Kategorier
Nostalgoteket

TRE ÖVERLEVARE…

…från de dammiga minnenas arkiv…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

…fick jag mig tillsänt i  form av tre bilder, som Pär Lundqvist
legat och ruvat på i 35 år…

Det är på bilderna från SM i F3F (hang) 1982, tror jag det är.

Göran Karlsson var den mest professionelle modellflygaren
vid denna tid i Sverige. Hans team ihop med Christer Gillgren,
som allmänt ansågs vara den  duktigaste modellflygaren i Sverige, var
näst intill oslagbart. Göran och Christer gick in med 100 % i sina
projekt och det gav resultat i form av framstående placeringar.

Sen skadade det  ju inte konstellationen,  att de var stöttade av
Bertil Beckman, vilket garanterade de sista radio-och byggprylarna,
som kommit ut på marknaden.

1976 blev Göran Karlsson, med Christer Gillgren som caller,
världsmästare i F3D, FAI Pylon i Tyskland.

Under slutet av 70-talet och 80- talet satsade Göran på F3F
eller hangflyg med segelmodeller.

Det var Göran ihop med Anders Rättzen som drev hangflyget
framåt
med stora steg. Dessa två piloter införde flera tekniska
innovationer, vilka
i sista änden skulle skapa förutsättningar
för snabbare modeller.

När Göran dök upp i sin cowboyhatt med sin fina modeller
under armen,
då förstod vi andra, att vi spelade i
gärdsgårdsserien..
Han var ju nästan som
en filmstjärna på något sätt, vilket i alla
fall hans medtävlande märkte.

Vi var i praktiken besegrade,  redan innan vi flugit…
Göran var en man av den stora världen.

De andra två på bilderna är Håkan Svennesson och
Mats Strömberg.

Alltså bilderna är 35 år gamla och såvitt jag kan bedöma,
så har ingen
av personerna åldrats så det märks…

Göran och Mats är livaktiga pensionärer och Håkan odlar bufflar på sin
gård utanför Kristianstad.

 

Pär Lundqvist har levererat bilderna.

 

 

 

 

Mats Strömberg till vänster och jämte honom Håkan Svennesson Kristianstad.
Observera den tidens HiTech…den digitala klockan på Håkans handled.

Göran Karlsson…direkt från Hollywood eller vad tror du ?
Bara att han svävade in med en coboyhatt av läder..räckte ju för att knäcka oss,
som hade att vara nöjda med en gul  reklammössa från Lantmännen,
där det med svart text stod “Agrol Oljor”….

Kategorier
Segelflyg

STORSEGELTRÄFF TYSKLAND 2017

 

 

 

 

 

 

OldTimer storseglare i
Freystadt – Sondersfeld

 

 

 

 

 

 

 

Säga vad man vill om våra tyska modellflygvänner.
Det de gör, gör det gör de ordentligt. Både vad gäller modellernas
storlek och kvalitet på bygget.

Filmen, som ligger på Youtube, är också bra.
Den är så bra, så man kan klippa stills från streaming video.

Hoppas filmen och stillbilderna skapar en känsla av hur ett
storsegelmeeting kan avlöpa i kontinentala Europa…

Freystadt – Sondersfeld ligger vid Bundesautobahn 9,
just söder om Nürnberg.

Den som ska ha tack för allt är filmaren av videon, vars namn
jag bara finner i form av hans nick, algebu01.

Tack för du delar din upplevelse
med oss som inte var på plats i år.

 

 

 

 

 

 

Måsvingar…för att få markfrigång för vingen vid utelandningar.

 

 

 

Kolla linledaren på fenan.

Modell av en lastseglare

 

 

Rejäla bogserdoningar…

 

 

 

Grunau Baby IIB

 

En K-8, som ofta var den första ensitsaren vi flög efter man fått certet.

Flygande vingar har i regel mycket goda egenskaper.

 

I Tyskland är det mera regel än undantag att fodermajs vaktar modellflygfälten…

 

Inte speciellt vanlig storseglare… Jag har aldrig sett en Me-163 som flög  dåligt.
Enligt den mest erfarne engelske provflygaren, Eric “Winkle” Brown,
var Me-163 det absolut bästa
plan,  han flugit nånsin !

 

 

Der kleine UHU i ny version…

Der grosse kleine Uhu.
Bilden från tysk klubbs hemsida. Inget anges om (C),
så jag antar, det är ok att använda bilden i icke kommersiellt syfte.

Originalet “Der kleine Uhu”. (Den lilla ugglan.)
Från en Graupnerkatalog 1962.

 

 

 

Kategorier
Flyghistoria

JAG TRÖTTNAR ALDRIG PÅ FILMER OM FLYG…

 

 

 

 

 

 

…i synnerhet om de är nästan 90 år gamla…

 

 

 

 

 

Denna journalfilmen har ju allt som kännetecknar en tidig
30-tals newsreel.

En entusiastisk speaker som har stor respekt för de, vilka
utövar aviatikens konst. Allt framställt med darrande och
högtidlig stämma.

Du som inte är segelflygare, lyssna till speakerns utsaga:

“Gliding makes you airminded” !

Japp, då vet vi alltså, vad som krävs…

Betänk, filmen  är 87 år gammal.
Den första långfilmen med delvis ljud var 
“Jazzsångaren”
med Al Jolson  vilken ha
de premiär 1927.

Denna nyhetsrullen kom alltså 1930 bara tre år senare.
Du ser själv, vad filmen innehåller och jag tycker,
det speglar tidens
intresse och entusiasm för ny teknik,
däribland flyg, på ett typiskt sätt.

Kom ihåg att begreppet flyg, svävade högt på agendan
under sent 20-tal och tidigt 30-tal.  “Flyg” låg i tiden
och den optimism som den tekniska utvecklingen
skapade, gjorde att tron på flygets och flygandets
framtid var stark.

Man anger på ingressbilden stolt “In Sound”, vilket skulle
göra rullen än mer lockande.

Du kan ju lägga märke till, hur filmen är klippt,
vilket påverkar tempot i filmen. Inte som dagens
hysteriska klippningar med korta flashade sekvenser,
som gör betraktaren förvirrad och irriterad.

Man kan aldrig göra en i grunden dålig produkt bättre
genom att klippa  i  små sekvenser och ständigt byta
scenario.

Skräp är skräp även med all världens effekter.
Denna film är inspelad rakt upp och ner, vilket gör,
att objektets verksamhet blir lättuppfattad och underlättar
budskapet till publiken.

Tur att någon har bevarat dessa tidsdokumenten och gjort
de 
tillgängliga för alla med en dator.

Stillbilderna skärmdumpade ur filmen.
Den vackra kvinnan som flyger sin
glidplanssjöflygbåt……långt ord, hade om
hon levt idag varit ca  107 år gammal.

 

 

 

 

 

En modellflygare med en segelflygmodell i skala
av ett plan “som överste Charles Lindberg just flugit”.

“Var redo” en amerikansk scout lär sig grunderna.

Läraren med andäktigt lyssnande elever.
Precis som i ett klassrum i en svensk grundskola av idag…

En tidstypisk kärra. Ofta benämnt glidflygplan,  då det hade så uselt glidtal.
Segelkärror med något bättre glidtal kallades övningssegelplan. Kolla sidorodret..
och fenan inklämd
i spjälstaketet. Jag undrar,  var konstruktören hade kommit fram till,
att lateralcentrum fanns ? Triangeln  ovanför vingen är ett spänntorn, som användes, då man
riggade planet med pianotråd/wire, så det skulle hålla ihop. Spänntornets uppgift var
också att öka vinkeln mellan exempelvis vingen och fästpunkten på kroppen för att
klara högre belastning på den del, som skulle stagas.

 

 

En kvinnlig pilot med mycket charm , eller vad säger du…

Hon har en  fantastiska apparat…biplanad och fukttålig.

Visst kunde flickan flyga… bland säkert mycket annat….
Damens flygplan, en “Peel Z-1 Flying Boat” är en intressant företeelse.

Du kan läsa om historien om flygbåten här.

 

 

Kategorier
Flyghistoria

MOD, SAKNADE INTE BANBRYTARNA PÅ 20-TALET…

 

 

 

 

…då de svingade sig ut i sina, som filmen säger:

“Motorlösa flygande maskiner”.

 

 

 

 

 

Brittiska Pathe rymmer en enorm filmskatt och många
av dess filmer finns upplagda på Youtube.

Denna snutten jag fann är ganska tidstypisk. Den har allt,
som präglar en nyhetsfilm från denna tid.
Du ska veta, att
på 20-talet fanns ingen tv, utan man
spelade in journal
filmer med nyheter  och kuriosa,
vilket visades på biograferna
som förspel.

Denna filmen är full av fantastiska saker. På de platser
i filmen
där du hör en speaker, lyssna på hans entusiasm.

Den första sekvensen med ett biplan som skjuts framåt
nerför kullen
gör en klassiker. Flyger för sakta och viker
sig över vingen,

Kolla piloten som flyger planet med det kraftiga landstället…
Se hur han vevar med sitt höjdroder.

Eller piloten som sitter med huvudet upp genom ett hål
i en lucka. Undrar vad han skulle
gjort vid en ground
loop eller då planet av annan orsak hamnade på rygg ?

Han hade nog aldrig mer behövt kamma sig.
Trots skinnhuvan…

Piloten som skulle göra en långflygning och bogserades
upp av en
motorkärra…Han hade uppenbara problem att
behärska kärran.

På mig verkade det,  som om höjdroderlinkaget hade
gett sig. Man kan
se han pumpar med spaken men hans
höjdroder rör sig inte.

Men medge han flög ur cockpit i en snygg parabel,
för vidare snabb
resa ner i marken utan vare sig vingar
eller räddningsskärm. Men varför var han inte fastspänd ?

Kanske han hade brått att komma iväg…

Kvaliteten är sådär, men begär inte för mycket av en
nästan 100 år gammal
film.

Luta dig bakåt och kana med mig bak i tiden !

 

Till och med filmens textrutor/bilder är tidstypiska
med sin Jugend design och sitt vördsamma språk.

 

 

 

Kategorier
Flyghistoria

WASSERKUPPE, SEGELFLYGETS VAGGA I VÄRLDEN

 

 

 

 

 

 

Jag fann en ganska unik film från Wasserkuppe…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

…som visar segelflyget, som det då, ca 1930-1935  utövades.
Det var i huvudsak hangflyg man ägnade sig åt, innan
man i slutet av 20-talet förstod,  att man kunde segelflyga
dynamiskt i termik.

Wasserkuppe är värt ett besök, om du är i trakterna av Rhön.

Övernattar gör man i Gersfeld några km från Wasserkuppe.
Wasserkuppe, vattenkoppen närmast översatt till svenska, är ett
900 m högt berg, som har hangmöjligheter åt flera håll.

Låt mig säga,  att om du är modellflygare och vill flyga hang
så finns det bättre platser. Wasserkuppes modellflygverksamhet
är genomreglerad och till exempel högsta tillåtna höjd över mark
är 50m…

Museet på Wasserkuppe är världens finaste segelflygmuseum och
har dessutom ett fint modellflygmuseum.

Jag har noga beskrivit våra besök där och du hittar mina inlägg:

Här Här Här och Här

 

 

 

 

Inget ljud på videon men du får får väl sjunga
“Gå upp och pröva dina vingar”,

som Lasse Dahlqvist gjorde i filmen “Örnungar ” ?

 

Kategorier
Flyghistoria

VARFÖR BYGGA ETT SEGELPLAN …

 

 

 

 

 

…som startar och landar på vatten…egentligen ?

 

 

 

Den ena förklaringen skulle kunna  vara, att det råder brist
på ytor
på land där man kan starta och landa.

Men jag tror,  det var en dåtida ohejdbar  experimentlusta
bland tidens
konstruktörer av flygplan. Vi talar här om cirka 1930.

Flyget var inne i sin mest expansiva fas och mer eller mindre
kloka konstruktioner såg dagens ljus.

Så här gick det i alla fall till i England. Det land där Reginald
Mitchell skapade Supermarin Spitfire.

Se på videon från Pathé och det är tillåtet att dra på munnen…

 

 

 

Jag tycker flygplanet har kort momentarm på kroppen och jag betvivlar
att lateralcentrum är på rätt plats. Med tanke på vingens profil
kanske stjärtstyrverket borde varit ytmässigt större…

Kategorier
Flyghistoria

SITT NER I NOSTALGIFÅTÖLJEN…

 

 

 

 

 

…vi ska kana  bakåt i tiden.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Under mina spaningar på YouTube efter gammalt  modellflyg
finner man ett och annat.

En liten engelsk snutt från engelska Pathé och en
ganska välgjord
film av en tysk modellflygare,
som han konverterat från 8 mm film..

Kolla klädseln på de engelska piloterna…hatt, kostym, vit
skjorta och slips.

Vi är väl inte lika eleganta i dag.

Du kan också lägga märke till  radioutrustningen.
Servona , de
är stora som smörpaket…förr kallades servo
för…rodermaskiner. Med tanke på storleken då, kanske
mera adekvat benämning ?

Så det är lite lättare i dag. Tänk bara på reversering av servo.
Hur gjorde vi förr ?
Jo, vi tog isär servot, skiftade strömkablarna

på motorn och skiftade ändkablarna på potentiometern.
Sen justerade vi mittläget genom att vrida kolbanan på servot,
monterade ihop och bad en bön att vi inte lött fel, så det skulle
ryka, då vi slog på…

I dag trycker du på en knapp.

Men för 50 år sedan gick det till som på videon.

 

Stillbilderna har jag klippt ur Youtubevideona.

 

 

Minns du Skyleader Clubman ? Kallades Störleader av kända
orsaker.
En radio tillverkad i England och såld och servad av
Rune Svenningsson
i Gislaved. Populär under 70-talet.
Synd man inte kunde flyga med den…och vara säker på att åka
hem med en intakt modell…

      Två brittiska herrar med allvarlig uppsyn.

Detta kallar jag rejäla…servon med plåthöljen.
Ser du hur stötstängerna är anslutna ?
På gavlarna
där en arm stack ut ur lådan.

Vid denna tid användes 5-poliga kontaktdon,
eftersom servonas konstruktion krävde det.

Vem minns fabrikatet Sprengbrook ?
Observera ordet “Precision” som man tryckt på etiketten med flaggan för
det Förenade Kungariket.
Undrar hur det var med precisionen egentligen ?

Man ska var snyggt klädd, om man ska ratta sin nybyggda multikärra !
Och så kan man ju njuta av “A nice cup of tea”.

Kategorier
Flyghistoria Old Timer flyg

SVENSKT MÄSTERSKAP FÖR FRIFLYGANDE OLDTIMERMODELLER

 

 

 

 

 

 

Tävlingen går av stapeln 7-8-9 September vid Bollerup utanför Ystad.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag vill bara påminna om ovanstående tävling.

Även om vädret inte ser 100% ut i prognosen onsdag morgon,
ska vi komma ihåg,  att friflygare med  OT-modeller brukar ha
sagolik tur med vädret !

Så det är inget att tveka på, häng med !

 

Information om tävlingen hittar du genom att klicka här.

Kategorier
Teknik, allmän

SVAMPAFESTIVALEN TOMELILLA 2017…

 

 

 

 

…vad gör man på en “Svampafestival” ?

 

 

 

 

 

Plockar kantareller ?

Nä.

Man kör räserbil…

Vi hade ett ärende söderöver i ystadtrakten för att hämta
en motorcykel.

När vi passerade Tomelilla,  såg vi där var ett pågående
evenemang, som
handlade om “racerbilar”…det var
“Folkrace”.

Vi hade gott om tid, stannade till och tillbringade några
roliga timmar där.

Du som kanske aldrig besökt en “Folkracetävling” skulle finna,
att det är
så långt från Formula 1, det går att komma på alla sätt.
Folkrace är nog
den mest demokratiska formen av motorsport.
Det kostar inte skjortan, 
du kan köpa en vinnarbil för 6000 kr.

De viktigaste verktygen i meklådan kan vara slägga och en
domkraft, så
bucklorna  kan rätas ut.

Heaten, tävlingsomgångarna matas på hela tiden. Det finns
inga döda
punkter, utan hela tiden sker något på banan.
Det är viktigt, för annars
tappar deltagare och publik intresset.

Bilarna domineras av 25 år  gamla Volvo, Saab och Vw Golf
i olika versioner.

Motorstyrkan på en Volvo 245 ligger, tror jag, på ca 180-200 hk.

Det lönar sig inte att investera för mycket,  eftersom
vinnarbilarna efter
tävlingen automatiskt är till salu för 6000 kr..
Så vinner du en festival,
kan du åka hem utan bil,  men med 6000 kr
som plåster på såren i plånboken.

Då man kollar bilarna i depån, säger jag bara: Det finns
mycket bucklor !

Det är det oundvikliga,  som är ett resultat av alla närkamperna.
När det gäller att fixa
buckliga karosser, är det inget finlir
som gäller, utan här handlar  det om slägghammare,
domkrafter
och spett.

Heaten är spännande,  för naturligtvis vill alla vinna.
Ingen släpper till något.

Rullningar, påkörningar  och  avkörningar är vanliga,
men personskador mycket sällsynta,
då hastigheterna inte är skyhöga.

Vi fick några trevliga timmar under vår avbrutna färd, då vi
mellanlandade på Svampabanan
Tomelilla.

Hoppa in och åk med några varv !

 

 

Starten

Första kurvan efter startrakan.

Så ser en folkracebil ut på undersidan…

Stuhre i sin företagsbil..?

1.

2.

 Stuhre gör en glädjerullning…

Strid om inte på kniven…så är det i alla fall trångt  i kurvan.

Close racing.

Lite småskavanker…

En bil påkörd bakifrån, så den liknade en Lamborghini …

Kolla den negativa Cambervinkeln !

Pass upp för Bondesson Nilsson…

Koncentration av en wannabe Lewis Hamilton…

Hej, stäng dörren…

Som bilförsäljaren Ärlige Erling skulle sagt: “Går i hundra och knappt sutten i”…

Det sades mig, att man lägger bly bak i Volvo 245,
så den inte ska galoppera i guppen på banan och
få ner kraften i marken från hjulen.

Det kan gå på två hjul i kurvorna.

En tävlande snurrade ett varv, men han fortsatte.
Funktionärerna på alerten.

Detta var en snabb Volvo 245 !

Inte ofta man ser denna Saab “Gubbabil” i trafiken i dag.

 

 

Kategorier
Okategoriserade

VAD ÅTERSTÅR I SOMMAR ?

 

 

 

Jag menar, vad finns i planeringen ?

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Frågan tycks befängd för mig, då min tid inte räcker till tycks det…

Jag har inga svårigheter att fylla mitt dygn med aktiviteter.
För mig är det så, att aktiviteter skapar nya aktiviteter.

Men jag trivs med det, då jag är en  person, som inte kan ligga
i dvala framför en tv. Livet är för kort att ödsla på ett liv i passivitet,
om man har förmågan att vara fysiskt aktiv.

Ok, vad återstår i planeringen att göra ?

Ja,  vi har Svenskt Mästerskap  för friflygande OT-modeller i början
av september i Bollerup utanför Ystad. Det missar jag inte.

I slutet av augusti blir det modellflygmeetinget i Tarp i Tyskland
för att se fina modeller, fina flygningar och träffa kompisar.

I september avhålls Falkenberg Classical Racing under två dagar.
Racerbilar från 50-talet. Imponerande att se.

I augusti har vi Roskilde Airshow i Danmark. Bara över bron
och en kort tripp på Själland, så är vi där.

Lite senare i höst åker vi från Sverige på semester…härligt.

I dag skulle jag gärna modellflyga, men vädret….8 m/sek SV,
regnskurar. Det inbjuder inte till flyg direkt.

Men det blir säkert bättre i morgon.

Hoppet lever alltid hos en aktiv modellflygare !

 

 

 

Från OT-SM 2016

 

Det flygs fort i Tarp... Vill du veta mer skriv “Tarp” i sökrutan på min blogg.

Åker du till Falkenbergs Classical , kan du se sådan bilar.

Kategorier
Teknik, allmän

WHEELS AND WINGS BILDER

 

 

 

 

 

 

Mitt sista inlägg med cruisingbilder från “Wheels and Wings” 2017

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det jag som utomstående har med mig som bestående
minne
från Wheels and Wings cruising i Falkenberg,
är för det
första,  vilka makalöst fina bevarade amerikanska
bilar, det finns.

Jag kan inse,  hur mycket tid och pengar som läggs ner,
för att bevara
dessa kulturobjekt.

Ja, det är kultur i allra högsta grad, eftersom bilismen under
100 år har präglat det moderna industrisamhället.

En stor amerikansk bil i Sverige under 50- och 60-talet
symboliserade
måttet på framgång och materiellt välstånd.

Vi som står vid sidan av och ser på, vi kan bara tacka , för allt
arbete och pengar som läggs ner av hängivna människor på
dessa vackra objekt, vilket gör det möjligt för oss att njuta
av bilarna.
Jag tror många av åskådarna i sin fantasi tänkte:
“Tänk om jag haft en sån bil och fått glida runt här” ?

De som deltog, vilka jag pratade med, sa att deras bilar har
blivit
en del av deras familj.

Hela familjen deltar i underhåll och åker gemensamt till
träffar och andra meetings.
Bilen är det objekt, som samlar
familjen.

En annan sak som slog mig,  var att stämningen var
så positiv.

Här fanns inga sura miner eller någon huliganism.
Alla var vänliga och glada,  vilket gjorde,  att stämningen
runt torget i Falkenberg var synnerligen avslappnad.

Jag såg inte polisen göra ett enda ingripande. Det jag såg
polisen vara sysselsatt med var att sitta och fika i
ledningsbussen.

Eftersom de flesta bilarna var pietetsfullt restaurerade
och vars
lack och krom glänste, var det nästan så jag
längtade efter det, som kunde
bryta mönstret.

Det som bröt mönstret,  var de bilar som illustrerar
begreppet ” Stylade
i en  lada” och utrustade med detaljer,
som man inte direkt anknyter till
blankpolerade USA bilar…

Vem förväntar sig en Cadillac med takräcke från 50-talet
lastat med
mjölkkanna, reservhjul, ölback, gräsklippare
och PA-högtalare osv ?
Försedd med en häftig
stereoanläggning till glädje för de medåkande
och de
boende i kvarteren runt torget Falkenberg…

Har du aldrig sett dessa åk, så kom till Wheels and
Wings 2018 så får du se !

Eller så kan du kolla bilderna nedan.

Som jag sagt tidigare, att vill någon ha nån bild i full size
mejla mig
så skickar jag bilden via mejl till dig .

Vi ses nästa år !

 

 

 

Kolla den vackra chauffören med en ros i håret.
Passar perfekt till bilen !

Jag vill ha en sån här bil…

 

 

Kategorier
Teknik, allmän

BILDER WHEELS AND WINGS 2017

 

 

 

 

 

Vi öser på med lite mer…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

…bilder från cruisingen i Falkenberg vid “Wheels and Wings” 2017.

Som vanligt lägger jag inga kommentarer, då jag vet, att mina
besökare kan det mesta om bilar…

Häng med..njut av de unika fordonen…och det kommer mera !

 

Allt material på sidan, text och bilder
Copyright (C) hangflygning.se

Vill du ha bild (er) för eget bruk i fullsize, så maila mig.
Adressen hittar du upp till vänster i listen under “About myself)

 

 

 

 

 

“Two Field” = “Tvååker” ? eller borde det heta “Two Fields” ? …eller…
Namnet har en folketymologisk förklaring, att det
skulle funnits två åkrar
i byn en på var sida om kyrkan.
Svenskt Ortnamnslexikon från
2003 ger däremot en annan förklaring. 
Ordet to som finns i det
första skriftliga belägget för namnet 
Toaker från 1198 är ett dialektalt
ord med betydelsen “lin”. 
Namnet kan alltså tolkas Linåkern.

 

 

 

Kategorier
Teknik, allmän

BILDER WHEELS AND WINGS 2017

 

 

 

 

Nu kommer det mera bilder

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Här kommer en  laddning bilder från cruisingen på
fredagskvällen i Falkenberg vid torget.

Det var lite dåligt ljus, men det får ni tåla…

Bilderna är utan kommentarer,  för jag vet,  ni kan det mesta
om bilar redan…
Det kommer mera.

 

Buckle up, här kommer 50 nya pics !

 

 

 

 

Kategorier
Old Timer flyg

SVENSKT MÄSTERSKAP I OLDTIMER RC- MOTOR OCH RC-SEGEL 2017

 

 

 

 

 

Det är dags för SM i OT-RC  i Norrköping 2017.

 

 

 

 

 

 

På F 13 Bråvalla i  Norrköping avhålls SM i OldTimer för
RC motor och segel den 26. Augusti .

Om du är OT-flygare så anmäl dig och din Blue Phoenix
eller Vagabond !

Har du ingen modell så är tävlingen ändå värd ett besök,
så du kan återuppliva de svunna tiderna och de gamla minnena !

Här kan du få information om   inbjudan och anmälan

 

 

Varmt välkommen !

SMOS

 

 

Kategorier
Teknik, allmän

WHEELS AND WINGS 2017

 

 

 

 

 

Vi besökte Falkenberg i fredagskväll för att se på cruisingen.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

I Falkenberg anordnas ett träff med äldre företrädesvis  amerikanska
bilar varje
år och den har växt sig allt större.

Gamla bilar har alltid intresserat mig,  varför vi åkte dit.

Falkenberg är en liten stad och man har ordnat en slinga ,där
bilarna glider runt, så de kan visa upp sig.

Här finns alla sorter. Perfekt renoverade och rosthögar.
Jag måste medge, att man blev lite mätt på allt polerat krom
och djup lackering som bjöds.

Därför kom de,   jag kallar rosthögar, som en trevlig avvikelse.
Människorna som är hängivna sina bilar som dessa, de är av en särskild sort.

När dessa är på ett cruising meeting släpper alla hämningar. Man spelar
tidsenlig musik från häftiga musikanläggningar i fordonen, så taken på
husen nästan lyfter och nyfikna pensionärer flyr.

Men alla var glada och vänliga. Jag hörde inte en enda hårt ord,
under de timmar vi besökte meetinget.

En upplevelse som är värd att besöka. Ta med en stol att sitta på !

Jo, bensindoften låg tung runt torget i västkuststaden…

Här kommer lite bilder och jag kommer att presentera ca 250 till efter hand.

If you wanna hitch a hike , just ride along with the bunch !

 

 

Jo, den ska se ut så här…

Undrar om damen där bak ligger bekvämt bak på en Chrysler Valiant ?

Allt hade varit perfekt, om ägaren fäst sitt namn med hjälp av linjal…

En av de finaste ekipagen.

Ett åk från bygden…

Inga dåliga grejor… Mercedes 300 SL.
Pris: 2.5-3 mille.

Äldre klassiska Pickups är populära.

Jag trodde först det var en brandbil…

Imponerande ! Varför tillverkas inte dessa bilarna i dag …

Jag undrar om inte barnvagnen, den vita, är värd lika mycket som bilen ?

Kromets gyllene era 1955-1965

Även yngre generationen hängde med.

En av de finare, Ford Thunderbird.
Jag minns, när “Hep Stars” kom till Lidköpings Folkets park 1966 med var sin ny Thunderbird.
Det var den modellen med vandrande blinkers bak. Respekt då bilarna svängde iväg…

Visst ska han ge tummen upp i en sådan bil.

Chevrolet kan det vara en 1958 ?

Ford V8 Pickup

En makalös dragbil och husvagn. Det kommer fler bilder senare på ekipaget.

Varför inte en PV 544 årsmodell 1966…

Kommer dessa grabbarna från Reftele ?

De hade bra tryck i stereon i alla  fall och de var glada.

Cadillac…

Ett näpet ekipage eller ?

Låt dig inte luras av utseendet på karossen. Ägaren som syns på bilden under berättade
det fanns en häftig V-8 under huven och att drivlina och ram var nyrenoverat.
Gick igenom besiktning med blankt papper.

Det trevliga paret som ägde Chevrolet 63-an.

Tja, man hade sådana färger på 50-talet…när man söndagskörde med sin Hillman

En bra representant för cruisingen i Falkenberg.

Ett mycket glatt gäng med stora högtalarresurser i bilen…
…övriga tillbehör, hellre mycket än finsnickeri…

Eddie Meduza…vad är Ulf Lundell jämfört med honom ? Ingenting !

 

 

 

Kategorier
Flyghistoria

EN KONSTRUKTION 30 ÅR FÖRE SIN TID

 

 

 

 

D-30 Cirrus (Austria, Elefant) 1934.

 

 

 

 

Efter första världskriget etablerades grupper vid de tyska universiteten,
vilka utvecklade, byggde och flög konstruktionerna vid de tyska nationella
tävlingarna.

Tyskland var det ledande landet, vad gäller utvecklingen av flygplanen och
sättet att flyga. Det nästan allenarådande vid 20-talet var flygning på ett hang.
Men man kom på, att man kunde flyga dynamiskt i termik och flyga lävåg,
när betingelserna var de rätta.

Det finns på nätet oändligt att läsa om dessa universitetsgrupper.

En av de dominerande grupperna var och är Flugtechnische Fachgruppe
Darmstadt.

I början av 30-talet beslöt man att konstruera och bygga en segelkärra,
som tänjde gränserna,
vad gäller möjligheterna med den tidens material.
Kostnaden var inget problem. Man hade
understöd av stat, privatpersoner
och företag.

Konceptet var ett flygplan med 30 m spännvidd, som hade variabel
vinkel på yttre delen av vingen.

Planet skulle byggas med den tidens hitechmaterial, alltså aluminium,
elektron (som också är en
aluminiumlegering med hög styrka),
bakat plywoodlaminat.

Det som skulle ge planet överlägen prestanda,  var den laminära profilen.
Den gav högt glidtal
och låg sjunkhastighet även vid hög hastighet.

Den tunna vingprofilen ställde höga krav på på balken och vingens
uppbyggnad. Som balk använde man en dubbelbox i aluminium,
se bild,
som bara var 20 cm hög…Vingen var troligtvis den första,
som hade en D-box i torsionsnäsan.

Utan D-boxen hade vingen varit en omöjlighet.

Då piloten fällde upp vingspetsarna, se bild nedan, kom ju planet
att få vissa likheter med de F3J
modeller, som vi använder idag.
Vingspetsarna kunde fällas upp ca 10 grader och ner 2.5 grader.

Även fullskalasegelkärror av i dag har dubbelknäckta vingar…

Cockpit byggdes till absolut minimal frontal yta, allt för att minska
motståndet.

Bakkroppen var en nitad rörbom i elektron. Cirrusen hade först
dubbelfena, men efter att man
fick självinducerade oscillationer,
enligt en uppgift, bytte man till enkel fena, där man hade helt
rörlig fena/sidoroder.

Man hade beräknat att glidtalet skulle ligga på 1:33/34, men det
visade sig med det reviderade
höjdstyrverket att glidtalet var 1:37.6.

Detta var ett prestandatal,  som kom att slås först på 60-talet av
kompositbyggda flygplan.

D-30 var inte enkel att flyga enligt en uppgift. Alla högpresterande
flygplan kräver kunskap
och skicklighet av en pilot, oavsett om
det är ett militärt plan eller en vass F3F modell.

D-30 Austria slog världsrekord i tur- och returflygning under
sin första säsong.
Piloten,
som hette Flinsch, flög Bremen-Lübeck-Bremen.

Men sen gick det galet. En pilot flög IFR med Austrian i moln över Lübeck.
Åskådarna såg en skärm med en pilot hängande under komma ut 
ur molnet,
beledsagat av ett plan som regnade ner i konfettistora bitar.

Vad som hänt ? Ingen aning men en gissning så god som vilken
annan, är att planet kommit i ett
okontrollerbart flygläge,
varvid belastningsmaxima har överskridits,  varför det blev ett strukturellt

brott.

Det var förresten just precis, så piloten kunde frigöra sig från planet,
då det desintegrerade i luften.

Man byggde inte fler av D-30.

Här kommer en bild, som jag tagit från den tyska  tidningen “Flugsport”,
som lades ner på hösten 1944.

Två bilder kommer från  FFG Darmstadt.

Två bilder från den tyska” Handbuch der Segelflieger” utgiven 1944
av det dåvaranden tyska flygsportförbundet.

“Handbuch der Segelflieger” anses för den bästa handbok om segelflyg,
som nånsin givits ut och jag är väldigt glad, att jag fick den till skänks
av Uno Andersson i Halmstad.

Cirrus 20 m spv modifierade med enkel fena/sidoroder..

D-30 Austria 30 m spv.

Första utgåvan. D-30 Elefant/Austria.  Ser ut som…ett bombplan i stjärten.
Tänk när denna stabben började självsvänga…?

 

Vingbalk i aluminium till D-30

 

 

 

 

Kategorier
Teknik, allmän

ETT PARADIS AV MEKANISKA RELIKER

 

 

 

 

 

Fedingshults flygfält hyser en skatt.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Vid mina strövtåg runt fältet i Skånes Fagerhult vid E4,
då det var uppehåll i flygandet
med modeller, träffade
jag på ett otal gamla entreprenadmaskiner.

Dessa var uppställda på ett sätt, som om man bara gått därifrån
under pågående arbete.

En del stod under tak och användes aktivt. Tydligen har ägaren
av maskiner och mark
använt en del för att harpa grus till fältet.

Fedingshultfältet är numera privatägt och jag antar, att det är
samma ägare till maskinerna.

De stående maskinerna har jag delvis fotograferat och presenterat
förut, men här har jag lite nya bilder.

Maskinerna representerar tiden 1940-1980 i grova drag.
Man kan följa utvecklingen av mekanik och hydraulik

och hur dessa två parametrar påverkat varandra.

När jag ser på en grävmaskin från 50-talet, har jag
som pensionerad förare av olika tyngre maskiner svårt
att
förstå, hur man kunde sitta och arbeta ett liv i denna miljö.

Med odugliga stolar, reglage som kräver mycket kraft
att hantera, fruktansvärt buller från motor och lindrivning var detta
en miljö, som absolut ingen skulle sätta sig i
i dag.

Om du sitter i en modern grävmaskin eller lastmaskin från Volvo idag,
då kommer du att sitta i en bättre miljö
än hemma i tv-fåtöljen !

Men vid tiden för dessa gamla maskiners drift var det bara att
gilla läget. Undrar hur hörseln funkar på gamla
maskinister ?
Eller hur deras leder knakar ?

Jag har personligen kört entreprenadmaskiner och kranar i hela
mitt liv till min pension. Trots det hör jag bra
och jag kommer
fortfarande ur sängen utan hjälp. Detta för att jag tillhör den första
generationen maskinister,
som kom i åtnjutande av bättre förarmiljö.
Bara en sån sak som att jag alltid använde bra hörselskydd, har

gjort att jag inte använder det vanliga uttrycket mellan gamla
maskinister vilket är: “Va sa du”?

Här kommer lite förklarade bilder från min exkursion från
Fedingshultfältets maskinuppställning.

 

Ett elverk från 50-talet. Jag minns när de stod och skramlade
vid ett bygge där jag växte upp. Sidoplåtarna var lösa och
skramlade hemskt. Konstigt ingen iddes fästa de.

Problem med framvagnen…

Fabrikat: Elektroscandia

AMS…vad heter det nu ?

Även en Mercedes rostar. Tänk då dessa var nya…Imponerade säkert.

En grusharpa/sorterare står på bete ute på fältet…

Klart att skörda vallen…fast traktorn har inga bakhjul…
kanske ägaren tagit med sig hjulen hem för att förhindra
att traktorn stjäls.

Är du spekulant på en käck husvagn ? Här har du en med inbyggd uteplats.
Som det brukar stå i mäklarnas annonser: För den händige…

Fingeborgsblomma står som en dödens representant jämte en avliden maskin.
Fingerborgsblomman är en av våra mest toxiska blommor.
Blomman har använts i mer än tusen år som hjärtmedicin.
Ämnet digoxin utvinns vilket används inom hjärtbehandlingen.
Jag själv får det för arytmin i min pump.
Men konsumera inget från blomman och var försiktig vid hanterandet.

Kom inte närmare !

Åkerman grävmaskin. Ett klassiskt svenskt märke.
En av de första med hydraulik till skopan.
Denna maskin en hybrid med både lin- och hydrauldrift.

Inte direkt flybywire kontroller…

Volvo power

Linaggregatet

Motorn näst intill outslitlig.

Instrumentpanelen. Jag kunde inte låta bli att vrida på nyckeln…
Jo just precis, det var full ström. Kanske motorn startat om jag
tryckt på startknappen ?

Kolla strömbrytarna på spakarna. Kanske extrakablarna går till magnetpaketet
med hydraulventilerna för manövrering av den hydrauliska skopan ?

Inte direkt som cockpit på en Gripen…

En häftigt modifierad Scania lastbil.

Det var rejält byggt på tidigt 50-tal.

En bandmaskin med linmanövrerat blad.

Kanske troligare den är från senare hälften av 40-talet.

Luftig förarmiljö

Kolla förarstolen…sitt 8 timmar i den får  du känna.
Samma stolsmodell som på en gammal hästräfsa.

Väghyvel från slutet av 40-talet. Jag minns dessa gråmålade maskiner från
min ungdoms grusvägar, som hyvlades före
de blev belagda med lut från
pappersbruken.
Minns du, hur en nylutad väg luktade i sommarsolen ?
Det var en sötaktig doft, som för mig  symboliserade sommaren med sol och
boendet i sommarbostaden på landet. Fast jag undrar, var den bruna luten
kom från ? Var det från sulfitfabriker ? Jag minns i alla fall, att lastbilarna
hade tankar av trä, beslagna med järnband, på flaken.
Tankarna var inte cirkulära
utan var som en något tillplattad nolla. Luten spreds via ett T-format rör med
ganska grova hål ut på vägbanan. Man lutade vägarna för att binda damm
och efter ett par timmar, hade vägbanan hårdnat till nästan betongstyrka.
Visst minns du ?

Numera nedlagd fabrik.

Cockpit på en väghyvel

En gammal lastmaskin, troligtvis ramstyrd.
Volvo 654 som i tid ligger som denna maskin var bakhjulssstyrd.
En 654 hade en motor som var mycket stark och till synes outslitlig.
Å andra sidan sett ylade den från konvertern, så man utan hörselskydd
skulle bli stendöv på 5 minuter…
Tiltkolvarna kunde krökas,   då man
tog i för
mycket, om hydraulpumpen var uppskruvad.

Är detta han som sköter maskinerna ?

 

En sista fundering: Jag tror att häller man på bränsle och ansluter bra batteri,
skulle den absoluta majoriteten av de uppställda maskinerna starta utan problem.

 

Kategorier
Flyghistoria

DEN MYSTISKA MOJÄNGEN VID FEDINGSHULT

 

 

 

 

 

Radarantennen som genomgick en metamorfos.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Vid SM för friflygande OT-modeller vid flygfältet Fedingshult
nära Skånes Fagerhult talade Ingvar Nilsson om för mig:

“Det står en radar på kullen vid sidan av fältet”.

Naturligtvis väckte det min nyfikenhet och dessutom, då han
talade om, att det fanns sommarkantareller där, så var jag tvungen
att ta mig dit.

Ungefär 100 m från baracken upp i skogen finns en överväxt
kulle och där står resterna av “Radarn”

Jag vet, att man på tidigt 50-tal använde radaranläggningar, som
arbetade på
relativt låga frekvenser. Alltså ner mot 150-400 mHz.
Så vad jag kunde
hitta,  kunde se ut som något annat, jag förväntat.

Det gjorde det också. Anordningen såg ut som ett stort liggande T,
vilket hade varit monterat på ett betongfundament. Anordningen
var lagrad i mitten, med något som såg ut som en växellåda.

Det var nog en av orsakerna, att det troddes vara en roterande radar.

Men då jag besiktigat  mojängen noga, var jag övertygad om,
att detta
var inte en radar. Det fanns ingen drivning på axeln,
som vred grejen
och inga kraftkablar.

Det enda som fanns, var högspänning för lysrören, som sutti
t monterade under plåtarna. Spänningen överfördes av en

mångpolig svirvelkontakt till kopparbanor på pilen.

Anordningen var målad i röd/vita fält, vilket var den gängse färgen
på mekanik på ett flygfält.

Efter noggrann googling kan jag slå fast, att detta utan tvekan är en
vindriktningsvisare för luftfarten.

Det anlades sådan på tidigt 50-tal i Sverige, då man inte hade tillgång
till META-info på mindre flygplatser.

Fedingshultsfältet anlades på 30-talet för att vara en nödlandningsfält
för postflyget, som flög mellan Malmö och Stockholm.  Det var säkerligen
behövligt då ventilerna la av på motorerna.

Postflygare var ju den tidens hjältar. Se på Antoine de Saint-Exupéry.
Posten skulle ju fram i ur och skur. Vägledd var man av ljusfyrar,
som
var utplacerade med 20-40 km avstånd och som syntes långt.

Det var nog hårda grabbar,  som flög denna rutten.
“Posten måste fram”…

Under kriget byggdes fältet ut och blev ett reservlandningsfält
för vårt Flygvapen och ett
nödlandningsfält för utländska
militära luftfartyg.

Efter kriget är det ett privatägt fält,  som utnyttjas för sportflyg av
olika slag samt inte minst av friflygare av OT-modeller, vilket
är en ynnest för modellflyget.

För att återgå till vårt vind-T,  så var det helt drivet av vinden.
Det fanns ingen motor. Ett vind-T ansågs av piloter vara
lättare att se än en vindstrut.

Nu ligger resterna  av denna konstruktion på marken.

Gå dit och kolla om du är i närheten och studera 60-talets hi-tech.
Vad man kan komma ihåg är att kullen nu är beväxt med björk.
Under fältets mera aktiva tid, 40-60-talet var den helt obeväxt.

Här kommer lite bilder jag tog. Bilden på det fungerande Vind-T
“lånade” jag skamlöst på ett forum hos  Svensk Flyghistorisk Förening.
Vem som har copyrighten vet jag inte, men han får höra av sig,
om det kniper.

Övriga bilder (C) hangflygning.se

 

Här finner du vind-T manicken.

Här kan du fortfarande urskilja målningen i rött och vitt

Anordningen stod på ett betongfundament, men har nu av okänd orsak monteras/ramlat ner.

Här ser du fundamentet, som har glidit av axeln. Släpringarna från svirvelkontakten skymtar.

Här under satt lysrören monterade.

Elcentral med högspänningstrafo för lysrören

Undersidan med kablage för belysningen.

Undersidan

Man hade kraftiga lysrör på undersidan för att underlätta avläsning
vid mörker, dimma eller eljest när sikten är skymd…

Jo, AGA har spikat ihop elskåpet med innehåll.
När jag ser AGA-logon, får jag omedelbart
vibbar till
General Electric loggan…

Bild från Svensk Flyghistorisk Förenings forum.

Kategorier
Old Timer flyg

NU HAR ETT NYTT NUMMER LANDAT…

 

 

 

 

 

..av Sveriges bästa modellflygtidskrift,

Oldtimer

 

 

 

 

 

 

Modellflygtidningen som ägnar sig åt för vad  modellflygaren är väsentligheter.

Inte åt egocentriska navelskåderier som inte leder någonstans, eller som inte för vår hobby framåt.

Vill du också ha en positiv  tidning ? Så här gör du.

 

 

Kategorier
Old Timer flyg

BENGT STIBNERS MEMORIAL 2017

 

 

 

 

 

Mästerskap för friflygande

OldTimer skalamodeller avklarat.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Traditionsrikt avhölls skalatävlingen för friflygande OT-modeller
på Fedingshults Flygfält vid Skånes Fagerhult.

Friflyg är, liksom allt modellflyg, väderberoende. Just friflyg är
speciellt känsligt för regn och kraftigare vind.

Fukten gör, att klädseln slaknar och blir rynkig, vinden och mark-
turbulensen påverkar modellen på ett negativt sätt.

Väderläget var inte bra inför tävlingen, men det fanns ett hopp,
att en tillfällig stabilisering kunde ske på lördagen omkring kl 1200.

Jag anlände själv vid 0930-tiden för att kunna dokumentera modellerna
vid den statiska bedömningen. Då kom det lätta regnskurar då och då.

Fram emot 13-tiden stabiliserades vädret och vi hade vindstilla och
uppehåll.

Alltså perfekt flygväder.

Då tog man ett lunchuppehåll på 2 timmar kl 1330…

Det fanns säkert många som var hungriga, men två timmars lunch…?

När det var perfekta förhållanden…

Under lunchuppehållet fick vi,  de fåtaliga ickeflygarna/åskådarna,
ägna oss åt annat.

Kanske man  först skulle genomfört  tävlingen och sen haft
gemensam måltid ?

Det som storligen  förvånar mig, är att man har med modeller,
som är totalt otrimmade…

Jag förutsatte man hade modeller inför en tävling, som i alla fall hade
tyngdpunkten
och  anfallsvinkel på vinge och stabbe korrekt ?

Eftersom jag var tvungen att åka hem kl 1700,  fick jag inte med
så mycket
bilder på modeller i luften.

För dig som inte är OT-flygare av friflygande modeller,
vill jag informera, att en sådan tävling är avslappnad och går

i lugnets tecken.

Ingen stress här inte, vilket i slutänden innebär, att dessa
tävlingar blir utdragna. Nu har jag ingen aning om, när tävlingen
var avslutad
på lördagen.

Vädret var, som jag erfor, bra under sen lördageftermiddag och kväll,
så jag hoppas,  allt gick planenligt att genomföra.

Här kommer jag att presentera bilder i mängd i ett par poster.
Jag börjar med den statiska bedömningen och lite allmänt.

Ni ser,  vad det föreställer, så mina okunniga kommentarer
lämnar jag därhän.

Flyg med oss till Fedingshults Flygfält i den intensiva
försommargrönskan, där man skulle haft ögon känsliga för grönt,
som
Barbro Hörberg sjöng om !