Kategorier
Hangflyg modell

SÖNDAGSFLYGNING

 

 

 

 

 

 

..om man söndagsflyger….

ska man då ha slips och vit skjorta…

 

 

 

 

SONY DSC

Välkomna ner till Tjärbyhanget, där du får sitta och flyga !

…jag vet inte, men varken jag eller Pär hade det på oss.

Vad vi däremot har är ett brinnande intresse för att
flyga våra modeller.

Det går utmärkt att flyga våra modeller i  rutiga skjortor.

Vi träffades nere på Tjärbyhanget för att förhoppningsvis
få oss en tur i termiken.

Pär hade tagit med sin radiofierade friflygande oldtimermodell.
Skam till sägandes
har jag glömt, vad den heter….?

“Min oldtimer.
Den heter SM2:an och är konstruerad av Ragnar Odeman inför VM 1952″.

Jag fick ett mail av Pär vad den heter.

Väderläget var västligt vind 2-4 m/sek, vilket är perfekt för Tjärby.

Min modell var min Ava, vilket Pär alltid tycker är fusk,
bara för jag har elmotor om utifall att….

Hur det gick….jo vi fick flyga så mycket vi orkade.

Termiken pustade på som vanligt vid Tjärby,
vilket innebar, att det var turbulent på hanget.

När det bygger upp termik framför hanget, blir vinden
turbulent naturligtvis,
eftersom termikblåsan
stör den laminära strömningen.

Men, det gör inget, för då får man anpassa sin flygning.
Pär var tvungen att avlägsna sig
1430, då han
hade avtalat om annat hemma.

Jag flög på tills klockan var 1615. Så jag fick tid i luften från 1215.
Det blev ca 3 timmar i termiken.

På Tjärby kan det ibland vara knepigt att sig upp i termiken från hanget.
Blåsorna är små, oregelbundna
och ojämna i lyftet.

Man märker att blåsorna släpper med en viss rytm
och det gör det möjligt att lättare få termik med modellen.

Alltså de klassiska tecknen på termik, vinden ändra riktning,
kallare luft, svalorna sticker upp, vitfågel och glador
anländer.


Kommer man över 125 m, är det som att flyga i filmjölk.
Det är laminärt och utan turbulens.

Termiken på denna höjden är naturligtvis starkare
och mer
förutsägbar.

Kommer du över 250 m, är du i det läget, att du kan glömma
bekymmer med att hålla dig uppe.

Problemet kan i stället bli att komma ner hel, när man vill landa.

Att flyga termik utan aerodynamiska bromsar är att utmana ödet.
Kommer du i en kraftig blåsa utan bromsar, då
kan det var kört.

Det gäller i ett sådant läge att ha is i magen och alla
nerver under kontroll.

Antingen spirala ner med full höjd/full sida eller gå på rakkurs ,
så du kommer ut i sjunket.

Detta ska du testa innan du börjar flyga termik med modellen,
för då vet du, hur din modell beter sig.

Det det hela tiden handlar om, är att inte överskrida modellens
maxhastighet. Gör du det, får
du strukturellt brott
på kropp eller vingar.

Speciellt, om man försöker dyka bort höjden och man
märker det går för fort, genom till exempel
att du får
fladder i vingar eller stabbe. Ta då inte upp för hastigt
utan hellre en mjuk sväng för att
minska hastigheten.

Men som sagt, aerodynamiska bromsar är säkrast.

Min Ava har bromsar på ovansidan av vingen. Jag har
ställt in två lägen på bromsarna. Hel och halv
broms.

Sen har jag trimmat modellen, så att med full broms
går Avan in i en svag dykning utan att överskrida

maxfarten. Man behöver alltså inte bry sig om hastigheten.

Under broms kan jag i princip släppa spaken, för Avan
överskrider inte maxfart.

Allt detta har jag testat på lägre höjd, så jag vet,
det funkar 100 %.

Ok, här som vanligt ett sjok bilder tagna från marken
och från modellen.

Inget märkvärdigt, men en redogörelse för hur Pär
och jag tillbringar en flygdag på Tjärby.

Vad och hur mycket flög du själv i dag månntro?

DCIM120GOPRO

Denna bilden tog min GoPro när jag var på väg ut till kanten.

Bilder som är oväntade blir oftast bra av nån anledning.

DCIM120GOPRO

Pär nyss urstigen från sin japanska bil med 9 cylindrar…

SONY DSC

Pär beredd att starta.

SONY DSC

Man behöver inte anstränga sig direkt för att få ut denna modellen på hanget…

SONY DSC

Japp Pär nu gäller det att få ordning på modellen…

SONY DSC

Cruising

SONY DSC

Modellflygning kallas detta

SONY DSC

 

SONY DSC

Kyrkspiran balanserar nästan Pärs kärra…

SONY DSC

Pär tar termik och flyger med hög nos.

SONY DSC

Två soldrivna maskiner….modellen och vindkraftverket.

SONY DSC

Ruling the sky

SONY DSC

En modell och en svala

 

SONY DSC

SONY DSC

Man måste vara koncentrerad..för det mesta.

SONY DSC

Min Ava.

SONY DSC

DCIM120GOPRO

Den gamble hangflygaren  startar

 

 

 

   SONY DSC

Min Ava med det jag använder.

 

SONY DSC

Min Jr, mottagaren för telemetri och min GoPro.

 

SONY DSC

Min sändare.
Ni ser,  att min Ava har flugit 82 timmar och 49 minuter.
Detta räknat från den 1. April 2014 då jag nollade minnet.

Denna Avan har mer än 650 timmar i termiken !

 

SONY DSC

En nöjd Pär har just landat.

Nu när ni läst och kollat bilderna….

…tycker ni bilderna och texten har förmedlat den känslan jag ville delge er ?

Det är ju ingen märkvärdig flygning vi gjorde, men allt tillsammans gjorde,
att det blev en fin dag.

Förstår du ….flygplan, natur och väder,  hela konceptet skapar en känsla.

Det är den, jag försöker förmedla till mina besökare.

Kategorier
Segelflyg

DET ÄR JU BARA SÅ MAKALÖST ROLIGT ATT MODELLFLYGA…

 

 

 

 

 

 

…så jag behöver aldrig leta efter argument,

varför jag ska ut med mina modeller…

 

 

 

 

 

 

SONY DSC

 

 

 

Det är bara för mig att sticka iväg utan någon
inre överläggning, om vad
jag ska göra.
Jag har hur många argument som helst, varför
jag ska flyga !

Sen finns det de,  som kallar sig modellflygare,
vilka letar efter de motsatta
argumenten, så de
slipper modellflyga…

Har ni hört deras argument ?

Jag har inte laddat, jag tror jag har en skruv
som är lös, jag ska bara limma en balsabit,

det blåser för mycket, det blåser för lite, det
blåser från fel håll, det kan bli regn,
det kan
bli snö, det kan bli sol, jag ska hem och klippa
gräs, jag ska hem och se på tv,
jag ska tanka min bil…..

Resonerar man så , är man inte modellflygare
Då är det bättre att börja virka
grytlappar. 

Det är inte väderberoende…

För egen del känner jag alltid en speciell
förväntan, då jag drar iväg för att flyga.

Man kan ju aldrig veta,  vad som ska hända.

Modellflyg är en aktivitet, som innehåller
många variabler, vilka kan påverka utfallet.

Men när jag kör ut,  har jag i regel ett mål
för min flygning.

I dag skulle jag testa synligheten på min Ava,
efter att jag sprutat
vingarnas undersida mörkblå.

Flyger jag högt, alltså högre än 600 meter,
måste man ha så mycket kontrast mellan
modell och bakgrund,  som det är möjligt.

Det är lätt att flyga bort sin modell, om man
tänjer på gränserna.

Om jag ska sammanfatta lite, så känner jag
mycket glädje, när jag flyger.

Känner man inte det, då sysslar man med fel saker.

För då måste man ju bekämpa sin egentliga
personliga övertygelse.

För en tid sen talade jag med ett par tyska
modellflygare i min ålder.

De hade samma åsikter som jag, om varför
de flyger.

Är man ute och flyger i naturen, som jag gör,
eftersom jag  nästan

bara flyger segel, är sannolikheten stor,
man träffar människor,
som är nyfikna på
min hobby.

Så även idag. Man vet aldrig, vilka man
träffar och vilken kunskap
de har, som inte
jag har. Så man lär sig alltid något nytt.

I dag mötte jag ett par, där mannen var
specialist på kolfiber och kevlar-

applikationer. Så där fick jag en lektion.

Som ni kanske märkt idag,  om ni varit utomhus
, var det väldigt labilt skiktat i luften.

Det vill säga det bildades kraftiga Cu-moln,
som slog igenom inversionen
och så småningom
bildade Cb.

Framemot 1200-tiden hade vi flera stora
celler över södra Halland,
producerande åska
och nederbörd.

Dock inte så kraftiga som man kunde förväntat.
Under ett av Cb-molnen
kunde jag se en kraftig
rotation och detta kunde utgöra fundament för en

kraftig tromb. Men, det blev inget, utan energin
försvann eller rättare sagt
omvandlades.

Pär kom med sin specialbyggda japanska sportbil…
han skulle plocka smultron…

Jag flög i 3 timmar (1000-1315), sen var jag nöjd.
Jag hade tagit 3000 stillbilder och lite bilder med min
vanliga kamera som en dokumentation av min flygning.

Vädret var ju ca 20 grader varmt, vinden västlig
3-6 m/sek, vilket betydde, att
vinden låg rakt på
hangkanten på Tjärby.

Så metodiken då man flyger där, är att glida
på hanget tills man får indikationer

på att en blåsa släpper och då ta blåsan och
klättra upp till bekväm höjd.

Precis vad jag gjorde. Som vanligt då förhållandena
är bra, är inte problemet
att komma upp, utan
problemet är att besinna sig och inte klättra för högt.

Jag har telemetri ombord och det är förvånansvärt,
hur snabbt man
stiger i en bra termikblåsa.

I dag kollade jag lite i termiken, hur mycket
lyft jag hade. Stiget låg på,
när jag flög på ungefär
150 m,  3-5 m/sekunden.

Det betyder, att på 30 sekunder får du 150 m höjdvinst.

Så det är bra motor, som hissar modellen.

Min princip, som inte är benhård, är att jag
inte klättrar högre än XXX meter.

Man ska inte utmana ödet onödigtvis !

Bilder….jomenvisst, här kommer några.

SONY DSC

Här ligger min Ava färdig för take-off.

Förväntan.

SONY DSC

Pärs japanska oneoff-bygge…Ser ni så snabb den är ?

Den har nästan inte stannat,

trots den står stilla….paradoxalt nog.

 

 

SONY DSC

Här håller det första Cb-molnet på att förbereda sig och samla sina krafter…

SONY DSC

Stenarna resta under yngre järnålder eller bronsålder.

Undrar hur det lät, när dåtidens människor reste dessa megaliter ?

Jag menar, hur tror ni det  lät, då de pratade
och diskuterade under arbetet med resningen …
hade vi kunnat förstå något…?

SONY DSC

Beskriver inte denna bilden något typiskt svenskt och den tid,
som  visar upp den finaste grönskan…

SONY DSC

Plötslig uppenbarar sig ut från grönskan…
en smultronplockare.
Pär Lundqvist.

DCIM118GOPRO

Denna bilden, där jag ser mer galen ut än vanligt,
genom att mina ögon tycks sitta lika tätt som
Björn Borg, beror på att min GoProkameras lins
speglas i mina solglasögon.

Dock en rolig bild.

DCIM118GOPRO

Det är dags nu.

Kategorier
Hangflyg modell

EN BESÖKARE OCH HANGFLYGARE FRÅN NORRLAND…

 

 

 

 

 

…Robert från Krokom,  som  åkte till Hovs Hallar

för att få sig en flygtur i slutet av juni.

 

 

 

 

IMAG0629

 

 

I tisdags, eftersom väderläget var perfekt för HH, åkte jag dit i akt och mening
för att bara nöjesflyga med min Spirit.

På parkeringen kom en man, som hade sett, jag hade modeller med i bilen och
berättade, att han också var hangflygare. Han hette Robert och hade kört över
100 mil för att få flyga på HH…..tror jag.

Robert och fru bodde i sin husbil och var på semester.

Jag sa till Robert att hänga med upp och flyga på platån, vilket han gjorde.

Väderläget var så här:

Nord, med svängningar ca 5 grader  mot väst och öst,
vindstyrkan var ca 3-6 m/sek och vinden var laminär.

Lyftet var mycket bra och Robert hade bara berömmande ord
om hanget, då han flög med sin Multiplexmodell Akro från troligtvis 80-talet.

Hans modell var utrustad med skev, höjd, sida och klaff. Det gjorde det ganska
enkelt för honom att landa.

Vi fick ett par timmar i luften tillsammans med två skärmflygare, vilka också
fick uppleva Hovs Hallar, då det är som bäst för hangflygning.

Vad som hände med min Spirit,  ska jag berätta sen…

Robert är ju van att flyga på fjällhang, vilka är turbulenta. Det han mötte
här,  var helt laminär vind från havet, vilket gjorde lyftet turbulensfritt och
starkt.

Höjdmässigt var det möjligt att enkelt nå 300 m i dag.

Nåväl, jag tog bilder  med min Mobius som ombordkamera, både
video och stillbild.

Vidare satte jag min Mobius på Roberts modell, så
han fick med sig en video hem.

Sen klämde jag lite bilder med min vanliga Sony systemkamera oxå.

Inte bara flög vi i tisdags, vi fick oss minst 2.5 timmar i luften också på onsdagen.

Väderläget i onsdags var så gott som vindstilla fram till kl 1200.
Så vi satt ju och spanade
efter vind från havet uppe på platån på HH.

Kl 1200 var det som om någon tryckte på knappen, för då kom vinden.
Först ca 3 m/sek rakt på,
men sen ökade vindstyrkan till 3-6 m/sek.

Det gav ju oss perfekta förhållanden med ett starkt och turbulensfritt lyft.


Så ånyo blev denna
dagen ännu en av de de där dagarna på HH,
vi brukar ha 5 om året.

Nu hade vi haft 2 dagar, som var superbra efter varandra.
Både jag och Robert var mycket nöjda.

Robert, som var på Hovs Hallar för första gången, tyckte det var
en storartad upplevelse att
flyga där.

Här kommer bilderna, från en sådan dag vi brukar bli undfägnade
med 5 på ett år högst !

Nedanstående bilder är tagna med Mobiusen.

IMAG0009
Robert rules the slope…

 

 

 

 

SONY DSC

 Robert från Krokom. En modellflygare helt i min stil.

 

SONY DSC

 Duktig flygare med mycket flyg bakom sig. När man träffar en erfaren flygare,
märker man, att vi pratar samma språk.

 

SONY DSC

Robban fokuserad

 

SONY DSC

 Detta är en av Roberts modeller.
En Multiplexmodell som heter Akro.

Jag hade en Multiplex termikmodell med 3.7 m spv och jag lade genast
märke till släktskapet med denna modellen.

Alltså en modell från sent 70- eller tidigt 80-tal.
Båda modellerna hade bra flygegenskaper.

 

SONY DSC

 När man konstruerade modeller vid den tidpunkten, då denna gjordes,
lade man vikt vid det estetiska och inte bara det tekniska och funktionella.

 

SONY DSC

 Visst är den snygg !

 

SONY DSC

 Den gick relativt fort oxå !

 

SONY DSC

 Robert hade adderat klaff till modellen. Underlättar landningen

 

SONY DSC

 Här ligger Roberts modell. En bra produkt av 70-, 80-talet.

 

SONY DSC

 Min Mobiuskamera monterad på nosen, för att vi ska kunna
dokumentera Roberts flygning på Hovs Hallar.

 

SONY DSC

 Segelbåtarna har börjat att nervöst stryka längs vår halländska skärgårdslösa kust.

 

SONY DSC

 I fjärran…drömmen om en sommarstad…

 

SONY DSC

 En av de trogna flygarna på Hovs Hallar, en hangkråka.

 

SONY DSC

 Roberts modell med kamera

 

SONY DSC

 Roten Gul Rudolf

 

SONY DSC

 Robert drar lite med Akron

 

SONY DSC

 En hangkråkas silhuett.

 

SONY DSC

 Ska kråka öka farten, fäller den vingarna och minska lyftkraften och därmed motståndet.

 

SONY DSC

 En anpassad fågel som löst problemet till stor del,
med det inducerade motståndet som synes.

 

 

SONY DSC

 Kunde varit en av Odins korpar. Vet ni vad hans korpar hette och vad deras uppgift var ?
Googla. Kunskap är lätt att bära.

 

SONY DSC

 En skärmflygkompis  som passade på att utnyttja det eminenta vädret.

 

SONY DSC

 Klart att piloten njöt av sitt flyg.

 

SONY DSC

 Robert flyger rote med en skärm.

 

 

 

 

SONY DSC

 Bara två skärmar och horisonten.

The Sky is the Limit…

 

 

SONY DSC

 Möte

 

SONY DSC

 Landning pågår för Robert.

 

SONY DSC

 Inte enkelt att komma ner här…

 

SONY DSC

 Kråkbroms är ett utomordentligt hjälpmedel att malla in sig med.

 

SONY DSC

 Fast turbulent…det är det.

 

SONY DSC

 Nästan…

 

SONY DSC

 Där satt den…

 

SONY DSC

 Bara att hämta. Alltid skönt då modellen är hel efter en landning under svåra förhållanden.

 

 

Bilderna nedan är alla tagna med min Mobius  på onsdagen.

 

 

IMAG0013

Robert förbereder sin Typhoon.

En 2-m kärra som flög suveränt. Snabb, snygg och agil.

Det blir en sån till mig snarast. En perfekt allroundsegelmodell.

 

 

IMAG0042

Ett fartyg tillhörande havsforskningslaboratoriet, tror jag.

De utförde någon typ av mätningar under en lång stund.

 

 

SONY DSC

… för då blir man så här glad och belåten efter en dags fin flygning på ett nytt hang,
om man heter Robert från Krokom  !

 

 

Kategorier
Naturbilder

DET BLEV INGET MODELLFLYG I DAG…

 

 

 

 

 

 

…måndag, för det blåste för mycket…även för mig.

 

 

 

 

 

 

SONY DSC

 En av orsakerna varför jag inte bor i inlandet…havets horisont.

Då jag är modellflygare i verkligheten, alltså inte
en virtuell låtsasflygare,
försöker jag utnyttja varje
tillfälle att komma ut med mina modeller.

Men i måndags  blev det inget. Vinden på Hovs Hallar
sa vindmätaren
att den låg på 8-12 m/sek NV.

Riktningen var ok, men styrkan….nja, jag tyckte,
det var för mycket.

Men ut måste man ju, så cykeln packades med
kameraväskan och så
bar det iväg. När jag kom
ut på vägen, märkte jag att vinden var stark.

Den var så stark,  jag önskade, att jag just då
hade en elcykel…

Men,  jag har lovat min morbror, som har en
elcykel, att när jag är lika
gammal som han är,
93 år, då ska jag köpa en…

Ut till hamnen, naturligtvis bar det iväg först
. Parkerade och tog kameran
och strosade runt.

Retade upp mig på att folk bara slänger skräpet
precis där de står, i stället
för att samla ihop det.

“Nån annan får ta det” är väl mantrat de idisslar…

Tog lite bilder, cyklade in till stadens centrum
och såg hur förflackad torgbilden

genom åren blivit. 99 % av de som förr sålde
grönsaker och egetodlat på torget
var borta.
Nu säljs skräp, dåliga kläder och annat utan
kvalitet.

Det kallas utveckling…

Nåväl, nog om detta för här kommer bilder.
Alla bilderna tagna med min Sony

med 400 mm Sony zoomobjektiv.

  SONY DSC

Ser ni iskristallerna ovanför detta Cu-molnet ?

SONY DSC

SONY DSC

Har ni tänkt på, att allt i naturen har en mening eller en funktion att fylla ?

Inget är slumpmässigt.

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

Denna kapsel var ca 10 mm…

SONY DSC

SONY DSC

Ser ut som en lavering av Pierre-Auguste Renoir…..

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

En vuxen skrattmås patrullerar

SONY DSC

Bild på Hovs Hallar tagen i Halmstad.

Man kan se restaurangen och hanget med sin ovanliggande platå.

Avstånd 22 km.

Man kan ana jordens krökning genom den vassa horisonten av havet.

SONY DSC

Här släpper kärrhökshonan sitt bytesdjur….

SONY DSC

…och genast snappar hanen åt sig det i luften !

Jag såg då det skedde och det gick snabbt som blixten…

SONY DSC

…och flyger till boet…

SONY DSC

..kärrhöken en aggressiv predator av häckande fåglars ungar…

SONY DSC

Intet undgår de spejande ögonen på en kärrhök…
…ögonen sitter brett isär,
för fågeln ska kunna bedöma avstånd bättre…

SONY DSC

Jag tycker, kärrhöken upplevs verkligen som döden i skyn…

SONY DSC

De svarta vingspetsarna och den vaksamma blicken
tycks vara ett förebud om bråd död…

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

Dessa två kärrhökar har häckat här i minst 5 år.

De flyttar till tropiska Västafrika till vintern.
Kommer tillbaka
till oss i slutet Mars eller början av April.

SONY DSC

Två av Liebherrkranarna hos Halmstad Container Terminal.

Kranarna används för att hantera containers, vilket ni
kan
se, genom att det sitter Brommaok kopplade.

Kategorier
Naturbilder

MIDSOMMAR…

 

 

 

 

 

…sen går det på andra hållet…

SONY DSC

….det vill säga dagarna blir kortare igen.

Så det gäller ju att njuta ljuset just nu, för snart nog…

För att i någon mån knyta an till sommaren tog jag några bilder,
som har lite med flyg att göra, men som kanske visar, att vi befinner
oss, vid den tidpunkt då naturen och växtligheten är som bäst.

Bilderna tog jag från min bil. Min kamera är en bra Sony
med
375 mm zoom, som jag utnyttjade till max då jag
fotograferade
kärrhökarna, för de var 200 m bort.

Jag hade inget annat objektiv med, så jag fick anpassa mig.

Bilderna på fåglarna är ju inte de mannekängbilder, som man kanske
är van att se från vissa naturfotografer. Men jag gillar inte sådana
bilder, där man ser en stork som står stilla som en isstod på en åker.

Man kan, tycker jag, lika gärna såga till en stork i ply,
måla till den och ställa den på åkern.

Nä, hellre lite kvalitetsförsämring vad gäller den tekniska
kvaliteten för att i stället kanske få lite upplevelsemässiga
fördelar hos betraktaren.

Dagens, alltså torsdagens väder,  innebär nordvästlig vind,
vilket ger bra hangväder på HH, men jag har för mycket att
göra inför Midsommar, så jag får sukta.

Å andra sidan kan jag lova mina trogna besökare och  alla
andra, att jag har mycket på gång som jag vill visa,
så håll ut och trevlig midsommar !

SONY DSC

De två kärrhökarna har häckat under en rad år i hamnområdet.

  SONY DSC

Avståndet till fågeln är mer än 200 meter…

SONY DSC

Pollineringen går nu på högvarv…

SONY DSC

Rallarrosen har blivit mera vanlig  de senaste 30-40 åren..
…på grund av den surare marken.

SONY DSC

Humlan ha bråda dagar att samla in för vintern.

SONY DSC

Konstigt en sådan varelse flyger så bra….

SONY DSC

SONY DSC

“Kolla”, säger stenhumlan,”Jag kan hovra” !

När jag ser denna bild kommer en tanke…
…tänk om en gris kunnat
flyga…
…hade det sett ut ungefär som ovan,
fast minus två ben, om en gris hovrat ?

SONY DSC

Jag vet inte, om kärrhöken kan hovra, men det kan flyga.

Den flyger, tycks det, på ett slumpmässigt sätt med kraftiga
vingslag, då och då avbrutet av en stigning och en kort glid-
flykt för att kunna spana av marken efter byte.

SONY DSC

Här har honan knipit en fågelunge och hanen flyger fram
och yrkar på sin bit, men det blev nobben.

De två har ju hemmavarande barn att föda upp…

SONY DSC

…så det blir att fånga nåt själv då.

Förresten, vet ni att kärrhök heter Harrier på engelska ?

Kanske det engelska flygplanet  flyger lite slumpmässigt som fågeln…

SONY DSC

Utblommat.

SONY DSC

Växtligheten blommar så uppseendeväckande det går
för att attrahera insekter för pollineringen och säkra
släktets fortbestånd.

SONY DSC

En vattenlilja som ger det sista under blomningen.
Vi ser redan hur frökapseln börjar bildas.

Kategorier
Flyghistoria

SVEDINOS BIL- OCH FLYGPLANSMUSEUM, SISTA DELEN.

 

 

 

 

 

 

Här kommer sista delen av min rundtur på “Svedinos”.

 

 

 

 

 

SONY DSC

 

 

Efter att ha besökt Svedinos museum ska jag försöka sammanfatta mina
intryck, kanske till nytta för presumtiva besökare.

Låt mig slå fast, det finns oerhört mycket material på museet.

För mig, var det för mycket. Jag kunde inte riktigt få grepp om det,
eftersom det var blandat i utställningarna.

Bilarna är rikligt förekommande och är i bra och dåligt skick.
Det är ju en skatt, att ha alla dessa bilar, men jag skulle satsat på att
hellre ha 25 välrenoverade, eller bilar av mycket stort intresse kvar,
än att ha 100 som är halvintressanta utom för fantasten.

Arrangemangen, det vill säga det sätt som objekten är uppställda,
saknar det mesta.

Det finns inte en genomtänkt belysning, inga ramper så man kan se
nedåt och information på skyltarna är inte proffsig.

Flygplanen är det samma läge med. En del i gott skick och andra
är förfallna.

Samma sak med planen, jag skulle tagit bort ett antal och investerat
i de kvarvarande, för att ge publiken en positiv upplevelse.

Som utomstående är det lätt att gå med pekpinnar, men jag inser,
hur svårt det är att driva ett privat museum i Sverige.

Ett privat museum får inte miljoner av staten som exempelvis
Flygvapenmuseum i Malmslätt.

Därför är det ekonomin, som styr verksamheten.

Hade jag ägt anläggningen, så tror jag, jag hade tagit in proffs, som hade
gjort upp en strategisk plan för anläggningen, som jag kunde följt.

Alltså jag hade tänkt, var vill jag att museet ska vara om 10 år ?

Det tycks, som jag är negativ, men det är jag inte. Ägarna arbetar
så gott de kan, med de resurser som finns.

Enligt en av ägarna håller man på att sälja av objekt, för att få
resurser till förbättringar.

Hoppas det löser sig.

Mitt slutintryck av besöket är, att jag får lite känsla av en kaotisk
loppmarknad….

Men för oss genuint flygintresserade är ett besök på “Svedinos”
alltid värt pengarna.

Det kvittar, hur många museum man varit på, man upptäcker
alltid något nytt !

                            Här kommer slutbilderna.

SONY DSC

En GötaVerken 38.

Den flögs av Lennart Svedfelt och vid en landning jämte
museet kapotterade han kärran.

Länk: http://forum3.sff.n.se/viewtopic.php?f=9&t=3870

SONY DSC

Flygplanet försett med flottörer, vilka är rejäla doningar.

SONY DSC

Egentligen är det ju inte mycket fästpunkter för flottörerna.
Är det EDO-flottörer…

SONY DSC

En replika av Louis Bleriots flygplan, som han flög över
Engelska Kanalen med 25 juli 1909

SONY DSC

Planet i fint skick. Motorn en Anzani radialmotor på cirka 20-25 hk.

SONY DSC

När F14 i Halmstad var en flygflottilj,
flög man med bland annat B18 som ovan.

SONY DSC

Jag vet inte, vem som byggt modellen, men jag minns,
från då jag var riktigt liten, hur det lät, när divisionerna varmkörde
sina DB-motorer innan varje pass. Jag bodde bara 1000 m från flottiljen.

SONY DSC

Under B18 en mockupcockpit av Spitfire.
En konstruktion av geniet Reginald Mitchell.
  SONY DSC

Det silverfärgade planet en De Havilland DH 60 Moth.

SONY DSC

En mockupmodell av en berömd Spitfire.

SONY DSC

The Borough of Lambeth

Länk: http://www.spitfires.talktalk.net/A7_Specials/Spitfire_MK_IIa.html

SONY DSC

Focke-Wulf Stieglitz, Sk-12

SONY DSC

Pratt & Whitney “Twin Wasp”
En klassisk motor som fortfarande används. Kopierad av många.

Länk: http://en.wikipedia.org/wiki/Pratt_%26_Whitney_R-1830_Twin_Wasp

SONY DSC

Miles Messenger.

Länk: http://www.iaopa.eu/static/CKFinderJava/userfiles/files/gamag/dec12/p48-50.pdf

SONY DSC

Nosen på en Spitfire är STOR !

SONY DSC

En snyggt byggd mockup av en Spitfire

SONY DSC

Jag kan inte säga var dessa vingarna hör. Det finns ju skevroder och klaff.
Troligtvis ett monoplan.

SONY DSC

Detta tycker jag, är ett exempel på, vad man inte skulle ställa ut…

SONY DSC

En radialmotor där man ser konstruktionen av huvudvevstake och hjälpvevstakarna.
Motorn en LeBlond.

Länk http://en.wikipedia.org/wiki/LeBlond_Aircraft_Engine_Corporation

SONY DSC

Närmast en Tipsy B, SE-AGP.

SONY DSC

Denna gamla ambulans minns jag från min barndom.
Det som står väldigt klart i minnet är, att den hade en enorm siren,
som växlade ton väldigt sakta. På den tiden, 1950-talet, hördes det
nästan över hela stan, då den ryckte ut. …men den lät mer,
än den rörde på sig…

SONY DSC

Fälgar av betong…däck av smidesjärn.

SONY DSC

På sommarloven jobbade jag ibland på detta numera nedlagda tegelbruk.
Dock såg jag aldrig motorn…

SONY DSC

Svedinos Bil- och flygmuseum Ugglarp.

Länk:   http://www.svedinos.se/

Kategorier
Flyghistoria

SVEDINOS BIL- OCH FLYGMUSEUM

 

 

 

 

Vi har ju ett bil- och flygplanmuseum mellan

Halmstad och Falkenberg i orten Ugglarp.

 

SONY DSC

 

 

 

 

“Svedinos” har för mig varit ganska anonymt och jag hade inte varit där på 20 år.

Jag hade läst om det och hört om det och varit inne på deras hemsida och kollat.
Men jag bestämde mig att åka dit i söndags eftermiddag, då man har öppet under
helgerna under Maj månad.

Till “Svedinos” kör man enklast via Steninge,  om man kommer söderifrån.
Man kan köra
E6 och Gamla Kustvägen. Det är skyltat med
“Svedinos Bil- och flygplanmuseum”, så man
missar inte det.

Lennart Svedfelt, känd under artistnamnet Svedino  då han uppträdde som magiker,
byggde upp museet bit för bit.
Den sista stora investeringen man gjort är en ny stor utställningshall.

Jag köpte min biljett, 100 kr inträde, av kvinnan i kassan,
som var fru Svedfelt och jag fick lite information om anläggningen,
vilken hon driver  ihop med sin son.
Lennart Svedfelt avled 1993.

En sak har jag fullständigt klart för mig, det är inte lätt att driva
ett privat museum i dag,
med tanke på de krav publik och myndigheter ställer.

Jag högaktar de som står upp  och slåss för sin upplevelseidé !

Man går ju alltid till ett museum med vissa förväntningar.
I mitt fall ville jag se, antingen något jag inte
sett förut eller
något i enastående bra skick.

Hur mina förväntningar uppfylldes, det ska jag tala om i den
sista posten om museet.

Inne i anläggningen domineras de  utställda föremålen av dels bilar
och dels flygplan.

Då man knallar runt, följer man en slinga så får man se allt..

Ska du fotografera, se till du har blixt med dig, eller i alla fall
fulladdade kamerabatteri
om du har inbyggd blixt.
Det är mycket mörkt i utställningslokalerna.

Det är ingen mening att jag pladdrar här, om vad man finner,
utan jag har 220 editerade bilder
att redovisa, vilket jag ska göra 3 poster.

     Håll tillgodo:

  SONY DSCDet första flygplanlika är en nos från en Viggen. Som antagit en grönaktig färg av alger…

SONY DSCDet mäktigaste flygplanet är en Ju 52 transportkärra, som är i gott skick.

Länk med fakta:

http://en.wikipedia.org/wiki/Junkers_Ju_52

 

 

SONY DSCMotorerna är 3 x BMW radialmotorer.

SONY DSCJag är lite osäker på dessa sakernas funktion….det första som slog mig, eftersom
de sitter under alla tre motorerna, var att de var oljekylare,
men jag är inte säker. Vill du veta går det ju bra att googla på det.

SONY DSCJu 52, eller som den kallades i Tyskland, Tante Ju,
är ett stort och stabilt plan med rejält ställ.

SONY DSCHär sitter BMWmärket. Ser inte ut att vara original.
BMW = Bayerische Motoren Werke.

Läs om motorn:

http://de.wikipedia.org/wiki/BMW_132

SONY DSCSå här ser cockpit ut på Ju-52. Allt ganska basalt.
Ser ut som förarplatsen i en gammal stadsbuss från 1950…

SONY DSCEnkla instrument, men det behövdes ju inte mer.
Ovanifrån: Varvräknare, Cylindertemp avgas, cylindertemp insug,
bränsletryck, oljetryck motor + grundinstrument
för flygplanets manövrering till vänster.

Jag är inte helt säker på ovanstående, men nästan…

SONY DSC
Röda handtag =Trottlar

Svarta handtag = Mixture (Blandning)

Gula handtag = Bränsleventiler

SONY DSCEn SAAB 105 prototyp. Med  den märkningen…flög den på svenska flaggans dag eller ..?

SONY DSCCockpit A32 Lansen. Spak och till vänster throttel.

SONY DSCEn udda motorkonfiguration med 3 motorer. Inte helt ovanligt på 30-talet.

SONY DSCEn Canberra vilket var ett bombplan från 50-talet.
Användes i Sverige som signalspaningsplan bland

annat på grund av dess förmåga att flyga på  60000 ft +.
Jag tycker det ser ut här som en albatross eller
någon liknande fågel…

 

SONY DSC

Instrument från en tidig version av J-35 Draken. I mitten radarn försedd
med ett ljusskydd som kallades Stöveln.

SONY DSCDen här målningen har jag aldrig sett på en Viggen förr…..

Det kanske är ett tjänsteplan för en miljöpartist.

SONY DSCEn flygande vinge och jag glömde kolla vad den hette,
men ni kan ju googla på registreringen SE-YIO…

SONY DSCEn Gloster Meteor T7, som tycks vara under restaurering.
Att restaurera detta kräver väldigt mycket mantimmar.

SONY DSCStället är mycket kraftigt.

SONY DSC
Cockpit på Meteoren. Här är många timmars arbete.

SONY DSCSer jag denna layout på instrumentbräda och reglage, tänker jag på en loppmarknad….
allt om jag jämför med layouten på en Me 262 från samma tidsperiod.

SONY DSCOm piloten på en Viggen fick motorbortfall, kunde han fälla nödgeneratorn,
som gav elström/hydraultryck till de olika systemen.

SONY DSCOlika instrumenteringar.

SONY DSCTidig Viggeninstrumentering
om jag minns rätt…

SONY DSCSenare instrumentering med integrerad avionik.

SONY DSCHelikoptercockpit.

SONY DSC

Tp  83, Hunting Percival P66, även kallad Pembroke.
Tog väl 8-10 passagerare, som fick åka baklänges…

Ett plan man såg mycket i luften på 60-talet.

Planet var ansett som skräp och speciellt dess hydraulsystem
var ett under av konstig engelsk ingenjörskonst.

SONY DSCEn Skyraider under renovering. Världens största enmotoriga plan tror jag.
Jag har åkt med den några gånger från Gotland till fastlandet.

Mycket imponerande motor..R-3350 Duplex.Cyclone upp till 3700 hk !

SONY DSCMotorn en dubbelstjärna med 18 cylindrar.

SONY DSCEtt som det tycks renoverat landställsben.

SONY DSCSkyraidern var ju också hangarfartygsbaserad,
varför det krävde att vingarna skulle kunna fällas,
så man kunde få planet på flygplanshissen.

SONY DSC

Här saknas inte arbete

Här en länk till museet:

http://www.svedinos.se/

Det kommer mera !

Kategorier
Naturbilder

DEN SITTER JU SÅ FINT…

 

 

 

 

Silvertärnan

 

 

 

 

SONY DSC

 

 

SONY DSC

 

Jag kunde inte stå emot motivet.

Kategorier
Hangflyg modell

FÖRSTA FLYGNINGEN MED MIN NYA SPIRIT ELITE

 

 

 

 

 

 

Jag har just testat min nya 2-m modell,

en Spirit Elite på Tönnersa Strand.

 

 

 

IMAG5531

 

 

Min första Spirit gjorde stort intryck på mig med sina goda egenskaper, både i termik och på hang.

Modellen är ju mycket lätt, naturligtvis beroende på utvald balsa, men som medför att den
är spröd. Man måste vara försiktig vid landningar.

När vi var nere i Ystad på hanglägret, flög jag med min Spirit i hård vind och det gick
förvånansvärt bra.

Jag hade köpt en ny byggsats från England där kroppen var av glasfiber. Man kunde tro att den skulle
vara tyngre än balsakroppen, men det var den inte.

Vingarna var likadan, fast jag lackade med cellulosalck 3 gånger innan jag klädde.
Det gör att konstruktion blir avsevärt starkare, då balsan i vingarna är mycket lätt
och därmed mjuk. Om jag cellulosalackar fyller jag träporerna något så när med harts
och därmed blir det stabilare.

Min nya kärra väger med allt i, inklusive en 2500 mA acke, knappt 1200 gram.

Hursomhelst, jag åkte till Tönnersa Strand för att provflyga. Vinden var knal….
bara c 1-2 m/sek, fast den låg rakt på.

Jag slängde ut efter noggranna kontroller av roder, rätt håll, rätt rörelser.

Lyftet var dåligt men jag gnetade mig upp. Sen flög jag i sammanlagt 1.5 timma
avbrutet av två landningar för att ställa om kameran i nosen.

Resultatet av provflygningen blev bra. Modellen var lite baktung, vilket jag
korrigerade, förhoppningsvis, med 25 gram bly i nosen.

Annars flög den suveränt både med och utan klaff.

Great Planes Spirit Elite rekommenderar jag till den som vill ha en
allroundkärra för både hang och termik.

Man ska tänka på att då man flyger den ska man använda både
sidoroder och skevroder i svängarna.

Speciellt i dåligt lyft, både i termik och på hang, ska man flyga lite “flatare”
för att utnyttja lyftet.

Här kommer bilder och alla inklusive stillbilderna är tagna med kameran
jag alltid har med när jag flyger, min Mobius. 460 spänn i Kina.

IMAG5534

I avvaktan på första starten.

 

IMAG5541

Det är inte mycket, man behöver ha med sig, när man är hangflygare.

 

IMAG5641

Ok, nu är det dags. Kameran i nosen inställd för video.

 

 

IMAG6757

Bild 6.

 

Kategorier
Hangflyg modell

NÄSTAN INGEN VIND MEN…

…har man en lätt och vältrimmad modell,

då kan man flyga,  även om vinden är svag.

 

 

Jag har suktat efter att få flyga hang med min Spirit

på Hovs Hallar, men vädret……

Det har ju varit regn, för mycket vind och fel vind. Tills i dag.

Väderutsikterna lovade nordväst 2-4 m/sek från kl 1200 idag, varför
jag bestämde mig för att åka till HH med min suveräna
Spirit.
En modell jag missat helt då den kom.

Den har utomordentligt bra egenskaper både för termik och för hangflygning.
Dess klaffar är mycket effektiva och modellen är
lätt !

Nåväl jag kom till Segeltorp kl 1300 och kånkade ner till hanget med
mina prylar.

Jag mätte vinden och min mätare sa 2.5 m/sek rakt på.

Inte så mycket men det borde räcka tyckte jag.

Så på men kameran och kasta ut.

Modellen flöt majestätiskt, men man fick flyga den väl! Sen jag kommit
upp på lite höjd kunde jag släppa modellen
så den hittade sitt eget läge i luften.

I nästan två timmar kunde jag njuta i det vackra vädret. Min Spirit provade
jag olika inställningar på för att kunna
utnyttja och flyga den optimalt.

Vid 1600-tiden dog vinden helt. Men som vanligt då jag var på väg hem,
visade det sig, att det blåste minst 5 m/sek NV i Båstad…

Detta är inget ovanligt vid denna tiden av året. Speciellt när det råder
kraftig instrålning som idag.

Man kan ju säga, jag hade tur, för jag prickade just de timmar det fanns vind.
Men sista vändorna då studsade jag längs kanten…

Jag plåtade mig mig själv med min  GoPro,  som satt på en stolpe vid hanget.

 

Här kommer lite bilder:

DCIM113GOPRO

Jaha, då är det dags…

DCIM113GOPRO

Hoppas allt funkar, för jag har klätt om vingarna och hängt om roder och klaffar…

DCIM113GOPRO

Point of no return

DCIM113GOPRO

Jo den flög precis lika bra som förut.

DCIM113GOPRO

Bulan på nosen är Mobiuskameran.

DCIM113GOPRO

Jag minns vad Pär Lundqvist skrev i Radioflygboken 1974…

                          “Lågflygning på hang, en spännande upplevelse”!

DCIM113GOPRO

Att använda en sele till radion är bekvämt, om selen är väl utformad och det är Graupners.

Påsarna på marken innehåller bland annat en dyna, som jag sitter på, när jag flyger.

05-28-IMAG1250

Landningsbild 1.

06-37-IMAG1362

Landningsbild 2.

07-38-IMAG1363

Landningsbild 3.

        DCIM113GOPRO

Nästa landning bild 1.

DCIM113GOPRO

Bild 2.

Knäar piloten ?

DCIM113GOPRO

Det är ju inte helt superlätt att komma ner snyggt.

DCIM113GOPRO

Men har man varit och flugit här sen 1973, så är det lugna puckar !

DCIM113GOPRO

Piloten ser uppgiven ut……men det är väntan på mer vind.

DCIM113GOPRO

Det börjar spira nu…

DCIM114GOPRO

Klart man ser lite sur ut när vinden lagt av och klockan bara är 1550.

DCIM114GOPRO

Men så ser man en liten blomma och humöret stiger.

DCIM114GOPROPiloten har bestämt sig:

Packa ihop och åk hem !

 

 

 

Nu är det snart den 24 april. Då träffas hangflygarna nere i Ystad och deltar i  Ålleberg Modellflygklubbs årliga

Hangträff.

mats

Kategorier
Väder och vind

VÄDRET NU……

 

 

 

 

 

…känns som en blöt filt över axlar och humör.

 

I alla fall i dag lördag. Regn, blåst och grått.

Inte vill jag flyga idag. Så det återstod inte annat än att åka ner till Erikshjälpen

och köpa 4 kg böcker.

Sen kan jag förpuppa mig några timmar. Jag rekommenderar varmt

Arto Paasilinna som skriver roligt och oväntat med mycket allvar bakom.

Läs till exempel: “Hoppsan jag är död” och få ett par goda skratt. Låter det makabert ?

Det är ännu värre…

Vädret ser ut att fortsätta som nu med sydliga till sydvästliga vindar

samt nederbörd i någon form de närmaste 10 dagarna…

Några bilder som illustrerar det gråa och nedtryckande..

 

SONY DSC

En bil av senaste års modell på display i hamnområdet…

…tänk om någon tjuvkopplar den och sticker iväg  ?

SONY DSC

Vem sa,  att det inte regnade…?

SONY DSC

Den starka vinden drog röken till raka streck.

SONY DSC

Surt…inget i miljön som piggar upp en direkt eller ?

SONY DSCTill och med trutarna blev jämngråa i det dystra ljuset. Fast det är klart…det är ju gråtrut…

Men håll ut….för det går mot midsommar !

mats

Kategorier
Teknik, allmän

ETT VARV TILL TILL VARVET…

 

 

 

…tog jag i dag, för jag kände mig inte färdig riktigt.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Varvsområdet i Halmstad, eller ska vi säga före detta varvsområdet i Halmstad,
ser ut som en soptipp.
Så vitt jag förstår…..äger kommunen marken nu.
Den senaste ägaren av varvet gjorde en fattigkonkurs och försvann.

Detta är en plats med mycket potential, varför man borde göra något åt den.

Det var en del motiv jag ville plåta om, på kanske lite annat sätt och det
fanns motiv, jag inte fått med vid min förra expedition, 
därför åkte jag tillbaka.

Ganska bra ljus var det i alla fall och en del nytt dök upp.

Om dessa bilderna är objektiva ? Nä.

Här kommer lite nytt, som visar statusen:

Så fort det sätts upp så kallade “fiskarbodar” så innebär det nästan alltid
att området skräpas ner….Förstår inte vad “Fiskarbodar” eller “Sjöbodar”
har att göra här. Det finns inga yrkesfiskare i Halmstad mer.

Frigolit är ju härligt…det kan flyga hur långt som helst med vinden…

Jag vet vilka jag skulle vilja hägna in.

Nån som är sugen att köpa en 20-tons fiskebåt ? För den händige, som det brukar
heta i husmäklarannonserna om något är riktigt dåligt…

Båten kan beses vid f.d varvet i Halmstad.

Byggd i ek 1946

Lite hammare och spik, sen är det bara att kasta loss. Undrar om kommunen debiterar kajhyra ?

Denna stävplankan bara väntar på att få kasta sig mot vågorna.

Är du en playboy…varför inte köpa denna skönhet från tidigt 70-tal ?
Tänk dig  att du  glider fram med den,  med ett par vackra
damer utsträckta på de härliga klibbiga  plastsätena ute i Tylesand ?

Jag vill inte skylla någon,  för det som hårda vindar och vatten fört upp på land.

Lägga nytt tak någon ??

                                                   De bilder som följer nu  är tagna ett år senare.

_DSC1521

Nedfällda railer så man kan hantera tunga stålkonstruktioner.

_DSC1524

På tidigt 80-tal byggdes här bulbstävar för Götaverken i Göteborg.
Bulbarna las på pråmar som bogserades till Göteborg.

_DSC1526

Det man förknippar med varvet och dess verksamhet.
Den gamla bomkranen. Byggd ursprungligt för
Rederi AB Transtlantic för att kunna användas på
flera av deras båtar, som krävde hantering av tung last.

_DSC1530

Endast låsblecken finns kvar av rälsen.

_DSC1533

Hjärtat och aortan på ett varv. Slipen och vinschen som användes för att sliptaga ett fartyg.

_DSC1537

En av de två Capstans, eller gångspel på svenska,  som återstår.
Jag anser dessa borde räddas från rostdöden, då de är en del av
Halmstads varvshistoria. Ordet “Capstan” kommer från franskans “Cabestan”,
som i sin tur kommer från verbet “Capestre, ” vilket betyder, att dra i ett rep.
Ordet finns i latinet, “Capistrum”, som betyder “Hållare” och från verbet
“Capere”  “Något som hålls fast…”

_DSC1540

Denna lysmast har inte fungerat på 25 år.

_DSC1545

Friborden på babordssidan av den sjunkna fiskebåten vid slipen.

_DSC1549

Denna rälsen valsades vid Domnarfvets Mekaniska Verkstads AB 1936
vilket är 80 år sedan.

_DSC1550

En konstruktion som hade till uppgift att förhindra  en av varvets kranar att köra av spåret.

_DSC1562

Hur många Brutto Registerton har sammanlagt gått upp för denna slip  under årens lopp ?

_DSC1569

Man kunde sliptaga två fartyg  samtidigt. Under min uppväxt i hamnen på 50-talet var beläggningen
hög på varvet både av underhållsarbeten på fartyg såväl som ny- och ombyggnad.

_DSC1575

Nu har slipen blivit en uppsamlare av skräp från det som blåser in i jacket.

_DSC1577

Det finns annan mekanik som synes, då man man idag behöver lyfta.

_DSC1584

Hjärtdelen i varvets motorutrustningen, vilket är slipspelet. Jo, det heter spel, inte vinsch.

_DSC1597

En annan spelmotor. Fabrikat Nohab. Drog 61 Amp. För det stod på dataskylten på motorn

_DSC1598

Två hamnattribut, varvets tunglyftande kran och Svenska Malts silo- och produktionsbygnad.

_DSC1601

På varvet fanns från början två stora produktionsbyggnader, vilka hyste
fartyg under produktion eller underhåll.
Dessutom fanns mindre byggnader
och specialenheter. Jag minns särskilt en liten tegelbyggnad med en ganska
högmurad tegelskorsten, som hade ett förlängts med ett plåtrör. Denna
byggnaden innehöll en vedeldad gryta,  där man höll becket för nåtning och
drevning av friborden varmt.
. Flytande beck användes då man tätade nåten
i friborden på kravellbyggda
motorseglare. Materialet man drevade nåten med,
var antingen bomullsgarn eller repat hamprep. Lukten av brinnande ved och
kokande beck är två luktminnen,  som sitter i min hjärna,  ända sen jag var 4-5 år
gammal
och då jag var med min far,  då han levererade förnödenheter till varvsliggarna.

_DSC1604

Spelet

_DSC1607

Där det förut bodde yrkesfiskar, där har överklassen låtit bygga sig dyra bostadsrätter.

_DSC1616

Varvets mark är en soptipp

_DSC1617

Jag hoppas kommunen har en långtidsplan,  för vad man vill med det gamla varvets mark…

_DSC1618

Nästan överallt påträffar man förstärkningar i marken.
just här brukade bulbstävarna ligga i väntan på bogsering
till Göteborgsvarven.

_DSC1623

Denna stora kran var ett måste, för man skulle
kunna hantera stävarna, 
som kunde väga 300 ton.

_DSC1632

Nu är det en sorts båtförening som disponerar marken.
För mig som utomstående ser det ut som maskerade

sommarstugor med bästa läget….omgivet av en soptipp.

_DSC1635

Undrar vad en sådan krok med svirvel skulle kosta att producera i dag ?

_DSC1642

 

_DSC1644

Inte en toupé…men en polypropylentross.

_DSC1651

 

_DSC1652

 

_DSC1655

Fd Pilkington Float Glass sandlada och Svenska Malts byggnad.

_DSC1659

Går denna krankonstruktionen…

_DSC1660

…att bevara för framtiden ?

_DSC1669

Skräp från båtföreningens aktiviteter…

_DSC1676

Rakskurna kuggar i spelet. Blir mycket starkare än snedskurna,
eftersom det inte uppstår axiala påfrestningar med raka kuggar.
Snedskurna kugghjul pressar åt ena hållet vid belastning, varför
man då måste använda kraftiga lager för att hålla axeln på plats.

_DSC1686

En eka ligger lite slarvigt sliptagen.

_DSC1706

Sista fartyget som var sliptaget….? Jag tror det var en fiskebåt.

_DSC1707

För fler lär det inte bli….

Fullskärmsinfångning 2016-02-17 161237.bmp
Här ligger Najaden på slipen för ännu en meningslös reparation.
Det som ser ut som en färja i bakgrunden,  är det oxå.
Det är
överbyggnaden till den gamla Helsingör- Helsingborgfärjan
, som här användes som personalutrymme.
Färjan  byggdes 1935 och skrotades 1972,  vilket var det
året,  då överbyggnaden hamnade på varvet i Halmstad.

Skenorna och kopplingsstyckena producerade av Krupp i Tyskland 1898. Det stod det på i alla fall.

Behöver ni isolera grova rör?
Här finns tydligen polyuretanisolering upplagd för försäljning…

På ringen står det: Maker Stockton on Tees. Som jag skrev om i förra posten om varvet.

Stockton är en stad som ligger vid floden Tee i England. Denna stad var danad av den
industriella revolutionen i England
och fick ett kraftigt uppsving då malm och kol gjorde
det möjligt att utveckla produkter av järn.

Rejält gjutgods här.

Det fanns ytterligare en capstan eller som man kan säga på svenska, ytterligare ett gångspel, som var lite mindre.

Jag tycker dessa capstans är värda att bevara. De är ju mer än 100 år gamla och
är representanter för en epok, som aldrig kommer igen.

Här kan ni se hur spärrarna fungerar, så inte spelet backar. Spärrarna hugger tag i de kanter,
som ni kan se på förra bilden, om ni spanar noga.Spärrarna kunde ju spärra åt båda hållen,
beroende på hur man ställde in de. Det finns capstans, eller gångspel,    som har en växellåda inbyggd,
som ger mer kraft men naturligtvis mindre väg. De två på varvet här är direktdrivna.

Capstans användes både på stora segelfartyg och de tidiga ångfartygen. De ersattes sedan av
ångdrivna winschar och efter det av hydrauliskt eller  elektriskt drivna spel.

Vad är det miljöpartiet säger? Atomkraft, Nej Tack.
Nä, självklart är det mycket bättre med oljekraft, för det är ju miljövänligt.

En bild av varvet omkring 1980. På slipen ett kustfartyg. På kajen bulbar som väntar på färdigställande
och transport via pråm till Göteborg eller Kockums.
Den vita byggnaden är riven.
Företaget hette Hallverk som drev verksamheten.

Bilden från Digitalt Museum.

Avslutningsbilden får bli en bild på kranen, som står som två likbenta
trianglar på sina fundament, som en artefakt från en svunnen
industriell  epok.

 

 

Kategorier
Okategoriserade

GOPRO HERO 3 BLACK EDITION

 

är ju inga dåliga grejor.

 

 

 

 

 

Den mest förekommande och kanske mest använda ActionCam,
som finns är ju GoPro. Jag köpte min första för 3 år sen och blev förtjust i den.
En nackdel var att den kom med ett extremt vidvinkelobjektiv. Man kan fixa
detta i Sony Vegas Pro, men jag har väntat på nyare kameraversioner.

En actioncam jag har beskrivit är den som Tomas på HAB i Ljungby säljer, OneCam.
Den är mindre än  GoPro och har ändå en högupplöst LCD-skärm, så man kan se
vad man plåtar inom vissa gränser.

OneCam funkar bra i bra ljus. Är det dåligt ljus tappar den stinget. Det blir blurrigt.
För den vanlige användaren som vill filma från modellen vare sig det gäller video
eller stillpics, så duger den.

Men ställer man större krav under besvärliga förhållande kommer den till korta
jämfört med den nya GoPro 3 Black Edition eller en modern kompaktkamera.

Visst, du kan använda en kompaktkamera, till exempel Canon Ixus 100 IS,
som var den idealiska kameran att sätta i modellen och att använda, då man
ville videofilma. Denna kameran har ju en optisk sökare, som gör allt så
mycket lättare. Man ser ju vad man filmar, vilket är hopplöst, vid användande
av LCD-skärmen speciellt i solsken.

I dag monterade jag min GoPro 3 Black Edition på ett enkelt sätt på min
Blue Phoenix, var annars……, för att kunna testa. Ner till Höka för att pröva.
Vinden var byig 6-8 m/sek från sydost och dåligt ljus då det var 8/8 Cu.

Jag ställde in kameran att ta en bild varannan sekund. Iväg och flaxa runt
lite i det barska vädret. Kameran riktad snett nedåt höger.

Det blev 507 bilder,  varav jag vill visa några här, som jag tycker illustrerar
kamerans goda kvalitet.

Då du bedömmer bilderna,  ska du tänka på;

Det var turbulent, det var mycket vind, ljuset var dåligt och kameran körde jag
i “Default” läge. Alltså med fabriksinställningar. Så kameran var inte optimerad.
Bilder blev tagna i vidvinkelläge, vilket gör att bilderna blir förvridna.
Detta går att få bort med annan inställning.

Här är resultatet:

                                                                      Höka torsdag kl 1000

                                                         Så här ser bilden ut obeskuren.

                                                                        <en uppdragen bild, men trots det är det bra definierad bild med skärpa.

                                                                      Ännu ett uppdrag av bild. Kolla detaljerna i fotot. Inte dåligt.
Betänk också att bilderna här på bloggen
är i litet format.
En fullsizebild är naturligtvis ännu bättre.


                                                                Inte dålig kvalitet !

    

                                                En mycket uppdragen bild på piloten.
                                                Originalbilden är undertill.

 

                                                                Ni kan se piloten som en prick på gräsbanan.
Jämför det med den uppdragna bilden, så blir man imponerad.


 

 

 


 

 

 

Kategorier
Flyghistoria

FLYGVAPENMUSEUM DEL II

 

 Mer bilder från Malmslätt

och vårt Flygvapenmuseum.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Eftersom jag tog ett tusental bilder, när jag besökte museet,  har jag ju lite
som jag kan publicera. Jag resonerar som så, att bättre 10 för många bilder,
än att att missa en….

Bilderna försöker jag presentera i den ordning,  man möter objekten i
lokalerna. Som jag sa i förra inlägget, är objekten väldigt pedagogiskt
visade med massor av information. Man har bemödade sig,  att visa kvalitet
i stället för kvantitet och det är enligt min uppfattning det bästa sättet.

Skulle jag önskat något, så hade det varit större plats för det utställda,
men vi ska nog var nöjda,  med hur det är.

Vi kan vara stolta över denna samling av tidsdokument från vårt svenska
flygvapen.

Ok,  här kommer bilder med och utan kommentarer. Vill ni läsa om planen
så gå in på museets hemsida. Där finns all fakta,  som behövs och bakgrunder.
Räcker inte det så googla !.

                                                                                        En Tummelisa, Ö1.

                                                                http://sv.wikipedia.org/wiki/FVM/CVM_Tummelisa

                                  Flygplan från denna epok krävde mycken hantverksskicklighet att framställa,
för de var ju handgjorda. Motorerna var ju ofta stjärnmotorer eller radialmotorer.
Varför det heter  stjärnmotor är ju uppenbart, när man ser, hur motorn är konfigurerad.
Som en stjärna. Dessa stjärnor kan man lägga på varandra så två 7-cylindriga stjärn-
motorer, blir en dubbelstjärna med 14 cylindrar. För att lösa kylproblemen hade man ofta
i början roterande motorer. Medd det menas att vevaxeln är fast förenad med flygplanet
och propellern  sitter fastsatt i vevhuset. I och med attmotorn roterade med det använda
varvtalet, ca 1200-2200 rpm, så kom cylindrarna att få rätt arbetstemperatur. En bra lösning
med en nackdel: Motorn som roterade , blev ju som ett stort och tungt gyro, som påverkade planet
och gav det vissa dåliga egenskaper. Det uppstod en tröghet . Ett gyro strävar ju alltid att behålla
sitt ursprungsläge. Det vi känner om gyro är ju just,  att det återför något och bibehåller det i sitt
ursprungsläge. 
  Stjärnmotorer är på grund av sin konstruktion alltid försedda med ojämnt antal
cylindrar. Skälet till detta är,  att 
  i en stjärnmotor har man en huvudvevstake,  som sitter monterad
på vevaxeln. På huvudvevstaken sitter sedan de andra vevstakarena, som kallas hjälpvevstakarna,
monterade. Stjärnmotorn tänder “efter hand” på varvet med varannan cylinder överhoppad.
Kamaxeln är ju en nockförsedd skiva i vevhuset där stötstängerna och lyftarna glider och överför
den rörelse  som kamaxelns nockar skapar. Enkelt och genialt.

                                                                                                                                  

                                                                                                                  Princip 5-cylindrig stjärna.

                                                       Ni ser att huvudvevstaken är monterad på vevaxeln
och hjälpvevstakarna är fästa på huvudvevstaken.

                                                                   Fjädringen i stället bestod av gummiarmortisörer. Inget lätt plan att landa  i   sidvind.                                                                                   Vingarna var utrustade med rottingbågar som skyddade vingarna vid tendens till groundloop

                                                                                                                                 eller liknande tillbud.

                                                               Mikael Carlson tillverkade en replika av planet och är kända efter många uppvisningar.

                                                                Mikael är och var en duktig modellflygare bland annat.

                                                                                                    Nieuport

                                                                   Kan det var en höjdmätare på ratten……och det som ser ut som en ringklocka

                                                                           Ånyo ser man hantverket på planen från denna tid. Se på kylaren….

                                     Som synes finns det inga skevroder på planet. I stället vreds eller
torderades, som det heter, planets  vingar. Krävde ett sinnrikt system av wires,
                                                   

                                                                 Ett tidstypiskt ställ med hjul, gummiarmotisörer och medar.  Medar hade man inte för snöns

                                                                skull, utan fastmer för att förhindra att planet slog runt framåt. Det hette på dåtidens flygar-

                                                                språk att capotera.

                                                                     Svarvade och frästa stålcylindrar. Kolla ledningarna till stiften från magneterna !

                                                                              Se på den fantastiska uppbyggnaden av detta ställ ! Ser ni fjädringen ? Jag vet vad jag

                                                                  omedelbart kommer att tänka på: Min mormors mangel ! Den hade en nästan exakt likadan fjäder, som

                                                                 man kunde spänna åt med ett vred, för att man skulle få press på de båda trärullarna som skötte

                                                                 om själva manglandet.

                                                                                                 SK5 Heinkel

                                                     Mycket plywood, hamrat aluminium och rörkrökar i glödgad koppar.
Undrar hur säkert det var med 
bränsletanken där den sitter placerad…?
Ovanpå vingen kylaren.

                                                               Rörläggare hade mycket att stå i………

                                                                  Läs här om detta flygplanet:  http://www.flyghistoria.org/tullinge.htm#Projekt_Sk_5_och_Sk_14


                                                               En rak 6:a. Undrar hur den lät när den gick…..och undrar
hur länge motorn gick mellan ventiljusteringarna ?

                                                                 En Phönixjagare. Phönix 122 DIII

                                                                 Länk:  http://sv.wikipedia.org/wiki/J_1_-_Ph%C3%B6nix_122_DIII

                                                                                       Här kör man med raka rör…..

                                                               Här finns det ingen HUD !  eller digital instrumentering.

                                                                “LillDraken”, som var en mindre version av Draken, som användes vid flygprov.

                                                                    Här körde man inte med försänkta nitar. Utan det såg ut som
en getingsvärm hade satt sina gaddar i   plåten och orsakade bulorna.

                                                                    Undrar vad provflygaren tänkte , när han förde fram trottelspaken till full power vid första starten  ?

                                                                    En Gripen……..ganska sliten.

                                                                En SAAB B-18. Det enda vi har kvar av flera hundra.
Lite originaldelar och lite nybyggt som mockup.

                                                                                                Bombfällarens glasveranda

                                                                    Här är den ena av Daimler-Benzmotorerna. Licenstillverkade i Sverige.  Motorernas

                                                                    beteckning var Daimler-Benz 605B.

                                                                    Läs här om B-18:

                                                                    http://www.avrosys.nu/aircraft/bomb/158-b18/158B18.htm

                  

                                                               Motocrossdäck…….? Krävdes då man ofta opererade från gräsfält.

                                                               Kolla känslan för detaljer, stänkskärmen.

                                                               DB-605B utvecklade 1475 hk. Bränsleinsprutning och teknologiska mästerverk.

                               Kroppen på B-18 försedd med dåvarande nationalitetsmärkning och förbandstillhörigheten F14 Halmstad.

 

Jag  bodde 1000 m från F14 och jag minns fortfarande hur det lät
när mekarna varmkörde motorerna på divisionernas flygplanmånga gånger om dan.

Jag minns också hur mycket haverier det fanns.

 Att vi inte har en enda komplett B-18 kan man tycka är en skandal.
Men det var så att dåvarande flygvapenchefen Nordenskiöld ville ha
väck allt gammalt och in med det nya : Rea. Det hette så på den tiden,
alltså inte jetplan utan reaplan, som är en förkortning av reaktionsmotorflygplan……

Kanske hade Nordenskiöld rätt, men han kunde sparat något……..

Det kommer mera bilder so stay tuned.

 

Kategorier
Airshows Modellflygklubbar

ELEFANTASTISKT I LJUNGBY 28 JULI 2012.

 

EL É FANTASTISKT………SMAKA PÅ ORDET !

 

 

Meetinget gynnades av sol, värme och gott humör,

dock med en förhållandevis stadig vind. Vinden mojnade mot kvällen.  När vi anlände,
hade just en häftig skur svept över, men efter hand klarnade det upp till 5/8 Cu.
Termiken, som ju är inlandstermik, blev bra efter lunch.  Det är alltid roligt att träffa lite
nytt folk och få ideér och inspiration. Framme var vi 1030 . Fältet ligger vid Berghem,
där HAB hade sin affär först.  Kör förbi gravhögsfältet och ta sen till höger.

På fältet fanns redan Björn Ekström med sin Krax. Sedermera dök Uno upp med sina
EDF-modeller och sin startramp. Hans modeller flög fint och imponerade på
menigheten och piloterna. Vid en av flygningarna monterade jag min minicam
på hans kärra, så vi skulle få en video  sett ur planets synvinkel. Flygningen gick
bra och jag var säker filmen också blev bra. Men säg den lycka som varar…..
när jag sen flög med min Ava hade jag monterat min minicam som vanligt ,

då kameran for av i luften……..typiskt. Nåväl jag har fler av samma sort,
så vi ska göra om det igen. Jag tog tillfället i akt att diskutera 2.4 gHz med de
mer erfarna flygarna. Ungefär samma svar från alla: Nu funkar det efter
uppdateringar och byte av mottagare osv………DET HADE KOSTAT ETT ANTAL
MODELLER ATT KOMMA RÄTT.

Flera sa,  att 35 mHz var bättre på långa avstånd. 2.4 gHz var utmärkt till flygning
nära piloten och gymnastiksalsflygning. Jag blev inte klokare i valet av en
ny sändare/mottagare ! Tvärtom måste jag erkänna, ytterligare tvivel
såddes, eftersom jag flyger med mina modeller långt bort och högt.
Man får tänka efter vad man ska välja. Hela tiden kommer nya system
på marknaden som är bättre än allt annat, i alla fall om tillverkarna får
säga vad de vill. Jag är van att höra argumentet av 2.4 gHzanvändare att:
Jag har aldrig problem! Nä kanske inte det, men det kanske beror på att
man flyger ett frigolitflarn max 100 meter från sig och inte flyger vid gränsen
av vad utrustningen klarar. En tillverkare hävdar 4 km räckvidd…..
Ett fullständigt nonsenspåstående. Jag testade min 35 mHz utrustning från
Hovs Hallar till en högt belägen balkong hos en kompis i Halmstad och avståndet
var 21 km. Jovisst det fungerade. Självklart för det var fri luft mellan sändare
och mottagare.

Samma sak med 2.4 gHz testet. Där var det också fri luft. Ett sådant test
har inte det minsta validitet.

 

 

Två äldre män diskuterar

Min HyperAva flög jag nästan 3 timmar i termiken och jag hade
inte en enda glitch. Sista flygningen gav telemetrin mig larm att
spänningen till mottagaren sjönks snabbt under min motorkörning
under klättringen. Jag slog av motorn och då steg spänningen igen till rx.
När jag kom hem fick jag i 2987 mA i acken som har kapaciteten 3200 mAh !
Så det var orsaken till spännngsfallet. LiPon var urlakad och stressad
genom motorkörningen. Dock var spänningen aldrig under 4.9 V.

Jag tog en massa bilder och här är några:

  Tältet reses.

Kolla killen i sopsäcken…….

Snygg dress: Sopsäck och stövlar.

 

Björn med Meetingets lättaste modell.

        Våra modeller.

 

 

           Pilotrutan……..nja vi hittade ingen. Men det fungerade utan problem i alla fall.

    En Multiplex, som enligt ägaren nu fungerar efter ett antal smällda modeller.
I displayen kan du se att variometern visa 0.9 m stig och höjdmätaren visar 184 m.

     Uno säger: Så här ska ni göra grabbar…..

  Uno Andersson, EDF- och turbinflygare.

      Tre av de fyra Hökaklubbarna som var där.

 

                                               Jag och Daniel löser kameraproblem.

      Björn måste byta acke….

       En Krax och en keps. Båda tillhörande Björn från Hylte.

 

Vi som står här var nog de som flög mest på träffen. Jag tror den andra piloten heter Christer   Karlsson
från Mölndal och han hade med sig fina tekniska elseglare.

Uno laddar katapultkanonen.

     Och här har han startat.

        Förbiflygning eller…

   Start av segelkärra i en dollyvagn. Fungerade fint.

Här bär det iväg.

   En glad smålänning

        Uno gör en lowpass.

    Uno, en ungdom från Halmstad i metropolen Ljungby för att flyga EDF.

   Kan det vara gratis utdelning av glasspinnar,  eftersom alla samlas som gråsparvar
runt en gammal bulle ???
   Nä, det var bara en elsegelflygare som ska starta sin modell.
Klart alla ska kolla….. 

    Uno final.

Utflytning.

Snart sättning.

Någon sorts aerobatisk kärra startar.

Meetinget fortsätter i morgon söndag.

Här är ett galleri med några fler bilder. Klicka på “PicLens” så kör det igång !

Vill du se en speciell bild, så klicka på den, då dyker den upp i bättre format.

[nggallery id=83]

 

Kategorier
Segelflyg

VETERANSEGELFLYGET – ÅLLEBERG 2012

 

 

 

För alla sanna flygentusiaster

med en bakgrund som segelflygare….

 

 

 

 

 

 

 

anordnades en Veteransegelflygträff på Ålleberg i helgen.

Vill ni läsa om Ålleberg så klicka på länken:

http://www.svs-se.org/museum/

Väderrapporten talade om solsken och 3/8 Cu på lördagen,
varför jag beslöt åka dit då. Avstånd från Halmstad 240 km ca.

Hela väg 26 var en lång rad husvagnar/husbilar på väg till nån
sorts tävling i Halmstadtrakten. Men det gjorde inget,  för jag
skulle ju andra hållet.

Att komma till Ålleberg är en speciell upplevelse för en
fullskalasegelflygare. Eftersom jag bott där i rätt många år,
blir man ju präglad på platsen. Att komma tillbaka och känna
alla minnen väckas,  är något jag uppskattar. Att få träffa gamla
flygkompisar, där samtalen nästan alltid inleds med:”Minns du när vi….”

 De som vårdar och håller veteranplanen i skick i ju till 90%
gamla piloter mellan 50 och 100.

Ålleberg är vad Wasserkuppe vid Fulda i Tyskland är, ett
segelflygcentrum. Ålleberg anlades av statsmakten 1944 som centralpunkt
för utbildning av flyglärare och piloter. Staten, säg Flygvapnet ,
hade ju ett intresse att få piloter grundutbildade som segelflygare
till en låg kostnad järmfört med vanlig utbildning. Det utgick
statsbidrag till segelcert under många år. Jag tror mitt subventionerades
med 5-600 spänn 1967.

Som ni ser på bilderna,  är ju Ålleberg ett platåberg över Västgötaslätten
nära Falköping. Det har en mycket fin fauna med sällsynta växter och
naturen är omväxlande och vacker.

Ålleberg är alltid värt ett besök !

Jag tog en hop bilder och lägger upp ett par och de som blev över
ligger i ett galleri efter bilderna.

Så njut av vyerna !

                                                             Utsikt mot Falköping från Västhanget.

                                                          Startbryggan på Västhanget. Uppbyggd slutet av 90-talet…tror jag.
Den gamla bryggan var riven.
Även denna bryggan riven 20015…

                                                                                                                       Utsikt från berget riktning nordost.

                                                           Det    röjda osthanget.                                                         

                                                          Han glömde bromsen….

                                                        En rejäl järnspis i en De Havilland Tiger Moth.

                                                            Det är klart, att är flygplanet 78 år gammalt, då kan oljetanken vara aningen bucklig.

                                                             Varför göra något komplicerat, när man kan göra så här ?

                                                          SE-ALM byggd 1934. Skulle nu flyga med en dam som var 82 år.

Undrar hur många gånger kropp och bärplan är omdukade ?
En gång vart 12. år ger 6-7 gånger .Om man klär med Oralight……
nä,  men med linneduk. Om det nu inte kommit nytt material förstås.

                                                          Moth plané

                                                           En Kranich (tranan) startar. Kolla stället. Det släpper man när man kommit loss.

                                                              Ser nästan ut som ett bombplan från 1940.

                                                        Här släpper piloten dollyn.

     Vill du flyga cab, så åk till Ålleberg och flyg Slingsby. 

                                                                     Ser ut som en gammal engelsk buss. Jo den är engelsktillverkad. Lärare/elev sitter sidebyside.

                                                        Kranichen i sitt rätta element. 

                                                              Piper Super Cub som används vid bogsering. Säkerligen 50 år gammal.

                                                      Ganska spartansk instrumentering i Slingsbyn:
                                                      Från vänster: hastighetsmätare, variometer
                                                      , libelle, kompass och höjdmätare.

                                                          Ålleberg med alla dess attribut. Kan inte bli bättre !

    Take off Tiger Moth.

                                                         Slingsbyn just innan sättning.

                                                            En J-3 Cub. En lillebror till Super Cuben. Hade ursprungligen en 45 hk motor

                                                           Två tekniker på samma hang.

                                                        En Moth är inte lättlandad i sidvind…

                                                            Kranichen landar. Hur gammal den är ? Troligtvis tillverkad mitten 40-talet så ca 70 år.

                                                         En Grunau Baby flyger från sin skugga.

                                                           En Olympia 2-B i släpet. Kolla den förskräckta duvan…Olympian togs fram
                                                   som enhetsplan för Olympiaden i  Helsingfors 1940. Av kända orsaker blev det ju vissa förhinder.

                                                      En hängflygare i termiken. Hängflygarna har sitt fält just nedanför Ålleberg-.

  Jag avslutar med en bild som väl är essensen av flygsträvan.

 

Galleri:

Klicka på PicLens !

[nggallery id=82] 

 

En liten film om landning med en Slingsby segelkärra:

Världens äldsta luftvärdiga De Havilland Tiger Moth. 76 år gammal.

Se hur man startar motorn och följ takeoff.


mats

Kategorier
Segelflyg

DISCUS-LAUNCHED-GLIDER = DLG

 

Så här går det till i verkligheten.

 

 

 

Rolf-Erik Blomdahl visar,  hur man kastar upp en DLG-kärra. Modellen en Polaris konstruerad
och byggd av hans son Jonas.
VIkt 250 gram och flyger 2.5-3 minuter när allt stämmer i stilla luft.
En skicklig pilot kastar upp modellen mer än 70 meter……här kommer Rolf-Erik upp ca 35.

Så här gör man:

                                                          Koll av kärran.

1.

2.

3.

4.

5.

                                                      Iväg !

6.

                                                         En DLG tar termik på absolut lägsta höjd.

      Landning

                                                          ….å det gör man i handen

 

Här är en videosnutt tagen med en nyckelringskamera, som försöker visa hur en start går till.

mats

Kategorier
Okategoriserade Old Timer flyg Segelflyg Termikflyg

IGG-TRÄFFEN PÅ ÅLLEBERG 2012

 

Nu har det varit storsegelträff på Ålleberg,
som traditionen bjuder.

 

Denna träff är något, jag inte vill missa,  då det är en fantastisk upplevelse.
Inte bara får man se fina segelmodeller av dagens upplaga, utan varje år ser man
mer och mer av vintageplan från 30-talet och framåt.

Sveriges bästa motorbyggare kommer med sina makalösa hembyggda motorer,
antingen det är inline- eller radialmotorer. I år såg vi V-12:or, 14 cylindrig
dubbelstjärna, Stirlingmotorer osv.

Vilket oerhört arbete som byggarna lägger ner på sina konstruktioner. Inte bara
måste man ha en stark vilja, man måste ha kunskaper också. Kunskaper om
material, kunskaper i att bearbeta metaller med svarv, fräs och gnist.
Resultatet av deras insats får vi se,  när deras motorer dras igång.

Inte bara ser motorerna bra ut, de går dessutom bra och levererar kraft.
Mest imponerande…tja, jag tycker dubbelstjärnan var i särsklass.
Gick som en klocka och var mycket tystgående.

Inte bara flyg får vi se utan även bilar. Alltså bilar drivna av förbränningsmotor,
som kör en rundbana förankrade med en lina till centrum. Jag frågade hur
fort de gick…..med 1.5 till 2.5 kubiks motorer. 2-300 km/timman ! Inte dåligt.

De stora segelmodellerna blir större och större och flyger majestätiskt.
Men det kostar. En 7-8 meters modell  med tillbehör kan innebära, att du
ska lägga upp, om du ska ha det custombyggt,  100000 spänn  !

Jag var där på lördagen och vädret visade sig från sin bättre sida. En kraftig
skur vid middagen annars flygbart.

Imponerande är de  modeller,  man använder att bogsera med.
Speciellt Wilgan var effektiv. Dessutom är piloterna på bogserkärrorna
utomordentligt skickliga. Bogseringarna gick som på löpande band.
När bogserkärran taxade fram efter landning,  stod nästa segelmodell klar att dras upp.

Flera av IGG-piloterna flög på 35 mHz. Varför ? Jag fick inget bra svar, men det
fanns en viss osäkerhet eller skepsis gentemot 2.4 gHz. Fast jag tror personligen,
att med vidareutvecklade 2.4 gHzutrustningar,  kommer dessa att ta över även
hos de sista 35 mHzentusiasterna.

Jag tog en väldig mängd bilder och jag lägger upp lite bilder här mitt i  brödtexten
och sen kommer alla bilderna i ett klickbart album längst ner.

Så håll tillgodo. Jag tror bilderna talar för sig själv och behöver inga kommentarer.

   Wilgan i brant plané efter en bogsering.

Ibland behövs nån sorts rollator……

Det temporära stället släpper och modellen klättrar i släpet.

Här behövs inga extra grejor. Efter start drar piloten in stället.

  Med tre hjul blir det ju lättare….och man undviker skador.

   Vänsterkurv i termikblåsan.

     Just innan sättningen.

  Är detta en Bergfalke II ?

          Rotate !

   Ja ni ser själva hur stort det är.

Här har Wilgan skadat höger ställ vid en landning. Men med hjälp av Rolf Maier, ordföranden

                                                     i Ålleberg Modellflygklubb så grejade det sig.

   En erfaren kämpe: Kjell-Åke Elofsson Tibro. Han flög sin Minimoa.

Ännu en Minimoa. Ett tyskt plan från  1930-talet.

    En Spatz =sparven. Jag har flugit en sådan i fullskala, men om det var
en A-Spatz eller en sån på bilden
är jag inte helt säker på. Jag tror det var en A-Spatz.

    Tjålle förbereder sin Minimoa inför bogseringen

Här kan vi tala om sidoförhållande……..

      Ännu en bogserkärra.

Stämmer precis: Roffe Maiers fulladdade bil.

    Rolfs Nemere. En ungersk segelkärra. Troligtvis framtagen inför olympiaden 1936.

Byggsatsen, för det är det, CNC-frästa delar, men ganska bökig att få ihop enligt Roffe.

5 m segelkärra och stolt ägare, Rolf Maier

Alla modellsegelflygare kör väl Rolls Royce eller …..?

Bilavdelningen. Dessa bilarna var som smycken.

Så här ser inälvorna ut…

  En kopia ? på Rolls Royce Merlinmotorn. Merlin= trollkarl.

                                                       Motorn gick som en dröm.

En av många radial- eller stjärnmotorerna. Alltid ojämnt antal cylindrar beroende på systemet
med  huvudvevstake och hjälpvevstakar. Jämnt antal cylindrar om man har en dubbelstjärna.

5-cylindrig radialmotor.

   Kan ni räkna cylindrarna i denna dubbelstjärnan ?

Denna motorn skulle man haft i mopeden…………

V-8 power

  4-cylindrig inlinemotor

                   Kopia på en Wright 9-cylindrig radialmotor. Denna motorn satt bland annat i Spirit of Saint Louis.

       Skalenliga dekaler…?

Ka6-E ? tror jag det är. En sån fullskala  har jag flugit. Var modern i mitten av 60-talet.

               Se på bilden och försök föreställa er allt arbetet..

V-12 power från RR

En linbil inuti.

Ser ut som en racerbil från 30-talet. Kanske en Alfa Romeo…..

Reach for the sky.

   En normal bogsering tog ca 45-60 sekunder.

Bogserlinan utmärkt med tygstycken för att underlätta för piloterna att se hur planen  ligger

                                                                   i förhållande till varandra.

6/8 Cu och lite stratus

En norrman ska ut till starten.

En segelkärra av sin tid, 30-talet.

  Jag hade också varit stolt om jag haft en sådan vacker modell.

Förberedelser för start.

                                                              Sen kom det några droppar……………..

 

Klicka på View with PicLens

[nggallery id=77]

Jag ska lägga upp lite video snarast från meetinget som visar flyg och körning av de hembyggda motorerna.

Här är lite videosnuttar på motorer och flygning:

mats

Kategorier
Hangflyg modell

ÅLLEBERG MODELLFLYGKLUBBS ÅRLIGA HANGLÄGER YSTAD 2012

 

har ju traditionsenligt gått av stapeln.

 

För 7 året i rad drog segelflygintresserade till Ystad för att deltaga i Ålleberg
Modellflygklubbs årliga hangmeeting.  Tyvärr kunde jag inte själv deltaga,
på grund av ett skadat öga. Det grämer mig djupt att jag inte kunde åka, men
nästa år då är jag med igen !

Så bilderna jag visar är tagna av medemmarna i klubben och informationen
kommer från ordföranden i vår klubb Rolf Maier.

Som alltid när man åker och flyger hang är man beroende av vindarna.
eftersom det är de som är motorn för oss. Vi har nu i vår haft ett något
blockerat väderläge med envisa ostliga vindar. Bästa vinden för flyg på
Hammars Backar är sydväst. Nu är hanget vid Hammar så uppbyggt att
man kan flyga även på nordostlig vind vid baksidan. Sydsydostlig vind
fixar sig på Löderupshanget och ostlig vind, då blir det till att köra till
Ravlunda. Enligt lagen om allts djevflighet så var det ju skjutnar hela
veckan på Ravlunda, så det blev att flyga vid Kivik. Ja just det, där marknaden hålls.

Som förutseende modellflygare hade man ju fyllt sina bilar med olika
typer av modeller så man var välutrustad för alla omständigheter.
Det betyder elseglare och elkärror medfördes.

3 fina dagar med mycket flyg blev det. Hangflyg på olika ställen och elflyg.
Som vanligt ett bra kamratskap och positiva upplevelser och inga besvikna
miner, utan alla var nöjda med trippen. Nästa år ses vi igen !

Här kommer bilder, som oxå finns på hemsidan till Ålleberg Modellflygklubb:

http://www.rcflyg.com/

Det finns också en liten video på Youtube:

http://www.youtube.com/watch?v=cwc7D6bOUrM

Välpackad bil 1.

Välpackad bil 2.

Välpackad bil 3.

Uppackning i Kivik

En Blue Phoenix erövrar skyarna.

Blue Phoenix, kanske det bästa nybörjarplanet….med utomordentligt fina egenskaper.

Conny visar en smörig landning

 Oldtimerförsamling på Hammar

 Harraka Pik och Opels raketplan

 Man kunde även för 80 år sen.

 Mäster Rolf förbereder en av sina 16 medförda modeller.

 Roffe glad….

 Rolf Maier, ordföranden i vår klubb med sin elkärra som klockades för  269 km/timman.

 En av Sveriges mest erfarna och skickligaste segelflygare, Rolf-Erik från Herrljungamaffian.

 Rolf-Erik med sin Sharon Pro. Detta är ett av de bästa plan, man kan flyga.

 Några av gänget på Kivik.

 SJöflyg i Östersjön. Man får utnyttja möjligheterna till flyg till fullo….

Connys PIK 7 startar.

 Modell full med telemetri. Uppkoppling via satellitlänk …..

 

 Kritiska blickar vi Kivik.

 Uppackning igen.

 Kiviksflygning

 Nytt och gammalt.

 En DLG:s fighting face.

 Baksidan av hanget.

En DLG färdig för start. Modellen hålls i vingspetsen där det finns ett kolfiberöra att hålla i. Med en rotationsstart kan man nå 75 m höjd.

Friskt kopplat är hälften brunnet …..!

En ovanlig modell och en expressiv bild på piloten !

En FOX med elmotor.  Här är en video:

Ännu en start med en FOX, som är en aerobatisk kärra därav den relativt ringa spännvidden. Vilket gör flygplanet mera agilt.

Ålleberg Modellflygklub – Kompisgänget !

Wings over Hammar

Flyg på nordosthanget

Hammar vid skymningen. Vacker plats.

Piloter och modeller…..

Conny startar

Montering av PIK7

Herrljungagruppen.

Allt behöver inte vara stort, tungt och snabbt. Små lätta modeller funkar utmärkt och fyller sin nisch.

Hårda grabbar åker båge från Västergötland till Ystad.

Sista bilden.

 

 

Kategorier
Flyghistoria

FLYGANDE VINGAR…

 

…har alltid intresserat mig…

 

 

 

…därför de avviker  från det man normalt ser
som ett flygplan med dess traditionella konfiguration  och
aerodynamiska kontrollytor.

Som ni kan se på bilderna, som publiceras med tillstånd av
Dr  Reimar Horten, så var kunskapen redan på 30-talet i Tyskland
stor om konceptet flygande vingar.

De två föregångsmännen var ju professor Lippisch och Horten ,
som var för sig experimenterade och löste problemen.
Vill ni veta mera om dessa två så googla.

Problemet med en flygande vinge är, att en “vanlig” vingprofil
orsakar en oscillation,  när vingen flyger. Det vill säga,  den  vill
öka hastigheten och sänka nosen , tills farten åter ökat så mycket ,
att lyftkraften ånyo lyfter nosen.Detta gör,  att vingen får en
sinusformad horisontal flygbana.

Lippisch och Horten var framstående aerodynamiker och hade
vindtunnlar till sitt förfogande,  där de kunde utföra mätningar
på de krafter,  som påverkar en vinge vid olika hastigheter och
anfallsvinklar.

För att en flygande vinge ska flyga stabilt i huvudsak, måste man
ha en profil som är tryckcentrumsstabil. En vanlig vinge som man
ökar anfallsvinkeln på flyttar resultanterna av vektorerna från
lyftkraften,  så att man får en nos-ner rörelse. Denna rörelse
lyckades man häva genom att förändra vingprofilen.

Den vågformade rörelsen i horisontalled hade en frekvens på
cirka 50-60 sekunder, innan man förstod, hur man löste problemet.

Alltså tryckcentrum är den platsen på vingen , där lyftkraften
har sitt angreppscentrum. Flyttar detta centrum sig ,
ändras anfallsvinkeln. Tänk på hur det känns , om ni flyger
ett mindre privatplan och man drar landningsklaff.

Man upplever exakt det, som är beskrivet ovan, därför vid
klaffansättning ökas lyftkraften, tryckcentrum flyttas bakåt
och du upplever ett nos-ner moment. Alltså man känner lyft
när klaffen går ut och därefter, på de flesta mindre plan,
en nosnerrörelse.

Moderna profiler för oss modellflygare som är tryckcentrumstabila
är en del serier av professor  Eppler. Dessa profiler använde
vi på snabba hangmodeller under 70- 0ch 80-talen.

Jag tycker bilderna,  på speciellt Horten IV och VI , visar hur
man kan bygga en flygande vinge , som är vacker med stort
sidoförhållande och högt glidtal.

Ett problem man upptäckte planet hade var självinducerat
vingfladder vid viss hastighet.

Planet hade bättre glidtal än flaggskeppet D-30 Cirrus/Austria.

Ett välkänd flygplan utan konventionellt höjdstyrverk var
Me163 Komet. Konstruerat av professor Lippisch. Planet var
ju ett raketplan och en av de engelska provflygarna Eric “Winkle”
Brown, som vågade provflyga planet efter kriget, han sa ,
att Me163 var det mest välflygande plan han någonsin flugit.

Här är några bilder och de visar Horten IV och Horten VI:

                En Horten VI. Spännvidd lite mer än 20 meter och glidtal med flugen polar 1:33,5
-34.5. 
Man ser det stora sidoförhållandet för att erhålla ett högt Re-tal.
Genom att ha ett högt Re-Tal minskar man lyftkrafts
motståndet,
även kallat det inducerade motståndet och det medför att vingen flyger effektivare.

Piloten låg ner på magen och flög dessa plan.

Horten VI hade bättre glidtal och flygegenskaper än D-30
vars avantgardistiska utseende kan beskådas ovan.

                                                                     En tidigare vinge från Horten. Man kan se att skevroder och höjdroder är separerade.

En tidigare version av en Horten flygande vinge. Medlemmar ur NSDFK runt planet

       Ibland försåg man planen med en motor och det gav höga hastigheter
med lite hästkrafter, jämfört med konventionella flygplan
 då dessa var tyngre och hade mera frontalmotstånd.

Här en renoverad HORTEN i USA som flyger. Denna bilden är tagen 1959
och just detta planet genomgår i detta nu en grundöversyn för att bli luftvärdigt.

                                                                    Här ser man den fina aerodynamiska utformningen av en Horten VI.

                                                                               För att nå termiken behöver man bogsering. Är bogserkärran en Fw  56  eller en 159 ?