Kategori: Naturbilder

Mina usla bilder på vår natur och vad som finns där

Kategorier
Naturbilder

DAGARNA EFTER JUL ÄR…

 

 

 

 

 

…vårt väder  genuint tråkigt !

 

 

 

 

Inte  för man blir direkt upplyft, då man skådar ut genom
rutan och det som möter oss, är ett grått töcken insvept
i regn och dis.
Temperaturen 6 grader plus och ett snötäcke som bildligt
och bokstavligt talat skiner med sin frånvaro…

Ja, det är inte inspirerande och lockar inte direkt till
utomhusaktiviteter. Det är väl bara till att sätta sig och
leka med de nya Meccanodelarna,  jag gav mig själv
i julklapp. Förresten, om du har några Meccanodelar i
plåt liggande, kanske du vill sälja till mig ?
flyhigh@bahnhof.se

Jag undrar om inte SMHI har gått ut med en klass III
varning för tråkigt väder…

”SMHI har en klass III varning gällande Götaland
för extremt tråkigt väder.
Allmänheten uppmanas hålla sig inomhus,
stänga för persiennerna,  tända allt ljus och sätta
på en Bröderna Marx-film på teven.
Om situationen upplevs som outhärdligt tråkig,
kan ni kontakta jourhavande humorist.”

Trots vädret, var vi ute och promenerade, för vi måste
få lite frisk luft efter allt innesittande.
Jag vill bara säga, att vi inte behövde trängas med
promenerande människor vid vårt vanliga naturområde.
Det var vi, gråtrutar, småregn och frisk bris.

Sista två månaderna har vi blivit förunnade med mycket
nederbörd till nytta för vårt låga grundvatten och vi tänkte,
att det myckna vattnet måste ha satt sina avtryck i Nissans
flöde vid Slottsmöllan.

Så det blev en tripp dit och lite bilder,  för att kunna se
hur väldigt mycket mer vatten det finns nu, än då jag var där
i augusti.

Ett bra mått, om du vill veta vattenläget i våra sjöar, är att
lyssna på Sjörapporten på radio, där man informerar om
Vänerns vattenstånd. Detta mått kan man delvis korrelera
till våra grundvattennivåer.
Ett annat sätt är att kolla flödet i exempelvis Fylleån 20 km
öster Halmstad vid Simlångsdalen.

Enligt världens mest besökta och världens ansett bästa
vädersida, yr.no, syns ingen väderförbättring för södra
Sverige inom de närmaste 10 dagarna.
Bered dig på plusgrader och regn med sydvästliga vindar.

Det blir att satsa på vår redan nu !

Så vi kan komma ut med modellerna !

Här lite depparbilder från i går och lite bilder, som
visar, vilket väder  jag gillar.

Att uppdatera bloggen kan jag göra varsomhelst i världen.
Tekniken ger  mig tillgång till alla mina resurser,
var jag än befinner mig…och det gör jag .

 

På med regnkappan, fäll upp din  paraply och kom med …

 

 

 

 

En kaja marscherar taktfast i regnet
under sitt sökande efter något att få i näbbet…
…eller kanske vi ska säga krävan ?

Hon finner…fast kajan tycker det är visset med regnet.
Man blir blöt om ryggen sa hon…

Längst ut i Halmstad Hamn ett fartyg väntande på att lossas
och stående på kajen en hydraulisk lasthanterare.
Du ser vädret ?

Fångdammen vid Slottsmöllan Halmstad.

Mycket vatten spiller förbi nu.

Nu är det till att vänta på nystigen lax och havsöring.

Gråtrut och havstrut fladdrar i den friska vinden över strandbrynet.

 

…och gå i shorts, eller vad detta heter,  på hangkanten.

Att kunna släppa sin Ava kl 0900 upp i en väntande termisk luft…

…det ger en upplevelse som kompenserar dagens tråkiga väder mer än väl !

Kategorier
Naturbilder

VID HAVET

 

 

 

 

Odödliggjord på klipphällarna .

 

 

 

 

 

 

 

Måndag morgon tidigt. Solsken, -3 och vindstilla.

Drar igång min hjärna som startar avdelningen
”Vad börjar jag med i dag” ?

Med tanke på vädret vill jag ut,  så fort det var möjligt.

Helst med kamera och en av mina modeller.
Min modell skulle kunna vara min Sparky, som
begåvats med ny motor och nya ackar.

Vill se hur den flyger nu, utan att jag behöver  lyssna
på en skrikande och protesterande elmotor.

In med kameraprylar och modell i bilen.

Jag ville ner till Fylleåns mynning och fotografera/flanera.

Helt folktomt. Enda levande väsen var grågäss,  som
högljutt snattrande drog förbi.
Växtligheten försedd med en isglasyr från frusen dimma,
som kommit inrullande från det varmare havet.

Långt bort två rollatorförsedda pensionärer,  som sakta
rullade sig framåt på asfaltvägen som gick linjaldragen
mellan åkrarna.

Monterade Min GoPro på Sparkyn.  Startade Mobiusen
på solglasögonen, som tickade sina 4 bilder i sekunden.

Start med ny elpower.  Sparkyn gjorde en frustig takeoff
och var luftburen efter två meter. Startade i motljus från
den lågt stående solen. Svårt att se modellen.

Motor och acke funkade perfekt. Tyst i luften nu.
I alla fall från min elmotor.

Däremot inte från det  för mig aldrig upphörande trafikbruset,
emanerande från den vanvettiga tunga trafiken på E6.

Människor boende i närheten av vägen. Att bli utsatt för
detta buller hela dygnet…
Men vem kan välja i dag ?

Vad är alternativet för godstransport på landsväg ?

Efter flygningen gick jag en lång strandpromenad och
fick uppleva naturen och havet.

Upplevelser som lagrats på min hårddisk i hjärnan.
Dit jag kan återkomma och återuppleva.

 3 timmar vid stranden,  sedan  hem och kolla bilder.

Mobiusbilder…som vanligt en glädje att konstatera hur
bra denna lilla kamera är.

GoPro. En besvikelse.. Bilderna var oskarpa. Något jag
märkt de senaste gångerna jag fotograferat, men  som jag
försökt förklara för mig själv med brist på ljus…

Hittade problemet efter jag kopplat upp kameran med en
 HDMI-kabel till en tv. Objektivet var  feljusterat,  så
kameran var ut ur fokus.

Lätt fixat genom att vrida objektivet lite längre in. Fast jag
undrar ju varför objektivet flyttat sig…det borde vara låst
med lite segt lim…

Låste med två O-ringar, så nu sitter det, men jag kan justera,
om det behövs. Man vet aldrig. Jag ställde in fokus genom min
fönsterruta. Jag litar inte riktigt på det.

Det blev bilder och lite historier,  grundat på det jag upplevt.
En av bilderna genererade mera än jag kunnat ana…

                                                                                                                                   Vill du hänga med på mina strövtåg så välkommen  !

 

 

Lite grand en känsla av böljande kullar i morgonljuset…

Jag vet inte…men nu med en annalkande jul,  får jag tankar på en halmbock, då jag ser detta…

På skäret strax söder Fylleåns mynning bryter sjöarna.
En ensam knubbsäl såg jag där.

Ålkråkan, storskarven eller Cormoranen torkar efter fiskafänget.

Fasanhönorna har en utmärkt biotop här,
med alla buskar och snår,  som ger skydd.

”What´s up doc”?

Dags för Sparky att sparka loss in i den lågt stående solen.

Vilket den gör på 2 meter…

Jag ville upp innan staketet. Det blev lite överstegrat…

Landning i motljus på vägen.
Kortlandning

Mjuka skavmärken från stenar i inlandsisen.

Liten del av kolonin med 1200 ca, storskarvar.
De äter ca 600 kg fisk varje dag…

Jo, det har regnat på sistone…så vatten både hitom och bortom…

Alltid uppmärksam…undrar var deras tupp var…

Fjäderdräkten väl anpassad efter naturen.

När jag går i denna strandskog, får jag en känsla
tallarna ser ner på mig och säger: ”Vi håller koll på dig” !

Raden med bilar som inte har någon början eller slut…

Brynolf Håkansson den 1. Augusti 1926.

Denna vackra sensommarsöndag satt Brynolf med hammare
och mejsel och gjorde sitt namn levande för många
generationer framåt på klipporna vid Fylleåns mynning.

Jag blev lite intresserad av personen och tiden, då han
högg in sitt namn. Så jag googlade namnet och fann
en Brynolf Håkansson, boende i Trönninge.

Då han var boende i närheten, hade han väl cyklat ner
till stranden på sin Rex- eller Nordstiernancykel,
eller  promenerat.
Man var inte rädd att röra på sig 1926.
Kanske han hade sin slägghammare och mejsel på pakethållaren…

Det borde vara han, som hackat in sitt namn på klipphällen.
Vid denna tid, 1926,  fanns det 4 personer i Sverige med
namnet och tre av dessa kunde uteslutas på grund av icke
relevant  ålder eller vistelseort med ganska stor säkerhet.
Fast helt säker kan jag inte vara men troligtvis…

Denna Brynolf var född  den 18 augusti 1908 och var
alltså 18 år gammal, så när som på 10 dagar, då han
mejslade in sitt namn.

Var han smedlärling ? Ser du städet och den på städet
liggande smideshammaren ovanför namnet ?

Brynolf var säkert stolt över sitt val,  eftersom han
mejslade in yrkessymbolen ovanför sitt eget namn.

Samma dag i Idrottssverige skedde det,  att den
1. Augusti 1926 spelade fotbollsklubben  Elfsborg
sin absolut första match i allsvenskan.
De fick stryk med 0-1 mot ÖIS.

I Göteborg genomfördes under augusti 1926
”De Internationella Kvinnospelen”.

Evenemanget kallades i den dåtida pressen för
”Den kvinnliga Olympiaden”.

I Malmö hade det nitiska tullverket den 2 Augusti
gjort ett stort spritbeslag på en svensk torpedbåt
tillhörig flottan, som nyss anlöpt  från Köpenhamn.

Minns du  då ”Älvsnabben”, flottans långresefartyg,  kom hem
från sin årliga kryssning 1963 fullastad  inte med kulor och krut
utan med brännvin och cigaretter ?

Fartyget döptes snabbt i folkmun till ”Älvsnapsen”…

Vill jag vara lite stygg, vill jag säga,  att tullens makt över den
enskilde,  som darrande skulle passera tullfiltret och tullarnas
nitiska ögon och  som hade med en flaska för mycket efter en
utlandsresa, den tulltjänstemännens värld  rasade snabbt ihop,
då vi blev medlemmar i  Den Europeiska Unionen.


 I lokaltidningen kunde man i en annons för den amerikanska
Oldsmobile Six läsa: ”Den kräver ingen hänsyn och fruktar ingen väg ”.
Priset var 5650 kr.

Vidare kunde man läsa att barkskeppet ”Rolf” registrerat i Halmstad,
just anlöpt Boulogne från Sverige efter en mycket äventyrlig resa, där befäl-
havaren Thage Jönsson visade framstående ledaregenskaper och ett
starkt sjömansskap, då han förde sitt fartyg och besättning i hamn, trots
svåra skador på fartyget..

Här kan du se, vad de  som komponerade journalfilmen,
Paramountjournalen,  tyckte var viktiga händelser i Sverige 1926.

 

 

 

 

Isen spänner sina förstärkningar från grenen.

Varför formar sig isen på ovanstående sätt månntro…

Den obligatoriska motljusbilden…

Här kan du se hur jag låst objektivet mot hylsan med två O-ringar. Jag hoppas min
kamera håller sig, om inte i skinnet, så i alla fall i fokus…

Kategorier
Naturbilder

STRANDFLANÖREN

 

 

 

 

 

 

Att promenera ihop med havet…

 

 

 

 

 

 

…gör jag ofta, eftersom det är så berikande både för både min hjärna
och min lekamen.

Jag kan inte flyga mina modeller varje dag, på grund av omständigheter
över vilka jag  inte råder.
Regnar det,  eller blåser en ilsken sydvästlig vind, då håller jag mig på
marken. Jag är ingen flagellant eller späkare .

En promenad längs en strand vid Kattegatt i hösttid kan bjuda på
oväntade intryck. Alltså det dyker upp sådant,  man inte direkt förväntar.
Det kan också vara avtryck och förändringar i naturen,  som via mitt
öga väcker mitt intresse.

Strövar man mycket, så lär man sig lägga märke till det, som är ovant
och nytt.

Varje gång jag är på min väg vid havet,  dyker det alltid upp det jag
inte sett förut. Allt som dokumenteras av min kamera.

Jag tycker om att ta bilder rakt upp och ner. Inga konstigheter utan
min ambition är att skildra verkligheten,  som den är.
Sen vill jag ofta sätta en text till bilden, vilken kan skapa associationer
och stimulera din fantasi.

Det finns något som heter Instagram, där man kan publicera bilder.
För första gången besökte jag sidan i dag och scrollade massor med bilder.

Jättefina bilder säkerligen. Tekniskt avancerade och man såg vilken
möda fotografen lagt ner för att åstadkomma nya motiv och infallsvinklar.
Men ett par saker slog mig och du får gärna tycka,  jag har fel.

Bilderna visade ofta något statiskt. Ingenting i bilden som direkt
stimulerade min hjärna att upptäcka  rörelse. Det var en jättelik
bildjitterbug av stilleben utan ordet ”Jitter”,  om du förstår
vad jag menar …
Allt var inte  statiskt men…

Sen är det det här med photoshoppande. Alla vet,  man kan manipulera
utan gräns idag. Tekniken sätter inga hinder.
Ibland tycks det mig, som om bildmanipuleringen är viktigare än
motivvalet och råbild.
Jag tycker överdriven  bildmanipulering, det är som att vira skära
sidenband med plastblommor runt en staty av Auguste  Rodin…

Ungefär samma känsla som jag får,  då jag skådar en kvinna på tv
med absurt vita blekta tänder, botoxsprutad anknäbb och
överladdade silikonbröst.
Det tenderar att bli absurt.  Det verkar inte vara en riktig människa,
utan en skylt, som bringar sitt budskap: Bröst, läppar och tänder…

Mina bilder är garanterat inte photoshoppade,  då jag inte har
programmet eller något liknande.

Att ströva längs stranden av Laholmsbukten kan var speciellt givande
efter en storm , då man kan se många fynd, som spolats iland.

Vi har inte haft någon höststorm i år att tala om,  varför fynden varit få.

Men som du, käre betraktare, kommer att se, finner vi alltid något.

Häng med mig och se vad jag såg ! Det var sent på eftermiddagen så ljuset…

 

Vem som är förloraren i kampen mellan vinden och träden ?

Dubbelcirklar mödosamt ritade av vinden, som nästan gått varvet runt…
Här har emellertid den ostliga vinden i huvudsak härskat.

Som en blomma med korgformade kronblad. Färgade olika
beroende på om det är gnejs eller kvartsit i sanden.
Varje grässtrå har format sin del av blomman.

Frisk vind skapar skum, som jag redogjort på en tidigare post,  hur det blir till.

Sent eftermiddagsljus skapar en John Bauerliknande stämning.

Vilande älg ? (Resting moose)?

En ejderhane som förlorat…(Eider Drake lost)

Lite makabert med pepparkornsögat…

En knubbsäl som spolats iland till glädje för vitfågel och kråkor.
(Common seal beached)

De numera solitära tallarna för en hopplös kamp mot väder och vind
och kommer med tiden att få lägga sig i tvekampen mot elementen.

Skummet flög i luften som spunnet socker från vår  ungdoms nöjesfält.

Att lyssna på havets brytande mot stranden är som att höra
en jätte dra tunga andetag efter en hård dags arbete i sin gruva…

Att se på skulpturer vid havet kostar inget i inträde.

Ser du, hur vinden flyttat pinnen och andra föremål ?
Det går inte fort, men varför ska det alltid det ?

Varje tillfälle med kraftigare vind skapar ett segment i sedimentet.
Ett evigt Pater Nosterverk transporterar sanden i ett kretslopp.

Denna bilden associerar jag till en middag på en så kallad gourmetrestaurang.
Vi serverades en miniatyrköttbit på tallriken garnerad med ett par gröna strån
liggande tvärs över och allt inskrivet i en cirkel av en tunn,  tror jag,  såssträng.
Mitt sällskap sa till servitrisen,  att hon skulle ta in ett kg potatis, så vi skulle bli
mätta…Jag tror, att ingen någonsin ställt det kravet på den tv-kände restauratörens
matställe. Japp, 800 kr för två personer inklusive dricka. Tur vi fick 200 kr över
på en tusenlapp, så vi kunde köpa korv och mos på hemvägen…

 

Ett filosofiskt djur vid strandkanten.

Är det detta som man kallar potatisnäsa ?

En kämpande tall, som fortfarande med stolthet bär sina kottar.

 

Kategorier
Naturbilder

STORMÖTE

 

 

 

Kaj- och kråkturbulens.

 

 

 

 

 

 

 

..i  fredags kväll, då det hölls  stormöte på åkrarna
öster om Halmstad.

I åkrarnas tiltor satt, snyggt uppradade i skymningsljuset
och det kalla regnet, traktens kajor övervakade av några,
som det tycktes se ut som ordningsmän, nämligen fältkråkorna.

Det  såg makabert ut, med tusentals gråsvarta individer
sittande i prydliga rader rödögt plirande med huvudena
åt samma håll, mot vinden och som sedan, likt efter en
osynlig signal, begav sig upp vallen och plockade mask.

Ljuset var som vanligt…då jag plåtar uselt. Klockan var 1630
och det var en snabbt fallande skymning,  men jag klämde
ändå lite bilder för att fånga en,  på något sätt,  lite hotfull
…eller makaber stämning med alla dessa djur i sina mörka
grå fredagskostymer.

Det var lite överväldigande med allt frasandet från vingarnas
fjädrar och allt kräigt  argumenterande.

Tänk om en människa hade lika mycket röststyrka
i förhållande till sin storlek, som en kaja eller kråka
besitter ?
Då hade vi aldrig behövt högtalarsystem.

Mitt resesällskap sa hon fick en ”creepy feeling”  av alla
dessa fjäderklädda individer.

Har du sett Hitchcocks film ”Fåglarna” ?
Då förstår du känslan vi hade.

 

Japp här kommer lite svartvitt…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kategorier
Naturbilder

DEN VITA ÄLGEN

 

 

 

 

En vit älg vid Tönnersa.

 

 

 

 

 

Jag mötte, som jag tidigare redogjort, en ornitolog i
dynområdet vid Tönnersa Strand, då jag flög min Sparky.

Vi talade naturligtvis om naturen på platsen.
Ornitologen Tony, jag tror ursprungligen från Dalarna,
berättade han just fotograferat en vit älg i närheten.
Han skickade mig en bild och gav mig lov att publicera
den på min blygsamma blogg.

Vita älgar finns i Värmland, Bohuslän och nu i Halland.

En vit älg är inte en albino. Att älgen blir vit, beror på
att ett ämne som ska skapa älgens vanliga färg,
melanin, inte kan lagras hos vissa djur, vilket troligtvis
beror på en förändring i djurets DNA.
Enkelt uttryckt gör melaninet, att hud eller päls blir
brunfärgade.

Så att kalla en vit älg för albino är fel.

Hoppas jägarna inte skjuter denna älg under jakten.
Men jag gör mig inga illusioner, då det gäller de,
som kallar sig jägare.

Tony Tysk har tagit bilden och har copyright och
äganderätt till den.

 

Älgfotograf Tony Tysk.

Kategorier
Naturbilder

MOLNIGT BETYDER DÅLIGT LJUS…

 

 

 

 

…vilket i sin tur medför längre exponeringstider…

 

 

 

 

 

 

..som gör, att bilderna tenderar att bli oskarpa.

Dåligt ljus är fotografens värsta fiende, i alla fall om
jag ska plåta föremål som rör sig,  eller om jag
fotograferar från föremål, som är i rörelse.

Min GoPro är ju en i stort automatisk kamera, med
de svagheter det innebär. Man får ta det, som det blir,
skulle jag vilja säga.

Det fick jag göra i dag. En grå tidig morgon en  höstdag
med uselt ljus, men det var som en något  förmildrande
omständighet i  alla fall vindstilla.

Det  borde gå att få till det, trodde jag i alla fall.
Min fotograferingsflygmaskin, den trogna Sparkyn
hade fått lite modifieringar, vilket jag ville testa.

Alltså ner till stranden där jag ville få lite bilder på
det omskapade naturvårdsområdet. Omskapat
såtillvida att huvudmannen för området Länsstyrelsen
i Halland har avverkat skog och återskapat sandytor
för bland annat fältpiplärkan.

Så det var bara att montera vingen och starta
kameran, som tog 2 bilder i sekunden snett ner åt
vänster.

Power till motorn var en trött 3-cells 2100 LiPo.

Men den brukar räcka för en 15 minuters flygning,
vilket är nog för för mig vid detta tillfället.

Jag flög mina rundor, som jag fotograferade med
min, nu kommer ett längre ord:
” Solglasögonskalmactionkamera”.

Den kameran tar 4 bilder/sekunden.

Det fanns inte en människa mer än jag själv, så långt
ögat kunde se.
Men då jag gick upp till bilen, träffade jag en  ornitolog,
som stod och spanade utåt havet. Det är märkligt,
att man för det mesta träffar trevliga människor,
då man är ute och flyger med sina modeller.
Vi hade ett vindlande associativt samtal om det mesta.

Jag fick ett tips, att om jag är flygintresserat och vem
är inte det, så borde jag besöka Flygfesten i Dala-Järna
sommaren 2018. Det utlovas bli något extra.
Vi får se.

Som sagt, suddiga bilder blev det från modellen. Då jag
kollade slutartiderna, låg de i det dåliga ljuset på 1/60,
eller 1/120:dels sekund.
Jag hade föredragit ca 1/500 dels sekund, så hade
bilderna blivit skarpa.

Men de får gå med denna gången. Bilderna från
marken är alla tagna med min Mobius på glasögonskalmen.

 

Hoppa ombord och spänn fast dig så kör vi !

Kattegatts yta ligger i stort sett som smält bly.

Klart för start med min Sparky.

Min Sparky har gjort tjänst i mitt flygvapen i 6 år nu.

Jag kan flyga modellen i de flesta lägen utan protest.
Sparky puttrar obekymrat vidare med en motor,
som nu ibland något gnisslande,  fortfarande efter
hundratals flygningar har visat att den var värd
de 50 kr, jag betalade för den…

Som du förstår finns det gott om utrymme för start och landning.

Dags svänga in för att landa.

Baslinje

Inga hinder…

Final…

Sättning. Mitt landställ är mycket fjädrande, vilket gör att jag
kan starta och landa på mycket ojämna ytor utan problem.

Sporrhjulet fortfarande i luften under utrullningen.

Just parkerat.

Sparky, 1650 gram, enkel kinamotor, 2100 LiPo.

Sveriges längsta badstrand

Ser ut som ett krigshärjat landskap…

…men det är inga bombkratrar, det är Länsstyrelsen Halland,
som banat av växtligheten för att återskapa sandlandskapet,
vilket kommer att öka den biologiska mångfalden i biotopen.

Mellan dynområdet och strandskogen finns en våtmark,
som hyser ett rikt djurliv och flora.

Förstår du hur vattensamlingarna uppstår just innanför strandkanten ?

Stranden är mångfärgad av sanden. Havet och dess vågor siktar sanden med hänsyn till vikt.

Genom våtmarkerna rinner en bäck parallellt med stranden.

En ornitolog på spaning…

Min Sparky. Bara ett flarn mellan himmel och hav.
Men som ger mig som modellflygare så mycket tillbaka i upplevelser.

 

2 minuter video på min Sparky innan min LiPo gav upp andan…

 

Kategorier
Naturbilder

JAG VAR TVUNGEN ATT LADDA MIN BATTERIER…

 

 

 

 

 

 

…genom att komma ut i naturen

 

 

 

 

 

 

 

 

Det har varit blåsigt nu i ett par dagar. Dock inte det blåsväder
som våra kvällstidningstabloider utlovade, utan det var kuling.

Ja, då håller jag mig på marken med mina modeller, ty jag
är ingen  onyttig självplågare. Det ska på något sätt vara en
njutning att komma ut och modellflyga.

På fredagen fick jag, som läsaren sett, en rejäl duvning på
Hovs Hallar. Det blev en hård landning…varvid ett höjdroderhorn
lossade. Men hemkommen såg jag, att kroppen fått en spricka.

Så det var ju bara att rensa kroppen. Snygga till sprickan och sen
på med glasfiberväv och epoxieplast. Allt ihoppressat av Biltemas
eltejp. Att jag lindar tejp är för att få bra anliggning och att över-
flödig plast pressas ut.

Efter härdning blev det slipning, spackling, spruta porfyllare,
grundfärg och ett par lager ytlack.

Sen var Gillettens kropp finare än fin…

I går drog jag mig till stranden, eftersom den och omgivningarna
har en stark dragningskraft på mig.

Vinden var frisk, ca 7-10 m/sek nord, vilket betyder, att vinden
låg parallellt med stranden riktning söderut.

Så jag tog vägen i medvinden på stranden till Lagaoset
och där svängde jag av in på skogsstigen, som leder
till parkeringen vid Tönnersa Strand.

Jag upplever alltid något under mina promenader och ser
saker i naturen, som förundrar i alla fall mig. Om inte annat
så kittlas min fantasi.

Rundan jag går är 9 km och flanerar jag,  tar det 1.5 timma.

Det är väl den tid det tar att toppladda mina batterier…
Jag fick så mycket energi, så jag kunde lägga det sista
färdigställandet på min nya fina termikmodell.
Nu väntar jag bara på fint väder för provflygning.                                                                                        

Här kommer några ögonblick från min promenad.

Häng med, det är gratis !

 

 

 

 

 

 

Vid nedgången till stranden blåste det synnerligen friskt i sprickan…
och dessutom flög sanden, så man kunde blästra rostigt järn…kanske.

Sandflykten som avslöjade flaskan för 2 dagar sen,
gömmer den igen mitt mellan fotspåren, som snabbt
rundas av den alltid arbetande vinden.

Havet har fortfarande överloppsenergi

Varför ser skummet ut som det gör egentligen ?
 När vågorna bryts mot kusten eller mot klippor i vattnet piskas det in luft i vattnet,
så att det bildas skum. Skummet är egentligen bara luftfyllda bubblor omgivna av
en tunn vätskehinna, och att det ser vitt ut beror på ljusets brytning. När det vita
solljuset träffar bubblornas hinna, kastas det tillbaka och därför ser skummet vitt ut.
Det kan dock finnas en annan förklaring till färgen, nämligen skumalgen Phaeocystis.
Algen omges av ett proteinhaltigt geléhölje, som slås sönder och piskas till skum i bränningarna.
Till skillnad från havsskum, som snabbt kollapsar och försvinner, ligger detta skum kvar
på stranden. Andra alger kan färga skummet gult eller brunt.

Den spetsnosade strandknorken låg och tjurade.

Efter att ha legat i vatten och blivit utsatt för sandens
slipande verkan blir föremålen mjuka i sin framtoning.

Är detta varelsens rätta jag månntro ?

Aerodynamikens lagar gäller.

Denna individ  bara låg och blängde…

Den sällsynta strandspetan kollade vattentemperaturen
och beslöt att inte simma sin vanliga tur. Hon tyckte det
var alldeles för kylslaget.

Lagaosets ganska sällsynta massavedskrokodil gav upp
ett ironiskt skratt då jag gick förbi…

Strandgräset står och slår mot marken med sina strån
i den friska vinden vilket skapar en fördjupning med tiden.
Tid har dessa gott om till skillnad mot oss…?

Stråna rättar i sig efter vinden, skapande illusionen av en ellips.

Fibblorna blommar igen i oktober.
Den tänker väl, att man måste ta chansen.

Hej…jag kan stå på ett ben…trots jag är död…

Varför tror du en tall växer så här vid stranden…

..är det slumpen ? Nej, det är evolutionen och anpassningen till miljön.

Denna växten är lite långhårigare. Du ser hur stråna bearbetat sanden med hjälp av vinden.

En av de platser där Länsstyrelsen röjt. Ko9mmer att bli en vitamininjektion för området.

Området bakom sanddynerna är blött och fungerar som en kvävefälla
för de bäckar som mynnar här. Detta blöta området sträcker
sig ända ner till Lagans mynning.

En tall som antagligen är 75 år gammal.
Jag undrar vad virkesvärdet är på detta tätvuxna träd ?

Yta som är beredd för att gynna djurlivet.
Träden avverkade och topplagret på marken avbanat
så sanden kommer i dagen.

Nu ger jag upp,  sa denna tallen och la sig till ro.

 

Kategorier
Naturbilder

OSBECKS BOKSKOGAR…

 

 

 

…vad är det egentligen ?

 

 

 

Det undrade vi också, då vi flaneringskörde på en väg i
det Sydhalländska jordbrukslandskapet.

Det stod en skylt vid vägen, som sa Naturreservat
Osbecks Bokskogar.

Pehr Osbeck var en prästman och botanist.
Han var medhjälpare och lärjunge till Linné och reste
som vetenskapsman och botanist till Kina flera gånger
bland annat för att försöka smuggla hem en levande tebuske.

Naturligtvis blev vi nyfikna och svängde av och in mot området.
Vägen vindlade sig  brant uppför Hallandsåsens norra sluttning
mitt för den stora gården Dömestorp.

Dömestorp som en gång hade den mångfacetterade amiralen
Carl August Ehrensvärd som slottsherre.

Här lite fakta om Carl August. Läs hans böcker !
Mycket roliga och stygga mot makthavarna i Sverige
vid 1700-talets slut. Illustrerade med hans utomordentligt
elaka laveringar.

Vid parkeringen fanns fler besökare, än vad vi kunnat ana.
Nåväl vi parkerade och efter lite dividerande vilken stig vi skulle
gå, gav vi oss väg.

Stigen var väl utmärkt med information utsatt på stolpar.
Det tog oss 1.5 timma att gå runt och vi var imponerade
av den vackra naturen. Dessutom fick vi en information om
de historiska händelserna, som berör platsen.

Jag skulle rekommendera ett besök här i slutet av maj,
då allt slagit ut och naturen är som vackrast.

Vi var mycket nöjda, då vi halvmörkret trevade oss tillbaka
till bilen lagom blöta, efter att det regnat under vår promenad.

Naturligtvis tog jag lite bilder, som illustrerar vår naturupplevelse.
Ljuset var dåligt på grund av regn och för att trädens med dess löv
skuggade.

Du hittar platsen genom att svänga av E6 just innan Hallandsås
och köra mot Våxtorp.  Efter ett par km skylt på höger sida med
anvisning till område.

 

Men häng med oss en promend i lätt regn en sen eftermiddag
i Osbecks Bokskog !

På långt håll trodde vi, det var en dåligt ordnad husvagnsparkering…

Även en åldrad stubbe har sitt budskap…om du är öppen i ditt sinne.

Jämte vägen stod en ensam agitator gestikulerande  och talande för sin sak…

Lövträden börjar få en anstrykning av eldens färger nu.

Lövträden har ett mycket tätt grenverk även i Oktober.

Trädens stammar blir långa och raka, eftersom träden strävar efter ljuset.

Mycket färger och kontraster i en bokskog på hösten.

Så här går stigarna.

Japp, då är vi på väg…

Pehr Osbeck

1723 – 1805
Botaniker, prästman.

Vi passerar små bäckar, som väckts till liv efter nederbörd.

Gärdsgårdar från 1700-talet, vilka stängde inne kreaturen.
Betänk vilket arbete !

Det var lätt och mjukt att gå

Träd som ramlat omvandlas med tiden till imaginära urtidsdjur.

Här och var fyller bäckarna upp gamla anlagda dammar.

En av de större bäckarna, Skillnadsbäcken
Märkligt namn. Den var gräns mellan två socknar .

 

 

 

 

 

Man kan skymta diket som grävdes till höger.
Det syns bättre i verkligheten

Skogen verkar skötas noggrant.

Ännu en med svett och möda byggd stengärdsgård.

Vi hittade stenen, men det var för surt att komma nära.

Här gick vi ur skogen över gammal odlingsmark mot stenen med ristningar
.Den Sydhalländska slätten skymtar genom grenverket.

Stenen med ristningar, som vi får undersöka noggrannare då det är torrare i markerna.
Hällristningarna hittades på tidigt 70-tal då en rastande person spillde kaffe på stenen
och märkte att kaffet rann i huggna bilder och tecken.
Slumpens skördar…?

I en annan sten en bit därifrån fanns det dessa fördjupningar.
Man tror skålgroparna hade en fruktbarhetsinnebörd.
Groparna gjordes för 3000 år sedan.

Stenen med skålgroparna

Ser du hur betande kreatur tuktar träden ?

På väg ner mot bäcken.

Skillnadsbäcken

Ganska bra vattenföring efter senaste veckornas regn.

Liselotte och en pinne…

Utsikten från rastplatsen just jämte parkeringen.

 

 

 

 

 

 

Kategorier
Naturbilder

NU ÄR DET 3 DAGAR SEN JAG FLÖG…

 

 

 

 

 

…och flygabstinensen sliter och härjar i mig.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Är det inte flygväder…ja,  då får man gilla läget. Det är bara att
motvilligt acceptera moder naturs väder.
Något annat alternativ gives icke. Kanske man skulle sittstrejka
i protest mot vädret ? Tänk om SMHI, som har en faiblesse att utfärda
varningar i tid och otid, kunde skicka ut klass I Varningar för
extremt tråkigt modellflygväder… ?

Så  istället för att flyga, fick vi göra en långpromenad i söndags
morse tidigt. Jag tycker,  det är bäst att komma ut vid 08-tiden på
morgonen, medan dagen är ny och fräsch.

Så vi strövade vid havet. Sög åt oss alla intrycken. Tog lite bilder,
som inte är nåt speciellt, men de är i alla fall bevis på vår existens .

Knäpp dina kängor och gör oss sällskap under vårt flanerande.
Att flanera, är som jag ser det, lite  mera planlöst än  promenerande
eller spatserande.

Bilderna från ett Kullaberg höljt i konvektionsdimma och Laholmsbukten.

Mer om strandliv. Klicka här.

 

 

 

 

Lagaoset med det lilla biflödet.

Den gamle vresige väktaren vid Lagaoset flyttar sig sakta från plats till plats vid stranden
ständigt övervakande sitt revir och beredd att köra bort eventuella inkräktare.
Han har håll på med sitt revirvaktande i 6 år nu.

Jaha…och detta är vad ?

Söderut Lagaoset. Ingen trängsel i dag…

Norrut Lagaoset.

En cool individ sträcker ut sig och relaxar i strandkanten.

Varm tropikluft kolliderar  med kall luft över Sverige = Dimma.

En rådjursget håller stenkoll på fotografen…bilden tagen på 150 m.

Dimman rullar in från havet.

Hamnen Mölle. Vid nordvästlig vind en oduglig hamn, då vågorna rulla runt i hamnbassängen
och  låter båtarna ständigt gunga med ett ständigt  slamrande från stående och löpande rigg.

Gaaapa stooort …

Själva Oset…

Detta djuret var aningen magert och nergånget.

 

Ser ut som en skulptur av Arne Jones eller…

Skulptur ”Nova” av Arne Jones

Det står ”Air” på pjucken…har han fått punktering  ?

En hotfull silhuett…

Ständigt spanande efter något som är ätbart.

Kategorier
Naturbilder

VI SOM HAR PRIVILEGIET ATT BO VID KUSTEN…

 

 

 

 

 

 

…vi njuter bara av att finnas, då vi är vid stranden.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det blåste frisk ostlig vind i går, vilket i stort omintetgjorde
möjligheterna att hangflyga, eller för den delen termikflyga.

Om jag ska ut med en termikmodell, vill jag inte ha mer än
max 5 m/sek, ty annars driver modellen bort snabbt,  då jag
kurvar.  En minuts kurvning ger en avdrift på 300 m.

Emellertid, solen sken och biltermometern sa det var 21.5 C
ovanför vägbanan. Så vi beslöt att dra till stranden istället.

Stranden vid Tönnersa-Lagaoset vid Laholmsbukten betyder
något särskilt för mig och oss.  Jag har varit här flera hundra
gånger och flugit med mina hangmodeller. Vi brukar ofta
promenera och vidga vyerna här.

Hanget har efter stormar blivit högre och bättre, varför det
vid lagom vind, 3-8 m/sek väst, alltid är flygbart antingen
med modell eller skärm. Sen är det ingen nackdel,
att det 20 km långt…

Kör du förbi på E6 och du är hangflygare så ta en avstickare.
Info kan du få av mig: 0706277120.

Vi åkte alltså till Sveriges längsta sandstrand, där det trots
den friska vinden var helt lugnt nedanför dynkanten.
Vinden blåste således ut mot havet.

Havet låg som kvicksilver och den enda aktivitet vi kunde erfara,
var flugfiskare  som stod utanför Lagans mynning och försökte
fiskelyckan.

Så inte behövde vi trängas. Medfört var ju grillen med tillbehör.

Under seneftermiddagen passerade sträck med migrerande tranor,
vilka under sin resa förde ett högt och intensivt resonemang
med varandra, om det som berör en trana…

Tranor är ett i alla avseenden ett välanpassat djur.
Dessutom är tranan som bekant en mycket god segelflygare.

Grågäss, kanadagäss kom i aldrig upphörande eskadriller
sträckande förbi.

Ute över Laholmsbukten sträckte på låg höjd andfåglar
med sitt snabba energiska flaxande.

Då vi gick till bilen,  passerande dynområdet med sina
sandbunkrar, tror jag,  vi såg 2 fältpiplärkor.
Min ledsagare hon är mycket duktigare på fågelarter,
än vad jag är, så jag litar på henne.
Det var en snabb observation och det är en liten fågel,
så artbestämningen är ju osäker.

Men vi kan hoppas, det var fältpiplärka, som återvänt till
naturskyddsområdet, efter det att länsstyrelsen återställt
naturen,  till det skicket som den var för 50 år sedan.

Vi gjorde inget annat än njöt av tillvaron i våra stolar
och det var så varmt, att vi spände upp parasollen mot solskenet.
Ibland njuter vi av livet bara genom att  finnas till eller …

Nere vid havskanten hade bildats en liten vall, ca 0.5 m hög
längs en lång sträcka. Om den kanten finns senare i veckan,
ska jag ta dit en segelmodell och visa, att det går att flyga hang
på en halv meter hög sandkant. Så  hoppas på västlig vind.

Som du säkert märkt, faller mörkret hastigt nu. Därför packade
vi ihop kl 1930 och åkte hem nöjda med, vad naturen gett.

En sak beundrar jag , var gång jag är vid stranden och det är:
Den obrutna horisontlinjen i havet.

Jo, det blev några bilder som illustrerar våra upplevelser.
Bilderna tog jag med min 13 år gamla

Canon PowerShot. S-60

Alltså en kompaktkamera utan större tekniska finesser.
Men det fungerar lika bra i dag,  som den gjorde, då jag köpte
den 2004.
Vad är det man säger…det var bättre förr.

 

 

 

 

Kanadagässen kom i stora eskadrar.

Ser du hur lugnt havet är ? Det skapar ro i sinnet.
Det enda som hördes från havet var småpratet,
från  de små vågorna, som  smygande bröt mot sandkanten.

 

Den ostliga vinden har låtit strået pendlande gräva sin oavslutade
cirkel i sanden. Det går inte fort, men varför ska man ha så
förtvivlat  brått?
Vad var det Arkimedes sa,  då de romerska soldaterna kom ?
Noli tangere circulos meos.  (Rubba inte mina cirklar.)

Det kom lite illavarslande moln bortom horisonten…

…men inte hindrar det oss från att grilla..
Biltemas portabala grill. Bästa jag använt.

Klart mitt sällskap lyfter på kepsen, om man får en så här fin utflykt…

Här ser du en horisont, skarp som en knivsegg.

Som sagt, det såg lite mörkt ut…

…allt medan gässen passerade.

 

Det var tyvärr halvskymning,  då jag plåtade en liten flock tranor.

Jag vågar säga, att jag tycker, denna bilden
är hyfsad.  Inget Photoshoppande.

Vad vi såg .

Kategorier
Naturbilder

SVAMPPREMIÄR 2017

 

 

 

 

 

 

Lite överraskande svampplockning…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

…som jag inte vill undanhålla mina kära besökande.

Vi skulle  ut i naturen under tisdagens vackra väder,
medförande en kaffekorg för att kunna sitta och insupa natur
på en vacker plats.

Under färden kom vi på, att det kanske är svampdags nu.
Jo, vi har ju fått några regnskvättar och det kanske hade
satt fart på svamparna ?

Så vi gjorde en halvhalt vid en plats, gick in i skogen och
hamnade i ett svampparadis. Jag har aldrig sett så mycket svamp !

På kort tid fyllde vi först en ICA-kasse med fina Karl Johan.
Kasse två fyllde vi till hälften med  tratt- och hälften med
skogskantareller. Vi hade bara två kassar med…

Det växte kantareller,  var du än såg nästan. Många små,
men om 2-4 dagar ska vi dit och skörda igen , då är de stora.

Så halvhalten i skogen, det blev en helhalt. Vi blev så
fångade,  att vi glömde kaffekorgen…för en stund.

Då man hittar mycket svamp,  drabbas jag i alla fall av
något som kan liknas vid fiskefrossa. Kan man kalla
det svampfrossa ?

Vi fortsatte vår naturexpedition till en vacker sjö,  där vi
parkerade oss på en bänk och intog medhavd fika.

För att sedan åka hem och rensa svampen, som till en del
omvandlades till svampstuvning att ha på en macka,
vilket var dagens fina belöning till plockarna !

Så här såg det ut i John Bauerliknande skog,  då vi var ute,
när solen stod lågt på eftermiddagen.

 

 

 

 

Denna skogsväg var garnerad av trattkantareller.

Dessa plockar vi inte.

Trattisarna var inte jättestora, men stora nog.

 

Jag tycker trattkantareller har bättre smak än gula skogskantareller.
Fast bäst smak har taggsvamp.

Olika soppar fanns det gott om.
Många ätliga men smakar inte speciellt bra.

Liselottes svampplockarteknik…

Lika inbjudande  vacker som dödligt  giftig.

Kolla dess uppbyggnad. Nästan som ett modellplans vinge…lätt och starkt.

Hittar du en trattkantarell…då finns det flera.

En liten sjö i skogen. Vi förväntade oss att se en stor älgtjur
stående här med huvudet under vattnet betande näckrosrötter …
…det ser man ju alltid på naturfilmer eller ?

Sjön där vi fikade. Stillhet och inget stads- eller trafikbuller.

 

 

Ingvar Nilsson lämnade en kunnig kommentar angående svamp,
som jag tycker är värd att lyfta fram.

 

Ingvar Nilsson Brämhults stolte pilot.

 

Här kommer Ingvars kommentar:

Fina skogsfoton!

Det är litet tidigt för trattisarna, men jag har också sett dem –
oktober brukar vara trattmånaden annars…
Ja, inget är sig likt nu för tiden…

Jag skall här, i den händelse att någon som läser detta inte
vet hur trattisarna allra bäst skall användas, beskriva mitt recept.
Enligt min åsikt är det en styggelse att göra sås eller soppa
med hela färska trattkantareller, eftersom skaften är rysligt sega.
Såhär har gjort sedan 1982, då jag första gången råkade på
dessa svårupptäckta filurer (om man står upp alltså, sitter man
på huk syns deras ben med den typiska gråa räfflingen uppe vid
hatten och som avtar neråt.

Jag delar dem på längden och lägger på tidningspapper, har man
ett pannrum, är detta det perfekta stället att torka svamp, men
vardagsrumsbordet funkar bra det med. När de är torra, läggs de i
glasburkar, som kan innehållit sylt eller smörgåsgurka och locken
skruvas åt.

Vid högtidliga tillfällen så använder jag en handfull torkade
trattisar helst till att blanda i köttfärs – finessen är, att antingen
skall man mortla eller krossa i handen, så det blir mer som ett
grovt pulver (typ havregryn).

Om man köper köttfärs i den vanliga livsmedelsbutiken,
så brukar ju stekpannan närapå svämma över av allt vatten,
som köttfärsen släpper från sig, men med svamppulvret
inblandat väl,  så suger svampen upp vattnet (som en svamp)
och tillagningen av köttbullar eller pannbiffar går avsevärt
fortare, dom blir saftigare och smaken är helt underbar!

Bor man i ett tättbebyggt område så kan man se att folk som
känner matoset nyfiket försöker kolla varifrån det luktar så
himmelskt…

Man kan även sylta trattisarna – ja t.o.m. göra TrattkantarellChutney.

I början av 1980-talet bodde jag i ett litet hus nära skogen i Härryda
. Det var min svåger,  som visade mig, att jag bodde i princip mitt
i svampskogen. Efter jobbet plockade jag en 5 liter flera ggr i
veckan, ja det var ju skumt i skogen, men om man inte har lampa,
så ser man rätt bra ändå.

Vid ett tillfälle satt jag på huk och klippte dessa godingar med sax
(absolut snabbaste metoden) och det tog liksom aldrig slut
och det blev nästan mörkt. Jag fick en obehaglig känsla,
att någon iakttog mig, men jag hade inte hört några främmande
ljud.

Jag fortsatte och klippa någon liter till, när jag hörde, hur det flåsade.
Jag ser mig försiktigt omkring i dunklet och bara 6-7 meter ifrån mig
står en älg… sådär snett nerifrån är dessa djur ofantligt stora.
Man har ju hört alla berättelser om de som blivit jagade av ilskna älgar
men denna verkade så fridfull. Jag sa något till älgen och reste mig sakta
– den plirade med sina ögon mot mig och började sakta gå åt sidan
helt ljudlöst.

Sådär 6-8 år senare hade jag börjat jobba på dåvarande AB Hässle
i Mölndal och första hösten där, så kom trattkantareller på tal
(det är så att organiska synteskemister är väldigt duktiga på god
mat o goda viner etc) och det var flera, som aldrig sett en trattis.

Jag bestämde, att vi kunde träffas vid Rya Hed på lördagsförmiddagen
och gå ut och se, hur mina gamla svampmarker var, det var nu väl sent
på året, men man kan ju plocka trattisar även efter nyåret…

Ja så var vi där ett knappt 10-tal kemister, 5-6 cocker spaniel och jag.
Vovvarna var glada och for runt i skogen under stort väsen, vi hittade
trattisar men inga mängder. Det roliga var, att det satt en jägare på
pass och de glada spanielarna var väldeliga intresserade av honom.
Då jag kom närmare, kände jag igen honom och han mig –
han ropade något i stil med ”det kunde jag ge mig humhum på, att det
var just DU, som släppt ut en hel kennel med galna hundar…”
Ja, han hade nog ingen jaktlycka denna dag…

…och – kolla gärna i delikatessavdelningen på en bra mataffär vad
en liten påse torkade trattkantareller kostar

Bästa hälsningar // Ingvar

PS Trattkantarell är ingen kantarell, utan den är ett eget släkte –
Chraterellus tubaeformis om jag minns rätt. DS

Kategorier
Naturbilder

TROR DU PÅ OKNYTT ?

 

 

 

 

 

Jag såg älvorna dansa ringdans i gräset i går…

 

 

 

 

De hade vitt hår.

 

Tro det om oknytt, om du vill…

Kategorier
Naturbilder

VISST KAN DU UPPLEVA DRAMATIK…

 

 

 

 

 

…som naturen bjuder på utan kostnad.

 

 

 

 

 

 

 

Spännande väder kan skapa starka intryck och stimulera
din fantasi.

I lördags sen eftermiddag passerade en liten kallfront västerifrån
över oss. Det medförde, att luften blev labilt skiktad, vilket gör att
 starka vertikala rörelser i atmosfären blir möjliga.

Det bildades kraftfulla Cumulusmoln, som under ständig energitillförsel
från det relativt varma havet växte stadigt och blev Cumulus Congestus.
Congestus ? Tänk på det engelska ordet för ”Förstoppning” Congestion,
så förstår du hur ett sådant moln ser ut.

Regnområden, som var mycket lokala, drev in mot land i den relativt
friska vinden.

Längre ut över Kattegatt såg vi ett Cb-moln eller Cumulonimbusmoln.
På svenska åskmoln eller bymoln.

Molnet, som ni kan se på bilden, höll på att falla ihop, men det hade det
typiska utseendet med ett städ och toppen av molnet låg på  uppskattnings-
vis 8-10000 m höjd.

Men någon åska fick vi inte över land, allt enligt denna sida.

Så  i stället för att sova framför tv eller surfa planlöst på datorn,
åk ut och upplev naturens dramatik !

 

 

Moln och nederbörd rullar in över Västkusten.

Regnskurarna, mycket lokala, driver in över land.

Om det regnar och solen skiner genom regnet, delas det vita ljuset upp i spektrumets färger.
Det berör på att vattendropparna fungerar som en lins, vilken bryter ljuset.
Om du kör vattenspridaren i din trädgård, kan du även där se en miniregnbåge.

Kommer två regnskurar, då blir det två regnbågar.

Ett Cumulus Congestus som nästan ser ut som en nebulosa, 
vilken Hubbleteleskopet fotograferat.

Här är ett stort Cb-moln, som har avgivit en stor del av sin energi
i form av åska, regn och kraftiga vindar.
Molnet har den typiska formen av ett åskmoln med en städliknande
överdel. Höjden på molnet 8-10 km. Molnet håller nu på att falla ihop.

 

 

 

Kategorier
Naturbilder

SÅ ÄR VÅR VÄRLD EN SÖNDAG MORGON

 

 

 

 

 

…om du ser den från olika vinklar.

 

 

 

 

 

 

 

Jag ville bara i dag, en tidig  söndagsmorgon,   visa dig lite  natur
från SMOS tävling vid Fedingshult.

Men då jag  satt och bläddrade framför datorn efter nyheter,
såg jag ett reportage i Hamburger MorgenPost, som kallas MoPo,
från vandalismen i Hamburgs gator vid Altona och SchanzenViertel
utfört och orkestrerat av ”Det svarta blocket” i samband med G-20 Mötet.

Alltså extremisterna, ”Der schwarze Block” svartklädda och med
de barnsliga huvjackorna och maskeringarna infiltrerade de förmodat
fredliga demonstrationerna.
Dessa kriminella bryr sig inte om G-20 mötet, de vill endast förstöra
och riva ner.

Hoppas de som greps får de straff de förtjänar.

Här en bild,  där en av de svartklädda tar en,  vad som kallas ”Selfie”
på förstörelsen och sig själv.
Han ser stolt ut. Hoppas han får ett uppvaknande till verkligheten i dag,
när hans bild finns i alla media i Tyskland.

Bilden från Twitter

 

Texten under inlägget:


”Att protestera mot globaliseringen  genom att bränna ner second-hand-
affärer för barnkläder och att sen fotografera  med en Apple-produkt
och ta en ”Selfie”. Arschgeigen ! ”

”Arschgeigen” behöver jag väl inte översätta. Men för dig som är
nyfiken riktigt…så är det ett typiskt tyskt uttryck som uttrycker,
att någon utfört en handling som inte har någon relevans.
”Arschgeigen” = Spela rövfiol…allegoriskt menat.

Nä, nu återvänder vi till den riktiga verkligheten och ser,
hur intensivt naturen  exponerar sig.
Vid Fedingshult finns det en mycket artrik flora och under
lunchpausen hade jag gott om tid att ströva omkring och ta lite bilder.

Dessa bilderna hoppas jag kontrasterar mot besinningslös
förstörelse och våld, som det vi sett i Hamburg.

Luta dig tillbaka och följ med migut i naturen vid Skånes Fagerhult !

Du kan ju fundera på, hur länge evolutionen har arbetat på att skapa denna form ?

Symbios

Kolla hålen i bladen…I den större droppen
kan du med lite god vilja se fotografens ansikte.

Käringtand och fibblor

 

Fingerborgsblomma

Dödligt giftig på grund av olika glykosider som DIGOTOXIN och DIGITALIN.
Hela växten giftig även i torkat tillstånd.

 

Kategorier
Naturbilder

OM JAG INTE FLÖG I LÖRDAGS…

 

 

 

 

 

 

…så företog jag mig i alla fall

premiärdoppet i havet för 2017.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ingen hangvind i lördags, i stort sett vindstilla och solsken.

Hann inte åka att flyga termik, men ett dopp i havet
kunde det ju bli.

Tänkte att temperaturen skulle ligga på 14 grader eller så.

Men till min överraskning var det ca 18 ! Alltså mycket varmare
än jag trodde.

De fåtalet som fanns vid stranden badade,  eller hade alla badat
och samtliga sa,  det var varmt  vattnet.

Naturligtvis hoppade jag i och företog premiären i Kattegatts vatten.

Vilket är en sanning med modifikation, då vattnet var brunt, humusfärgat,
vilket indikerade att det var vatten från Lagan.

Men hur som helst jag var i en god stund och njöt varje ögonblick.

Så kan jag inte flyga kan jag ju bada eller ?

 

En sorts farkost for studsande omkring på Laholmsbuktens loja dyning
under kraftigt motorvrål. Nyttan av detta ? Tillfredsställa egot …

Något lugnare tog del av familjen skrake under sin passage med sina telningar.

Ser du den bruna färgen på vattnet ? Vatten från Lagan, som är ovilligt att
blanda sig med saltvatten från Laholmsbukten.

Inte behövde vi trängas…

Vad är det man säger på Flashback…ingen bild ingen händelse…

Horisonten glömde jag räta…men du ser, havet är som en spegel.

Klockan 2015 lördag. Ser du det ljusa bandet i horisonten ?
Vi som är kustboende har fördelen att kunna se en fri horisont.
Halland de fria horisonternas landskap !

Kategorier
Naturbilder

KAMEROR VID HÄCKANDE FÅGLAR

 

 

 

 

Här är chansen att studera häckande

havsörn och fiskgjuse via live cam.

 

 

 

 

 

 

 

I min länklista till vänster har du länk till havsörn och fiskgjuse.

Om du ska kolla så använd helskärm och dra på ljudvolymen så
du hör alla fågellätena vid boet.

Det är värt att kolla en stund, speciellt på kvällen.

Bilderna har jag klippt från den strömmande videon.

En av föräldrarna lyfter hos fiskgjusarna i skärgården.

Havsörnshonan, som är en gammal fågel, vilket syns på det gula näbbet,
håller koll på sin relativt stora unge.

Fiskgjuseföräldrarna i boet som hyser två ägg.

Kategorier
Naturbilder

ÄNTLIGEN…

 

 

 

 

 

…kravlade sig värmen över kanten till oss.

 

 

 

 

 

Denna våren, i likhet med förra, har varit osedvanligt kall
och framför allt torr.

Så kall att växtsäsongen är ca 20 dagar försenad. Vi har  haft torka
i 2 år nu med stora nederbördsunderskott.
Jag kan erinra mig, vad en professor sa i tv för några år sen:
Vi kan förvänta oss massiva regn i Sverige och vi måste fysiskt
förbereda oss på det.

Vi ser ännu en gång…lita inte på de som kallar sig experter,
för framtiden är något, som  bara kvällstidningsjournalister och
politiker kan förutsäga.

Nåväl, värme fick vi och jag tog mig till Slottsmöllan i Halmstad för att
förhoppningsvis kunna fotografera en forsärla.

Det lyckades inte, men jag hade glädjen att skymta den i alla fall på lite håll.

Annars kan ni se,  hur lite vatten det finns i Nissan, som ju avvattnar ända
uppe från Småländska Höglandet och ner genom den halländska skogsbygden.

Det är torrt.

Såg jag fåglar ? Nej inget speciellt förutom en kungsfiskare, som flög över ån
och försvann upp i ett snår där den satt ofotograferbar.

Kungsfiskare finns lättfotograferade nere vid Lagan i Laholm.. Den allestädes
närvarande lilla flitiga sädesärlan trippade runt i sitt sökande efter föda till
sina ungar bland stenarna.

Även om jag inte fick plåtat det jag skulle, blev det en fin naturupplevelse.

Det är vackert att gå från centrum motströms Nissan. Alltid träffar man på något
oväntat, som förgyller tillvaron.

Häng med på min lilla expedition.

Jag hoppas nu bara på fint termik- eller hangflygväder och helgen ser ok ut.

Ganska tomt…

En fläkt av vår.

  Dubbelärla

Kategorier
Naturbilder

ÖGONBLICK UR NATUREN PÅ ÖSTERLEN

 

 

 

 

 

Jag har svårt att avskärma mig från naturintryck,

när jag är och flyger.

 

 

 

 

 

 

 

 

Det Österlenska landskapet är i en del av sina delar vackert.
Du kan läsa oändligt om det på nätet, om du är kunskapstörstande.

Här nedan kommer lite bilder,  vad jag såg. Vet en sak, det blåste
hård vind då jag tog bilderna, vilket du ser på backsipporna, som
blir böjda med vinden.

Första dagen var relativt varm, men blåsig. Det var då jag plåtade fåglarna.
Andra bilder tog jag i snålblåsten 10-12  sekundmeter och 7 graders ”värme”.

Om jag jämför våren på Österlen med våren i Halmstadtrakten, ligger man
i Skåne ca 14 dagar före oss.

Fåglar och växtlighet är typiska för biotopen och torde vara lätta att identifiera.
Den lite oansenligare fågeln landade på trädstammarna och klättrade bara nedåt.

Backsipporna kämpade som du ser med den starka vinden.

Här några bilder.

 

 

 

 

 

 

 

 

Kategorier
Naturbilder

DET RÄCKER INTE BARA MED, ATT MAN VILL UT OCH FLYGA…

 

 

 

 

 

…det måste ju också vara hyfsat väder !

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Personligen tycker jag , att det som kallas vår har i väderhänseende
varit alldeles för kall och framför allt blåsig.
Jag brukar inte backa för lite lite blåst eller en regnskur, då jag
ska ut med mina modeller, men denna vår med sin blåst och kyla
har ju ingen ände !

Eftersom jag inte är en självplågare,  håller jag mig hemma.

De som nu upplever en överdrifternas boogie-woogie,  tycks vara
rubriksättarna på kvällstabloiderna. Där har man fullständigt
förlorat vett och sans i jakten på svikande läsare.
Om det är förutsett vind mer än frisk bris, heter det:
Här slår kaosvinden till…

Om det blir vind och lite regn heter det: Kaosvädret slår till…

Det finns ingen saklighet mer i rubriksättningen. Allt offras
på upplagealtaret.
Om det regnar mer än 5mm heter det ”Extremregnet”…

SMHI utfärdar sina varningar i tid och otid. Hur ofta får SMHI
backa på sina varningar ?

Förra året tillkom en varning, ”Varmt väder”. Jo det blir varmt,
då solen skiner, det kan inte vara en världsnyhet.

Jag mailade SMHI,  om de inte kunde utfärda varningar för
”Tråkigt väder ”.

Så det skulle kunna låta så här vid en klass 3 varning:

”Extremt tråkigt väder väntas i Götaland nästa dygn. Befolkningen
uppmanas hålla sig inomhus, sätta på en Åsa-nisse-film på tv och
lyssna på Lindemans monologer hela dygnet. Vidare bör man dra
ner rullgardinerna , dra för persiennerna .”

Eller varför inte en varning för ”Extremt vått regn” ?

”Extremt våt nederbörd förväntas närmsta dygnet över Götaland.
SMHI har utfärdat en klass 2 varning som innebär relativt stor risk
för att bli blöt vid vistelse utomhus”…

Eller varför inte detta från Socialstyrelsen, som vi alla minns var den myndighet
som yrkade på, att vi skulle äta 6-8 skivor bröd om dagen..:

”Socialstyrelsen vill,  att ni bär regnkappa och sydväst under kommande dygn
för att undvika farlig väta” !

Jaja vi får se. I dagens Sverige är allt möjligt.

Jag har inte kunnat flyga, mer än i onsdags, då jag flög hang nere
vid Tönnersa/Laholmsbukten.

Men jag klämde lite naturbilder i samband med promenader
och cykelturer.

I ett kärr jämte cykelvägen hördes grodornas kärlekskväkande.

Blomställningar då fröna spridits

I ett dike gick de förfrusna tofsviporna på skråe i den vassa vinden.

Mannen i familjen.

Tofsvipan har vackra färger i sin fjäderdräkt.

Två tranor gick på sitt avmätta, patrullerande sätt och åt av läckerheterna.

Smakar nog gott !

Pricken över i:et, är ju den röda hjässan.

Kaveldunen är lite medfarna nu…

 

Kategorier
Naturbilder

DÅ JAG MINST ANAR DET, SLÅR DEN TILL…

 

 

 

 

 

…influensan.

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag sade till min kompisar för 14 dagar sen, att jag vet inte,
då jag var förkyld senast.

Det fick jag äta upp på Påskdagen med besked.
Du vet hur man känner sig,  när influensan laddar upp för
att anfalla ditt immunförsvar..

För er som aldrig upplevt det så kändes det som så:
Frossa, feber, värk i all leder, huvudvärk och ett humör
som var mycket dämpat.

Men det är ju inget att gnälla över,  för det drar förbi ganska fort.
Själv hade jag bara en önskan de senaste 4 dagarna och det var
att få försvinna ner under täcket och försöka få sängen varm.

Problemet var att jag vaknade på natten genomsvett.

Jag höll mig inne till onsdag eftermiddag, då jag var tvungen att
gå ut för att få lite frisk luft med eller utan feber..
Resan med bil gick till Lagans mynning. Kameran var med och
lite bilder tog jag.

Ett par saker lade jag märke till,  vilket  var att Lagan gjort
om sitt utlopp i Laholmsbukten kraftigt, att det var mycket
vatten i Lagan och att kanterna på dynerna närmast havet
som för två månader sen var knivskarp nu hade börjat
formas av vinden till ett mera normalt utseende.

Jag förstod också att de mest tålmodiga människorna i världen,
det måste vara de fritidsfiskare, som prövar lyckan vid Lagaoset.

Häng med på en liten promenad vid stranden !

Vyerna vid havet är rogivande alltså en lisa för själen.
Laholmsbukten vid Lagans utlopp och med Hovs Hallar
som sticker ut sin näsa i bakgrunden.

Här kan du se hur Lagan har ändrat sitt utlopp på bara 14 dagar.
Vidare kan du se,  hur långt ut Lagans humusvatten  påverkar vågbildningen i havet.

Gränsen mellan åvatten och saltvatten är skarp.

Ibland stannar vattnet i små laguner, som blir matställe för småvadare.

En Cessna, OY-BYZ. En gammal maskin tillverkad av Cessna i Rheims i Frankrike 1971.
Alltså 46 år gammal. Ett problemplan, med motorerna i push/pull i tandem, som aldrig blev en riktig hit.
Man hade problem med aktermotorns kylning med skärning som resultat.
”Ground handling requires certain attention and procedures. The rear engine tends
to overheat and can quit while taxiing on very hot days.[6] Accidents have
occurred when pilots, unaware of the shutdown, have attempted take-off on the nose
engine alone, though the single-engine take-off roll exceeded the particular runway length
.[7] Federal Aviation Administration Airworthiness Directive 77-08-05 prohibits single-engine
take-offs and requires the installation of a placard marked ”DO NOT INITIATE SINGLE
ENGINE TAKEOFF”.[8]”
Används här i dag  för flyttfågelinventering ? Tror jag.

Här ser du att det sträckte mycket ejder i dag. Hoppas de kunde räkna fåglarna…
I bakgrunden Hovs Hallars bistra front mot havet.

Efter en storm som har gjort kanten skarp börjar vinden sitt envetna arbete med att runda kanten,
Du ser hur sanden transporters upp från stranden, lägger sig just bakom kanten då där finns en kantvirvel
och efter relativt kort tid är dynkanten som den alltid varit.

Vinden arbetar oförtröttligt med sitt transportarbete.

Vildnypon och vresros med sina djupa rötter har överlevt försöken
att utrota dessa invasiva växter med grävmaskin.

”Vi ger oss”,  säger de vindpinade tallarna efter en heroisk kamp mot elementen.

Visst, en bit av en stam kan ge många associationer.

Arten ? Din gissning är så god som min.
Han har ett något återhållet leende i all fall.

Här ser du Lagans bruna vatten

Om man är sportfiskare, då är man entusiast och optimist…

…men ibland nappar det…

…och en öring blir vevad in efter att ha gapat stort över en tubfluga…

Synd,  den inte höll måttet utan måste återsättas. Man använder en tång,
då man tar bort kroken, för att inte fisken ska skadas.

När jag ser på metoden att rigga en tubfluga,  så hade jag gjort enligt ovan i stället,
därför då får du  bättre kontakt med betet och det blir lättare att hantera vid utkast.
Om vi förutsätter,  det ska var 2.5 m mellan sänke och fluga, så slår man en knop
på linans mitt, i öglan fäster du rullinan så att tubflugan kommer i invevat
läge hänga ca 3 dm nedanför sänket. När man vevar in får man alltså en dubbel
lina till spöet, vilket som jag skrev gör redskapet lättare att hantera och du bättre
kontakt med betet genom den centrala upphängningen.

En representant för traktens naturfolk klädd  i traditionell dansutrustning uppträder för turisterna…
eller är det en sorts hummer,  som hoppat ur sjön..?

Storkäftad tvestjärt lurar på sitt byte…

En barmhärtig människa som glädjer sin omgivning med lite påskliljor..
Jovisst, man blir glad, då man ser det.

Sandflytten på gång…

Som sagt, denna kanten var knivvass för 2 månader sen, men nu…

Länsstyrelsen har gjort ett gott jobb i reservatet, som förbättrar biotopen avsevärt.
Här var förut tätt ogallrad blandskog.

En träaktig moder med sitt barn på ryggen…eller ?
Barnet ser ganska glatt ut i alla fall…

…men det är resterna av en tall, som fått ge upp.

Ett märkligt djur som ligger i strandkanten väntande på sitt byte.
Men jag tycker,  han har korta ben…fast å andra sidan sett
har han gott om tår på bakfötterna…

Gränsen mellan Lagan och Kattegatt.

Blåstång med lite blåsor.