Kategorier
Okategoriserade

JAG ÅKTE EN SVÄNG…

 

 

 

 

…i ett Halland som fått lite vinterskrud.

 

 

 

 

För att komma ut och få lite nya sinnesintryck,
åkte jag en sväng i den halländska skogsbygden.

Som sagt, ingen speciellt, bara lite flykt till verkligheten.

Här kommer ett bildspel, som är gjort utan några större
konstnärliga ambitioner,  som visar mina ögonblick.

Häng med !

 

 

 

 

 

 

 

 

Kategorier
Segelflyg

ATT UPPLEVA BEGREPPET FLYGNING…

 

 

 

 

 

…är för mig ett sinnligt tillstånd.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag påstår inte,  det är en upplevelse med religiös innebörd,
men för mig symboliserar upplevelsen av flyg en  flykt från
den vanliga verkligheten till en dimension av nästan varande
det ogripbara.

Just att man kan flyga, det innebär för mig på något sätt
att aningen av en mystik är involverad i detta begrepp.

Vi vet, hur Bernoullis Lag fungerar,  vi känner till Newtons Lagar,
så är för mig  är vår förmåga att konstruera och
bygga något,
vilket flyger som jag vill, en fiktion som är realiserad

genom nyfikenhet, genialitet och kreativt tänkande hos djärva
människor. Men ändå…

För 2 månader sen mötte jag en av Saabs aerodynamiker,
som deltog i laget, vilket konstruerade  flp-37:s, Viggens
vinge.
Vi satt i en lång diskussion vid Hovs Hallar,  vilken handlade om,
just det jag beskriver;
alltså fenomenet flygning.

Han gav luft åt samma åsikter som jag i stort sett.
Mannen har gedigna och dokumenterade
kunskaper inom
flygmekanik och aerodynamik, men han uttryckte trots

sin fackkunskap en förundran över just flygningens essens och
att våra fysikaliska
lagar möjliggjorde för människan att skapa det,
som kan bära henne genom luften.

Tänk efter vad som fordras, för att lyftkraft ska uppstå…

En yta som rör sig i en vinkel i förhållande till en strömmande
vätska eller gas…

Då man talar om,  att en garderobsdörr kan flyga, om den förses
med tillräcklig
motor i form av gravitationen eller en konventionell
motorkraftkälla, uppstår i
regel stor förvåning.

Men även för en masonitskiva eller dörr uppstår det märkliga,
som
Bernoulli och Khutta förklarade fysikaliskt.
Det som resulterar i lyftkraft.

Personligen upphör jag aldrig att hänföras, eller förföras,
då jag flyger mina segelmodeller
under olika omständigheter.

Häromdagen, onsdags, hade vi ett makalöst fint väder och jag
ville flyga
termik.

Modellen som vanligt min gamla Ava, som är i perfekt skick.
Kanske du kära besökare
undrar,  vad det är för något incitament,
som ständigt driver mig att åka ut och flyga ?

Om du läser vad jag skrev ovan,  så förstår du. Jag är hängiven.
Det betyder att
jag aldrig tröttnar på att modellflyga.
Varje tillfälle blir  ett äventyr,  om du är öppen för alla upplevelser
som ger mig nya
intryck, ty för mig är modellflyg ett medel att
förverkliga en del  mig själv och
leva ut mina önskningar.

Modellflyg kan aldrig bli ett tvång eller något jag upplever som
varande besvärligt.
Bekväm av mig har jag aldrig varit och det ska
mycket till för
att hålla mig fjättrad hemma om förutsättningarna för modellflyg
existerar.

Jag vill ta alla chanser att uppleva det för mig lite overkliga
och fantastiska,
till det som hör till flygning och dess mångfacetterade
aspekter.

Oavsett hur jag planerat, händer det i regel alltid något
överraskande och oväntat
i samband med mina flygningar.

Det behöver inte ha anknytning till det fysiska flygandet som sådant,
utan det kan ha
anknytning till inträffade företeelser eller möte
med människor eller djur.

Jag vågar  påstå, att majoriteten av de människor jag möter under
mina flygäventyr
är nyfikna och vill veta mer om just flygning.
Kunskapen om flygning specifikt  är generellt sett
inte på en speciellt
hög nivå hos allmänheten.
Förresten,  varför skulle den vara det ?

Majoriteten av folk har ju ingen praktisk anledning att fördjupa
sin kunskap av
flygmekanik eller aerodynamik.
De klarar sig  utan den kunskapsbasen i sitt dagliga
liv i alla fall.

Det är här, vi modellflygare kan försöka sprida lite information
och skapa förståelse. Jag älskar att försöka förklara mysteriet
“flygning”,  för de som hungrar efter kunskap !

Nåväl, ut för att flyga skulle jag och  2.5 timma fick jag i termiken.

Dessutom skedde lite annat,  som en synergieffekt vid mitt
modellflygnedslag i naturen.

Om du vill, så hoppa in och flyg med mig !

Kameror; GoPro och Mobius.

 

 

 

Förväntan…kepsen kan jag lova har åtskilliga timmar i flygtjänst!

Ava + GoPro till väders.
Om bakkanten på vingen ser ut som om den går i vågor,
beror det på ,att kameran förvränger perspektivet.

En klassisk mark där jag flugit många timmar.  Jag har inte
haft anledning att ångra en enda sekund av den tiden !

Blåa skyar med 2/8 Cu med hög molnbas.

Ser du min modell ?
Bilden tagen med min Mobius,
så förvänta inga tekniska mirakel…

Ormvråkarna kom flyttande hjälpta uppåt av termiken,
som också modellflygaren använde.

Gladorna slirade som vanligt efter min Ava…

Jag tycker mig finna att gladorna konstant ökar i antal varje år.
Glada heter”Kite” på engelska, som ju också betyder “Drake som flyger”

Två rådjursgetter som bytt den gråa vinterpälsen mot sommaren brunfärgade
ser förvånade
upp mot  min passerande modell, som var  på väg in för landning.

Getterna börjar bli lite runda om buken nu. Ett resultat då de bär på
sina kommande kid.

Ett rådjur har en fördröjd fosterutveckling, vilken triggas i gång av
vårens ljus, vilket
stimulerar hormonerna så fostret börjar växa.
Getterna får sina kid i slutet av Maj början av Juni.
Rör aldrig ett kid,  som du drar den felaktiga slutsatsen om,
att det är övergivet av sin mor.

Det är det inte, men rör du kidden,  kan geten överge den och
allt blir helt fel.

Final Ava.

Man håller modellen i luften så länge det är möjligt.
Modellen landar, då hastigheten sjunkit så mycket,
så farten inte räcker för att skapa den nödvändiga lyftkraften.
Glöm det felaktiga påståendet, att modellen “Viker sig”

såedemede !

Björkarna violetta just på väg att spricka ut.

Kategorier
Termikflyg

ÄNTLIGEN PREMIÄRFLYG MED MIN TROGNA HYPERAVA

 

 

 

 

 

Nu svingade den sig åter upp…

 

 

 

 

 

 

 

…min gamla HyperAva med loggat 724 timmar i termik.

Ovanligt sent, beroende på den sega vintern, begick vi termik
premiären med Avan i går.
Väderläget var vindstilla, max 1 m/sek ost, solsken lätta
Cirrusmoln
och därunder Cumulus.
Såg alltså bra ut.

Ner till ett av mina flygställen för termik och en otålig montering,
då jag var så sugen att få kolla, hur min trogna modell betedde sig
efter vinterns renovering och översyn.

Den hade ju fått ny klädsel bitvis och bakkanten på mittdelen av
den tredelade vingen, hade jag riktat upp.

Avan flög  exakt,  som jag förväntat. Alla trimmar neutrala och
efter att ha stängt motorn på 75 m höjd, kunde jag njuta av
den nästan överjordiska musiken från den laminära strömningen
över vingen.

Instrålningen bromsades av höga Cirrus, men det kom så mycket
värme från solen,  att svag men utbredd termik fanns.

Eftersom det inte fanns vind, var det bara att sitta i flygstolen
och låta modellen flyga sina flata termikvarv i stort sett själv.

En vältrimmad Ava är en dröm för termikflygaren. Är den bra
trimmad,
ligger den kvar i blåsan utan korrigeringar.

Jag hängde med upp till lagom höjd och väl uppe där,  var det
enkelt
att stanna kvar.  Det var  inget kämpande att hålla höjden,
utan
termiken var, som jag skrev, svag men utbredd.

Efter 50 minuter landade jag och hängde på min Mobius, för
jag skulle kunna
få video på mina roder, vilket jag ville dokumentera
för att visa,  hur
mycket små utslag som behövs, för att flyga
planet kontrollerat.

Andra starten gick lika bra som första. Skillnaden var, att stora
flockar av
ormvråkar drog förbi norrut och piggybackade på min
Ava.
Ormvråkarna
kurvade upp sig högt, innan de sträckte vidare.
Vi kan nog förvänta den första
riktiga ruschen med flyttfåglar nu,
då vädret är lovat bli varmt med sydvästliga
vindar.

Dagens flygningar, vilka var två starter, gjorde jag utan min vario.
Orsaken var, att jag glömt ladda monitorn. Men det går utmärkt
att flyga
utan telemetri.

Efter nästan 3 timmar i luften landade jag kl 1500 synnerligen nöjd
med
detta årets premiär med Old Faithful…

Jag har två andra fina  högpresterande RES-modeller, men jag
är mycket
förtjust i min 8 – 9 år gamla HyperAva, så de andra
modellerna får pryda sin plats
på väggen i hangaren hemma.

Jag tog lite bilder och alla bilderna är från min Mobius, som ju
ger en ganska
liten bildstorlek. Men det handlar inte alltid om
superkvalitet, det handlar om
för mig att förmedla en känsla till
betraktaren.

Det tycker jag,  min Mobius gör.

Hoppa in och häng med du också !

 

 

 

 

Beredd för första termikstarten 2018 vid Tjärby.

Undrar hur länge min Ava hänger med ?
Men så länge allt är mekaniskt och aerodynamiskt korrekt,
fungerar den bättre, än då den kom ur kartongen.

Ännu en hitech väderstation för modellflygaren.

Örnen och bocken ser lika barska ut som vi är vana att se dem.

“Oooo..”, utbrister bocken.
” Nu kommer modellflygarna igen och stör stillheten hos oss…”

Södra Sveriges mest stabila mekbord, vågar jag påstå…

Roll on !

Min acke är 5 år gammal…inte dåligt.
Inköpt hos Thomas HAB i Ljungby.

Jag har en drivlina,  som inte drar som en pylonkärra.
Därför jag flyger en segelmodell, inte en motorkärra…

Det gör,  jag vågar påstå,  att jag aldrig behöver byta acke under en dags flygande.
Acken jag kör med är 3-celler 3200 mAh.

Reaching for the skies

Här får du en uppfattning om vädersituationen under min flygning.

Ser du pricken ?

HyperAva Wladimir Models årsmodell 2009.

Final

 

De aerodynamiska bromsarna är effektiva och väl anpassade.
Med det menar jag, att om jag ställer modellen på nosen, så
kommer jag inte att överskrida den hastigheten, då strukturella
skador kan uppstå, om bromsarna är fullt aktiverade.
Känns tryggt i vissa lägen.

Hur många gånger har jag inte landat här…

Avan har ett imponerande glidtal och en mycket effektiv polar.

Den gamles plats.

Kan jag ha det  bättre som modellflygare ?

Knappast ! För det handlar om att njuta och få goda upplevelser !

Done deal !

 

Kategorier
Okategoriserade

GLADOR…LÄTTLURADE FÅGLAR ELLER KORKADE ?

 

 

 

 

 

 

När glador piggybackar på min modell…

 

 

 

 

 

 

 

 

…lägger jag märke till en sak.

Jag är van vid, att vråkar, tornfalkar ofta kommer till samma
termikblåsa, som jag ligger i med min modell.

De visar genom sitt beteende, att de är duktiga fåglar att
flyga termik. Med det avser jag deras förmåga att centrera sig själva
i blåsan, där lyftet är bäst.  Då jag finns i en blåsa och vråkar kommer,
tar jag hjälp av fåglarnas förmåga att ligga mitt i bästa lyftet, vilket
ger mig en anvisning,
hur jag ska korrigera.

Ligger jag i samma lyft som exempelvis en ormvråk med en av mina
Avor, så har fågeln ingen chans mot min  modells förmåga att
stiga i termiken. Mina Avor har mycket bättre glidtal, vilket fäller
utslaget.

Men med glador är det annorlunda. Jag har aldrig upplevt fåglar,
som
är så benägna att ansluta sig till samma förväntade goda blåsa,
som jag flyger
i med min modell.

Häromdagen var jag ute med min Blue Phoenix i vackert
termikväder.

Det blåste 1-2 m/sek och solen sken. Det var torrtermik,
som på lägre
höjd var stark men turbulent.
Termiken är alltid starkast på våren/tidig sommar.

Då jag låg i en blåsa och steg, kom en glada vinglande.
En glada har inte den stabila
flykt som exempelvis en
ormvråk har.
Gladan förenade sig med min Blue Phoenix
i termiken,
men hon eller han mallade inte in sig speciellt noga.

Då jag kommit högre,  avbröt jag och gick på rakkurs. Vad hände ?
Jo, min kompis i form av en glada
hängde med.

Jag tänkte se vad som hände, det vill säga, jag ville se,
om gladan har bra förmåga
att känna termik eller bristen
på dylik, om jag la mig och kurvade i sjunk….

Jodå, gladan kurvade glatt med i sjunket…tills jag avbröt
och gick på rakkurs och återigen hängde min glada

med.

Jag  testade flera gånger och såg, att gladans förmåga att
piggybacka var inte välutvecklad.

Att “piggybacka” kan man säga betyder, ” Att åka snålskjuts
på någon eller något”.

Mycket flyga blev det i alla fall denna härliga dag. 2.5 timma
i termik och förbrukat 755 mAh
ur acken i modellen på motor
och servon. Så det var en billig dag, för att  kunna få flyga i
sällskap med en röd glada.

Hoppa in och häng med.

Alla bilderna är tagna med min Mobius sittande på nosen riktad
åt vänster och lite
nedåt.

 

Den gamle med sin modell innan start.

Inlandshanget vid Tjärby kyrka.

      Min Blue Phoenix och dess drabant, en glada.

En rote med flygmaskiner…

Gladan ligger 2 m från min vingspets.

En glada flyger ryckigt i termik med mycket flax.

Ett fornminne bland de övriga…

Finalen och strax sättning.

Kategorier
Termikflyg

EN SVÄNG I VÅRTERMIKEN !

 

 

 

 

 

 

Tillfället jag väntat på…

 

 

 

 

 

 

 

 

…dök upp i dag söndag. Det var solsken och svag vind från
syväst. Alltså förutsättningar för termik, i alla fall fram till
13-tiden, då en eventuell sjöbris skulle sopa bort all konvektion.

Jag tog med min alltid flygbara Blå Fenix till mitt termikställe.
Roligt att komma tillbaka dit, där jag fått så många goda upplevelser.

Klockan var  0900 knappt och jag förväntade inte, att termiken
skulle vara igång så tidigt. Men iväg åkte modellen och med elens
hjälp klättrade jag till 100 m. Jag trimmade upp nosen då min
kärra med monterad GoPro blir aningen nostung.

Lite rundflygning för att leta termik, men det enda som fanns
var enstaka kytt. Alltså beslöt jag att landa och avvakta, den
ökande instrålningen från solen.

I luften flög förutom jag  idag massor av sånglärkor, som fyllde
luften med sin intensiva utdragna sång. Det var som om lärkorna
verkligen ville övertyga lyssnaren att,  jo, det är vår nu !

Efter 30 minuter på marken ny start, klättring till ca 100 m och
koll av luften. Nu hittade jag en blåsa. Mycket turbulent och trasig,
men efter några varv och bra höjdvinst brakade det iväg upp.

Termiken på våren är kraftig, då temperaturgradienten är hög.

För att göra en lång berättelse kort, så fick jag totalt 2 timmar
i luften, vilket gjorde mig nöjd med flygandet.
Nästa gång jag ska ut hit,  tar jag med en av mina Avor.

Låt mig säga: Jag flyger hellre med en välflygande harmonisk
enkel modell som en Blue Phoenix, än en otrimmad kolfiberkärra
för 20000 kr.
För mig är det viktiga flygupplevelsen och känslan att jag
behärskar min modell och att jag kan ta ut den fulla kapaciteten
och potentialen ur modellen.

På hemvägen körde jag upp till en skogssjö,  jag väl känner till
för att se,  om någon is fanns kvar.

Märkligt, för en månad sen gick jag och efterlyste is på sjön,
nu vill jag se en isfri vattenyta.

Vattenytan på skogssjön var nästan helt isfri. Vädret var makalöst
fint med varm luft och solsken. Vinden var i stort noll.

På sjön ropade två lommar med sin kraftiga stämma och över sjön
passerade strötranor diskuterande med sina raspiga röster,
vilka senare  landade på en åker jämte sjön.

Jag hörde ett vårtecken säkert som något spela i björkarna, bofinken.

När jag satt och filosoferade i vårvädret kom en hare försiktigt
i en glänta. Han blev skrämd av mig, försvann, men kom tillbaka
och vände andra gången 5 m från mig.

Är man ute i naturen sker alltid något !

Miljön var mycket rogivande och jag tog lite bilder.

Bilderna från flygningen är samtliga från min Mobius.
Därav följer att upplösningen inte är enorm, men det räcker.

Häng med om du vill  !

 

 

Flygförberedelser: Starta GoPron för stillbildstagning.

Japp, då är det dags.

Släppet…

Historisk mark med gravhögar från yngre stenålder.

  Piloten spanar

Ni får ursäkta att horisonten blev sned…

Inga Cumulusmoln i dag.

På finalen.

…eller blev det en överflygning bara…

Ser du mitt flarn i luften ?

Landning

  Snart nog…

Färdigt för idag. Återstår bara…

…att stoppa ner grejorna i soppåsen igen.

 

Sjön jag besökte.

Även i den halländska skogsbygden byggdes  pyramider för tusentals år sedan.
Till vänster ser du en tidig version av en sfinx…tror jag…

På väg till sjön från flygstället såg jag ett gäng dovhjortar lugnt betande på 300 m avstånd.

Skedänder och bläsänder.

And med specialdesignad näbbutrustning.

Herr och fru skedand kryssar i sjön.

En gammal ek stod jämte vägen och gjorde sig stor.

Harpalten som sa hej två gånger till mig…

…innan han vände mig ryggen.

I vikarna låt rutten is kvar, men den sjunger på sista versen nu.

Känner du värmen i gläntan ?

På denna granstock växer det små björkar.

Två tranor gled förbi…

…livligt diskuterande vad de skulle äta till lunch…tror jag i alla fall.

Fast menyn blir väl den vanliga…

Kategorier
Naturbilder

VINGAR SOM VINGAR…

 

 

 

 

 

Allt handlar inte bara om modell flyg,

då det gäller att ta sig fram i lufthavet…

 

 

 

 

 

 

Jovisst, vingar är bra då det gäller flyg. En väsentlig del
i det som möjliggör flygning,  är något,  som skapar
lyftkraft.

Det gör vingar.

Annandag Påsk var jag ute och flög termik ! med en
Blue Phoenix. Det var på förmiddagen svag vind och
mycket instrålning, som skapade förutsättningar för termik.

Det blev 1.5 timma i luften med min BF, som är en
enastående
välflygande modell.
Detta tack vare en bra grundkonstruktion,  som lagt
grunden och gett piloten möjligheter att på detta
bygga sina
inställningar och trimning, så modellen
flyger, som han vill.

Vid lunch ökade den nordvästliga vinden och det började
suga
i  för en resa till Hovs Hallar.

Men jag  bedömde vädret lite för barskt med vindar upp
till 8-10 m/sekund. Man blir med åldern bekväm bitvis…

Alltså blev det i stället  en tripp till stranden av Kattegatt
för oss. Medtagande utrustning för
årets första utegrillning.

Vi fann ett fint ställe i lä, där vi parkerade oss i solskenet med
stolar, grill och vad därtill hör.

En fin eftermiddag fick vi och mycket frisk luft. De grillade
kycklingfiléerna blev perfekta !

Inte speciellt många fågelarter var att se, men jag fick lite
bilder,
som återkallar en del av våra upplevda ögonblick.

Skrattmåsen var rikligt förekommande, vilket är glädjande,
då jag tycker dess population minskat de senaste 5 åren.

En ornitologisk sensation blev vi varse. En kråka med glasögon ?

Är vi ute mycket, upplever vi mycket. Det gör inte de,
som ligger i dvala framför en tv, surfar planlöst
på w.w.w eller de som frenetiskt fipplar på en IFåne
och maniskt kollar efter melj och sms var 5. sekund.

Japp, det är säkert det.

Vi upplever alltid något oväntat, som sätter spets på tillvaron,
då vi är ute på äventyr.

 

Hoppa ombord om du vill…

 

 

 

 

Damen hade förpuppat sig ,  innan vi kom i lä för vinden…

Kroppen ska ju ha sitt…
Kycklingfilé, sallad,  hembakat rågbröd med Brieost.

En liten sångare smög på gärdet 50 m från mig…

…jag undrar…med fågelns uppåtriktade stjärt…

…vilken art …

…det kan vara, men jag tror, det är en gärdsmyg.
Alltså bör det vara ett exemplar  av nominatformen Troglodytes .
Rätta mig om jag har fel !

Skrattmåsen,  måste man säga, är i sitt uppträdande alltid strikt välklädd.

Ständigt på spaning efter någon godbit…

På engelska: Blackheaded gull.

…som de snabbt snappar åt sig i den hårda konkurrensen.

Hur många servon har en skrattmås i varje vinge ?
Kan det vara därför, den flyger så bra ?

“Hej, jag håller kollen bara” !

“Avdelning framåt marsch” !

Takeoff
Kolla de aerodynamiskt väl utformade och anpassade vingspetsarna.

Kråkan är, om sanningen ska fram, en i fåglarnas värld  brutal…våldsverkare.
Jag får associationer till ett bombplan från 1940, då jag ser kråkans flyktbild.

Kråkans silhuett utstrålar en aura av skräck…

Men även den mest våldsamma kråka börjar kanske på sin ålders höst,
precis som vi skröpliga människor, se dåligt och då flyger den
väl till Specsavers
fågelavdelning och köper progressiva glasögon till extrapris…?

Eller är detta en bild lyckosamt tagen i det exakta ögonblicket ?

 

Kategorier
Naturbilder

RAPPORT FRÅN EN FLANÖR

 

 

 

 

 

Det var ju bara  så fint väder i onsdags…

 

 

 

 

 

 

Så jag begav mig ut med en modell, en Blue Phoenix, för att
än en gång se om jag fått min kameras lins att fokusera på
rätt avstånd. Jag har kämpat…med fokusproblem länge nu.

Vädret var strålande sol, -4 C och en relativt frisk ostlig vind.

Men vi flyger ju i förhållande till den omgivande luften inte
i förhållande till marken. Så lite vind hindrar inte mig från
att försöka erövra skyarna.

Flygplatsen var vid kusten, eftersom jag ville kombinera
mitt kollflygande med lite fågelskådning.

Fast det här med fåglar hade jag inget större hopp om
med tanke på kyla och vind.

Att flyga med min Blå Fenix gick utmärkt. Trots att en BF
har 2 m spännvidd, kan den vara svår att se i det starka
solljuset,  då jag flyger söderut mot solen.

Tur jag har bra solglasögon och framför allt, att jag efter
min starroperation för knappt ett år sen åter har fått
tillbaka min superfina syn.

Nåväl, hemkommen och efter att ha kontrollerat bilderna
såg jag med en gång att,  som vanligt, var min lins fokuserad
på objekt på “halvdistans”. Objekt oändligt långt bort var
suddiga. Ändå hade jag kopplat kameran via HDMI-kabel
till min tv och så gott det lät sig göras ställt in skärpan på
oändligt.

Så det var att gå på det hemma igen, vilket jag gjorde genom
att märka upp linsen  med 10 vita små märken och höljet
med ett märke som referens.

Sen tog jag några bilder med vridning ett hack i taget på linsen.
Då jag kollade bilderna såg jag,  att  där linsen fokuserade på
oändligt avstånd, vilken punkt linsen var vriden mot.
Så jag låste linsen på den bästa inställningen, som jag bedömde
inför en ny flygtest.

Det gäller att inte ge sig.

Efter mina flygäventyr packade jag in modellen i bilen och
begav mig med kamerorna på ett strövtåg längs stranden.

Redan då jag flög, såg jag en fiskgjuse, som sakta kom flaxande.
Kunde ju var roligt att få några bilder på den.
Lite tur hade jag,  för den dök upp igen. Tyvärr var den långt bort,
ca 250 meter, men jag klämde lite bilder med mitt zoomobjektiv
och hoppades på det bästa.

Naturen, både på stranden och inne i skogen, var vacker med
15-20 cm nysnö. Just där jag var,  hade det kommit ganska mycket av
den vita varan.

De flesta bilderna är tagna med min lilla men goda Mobius.
Som tickar 4 bilder i sekunden sittande på mina solglasögon.
Det jag ser, det ser och fotograferar kameran också.

Prova detta sättet att fotografera. Jag har ett 64 Gb minneskort
och min promenad var på 2 timmar och lite mer. Min Mobius
fotograferade hela tiden. Batteriet i min Mobius har jag bytt till
ett med dubbla kapaciteten jämfört med originalet.

Häng med på mitt strövtåg och upplev lite av det jag såg !

 

 

 

Det som möter besökaren. En fri horisont, ett lugnt hav och stillhet.
En av mina favorittillhåll, då jag laddar mina batterier.
På denna strandremsa brukar jag träffa en stadigt återkommande
grupp av flanörer, vilka som jag uppskattar denna solenna plats.

Bordet har fått en nystärkt ? fluffig bordduk…

Stranden med vyn mot Bjärehalvön.
Havet jämnat av en frisk frånlandsvind.

Det blåste frisk kylig  ostlig vind runt öronen på besökaren,
som virvlade upp och bar iväg med snön ut över havet.

Den svaga dyningen från Kattegatt frasade försynt i strandgruset.

En flanörs oregelbundna och synbart slumpmässiga spår…

Tänk så mycket ett spår i snön kan förtälja betraktaren…
om du tar dig tid att fundera.

En välanpassad flygare och predator. Gråtruten.

Tofsviporna flög förbi på köldstela vingar tycktes det…

…funderande på om de inte skulle dra söderut igen…

…men instinkten att stanna vid sina gamla häckningsplatser är stark.

I en Disneyfilm ser snön ut på speciellt sätt…

… och i en Walt Disneyfilm kommer det aldrig bara lite snö, det kommer mycket.
Sen kan du tänka på, att  det förekommer nästan aldrig töväder i en Disneyfilm.

Denna rådjursbock är, … den kapitala bock jag sett,  som haft de absolut största hornen.


Jag har jagat mycket i många år, men aldrig har jag sett horn som dessa.
Detta trots han har bast kvar på hornen och de inte är fullväxta.
Kan tänka mig han får svårt att överleva bockjakten i Augusti.

Fiskgjuse med sikte på mig…

…avstånd 250 m.

Synd jag inte har finare objektiv. Men jag nöjer mig med det jag har.

Tofsviporna höll till vid strandkanten och flög upp då jag kom.
Jag observerade också frusna sånglärkor som dock icke jublade i skyn med sång……

Denna bild illustrerar begreppet “Fata Morgana” Man kan kalla det en sorts hägring.
Det du ser till vänster är
silon i Falkenberg som flyger över havet. Till höger en gul
byggnad som är Gessles hotell i Tylesand, vilket fått vingar. Fenomenet beror
på att luften skiktas med olika lager
av luft med olika temperaturer, som gör
att ljuset bryts.

Min favoritflygplats: Hovs Hallars hang mot N-NV.
Ser du den skarpa strandlinjen ? Ett resultat av jordens
krökning,  vilket gör att havets horisont “lyfts upp”.
Alltså vi har ett “havskrön” innan stranden. Såedemede.

På det lugna Kattegatt bryter dyningen mot sanden som Lagan transporterat ut.
Det se ut som en som snaggat sig skakar  av sig vattnet stående på botten…
Varför jag tog bilden ? Den avviker från det vi är vana vid att se här.

I snön på stranden låg en släthårig tax och såg på mig med bedjande ögon…

Inne i björkskogen såg till min överraskning en surikat, som spanade.
De är sällsynta i Sverige och finns normalt i Afrika.
Men allt är ju möjligt i dag tack vare FakeLook eller ?

 Surikat

Ja du, så här såg det ut i Halland i onsdags i slutet av Mars.

Där nyanlända starar tankade energi i tångens värld av småkryp.

Vad håller ihop en flock av fåglar…?

600 m från stranden var varje sten på revet uthyrd till knubbsälar.

Även stenarna närmare stranden var exproprierade av sälar.

Märklig former på berget i dagen…resultat av slipningen från inlandsisen ?

En ung havsörn flög med tunga vingslag förbi långt ut från stranden…

…en ung fågel som syns på stjärten och den till synes svarta näbben.

Synd han flög på 500 m avstånd…

Vårens budbärare, sädesärlan, tar en paus vid stranden.
En sädesärla väcker  hos mig en positiv känsla.
Gör en kråka samma sak ? Nä…och jag undrar varför.
Kan vara att en sädesärla signalerar ett förebud om vår.
Vad signalerar en kråka ?

En lav, Caloplaca, orangelav.

Kategorier
Väder och vind

EN FUKTIG GRÅ FILT…

 

 

 

…låg över det halländska kustlandskapet.

 

 

 

 

 

 

Inte blev vi upplyfta av vädret i helgen. Varm luft,
relativt landet, strömmade upp över Sydsverige och
det blev naturligtvis dimma.

Inte kunde jag modellflyga, men sitta inne..nä…det klarar
inte jag i alla fall.

Så vi gav oss iväg för att kolla en skogsfastighet i södra Halland.

Vi tog vägen via Båstad för att handla och det vi mötte
var en turistort inte i dvala men med en plats med aktiviteter
som tycktes försiggå i ultrarapid.

Märkligt,  att vi  uttrycker något som rör sig sakta
med uttrycket “Ultrarapid”. Rapid betyder snabb och ultra
betyder ungefär “Mer eller Mera…ja du ser själv det något
paradoxala med uttrycket.

På en åker passerade vi förbi ett tjugotal migrerande tranor,
som inte hade
IFR-bevis och i stället fick ägna dagen åt att
fylla på energi.

Så det blir kanske, om dimman hänger i,  för fåglarna att ta
tåget till Hornborgasjön eller…?

Som sagt, något måste jag prestera på min lilla blogg,
för en blogg eller hemsida som inte uppdateras,
det är en död anka.

Jag tror och hoppas  personligen,  att denna veckan är
sista sucken med
vinter…

Sen kommer våren förhoppningsvis med ljus och värme,
vilket kör igång hormonerna på oss, som gått och irrat
i det nordiska vintermörkret.

Håll ut och häng med !

 

 

 

 

 

 

Ett märkligt växande träd som kröker på nacken inför överhögheten i Båstad.
Grenverket har en form liknande fraktaler.

  I hamnen Båstad en öronbedövande stillhet och tystnad.

Grounded pilots in line…

Nä, fåglar kan inte flyga IFR. De måste ha referenser av verkligheten
för att kunna ha kontroll på sitt flygande.

Denna bilden tog jag i härligt sommarväder i somras,  då det var
fin termik och ett tillfälle, 
som jag gärna minns. Hur jag plåtade ?
Jag sträckte på mig
så klart och smällde av en bild. Molnet är ett
Cumulus Congestus på väg att gå över till ett Cb eller Bymoln.

Kategorier
Naturbilder

EN FÖRANING OM VARMARE TIDER…

 

 

 

 

 

…fick vi uppleva påpassligt på Vårdagjämningen  !

 

 

 

I dag är det Vårdagjämning. Det innebär enkelt uttryckt
att i dag är dag och natt lika långa. Dagarna blir längre
tills vi kommer till Sommarsolståndet, då vi har årets
ljusaste dygn på norra halvklotet.

Vi hade fått 2 cm snö och naturligtvis hade kvällstabloiderna
överträffat varandra i rubriksättningarna,  som beskrev
vädret. Alltså de vanliga överdrifterna med trafikkaos,
kollisioner, extremväder blablabla…

Jag åkte ut för att gå min vanliga strandpromenad nere vid
Laholmsbukten längs stranden och genom strandskogen.

Vid framkomsten var det strålande solsken, nordlig vind
cirka 6-8 m/sek och
helt folktomt.

Så ut med min kamera och mitt strövtåg började. Idag
hoppades jag på att få se en havsörn, som jag kunde plåta.
Förra gången missade jag en,  som passerade på låg höjd.
Min kamera låg just då i min bil.

Ute i havet låg Kanadagäss, grågäss och lite änder. Annars
inget upphetsande,  så vitt jag kunde se. Min kikare lämnade
jag hemma.

Men,  jag fick min promenad, där jag fotograferade det,
som väckte mitt intresse och öga.

Jag tröttnar aldrig på att fotografera formerna, på det man finner
vid en strand och i den kuvade tallskogen. Med hjälp av fantasin
kan jag se de mest förunderliga varelser, som naturen format
träden lika.

För en gångs skull tog jag mycket god tid på mig, för att kunna
upptäcka det som finns i naturen. Man ska inte ha för brått,
då missar du mycket.

Bakom allt jag finner på stranden,  finns det en historia.
Om jag hittar
en sko exempelvis, funderar jag på, vem som
burit den och var han kom ifrån.

De flesta skor jag hittar kommer från Danmark och som
förts hit
av den nordliga strömmen i Öresund.

Nåväl, havsörn såg jag ingen, men jag hörde vårens första lärka
drilla
lite korthugget och jag sa hejhej till vårens första tofsvipor,
som rastade
under sin flytt norrut.

När jag hör tofsvipans gälla läte och ser dess tumlande flykt,
triggar det mig
i alla fall till en speciell känsla av vår.

Denna veckan tror jag vintern plockar ihop sina attribut
och drar sig norrut !

Lite bilder blev det som vanligt. Tofsviporna plåtade jag på långt
håll,
ca 150 m,  varför skärpan inte är super. Men det duger,
för det skapar en
känsla hos betraktaren hoppas jag, som säger,
att våren kan vara
på väg till oss.

Våren innebär, att allt föds på nytt i naturens  kretslopp.

Vid återkomsten till min bil tänkte jag åka hem och
hämta en modell, så jag kunde dra iväg till Hovs Hallar,
för att få mig lite hangflygning.

Men vinden var upp till 10-12 m/sek  vid HH och jag
passade. Även jag kan vara bekväm av mig och avstå
flygning…ibland.

 

 

 Laholmsbukten Vårdagjämningen 2018 kl 0830

Ett luftigt sommarhus med bästa läge…renoveringsbehov.

Den tjuriga Svansasaren (Cauda Solus) ligger klar till anfall…
Han har extremt litet huvud…och således en hjärna som en höna…

Snön på strandgräset försvann snabbt  i solskenet.

Solen smälter snabbt det tunna pudrade snölagret.
Den mörka marken absorberar solljuset och smälter bort
den vita nederbörden.

Den är vår gårdvar (Canem Paesidio) vid Lagaoset.
Han är stabilt byggd och vaktar i naturreservatet.
Fast han tycker inte om, att hans svans blivit kuperad…

Det är en bister herre, som man inte ska ta en diskussion med.

Lagan har brått ut för att kunna vältra sig bland Kattegatts vågor.

Tomt. Inte en enda fritidsfiskare.
De enda som fiskade, var de cirka 500 storskarvarna,
som oförtröttligt plockar  sin skörd ur havet.
Varje skarv konsumerar ca 0.5 – 0.7 kg fisk varje dag.
Så 500 av de svarta predatorerna sätter i sig 110 ton om året.

Tystnaden bröts inte av något annat än
frasandet av Kattegatts dyning brytande mot  stranden.

Ebb och flod ? Jo det har vi i Sverige oxå.
Fast vi har ju inte en skillnad på 6 meter, utan här på Västkusten handlar
det om 20 cm…
Det du ser här, är begreppet flod vid Laholmsbukten
då klockan är 0915. Inte direkt någon enorm springflod men ändå…

Dyningen från Kattegatt bryter då den möter  Lagans vatten.
Som en uppgrundande Tsunamivåg ser det ut. Vågen bara dyker upp ur  ett lugnt hav.

Spåren förskräcker…från Storskarvens marscherande på en sandrevel.

En nyss strandad flundra, som snart blev byte för gråtrutarna.

Den högsta dynen vid Tönnersa/Lagaoset.

De sydsvenska alperna, Hallandsås, i bakgrunden.
Kattvik vid kanten av Laholmsbukten på bilden.

Det ser nästan ut som kålmaskar som kryper på grässtrået…
emellertid är det metamorf snö.

Jag hade inte med någon modell i dag.
Så jag fick nöja mig med att se  SAS sakta susa förbi.

Den första sånglärkan jag sett i år vid Lagaoset.

Hon spelade lite försynt. Det var inga av de explosiva, intensiva drillarna,
man kan höra, då hon markerar revir vid boet.

Men ett vårtecken så gott som något är det.

Denna varelse kom mödosamt stövlande med knakande leder och  näsan i vädret,
sägande att jag skulle se upp…
Vad han nu menade med det …

Jo, jag frågar samma som du gör….

…varför växer träden så här ?

Ljudet av nyss anlända tofsvipor som flyger sina
slumpmässiga
figurer i luften ger mig de bild- och ljudupplevelser,
som säger att våren kan vara på väg.

Jämför du  flykten hos en tofsvipa nu i Mars med det sättet den
flyger i September, så kan man
tro det är två olika arter.

Tofsviporna har nu fullt upp med att få ihop det
med en lämplig äktenskapskandidat.

Vad finns det för en termikflygare bättre sky att skåda,
än en himmel täckt av  växande Cumulusmoln ?

 

Kategorier
Naturbilder

UT I NATUREN BLUE PHOENIXBUREN..

 

 

 

 

 

…därför det var fint flygväder i lördags…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ok, det är en sorts vinter nu och förhoppningsvis sjunger
den  på sin sista verser. Men osvuret är bäst, ty yr.no lovar
i sin långtidsprognos 2-3 dagar med mildare väder, men sen
kommer -10 C tillbaka under ännu en vecka…

Hursomhelst,  i dag lördag var det vindstilla, solsken och det
räcker för att trigga min lust att komma ut i naturen med en av
mina modeller.

I dag ville jag än en gång testa en av mina GoPro-kameror,
som jag
fäst på en Blue Phoenix. Så färden gick till en plats
vid Laholmsbukten.

Där jag vid stranden mötte Tony, en fågelskådare ursprungligen
från
Dalarna, som försett mig med en bild på en vit älg,
vilken rör sig i området.

I dag fick jag av Tony reda på, att det kan finnas 2 vita älgar
i området.

Intressant varför denna genetiska mutation uppträder här…

Som sagt var det sol, ingen vind och -2 C. Det kan inte bli bättre vid
denna årstid.

I havet låg mycket grågäss, kanadagäss och  kolonin med den
ständigt
växande skaran av storskarv som hade intagit sin
vanliga plats på en sandrevel
just vid Lagans mynning.
Antalet skarvar uppskattar jag till mellan 500-750
individer.

Nåväl, iväg åkte min modell,  där kameran klickade på med
2 bilder/sekund.

Jag flög upp nästan två ackar, så det blev ca 50 minuter i luften.
Sen landade jag,
eftersom jag frös om fingrarna, då jag inte
hade några vantar.

Alla stillbilder från mark är tagna med min lilla Mobiuskamera,
som satt
monterad på mina solglasögon. Har jag den där,
dokumenterar kameran,
allt jag upplever.

Vid min sista landning såg jag en havsörn,  som passerade med
tunga vingslag
söderut. Naturligtvis låg kameran i bilen…

Men hur som helst,  en härlig dag med frisk luft och fina vyer
och flygupplevelser!

Jag kan inte nog påpeka, hur goda flygegenskaper en vältrimmad
Blue Phoenix besitter. Det är en njutning att få flyga den.

Betänk så enkelt allt är idag med en eldriven 2m-seglare…
Allting blir så okomplicerat och lätthanterligt.

 

Här några ögonblick från min vintersejour vid havet i dag.

Häng med .

 

Som du ser var jag ute på plats klockan 0830 redan.
Varför så tidigt ? Därför det är då, det är bäst flygförhållande.

Ingen kö till bänkarna i dag i alla fall…det  som bevisade
bänkarnas existens i sinnevärlden var deras långa skuggor
från den mycket tidiga morgonsolen…

Så här ser det ut med Bjärehalvön i fonden.

Lite av fåglarna som mötte besökaren. Dock inga andfåglar.
Skyn har vackra färger tidigt på morgonen.

Modellen klar för flygning så när som att huven ska skruvas på.

Så här sitter min kamera monterad. BF är ett utmärkt plan om du
vill plåta från luften.
Det flyger sakta om du vill, det är relativt
agilt och det kan bära tung last.
Dessutom med lämplig acke
och motor får du minst 30 minuters räckvidd.
Team JR…tja de konkade  den 26 December 2017
…men verksamheten fortsätter.

Släppet…dock släpper inte ett propellerblad.
Det är en optisk anomali från kameran.

Blue Phoenix. En oöverträffad konstruktion i sin klass.
Trots den är bra,  skulle jag gärna  se lite förbättringar,
men konstruktören sa, 
att får vara bra som det är.
Mina argument var en profil som penetrerar bättre,
större yta på sidorodret och bättre Re-tal på stabben.
Alltså en stabbe som är smalare och längre.

Min fågel svävar över dynlandskapet norr om Lagaoset.

Start nummer 2 från parkeringen.

 

Det min Blå Fenix gör bäst….flyger.

En ornitolog och en pilot i naturen.

Hav-strand-dyner.
Lagan danar stranden och bottnen då den svänger norrut efter mynningen.

Del av Sveriges längsta sandstrand.
Vill du hoppa i ?

Detta ser ut som norrsken (Aurora Borealis) men
du ser nog vad det är egentligen.

Nästan så hjärnan blir lurad av ögat…

Hårda grabbar använder inte vantar i minusgrader…
Min JR av enkel modell, JR XG8 har under de två år jag
haft den aldrig svikit mig eller bjudit på någon glitch.
Du ska veta,  att jag tänjer på räckviddsgränserna, då jag
flyger nära marken och långt i från mig här på det låga
kusthanget vid Laholmsbukten.

Utsikt mot Lagans mynning.

Tony, ornitolog.

Min BF på finalen

Flyga i naturen är alltid en utmaning
då du ska landa…

…fast nyttig träning för piloten…

…att bedöma rätt,  då du ska landa bland hinder i ruffen.

När man lärt sig…är det ingen konst…eller ?

Kategorier
Naturbilder

MIN FÖRHOPPNING ÄR ATT VI JUST NU…

 

 

 

 

 

 

…upplever pusten av vinterns sista kalla utandning.

 

 

 

 

 

 

 

 

Det är den 8. Mars och det snöar lätt. Temperaturen är
ca -2 C, men vi har ett hopp om vår.

Det kan man se på ljuset. Det bär ju med sig nästan ett löfte
om varmare väder.

För inte ens jag…ger mig ut med mina modeller då det snöar.
Lite bekväm får man vara, då man nått stadgad ålder.

Kan jag inte flyga,  får jag syssla med annat, som är associerat
till begreppet flygning och flygkultur.

Därför beslöt jag att lägga några timmar på min mycket flugna
och välflygande Spirit Elite. Den har 300 timmar i luften nu efter
5 år. Respekt.

Men,  då jag flyger så mycket med mina modeller, uppstår skador.
Inte efter haverier, för det sker sällan, utan det blir hanteringsskador.

Då man bär modellen, smäller i dörrkarmar, landar på stickiga ängar,
landar i vresrosbuskar på Hovs hallar osv.

Till slut blir det för mycket för mitt estetiska öga och det kräver
aktion.
Så jag beslöt att klä om vingarna, vilka inte var speciellt vackra.
Det går åt ca 2.5 m Oracover att klä.

Oracaover är ett utmärkt beklädnadsmaterial med många bra
egenskaper. Jag köper mitt av
Bjarne på Ricab i Filipstad.

Ska jag klä om en vinge, måste den gamla klädseln bort först.
Det var inte enkelt. Man föreställer sig,  att den gamla klädseln
bara är att dra av som skalet på en banan…..Men icke, klädseln
tog mig 4 timmar att få bort. Mycket pillande och skrapande innan
vingen var strippad på klädsel.

Sen smårep av vingen, spackling med Biltemas lättspackel som
är utmärkt, under förutsättning
man späder det en liten aning
med vatten. Slipning, ny spackling
och sen gör jag så att jag
klarklackar vingen 3 gånger minst
med slipning emellan innan jag klär.

Varför lacka? Jo då fäster Oracovern i hartsen i lacket 100% och dessutom
styrker hartsen balsan. Vem har inte kört tummen genom vingen ??

Själva klädningen är för mig som sinnlig ritual. Man har en reparerad
vinge, som trämässigt inte är för vacker, men den är strukturellt helt ok.

När klädseln är applicerad blir vingen som den fula ankungen. Den blir
förvandlad,  då den blir klädd och det ser snyggt ut.

Oracovern till min Spirit med 2 m spv kostar ca 275 kr.

Jag vill egentligen köpa en ny Spirit Elite med glasfiberkropp
men den
går inte att få tag i.
Därför skrev jag till Great Planes med lite frågor.

Vi får se vad de svarar.

Modellen är mycket välflygande och hade man ändrat profilen
till en Martin Hepperle 30, skulle planet få enligt mitt
tycke
bättre penetrationsegenskaper, men man hade behållit modellens

goda förmåga att kurva termik, då den är så lätt. (Och spröd)

Nåväl, nu stå min Spirit i hangaren i väntan på provtur med
de nyklädda
vingarna.
Jag måste ju  provflyga innan vi åker till Ystad med ÅMFK.

Fast jag kan inte sitta hemma,  utan jag måste ut och röra på
mig i naturen ä
ven om snön faller sakta.

Färden gick till Simlångsdalen där Fylleån passerar.
Jag var på väg österut
för att hjälpa en hästägare och rida till
hennes hästar och då jag passerade
Simlångsdalen,
passade jag på att fotografera strömstare.

Vid bron i Simlångsdalen har det i många år förekommit strömstare,
vilket är en intressant fågel, som är välanpassad till sin biotop.

Även i dag fanns det strömstarar och jag försökte fotografera,
så gott
det lät sig göras.
Problem ett var att det snöade ganska tätt.
Problem två
är att komma tillräckligt nära.
Problem tre är att marken närmast ån är
vattensjuk. Vilket jag erfor
då jag tog mig fram. Jag trampade igenom
isen och stod i vatten
upp till knäna…Men det stoppar inte en fotograf.

Jag gjorde så gott jag kunde med plåtandet och det blev som det blir.
Fotoavståndet var 50 meter, vilket med knackigt ljus inte är optimalt
för min enkla utrustning.

Här är några bilder från min naturpromenad och min renoverade Spirit.

Häng med !

 

 

 

 

Den duger för mig !