Storsegelträff på Ålleberg den 16 och 17 Juni. Du som är
intresserad av stora segelmodeller eller konsten att bygga
mekaniska anordningar och motorer ska besöka Ålleberg
då.
Så här skriver IGG Sverige på sin hemsida:
Samtidigt med IGG-Träffen kommer motorbyggarna och visar
upp sin mekaniska mästerverk.
Nordvästlig vind enligt vindmätaren vid Hovs Hallar.
Det får mig att sitta i min bil med allt jag behöver, för
att utöva det jag helst vill, då det gäller modellflyg;
Det är hangflygning med radiostyrda modeller.
Som du min käre besökare förstår, tröttnar jag aldrig
på detta sättet att tillbringa dagen. Jag hävdar, att då
jag är ute och flyger, händer för det mesta något oväntat,
som kryddar min tillvaro.
För mig är det positiva upplevelser, som ger mig inspiration
och energi i mitt liv. Därför är jag öppen för det mesta,
som innebär upplevelser. Att ligga i dvala framför en tv
är för mig som en meningslös väntan på att något ska
hända, vilket aldrig sker.
Att flyga hang är för mig, för att använda ett slitet uttryck,
en själens befrielse. Jag fordrar inte att flyga en extrem
F3F kolfibermodell för 20000kr.
Det ger mig lika mycket, om jag flyger med exempelvis min
enkla men mycket välflygande Spirit Elite för 2000 kr.
Min Spirit var just vad jag hade med.
Redan kl 0830 var jag nere vi parkeringen på Hovs Hallar.
Monterade och hängde på mig det som är nödvändigt för
att genomföra en hangflygningssejour.
Vinden var nordväst och det betydde jag gick söderut vid HH
ner till Segeltorpshanget.
Styrkan var 5-7 m/sek lite snett från väst.
Ut med modellen och jag konstaterade att lyftet var bra.
Inte en människa så långt ögat kunde se, det enda levande
var ejderns rop under deras parningsritualer i strandkanten.
Jag fotograferade med min Mobius på solglasögonen.
Prova det om du har en Mobius. Du kommer att bli
förvånad över stillbildskvaliteten på bilderna, om du
betänker kamerans pris och storlek.
Efter hand som tiden rann iväg, minskade vinden till
2-3 m/sek och den vred upp, så den låg rakt in på hanget.
Nu börjar det roliga. Absolut laminär men svag vind.
Perfekt för min lätta modell. Man lär sig mycket under
dessa förhållanden då turbulens inte stör modellen.
Hur mycket du än flugit, så finns det alltid plats för
mer kunskap och erfarenhet.
Under en av mina pauser hörde jag muller från riktning
Kullen.
Det visade sig att jag skulle få en flyguppvisning av en
SK-35 Draken, som tillhör Swedish Historical Air Force Flight,
som jag tror det heter.
Piloten flög sitt uppvisningsprogram precis framför mig,
där jag satt på första parkett.
Draken är ett imponerande plan, vilket var en aerodynamisk
innovation, då konstruktörerna lyckades med en vinge
som fungerar både i över-som underljudshastighet.
Att Draken dånar med full EBK är ett understatement av mått.
Då jag vid 12-tiden avbröt för att åka hem, passerades jag under
min promenad av 3 stycken 39 Gripen som på 50 m svängde runt
Hovs Hallar och in i Laholmsbukten.
Det fick jag som bonus. Tyvärr hade jag kameran nerpackad
så inga bilder.
Jag fotograferade en märklighet i havet utanför Hovs Hallar.
Kolla och tala om vad det kan vara…
Om du undrar varför jag är modellflygare, så är nog denna
posten med sina bilder ett svar på din fråga.
Min kamera är Mobius med något undantag, då jag använt min Sony.
Hoppa in häng med och se vad som hände !
Min pilotplats vid Segeltorp med sin avancerade vindindikator…
Ljuset i bilden skapar stämningen.
Segeltorpshanget ca 25 m högt och flygbart vid VNV och NV vind med styrkan 2 m och uppåt.
Riding the wind…
Spirit. Rekommenderas.
Som vanligt i nosen min GoPro dokumenterande skeendet.
Min Spirit ritar en rak horisontlinje med vingspetsen…
Att flyga hang vid Segeltorp innebär man kan få modellen nära
sig, vilket ger en ny dimension till flygandet.
Modellen är här ca 2 m från fotografen.
Jordbrukaren har kommenderat ”Givakt” på åkern och tiltorna
har ordnat sig enligt reglementet i potatiskolonner…
Nu väntar vi bara på, att potatisen ska dyka upp för
skörd innan midsommar.
Det du inte kan uppleva, om du bor i inlandet …en obruten horisont !
På något sätt kopplas denna vy mer eller mindre
automatiskt med någon väsentlig nod i min lilla
hjärna…en bekräftelse på allt eller inget.
Japp här kommer frågan; vad såg jag egentligen i havet ?
För 15 år sen såg jag en kaskelott vid Hovs Hallar.
Men detta ? Knölval ? Möjlig ubåt ?
Bilden tagen på stort avstånd. Förklaring kommer nog…
En ejderhona uppvaktad av sina hannar.
Vet du varför de flyger så nära vattenytan ? Det är mera ekonomiskt,
eftersom markeffekten minskar det inducerade motståndet vid tillverkningen
av lyftkraft. Glöm det du hört att bärytorna ”Skapar en luftkudde då de flyger
nära marken som vingarna flyter på”. Det är kvalificerat nonsens.
Lite bilder på en gul fågel mycket vanlig på en biotop som Hovs Hallar.
Vilken ? Googla.
Hejsvejs !
Det var kyligt i vinden så fågeln har burrat upp sig.
Varför denna bilden ? Oskarp dåligt inställd…
Men jag hoppas den förmedlar en känsla av naturens färger oavsett tekniska brister.
En typisk bild från min kamera. Slarvig, snabbt tagen utan koll av inställningar,
men den har sina värden ändå, då den är full av liv och energi.
SK-35 Draken ursprungligen från F16 Uppsala.
Nu genomförde han en uppvisning för mig…
som satt på första parkett !
Kan du föreställa dig hur det låter då en Draken flyger svänger med hög lastfaktor med full EBK
och motorns ”skrapande” muller studsar mot och rullar över havsytan ?
Gråsiskan, som är vackert tecknad då den är vuxen.
En koltrast fokuserad på mig och 3 m från mig.
Jo fåglarna är utrustade med ”SwingWing”.
Norrehamn sydväst om Segeltorp, där vi har vindmätaren på piren.
Den skymtar till höger.
Jodu, här har jag tillbringat mången god stund !
Video från min Mobius monterad på mina solglasögon…
Vi har väl alla…hört talas om Österlen. Speciellt nu sen de rika
och privilegierade köpt upp fastigheterna och koloniserat.
För ett tiotal år sen var detta inflyttningsbygd för de välbesuttna.
Denna migrationsyra tycks ha stannat av nu, då man kan se,
att det finns ett överflöd av fastigheter till salu.
Vi får väl se var nästa habitat för vårt nya frälse etablerar sig.
Österlen är vackert, speciellt i knoppningens tid på våren,
då örterna blommar och fruktträden slår ut. Kör från Sandhammaren
mot Kivik och upplev blomningen.
Eftersom Österlen är en turistmagnet har det uppstått en
mängd näringsverksamheter.
Kännetecknande för dessa är höga priser. ”Österlenspriser” råder.
Jag tar ett exempel:
Två små stekta sillfiléer och en skopa potatismos, en sked lingon,
som till 55 % bestod av äpplemos betingade ett pris i Kivik på 165 kr…
Jovisst, alla ska leva.
Vidare finner du vid en rundtur på Österlen en uppsjö med ateljéer,
där det finns duktiga konstnärer och konstnärer, som inte är
konstnärer, men som har hoppat på det kommersiella tåget i
hopp om att tjäna en peng.
Det som vi modellflygare ser, är de böljande kullarna just vid havet,
som är en rest av inlandsisens transport av morängrus och som
gör det möjligt för oss i samverkan med vinden att flyga våra modeller.
Dessa kulla är beväxta med gräs och saknar buskar eller träd.
Det är ett resultat av, att man håller får längs kanterna, som betar
rent och håller landskapet öppet.
Det finns andra förnimmelser och upplevelser jag under åren
lagt märke till.
Innan östblocket kollapsade ca 1990, kunde man, då vi hade
sydliga vindar känna lukten av brunkolseldade kraftverk
och industrier, från det man ville skulle kallas
Den Tyska Demokratiska Republiken och Folkrepubliken Polen.
Du inte bara märkte lukten med näsan, du kunde se röken
som ett brunt disigt lager över Östersjön rulla in över Skåne.
Ett annat, inte lika otrevligt naturfenomen, är vid den
torra tiden i april/maj, då jorden flyger och ryker vid
kraftiga vindar.
Sand- och jordflykten är synnerligen stark vid kusten
och det är åtskilliga tusen ton jord, som får nya ägare
efter ett dygns blåsande.
Borta vid Brösarp och vid Ravlunda har vi en mer kuperad
terräng med en rik fauna.
Vill du samla bärnsten går det utmärkt vid Österlens kuster.
Där är det lätt att få ihop en samling med rav.
Bärnsten heter också ” rav”, vilket du kan se i namnet
Ravlunda.
Sen kan ju rav också betyda korp så en översättning
av Ravlunda skulle kunna vara”Lunden med korpar.”
Ett av dragplåstren och det kanske mest spektakulära, är det
som kallas Ales Stenar, vilka är belägna vid Kåseberga.
Vad detta stenmonument egentligen är och hur gammalt det
är, har ingen kunnat leda i bevis ännu.
Denna tveksamhet har gett upphov till två ”Skolor” om vilket
syfte Ales Stenar egentligen byggdes för.
Båda kontrahenterna hävdar, att just deras teori är den
rätta och sanna och under detta hävdande, har det under
kampen om turisternas pengar för de guidade rundturerna
till och med utbrutit slagsmål mellan de två lägren.
Googla på det, så finner du historien.
Det påminner mig om storyn i Stig ”Slas” Claessons pjäs
”Vem älskar Yngve Frej”, där man hade en husgrund i skogen,
som av de äldre männen i byn med hjälp av en skylt ”Fornminne”
använde, som ett medel att lura dit turister. Ursprungligen
beskrev deras skylt ”Fornminne” något helt annat. Det får
du reda på om du ser pjäsen.
Allt blev ju avslöjat så småningom. Undrar vem som ska
röja sanningen om det som kallas ”Ales Stenar” ? Förresten
undrar jag, hur man vet namnet Ale är förknippat med
stensättningen ?
För att ge er en uppfattning, vilka miljöer vi modellflygare möter,
då vi är på plats och flyger, kommer här bilder, jag tog för ett
par veckor sen under ÅMFK:s årliga träff.
Vi bodde på Österlens Gästhärbärge.
Hoppa upp på min pakethållare och häng med !
Varför vi åker hit
Baksidan av Hammars Backar.
Hammars Backar, där en greve Hamilton bedrev segelflygskola under 1920-talet.
Fortfarande finns fundamentet till hans startbrygga kvar vid hangkanten. Innan
Hamilton kom till Ystad, bedrev han skolning först i Halmstad med ett kortare mellanspel
ovanför Båstad innan han hamnade här.
Ett träd som kapitulerat för vinden och som säger: ”Jag ger mig”.
En kvällsbild från Löderup.
Se på terrasserna som fåren och kvigorna trampat upp.
Österlen med en landskapsfågel svävande över sig.
Grönt och blått…
Gullviva
Henry…patronen på Österlens Gästhärbärge
Österlens Gästhärbärge. Ett före detta ålderdomshem…
liggande granne med kyrkogården…
En pilevall. Trots allt, finns det fortfarande kvar på den sydskånska bygden.
Den spräckta monoliten vid Glemmingebro. 
Gladan som jag överraskade, då den satt och sov ovetande om det mesta...
En nyvaken glada vinglar vidare.
En variant av Österlens Godzilla något överraskad av
en strövande hangflygare under en tidig morgon i Glemmingebro
Ett kännetecken på kustlandskapet är begreppet symmetri… 
…vilket även ses på denna bilden.
Kreaturens upptrampade terrasser på sluttningarna vid havet.
Växtligheten är varierande…
En vanlig ört vid på kullarnas sluttningar, backsippan.
Löderupshanget
Vy mot Kåseberga
Landskapsfågeln, gladan.
En bild säger mer än tusen ord, därför lägger jag upp bilder
i stället för en laddning text, som kanske ingen läser…
Vad som gäller, då vi dragit åstad till Skåne med dess hang,
det är att utnyttja tiden och möjligheterna att få till så mycket
flygning, som det bara är möjligt.
En sak vi aldrig kan råda över, är vädret. Är väder och vind
bokstavligen emot oss…då gäller det att ha en reservplan.
Våra reservplaner är utflykter, äta oss igenom diverse restauranger
och lösa modellflygarens dagliga problem, vilka dyker upp.
Att få tiden att gå, det är inga problem.
Trots besvärligt väderläge, som vi upplevt många gånger,
har vi aldrig ångrat våra flygresor till södern.
Vi kommer att fortsätta med den traditionen, i alla fall,
tills vi blir 98 år gamla.
Naturligtvis hade det varit bättre ur många synpunkter, jag tänker
på väder och vind, om vi åkt under högsommaren i slutet av
Juni eller början av Juli. Men då blir det problem med ledigheter,
boendet mycket dyrare, skjutningar på skjutfältet osv.
Det blir till att hålla oss till den tid vi använder nu.
Nästa år kör vi igen.
Bilderna du möts av, de är i huvudsak tagna med min lilla
eminenta Mobius.
Mina Sony systemkameror har tagit några bilder oxå.
Som du förstår, fotograferar jag hellre än bra…Men det menar
jag, att jag vill inte missa en möjlighet till en bild det finns
möjlighet att få lagra på minneskortet..
Kan jag få mina bilder att något rufsa om i betraktarens
intryckslåda i hans hjärna, har jag nått mitt mål.
Tyvärr hade jag problem med formateringen av bildernas
storlek, men jag orkade inte fippla ett varv till med bildmaterialet..
Luta dig bakåt och erfar lite, av det vi erfor !
Så här trångt kan det vara på hangkanten vid Löderup…
Österlen.
En bild tagen med min ofattbart långa selfiepinne…
Bilden visar riktning nordost. Vi kan alltså flyga
även om vinden ligger 180 grader ”Fel”.
Roffe startar för en kompis.
Jomen…visst är modellflyg vackert !
När jag ser modellen går mina tankar till Harlekin.
Wings over Löderup
Made in China…tror jag.
REB
Herrljunga
Kalle Thorsell.
En glad ung pojke.
Taranis…kan lika mycket eller mer än en Jeti,
men den kostar bara en 1/10 del så mycket…
Roffes laddpult…jag tänker ibland, då det gäller ny teknik,
tänk om man kommit med en sådan laddare till SM i F3F 1978 ?
REB kastar ut…utrustad för snålblåst på ett Löderupshang.
Det vill säga, vindtät klädsel, muddar, sele för radion, mössa och slalomglasögon.
…och som du ser flyger det.
Sväng med belastning och 90-gradig bankning.
Nosen perfekt i horisonten. Det är så
en perfekt utförd F3F-vändning vid en pylon
ska exekveras, om du vill behålla ditt momentum.
Ibland kan man uppleva en anstrykning av aggressivitet på en modells uppträdande…
REB…hur startar du egentligen ?
Landning med klaff ansatt. Skevroder upp.
Kallas ”Kråkbroms”.
Där satt denna modellen.
Min gamla Spirit sprider fortfarande sann flygglädje omkring sig.
Fullskalasegelkärrorna tar mer och mer åt sig av layouten från våra F3J modeller.
Dubbelknäckta vingar, mycket höga Re-tal och mycket aktiv klaffhantering.
Vi hade lite konvektionsdimma första dagen.
Dock inget som avhöll oss från att flyga.
Vilket inte heller gladorna brydde sig om…
Gladorna glider garanterat glatt galant…
Här klär brottarna från Västergötland om…
Kanske den optimala modellayouten för en kärra på ett hang…
Rolf-Erik Blomdahl djupt fokuserad på sin flygning.
En modell som är lackerad, för att den ska vara lätt att se.
Captain Alula in action
En kråka blir hunsad och tillrättavisad av en glada
Gladan har en något hotande flyktprofil…alltid på spaning efter något
ätbart, som går att stoppa i näbbet.
Vi passerades av några moln, vilka rymde en viss dramatik.
Vi förväntade oss att Apokalypsens Ryttare skulle komma
ridande med flygande manar och gnistrande skor i skyn…
I dåligt lyft…då håller man sig just vid kanten.
Staketet med taggtråd…det vaktar kanten minst sagt !
Kalle stapplar fram med sin kärra med Ales Stenar som en taggig bakgrund.
Ner kommer du alltid…no Problemos
Stilstudie av Rolf Maier…
Roffe tänker efter och kontemplerar före start…
”Lyft” !
”Nu funkar det” !
En rote, eller varför inte ”Nous volons ensemble” !
En vacker modell…tycker jag nog.
Utsikten från vårt hushang bort mot Kåseberga och Ales Stenar.
Denna vy tröttnar jag aldrig på. Jag upptäcker nytt
varje gång jag är på platsen. Åk dit du också !
Min trogna Spirit, med nyklädda vingar, startberedd vid Löderup.
Off she goes !
Ride the wind baby !
Här har selfiepinnen varit framme igen.
Hangflyg är själens befrielse i samverkan med naturen !
Det kommer fler bilder…om du orkar.
Den 16. hangträffen i trakterna av Ystad avhölls av och med
Ålleberg Modellflyg Klubb (ÅMFK) som vanligt.
Att anordna träffar är inte lätt i Sverige, oavsett om det gäller modellflyg
eller andra utomhusaktiviteter, vilka kräver ett agerande av deltagaren.
Se på hur många som deltog i 2017 SM i Skala…??
Vi spred så mycket information, det överhuvudtaget var möjligt om träffen.
Den barska realiteten är dock, att intresset för hangflyg är i dagens
Modellflygsverige minimalt, jämfört med hur det var förr.
Allt var inte bättre förr, men hangflygare fanns det fler av och
de var aktiva !
Att vi endast var 12 deltagare, var naturligtvis en besk sanning och
så klart en besvikelse.
Med tanke på de möjligheter som erbjuds av Ystadhangen,
hade vi förväntat fler…Men realiteten är som den är. Man kan inte tvinga
människor att flyga.
Inte gick vi och hängde med våra huvuden för det låga deltagarantalet,
utan vi gjorde det bästa av situationen och flög så mycket vi kunde.
ÅMFK är en väl sammansvetsad grupp med hangflygare, som efter många
år lärt sig dra åt samma håll.
Att vi samlas till en hangträff innebär inte bara, att man står på en
kant och flyger, utan den sociala samvaron är viktig. Vi byter idéer,
diskuterar modeller och erfarenheter och löser tillsammans världens
problem i gott samförstånd.
Sammansvetsningen underlättas av det faktumet, att vi bor mycket bra på
Österlens Gästhärbärge hos Henry. Detta B&B bär med sig en aura av tidigt
60-tal innanför sina väggar.
Österlens Gästhärbärge är ett före detta äldreboende i Glemmingebro,
som något provocerande…och paradoxalt nog ligger granne med
kyrkogården och kyrkan i byn…
En händelse som kan se ut som en tanke, vad gäller planeringen.
Vi rekommenderar detta boendet. Vi har själva bott där i 15 år
och upplevt en härlig stämning.
Naturligtvis gick inte allt efter planerna. En vecka före vår träff,
kom det en Notam från LFV, vilken redogjorde för flygrestriktionsområden
vid kusten, som skulle vara i kraft just under de dagar, vi planerat att flyga.
FN skulle ha ett möte vid Dag Hammarskjölds gård, jämte vilken vi brukar
flyga. Gården ligger vid Löderup, vilket är vårt ”Hushang”, då vi är i Ystad.
Jag kontaktade den kommenderingsansvarige och försökte få dispens,
men det var omöjligt. Trots jag noga förklarade med bilder och karta,
sa han att ordern var ”Inga modellflygplan i luften”.
Så det var bara att gilla läget och boka om boendet. Lyckligtvis gick det bra,
men det innebar, att 4 personer inte kunde komma, då de inte fick ledigt
från sina jobb och andra åtagande.
En deltagare blev hastigt sjuk under resan söderut och fick avbryta och
åka hem. Otur.
En man körde sönder växellådan på sin bil vid Värnamo. Men han hade
gnistan ! Han körde tillbaka till hemmet i Västergötland på de växlar
som återstod…bytte bil och anlände några timmar efter kamraterna
med nya växlar.
Väderläget såg bra ut, då vi åkte ner på söndagen. Själv stod jag
startberedd med min Blue Phoenix 1600 vid hangkanten och 1601 flög
min kärra ut i det svaga men stadiga lyftet vid Löderup.
Fördelen med att flyga vid ett högt hang är att ett havshang byggs
upp av laminär vind och skapar lyft redan vid svaga vindar.
Så att hålla sig uppe var enkelt. Senare på eftermiddagen anlände
resten av gänget, som hade passat på att flyga på sydostlig vind
vid Ravlunda på ostkusten.
Under de dagarna vi var där, hade vi VSV vind, som växlade mellan 2-14 m/sek !
Alla dagarna flög vi och vi var relativt förskonade från krascher.
Jag tror vi hade en smäll och det var då Rolf Maier skadade sin kropp på en ny
segelkärra, då ena klaffservot krånglade vid landningen. Dock tycktes det vid en
snabb besiktning enkelt att fixa.
Själv gjorde jag en hård landning, men det enda som hände var att en av
två M4 polyamidskruvarna till vingfastsättningen rök av.
Hemfärden skedde innan lunch på onsdagen, eftersom det regnade kraftigt.
Vi var överens om att göra om detta nästa år igen och att vi skulle
jobba hårt på att propagera för hangflygning, så vi kan med oss fler nästa år.
Vi ger oss aldrig i försöken att locka modellflygare till hangflygeriet.
Om vi inte vågar i någon mån misslyckas, då kan man heller aldrig lyckas !
Jag tog mycket bilder och de redovisar jag i något så när tidsföljd utan något
direkt inbördes sammanhang. Alltså visar jag en del av ögonblicken från
ÅMFK:s hangträff. Det kommer nog 4 poster om träffen och en särskild post
om naturen och miljön i sammanhang med vårt boende.
Bilderna är mestadels tagna med min lilla Mobiuskamera, vilket som bekant
gör att upplösningen är sämre, men den är inte så dålig, utan att det kan
förmedla och skapa en känsla hos betraktaren.
Hoppa ombord och flyg med oss i ”Det goa gänget” !!
Du ser själv…en del av de pigga tonåringarna som flög !
Innan jag kunde starta, var jag tvungen att ta mig över grinden…jo, stockarna var hala
från putsningen av många fötter…
…således halkade jag och stod på öronen…men modellen fick inga skador !
På kanten startberedd min Blue Phoenix. På stranden två ravsamlare. (Rav=bärnsten)
Härlig modell; Blå Fenix.
En konstruktion som jag inte kan ösa nog beröm över.
Modellen – Skyn – Havet;
En treenighet i samverkan.
Du ser, att det inte blåste styv kuling…
I den bortre viken under modellen, det var den platsen där FN-mötet avhölls.
Elmotor på ett hang…tja varför ska man plåga sig själv,
om man är hjälpt av elektriciteten att komma upp i lyftet ?
Hade du kunnat se över horisonten, hade du skymtat våra grannar Polen.
Landning med vinden på kanten
Pilotplatsen vid Löderup…
…ser du hur klövdjuren har arbetat upp terrassformade spår i vallen ?
Den gamle. Något nedbantad och vältränad efter vinterns hårda uppbyggnadspass på gym.
Vackert ? Det är bara förnamnet. Platsen är upplevelserik milt sagt.
Två danska öringfiskare, som gjorde sitt bästa för att tömma havet på fisk…
Min nyomklädda Spirit Elite på hanget. I bakgrunden den vita domen för radarn.
Buskarna har ett hårt liv i vinden och dessa hade blivit skalliga.
Men de skimrade ändå i det mjuka kvällsljuset.
När vi stod och flög passerade en P-51 Mustang från 8th Air Force …
REB ger sin modell en sista gnidning…
En morgon var jag på upptäckts- och fotofärd. Jag promenerade längs vägen i akt och mening
att fotografera en vältuktad rad med skånska pilar, då jag såg en glada sittande…
…sovande på en av stubbarna. Du ser att blinkhinnan, är för ögat…
fågeln hade ingen aning jag kom smygande och jag lade märke till
fågeln i sista ögonblicket, varför jag inte fick ställt in kameran…
…utan jag bara tryckte av en sekvens…
Gladan var säkerligen lika överraskad, som jag varande fridstöraren .
Kaptenen med sin Alula
En modell som är användbar och enkel att flyga.
Ska jag gnälla, så tycker jag, den är för dyr…
I skyn en Alula och på havet kryper en minibogserare med en
pråm för muddermassor från hamnen i Kåseberga.
Alula
Alulapilot
I bakgrunden hackar Ales Stenar sönder horisonten i soldiset.
Ales Stenar…jo, man bråkar ständigt om ursprunget i en sorts
akademisk hambo för fornhistoriker…
Rovfåglar flyger inte alltid högt utan skummar havsytan efter…
En modern modell på finalen med fälld klaff.
Tripp – Trapp – Trull,
jo jag tänker ju på ansiktsuttrycken.
Inte blev det varmgång i lagren i vindmätaren första dagen…
Där !
Nä, där ligger det !
Klart man är glad, om man har lyckan, att vara ordförande för ÅMFK !
Den största hangkärran vi observerade…
Det kommer mycket mer !
Som modellflygare håller jag mig ständigt informerad om
väder lämpligt för hangflygning.
Mina främsta källor är yr.no och vår väderstation vid
Hovs Hallar.
I dag lördag var det förutspått N-NO 5-7 m/sek.
Denna vinds styrka och riktning är idealisk, då den
genererar starkt lyft.
Så det blev att lasta bilen med modell och tillbehör
medtagande varma kläder, för att jag skulle uthärda
kylan och vinden.
Vid framkomsten och efter promenaden upp på Platån
visade det sig, att verklighetens väder var NNO vind
7-10 m/sek med starkare byar.
Men nu är det ju så, att har jag kuskat ner, så ska jag
flyga whatsoever …
När jag stod beredd att starta ut över kanten klockan
0930, fick jag de första snöflingorna i ansikten.
Det vara det som fattades.
Minus 3 grader, 10 m/sek vind, molnigt och
snöfall. Nu var det riktigt hangväder…
Jag måste medge, jag övervägde mitt beslut att starta
i 2 sekunder.
Men ut for modellen, vilken var min Spirit, för att
omedelbart hamna i en synnerligen ettrig kantrotor.
Rotorn kastade runt modellen som ett löv i en höststorm
och det var svårt att kontrollera flygplanet.
Det var omöjligt att accelerera modellen, så jag skulle
kunna komma ut i, vad som borde vara, laminärt lyft.
Alltså avbröt jag och helikopterlandade på gräskanten.
Modellen oskadd och jag flyttade min startplats en bit.
Ånyo ett startförsök där jag lade i all min stuveriarbetarkraft
bakom utkastet. Tur man har lite power i armarna,
annars hade aldrig jag klarat att komma ut i lyftet.
Tack vare överskottsfart kunde jag tvinga modellen genom
turbulensen, fast det var på ett vippen, det inte gick.
Utkommen från kanten var det ett massivt lyft.
Min Spirit flög upp 100 m på 0-tid.
Men även på den höjden var modellen påverkad av
turbulensen.
Detta var inte från en kantrotor, utan det var turbulens
från klipporna nedanför den allmänna kanten.
Då tryckvinden ligger snett i förhållande till hangkanten,
kommer lägre liggande klippformationerna och ryggarna
på dessa att skapa virvlar på ungefär samma sätt som
spetsvirvlarna på en vinge eller bäryta. Dessa vortexar
följer sedan vinden upp över hangkanten, vilket orsakar
otrevlig turbulens, som stör lyftet.
Detta är typiskt för Platån på Hovs Hallar, då vinden
är dragen på NO eller NV. Det är värt att hålla i minnet,
speciellt om du flyger skärm.
Jag träffade en skärmflygare och han beslöt, efter att
han sett min modell virvla runt vid start, att i alla fall
avvakta för att se vinden kanske vrida upp mot N och
minska.
I en timma och 10 minuter med Spiriten i luften
stod jag ut med vädret.
Sen var jag genomblåst…dock icke urblåst…
Så jag landade i höjd med betongfortet mot NO, vilket
var enkelt…,om man är rutinerad.
Modellen var tillbaka på Terra Firma hel och utan skador.
Därefter hemfärd med till en början full värme i bilen,
så jag skulle tina upp och kunna fundera över dagens
upplevelser.
Enligt yr.no kan vi förvänta minusgrader under den
närmaste 6 dagarna i alla fall och då finns det chans
till soliga dagar på HH med lite mindre vind.
Dessutom kommer sjöarna öster om Halmstad att
bli isbelagda, vilket ger en förutsättning att flyga på
absolut jämna banor och över ytor, som är helt lika
i höjd överallt.
Jag hänger naturligtvis på låset för att komma ut och få
mig lite isflyg och få åka lite skridskor !
Här kommer några bilder från min flygverklighet,
som illustrerar min dag på Hovs Hallar.
En dag då kanske de flesta andra höll sig hemma i värmen…
Alla bilderna (Copyright hangflygning.se) tagna med
min lilla Mobiuskamera, som satt som vanligt monterad
på mina solglasögon, dokumenterande all min verksamhet
med 4 bilder/sekunden.
Häng med på en kylslagen flygtur !
Nu för tiden har jag inte lika mycket prylar med som förut.
En plastpåse räcker. Därför allt är enklare nu än vad det
var 1973…
På väg till startplatsen på Platåns högsta punkt.
Ser du snöbyn, som närmar sig från havet ?
Släppet
Kolla skevroderna i turbulensen.
Mycket mer galopp än flyg…
Jag kom helt enkelt inte igenom kantrotorn.
Utan jag fick landa på kanten.
Start nummer 2.
Kanske det funkar nu ?
Fast nu börjar galopperandet…
Tro mig, då jag säger jag kämpade mot elementen…
Kolla mitt höjdroder, så får du ett begrepp hur mycket utslag
som krävdes i turbulensen för att kontroller modellen.
Nu kanske…
Nä, det gick inte. Ser du skevrodernas utslag ?
Lite stabilisering…
det går upp och…
…ner.
Ja, du ser på de följande bilderna hur allt gick…
…det kan bli en hård landning nu…
…men det gick bra. Modellen tog mark med en vingspetsen först,
som bromsade hastigheten…
…här syns fördelarna med att använda nylonskruvar
till vingfastsättningen. Vid en hård landning som nu
ryker skruven av, i stället för att modellen trasas sönder.
Nu hade jag bara att byta skruven. Du ser att höger skruv är av.
3. startförsöket då jag kastade för allt jag var värd.
Som vanlig turbulent…
Du kan se min klaff är aktiverad av misstag
på höger vinge. Den åkte ut då jag efter utkastet
skulle ner med handen till spakarna på sändaren
och jag slog till brytaren för klaff.
Nu börjar den vådliga bergochdalbanan igen
Låt mig säga, jag har 44 års erfarenhet av hangflygning.
Utan den erfarenheten hade jag aldrig klarat det i dag !
Du ser själv.
…men till slut ute i någotsånär laminär vind.
Sen var det bara att njuta i det behagliga vädret…
ÅMFK:S HANGMEETING
ALLTSÅ KLOCKAN 1601 den 22. April
SUSAR VÅRA MODELLER UT
ÖVER HANGKANTEN.
Sista väderupdaten från yr.no inför resan
den 22 April utfärdad kl 1000 gällande Ystad
Det börjar den 22. April och avslutas preliminärt den 25. April.
Hela gänget har bokat in sig, som vanligt, hos Henry
på Österlens Gästhärbärge.
Ett mycket bra och unikt boende med kvaliteter inbyggda i
50-60-talsväggarna, vilket skapar en trivsam miljö.
Alla flygintresserade är varmt välkomna med eller utan modeller.
Det finns ett flertal platser att flyga hang på och vi bestämmer
varje dag, var vi ska flyga. Kåseberga, Hammar, Kivik/Ravlunda
eller på annan plats.
Behöver någon hjälp, att få sin modell intrimmad eller provflugen,
ordnar vi det också.
Kan vi inte flyga, hittar vi på andra aktiviteter, som har med flyg
att göra.
Googla i sökrutan upp till vänster på min blogg:
Hangflyg Ystad, så kommer det upp poster från de gångna årens läger.
Vi blir troligtvis riktigt många deltagare med hänsyn
till förfrågningar !
Det finns fortfarande rum att boka hos Henry.
Information kan du få av mig, om intresse finns.
Skicka ett mejl eller slå en signal: 0706277120
Häng med så klart !
Tyvärr fick vi inget tillstånd att flyga inom
restriktionsområdet.
Jag var i kontakt med en representant för
Polismyndigheten, vilken handhar luftfartens
övervakning, som var mycket hjälpsam.
Men han, Jonas A, kunde inte hjälpa oss.
Tack för du försökte Jonas !
Boende i Österlens Gästhärbärge Glemmingebro
Sinushanget . Parkering vid jordgubbsodlingen.
Ingen uppkörning med bilar.
Ales Stenar och vårt hushang vid Löderup.
Där vi bor. Österlens Gästhärbärge.
Link i brödtexten.
Kalle Thorsell svingar.
Rolf Maier och Robert Hollsten.
Löderup, vårt hushang.
Ravlunda vid ostlig vind.
Packat
REB fäster vindindikator för friska vindar.
Mellanflyg på Hovs Hallar under färden söderut.
ÅMFK på Hovs Hallar.
Du ser frisk vind var det inte brist på.
Men självklart flög vi.
Den gamle…
Rolf-Erik Herrljunga 
Har vi tur möter vi den sydsvenska våren…
I dessa mörkrets tider kan det var uppiggande att
se tillbaka. Jag tröttnar aldrig på bilder av fina modeller
och låt mig säga, att mitt lager av bilder är stort…
Från detta, de svunna tidernas dokument, har jag hämtat
lite från IGG-Meetingen på Ålleberg. Jag kommer att
publicera mer av varan snart.
Som du käre besökare ser, så är jag intresserad av att
fotografera och därmed dokumentera. En bild väcker
inte speciellt mycket intresse dagen efter fototillfället.
Men låt det gå 3-5 år, så ser du att bilden börjar bli
intressant. Varför ? Jo, allt ändrar sig med tiden.
Människor, miljöer och vår hobby modellflyg.
Tänk efter hur dessa nedanstående tre saker påverkat
vår verksamhet som modellflygare:
CA-limmet, som är en gammal uppfinning, gjorde
att vårt byggande och byggteknik revolutionerades.
Kommer du ihåg för 30-40 år sen hur mycket Plastic
Padding eller Bostik snabbepoxi du använde ?
Eller hur vi, då vi byggde en sprygelvinge till en 4 meters
segelmodell satt och fördrev tiden genom att stirra på
då trälim torkade i ultrarapid… ivriga att fortsätta bygget
svärande över den långa bindningstiden...
Nu kör vi med CA, alifatiska trälimsorter, vilket gjort
våra fogar lättare, starkare och snabbt bindande.
Eldrivna modeller har gjort livet surt, för i alla fall
de som tillverkar förbränningsmotorer…
Eldriften förändrade radikalt, under en period på 10 år,
vår hobby.
Den blev tystare, renare och underlättade vår verksamhet
på fält, som hade problem med grannar med bullerfobier.
Eldrivet gör, att vi kan flyga med små och lätta modeller,
vilket skulle varit en omöjlighet förut, då det inte fanns
förbränningsmotorer i den mycket lilla storleken, som
var praktiskt hanterbara.
Hur liten en elmotor än är, så kan du reglera dess
varv med yttersta precision.
Försök göra det med en Cox 05. motor…
Tekniken med elmotordrivna modeller går raskt framåt.
Batterierna utvecklas snabbt. De blir energitätare och de
kan avge höga strömstyrkor utan att ge upp andan.
Om 5 år tror jag vi kan ladda en acke för elmotorn på
5 minuter.
Vi får se.
Den tredje stora innovationen var, låt oss kalla det
drönarutvecklingen eller multikopterutvecklingen.
Han, som implementerade existerande elektronik
för att stabilisera och kontrollera en drönare,
gjorde ett bra jobb och föga tror jag han förstod,
vilken oerhörd påverkan detta skulle få för
begreppet modellflyg och på samhället i dag och
i morgon.
Det påverkade inte bara modellflyget, utan styrde in
logistiken på helt nya vägar till gagn för samhället
med dess olika behov av flöden av information,
tjänster och varor.
Om vi kallar begreppet att flyga en drönare för modellflyg,
vilket för mig känns aningen främmande, har vi fått en
miljon nya modellflygare i Sverige de sista 5 åren…
I Sverige säljs 300000 drönare i olika storlekar varje år.
De flesta utrustade med kamera.
Man behöver inte ha den minsta kunskap om begreppet
flygning i dag , för att flyga en drönare. Du kan styra
med din telefon.
I och med detta tappar myndigheterna kontrollen av
dröneriet på ett sätt. De vill gärna kontrollera, vad du gör.
Föreställ dig det finns 250000 drönare, lågt räknat,
med kamera i Sverige…hur ska myndigheten kontrollera,
vad som sker med bilderna ?
Svaret är enkelt, de kan inte.
Det blir upplagt för problem, då drönarflygning kan skapa
konflikt med lagstiftning, förordningar och lokala regler.
Att EU har kommit överens om nya regler för modellflyget,
är som jag ser det, ett resultat av teknikutvecklingen och
ett yrvaket myndighetsuppvaknande på grund av den
uppdykande existensen av multikopterfarkoster .
Allt nytt kan ju vara ett hot, som förvaltarna av det
bestående tycker…därför måste det, som en del kallar
”samhället”, reglera fenomenet med hjälp av diverse
bestämmelser, lagar och förordningar eller ?
Hade vi inte haft drönare, är jag övertygad om, att dessa
nya stränga bestämmelser inte hade stadfästs.
Hade reglerna införts, om inte drönare funnits och en
del fjantar, som inte ska kalla sig modellflygare, inte
hade flugit nära flygplatser ?
Fast å andra sidan sett…ge mig ett enda dokumenterat
exempel med en drönare, som i Sverige orsakat ett
tillbud med andra luftfarkoster eller annans egendom.
Ett enda …alltså inga ”Vi tyckte oss…”, ”Jag hörde en som”…
eller ”Det sades av vittnen…”. Nej hard facts.
Tingsrättsdomar, video eller bestyrkta bilder.
Multikoptrar har skapat nya flygformer och tävlingssätt,
vilket attraherar nya grupper av yngre människor till
vår hobby.
Låt oss hoppas flera av dessa också prövar konventionellt,
som vi åldringar ser det, modellflyg !
120 m maxhöjd…tänk på Ikaros...
Hur gör friflygare när en segelmodell klättrar i blåsan,
hur gör F3J piloter, då modell når 240-270 m efter en vinschstart,
hur gör vanliga söndags termikflygare, som inte har telemetri ?
Jag kan se en utveckling inom telemetrin, som skulle ge oss
möjlighet inom 2 år att ha transponder i våra modeller.
Fantasi ? Nej tekniken finns. Du vet att ett kontrollerande
samhälle älskar att utfärda förordningar, så wait and see !
Se på en GPS-Tracker. Du köper en sådan i Kina för 400 kr,
sen vet du, var modellen finns och vad den har gjort bara
genom att slå en signal till din tracker i modellen från din
IFåne. Trackerns vikt ca 25 gram.
Hur gör jag själv, som mycket aktiv termikflygare, när jag
är ute i bygden och flyger ?
Samvetsfråga, men jag flyger och kommer att flyga, som jag
brukar sen 44 år.
Med omdöme och sunt förnuft. Det har aldrig varit problem,
vare sig för mitt eller för andras flygande.
Men det är fullt klart, att den nya EU-lagstiftningen kommer
att inskränka modellflygets möjligheter att verka som förr.
Sen är frågan, hur ska denna lagstiftning kontrolleras ?
Antar bevisläget kommer att bli svårt, om en modellflygare
varit uppe på 121 meters höjd…
I Sverige är det förbjudet för mig att tillgripa sådant,
som inte är mitt.
Det står i lagstiftningen.
Men har människor slutat att stjäla för vi har en lagstiftning ?
Nix och tror du, att modellflygaren Sune Balsa ute i Termikhult
flygande med sin Blue Poenix, kommer att vara övervakad
av inte en, utan av två kontrollanter från Transportsyrelsen,
som ligger i var sitt dike med var sin teodolit för att hålla koll,
så inte Sune bryter lagen, om hans Blue Phoenix svingar sig
upp 125 m…?
Fast det är klart, att Transportstyrelsen har dragit en blöt filt
över sig och hukar under den nu, efter den gigantiska
skandalen med de bortschabblade ritningarna på fastigheter
och egendomar ingående i vårt totalförsvar.
Denna skandal är mycket större, än vi tror.
Vänta bara när det kommer mer fakta på bordet.
Så det kontrollerande och reglerande organet saknar för mig
fullständigt trovärdighet.
Den grundläggande frågeställningen för oss är, har begreppet
modellflyg under dess hundraåriga historia i Sverige nånsin
orsakat problem i samhället ?
Om du anser att svaret är nej, då tycker jag vi fortsätter,
som vi gjort i hundra år.
Nåväl, detta var bara lite krokiga morgonfunderingar från en
gammal modellflygare. Ta inte det för bokstavligt…
Nej mina vänner, nu kollar vi några bilder från IGG-Meetinget
uppe på Ålleberg och gläds åt det !
Spänn fast dig och häng med i släpet och håll bogserkärrans
vingar i horisonten, som vi blev lärda då vi tog segelcertet !
Jag funderade på, vad jag kan göra för att få mina
besökare på bättre humör och skapa lite hopp om
kommande flygningar, då vädret är bättre, än den
bedrövligheten vi konfronteras med i Sydsverige
just nu…
Så varför inte gotta oss åt lite mer bilder på vackra
modellsegelflygplan vid IGG-Meetinget på Ålleberg ?
Som jag sagt tidigare, är ett besök här en av årets
höjdpunkter för en intresserad modellsegelflygare.
Här är en plats för drömmar och fantasier, vilka
skapas av alla intrycken man får av flygplan, människor
och den vackra naturen.
Vill du veta mer om IGG Sverige så kolla länkarna
i den post, jag tidigare skrev.
I väntan på solsken, 25 grader varmt, noll vind och
5/8 Cu med basen på 2000 m, får vi drömma tillbaka !
Vi ses på Ålleberg till sommaren och då vi besöker ÅMFK
vid deras fina fält !
Bilderna är utan kommentar, så frossa på bara…Jag har
mycket mera från IGG/Ålleberg. Skriv IGG eller Ålleberg i
sökrutan till vänster, så kommer det upp mycket !
En av högtidspunkterna för en sann flygintresserad är
självklart IGG-Meetinget på Ålleberg.
IGG = Interesse Gemeinschaft Grossegler, eller på svenska
Sammanslutningen för storsegel intresserade lite slarvigt
översatt.
Oavsett vad det kallas, missar jag aldrig att besöka deras
meeting på Ålleberg.
Jag åker dit av flera olika skäl. Dels är jag intresserad av
flyg och särskilt modellsegelflyg och här kan jag se de finaste
segelmodellerna, vilka kan köpas för pengar. Jag får se
modellerna i luften, där de visar oftast mycket skalenliga
flygegenskaper.
Det är mäktigt att se en 8-meters modell med det laminära
suset över vingarna kurva termik i en blåsa över Ålleberg.
Bilden av modellen och ljudupplevelsen fastnar i alla fall
i min hjärna som en hårt sittande upplevelse av det
som jag definierar såsom varande sommar.
Ett annat skäl till besöket är ju den historiska betydelsen
av Ålleberg. Ålleberg som skapades mitten av 1940-talet
som en utbildnings- och fortbildningsinrättning för segel-
flygare. Allt stöttat av statsmakterna, då detta var ett sätt
att täcka rekryteringsbehovet av nya piloter till Flygvapnet.
Om du besöker Ålleberg, så glöm inte att gå in på Segelflyg-
museet.
Det är värt ett besök att kunna få uppleva de historiska
vingslagen för de sista 90 årens utveckling av segelflyget.
Samtidigt som Storsegelträffen avhålls genomförs en
träff av Sveriges bästa motorbyggare. Här kan du se
resultatet av starkt intresse, hängivenhet och förmågor
att genomdriva långa och tidsödande byggprojekt av
mekaniska konstruktioner.
Glöm inte heller att ta en promenad i den vackra naturen
med sin rika flora. Ålleberg är ett platåberg, som skapar
betingelser för sällsynta växter och örter.
Håll också koll på Veteransegelflygets aktiviteter på
Ålleberg !
Jag rotade fram lite bilder, så vi ser, vad vi vet kommer
under tidig sommar och vilket vi, som är intresserade,
anser vara väl värt att vänta på !
Vi ses på ”Berget” !
Förresten, när är en modell stor nog att kallas ”storseglare” ?
jag vet inte, för allt är ju relativt eller… Har jag en 5 m modell och du
kommer med en modell med 10 m spännvidd, är min då en storseglare ?
Eller blir min en ”Lillseglare” i jämförelsen…spelar ingen roll, för
huvudsaken modellerna flyger bra.
Allvarligt talat, så vet jag inte, då en segelmodell går från ”Seglare” till
”Storseglare”. Fast jag vet, vad en storseglare på havet är.
Robin Knox-Johnston är en storseglare, som varande den förste att
singlehanded runda alla kapen. Ja, han heter nu egentligen Sir Robin ,
eftersom han fick titeln sig förlänad av ER II.
Stora segelmodeller tycker jag utstrålar en inbyggd ”mäktighet” genom
sitt sätt att röra sig i luften. En stor modell har ett mera skalalikt rörelsesätt,
om du jämför med en liten modell. Det är fysikens lagar…
En modell med 1.5 m spännvidd beter sig med nödvändighet nervösare
och livligare i luften, med tanke på hur turbulensen påverkar modellen.
En storseglare skrider mera fram i lufthavet.
Jag ser inte ner på små modeller, men de kräver sin man, för att kunna
flygas skalenligt.
På Ålleberg brukar man ha ett IGG-möte varje år, i regel kombinerat med
motorbyggarnas träff.
Det är alltid en högtidsstund att få komma dit och gå omkring och suga åt
sig alla intrycken och sukta och drömma efter modeller man ser…
En riktigt stor storseglare är dyr. Jag talade med en en pilot, vad en
storseglare med 8 m spännvidd kostade inklusive allt, radio, telemetri,
servo och annat…. ca 100000 kr…
Gränsen uppåt kan man inte definiera, för det finns ingen gräns.
Fast att flyga en segelmodell för 100000 kr kräver en del. Jag tänker på
en sådan sak som radion. Den måste vara 100% pålitlig. Jag skrev radion,
men borde kanske skrivit de elektroniska kommunikationssystemen,
eftersom allt idag är integrerat till en enhet.
De som flyger stora och dyra modeller verkar vara mera känsliga för trender
inom rc än vad söndagsflygarna är. De är villigare att byta rc-anläggning.
Ja, bara en lite reflexion från min sida…
Detta har jag sett, då jag besöker meetings i Tyskland varje år och
märker trenderna. Trenden har varit tilltagande sen 2.4 gHz kom på
marknaden.
Förr i tiden körde de flesta tyskar med Graupner MC-24 Gold Edition då
frekvensen var 35 mHz. Man körde med samma invanda grejor år efter år.
Det var stabilt och fungerade. Själv flög jag Futaba på 35 mHz i nästan 30 år
utan ett enda problem. Sändaren , Guld-Futaban, var den sändare, som
hade den absolut bästa spakmekanik, jag upplevt.
På 2.4 gHz har man använt mycket Futaba, Multiplex och de nya Graupner
för 2.4 gHz.
Stabilt är det minsta man kan säga om 2.4 gHz. Med det menar jag, att
sättet att överföra info mellan enheterna i rc-systemet ändras titt och tätt.
Det medför att delarna från de ”gamla” systemen inte är kompatibla med
de nya. I dag måste man ha samma fabrikat på alla delarna, annars funkar
det inte. Bra för fabrikanten, för han kommer att tvinga konsumenten att
hålla sig till hans fabrikat, men dyrt för konsumenten. Det kostar pengar
att uppdatera sig i dag, om du ska köpa 10-15 rx..
På så sätt var det lättare förr.
Sista året var den starkaste trenden, att många piloter i Tarp,
hade gått över till och använde Yeti rc-anläggningar med tillbehör..
Jag undrar varför och vad blir det nästa år?
Taranis ? Eller bara för att Taranis kan lika mycket, eller mer än de ”fina”
märkena till 1/5 av priset, så kan det ju helt enkelt, inte var nåt att ha eller ?
Tänk om vi haft kvar 35 mHz fast med 2.4 ghz möjligheter ? Det tror jag,
hade varit smaskens. 35 mHz har för modellflygare definitivt bättre
vågutbredning.
Nåväl, var och en styr, med det han själv vill. Jag har aldrig haft
någon storseglare, utan det största jag har nu , är ett par 4 m lättseglare.
Fast jag flyger lika gärna med min trogna Blue Phoenix. Den sviker mig
aldrig och har utomordentliga kvaliteter i en sällsynt lyckad kombination.
För mig spelar det ingen roll, vad jag flyger, eller hur det ser ut,
bara det flyger bra !
Det är funktionen, som är viktigast för mig. Sen må det vara stort
eller smått.
Jo, en storseglare har ytterligare en fördel …den syns bra i skyn !
Sista året har jag haft problem med min syn, svårt att fokusera,
ljuskänslig osv och det visade sig, att jag har grå starr.
Ska opereras på inom en vecka från nu. Sen kan jag flyga Blue Phoenix
på 800 m höjd utan problem…!
Lite bilder på fina segelmodeller från Ålleberg, och IGG-meetinget
där samt från Tarp i Tyskland.
Hoppa in i baksits, knäpp fastbindningsremmarna, ta på kepsen
och häng med !
Duo Discus från Schempp-Hirth,
En ASK -21 från Schleicher.
IGG Ålleberg
Bogsering förbereds.
Turnaroundtiden för bogserkärrorna var mycket kort.
Wilga, polsk stol-kärra, perfekt för bogsering.
Jamen, storseglare är ståtliga !
ASK-21 in för en perfekt sättning.
Duo Discus
När jag såg bokstäverna på fenan, ”zu”, startade det omedelbart
den avdelningen i min hjärna, som har hand om de prepositioner, vilka
på tyska styr dativ. Jo jag kommer ihåg alla, trots jag lärde det för 60 år sen.
Två bokstäver hämtar, nästan utan att jag kan värja mig, fram hela listan med
prepositioner. Precis som en betingad reflex. Jag kände mig som en av Pavlovs
hundar efteråt, då min hjärna tyst hade rabblat upp propositionerna.
Jo, man kunde lära ut redan 1955.
Hangaren som IGG disponerar under sin träff.
Till vänster hangaren där motorbyggarna håller till.
Mekaniken för en infällbar elmotor på en segelmodell.
Start.
Tänk vad elen gjort det mesta enkelt .
Take-off
Motorn på väg in i kroppen.
För att vi ska komma ner på marken igen…en friflygande OT-modell,
där kroppen är utskuren ur ett solitt stycke lind ! Mästerverket utfört
av Markku Tähkäpää, en virtuos modellbyggare !
En av de i Tarp som bygger, så det blir som ett konstverk !
En Reiher III…byggd i balsa, plywood och furu.
Klädd med siden.
…som här bogseras upp..
..och den flög mycket bra, det jag kunde bedöma från marken..
En Fox lägger sin rökspår.
Utsikten mot Falköping/ Mösseberg från Västhanget.
Den här bilden blir svår att upprepa, ty platsen jag fotograferade från,
startbryggan, den är riven och uppeldad…
En av mina Blå Fenixar…i färdigställning
en dag på Platån, då det var 0.5 m/sek vind.
Men det gick att flyga i alla fall, bara man tog motorn
till hjälp i starten, så jag kom upp 10 m över kanten.
Blue Phoenix svävar över fä och hav…
HippieKristoffer flyger glad i hågen…en mycket duktig skärmflygare,
som flyger sin skärm, som vore det en lek.Men det ligger mycket erfarenhet
och kunskap bakom hans avslappnade sätt att behärska sin skärm.
En vacker Spallinger S-18 II i termiken över Ålleberg.
…eller ska vi säga ett typiskt segelplan från mitten av 30-talet…
Hur som helst så är planet vackert !
Jag tror denna Bergfalke II var till salu.
Ångrar jag inte köpte den :=(
Som ett pilvingat jaktflygplan…hussvalan.
Just nu i södra Sverige har det kommit årets första snöskvätt.
Ca 5 cm vid västkusten, men tidningarna i kvällstidningsträsket
har ju redan utropat på sina förstasidor och löpsedlar:
Snökaos Snöoväder Trafikkaos……..jag menar, vilken verklighet lever
de som är rubriksättare i ? Eller ska jag säga, i vilken artificiell värld svävar
dagens journalister i ?
Nu är det 3 grader varmt och förhoppningsvis försvinner resten av snön under dagen.
Men…om allt är som kvällstidningarna säger, då kan det ju vara en lisa för själen
att snegla tillbaka till sommaren och låta de goda upplevelserna bli levande igen.
För det gör, att tiden fram till sommaren blir aningen lättare att stå ut med.
Att åka till IGG:s meeting på Ålleberg är en av årets upplevelsehöjdpunkter.
Dels får du se mycket fina modeller, du träffar positiva människor och du får
uppleva den vackra naturen på ett av Västergötlands platåberg.
Samtidigt kan du flyga med din segelkärra. Alla gånger jag varit där har
träffen varit gynnad av fint termikväder. Hoppas det blir så även 2016.
Vi ses då och här kommer lite bilder från tidigare träffar utan kommentarer,
för ni ser vad det är eller …
En katt ibland hermelinerna…
…men den skäms inte för sig Blue Phoenix.
Till helgen kan du som är intresserad av storseglare
och hembyggda motorer åka till Ålleberg för att få ditt
lystmäte.
Det är en upplevelse att se dessa stora vackra modeller
och att få uppleva de tekniska mästerverk som motorbyggare
i Sverige kan åstadkomma.
Vill ni veta vad ni kan förvänta så sök på min blogg.
Eller klicka på denna länken:
https://hangflygning.se/?p=14575
Självklart ska vi åka dit och uppleva flyghistoria, då det
även är avslutningen på Veteransegelflygveckan.
Man flyger med 70 år gamla segelkärror och för att inte
glömma, världens äldsta flygande Tiger Moth, 80 år gammal,
som fortfarande flygs mycket.
Samtidigt kommer jag att träffa min ordförande i ÅMFK,
Rolf Maier, som på ett förtjänstfullt sätt leder min klubb
framåt så den utvecklas.
Vi ses !
Denna träff är något, jag inte vill missa, då det är en fantastisk upplevelse.
Inte bara får man se fina segelmodeller av dagens upplaga, utan varje år ser man
mer och mer av vintageplan från 30-talet och framåt.
Sveriges bästa motorbyggare kommer med sina makalösa hembyggda motorer,
antingen det är inline- eller radialmotorer. I år såg vi V-12:or, 14 cylindrig
dubbelstjärna, Stirlingmotorer osv.
Vilket oerhört arbete som byggarna lägger ner på sina konstruktioner. Inte bara
måste man ha en stark vilja, man måste ha kunskaper också. Kunskaper om
material, kunskaper i att bearbeta metaller med svarv, fräs och gnist.
Resultatet av deras insats får vi se, när deras motorer dras igång.
Inte bara ser motorerna bra ut, de går dessutom bra och levererar kraft.
Mest imponerande…tja, jag tycker dubbelstjärnan var i särsklass.
Gick som en klocka och var mycket tystgående.
Inte bara flyg får vi se utan även bilar. Alltså bilar drivna av förbränningsmotor,
som kör en rundbana förankrade med en lina till centrum. Jag frågade hur
fort de gick…..med 1.5 till 2.5 kubiks motorer. 2-300 km/timman ! Inte dåligt.
De stora segelmodellerna blir större och större och flyger majestätiskt.
Men det kostar. En 7-8 meters modell med tillbehör kan innebära, att du
ska lägga upp, om du ska ha det custombyggt, 100000 spänn !
Jag var där på lördagen och vädret visade sig från sin bättre sida. En kraftig
skur vid middagen annars flygbart.
Imponerande är de modeller, man använder att bogsera med.
Speciellt Wilgan var effektiv. Dessutom är piloterna på bogserkärrorna
utomordentligt skickliga. Bogseringarna gick som på löpande band.
När bogserkärran taxade fram efter landning, stod nästa segelmodell klar att dras upp.
Flera av IGG-piloterna flög på 35 mHz. Varför ? Jag fick inget bra svar, men det
fanns en viss osäkerhet eller skepsis gentemot 2.4 gHz. Fast jag tror personligen,
att med vidareutvecklade 2.4 gHzutrustningar, kommer dessa att ta över även
hos de sista 35 mHzentusiasterna.
Jag tog en väldig mängd bilder och jag lägger upp lite bilder här mitt i brödtexten
och sen kommer alla bilderna i ett klickbart album längst ner.
Så håll tillgodo. Jag tror bilderna talar för sig själv och behöver inga kommentarer.
Wilgan i brant plané efter en bogsering.
Ibland behövs nån sorts rollator……
Det temporära stället släpper och modellen klättrar i släpet.
Här behövs inga extra grejor. Efter start drar piloten in stället.
Med tre hjul blir det ju lättare….och man undviker skador.
Vänsterkurv i termikblåsan.
Just innan sättningen.
Är detta en Bergfalke II ?
Rotate !
Ja ni ser själva hur stort det är.
Här har Wilgan skadat höger ställ vid en landning. Men med hjälp av Rolf Maier, ordföranden
i Ålleberg Modellflygklubb så grejade det sig.
En erfaren kämpe: Kjell-Åke Elofsson Tibro. Han flög sin Minimoa.
Ännu en Minimoa. Ett tyskt plan från 1930-talet.
En Spatz =sparven. Jag har flugit en sådan i fullskala, men om det var
en A-Spatz eller en sån på bilden är jag inte helt säker på. Jag tror det var en A-Spatz.
Tjålle förbereder sin Minimoa inför bogseringen
Här kan vi tala om sidoförhållande……..
Ännu en bogserkärra.
Stämmer precis: Roffe Maiers fulladdade bil.
Rolfs Nemere. En ungersk segelkärra. Troligtvis framtagen inför olympiaden 1936.
Byggsatsen, för det är det, CNC-frästa delar, men ganska bökig att få ihop enligt Roffe.
5 m segelkärra och stolt ägare, Rolf Maier
Alla modellsegelflygare kör väl Rolls Royce eller …..?
Bilavdelningen. Dessa bilarna var som smycken.
Så här ser inälvorna ut…
En kopia ? på Rolls Royce Merlinmotorn. Merlin= trollkarl.
Motorn gick som en dröm.
En av många radial- eller stjärnmotorerna. Alltid ojämnt antal cylindrar beroende på systemet
med huvudvevstake och hjälpvevstakar. Jämnt antal cylindrar om man har en dubbelstjärna.
5-cylindrig radialmotor.
Kan ni räkna cylindrarna i denna dubbelstjärnan ?
Denna motorn skulle man haft i mopeden…………
V-8 power
4-cylindrig inlinemotor
Kopia på en Wright 9-cylindrig radialmotor. Denna motorn satt bland annat i Spirit of Saint Louis.
Skalenliga dekaler…?
Ka6-E ? tror jag det är. En sån fullskala har jag flugit. Var modern i mitten av 60-talet.
Se på bilden och försök föreställa er allt arbetet..
V-12 power från RR
En linbil inuti.
Ser ut som en racerbil från 30-talet. Kanske en Alfa Romeo…..
Reach for the sky.
En normal bogsering tog ca 45-60 sekunder.
Bogserlinan utmärkt med tygstycken för att underlätta för piloterna att se hur planen ligger
i förhållande till varandra.
6/8 Cu och lite stratus
En norrman ska ut till starten.
En segelkärra av sin tid, 30-talet.
Jag hade också varit stolt om jag haft en sådan vacker modell.
Förberedelser för start.
Sen kom det några droppar……………..
Klicka på View with PicLens
[nggallery id=77]
Jag ska lägga upp lite video snarast från meetinget som visar flyg och körning av de hembyggda motorerna.
Här är lite videosnuttar på motorer och flygning:
mats
Därför vädret för hangflyg har varit bedrövligt. Normalt sett
har vi mycket mer N-NVvindar vid denna årstiden.
Ett lågtryck inne över Ryssland och ett högtryck väster om
Brittiska öarna bruka ge nordliga vindar, om högtrycket kan växa in.
Men intet av detta har det varit. Jag kollade just utsikterna för
Hammars Backar. Det bör vara SV vindar av styrkan 3-8 m/sek
för man ska kunna flyga modell eller skärm. Nu är utsikterna
de närmsta 10 dagarna i stort sett bara SO- och O-vind 🙁
Vad gör man ? Det blir att sitta i modellplansfabriken och bygga
i stället för att flyga. Men jag letade upp lite bilder som kanske
kan skapa en känsla hos oss modellflygare hur det kunde varit
, om vädret varit med oss.
Så håll tillgodo:
Min hangkärra, Projekt 22, efter en hysad landning på Tönnersa Strand.
Roger från 2-Åker kommer lastad med flygande vingar.
Rogers ”Skua” på hangkanten. Skua betyder labb.
En annan av Rogers vingar.
Skuan med Halmstad i bakgrunden.
Min ”Banana” nylackad efter ett haveri. Problemet med denna
modell var att den väldigt skör.
Bananan ner i Ystad
Min lilla tjeckiska sprutkärra. Köpte byggsatsen uppe i Gråbo på deras swapmeeting.
Knepigt att flyga och samtidigt plåta.
Rolf Holmer förbereder sig på Hovs Hallar.
Två högpresterande modfeller. Arrow och Banana. Min Arrow kom tvåa på SM i F3F.
Robban på Tjärbyhanget. Han är världsmästare, europamästare i segel.
Bilen lastad för resa till Ålleberg
Trots modellen såg bra ut, fick jag inte ut det jag strävade efter.
Detta var den sista modellen jag byggde som hade Eppler 182.
Nu använder jag Martin Hepperles profiler i stället.
Läs här: http://www.mh-aerotools.de/airfoils/
Himmel-hav-modell
Ållebergsgrabbar nere på Hammars Backar.
Den gamle kastar iväg en DLG. (DLG=discus launched glider).
En modell med utomordentligt goda egenskaper både för hang och termik. Heter Apache.
Robbans F3F-modell på Tjärby.
Min fina Blizzard, 4 m spv, som avled efter fladder i stabben. Eller om vi ska vara noga:
Självinducerad oscillation i höjdstyrverket.
Ännu ett hemmabygge på Hovs Hallar.
mats