Jag fann detta fina tidsdokument under en irrfärd på YouTube.
Heder åt de som tar sig tid att samla och sammanställa dessa
kulturminnen.
En speaker som sakligt berättar till unika bilder är något
man inte ser alltför ofta.
Intressanta fakta framställs, som då han beskriver första
starten med J-21.
Om du råkar ha vägarna förbi Malmen, gå in besök
Flygvapenmuseet och upptäck vilket STORT flygplan
en J-21 är !
Här kommer videon.
Enjoy !
I tisdags åkte vi till Linköping för att hämta min
Spirit Elite hos Sören Gustavsson.
Vi möttes av mycket kraftigt snöfall på Nissastigen
norr om Gislaved. Trafiken gick långsamt bakom
plogbilarna, men det var bara att ta det lugnt och avvakta.
Tack vare navigatorn i bilen körde vi rätt med en gång,
vilket underlättades av att Sören bodde i utkanten av
staden. Navigatorn är ett utmärkt och billigt hjälpmedel
om man håller den uppdaterad och om man litar på
dess data.
Vidare är det ett måste, att du ställt in den korrekt,
som till exempel att du valt “Snabbaste vägen” i stället
för “Kortaste vägen”.
Jag valde kortaste vägen en gång och hamnade ute på
en skogsstig…
Sören är en modellflygare sen många år och hade
inrett ett av sina rum som modellfabrik.
Längs väggarna hängde många års produktion av modeller
både för luft och hav.
Min Spirit låg i sin originallåda och allt var oöppnat.
Efter lite prat packade jag modellen i bilen och vi vände söderut.
Fast bara till Flygvapenmuseet där vi skulle mellanlanda
för en rundgång och lunch.
Efter vi gjort det vi skulle anträdde vi hemresan i klart
väder.
Kl 18 lade jag min Spirit i sin låda på en av hyllorna i min
modellverkstad
600 km bilkörning i delvis tjockt snöfall…vad gör man
inte för sin hobby ?
Sören Gustavsson, en ungdomlig modellflygare…
Han hade tagit fram Spiriten och den var precis som jag förväntade mig; Ny i kartong. 
Has hobbyrum var fullpackat med vad 50 års modellflygande hade producerat.
Detta var en scratchbygd P-51.
En segelmodell producerad på 80-talet. Hög kvalitet med goda flygegenskaper.
En rad med lätta inomhusmodeller, av vilka Sören särskilt framhöll Pitts S-2.
Segelbåtar och en gammal Kavan ? Bell Jetranger.
Den närmsta modellen är inte att ta miste på. En Blue Phoenix konstruerad av Leif Eriksson.
Är detta världens mest byggda 2 m segelkärra ? Som då elflyget kom fick en renässans.
En parad med segelmodeller.
Kropp till Bell Jetranger.
Längst upp en komplett Lama helikopter. Under den en Schlüter Superior. 
Detta är en fin modell, säger Sören.
Jag kommer med lite framtida rapporter om projektet Spirit Elite.
Det gör mig mycket lycklig. På tisdag åker vi till
Linköping för att träffa Sören, som har modellen.
På hemvägen blir det en sväng in till Malmen och
Flygvapenmuseum. Det är alltid värt ett besök.
Jag var där för 5 år sen och något nytt har säkert
dykt upp.
Det kommer ett litet reportage om besöket.
Bilderna är inte mycket att orda över. Jag hoppas,
de i någon mån talar för sig själv ?
Hoppas min nästa post beskriver något om
modellflyg…
Portalen in i min modellflygvärld.
Tallarna, krokiga av den eviga västvinden har
samlat för att motstå miljöns påfrestningar.
En fläkt av lite obscenitet eller ?
Del av texten på Länsstyrelsens informationssten
vid parkeringen…med ett tänkvärt konstaterande.
Naturen förändras, då betingelserna blir annorlunda.
Här växer björkar på själva hangkanten.
En bild där skyn speglas i vattenbrynet. Som en god illustration till den store
grekiske filosofen Platons föreställning om en idévärld och en sinnevärld.
Alltså, världen som vi uppfattar den med våra sinnen är bara en blek kopia
av idévärlden, vilken Platon betraktar som den riktiga, egentliga världen.
Självklart…våra sinnesintryck filtreras och påverkas under dess resa
genom vår hjärna, efter det att vi tryckt på “Enter”….
Ser du den vassa horisontlinjen.
Var tacksam du kan se den. Tänk om du bott i en granskog…
Långbent som alla vadare…och försedd med mycket långa örsnibbar…
Jo, jag håller koll här och hälsar alla välkomna till
min värld, varifrån jag har mycket att berätta !
Stranden är bred och just här är sanden hård.
Om du skulle ha lust att motorflyga kanske…
Ser du så pinade björkarna är ? De blir aldrig högre,
utan snarare tynar de bort, då de nått denna höjd.
En naturens egen regulator av höjdsträvan hos björkar…
Området mellan strandens sanddyner och den strandnära skogen
döljer en gammal dynlinje. Vilket visar hur föränderlig naturen är.
Trädens stammar är formade efter den dynamiska miljön, som påverkar all växtlighet.
Med dynamisk miljö menar jag vind, nederbörd och betande kreatur.
Tönnersa Strands Gordiska Knut…, eller magiska träcirkel ??
Naturen, där inget är slumpmässigt, däremot anpassningsbart.
Den fullständigt vanvettiga tunga trafiken maler ständig, på den passerande E 6.
Har du tänkt på, hur svårt det är få uppleva tystnaden i dag ? En väg som E6 skapar
en stark bullermatta, vilken lägger sig över landskapet 24 timmar/dygn.
Finn och uppskatta tystnaden, den gör dig gott !
Två tallar i ett försynt famntag…
Ytterligare lite info och denna gången om ytan bakom
hanget på Platån på Hovs Hallar.
Man har rensat bort slyet, vilket gör det möjligt att landa
här, om man har en modell, som kräver yta vid landningen.
Fast röjarna kunde tagit trädet mitt på åkern oxå…ty enligt lagen om allts
djevflighet, kommer min modell att träffa trädet under landningsförsök…
En vacker fågel, som minst sagt väcker uppseende, är
snösparven.
Den stryker ibland längs våra södra kuster under vintern
för att söka föda och övervintra.
Jag hade turen att få se ett par häromdagen vid en av
mina strandpromenader.
Det var herr och fru snösparv, vilka med sina typiska färger
är lätta att få syn på.
Det paret jag observerade var tyvärr mycket skygga, varför
jag hade svårt att få till bra bilder.
Jag hade långt avstånd till fåglarna från min kamera.
Det blev vad det blev, men snösparven var ett färgglatt
utropstecken under min promenad.
Jag har sett snösparvar tidigare i mindre flockar och då var
de inte lika skygga.
Här kommer lite halvdåliga bilder i alla fall. Fotoavståndet
var 75-120 meter.
Vad detta inlägget har med hangflyg att göra ? Tja, säg det …
…och beslöt sig för att gå till fots, eller i alla fall till klos,
upp till toppen på den högsta sanddyntoppen vid Tönnersa
Strand vid Laholmsbukten.
Under mina strövtåg och naturpromenader vid stranden
är jag alltid lika förväntansfull.
Jag känner mig som en ivrig och nyfiken upptäcktsresande
vid varje tillfälle.
Därför jag vet aldrig, vad som väntar ifråga om upplevelser.
Det är ju det, som gör en promenad i naturvårdsområdet
så spännande.
Alltså det är det oväntade, som stimulerar mina tankar och
fantasi. Att leva utan fantasi skulle göra, att kände mig
intellektuellt snöpt och oförmögen till associationer.
Denna dagen bjöd besökaren på solsken, nästan ingen
vind och en lugn havsyta i Laholmsbukten.
Det tillsammans, skapar en ro och ett lugn, som vi 2019
års människor behöver. Att vi kan komma bort från
pressen från all information, som det anses nödvändigt
vi ständigt matas med och håller oss uppdaterade…
Jag frågar mig ibland uppdaterade till vad ??
Varför är det nödvändigt ? Mitt mål är att leva i den
reella världen, jag vill inte sväva i en virtuell låtsasvärld
bland facebook, bonde söker fru eller lyxfällan.
Jämför med vad Platon, den store grekiske filosofen,
säger om Idévärlden och Sinnevärlden.
Ett sätt att finnas i verkligheten är för mig att ströva vid
stranden.
Jag behöver inga mål…upplevelserna kommer till mig
under min promenad. Detta händer, om du har ett öppet
sinne för dina intryck.
Personligen behöver jag inte se något uppseendeväckande,
vilket skulle skapa gigantiska rubriker hos kvällstidnings-
-träskets löpsedlar.
Jag kan se små saker, som jag noterar i min hjärnas
ramminne… vilket får min fantasi att flöda.
Fantasin är mina tankars smörjmedel och katalysator
till min förmåga att associera !
Under dagens till synes planlösa vandring, fångades min
blick av en vanlig kråka, vilken stod i sanden och blickade ?
upp mot en av de högsta sanddynernas topp.
Mina strandpromenader är aldrig slumpmässiga eller
planlösa egentligen, då målen för min vandring styrs
efterhand av de intryck jag får under mitt strövande.
Förresten, finns det något i naturen, som är slumpmässigt ?
Naturligtvis stannade jag upp och fick min kamera i
färdigställning. Man kan ju aldrig veta, vad som skulle
komma att utspelas.
Kråkor är skygga och försiktiga djur, som reagerar
snabbt, vid det minsta de anser, som varande en fara.
Därför höll jag mig på ca 75 m behörigt avstånd. Tyvärr
inte bra av fototekniska skäl.
Som varande amatörfotograf, vill jag alltid försöka
komma så nära objektet, för att få så bra teknisk kvalitet
som det är möjligt .
Du ska veta, att jag har mycket enkel utrustning, som jag
använder, då jag fotograferar.
Hursomhelst, både jag och kråkan verkade fundera,
på vad som skulle hända…
Den stod länge och studerade terrängen, innan den agerade.
Nu kommer det oförutsägbara och oväntade…
Kråkan kunde enkelt gjort ett par vingslag och parkerat
sig på toppen.
Men ingalunda, den flaxade frasande upp 1.5 meter och
landade i sanddynbranten, kollade terrängen och påbörjade
därefter en energisk och målmedveten klättring mot
den hägrande toppen.
Varför flög den inte upp till toppen genast ?
Kråkan agerade som en bergsbestigare, predestinerad att
bestiga K2 eller Annapurna i Himalaya.
Fast nu var det en sanddyn vid Laholmsbukten vid
Kattegatts strand.
Han, jag tror kråkan var en herre, valde noga vandringsväg,
som han fokuserat följde längs en kant på sanddynens framsida.
Halvvägs upp traverserade han en sandrygg för att
komma i bättre läge inför slutattacken mot toppen.
En kråka tar långa, bestämda steg.
En kråka lyfter sina ben nästan lika högt som de
väldresserade nordkoreanska robotliknande
soldaterna, vilka vi kan se under parader i sin
bisarra “Goosestepping”.
Kråkan kom till en av topparna, såg sig omkring och
konstaterade, att om han fortsatte lite söderut, fanns
där ännu en topp på sanddynen, vilken var en halvmeter
högre.
Alltså beslöt kråkan, att utmaningar är till för att antas
och begav sig av mot den hägrande toppen.
Efter denna alpina prestation gjorde gjorde denna kråka
det något oväntade…
Jag menar, efter denna bergsbestigning borde ju fågeln
njutit segerns sötma av sin alpina prestation…inte för
att kråkan skulle plantera sitt hemlands flagga eller ta
en “Selfie” på toppen, men i alla fall stanna där en stund.
Men icke. Kråkan såg sig om längs de fria horisonterna
under ett kort ögonblick, knäade lite för att kunna
skjuta ifrån i starten och lättade för att åter snabbt flyga
ner och landa i sanden framför den dyn, som fågeln under
stor möda nyss bestigit !
Till vilken nytta, undrar ju jag, som rationellt tänkande
betraktare, klättrade han upp för att därefter omedelbart
flyga ner till utgångspunkten ?
Ja, jag borde väl tillhöra någon inom kråksläktet för att
kunna förstå kråklogiken.
Men jag undrar, vad är det, som får en kråka att promenera
uppför en sanddyn vid Laholmsbukten i stället för att göra ett
par vingslag ?
Det är nog ett naturens mysterium, som vi människor
har att begrunda. Om vi vetat allt…tänk så tråkigt att inte
kunna se framåt mot något nytt ! Alla våra drömmar
hade ju tagit slut…
Om du tycker denna berättelsen, är något, som påminner
om att koka soppa på en spik, kan jag ge dig delvis rätt.
Men hade jag inte varit på plats, hade det ju aldrig
hänt eller hur ?
Min lilla historia har beröringspunkter med
Schrödingers Katt, som beskriver ett, låt oss kalla det,
fenomen inom kvantmekaniken.
Detta snuddar vid kvantfysikens lagar en aning eller hur ?
Men du behöver inte, ta allt jag skriver bokstavligt…
Men medge att sambandet mellan en vanlig fältkråka och
delar av Kvantmekanikens grundteori kan vara ett hisnande
tankeexperiment !
Här några enkla ögonblick ur en kråkas liv dokumenterat av
min Sony med 3o0 mm Zoom på 75 m avstånd.
Se inlägget som en helhet. Alltså text och bild hörande ihop.
Här blev jag varse en till synes fundersam kråka.
Flyga, promenera i sanden eller följa trätrallen
och då kunna hålla sig i räcket…för att nå toppen…
Hon hukar för att ta sats inför en start…
…så den kan flyga landa 1 meter upp för dynkanten…
…där han tog sig ytterligare en funderare.
…innan han beträder promenaden, som mot skyarna bär…
…iväg längs kanten med sträckt hals…
Du ser han tar rejäla kliv…
Kråkan lyfter sitt ben som i en capriole….eller som en töltande islandshäst…
Håhåjaja, detta tar på krafterna…
Men friskt mod, målmedvetet uppåt !
Lite hinder på vägen måste man som kråka absolvera…
…genom att sätta ena foten framför den andra…
Nu börjar jag ana slutet…
…på min bestigning…
…så det gäller att mobilisera krafterna…
..inför den sista ansträngningen…
…till den förmodade toppen.
nu snart…
…ett sista steg…
Nu är jag på toppen…eller ?
Nä minsann, det finns en topp som är en halv m högre…
..klart jag måste klara den !
…trots blåst och syrebrist på denna höjden…
The last steps to be taken before the summit !
Nu ser jag slutet…
En kråka på toppen…
Som efter att ha sett sig om under 2 sekunder lättade…
…och flög ner till den plats varifrån han startade sin klättring, därmed skapande
viss oordning i åskådarens hjärna vilket skapade den kråkfilosofiska frågan: Varför ?
Hej ! Hur är läget ?
Jag galen…Nej, ser jag ut som det ?
Nu är jag fokuserad…i några sekunderi alla fulla fall…
Jag vill åka pulka !
Jag hävdar med viss tyngd, efter att jag flugit mina
två Spirit Elite ca 500 timmar, att detta är en mycket
bra och användbar modell.
Min första Spirit var en balsabyggsats och den andra
en ARF med glasfiberkropp. Denna senare modellen
var mycket starkare, men den mötte sitt öde så här.
Vid en tillbakablick fann jag lite bilder som illustrerar
på ett sätt mitt umgänge med Spirit Elite.
Det är en modell du kan flyga med “alltid” på ett hang.
Den kräver extremt lite vind och kombinerat med effektiv
klaff kan jag hålla mig uppe under marginella förhållanden.
Jag har flera gånger mailat till producenten, Great Planes
och frågat varför man lagt ner produktionen av en efterfrågad
produkt, men som vanligt är hos USA-firmor orkar man
inte svara på mail…
Under min fåfänga jakt efter en ny Spirit har jag förstått,
att det är många…som letar efter en sådan. Detta med
tanke på de höga priser man begär på begagnade.
Jag har funnit nya i Polen och de kostar med frakt i stort
sett 3000 spänn.
Min senaste Spirit ARF köpte jag från en firma i Wales för
1800 med frakt.
Efter ett tips fann jag en ny modell i kartong i Tyskland
för 80 Euro, vilket är ein Schnäppchen.
Tyvärr ville han inte skicka den , av oförklarliga
anledningar utan han sa den var bara för avhämtning.
Jag hävdade, att om han emballerar delarna i kartongen
med bubbelplast, är det inga problem att skicka, men
han ville inte. Ok, då får han väl sitta och ruva på sin Spirit…
Om någon…har ett tips på en Spirit, tar jag i tacksamhet
emot det.
Här kommer några ögonblick med mina Spirit Elitemodeller.
Bilderna är uteslutande tagna vid Tönnersa Strandhanget
vid Laholmsbukten och Hovs Hallar.
Jump onboard and buckle up !
Min första Spirit Elite. En konventionell balsabyggsats som
vill jag säga, tack vare sin mindre vikt flyger bättre än ARF varianten.
Klart piloten är glad inför premiärflyget med den nya Spiriten…
Lite provisorium med huvfastsättningen.
Min pilotplats. Förstår du, jag gillar att stå här med en modell i luften ?
Turn and bank
Denna bilden med min Spirit glidande på ett kusthang.
kommer jag alltid att ha i minnet.
Min JR XG8 är en enkel radio, som aldrig svikit mig,
trots jag tänjer på gränserna i alla avseenden.
Jag köpte den mycket billigt i USA då jag var där senast.
Spirit nummer 1. I nosen som vanligt min GoPro.
En tid för njutning…
En landningssekvens…
Där satt den !
Jag blir alltid långbent under sen eftermiddag vid Tönnersa…
Ja, du ser att hanget är lå.. å.. å.. ngt…6-10 m högt.
Bäst vind väst 2-5 m/sek
Inte klagar jag på detta mitt hushang.
Den gamle och ha(ng)vet…
Så mycket positivt jag fått uppleva med min Spirit !
Flyga på Tönnersa…du har modellen nära dig,
vilket ger dig en känsla av rörelse och fart.
Min Spirit 2 med glasfiberkropp.
I min ålder känns det ibland…som om att
man bara är en skugga av sitt forna jag…
Denna modellen slet jag ut…
Demontering efter flygning.
En katt bland hermelinerna. Min Gillette.
Ett av de vackraste hangflygplanen med sin
utsökta layout på vingarna.
Rätt flugen och belastad en snabb modell.
Glöm inte ställ in HD bästa upplösning…
Vårt väder har inte känts speciellt inbjudande ,
så det skulle få mig ut för att flyga med någon
av mina modeller.
Dock käre gäst, det går mot ljusare tider nu. Solen går
inte ner klockan 15, utan det dröjer till ca 1620 nu,
så håll ut och lev på hoppet, som loppan gör…
Om jag inte kan flyga, kan jag ströva vid stranden.
Förresten har du tänkt på den ganska subtila
skillnaden mellan orden promenera, ströva, flanera
och promenera ?
Vi har inte upplevt någon riktig höst- eller vinterstorm
under en lång tid nu, även om kvällstidningsträsket
utmålade blåsandet för 14 dagar sen som jordens undergång,
varför strandens tillstånd är relativt indifferent.
En rejäl storm rör om och presenterar fynd, vilka kan vara
spännande på strandremsan.
Jag begav mig till stranden vid Laholmsbukten, där Lagan
mynnar i Kattegatt. Platsen heter Lagaoset vilket på
halländska..bland annat betyder Lagans mynning.
Denna strand är omtyckt av människor, som söker
vederkvickelse och ro för att kunna ladda lite själslig
energi och spola hjärnan från halva tankar och som
det heter i Windows “Lösa filfragment”.
Det är en åsikt, jag har mött hos många vandrare
under mina promenader.
Vad som fångar mig personligen vid en havsstrand ?
Det är ljuset, havet och de dofter, vilka vinden och havet
för med sig.
Dessa luktintryck startar hos mig funderingar och
stimulerar min fantasi.
Just i dag var vädret i stort vindstilla, då jag startade
mitt lite planlösa flanerande norrut. Jag var på plats
0830 och möttes av ett blekt lite disigt ljus.
Fram emot 10-tiden manifesterade sig en praktfull halo
med sidosolar i skyn. Du kan se bilderna.
Detta är ett fenomen, som uppstår, då solens ljus bryts i
sig högt befinnande iskristaller, vilka kommer att fungera
som ett prisma.
Som du ju vet sen skolan, bryter ett prisma ljuset och
presenterar det i spektrets färger. Det är vackert och
kan ses relativt frekvent.
Speciell vid vintertid då atmosfärens temperatur är
relativt låg.
Jag gjorde inga fynd under min promenad, mer än
att jag lade märke till ganska många ilandflutna maneter,
som låg som mångfärgade glaslinser, just där dagens små
vågor bröt mot strandkanten.
Lagan tillförde Laholmsbukten mycket vatten och det
utströmmande vattnet, fick den svaga dyningen,
som sakta rullade in mot stranden att försynt bryta,
då den mötte Lagans snabbt strömmande vatten.
Då dyningen möter Lagans vatten, kommer dyningen
att bryta. En våg är ju en cirkulär rörelse av vatten och
om den möter strömmande , vatten kommer den att
“överstegras” och bryta.
Lagans vatten flöt glatt porlande längs stranden norrut
med ca 3 knop, vilket man, om man är ovan simmare,
ska ha i åtanke vid sommarens bad.
Jag filmade det försiktiga vågspelet och ska redigera en
film, som jag hoppas får betraktaren att förstå, vad jag
menar med avslappnad miljö. Problemet är att den
“gamla” Moviemaker inte funkar i Win 10.
Tursamt nog, har jag en laptop med XP, där jag kan
editera i gamla Moviemaker. Så stay tuned, det kommer
en video.
I brist på video ska jag trötta dig med bilder…lite info
om bilderna;
Bilderna är tagna med min nyinköpta ifåne. Som jag
naturligtvis inte lärt mig hantera då det gäller
kamerainställningar.
Vi kan vi hålla i minnet att bilderna togs mellan
0830-1130, vilket betyder motljus och en lågt stående
sol.
Därför knackig teknisk kvalitet…
På stranden jag märkt, att ett stigande antal människor går
och letar bärnsten.
Bärnsten förekommer här sparsamt och vill du maximera
chansen att hitta sällsyntheterna här, ska du passa på efter
en storm.
Rota i den ilandflutna tången i strandkanten, då kan du
vara fyndig.
Generellt kan man plocka bärnsten enklast nere vi Skånes
ostkust i trakten av Ravlunda.
Ordet Ravlunda, tror jag, kan härledas till det fornnordiska
ordet “Rav”, vilket betyder just bärnsten.
Hoppa upp och häng med längs stranden av Laholmsbukten,
där du kan njuta av en fri horisont !
Jag brukar säga, att de som transporterar sig på E6 njuter
av Halland som förtjänar epitetet; “Halland…horisonternas landskap.”
Speciellt då du passerat höjdsträckningen vid Påarp på E6
och du blickar mot havet och Halmstad vid passage.
Några snapshots från mina 3 timmars irrande på stranden
kan du finna efter textsjoket.
Deomdetta
Varför glömmer Tina Turner ständigt sin peruk vid Lagaoset ?
Frosten biter sig fast i skuggan som puder på sanden.
Lagans utströmmande vatten skapar svart oro i Laholmsbukten.
Lagan viker norrut parallellt med stranden.
Här ser du, hur den långsamma dyningen bryter, då den möter Lagans snabba vatten.
Ilandflutna grenar får en glasering av is i den svaga kylan.
Fenomenet “vädersolar”
Solen skapar en skugga som ger en illusion av en man,
som bestiger en stege…eller en bild från 1000-talet
utvisande en viking i sin järnhjälm..
Det är bara använda fantasin…fantasin är din verklighets
katalysator och smörjmedel.
Ett ilandspolat djur där ryggkotorna sticker upp som varande från en förhistorisk ödla…
Ett rep som hängt i havet ger möjligheter för blåmusslelarver att
etablera sig och växa till . Naturen utnyttjar alla möjligheter !
Ett annat havsdjur som lämnat in på stranden.
Det enda som flög förbi under min promenad.
Stranden som ger mig så mycket.
Så här såg det ut tidig förmiddag.
Vågorna och vattnet skapar osannolika mönster.
Slumpmässig ? Nej ett resultat av hydro- och geodynamik.
Den något magerlagde mannen till vänster pekar och säger: Där !
Skummet skapas av en alg. Vattnet som spolas upp på
stranden av vågorna rinner tillbaka till havet och
lämnar efter sig en miniwadi.
Hela familjen ståndaktig iakttar stranden i god ordning.
Fader, moder och två telningar…
En vakare som flutit iland. Märkt H77, vilket inte indikerar mycket.
En svensk vakare tillhörande licensierade fiskare i Sverige har en två-
eller treställig beteckning. Ser ut att vara nån hemmagjord beteckning
av en fritidsfiskare…man har två vakare på en länk. I den ena änden
vakare med en flagg och i den andra en vakare med två flaggor.
En bild jag vill ska visa, hur högt och fint hanget är nu.
Vindbrunn som är skapad av den sydvästliga vinden.
Fri horisont
Den lååånga stranden, där jag ofta flyger hang med mina modeller.
En tall som dukat under från den eviga vinden.
Denna bilden varför ? Jag tycker det är en bra komposition…
Två tallar som slagit armarna om varandra i dödsdansens slutpiruett.
“Jag är också död” !
50 meter bakom nuvarande dynlinje finner vi ännu en.
Ett bevis på strändernas metamorfos.
hejsvejs
Inte för att jag är förtjust i det militära etablissemanget,
men det hindrar mig inte att beundra vackra bilder.
Bilder som är estetiska och skapar känslor.
Dessa bilderna finns på US Air Force hemsida och är
gratis att ladda ner.
Tyck vad du vill, men hade jag varit en motståndare i
luften till en F-35 JSF, då skulle jag varit svett på ryggen
och sett mig över axeln mer än en gång…
Vi ska komma ihåg att olika “experter” har klassat
ner detta flygplan, till att det skulle prestera
sämre än F-16…
Tiden får utvisa, vem som fick rätt.
Här kommer fina bilder som berör.
“Häll i för 10 spänn” …
Hög lastfaktor skapar undertryck på ovansidan av vingen så fuktigheten kondenserar.
F-15 Strike Eagle. Ingen har lyckats skjuta ner en F-15
vare sig i luftstrid eller med luftvärn.
Chaffee
New York, Manhattan med nybyggda World Trade Centre
Jag fann en film på Youtube, som genast väckte mitt intresse.
Modellen, MARTIN MB-1, var en estetisk upplevelse av
oanat mått.
Som du kommer att se på bilden, kan vi vara överens om,
att detta är verket av en byggare i mästarklass.
Då vi ser trimstarterna, är det aningen svårt att tro, att en
sådan modell kan flyga så bra !
Den sista trimflygningen gjorde mig lätt i sinnet !
Luta dig bakåt och njut och betänk, om man ägt modellen
och utrustat den med två växlade elmotorer av minsta
slag och en superlätt RC-utrustning…hade det varit den
ultimativa sinnesupplevelsen ?
Stillbilderna är klippta ur videon.
Allt bild och videomaterial från YouTube.
Så här såg det ut i verkligheten…
…undrar hur mycket skadligt motstånd vi skulle hitta i denna layout ?
Inte enkelt att klämma in en gummimotor i motorrummen…
..men byggaren löste problemet, som du kommer att bli varse.
Ögonblicket
Ser du gummimotorn bakom motorinklädningen ?
Att han vågar flyga denna klenod…och utan radio också…eller tack vare kanske ?
“It´s up to yourself now” !
Här ser du, hur byggaren löst problemet med att få längd på gummimotorn.
Det är ingen, som lägger märke till detta, då modellen är i luften.
Därför packade jag en modell i bilen och for
iväg riktning Hovs Hallar.
Jag tror, min bil hittar vägen nu själv…
Vädret enligt yr.no skulle bli ca 3 m/sek Nord.
Eftersom jag vill vara säker på att få lite tid i luften,
tog jag med min trogna HyperAva. Kan jag inte
flyta med den på hanget, då flyter inget.
Vädret var uppklarnande tack vare en svag högtrycks-
rygg, som kommit in. Solen kom och allt såg bra ut.
Utom för de skärmflygare som fick parawaita upp på
toppen av Platån. Det var ju för lite vind. För att kunna
flyga säkert, behövs det 5-6 m/sek för en skärm på det
höga hanget vid HH.
Jag tog mig upp till toppen och fick en trevlig pratstund
med tre flygentusiaster, som rest till ända från Blekinge.
Det är väl cirka 250 km enkel resa för att få en eventuell
chans att hänga under trasan.
Men så är det, om man är en hängiven flygentusiast !
Efter en stunds prat tog jag min Ava och startade i den
nu mycket svaga vinden. Styrkan ca 1-1.5 m/sek.
Jodå det bar, men det tycktes svårt att gneta sig högre
upp än 40 m över kanten. Dock var det inga problem
att hålla sig uppe.
Att flyta sakta på HH i vackert väder med en mycket
välflygande modell är en sinnlig belöning för piloten,
som uppväger långa resor och promenader.
Efter en lång tur landade jag och vi fortsatte att
diskutera eventuell vind…Det eviga diuskussionsämnen
då hangflygintresserade står på ett hang.
Långt ut syntes mörka stråk på Kattegatt, vilket
kunde indikera ökande vind. Prognosen hade ändrat
sig och yrkade på avtagande vind. Dock är ju hoppet,
det sista som överger en hangflygare.
Finns det en chans, så väntar vi, för att kunna utnyttja
en förhoppningsvis kommande vindökning.
Tyvärr lade vinden av, vilket märktes då jag startade
igen.
Inte ens en Ava kan flyga på noll lyft…så jag packade
ihop och drog mig hemåt, bara för att se då jag
passerade Segeltorp, att vinden snabbt hade ökat.
Tillfälligt bara tänkte jag, för jag inte skulle frestas
att fara tillbaka.
Det är så att vinden runt halvön är mycket svår att
prognosticera. Detta bevisades, då jag körde längs
havet vid Norrviken mot Båstad, där det var stadigt
5-6 m/sek N.
Men som sagt, jag stod emot lockelsen att vända,
då vi hade annat att göra hemma.
Hur som helst, även om man inte får flyga varje dag
i 4 timmar, träffar man trevliga, kunniga och intressanta
flygare och entusiaster vid en tur till Hovs Hallar.
Åk du dit med eller utan modell du också och upplev
mycket, som du aldrig gör i den eviga dvalan framför en tv !
Vill du ha info om väder kan du ringa eller mejla.
Min mejladress finner du här. Telefonnummer
kan du googla.
Vi ses, för nu går det mot ljusa tider !
Bilderna är tagna med min lilla Mobius i fotoläge.
Därför är inte kvaliteten super. Men betänk att
bildstorleken är endast ca 0.3-1.2 Mb ! Till skillnad
mot Raw=20 Mb eller jpg=4-5 Mb
Sen har jag problemet med lågt stående sol, vilket gör
motljusproblemen stora.
Min Mobius satt som vanligt tejpad på min högra
glasögonskalm. Då plåtar jag, det jag ser på.
Mycket bra sätt att dokumentera sin dag.
Kameran tar 4 bilder/sekund.
Med ett 64 Gb minneskort kan jag med en genomsnittlig
bildstorlek på 1 Mb ta ungefär 6000 bilder…
Mitt batteri, som jag bytt till ett med dubbel kapacitet
klarar 5000 bilder.
Det mörka stråket på havet som höll fort hopp levande.
Där är det lyft !…
Den förväntade vinden…gick upp om inte i rök, så i all fall i intet.
Min Ava beredd med en Mobius tejpad på vänster vingpanel.
Enkelt ska det vara !
Du ser att det rådde mycket, som förknippas med stillhet och ro på HH i detta ögonblicket…
Men nu kör vi !
Ut och testa ödet…eller i alla fall eventurellt lyft.
Ser ok ut nu.
Inte mycket korkverkan dock.
Här ser du hur lågt jag gnetade.
Som du säkert förstår, är det inte ett önskeläge att landa in i branten under kanten…
Här ser du, att jag är under kanten.
Det gäller att ha kalla nerver under dessa betingelserna !
Min pilotplats och kärran under kanten…
Men ner kommer man ju alltid…
De tre aviatörerna från Blekinge
Min Ava belyst av en blek januarisol.
De flesta bilderna är uppdragna, därav den sämre kavaliteten.
Du ser min Ava lämna Contrails…
Det eviga problemet…vindens riktning och styrka.
Smarta telefoner underlättar faktainformation till en del.
Flygentusiast nummer 1.
Flygentusiast 2.
Flygentusiast 3.
Klart man är glad att vara på Hovs Hallar !
Havet som det tydde sig då vi lämnade.
Den gamle på väg att hämta sin Ava efter dagens sista flygning och landning.
Ibland kan längtan efter att få sin modell i luften
bli i stort oemotståndlig.
Så var det för mig i söndags, eftersom de förutsättningar
som krävs för att få njuta av ett par timmars hangflygning,
då tycktes finnas.
Efter en lång period med sydlig och ostlig vind,
fanns det enligt det norska väderinstitutets
websida yr.no utsikter för nordliga till nordvästliga
vindar över Hovs Hallar.
Det var lovat 5-7 m/sek i styrka och efter kl 12 något
avtagande.
Så jag kvistade ner medförande min “Hobby”, eftersom
jag vill komma underfund med den ordentligt och
förstå dess egenheter.
Hovs Hallar var tomt på turister, då jag anlände.
Efter montering av modell promenad upp till fortet
där jag möttes av nordlig vind ca 5 sekundmeter.
Eftersom vinden inte var våldsam, räknade jag inte med
någon besvärande kantrotor, utan jag kunde starta
rakt ut från kanten.
Lyftet var starkt och jag kunde flyga, som jag ville.
Jag trimmade modellen, så den flög absolut rakt
med relativt god fart. Då jag kollade mina trimrar,
såg jag, att de stod alla i neutralläge.
Det kunde inte bli bättre.
I nosen hade jag monterat min Mobius riktad bakåt,
så jag skulle få en video på sido- och höjdroderrörelserna.
Min stabbe är av modellen all- flying- stab, vilket
på ett avgörande sätt underlättar trimningen i loopingplanet.
När jag hade jag kastat ut och fått ca 50 m höjd över
kanten, såg jag en havsörn komma flygande med lugna
tunga vingslag riktning norrut. Min kamera låg på marken,
men då min modell var i luften, kunde jag inte
plåta havsörnen…
Efter 45 minuter i luften landade jag för att ställa om
kameran till framåtvideo. Landningarna på HH är
inte enkla uppe på Platån.
Där finns ett otal hinder i form av buskar, stenar
och småkullar. Dock lyckades jag få ner kärran på
ett snyggt sätt, vilket underlättades av att jag kunde
fälla upp mina skevroder som en aerodynamisk
broms och därigenom få bort höjden, utan att det
orsakade en hastighetsökning.
Eftersom vinden var nordlig, tog jag mitt pick och
pack och gick upp till toppen på Platån, där vi flyger
på nordlig vind.
Uppkommen märkte jag, att vinden minskat till
2-3 m/sekund.
Jag gick fram och tillbaka hållande koll på vinden och
på rörelserna i trädens grenar just vid kanten.
Till slut hade jag samlat så mycket underlag, att jag
beslöt göra ett startförsök.
Med den lätta vinden fanns det ingen topprotor, utan
vi hade jämn vind över kanten.
Således satsade jag hårt och startade och som förväntat
steg modellen, då jag kom ut i den laminära vinden.
Det blev en lugn och bekymmersfri flygning i absolut
kyttfri luft. Jag kunde sitta på min flygtuva och bara njuta.
Det är väl det, som är meningen med modellflyg ?
Alltnog, jag fick 2 timmar i luften och 2 timmar video.
Min kamera var min Mobius, därför jag väntar på
min Gopro, som är på ombyggnad i Tyskland.
Bilderna är jämfört med Gopro i litet format, då jag
klippt stillbilder från Mobiusvideon.
Men det får du stå ut med. Detta är ju bara en liten
redogörelse för, hur jag gjorde den sista flygningen
under 2018 på Hovs Hallar.
Hade skärmflygarna vetat det varit så bra väder,
för vinden tog sig igen till ca 5 m/sekund, hade de
troligtvis dykt upp.
Men idag flög jag i spendid isolation.
I regel träffar jag trevliga människor , vilka liksom
jag är ute och njuter av naturen. De är nyfikna på
hur stor modellen är, hur styr jag och var sitter motorn..
Jag förklarar gärna för att sprida positiv propaganda
och information om modernt modellflyg.
Kl 15 gick färden åter hemåt med en belåten
modellflygare, som fått riktigt goda upplevelser
på mitt favorithang Hovs Hallar !
Här kommer lite bilder, vilka är klippta ur en video,
som ju medför, att kvaliteten inte är speciellt hög.
Men det är inte formen som är viktig, utan det är
de känslor och tankar, en bild skapar hos betraktaren.
En videosnutt stressade jag ihop också.
Håll tillgodo !
Ljuset gav träden en aning spöklik framtoning…
Naturen är vildaktig här. Inte lätt att ta sig uppför branten och bärga en modell…
Modellen som flög, Multiplex Hobby årsmodell 1978-1979.
Platån på Hovs Hallar med flygintresserade.
Skyn grön ? Tja det blev så under de förhållanden som rådde.
Kattegatt med 2-3 m/sek nordlig vind.
Landningsbilder följer.
Du ser det är inte hinderfritt…
…vilket blir än mer uppenbart, då du kommer närmare marken.
Men det ska väl lösa sig…
…där satt den !
Här är en liten 4 minutersvideo
Jag har förut skrivit om detta flygplan från tidigt 30-tal,
som konstruerades och byggdes i Tyskland.
En konstruktion som låg långt före andras vid denna tid.
Ni kan läsa på min blogg om den, om ni söker, eller så
kan du klicka HÄR.
Denna filmen låg till allmänt beskådande på Youtube och
modellen är imponerande i sin storlek och sin nyskapande
konstruktion.
Originalet, fullskalaplanet alltså, havererade under en
sträckflygning Berlin-Lübeck…tyvärr.
Modellen kan du nu beskåda på segelflygmuseet på
Wasserkuppe.
Byggare och pilot var Marcus Frey.
Filmen har Rolf Jaeggi tagit och jag har klippt stillbilder ur den.
Ännu en film av Rolf Jaeggi: https://youtu.be/l5xVs4wGhv8
Luta dig bakåt och njut.
Hur mycket 0.4 ply gick det åt ?
Beteckning “Panhans Semmering” är en reklam för en hotellkedja.
Panhans Semmering var namnet på ett historiskt tvåsitsigt motorflygplan från 1930.
Motorn var en Siemens. Modellen byggdes till en segelflygmässa 2012.
Originalet var en sorts fantasiplan, som byggdes till segelflygmässan 1930.
Hej!
Plywood är ett användbart material! När jag var grabb ,
så hade vi inte långt hemifrån firma “SAMPLY”,
som formpressade plywood. Man tillverkade möbeldelar
typ säte o ryggstöd till stålrörsmöbler typ skolsalsstolar.
Jag har många gånger på senare tid (alltså när jag sent
om sider började med modellflyg vid ungefär 50 års ålder)
haft mina funderingar på just formpressning av tunn plywood.
En dubbelkrökt yta av tunn plywood får en otroligt stor
mekanisk hållfasthet, även bra formstabilitet. Idag så gör
man ju samma “grejer” fast med tunn väv och epoxi.
För den enskilde hobbyisten blir dessa “grejer” oftast
tunga tack vare det stora överskott av just epoxi…
skulle man istället utgå från tunn plywood och formpressa
denna gissar jag, att en avsevärd viktbesparing kan uppnås,
samt att man får ett organiskt material.
Ja, den som byggt denna extrema segelmodell måtte ha
extrem kännedom om plywoodens egenskaper och hur,
den kan formas.
En skalamodell med 3 m spv hade varit litet behändigare…
I gårkväll satte jag radio i en gammal Blue Phoenix köpt
på en swap. Som vanligt så ramlade jag ner i den vanliga
fallgropen – usel manual för min radio.
Varje gång jag skall använda en ny mottagare, skall ju
mottagaren kunna kommunicera med sändaren.
Detta kallas BINDING.
När jag gör, precis som det står, att man skall göra,
så kan man ägna en hel kväll åt detta utan något annat
resultat än en nästan söndertryckt “SET-knapp” på
mottagaren och högt blodtryck.
Precis som föregående gånger så har denna process
fixat sig själv, när jag gett upp. Varje gång tänke
jag, att jag skall skriva, hur jag gjort i denna förfärliga
instruktion, men varje gång så inser jag, att jag inte
fattat, hur det gick till…
120 meter metrev med kullagrade lekare i ändarna,
en stor härva 8 mm latexslang samt en liten fallskärm
ligger i en låda. Saknas ett bra jordspett och sedan
skall jag försöka med gummirepstart. Detta måste
nog anses, precis som hangflygning, vara väldigt
miljövänligt.
Dessutom återanvändning av en gammal
välanvänd modell som de flesta nog hade kasserat
och så fanns det sådana där jättestora servon
(som till skillnad från moderna små nätta och lätta
känns helt glappfria – ja roderfladder är inte bara
onödigt, jag tycker att hela finessen med väldigt
noggranna rörelser hos servot på de flesta modeller
jag sett har förverkats av en stötstång som är 1 mm
och hålen i roderhornet o servoarmen är 1,6 mm…
(äh – detta blev en lång parentes) ) stora som en
tändsticksask.
Gott slut och Gott Nytt År önskar Ingvar
Min kamera, som jag utrustade med en mycket fin
Carl Zeiss-lins i Tyskland för 4-5 år sen, har tjänat mig
väl i många tusen bilder.
Bilderna har tack vare linsens kvalitet hållit utomordentlig
skärpa.
För ca 8 månader sen märkte jag, att skärpan blev sämre.
Skärpan ställs in, genom att man flyttar fokalpunkten med
en vridning av linsen i kameran. Linsen är med en sorts
gängtejp fixerad i kamerahuset.
Skärpan vill jag naturligtvis ha på oändligt, eftersom jag
bedriver mitt fotograferande på det sättet.
Jag tänkte i min ignorans och rent av enfald, att detta
fixar jag lätt som en plätt. Men jag var lite frågande,
varför linsen hade lossnat från sin låsning i kamerahuset…
Jag tog ut en gammal 36 tums flat tv på balkongen,
kopplade kameran med HDMI-sladd till tv-apparaten
och riktade in kameran mot en parkering ca 150 m bort.
Jag tänkte ställa in, så jag kunde läsa registreringsskylten
på en av bilarna, vilket var möjligt, då kameran var rätt
inställd.
Jovisst, jag vred linsen fram och tillbaka, tills jag tyckte,
det blev bäst.
Men icke, då jag provfotograferade blev resultatet inte
perfekt. Jag prövade denna metod flera gånger även
med hjälp av en speciell “Fokuseringsbild”, som proffs
använder.
Hjälpte inte.
Nu var jag lite villrådig. Alltså beslöt jag att köra
med trial-and-error-metoden genom att fotografera
och sen kolla bilderna i datorn. Men hänsyn till
resultatet kunde jag då, trodde jag, få till perfekt fokus.
Det sket sig. Jag sprang mellan balkong och datorn,
tror jag 50 gånger och vred linsen.
Grannarna antog, det var en galning som sprang ut
och in på sin balkong en tidig söndag morgon.
Eftersom linsen var lös i sin gänginfattning, hade jag
fixerat linsen, på ett som jag tyckte smart sätt.
Med två O-ringar som träddes över linsen, skulle
dessa låsa linsen mot linshöljet. Du kan se en av
O-ringarna på min ingressbild.
Jovisst, det såg fint ut i teorin, men i praktiken höll
det på att driva mig till vanvettets rand…
Linsen satt inte still, utan under min hantering av
kamerahus , vred sig linsen kanske 0.5 mm.
Det räcker för att hamna ur fokus.
I går kastade jag in handduken och skickade den
till firman i Tyskland, där jag köpte och fick monterat
linsen från början.
Det är inte billigt, men vad har jag för val ?
Att det är svårt att ställa in, fick jag berättat av
fackmännen. Med den linsen jag har, hänger det
på 1/10-dels mm vridning för att hamna exakt.
Att justera in en originallins är mycket enklare.
Dessutom måste man ha anpassade instrument för
att utföra justeringen. Det låter sig inte göras med
en hemgjord trial-and-error metod.
Om du grafiskt föreställer dig fokuseringskurvan
på ett GoPro originalobjektiv, ser den ut som en
mjuk Sinuskurva med bred rundad topp.
Då har man lite att justera på, för du har fokus
på en längre sträcka på kurvan.
Med den högkvalitativa lins jag har nu, är Sinuskurvan
mycket spetsig.
Det säger sig själv, att det är svårare att exakt lägga
sig på toppen.
Nu går jag oroligt och väntar på min kamera efter
dess resa fram och tillbaka till södra Tyskland.
Det finns ingen anledning, varför den inte skulle bli lika
bra, som den var, då den var nymodifierad för 4 år sen.
Jag återkommer med resultatet.
Du ser, att allt är inte så lätt, men varför ska det
vara det ?
Hit skickar jag den.
Jovisst, du har helt rätt; jag tycker verkligen om
att kommatera min text grammatiskt korrekt…
Jag hade gått och suktat i 3 veckor efter lite
hangflyg.
Vi har haft sydliga och ostliga vindar, vilket för oss
på västkusten inte är gynnsamt ur hangsynpunkt.
Men i tisdags skulle det bli bli Nord enligt yr.no.
Eftersom yr.no är det väderinstitut flest litar på,
då det gäller prognoser, förberedde jag mig för
en resa ner till mitt favorithang.
Lite onda aningar hade jag. De tkunde bli för
mycket av det goda vad gäller vindstyrkan.
Hård vind ger mycket kraftig turbulens och
det blir kallt.
Men iväg åkte jag och klockan 1230 träffade
jag Rolf Holmér på Platån.
“Det blåser bra” var hans första kommentar.
Ok, tänkte jag, men har jag kuskat iväg
50 km, så ska jag montera och flyga.
Min modell var i tisdags min mer än 40 år
gamla “Hobby” från Multiplex. En ganska
snygg modell som inte flyger superbra.
Den är trög i roderresponsen.
Modellen lämpar sig bäst för att glida med
på HH i vindstyrkor upp till 4-5 M/sek.
Vi försökte starta vid fortet, men det var alltför
turbulent. Så turbulent att Rolf hade svårt
att hålla modellen.
Så vi beslöt att knega upp till Platåns högsta
punkt, där vi borde kunna starta relativt säkert.
Trodde vi ja ! Det blåste småspik ! Vindstyrkan
låg mellan 8-12 m/sek.
Vilket resulterade i en mycket stark topprotor.
Det blåste lika starkt i nacken, då vi stod på
toppen och såg ut mot havet, som om vi
stått vid kanten och haft vinden mot oss.
Det känns märkligt att uppleva en så stark rotor !
Efter lite möda kastade Rolf ut min modell.
Det kändes lite som att vara på väg till egen
eller modellens avrättning bildligt talat…
Förutsättningarna var barska. Efter släpp
dök min modell mot trädridån på kanten
mycket påverkad av kantrotorn, som ju skapar
ett “lyftvakuum” bakom sig, därav sjunket vi
upplevde.
Med ett nödrop, vilket du kan se på bilderna,
kom jag ut i lyftet och min modell åkte
expresshiss uppåt i det laminära lyftet.
Väl uppe och ute var det problemlöst att
flyga.
Efter en rejäl stund i lyftet svängde jag in
på ca 10 m höjd in över kanten och säkert
som ett brev på posten grep kantrotorn
min modell utan att jag hade möjlighet att
helt kontrollera den.
Trots full sida och full skev för att hålla emot
förde modellen under greppet från rotorn ett
eget liv.
Jag tvingades göra en landning, utan att ha
möjlighet att se min modell, på gräskanten.
Detta kan inte gå vägen, tänkte jag på väg till
modellen, som låg 100 m bort betraktad av
fyra litauiska turister.
Ibland så blir barn och dårar beskyddade, du får
välja vad du vill ge mig för epitet, därför min
“Hobby” var helt oskadd. Det enda som skett var
att huven lossat.
Jag beslöt att vi sätter punkt för dagens flygningar
här.
Vi har ett talesätt på Hovs Hallar: Gör aldrig sista
flygningen !
Så det blev lite sightseeing och en frusen
promenad till bilen.
Hemfärd och funderingar över dagens flygningar.
Min värsta hangflygningabstinens var nu stillad !
Bilderna är tagna med min lilla Mobius i dåligt
ljus.
Min Mobius har jag enkelt fäst med tejp på mina
solglasögons ena skalm.
Perfekt att ha där för att dokumentera, vad jag gör.
Batteriet räcker till flera tusen bilder.
Kameran har jag ställt in på 4 bilder i sekunden.
På min modell satt min GoPro, som jag efter
jul ska skicka till Tyskland för injustering,
så skärpan blir lika bra som förr.
Man kan inte med trialanderror-metoden
ställa in fokus. Det krävs datorkraft och
specialutrustning, då det hänger på tiondels mm
vridning av linsen.
Rolfs bilder har han tagit med sin telefon och
jag vill säga, att moderna telefoner tar förvånans-
värt bra bilder.
Mobiltelefonerna tror jag kommer att “slå ut”
de vanliga små kompakta digitalkamerorna.
Sådan var min och Rolfs dag på Hovs Hallar.
Lite ögonblick av vad vi upplevde.
Piloten just färdig för flygning.
Flygkapten Rolf kämpar med min modell i blåsten.
Du ser att det var bra tryck i vinden på Platån i tisdags !
Men, sjön bröt inte. Märkligt. Det brukar den göra vid 5-6 m/sek redan.
Tråkigt förvinterväder med dåligt ljus för fotografering.
Innan start på Platån. Ser du, hur vinden kommer lite från ost.
Mitt startmanskap !
It´s now or never !
Släppet
Du ser, jag var illa ute över kanten.
Jag fick plocka fram mycket av min erfarenhet för att reda ut situationen.
Sen blev det hiss uppåt, då jag var ute i den laminära havsvinden.
Det skulle gå att stiga till minst 350 m i dag, om viljan funnits…
“Hobby” en typisk 70-talsmodell.
Här har kantrotorn tagit tag i min modell
Jag kunde inte hålla emot med mina roder, modellen helt utlämnad åt turbulensen.
Jag kunde delvis räta upp modellen innan den försvann.
Så här såg den ut efter den forcerade landningen. Inga skador endast huven hade lossnat.
De litauiska turisterna och vi på väg till bilarna.
Rolf står i lite trolsk ljus och förevigar mig och modell.
Den igenslyade åkern bakom hanget är nu rensad.
Nöjd pilot…efter flygäventyret.
“Titta där ligger en tioöring”, säger Rolf…
Gör då som Ernst Udet som kanske är den
skickligaste flygaren nånsin.
Här kan du läsa lite om honom.
På ingressbilden kan du se honom i sin “Flamingo”,
som egentligen heter U-12, innan han gav sig
av till Spetsbergen för att leta efter
“Italia expeditionen” som nödlandat
med sitt luftskepp på isen och då dumpat nästan
hela sin besättning med gondol.
Resterna for upp i skyn med det nu lätta luftskeppet
och har såvitt känt ännu inte landat…
Jag tror inte, det föds fler, som kan genomföra
uppvisningar i likhet med Ernst Udet.
Det går inte, att genomföra uppvisningar i dag
på det sättet, som Udet gjorde.
Säkerhet…tror jag inte det talades om. Säkerheten
var förankrad i pilotens, Ernst Udets, skicklighet
och omdöme.
Han tillhörde en generation, som hade sin flygrötter
hos pionjärerna för luftfart under 20- och 30-talet.
Kanske de hade devisen “Går det så går det”…
Synd hans liv slutade på det sätt det gjorde,
vilket var alldeles för tidig.
Udet var bra på att rita elaka karikatyrer av de då
härskande politikerna i Tyskland.
Speciellt Göring var utsatt för Udets teckningar.
Jag tycker, att Ernst Udet på ett sätt är
en andlig själsfrände till den franske flygaren
Antoine Saint- Exupery.
Läs Antoines böcker. Speciellt där han berättar om
då han var postflygare i Nordafrika under 20. och
30-talen.
För att inte tala om han mest kända bok
“Lille Prinsen”.
Kolla videon nedan och låt dig bli imponerad, av vad
en flygare som hette Ernst Udet kunde åstadkomma
med sin U-12 Flamingo under tidigt 30-tal !
Här kan du klicka för att läsa om Udets flygmaskin.
Motorn i Udets Flamingo. En Siemens-Halske SH 14 A-4.
Gav ca 150 hk från de 7 cylindrarna. Snyggt svetsarbete
på avgassamlaren. Det påsvetsade röret med ett trattliknande
föremål är hur man tillförde varmluft till förgasaren för att
förhindra isbildning . Snyggt arrangerat.
Tänk att denna 30-talskonstruktion flög så bra i händerna på Udet …
En nu 100 år gammalt plan. Kolla på plåten bakom motorn. Där
sitter motorföretagets logo. Siemens-Halske. Som låg i Brandenburg-Berlin.
Bland annat Fieseler Storch hade i en del versioner S/H inline motorer
i stället för Argusmotorn.
Jag har flera gånger uttryckt min höga uppskattning
av Mobius actioncam.
Denna lilla kamera tar fantastiska bilder och spelar in hd-video.
Allt detta trots sitt lilla format. Kamerorna har jag använt nu
i dess olika versioner i 5-7 år och jag har aldrig haft anledning
att klaga. Kamerorna har jag alltid köpt i Kina på grund av det
låga priset.
Nu har överheten bestämt, att PostNord har rätt att ta ut en
expeditionsavgift på alla paket från Kina, så alla paket ska
betala moms och eventuell tullavgift.
Denna överhet, läs miljöpartiet, som anser att “det är farligt
att importera varor som enskild från Kina”….
Japp, vad blir nästa drag från de som tillhör samhällets
överklass ? Förvänta dig vad som helst ! Inget kan vara
galet nog för vissa, som lämnade sunt förnuft hemma.
Nåväl, Mobius kan du köpa i exempelvis England och då
England trots sitt beslut att lämna EU fortfarande agerar
med sitt gods enligt det gamla systemet, kan du köpa där
utan att behöva betala moms eller tull eller för den delen
“Expeditionsavgifter”. Googla på E-bay, så finner du
kameran hos flera återförsäljare.
Priset ligger mellan 600-1000 sek.
Mitt bruk av Mobius har blivit större och större, efterhand
som jag insett kamerans förtjänster.
Om du är ute och flanerar, kan du ha kameran i handen
och låta den ta exempelvis en bild i sekunden.
Eller om du inte vill missa något, så kan du ställa in den,
så den tar 4 bilder/sekunden.
Med ett 64 Gb minneskort kan du få med dig 40000 bilder
hem… Varje stillbild kräver mellan 0.6 Mb och 1.5 Mb utrymme
på minneskortet.
Du kan alltså plåta i mer än 3 timmar med inställningen
4 bilder per sekund !
Jag använder min Mobius som en dokumenterande kamera
då jag flyger. Den sitter fäst på mina glasögon på skalmens
sida och fotograferar allt jag ser på.
Ibland då jag varit ute och tagit bilder med min Mobius och
jag talar nu om stillbilder, undrar jag, varför jag släpar med
en tung systemkamera, när Mobiusen prestera så bra och
som väger en bråkdel av en systemkamera ?
Dessutom är en kamera som Mobius diskret. Den syns
inte i handen, om du är ute i en miljö med andra människor.
Häromdagen var jag ute och cyklade och hade med kameran.
Här kommer några bilder, från platsen jag besökte.
Om jag redigerat bilderna ? Ja, jag har beskurit och i något fall
skärpt eller mjukat upp bilden.
Resultatet gör mig nöjd i alla fall. Fast jag vet att besserwisserna
kommer att gnälla på mig. Det får jag stå ut med och låta rinna av.
All pics Mobius.
Vid Sperlingsholms Kraftstation
I förgrunden laxtrappan.
Vid spillkanten går det över mycket vatten nu på grund av den rikliga vattenföringen.
Du ser att min Mobius tecknar grenarna i fonden på träden hyfsat.
Detta trots motljuset.
Ekarna vid Sperlingsholm upp till 300 år gamla…
Varför växer en ek som den gör ? Slumpen ? Nä,
det är inget slumpmässigt med en eks utseende.
Arvet och miljön formar trädet.
Har du sett elefanten med snabeln i vädret ?
Kör till bron vid Sperlingsholm. Han står där…
Som jag skrivit om tidigare, har jag haft en känsla de sista månaderna,
att min GoPro varit ur fokus.
Bilderna har inte haft den utomordentliga skärpa, som de visat förut.
Kameran jag beskriver, är en GoPro Black Edition 3+, vilken jag
skickat till Tyskland och fått monterat en absolut förstklassig riktig lins i.
Det var en dyr historia, men resultatet var utomordentligt enligt min bedömning.
Jag har tagit minst 200000 bilder sammanlagt med kameran, eftersom
jag ofta ställer in den, så den tar 2 bilder/sekunden.
Så jag kan lätt komma hem med 10000 bilder efter en dags flygningar.
Som sagt, jag har tyckt mig märka, att mina bilder blivit oskarpa.
Naturligtvis funderade jag, om det var så kameran var ur fokus ?
Jag monterade kameran på ett rejält stativ i balkongdörren, där kameran
hade fri sikt till en björk ca 50 m bort. I kameran en HDMI-kabel, som gick
till min tv.
Sen tog jag bort låsningen av linsen, vilken utgörs av två O-ringar. Linsen
kunde nu skruvas ut eller in lätt.
Jag fokuserade kameran på björken, så det blev skarpt. Om jag blev nöjd ?
Ja, det blev jag. Men jag höll på i en timma, för jag ville ha det optimalt.
Slutligen tillbaka med de två O-ringarna, så linsen blev fixerad.
Om jag flyttade linsens inställning ? Ja…jag vred den 2 mm från ursprungsläget,
men det ligger inom mina ögons felmarginal…
Hur man bär sig åt med kameran rent mekaniskt att justera linsen avseende
fokus finner du om du klickar HÄR. Där finns bra instruktioner.
Jag provfotograferade efteråt och det blev så bra, som jag förväntade.
Ivrig att testa for jag iväg med en elmodell med kameran monterad
och flög, samtidigt som kameran gick i stillbildsmode/2 bilder per sekund.
Vädret var lite disigt och ganska dåligt ljus. Hem och kollade i datorn….Inte skarpt ! Kul…
Jag tog en funderare och googlade.
Det var som jag misstänkte. Fotograferar jag under dåliga ljusförhållanden,
kommer GoPron naturligtvis att öka exponeringstiden och plåtar du från en
modell, som rör sig relativt fort versus objektet, då blir det oskarpt.
Jag kollade egenskaperna på bilden och såg att exponeringstiden låg
på 1/75:dels sekund !
Ska jag fotografera i dåligt ljus, då gäller det att hålla kameran stilla
i fotograferingsögonblicket.
Detta är ett fysikaliskt faktum, jag inte kan påverka. Jag kontrollerade
exponeringstider och bländare på de bilderna jag tagit sommartid
och fann genast, att exponeringstiderna i solsken låg runt 1/1000:dels sekund.
I dåligt ljus låg exponeringstiden på 1/100:dels sekund ungefär.
Slutsatsen för oss GoPro-ägare är, att våra kameror, för att resultatet
ska bli bra, kräver mycket ljus. GoPron kan mycket men inte allt.
Så utnyttja ljuset, då du plåtar med din GoPro ! Då får du ett bra resultat.
Är det dåligt ljus, förvänta inte bra bilder, såvitt du inte använder ett
stabilt stativ för din GoPro, eller om du kör med GoPro-appen, så du kan skjuta
via din telefon, om din kamera ligger på en stabil yta.
Så för mig är det bara att invänta ljusare dagar för bra bilder.
Jag är generellt mycket nöjd med mina GoPro 3+ kameror.
Det har för mig inte funnits anledning att köpa någon nyare version,
då de jag har nu, de kan i stort, vad de nya kan i stillbildsläge.
Mina kameror håller jag ständigt uppdaterade med sista programvaran.
Här kan du se dels den ny linsen och du kan se O-ringarna, vilka fixerar linsen.
Denna linsen kan skruvas in eller ut, vilket förändrar fokus på kameran.
Focke Wulf Stieglitz Fw 44 J
När jag gick in till fältet i Tarp, stod under deras plasttak
vid klubbhuset ett imponerande plan.
En Fw 44, även kallad Stieglitz. Det betyder, som alla förstår, steglits.
http://wildlifegarden.se/fagelsidor/steglits.html
Modellen är ett scratchbygge av Gerd Lund, som är bror
till den kände Hans-Herman med Fieseler Storchen.
Gerds modell är i skala, om jag minns rätt 1:2.7
vilket ger en spännvidd på 333 cm. Vikten är ca 31 kg.
Hela modellen är klädd med siden och det finns inte
en rynka !
Vad som gjorde denna modell intressant, var drivlinan
. Gerd, som är elektroingenjör till yrket, har utgått från
en växelströmsgenerator till en bil och byggt om den,
så den kan köras som motor. Effekten på motorn är
10 kW eller ca 12 hk !
Reglaget han använder är ett kommersiellt sådant
, som han modifierat. Han kör motorn på 10 celler
och har ca 30-40 Ah kapacitet. När man ser ner i kroppen ,
finns det ett synnerligen imponerande ackpaket.
Undrar hur det ser ut vid en kortslutning ?
Det blir säkert en fin bengalisk eld…….
Jag frågade Gerd, om han tyckte modellen var undermotoriserad
. Nej, sa han, det finns mer kraft , än vad jag behöver i motorn.
Då han flög med modellen, blev jag imponerad av dess
lugna rörelser och hur rent modellen flög. Inte bara flög
modellen bra, utan piloten visste hur man hanterar
sidoroder och skevroder på en dubbeldäckare,
när man svänger.
Jag kom att tänka på, vad en expert skrev på
Svensk Modellflyg häromveckan: När man modellflyger
använder man inte sidoroder……..Hade han varit här,
hade han fått en smärtsam lektion, av han som
flög Stieglitzen.
Man fick inte uppfattningen, att modellen var tung.
Landningshastigheten var låg och planet var helt
aerobatiskt med lugna uttagna rörelser.
Alltså ingen fladdermus i luften.
Det var en imponerande modell !
Just sådan här modeller är typiska representanter för Meetinget i Tarp.
Här är lite bilder:
Gerd Lund med sin Stieglitz
Stolt byggare och flygare.
Här skymtar motorn.
Vacker kaligrafik.
Här finns det power och kopplingar……
Just så heter hans firma
Man ser generatorhuset. Grenrören ser ut som vattenslang från BilTema.?
…ventilkåporna formade i mjukt trä. Grenrören går till avgasuppsamlaren,
som samtidigt tjänstgör som Naca-kåpa. Om ni inte vet vad en Nacakåpa är
så googla.
Hela ekipaget.
Klubbens logo på sidorodret
Skalajobbet
Hans Steglietz, en crowdpleaser
Koll innan start
Uttaxning till start.
Rotate !
Snyggt, men jag saknar en pilot……….
Majsåkern verkade på en plan som en magnet. Varför får läsaren själv räkna ut
Fw 44 J
Målningen från en Fullskalastieglitz
Snyggt plan
Landning i kraftig sidovind.
Finalen
Stabilt och under kontroll
Snart….
Landat
Fullsize Fw 44 J
Originalmotorn. En Siemens Halske stjärna.
Läs här om Siemens flygmotorer:
http://www.bungartz.nl/siemtuig_d.html
Här kan ni läsa om flygplanet.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Focke-Wulf_Fw_44