Modellflyg som vanligt…
Min personliga åsikt om modellflyg är, att det gäller
att utnyttja de tillfällena då omständigheterna för
det är gynnsamma, så jag kan utöva min hobby.
Att modellflyga ger mig goda upplevelser och stimulerar
mig i det vardagliga. Jag kan ju tänka tillbaka och återuppleva,
tack vare de sinnesintryck jag bevarat i min hjärna och
mina sparade bilder.
Jag tycker, detta är utomordentligt värdefullt i ens liv.
För mig och andra hängivna modellflygare är dvalan framför
en tv eller det febrilt maniska knappande på en IFåne ett
fullständigt meningslöst sätt att tillbringa sitt liv.
Att passivt vänta på något, som aldrig kommer att ske,
det är som att förvänta sig, att en telefon ska ringa,
som inte är inkopplad.
Så därför, käre besökare, åkte jag ut häromdagen, trots
uppfriskande vind och ca 0 grader för att testa en kamera
i min Sparky.
Att modellflyga då vädret är fint är ok, men jag drar mig
inte för att modellflyga, då det är sämre väder heller.
Lite blåst måste jag tåla. Ett flygplan flyger i förhållande
till den omgivande luften, inte i första hand till marken…
Varför jag ville ut och i en dels ögon plåga mig ?
Jo, jag var så nyfiken, om min kamera skulle göra det den ska
och huruvida min modell med en ny mottagare skulle fungera
utan problem, som jag förväntade mig.
Sist men inte minst; Jag är alltid upplagd för att flyga, alltså
att få uppleva miraklet FLYGNING, för jag tycker det är ett mirakel !
Så trippen gick till havet, där jag har ett av mina andningshål,
vad gäller hangflyg och naturupplevelser.
Efter min provflygning ville jag gå min vanliga 8 km promenad
för att kanske med min kamera dokumentera det jag observerade
och tyckte vara värt att visa.
Bilderna på det som rör min modell och flygningen är alla
tagna med min Mobius, sittande på mina solglasögon.
Naturen är förevigad med min Sony.
Häng med mig på en liten tur, om du vill veta, hur det gick !
Stranden kl 0900
På väg ut till starten. Min trogna “Sparky”.
med lite fjantig målning på vingen, men det är,
för den ska vara lättare sedd i luften.
Jag handkastade i den byiga vinden 8-9 m/sek sydost.
Du ser min GoPro är säkrad till modellen med en
lina av persiennsnöre. Man vet aldrig, vad som sker…
Ja, du ser det var turbulent…
Det var galoppflygning upp till 30-50 m höjd.
En besvärlig inflygning för landning…
Turbulent…
…det är det.
Min avsikt var att landa uppåt i strandrågen…
Det gäller att få upp nosen…och modellen…
…kolla mitt höjdroder.
Nu !
My nesting bird !
Denna ismannen tycks något förvånad..
Han sa till mig, att han tappade hakan,
då jag fixade landningen…
I Tönnersa Naturskog har vi frusna mumier ,
medan man i Egypten har mumier i 45 graders värme.
En trädmonolit utan någon avsedd symbolik…
…fast dessa tallarna blev inspirerade till lite bark mot bark…
Denna bilden får mig till att associera till en kvinna utsträckt på en divan…?
Naturen danar naturen.
Har du inte varit här ? Åk hit !
Det är stimulerande !
Fast jag vet inte om denna mössprydda figur tyckte det…
Det jag aldrig kan vara utan…den obrutna havshorisonten.
Ingen snö…just nu. Vi har gröna höstsådda åkrar i stället.
Vad gillar du flygfältet ?
7 tunnland kortklippt gräs och inga grannar …
