Naturligtvis tog jag en massa bilder, men jag kan inte presentera all utan bara en bråkdel…fast det blir ju en del.
Denna posten innehåller “Allmänt” och hembyggda motorer.
Jag kommenterar , där jag vet något, för jag vet,
att du kan mer, än vad jag kan !
Här kommer den sista skopan med bilder från Linflygträffen I Kungsbacka 2019 från mig i alla fulla fall !
Håll tillgodo !
Hembyggt
Rejält vevhus
Till höger Lars-Erik Fridström från metropolen Anderstorp.
Lars-Erik ska starta sin diesel från cirka 1947…
Lars-Erik under startförsöken
Ännu ett hemmabygge. Är det Hannes Illipes replika av en Mills ?
Hannes senaste hemmabygge.
Ordning och reda…men “grenröret”…ligger illa till vid en smäll…
Intresse, hängivenhet och kunskap = En egen byggd förbränningsmotor
Från vänster om jag förstår det rätt
tank, motor,varvräknare, tändsystem, voltmeter och 2 LiPo-celler.
The real McCoy
Lars-Eriks fina diesel.
Två modellflygintresserade bröder från Norrland tror jag …
Att fotografera en ladusvala…
…är tio gånger svårare…
…än att plåta…
…en linkontrollkärra !
En Weatherman har viss likhet med en glidflygande svala…
Ett kit från 50-talet. Jag hade ett liknande från Veron. Det var förhållandevis dyrt. Synd man inte har det kvar.
Här lite olika modeller…
En klassiker.
Jag minns min första Enyamotor. Som jag köpte 1960. En o9. som drog runt mina linkärror otaliga varv och där kubikmetrar jord passserade motorn, som ett resultat av dåliga landningar. Men den smattrade glatt vidare.
En erfaren Webra 1.5 cc. Ännu en klassiker, som fortfarande går relativt lätt att komma åt ny i kartong till bra pris.
Mycket flugen…då ser en modell ut så här.
De snyggaste linmodellerna är de som inte flygs…?
Ingvar Nilsson pustar upp sig…i sin nya hatt
.
En besökande modellflygare, som fick ett porträtt, då han
kollade min GoProkamera, som var inställd på 4 bilder i sekunden…
Fenan riktad så modellen styr ut ur cirkeln i stället för att skära in och slacka linorna.
Webra power. Jag minns min första Webra Mach 2.5… Där var ös i den.
Tornado proppar…visst jag minns och likaså Paw dieslar
från England som vi köpte hos Tomas i Värö.
Undrar om dessa dekalerna finns hos Biltema ?
Motvikt på yttervingen på en linmodell; En gammal järnfemöring eller ?
…Ove Andersson, Sveriges meste Mästare och Alf Eskilsson.
De visade sin imponerande förmåga att flyga en linkärra vid meetinget i Kungsbacka.
När man ser dessa proffs flyga, blir jag djupt imponerad. Man flyger rörelser, som jag tycker, man inte borde kunna. Men det är, för jag är en förstockad radioflygare.
Då Alf med sin Nobler dyker rakt ner mod marken för att under sista metern under bråkdelen av en sekund övergå i planflykt, då tänker jag: Hur hänger piloten med ?
Detta flygande kräver blixtsnabba reaktioner och genuin erfarenhet. Samtidigt som piloten måste bevara sitt lugn och hålla huvudet kallt.
Då Ove ska flyga, ser man han är ett fullblodsproffs på linflyg. Han har fina flygplan, han har ordning på sina grejor och han följer sina rutiner under förberedelser och flygning.
Frågan, som väl ingen kan besvara, är hur många varv Ove har snurrat i lincirkeln under ett mer än 50-årigt modellflygliv ?
Det blir några varv. Hans perceptioner och balans inte
minst måste vara skärpta maximalt, för han ska kunna
genomföra ett flygpass med den precisionen han besitter !
Ove berättade, han ska bygga en semiskala? av en Mustang P-51B, vilken var en kärra, som nödlandade i Sverige under kriget.
Vi som studerat Oves byggen, kan förvänta oss något riktigt fint, det är jag övertygad om.
Alf är en eldsjäl för linflyget och jag fick honom förra året att montera en av mina Mobius videokameror på modellen, då han flög, för att ge betraktaren en aning,
om hur det är att flyga stunt.
FIlmen la jag på YouTube och många har sett på den och bäddat in den. Klicka på länken, så kan du också kolla Alf, då han hanterar sin stuntmodel i lincirkeln.
Jag vill framhålla än en gång, att det är svårt att plåta en stuntmodell i luften, som gör rättvisa åt piloten. Därför vill jag gärna ha med något av miljön,
för att ge en bild av relationen mellan modell och
omgivning.
Jag lyckas inte alltid, men spänn fast dig i stolen, ta om det behövs ett sjösjukepiller och flyg med Alf !
Jag kommenterar inte bilderna för jag hoppas,
de ger en levande bild av de två piloterna och
deras hobby !
Min sista? post om Weatherman Speed, Kungsbacka 2019.
Jag fick en kommenar av Ingvar Nilsson med lite uppgifter om ovanstående flygare;
Hej! Jag rabblar upp namnen på Weatherman-gruppbilden.
Stående från vänster:
Göran Olsson, rutinerad speedflygare och internationellt känd, inte minst för sin allomfattande hemsida som börjar: My initials are GO Göran har kommit ända från Stockholmstrakterna
– MFK Red Baron.
Anders Hellsén, Stuntflygare (F2B) som haft en liten paus i
stuntandet men som åter är mycket aktiv inom linflyget.
MFK Snobben ligger i Blekinge
Ingemar Larsson, internationell domare i lin-combat (F2D)
bosatt i Vänersborg. När han inte är ute och reser i vida världen så kommer
han till Kungsbacka och sätter nya rekord. Flyger även Minispeed,
Semi-speed, ja det mesta som går fort…
Kaj Johansson, västeråsare som brukar synas tillsammans
med Ove Andersson
Johan Larsson, har sopat mattan de flesta combatflygare i
Norden och en massa juniormästerskap. Bor i Göteborg
numera sedan han passerat juniorstadiet. VÄnersborgs MFK
Ingvar Nilsson, jag själv, mångsysslare. Flyger även
friflyg med gummimotor och segelmodeller. Tillhör det
absoluta bottenskiktet i alla tävlingar.
Ingvar Niklasson, motorbyggare, flyger mest radio,
men flyger även sin hembyggda Mills i klass 1. Kungsbacka.
Emil Palm, lovande stuntflygare, junior bor i Lindome
K N Ä S T Å E N D E från vänster i bild:
Torbjörn Lundgren, MFK Snobben i Blekinge. Jag vet
inte mycket om Torbjörn men han är en jäkel på att tanka
– tror han flög 30 varv extra … eller kanske ännu mer
Alltså – det är väldigt retligt att om man skall flyga
9 varv och motorn stannar efter 8,5 varv…
Micke Palm, vår startramps anfader, Bor i Lindome.
Stuntflygare (F2B). Mycket aktiv
Sven-Erik Martinsson, Fjärås (ja alla pepparrötter
kommer därifrån) litet söder om Kungsbacka.
Mångsysslare som alltid är med och hjälper till.
Sven-Erik brukar fixa kaffet… vill minnas att han även kört lin-båt för jättelängesedan.
Kauko Kainulainen, AKMG Göteborg. Har flugit stunt
i många år, stor kännare av Juhani Kari som var mycket
framgångsrik Stuntflygare. Kaukko lämnar inget åt slumpen – ytterst noggrann,
vet mycket om motorers portning.
Ola Lindgren, Kungsbacka, har ett förflutet med litet
större motorer… mycket aktiv och vill gärna att vårt fält skall vara
välklippt och lägger mycket tid på att gräsklipparna fungerar.
Bästa midsommarhälsningar // Ingvar
Detta är troligtvis det sista om Weatherman Speedtävlingen. Kanske jag hittar några fler bilder jag publicerar, men den
dagen den glädjen…
Som vanligt kommenterar jag inte bilderna, eftersom jag
då skulle avslöja min monumentala okunskap om linflyg.
Jo, jag flög lina då jag var 10-16 år gammal, men om jag
skulle klara det idag ? Tja, den som lever får se.
Vad gäller gruppbilden, är jag säker på, att Ingvar Nilsson
skickar mig namnuppgifter och dessutom den officiella
resultatlistan från Weatherman Speedtävlingen i
Kungsbacka 2019.
Hoppas det kommer många nya piloter nästa år och
det har vi anledningatt hoppas på, då vi märker intresset
är stort.
Vill du veta mer om detta med linkontroll och Weatherman Speed, så kan du kontakta Ingvar Nilsson. Du kan säkert
få tag i honom via mail eller telefon.
Jag lägger inte ut andras adresser på min blogg med hänsyn
till spammarna och alla webcrawlers.
Nu får vi ge oss till tåls ett år, innan vi drar till Kungsbacka igen för att skåda Weatherman Speed” lintävling.
Ett nytt lass bilder…och jag har kanske publicerat någon av dem förut, men det får du stå ut med !
Men det kommer mera om SMOS träff i Kungsbacka, så häng på låset !
Är det en gräshoppa på stiftet ???
Inför utdelningen av diplom.
En välförtjänt vinnare : Ingemar Larsson från Vänersborg
Rekordtabell och resultat från
Kungsbacka Weatherman Speed 2019.
Som jag sade i förra posten…jag har mycket bilder som jag vill visa.
Tekniken jag oftast använder då jag plåtar rörliga föremål är 1/4000 dels sekund slutare, automatisk bländare och kontinuerlig hi-speed tagning.
Då är sannolikheten relativt stor, att några bilder passar mitt ändmål. Nackdelen är, att man får många bilder att editera. Men man lär sig genom rutin, så det går fort att sålla bort icke önskvärt.
Här kommer fler bilder, vilka beskriver de tävlande och deras flygande i Weatheman Speedtävlingen.
Jag hoppas bilderna skapar en känsla hos dig, så du kan förnimma, hur det är att flyga linkontroll.
Lasse Larsson från MFK Sländan berättade en viktig nyhet för mig i alla fall och det var att friflygarna hade fått tillstånd för sin tävling på Rinkabyfältet i slutet av Juni !
Rinkabyfältet har ju varit en nogo-zon för modellflygare under ett par år, vilket ställt till förtret för utövare
av modellflyg.
Således har SMOS varit tvungna att förlägga sina tävlingar till Bollerup, vilket har varit ömsom vin och ömsom vatten.
Rinkaby är ur alla synpunkter den optimala platsen
i södra Sverige för friflyg.
Jag förutsätter styrelsen och ordföranden i SMOS nu jobbar, så vi SMOS, kan hålla vår mästerskaps- tävling där …
Eftersom vi varit hänvisade till Bollerup, har vi varit tvungna att avvakta tills skörden är tagen i slutet av augusti. Det är den absolut sämsta tidpunkten för friflyg med hänsyn till väder. Bästa väder har vi erfarenhetsmässigt i slutet maj till slutet juli.
Så här gäller det att jobba snabbt för att få till flygning för oss på Rinkaby.
Om de moderna friflygarna får flyga, kan jag inte se att myndigheten kan neka SMOS ungdomen att få tillträde till Rinkabyfältet.
Så Bo-Eskil, nu jobbar vi hårt för en tävling i juli !
På Kungsbacka MFK:s fält anordnas traditionsenligt en
modellflygträff nu på lördag den 15. Juni av SMOS.
Det flygs OT-lina, man tävlar med Wheatherman Speed
och hembyggda och gamla modellmotorer demonstreras. Dessutom får vi vi inte glömma den sociala samvaron. En avslappnad tillställning som ger ett trevligt minne.
Därför du kan alltid förvänta dig sällskap i någon
form.
Mitt sällskap under min flygeftermiddag var den
trogna tornfalken, flera ormvråkar och en glada.
Tyvärr flög de långt från mig, så jag fick inte de bilder jag ville ha. Men de visar, att ensamhet är inget jag känner då jag är ute i naturen för att uppleva modellflyg !
Då vädret var fint för termikflyg, ca 4 m/sek VNV
drog jag till ett av mina flygställen, där det normalt
sett, är utmärkta förhållanden för både termik och
hang.
Hanget är ca 12 – 20 m högt och ligger 7 km från Kattegatts kustlinje. Vi är inte speciellt utsatta för sjöbrisen här.
Jag monterade min Ava och förstod efter några
minuter hur läget var i luften. Vid hanget skapades
tidvis starkt hanglyft och gick man ut från hanget
hade man lyft upp till ca 50 m höjd. Men lyftet var inte jämnt eller laminärt.
För att komma över problemet klättrade jag med
min Ava upp till lite höjd, 120 m, där det var möjligt
att få kontakt med stabil termik.
Väl i termiken var det enkelt att hålla sig uppe. Det lyfte över stora områden och jag hade som mest
4- 5 m i stig. Alltså kry korkverkan.
Sittande i min stol fick jag mer än 2 timmar i termiken
under en flygning, då jag kunde flyga fullständigt
avslappnat. Som vanligt…hade jag min GoPro monterad
som tickade 2 bilder i sekunden. Bilderna blev suveräna
och jag är helnöjd med kameran, efter att fått em riktig
service på kameran nere i Tyskland.
Efter en kort paus, parkerade jag Avan på marken
och tog fram min mycket lätta segelmodell med ca 1 m
spännvidd och med vikten 390 gram.
Min avsikt var att kasta ut på hanget, ligga där och
kana för att sen kunna sno åt mig en blåsa, som kom
rullande över åkrarna.
Vid framkomsten till hanget borde blåsan släppa
från marken, vilket kallas orografisk utlösning.
Alltså då blåsan puffar upp då den får en uppåtriktad
rörelse på grund av ett terränghinder.
Vinden, då jag kastade ut, hade ökat till 5-7 m/sek
och den kom från nordväst, vilket är snett på hanget.
Det var turbuent och min modell tycktes fladdra iväg
som ett asplöv…
Jag testflög hanget och det bar i hela dess längd. Då en blåsa var på gång, antingen ute på åkrarna
framför hanget, eller just vid hanget, var det ganska
enkelt att hänga med. Den nästan kontinuerliga
ankomsten av termikblåsor, eller ska vi säga
varmare luft, det gjorde emellertid, att lyftet på
hanget stördes.
Den laminära vinden mot hanget hackades i
bitar, då det var så termiskt väder.
Jag behövde inte kurva med min lilla modell,
utan jag kunde ägna mig åt delfinflygning rakt
fram. Att komma högt var enkelt.
Nu är ju modellen så liten, bara 1 m spännvidd,
så jag ville inte klättra för högt. Vidare hade jag inga
aerodynamiska bromsar att ta till, om det krävts
för att bli av med höjd.
Mitt lilla flarn flög jag med i 1 timma och 5 minuter. Sen landade jag. Inte för jag behövde det av höjdbrist,
utan för jag hade ryggont, då jag inte hade med min
flygstol ut.
Det var längesen, jag flög med en så liten modell på
ett hang. Om det är roligt med en liten modell på ett litet hang ?
Njae, jag tycker man flyger på liten yta på hanget, men för den som vill träna upp sina reflexer,
så är det ett bra sätt att förbättra sin flygskicklighet !
Förutom mina modeller i lusten hade jag sällskap av den lokala tornfalken och en ormvråk under en stor del av
min flygning. Tornfalken har häckat vid hangets norra del i flera år
och känns som vore den en gammal bekant.
1245 startade jag och 1615 landade jag, packade ihop
och for hem.
Bilderna som följer är klippta från en video, som jag
tog med min lilla Mobius.
Hoppa ombord och knyt fast !
Min enkla termikmodell. När inget annat funkar så…
Klart för utkast.
Gå !
Även det enkla flyger. Utan kevlar och kolfiber.
Balansering på ett inlandshang är bra reflexträning.
Jo det är turbulent…
Som synes torradiabatik i dag.
Landning nummer 1.
Ibland önskar jag, att jag haft bromsar även på detta flygetyg…
Vinden var stark, därför är nosläget som det är…
…för att jag…
…ska kunna…
…trycka ner modellen.
Men här ligger hon.
Min revirtrogna tornfalk står och ryttlar 100 m bort.
Ibland kunde jag se dess vackra rostbruna rygg.
Fågeln är mycket skygg och försiktig.
…berättar en historia, som är okänd för de flesta.
I veckan fick jag ett mail från Thomas Nathansson, vars adress nu är Filipinerna, där han njuter sitt liv som pensionär och modellflygare.
Thomas hade en förfrågan om vilken gänga en model- motor, som heter GHQ hade till sitt tändstift.
Eftersom jag är kompis med en av de i världen, som har mest kunskap om modellmotorer, Sten Persson i Halmstad skickade jag Thomas förfrågan vidare till Sten.
Jag fick ett mycket intressant och initierat svar av Sten.
Detta svaret tycker jag har ett allmänt intresse och det belyser också på ett bra sätt, hur det var att vara modellflygare under slutet av 30-talet och början av 40-talet.
Denna modellmotor vilka ju var före glödstiftens tid
och hade således tändstift och med allt det systemet kräver.
Företaget Champion, som finns fortfarande, tog fram specialgjorda stift till GHQ-motorn.
Champions fabrik ligger i Toledo Ohio, vilket är orten som fortfarande hyser en gigantisk flyg och modellflygshow varje år.
Jag googlade runt lite och fann lite bilder vilka visar denna märkliga motor, som förresten producerades i New York av företaget med namnet GHQ. GHQ tillverkade också byggsatser.
Här kommer historien om gängan på en GHQ-motor berättad av Thomas Nathansson och Sten Persson;
Här är Thomas mail till mig;
Thomas Nathansson
Hej. Jag har också samlat på mig en del gamla modellmotorer.
Några gamla motorer har ju tändstift med en gänga på ca 10 mm ,andra har ju gänga liknande glödstift . Nu skall jag starta upp en gammal GHQ, men det stiftet jag har passar inte i gängan. Vet du, eller kan du kolla vilken gänga det skall vara?
Thomas Nathanson
Jag skickade Thomas mail till Sten och här kommer Stens svar;
Sten Persson
Hej,
Roligt också att höra att Nathansson inte lagt av,
trots det ljuva livet i tropikerna.
Hans GHQ är en intressant motor på flera sätt.
Främst kanske för att den faktiskt var den första
massproducerade modellmotorn i världen
(och inte Brown Junior, som man ibland kan se). GHQ var en konstruktion, som togs över 1936 från en
annan firma, som inte kunde få ekonomi i projektet.
Den motorn (Loutrel) var av hög kvalitet, men då
även GHQ-firman snabbt gjorde samma erfarenhet
som föregångaren slog man av på kvalitetskravet och satsade i stället på kvantitet och lågt pris.
En enorm mängd motorer tillverkades och såldes,
en del i form av monteringssatser. GHQ’n blev modellmotorvärldens stora kalkon,
då den i levererat skick var omöjlig att starta.
Då motorsamlarflugan många år senare grasserade
som värst och amerikanska bensinmotorer stod högt
i kurs (och pris) kunde man få en GHQ för $1.00.
Jag vet, eftersom jag köpte en till det priset.
Sedan hände något festligt: i USA blev det en utmaning
att komma till OT-tävlingar med modeller med fungerande
GHQ-motorer i nosen. De hade förstås fått innanmätet
utbytt, men behöll sitt något rustika yttre och efterfrågan
– och därmed priset – på dessa skrotmotorer ökade enormt!
Om Nathansson tänker köra sin GHQ, antar jag,
att han som “motor-man” har modifierat den på
lämpligt sätt, eller också har en motor ur den allra
första serien, som lär ha fungerat som de skulle.
Detta blev en lång historia och även om det också blev
en tragisk historia för alla de tusentals ungdomar,
som lät sina besparingar gå till en GHQ, så är den
fascinerande!
Det finns en parallell med en amerikansk diesel,
men det får vi ta en annan gång innan jag glömmer
frågan från Thomas.
Svaret är att den här motorn, liksom de flesta amerikanska
motorer från den tiden, hade ett tändstift med gängan 3/8″.
Jag tror att Champion var först ut med dylika miniatyrstift och jag har ett par motorer med stift av den här storleken.
Har någon av mina besökare på bloggen någon erfarenhet av denna tjuriga och icke samarbetsvilliga mekaniska konstruktion ?
Ibland sätter vädret en käpp i hjulet även för mig. Trots jag är kroniskt flygsugen, finns det gränser.
Till exempel som det är nu med 10-12 m/sek VNV
Jag är ingen självplågare, som drar till HH för att
flyga hang under rådande vind och framför allt rådande
temperatur. Denna senvår har vi ca 10 grader.
Att modellflyga vill jag att det ska vara en positiv
och angenäm upplevelse.
Inte att jag ska stå med rinnande ögon, genomblåst med en modell galopperande i turbulensen på
Hovs Hallar.
Nä, jag bidar min tid för den kommer. Vi kan förvänta
ett väderomslag om ett par dagar med markant höjning
av temperaturen. Fast det innebär också nederbörd,
då olika luftmassor möts och det bildas fronter,
som passera vårt land.
Men det gör inget att det regnar. Vi behöver få 500 mm, för att våra grundvattennivåer ska återhämta sig.
Å andra sidan talade jag med en ägare av ett större jordbruksföretag häromdagen och han sa att denna
våren har vädret i de flesta avseenden varit perfekt. Han tog just nu sin första vallskörd, som artat sig bra.
Håller sig vädret kommer nästa skärd av vallarna att bli ännu bättre vad gäller protein, socker och andra
näringsämnen.
Så vad gör jag, om jag inte kommer ut och flyger ? Tja, man kan ju alltid ladda ackar som terapi…men jag föredrar att promenera eller cykla.
Så det blev en vända ner till stranden. Där jag i
strandskogen såg att länsstyrelsen släppt ut hästarna i
området, så de kan hålla ner beväxningen.
Om 14 dagar kan vi nog förvänta oss att se fårflocken,
som är en utmärkt maskin att hållande nere slyn.
Ibland längtar jag efter en riktigt rejäl storm… …därför det skapar möjligheter.
En storm transporterar upp nya fynd på stranden,
vilka brukar vara objekt att fotografera, då de
stimulerar min och kanske betraktares fantasi
med sin former och uttryckssätt.
Vi har haft liten kuling på sista tiden, men fynden
har varit glesa vid Laholmsbuktens stränder.
Det jag funnit, är något överraskande bärnsten.
Vad jag nu ska ha det till…
Vill jag samla bärnsten, gör jag det enklast vid
Ravlunda-Kivikstrakten.
Vad man som betraktare märker, oavsett om det
varit storm eller inte, är hur kusten ständigt förändras
genom hav och vind. Mynningen av Lagan ser olika ut för nästan varje dag.
Dynkanten förändras genom vindens försorg. Den rasar, eroderar ner och byggs på i ett ständigt Pater Nosterverk.
Det brukar alltid påpekas, hur den stigande havsnivån
förstör kusterna i de klimatängsliga journalisternas
reportage.
Jag har promenerat vid laholmsbukten i 44 år och
inte märkt av de teser som klimatjournalisterna hävdar.
Men jag är ingen expert, bara en enkel iakttagare.
Hur som helst, i stället för flyg blev det promenad på en enslig strand endast beledsagad av gråtrut och
förbisträckande storskarvar.
Lite bilder blev det oxå..
Har du lust så häng med och kolla bilderna !
Sandskummaren var märkbart fokuserat på något…
Två kvistar är mer än en stock…ja du förstår vad jag knyter an till.
Laholmsbukten mot Hovs Hallars näsa.
Den dubbelpucklade spetsnäsan låg och blängde…
Den större spetsnosade strandkotten på ständig jakt efter något ätbart.
“Hej, kom och ge mig lite hjälp” !
Jaha…du får själv artbestämma !
Bay Of Skulls
Lagans mynning i Kattegatt.
liten uppdatering…
Jag ändrade mig framemot eftermiddagen. Vädret bättrade sig, vilket innebar mindre vind och temperaturen steg till något behagligare läge.
Egentligen skulle jag bara ta en extra promenad i dag vid stranden, men flygsuget var för starkt och då jag hade min Spirit i bilen, fortsatte jag till Hovs Hallar.
Parkerade på en ganska tom parkering, förutom de
sedvanliga tyska husbilarna förstås, monterade modellen
och promenerade ner till Segeltorpshanget.
Vädret var soligt och vinden ca 5 m/sek rakt på.
Kan inte bli bättre, så jag fick 2 timmar i luften helt
problemlöst.
Efter flygningen spankulerade jag omkring och tog några bilder.
Bilderna kommer här och de är tagna vid 16-tiden.
Så du ser…man ska aldrig säga aldrig …då det gäller modellflyg !
Först några bilder från stranden Laholmsbukten med större
strandpipare och en produkttanker på väg söderut.
Segeltorp
När vi var yngre simmade man ut til stenen och solade , då det var fint väder.
Naturen har startat upp…
Förgätmigej eller…
Havet indikerar ca 5.5 m/sek genom dess rörelser.
Minns ni när regeringen Palme förbjöd tillverkningen av maskrosvin…?
Havet vid Hovs Hallar antar ibland en medelhavsblå färg.
En tur ner till våtmarkerna vid hamnområdet Halmstad.
Min modellflygverksamhet i dag inskränkte sig
till lite underhåll av mina Lipoackar och rengöring
av min sändare från Ystadsand..
Men det hindrade mig inte att glida en tur på
min fina nya superlätta cykel.
Färden ställdes med min kamera ner till hamn-
-området i Halmstad. Där har ett fint våtområde
skapats vid en av invallningarna, vilken så
småningom ska kunna bli nya kajer.
Det tror jag inte en minut på, då kommunen saknar
pengar. Allting har blivit så dyrt i Löfvens Sverige och kronan
är ju inget värd nu sägs det …
Som jämförelse kostade en dansk hundralapp 2015 114 svenska kronor. I dag måste du hosta upp med 153 svenska kronor för en dansk hundralapp. Men fåglarna har ju inga valuta-eller trovärdighetsproblem…
De som utnyttjar våtmark och stora vassområden
med insprängda mindre öppna vattenytor,
är fåglar som trivs i biotopen.
Jag tycker det har varit dåligt med fåglar i år, men
denna dagen, som innebar 20 C, tycks ha inspirerat
fåglarna i deras aktiviteter.
Det gäller bara att sätta sig på en bra plats och invänta
skeendet.
Vilket jag gjorde. Solsken, varmt väder och gott om
fågel… Kan det bli bättre ?
Min kamera, enkla saker med ett 300 mm billigt
zoomobjektiv, var i aktion och jag fick några bilder.
Så håll tillgodo med det jag själv upplevde !
Bättre att uppleva naturen än ligga i dvala framför
en tv.
Vad är en melodifestival, som kvällstidningarna
förespeglat skulle innebära vinst för Sverige, mot att
vistas i den verkliga verkligheten ?
Melodifestivalen en jitterbug av usel musik, som ingen
minns dagen efter ! Rätta mig om jag har fel.
Nu kör vi bilder. Som är lite “suddiga”, eftersom
jag tagit bilderna på långt avstånd och dragit upp
de.
Men det får du överse med eller donera mig ett Canonobjektiv 1200 mm f/5.6.
…å som vanligt, är jag dålig på artbestämning
av fågelarter.
Gulärla…
…som en flygande citron.
Ja, detta är en gulärla som flyger upp.
Jaha och detta är ? Sävsparv…
En häger är vackrast då den står på ett ben på marken. Som fotoobjekt är för mig en stillastående fågel fullständigt meningslöst.
Man kunde lika gärna haft en fågel i utsågad plywood och fotograferat…
Stenskvätta
En allmän fågel i denna biotop som känns igen på sitt nervösa uppträdande. Ingen ro i kroppen, ständigt alert.
Sävsångaren häckar här.
Hej…
Tjohej ! …eller som vi säger på engelska; Chew Hay !
I alla fall om man är en amerikansk häst…
Nykammad skäggdopping.
Jag tyckte denna fjolårsört utgjorde en bra del av en komposition…
Vildapeln laddar och blommar för att via insekter säkra artens fortbestånd. Mångfald !
Avbränningen av gammal vass blev ett lyft för området.
Det krävs mycket energi att lyfta en tung kropp ur vattnet.
Ålleberg Modellflygklubbs Hangträff i Ystad genomfördes
för, rätta mig om jag ha fel, 17. gången.
Jag kan gott erinra mig, hur det såg ut de första
gångerna, då vi kunde vara 25 deltagare.
Årets hangträff var de sista entusiasternas möte och
vi var 7 stycken.
Ganska tråkigt tycker vi och naturligtvis undrar vi
varför.
Träffen är känd och praktiska problem som inkvartering är inget problem.
Problemet har varit som nummer ett, vädret.
Vi som hangflyger vet, att vi måste ha vind och vind från rätt riktning, för att vi ska kunna flyga våra modeller.
I trakten av Ystad-Ravlunda finns ett flertal hang som passar någon riktning.
Vi kan inte påverka vårt väder, utan vad vi kan göra är att kolla prognoserna på olika fora.
Det institut som jag (vi) litar mest på är yr.no.
Deras prognos sade, att vi kunde räkna med flygbart 2 av 4 dagar. Att blåsa av träffen är svårt med tanke på bokat boende, hänsyn till arbete, familj, så det var bara att köra.
På lördagen förstod vi att vinden på söndagen -måndagen skulle bli Nord till NordVäst vilket i stort omöjliggör vettigt hangflyg och vi tog beslutet att vi drar hem på söndagen.
Att det blev nord till nordväst passade mig, för jag
var på Hovs Hallar både måndag och tisdag i perfekt
hangväder !
Alltså vädret bestämmer verksamheten. Har vi gjort
nog reklam för träffen ? Ja, allt kan göras bättre,
men de som är intresserade vet om vad som sker.
Kanske den beska sanningen är, att modellflygare
inte tycker att hangflyg är intressant ?
Det kanske upplevs som alltför besvärligt ?
Man måste ju trava iväg uppför kullar och kanter, innan man kan flyga.
Hangflyg är kanske ett passerat kapitelför yngre
modellflygare.
Det ligger inte i tidens anda, då allt ska vara lätt och
färdigt ??
Nu ska man flyga drönare och turbinmodeller,
om vi kollar i MFN och det som finns i tidningen är
väl…det som representerar modellflyget i Sverige.
Vi som hänger oss klamrande kvar på hangen,
vi är fornminnen från en tid som varit..
Vi är artefakter eller ?
Jag har hangflugit i 46 år, har jag verkligen blivit så gammal och flugit så mycket utan att tycka det är tråkigt ?
Mot alla besvärligheter med hangflyg kan du ställa
upplevelsern, då du kan flyga din modell utan gränser.
Du kan flyga plan, som har världsrekord i hastighet
för modeller, vilket är mer än 800 km/timmen i
dynamic soaring.
Du flyger modeller, som ligger i spetsen av teknik
och innovationer.
Men du kan också flyga det enklaste enkla på ett hang.
Om vi ser, hur många som deltar i exempelvis F4C på SM… Kan man räkna deltagarna på ena handens fingrar ?
Men ger deltagarna upp ? Nej och det gör inte vi hangflygare
heller.
Glöm inte heller alla naturupplevelser du får.
Vi kommer att köra på tills vi tar slut på barrikaderna !
Vi tänker inte ge upp och sluta. Att tänka på är den sociala
samvaron, då man utbyter ideer och tankar, som kan främja
vars och ens modellflyg.
Att träffas är viktigt. Mycket viktigare än att ligga i dvala framför en tv eller fippla fingrarna krulliga på en IFåne.
Så vi kommer att ses på hangen i framtiden också.
Var övertygade om det !
Vi fick uppleva så mycket positivt i Ystad, som vi bär
med hos hem i våra minnen !
Här kommer en laddning avslutande bilder, som beskriver våra flygningar under de 2 dagar vi kunde flyga av planerade 4.
Vi ses nästa år ! Välkommen du oxå !
Boendet hos Henry på Österlens Gästhärbärge.
Vårt boende är ett före detta ålderdomshem, som väl är ett passande ställe
för oss gamlingar, som dock inte vill lägga oss ner att dö och som vägrar
sluta flyga. Dessutom ligger det granne med kyrkogården…
Tumflygare
Fast jag föredrar detta sättet. Mer stabilitet, lugnare rörelser.
REB
Löderupshanget – Ålleberg Modellflygklubbs hushang vid Ystad.
Pilotplatsen från min selfie-stick.
Mot Kåseberga. Kåsebergas affärer och restaurangers policy är att skinna turister på så mycket pengar som möjligt. En stekt strömming med en klick potatismos 130 kronor…Dessutom, parkeringen kostar 14 spänn/timman.
Hur många vänder, då de ser parkeringsavgiften ? Troligtvis hade det för handlarna varit
bättre med fri parkering. Jag träffade en tysk, som skakade på huvudet åt parkeringsavgiften.
Men det är klart, kan Ystad Kommun tjäna ett par spänn så…
Vågornas mönster återspeglas på sluttningarna, på vilka
kreaturen betat och skapat de terrasserande stigarna.
Det är detta vi gör då vi flyger…Främst Andreas och bakom en åldring…
En kärra ger horisonten ett nålstick
Östersjön, med en yta som smält bly i solskenet.
Roffes Grafas över Fredens Hav som Sovjetunionen kallade det…
... comme un mirage
Svårt att ta denna bild med en selfiestick…
Här ser du förutom en modell, de terrasser som kreaturen
, får och kvigor åstadkommit då de betar sluttningarna.
På baksidan av kanten mot den skånska slätten kan du flyga vid nordlig vind.
Hangflyg den bästa upplevelsen !
Japp, det blåser på hanget.
Rolf planerar…
Taggtrådsstaketet…jodå, det hade påhälsning av en modell i år oxå !
Väderprognosen från yr.no lovade sydväst på lördagen med styrka 4-7 m/sek.
Lät ju för bra för att vara sant i våra öron. Men alltnog, vi for iväg till Löderup i solsken utan dimma.
Framkomna möts vi av strålande väder…och västlig vind.
Det betydde att vinden låg snett på hanget, men vi vet att kanten vrider upp vinden och då första modellen åkte ut över kanten, såg vi att med noggrann flygning kan man få sig en tur.
Alla startade och vi märkte att det var skärmflygare vid Ales Stenar, vilket indikerade väst.
Vi höll oss emellertid vi Löderup, som blivit ÅMFK hushang. Genom att flyga på kanten mot Kåseberga fick vi finfint lyft och kunde göra det vi avsett med vår resa söderut och det är att kunna flyga våra modeler på hanget utan att tänka på att hålla oss i lyftet, eftersom på denna västkant var lyftet mycket starkt.
Alltså inget att klaga på, bara att flyga, fika och njuta av naturen och vyerna.
Vid lunchdags kom Andreas med sina fina modeller och anslöt.
Andreas en ambitiös och hängiven hangflygare med en positiv inställning till sin hobby. Här hans YouTubeadress.
Dagen fortgick och då det gick mot kväll drog vi till vårt boende, genomblåsta och solbrända, med flera timmar i luften för våra modeller.
Skåneleden passerar vår pilotplats och de flesta som passerade ville ha en förklaring hur detta med hang- och modellflyg fungerar. Det är alltid positivt att fä göra ohöljd propaganda för vår hobby !
På kvällen kollade vi cruising som jag beskrev i tidigare post.
Nu hoppades vi på bra prognos för söndag-måndag.
Men det var en annan historia…
Här kommer lördagsbilder utan kommentarer, för du ser vad det är. Bilderna tagna från den höga västkanten vid Löderup.
På grund av min höga ålder ?? hade jag glömt mina
systemkameror på boendet i morgonstressen.
Så bilderna tog jag med en enkel compact kamera,
vilket naturligtvis sänker kvaliteten och bildmöjligheterna.
Det kommer en drös bilder snart igen.
Just ankomna till Löderup.
En startbild säger mycket i sin expressivitet och man
kan nästan se pilotens förväntningar på flygningen.
Modellhangflyg hävdar jag är en estetisk upplevelse.
Intresserade flanörer vilka var hos oss en god stund.
Blivande hangflygare kanske ?
Sångsvanar sträckte ljudlöst förbi i fjärran.
En av mina favoriter, alltid flygbar, Blue Phoenix konstruerad av Leif Eriksson.
Kan jag inte flyga med något annat kan jag alltid flyga med min Blue Phoenix.
Roffe, Andreas och Karl Henrik djupt koncentrerade på sin flygning.
I bakgrunden Ales Stenar.
Häng med i bankningen !
Ett utomordentligt hang för modellflyg.
Ser du att vågornas mönster fortsätter på sluttningarna ??
Några av de sista entusiasterna…
Andreas kärra. Tror jag ?
Gött i solen !
Vingar över Östersjön.
Kalle smyger ner sin modell. Här är lätt att landa…dock se upp för taggtrådsstaketet.
F3 modell. Betänk utvecklingen från låt oss säga 1975 fram till i dag. Att man inte använde fenor/sidoroder/stabbe/höjdroder med stort sidoförhållande redan för 40 år sen märkligt. Det är ju gammal känd fakta att ett stort sidoförhållande ger ett högre Re-tal och en effektivare bär- eller roderyta.
Andreas och Kalle njuter av sin flygning.
Andreas lätta polska modell 775 gram mellan staketbräderna.
Ytterligt agil och rörlig.
Här är Andreas lågt inför en förbiflygning. Men genom
att glida in mot kanten kunde han hämta hem höjd.
Klaff och lite uppfällda skevroder för att få ner hastigheten så jag kunde plåta med min enkla kamera.
En modell som är väl optimerad. Fast jag tror den är ganska spröd, så man måste vara försiktig vid landningarna…
En av de stora vattendelarna inom modellfluyget är elmotorn och ackarnas utveckling. Det har givit modellflygarna nästan oändliga möjligheter. Tänk att slippa gummirep eller vinschar då man idkar allmän flygträning.
De andra nya innovationerna som revolutionerat modellflyget är CA-limmet,
nya radioapparater med obegränsade, nästan, programmeringsmöjligheter och
tillgången till kompositmaterial.
Naturen hälsade oss med de vårtidiga örternas blom. Klart vi blir på gott humör !
…som var tät som vid Lützen 1632 under 30-åriga kriget.
Att åka för att flyga hang, det är ett vågspel. Vi är utlämnade till vädrets makter och har bara att anpassa oss.
Egentligen skulle vi inte bestämma exakt datum, utan vi skulle haft en period, där vi kunde hållit träffen. Men det är svårt, för du ska lösa det med ledighet, transport och boende. Man måste boka i god tid.
Så inte lätt att få ihop det. Men vi skulle försöka. Vinden var under 5 dagar lovad att bli sydväst under två och annan riktning under tre. Inga lysande utsikter, men vi är vana vid det och brukar alltid finna en plats att flyga på.
På torsdagen hade vi V vind, vilket skickade oss till Löderup där kanten svänger och ger lite olika möjligheter.
Vad som inte var bra, var att det var dimmigt. Lite dimma gnäller vi inte över, men i dag var det tätt.
Jag kom till platsen vid 12-tiden och efter viss tvekan hivade jag ut min Spirit. Jo, det lyfte i den bitvis friska vinden, men det gällde att hålla modellen inom synhåll.
Efter hand som eftermiddagen gick, anlände de andra som aviserat ankomst. De möttes i alla fall av en flygande pilot med modellen på hanget.
Efter hand kom de andra i luften och vi flög till kvällningen.
Vårt boende var hos Henry på Österlens Gästhärbärge
, vilket är ett trivsamt ställe i Glemmingebro ca 5 km från
hangen.
Dag 2, fredag var dimman ännu tätare och vi ställde in
flygeriet trots många flygförsök. Det var alltför osäkert.
I stället blev det sightseeing i trakten.
Lördagen hade dimman lättat och möjliggjorde flygning
på Löderupshanget.
Vi hade kunnat flyga vid Kåseberga, men där var det
skärmaktivitet så vi stannade vid vårt hushang.
Vinden var sned med dt var flygbart och gick vi till
kanten riktning Kåseberga, fick vi starkt lyft och vi kunde
flyga som vi ville.
Andreas kom med sina fina modeller och speciellt hans
polska lätta modell imponerade. Utbudet av hangmodeller
är stort och de presterar oxå !
På kvällen kollade vi Cruisingen i Ystad med amerikanska bilar. Jag beundrar de som håller dessa bilar i så fint skick. Det var en familjeföreställning så epitetet ” Raggare” hade inte stor relevans här. Alla var glada och vinkade åt fotografen.
Söndagen och måndagen var utlovad med nordlig till
nordvästlig vind, varför vi på söndagen tog beslutet att
vi bryter här. Vi hade fått två flygdagar och vi hade att vara nöjda med det.
Så vi kvistade hemåt, var och en på sitt håll. Nöjda och glada… ja om vi hade kunnat flyga i 4 dagar, då hade allt varit ok, men vi var ändå tillfreds, för hangflyg är inte bara flyg, det är också social samvaro.
Frågan som väcktes hos mig är varför inte fler är intresserade av hangflygning ? Är det för obekvämt ? Vi har gemensamt försökt göra så mycket positiv reklam vi kan för hangflyg, men det tycks inte ha påverkat modellflygare.
Men skit samma, det viktiga är, att vi som håller på,
tycker det är roligt och berikande.
Därför ses vi här nästa år igen !
Här kommer bilder med och utan kommentarer.
Bilderna är från torsdagen, första dagen.
Bilderna tagna med olika sorters kameror så håll tillgodo !
Rolf-Erik
Du kan själv se, hur Rolf-Erik står i dimman…
Wings over Löderup…
Kent startar…
Kalle Thorsell programmerar.
RE startar Rolf Maiers Grafas
En mycket välflygande modell.
Fighting face…Roffe.
I dimman…
Löderup kan vi kalla ÅMFK:s hushang vid Ystad.
Tucano…som är namnet på en sydamerikansk fågel med lång näbb.
Jag har funderat på en sådan modell.
F3B eller F3J-modeller funkar bra på ett hang.
Klaff, skev sida och höjd…det tar en stund att programmera upp allt.
Landning underlättas med klaff.
Så här var väderläget på torsdagen.
En matpaus sitter bra säger Kalle, Kent, Roffe och RE Blomdahl.
Man behöver en del…
Solen sken igenom under korta minuter på torsdagen.
Det kommer mycket mer bilder i kommande poster så häng på !
Efter att ha varit borta i tre år, tycks kärrhöken återvänt till sin biotop vid hamnen i Halmstad.
Vi hade ett häckande par av brun kärrhök här i 6 år på samma plats.
En sommar var det tyska boplundrare ute vid boet och fåglarna försvann…Hur jag vet det var tyskar ? Deras bil var reggad i norra Tyskland och dessutom trovärdiga vittnesuppgifter.
Låt oss hoppas de kärrhökar som häckar nu får vara ifred.
Vi fick in kraftiga nordvästliga vindar häromdagen tillsammans med en kallfront, vilket rörde om i luften, så den blev mycket labilt skiktad. Det kan man se genom kraftig Cu-bildning med ganska höga toppar på molnen.
Höga Cb uppträdde och gav spridd åska och tromber över Kattegatt. Ett väder som brukar utmärka augusti/september normalt sett.
På utfyllnaden brände Länsstyrelsen av gammal vass, vilket var en välgärning. Nu kommer ny vass att skjuta upp till glädje för de fåglar som häckar här och söker föda.
Jag tog lite bilder…
Jag tycker om skrattmåsar. De ser ut att alltid vara stramt klädda.
Ett lågt Cb-moln som det regnar ur, så det liknar gardiner.
Molnen fångar mitt intresse…
Här har vassen bränts av….
…så det liknar ett parkområde.
Väderkortet den dagen jag var här. Lågtryckets centrum över östra Finland. Den kalla NV vinden kommer längs med Norge och svänger in mot Sverige. Står du med vinden i ryggen i ett lågtryck på norra halvklotet, har du
lågtryckscentrum till vänster.
En kråka konstaterar, att det är den brända markens taktik, som gäller… men är marken fortfarande varm, så han bränner sig om klorna ?
Stenskvätta spatserade oroligt runt på jakt efter föda.
Jag hade spetsat på att få mig några vändor hangflyg i dag nere vid Tönnersa Strand, eftersom vädertelemetrin från
Hovs Hallar angav västlig vind 5 m/sek.
Blåser det väst vid HH, borde det blåsa väst vid Tönnersa
oxå…
Så in med prylarna i bilen och iväg. Fast efter 5 minuter
på väg såg jag, att flaggorna, i den mån de rörde sig,
indikerade ostlig vind…
Surt !
Men jag for ner till Lagaoset i alla fall, eftersom jag var
tidigt ute redan klockan 0730.
Morgonpigg ? Självklart !
Inte en människa på stranden och med min kamera gick
jag min vanliga 8 km runda, vilket jag gjorde med viss
förväntan, då vi haft friska vindar från väst de senaste
dagarna.
Efter starka vindar brukar det dyka upp lite fynd längs
stranden värda att dokumentera.
Fast i dag var det fattigt. De vanliga objekten fanns där,
men de har jag plåtat otaliga gånger förut.
Eftersom det var tomt på människor på stranden, tog
jag fram min Blue Phoenix med min Gopro monterade
och fick 30 minuter i luften, under vilken tid kameran
tog 2 bilder i sekunden.
Bilderna kan ni som behörighet kolla på det vanliga
stället :=)
Där jag parkerat min bil, hade vandaler vräkt omkull
länsstyrelsen Hallands informationstavlor.
Dessa tavlor är mycket väl utformade och ger värdefull
information till besökaren.
Området vid Tönnersa Strand Lagaoset är en plats,
som just genomgått en renovering och återställning,
vilket har höjt dess biologiska värde avsevärt.
Varför ska då dessa vandaler, som troligtvis också är
skyldiga till tidigare förstörelse få förstöra för oss,
som inte river ner och förmenar andra information?
Vilka som är gärningsmännen ? Enkelt uttryckt:
“White Trash” !
Eller på svenska 18 -22-åriga skitstövlar !
Hoppas de någon gång får sota för vad de gjort !
Ett lämpligt straff hade varit att de skulle städat området
under sommarmånaderna !
Oavsett denna negativa upplevelse får jag mina batterier
laddade och erfar en känsla av “Reset” i min hjärna,
som gör att jag kan möta dagen med optimism och energi
efter mitt strövtåg vid Tönnersa!
Har du aldrig varit där ? Åk dit och promenera och
framför allt ta med din kamera och dokumentera.
Det finns oändligt med motiv.
Fågelbilder tagna på alldeles för långt håll med min
enkla utrustning som vanligt.
Vill du, så häng med mig på dagens strövtåg !
Ett behornat urtidsdjur stirrade på mig med gapande mun med viss irritation…
Den gamle gårdvaren…still going strong efter 6 år i strandkanten,
trots tidens tand tärt på dess fysionomi.
Han börjar bli lite fårad i hyn nu…kanske dags för Botox ?
Ett os.
Varför växer det så här ? Slumpen ? Nej, inget i naturen är slumpmässigt, allt har en mening.
Nu är det den skira grönskan, som väcker känslor för sommar.
En förträad marulk bara låg och var allmänt sur…
En sällsynt observation, en Hjolbänning ! Känns igen på dess något satta kroppskonstitution och stora näsa.
Hovs Hallar avstånd 20 km.
Båstad, vilket inte är nåt speciellt, men du kan märka att jorden är en sfär…eller ?
Om du kollar den knivvassa horisontlinjen i havet.
Den mindre långhalsade strandkyrassiären.
Bara en sädesärla som…
…som i sin eviga jakt…
…på mat…
…tar ett och annat snedsteg…
..för att kunna…
…dra hem mat till ungarna i boet.
“Se så duktiga vi var, vi kunde fördärva skylten” !
Fast det är skattebetalarna som står för kostnaden.
“När jag blir stor, ska jag bli en pitbull och ordningsvakt vid Tönnersa Strand” !
Saltarven har ställd upp sig på led för inspektion…
Här har det blåst sydväst och nordväst. Om vi ska döma efter sandens form.
Solen sken och det var 23 grader varmt. Alltså termikflygning på gång.
Jag befarade att sjöbris kunde uppstå, då vi hade en
annalkande kallfront på väg in från sydväst.
Kallfronten markerade slutet på det statiska högtrycksläget,
vi haft över Skandinavien i 3 veckor.
Således for jag till en pilotplats ca 25 km öster om
Halmstad på goda vänners marker, där jag kan dra nytta
av stora fria ytor.
Vid framkomsten konstaterade jag, att vi hade ca 4 m/sek
vid marknivån med O-SO vind. På höjd ca 5-7 m/sek. Inte så där jätteidealiskt för att flyga termik, då jag driver
ca 50 m med vinden för varje termik varv.
Men min Ava har en fördelaktig polar, som gör,
att jag inte tappar så mycket höjd, även om jag trycker
i motvinden.
Start och jag kunde sjunka ner i min flygstol.
Termiken var utspridd torrtermik och jag fick gneta
i 10 minuter, innan jag var på säker och bekväm höjd.
Utlösningen av termikblåsorna följde ett 20:minuters
schema. Mellan utlösningarna var det dött, men då det släppte,
hade jag kraftigt stig över stora ytor. Som vanligt under
sådana förhållanden är det lätt att komma upp.
Jag kollade stiget i den starka termiken och fann enligt höjdmätaren att jag hade kry korkverkan…31 m höjdvinst under varje termikvarv !
Efter hand märkte jag, att kallfronten närmade sig,
genom att vinden vred mot S och senare mot SV.
Höga cirrus uppträdde och den kyligarekalla luften
pressade upp varmluften genom inversionen, så vi fick kraftig Cu-bildning.
Detta gjorde flygningen lättare.
2.5 timma fick jag i termiken, sittande avslappnad i
naturen i min Biltema-stol.
Livet kan inte bli bättre än detta !
Ganska fattigt med fåglar i dag. En ensam glada,
några tranor och sångsvanar, annars inget speciellt.
Jag saknade storspovarna och deras typiska ljud,
som brukar häckar ute vid myren.
Nöjd åkte jag hem med en Ava, som loggat 832 timmar
i termik.
Lite bilder med min Gopro och Mobius blev det från
någonstans i den svenska skogsbygden.
Det som tycks flygbilder, är bilder tagna med en
ofattbart lång selfie-stick.
Min Hyperava från 2009 startklar.
Avan lämnar sin skugga på marken…
Mot torrtermiken !
Här ser man vildsvinens härjningar i vallen.
Min pilotplats med den gamle i stolen.
Här kan du se hur sjöns yta har minskat på grund av 3 års torka.
Detta är en snygg groundloop..om det finns snygga sådana ?
Bra landningsytor här, fast det är turbulent bakom skogskanten..
…varför groundloop här ? Kraftig turbulens bakom skogsridån
kastade omkull min Ava, som ju styrs med RES.
…men inga skador.
Hmmmm…
Förebuden om kallfronten klockan 1400.
Höga moln och Cumulus Congestus
En Airbus..
dock icke tillhörig SAS där piloterna strejkar
för mer än 100000 kr i lön per månad…
33000 fot upp enligt Flight Radar på nätet.
Påskdagen grydde med fint väder…för en modellflygare. Resa till Tjärby med förväntan om fin termikflygning med min nu något bedagade HyperAva.
Dock inte pånågot sätt bedagad då det gäller min Avas
utomordentliga flygegenskaper.
Väder var solsken och nästan ingen vind.
Monterade och startade. På 50 m stadigt pipande i
variometern. Stängde min motor och kurvade upp mig, till vad
jag menar säker höjd…
Fick 1 timma i luften. Dags att landa för en paus
och batteribyte i min GoPro.
Klockan 13 ca kom sjöbrisen som på beställning.
Havsvinden pumpades in och gjorde sitt bästa,
att sopa bort termiken.
Men trots sjöbris förmådde termiken hålla igång,
så min Ava kunde flyga miljövänligt utnyttjande
solenergin.
Vi 1400-tiden kom en person, som visade sig heta
Anders. Han var en gammal modellflygare från föreningen
i Halmstad där han en gång varit medlem på slutet
av 70-talet.
Med honom i bilen var en neoprendelta som skulle
provflygas eftersom han ville återuppliva sin
modellflyghobby. Följdriktigt var hans radio en
HiTech från tiden för länge sedan.
Deltan vägde mycket lite, varför den var som ett
flarn i sjöbrisens västliga vindar på Tjärbyhanget.
Anders fick ett par flygningar och kunde konstatera,
att det man lärde för 35 år sen, det sitter i förlängda
märgen.
Anders ska skaffa ett “riktigt” segelplan med elmotor
, vilket är mer lämpat för termik- och hangflygning.
Roligt med nya flygare som dyker upp. Det behövs
ungt blod…
När jag inte flög, spankulerade jag omkring på
Litorinavallen i jakt på något värt att fotografera.
Jag stannade till vid de gamla ekarna, som bildar
en naturlig blickpunkt, då man passerar på vägen
nedanför.
Åldern borde med en lekmannauppskattning vara
150 – 200 år på träden.
Står jag under trädens krona och ser uppåt, tycks
det vara ett fraktalt mönster på grenarnas sätt att
växa. Jag gör lite kommentarer under bilderna längre ner.
Vidare blir jag imponerad av den obändiga livskraft,
och låt oss kalla det envishet som är några av de viktigaste egenskaperna vi associerar med en ek.
De ger aldrig upp utan fortsätter att växa.
Sakta och säkert.
Kanske viktigt för en människa också. Att inte
resignera, falla in i letargi, utan se framåt och
utnyttja möjligheterna till positiva upplevelser.
Som modellflyg är.
Att modellflyga eller vistas i naturen har jag aldrig
behövt tvinga mig ut på !
Så man kan väl säga “Ut i naturen modellflygburen” !
Denna något töntiga devis har jag erinrat mig från
min värnpliktstid. Eftersom jag gjorde värnplikten vid ett pansarregemente
hade vi en skylt i vårt stridsvagnsgarage som klämmigt
utropade: “Ut i naturen stridsvagnsburen” !
Sen eftermiddag plockade jag ihop, for hem efter ännu
en fin dag med många intryck i bagaget.
En sak till; Tornfalken som häckat vid hanget i 4-5 år
är tillbaka på sin vanliga plats.
Känns som att träffa en gammal flygkompis igen !
Ingressbild är backsippa.
Ett litet förebådande av vår och sommar.
Förvånansvärt så mycket jag släpar med…
Även utan lövverk skapar en ek förvånansvärt mycket skugga.
State of the art wind sensor…
Anders preparerar sin neoprenvinge.
Stötstänger….blomsterpinnar. Det enkla är det bästa.
Två modellflygare fotograferade från en hög björk…
Detta är kanten som generar lyftet vid Tjärby kyrka.
De av naturen danade ekarna.
Som sagt…bocken på hanget, en gammal känd figur för modellflygaren.
Sträck dina armar mot skyn och dröm att flyga som Ikarus !
Eken har lidit pin under åren. Men ge sig…aldrig.
Här är en stubbe efter att huvudstammen knäckts. En sidogren har etablerat sig och fortsätter med trädets liv.
En symbol för ekens livskraft.
Ser jag upp mot trädkronan på dessa ekar, tycks grenarna bilda fraktala mönster. Att det växer som det gör ? Är det slumpmässigt ?
Nej, säger jag. Det finns inget slumpmässigt i naturen, enligt mitt sätt
att se det. Naturens agerande grundar sig på arvet och miljön.
Naturen har haft miljoner år på sig att anpassa sig. Tål att tänka på…
Undrar vad dessa ekar upplevt under sin livstid ?
En av mina kollegor på hanget, en tornfalk som är stationär.
Jag är bara 3 månader…men när jag blivit stor, då ska jag flyga termik…
I onsdags for jag iväg för att i det vackra solskenet få mig en god stund i termiken.
Förutsättningarna tycktes goda med lagom vind från
NNO och kraftig solinstrålning.
Jag startade min modell upp mot en då molnfri sky, då klockan var 1100. Steg till 100 m och stängde av
motorn.
Eftersom det var de förutsättningar jag beskrivit,
antog eller förutsatte jag att, det skulle finnas
torrtermik.
Men det var tomt på termik. Efter 4 uppdrag landade
jag och tog en lång paus, i hopp om att termiken
skulle dra igång.
Samtidigt såg jag valsformade moln dyka upp
norröver. Dessa molnen kom så småningom till platsen,
där jag flög och i hopp om kry korkverkan,
startade jag.
Det var märklig termik och jag utnyttjade den
bäst genom att princip stå mot vinden och stiga.
Jag minns sen min tid som segelflygare,då vi
flög lävåg och att vi då stod mot vinden och sakta steg.
Kunde det vara Lenticularismoln ?
Med ihärdighet och envishet fick jag 1.5 timma i
luften med Avan.
Sen packade jag och åkte hem.
Där jag i Halmstad möttes av en himmel fylld med
valsformade moln. De var välformade och typiska Strato eller AltoCumulus
Lenticularismoln.
Förutsättningarna för dess bildning är, att luften är
stabilt skiktad, det vill säga ofta ett högtrycksläge där
luftens temperatur inte sjunker speciellt med höjden.
Vinden var NNO, vilket betyder, att deutstickande
åsarna i det Halländska landskapet norr om Halmstad,
gjorde att gravitationsmoln kunde skapas i luften.
Enkelt förklarad princip är att se, vad som sker i
strömmande vatten, om det ligger en sten under
ytan. Just precis, det uppstår vågor efter stenen.
Tänk dig då luft som strömmar över ett hinder
i terrängen så förstår du principen.
Dessa gravitationsmoln kan ibland skapas av Hallandsås
och Nyårsåsen under gynnsamma förutsättningar vid
sydliga vindar.
I dag fanns inga vanliga Cumulus eller Cumulus Congestus
i skyn, det fanns bara dessa valsformade moln.
Genom vågbildningen i atmosfären tvingas luften uppåt,
trots det är stabilt skiktat och vid viss höjd kommer fuktigheten att kondensera och bilda dessa valsliknande
moln.
Likna det vid ett vågsystem i havet. Vi vet ju, att vågor
i havet är en cirkulär rörelse. Ungefär samma sak händer
i atmosfären.
Då luften i molnet faller nedåt på läsidan, bildas en rotor
framför kanten på molnet som drivs av dels den fallande
luften på ovansidan och dels den stigande luften framför molnkanten. Det blir en “minivals” i framkanten.
Detta molnfenomen uppstår, då många faktorer stämmer in.
I onsdags spelade tillfälligheterna åt samma håll.
Vid 16-tiden upphörde molnbildningen och skyn blev helt
molnfri.
Jag tog några bilder som illustrerar fenomenet.
Det finns oändligt att läsa om Lenticularis, lävågmoln
eller Moazagotl-moln på nätet, så fördjupa ditt kunnande
genom att läsa om det.
Ett typiskt Strato/AltoCumulus Lenticularis med sin linsformade form och med en “påbyggnad” under molnet.
Ser du de mindre valsarna i nederkanten på molnet ?
Lars-Eriks fina diesel.
