Här kommer en laddning bilder från cruisingen på
fredagskvällen i Falkenberg vid torget.
Det var lite dåligt ljus, men det får ni tåla…
Bilderna är utan kommentarer, för jag vet, ni kan det mesta
om bilar redan…
Det kommer mera.
Buckle up, här kommer 50 nya pics !
I min hemstad anordnas en sportvagnsutställning varje
sommar, vars överskott går till behövande…
Träffen har blivit en stor succé och har växt kraftigt,
vad gäller deltagare och åskådare för varje år.
Väderläget har sista tiden varit osäkert, men lördagen
uppvisade, hur sommarväder kan vara vid en västkuststad
som Halmstad. Alltså solsken, lite vind och värme.
Enligt programmet för bilträffen skulle det bli en liten
flyguppvisning med 39 Gripen kl 1200 och naturligtvis
hade vi som är flygintresserade i god tid intagit bra platser,
där vi kunde se på och kanske fotografera.
Eftersom vår stad just nu är knallfull av turister, gällde
det att vara ute i god tid med tanke på trafikproblemen.
Så vi var i god tid parkerade ute vid småbåtshamnen, vilken
ligger 2 km från utställningen med fri sikt över havet dit.
Eftersom detta är en perfekt åskådarplats, var här massor
av människor, som njöt vädret och som förväntansfullt
inväntade flyguppvisningen.
Det första planet var en YAK-55, som genomförde uppvisningen
ute över havet relativt långt från publiken.
Piloten genomförde de vanliga 10 loopingarna och rollarna,
men det var inget, som jag och mina kompisar lyfte ögonen
för direkt i entusiasm…
Jag menar, vi har ju sett det så många gånger…det tenderar
att bli lite för mycket exercis och förutsägbara rörelser över det hela.
Tänk om piloten kunde förevisa något icke förväntat ?
Exakt i tid kl 1215 anlände en Jas-39 Gripen från havet på låg
höjd med hyfsad hastighet in mot den delen av Halmstad där
träffen utspelades och han tog upp brant ca 1500 m från stranden.
Gripen är ju Gripen och vi var förväntansfulla på uppvisningen.
Jag blir alltid imponerad av dess svängprestanda, men jag undrar,
om piloten under denna sin uppvisning någon gång flög med
maximal lastfaktor ?
Vi satt och väntade på, att han skulle visa egenskaperna tydligt, men
det blev inget…han hade inte ens med sig rökfacklor i vingspetspodsen.
Vidare kunde han skjutit ut ir-facklor, det imponerar.
Jag har sett många flyguppvisningar i Europa.
Vid enskilda uppvisningar, brukar uppvisningspiloter flyga
relativt sakta görande två förbiflygningar framför publiken,
där han visar planets ovansida och undersida, så fotoentusiasterna
får sitt tillgodosett.
Men det skedde inte här.
Efter 10 minuter avbröt han, tände full motor och steg mot norr,
kanske för att flyga hem och äta lunch på F7 Såtenäs ?
Vi undrade varför blev det inte visade mer ? Kanske svaret är,
att han flög med mycket bränsle ? Fast han hade kunnat starta
med så mycket bränsle han behövde för uppvisningen, för att
sen kunna landa på F 14 och tanka upp för hemfärden till Såtenäs ?
I alla fall tyckte vi och andra som satt där, att vi hade sett
bättre uppvisningar med Gripen.
Det kan ju också vara så, att vi entusiaster som sett många
uppvisningar, vi har blivit lite blasé och kräver mer och mer
av flygningarna…
Eftersom flygmomenten var förlagda långt ut från stranden,
var det knepigt att fotografera. Dessutom var det delvis motljus,
vilket inte gjorde det enklare.
Men här kommer några av våra ögonblick från uppvisningen.
Flygplanet alltså 30 år gammalt.
Här får ni en ny laddning vackra bilar från cruisingen
på” Wheels and Wings” i Falkenberg på fredagskvällen.
Bilderna har jag tagit vid torghörnet i centrum, varför
de flesta bilderna visar bilarna framifrån.
Du känner till uttrycket “Dollargrin” eller ?
Vill du ha en bild i full size, 5-10 mb, så kan du maila mig.
Häng med …
Det kommer mera bilder.
På F 13 Bråvalla i Norrköping avhålls SM i OldTimer för
RC motor och segel den 26. Augusti .
Om du är OT-flygare så anmäl dig och din Blue Phoenix
eller Vagabond !
Har du ingen modell så är tävlingen ändå värd ett besök,
så du kan återuppliva de svunna tiderna och de gamla minnena !
Här kan du få information om inbjudan och anmälan
Varmt välkommen !
Vi som bor vid eller nära kusten är drabbade av termikflygarens gissel,
vilket är sjöbrisen. Där jag normalt flyger, ca 10 km från kusten, är jag
vanligtvis relativt förskonad från sjöbris.
Sjöbrisen uppstår, då landet värmts upp tillräckligt, kanske vid 12-13-tiden och
cumulusbildningen är stark i inlandet. Den stigande varma luften över land
kräver, att annan luft sugs in och det är den svalare luften över havet.
Sjöbrisen hos oss på västkusten av landet är aktiv mellan 0-300 m.
Den kalla luften flyter in under den varma luften. Vilket effektivt stoppar
den adiabatisk luften.
Oftast går sjöbrisen från 150 m och därunder, vilket gör, att
om man kör upp sin modell till den höjden, kan du påträffa termik.
Men generellt är sjöbris pest för modellsegelflygaren, som räknat med
att kunna kurva upp sig.
Alltså , även om det finns cumulusbildning, kan det vara sjöbris, vilket
gör flygandet svårt.
Detta var en sådan dag, då jag var ute.
Trots sjöbrisen lyckades jag få två timmar i luften, genom att hålla mig
på 150 m och däröver.
God hjälp i termikletandet är min Picolario variometer. Utan den vore
jag mer eller mindre prisgiven, under de förhållanden som rådde.
Här lite bilder och en videosnutt, som ger dig en föreställning,
hur det låter, då man använder en Picolario.
Spänn fast dig och häng med !
Det såg ju bra ut i alla fall…
…så vi startar…
…fast det var knalt med termik…
I min stol njutande.
Den högteknologiska väderstationen för oss aktiva modellflygare.
Dags att tänka på finalen både bildligt och bokstavligt.
Allt nerpackat – Slut för i dag !
Wheels and Wings blev den största framgången hittills för arrangörerna.
Rekordmånga deltagare och rekordpublik.
Speciellt lördagens cruising var något speciellt. Så nu vet jag det, att man
ska vara där på lördagen.
Här kommer nästa batch med bilder utan kommentarer. Du som ser på
bilarna vet säkerligen mycket mer om det tekniska, än vad jag gör.
Om du vill ha bilder i full size, så kan du maila mig:
flyhigh@bahnhof.se
Buckle up !
Det kommer mer !
I Falkenberg anordnas ett träff med äldre företrädesvis amerikanska
bilar varje år och den har växt sig allt större.
Gamla bilar har alltid intresserat mig, varför vi åkte dit.
Falkenberg är en liten stad och man har ordnat en slinga ,där
bilarna glider runt, så de kan visa upp sig.
Här finns alla sorter. Perfekt renoverade och rosthögar.
Jag måste medge, att man blev lite mätt på allt polerat krom
och djup lackering som bjöds.
Därför kom de, jag kallar rosthögar, som en trevlig avvikelse.
Människorna som är hängivna sina bilar som dessa, de är av en särskild sort.
När dessa är på ett cruising meeting släpper alla hämningar. Man spelar
tidsenlig musik från häftiga musikanläggningar i fordonen, så taken på
husen nästan lyfter och nyfikna pensionärer flyr.
Men alla var glada och vänliga. Jag hörde inte en enda hårt ord,
under de timmar vi besökte meetinget.
En upplevelse som är värd att besöka. Ta med en stol att sitta på !
Jo, bensindoften låg tung runt torget i västkuststaden…
Här kommer lite bilder och jag kommer att presentera ca 250 till efter hand.
If you wanna hitch a hike , just ride along with the bunch !
Jo, den ska se ut så här…
Undrar om damen där bak ligger bekvämt bak på en Chrysler Valiant ?
Allt hade varit perfekt, om ägaren fäst sitt namn med hjälp av linjal…
En av de finaste ekipagen.
Ett åk från bygden…
Inga dåliga grejor… Mercedes 300 SL.
Pris: 2.5-3 mille.
Äldre klassiska Pickups är populära.
Jag trodde först det var en brandbil…
Imponerande ! Varför tillverkas inte dessa bilarna i dag …
Jag undrar om inte barnvagnen, den vita, är värd lika mycket som bilen ?
Kromets gyllene era 1955-1965
Även yngre generationen hängde med.
En av de finare, Ford Thunderbird.
Jag minns, när “Hep Stars” kom till Lidköpings Folkets park 1966 med var sin ny Thunderbird.
Det var den modellen med vandrande blinkers bak. Respekt då bilarna svängde iväg…
Visst ska han ge tummen upp i en sådan bil.
Chevrolet kan det vara en 1958 ?
Ford V8 Pickup
En makalös dragbil och husvagn. Det kommer fler bilder senare på ekipaget.
Varför inte en PV 544 årsmodell 1966…
Kommer dessa grabbarna från Reftele ?
De hade bra tryck i stereon i alla fall och de var glada.
Cadillac…
Ett näpet ekipage eller ?
Låt dig inte luras av utseendet på karossen. Ägaren som syns på bilden under berättade
det fanns en häftig V-8 under huven och att drivlina och ram var nyrenoverat.
Gick igenom besiktning med blankt papper.
Det trevliga paret som ägde Chevrolet 63-an.
Tja, man hade sådana färger på 50-talet…när man söndagskörde med sin Hillman
En bra representant för cruisingen i Falkenberg.
Ett mycket glatt gäng med stora högtalarresurser i bilen…
…övriga tillbehör, hellre mycket än finsnickeri…
Eddie Meduza…vad är Ulf Lundell jämfört med honom ? Ingenting !
Vi vet ju alla, att det finns något, som heter magnetism.
Men att det fanns björkar, som drog åt sig segelmodeller,
det visste jag inte.
Själv har jag erfarit tallar, som attraherat
min modell 2 gånger, men björkar…detta var första gången.
Hur som helst så ringde Pär och talade om, att han landat
i toppen av en björk och att hans ASW-15 där hade rett
sig ett bo.
Ok, jag åkte med honom till platsen och jo, kärran låg kvar.
Den låg ca 10 m över marken i en smal björk, som inte
hade grenar, så man kunde klättra upp.
Pär hade med en 4 m aluminiumstege och ett 6-7 m långt
metspö.
Efter att ha surrat stegen mot trädet klättrade han upp
och förstod det skulle gå att lägga linan från spöet runt
stabbe och fena, för att därigenom möjliggöra ett dragande,
så modellen skulle lossa.
Problemet var, att nosen var kilad mellan två grenar och
ena vingen satt i spänn mot en annan gren.
Men genom att förändra draget mot marken, lyckades
han frigöra modellen, så den rasade ner.
Tursamt nog var det ymnig växtlighet på marken, varför
en mjuk landning var att förvänta.
Det blev det också. Ena skadan var att ett skevroder
lossnade redan uppe i trädet och en mindre skada
uppstod på ena klaffen.
Vad vi lär oss:
Planera landningen noga och se till du har tillräcklig höjd.
Ska du plocka ner en modell, är en stege, minst 4 meter
bra att ha och dessutom ett glasfiberspö med rulle minst
8 meter långt.
Då kommer du att ha en räckvidd på minst 10-12 meter.
Håller man i linan från toppen av spöet och
drar, kommer det att bli en ögla i toppen, som gör det ganska
enkelt att trä linan över någon del av planet.
Sen ska man ta det lugnt och tänka, innan man handlar.
Så löser det sig.
Skulle allt verka hopplöst och du inte under några omständigheter
får ner modellen så vänta.
Du kan ju inte annat. Det är förvånansvärt, hur vinden
kan skaka ner en modell, som kan tyckas sitta inkilad stenhårt !
Pär få väg att tränga in i vår Sydhalländska djungel.
Först 4 m stege.
Sen 6-8 m metspö.
Undrar om det nappar ?
Så här satt modellen. Kilad med nosen och spänd med vänstervingen.
Glad modellflygare.
Efter första världskriget etablerades grupper vid de tyska universiteten,
vilka utvecklade, byggde och flög konstruktionerna vid de tyska nationella
tävlingarna.
Tyskland var det ledande landet, vad gäller utvecklingen av flygplanen och
sättet att flyga. Det nästan allenarådande vid 20-talet var flygning på ett hang.
Men man kom på, att man kunde flyga dynamiskt i termik och flyga lävåg,
när betingelserna var de rätta.
Det finns på nätet oändligt att läsa om dessa universitetsgrupper.
En av de dominerande grupperna var och är Flugtechnische Fachgruppe
Darmstadt.
I början av 30-talet beslöt man att konstruera och bygga en segelkärra,
som tänjde gränserna, vad gäller möjligheterna med den tidens material.
Kostnaden var inget problem. Man hade understöd av stat, privatpersoner
och företag.
Konceptet var ett flygplan med 30 m spännvidd, som hade variabel
vinkel på yttre delen av vingen.
Planet skulle byggas med den tidens hitechmaterial, alltså aluminium,
elektron (som också är en aluminiumlegering med hög styrka),
bakat plywoodlaminat.
Det som skulle ge planet överlägen prestanda, var den laminära profilen.
Den gav högt glidtal och låg sjunkhastighet även vid hög hastighet.
Den tunna vingprofilen ställde höga krav på på balken och vingens
uppbyggnad. Som balk använde man en dubbelbox i aluminium,
se bild, som bara var 20 cm hög…Vingen var troligtvis den första,
som hade en D-box i torsionsnäsan.
Utan D-boxen hade vingen varit en omöjlighet.
Då piloten fällde upp vingspetsarna, se bild nedan, kom ju planet
att få vissa likheter med de F3J modeller, som vi använder idag.
Vingspetsarna kunde fällas upp ca 10 grader och ner 2.5 grader.
Även fullskalasegelkärror av i dag har dubbelknäckta vingar…
Cockpit byggdes till absolut minimal frontal yta, allt för att minska
motståndet.
Bakkroppen var en nitad rörbom i elektron. Cirrusen hade först
dubbelfena, men efter att man fick självinducerade oscillationer,
enligt en uppgift, bytte man till enkel fena, där man hade helt
rörlig fena/sidoroder.
Man hade beräknat att glidtalet skulle ligga på 1:33/34, men det
visade sig med det reviderade höjdstyrverket att glidtalet var 1:37.6.
Detta var ett prestandatal, som kom att slås först på 60-talet av
kompositbyggda flygplan.
D-30 var inte enkel att flyga enligt en uppgift. Alla högpresterande
flygplan kräver kunskap och skicklighet av en pilot, oavsett om
det är ett militärt plan eller en vass F3F modell.
D-30 Austria slog världsrekord i tur- och returflygning under
sin första säsong.
Piloten, som hette Flinsch, flög Bremen-Lübeck-Bremen.
Men sen gick det galet. En pilot flög IFR med Austrian i moln över Lübeck.
Åskådarna såg en skärm med en pilot hängande under komma ut ur molnet,
beledsagat av ett plan som regnade ner i konfettistora bitar.
Vad som hänt ? Ingen aning men en gissning så god som vilken
annan, är att planet kommit i ett okontrollerbart flygläge,
varvid belastningsmaxima har överskridits, varför det blev ett strukturellt
brott.
Det var förresten just precis, så piloten kunde frigöra sig från planet,
då det desintegrerade i luften.
Man byggde inte fler av D-30.
Här kommer en bild, som jag tagit från den tyska tidningen “Flugsport”,
som lades ner på hösten 1944.
Två bilder kommer från FFG Darmstadt.
Två bilder från den tyska” Handbuch der Segelflieger” utgiven 1944
av det dåvaranden tyska flygsportförbundet.
“Handbuch der Segelflieger” anses för den bästa handbok om segelflyg,
som nånsin givits ut och jag är väldigt glad, att jag fick den till skänks
av Uno Andersson i Halmstad.
Cirrus 20 m spv modifierade med enkel fena/sidoroder..
D-30 Austria 30 m spv.
Första utgåvan. D-30 Elefant/Austria. Ser ut som…ett bombplan i stjärten.
Tänk när denna stabben började självsvänga…?
Vingbalk i aluminium till D-30
Jag ville bara i dag, en tidig söndagsmorgon, visa dig lite natur
från SMOS tävling vid Fedingshult.
Men då jag satt och bläddrade framför datorn efter nyheter,
såg jag ett reportage i Hamburger MorgenPost, som kallas MoPo,
från vandalismen i Hamburgs gator vid Altona och SchanzenViertel
utfört och orkestrerat av “Det svarta blocket” i samband med G-20 Mötet.
Alltså extremisterna, “Der schwarze Block” svartklädda och med
de barnsliga huvjackorna och maskeringarna infiltrerade de förmodat
fredliga demonstrationerna.
Dessa kriminella bryr sig inte om G-20 mötet, de vill endast förstöra
och riva ner.
Hoppas de som greps får de straff de förtjänar.
Här en bild, där en av de svartklädda tar en, vad som kallas “Selfie”
på förstörelsen och sig själv.
Han ser stolt ut. Hoppas han får ett uppvaknande till verkligheten i dag,
när hans bild finns i alla media i Tyskland.
Bilden från Twitter
Texten under inlägget:
“Att protestera mot globaliseringen genom att bränna ner second-hand-
affärer för barnkläder och att sen fotografera med en Apple-produkt
och ta en “Selfie”. Arschgeigen ! ”
“Arschgeigen” behöver jag väl inte översätta. Men för dig som är
nyfiken riktigt…så är det ett typiskt tyskt uttryck som uttrycker,
att någon utfört en handling som inte har någon relevans.
“Arschgeigen” = Spela rövfiol…allegoriskt menat.
Nä, nu återvänder vi till den riktiga verkligheten och ser,
hur intensivt naturen exponerar sig.
Vid Fedingshult finns det en mycket artrik flora och under
lunchpausen hade jag gott om tid att ströva omkring och ta lite bilder.
Dessa bilderna hoppas jag kontrasterar mot besinningslös
förstörelse och våld, som det vi sett i Hamburg.
Luta dig tillbaka och följ med migut i naturen vid Skånes Fagerhult !
Du kan ju fundera på, hur länge evolutionen har arbetat på att skapa denna form ?
Kolla hålen i bladen…I den större droppen
kan du med lite god vilja se fotografens ansikte.
Käringtand och fibblor
Dödligt giftig på grund av olika glykosider som DIGOTOXIN och DIGITALIN.
Hela växten giftig även i torkat tillstånd.
Vid mina strövtåg runt fältet i Skånes Fagerhult vid E4,
då det var uppehåll i flygandet med modeller, träffade
jag på ett otal gamla entreprenadmaskiner.
Dessa var uppställda på ett sätt, som om man bara gått därifrån
under pågående arbete.
En del stod under tak och användes aktivt. Tydligen har ägaren
av maskiner och mark använt en del för att harpa grus till fältet.
Fedingshultfältet är numera privatägt och jag antar, att det är
samma ägare till maskinerna.
De stående maskinerna har jag delvis fotograferat och presenterat
förut, men här har jag lite nya bilder.
Maskinerna representerar tiden 1940-1980 i grova drag.
Man kan följa utvecklingen av mekanik och hydraulik
och hur dessa två parametrar påverkat varandra.
När jag ser på en grävmaskin från 50-talet, har jag
som pensionerad förare av olika tyngre maskiner svårt
att förstå, hur man kunde sitta och arbeta ett liv i denna miljö.
Med odugliga stolar, reglage som kräver mycket kraft
att hantera, fruktansvärt buller från motor och lindrivning var detta
en miljö, som absolut ingen skulle sätta sig i i dag.
Om du sitter i en modern grävmaskin eller lastmaskin från Volvo idag,
då kommer du att sitta i en bättre miljö än hemma i tv-fåtöljen !
Men vid tiden för dessa gamla maskiners drift var det bara att
gilla läget. Undrar hur hörseln funkar på gamla maskinister ?
Eller hur deras leder knakar ?
Jag har personligen kört entreprenadmaskiner och kranar i hela
mitt liv till min pension. Trots det hör jag bra och jag kommer
fortfarande ur sängen utan hjälp. Detta för att jag tillhör den första
generationen maskinister, som kom i åtnjutande av bättre förarmiljö.
Bara en sån sak som att jag alltid använde bra hörselskydd, har
gjort att jag inte använder det vanliga uttrycket mellan gamla
maskinister vilket är: “Va sa du”?
Här kommer lite förklarade bilder från min exkursion från
Fedingshultfältets maskinuppställning.
Ett elverk från 50-talet. Jag minns när de stod och skramlade
vid ett bygge där jag växte upp. Sidoplåtarna var lösa och
skramlade hemskt. Konstigt ingen iddes fästa de.
Problem med framvagnen…
Fabrikat: Elektroscandia
AMS…vad heter det nu ?
Även en Mercedes rostar. Tänk då dessa var nya…Imponerade säkert.
En grusharpa/sorterare står på bete ute på fältet…
Klart att skörda vallen…fast traktorn har inga bakhjul…
kanske ägaren tagit med sig hjulen hem för att förhindra
att traktorn stjäls.
Är du spekulant på en käck husvagn ? Här har du en med inbyggd uteplats.
Som det brukar stå i mäklarnas annonser: För den händige…
Fingeborgsblomma står som en dödens representant jämte en avliden maskin.
Fingerborgsblomman är en av våra mest toxiska blommor.
Blomman har använts i mer än tusen år som hjärtmedicin.
Ämnet digoxin utvinns vilket används inom hjärtbehandlingen.
Jag själv får det för arytmin i min pump.
Men konsumera inget från blomman och var försiktig vid hanterandet.
Kom inte närmare !
Åkerman grävmaskin. Ett klassiskt svenskt märke.
En av de första med hydraulik till skopan.
Denna maskin en hybrid med både lin- och hydrauldrift.
Inte direkt flybywire kontroller…
Volvo power
Linaggregatet
Motorn näst intill outslitlig.
Instrumentpanelen. Jag kunde inte låta bli att vrida på nyckeln…
Jo just precis, det var full ström. Kanske motorn startat om jag
tryckt på startknappen ?
Kolla strömbrytarna på spakarna. Kanske extrakablarna går till magnetpaketet
med hydraulventilerna för manövrering av den hydrauliska skopan ?
Inte direkt som cockpit på en Gripen…
En häftigt modifierad Scania lastbil.
Det var rejält byggt på tidigt 50-tal.
En bandmaskin med linmanövrerat blad.
Kanske troligare den är från senare hälften av 40-talet.
Luftig förarmiljö
Kolla förarstolen…sitt 8 timmar i den får du känna.
Samma stolsmodell som på en gammal hästräfsa.
Väghyvel från slutet av 40-talet. Jag minns dessa gråmålade maskiner från
min ungdoms grusvägar, som hyvlades före de blev belagda med lut från
pappersbruken. Minns du, hur en nylutad väg luktade i sommarsolen ?
Det var en sötaktig doft, som för mig symboliserade sommaren med sol och
boendet i sommarbostaden på landet. Fast jag undrar, var den bruna luten
kom från ? Var det från sulfitfabriker ? Jag minns i alla fall, att lastbilarna
hade tankar av trä, beslagna med järnband, på flaken. Tankarna var inte cirkulära
utan var som en något tillplattad nolla. Luten spreds via ett T-format rör med
ganska grova hål ut på vägbanan. Man lutade vägarna för att binda damm
och efter ett par timmar, hade vägbanan hårdnat till nästan betongstyrka.
Visst minns du ?
Numera nedlagd fabrik.
Cockpit på en väghyvel
En gammal lastmaskin, troligtvis ramstyrd.
Volvo 654 som i tid ligger som denna maskin var bakhjulssstyrd.
En 654 hade en motor som var mycket stark och till synes outslitlig.
Å andra sidan sett ylade den från konvertern, så man utan hörselskydd
skulle bli stendöv på 5 minuter…Tiltkolvarna kunde krökas, då man
tog i för mycket, om hydraulpumpen var uppskruvad.
Är detta han som sköter maskinerna ?
En sista fundering: Jag tror att häller man på bränsle och ansluter bra batteri,
skulle den absoluta majoriteten av de uppställda maskinerna starta utan problem.
Vid SM för friflygande OT-modeller vid flygfältet Fedingshult
nära Skånes Fagerhult talade Ingvar Nilsson om för mig:
“Det står en radar på kullen vid sidan av fältet”.
Naturligtvis väckte det min nyfikenhet och dessutom, då han
talade om, att det fanns sommarkantareller där, så var jag tvungen
att ta mig dit.
Ungefär 100 m från baracken upp i skogen finns en överväxt
kulle och där står resterna av “Radarn”
Jag vet, att man på tidigt 50-tal använde radaranläggningar, som
arbetade på relativt låga frekvenser. Alltså ner mot 150-400 mHz.
Så vad jag kunde hitta, kunde se ut som något annat, jag förväntat.
Det gjorde det också. Anordningen såg ut som ett stort liggande T,
vilket hade varit monterat på ett betongfundament. Anordningen
var lagrad i mitten, med något som såg ut som en växellåda.
Det var nog en av orsakerna, att det troddes vara en roterande radar.
Men då jag besiktigat mojängen noga, var jag övertygad om,
att detta var inte en radar. Det fanns ingen drivning på axeln,
som vred grejen och inga kraftkablar.
Det enda som fanns, var högspänning för lysrören, som sutti
t monterade under plåtarna. Spänningen överfördes av en
mångpolig svirvelkontakt till kopparbanor på pilen.
Anordningen var målad i röd/vita fält, vilket var den gängse färgen
på mekanik på ett flygfält.
Efter noggrann googling kan jag slå fast, att detta utan tvekan är en
vindriktningsvisare för luftfarten.
Det anlades sådan på tidigt 50-tal i Sverige, då man inte hade tillgång
till META-info på mindre flygplatser.
Fedingshultsfältet anlades på 30-talet för att vara en nödlandningsfält
för postflyget, som flög mellan Malmö och Stockholm. Det var säkerligen
behövligt då ventilerna la av på motorerna.
Postflygare var ju den tidens hjältar. Se på Antoine de Saint-Exupéry.
Posten skulle ju fram i ur och skur. Vägledd var man av ljusfyrar,
som var utplacerade med 20-40 km avstånd och som syntes långt.
Det var nog hårda grabbar, som flög denna rutten.
“Posten måste fram”…
Under kriget byggdes fältet ut och blev ett reservlandningsfält
för vårt Flygvapen och ett nödlandningsfält för utländska
militära luftfartyg.
Efter kriget är det ett privatägt fält, som utnyttjas för sportflyg av
olika slag samt inte minst av friflygare av OT-modeller, vilket
är en ynnest för modellflyget.
För att återgå till vårt vind-T, så var det helt drivet av vinden.
Det fanns ingen motor. Ett vind-T ansågs av piloter vara
lättare att se än en vindstrut.
Nu ligger resterna av denna konstruktion på marken.
Gå dit och kolla om du är i närheten och studera 60-talets hi-tech.
Vad man kan komma ihåg är att kullen nu är beväxt med björk.
Under fältets mera aktiva tid, 40-60-talet var den helt obeväxt.
Här kommer lite bilder jag tog. Bilden på det fungerande Vind-T
“lånade” jag skamlöst på ett forum hos Svensk Flyghistorisk Förening.
Vem som har copyrighten vet jag inte, men han får höra av sig,
om det kniper.
Övriga bilder (C) hangflygning.se
Här finner du vind-T manicken.
Här kan du fortfarande urskilja målningen i rött och vitt
Anordningen stod på ett betongfundament, men har nu av okänd orsak monteras/ramlat ner.
Här ser du fundamentet, som har glidit av axeln. Släpringarna från svirvelkontakten skymtar.
Här under satt lysrören monterade.
Elcentral med högspänningstrafo för lysrören
Undersidan med kablage för belysningen.
Undersidan
Man hade kraftiga lysrör på undersidan för att underlätta avläsning
vid mörker, dimma eller eljest när sikten är skymd…
Jo, AGA har spikat ihop elskåpet med innehåll.
När jag ser AGA-logon, får jag omedelbart
vibbar till General Electric loggan…
Bild från Svensk Flyghistorisk Förenings forum.
Jag har gått och suktat denna sommar efter några riktigt
fina dagar, så jag kunde åka ut med någon av mina
termikmodeller och få några timmar i luften.
Vädret har varit bedrövligt i år. Väldigt likt förra årets
sommarväder. Kallt och mycket nordostlig vind.
Nu blev det fint i veckan med temp runt 22 grader och lite
vind. Onsdags 3-4 m/sek och i torsdags 1-3 m/sek.
Det var upplagt, för att flyga till exempel nån av Avorna.
Jag åkte ut till min vanliga plats och mellanlandade på
turen hos Pär Lundqvist, då jag behövde en M2 skruv till
mitt sidoroder.
Han visade mig sin Eastbourne Monoplane i liten skala,
som han försett med elmotor. Sist han flög med modellen
var ca 1983 på en friflygträff på F10 Ängelholm.
Modellen var då bestyckad med en G-Mark tvåcylindrig
boxermotor.
Markägaren hade just klippt gräset, där vi flyger termik
och tagit vallen, så vi har nu oändliga landningsytor.
Det var cumulusbildning, varför jag spetsade på bra termik.
Första starten gav mig en blåsa på 50 m, där jag stängde
motorn och kurvade upp mig till 300 m.
Sen var det slut med termiken. Från 300 m och till marken
inte ett enda ryck. Märkligt, för det var ingen sjöbris,
så vitt jag kunde bedöma.
Efter landning och montering av kamera nytt försök
och jag lyckades gneta mig upp igen. Jag tog alla chanser
att kurva, hur lite stig jag än hade.
Är det klent med termik, får jag inte vara kräsen.
För att kunna kurva upp mig måste jag flyga
väldigt aktivt och anpassa kurvradien efter blåsan.
Således kurvade jag brant, för att hålla mig i kärnlyftet.
Var inte rädd att kurva brant, om du har en bra modell.
Korrigera bestämt om du ligger snett i blåsan.
Lita inte på att modellen själv centrerar.
Vid denna flygningen gnetade jag i 25 cm stig för
att komma upp.
Då jag väl kom upp på 250 m, tycktes detta vara den
magiska gränsen mellan dåligt lyft och bättre lyft.
Väl där var det nu inga svårigheter att hålla sig uppe.
Pär kom med sin Odenman A2:a modifierad med radio.
Den modellen kan flyga på myras fis, så han kom
naturligtvis upp.
Precis som i onsdags fick jag i dag 2.5 timma i luften
med min Ava.
Även i dag var det segt med termiken, så det gällde
att flyga lyfteffektivt.
Så två goa termikdagar fick jag sittande i min
termikstol från Biltema !
Det är, som jag sagt tidigare: Man får inte missa tillfällena,
för de kommer inte tillbaka !
Här kommer ett litet bildspel med modeller, piloter och natur.
Förresten, nu är naturen absolut som vackrast.
Överallt blommar det och dofterna är överväldigande,
om man har naturkänslig näsa.
Så ge dig ut i naturen termikmodellsburen !
;
Modellflygtidningen som ägnar sig åt för vad modellflygaren är väsentligheter.
Inte åt egocentriska navelskåderier som inte leder någonstans, eller som inte för vår hobby framåt.
Vill du också ha en positiv tidning ? Så här gör du.
Som jag beskrivit tidigare, började själva flygmomentet
efter en lunch sträckande sig över 2 timmar…
Innan lunch var det statisk bedömning och lite trimflyg.
Låt mig få säga , att jag lämnade platsen 1715, då jag egentligen skulle
varit hemma redan kl 1600.
Det betyder jag fick med mycket lite av bilder från flygandet.
Men de jag har, ska jag redogöra för, så gott det låter sig göras.
En tävling i klassen OldTimer för friflygande skalamodeller är
något som utspelar sig saaakta…
Ingen stress utan man flyger och diskuterar och diskuterar
och diskuterar och flyger.
Således tar det tid.
Vädret var utmärkt med uppehåll och nästan ingen vind. Det i alla fall
då jag var närvarande.
Förutom mina bilder är här en länk till det som jag missade.
Bilderna tagna av en duktig fotograf.
Resultatet av tävlingen kan så småningom läsas på SMOS hemsida.
Här kommer mina bilder i form av ett bildspel för att ge presentationen
lite liv:
Efter att ha legat till kaj under ett par dagar och förgyllt hamnen i Halmstad
lämnade fartygskaravanen deltagande i Tall Ships Race Halmstad för vidare färd.
Under seglingen gästar man olika hamnar, där man ger allmänheten möjlighet
att bese fartygen och att segla med en sväng mot rundlig betalning.
Vi ska veta, att allt i samband med detta evenemang handlar om pengar.
Det gäller att dra in så mycket som möjligt, för att kunna hålla fartygen
i sjödugligt skick.
En viktig inkomstkälla var ju fartygens servering av öl ombord till
betalande passagerare.
Men naturligtvis var detta något oerhört i nykterhetsfanatikernas
ögon i den kommunala makthierarkin i Halmstad.
Således skickades ut tjänstemän, för att kontrollera
att lagen efterlevdes och att endast saft och mjölk serverades.
Sverige..landet Lagom…där sunt förnuft inte tillåts råda, utan
där man har som valspråk:
“Vi har våra förordningar och bestämmelser”.
Tyvärr drabbades tillställningen av lite dåligt väder. Tursamt nog var
lördagen vädermässigt fin och mycket folk besökte då hamnen.
Den stora besvikelsen var, att de ryska fartygen “Sedov” och” Kruzenstern”
ställde in sina anlöp.
Varför ?
Egentligen har jag ingen aning, men jag antar, det var en politisk
markering, eftersom den ryske ambassadören just fått en knäpp på näsan
då han blivit uppkallad till UD på grund av ett ryskt jaktplans provocerande
uppträdande mot ett svenskt signalspaningsplan över internationellt
vatten i Östersjön.
Vid utlöpandet hade ganska mycket folk samlats bland annat vid Oceanhamnen
för att åse begivenheten.
Undrar hur många bilder som togs ?
Fler hade blivit tagna, om inte fjantarna i fritidsbåtar, kustbevakning och
militärfartyg hade blockerat det smala fotofönstret mellan Halmstad Fyr
och Kattegatthamnen
Jag har svårt att förstå, vad dessa ovan nämnda fartyg hade för uppgift
just vid hamnutloppet ?
Det krävs inte mycket slutledningsförmåga för att förstå, att intresset
från allmänheten att fotografera fartygen är stort. Men…
Samma historia som då sjöräddningens båt la sig longside med ostindiefararen
“Götheborg” då den angjorde hamnen och gick upp i Nissan för ett par år sedan.
Vilket skapade enorm vrede på kajen bland de som ville ha en chans att
dokumentera fartyget med kamera.
Men jag förutsätter, myndigheten hade allokerat ett specialuppdrag
till SAR under gången uppför Nissan med tanke på SAR-båtens
mycket talrika besättning?
Så är det. Vi kan inte påverka de besluten.
Här kommer ett bildspel på fartygen, som lämnade Halmstad i måndag
eftermiddag kl 1400.
Så flottiljen med fartyg fortsätter nu sin förutbestämda rutt i Östersjön
och Kattegatt.
All hands on deck !
Ute vid Oceanhamnen hade det samlats mycket folk i den kyliga friska vinden.
Det var svårt att finna plats för bilen.
Du ser…det var kyligt i vinden.
Traditionsrikt avhölls skalatävlingen för friflygande OT-modeller
på Fedingshults Flygfält vid Skånes Fagerhult.
Friflyg är, liksom allt modellflyg, väderberoende. Just friflyg är
speciellt känsligt för regn och kraftigare vind.
Fukten gör, att klädseln slaknar och blir rynkig, vinden och mark-
turbulensen påverkar modellen på ett negativt sätt.
Väderläget var inte bra inför tävlingen, men det fanns ett hopp,
att en tillfällig stabilisering kunde ske på lördagen omkring kl 1200.
Jag anlände själv vid 0930-tiden för att kunna dokumentera modellerna
vid den statiska bedömningen. Då kom det lätta regnskurar då och då.
Fram emot 13-tiden stabiliserades vädret och vi hade vindstilla och
uppehåll.
Alltså perfekt flygväder.
Då tog man ett lunchuppehåll på 2 timmar kl 1330…
Det fanns säkert många som var hungriga, men två timmars lunch…?
När det var perfekta förhållanden…
Under lunchuppehållet fick vi, de fåtaliga ickeflygarna/åskådarna,
ägna oss åt annat.
Kanske man först skulle genomfört tävlingen och sen haft
gemensam måltid ?
Det som storligen förvånar mig, är att man har med modeller,
som är totalt otrimmade…
Jag förutsatte man hade modeller inför en tävling, som i alla fall hade
tyngdpunkten och anfallsvinkel på vinge och stabbe korrekt ?
Eftersom jag var tvungen att åka hem kl 1700, fick jag inte med
så mycket bilder på modeller i luften.
För dig som inte är OT-flygare av friflygande modeller,
vill jag informera, att en sådan tävling är avslappnad och går
i lugnets tecken.
Ingen stress här inte, vilket i slutänden innebär, att dessa
tävlingar blir utdragna. Nu har jag ingen aning om, när tävlingen
var avslutad på lördagen.
Vädret var, som jag erfor, bra under sen lördageftermiddag och kväll,
så jag hoppas, allt gick planenligt att genomföra.
Här kommer jag att presentera bilder i mängd i ett par poster.
Jag börjar med den statiska bedömningen och lite allmänt.
Ni ser, vad det föreställer, så mina okunniga kommentarer
lämnar jag därhän.
Flyg med oss till Fedingshults Flygfält i den intensiva
försommargrönskan, där man skulle haft ögon känsliga för grönt,
som Barbro Hörberg sjöng om !
Traditionsenligt avhålls ovanstående tävling i morgon lördag.
Inbjudan med lite fakta här:
Denna fina video med contrails illustrerar hur luften strömmar efter en vinge.
Åskådliggjort genom den kondenserade vattenångan från motorernas
avgaser.
Man kan se den kraftiga nedåtriktade luftströmmen, som uppstår
efter vingen har ändrat riktning och hastighet på den luft, som
passerar vingen.
Vad som också är lätt att se, är hur luft transporteras från undersidans
högre tryck till ovansidans lågtryck över vingspetsen.
Vid denna strömning uppstår en vortex (virvel) i spetsen, vilken man
försöker minska genom att använda winglets. Du kan se, hur
vortexen roterar inåt kroppen på respektive sida.
Alla virvlar kostar energi och att alstra lyftkraft kräver något,
som drar eller skjuter planet framåt.
Att skapa lyftkraft kostar motstånd.
Samma sak med spetsvirvlar, de kostar energi.
Kolla videon och begrunda.
Dessa virvlar uppstår, antingen du rattar en fullsize Airbus 380
eller en friflygande A1 modell.
Hannes Illipe i Kungsbacka skickade mig en bunt
bilder från sitt byggande av Mills dieslar 1.3 cc.
Nedanstående två länkar innehåller det mesta,
ni behöver veta om motorn.
http://www.modelenginenews.org/cardfile
/hardinge.html
http://www.adriansmodelaeroengines.com
/catalog/main.php?cat_id=110
Hannes ville bygga den enligt originalritning och
han ville vevhuset skulle vara sandgjutet med dess
lite grova yta.
Jag vet inte hur många han byggt, men han hade,
som jag tidigare redogjort med sig två till
SMOS-meetinget i Kungsbacka den 10. Juni.
Motorerna gick utan problem.
Mills 1.3 cc motorer finns att köpa nytillverkade i
replikaform.
Och det finns gott om Mills på E-bay till förmånliga priser.
Jag presenterar Hannes bilder utan kommentarer.
Man ser vad som sker.
Det är glädjande att se, att bygglusten och nyfikenheten
att ta fram en egenbyggd motor fortfarande finns hos
modellflygare i Sverige.
Håll tillgodo med Hannes bilder på sitt bygge !
Egenbyggd modell – egenbyggd motor