Allt som dokumenteras av min kamera.

Jag tycker om att ta bilder rakt upp och ner. Inga konstigheter utan
min ambition är att skildra verkligheten,  som den är.
Sen vill jag ofta sätta en text till bilden, vilken kan skapa associationer
och stimulera din fantasi.

Det finns något som heter Instagram, där man kan publicera bilder.
För första gången besökte jag sidan i dag och scrollade massor med bilder.

Jättefina bilder säkerligen. Tekniskt avancerade och man såg vilken
möda fotografen
lagt ner för att åstadkomma nya motiv och infallsvinklar.
Men ett par saker slog mig och du får gärna tycka,  jag har fel.

Bilderna visade ofta något statiskt. Ingenting i bilden som direkt
stimulerade min
hjärna att upptäcka  rörelse. Det var en jättelik
bildjitterbug av stilleben utan ordet “Jitter”,  om du förstår
vad jag menar …
Allt var inte 
statiskt men…

Sen är det det här med photoshoppande. Alla vet,  man kan manipulera
utan gräns idag. Tekniken sätter inga hinder.
Ibland tycks det mig, som om bildmanipuleringen är viktigare än
motivvalet och råbild.
Jag tycker överdriven  bildmanipulering, det är som att
vira skära
sidenband med plastblommor runt en staty av Auguste  Rodin…

Ungefär samma känsla som jag får,  då jag skådar en kvinna på tv
med absurt vita blekta tänder, botoxsprutad anknäbb och
överladdade silikonbröst.
Det tenderar att bli absurt.  Det verkar inte vara en riktig människa,
utan en skylt, som bringar sitt budskap: Bröst, läppar och tänder…

Mina bilder är garanterat inte photoshoppade,  då jag inte har
programmet
eller något liknande.

Att ströva längs stranden av Laholmsbukten kan var speciellt givande
efter
en storm , då man kan se många fynd, som spolats iland.

Vi har inte haft någon höststorm i år att tala om,  varför fynden varit få.

Men som du, käre betraktare, kommer att se, finner vi alltid något.

Häng med mig och se vad jag såg ! Det var sent på eftermiddagen så ljuset…

 

Vem som är förloraren i kampen mellan vinden och träden ?

Dubbelcirklar mödosamt ritade av vinden, som nästan gått varvet runt…
Här har emellertid den ostliga vinden i huvudsak härskat.

Som en blomma med korgformade kronblad. Färgade olika
beroende på om det är gnejs eller kvartsit i sanden.
Varje grässtrå har format sin del av blomman.

Frisk vind skapar skum, som jag redogjort på en tidigare post,  hur det blir till.

Sent eftermiddagsljus skapar en John Bauerliknande stämning.

Vilande älg ? (Resting moose)?

En ejderhane som förlorat…(Eider Drake lost)

Lite makabert med pepparkornsögat…

En knubbsäl som spolats iland till glädje för vitfågel och kråkor.
(Common seal beached)

De numera solitära tallarna för en hopplös kamp mot väder och vind
och kommer med tiden att få lägga sig i tvekampen mot elementen.

Skummet flög i luften som spunnet socker från vår  ungdoms nöjesfält.

Att lyssna på havets brytande mot stranden är som att höra
en jätte dra tunga andetag efter en hård dags arbete i sin gruva…

Att se på skulpturer vid havet kostar inget i inträde.

Ser du, hur vinden flyttat pinnen och andra föremål ?
Det går inte fort, men varför ska det alltid det ?

Varje tillfälle med kraftigare vind skapar ett segment i sedimentet.
Ett evigt Pater Nosterverk transporterar sanden i ett kretslopp.

Denna bilden associerar jag till en middag på en så kallad gourmetrestaurang.
Vi serverades en miniatyrköttbit på tallriken garnerad med ett par gröna strån
liggande tvärs över
och allt inskrivet i en cirkel av en tunn,  tror jag,  såssträng.
Mitt sällskap sa till
servitrisen,  att hon skulle ta in ett kg potatis, så vi skulle bli
mätta…Jag tror,
att ingen någonsin ställt det kravet på den tv-kände restauratörens
matställe.
Japp, 800 kr för två personer inklusive dricka. Tur vi fick 200 kr över
på en
tusenlapp, så vi kunde köpa korv och mos på hemvägen…

 

Ett filosofiskt djur vid strandkanten.

Är det detta som man kallar potatisnäsa ?

En kämpande tall, som fortfarande med stolthet bär sina kottar.

 

Kategorier
Hangflyg modell

ATT LANDA

 

 

 

 

 

 

Då avslöjas det…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

… om du kan  landa, för då ser man, om du är en bra pilot.

Detta gäller oavsett om du flyger en radiostyrd modell
eller en Boeing Dreamliner 787-10  på 300 ton.

Starta ett flygplan, det kan i stort vem som helst. Bara
det finns 
tillräcklig power, så kommer det att bära uppåt.

Men landningen är knepigare. Då avslöjas det brutalt,
om du har förstått, 
hur aerodynamiken och flygmekaniken
samverkar,  samt hur de ska hanteras, då du landar.

Bister sanning men tro mig, så är det.

Alltnog, jag drog till HH för att få mig en runda i luften
med min 
40 år gamla Multiplex “Hobby”.

Väderläget var utmärkt med sol, 4-5 m/sek nordlig vind,
vilket 
är rakt på, så lyftet torde vara utmärkt.

Montering, påslagning av diverse kameror och glad i
hågen 
slängde jag iväg med modellen vid betongfortet,
med modellen redan svävande 
200 m över marken i
mina ivriga ystra tankar.

Men jag bringades snabbt och brutalt tillbaka till
den villkorslösa  verkligheten vid hangkanten.

Min Hobby har ju bara sida och höjd att styra med.
Det betyder,  
att då jag ska korrigera stora störningar,
vill inte sidorodret 
räcka till.
Exakt det  som hände mig nu.

Liten inskjuten förklaring:

Ett ansatt sidoroder gör att, planet girar- 
– att ena vingen flyger fortare-det skapar mer
lyftkraft-
lutar omkull modellen.

Ett ansatt skevroder minskar lyftkraften på den
vingen,  där rodret är uppfällt och ökar lyftkraften
på den sida skevrodret är nedfällt. Resultatet är
att flygplanet lutar omkull.

Fördelen att kontrollera din modell i rollplanet
med skevroder, det är att flygplanet reagerar
snabbt.
Med endast sidoroder ska modellen  ha tillräcklig
hastighet, så den vinge som flyger fortare kan
skapa mer lyftkraft och lyftas. Alltså först gir,
sen roll.
Ofta måste man, för att få snabbare och brantare
sväng med sidoroder, ge höjdroder 
för att initiera
början till en överstegring.

Med skevroder får du rolltendens omedelbart.

Vid kanten låg en mycket ilsket snurrande stark rotor
och väntade på att mala ner 
min modell…

Jag hade inte skuggan av en chans att klara det.
Så jag valde att landa någotsånär under kontroll i
buskarna vid kanten, allt för 
att undvika en helt
slumpmässig landning i bergväggen 
nedanför hanget.

Modellen var oskadd och vid nästa startförsök utgick
jag lite vid sidansett mot min 
första start. Nu gick
det bra…med ett nödrop.

Väl uppe på höjd var det som att flyga i ljummen
yoghurt.

Lyftet på Hovs Hallar tog mig till 270 m över kanten,
vilket 
är 350 m ASL. Allt mätt med min höjdmätare
i Picolarion. Inte dåligt.
Jag kunde antagligen klättrat högre, men hade inte
just då motivationen. Det var kallt…

Dåligt kan däremot en landning gå, om du har en
modell utan aerodynamiska bromsar på HH.
Det är ett 
stort problem att komma ner.

Problem  1 är, att få bort hastighet och höjd.

Problem 2 är, att flyga igenom topprotorn.

Problem  3  är, att kunna korrigera under
landningen med sidoroder och höjdroder.

Problem 4 är,  att jag ska jag hålla koll på
markförhållandena.

Finns det en sten i landningsområdet, så enligt
Murphy´s Lag, klipper man den med vingens
torsionsnäsa…

Jag måste använda min  erfarenhet och den
eventuella skicklighet 
jag lyckats förvärva efter
44 års hangflygande på HH.

Jo,  jag kom ner hel, vilket du kan se på filmsnutten.

Jag startade flygandet 1135 och jag landade kl 1425.
Avbrutet endast för en 
paus på 10 minuter då jag
bytte batterier i kamerorna. 

Förresten,  kyla är ett kamerabatteris värsta fiende.
Därför förvarar 
jag alltid mina Mobiuskameror och
GoProbatterier i fickan, för 
de ska håll sig varma.

Ok, jag fick en  dag med fint flyg och allt lagrades
i min 
erfarenhetsbox om Hovs Hallar i mitt huvud.

Här ska jag plåga er med lite bilder och en 2 minuters
videosnutt, 
som visar, hur man ska landa en RES-modell…
utan S……

Alla bilder, med nåt undantag, är tagna med min
Mobius lilla actioncam.

 

Färdig för start i stort. Du ser jag har återgått till plastpåsestadiet,
då det gäller att få med tillbehör…som utgörs av en rulle tejp,
ett äpple och 4 gummiband och en av Biltemas små CA-tuber.

Vy mot sydväst. Ser du solen kl 12 på dagen ? Den står lågt nu.
Men hav förtröstan, om 40 dagar vänder det !

Min Mobius var svårstartad i låg temp, men det gick med lite handpåläggning och massage.

Mitt första startförsök…

Jodå, här ser det bra ut, men vänta du bara, säger kantrotorn…

En lite lätt störning först…

…och sen ruskar vi om din modell…

Här fick jag modellen rätt på vingarna…

…men jag är lågt och botaniserar i växtligheten…

…så jag beslöt att avbryta för att landa något sånär kontrollerbart…

… så modellen skulle vara lätt att hämta nere i buskarna.
Den låg här helt oskadd.

Sen startade jag om och fick flyga.

Här har gått in bakom hanget för att testa eventuell lärotor.

…vildnyponen glädjer fåglarna.
På mer än ett sätt. På hösten brukar,  tack vare fruktsockret,
nyponen jäsa och bilda alkohol, varför man kan se till
exempel björktrastar vara på snusen…

…och tistlarna står ståndaktigt i givakt fortfarande.

Min Multiplex “Hobby” från 1978 på väg ut genom turbulensen.
Denna modell är vacker. Man kunde producera estetiskt attraktiva modeller 1978.

Kolla mitt sidoroder då rotorn sträcker ut sina fingrar efter modellen,
då jag startat och flyger igenom rullen vid kanten !

Detta är nackdelen, då man inte har skevroder.
Det är svårt att ha full kontroll i ovanstående situation.

Men som allt annat, det löser sig med tiden…

De enda som gjorde mig sällskap på hanget var tre korpar,
som definitivt inte tyckte om min modell.

Detta är en bild på Falkenberg. Vindkraftverken till vänster står ute i havet.
Byggnaden är silon i hamnen. Om du kollar horisonten till höger om vindkraftverken i havet,
så kan du, med viss ansträngning, skymta radiomasterna i Grimeton.

Denna bilden av Halmstad tog jag med, då den visar,
vilket säkerligen de flesta halmstadbor är ovetande om,
den omfattande bergtäkten nordost om staden.

 

2 minuter om konsten att landa

 

Kategorier
Naturbilder

STORMÖTE

 

 

 

Kaj- och kråkturbulens.

 

 

 

 

 

 

 

..i  fredags kväll, då det hölls  stormöte på åkrarna
öster om Halmstad.

I åkrarnas tiltor satt, snyggt uppradade i skymningsljuset
och
det kalla regnet, traktens kajor övervakade av några,
som det tycktes se ut som ordningsmän, nämligen fältkråkorna.

Det  såg makabert ut, med tusentals gråsvarta individer
sittande
i prydliga rader rödögt plirande med huvudena
åt samma håll, mot vinden och som sedan, likt efter en

osynlig signal, begav sig upp
vallen och plockade mask.

Ljuset var som vanligt…då jag plåtar uselt. Klockan var 1630
och det var en snabbt fallande skymning,  men jag klämde
ändå lite bilder för att
fånga en,  på något sätt,  lite hotfull
…eller makaber stämning
med alla dessa djur i sina mörka
grå fredagskostymer.

Det var lite överväldigande med allt frasandet från vingarnas
fjädrar och allt kräigt  argumenterande.

Tänk om en människa hade lika mycket röststyrka
i förhållande till sin storlek, som en kaja eller kråka
besitter ?
Då hade vi aldrig behövt högtalarsystem.

Mitt resesällskap sa hon fick en “creepy feeling”  av alla
dessa fjäderklädda individer.

Har du sett Hitchcocks film “Fåglarna” ?
Då förstår du känslan vi hade.

 

Japp här kommer lite svartvitt…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kategorier
Flyghistoria

JONATHAN NUNEZ…

 

 

 

 

 

 

…ett proffs inom friflygandet.

 

 

 

 

Jag fann en film utlagd på YouTube, som fångade mitt intresse.
Filmen är välgjord och visar,  hur man med hängivenhet och
yrkesskicklighet får sina friflygande skalamodeller att bete
sig,  som piloten vill.

Förhållandena på platsen var ju föredömliga.
Kollar du,  så ser du,  hur samtliga modeller är i mycket gott trim
och flyger bra.

Videon är väl värd att se.

Jag klippte för överskådlighetens skull lite stillbilder ur videon.

Luta dig bakåt och dröm !

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kategorier
Naturbilder

MOLNIGT BETYDER DÅLIGT LJUS…

 

 

 

 

…vilket i sin tur medför längre exponeringstider…

 

 

 

 

 

 

..som gör, att bilderna tenderar att bli oskarpa.

Dåligt ljus är fotografens värsta fiende, i alla fall om
jag ska plåta föremål som rör sig,  eller om jag
fotograferar från föremål,
som är i rörelse.

Min GoPro är ju en i stort automatisk kamera, med
de svagheter det innebär. Man får ta det, som det blir,
skulle jag vilja säga.

Det fick jag göra i dag. En grå tidig morgon en  höstdag
med uselt ljus, men det var som en något  förmildrande
omständighet i 
alla fall vindstilla.

Det  borde gå att få till det, trodde jag i alla fall.
Min fotograferingsflygmaskin, den
trogna Sparkyn
hade fått lite modifieringar, vilket jag ville
testa.

Alltså ner till stranden där jag ville få lite bilder på
det omskapade
naturvårdsområdet. Omskapat
såtillvida att huvudmannen
för området Länsstyrelsen
i Halland har avverkat skog och
återskapat sandytor
för bland annat fältpiplärkan.

Så det var bara att montera vingen och starta
kameran,
som tog 2 bilder i sekunden snett ner åt
vänster.

Power till motorn var en trött 3-cells 2100 LiPo.

Men den brukar räcka för en 15 minuters flygning,
vilket
är nog för för mig vid detta tillfället.

Jag flög mina rundor, som jag fotograferade med
min,
nu kommer ett längre ord:
” Solglasögonskalmactionkamera”.

Den kameran tar 4 bilder/sekunden.

Det fanns inte en människa mer än jag själv, så långt
ögat kunde se.

Men då jag gick upp till bilen, träffade jag en  ornitolog,
som stod och spanade utåt havet. Det är märkligt,
att man för det
mesta träffar trevliga människor,
då man är ute och flyger med sina modeller.

Vi hade ett vindlande associativt samtal om det mesta.

Jag fick ett tips, att om jag är flygintresserat och vem
är inte det,
så borde jag besöka Flygfesten i Dala-Järna
sommaren 2018.
Det utlovas bli något extra.
Vi får se.

Som sagt, suddiga bilder blev det från modellen. Då jag
kollade
slutartiderna, låg de i det dåliga ljuset på 1/60,
eller 1/120:dels sekund.

Jag hade föredragit ca 1/500 dels sekund, så hade
bilderna blivit
skarpa.

Men de får gå med denna gången. Bilderna från
marken är
alla tagna med min Mobius på glasögonskalmen.

 

Hoppa ombord och spänn fast dig så kör vi !

Kattegatts yta ligger i stort sett som smält bly.

Klart för start med min Sparky.

Min Sparky har gjort tjänst i mitt flygvapen i 6 år nu.

Jag kan flyga modellen i de flesta lägen utan protest.
Sparky puttrar obekymrat vidare med en motor,
som nu ibland något gnisslande,  fortfarande efter
hundratals flygningar har visat att den var värd
de 50 kr, jag betalade för den…

Som du förstår finns det gott om utrymme för start och landning.

Dags svänga in för att landa.

Baslinje

Inga hinder…

Final…

Sättning. Mitt landställ är mycket fjädrande, vilket gör att jag
kan starta och landa på mycket ojämna ytor utan problem.

Sporrhjulet fortfarande i luften under utrullningen.

Just parkerat.

Sparky, 1650 gram, enkel kinamotor, 2100 LiPo.

Sveriges längsta badstrand

Ser ut som ett krigshärjat landskap…

…men det är inga bombkratrar, det är Länsstyrelsen Halland,
som banat av växtligheten för att återskapa sandlandskapet,
vilket kommer att öka den biologiska mångfalden i biotopen.

Mellan dynområdet och strandskogen finns en våtmark,
som hyser ett rikt djurliv och flora.

Förstår du hur vattensamlingarna uppstår just innanför strandkanten ?

Stranden är mångfärgad av sanden. Havet och dess vågor siktar sanden med hänsyn till vikt.

Genom våtmarkerna rinner en bäck parallellt med stranden.

En ornitolog på spaning…

Min Sparky. Bara ett flarn mellan himmel och hav.
Men som ger mig som modellflygare så mycket tillbaka i upplevelser.

 

2 minuter video på min Sparky innan min LiPo gav upp andan…

 

Kategorier
Old Timer flyg

NYTT PROJEKT I DEN LUNDQVISTSKA MODELLFLYGFABRIKEN

 

 

 

 

I-AOLA 22 en italiensk friflygande modell .

 

 

 

 

 

 

 

Pär skickade en bild på sitt kommande projekt. En friflygande modell
som emanerar från 1940-talet ?

En tidstypisk konstruktion med måsvinge. Varför man byggde med
måsvinge ? Jo det var för att få upp vingen från marken vid
utelandningar i olämplig terräng

En vacker A2 modell, vars namn betyder “Impalahjort”. Ska väl ge en
känsla av att modellen är snabb och smidig…
Om den är lättbyggd ?  Det kan jag inte tro, men varför ska allt vara lätt ?

Det ska bli spännande att  se hur planeringen och utförande av bygget
fortskrider, men framför allt ska det bli spännande att få se modellen
i luften.

Kategorier
Hangflyg modell

NYGAMMALT I LUFTEN

 

 

 

 

 

Min  “HOBBY” från Multiplex

begick sin premiär i torsdags.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Som jag tidigare skrivit, blev jag ägare till en oflugen
segelmodell
på Bytesmarknaden i Falköping.

Modellen en HOBBY”, var från 1978… , så den har ju några
år på nacken.

Modellen var fin, för den var aldrig flugen, men jag hittade
lite fel på den.

Vingarnas framkant var inte slipade, utan helt fel utformade,
vilket
med nödvändighet skulle komma att påverka
strömningen runt
vingen negativt.

Bakkanten på vingarna var 3 mm tjock och tvär,  vilket
också är
ett aber.
Trots detta ville jag provflyga. Modellen krävde 80 gram i

nosen, för att tyngdpunkten skulle ligga inom ramarna.

Jag märkte, när jag flög ytterligare en svaghet och det var
vingfastsättningen bestående av två pianotrådar.
Skräp och utan stabilitet.

Nåväl, trots ovanstående gnäll, så åkte jag till Tönnersa Strand,
monterade, kollade och gick fram till den relativt låga kanten,
ca 2.5 m hög som
jag skulle flyga på.

Kollade än en gång att roderna stod neutralt och sen  start rakt
ut i
vinden,  som var ca 4 m/sek nästan rakt på.

Modellen flög absolut rakt, utan att jag behövde röra
någon trim.

Det var ju bra. Flygkaraktären var lite slängigt och
gungigt, som en modell 
med för mycket V-form på vingarna får.

Annars har jag inget att klaga på. Den vek sig snabbt över
vingen då jag vek den, vilket kan ha ett 
samband med
den fullständigt felaktiga framkanten. Strömningen

på vingens ovansida löser av tidigt. Men det ska jag fixa.

Första provflygningen blev 50 minuter. Landningen
genomfördes
bakom hanget i strandrågen utan problem
eller skador.

I stort är jag nöjd med modellen. Den är en produkt
av 70-talet,
men till den flygning jag ska ha den till,
så duger den väl.

Samtliga stillbilder och video tagna med min
“Glasögonskalmkamera”,  Mobius.
Ingen dålig kvalitet för en sådan mycket liten kamera
eller på svenska:
Varför ska man göra saker och ting komplicerade ?

Apropå rubriken på min post “Nygammalt…”
minns du det tv-programmet ?

Där väldresserade kafeochkakamutade äldre
i publiken förväntades att med tindrande ögon
sjunga: “När man är en glad pensionär…”
och   framställdes som lallande fjantar, 
ständigt
sittande på sina köksstolar spelande “Livet i Finnskogarna”
på dragspel…eller andlöst skådande “Göingeflickorna”
framföra pekoralet “Kära mor”…

Programmet fick ju snabbt öknamnet “Lillgammalt”…
och fick utstå mycket spott och spe innan det gick i graven.
Jo, jag vet det fanns människor, som tyckte, att detta 

program var det yppersta, som fanns av underhållning.

Just framkommen och modellen monterad.
modellen har 255 cm spv, men kanske jag
bygger en sprygelvinge med 325 cm spv
och med en profil från min AvaPro.
Det borde bli nåt eller ?

Jag tar alltid ett par bilder innan provflygning. Man vet aldrig vad som sker…

Koll av att stabbarna har rätt grundläge.

På väg ner till det låga hanget.

Kanadagässen under sina ständiga sträck mellan betesplats och nattplats

Ja, så här såg det ut i torsdags vid tidpunkten för provflygningen.

Då är det dags…

En sak finns här gott om…hangkant och utrymme.

Min “HOBBY” i luften.

På väg ut. Ser inte illa ut. Alltså själva modellen.

Men…den flyger ju !

Hangflyg är härligt !

Jag tycker den är ganska snygg på lite avstånd eller ?

Du ser solen står lågt och man har den mitt i ansiktet, då man flyger söderut…

Jag får otvetydliga vibbar från 70-tal, då jag ser modellen.

Här ligger modellen efter min första landning med den.

En belåten pilot och hans skugga på väg hem

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kategorier
Modellflyg teknik

DET VAR BÄTTRE FÖRR…

 

 

 

 

 

…när det gällde kvalitet på exempelvis glasfiberkroppar.

 

 

 

 

 

 

Genom ödets skickelse fick jag chansen att lägga vantarna
på en icke flugen modell på Bytesmarknaden i Falköping,
som ju ÅMFK anordnade för 14 gången.

Jag såg modellen i sin originalkartong från Multiplex och
den såg fin ut. Efter den obligatoriska prutningen hos
säljaren fick jag den för ett rimligt pris.

Under de senare åren har jag fått en viss nostalgisk kärlek
för gamla modeller, som jag vet är av kvalitet.

Denna modellen, som heter “Hobby”, tillverkades av
Multiplex och kom
på marknaden 1978. Kroppen är av
glasfiber laminerad med
epoxiplast. Den är mycket fint
upplagd och är lätt.

Det var ofta modellerna för 40 år sen.

Vingarna är styroporkärnor plankade med abachi. Just denna
modellen var klädd med Oracoverliknande material.
Jag tvättade av vingarna, slipade, lackade med klarlack
3 gånger, slipade igen och sprutade med Biltemas eminenta
hobbylack a´69 kr burken.
Varför klabba med Badgerspruta,
kompressor och allt som
behövs ? Keep it simple !

Vingarna blev riktigt bra efter målning. Spännvidden är något
mer än 2.5 meter och min modell väger med allt i 1650 gram.
Det ger en vingbelastning på ca 42 gram/kvadratdm.  Ok för mig.

Jag kör med ny Mh-acke från Biltema. 2.6 Ah kapacitet och celler
som har mycket låg självurladdning. Tänkte köra med 6 celler
vilket ger nominellt 7.2 V vilket är ok med dagens rx, men med tanke
på de åldrade Futabaservona blev det 5 celler.

Med acken längst fram krävdes det 80 gram zink i nosen.

Ska du belasta en modell, så passa på och tigg ett par remsor
vikter hos din däckhandlare, när du köper däck. Mycket
praktiska och försedda med självhäftande tejp för
fastsättningen samt med vikten angiven på varje zinkbit.

Profilen verkar vara något okänt Clark-Y liknande med flat
undersida. Profilen är ganska tunn, varför jag förväntar mig
en hyfsad polar och förmåga att penetrera mot vinden.

Det satt 2 stycken  30 år gamla gedigna…Futabaservon i modellen.
De funkade perfekt, där de satt, så de kommer jag att flyga med.
Huven till modellen är mycket välgjord från fabrik. Kommer limmad
på en träram,  som gör det hela starkt och lätt.
I kroppen förstärkning
för infästning av vinschkrok.

Det tog 20 timmars intensivt arbete att få den klar. Svaghet ?
Ja, jag är inte helt imponerad av vingfastsättningen med
ett 4 mm och ett 3 mm pianotråds vingstål. Men det kommer
att hålla.

Vad ska jag ha en sådan modell till,  kanske vän av ordning undrar?

Jo,  jag ska ha den och glida med på tjuriga hang,  som kräver en
sådan modell.  Jag ska ha den och flyga termik med, som man
fångar exempelvis på ett litet inlandshang.

Alltså ett avspänt sätt att förhålla sig till rc-termik- och hangflyg.
Allt måste inte gå fort eller högt.

Finns det något, jag ska ändra på ? Ja, troligtvis ska jag skära
upp skevroder, som ska vara rejäla, så de kan tjänstgöra som
aerodynamiska bromsar i uppfällt läge.

Att ha en väl fungerande broms är betryggande, om man flyger termik,
för du som är termikflygare vet, att problemet är inte att komma upp
utan att komma ner, om det stiger med 6 m/sek…

Att skära upp skevroder kräver lite eftertanke och framför allt att få
till utrymmet i vingen, där servokabeln ska dras, det kräver lite förarbete.

Funktionen jag vill ha, är i första hand bromsfunktionen.

Ja det ska bli spännande att testflyga och erfara “Hobbys” egenskaper.
Fast ganska mjäkigt namn på en modell tycker jag…

Modellen ser i sin konfiguration ut precis,  som jag tycker en sån modell
ska se ut. Den inger förtroende…i alla fall nu innan provflygning.

Här några pics

 

Jag tycker den har harmoniska linjer.
En modell från 1978

Som du ser, har den vackra kroppen gulnat lite.
Modellen är ju 40 år gammal.

Jag vet sidorodret  ser bedrövligt ut på bilderna,
men det är nu sprutat rött…

Kategorier
Naturbilder

JAG VAR TVUNGEN ATT LADDA MIN BATTERIER…

 

 

 

 

 

 

…genom att komma ut i naturen

 

 

 

 

 

 

 

 

Det har varit blåsigt nu i ett par dagar. Dock inte det blåsväder
som våra kvällstidningstabloider utlovade, utan det var kuling.

Ja, då håller jag mig på marken med mina modeller, ty jag
är ingen  onyttig självplågare. Det ska på något sätt vara en
njutning att komma ut och modellflyga.

På fredagen fick jag, som läsaren sett, en rejäl duvning på
Hovs Hallar. Det blev en hård landning…varvid ett höjdroderhorn
lossade. Men hemkommen såg jag, att kroppen fått en spricka.

Så det var ju bara att rensa kroppen. Snygga till sprickan och sen
på med glasfiberväv och epoxieplast. Allt ihoppressat av Biltemas
eltejp. Att jag lindar tejp är för att få bra anliggning och att över-
flödig plast pressas ut.

Efter härdning blev det slipning, spackling, spruta porfyllare,
grundfärg och ett par lager ytlack.

Sen var Gillettens kropp finare än fin…

I går drog jag mig till stranden, eftersom den och omgivningarna
har en stark dragningskraft på mig.

Vinden var frisk, ca 7-10 m/sek nord, vilket betyder, att vinden
låg parallellt med stranden riktning söderut.

Så jag tog vägen i medvinden på stranden till Lagaoset
och där svängde jag av in på skogsstigen, som leder
till parkeringen vid Tönnersa Strand.

Jag upplever alltid något under mina promenader och ser
saker i naturen, som förundrar i alla fall mig. Om inte annat
så kittlas min fantasi.

Rundan jag går är 9 km och flanerar jag,  tar det 1.5 timma.

Det är väl den tid det tar att toppladda mina batterier…
Jag fick så mycket energi, så jag kunde lägga det sista
färdigställandet på min nya fina termikmodell.
Nu väntar jag bara på fint väder för provflygning.
                                                                                        

Här kommer några ögonblick från min promenad.

Häng med, det är gratis !

 

 

 

 

 

 

Vid nedgången till stranden blåste det synnerligen friskt i sprickan…
och dessutom flög sanden, så man kunde blästra rostigt järn…kanske.

Sandflykten som avslöjade flaskan för 2 dagar sen,
gömmer den igen mitt mellan fotspåren, som snabbt
rundas av den alltid arbetande vinden.

Havet har fortfarande överloppsenergi

Varför ser skummet ut som det gör egentligen ?
När vågorna bryts mot kusten eller mot klippor i vattnet piskas det in luft i vattnet,
så att det bildas skum. Skummet är egentligen bara luftfyllda bubblor omgivna av
en tunn vätskehinna, och att det ser vitt ut beror på ljusets brytning. När det vita
solljuset träffar bubblornas hinna, kastas det tillbaka
och därför ser skummet vitt ut.
Det kan dock finnas en annan förklaring till färgen,
nämligen skumalgen Phaeocystis.
Algen omges av ett proteinhaltigt geléhölje,
som slås sönder och piskas till skum i bränningarna.
Till skillnad från havsskum,
som snabbt kollapsar och försvinner, ligger detta skum kvar
på stranden.
Andra alger kan färga skummet gult eller brunt.

Den spetsnosade strandknorken låg och tjurade.

Efter att ha legat i vatten och blivit utsatt för sandens
slipande verkan blir föremålen mjuka i sin framtoning.

Är detta varelsens rätta jag månntro ?

Aerodynamikens lagar gäller.

Denna individ  bara låg och blängde…

Den sällsynta strandspetan kollade vattentemperaturen
och beslöt att inte simma sin vanliga tur. Hon tyckte det
var alldeles för kylslaget.

Lagaosets ganska sällsynta massavedskrokodil gav upp
ett ironiskt skratt då jag gick förbi…

Strandgräset står och slår mot marken med sina strån
i den friska vinden vilket skapar en fördjupning med tiden.
Tid har dessa gott om till skillnad mot oss…?

Stråna rättar i sig efter vinden, skapande illusionen av en ellips.

Fibblorna blommar igen i oktober.
Den tänker väl, att man måste ta chansen.

Hej…jag kan stå på ett ben…trots jag är död…

Varför tror du en tall växer så här vid stranden…

..är det slumpen ? Nej, det är evolutionen och anpassningen till miljön.

Denna växten är lite långhårigare. Du ser hur stråna bearbetat sanden med hjälp av vinden.

En av de platser där Länsstyrelsen röjt. Ko9mmer att bli en vitamininjektion för området.

Området bakom sanddynerna är blött och fungerar som en kvävefälla
för de bäckar som mynnar här. Detta blöta området sträcker
sig ända ner till Lagans mynning.

En tall som antagligen är 75 år gammal.
Jag undrar vad virkesvärdet är på detta tätvuxna träd ?

Yta som är beredd för att gynna djurlivet.
Träden avverkade och topplagret på marken avbanat
så sanden kommer i dagen.

Nu ger jag upp,  sa denna tallen och la sig till ro.

 

Kategorier
Hangflyg modell

JAG OCH MIN “GILLETTE” PÅ HOVS HALLAR

 

 

 

 

Det blev en resa trots allt…

 

 

 

 

 

 

 

Jag hade mejlat Per om en eventuell flygresa till HH i dag fredag.
Vädret såg bra ut, om än inte med lite frisk vind.

Men det stoppar inte en hängiven modellpilot. Lite får man stå
ut med, för att få sin modell i luften.

Jag skrev, att det var blåsigt och att jag fegade..men runt lunch
märkte jag,  att vinden inte var så hård. Alltså in med grejorna
i bilen och iväg.

Min modell var en Gillette från FVK,  som är ca 12 år
gammal konstruktion. Det är en mycket vacker modell, men låt mig
säga, att den kräver sin man att flyga på ett kontrollerat sätt.

Modellen känns instabil på något sätt…det är det bästa sättet,
flygkänslan kan beskrivas. Den har varit så, ända sen jag köpte
den för många år sen.

Jag har prövat med olika tp-lägen. Modellen är synnerligen
kräsen på tp och man måste noga se till, att tp ligger

på 30 % av kordan. Personligen ligger jag nu på 26 % och
upplever
att den vrenskas mindre.


Profilen är Martin Hepperles välkända
MH 32, vilket
borde ge modellen goda egenskaper.

Men det är bara att trimma och pröva. Modellen har kapacitet
att flyga riktigt fort, men jag måste kunna lita på den vid hög
lastfaktor, för annars kan det inte bli hastighet.

Det var i dag rent nordlig vind med styrkan 4-6 m/sek, vilket
innebär, att vinden ligger rakt på kanten och ger bra lyft.

Så montering och lite vankande fram och tillbaka uppe på
Platån för att kunna starta i rätt ögonblick.

I dag fanns det ingen märkbar topprotor…så jag startade
rakt ut i den laminära vinden och kom genast in i bra lyft.

Gilletten flög spikrakt med alla trimmar neutrala, så det
var bara att stå på efter hand.

Min start var 1140 i solsken. Modellen flög bra, men jag pressade
inte på. Med det lyft som fanns i dag, hade jag kunnat lägga i
minst 750 gram bly i tp. Det hade ökat min speed med minst 30-40 %.

Men även obelastad flög kärran bra.

Jag försökte filma med min lilla Mobius i vänsterhanden. Det var inte
lätt, därför jag fick vara fullt fokuserad på min modell.

Släpper jag modellen en mm…så tar den själv kommandot, så det
gäller att flyga med strama tyglar.

När klockan var 1321, landade jag uppe på toppen och stigen.
Jag lovar…det var mycket svårt. Lyftet var starkt långt in från kanten
och med en högvärdig modell utan kråkbroms kan det vara i stort
omöjligt att komma ner under ordnade former då.

Det enda jag kan bromsa med, är att fälla upp mina skevroder,
vilket jag också gjorde. Med ett nödrop skramlade jag ner
framför mina fötter. Jag var övertygad om, att modellen gått
sönder, men enda skadan var att ett hödjroderhorn lossat,
men det ordnades på en minut hemma.

Så ännu en gång kunde jag åka hem med en modell i ett stycke och
lite bilder. Bilderna tagna med Mobius och några med min Sony.

Som sagt,  det blev en videosnutt också. Den sämsta videon jag
hittills gjort…
men bättre än inget.
Det blev en timma och fyrtioen minuter i luften i alla fulla fall.

Synd du inte var med Per…

 

 

Min Gillette fotograferad med Mobius.

 

Ett fartyg lämnar Halmstad hamn

Halmstad 25 km bort

Gräset växer fortfarande.

Så här såg havet ut. Inga brytande vågor, alltså under 6 m/sek vindstyrka.

 

Längst bort var min pilotplats.

“JAG GER MIG” !

“MEN VI GER OSS INTE” !

Ingen frost än, björnbär finns det fortfarande gott om.
Mycket kraftig smak nu på bären då de är lite jästa av fruktsockret.

Ruling the skies…

…i alla fall just nu.

Här kan du se Gillettens vingkonfiguration