Glador tycker om att ligga i samma termikblåsa som modellflygaren.
Under många av mina termikflygningar har jag haft sällskap av likaså termikflygande fåglar.
Främst glador, ormvråkar men även tranor.
Tranorna är de bästa termikflygarna följda av ormvråkar.
Glador är inte goda termikflygare. Om jag flyger med min modell och det är sjunkande luft, kommer gladorna till mig i tron det finns termik, även om jag kurvar i sjunket.
Kanske det är en betingad reflex, likt Pavlows hundar, som får gladorna att kurva ?
Eftersom jag ofta har min Gopro på modellen, har jag försökt, då tillfälle ges att fotografera fåglarna.
Det är inte lätt, då det är svårt att sikta. Men ibland lyckas det då jag videofilmar och sedan kan klippa bilder ur filmen.
Min bästa film är, då jag flög i en fin termikblåsa med ca 50 tranor. Mäktig upplevelse.
Denna gången lyckades jag få lite bilder, som beskriver en glada liggande i samma blåsa som min modell.
Finns det en glada nära där jag flyger termik, så kommer fågeln och piggybackar. (Piggybacka =Åka snålsjuts)
Bilderna klippta ur min video därav lite dålig kvalitet.
Jump in and buckle up !
Frankie och Mats
Glada på termikjakt
I samma blåsa
“Nu gäller det att hänga med”, säger gladan.
Modellflyg
Vy med Cu-moln
Den jag flög rote med
Min rotetvåa
Vacker fågel och en utpräglad och anpassad predator
De enda som kan sia om framtiden är nog politiker och journalister ?
Jag kan det inte. Måndagen bjöd på högtryck, eftersom jetströmmen på norra halvklotet har den bana den har nu, vilket har medfört torrt och relativt klart väder.
Vi hade sol och kl 11 ca 20 grader. Det borde alltså finnas termikförutsättningar. Vinden var svag nordväst, som gjorde, att sjöbrisen inte blev besvärande.
Frank hängde med med sin nyprintade elseglare för att provflyga.
Framkommen till termikflygställen möttes vi av 3-4 m/sek NV, klarblå himmel. I kanterna kunde man se Cumulus och vi hoppades det skulle blomma upp, även där vi var.
Min modell var min Ava Pro, som med förlov sagt flyger som en dröm, enligt mitt sätt att se det.
Först att flyga var Frank och efter montering kastade jag iväg modellen för honom. Den väger komplett 680 gram, vilket indikerar, att printade modeller är lätta.
Modellen hade V-stabbe, vilket jag är kritisk till på termikmodeller utan skevroder.
Hursomhelst, modellen for i väg för motor och den var nostung. Men det löste sig. Vad som inte löste sig var, att modellen inte svängde…
Den gick i det höga gräset och den tunna nosen bröts.
Inga problem sa Frank, jag printar en ny kropp.
Hoppas han monterar skevroder sen.
Nästa modell var min Ava, som startade.
Småpluttrig torrtermik som inte var lätt att fånga. Jag vet, efter 50 års termikflygande med modeller, att tidigt på dagen nära kusten är det inte utbredd termik under de rådande förhållandena. Men jag gnetade på och kom upp, så högt jag önskade.
Under min flygning kom glador och piggybackade på min modell. Glador är jämfört med ormvråk usla temikflygare.
Jag ska redovisa mina möten i luften med gladorna sedan.
Senare blev det fart i termiken och det lyfte typiskt över stora ytor och lyftet var starkt.
Inga problem att hålla sig uppe. Jag satt i min Biltema-stol och njöt och trivdes med modellflyglivet, då jag väcktes ur mitt flygande av att tyget i stolens sits, som var dåligt, plötsligt sprack och jag åkte ner…
Tur jag har en ny stol hemma…
Hursomhelst fick vi en bra dag med våra modeller och Frank flög min Ava eftersom hans modell hade fått en smäll på nosen.
Jag redovisar min närkontakt med fåglarna i kommande inlägg, så stay tuned, vi ses !
Ava Pro
Ett utomordentligt bra flygplan.
På väg att landa med aerodynamiska bromsar.
Frankie rattar min modell.
Efter landning i högt gräs
En glada på väg att piggybacka.
(Piggybacka=Åka snålskjuts)
Stefan och hans fu Elisabeth bördiga från Vara på Västgötaslätten hälsade på vid vårt hushang vid Hovs Hallar.
För en gångs skull blev vi förunnade med mycket
fint väder.
Solsken och svag vind rakt på hanget. Förutsättningar som skapade fina möjligheter för ett njutbart flygande.
Har man bara lätta välflygande modeller, kan man flyga på vind, som nästan är 0 på Segeltorp.
Torsdagen var det svagt, men flög, det gjorde vi i alla fall.
På fredagen startade vinden med ca 2 m/sek, för att med sjöbrisens hjälp under eftermiddagen öka till ca 6 m/sek,
vilket gjorde, att vi kunde ta ut svängarna och flyga med goda marginaler.
Men att flyga i svag vind är inte negativt. Vid svag vind prövas din skicklighet. Det gäller att flyga ekonomiskt, vilket innebär, att ligga just där lyftet är bäst.
Framför allt , måste man flyga rent. Alltså inte glida eller kana i svängarna, inte ligga och flyga med för hög nos, utan låta planet flyga i den anfallsvinkel, där det flyger bäst.
Man ska undvika att veva med spakarna i onödan. Varje spakrörelse skapar motstånd och det måste du betala med hastighet och således lyftkraft/förmågan att hålla dig uppe.
Att flyga vid Hovs Hallar är en härlig naturupplevelse tack vare närheten till havet. Att bara kunna vara där i vackert väder gör besöket värt.
Redan nu i Maj fanns många besökare på Hovet. Mycket folk från Tyskland, Danmark och Holland.
Jag tog massor av bilder från vilka jag satte ihop en enkel PhotoStory, vilken i någon mån visar vad vi gjorde och upplevde.
Jag är övertygad, att Elisabeth och Stefan var nöjda och att vi kan hälsa dem välkomna även nästa år !
…för hangflyg på Hovs Hallar. En tillfällig högtrycksrygg gav oss stabilt väder med varm luft. Temperaturen nådde 16 grader under dagen. Det är vi inte bortskämda med.
Enligt yr.no skulle det bli 2-4 m/sek nordlig vind, vilket lovade gott. Att flyga i svaga vindar med en lätt modell på HH är en lustfylld upplevelse. Med svag vind, som skapar ett stadigt lyft, är det en piece of cake att ge sig viiingar även utan Red Bulls sockerkaffe…
Vinden från havet är laminär, det vill säga fri från turbulens och därmed skapar den fint lyft på hanget.
Nåväl, vid ankomsten möttes jag av en fullsatt parkering eftersom besökarna var ute efter samma sak som jag, vilket var en fin naturupplevelse den första vårdagen.
Bestigandet av Platån, vilket inte är en sinekur, då stigen upp är fullständigt söndertrampad, vilket gör promenaden svår…för oss som lämnat tonåren och har att bära modell, väska och annat, som hör modellflyget till…
Väl uppe möttes jag av 1 m/sek nordlig vind.
Dock, efter lite vankande av och an monterade jag och kastade ut min mycket lätta modell med spv 3 m.
Jovisst, hanget bar och jag kunde njuta min flygning…i en halv timma, sen var det slut med vind. Klockan var 1200 och jag närde ett visst hopp, att vinden skulle ta sig, eftersom solen sken och borde skapa sjöbris.
För att förbereda mig transporterade jag mig upp till toppen av Platån eftersom jag misstänkte, vinden kunde komma med dragning på NO.
Efter en halvtimmas väntan kom vinden och det blev ny start. Lyften stadigt och starkt, vilket gav mig just en så avkopplad flygning, som jag önskat.
Eftersom det var mycket strövande turister kunde jag på deras frågor gör ohöljd reklam för vår hobby modellflyg.
Jag tycks alltid träffa trevliga människor här under deras promenader.
I går mötte jag en person, som arbetade vid SAAB och hade en ledande funktion vid utvecklingen av SAAB Gripen version E.
Han gav mig mycket intressant information om planet och hur SAAB besitter absolut spetsteknologi, vad gäller digital integration mellan olika system.
Jag hade förväntat mig att få se lite flyttfåglar, men det ar dåligt.
Men då jag gick till min bil hörde jag glädjande nog bofinkens sång. Du vet , den som låter i rytm, som då man startar en gammal bil…
Vitsipporna blommade lite försynt på marken som ett tecken på att vi går mot ljusare tider. Hoppfullt.
Klockan 1430 lade vinden av igen och jag packade ihop, lastade bilen och for hemåt.
En av mina flygkompisar, Stefan Tholin fanns i trakten, men då jag besökte HH, var han upptagen med annat.
Synd vi inte träffades. Men det blir fler gånger. Han skickade en bild på sin vackra Multiplexmodell, som jag bara hört gott om. Hans fru Elisabet är en alltid alert fotograf under Stefans flygsejourer.
Det blev lite bilder i alla fall. Så ha du inget att göra så häng med en tur…
Som synes…nästan vindstilla…på Platån.
En bit ut i Kattegatt stråk av vind.
En föraning av det som ska komma…
Stigen upp till Platån…inget gjort för stela åldringar som jag…
Stefans vackra flygande vinge från Multiplex.
Försiktigtvis försedd med elmotor, vilket är bra, om man
flyger under marginella förhållanden och behöver en
räddningsplanka.
Hovs Hallars vilda front mot Kattegatt.
Här ser du hur man rensat enbuskar och vresros, vilket om inget annat förbättrar förutsättningarna för hangflyg, då turbulensen minskar.
Inte direkt styv kuling…
Näsan i kanten, som kan ställa till det för modell- och skärmflygare…
Här ser du, att Länsstyrelsen Kristianstad rensat sly.
Dagen såg lovande ut på yr.no med svag nordvästlig vind utlovad på Hovs Hallar. Dessutom var det förutsport solsken.
In med grejorna i bilen och iväg. Jo, jag var mycket förväntansfull, då jag var flygsugen, efter det som kallas vinter. Fast vintern för mig som modellflygare har i år varit ekvivalent med uselt flygväder…
Nåväl jag anlände till Hovs Hallar och möttes av solsken…och mycket svag vind.
Montering av som skulle monteras och bedömning av läget. Som alltid vankade jag som en äggasjuk höna på kanten och höll otåligt koll på vinden.
Vinden var svag och till slut kunde jag inte hålla mig…Jag kastade ut, det fick bära eller brista…Jo, det bar.
Med 50 års erfarenhet av modellflyg på Hovs Hallar i förlängda märgen kunde jag flyga.
Hanget bar i den svaga vinden, som naturligtvis var helt laminär havsvind. Som sagt min erfarenhet och min modell gjorde flygning möjlig. Fast det krävde sin man…
Inte speciellt mycket turister men dock träffade jag ett par från Tyskland, som jag fick en trevlig pratstund med.
Efter mer än 2 timmar i luften var jag nöjd, packade ihop och åkte hem med modell och en fin upplevelse.
Här några bilder klippta ur en video tagen med en av mina små Mobiuskameror.
Dessutom en liten Photostory från dagens äventyr, som jag editerade i all hast…
Min kamera som vanligt på glasögonskalmen…
Start Segeltorp.
Kameran på nosen.
Iväg !
Done deal !
Färdigfluget så av med min gamla Graupnersele från 2003…
Vårt väder just nu är inte inspirerande för modellflyg.
Det blåser för mycket och denna veckan kommer att ge oss massor av regn…
Det kunde varit bättre.
Vad återstår mer att göra, än att drömma tillbaka och erinra oss de fina sommardagarna…vi haft, då vi kunde utöva vår hobby utan att bli blöta eller bortblåsta.
I går var det vårdagjämning, vilket innebär dag och natt är lika långa. Vi går mot ljusare tider.
Med trycken över norr Europa ganska fast parkerade, räknade jag med stabila vindförhållanden. Ett lågtryck över Baltikum borde pumpa ner arktik/polaluft över södra Sverige. Trodde jag…
Väderutsikterna enligt yr.no förutsåg för måndagen 1-3 m/sek från norr. Låter för en hangflygare som ljuv musik, om man har en lätt modell.
Från mer än 50 års erfarenhet av hangflyg på Hovs Hallar så vet jag, att det är flygbart även vid näst intill noll vind…
Jag åkte dit och möttes förutom av solsken och ett folktomt Hovs Hallar även av ett totalt vindstilla väder…
Inget att göra åt utan bara att montera och förbereda sig.
Jag hade mina aningar, att vinden skulle ta sig ganska snart.
Stående på Platån kände jag att det började dra vid toppen. Mycket svagt men det var dock rörelser i luften.
Min modell har 3 m spv ch den väger mindre än ett kg.
Modellen försedd med elmotor. Bra att ha under marginella förhållanden vid starten.
Jag prövade vid “Fortet”, men det visade sig ogörligt. Det fanns inte lyft så min lätta modell kunde hålla sig flytande. Alltså gick jag upp till toppen av Platån för att pröva där.
Jag kastade ute och klarade av att flyta ett par vändor, innan min höjd var förbrukad och jag måste landa.
Flera försök gjorde jag med samma resultat.
Efter att ha spanat efter vind i 30 minuter såg jag hur havet fick mörka partier, vilket för mig betydde, att vinden håller på att vakna till liv.
Vindstyrkan stabiliserade sig runt 1 m/sekund, vilket inte direkt är styv kuling, men det räcker att kunna flyta på hanget.
Sammantaget fick jag 1.5 timma i luften denna fina solskensdag.
Jag kan inte vara annat än glad …
Lite bilder blev och en videosnutt.
Alla bilder är klippta ur videofilm tagen med min lilla Mobiuskamera. Som med förlov sagt är en makalös kamera. Att en så liten kamera kan åstadkomma så bra bilder, är om inte ofattbart så i alla fall imponerande !
Som du ser, havet ligger stilla…platsen är vid “Fortet”
Mitt Hovs Hallar, en av mina favoritflygställen. Min modell vid min vanliga tuva beredd att starta.
Start !
Up and away…
Loss … Nu är det upp till dig !
Utsikt mot Hallands Väderö från Platån.
Landning och inflygning.
Landning med full klaff och full kontroll.
Min trogna JR, 7 år gammal.
Fungerar perfekt och har alla funktioner jag behöver. Varför skulle jag byta ?
Jag har som regel; Ändra inte något, som fungerar !
Mellan lågtrycken med regn, hårda vindar från sydväst
dök det helt osannolikt upp en dag, som innebar möjligheter att få flyga hang med en av mina modeller på Hovs Hallar.
Det var utlovat 3-5 m nordlig vind med dragning på väst
under dagens lopp. Dessutom, som grädde på moset, kunde vi förvänta solsken.
Inga dåliga förutsättningar, vilka naturligtvis triggade mig att förbereda min gamla Spirit Elite för flygning.
Vi for iväg ordentligt påklädda vid 1300-tiden och möttes
av ett Hovs Hallar med NNV vind.
Dock var inte vinden 3-5 utan 6-10 m/sek…
Det lovade, det kunde bli en kylig upplevelse.
Montering och utkast vid “Fortet”. Jag var för lat
att gå upp till toppen av Platån. Med tanke på vinden
var jag övertygad om, att lyftet skulle vara monumentalt,
även där jag startade.
Starten problemfri då jag kommit förbi kantrotorn
och kommit ut i den laminära havsvinden.
Här steg min modell som en raket, precis så högt som jag ville och som det kändes bekvämt.
Jag hade glömt min sele för sändare och jag hade fel vantar. Temperaturen var minus 1 grad, så du kan förstå, att det var aningen kylslaget att flyga under de omständigheterna med bara fingrar…
Själva flygningen var problemlös, men som alltid här så är det vid landningen, då agnarna sållas från vetet…
Men det menar jag, att det krävs en del erfarenhet att få ner en modell vid denna vindstyrka, allt med tanke på topprotorns kraft.
Jag gjorde två landningar och båda gick mycket bra med full kontroll trots en infernalisk turbulens. Kanske i någon mån beroende på mina 50 års erfarenhet av modellflyg på Hovs Hallar…
En tid på hanget hade jag sällskap av en ganska närgången ormvråk, vilket är ovanligt. Vråkar brukar vara skygga och hålla sig borta från mina modeller.
Ska jag flyga under dessa kyliga betingelser, drar jag mig efter starten bakåt och ställer mig i lä bakom enebuskarna. Där var det behagligare.
Så behagligt så jag fick sammanlagt 1.5 timma i luften.
Att jag stod ut så länge i kylan…? berodde på att modellflyg är den bästa sysselsättning jag vet och speciellt på Hovs Hallar.
Ett besök på detta hanget ger mig alltid goda upplevelser, vilket gör livet värt att leva.
Alla bilderna är tagna med min lilla Mobiuskamera, där jag också klippt bilder ur videofilmen.
Videon från mitt flygande tog jag med kameran monterad på min glasögonskalm. Jag har funnit, att detta är bästa sättet att dokumentera min verksamhet med.
En kamrat, Frankie, har printat ut under ganska lång tid och jag var hemma och kollade hans senaste alster.
Det som behövs är en printer, substrat och program till printern, så den skriver ut, det som ska skrivas ut.
Frank har skrivit ut två segelmodeller de senaste dagarna och resultat blev fint. Delarna blev lätta, lättare än vad du bygger med balsa.
Efterbehandling av ytor behövs egentligen inte, men man kan våtslipa om man vill. Alla spryglar, förstärkningar och vinglås är inkorporerade i vingen. Segelmodellen har en tredelad vinge, där delarna snäpper in i varandra med hjälp av de printade låsen och ett kolfiberrör.
Det ska bli ytterst spännande att se, hur modellen flyger…
Programmet till denna 2-meters el-seglare kostade 40 dollar på nätet. Vad substratet kostade vet jag inte, men det var inte dyrt.
Här kommer några bilder på modeller och hans utrustning.
2 m elseglare printad
Hur vingen är uppbyggd.
Här syns hålet för kolfiberröret och låsen för vingfastsättningen.
Ofta hävdar jag, att det händer alltid något icke planerat, då jag är ute för att få mig en sväng i luften.
Det gör det också. Behållningen av min flygning behöver inte vara själva flygandet med modellen, utan något som är associerat till det.
Läget onsdag var vad gäller vädret, att vi hade en högtrycksrygg över södra Sverige, som gav ett stabilt väder med mycket sol från en klar sky.
Ingen molnbildning på grund av inversion, luften troligtvis genomvarm varför förutsättningarna för termik som bildar Cu-moln var dåliga.
Dock, torrtermik, det vill säga termik (varm luft som stiger) som inte skapar de vita Cu-molnen var trolig.
Start kl 11 med min “Introduction” försedd med vario och en Mobius i fall att…
På 40 m fick jag en blåsa och kunde efter lite gnet komma så högt jag önskade. Väl på höjd märktes att termiken var stark och framför allt utbredd.
Man tycktes glida runt i konstant lyft. Det gjorde det hela enkelt, men för att få lite spänning i flygandet, bromsade jag ner mig, för att se på vilken lägsta höjd jag kunde fånga en blåsa.
Det lägsta, enligt min exakta höjdmätare angav, det var 14 meter.
Uppe i skyn drog vråkar förbi under sin migration till södra Europa eller Afrika för en behaglig vintervistelse.
Ännu tycks inte flytten kommit igång riktigt,
för då kan du få se, hundratals vråkar ligga kurvande i samma termikblåsa.
Ormvråk är en mycket skicklig termikflygare… nästan lika bra som min modell… …vilket man inte kan säga om gladorna.
De har inte samma nedärvda förmåga att flyga termik som vråkar och bra modellflygplan.
Ofta piggybackar gladorna på ormvråkar eller min modeller. det märkliga med glador är, att om jag lägger min modell och kurvar i sjunk, händer regelmässigt att gladorna slår sällskap med min sjunkande modell…inte speciellt smart.
På den platsen jag flyger häckar, vill jag säga nästan en koloni med glador i ett skogsparti, så att flyga med glador här, det är ingen ovanlighet.
Så även i dag var det livlig rovfågelsaktivitet.
Naturligtvis hoppades jag få med någon fågel
i min kamera, som jag flög rote med i blåsan.
Min kamera satt monterad i 45 graders vinkel åt vänster på ovansidan av nosen filmande video.
Min kamera, en Mobius, som är en favorit, den tar förvånansvärt bra bilder och video och jag rekommenderar den varmt.
Bilderna är till ytterligare visso klippta ur videon, vilket på verkar kvaliteten. Mina bilder är oxå starkt uppdragna, vilket försämrar bildkvaliteten.
Men det handlar inte bara om kvalitet och pixlar. Det handlar om att vara på rätt plats vid rätt tid.
Så lite bilder blev det.
Mun tid i luften blev nästan 3 timmar och för dessa 3 timmars flygning hade jag förbrukat 545 mA för mottagare, servo och elmotor. Ganska energisnålt eller ?
Eller kanske en indikation på hur bra termiken var.
Efter 3 timmar i flygstolen var jag genomstekt och avbröt. Jag sitter, om jag kan, alltid i skuggan av min bagagelucka för att inte bli för knaperstekt i solen.
Men jag for hem mycket belåten efter en fin upplevelse och spänd på, hur min eventuella bilder blev.
I morgon blir samma väder, så då tar jag med en ny stor elseglare !
En gröda som håller sig grön även i torka är fodermajs. Fortfarande grönskande i det gula landskapet.
…må så vara, men vid Haga,
söder om Halmstad där syntes segelplansvingar i dag.
Väderläget var 1-2 m/sek sydost och torradiabatik.
Som gjort för termikflyg med bra modeller. Anders messade, att vi skulle ses vid Haga och jag var i luften 0915.
Det var varmt redan då och jag befarade att luften skulle vara stabilt skiktad, vilket inte är bra för termikbildningen. För bra termikbildning då vill vi ha labil skiktning, så vi får en bra hävningskurva.
Visserligen är luftmassan närmast marken nu i stort genomvarm, men instrålningen var så stark, att torradibatiken hade kommit igång.
Jag fick en blåsa väldigt lågt med min Ava Pro och kurvade brant i tighta cirklar för att utnyttja lyftet.
Det var inga problem, att komma upp så långt jag önskade. På höjd var termiken stark och utbredd.
Såg ut att kunna bli en bra flygdag.
Anders dök upp lite senare, men några av sina Art-Hobby- modeller. Inte helt avsedda för termikflyg, men de är lätta, varför termikflyg inte borde vara problem.
Det var det inte heller. Anders hade inga problem att ta sig upp, så högt han ville. Han påpekade, att då modellen låg i en stark blåsa, då fick han en orolig känsla i magen, som påpekade: Tänk om jag inte kommer ner”?
Men det gjorde både han och jag. Då vi flög, hade vi sällskap av glador, som piggybackade på våra modeller. Vi steg ifrån gladorna, så det visslade.
1300 packade vi ihop synnerligen nöjda och for hem efter en fin dag på Haga !
Dagens sista termikflygning
En glada som fick känna sig förbiflugen i blåsan.
Två piloter i solskenet görande det de helst vill…
En av Anders termikmodeller.
Jag och en ormvråk slog följe i termiken.
Det gäller att harva efter brödsädskörden. Den torra jorden far upp i termiken som brandrök…
Ava Pro.
Koncentration inför start.
Anders nya FrSky
Två modeller
Lätt och elegant
“Scorpion” heter modellen
Vass motor skjuter på
.Start
Temikmodell
Mycket lätt V-stabbe.
Ser ut som en av Sigurd Isacsons gamla friflygande modeller eller…
Vi hade fint termikväder i onsdags och jag for ut med min Ava Pro för att få mig några varv i luften.
Platsen, där jag brukar flyga termik med mina modeller, är vid Haga, Eldsberga, eftersom det inte är är speciellt hårt drabbat av sjöbrisen, som ju är kall luft vilken sugs in från havet, då landet blivit uppvärmt. Sjöbrisen är en effektiv spärr för konvektionen.
Första start utförde jag mot en nästan molnfri himmel
med små tussar av nybildade Cumulusmoln här och var.
Lovade gott.
Klättrade med motor till 50 m där jag fick anslutning till en trasig blåsa, som jag efter att ha kämpat en stund lyfte mig så högt jag ville.
Min Ava har en GoPro monterad så den filmar parallellt med vingen snett vänster. Man vet ju aldrig, vad som kan ske.
Jag lade märke till, att vråkarna har börjat sträcka söderut mot södra Europa och Nordafrika inför vintern. För mig tycktes det vara en tidig migration.
Bland vråkarna dök det upp glador, vars förmåga att flyga termik är långt underlägsen vråkarnas och för att inte tala om min Avas förmåga.
Jag låg i en termikblåsa och kurvade och jag var väl inmallad i termiken och steg med ca 3 m/sek enligt
min vario.
Över mig vinglade en glada och som tur var, låg hon också i en högersväng. Eftersom min Ava flög mycket effektivare, än vad gladan gjorde, kom jag ifatt och det som jag inte ville ske skedde.
Jag flög på gladan underifrån. Konstigt hon inte fick hjärtslag, men hon vek ner åt sidan med ena vingen infälld.
Jag tänkte, att hoppas jag inte skadade fågeln… Efter några sekunders vingel i luften fick hon ordning på fjädrarna och flög ner till en träddunge, där jag vet, det häckar glador.
Så förhoppningsvis kom hon ur kollisionen med bara en näradödenupplevelse i bagaget !
Dagen blev fin för mig modellflygare tills klockan blev 14, då sjöbrisen kom.
Så jag landade och packade ihop och åkte hem nöjd med dagens upplevelser. För det är ju goda upplevelser, som är meningen med livet.
Tyvärr fick jag inga bilder då jag flög på gladan.
Men jag fick ett par andra.
Du ser, att då man är ute och flyger med sina modeller, då händer alltid något oväntat, som sätter krydda på tillvaron !
Det sker aldrig, då man ligger i dvala på en soffa framför en tv…
Häng med !
Min nästan nya Ava Pro klar för start. Tyvärr fick med mina vingspetsar från min gamla Ava i morgonbrådskan. Men dessa funkade oxå !
Skyn vid Haga kl 1000 med begynnande Cu-bildning.
Vy mot Halmstad kl 1430 då sjöbrisen satt in. Som du ser helt fritt från Cu-moln…
…om man inte iakttar lagar, förordningar och bestämmelser…
Jag besökte stranden i Tönnersa vid Laholmsbukten i akt och mening för att få mig några vändor med min “Arrow”, vilken är en av mina favoritmodeller.
Den har 15 år på nacken nu !
Som vanligt parkerade jag på parkeringen, som rymmer ca 200 bilar. Jag var den enda besökaren, så man behövde inte trängas.
Utan att tänka mig för, satte jag min bil en liten bit från bordet och bänkarna, för jag bekvämt skulle kunna utföra preflightkontroller.
Därefter promenad till hanget där jag fick mitt lystmäte tillgodosett av flygning och efter sista landningen gick jag med glatt humör tillbaka till parkeringen.
Där fanns fortfarande bara en bil och det var min.
På väg mot bilen såg jag en illavarslande gul lapp under vindrutetorkaren.
Jag fick en, kan vi säga, motsatt känsla som man kan få,
om man vunnit 1000 spänn på lotto…
Måtte det inte vara sant var min tanke…
Men det var sant. 700 kronor skulle det kosta mig för jag inte ställt bilen i rutan…
Allmänpreventivt bötfällning ?
Jag vet att det inte lönar sig att argumentera mot de som lappat bilen, men kunde han eller hon inte satt en påminnelselapp på rutan, som säger att parkering
tillåts endast i rutorna ?
Jag vet att Halmstad Kommun har tagit i med
hårdhandskar, då det gäller parkering längs stränderna.
Tönnersa var en plats där tyska husbilsturister ställde upp sin fordon utan kostnad under hela sin semester och det blev under åren fler och fler.
Så jag förstår myndighetens agerande.
Om jag betalat ? Naturligtvis betalade jag, vilket var surt.
Men vad är alternativet ? Jag satte in pengarna på deras bankgiro för att få detta debacle ur världen snarast möjligt.
Nästa gång jag var där, parkerade jag i rutan och fotograferade min bil på rätt plats.
Tur det inte kostat 700 kr varje gång jag varit och hangflugit, då hade jag varit en fattig man just nu, med tanke på hur
mycket jag flyger !
Onsdagen var en dag med superväder för termikflygning
Vilket jag utnyttjade. Första start kl 0900, eftersom jag hade skäl att misstänka, att sjöbrisen skulle komma och komma tidig ,
vilket skulle förstöra möjligheterna till termik upp till 1000 fot.
Det stämde, för klockan 13 kom sjöbrisen.
Jag fick 2.5 timma i luften, så visst var jag nöjd. Termiken då var stark och utbredd. Ska jag klaga, var det, att min motor var underdimensionerad, men den ska bytas i morgon.
En härlig dag !
Som vad det gäller flygning inte är slut. Mot kvällen blir det en resa till Hovs Hallar, om vindprognosen håller, för hangflygning.
Att stå vid Hovs Hallar vid 21-tiden och flyga i svag vind, är en sinnlig upplevelse !
Lite bilder från termikflygningen och en videosnutt…
Sjöbrisen ankommer. Molnfritt kl 1300.
Vad säger du om segelflygvädret ?
Landningen ok. Nu sitter jag upp på min häst och rider hem till Tombstone…
…men någonstans måste man ju vara för att kunna utöva sin hobby, modellflyg. Om man nu inte vill falla i dvala framför passiviseraren nummer ett, dumburken.
Nej, jag föredrar att säga:
Ut i naturen hangburen !
Vilket jag gjorde i fredags.
Det var västlig vind ca 3-5 m/sek och då borde det vara goda förhållanden på Tönnersahanget vid stranden.
Alltså iväg med två modeller och lite kameror.
Parkeringen nästan tom på bilar och då jag kollade
träden, bedömde jag vinden, såsom varande helt ok
för min Spirit. Som förresten dagen till ära fått sin
kropp nylackerad med Gekås fina och billiga akryllack.
Montering och sen bort, ca 500 m, till min pilotplats. Tog en spaning på kanten och på stranden de första badarna. De badade faktiskt oxå trots knappa 17 grader
i vattnet. Det sa de i all fall, då jag träffade badarna vid parkeringen.
Nåväl, iväg med Spiriten laddad med en GoPro i
nosen och själv hade jag min Mobius på glasögonskalmen.
Alltid roligt att dokumentera sin flygning.
Jag förväntade mig vid utkastet, att det skulle vara a piece of cake att flyga..
Men nej, det var uruselt lyft. Jag inser, att min GoPro i nosen gjorde modellen
framtung och orsakade skadligt motstånd och turbulens
över stabben, men jag har flugit så många gånger förut
med samma setup utan att uppleva problem.
Hur som helst så kämpade jag på, i det att jag tycktes studsa framåt längs kanten…
Det blev så småningom landning och jag monterade
bort min ombordkamera.
Utkast och jag märkte att vinden ökat och att det var annan
karaktär på den.
Första flygningen skedde i vindar, som var termiska
, medan den senare flygningen skedde i laminär havsvind.
Således var det enkelt att flyga under dessa förhållanden.
Då jag flög, observerade jag en annan hangflygare ca 500 m norrut, som flög, tyckte jag, dynamiskt, då modellen hade en bana, som tydde på det och modellen gick snabbt.
Modellen var vit och piloten var skicklig.
Jag tänkte, att det var kul med ännu en entusiast här. Planerade att gå till honom och prata, efter jag landat.
Att landa på stranden är att rekommendera för att hålla modellen hel. Men vi som flugit här i 50 år, vi frestas att drabbas av högmod och landar just bakom
hanget av bekvämlighetsskäl.
Det kan straffa sig. Det är mycket turbulent bakom kanten och virvlarna kastar din modell helt slumpmässigt i luften.
Jag gjorde två landningar i dag. En som var dålig, då turbulensen virvlade runt med den stackars Spiriten som ett löv och jag kunde med knapp nöd komma ner i ett stycke. Ren tur var det.
Andra landningen valde jag annan inflygning och då blev landningen kontrollerad.
Då jag skulle gå till parkeringen, avsåg jag att besöka den duktige hangflygaren, som idogt höll på med sin
flygning norrut.
Det blev lite av en antiklimax, då jag klättrat uppför sista kullen, så jag fick fri sikt till honom.
Det var fiskmåsar som upptäckt tjusningen med Dynamic Soaring !
Såedemede !
2 timmar i luften blev det i alla fall, så jag blev nöjd.
Alla bilder klippta ur Mobiusvideon. Videosnuttarna från min GoPro i nosen och min Mobius på mina solglasögon.
Häng med om du orkar och glöm inte ticka för HD 1080 i spelarens inställningar.
Pilotplatsen Tönnersa Strand, ca 500 m söder om parkeringen.
Ser du nybildningen av dynkanten framför den stora?
De som påstår att dynerna på grund av klimatförändringarna
orsakar en borterodering pratar i nattmössan.
Transporten av sand är ett Pater Noster verk.
Hur kan jag vara tvärsäker ? Jo jag har studerat sandens dynamik
här under 50 år. Därför kan jag dra slutsatserna.
Min Spirit vinglar fram.
Då den laminära vinden, återställdes det goda lyftet.
Great Planes, Spirit ELite är ett synnerligen välflygande plan. Synd att företaget lagt av att tillverka dessa. Trots många påstötningar från modellflygare.
Jag och min rotetvåa…
Min Spirit utrustad med ombordcam i nosen.
Detta är mitt FYRTIONIONDE år som hangflygare på Tönnersa Strand. …
De sista dagarna har en högtrycksrygg växt in över Skandinavien, vilket har stabiliserat vädret.
Vad vi hangflygare kan hoppas på, är nordvästlig vind eller sjöbris vid kusthangen.
Tisdagen öppnade med solsken, 15-20 grader varmt och i Halmstad i stort vindstilla.
Min planering var att åka till Hovs Hallar med hoppet, att sjöbrisen skulle dra igång vid 11-12-tiden.
Vindmätaren på HH visade 0 m/sek…
Nåväl, jag packade in min “Introduction”, vilket är en tjeckisk modell med 305 i spv.
Vikt strax över 900 gram inklusive allt och synnerligen välflygande.
Nedkommen till det nu försommarvackra Hovs Hallar möttes jag av västnordvästlig vind. Styrka ca 1 m/sek.
Min erfarenhet av Hovs Hallar, 50 års flygande, sa mig, att en lätt modell kommer att kunna flyta.
Upp till pilotplatsen och iväg. Trodde jag…modellen dök rakt ner nästan genast efter utkastet.
Som tur var inga skador, men varför dök den ? Jo naturligtvis gick höjdrodret på fel håll !!!
Jag hade programmerat om min klaff och under detta troligtvis kommit åt funktionen, som ändrade riktning på höjdrodret.
Alltså mitt fel.
Efter korrektionen av mitt höjdroder blev det nytt startförsök.
Det blåste mellan 0.5 och 1 m/sek, så jag var aningen tveksam.
Men hanget bar. Inget våldsamt lyft, men tillräckligt för min modell. Är det dåligt lyft, då får man flyga noga. Inget onödigt
vevande med spakarna, det skapar motstånd och ligg i bästa lyftet.
Att gneta på i marginellt lyft, det kan vara en utmaning och
det är spännande.
Vinden ökade något efter hand till ca 1.5 m/sek, vilket gjorde stor skillnad på hangets förmåga att lyfta högre.
Jag satt på bänken och njöt varje sekund av min modellflyg tillvaro och tänkte, att bättre än så här kan det inte bli !
Min start var klockan 1015 och jag landade slutligen 1450.
Om jag var nöjd…det vore ett understatement.
Således fick jag njuta av min flygning och uppleva naturen, samt inte minst träffade jag vetgiriga och trevliga människor som passerade.
Att få göra propaganda för modellflyg är mycket roligt, enligt mitt sätt att se det. Speciellt då man får tala med intressanta människor.
Intressanta människor… det träffade jag i tisdags.
Det hade jag aldrig gjort i dvalan framför en tv.
Här är lite bilder och en videosnutt.
Häng med en sväng…
Det som gör modellflyg möjligt…
Viktigt för mig…fri horisont.
Här sitter en modellflygare och njuter tillvaron !
Allt är grönt…utom skyn…
Iväg !
Ser bra ut…i 2 sekunder…
…för sedan…
…bär det mot jordens medelpunkt…
Men sen gick det fint.
Jag och min modell vid Segeltorp
Förstår du varför jag är en hängiven modellflygare ?
Det var gråmulet, regnet hängde i luften och det
blåste 6-8 m/sek.
Alltså upplagt för att åka till Tönnersa och få en stund på hanget med min Spirit.
Min Spirit, som jag inte vet hur många timmar den
har i luften, var nygenomgången och kroppen hade
fått ny fin vit akryllack.
Allt var upplagt för en fin flygsejour. Men, men allt
var inte helt bra.
Då jag efter en ganska lång promenad kom fram
till pilotplatsen, fann jag att vinden var visserligen
jämn och stark, men det blåste ca 30 grader snett
från norr.
Nu vet jag, efter 50 års flygning här, att det går
att flyga även på sned vind, då hanget vrider upp
vinden.
Så modellen monterades, jag kollade att att alla
roder rörde sig och att de gick åt rätt håll och
kastade ut.
Min Spirit har alltid flugit superfint efter all
fintrimning, men nu…den vinglade fram som en
drucken längs kanten och jag lyckades med tur
landa den utan skador i en dynkant.
Jag hämtade modellen, borstade av sanden och
kollade mina roder.
Då kom jag på felet: När jag aktiverat mixern, som jag alltid använder på Spiriten, vilken mixar
skev och sida, visade det sig att sidorodret gick
åt fel håll….
Alla roder inklusive sidoroder gick på rätt håll
omixat, men mixat blev det fel. Bra man hittar
sina fel. Felet avhjälptes, rotationsriktningen reverserades på mitt sidoroder i mixern och
modellen flög ånyo som en dröm.
Där ser man, hur det går, då man slarvar. Kan
bara skylla mig själv.
Hur som helst så fick jag 1.5 timma i luften,
eftersom jag var så flygsugen.
Under min flygning filmade jag dels med en
ombordkamera och med min” glasögonkamera”,
men jag har publicerat så mycket film med
min Spirit”, så jag vill inte trötta er.
Men lite bilder blev det och de är klippta ur
videon från min lilla “Mobiuskamera” därav
den lite darriga kvaliteten.
Håll tillgodo !
Långt och fint kusthang som är lättfluget, men som kan vara en utmaning, om flyger fort nära kanten.
Vacker fågel och en utpräglad och anpassad predator
Som du ser, havet ligger stilla…platsen är vid “Fortet”
Min modell vid min vanliga tuva beredd att starta.
Start !
Up and away…
Loss … 
Nu är det upp till dig !
Utsikt mot Hallands Väderö från Platån.
Landning med full klaff och full kontroll.
Min trogna JR, 7 år gammal.
Här syns hålet för kolfiberröret och låsen för vingfastsättningen.
Den vackra gröna lövsalen till parkeringen.
