Jag fann en film utlagd på YouTube, som fångade mitt intresse.
Filmen är välgjord och visar, hur man med hängivenhet och
yrkesskicklighet får sina friflygande skalamodeller att bete
sig, som piloten vill.
Förhållandena på platsen var ju föredömliga.
Kollar du, så ser du, hur samtliga modeller är i mycket gott trim
och flyger bra.
Videon är väl värd att se.
Jag klippte för överskådlighetens skull lite stillbilder ur videon.
Luta dig bakåt och dröm !
..som gör, att bilderna tenderar att bli oskarpa.
Dåligt ljus är fotografens värsta fiende, i alla fall om
jag ska plåta föremål som rör sig, eller om jag
fotograferar från föremål, som är i rörelse.
Min GoPro är ju en i stort automatisk kamera, med
de svagheter det innebär. Man får ta det, som det blir,
skulle jag vilja säga.
Det fick jag göra i dag. En grå tidig morgon en höstdag
med uselt ljus, men det var som en något förmildrande
omständighet i alla fall vindstilla.
Det borde gå att få till det, trodde jag i alla fall.
Min fotograferingsflygmaskin, den trogna Sparkyn
hade fått lite modifieringar, vilket jag ville testa.
Alltså ner till stranden där jag ville få lite bilder på
det omskapade naturvårdsområdet. Omskapat
såtillvida att huvudmannen för området Länsstyrelsen
i Halland har avverkat skog och återskapat sandytor
för bland annat fältpiplärkan.
Så det var bara att montera vingen och starta
kameran, som tog 2 bilder i sekunden snett ner åt
vänster.
Power till motorn var en trött 3-cells 2100 LiPo.
Men den brukar räcka för en 15 minuters flygning,
vilket är nog för för mig vid detta tillfället.
Jag flög mina rundor, som jag fotograferade med
min, nu kommer ett längre ord:
” Solglasögonskalmactionkamera”.
Den kameran tar 4 bilder/sekunden.
Det fanns inte en människa mer än jag själv, så långt
ögat kunde se.
Men då jag gick upp till bilen, träffade jag en ornitolog,
som stod och spanade utåt havet. Det är märkligt,
att man för det mesta träffar trevliga människor,
då man är ute och flyger med sina modeller.
Vi hade ett vindlande associativt samtal om det mesta.
Jag fick ett tips, att om jag är flygintresserat och vem
är inte det, så borde jag besöka Flygfesten i Dala-Järna
sommaren 2018. Det utlovas bli något extra.
Vi får se.
Som sagt, suddiga bilder blev det från modellen. Då jag
kollade slutartiderna, låg de i det dåliga ljuset på 1/60,
eller 1/120:dels sekund.
Jag hade föredragit ca 1/500 dels sekund, så hade
bilderna blivit skarpa.
Men de får gå med denna gången. Bilderna från
marken är alla tagna med min Mobius på glasögonskalmen.
Hoppa ombord och spänn fast dig så kör vi !
Kattegatts yta ligger i stort sett som smält bly.
Klart för start med min Sparky.
Min Sparky har gjort tjänst i mitt flygvapen i 6 år nu.
Jag kan flyga modellen i de flesta lägen utan protest.
Sparky puttrar obekymrat vidare med en motor,
som nu ibland något gnisslande, fortfarande efter
hundratals flygningar har visat att den var värd
de 50 kr, jag betalade för den…
Som du förstår finns det gott om utrymme för start och landning.
Dags svänga in för att landa.
Baslinje
Inga hinder…
Final…
Sättning. Mitt landställ är mycket fjädrande, vilket gör att jag
kan starta och landa på mycket ojämna ytor utan problem.
Sporrhjulet fortfarande i luften under utrullningen.
Just parkerat.
Sparky, 1650 gram, enkel kinamotor, 2100 LiPo.
Sveriges längsta badstrand
Ser ut som ett krigshärjat landskap…
…men det är inga bombkratrar, det är Länsstyrelsen Halland,
som banat av växtligheten för att återskapa sandlandskapet,
vilket kommer att öka den biologiska mångfalden i biotopen.
Mellan dynområdet och strandskogen finns en våtmark,
som hyser ett rikt djurliv och flora.
Förstår du hur vattensamlingarna uppstår just innanför strandkanten ?
Stranden är mångfärgad av sanden. Havet och dess vågor siktar sanden med hänsyn till vikt.
Genom våtmarkerna rinner en bäck parallellt med stranden.
En ornitolog på spaning…
Min Sparky. Bara ett flarn mellan himmel och hav.
Men som ger mig som modellflygare så mycket tillbaka i upplevelser.
2 minuter video på min Sparky innan min LiPo gav upp andan…
Pär skickade en bild på sitt kommande projekt. En friflygande modell
som emanerar från 1940-talet ?
En tidstypisk konstruktion med måsvinge. Varför man byggde med
måsvinge ? Jo det var för att få upp vingen från marken vid
utelandningar i olämplig terräng
En vacker A2 modell, vars namn betyder “Impalahjort”. Ska väl ge en
känsla av att modellen är snabb och smidig…
Om den är lättbyggd ? Det kan jag inte tro, men varför ska allt vara lätt ?
Det ska bli spännande att se hur planeringen och utförande av bygget
fortskrider, men framför allt ska det bli spännande att få se modellen
i luften.
Som jag tidigare skrivit, blev jag ägare till en oflugen
segelmodell på Bytesmarknaden i Falköping.
Modellen en HOBBY”, var från 1978… , så den har ju några
år på nacken.
Modellen var fin, för den var aldrig flugen, men jag hittade
lite fel på den.
Vingarnas framkant var inte slipade, utan helt fel utformade,
vilket med nödvändighet skulle komma att påverka
strömningen runt vingen negativt.
Bakkanten på vingarna var 3 mm tjock och tvär, vilket
också är ett aber.
Trots detta ville jag provflyga. Modellen krävde 80 gram i
nosen, för att tyngdpunkten skulle ligga inom ramarna.
Jag märkte, när jag flög ytterligare en svaghet och det var
vingfastsättningen bestående av två pianotrådar.
Skräp och utan stabilitet.
Nåväl, trots ovanstående gnäll, så åkte jag till Tönnersa Strand,
monterade, kollade och gick fram till den relativt låga kanten,
ca 2.5 m hög som jag skulle flyga på.
Kollade än en gång att roderna stod neutralt och sen start rakt
ut i vinden, som var ca 4 m/sek nästan rakt på.
Modellen flög absolut rakt, utan att jag behövde röra
någon trim.
Det var ju bra. Flygkaraktären var lite slängigt och
gungigt, som en modell med för mycket V-form på vingarna får.
Annars har jag inget att klaga på. Den vek sig snabbt över
vingen då jag vek den, vilket kan ha ett samband med
den fullständigt felaktiga framkanten. Strömningen
på vingens ovansida löser av tidigt. Men det ska jag fixa.
Första provflygningen blev 50 minuter. Landningen
genomfördes bakom hanget i strandrågen utan problem
eller skador.
I stort är jag nöjd med modellen. Den är en produkt
av 70-talet, men till den flygning jag ska ha den till,
så duger den väl.
Samtliga stillbilder och video tagna med min
“Glasögonskalmkamera”, Mobius.
Ingen dålig kvalitet för en sådan mycket liten kamera
eller på svenska:
Varför ska man göra saker och ting komplicerade ?
Apropå rubriken på min post “Nygammalt…”
minns du det tv-programmet ?
Där väldresserade kafeochkakamutade äldre
i publiken förväntades att med tindrande ögon
sjunga: “När man är en glad pensionär…”
och framställdes som lallande fjantar, ständigt
sittande på sina köksstolar spelande “Livet i Finnskogarna”
på dragspel…eller andlöst skådande “Göingeflickorna”
framföra pekoralet “Kära mor”…
Programmet fick ju snabbt öknamnet “Lillgammalt”…
och fick utstå mycket spott och spe innan det gick i graven.
Jo, jag vet det fanns människor, som tyckte, att detta
program var det yppersta, som fanns av underhållning.
Just framkommen och modellen monterad.
modellen har 255 cm spv, men kanske jag
bygger en sprygelvinge med 325 cm spv
och med en profil från min AvaPro.
Det borde bli nåt eller ?
Jag tar alltid ett par bilder innan provflygning. Man vet aldrig vad som sker…
Koll av att stabbarna har rätt grundläge.
På väg ner till det låga hanget.
Kanadagässen under sina ständiga sträck mellan betesplats och nattplats
Ja, så här såg det ut i torsdags vid tidpunkten för provflygningen.
Då är det dags…
En sak finns här gott om…hangkant och utrymme.
Min “HOBBY” i luften.
På väg ut. Ser inte illa ut. Alltså själva modellen.
Men…den flyger ju !
Hangflyg är härligt !
Jag tycker den är ganska snygg på lite avstånd eller ?
Du ser solen står lågt och man har den mitt i ansiktet, då man flyger söderut…
Jag får otvetydliga vibbar från 70-tal, då jag ser modellen.
Här ligger modellen efter min första landning med den.
En belåten pilot och hans skugga på väg hem
Genom ödets skickelse fick jag chansen att lägga vantarna
på en icke flugen modell på Bytesmarknaden i Falköping,
som ju ÅMFK anordnade för 14 gången.
Jag såg modellen i sin originalkartong från Multiplex och
den såg fin ut. Efter den obligatoriska prutningen hos
säljaren fick jag den för ett rimligt pris.
Under de senare åren har jag fått en viss nostalgisk kärlek
för gamla modeller, som jag vet är av kvalitet.
Denna modellen, som heter “Hobby”, tillverkades av
Multiplex och kom på marknaden 1978. Kroppen är av
glasfiber laminerad med epoxiplast. Den är mycket fint
upplagd och är lätt.
Det var ofta modellerna för 40 år sen.
Vingarna är styroporkärnor plankade med abachi. Just denna
modellen var klädd med Oracoverliknande material.
Jag tvättade av vingarna, slipade, lackade med klarlack
3 gånger, slipade igen och sprutade med Biltemas eminenta
hobbylack a´69 kr burken.
Varför klabba med Badgerspruta, kompressor och allt som
behövs ? Keep it simple !
Vingarna blev riktigt bra efter målning. Spännvidden är något
mer än 2.5 meter och min modell väger med allt i 1650 gram.
Det ger en vingbelastning på ca 42 gram/kvadratdm. Ok för mig.
Jag kör med ny Mh-acke från Biltema. 2.6 Ah kapacitet och celler
som har mycket låg självurladdning. Tänkte köra med 6 celler
vilket ger nominellt 7.2 V vilket är ok med dagens rx, men med tanke
på de åldrade Futabaservona blev det 5 celler.
Med acken längst fram krävdes det 80 gram zink i nosen.
Ska du belasta en modell, så passa på och tigg ett par remsor
vikter hos din däckhandlare, när du köper däck. Mycket
praktiska och försedda med självhäftande tejp för
fastsättningen samt med vikten angiven på varje zinkbit.
Profilen verkar vara något okänt Clark-Y liknande med flat
undersida. Profilen är ganska tunn, varför jag förväntar mig
en hyfsad polar och förmåga att penetrera mot vinden.
Det satt 2 stycken 30 år gamla gedigna…Futabaservon i modellen.
De funkade perfekt, där de satt, så de kommer jag att flyga med.
Huven till modellen är mycket välgjord från fabrik. Kommer limmad
på en träram, som gör det hela starkt och lätt.
I kroppen förstärkning för infästning av vinschkrok.
Det tog 20 timmars intensivt arbete att få den klar. Svaghet ?
Ja, jag är inte helt imponerad av vingfastsättningen med
ett 4 mm och ett 3 mm pianotråds vingstål. Men det kommer
att hålla.
Vad ska jag ha en sådan modell till, kanske vän av ordning undrar?
Jo, jag ska ha den och glida med på tjuriga hang, som kräver en
sådan modell. Jag ska ha den och flyga termik med, som man
fångar exempelvis på ett litet inlandshang.
Alltså ett avspänt sätt att förhålla sig till rc-termik- och hangflyg.
Allt måste inte gå fort eller högt.
Finns det något, jag ska ändra på ? Ja, troligtvis ska jag skära
upp skevroder, som ska vara rejäla, så de kan tjänstgöra som
aerodynamiska bromsar i uppfällt läge.
Att ha en väl fungerande broms är betryggande, om man flyger termik,
för du som är termikflygare vet, att problemet är inte att komma upp
utan att komma ner, om det stiger med 6 m/sek…
Att skära upp skevroder kräver lite eftertanke och framför allt att få
till utrymmet i vingen, där servokabeln ska dras, det kräver lite förarbete.
Funktionen jag vill ha, är i första hand bromsfunktionen.
Ja det ska bli spännande att testflyga och erfara “Hobbys” egenskaper.
Fast ganska mjäkigt namn på en modell tycker jag…
Modellen ser i sin konfiguration ut precis, som jag tycker en sån modell
ska se ut. Den inger förtroende…i alla fall nu innan provflygning.
Här några pics
Jag tycker den har harmoniska linjer.
En modell från 1978
Som du ser, har den vackra kroppen gulnat lite.
Modellen är ju 40 år gammal.
Jag vet sidorodret ser bedrövligt ut på bilderna,
men det är nu sprutat rött…
Det har varit blåsigt nu i ett par dagar. Dock inte det blåsväder
som våra kvällstidningstabloider utlovade, utan det var kuling.
Ja, då håller jag mig på marken med mina modeller, ty jag
är ingen onyttig självplågare. Det ska på något sätt vara en
njutning att komma ut och modellflyga.
På fredagen fick jag, som läsaren sett, en rejäl duvning på
Hovs Hallar. Det blev en hård landning…varvid ett höjdroderhorn
lossade. Men hemkommen såg jag, att kroppen fått en spricka.
Så det var ju bara att rensa kroppen. Snygga till sprickan och sen
på med glasfiberväv och epoxieplast. Allt ihoppressat av Biltemas
eltejp. Att jag lindar tejp är för att få bra anliggning och att över-
flödig plast pressas ut.
Efter härdning blev det slipning, spackling, spruta porfyllare,
grundfärg och ett par lager ytlack.
Sen var Gillettens kropp finare än fin…
I går drog jag mig till stranden, eftersom den och omgivningarna
har en stark dragningskraft på mig.
Vinden var frisk, ca 7-10 m/sek nord, vilket betyder, att vinden
låg parallellt med stranden riktning söderut.
Så jag tog vägen i medvinden på stranden till Lagaoset
och där svängde jag av in på skogsstigen, som leder
till parkeringen vid Tönnersa Strand.
Jag upplever alltid något under mina promenader och ser
saker i naturen, som förundrar i alla fall mig. Om inte annat
så kittlas min fantasi.
Rundan jag går är 9 km och flanerar jag, tar det 1.5 timma.
Det är väl den tid det tar att toppladda mina batterier…
Jag fick så mycket energi, så jag kunde lägga det sista
färdigställandet på min nya fina termikmodell.
Nu väntar jag bara på fint väder för provflygning.
Här kommer några ögonblick från min promenad.
Häng med, det är gratis !
Vid nedgången till stranden blåste det synnerligen friskt i sprickan…
och dessutom flög sanden, så man kunde blästra rostigt järn…kanske.
Sandflykten som avslöjade flaskan för 2 dagar sen,
gömmer den igen mitt mellan fotspåren, som snabbt
rundas av den alltid arbetande vinden.
Havet har fortfarande överloppsenergi
Varför ser skummet ut som det gör egentligen ?
När vågorna bryts mot kusten eller mot klippor i vattnet piskas det in luft i vattnet,
så att det bildas skum. Skummet är egentligen bara luftfyllda bubblor omgivna av
en tunn vätskehinna, och att det ser vitt ut beror på ljusets brytning. När det vita
solljuset träffar bubblornas hinna, kastas det tillbaka och därför ser skummet vitt ut.
Det kan dock finnas en annan förklaring till färgen, nämligen skumalgen Phaeocystis.
Algen omges av ett proteinhaltigt geléhölje, som slås sönder och piskas till skum i bränningarna.
Till skillnad från havsskum, som snabbt kollapsar och försvinner, ligger detta skum kvar
på stranden. Andra alger kan färga skummet gult eller brunt.
Den spetsnosade strandknorken låg och tjurade.
Efter att ha legat i vatten och blivit utsatt för sandens
slipande verkan blir föremålen mjuka i sin framtoning.
Är detta varelsens rätta jag månntro ?
Aerodynamikens lagar gäller.
Denna individ bara låg och blängde…
Den sällsynta strandspetan kollade vattentemperaturen
och beslöt att inte simma sin vanliga tur. Hon tyckte det
var alldeles för kylslaget.
Lagaosets ganska sällsynta massavedskrokodil gav upp
ett ironiskt skratt då jag gick förbi…
Strandgräset står och slår mot marken med sina strån
i den friska vinden vilket skapar en fördjupning med tiden.
Tid har dessa gott om till skillnad mot oss…?
Stråna rättar i sig efter vinden, skapande illusionen av en ellips.
Fibblorna blommar igen i oktober.
Den tänker väl, att man måste ta chansen.
Hej…jag kan stå på ett ben…trots jag är död…
Varför tror du en tall växer så här vid stranden…
..är det slumpen ? Nej, det är evolutionen och anpassningen till miljön.
Denna växten är lite långhårigare. Du ser hur stråna bearbetat sanden med hjälp av vinden.
En av de platser där Länsstyrelsen röjt. Ko9mmer att bli en vitamininjektion för området.
Området bakom sanddynerna är blött och fungerar som en kvävefälla
för de bäckar som mynnar här. Detta blöta området sträcker
sig ända ner till Lagans mynning.
En tall som antagligen är 75 år gammal.
Jag undrar vad virkesvärdet är på detta tätvuxna träd ?
Yta som är beredd för att gynna djurlivet.
Träden avverkade och topplagret på marken avbanat
så sanden kommer i dagen.
Nu ger jag upp, sa denna tallen och la sig till ro.
En tillställning jag inte brukar missa, är hobbymarknadeni Medborgarhuset
Falköping, som traditionsenligt arrangeras av ÅMFK.
I år var det 14. gången, vilket betyder, att nästa år blir det ett stort jubileum.
Nytt i år var, att man släppt in båtar och tåg. Vidare kördes en auktion på
inlämnade prylar. Enligt info blev marknaden en stor framgång, både
ekonomiskt för ÅMFK, de besökande och de som hade bord och som sålde.
Så glada miner över hela linjen !
Flera kända hobbyfirmor va rockså representerade.
En avdelning som det var bra snurr på hela dagen, var caféet. Där var ständigt
kö. Heder åt dem, som skötte det.
Jag tror, de flesta som åker på en marknad gör det av sociala skäl.
Man vill träffa gamla kompisar och prata. Kan man hitta något, vilket nästan
alltid gör, prutar man och ackorderar, tills affären är beseglad.
Ett tips för den som ska dit. Då vi anlände 20 minuter efter att marknaden
startat gick en strid ström av flygare bärande på nyinköpta modeller.
Ska du göra fynd, var på plats då marknaden slår upp sina portar !
Om jag köpte nåt ? Japp, jag kunde lägga vantarna på en fin relik.
En segelmodell från Multiplex tillverkad ca 1980 i utomordentligt fint skick.
Jag märkte, då jag kollade glasfiberkroppen, hur väldigt noga man byggt den.
Inget slarv här inte.
Deutsche Qualität !
Mitt ressällskap, Johnny från Laholm fick tag i en ASW med motor, servo,
reglage för ett bra pris. Han har bara att stoppa i en LiPo och en mottagare
och sen flyga. Ska bli intressant att se hur den flyger. Modellen ca 12 år gammal,
om jag ska gissa.
Efter ett antal timmar på marknaden avslutade vi Falköpingstrippen med ett
besök på Ållebergi solskenet.
Naturligtvis var det västlig vind och vi träffade två modellflygare på Västhanget,
som upplevde precis så mycket lyft, de önskade. Synd vi inte hade modeller med
oss, så vi hade kunnat få oss en sväng.
Därefter anträddes hemfärden i det vackra vädret, där vi kunde lägga märke till,
att sjöar och vattendrag åter var fyllda efter senaste veckornas nederbörd.
Nissan var inte bara fylld, den var förfylld och svämmade över sin bräddar.
Hemkomst kl 1600 i Halmstad belåtna med resan och våra modellinköp.
Vi kommer nästa år igen.
Du kan säkert få mer info i sinom tid på ÅMFK hemsida.
Här kommer en bildkavalkad. Det var dåligt ljus…i lokalen, så du får ta det
som det är.
Bilderna på flygplanen på Ålleberg är tagna med ett normalobjektiv, därav
kvaliteten efter uppdrag.
Conny ÅMFK på sin vanliga plats, nöjd med försäljningen
Kjell, en yrkesman ut i fingerspetsarna antingen det gäller att bygga båtar eller motorer.
Kjell visade här hur man bygger en modellbåt.
Så här går det till.
Medelåldern…ganska hög. Men sinnena var mycket ungdomliga !
Fredde från Alingsås. Alltid glad.
Här kunde du finna i stort sett allt.
Försäljarna hade bråda stunder.
Det var bitvis trångt att knö sig fram…
Koktrossen…ständig kö.
Roffe Maier i försäljningstagen…
Nytt i år var en båtavdelning.
På etage II var det fullt.
Det fanns nåt till var och en…
Ordföranden i Ålleberg Modell Flygklubb Rolf Maier.
En drivande kraft som för sin klubb framåt tillsammans med lojala medlemmar.
En mycket stor raritet. En byggsats, som jag tror är 30-35 år gammal orörd i kartong.
Lägg upp 3-4000 kr till Rolf Maier, så är den din.
Johnny har just gjort ett rejält kap.
3 exemplar av modern teknik. EDF Mig-29, quadrocopter och en segelmodell i komposit.
Allt ett resultat av material och teknikutveckling.
Cafehyllan som du ser fullsatt.
En klassisk modell ca 50 år gammal.
En Radio-Queen som Kjell-Åke Elofsson
hade i uppdrag att sälja.
En av de främsta inom svenskt modellflyg.
Kjell-Åke Elofsson från Tibro.
Maskin i mässing.
Nils Högman har byggt den i alla fall.
“köp den här modellen grabbar. Bara flugen i solsken”…
säger Roffe.
Till vänster Ingvar Nilsson från Brämhult
med Lasse Larsson Gendalen till höger.
Ingvar och Lasse är friflygare.
Rolf-Erik Blomdal från Herrljunga en duktig segelflygare
både på hang och i termik med spjuveraktig blick…
Alltid glade Kalle Thorsell kom släntrande utanför Medborgarhuset.
Jag tycker Ålleberg är ännu bättre i början av Juni !
Johnny framför segelflygmuseet, som tyvärr var stängt och tillbommat.
Synd, för det fanns många besökare, som ville gå in där.
Naturligtvis en välrustad hangflygare med sin modell i luften på Västhanget.
Stefan, ordförande i Vara MFK.
Modellflyg fångar alltid åskådare.
Ja du ser själv på bilderna …
Västgötaslätten vid Falköping.
Restaurangen Ålleberg. Funnits sedan 40-talet.
Skulpturen “Vingar”
För oss lite äldre med erfarenheter från fullskalasegelflyg sen slutet av 60-talet
är det naturligt, att vi känner historiens vingsus, både bildligt och bokstavligt,
då vi besöker en av segelflygets historiska platser i Sverige, Ålleberg.
Utsikt mot Falköping och Mösseberg.
För dig som kan din karta , så kan du skymta
Kinnekulle i horisonten till höger.
En avslutningsbild från Ålleberg då vi var på väg hem.
Ålleberg är ett platåberg bestående av sedimentära bergarter.
Längs upp på toppen finns ett lock av en metamorf bergart,
som har skyddat den lätteroderade kalk- och sandstenen.
Därför står de så kallade Västgötabergen fortfarande kvar som upp
och nedvända hattar av olik form kvar. Att hatten på Ålleberg består av
en hård bergart har medfört att uppe på platån finns mycket vatten och
en mosse. Just förhållandet med vattenrikedom har givit Ålleberg ett paradis
för botanikern med många sällsynta och miljökrävande växter. Jag kan
rekommendera ett besök i senare delen av juni eller under slutet av maj.
Jag hade mejlat Per om en eventuell flygresa till HH i dag fredag.
Vädret såg bra ut, om än inte med lite frisk vind.
Men det stoppar inte en hängiven modellpilot. Lite får man stå
ut med, för att få sin modell i luften.
Jag skrev, att det var blåsigt och att jag fegade..men runt lunch
märkte jag, att vinden inte var så hård. Alltså in med grejorna
i bilen och iväg.
Min modell var en Gillette från FVK, som är ca 12 år
gammal konstruktion. Det är en mycket vacker modell, men låt mig
säga, att den kräver sin man att flyga på ett kontrollerat sätt.
Modellen känns instabil på något sätt…det är det bästa sättet,
flygkänslan kan beskrivas. Den har varit så, ända sen jag köpte
den för många år sen.
Jag har prövat med olika tp-lägen. Modellen är synnerligen
kräsen på tp och man måste noga se till, att tp ligger
på 30 % av kordan. Personligen ligger jag nu på 26 % och
upplever att den vrenskas mindre.
Profilen är Martin Hepperles välkända MH 32, vilket
borde ge modellen goda egenskaper.
Men det är bara att trimma och pröva. Modellen har kapacitet
att flyga riktigt fort, men jag måste kunna lita på den vid hög
lastfaktor, för annars kan det inte bli hastighet.
Det var i dag rent nordlig vind med styrkan 4-6 m/sek, vilket
innebär, att vinden ligger rakt på kanten och ger bra lyft.
Så montering och lite vankande fram och tillbaka uppe på
Platån för att kunna starta i rätt ögonblick.
I dag fanns det ingen märkbar topprotor…så jag startade
rakt ut i den laminära vinden och kom genast in i bra lyft.
Gilletten flög spikrakt med alla trimmar neutrala, så det
var bara att stå på efter hand.
Min start var 1140 i solsken. Modellen flög bra, men jag pressade
inte på. Med det lyft som fanns i dag, hade jag kunnat lägga i
minst 750 gram bly i tp. Det hade ökat min speed med minst 30-40 %.
Men även obelastad flög kärran bra.
Jag försökte filma med min lilla Mobius i vänsterhanden. Det var inte
lätt, därför jag fick vara fullt fokuserad på min modell.
Släpper jag modellen en mm…så tar den själv kommandot, så det
gäller att flyga med strama tyglar.
När klockan var 1321, landade jag uppe på toppen och stigen.
Jag lovar…det var mycket svårt. Lyftet var starkt långt in från kanten
och med en högvärdig modell utan kråkbroms kan det vara i stort
omöjligt att komma ner under ordnade former då.
Det enda jag kan bromsa med, är att fälla upp mina skevroder,
vilket jag också gjorde. Med ett nödrop skramlade jag ner
framför mina fötter. Jag var övertygad om, att modellen gått
sönder, men enda skadan var att ett hödjroderhorn lossat,
men det ordnades på en minut hemma.
Så ännu en gång kunde jag åka hem med en modell i ett stycke och
lite bilder. Bilderna tagna med Mobius och några med min Sony.
Som sagt, det blev en videosnutt också. Den sämsta videon jag
hittills gjort…men bättre än inget.
Det blev en timma och fyrtioen minuter i luften i alla fulla fall.
Synd du inte var med Per…
Min Gillette fotograferad med Mobius.
Ett fartyg lämnar Halmstad hamn
Halmstad 25 km bort
Gräset växer fortfarande.
Så här såg havet ut. Inga brytande vågor, alltså under 6 m/sek vindstyrka.
Längst bort var min pilotplats.
“JAG GER MIG” !
“MEN VI GER OSS INTE” !
Ingen frost än, björnbär finns det fortfarande gott om.
Mycket kraftig smak nu på bären då de är lite jästa av fruktsockret.
Ruling the skies…
…i alla fall just nu.
Här kan du se Gillettens vingkonfiguration
Eftersom jag ofta , flera gånger om året, besöker Falköping
och Ålleberg brukar jag i alla fall en gång om året gå en vända
i museet. Kolla på hemsidan då museet är öppet för allmänheten.
En stor del av vår svenska segelflyghistoria finns där utställd.
De finns både luftvärdiga plan och enbart statiskt utställda.
Vilka plan där finns kan du läsa på deras hemsida, så googla !
Vid detta mitt besök kollade jag extra noga på reklamaffischerna
för de evenemang som tilldrog sig på Ålleberg.
Jag tycker dessa posters är mycket tidstypiska och uttrycker väl
det som var aktuellt i tiden då.
Vi går en rundtur i museet så häng med !
Jag kommenterar inte så mycket, du ser vad det är.
Vill du veta mer kolla deras hemsida.
En Baby startar från bryggan på Västhanget.
Weihe
Mosway III
Anfänger kom före SG-38
FI-2 reggad på Island. Tillåten för avancerad flygning.
FI-2
En Hütter H 17.
Byggd av Kanoverken sedermera AB Flygindustri i Halmstad 1939.
Utdömd 1963/1964 i samband med man förstod, att limmet som använts
förlorade sin hållfasthet .
Hör kommer ett urval affischer som trycktes upp för
de evenemang, som ordnades på Ålleberg under åren.
De är en kulturell skatt lika viktiga som flygplanen,
då de uttrycker det, som då var folks intressen i
samband med tillställningar av ovanstående art.
Som du ser står det namnet Albert Falderbaum på affischen.
Här får du historien om denna skickliga och olycksdrabbade pilot.
Albert Falderbaum var en tysk aerobatikpilot, som föddes 1913
i närheten av Bonn.
Han var tidigt intresserad av flyg och började flyga som 14-åring.
Då han var 15 fick han sitt cert och vid 18 klarade han sitt motorcertifikat.
19 år gammal avlade han godkänt prov för avancerad flygning med
segelflygplan.
Hans favoritplan var Bücker 133 och han uppnådde en andra plats
vid Tyska Mästerskapen i konstflyg 1937 i Dortmund. 1939 vann
han Tyska Mästerskapen i konstflyg, trots han hade blindtarmsinflammation.
Under kriget var han chef för Jg 110 i Altenburg. Sista krigsåren flög
han Me 163 Komet och Me 262 Schwalbe.
Vid en flygning med en Me 262 fick han en svår ryggskada efter en
explosion i flygplanet.
Efter kriget kunde man inte flyga privat i Tyskland men Albert
förnyade sina certifikat i Schweiz och kunde fortsätta flyga
uppvisningar så småningom i Tyskland med sin BÜ 133.
Han deltog i flyguppvisningar Tyskland, Italien, Sverige,
Holland och Frankrike med sin spektakulära uppvisning i
sin Lo-100 segelkärra.
1955 skulle han ge sin uppvisning som vanligt i Düsseldorf,
vilken slutade med en krasch.
Detta hände: Som avslutning på sin uppvisning kom han på 10
meters höjd på rygg parallellt med banan i hög fart ,
för att framför publiken stiga, rolla runt och landa.
Under hans ryggflygning hände följande: en av hans fastbindningsremmar
lossade i inverterat läge och snäppte upp i ansiktet på honom.
Detta gjorde att han tappade uppmärksamheten på sitt inverterade
läge och han ryckte ofrivilligt till, vilket fick planets fena och
sidoroder att toucha marken.
Först föll sidorodret av och fenan lade sig parallellt med stabben.
Så nu flög han inverterat med 200 knutar utan sidoroder/fena.
Detta är inget önskeläge och han visste inte hur illa ställt det
var med hans LO-100.
Men han lyckades stig med överskottsfarten, rollade runt
till rättvänt läge och försökte landa ett i stort sett ostyrbart plan.
Tyvärr på grund av skadorna på planet kraschade han mot
nosen på ett militärplan.
Planet var i smulor i nosen, men Albert hade överlevt med
svåra inre skador.
Han låg i koma i 14 dagar innan han vaknade. Att han slog
ner där han gjorde, var ett resultat av hans försök att undvika
att landa bland åskådarna.
Efter tillfrisknandet återupptog han konstflygandet med en
ny Lo-100 och sin BÜ 133.
1960 blev han trots att han flög med stålkorsett ännu en
gång Tysk Mästare i konstflyg med sin Bücker i Münster.
Albert hade nu 10000 flygtimmar och arbetade som testpilot
för den nystartade tyska flygindustrin.
Den 29. September 1961 skulle han i Augsburg provflyga en
Siebel Siat 222 med avseende på det planets konstflygegenskaper.
Flygplanet hamnade under utprovningen i ett okontrollerbart läge
och Albert lämnade planet för att kunna rädda sig med fallskärmen.
Uthoppet gick bra och skärmen löste perfekt. Men skärmen
fångades av delar från det störtande planet och Albert drogs med
ner i marken.
Han var vid medvetande efter kraschen men avled kort efter.
Albert fick en gata uppkallad efter sig vid flygplatsen Kassel-Waldau.
Han blev alltså 48 år gammal, om jag räknade rätt.
Vill du läsa hela historien om hans krasch och se filmen klicka här.
Läs mera om och se fler Ållebergsbilder från förr
genom att klicka här.
Om du klickar på denna länken,
kommer fler bilder från Ålleberg .
Jag behöver väl inte säga, vilken jag menar, men för säkerhets skull:
Det var den utomordentligt välskrivna tidningen “OLDTIMER”,
vilken skrivs och ges ut av Sveriges Modellflygares Oldtimer Sällskap.
Denna tidning, som jag inte läser mellan brevlådan och köket,
utan detta är en modellflygtidning jag läser med eftertanke i lugn takt,
då det den förmedlar är så intressant.
Om du också vill läsa den ? Klicka här, så kan du få dig högtidsstunder
6 gånger om året.
Sök på begreppet “oldtimerflyg” i sökrutan upp till vänster
så kan du bilda dig en uppfattning vad OT- friflyg är.
Jag grävde lite i mitt omfångsrika arkiv med bilder,
eftersom jag ville ha lite modellflygbilder, då vädret
var med oss.
Dessutom är modellerna var och en på sitt sätt vackra.
Tänk efter så mycket kunskap, hängivenhet det finns
ute i modellflygvärlden…människor som hela tiden
tänjer gränserna och för modellflyget framåt.
Till skillnad mot det fullständigt meningslösa ältandet
på vissa modellflygforum här i Sverige. Hur mycket
har deras testuggande fört modellflyget framåt i Sverige ?
Men det är så, det kostar inget att prata och ha
synpunkter framför en dator.
Det som kostar, är att komma ner till sin lokala klubb
och ta en spade, eller engagera sig genom att ta ett
förtroendeuppdrag i förbundet.
Såedemede
En 70-tals modell som ser ut som en modell oxå…
Mycket välbyggd och vacker och flög som en dröm.
Familjeträff
FW-190 Butcher Bird eller som den hette på tyska “Würger”, skata…
Upp till 6000 m var det inte många allierade piloter, som kunde
vinna en luftstrid med FW-190 med en erfaren pilot vid spaken.
Denna modell var ägaren bjuden 350000 kr för av en modellentusiast från arabiska halvön.
Det är enklare med gummimotor…
Segelflyg är en estetisk upplevelse. Köpa ovanstående modell…lägg upp 120000 så är den din.
Bleriot skala 1:2
Hur den flög ? Kolla här.
Den heter Arkangelsk i alla fall…
En målmedveten mops som sa att nu går jag hem.
…och det gör denne pulsjetpilot oxå.
…fick jag mig tillsänt i form av tre bilder, som Pär Lundqvist
legat och ruvat på i 35 år…
Det är på bilderna från SM i F3F (hang) 1982, tror jag det är.
Göran Karlsson var den mest professionelle modellflygaren
vid denna tid i Sverige. Hans team ihop med Christer Gillgren,
som allmänt ansågs vara den duktigaste modellflygaren i Sverige, var
näst intill oslagbart. Göran och Christer gick in med 100 % i sina
projekt och det gav resultat i form av framstående placeringar.
Sen skadade det ju inte konstellationen, att de var stöttade av
Bertil Beckman, vilket garanterade de sista radio-och byggprylarna,
som kommit ut på marknaden.
1976 blev Göran Karlsson, med Christer Gillgren som caller,
världsmästare i F3D, FAI Pylon i Tyskland.
Under slutet av 70-talet och 80- talet satsade Göran på F3F
eller hangflyg med segelmodeller.
Det var Göran ihop med Anders Rättzen som drev hangflyget
framåt med stora steg. Dessa två piloter införde flera tekniska
innovationer, vilka i sista änden skulle skapa förutsättningar
för snabbare modeller.
När Göran dök upp i sin cowboyhatt med sin fina modeller
under armen, då förstod vi andra, att vi spelade i
gärdsgårdsserien..
Han var ju nästan som en filmstjärna på något sätt, vilket i alla
fall hans medtävlande märkte.
Vi var i praktiken besegrade, redan innan vi flugit…
Göran var en man av den stora världen.
De andra två på bilderna är Håkan Svennesson och
Mats Strömberg.
Alltså bilderna är 35 år gamla och såvitt jag kan bedöma,
så har ingen av personerna åldrats så det märks…
Göran och Mats är livaktiga pensionärer och Håkan odlar bufflar på sin
gård utanför Kristianstad.
Pär Lundqvist har levererat bilderna.
Mats Strömberg till vänster och jämte honom Håkan Svennesson Kristianstad.
Observera den tidens HiTech…den digitala klockan på Håkans handled.
Göran Karlsson…direkt från Hollywood eller vad tror du ?
Bara att han svävade in med en coboyhatt av läder..räckte ju för att knäcka oss,
som hade att vara nöjda med en gul reklammössa från Lantmännen,
där det med svart text stod “Agrol Oljor”….
Säga vad man vill om våra tyska modellflygvänner.
Det de gör, gör det gör de ordentligt. Både vad gäller modellernas
storlek och kvalitet på bygget.
Filmen, som ligger på Youtube, är också bra.
Den är så bra, så man kan klippa stills från streaming video.
Hoppas filmen och stillbilderna skapar en känsla av hur ett
storsegelmeeting kan avlöpa i kontinentala Europa…
Freystadt – Sondersfeld ligger vid Bundesautobahn 9,
just söder om Nürnberg.
Den som ska ha tack för allt är filmaren av videon, vars namn
jag bara finner i form av hans nick, algebu01.
Tack för du delar din upplevelse
med oss som inte var på plats i år.
Måsvingar…för att få markfrigång för vingen vid utelandningar.
Kolla linledaren på fenan.
Modell av en lastseglare
Rejäla bogserdoningar…
Grunau Baby IIB
En K-8, som ofta var den första ensitsaren vi flög efter man fått certet.
Flygande vingar har i regel mycket goda egenskaper.
I Tyskland är det mera regel än undantag att fodermajs vaktar modellflygfälten…
Inte speciellt vanlig storseglare… Jag har aldrig sett en Me-163 som flög dåligt.
Enligt den mest erfarne engelske provflygaren, Eric “Winkle” Brown,
var Me-163 det absolut bästa plan, han flugit nånsin !
Der kleine UHU i ny version…
Der grosse kleine Uhu.
Bilden från tysk klubbs hemsida. Inget anges om (C),
så jag antar, det är ok att använda bilden i icke kommersiellt syfte.
Originalet “Der kleine Uhu”. (Den lilla ugglan.)
Från en Graupnerkatalog 1962.
Är det inte flygväder…ja, då får man gilla läget. Det är bara att
motvilligt acceptera moder naturs väder.
Något annat alternativ gives icke. Kanske man skulle sittstrejka
i protest mot vädret ? Tänk om SMHI, som har en faiblesse att utfärda
varningar i tid och otid, kunde skicka ut klass I Varningar för
extremt tråkigt modellflygväder… ?
Så istället för att flyga, fick vi göra en långpromenad i söndags
morse tidigt. Jag tycker, det är bäst att komma ut vid 08-tiden på
morgonen, medan dagen är ny och fräsch.
Så vi strövade vid havet. Sög åt oss alla intrycken. Tog lite bilder,
som inte är nåt speciellt, men de är i alla fall bevis på vår existens .
Knäpp dina kängor och gör oss sällskap under vårt flanerande.
Att flanera, är som jag ser det, lite mera planlöst än promenerande
eller spatserande.
Bilderna från ett Kullaberg höljt i konvektionsdimma och Laholmsbukten.
Mer om strandliv. Klicka här.
Lagaoset med det lilla biflödet.
Den gamle vresige väktaren vid Lagaoset flyttar sig sakta från plats till plats vid stranden
ständigt övervakande sitt revir och beredd att köra bort eventuella inkräktare.
Han har håll på med sitt revirvaktande i 6 år nu.
Jaha…och detta är vad ?
Söderut Lagaoset. Ingen trängsel i dag…
Norrut Lagaoset.
En cool individ sträcker ut sig och relaxar i strandkanten.
Varm tropikluft kolliderar med kall luft över Sverige = Dimma.
En rådjursget håller stenkoll på fotografen…bilden tagen på 150 m.
Dimman rullar in från havet.
Hamnen Mölle. Vid nordvästlig vind en oduglig hamn, då vågorna rulla runt i hamnbassängen
och låter båtarna ständigt gunga med ett ständigt slamrande från stående och löpande rigg.
Gaaapa stooort …
Själva Oset…
Detta djuret var aningen magert och nergånget.
Ser ut som en skulptur av Arne Jones eller…
Skulptur “Nova” av Arne Jones
Det står “Air” på pjucken…har han fått punktering ?
En hotfull silhuett…
Ständigt spanande efter något som är ätbart.
Denna journalfilmen har ju allt som kännetecknar en tidig
30-tals newsreel.
En entusiastisk speaker som har stor respekt för de, vilka
utövar aviatikens konst. Allt framställt med darrande och
högtidlig stämma.
Du som inte är segelflygare, lyssna till speakerns utsaga:
“Gliding makes you airminded” !
Japp, då vet vi alltså, vad som krävs…
Betänk, filmen är 87 år gammal.
Den första långfilmen med delvis ljud var “Jazzsångaren”
med Al Jolson vilken hade premiär 1927.
Denna nyhetsrullen kom alltså 1930 bara tre år senare.
Du ser själv, vad filmen innehåller och jag tycker,
det speglar tidens intresse och entusiasm för ny teknik,
däribland flyg, på ett typiskt sätt.
Kom ihåg att begreppet flyg, svävade högt på agendan
under sent 20-tal och tidigt 30-tal. “Flyg” låg i tiden
och den optimism som den tekniska utvecklingen
skapade, gjorde att tron på flygets och flygandets
framtid var stark.
Man anger på ingressbilden stolt “In Sound”, vilket skulle
göra rullen än mer lockande.
Du kan ju lägga märke till, hur filmen är klippt,
vilket påverkar tempot i filmen. Inte som dagens
hysteriska klippningar med korta flashade sekvenser,
som gör betraktaren förvirrad och irriterad.
Man kan aldrig göra en i grunden dålig produkt bättre
genom att klippa i små sekvenser och ständigt byta
scenario.
Skräp är skräp även med all världens effekter.
Denna film är inspelad rakt upp och ner, vilket gör,
att objektets verksamhet blir lättuppfattad och underlättar
budskapet till publiken.
Tur att någon har bevarat dessa tidsdokumenten och gjort
de tillgängliga för alla med en dator.
Stillbilderna skärmdumpade ur filmen.
Den vackra kvinnan som flyger sin
glidplanssjöflygbåt……långt ord, hade om
hon levt idag varit ca 107 år gammal.
En modellflygare med en segelflygmodell i skala
av ett plan “som överste Charles Lindberg just flugit”.
“Var redo” en amerikansk scout lär sig grunderna.
Läraren med andäktigt lyssnande elever.
Precis som i ett klassrum i en svensk grundskola av idag…
En tidstypisk kärra. Ofta benämnt glidflygplan, då det hade så uselt glidtal.
Segelkärror med något bättre glidtal kallades övningssegelplan. Kolla sidorodret..
och fenan inklämd i spjälstaketet. Jag undrar, var konstruktören hade kommit fram till,
att lateralcentrum fanns ? Triangeln ovanför vingen är ett spänntorn, som användes, då man
riggade planet med pianotråd/wire, så det skulle hålla ihop. Spänntornets uppgift var
också att öka vinkeln mellan exempelvis vingen och fästpunkten på kroppen för att
klara högre belastning på den del, som skulle stagas.
En kvinnlig pilot med mycket charm , eller vad säger du…
Hon har en fantastiska apparat…biplanad och fukttålig.
Visst kunde flickan flyga… bland säkert mycket annat….
Damens flygplan, en “Peel Z-1 Flying Boat” är en intressant företeelse.
Du kan läsa om historien om flygbåten här.
För att i någon mån visa hur det ser ut, där jag flyger,
har jag med hjälp av en väldigt lång selfie-stick tagit lite
bilder för alla, som är modellflygare.
Här är nästan överväldigande vackert. Har du aldrig
varit vid Hovs Hallar ? Åk dit, det är värt en resa.
Här kan du bo, äta och flyga bra.
Jag tänkte först inte sno ihop någon video från min
senaste visit, men det går fort, så det blev en snutt.
På en av bilderna av Platån har jag ritat in rotorns
utbredning. Pass upp för den då du ska starta eller
landa !
Hoppa in och spänn fast dig…låt mig bara säga, att om
jag gör en “bomkörning”, vilket innebär, att det är fel eller
ingen vind vid HH, så är inte dagen förlorad.
Du får alltid en fin naturupplevelse, då du är där.
Det gäller bara att ha ett öppet sinne.
För då kan du uppleva, det jag upplevt där, att få se en
kaskelott simma i maklig takt förbi och vidare norrut i
Kattegatt.
Ett 10 m långt imponerande däggdjur som inte är helt
omöjligt att få se i skandinaviska vatten. Men jag har
bara sett en, under de 44 år jag varit och flugit där.
När jag såg den ? Det var 2003. Troligtvis samma val
hade observerats i danska vatten senare vid inloppet
till Limfjorden.
På denna klippvägg har jag presterat en hårresande klättring,
då jag räddade min i en buske hängande ASW 15.
Detta är något, jag aldrig gör om !
Start och landningsområdet på Platån.
Denna delen av HH ger starkt lyft vid NNO vind.
Här syns att hanget är uppbyggt i två steg.
Kanske därför det skapar så bra lyft…
Här kan du landa om du flyger skärm utan större risk.
modeller har vi aldrig landat här…..
Platsen är lätt tillgänglig via väg/stig från Kattvik.
Lodbild av kanten på Platån.
Om du hamnar under kanten, så är det möjligt att åstadkomma en
kontrollerad landning på stranden, om du besitter tillräcklig skicklighet.
I sprickan i framkanten av berget, där häckade en berguv.
Spåren i marken efter frigående klövdjur.
Platån på Hovs Hallar Oktober 2017. 
Brittiska Pathe rymmer en enorm filmskatt och många
av dess filmer finns upplagda på Youtube.
Denna snutten jag fann är ganska tidstypisk. Den har allt,
som präglar en nyhetsfilm från denna tid.
Du ska veta, att på 20-talet fanns ingen tv, utan man
spelade in journalfilmer med nyheter och kuriosa,
vilket visades på biograferna som förspel.
Denna filmen är full av fantastiska saker. På de platser
i filmen där du hör en speaker, lyssna på hans entusiasm.
Den första sekvensen med ett biplan som skjuts framåt
nerför kullen gör en klassiker. Flyger för sakta och viker
sig över vingen,
Kolla piloten som flyger planet med det kraftiga landstället…
Se hur han vevar med sitt höjdroder.
Eller piloten som sitter med huvudet upp genom ett hål
i en lucka. Undrar vad han skulle gjort vid en ground
loop eller då planet av annan orsak hamnade på rygg ?
Han hade nog aldrig mer behövt kamma sig.
Trots skinnhuvan…
Piloten som skulle göra en långflygning och bogserades
upp av en motorkärra…Han hade uppenbara problem att
behärska kärran.
På mig verkade det, som om höjdroderlinkaget hade
gett sig. Man kan se han pumpar med spaken men hans
höjdroder rör sig inte.
Men medge han flög ur cockpit i en snygg parabel,
för vidare snabb resa ner i marken utan vare sig vingar
eller räddningsskärm. Men varför var han inte fastspänd ?
Kanske han hade brått att komma iväg…
Kvaliteten är sådär, men begär inte för mycket av en
nästan 100 år gammal film.
Luta dig bakåt och kana med mig bak i tiden !
Till och med filmens textrutor/bilder är tidstypiska
med sin Jugend design och sitt vördsamma språk.
… för ett liv utan drömmar eller förväntningar är fattigt.
Drömmarna och förväntningarna är resultat av våra tankar
om idéer, ett kommande projekt eller händelse. Blir vi
inspirerade av en bild, en händelse, ett samtal med en
annan människa eller något annat sinnesintryck, skapa
det en process i våra hjärnor, som ger oss förväntningar
och drömmar om just “Något”.
Det är nyttigt att få sinnesintryck. Ju fler perceptioner du får,
desto mer inspirerad blir du, som du sedan kanaliserar mot
din dröm. Det behöver inte bara vara synintryck utan
känsel och även lukt kan ge inspiration. Tänk på lukten och
ljudet av en underkompad modelldieselmotor på lågt varv…
Intryck av lukt ? Ja, alla som kört en diesel vet,
vad lukten av bränd fotogen innebär, eller vad lukten av
från en jacka impregnerad med härsken ricinolja innebär.
Därför är jag nyfiken och öppen för det mesta.
Just för jag vill ha positiva erfarenheter, som stimulerar mig
själv till mina nya drömmar och som kan skapa förväntningar
inom drömmarnas gränser.
Jag vill inte bara vara nyfiken, jag vill vara en aktiv människa,
som helst säger ja till det mesta, allt för att kunna infria
mina förväntningar.
Kanske jag säger ja till för mycket. Men det har gett mig
otroliga erfarenheter och upplevelser, vilka varit en
inspiration till min ständiga nyfikenhet.
För mig kan en förväntan nästan kännas rent fysiskt.
Vad tror du, jag känner på ingressbilden ?
Alla mina förväntningar väntar på att verkliggöras
om några sekunder, då jag ska starta ut över havet.
Allt jag laddat in i “förväntningslådan” i huvudet ska
blomma ut nu. Klart jag har brått att starta.
Jag kan aldrig fort nog montera min modell och förbereda
mig och min modell inför flygning. Hela tiden pockar
mina förväntningar på..
…Flyg nu…Få ihop det…Skynda på !
Har du inga förväntningar eller drömmar, vad hänger
du upp ditt liv på ?
För mig själv innebär det, att jag håller drömmen och
förväntningarna levande, genom att jag varje morgon
vet, att min dag bär med sig något, som inspirerar
mig.
Ett liv som varande en bara existerande, vegeterande
individ, som leds runt varje dag mellan köksbord,
dator, tv och säng är för mig en absolut icke existens.
Jag vill känna, jag utnyttjar dagen. Att inte ha
förväntningar eller drömmar är som att sitta på en
bänk vid en järnväg och se livet passera, som om
det vore ett oändligt långt tågsätt.
Men du kommer att bli förvånad, hur kort ditt liv är,
då du sittande på din bänk ser den sista vagnens röda
lyktor försvinna i fjärran ångrande, att du inte tog
chansen att hoppa på…
Har du funderat på, att om alla dina önskningar och
förväntningar vore uppfyllda, då hade du inte mer
att drömma om eller förvänta dig.,,
Ungefär som om du vann 200 miljoner och du efter ett år
köpt allt vad du ville ha.
Men vad skulle du göra sen ? Du hade inga fler drömmar
eller förväntningar…Man ska hålla sina drömmar levande
för det håller dig levande.
Jag skrev detta, eftersom jag i tidigare inlägg hade
förväntningar om att kunna åka ner till Hovs Hallar och
hangflyga, då det var utlovat fint hangväder.
I min hjärna snurrade tanken att blir det fint väder,
då blir det härligt att kunna åka ner och få en riktigt
genuin flygdag. Alltså jag byggde upp en förväntan
hos mig, att drömmen om det perfekta flyget skulle
infrias.
Har jag den drömmen, är jag mycket motiverad att åka
resvägen på 45 km ner till vårt hang.
Samma sak gäller, om du byggt en modell, som du
ska provflyga. Tänk så mycket förväntningar du har,
då du åker till fältet. Det är ju den drömmen, som
håller igång dig och ger dig energi.
Nåväl, jag drog till HH och under färden skapade min
förväntan en bild av flygandet, som jag skulle
få uppleva. Har du förresten märkt, då du kör bil,
att man tänker bra ? Förlängda märgen kör din bil,
hjärnan funderar mellan fantasier, förväntningar
och verklighet.
Det första jag såg, då jag körde över kullen ner mot
Segeltorp var en skärmflygare på bra höjd, som flög
och njöt i den NNV vinden. I och med att han flög,
förstod jag förhållandena för oss modellhangflygare
skulle vara gynnsamma.
Så fram till parkeringen och lasta ur. Sen promenad
upp på Platån, där jag efter att ha satt ner mina grejor
tog en överblick över läget. Vinden var ca 4-6 m/sek
från NNV. Solen sken och mycket folk som flanerade
i naturen.
Uppe på Platån härskade på toppen en mäktig rotor,
som talade om, att den fanns, genom att min vind-
streamer blåste UT mot havet… Vidare kände jag,
hur det blåste i nacken, då jag spanade ut mot Kattegatt.
Det känns aningen paradoxalt att stå 80 meter över havet,
där det råder jämn laminär vind rakt mot kanten och
samtidigt känna rotorn blåsa 180 grader åt andra hållet,
så håret blir rufsigt i nacken…
Min Spirit blev monterad, min GoPro sattes på plats
på nosen och min Mobius anbringades på min kepsskärm.
GoPron på Spiriten videofilmade och Mobius tog 2 bilder
i sekunden.
Sen var det, efter radio- och funktionskontroll,
bara att starta. Vilket under de förhållanden som rådde
inte var enkelt. Ska man starta vid aktiv topprotor,
ska du röra dig åt vänster och starta just till höger om
det diket som finns.
Gör du det, undviker du det mesta av topprotorns muskler.
Jag gjorde det och satsade så mycket energi jag hade,
för jag skulle få ut modellen i det laminära lyftet.
Låt mig med förlov säga, det var mycket turbulent.
Hade jag inte varit erfaren, hade jag inte klarat
situationen utan riskerat att modellen hade smällt
i kanten. Du kan se på mina bilder efter texten,
hur kanten ser ut..Inte speciellt modellvänlig terräng
och framför allt nästan omöjligt att bärga en modell
därifrån utan bergsbestigarutrustning.
Men efter berg och dalbanan vid starten kom jag ut
i lyftet, vilket var helt turbulensfritt, starkt och utbrett.
Modellen steg som en kork och jag var snart
uppe på indikerad höjd från telemetrin på 166 m.
Det är ca 240 m Asl.
Hovs Hallar har egenskapen, att du har friheten att
flyga över stora områden, då hanget skapar så bra lyft.
Jag satt på min vanliga tuva och flög synnerligen
avslappnat.
Min tanke var, att detta var, vad jag förväntat mig
och det kändes, som delar av drömmen gått i uppfyllelse.
Bättre kan jag inte ha det, då jag modellflyger.
Vinden ökade till 7 m/sek under eftermiddagen och
vred lite mot V.
På avstånd rakt norrut kom ett sträck med tranor,
som med sina kraftiga röster hördes lång väg.
Fint tänkte jag, de flyger lite under mig. Då borde
jag kunna flyga rote med fåglarna och få en video
med både ljud och bild.
Allt gick perfekt, vad flygningen anbelangar, jag flög
ihop med tranorna i ca en minut, innan de fortsatte
sin resa söderut.
Men enligt Jantelagen hade kameran stängt av på
grund av ett urlakat batteri. Typiskt !
Det kommer fler tillfällen och då ska jag och ackarna
vara laddade.
Mycket folk passerade under sina naturpromenader
och alla jag träffade var vänliga och nyfikna.
Jag tar alla chanser jag kan för att sprida positiv
information om vår hobby. Realiteten är, att de
människor jag möter, då jag är ute och flyger är
för det mesta vetgiriga och vill veta hur det här
med hangflyg fungerar.
Det är så enkelt att förklara, när allt finns tillhanda,
hanget, piloten, vädret och modellen.
Hur många som blir omvända till modellflygare ?
Inte många…men det kan vara så, att bland de
vi möter, kan finnas en “Någon”, som på ett sätt kan
påverka våra möjligheter att utöva modellflyghobbyn.
Så informera med ett glatt humör !
Jag startade kl 1100 och gjorde dagens sista landning
1435. Jag fick 2.5 timma i luften minst med min trotjänare
Spirit Elite.
Ja, landningen var lite besvärlig också. Det gällde att styra,
bildligt talat, med hela handen, eftersom du landar
mitt i en utvecklad malande rotor. Men det gick bra.
Sen var det bara att packa ihop, gå till bilen och lasta in
för att sedan köra hemåt.
Färden gick längs E6 norrut där som vanligt en
fredagseftermiddag, vanvettet tycks råda i vänsterfilen.
Slutligen hemkomst med hel modell och med mina
förväntningar uppfyllda ! Drömmen lever.
Här några ögonblick.
Bilderna tagna med i huvudsak mina Mobius, GoPro och
ett fåtal bilder med min Sony, som jag tog i RAW-format.
Allt klart för start !
Jag har gått över till en liten ryggsäck att ha mina prylar i.
Enklast och man får händerna fria, under tiden vi transporterar upp oss till Platån.
Silon i Falkenberg, 54 km från Hovs Hallar, sett genom min kamera.
Avstånd till vindkraftverken till vänster är 65 km.
Du ser det var ingen större sjögång…
Inga brytande sjöar, vilket indikerar vind mindre än 6 m/sekund.
Jag tröttnar aldrig på naturen vid HH.
Naturen har en anstrykning av det vilda och karga just vid kustlinjen.
Fasaden på hanget fotograferat från Platån. Du förstår att om du sätter en modell i väggen
Är det inte enkelt. En gång har jag hamnat där. Det var i en av buskarna mitt på bergväggen.
Jag klättrar aldrig upp där fler gånger…
Min Spirit på väg med den alltid närvarande och förhoppningsvis fotograferande kameran.
Jag har testat olika fastsättningstekniker av kameran i nosen.
Kommit fram till att Biltemas tejp är det bästa och enklaste.
På väg ut genom turbulensen…
…modellen kastas som ett flarn just här…
…men ute i den laminära vinden…
..hissar det som det kan tyckas utan gräns.
Ser du färgen på havet ? Strömmen har gått på svenska sidan av Öresund,
förbi Kullen och vidare upp i Kattegatt. Färgen är gråaktig.
Beroende på att efter rikliga regn har vattnet i åarna fört med sig
sand och andra avlagringar.
Denna steniga strand är helt förändrad på mindre tid än ett år.
Du ser hur vågorna danat det lösa materialet. Förr fanns här,
av passerande flanörer utlagt konturer av stenar föreställande olika djur,
som var lätt igenkännbara från luften. Fast de återuppstår säkert.
Att landa sin modell i kanten…vad skulle det hjälpa ?
Bättre sätta den nere vid stranden för att få tillbaka den
kanske i delar…Det är 70 m högt.
Japp, det närmar sig höstdagjämning.
Tre glada flickor som…
…fick lite info om modellflyg på hang…
…och som gick därifrån som övertygade nya modellflygare…tror jag.
En solitär skärmflygare bara njöt.
Han hade skärmluftrummet för sig själv.
Han tänkte säkert att: Där kan ni gå nere,
men här uppe sitter jag med bästa utsikten.
Vid 13-tiden friskade vinden till 7-8 m/sek. Som du ser på det mörka vattnet.
Surt sa räven…
Vad det är ? Bara din fantasi sätter gränserna…
Last man standing….känns det ibland som.
Han ska försöka landa sin modell i helt skick.
Det gäller att vara 100% fokuserad, det kan jag lova !
Men det gick bra, jag landade just vid busken.
Mannen på sin tuva…jag tog bilden med min långa selfie-stick.
Visst är väl jorden platt ?
Från vänster Kullaberg – Torekov – Hallands Väderö.
Har man en tillräckligt lång selfie-pinne, kan man få fina bilder.
En hangflygares depå på Platån, Hovs Hallar den 6. Oktober 2017.
Väder Hovs Hallar från yr.no.
Skärmdump från vindmätaren som ger mätdata i realtid.
Det finns inget, som kan hindra mig att åka till HH med en
väderutsikt som ovanstående.
Solsken, 4-7 m/sek NNV troligen vridande till nord under dagen.
Förutom modellflygare kan vi säkerligen förvänta skärmflygare
också. Alla hangflygare är välkomna.
Rapport kommer på min blogg från en förhoppningsvis fin
upplevelse vid vårt hang, som nu börjar prunka i höstens
brinnande färger.
