Kategorier
Nostalgoteket

SKÅNES FAGERHULT MASKINDAG 2018

 

 

 

 

En träff som visar gamla entreprenadmaskiner,

mopeder, bilar, motorcyklar, flygplan,

traktorer och  konstiga mekaniska anordningar.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

I Skånes-Fagerhult i gränstrakterna mellan Skåne, Halland
och Småland
anordnas varje år den 1. Maj en träff av
Maskinskyddarna, Skånes Fagerhults Moppers och Skånes Fagerhults
Framtid.

Platsen är det gamla flygfältet.

Flygfältet anlades på 30-talet som ett nödlandningsfält för
postflyget
mellan Malmö-Stockholm. Under Andra Världskriget
var det ett reservfält
för Flygvapnet, som hade det som tillfälligt
fält för nödlandande utländska
militärplan.

Efter kriget var det ett civilt fält, som numera är privatägt.

Det finns mycket historia runt fältet så googla så finner du
mycket.

Du kan även söka på min blogg i sökrutan på Skånes-Fagerhult
så hittar du fakta om platsen.

Vi åkte dit den 1. Maj, som är datumen för träffen. Förvånansvärt
mycket
folk och maskiner.

Det första jag såg,  var en 50 år gammal moped som en äldre
man kom
körande med. När han drog på spann bakhjulet
och gruset sprutade.

Om den var trimmad ? Så mycket det gick ! Om han hade hjälm ?
Nä,  han hade en tidsenlig skinnhuva. Om här fanns
gott om representanter för ordningsmakten ? Nej.
Här fanns garanterat inga avgasrörtrimmade EU-moppar !
Detta är svenskt Outback-Country.

Här fanns två tandemmopeder från tidigt 50-tal bestyckade
med påhängsmotorer.
Undrar hur det såg ut, 
då han och hon kom knattrande på
ett slikt ekipage med tält och sovsäck på
pakethållaren under
semestern längs de svenska lutade grusvägarna…

Bilderna kommer att visa,  vad vi såg.
Om jag ljugit om någon teknikalitet, är jag säker på,
att någon av mina läsare kan rätta mig !

Vad som var mycket intressant,  var ett av flygplanen.
Det kommer en
särskild post om det på bloggen, då det var
en raritet för de flesta.

Tiden gick fort då vi var där och efter 4 timmar kvistade
vi hem fulla
av intryck, varm korv och läsk.

Kom med på en rundtur !

 

 

Vi anlände vid 12-tiden.

Som du ser var det gott om besökare.

Flygfältet ligger i en vacker trakt med sjön just i förlängningen.

 

Att köra veteranmoppe är i dag populärt och föreningar dyker upp överallt
för att kunna ta åt  sig den spirande nostalgin kring begreppet mopeder.
Betänk hur mopeden förändrade livet för en 15-åring 1955…
Nu blev han oberoende på ett sätt. Han kunde flytta  sig oberoende
av buss, föräldrars bil osv. Det blev frihetskänslan som vann.

Två praktexemplarer av tandemcyklar med påhängsmotor i originalskick.

En påhängsmotor jag minns var Viktoria.

I regel tvåväxlade.

Vad är en HD eller Ducati mot detta ?

 

 

 

Nästan alla gamla entreprenadmaskinerna var i aktion

En Caterpillar från 50-talet.

Rejäla don. Det är därför den fungerar i dag 65 år efter den byggdes.

Inte direkt fly-by-wire…men det funkar ännu !

Ett avsomnat fabrikat. Kolla kylarlocket rustika konstruktion.

Vi som har nått mogen ålder, visst kommer vi ihåg dåvarande Vägkassornas väghyvlar
lackerade i en grå färg.
För många år sedan var en stor del av vårt vägnät grusbelagt.
Detta krävde underhåll i form av hyvling
och efter det beläggning med lut från
processindustrin. Luten gjorde vägbanan hård som betong
och dessutom minns
vi åldringar, hur speciellt det luktade. Lite syrligt sött.

En sällsynthet. En Vickers VR-180 Vigor

Vigor betyder kraft. Tänk på ordet “Vigör”.

Vickers kända för att tillverka flygplan,  producerade under kriget också
stridsfordon
och för att hålla igång produktionen efter kriget  tillverkades
dessa arbetsmaskiner på grundval av deras erfarenheter.
De utmärkte sig
för hög motorstyrka med sin 6-cylindriga överladdade med kompressor
Rolls-Royce diesel på 180 bhp. Den hade en genial upphängning av bärhjul
, vilket
möjliggjorde högfart i svår terräng. Tyvärr ingen stor kommersiell
framgång, då man försökte derivera något
från krigsproduktion till civila marknaden.

Tänk bort bladet/hydrauliken, sätt på ett torn med kanon
och du har en stridsvagn…

Denna maskin utstrålade kraft. Den gjore 45 km/timman.
Se på de stora bärhjulen…nästan som på en Centurion MkIII stridsvagn.

 

 

Om den var snygg….njae…
Chevrolet Impala 1959…tror jag.

En ombyggd Volvo från 40-talet, som nu är kranbil.
Ingen konservburksplåt i de framskärmarna som på dagens bilar.

4 cylindrar bensinmotor, sidventilare.

Motvikt och det klassiska Volvo-märket.
Kolla drivaxeln till kranen som går igenom brandskottet.

75 år gammal front. Respekt.

Om den fungerande ? Självklart tickade den på !

Som en cockpit på en Jumbojet…

 

Traktorparaden

En Scania lastbil ombyggd med hydraulisk arm och skopa.
Det var så flera industrier uppstod. Jag tänker på truckindustrierna
i Småland. Uppfinningsrikedom, vilja och envishet skapade de
nu framgångsrika företagen inom logistik.

 

 

Dodge Kingsway  Custom 1951…
Motor 3.5 l ca 100 bhp.

En rak 6:a. Den bara  tickade på tomgång.

Så här borde alla bilar se ut i sin interiör…Karaktär.

En av bygdens söner tar en sväng i sin traktor.

Så här såg en lastmaskin ut på tidigt 60-tal.
Då var maskinerna bakhjulsstyrda.
En tiltkolv och två lyftkolvar. Då man bräckte
med skopan kunde man, om man tog i för mycket;
stuka kolvstången till tilten.

Trots utseendet. Den startade.

En av de första ramledsstyrda lastmaskinerna,
vilket gav maskinerna mycket bättre kapacitet
och anpassningsförmåga.

En 60-tals väghyvel i aktion på gruset.

Japp, denna maskin fungerar.
Hydraulmanövrerad vilket torde tyda på tidigt eller mitten av 60-talet.

Någon maskin kör cabriolet nu…

6 cylinder dieselpower.

Ja du ser vem som byggt motorn.

 

Bolinder motor. Lillebror till Volvo
Minns du Bolinder & Munktellmaskiner ?
Min morfar hade en B&M traktor.  Årsmodell ? Ska jag gissa ca 1940-1945. Gick på nästan
vilket bränsle som helst. Allt från diesel till nästan råolja. Startades genom att man
värmde en tändkula med en blåslampa. När den glödde vevade man igång maskinen
genom att vrida svänghjulet. Jag minns fortfarande ljudet tidigt om morgonen,
när blåslampan stod och väste, då traktorn skulle ut och till exempel driva
det  gamla tröskverket hos grannen. Tröskverket drevs via en enormt lång flappande
drivrem från remskivan på traktorn. Jag tyckte alltid det var ett mirakel, att remmen
spårade på remskivorna. Jag fick det förklarat av morfar. Vill du veta varför,
så gör en googling. Traktorn var nästan odödlig maskinellt. Den bara tuffade på.

Grabbarna som körde maskinerna.

Kategorier
Segelflyg

ATT UPPLEVA BEGREPPET FLYGNING…

 

 

 

 

 

…är för mig ett sinnligt tillstånd.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag påstår inte,  det är en upplevelse med religiös innebörd,
men för mig symboliserar upplevelsen av flyg en  flykt från
den vanliga verkligheten till en dimension av nästan varande
det ogripbara.

Just att man kan flyga, det innebär för mig på något sätt
att aningen av en mystik är involverad i detta begrepp.

Vi vet, hur Bernoullis Lag fungerar,  vi känner till Newtons Lagar,
så är för mig  är vår förmåga att konstruera och
bygga något,
vilket flyger som jag vill, en fiktion som är realiserad

genom nyfikenhet, genialitet och kreativt tänkande hos djärva
människor. Men ändå…

För 2 månader sen mötte jag en av Saabs aerodynamiker,
som deltog i laget, vilket konstruerade  flp-37:s, Viggens
vinge.
Vi satt i en lång diskussion vid Hovs Hallar,  vilken handlade om,
just det jag beskriver;
alltså fenomenet flygning.

Han gav luft åt samma åsikter som jag i stort sett.
Mannen har gedigna och dokumenterade
kunskaper inom
flygmekanik och aerodynamik, men han uttryckte trots

sin fackkunskap en förundran över just flygningens essens och
att våra fysikaliska
lagar möjliggjorde för människan att skapa det,
som kan bära henne genom luften.

Tänk efter vad som fordras, för att lyftkraft ska uppstå…

En yta som rör sig i en vinkel i förhållande till en strömmande
vätska eller gas…

Då man talar om,  att en garderobsdörr kan flyga, om den förses
med tillräcklig
motor i form av gravitationen eller en konventionell
motorkraftkälla, uppstår i
regel stor förvåning.

Men även för en masonitskiva eller dörr uppstår det märkliga,
som
Bernoulli och Khutta förklarade fysikaliskt.
Det som resulterar i lyftkraft.

Personligen upphör jag aldrig att hänföras, eller förföras,
då jag flyger mina segelmodeller
under olika omständigheter.

Häromdagen, onsdags, hade vi ett makalöst fint väder och jag
ville flyga
termik.

Modellen som vanligt min gamla Ava, som är i perfekt skick.
Kanske du kära besökare
undrar,  vad det är för något incitament,
som ständigt driver mig att åka ut och flyga ?

Om du läser vad jag skrev ovan,  så förstår du. Jag är hängiven.
Det betyder att
jag aldrig tröttnar på att modellflyga.
Varje tillfälle blir  ett äventyr,  om du är öppen för alla upplevelser
som ger mig nya
intryck, ty för mig är modellflyg ett medel att
förverkliga en del  mig själv och
leva ut mina önskningar.

Modellflyg kan aldrig bli ett tvång eller något jag upplever som
varande besvärligt.
Bekväm av mig har jag aldrig varit och det ska
mycket till för
att hålla mig fjättrad hemma om förutsättningarna för modellflyg
existerar.

Jag vill ta alla chanser att uppleva det för mig lite overkliga
och fantastiska,
till det som hör till flygning och dess mångfacetterade
aspekter.

Oavsett hur jag planerat, händer det i regel alltid något
överraskande och oväntat
i samband med mina flygningar.

Det behöver inte ha anknytning till det fysiska flygandet som sådant,
utan det kan ha
anknytning till inträffade företeelser eller möte
med människor eller djur.

Jag vågar  påstå, att majoriteten av de människor jag möter under
mina flygäventyr
är nyfikna och vill veta mer om just flygning.
Kunskapen om flygning specifikt  är generellt sett
inte på en speciellt
hög nivå hos allmänheten.
Förresten,  varför skulle den vara det ?

Majoriteten av folk har ju ingen praktisk anledning att fördjupa
sin kunskap av
flygmekanik eller aerodynamik.
De klarar sig  utan den kunskapsbasen i sitt dagliga
liv i alla fall.

Det är här, vi modellflygare kan försöka sprida lite information
och skapa förståelse. Jag älskar att försöka förklara mysteriet
“flygning”,  för de som hungrar efter kunskap !

Nåväl, ut för att flyga skulle jag och  2.5 timma fick jag i termiken.

Dessutom skedde lite annat,  som en synergieffekt vid mitt
modellflygnedslag i naturen.

Om du vill, så hoppa in och flyg med mig !

Kameror; GoPro och Mobius.

 

 

 

Förväntan…kepsen kan jag lova har åtskilliga timmar i flygtjänst!

Ava + GoPro till väders.
Om bakkanten på vingen ser ut som om den går i vågor,
beror det på ,att kameran förvränger perspektivet.

En klassisk mark där jag flugit många timmar.  Jag har inte
haft anledning att ångra en enda sekund av den tiden !

Blåa skyar med 2/8 Cu med hög molnbas.

Ser du min modell ?
Bilden tagen med min Mobius,
så förvänta inga tekniska mirakel…

Ormvråkarna kom flyttande hjälpta uppåt av termiken,
som också modellflygaren använde.

Gladorna slirade som vanligt efter min Ava…

Jag tycker mig finna att gladorna konstant ökar i antal varje år.
Glada heter”Kite” på engelska, som ju också betyder “Drake som flyger”

Två rådjursgetter som bytt den gråa vinterpälsen mot sommaren brunfärgade
ser förvånade
upp mot  min passerande modell, som var  på väg in för landning.

Getterna börjar bli lite runda om buken nu. Ett resultat då de bär på
sina kommande kid.

Ett rådjur har en fördröjd fosterutveckling, vilken triggas i gång av
vårens ljus, vilket
stimulerar hormonerna så fostret börjar växa.
Getterna får sina kid i slutet av Maj början av Juni.
Rör aldrig ett kid,  som du drar den felaktiga slutsatsen om,
att det är övergivet av sin mor.

Det är det inte, men rör du kidden,  kan geten överge den och
allt blir helt fel.

Final Ava.

Man håller modellen i luften så länge det är möjligt.
Modellen landar, då hastigheten sjunkit så mycket,
så farten inte räcker för att skapa den nödvändiga lyftkraften.
Glöm det felaktiga påståendet, att modellen “Viker sig”

såedemede !

Björkarna violetta just på väg att spricka ut.

Kategorier
Termikflyg

ÄNTLIGEN PREMIÄRFLYG MED MIN TROGNA HYPERAVA

 

 

 

 

 

Nu svingade den sig åter upp…

 

 

 

 

 

 

 

…min gamla HyperAva med loggat 724 timmar i termik.

Ovanligt sent, beroende på den sega vintern, begick vi termik
premiären med Avan i går.
Väderläget var vindstilla, max 1 m/sek ost, solsken lätta
Cirrusmoln
och därunder Cumulus.
Såg alltså bra ut.

Ner till ett av mina flygställen för termik och en otålig montering,
då jag var så sugen att få kolla, hur min trogna modell betedde sig
efter vinterns renovering och översyn.

Den hade ju fått ny klädsel bitvis och bakkanten på mittdelen av
den tredelade vingen, hade jag riktat upp.

Avan flög  exakt,  som jag förväntat. Alla trimmar neutrala och
efter att ha stängt motorn på 75 m höjd, kunde jag njuta av
den nästan överjordiska musiken från den laminära strömningen
över vingen.

Instrålningen bromsades av höga Cirrus, men det kom så mycket
värme från solen,  att svag men utbredd termik fanns.

Eftersom det inte fanns vind, var det bara att sitta i flygstolen
och låta modellen flyga sina flata termikvarv i stort sett själv.

En vältrimmad Ava är en dröm för termikflygaren. Är den bra
trimmad,
ligger den kvar i blåsan utan korrigeringar.

Jag hängde med upp till lagom höjd och väl uppe där,  var det
enkelt
att stanna kvar.  Det var  inget kämpande att hålla höjden,
utan
termiken var, som jag skrev, svag men utbredd.

Efter 50 minuter landade jag och hängde på min Mobius, för
jag skulle kunna
få video på mina roder, vilket jag ville dokumentera
för att visa,  hur
mycket små utslag som behövs, för att flyga
planet kontrollerat.

Andra starten gick lika bra som första. Skillnaden var, att stora
flockar av
ormvråkar drog förbi norrut och piggybackade på min
Ava.
Ormvråkarna
kurvade upp sig högt, innan de sträckte vidare.
Vi kan nog förvänta den första
riktiga ruschen med flyttfåglar nu,
då vädret är lovat bli varmt med sydvästliga
vindar.

Dagens flygningar, vilka var två starter, gjorde jag utan min vario.
Orsaken var, att jag glömt ladda monitorn. Men det går utmärkt
att flyga
utan telemetri.

Efter nästan 3 timmar i luften landade jag kl 1500 synnerligen nöjd
med
detta årets premiär med Old Faithful…

Jag har två andra fina  högpresterande RES-modeller, men jag
är mycket
förtjust i min 8 – 9 år gamla HyperAva, så de andra
modellerna får pryda sin plats
på väggen i hangaren hemma.

Jag tog lite bilder och alla bilderna är från min Mobius, som ju
ger en ganska
liten bildstorlek. Men det handlar inte alltid om
superkvalitet, det handlar om
för mig att förmedla en känsla till
betraktaren.

Det tycker jag,  min Mobius gör.

Hoppa in och häng med du också !

 

 

 

 

Beredd för första termikstarten 2018 vid Tjärby.

Undrar hur länge min Ava hänger med ?
Men så länge allt är mekaniskt och aerodynamiskt korrekt,
fungerar den bättre, än då den kom ur kartongen.

Ännu en hitech väderstation för modellflygaren.

Örnen och bocken ser lika barska ut som vi är vana att se dem.

“Oooo..”, utbrister bocken.
” Nu kommer modellflygarna igen och stör stillheten hos oss…”

Södra Sveriges mest stabila mekbord, vågar jag påstå…

Roll on !

Min acke är 5 år gammal…inte dåligt.
Inköpt hos Thomas HAB i Ljungby.

Jag har en drivlina,  som inte drar som en pylonkärra.
Därför jag flyger en segelmodell, inte en motorkärra…

Det gör,  jag vågar påstå,  att jag aldrig behöver byta acke under en dags flygande.
Acken jag kör med är 3-celler 3200 mAh.

Reaching for the skies

Här får du en uppfattning om vädersituationen under min flygning.

Ser du pricken ?

HyperAva Wladimir Models årsmodell 2009.

Final

 

De aerodynamiska bromsarna är effektiva och väl anpassade.
Med det menar jag, att om jag ställer modellen på nosen, så
kommer jag inte att överskrida den hastigheten, då strukturella
skador kan uppstå, om bromsarna är fullt aktiverade.
Känns tryggt i vissa lägen.

Hur många gånger har jag inte landat här…

Avan har ett imponerande glidtal och en mycket effektiv polar.

Den gamles plats.

Kan jag ha det  bättre som modellflygare ?

Knappast ! För det handlar om att njuta och få goda upplevelser !

Done deal !

 

Kategorier
Okategoriserade

GLADOR…LÄTTLURADE FÅGLAR ELLER KORKADE ?

 

 

 

 

 

 

När glador piggybackar på min modell…

 

 

 

 

 

 

 

 

…lägger jag märke till en sak.

Jag är van vid, att vråkar, tornfalkar ofta kommer till samma
termikblåsa, som jag ligger i med min modell.

De visar genom sitt beteende, att de är duktiga fåglar att
flyga termik. Med det avser jag deras förmåga att centrera sig själva
i blåsan, där lyftet är bäst.  Då jag finns i en blåsa och vråkar kommer,
tar jag hjälp av fåglarnas förmåga att ligga mitt i bästa lyftet, vilket
ger mig en anvisning,
hur jag ska korrigera.

Ligger jag i samma lyft som exempelvis en ormvråk med en av mina
Avor, så har fågeln ingen chans mot min  modells förmåga att
stiga i termiken. Mina Avor har mycket bättre glidtal, vilket fäller
utslaget.

Men med glador är det annorlunda. Jag har aldrig upplevt fåglar,
som
är så benägna att ansluta sig till samma förväntade goda blåsa,
som jag flyger
i med min modell.

Häromdagen var jag ute med min Blue Phoenix i vackert
termikväder.

Det blåste 1-2 m/sek och solen sken. Det var torrtermik,
som på lägre
höjd var stark men turbulent.
Termiken är alltid starkast på våren/tidig sommar.

Då jag låg i en blåsa och steg, kom en glada vinglande.
En glada har inte den stabila
flykt som exempelvis en
ormvråk har.
Gladan förenade sig med min Blue Phoenix
i termiken,
men hon eller han mallade inte in sig speciellt noga.

Då jag kommit högre,  avbröt jag och gick på rakkurs. Vad hände ?
Jo, min kompis i form av en glada
hängde med.

Jag tänkte se vad som hände, det vill säga, jag ville se,
om gladan har bra förmåga
att känna termik eller bristen
på dylik, om jag la mig och kurvade i sjunk….

Jodå, gladan kurvade glatt med i sjunket…tills jag avbröt
och gick på rakkurs och återigen hängde min glada

med.

Jag  testade flera gånger och såg, att gladans förmåga att
piggybacka var inte välutvecklad.

Att “piggybacka” kan man säga betyder, ” Att åka snålskjuts
på någon eller något”.

Mycket flyga blev det i alla fall denna härliga dag. 2.5 timma
i termik och förbrukat 755 mAh
ur acken i modellen på motor
och servon. Så det var en billig dag, för att  kunna få flyga i
sällskap med en röd glada.

Hoppa in och häng med.

Alla bilderna är tagna med min Mobius sittande på nosen riktad
åt vänster och lite
nedåt.

 

Den gamle med sin modell innan start.

Inlandshanget vid Tjärby kyrka.

      Min Blue Phoenix och dess drabant, en glada.

En rote med flygmaskiner…

Gladan ligger 2 m från min vingspets.

En glada flyger ryckigt i termik med mycket flax.

Ett fornminne bland de övriga…

Finalen och strax sättning.

Kategorier
Termikflyg

EN SVÄNG I VÅRTERMIKEN !

 

 

 

 

 

 

Tillfället jag väntat på…

 

 

 

 

 

 

 

 

…dök upp i dag söndag. Det var solsken och svag vind från
syväst. Alltså förutsättningar för termik, i alla fall fram till
13-tiden, då en eventuell sjöbris skulle sopa bort all konvektion.

Jag tog med min alltid flygbara Blå Fenix till mitt termikställe.
Roligt att komma tillbaka dit, där jag fått så många goda upplevelser.

Klockan var  0900 knappt och jag förväntade inte, att termiken
skulle vara igång så tidigt. Men iväg åkte modellen och med elens
hjälp klättrade jag till 100 m. Jag trimmade upp nosen då min
kärra med monterad GoPro blir aningen nostung.

Lite rundflygning för att leta termik, men det enda som fanns
var enstaka kytt. Alltså beslöt jag att landa och avvakta, den
ökande instrålningen från solen.

I luften flög förutom jag  idag massor av sånglärkor, som fyllde
luften med sin intensiva utdragna sång. Det var som om lärkorna
verkligen ville övertyga lyssnaren att,  jo, det är vår nu !

Efter 30 minuter på marken ny start, klättring till ca 100 m och
koll av luften. Nu hittade jag en blåsa. Mycket turbulent och trasig,
men efter några varv och bra höjdvinst brakade det iväg upp.

Termiken på våren är kraftig, då temperaturgradienten är hög.

För att göra en lång berättelse kort, så fick jag totalt 2 timmar
i luften, vilket gjorde mig nöjd med flygandet.
Nästa gång jag ska ut hit,  tar jag med en av mina Avor.

Låt mig säga: Jag flyger hellre med en välflygande harmonisk
enkel modell som en Blue Phoenix, än en otrimmad kolfiberkärra
för 20000 kr.
För mig är det viktiga flygupplevelsen och känslan att jag
behärskar min modell och att jag kan ta ut den fulla kapaciteten
och potentialen ur modellen.

På hemvägen körde jag upp till en skogssjö,  jag väl känner till
för att se,  om någon is fanns kvar.

Märkligt, för en månad sen gick jag och efterlyste is på sjön,
nu vill jag se en isfri vattenyta.

Vattenytan på skogssjön var nästan helt isfri. Vädret var makalöst
fint med varm luft och solsken. Vinden var i stort noll.

På sjön ropade två lommar med sin kraftiga stämma och över sjön
passerade strötranor diskuterande med sina raspiga röster,
vilka senare  landade på en åker jämte sjön.

Jag hörde ett vårtecken säkert som något spela i björkarna, bofinken.

När jag satt och filosoferade i vårvädret kom en hare försiktigt
i en glänta. Han blev skrämd av mig, försvann, men kom tillbaka
och vände andra gången 5 m från mig.

Är man ute i naturen sker alltid något !

Miljön var mycket rogivande och jag tog lite bilder.

Bilderna från flygningen är samtliga från min Mobius.
Därav följer att upplösningen inte är enorm, men det räcker.

Häng med om du vill  !

 

 

Flygförberedelser: Starta GoPron för stillbildstagning.

Japp, då är det dags.

Släppet…

Historisk mark med gravhögar från yngre stenålder.

  Piloten spanar

Ni får ursäkta att horisonten blev sned…

Inga Cumulusmoln i dag.

På finalen.

…eller blev det en överflygning bara…

Ser du mitt flarn i luften ?

Landning

  Snart nog…

Färdigt för idag. Återstår bara…

…att stoppa ner grejorna i soppåsen igen.

 

Sjön jag besökte.

Även i den halländska skogsbygden byggdes  pyramider för tusentals år sedan.
Till vänster ser du en tidig version av en sfinx…tror jag…

På väg till sjön från flygstället såg jag ett gäng dovhjortar lugnt betande på 300 m avstånd.

Skedänder och bläsänder.

And med specialdesignad näbbutrustning.

Herr och fru skedand kryssar i sjön.

En gammal ek stod jämte vägen och gjorde sig stor.

Harpalten som sa hej två gånger till mig…

…innan han vände mig ryggen.

I vikarna låt rutten is kvar, men den sjunger på sista versen nu.

Känner du värmen i gläntan ?

På denna granstock växer det små björkar.

Två tranor gled förbi…

…livligt diskuterande vad de skulle äta till lunch…tror jag i alla fall.

Fast menyn blir väl den vanliga…

Kategorier
Naturbilder

VINGAR SOM VINGAR…

 

 

 

 

 

Allt handlar inte bara om modell flyg,

då det gäller att ta sig fram i lufthavet…

 

 

 

 

 

 

Jovisst, vingar är bra då det gäller flyg. En väsentlig del
i det som möjliggör flygning,  är något,  som skapar
lyftkraft.

Det gör vingar.

Annandag Påsk var jag ute och flög termik ! med en
Blue Phoenix. Det var på förmiddagen svag vind och
mycket instrålning, som skapade förutsättningar för termik.

Det blev 1.5 timma i luften med min BF, som är en
enastående
välflygande modell.
Detta tack vare en bra grundkonstruktion,  som lagt
grunden och gett piloten möjligheter att på detta
bygga sina
inställningar och trimning, så modellen
flyger, som han vill.

Vid lunch ökade den nordvästliga vinden och det började
suga
i  för en resa till Hovs Hallar.

Men jag  bedömde vädret lite för barskt med vindar upp
till 8-10 m/sekund. Man blir med åldern bekväm bitvis…

Alltså blev det i stället  en tripp till stranden av Kattegatt
för oss. Medtagande utrustning för
årets första utegrillning.

Vi fann ett fint ställe i lä, där vi parkerade oss i solskenet med
stolar, grill och vad därtill hör.

En fin eftermiddag fick vi och mycket frisk luft. De grillade
kycklingfiléerna blev perfekta !

Inte speciellt många fågelarter var att se, men jag fick lite
bilder,
som återkallar en del av våra upplevda ögonblick.

Skrattmåsen var rikligt förekommande, vilket är glädjande,
då jag tycker dess population minskat de senaste 5 åren.

En ornitologisk sensation blev vi varse. En kråka med glasögon ?

Är vi ute mycket, upplever vi mycket. Det gör inte de,
som ligger i dvala framför en tv, surfar planlöst
på w.w.w eller de som frenetiskt fipplar på en IFåne
och maniskt kollar efter melj och sms var 5. sekund.

Japp, det är säkert det.

Vi upplever alltid något oväntat, som sätter spets på tillvaron,
då vi är ute på äventyr.

 

Hoppa ombord om du vill…

 

 

 

 

Damen hade förpuppat sig ,  innan vi kom i lä för vinden…

Kroppen ska ju ha sitt…
Kycklingfilé, sallad,  hembakat rågbröd med Brieost.

En liten sångare smög på gärdet 50 m från mig…

…jag undrar…med fågelns uppåtriktade stjärt…

…vilken art …

…det kan vara, men jag tror, det är en gärdsmyg.
Alltså bör det vara ett exemplar  av nominatformen Troglodytes .
Rätta mig om jag har fel !

Skrattmåsen,  måste man säga, är i sitt uppträdande alltid strikt välklädd.

Ständigt på spaning efter någon godbit…

På engelska: Blackheaded gull.

…som de snabbt snappar åt sig i den hårda konkurrensen.

Hur många servon har en skrattmås i varje vinge ?
Kan det vara därför, den flyger så bra ?

“Hej, jag håller kollen bara” !

“Avdelning framåt marsch” !

Takeoff
Kolla de aerodynamiskt väl utformade och anpassade vingspetsarna.

Kråkan är, om sanningen ska fram, en i fåglarnas värld  brutal…våldsverkare.
Jag får associationer till ett bombplan från 1940, då jag ser kråkans flyktbild.

Kråkans silhuett utstrålar en aura av skräck…

Men även den mest våldsamma kråka börjar kanske på sin ålders höst,
precis som vi skröpliga människor, se dåligt och då flyger den
väl till Specsavers
fågelavdelning och köper progressiva glasögon till extrapris…?

Eller är detta en bild lyckosamt tagen i det exakta ögonblicket ?

 

Kategorier
Naturbilder

RAPPORT FRÅN EN FLANÖR

 

 

 

 

 

Det var ju bara  så fint väder i onsdags…

 

 

 

 

 

 

Så jag begav mig ut med en modell, en Blue Phoenix, för att
än en gång se om jag fått min kameras lins att fokusera på
rätt avstånd. Jag har kämpat…med fokusproblem länge nu.

Vädret var strålande sol, -4 C och en relativt frisk ostlig vind.

Men vi flyger ju i förhållande till den omgivande luften inte
i förhållande till marken. Så lite vind hindrar inte mig från
att försöka erövra skyarna.

Flygplatsen var vid kusten, eftersom jag ville kombinera
mitt kollflygande med lite fågelskådning.

Fast det här med fåglar hade jag inget större hopp om
med tanke på kyla och vind.

Att flyga med min Blå Fenix gick utmärkt. Trots att en BF
har 2 m spännvidd, kan den vara svår att se i det starka
solljuset,  då jag flyger söderut mot solen.

Tur jag har bra solglasögon och framför allt, att jag efter
min starroperation för knappt ett år sen åter har fått
tillbaka min superfina syn.

Nåväl, hemkommen och efter att ha kontrollerat bilderna
såg jag med en gång att,  som vanligt, var min lins fokuserad
på objekt på “halvdistans”. Objekt oändligt långt bort var
suddiga. Ändå hade jag kopplat kameran via HDMI-kabel
till min tv och så gott det lät sig göras ställt in skärpan på
oändligt.

Så det var att gå på det hemma igen, vilket jag gjorde genom
att märka upp linsen  med 10 vita små märken och höljet
med ett märke som referens.

Sen tog jag några bilder med vridning ett hack i taget på linsen.
Då jag kollade bilderna såg jag,  att  där linsen fokuserade på
oändligt avstånd, vilken punkt linsen var vriden mot.
Så jag låste linsen på den bästa inställningen, som jag bedömde
inför en ny flygtest.

Det gäller att inte ge sig.

Efter mina flygäventyr packade jag in modellen i bilen och
begav mig med kamerorna på ett strövtåg längs stranden.

Redan då jag flög, såg jag en fiskgjuse, som sakta kom flaxande.
Kunde ju var roligt att få några bilder på den.
Lite tur hade jag,  för den dök upp igen. Tyvärr var den långt bort,
ca 250 meter, men jag klämde lite bilder med mitt zoomobjektiv
och hoppades på det bästa.

Naturen, både på stranden och inne i skogen, var vacker med
15-20 cm nysnö. Just där jag var,  hade det kommit ganska mycket av
den vita varan.

De flesta bilderna är tagna med min lilla men goda Mobius.
Som tickar 4 bilder i sekunden sittande på mina solglasögon.
Det jag ser, det ser och fotograferar kameran också.

Prova detta sättet att fotografera. Jag har ett 64 Gb minneskort
och min promenad var på 2 timmar och lite mer. Min Mobius
fotograferade hela tiden. Batteriet i min Mobius har jag bytt till
ett med dubbla kapaciteten jämfört med originalet.

Häng med på mitt strövtåg och upplev lite av det jag såg !

 

 

 

Det som möter besökaren. En fri horisont, ett lugnt hav och stillhet.
En av mina favorittillhåll, då jag laddar mina batterier.
På denna strandremsa brukar jag träffa en stadigt återkommande
grupp av flanörer, vilka som jag uppskattar denna solenna plats.

Bordet har fått en nystärkt ? fluffig bordduk…

Stranden med vyn mot Bjärehalvön.
Havet jämnat av en frisk frånlandsvind.

Det blåste frisk kylig  ostlig vind runt öronen på besökaren,
som virvlade upp och bar iväg med snön ut över havet.

Den svaga dyningen från Kattegatt frasade försynt i strandgruset.

En flanörs oregelbundna och synbart slumpmässiga spår…

Tänk så mycket ett spår i snön kan förtälja betraktaren…
om du tar dig tid att fundera.

En välanpassad flygare och predator. Gråtruten.

Tofsviporna flög förbi på köldstela vingar tycktes det…

…funderande på om de inte skulle dra söderut igen…

…men instinkten att stanna vid sina gamla häckningsplatser är stark.

I en Disneyfilm ser snön ut på speciellt sätt…

… och i en Walt Disneyfilm kommer det aldrig bara lite snö, det kommer mycket.
Sen kan du tänka på, att  det förekommer nästan aldrig töväder i en Disneyfilm.

Denna rådjursbock är, … den kapitala bock jag sett,  som haft de absolut största hornen.


Jag har jagat mycket i många år, men aldrig har jag sett horn som dessa.
Detta trots han har bast kvar på hornen och de inte är fullväxta.
Kan tänka mig han får svårt att överleva bockjakten i Augusti.

Fiskgjuse med sikte på mig…

…avstånd 250 m.

Synd jag inte har finare objektiv. Men jag nöjer mig med det jag har.

Tofsviporna höll till vid strandkanten och flög upp då jag kom.
Jag observerade också frusna sånglärkor som dock icke jublade i skyn med sång……

Denna bild illustrerar begreppet “Fata Morgana” Man kan kalla det en sorts hägring.
Det du ser till vänster är
silon i Falkenberg som flyger över havet. Till höger en gul
byggnad som är Gessles hotell i Tylesand, vilket fått vingar. Fenomenet beror
på att luften skiktas med olika lager
av luft med olika temperaturer, som gör
att ljuset bryts.

Min favoritflygplats: Hovs Hallars hang mot N-NV.
Ser du den skarpa strandlinjen ? Ett resultat av jordens
krökning,  vilket gör att havets horisont “lyfts upp”.
Alltså vi har ett “havskrön” innan stranden. Såedemede.

På det lugna Kattegatt bryter dyningen mot sanden som Lagan transporterat ut.
Det se ut som en som snaggat sig skakar  av sig vattnet stående på botten…
Varför jag tog bilden ? Den avviker från det vi är vana vid att se här.

I snön på stranden låg en släthårig tax och såg på mig med bedjande ögon…

Inne i björkskogen såg till min överraskning en surikat, som spanade.
De är sällsynta i Sverige och finns normalt i Afrika.
Men allt är ju möjligt i dag tack vare FakeLook eller ?

 Surikat

Ja du, så här såg det ut i Halland i onsdags i slutet av Mars.

Där nyanlända starar tankade energi i tångens värld av småkryp.

Vad håller ihop en flock av fåglar…?

600 m från stranden var varje sten på revet uthyrd till knubbsälar.

Även stenarna närmare stranden var exproprierade av sälar.

Märklig former på berget i dagen…resultat av slipningen från inlandsisen ?

En ung havsörn flög med tunga vingslag förbi långt ut från stranden…

…en ung fågel som syns på stjärten och den till synes svarta näbben.

Synd han flög på 500 m avstånd…

Vårens budbärare, sädesärlan, tar en paus vid stranden.
En sädesärla väcker  hos mig en positiv känsla.
Gör en kråka samma sak ? Nä…och jag undrar varför.
Kan vara att en sädesärla signalerar ett förebud om vår.
Vad signalerar en kråka ?

En lav, Caloplaca, orangelav.

Kategorier
Väder och vind

EN FUKTIG GRÅ FILT…

 

 

 

…låg över det halländska kustlandskapet.

 

 

 

 

 

 

Inte blev vi upplyfta av vädret i helgen. Varm luft,
relativt landet, strömmade upp över Sydsverige och
det blev naturligtvis dimma.

Inte kunde jag modellflyga, men sitta inne..nä…det klarar
inte jag i alla fall.

Så vi gav oss iväg för att kolla en skogsfastighet i södra Halland.

Vi tog vägen via Båstad för att handla och det vi mötte
var en turistort inte i dvala men med en plats med aktiviteter
som tycktes försiggå i ultrarapid.

Märkligt,  att vi  uttrycker något som rör sig sakta
med uttrycket “Ultrarapid”. Rapid betyder snabb och ultra
betyder ungefär “Mer eller Mera…ja du ser själv det något
paradoxala med uttrycket.

På en åker passerade vi förbi ett tjugotal migrerande tranor,
som inte hade
IFR-bevis och i stället fick ägna dagen åt att
fylla på energi.

Så det blir kanske, om dimman hänger i,  för fåglarna att ta
tåget till Hornborgasjön eller…?

Som sagt, något måste jag prestera på min lilla blogg,
för en blogg eller hemsida som inte uppdateras,
det är en död anka.

Jag tror och hoppas  personligen,  att denna veckan är
sista sucken med
vinter…

Sen kommer våren förhoppningsvis med ljus och värme,
vilket kör igång hormonerna på oss, som gått och irrat
i det nordiska vintermörkret.

Håll ut och häng med !

 

 

 

 

 

 

Ett märkligt växande träd som kröker på nacken inför överhögheten i Båstad.
Grenverket har en form liknande fraktaler.

  I hamnen Båstad en öronbedövande stillhet och tystnad.

Grounded pilots in line…

Nä, fåglar kan inte flyga IFR. De måste ha referenser av verkligheten
för att kunna ha kontroll på sitt flygande.

Denna bilden tog jag i härligt sommarväder i somras,  då det var
fin termik och ett tillfälle, 
som jag gärna minns. Hur jag plåtade ?
Jag sträckte på mig
så klart och smällde av en bild. Molnet är ett
Cumulus Congestus på väg att gå över till ett Cb eller Bymoln.

Kategorier
Naturbilder

EN FÖRANING OM VARMARE TIDER…

 

 

 

 

 

…fick vi uppleva påpassligt på Vårdagjämningen  !

 

 

 

I dag är det Vårdagjämning. Det innebär enkelt uttryckt
att i dag är dag och natt lika långa. Dagarna blir längre
tills vi kommer till Sommarsolståndet, då vi har årets
ljusaste dygn på norra halvklotet.

Vi hade fått 2 cm snö och naturligtvis hade kvällstabloiderna
överträffat varandra i rubriksättningarna,  som beskrev
vädret. Alltså de vanliga överdrifterna med trafikkaos,
kollisioner, extremväder blablabla…

Jag åkte ut för att gå min vanliga strandpromenad nere vid
Laholmsbukten längs stranden och genom strandskogen.

Vid framkomsten var det strålande solsken, nordlig vind
cirka 6-8 m/sek och
helt folktomt.

Så ut med min kamera och mitt strövtåg började. Idag
hoppades jag på att få se en havsörn, som jag kunde plåta.
Förra gången missade jag en,  som passerade på låg höjd.
Min kamera låg just då i min bil.

Ute i havet låg Kanadagäss, grågäss och lite änder. Annars
inget upphetsande,  så vitt jag kunde se. Min kikare lämnade
jag hemma.

Men,  jag fick min promenad, där jag fotograferade det,
som väckte mitt intresse och öga.

Jag tröttnar aldrig på att fotografera formerna, på det man finner
vid en strand och i den kuvade tallskogen. Med hjälp av fantasin
kan jag se de mest förunderliga varelser, som naturen format
träden lika.

För en gångs skull tog jag mycket god tid på mig, för att kunna
upptäcka det som finns i naturen. Man ska inte ha för brått,
då missar du mycket.

Bakom allt jag finner på stranden,  finns det en historia.
Om jag hittar
en sko exempelvis, funderar jag på, vem som
burit den och var han kom ifrån.

De flesta skor jag hittar kommer från Danmark och som
förts hit
av den nordliga strömmen i Öresund.

Nåväl, havsörn såg jag ingen, men jag hörde vårens första lärka
drilla
lite korthugget och jag sa hejhej till vårens första tofsvipor,
som rastade
under sin flytt norrut.

När jag hör tofsvipans gälla läte och ser dess tumlande flykt,
triggar det mig
i alla fall till en speciell känsla av vår.

Denna veckan tror jag vintern plockar ihop sina attribut
och drar sig norrut !

Lite bilder blev det som vanligt. Tofsviporna plåtade jag på långt
håll,
ca 150 m,  varför skärpan inte är super. Men det duger,
för det skapar en
känsla hos betraktaren hoppas jag, som säger,
att våren kan vara
på väg till oss.

Våren innebär, att allt föds på nytt i naturens  kretslopp.

Vid återkomsten till min bil tänkte jag åka hem och
hämta en modell, så jag kunde dra iväg till Hovs Hallar,
för att få mig lite hangflygning.

Men vinden var upp till 10-12 m/sek  vid HH och jag
passade. Även jag kan vara bekväm av mig och avstå
flygning…ibland.

 

 

 Laholmsbukten Vårdagjämningen 2018 kl 0830

Ett luftigt sommarhus med bästa läge…renoveringsbehov.

Den tjuriga Svansasaren (Cauda Solus) ligger klar till anfall…
Han har extremt litet huvud…och således en hjärna som en höna…

Snön på strandgräset försvann snabbt  i solskenet.

Solen smälter snabbt det tunna pudrade snölagret.
Den mörka marken absorberar solljuset och smälter bort
den vita nederbörden.

Den är vår gårdvar (Canem Paesidio) vid Lagaoset.
Han är stabilt byggd och vaktar i naturreservatet.
Fast han tycker inte om, att hans svans blivit kuperad…

Det är en bister herre, som man inte ska ta en diskussion med.

Lagan har brått ut för att kunna vältra sig bland Kattegatts vågor.

Tomt. Inte en enda fritidsfiskare.
De enda som fiskade, var de cirka 500 storskarvarna,
som oförtröttligt plockar  sin skörd ur havet.
Varje skarv konsumerar ca 0.5 – 0.7 kg fisk varje dag.
Så 500 av de svarta predatorerna sätter i sig 110 ton om året.

Tystnaden bröts inte av något annat än
frasandet av Kattegatts dyning brytande mot  stranden.

Ebb och flod ? Jo det har vi i Sverige oxå.
Fast vi har ju inte en skillnad på 6 meter, utan här på Västkusten handlar
det om 20 cm…
Det du ser här, är begreppet flod vid Laholmsbukten
då klockan är 0915. Inte direkt någon enorm springflod men ändå…

Dyningen från Kattegatt bryter då den möter  Lagans vatten.
Som en uppgrundande Tsunamivåg ser det ut. Vågen bara dyker upp ur  ett lugnt hav.

Spåren förskräcker…från Storskarvens marscherande på en sandrevel.

En nyss strandad flundra, som snart blev byte för gråtrutarna.

Den högsta dynen vid Tönnersa/Lagaoset.

De sydsvenska alperna, Hallandsås, i bakgrunden.
Kattvik vid kanten av Laholmsbukten på bilden.

Det ser nästan ut som kålmaskar som kryper på grässtrået…
emellertid är det metamorf snö.

Jag hade inte med någon modell i dag.
Så jag fick nöja mig med att se  SAS sakta susa förbi.

Den första sånglärkan jag sett i år vid Lagaoset.

Hon spelade lite försynt. Det var inga av de explosiva, intensiva drillarna,
man kan höra, då hon markerar revir vid boet.

Men ett vårtecken så gott som något är det.

Denna varelse kom mödosamt stövlande med knakande leder och  näsan i vädret,
sägande att jag skulle se upp…
Vad han nu menade med det …

Jo, jag frågar samma som du gör….

…varför växer träden så här ?

Ljudet av nyss anlända tofsvipor som flyger sina
slumpmässiga
figurer i luften ger mig de bild- och ljudupplevelser,
som säger att våren kan vara på väg.

Jämför du  flykten hos en tofsvipa nu i Mars med det sättet den
flyger i September, så kan man
tro det är två olika arter.

Tofsviporna har nu fullt upp med att få ihop det
med en lämplig äktenskapskandidat.

Vad finns det för en termikflygare bättre sky att skåda,
än en himmel täckt av  växande Cumulusmoln ?

 

Kategorier
Naturbilder

UT I NATUREN BLUE PHOENIXBUREN..

 

 

 

 

 

…därför det var fint flygväder i lördags…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ok, det är en sorts vinter nu och förhoppningsvis sjunger
den  på sin sista verser. Men osvuret är bäst, ty yr.no lovar
i sin långtidsprognos 2-3 dagar med mildare väder, men sen
kommer -10 C tillbaka under ännu en vecka…

Hursomhelst,  i dag lördag var det vindstilla, solsken och det
räcker för att trigga min lust att komma ut i naturen med en av
mina modeller.

I dag ville jag än en gång testa en av mina GoPro-kameror,
som jag
fäst på en Blue Phoenix. Så färden gick till en plats
vid Laholmsbukten.

Där jag vid stranden mötte Tony, en fågelskådare ursprungligen
från
Dalarna, som försett mig med en bild på en vit älg,
vilken rör sig i området.

I dag fick jag av Tony reda på, att det kan finnas 2 vita älgar
i området.

Intressant varför denna genetiska mutation uppträder här…

Som sagt var det sol, ingen vind och -2 C. Det kan inte bli bättre vid
denna årstid.

I havet låg mycket grågäss, kanadagäss och  kolonin med den
ständigt
växande skaran av storskarv som hade intagit sin
vanliga plats på en sandrevel
just vid Lagans mynning.
Antalet skarvar uppskattar jag till mellan 500-750
individer.

Nåväl, iväg åkte min modell,  där kameran klickade på med
2 bilder/sekund.

Jag flög upp nästan två ackar, så det blev ca 50 minuter i luften.
Sen landade jag,
eftersom jag frös om fingrarna, då jag inte
hade några vantar.

Alla stillbilder från mark är tagna med min lilla Mobiuskamera,
som satt
monterad på mina solglasögon. Har jag den där,
dokumenterar kameran,
allt jag upplever.

Vid min sista landning såg jag en havsörn,  som passerade med
tunga vingslag
söderut. Naturligtvis låg kameran i bilen…

Men hur som helst,  en härlig dag med frisk luft och fina vyer
och flygupplevelser!

Jag kan inte nog påpeka, hur goda flygegenskaper en vältrimmad
Blue Phoenix besitter. Det är en njutning att få flyga den.

Betänk så enkelt allt är idag med en eldriven 2m-seglare…
Allting blir så okomplicerat och lätthanterligt.

 

Här några ögonblick från min vintersejour vid havet i dag.

Häng med .

 

Som du ser var jag ute på plats klockan 0830 redan.
Varför så tidigt ? Därför det är då, det är bäst flygförhållande.

Ingen kö till bänkarna i dag i alla fall…det  som bevisade
bänkarnas existens i sinnevärlden var deras långa skuggor
från den mycket tidiga morgonsolen…

Så här ser det ut med Bjärehalvön i fonden.

Lite av fåglarna som mötte besökaren. Dock inga andfåglar.
Skyn har vackra färger tidigt på morgonen.

Modellen klar för flygning så när som att huven ska skruvas på.

Så här sitter min kamera monterad. BF är ett utmärkt plan om du
vill plåta från luften.
Det flyger sakta om du vill, det är relativt
agilt och det kan bära tung last.
Dessutom med lämplig acke
och motor får du minst 30 minuters räckvidd.
Team JR…tja de konkade  den 26 December 2017
…men verksamheten fortsätter.

Släppet…dock släpper inte ett propellerblad.
Det är en optisk anomali från kameran.

Blue Phoenix. En oöverträffad konstruktion i sin klass.
Trots den är bra,  skulle jag gärna  se lite förbättringar,
men konstruktören sa, 
att får vara bra som det är.
Mina argument var en profil som penetrerar bättre,
större yta på sidorodret och bättre Re-tal på stabben.
Alltså en stabbe som är smalare och längre.

Min fågel svävar över dynlandskapet norr om Lagaoset.

Start nummer 2 från parkeringen.

 

Det min Blå Fenix gör bäst….flyger.

En ornitolog och en pilot i naturen.

Hav-strand-dyner.
Lagan danar stranden och bottnen då den svänger norrut efter mynningen.

Del av Sveriges längsta sandstrand.
Vill du hoppa i ?

Detta ser ut som norrsken (Aurora Borealis) men
du ser nog vad det är egentligen.

Nästan så hjärnan blir lurad av ögat…

Hårda grabbar använder inte vantar i minusgrader…
Min JR av enkel modell, JR XG8 har under de två år jag
haft den aldrig svikit mig eller bjudit på någon glitch.
Du ska veta,  att jag tänjer på räckviddsgränserna, då jag
flyger nära marken och långt i från mig här på det låga
kusthanget vid Laholmsbukten.

Utsikt mot Lagans mynning.

Tony, ornitolog.

Min BF på finalen

Flyga i naturen är alltid en utmaning
då du ska landa…

…fast nyttig träning för piloten…

…att bedöma rätt,  då du ska landa bland hinder i ruffen.

När man lärt sig…är det ingen konst…eller ?

Kategorier
Naturbilder

MIN FÖRHOPPNING ÄR ATT VI JUST NU…

 

 

 

 

 

 

…upplever pusten av vinterns sista kalla utandning.

 

 

 

 

 

 

 

 

Det är den 8. Mars och det snöar lätt. Temperaturen är
ca -2 C, men vi har ett hopp om vår.

Det kan man se på ljuset. Det bär ju med sig nästan ett löfte
om varmare väder.

För inte ens jag…ger mig ut med mina modeller då det snöar.
Lite bekväm får man vara, då man nått stadgad ålder.

Kan jag inte flyga,  får jag syssla med annat, som är associerat
till begreppet flygning och flygkultur.

Därför beslöt jag att lägga några timmar på min mycket flugna
och välflygande Spirit Elite. Den har 300 timmar i luften nu efter
5 år. Respekt.

Men,  då jag flyger så mycket med mina modeller, uppstår skador.
Inte efter haverier, för det sker sällan, utan det blir hanteringsskador.

Då man bär modellen, smäller i dörrkarmar, landar på stickiga ängar,
landar i vresrosbuskar på Hovs hallar osv.

Till slut blir det för mycket för mitt estetiska öga och det kräver
aktion.
Så jag beslöt att klä om vingarna, vilka inte var speciellt vackra.
Det går åt ca 2.5 m Oracover att klä.

Oracaover är ett utmärkt beklädnadsmaterial med många bra
egenskaper. Jag köper mitt av
Bjarne på Ricab i Filipstad.

Ska jag klä om en vinge, måste den gamla klädseln bort först.
Det var inte enkelt. Man föreställer sig,  att den gamla klädseln
bara är att dra av som skalet på en banan…..Men icke, klädseln
tog mig 4 timmar att få bort. Mycket pillande och skrapande innan
vingen var strippad på klädsel.

Sen smårep av vingen, spackling med Biltemas lättspackel som
är utmärkt, under förutsättning
man späder det en liten aning
med vatten. Slipning, ny spackling
och sen gör jag så att jag
klarklackar vingen 3 gånger minst
med slipning emellan innan jag klär.

Varför lacka? Jo då fäster Oracovern i hartsen i lacket 100% och dessutom
styrker hartsen balsan. Vem har inte kört tummen genom vingen ??

Själva klädningen är för mig som sinnlig ritual. Man har en reparerad
vinge, som trämässigt inte är för vacker, men den är strukturellt helt ok.

När klädseln är applicerad blir vingen som den fula ankungen. Den blir
förvandlad,  då den blir klädd och det ser snyggt ut.

Oracovern till min Spirit med 2 m spv kostar ca 275 kr.

Jag vill egentligen köpa en ny Spirit Elite med glasfiberkropp
men den
går inte att få tag i.
Därför skrev jag till Great Planes med lite frågor.

Vi får se vad de svarar.

Modellen är mycket välflygande och hade man ändrat profilen
till en Martin Hepperle 30, skulle planet få enligt mitt
tycke
bättre penetrationsegenskaper, men man hade behållit modellens

goda förmåga att kurva termik, då den är så lätt. (Och spröd)

Nåväl, nu stå min Spirit i hangaren i väntan på provtur med
de nyklädda
vingarna.
Jag måste ju  provflyga innan vi åker till Ystad med ÅMFK.

Fast jag kan inte sitta hemma,  utan jag måste ut och röra på
mig i naturen ä
ven om snön faller sakta.

Färden gick till Simlångsdalen där Fylleån passerar.
Jag var på väg österut
för att hjälpa en hästägare och rida till
hennes hästar och då jag passerade
Simlångsdalen,
passade jag på att fotografera strömstare.

Vid bron i Simlångsdalen har det i många år förekommit strömstare,
vilket är en intressant fågel, som är välanpassad till sin biotop.

Även i dag fanns det strömstarar och jag försökte fotografera,
så gott
det lät sig göras.
Problem ett var att det snöade ganska tätt.
Problem två
är att komma tillräckligt nära.
Problem tre är att marken närmast ån är
vattensjuk. Vilket jag erfor
då jag tog mig fram. Jag trampade igenom
isen och stod i vatten
upp till knäna…Men det stoppar inte en fotograf.

Jag gjorde så gott jag kunde med plåtandet och det blev som det blir.
Fotoavståndet var 50 meter, vilket med knackigt ljus inte är optimalt
för min enkla utrustning.

Här är några bilder från min naturpromenad och min renoverade Spirit.

Häng med !

 

 

 

 

Den duger för mig !

 

 

 

 

Kategorier
Motorflyg

SNART LIGGER ISARNA SÄKERT…

 

 

…och då är vi på plats naturligtvis…

 

 

 

 

 

 

 

Jag har tjatat om flygning på isen nu i ett par inlägg.
Om några dagar kan vi göra det, då det blir kallt väder.

I väntan på det kommer lite bilder på tidigare isäventyr.

Modellen är en “Miss Acro” från den italiensk firman “Scorpio”.
Tyvärr är detta mycket välflygande plan svårt att få tag i nu.
Men är du intresserad finns chansen här !
Vill du ha ett plan som flyger verkligen bra, så slå till.

 

 

Ser härligt ut !

Du ser den enkla konstruktionen på skidorna
och hur upphängningen är gjord. Alltså framtill
gummiband och bak persiennlinor. Denna upphängning
gör att landningarna blir enkla.

Då jag hastigt slänger en blick på Miss Acro
får jag lite lösa associationer till Focke Wulf 190…

Fast denna årstiden är behagligare på sitt sätt…

Vi har nu ingen snö..så det är bara att hangflyga
på vårt lilla inlandshang vid Tjärby Kyrka,
då solen och vinden är med oss.

 

 

Lite skalasegelflyg som avslutning.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kategorier
Naturbilder

UNDRAR NÄR VÅREN KOMMER ?

 

 

 

 

 

Vårtid är förhoppningstid…

 

 

 

 

 

 

 

 

…därför den bär med sig löftet om värme och grönska. Helt enkelt
en pånyttfödelse.

Det kan vi modellflygare behöva. Nu har vi suktat efter fina dagar
med sol och termik för våra segelmodeller. Modellerna som nu
hänger genomgångna och förberedda för årets första termikflygning.

Men vi är i början av Februari och det är  10 grader kallt. Än återstår
några veckor tills vi får
en avgörande förändring i vädret till gagn
för oss.

Nu är det så,  att kan jag inte modellflyga på grund av ingen eller fel
hangvind
eller för mycket vind, då kan jag ta mig ut i naturen med
min kamera.

Det gäller att utnyttja tillfällena. Mitt tillfälle var häromdagen,
då vi
var välsignade med solsken och noll vind. Jag tog med en
elmodell
för att kanske få lite flygbilder,  om allt begav sig…

Jo,  jag fick fina flygbilder och dessutom vanliga terresta bilder
med min 
Sony.
Många av stillbilderna tog jag med min eminenta Mobius.

Hemkommen lyssnade jag händelsevis på väderrapporten från
SMHI, där meteorologen
konstaterade, att  Sverige hade just
nu mycket snö.
Till och med vid Västkusten har vi några cm.
Kör vi inåt landet
25 km finns det 10 cm.
Jag kollade havsisens utbredning i Arktis/Grönland på DMI
och den har nu en ovanligt  stor utbredning.

Som sagt, lite flygeri blev det med min Sparky, som alltid är flygbar
under de flesta och mesta 
usla förhållanden. I dag var dock
perfekt väder.
Min Sparky har fått en ny mottagare
från Kinesen. 125 kr för en
8-kanals mottagare…. Även efter tull och moms blir det billigt.

Om mottagaren funkade ? Det gjorde den utan problem.
Mottagaren har jag 
beskrivit förut på min blogg, om du är nyfiken.
Du kan söka i rutan upp till vänster.

Ok här kommer några bilder från platsen där jag flög och då
jag var på promenad vid havet och längs vattendrag.

Hoppas nästa post blir om flyg ! Vi ska ut och flyga på en is,
så fort det blir möjligt
och då kommer ett referat.

Men knäpp dina kängor och häng med…

 

 

Spillkanten vid Tullgrens Kvarn nära Halmstad.
Ån heter lite märkligt Fylleån, beroende på det
enkla skälet att vid nederbörd förfylls den snabbt.
Ån har ett unikt bestånd av lax.

Kvarnen är till salu nu. Nu har du chansen
att förverkliga
din dröm att bli mjölnare !

Just nu är vattenföringen riklig i ån.

Du kan se hur högt ån har gått efter senaste regnen.

Åker du hit i Augusti/September kan du se laxen hoppa
under  sin vandring upp till sina lekplatser.

Naturen är vackrare i Maj/Juni eller ?

På marken ligger krokodilerna som finns i  Fylleån och smyger…

Starrgräset ger betraktaren en illusion av grönska,
även om det är den 8. Februari och -10 C.

Vid havet har vi ståndaktiga tallar som håller vakt…

…vinden kan ställa till det i grenverket,
även om tallen är 80 år gammal.

Gammal och krokig i ryggen, men ge upp ? Aldrig !

Det är nåt visst med motljus eller ?

Vid Östra Strandens Handikappbad.

Vill du ta ett dopp ?

Fast det ser kanske inte helt inbjudande ut att gå nerför trappan till böljan om inte blå så i alla fall grön…

Havet låg i den 10-gradiga kylan och förutan vind, som vore det av smält bly.

Kategorier
Old Timer flyg

OLD TIMER FREE FLYING SCALE MODELS …

 

 

 

 

 

 

…framgrävda ur mitt arkiv…

 

 

 

 

 

 

 

 

…men som icke förty tål att ses.

Platsen är Skånes Fagerhult vid Fedinge Flygfält.

Det är här SMOS Skalatävling, Riksmästerskapet
brukar avhållas.

Just dessa bilderna visar,  att vädret var härligt med
gott om sol och termik.
Annars har vi de sista åren
haft regn…som genom
ett mirakel gjort uppehåll, 
så vi kunnat genomföra
tävlingen In Good Spirit.

Som sagt,  några snapshots från en av våra tävlingar,
som kanske kan ge oss lite tillförsikt för den goda
friflygframtiden, som närmar sig.
Har du sett,  att
dagarna redan nu, den 24 Januari,
har blivit längre ?

Som vi sjöng 1965: “…den ljusnande framtid är vår…”
Framtiden tillhör oss friflygande ungdomar…eller hur ?

Häng med oss,vilka ser framtiden som möjligheter !

 

 

Lacy climbing

Aim for the sky !

Aero- eller akrobatik av Sten Persson ?

 

 

 

Pär Nilsson Helsingborg

 

 

 

 

Christer från Lund

 

Håll trycket uppe…

Stens fantastiska flygmaskin. Tänk en radio i den…

 

Motor som går på luft…

 

 

 

 

 

Kommentarer var onödiga.

När jag ser Anders sitta kontemplerande på marken i sin stråhatt,
kommer jag att tänka på Gösta Ekman i “Äppelkriget” då han
blev förtrollad av Monica Zetterlund och hans likadana stråhatt
antog gargantuanska proportioner…minns du ?

Kategorier
Modellflyg teknik Naturbilder

JUST MODEL FLYING

 

 

 

 

 

Modellflyg som vanligt…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Min personliga åsikt om modellflyg är, att det gäller
att utnyttja de tillfällena då omständigheterna  för
det är gynnsamma, så jag kan utöva min hobby.

Att modellflyga ger mig goda upplevelser och stimulerar
mig i det vardagliga. Jag kan ju tänka tillbaka och återuppleva,
tack vare de sinnesintryck jag bevarat  i min hjärna och
mina sparade bilder.

Jag tycker, detta är utomordentligt värdefullt i ens liv.

För mig och andra hängivna modellflygare är dvalan framför
en tv eller det  febrilt maniska  knappande på en IFåne ett
fullständigt meningslöst sätt att tillbringa sitt liv.

Att passivt vänta på något, som aldrig kommer att  ske,
det är som att förvänta sig, att en telefon ska ringa,
som inte är inkopplad.

Så därför, käre besökare, åkte jag ut häromdagen, trots
uppfriskande vind och ca 0 grader för att testa en kamera
i min Sparky.

Att modellflyga då vädret är fint är ok, men jag drar mig
inte för att modellflyga, då det är sämre väder heller.

Lite blåst måste jag tåla. Ett flygplan flyger i förhållande
till den omgivande luften, inte i första hand till marken…

Varför jag ville ut och i en dels ögon plåga mig ?
Jo, jag var så nyfiken,  om min kamera skulle göra det den ska
och huruvida min modell med en ny mottagare skulle fungera
utan problem, som jag förväntade mig.

Sist men inte minst; Jag är alltid upplagd för att flyga, alltså
att få uppleva miraklet FLYGNING, för jag tycker det är ett mirakel !

Så trippen gick till havet, där jag har ett av mina andningshål,
vad gäller hangflyg och naturupplevelser.

Efter min provflygning ville jag gå min vanliga 8 km promenad
för att kanske med min kamera dokumentera det jag observerade
och tyckte vara värt att visa.

Bilderna på det som rör min modell och flygningen är alla
tagna med min Mobius, sittande på mina solglasögon.

Naturen är förevigad med min Sony.

Häng med mig på en liten tur,  om du vill veta, hur det gick !

 

 

 

 

Stranden kl 0900

På väg ut till starten. Min trogna “Sparky”.
med lite fjantig målning på vingen, men det är,
för den ska vara lättare sedd i luften.

Jag handkastade i den byiga vinden 8-9 m/sek sydost.
Du ser min GoPro är säkrad  till modellen med en
lina av persiennsnöre. Man vet aldrig, vad som sker…

Ja, du ser det var  turbulent…
Det var galoppflygning upp till 30-50 m höjd.

En besvärlig inflygning för landning…

Turbulent…

…det är det.

Min avsikt var att landa uppåt i strandrågen…

Det gäller att få upp nosen…och modellen…

…kolla mitt höjdroder.

Nu !

My nesting bird !

Denna ismannen tycks något förvånad..
Han sa till mig, att han tappade hakan,
då  jag fixade landningen…

I Tönnersa Naturskog har vi frusna mumier ,
medan man i Egypten har mumier i 45 graders värme.

En trädmonolit utan någon avsedd symbolik…

…fast dessa tallarna blev inspirerade till lite bark mot bark…

Denna bilden får mig till att associera till en kvinna utsträckt på en divan…?

Naturen danar naturen.

Har du inte varit här ? Åk hit !

Det är stimulerande !

Fast jag vet inte om denna mössprydda figur tyckte det…

Det jag aldrig kan vara utan…den obrutna havshorisonten.

Ingen snö…just nu. Vi har gröna höstsådda åkrar i stället.

Vad gillar du flygfältet ?
7 tunnland kortklippt gräs och inga grannar …

Kategorier
Termikflyg

ONLY THE SKY IS THE LIMIT…

 

 

 

 

 

…i alla fall för segelflygare.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag funderade på,  vad jag kan göra för att få mina
besökare på bättre humör och skapa lite hopp om
kommande flygningar, då vädret är bättre, än den
bedrövligheten vi konfronteras med i Sydsverige
just nu…

Så varför inte gotta oss åt lite mer bilder på vackra
modellsegelflygplan vid IGG-Meetinget på Ålleberg ?

Som jag sagt tidigare, är ett besök här en av årets
höjdpunkter för en intresserad modellsegelflygare.

Här är en plats för drömmar och fantasier, vilka
skapas av alla intrycken man får av flygplan, människor
och den vackra naturen.

Vill du veta mer om IGG Sverige så kolla länkarna
i den post, jag tidigare skrev.

I väntan på solsken, 25 grader varmt, noll vind och
5/8 Cu med basen på 2000 m, får vi drömma tillbaka !

Vi ses på Ålleberg till sommaren och då vi besöker ÅMFK
vid deras fina fält !

Bilderna är utan kommentar, så frossa på bara…Jag har
mycket mera från IGG/Ålleberg. Skriv IGG eller Ålleberg i
sökrutan till vänster, så kommer det upp mycket !

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kategorier
Segelflyg

LÅT OSS MINNAS, HUR DET KAN VARA SOMMARTID.

 

 

 

 

 

Då  modellflyglivet är lätt att leva.

 

 

 

 

 

 

 

En av högtidspunkterna för en sann flygintresserad är
självklart IGG-Meetinget på Ålleberg.

IGG = Interesse Gemeinschaft Grossegler, eller på svenska
Sammanslutningen för storsegel intresserade lite slarvigt
översatt.

Oavsett vad det kallas, missar jag aldrig att besöka deras
meeting på Ålleberg.

Jag åker dit av flera olika skäl. Dels är jag intresserad av
flyg och särskilt modellsegelflyg och här kan jag se de finaste
segelmodellerna, vilka kan köpas för pengar.  Jag får se
modellerna
i luften, där de visar oftast mycket skalenliga
flygegenskaper.

Det är mäktigt att se en 8-meters modell med det laminära
suset över vingarna kurva termik i en blåsa över Ålleberg.

Bilden av modellen och ljudupplevelsen fastnar i alla fall
i min hjärna som en hårt sittande upplevelse av det
som jag definierar såsom varande sommar.

Ett annat skäl till besöket är ju den historiska betydelsen
av Ålleberg. Ålleberg som skapades mitten av 1940-talet
som en utbildnings- och fortbildningsinrättning för segel-
flygare. Allt stöttat av statsmakterna, då detta var ett sätt
att täcka rekryteringsbehovet av nya piloter till Flygvapnet.

Om du besöker Ålleberg, så glöm inte att gå in på Segelflyg-
museet.
Det är värt ett besök att kunna få uppleva de historiska
vingslagen för de sista 90 årens utveckling av segelflyget.

Samtidigt som Storsegelträffen avhålls genomförs en
träff av Sveriges bästa motorbyggare. Här kan du se
resultatet av starkt intresse, hängivenhet och förmågor
att genomdriva långa och tidsödande byggprojekt av
mekaniska konstruktioner.

Glöm inte heller att ta en promenad i den vackra naturen
med sin rika flora. Ålleberg är ett platåberg, som skapar
betingelser för sällsynta växter och örter.

Håll också koll på Veteransegelflygets aktiviteter på
Ålleberg !

Jag rotade fram lite bilder, så vi ser, vad vi vet kommer
under tidig sommar och vilket vi,  som är intresserade,
anser vara väl värt att vänta på !

Vi ses på “Berget”  !

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

DET KOMMER EN POST TILL MED MYCKET BILDER FRÅN IGG ÅLLEBERG !

Kategorier
Hangflyg modell

JAG ÄR…

 

 

 

 

…just nu…kl 1200 lördag…

 

 

 

 

 

 

 

 

…eller då du läser detta, sysselsatt med att flyga hang
på Hovs Hallar.

Jag ska tala om hur det gick sen.

 

 

 

Här kommer en liten update…

 

 

 

Som utlovat kommer lite bilder från den fina
flygupplevelsen från Hovs Hallars Platå.

Aldrig kunde jag tro, att vädret för hangflyg skulle
bli så bra. Det var växlande molnighet och vind
ca 5 m/sek nord med bitvis dragning till nordväst.

Förutom jag med min modell fanns det två skärmflygare,
som passade på att få lite flygtid.

Bitvis fanns det en stark kantrotor och topprotor, vilket jag
påpekade för skärmflygarna. En av de två upplevde problem,
då de balanserade innan start, vilket bilderna visar.

Jag monterade min Hobby, gjorde mig beredd med preflight
koll. Då jag upptäckte till min fasa, att mitt ena skevroder
stod stilla…

Roligt att se sådant, då man står vid kanten flygsugen utan
gräns…

Men jag gjorde så, att jag kopplade ur sladden till det
stillastående rodret, tejpade fast rodret i vingen och flög
med ett skevroder och sidoroder.

Det var inga problem att flyga med sidoroder och bara
ett skevroder . Problem
kunde det bli,  då jag skulle landa,
då jag inte hade möjlighet
att aktivera mina bromsar.

Lyftet var som det brukar under dessa omständigheterna
perfekt. Att klättra högt var bekymmersfritt.

Efter 1.5 timma i luften beslöt jag att landa. Eftersom jag
inte kunde bromsa, gällde det att planera landningen
oldstyle…Alltså flyga medvindslinje, bas och final.
Flyger man så, finns det tid att malla ner sig till lagom höjd.
en liten press på mig var att tre kommersiella piloter stod
och kollade min landning…

Landningen gick som i smält smör och föranledde kommentaren
från en av Maerskpiloterna: Ja,  men det var en smuk landning…

Hemkommen visade  det sig, då jag kollade mitt stillastående
skevroder, att problemet var att skruven till skevroderoket
var för löst dragen….slarv.
Jag drog den, kollade rörelser
och ändlägen och det blev perfekt.

Jag kunde dragit skruven ute vid hanget…men jag hade inte med
mig tillräckligt liten skruvmejsel så…det blev en adekvat lösning
dikterat av omständigheterna i alla fall.


Förr i tiden, på hangstenåldern, då hade vi med en halv
hobbyverkstad ut då vi flög…men det var,  när vi var unga
och starka.

Härligt att vara hemma efter och minnas flygningen och
erfara jag fått massor av frisk luft, upplevelser och sol.

Dessutom, som vanligt vill jag säga, passerade mycket
turister förbi, där jag flög.

Bland annat en stor flock danskar, som där det visade sig
i en familj,  att sönerna, två stycken och fadern alla var
piloter i Maersk Air.

Roligt att prata med kunniga och intresserade personer.
Jag gjorde allt,  för att de skulle börja med modellflyg…

Här kommer lite bilder.

 

 

 

Havet som jag såg det vid ankomsten.
Ca 5 m/sek vilket du kan se,  genom att vågorna inte bryter.
Det vita skummet är från den nordgående strömmen
då den passerar näsan på Hovs Hallar.

En skärmflygare från Torekov, som arbetar som drönarpilot professionellt.

Uppdrag av skärm

Sen gäller det att jobba sig framåt.

Tills det är dags att ta steget ut i luften.

Ibland blir höjd en bristvara…

Jaha, då ska vi balansera…

…kanske topprotorn ställer till det…

…ändå kan jag ju egentligen…

…men inte nu.

Vårdkase i Harplingetrakten ?

Just vid touchdown från nosen på  min “HOBBY”.

Kategorier
Segelflyg

STÖRSTA UTMANINGEN FÖR MIG UNDER 2017

 

 

 

 

 

 

Det var då min trogna HyperAva fick ett eget liv.

 

 

 

 

 

 

 

Ibland händer sådant, som i princip inte ska kunna hända.

Men, som politiker säger: Vi kan inte gardera oss mot allt.
Det gäller även, vad jag gör personligen.

Alltså, jag var som vanligt, eftersom det var synnerligen
fina förutsättningar för
termikväder, på plats 10 km
sydost Halmstad i det halländska
jordbrukslandskapet
för att flyga med min Ava.

Då jag är en morgonpigg person,  var jag startberedd redan
klockan 0900

Naturen runt omkring utgjordes av stora fält med mogen säd,
enstaka träd och ett par
10-kilovoltsledningar på höga
stolpar,  som stod som gränsvakter.

Vädret var solsken, inga moln och mycket svag vind från ost.
Den svaga
ostliga vinden var resterna av landbrisen,
som drog sin sista
suck på morgonen.

Det fanns goda möjligheter för torrtermik, eftersom det
var solsken. Väderutsikten hade lovat inversion på 1200 m,
men det är inget problem för oss modellsegelflygare.

Här kan du fördjupa dina kunskaper om inversion.

Senare under dagen skulle, med hjälp av solen, sjöbrisen dra
igång vid 13-tiden åt andra hållet.

Min Ava, nyrenoverad efter lång och trogen tjänst, laddad med
ny Picolario, GPS-caller och logger, låg på marken
klar att
erövra skyarna.

Flygstolen från Biltema stod beredd, laddad med en vattenflaska,
för där jag flyger,
får man lova att sitta att flyga, då här inte
finns  några AFFOV. (AuktoriseradeFlygFältsOrdningsVakter).

Så allt borde vara klart för flygning. På med min
JR-radio, slå på mottagaren i Avan och mottagaren för
telemetri från modellen
och koll av roder och funktioner.

Roderna fria och fulla roderrörelser och kontroll
av de aerodynamiska bromsarna. En rutin som jag utför
och som sitter kvar sen min fullskalatid.
En bra försäkring…

Allt var i ordning och jag startade med sinnet sprängfyllt
av förväntan inför dagens flygning.

Jag startade Avan med ett gargantuelskt handkast och
mina Ava klättrade förväntansfullt.
Själv retirerade jag mot min flygstol, för att kunna sittande
njuta av min modells flygande då plötsligt…

…med modellen på 50 m höjd njutandet abrupt  förbyttes i, kan vi kalla
det,  skräck
och överraskning.

Vad hände,  som förändrade förutsättningarna för en förväntad
fin flygupplevelse ?

Jag fick en  spänningsvarning för sändaren via en audiosignal,
vilket bekräftades vid en snabb blick mot displayens
voltmeter. Voltmeterns värde räknade  snabbt ner på displayen,
så nu gällde det att agera snabbt och rätt.

Goda råd var  inte bara dyra, de var superdyra med tanke
på, vad  jag investerat i modell och tillbehör.

Alltså gällde det att handla på bästa sätt. Jag stängde
motorn
och fällde ut bromsarna. Modellen svängde jag
snabbt, tryckte bort höjd och planerade en landning,
så fort det överhuvudtaget lät sig göras.

En viss lättnad inställde sig,  då min Ava tycktes göra,
det jag ville, vilket var att landa.

Men enligt Murphys Lag hände följande. När jag  hade
Avan 3-5 m över marken, då slocknade sändaren totalt…
Helt dött. Finito. Dead in the water.

Ok tänkte jag, det är inga problem, för jag har ju programmerat
Fail-Safe på den.


Men det visade sig,  att mitt eget minne var alltför kort.

Mindre än ett dygn…för kvällen före denna flygning hade jag
suttit hemma och programmerat om modellminnet.
Då jag hade glömt att ställa in Fail-Safe, som jag vill ha det…

Min glömska manifesterade sig brutalt som ett slag i solarplexus,
för inte gick modellen i förväntad modellräddande  Fail-Safe !

Ungefär en meter över den hägrande kornåkern, drog
motorn på
lite gas, just så mycket så modellen kunde
smyga iväg i en svag stigande sväng.

Min första tanke var: Detta är inte sant !

Roderna stod i neutralläge och bromsen hade åkt in.
Den Fail-Safe jag hade, var en defaultinställning.

Trots sändaren var död,  försökte jag reflexmässigt styra.
Naturligtvis fullständigt meningslöst. I ett stressat läge
för sin modell, då utför man som pilot invanda åtgärder,
även om de nu kan tyckas inadekvata. Det är den förlängda
märgen,  som styr mitt beteende under svår stress.

Avan flög stabilt i en svag vänstersväng under sakta stigande.

Jag drabbades av skräck och ånger, då jag tänkte på,
vad
som skulle kunna hända. Smäller jag modellen…
…ganska troligt.
Flyger den bort, det var också en möjlighet.

Mina binjurar gick troligtvis på högvarv nu och producerade
adrenalin. så det stack i kroppen.
Man kan väl säga att min kropp gick in i beredskapsläge för
en nödsituation.

Dock var en bortflygning inte lika skräckfylld som en krasch.
Flyger den bort,  kan jag ringa GPS-callern och få koordinaterna,
så jag kan komma åt min förlorade Ava

Ekonomiskt for också de tankarna genom min skalle.
Ska jag bli
av med en dyr och trogen modell ?

För 15 år sen kunde man ta en smälld eller förlorad modell
på hemförsäkringen, men de tiderna är förbi.

Min Ava klättrade sakta under motorgång i stora cirklar.
Gode Gud tänkte jag, låt den inte flyga bort. Låt den
inte heller få termik.
Jag tyckte,  att aldrig har väl min Ava flugit så stabilt,
som den gör nu..

Har jag haft en modell så länge som min Ava och flugit
den 650 timmar i termik, då får jag en känslomässig
relation till min modell. Ett Hejdå  blir således  ännu svårare.

Som tur var, det var ingen vind, så modellen låg och
flatsvängde på 100
m höjd fortfarande över min pilotplats.
Hade modellen drivit iväg, hade jag naturligtvis satt mig
i bilen och följt efter. Tursamt nog känner jag omgivningarna
väl och vet, vad där finns av vägar.

Så för mig återstod inget annat än att lyssna på min vario-
meter, som glatt pep och indikerade ett svagt stig.
Varje varv min Ava flög steg den ca 5 meter.

Var 50. m talade höjdmätaren om höjden, vilket kändes
som ännu en spik i raden på modellens kista.

Det var tur,  jag varit så morgonpigg och startat redan vid
9-tiden, då inte termiken kommit igång med riktigt
kry korkverkan än.

Acken i modellen var ny Kokam-LiPo med 4,6 Ah kapacitet,
så motorn skulle kunna mala på i minst 20-30 minuter.
Det skulle kunna bli 3-400 m höjdvinst, med alla dess
implikationer.

Min fantasi rusade i expressfart mot ett worstcase scenario.
Det var, att
se modellen flyga med 120 km/timman in i
framrutan på en bil på vägen
och orsakande allvarliga
skador på personer och fordon.

Men jag är fatalist, så det som sker, det sker. Denna
händelsen
var för övrigt för mig  en Déjà vu upplevelse.

Jag hade upplevt nästan samma situation 11 år tidigare
med en 3 -m Ava. Som flög in i en buske under Fail-Safe
och strippade den fina OraLighten,  så det hängde något,
som liknade girlanger efter vingarnas klädsel  i grenarna.

Kanske det skulle  gå bra denna gången ?

En tanke, som flög genom huvudet  var,  att jag kanske
skulle
ha utrustat mig med en luftvärnskanon, så jag kunde
skjutit bort
Avan ur skyn på dess solitära resa eller med en
Stinger ?

Frågan, vilken låg och gnagde var ju,  varför denna situationen
med sändarens död inträffat ?

Jag kom med den ena förklaringen efter den andra för
mig själv, som avlägsnade sig  längre och längre bort från
realiteterna,
därför jag försökte desperat att få en rationell
förklaring varför…

Det var också ett sätt att lätta på den psykiska stressen.
Att tänka mer eller mindre logiskt hjälper till att  skingra
tankarna på det just då primära och uppenbara.

Under modellens senaste varv dök ett hopp upp vid horisonten.
Min Avas svängradie hade minskat och bankningen hade
ökat. Allt detta som ett troligt resultat av en störning från en
släppande termikblåsa från kornåkern.

Mitt hopp började tändas, då jag hörde från Picolarion,
att stiget avstannade.
Aldrig har väl variometerns dova sjunksignal glatt mig
mer än vad den gjorde  nu.

En sakta porlande glädje började stiga hos mig, som om
du skakat en flaska nattstånden Pommac. Kanske allt
inte
är förlorat ?

Nu låg min modell i en brantare sväng och hastigheten hade
ökat. Jag tänkte, jag bryr mig inte om, ifall Avan går i bitar,
bara jag få ner den och får tillbaka min modell.

Samt det viktigaste av allt var,  att den inte skadar person
eller egendom.

Jag gick upp på en liten kulle för att kunna följa  min modell
med blicken,
då den sakta svängde sig ner och nu under
något flatare svängar.

Det spelar ingen roll,  hur den svänger, tänkte jag,  bara den
förlorar höjd !
Det var tur,  att min Ava är så fint trimmad, att den friflyger
utan att vilja ägna sig åt aerobatik. Den bara gled stabilt.

Det fanns två orosmoment förutom bortflygningen.
Det var en mindre sjö och två grusvägar.

Sjön skulle kunna  innebära en simtur för mig, men det
var inga problem. Jag är inte rädd att hoppa i en sommarvarm
sjö, efter att jag simmat bland isflaken i hamnen
i Oceanhamnen i Halmstad efter en Blue Phoenix, som
behagat landa i vattnet. Tycker du jag är galen ?
Kanske…men jag skulle aldrig kunna lämna en modell åt
sitt öde, så länge den är synlig för mitt öga !

Problem kunde det bli för elektroniken. Men av erfarenhet
vet jag,  att elektronik kan klara ett dopp i sötvatten.
Det gäller
bara att slå av strömmen,  så fort det är möjligt.

Landar jag i saltvatten är det kört. Saltvattnet går som elektrolys
och det gör,  att kretskorten ser ut som en övermogen ädelost,
om spänningen är på.

Att slå ner på en hård grus- eller asfaltväg är heller ingen höjdare,
men sannolikheten för detta var inte speciellt stor.

Mina goda Ava fortsatte mot marken med flyghastigheten
60 km/timman under hyfsat kontrollerade former.

Det kan gå vägen, tänkte jag. Jag kanske har tur och får ner den.
Hoppas bara det inte släpper en termikblåsa, som påverkar min
modell,
så den börjar stiga igen.

Jag försökte visualisera, hur modellen skulle bete sig,
om den slog ner 
på vägen, i sjön eller i kornåker.

Min slutsats var, att allt var bättre än att flyga bort.

Slutligen närmade sig Avan marken i en ännu brantare sväng,
med sin vänstervinge
hängande.
Jag bad till alla högre makter att måtte den landa nu…

Den tycktes tveka 5 m över marken, då sjunket stannade av,
vilket
gjorde mig svett av oro. Betänk att motorn gick på kvarts-
gas hela tiden.

Men till slut beslöt sig Avan, att den var  mogen för markkontakt.

Avan skulle komma att landa i en mogen kornåker.
Vilket jag tacksamt noterade, då det kunde
garantera ett hopp om
ett fortsatt flygliv för min trogna modell.

Avan slog i kornåkern med vänstervingen först med ca 60 knutar
i en vänstersväng.

Ett lite gult moln uppstod vid nedslaget som en  avslut på sin egen
odyssé och samtidigt upplevde
jag som piloten en stor lättnad.

Min tanke var,  att vilken tur jag hade,  som fick ner min
modell ! Det var en rent ut sagt nästan andlig upplevelse !

Om den var hel, var det ju kanske Försynen, som varit med mig.

Jag promenerade, eller ska jag erkänna, småsprang bort till åkern,
gick mellan kornraderna mot
min modell. Ingenting syntes av Avan,
men jag hörde
propellern kraxande tugga i kornet.
Modellen låg gulbrunpudrad i säden och såg vid en första anblick
ut att vara oskadd.

Av med huven och isär med sladdarna, så propellerns hysteriska
flappande upphörde.

Jag höll upp modellen och gjorde en snabb besiktning av
eventuella skador.

Det enda jag såg, var ett litet hål i stabben. Troligtvis då
kroppen gjorde en form av groundloop,  då vingspetsen
tog i kornet och kroppen sväng runt som en hävarm
med stabben, som slog i sädesstråna.

Jag tänkte,  att detta måtte vara ett lågt pris jag betalade,
för vad som
kunde blivit kostnaden för en total utförsäljning !

Tillbaka till min pilotplats och om jag säger jag var glad eller
upprymd, så är det en grav underskattning , av de känslor jag
var uppfylld av. Jag var bara så glad !

När jag samlat tankarna, demonterat och var på väg hem
funderade jag på frågan: “Varför” ?

Hemkommen monterade jag isär sändaren, tog ut acken,
som var en
LiIo-acke. Acken visade 3.8 Volt. Borde visat 7-8 volt.

Alltså dissekerade jag acken. Ett nästan förväntat resultat
att en cell var kass. I stort sett noll volt. Då jag delade
cellerna steg spänningen till nominalspänning,  men
så fort jag seriekopplade och belastade, så sjönk
spänningen i acken 7.8 volt till i stort 3 volt.

Jag monterade in passande LiPo-celler med kapaciteten
3.6 Ah.

Kontroll av sändare och räckvidd visade, att allt var ok.

Sedan upp med modellen på bordet och en noggrann
programmering av Fail-Safe med de roderutslag, jag vill
ha.

Fail-Safen programmerade jag,  efter att jag flugit med
trimmarna i det läget jag vill ha sido- och höjdroder
inställda. Alltså att modellen glider fint i en svag sväng
med avslagen motor och aktiverade fulla aerodynamiska
bromsar.

Så min Fail-Safe inställning är: Noll motor, full broms,
lite höjdroder och mycket lite sidoroder.

Vid provflygning slog jag av sändaren, efter att jag provat
att sändare och mottagare binder snabbt utan problem,
för att kolla hur modellen flög med Fail-Safe aktiverat.
Allt fungerade perfekt. Modellen gick in i förinställt
läge med servona och modellen band omedelbart, efter
jag slagit på sändaren

Jag kan inte tillräckligt poängtera, hur viktigt det är
att på elseglare vara noga med att programmera
ditt Fail-Safe läge. Att ha det rätt inställt, kan avgöra
vara eller inte vara för din modell.

Låt mig tala om för dig, att jag kände mig totalt
hjälplös, då Avans motor drog igång på ett par meters
höjd. Min första tanke var, att det kan inte vara sant.
Det kändes på något sätt orättvist, när jag ändå fått
ner modellen i grässtråhöjd och dess motor drog igång.

Känslan av att intet kunna göra var överväldigande.
Det var samma känsla jag skulle haft, om jag satt
mig på en bänk på en perrong i stället för i en kupé
och sett tåget försvinna i fjärran, som jag egentligen
skulle rest med…

Upplevelsen då modellen lyckligt återvänt till
Terra Firma var också
en stor upplevelse. Man kan säga
som boxaren: “Saved by the bell”….

Jag har inga bilder från detta äventyr, då jag var alldeles
för stressad för att fotografera.

Egentligen är det märkligt, att inte mer oväntat inträffar
för mig, med tanke på hur mycket jag är ute och flyger.

Jag menar sannolikheten borde vara större för plötsliga
osannolikheter då,  om vi använder det klassiska
sannolikhets-
begreppet: Sannolika/Möjliga

eller Gynnsamma/Möjliga.

Nu förstår du vad jag menar.

Modellflygare brukar inte berätta om sina misslyckanden,
men detta bjuder jag på.

Moralen i denna historia skulle kunna vara att:

Man behöver inte ha tur alltid, då man flyger,
men man får inte ha otur var gång heller…

Kategorier
Naturbilder

DAGARNA EFTER JUL ÄR…

 

 

 

 

 

…vårt väder  genuint tråkigt !

 

 

 

 

Inte  för man blir direkt upplyft, då man skådar ut genom
rutan och det som möter oss, är ett grått töcken insvept
i regn och dis.
Temperaturen 6 grader plus och ett snötäcke som bildligt
och bokstavligt talat skiner med sin frånvaro…

Ja, det är inte inspirerande och lockar inte direkt till
utomhusaktiviteter. Det är väl bara till att sätta sig och
leka med de nya Meccanodelarna,  jag gav mig själv
i julklapp. Förresten, om du har några Meccanodelar i
plåt liggande, kanske du vill sälja till mig ?
flyhigh@bahnhof.se

Jag undrar om inte SMHI har gått ut med en klass III
varning för tråkigt väder…

“SMHI har en klass III varning gällande Götaland
för extremt tråkigt väder.

Allmänheten uppmanas hålla sig inomhus,
stänga för persiennerna,  tända allt ljus
och sätta
på en Bröderna Marx-film på teven.
Om situationen upplevs som outhärdligt tråkig,
kan ni kontakta jourhavande humorist.”

Trots vädret, var vi ute och promenerade, för vi måste
få lite
frisk luft efter allt innesittande.
Jag vill bara säga, att vi
inte behövde trängas med
promenerande människor vid
vårt vanliga naturområde.
Det var vi, gråtrutar, småregn
och frisk bris.

Sista två månaderna har vi blivit förunnade med mycket
nederbörd till nytta för vårt låga grundvatten och vi tänkte,
att det myckna vattnet måste ha satt sina avtryck i Nissans
flöde vid Slottsmöllan.

Så det blev en tripp dit och lite bilder,  för att kunna se
hur väldigt mycket mer vatten det finns nu, än då jag var där
i augusti.

Ett bra mått, om du vill veta vattenläget i våra sjöar, är att
lyssna på Sjörapporten på radio, där man informerar om
Vänerns vattenstånd. Detta mått kan man delvis korrelera
till våra grundvattennivåer.
Ett annat sätt är att kolla flödet i exempelvis Fylleån 20 km
öster Halmstad vid Simlångsdalen.

Enligt världens mest besökta och världens ansett bästa
vädersida, yr.no, syns ingen väderförbättring för södra
Sverige inom de närmaste 10 dagarna.
Bered dig på
plusgrader och regn med sydvästliga vindar.

Det blir att satsa på vår redan nu !

Så vi kan komma ut med modellerna !

Här lite depparbilder från i går och lite bilder, som
visar, vilket väder  jag gillar.

Att uppdatera bloggen kan jag göra varsomhelst i världen.
Tekniken ger  mig tillgång till alla mina resurser,
var jag än befinner mig…och det gör jag .

 

På med regnkappan, fäll upp din  paraply och kom med …

 

 

 

 

En kaja marscherar taktfast i regnet
under sitt sökande efter något att få i näbbet…
…eller kanske vi ska säga krävan ?

Hon finner…fast kajan tycker det är visset med regnet.
Man blir blöt om ryggen sa hon…

Längst ut i Halmstad Hamn ett fartyg väntande på att lossas
och stående på kajen en hydraulisk lasthanterare.
Du ser vädret ?

Fångdammen vid Slottsmöllan Halmstad.

Mycket vatten spiller förbi nu.

Nu är det till att vänta på nystigen lax och havsöring.

Gråtrut och havstrut fladdrar i den friska vinden över strandbrynet.

 

…och gå i shorts, eller vad detta heter,  på hangkanten.

Att kunna släppa sin Ava kl 0900 upp i en väntande termisk luft…

…det ger en upplevelse som kompenserar dagens tråkiga väder mer än väl !