Kategorier
Hangflyg modell

NYGAMMALT I LUFTEN

 

 

 

 

 

Min  “HOBBY” från Multiplex

begick sin premiär i torsdags.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Som jag tidigare skrivit, blev jag ägare till en oflugen
segelmodell
på Bytesmarknaden i Falköping.

Modellen en HOBBY”, var från 1978… , så den har ju några
år på nacken.

Modellen var fin, för den var aldrig flugen, men jag hittade
lite fel på den.

Vingarnas framkant var inte slipade, utan helt fel utformade,
vilket
med nödvändighet skulle komma att påverka
strömningen runt
vingen negativt.

Bakkanten på vingarna var 3 mm tjock och tvär,  vilket
också är
ett aber.
Trots detta ville jag provflyga. Modellen krävde 80 gram i

nosen, för att tyngdpunkten skulle ligga inom ramarna.

Jag märkte, när jag flög ytterligare en svaghet och det var
vingfastsättningen bestående av två pianotrådar.
Skräp och utan stabilitet.

Nåväl, trots ovanstående gnäll, så åkte jag till Tönnersa Strand,
monterade, kollade och gick fram till den relativt låga kanten,
ca 2.5 m hög som
jag skulle flyga på.

Kollade än en gång att roderna stod neutralt och sen  start rakt
ut i
vinden,  som var ca 4 m/sek nästan rakt på.

Modellen flög absolut rakt, utan att jag behövde röra
någon trim.

Det var ju bra. Flygkaraktären var lite slängigt och
gungigt, som en modell 
med för mycket V-form på vingarna får.

Annars har jag inget att klaga på. Den vek sig snabbt över
vingen då jag vek den, vilket kan ha ett 
samband med
den fullständigt felaktiga framkanten. Strömningen

på vingens ovansida löser av tidigt. Men det ska jag fixa.

Första provflygningen blev 50 minuter. Landningen
genomfördes
bakom hanget i strandrågen utan problem
eller skador.

I stort är jag nöjd med modellen. Den är en produkt
av 70-talet,
men till den flygning jag ska ha den till,
så duger den väl.

Samtliga stillbilder och video tagna med min
“Glasögonskalmkamera”,  Mobius.
Ingen dålig kvalitet för en sådan mycket liten kamera
eller på svenska:
Varför ska man göra saker och ting komplicerade ?

Apropå rubriken på min post “Nygammalt…”
minns du det tv-programmet ?

Där väldresserade kafeochkakamutade äldre
i publiken förväntades att med tindrande ögon
sjunga: “När man är en glad pensionär…”
och   framställdes som lallande fjantar, 
ständigt
sittande på sina köksstolar spelande “Livet i Finnskogarna”
på dragspel…eller andlöst skådande “Göingeflickorna”
framföra pekoralet “Kära mor”…

Programmet fick ju snabbt öknamnet “Lillgammalt”…
och fick utstå mycket spott och spe innan det gick i graven.
Jo, jag vet det fanns människor, som tyckte, att detta 

program var det yppersta, som fanns av underhållning.

Just framkommen och modellen monterad.
modellen har 255 cm spv, men kanske jag
bygger en sprygelvinge med 325 cm spv
och med en profil från min AvaPro.
Det borde bli nåt eller ?

Jag tar alltid ett par bilder innan provflygning. Man vet aldrig vad som sker…

Koll av att stabbarna har rätt grundläge.

På väg ner till det låga hanget.

Kanadagässen under sina ständiga sträck mellan betesplats och nattplats

Ja, så här såg det ut i torsdags vid tidpunkten för provflygningen.

Då är det dags…

En sak finns här gott om…hangkant och utrymme.

Min “HOBBY” i luften.

På väg ut. Ser inte illa ut. Alltså själva modellen.

Men…den flyger ju !

Hangflyg är härligt !

Jag tycker den är ganska snygg på lite avstånd eller ?

Du ser solen står lågt och man har den mitt i ansiktet, då man flyger söderut…

Jag får otvetydliga vibbar från 70-tal, då jag ser modellen.

Här ligger modellen efter min första landning med den.

En belåten pilot och hans skugga på väg hem

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kategorier
Modellflyg teknik

DET VAR BÄTTRE FÖRR…

 

 

 

 

 

…när det gällde kvalitet på exempelvis glasfiberkroppar.

 

 

 

 

 

 

Genom ödets skickelse fick jag chansen att lägga vantarna
på en icke flugen modell på Bytesmarknaden i Falköping,
som ju ÅMFK anordnade för 14 gången.

Jag såg modellen i sin originalkartong från Multiplex och
den såg fin ut. Efter den obligatoriska prutningen hos
säljaren fick jag den för ett rimligt pris.

Under de senare åren har jag fått en viss nostalgisk kärlek
för gamla modeller, som jag vet är av kvalitet.

Denna modellen, som heter “Hobby”, tillverkades av
Multiplex och kom
på marknaden 1978. Kroppen är av
glasfiber laminerad med
epoxiplast. Den är mycket fint
upplagd och är lätt.

Det var ofta modellerna för 40 år sen.

Vingarna är styroporkärnor plankade med abachi. Just denna
modellen var klädd med Oracoverliknande material.
Jag tvättade av vingarna, slipade, lackade med klarlack
3 gånger, slipade igen och sprutade med Biltemas eminenta
hobbylack a´69 kr burken.
Varför klabba med Badgerspruta,
kompressor och allt som
behövs ? Keep it simple !

Vingarna blev riktigt bra efter målning. Spännvidden är något
mer än 2.5 meter och min modell väger med allt i 1650 gram.
Det ger en vingbelastning på ca 42 gram/kvadratdm.  Ok för mig.

Jag kör med ny Mh-acke från Biltema. 2.6 Ah kapacitet och celler
som har mycket låg självurladdning. Tänkte köra med 6 celler
vilket ger nominellt 7.2 V vilket är ok med dagens rx, men med tanke
på de åldrade Futabaservona blev det 5 celler.

Med acken längst fram krävdes det 80 gram zink i nosen.

Ska du belasta en modell, så passa på och tigg ett par remsor
vikter hos din däckhandlare, när du köper däck. Mycket
praktiska och försedda med självhäftande tejp för
fastsättningen samt med vikten angiven på varje zinkbit.

Profilen verkar vara något okänt Clark-Y liknande med flat
undersida. Profilen är ganska tunn, varför jag förväntar mig
en hyfsad polar och förmåga att penetrera mot vinden.

Det satt 2 stycken  30 år gamla gedigna…Futabaservon i modellen.
De funkade perfekt, där de satt, så de kommer jag att flyga med.
Huven till modellen är mycket välgjord från fabrik. Kommer limmad
på en träram,  som gör det hela starkt och lätt.
I kroppen förstärkning
för infästning av vinschkrok.

Det tog 20 timmars intensivt arbete att få den klar. Svaghet ?
Ja, jag är inte helt imponerad av vingfastsättningen med
ett 4 mm och ett 3 mm pianotråds vingstål. Men det kommer
att hålla.

Vad ska jag ha en sådan modell till,  kanske vän av ordning undrar?

Jo,  jag ska ha den och glida med på tjuriga hang,  som kräver en
sådan modell.  Jag ska ha den och flyga termik med, som man
fångar exempelvis på ett litet inlandshang.

Alltså ett avspänt sätt att förhålla sig till rc-termik- och hangflyg.
Allt måste inte gå fort eller högt.

Finns det något, jag ska ändra på ? Ja, troligtvis ska jag skära
upp skevroder, som ska vara rejäla, så de kan tjänstgöra som
aerodynamiska bromsar i uppfällt läge.

Att ha en väl fungerande broms är betryggande, om man flyger termik,
för du som är termikflygare vet, att problemet är inte att komma upp
utan att komma ner, om det stiger med 6 m/sek…

Att skära upp skevroder kräver lite eftertanke och framför allt att få
till utrymmet i vingen, där servokabeln ska dras, det kräver lite förarbete.

Funktionen jag vill ha, är i första hand bromsfunktionen.

Ja det ska bli spännande att testflyga och erfara “Hobbys” egenskaper.
Fast ganska mjäkigt namn på en modell tycker jag…

Modellen ser i sin konfiguration ut precis,  som jag tycker en sån modell
ska se ut. Den inger förtroende…i alla fall nu innan provflygning.

Här några pics

 

Jag tycker den har harmoniska linjer.
En modell från 1978

Som du ser, har den vackra kroppen gulnat lite.
Modellen är ju 40 år gammal.

Jag vet sidorodret  ser bedrövligt ut på bilderna,
men det är nu sprutat rött…

Kategorier
Naturbilder

JAG VAR TVUNGEN ATT LADDA MIN BATTERIER…

 

 

 

 

 

 

…genom att komma ut i naturen

 

 

 

 

 

 

 

 

Det har varit blåsigt nu i ett par dagar. Dock inte det blåsväder
som våra kvällstidningstabloider utlovade, utan det var kuling.

Ja, då håller jag mig på marken med mina modeller, ty jag
är ingen  onyttig självplågare. Det ska på något sätt vara en
njutning att komma ut och modellflyga.

På fredagen fick jag, som läsaren sett, en rejäl duvning på
Hovs Hallar. Det blev en hård landning…varvid ett höjdroderhorn
lossade. Men hemkommen såg jag, att kroppen fått en spricka.

Så det var ju bara att rensa kroppen. Snygga till sprickan och sen
på med glasfiberväv och epoxieplast. Allt ihoppressat av Biltemas
eltejp. Att jag lindar tejp är för att få bra anliggning och att över-
flödig plast pressas ut.

Efter härdning blev det slipning, spackling, spruta porfyllare,
grundfärg och ett par lager ytlack.

Sen var Gillettens kropp finare än fin…

I går drog jag mig till stranden, eftersom den och omgivningarna
har en stark dragningskraft på mig.

Vinden var frisk, ca 7-10 m/sek nord, vilket betyder, att vinden
låg parallellt med stranden riktning söderut.

Så jag tog vägen i medvinden på stranden till Lagaoset
och där svängde jag av in på skogsstigen, som leder
till parkeringen vid Tönnersa Strand.

Jag upplever alltid något under mina promenader och ser
saker i naturen, som förundrar i alla fall mig. Om inte annat
så kittlas min fantasi.

Rundan jag går är 9 km och flanerar jag,  tar det 1.5 timma.

Det är väl den tid det tar att toppladda mina batterier…
Jag fick så mycket energi, så jag kunde lägga det sista
färdigställandet på min nya fina termikmodell.
Nu väntar jag bara på fint väder för provflygning.
                                                                                        

Här kommer några ögonblick från min promenad.

Häng med, det är gratis !

 

 

 

 

 

 

Vid nedgången till stranden blåste det synnerligen friskt i sprickan…
och dessutom flög sanden, så man kunde blästra rostigt järn…kanske.

Sandflykten som avslöjade flaskan för 2 dagar sen,
gömmer den igen mitt mellan fotspåren, som snabbt
rundas av den alltid arbetande vinden.

Havet har fortfarande överloppsenergi

Varför ser skummet ut som det gör egentligen ?
När vågorna bryts mot kusten eller mot klippor i vattnet piskas det in luft i vattnet,
så att det bildas skum. Skummet är egentligen bara luftfyllda bubblor omgivna av
en tunn vätskehinna, och att det ser vitt ut beror på ljusets brytning. När det vita
solljuset träffar bubblornas hinna, kastas det tillbaka
och därför ser skummet vitt ut.
Det kan dock finnas en annan förklaring till färgen,
nämligen skumalgen Phaeocystis.
Algen omges av ett proteinhaltigt geléhölje,
som slås sönder och piskas till skum i bränningarna.
Till skillnad från havsskum,
som snabbt kollapsar och försvinner, ligger detta skum kvar
på stranden.
Andra alger kan färga skummet gult eller brunt.

Den spetsnosade strandknorken låg och tjurade.

Efter att ha legat i vatten och blivit utsatt för sandens
slipande verkan blir föremålen mjuka i sin framtoning.

Är detta varelsens rätta jag månntro ?

Aerodynamikens lagar gäller.

Denna individ  bara låg och blängde…

Den sällsynta strandspetan kollade vattentemperaturen
och beslöt att inte simma sin vanliga tur. Hon tyckte det
var alldeles för kylslaget.

Lagaosets ganska sällsynta massavedskrokodil gav upp
ett ironiskt skratt då jag gick förbi…

Strandgräset står och slår mot marken med sina strån
i den friska vinden vilket skapar en fördjupning med tiden.
Tid har dessa gott om till skillnad mot oss…?

Stråna rättar i sig efter vinden, skapande illusionen av en ellips.

Fibblorna blommar igen i oktober.
Den tänker väl, att man måste ta chansen.

Hej…jag kan stå på ett ben…trots jag är död…

Varför tror du en tall växer så här vid stranden…

..är det slumpen ? Nej, det är evolutionen och anpassningen till miljön.

Denna växten är lite långhårigare. Du ser hur stråna bearbetat sanden med hjälp av vinden.

En av de platser där Länsstyrelsen röjt. Ko9mmer att bli en vitamininjektion för området.

Området bakom sanddynerna är blött och fungerar som en kvävefälla
för de bäckar som mynnar här. Detta blöta området sträcker
sig ända ner till Lagans mynning.

En tall som antagligen är 75 år gammal.
Jag undrar vad virkesvärdet är på detta tätvuxna träd ?

Yta som är beredd för att gynna djurlivet.
Träden avverkade och topplagret på marken avbanat
så sanden kommer i dagen.

Nu ger jag upp,  sa denna tallen och la sig till ro.

 

Kategorier
Hangflyg modell

JAG OCH MIN “GILLETTE” PÅ HOVS HALLAR

 

 

 

 

Det blev en resa trots allt…

 

 

 

 

 

 

 

Jag hade mejlat Per om en eventuell flygresa till HH i dag fredag.
Vädret såg bra ut, om än inte med lite frisk vind.

Men det stoppar inte en hängiven modellpilot. Lite får man stå
ut med, för att få sin modell i luften.

Jag skrev, att det var blåsigt och att jag fegade..men runt lunch
märkte jag,  att vinden inte var så hård. Alltså in med grejorna
i bilen och iväg.

Min modell var en Gillette från FVK,  som är ca 12 år
gammal konstruktion. Det är en mycket vacker modell, men låt mig
säga, att den kräver sin man att flyga på ett kontrollerat sätt.

Modellen känns instabil på något sätt…det är det bästa sättet,
flygkänslan kan beskrivas. Den har varit så, ända sen jag köpte
den för många år sen.

Jag har prövat med olika tp-lägen. Modellen är synnerligen
kräsen på tp och man måste noga se till, att tp ligger

på 30 % av kordan. Personligen ligger jag nu på 26 % och
upplever
att den vrenskas mindre.


Profilen är Martin Hepperles välkända
MH 32, vilket
borde ge modellen goda egenskaper.

Men det är bara att trimma och pröva. Modellen har kapacitet
att flyga riktigt fort, men jag måste kunna lita på den vid hög
lastfaktor, för annars kan det inte bli hastighet.

Det var i dag rent nordlig vind med styrkan 4-6 m/sek, vilket
innebär, att vinden ligger rakt på kanten och ger bra lyft.

Så montering och lite vankande fram och tillbaka uppe på
Platån för att kunna starta i rätt ögonblick.

I dag fanns det ingen märkbar topprotor…så jag startade
rakt ut i den laminära vinden och kom genast in i bra lyft.

Gilletten flög spikrakt med alla trimmar neutrala, så det
var bara att stå på efter hand.

Min start var 1140 i solsken. Modellen flög bra, men jag pressade
inte på. Med det lyft som fanns i dag, hade jag kunnat lägga i
minst 750 gram bly i tp. Det hade ökat min speed med minst 30-40 %.

Men även obelastad flög kärran bra.

Jag försökte filma med min lilla Mobius i vänsterhanden. Det var inte
lätt, därför jag fick vara fullt fokuserad på min modell.

Släpper jag modellen en mm…så tar den själv kommandot, så det
gäller att flyga med strama tyglar.

När klockan var 1321, landade jag uppe på toppen och stigen.
Jag lovar…det var mycket svårt. Lyftet var starkt långt in från kanten
och med en högvärdig modell utan kråkbroms kan det vara i stort
omöjligt att komma ner under ordnade former då.

Det enda jag kan bromsa med, är att fälla upp mina skevroder,
vilket jag också gjorde. Med ett nödrop skramlade jag ner
framför mina fötter. Jag var övertygad om, att modellen gått
sönder, men enda skadan var att ett hödjroderhorn lossat,
men det ordnades på en minut hemma.

Så ännu en gång kunde jag åka hem med en modell i ett stycke och
lite bilder. Bilderna tagna med Mobius och några med min Sony.

Som sagt,  det blev en videosnutt också. Den sämsta videon jag
hittills gjort…
men bättre än inget.
Det blev en timma och fyrtioen minuter i luften i alla fulla fall.

Synd du inte var med Per…

 

 

Min Gillette fotograferad med Mobius.

 

Ett fartyg lämnar Halmstad hamn

Halmstad 25 km bort

Gräset växer fortfarande.

Så här såg havet ut. Inga brytande vågor, alltså under 6 m/sek vindstyrka.

 

Längst bort var min pilotplats.

“JAG GER MIG” !

“MEN VI GER OSS INTE” !

Ingen frost än, björnbär finns det fortfarande gott om.
Mycket kraftig smak nu på bären då de är lite jästa av fruktsockret.

Ruling the skies…

…i alla fall just nu.

Här kan du se Gillettens vingkonfiguration

 

 

 

 

Kategorier
Flyghistoria

LITE MODELLFLYGBILDER…

 

 

 

 

…från olika meetings

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag grävde lite i mitt omfångsrika arkiv med bilder,
eftersom jag ville ha lite modellflygbilder, då vädret
var med oss.

Dessutom är modellerna var och en på sitt sätt vackra.

Tänk efter så mycket kunskap, hängivenhet det finns
ute i modellflygvärlden…människor som hela tiden
tänjer gränserna och för modellflyget framåt.

Till skillnad mot det fullständigt meningslösa ältandet
på vissa modellflygforum här i Sverige. Hur mycket
har deras testuggande  fört modellflyget framåt i Sverige ?

Men det är så, det kostar inget att prata och ha
synpunkter framför en dator.

Det som kostar, är att komma ner till sin lokala klubb
och ta en spade, eller engagera sig genom att ta ett
förtroendeuppdrag i förbundet.

Såedemede

 

 

 

En 70-tals modell som ser ut som en modell oxå…
Mycket välbyggd och vacker och flög som en dröm.

Familjeträff

FW-190 Butcher Bird eller som den hette på tyska “Würger”, skata…
Upp till 6000 m var det inte många allierade piloter,  som kunde
vinna en luftstrid med FW-190 med en erfaren pilot vid spaken.

Denna modell var ägaren bjuden 350000 kr för av en modellentusiast från arabiska halvön.

                                Det är enklare med gummimotor…

Segelflyg är en estetisk upplevelse. Köpa ovanstående modell…lägg upp 120000 så är den din.

Bleriot skala 1:2

Hur den flög ? Kolla här.

Den heter Arkangelsk i alla fall…

En målmedveten mops som sa att nu går jag hem.

…och det gör denne pulsjetpilot oxå.

 

 

Kategorier
Nostalgoteket

TRE ÖVERLEVARE…

…från de dammiga minnenas arkiv…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

…fick jag mig tillsänt i  form av tre bilder, som Pär Lundqvist
legat och ruvat på i 35 år…

Det är på bilderna från SM i F3F (hang) 1982, tror jag det är.

Göran Karlsson var den mest professionelle modellflygaren
vid denna tid i Sverige. Hans team ihop med Christer Gillgren,
som allmänt ansågs vara den  duktigaste modellflygaren i Sverige, var
näst intill oslagbart. Göran och Christer gick in med 100 % i sina
projekt och det gav resultat i form av framstående placeringar.

Sen skadade det  ju inte konstellationen,  att de var stöttade av
Bertil Beckman, vilket garanterade de sista radio-och byggprylarna,
som kommit ut på marknaden.

1976 blev Göran Karlsson, med Christer Gillgren som caller,
världsmästare i F3D, FAI Pylon i Tyskland.

Under slutet av 70-talet och 80- talet satsade Göran på F3F
eller hangflyg med segelmodeller.

Det var Göran ihop med Anders Rättzen som drev hangflyget
framåt
med stora steg. Dessa två piloter införde flera tekniska
innovationer, vilka
i sista änden skulle skapa förutsättningar
för snabbare modeller.

När Göran dök upp i sin cowboyhatt med sin fina modeller
under armen,
då förstod vi andra, att vi spelade i
gärdsgårdsserien..
Han var ju nästan som
en filmstjärna på något sätt, vilket i alla
fall hans medtävlande märkte.

Vi var i praktiken besegrade,  redan innan vi flugit…
Göran var en man av den stora världen.

De andra två på bilderna är Håkan Svennesson och
Mats Strömberg.

Alltså bilderna är 35 år gamla och såvitt jag kan bedöma,
så har ingen
av personerna åldrats så det märks…

Göran och Mats är livaktiga pensionärer och Håkan odlar bufflar på sin
gård utanför Kristianstad.

 

Pär Lundqvist har levererat bilderna.

 

 

 

 

Mats Strömberg till vänster och jämte honom Håkan Svennesson Kristianstad.
Observera den tidens HiTech…den digitala klockan på Håkans handled.

Göran Karlsson…direkt från Hollywood eller vad tror du ?
Bara att han svävade in med en coboyhatt av läder..räckte ju för att knäcka oss,
som hade att vara nöjda med en gul  reklammössa från Lantmännen,
där det med svart text stod “Agrol Oljor”….

Kategorier
Segelflyg

STORSEGELTRÄFF TYSKLAND 2017

 

 

 

 

 

 

OldTimer storseglare i
Freystadt – Sondersfeld

 

 

 

 

 

 

 

Säga vad man vill om våra tyska modellflygvänner.
Det de gör, gör det gör de ordentligt. Både vad gäller modellernas
storlek och kvalitet på bygget.

Filmen, som ligger på Youtube, är också bra.
Den är så bra, så man kan klippa stills från streaming video.

Hoppas filmen och stillbilderna skapar en känsla av hur ett
storsegelmeeting kan avlöpa i kontinentala Europa…

Freystadt – Sondersfeld ligger vid Bundesautobahn 9,
just söder om Nürnberg.

Den som ska ha tack för allt är filmaren av videon, vars namn
jag bara finner i form av hans nick, algebu01.

Tack för du delar din upplevelse
med oss som inte var på plats i år.

 

 

 

 

 

 

Måsvingar…för att få markfrigång för vingen vid utelandningar.

 

 

 

Kolla linledaren på fenan.

Modell av en lastseglare

 

 

Rejäla bogserdoningar…

 

 

 

Grunau Baby IIB

 

En K-8, som ofta var den första ensitsaren vi flög efter man fått certet.

Flygande vingar har i regel mycket goda egenskaper.

 

I Tyskland är det mera regel än undantag att fodermajs vaktar modellflygfälten…

 

Inte speciellt vanlig storseglare… Jag har aldrig sett en Me-163 som flög  dåligt.
Enligt den mest erfarne engelske provflygaren, Eric “Winkle” Brown,
var Me-163 det absolut bästa
plan,  han flugit nånsin !

 

 

Der kleine UHU i ny version…

Der grosse kleine Uhu.
Bilden från tysk klubbs hemsida. Inget anges om (C),
så jag antar, det är ok att använda bilden i icke kommersiellt syfte.

Originalet “Der kleine Uhu”. (Den lilla ugglan.)
Från en Graupnerkatalog 1962.

 

 

 

Kategorier
Naturbilder

NU ÄR DET 3 DAGAR SEN JAG FLÖG…

 

 

 

 

 

…och flygabstinensen sliter och härjar i mig.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Är det inte flygväder…ja,  då får man gilla läget. Det är bara att
motvilligt acceptera moder naturs väder.
Något annat alternativ gives icke. Kanske man skulle sittstrejka
i protest mot vädret ? Tänk om SMHI, som har en faiblesse att utfärda
varningar i tid och otid, kunde skicka ut klass I Varningar för
extremt tråkigt modellflygväder… ?

Så  istället för att flyga, fick vi göra en långpromenad i söndags
morse tidigt. Jag tycker,  det är bäst att komma ut vid 08-tiden på
morgonen, medan dagen är ny och fräsch.

Så vi strövade vid havet. Sög åt oss alla intrycken. Tog lite bilder,
som inte är nåt speciellt,
men de är i alla fall bevis på vår existens .

Knäpp dina kängor och gör oss sällskap under vårt flanerande.
Att flanera, är som jag ser det, lite  mera planlöst än  promenerande
eller spatserande.

Bilderna från ett Kullaberg höljt i konvektionsdimma och Laholmsbukten.

Mer om strandliv. Klicka här.

 

 

 

 

Lagaoset med det lilla biflödet.

Den gamle vresige väktaren vid Lagaoset flyttar sig sakta från plats till plats vid stranden
ständigt övervakande sitt revir och beredd att köra bort eventuella inkräktare.
Han har håll på med sitt revirvaktande i 6 år nu.

Jaha…och detta är vad ?

Söderut Lagaoset. Ingen trängsel i dag…

Norrut Lagaoset.

En cool individ sträcker ut sig och relaxar i strandkanten.

Varm tropikluft kolliderar  med kall luft över Sverige = Dimma.

En rådjursget håller stenkoll på fotografen…bilden tagen på 150 m.

Dimman rullar in från havet.

Hamnen Mölle. Vid nordvästlig vind en oduglig hamn, då vågorna rulla runt i hamnbassängen
och  låter båtarna ständigt gunga med ett ständigt  slamrande från stående och löpande rigg.

Gaaapa stooort …

Själva Oset…

Detta djuret var aningen magert och nergånget.

 

Ser ut som en skulptur av Arne Jones eller…

Skulptur “Nova” av Arne Jones

Det står “Air” på pjucken…har han fått punktering  ?

En hotfull silhuett…

Ständigt spanande efter något som är ätbart.

Kategorier
Hangflyg modell

SETT LITE GRANN FRÅN OVAN…

 

 

 

 

 

Så ser “min” kant ut, 

där jag flyger.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

För att i någon mån visa hur det ser ut, där jag flyger,
har jag med hjälp av en väldigt lång selfie-stick tagit lite
bilder för alla, som är  modellflygare.

Här är nästan överväldigande vackert. Har du aldrig
varit vid Hovs Hallar ? Åk dit, det är värt en resa.

Här kan du bo, äta och flyga  bra.

Jag tänkte först inte sno ihop någon video från min
senaste visit, men det går fort, så det blev en snutt.

På en av bilderna av Platån har jag ritat in rotorns
utbredning. Pass upp för den då du ska starta eller
landa !

Hoppa in och spänn fast dig…låt mig bara säga, att om
jag gör en “bomkörning”, vilket innebär, att det är fel eller
ingen vind vid HH, så är inte dagen förlorad.

Du får alltid en fin naturupplevelse, då du är där.
Det gäller bara att ha ett öppet sinne.

För då kan du uppleva, det jag upplevt där, att få se en
kaskelott simma i maklig takt förbi och vidare norrut i
Kattegatt.

Ett 10 m långt imponerande däggdjur som inte är helt
omöjligt att få se i skandinaviska vatten. Men jag har
bara sett en, under de 44 år jag varit och flugit där.
När jag såg den ? Det var  2003. Troligtvis samma val
hade observerats i danska vatten senare vid inloppet
till Limfjorden.

 

 

 

På denna klippvägg har jag presterat en hårresande klättring,
då jag räddade min
i en buske hängande ASW 15.
Detta är något, jag aldrig gör om !

Start och landningsområdet på Platån.

Denna delen av HH ger starkt lyft vid NNO vind.

Här syns att hanget är uppbyggt i två steg.
Kanske därför det skapar så bra lyft…

Här kan du landa om du flyger skärm utan större risk.
modeller har vi aldrig landat här…..
Platsen är lätt tillgänglig via väg/stig från Kattvik.

Lodbild av kanten på Platån.

Om du hamnar under kanten, så är det möjligt att åstadkomma en
kontrollerad landning på stranden, om du besitter tillräcklig skicklighet.

 

I sprickan i framkanten av berget, där häckade en berguv.

Spåren  i marken efter frigående klövdjur.

Platån på Hovs Hallar Oktober 2017.

 

 

 

 

 

 

 

 

Kategorier
Hangflyg modell

ÄR INTE EN MODELLFLYGARES LIV FYLLT AV FÖRVÄNTNINGAR ?

 

 

 

 

 

Vi har alla drömmar, förväntningar,
som vi hoppas blir verkliga…

 

 

 

 

 

 

 

… för ett liv utan drömmar eller  förväntningar är fattigt.

Drömmarna och förväntningarna är resultat av våra tankar
om idéer,  ett kommande projekt eller händelse. Blir vi
inspirerade av
en bild, en händelse, ett samtal med  en
annan människa eller något
annat sinnesintryck,  skapa
det en process i våra hjärnor,  som ger oss
förväntningar
och drömmar om just “Något”.

Det är nyttigt att få sinnesintryck. Ju fler perceptioner du får,
desto mer inspirerad blir
du, som du sedan kanaliserar mot
din dröm. Det behöver inte bara vara synintryck utan
känsel och även lukt kan ge inspiration. Tänk på lukten och
ljudet av en underkompad modelldieselmotor på lågt varv…
Intryck av lukt ? Ja, alla som kört en diesel vet,
vad lukten av bränd fotogen innebär, eller vad lukten av
från en jacka impregnerad med härsken ricinolja innebär.

Därför är jag
nyfiken och öppen för det mesta.
Just för jag vill ha positiva erfarenheter,
som stimulerar mig
själv till mina nya drömmar och som kan skapa förväntningar

inom  drömmarnas gränser.

Jag vill inte bara vara nyfiken, jag vill  vara en aktiv människa,
som helst säger ja till det mesta, allt för att kunna infria
mina förväntningar.

Kanske jag säger ja till för mycket. Men det har gett mig
otroliga erfarenheter och  upplevelser, vilka varit en
inspiration till min ständiga 
nyfikenhet.

För mig kan en förväntan nästan kännas rent  fysiskt.
Vad tror du,  jag känner på ingressbilden ?
Alla mina förväntningar väntar på att verkliggöras
om några sekunder, då jag ska starta ut över havet.
Allt jag laddat in i “förväntningslådan” i huvudet ska
blomma ut nu. Klart jag har brått att starta.

Jag kan aldrig fort nog montera min modell och förbereda
mig och min modell inför flygning. Hela tiden pockar
mina förväntningar på..

…Flyg nu…Få ihop det…Skynda på !

Har du inga förväntningar eller drömmar, vad hänger
du upp ditt liv på ?

För mig själv innebär det, att jag håller drömmen och
förväntningarna levande, genom
att jag varje morgon
vet, att min dag bär med sig något, som inspirerar
mig.
Ett liv som varande en bara existerande, vegeterande
individ, som leds runt
varje dag mellan köksbord,
dator, tv och säng är för mig en absolut  icke existens.

Jag vill känna,  jag  utnyttjar dagen. Att inte ha
förväntningar eller drömmar är som att sitta på
en
bänk vid en järnväg och se livet passera, som  om
det vore ett oändligt
långt tågsätt.


Men  du kommer att bli förvånad,  hur kort ditt liv är,
då du sittande på din bänk ser den sista
vagnens röda
lyktor försvinna  i fjärran  ångrande, att du inte tog
chansen att hoppa på…

Har du funderat på,  att om alla dina  önskningar och
förväntningar vore
uppfyllda, då hade du inte mer
att drömma om eller förvänta dig.,,

Ungefär som om du vann 200 miljoner och du efter ett år
köpt allt vad du ville ha.
Men vad skulle du göra sen ? Du hade inga fler drömmar
eller förväntningar…Man ska hålla sina drömmar levande
för det håller dig levande.

Jag skrev detta, eftersom jag i tidigare inlägg hade
förväntningar om att kunna
åka ner till Hovs Hallar och
hangflyga, då det var utlovat fint hangväder.

I min hjärna snurrade tanken att blir det fint väder,
då blir det härligt att
kunna åka ner och få en riktigt
genuin flygdag. Alltså jag byggde upp en förväntan
hos mig,
att drömmen om det perfekta flyget skulle
infrias.
Har jag den drömmen, 
är jag mycket motiverad att åka
resvägen på  45 km ner till vårt hang.

Samma sak gäller,  om du byggt en modell, som du
ska provflyga. Tänk så
mycket förväntningar du har,
då du åker till fältet. Det är ju den drömmen,
som
håller igång dig och ger dig energi.

Nåväl, jag drog till HH och under färden skapade min
förväntan en bild av flygandet, som jag skulle
få uppleva. Har  du förresten  märkt,  då du kör bil,
att man tänker bra ? Förlängda märgen kör din bil,
hjärnan funderar mellan fantasier, förväntningar
och verklighet.

Det första jag såg,  då jag körde över kullen ner mot
Segeltorp var en skärmflygare på bra höjd, 
som flög
och njöt i den NNV vinden. I och med att han flög,
förstod jag förhållandena
för oss modellhangflygare
skulle vara gynnsamma.

Så fram till parkeringen och lasta ur. Sen promenad
upp på Platån, där jag
efter att ha satt ner mina grejor
tog en överblick över läget. Vinden var ca 4-6
m/sek
från NNV. Solen sken och mycket folk som flanerade
i naturen.

Uppe på Platån härskade på toppen en mäktig  rotor,
som talade om, att den fanns,
genom att min  vind-
streamer blåste UT mot havet… Vidare kände jag,
hur det blåste
i nacken, då jag spanade ut mot Kattegatt.

Det känns aningen paradoxalt att stå 80 meter över havet,
där det råder jämn laminär vind rakt mot kanten och
samtidigt
känna rotorn blåsa 180 grader åt andra hållet,
så håret blir rufsigt i nacken…

Min Spirit blev monterad, min GoPro sattes på plats
på nosen och min Mobius
anbringades på min kepsskärm.
GoPron på Spiriten videofilmade och Mobius
tog 2 bilder
i sekunden.

Sen var det, efter radio- och funktionskontroll,
bara att starta. Vilket under de
förhållanden som rådde
inte var enkelt. Ska man starta vid aktiv topprotor,

ska du röra dig åt vänster och starta just till höger om
det diket som finns.

Gör du det, undviker du det mesta av topprotorns muskler.

Jag gjorde det och satsade så mycket energi jag hade,
för jag skulle få ut modellen
i det laminära lyftet.

Låt mig med förlov säga, det var mycket turbulent.
Hade jag inte varit erfaren, hade jag inte klarat
situationen utan riskerat att modellen
hade smällt
i kanten.  Du kan se på mina bilder efter texten,
hur kanten ser ut..Inte speciellt modellvänlig terräng
och framför allt nästan omöjligt att bärga en modell
därifrån utan bergsbestigarutrustning.

Men efter berg och dalbanan vid starten kom jag ut
i lyftet, vilket var helt turbulensfritt, starkt och utbrett.
Modellen steg som en kork och jag var snart
uppe på indikerad höjd från telemetrin på 166 m.
Det är ca 240 m Asl.

Hovs Hallar har egenskapen,  att du har friheten att
flyga över stora områden, då
hanget skapar så bra lyft.

Jag satt på min vanliga tuva och flög synnerligen
avslappnat.
Min tanke var,
att detta var, vad jag förväntat mig
och det kändes, som delar av drömmen gått
i uppfyllelse.
Bättre kan jag inte ha det, då jag modellflyger.
Vinden ökade till 7 m/sek under eftermiddagen och
vred lite mot V.

På avstånd rakt norrut kom ett sträck med tranor,
som med sina kraftiga röster
hördes lång väg.
Fint tänkte jag, de flyger lite under mig. Då borde
jag kunna
flyga rote med fåglarna och få en video
med både ljud och bild.

Allt gick perfekt, vad flygningen anbelangar, jag flög
ihop med tranorna i ca en minut, 
innan de fortsatte
sin resa söderut.
Men enligt Jantelagen hade kameran stängt
av på
grund av ett urlakat batteri. Typiskt !

Det kommer fler tillfällen och då ska jag och ackarna
vara laddade.

Mycket folk passerade under sina naturpromenader
och alla jag träffade var  vänliga och nyfikna.
Jag tar alla chanser jag kan
för att sprida positiv
information om vår hobby.  Realiteten är,  att de
människor jag möter, då jag är ute och flyger är
för det mesta vetgiriga och vill veta hur det här
med hangflyg fungerar.

Det är så enkelt att förklara, när allt finns tillhanda,
hanget, piloten, vädret och modellen.

Hur många som blir omvända till modellflygare ?
Inte många…men det kan vara 
så,  att bland de
vi möter, kan finnas en “Någon”,  som på ett sätt kan
påverka våra möjligheter att utöva modellflyghobbyn.
Så informera
med ett glatt humör !

Jag startade kl 1100 och gjorde dagens sista landning
1435. Jag fick 2.5 timma i
luften minst med min trotjänare
Spirit Elite.

Ja,  landningen var lite besvärlig också. Det gällde att styra,
bildligt talat, med hela handen, eftersom du
landar
mitt i en utvecklad malande rotor. Men det gick bra.

Sen var det bara att packa ihop, gå till bilen och lasta in
för att sedan  köra hemåt.

Färden gick längs E6 norrut  där som vanligt en
fredagseftermiddag, vanvettet
tycks råda i vänsterfilen.

Slutligen hemkomst med hel modell och med mina
förväntningar uppfyllda ! Drömmen lever.

Här några ögonblick.

Bilderna tagna med i huvudsak mina  Mobius, GoPro och
ett fåtal bilder med min Sony,  som jag tog i RAW-format.

 

 

Allt klart för start !
Jag har gått över till en liten ryggsäck att ha mina prylar i.
Enklast och man får händerna fria, under tiden vi transporterar upp oss till Platån.

Silon i Falkenberg, 54  km från Hovs Hallar, sett genom min kamera.
Avstånd till vindkraftverken till vänster  är 65 km.

Du ser det var ingen större sjögång…
Inga brytande sjöar, vilket indikerar vind mindre än 6 m/sekund.

Jag tröttnar aldrig på naturen vid HH.

Naturen har en anstrykning av det vilda och karga just vid kustlinjen.

Fasaden på hanget fotograferat från Platån. Du förstår att om du sätter en modell i väggen
Är det inte enkelt. En gång har jag hamnat där. Det var i en av buskarna mitt på bergväggen.
Jag klättrar aldrig upp där fler gånger…

Min Spirit på väg med den alltid närvarande och förhoppningsvis fotograferande kameran.
Jag har testat olika fastsättningstekniker av kameran i nosen.
Kommit fram till att Biltemas tejp är det bästa och enklaste.

På väg ut genom turbulensen…

…modellen kastas som ett flarn just här…

…men ute i den laminära vinden…

..hissar det som det kan tyckas utan gräns.

Ser du färgen på havet ? Strömmen har gått på svenska sidan av Öresund,
förbi Kullen och vidare upp i Kattegatt. Färgen är gråaktig.
Beroende på att efter rikliga regn har vattnet i åarna fört med sig
sand och andra avlagringar.

Denna steniga strand är helt förändrad på mindre tid än ett år.
Du ser hur vågorna danat det lösa materialet. Förr fanns här,
av passerande flanörer
utlagt konturer av stenar föreställande olika djur,
som var lätt igenkännbara
från luften. Fast de återuppstår säkert.

Att landa sin modell i kanten…vad skulle det hjälpa ?
Bättre sätta den nere vid stranden för att  få tillbaka den
kanske i delar…Det är 70 m högt.

Japp, det närmar sig höstdagjämning.

Tre glada flickor som…

…fick lite info om modellflyg på hang…

…och som gick därifrån som övertygade nya modellflygare…tror jag.

En solitär skärmflygare bara njöt.

Han hade skärmluftrummet för sig själv.

Han tänkte säkert att: Där kan ni gå nere,
men här uppe sitter jag med bästa utsikten.

Vid 13-tiden friskade vinden till 7-8 m/sek. Som du ser på det mörka vattnet.

Surt sa räven…

Vad det är ? Bara  din fantasi sätter gränserna…

Last man standing….känns det ibland som.

Han ska försöka landa sin modell i helt skick.

Det gäller att vara 100% fokuserad, det kan jag lova !

Men det gick bra, jag landade just vid busken.

Mannen på sin tuva…jag tog bilden med min långa selfie-stick.

Visst är väl jorden platt ?

Från vänster Kullaberg – Torekov – Hallands Väderö.
Har man en tillräckligt lång selfie-pinne, kan man få fina bilder.

En hangflygares depå på Platån,  Hovs Hallar den 6. Oktober 2017.

Kategorier
Hangflyg modell

VAD TROR DU DENNA VÄDERUTSIKT GÖR ?

 

 

 

 

 

Naturligtvis får den oss att packa bilen

för en resa till Hovs Hallar.

 

 

 

 

 

Väder Hovs Hallar från yr.no.

 

 

 

Skärmdump från vindmätaren som ger mätdata i realtid.

 

Det finns inget, som kan hindra mig att åka till HH med en
väderutsikt som ovanstående.

Solsken, 4-7 m/sek NNV troligen vridande till nord under dagen.

Förutom modellflygare kan vi säkerligen förvänta skärmflygare
också. Alla hangflygare är välkomna.

Rapport kommer på min blogg från en förhoppningsvis fin
upplevelse vid vårt hang, som nu börjar prunka i höstens
brinnande färger.

Kategorier
Naturbilder

VI SOM HAR PRIVILEGIET ATT BO VID KUSTEN…

 

 

 

 

 

 

…vi njuter bara av att finnas, då vi är vid stranden.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det blåste frisk ostlig vind i går, vilket i stort omintetgjorde
möjligheterna att hangflyga, eller för den delen termikflyga.

Om jag ska ut med en termikmodell, vill jag inte ha mer än
max 5 m/sek, ty annars driver modellen bort snabbt,  då jag
kurvar.  En minuts kurvning ger en avdrift på 300 m.

Emellertid, solen sken och biltermometern sa det var 21.5 C
ovanför vägbanan. Så vi beslöt att dra till stranden istället.

Stranden vid Tönnersa-Lagaoset vid Laholmsbukten betyder
något särskilt för mig och oss.  Jag har varit här flera hundra
gånger och flugit med mina hangmodeller. Vi brukar ofta
promenera och vidga vyerna här.

Hanget har efter stormar blivit högre och bättre, varför det
vid lagom vind, 3-8 m/sek väst, alltid är flygbart antingen
med modell eller skärm. Sen är det ingen nackdel,
att det 20 km långt…

Kör du förbi på E6 och du är hangflygare så ta en avstickare.
Info kan du få av mig: 0706277120.

Vi åkte alltså till Sveriges längsta sandstrand, där det trots
den
friska vinden var helt lugnt nedanför dynkanten.
Vinden blåste
således ut mot havet.

Havet låg som kvicksilver och den enda aktivitet vi kunde erfara,
var flugfiskare  som stod utanför Lagans mynning och försökte
fiskelyckan.

Så inte behövde vi trängas. Medfört var ju grillen med tillbehör.

Under seneftermiddagen passerade sträck med migrerande tranor,
vilka
under sin resa förde ett högt och intensivt resonemang
med
varandra, om det som berör en trana…

Tranor är ett i alla avseenden ett välanpassat djur.
Dessutom är tranan som bekant en mycket god segelflygare.

Grågäss, kanadagäss kom i aldrig upphörande eskadriller
sträckande förbi.

Ute över Laholmsbukten sträckte på låg höjd andfåglar
med sitt snabba energiska flaxande.

Då vi gick till bilen,  passerande dynområdet med sina
sandbunkrar,
tror jag,  vi såg 2 fältpiplärkor.
Min ledsagare hon är mycket duktigare på fågelarter,
än vad jag är, så jag litar på henne.
Det var en snabb observation och det är en liten fågel,
artbestämningen är ju osäker.

Men vi kan hoppas, det var fältpiplärka, som återvänt till
naturskyddsområdet, efter det att
länsstyrelsen återställt
naturen,  till det skicket som den var
för 50 år sedan.

Vi gjorde inget annat än njöt av tillvaron i våra stolar
och det var så varmt, att vi spände upp parasollen mot solskenet.
Ibland njuter vi av livet bara genom att  finnas till eller …

Nere vid havskanten hade bildats en liten vall, ca 0.5 m hög
längs en lång sträcka. Om den kanten finns senare i veckan,
ska jag ta dit en segelmodell och visa, att det går att flyga hang
på en halv meter hög sandkant. Så  hoppas på västlig vind.

Som du säkert märkt, faller mörkret hastigt nu. Därför packade
vi ihop kl 1930 och åkte hem nöjda med, vad naturen gett.

En sak beundrar jag , var gång jag är vid stranden och det är:
Den obrutna horisontlinjen i havet.

Jo, det blev några bilder som illustrerar våra upplevelser.
Bilderna tog jag med min 13 år gamla

Canon PowerShot. S-60

Alltså en kompaktkamera utan större tekniska finesser.
Men det fungerar lika bra i dag,  som den gjorde, då jag köpte
den 2004.
Vad är det man säger…det var bättre förr.

 

 

 

 

Kanadagässen kom i stora eskadrar.

Ser du hur lugnt havet är ? Det skapar ro i sinnet.
Det enda som hördes från havet var småpratet,
från  de små vågorna, som  smygande bröt mot sandkanten.

 

Den ostliga vinden har låtit strået pendlande gräva sin oavslutade
cirkel i sanden.
Det går inte fort, men varför ska man ha så
förtvivlat  brått?
Vad var det Arkimedes sa,  då de romerska soldaterna kom ?
Noli tangere circulos meos.  (Rubba inte mina cirklar.)

Det kom lite illavarslande moln bortom horisonten…

…men inte hindrar det oss från att grilla..
Biltemas portabala grill. Bästa jag använt.

Klart mitt sällskap lyfter på kepsen, om man får en så här fin utflykt…

Här ser du en horisont, skarp som en knivsegg.

Som sagt, det såg lite mörkt ut…

…allt medan gässen passerade.

 

Det var tyvärr halvskymning,  då jag plåtade en liten flock tranor.

Jag vågar säga, att jag tycker, denna bilden
är hyfsad.  Inget Photoshoppande.

Vad vi såg .

Kategorier
Hangflyg modell

VI UPPLEVDE EN HÄRLIG DAG MED EN ANSTRYKNING AV HÖST PÅ HOVS HALLAR

 

 

 

 

 

..å det  lackar ju mot jul…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

…för det är väl cirka 100 dagar till Julafton eller  ?

Men än kan vi njuta av fint modellflygväder. Det handlar nog
bara om att klä sig lämpligt och välja rätt flygplan.

Fredagen kl 0900 indikerade vindmätaren på Hovs Hallar
3 m/sek NNO.

Det, tillsammans med en temp på 15 grader och solsken,
avgjorde mitt flygbeslut.

Att åka till HH och få några timmar i luften förhoppningsvis.
För NNO vind brukar garantera fint lyft på Platån.

Så in med grejorna i bilen och iväg 0930.

Vid framkomsten var vädret just som förutspåtts, kanske
lite mer
vind, ungefär 4 m/sek , just då vi anlände och det
var en behaglig temperatur tack vare den relativt svaga
vinden och solskenet.

Som vanligt vid denna tiden på året gott om turister,
främst från Tyskland, 
vilka upplevde vår svenska natur.

Vi lossade bilen och knegade upp till Platån med modell,
radio, kaffe och stol. B
acken upp till Platån är inte vänlig,
att gå i. Efter regn har gruset  eroderat bort
och vägen är
full av sten. Kanske länsstyrelsen i Kristianstad kunde
ordna gången ?

Uppkomna till Platån såg det vädermässigt bra ut och
efter att ha fått svära en
stund över egen glömska, jag
hade glömt min lilla verktygspåse, vilket medförde

jag hade problem med vingfastsättningens nylonskruvar.

Dock kunde jag, genom att använda en elementluftningsnyckels
“Vingar”,
dra åt skruvarna. Du vet, att uppfinningar är
nödens moder…Tur elementnyckeln satt i nyckelknippan…
för då slapp jag knata ner till bilen igen och hämta skruvmejsel.

Efter montering och kontroll förflyttade jag mig österut
på hanget, där det
är fritt från topprotorn och kastade ut
för om inte för kung och fosterland så i alla fall för
mig själv.
Allt för att kunna komma ut i den laminära vinden med
lite överskotts
hastighet. Det ger mig säkerhet under
manövrering i turbulent luft.

Du ska veta en sak, att det kan vara synnerligen
turbulent vid starten på HH under vissa betingelser !

Lyftet var mycket fint. Kyttfritt, utbrett och starkt då
jag kom ut i den stadiga laminära vinden.

Fördelen med att flyga på HH är, att du har nästan
obegränsat luftrum att flyga i.
Lyftet blir mycket utbrett.

Jag fick 2.5 timmar fin och avslappnad flygning i dag.

Vinden minskade något vid 12-tiden, men å andra sidan
vred den upp
och låg rakt in på hanget, vilket medförde,
att lyftet var lika bra som tidigare.

Ingen kan vara mer nöjd, än vad jag var efter sista landningen.

Vi ser mycket mer än modellflygplan , då vi är uppe på Platån
och flyger.
Flyttfåglarna sträckte förbi energiskt i små flockar,
tranorna
kom i imponerande eskadrar längs kusten under högljutt
diskuterande och då de kom till
just över oss, flög de ett par
tumlande varv, innan ledartranan tog ut en ny kurs
åt
sydväst, ca 90  grader avvikande från den ankommande kursen.
Efter en minuts diskuterande drog tranflocken åter iväg
under ordnade former
i en V-formad plog.

Tranor är imponerande fåglar. I alla fall röstmässigt.
Hade vi människor haft en röststyrka med samma förhållande
som tranorna har till
sin storlek, hade vi med våra röster
kunnat rasera Jerikos murar…

Tranan är en fågel med väldigt lite kropp och muskelmassa
i förhållande till vingytan.

En trana i likhet med storkar utnyttjar de termiska uppvindarna.
Ser du på en  gås, så är det ju en genuin muskelmotor,
vilken energiskt och med frenesi  vevar 
fågeln genom luften.

En gås är en stor och tung fågel. Modellflygare brukar säga,
sätt på en stor motor, så flyger vad som helst. Ser du på gåsen
har den mycket muskler och stark ving/fjäderuppbyggnad.
Så den har förmågan att snabbt förflytta sig.

En trana eller stork skulle inte kunna migrera som en
gås under ständigt flaxande.
Det är alltså därför sådana fåglar föredrar termikflygning.

Vill du studera det närmare, rekommenderas att du
åker till
Bosporen och studerar flytten över Europas
södra gräns. Jag tror, du kan finna filmer på YouTube.

Vi hade två tornfalkar,  som flög framför oss på hanget
och ständigt
kom migrerande ormvråkar, som steg på
hanget och
sedan hoppade in i en termikblåsa för att
kunna kurva
upp sig för resan söderut.

Fortfarande, då vi inte haft frost, så fanns det gott om
björnbär och flera
var ute och plockade. Uppe på Platån
växer det gula kantareller, men var säger jag inte…

Efter 4 timmar stapplade vi, nertyngda av våra grejor
och positiva upplevelser ner till bilen,
lastade och vände
nosen mot hemmet och varande mycket nöjda
med
ännu en fin flygdag.

 

De flesta bilderna är klippta ur Mobiusvideo, därav den
sämre kvaliteten.

Åk till Hovs Hallar du också !

 

 

 

 

Start Platån 1015 med min Spirit.

Ser du “strecket” i luften till vänster om modellen ?
Det är spetsvirvlarna från vingarna, från en passerande Airbus,
som låg på lång final till
troligtvis Köpenhamn eller Ängelholm
E
tt resultat av det  inducerade motståndet manifesterat i molnen

Tja…en Spirit Elite med nästan 400 timmar på vingarna.

 

Detta är ett flygplan jag varmt rekommenderar både för termik
och hangflygning. Det flyger rätt trimmat utomordentligt väl.
Planet skapar glädje både för den mer eller mindre erfarne modellflygaren.

Tornfalk plåtat på långt håll.

En typisk silhuett.

Det kom en flock på ca 50 tranor flygande i snöplogsformering…

Framkomna till Hovs Hallar löstes den välordnade plogen upp sig och…

…en viss tveksamhet eller förvirring tycktes råda…

…under vilken tid tranorna högljutt och livligt diskuterade,
vad som borde ske med sina bastubestarka raspiga röster…

…men ledartranan, heter det så, tog ut en ny kurs och startade motorn på nytt…

…genast såg vi hur plogen började danas …

…och transällskapet kom åter i ordning för den långa resan…
Se på vingspetsarna hur fåglarna har arrangerat fjädrarna
för att eliminera det inducerade motståndet. Säkerligen mycket
effektivare  konstruktion än de winglets, som används på flygplan.
Annars hade ju naturen konstruerat de på annat sätt på tranorna eller hur ?

…mot södra Europa och Afrika…

 

 

 

  

Tranorna är vackra djur med lysande färg i fjäderdräkten…

…tyvärr var fåglarna långt ifrån mig och ljuset var uselt…

…vilket gör det så gott som omöjligt att urskilja det röda på huvudet…

Nu börjar det stabilisera sig i gruppresan…

…allt under överinseende av trangeneralen själv i täten.

På väg ut till start igen.

Du ser,  jag laddar ordentligt i utkastet !
Ovanför min modell kan du se vortexen
efter Airbusens vingar som ett snett streck.

Undrar hur många km jag under 44 år har flugit på Hovs hallar ?
Mellan tummen och pekfingret,  200000 km…

Här har du chansen att få spektakulära flygupplevelser !
Även om du inte kan flyga på grund av fel förhållande,
så kan du ta med dig den fina naturupplevelsen hem.

SAR-båten från Båstad ute på uppdrag.
Dock icke för att bärga någon modell.
Peppar, peppar, jag har aldrig trillat i havet med någon modell.

SAR = Search And Rescue

 

En liten videosnutt från sidan…

Landat,  klart och slut !
Jo, stigen du ser är landningsbanan.

 

 Det är ju bara så  makalöst roligt att modellflyga !

 

 

Kategorier
AB Flygindustri Halmstad Flyghistoria

AB FLYGINDUSTRIS VERKSAMHET I HALMSTAD DEL 2 AV 8

 

 

 

 Tillverkningen av flygplan vid

AB Flygindustri Halmstad 1940-1945.

 

 

 

 

15-14-_DSC4051

 

Här fortsätter jag redovisa,  vad Kurt Persson berättade om
AB Flygindustris verksamhet i Halmstad.

Alla bilder har att göra med Kurt Persson, eftersom han är
centralgestalten
i min berättelse om AB Flygindustri.

Fabriken var placerad i sydvästra hörnet, av det som kallades
Civila Flygfältet på Söder i Halmstad.

Det var ju en naturlig placering, då flygplansbygge krävde ett
fält för utprovning av flygplanen.

Vid samma plats på fältet hade Halmstad Flygklubb sin hangar.

Kurt berättade,  att 30-40 personer arbetade där som montörer.
Montör,  det innebar,  man skulle kunna utföra alla arbeten i stort sett, som krävdes vid byggandet av segelplan.

Vissa specialkunskaper fordrades,  till exempel vid svetsarbeten, då man var tvungen att inneha licens, vilket bevisade,  att man hade kunskap och erfarenhet att gassvetsa med lod av olika sorter.

All svetsning vid Flygindustri i Halmstad utfördes med acetylen,
syrgas och olika lod och flussmedel.

För mig,  då jag lyssnar till Kurts berättelse, verkar inte personalomsättning ha varit hög.  Man var ett väl samarbetande team.

Materialet som flygplanen byggdes av var helt hemmaproducerat.

Det krävdes trä av olika arter och dimensioner, plywood av olika kvaliteter, bomullsduk/linneduk att klä med, lim och olika lacker, wire, pianotråd, instrument samt stålrör av god kvalitet.

Allt ovanstående var anskaffningsbart i Sverige. Man ska betänka,att det var krig och att vi därmed var  avskurna från mycket material utifrån andra länder.

Min personliga åsikt är,  att man var hängiven sitt arbete och stolt över det.

Stolt,  för detta med flyg var spetsteknologi då och det  betraktades som något,  som låg i framkanten på den tekniska utvecklingen.
Ungefär som rymdfart i dag…man kände sig lite som föregångsmän.

Fabriken i Halmstad var igång till årsskiftet 44-45,  då det blev bestämt, verksamheten skulle flyttas till Malmö/Bulltofta.

1945 drogs det igång i Malmö och dit hade bland annat Kurt Persson följde med.
Kurt arbetade där tills ungefär 1950.

En del bilder har jag visat förut och det beror på,  att vissa bilder är kopplade
till flera ämnen, men det får ni stå ut med.

Det kommer ett inlägg till,  som hänger ihop  med  detta om
fabrikationen i Halmstad.

Förresten, om någon skulle ha bilder eller historia från
denna epok inom flyget i Halmstad, skulle jag gärna
vilja ta del av det, så vi kan delge fler flygintresserade av vår
gemensamma flygkulturella historia.
Min mejladress och telefonnummer finner ni under “Welcome”

längst upp till vänster på första sidan på min blogg.

Häng med !

01-40-IMG_1084

Arbetsstyrkan AB Flygindustri Halmstad.

1-(dec 02, 2014 06-12 PM)Panasonic DMC-TZ20(4320x3240)23360Flygfoto av Civila Flygfältet ca 1941

02-42-IMG_1090

En Weihevinge under byggnad.
Det är  Björn Andreassons BA-4 som står jämte .

03-43-IMG_1092

Glada gossar
Kurt, Nisse A, Nisse J och Blacki.

04-01-_DSC3922

En nytillverkad Weihe.
Weihe betyder kärrhök på tyska.

1-57-Fullskärmsinfångning 2015-08-01 193832

Treplansritning “Weihe”

05-02-_DSC3925

Ett glidflygplan av typen SG-38.
 SG-38 betyder Schneide Grunau – 38, inte Schulgleiter 38.
Luftig cockpit i alla fall……samt sponsor från Tempo.
Undrar vilket Re-tal vingen hade månntro?
Om man säger vingens korda 145 cm och flyghastigheten 60 km/timman,
då blir Re-Talet: 68459 x 16.7 x 1.45 = 1.657.773, vilket inte är så pjåkigt.

08-05-_DSC3934

En Fi – 3 vilket var en lastseglare för försvaret.

När jag ser konstruktionen,  får jag associationer till transportplanet “Hercules”
i dagens flygvapen. Se på kroppens uppbyggnad, fenan,
ställets konfiguration, cockpit och urlastningen.

Detta flygplan byggdes i 7 exemplar och visade sig ha överlägset
bättre egenskaper jämfört med utländska konstruktioner.

Efter ett haveri då ett plan fick   vingbrott och totalhavererade, krävande
två liv, som berodde på en felaktigt utförd svetsning och ett rent
konstruktions/hållfasthetsfel, 
skrotades de resterande lastseglarna.

09-06-_DSC3937

Cockpit för pilot och andrepilot. Kroppen uppbyggd av svetsade stålrör.

10-07-_DSC3939

Vy bakåt i kroppen på Fi-3. Man ser uppbyggnaden med spant och longeronger.
Linorna är till höjdroder, sidoroder och höjdrodertrim.

11-08-_DSC3943

Kroppen i stålrör till Fi-3.
Allt svetsad med gas och lod. Ingen Mig eller Tig här inte.

19-18-_DSC4120

Ser ut att vara en ganska spartansk instrumentering.
Det finns vad som krävs.

13-12-_DSC4017

Laget monterar den egenbyggda Fi-1 på SM i segelflyg vid Ålleberg 1944.

14-13-_DSC4048

Här har kärran landat i en havreåker och i stressen observerade piloten inte gärdsgården.

12-09-_DSC3993

Resultatet blev detta. Piloten oskadad tack vare
den starka stålrörskroppen som tog upp energin vid smällen.
Tur att piloten inte fick benfrakturer.
Man kan se hur långt cockpit var demolerad med ledning av styrspakens läge.

1-fi-1 bild bertilHär har Sven Rågwall Halmstad,
som ännu är aktiv friflygare av OT-modeller,
byggt en skalamodell av en  Fi-1 i slutet av 40-talet.

Tänk om någon kom klädd på detta sättet till en modellflygtävling i dag…?
Jag menar trenchcoat, hatt och snyggt arrangerad halsduk.
Kanske han har gummibottiner oxå…man ser att tiden går och modet växlar…
men modellflyget  finns kvar och består.

16-15-_DSC4076

Björn Andreassons  BA-4   tillverkad vid AB Flygindustri Halmstad

1-bild1ba4BA-4
Kurt till höger ?
17-16-_DSC4084

En BA-4  jag minns från början av 70-talet,  var Simonssons då nybyggda maskin.
Flög bra och den hade rejäl motor i,  som kunde dra runt den.

18-17-_DSC4088

Björn Andreasson vid sin BA-4.
Den sista versionen av motorn som BA-4:an flugits med hade 180 bhp.

 Den första skulle ha cirka 25,  men troligtvis hade den  mindre än 20 bhp !

20-19-_DSC4123

Jaha, detta är en Weihevinge som färdigställs utomhus.

21-20-_DSC4164

En kropp till  Weihe  som saknar sidoroder.

22-21-_DSC4187

Grabbarna som gjorde det vid Flygindustri !

23-22-_DSC4188

Vältränade pojkar.
Men då fanns inte pizza,  CocaCola och McDonalds i varje gathörn.
…eller för den delen datorer, mobiltelefoner och tv.

4-33-_DSC5054

Hütter 17

3-35-_DSC5061

Hütter var egentligen det första licenstillverkade planet vid först
Kano-Verken, sedermera AB Flygindustri.
I bakgrunden Galgberget och den stora byggnaden är Brunnsåkerskolan.

2-09-18-Fullskärmsinfångning 2015-08-01 192743En  Grunau-9   även kallad Anfänger (Nybörjare) med “Ägg”
tillverkad vid Flygindustri Halmstad.

1-04-13-Fullskärmsinfångning 2015-08-01 192600SG-38 med ägg.
Man anbringade en inklädnad för piloten, så han skulle
vänja sig en täckt cockpit innan han flög exempelvis Baby.

24-23-_DSC4202

Egentligen har ju  Weihen  ett ganska enormt sidoroder eller …
fast det är klart, med dåtidens vingprofiler blev det rejäl
skevroderbroms,  om inte skevroderna var rejält diffade.

Som jag skrev, det kommer en artikel till om Flygindustris
verksamhet i Halmstad, så häng med !

Denna artikel uppdaterar jag kontinuerligt under resans gång,
om jag får tag i nytt adekvat material, så häng på låset !

Allt material på denna blogg, hangflygning.se  är skyddat enligt
Lagen om Upphovsrätt. (C)

 

Kategorier
Old Timer flyg

RM I FRIFLYGSKALA DEL 3/4

 

 

 

 

 

 

Detta är tredje delen av min redovisning av  RM

 

för friflygande skalamodeller

 

på Fedingefältet vid Skånes Fagerhult 2014.

 

 

 

 

 

 

SONY DSC

I denna delen beskriver jag de intressantaste och bäst flygande modellerna.

Många av skalamodellerna är små och mycket lätta, vilket tillsammans gör,
att det är delikata maskiner att flyga.
De kräver vanligtvis mycket trimflygningar, för att piloten ska kunna få ut,
det som modellen bör prestera.
Minsta avvikelser från grundtrimmen gör att modellen tappar sin önskade flygkaraktär.

Man kan lite jämföra det med aerodynamiken på en Formula 1 bil av idag.
Minsta förändring ger stort resultat. Allt måste stämma, för man ska kunna
utnyttja modellens/bilens kapacitet.

Vädret blev, som jag tidigare sagt, bättre och bättre.
Mindre turbulens, svalare
och därmed mer förutsägbart.
Termiken lugnade ner sig, så piloterna fick skärpa sin perceptionsförmåga
för att kunna bedöma rätt startsekund.
Denna bedömning, plus den
egna intuitionen, fick resultera i startmomentet.

Ånyo fick vi se Andrea flyga sin Lacey M-10 på ett suveränt sätt.
Planet är på något sätt en paradox inom aerodynamik och flygmekanik.
Men flyger fint, det gör det.

Johan Wallin från Stockholm hade oxå mycket välflygande maskiner.
Dock icke så vältrimmade, som de  Andrea har.

Eftermiddagen gick snabbt, endast kort avbruten av en fullskalakärras
landning. Det var ett modernt plan och man ser hur utvecklingen,
har förändrat privatplanen. Slankare, snyggare och framför allt är de
nu för tiden mycket tystare.
Men det är dyrt att flyga.
Så det är alltså ännu en orsak för
fullskalapiloter att växla upp till modellflyget !

Vid 1800-tiden började den statiska skalabedömningen, utförd av
Tycho och Anders. Hur utfallet blev vet jag inte, men det kommer
resultat på SMOS
hemsida snabbt. Länk till SMOS: http://www.smos.info/

Per, som blev av med sin Tempo, körde hem tidigare, vilket var synd,
för jag tänkte, vi skulle lånat den stegen, som Sten använde för att
rädda sin kärra med, så vi kunde plocka ner Tempo från björken.
Stegen var säkert 10 meter, eftersom den var en dubbel aluminiumdito.
Ja, det löser väl sig för Per under veckan.Jag personligen hade haft svårt
att somna på kvällarna, om jag haft ett splitt nytt plan sittande i en björk…
Behöver du assistans Per så ring mig, jag hjälper dig !

1930 var jag hemma efter en rolig och intressant dag på fältet.
Du som aldrig besökt en OldTimer friflygtävling, gör det !
Du kommer aldrig att ångra dig. Tävlingskalendern finns på
hemsidan och länken finns ju ovan.

Det kommer en post till med lite “Övriga Bilder”, som jag
tycker är synd att slänga.
Så häng med, de kommer snart!

Men nu till denna postens bilder:

SONY DSC

Piloten är Gunnar Stedt, Modellen är en Consolidated PT-3.
Länk: http://en.wikipedia.org/wiki/Consolidated_PT-3

SONY DSC

Pär Lundqvists modell, som jag aldrig lär mig namnet på mer
än “SM-Tvåan”…?
men den är konstruerad 1951 i alla fall…

SONY DSC

I dag ville modellen nästan inte ner vid finalen…

SONY DSC

Thomas Johansson, som var tävlingsledare,
trimflyger sin Thulinjagare, som är nybyggd.

SONY DSC

Start. Stjärten lyft och elmotorn snurrar på.

SONY DSC

Upp kommer man alltid…och ner oxå.

SONY DSC

Det tar tid att lära sig förstå, hur en nybyggd modell
reagerar i olika situationer och flyglägen.

SONY DSC

Nu läget under kontroll och utflygning.

SONY DSC

Koncentration i Thomas ansikte.

SONY DSC

Thulinjagaren, man får väl slå fast, det är en typisk Enoch Thulinkonstruktion…?

SONY DSC

Ser det bra ut, brukar det flyga bra oxå !

SONY DSC

Thulinjagaren, eller Thulin Typ K flög första gången 1917.

Byggdes i AB Enoch Thulins Aeroplanfabrik.
Motor 90 hk och toppfart 155 km/timman.

SONY DSC

Ännu en start för Thomas Thulinjagare.

Balanserar på huvudställ tills den kan lätta precis som i verkligheten.

SONY DSC

Ska man gnälla, kan det ju tyckas, modellen är övermotoriserad.
Hade man startat fullskalaplanet med denna stigvinkel, hade jag stigit av…

SONY DSC

Se på modellen….flygplan var vackra vid denna tidsperiod,
även om de var krigets redskap.

SONY DSC

Thomas, Tycho och Thulinjagaren.

(kallas allitteration)

SONY DSC

Jag kan inte säga, om Thomas flyger den med radio nu,
eller om den landar så att säga friflygande…

SONY DSC

…men ner kom den. Att vingspetsen gick i marken var inget
ovanligt för fullskalakärran. Stället är smalt och inga bromsar…..

SONY DSC

Det skiljer i stort sett 100 år konstruktionsmässigt.

Men huvudkomponenterna har hållit sig. Motor och prop i nosen,
vingar, stabbe fena. Styrs med skev, höjd sida och throttle (kupé/kontakt)

SONY DSC

Andrea har just gett sin modell fria tyglar och  släpper loss sin psykiska energi.

SONY DSC

Lacey..ett makalöst plan rätt hanterat.

SONY DSC

2 minuters flygtid inget ovanligt.

SONY DSC

SONY DSC

Friflygarens obligatorium….gå och hämta och hålla koll på sin modell.

SONY DSC

Sten hade skaffat en ny motor. En miljöpartists dröm för motorn går på luft….
Man fyller ett kärl från en liten kompressor. Den utströmmande luften driver en liten
kolvmotor, som vrider propellern. Ska bli roligt att se aggregatet i luften Sten.
Luftassistent är Lars-Erik.

SONY DSC

Här ser ni delarna, motorn och den relativt stora tanken
som man får bygga in , alternativt använda som
del av kroppen.

SONY DSC

Nä vad är detta på en OT-tävling…..?
Nåväl, vi är inte några puritanska talibaner här,
även moderniteter tar sig fram i luften utan att
riskera  uppsträckning från någon ordningsman.

SONY DSC

Ni ser själva, att de som hade bilarna här, var inte drabbade av stress eller måsten.

SONY DSC

Andrea Hartstein och Johan Wallin trimflyger.

SONY DSC

Stens nya SU-11 avsedd för Jetexdrift eller motsvarande.

SONY DSC

Jag kom inte ihåg vad modellen vägde….kanske 30 gram ?

SONY DSC

Så här funkar det, säger Sten till Lars-Erik och Anders.

SONY DSC
Om den flyger ? Självklart ! Förresten varför inte ?

SONY DSC

Garanterat ingen V-form.

SONY DSC

Länk till Su-11:

http://en.wikipedia.org/wiki/Sukhoi_Su-11

SONY DSC

Johans Moth Minor

Tack för att du rättade mig Andrea. Jag slog antagligen in fel regbokstäver
då jag googlade
på beteckningen och vips blev det fel…jag borde sett det, men brådis….

Hela storyn om G-AFRD

G-AFRD

SONY DSC

Första flygningen 22 juni 1937.

Uppdatering 18 December 2014

 

 

                                  Jag fick ett mejl från Colin enligt nedan med information om “Originalet”:

MOTH MINOR G-AFRD

Hi – just confirming that Moth Minor G-AFRD is going to be restored
to flying condition in the medium term future.

It is in storage in Tauranga New Zealand.

It was owned by the late John Galpin, and is presently owned
by his son who is an aircraft mechanic.

SONY DSC

Ja ni ser själva.. små modeller är inte stora…

SONY DSC

Westland Widgeon

SONY DSC

Anders Sellman med en…Me-109. Reggad i Schweiz.

SONY DSC

Kolla vindstruten Anders….

SONY DSC

Jetzt  geht´s  los !

SONY DSC

Piloten kanske glömde propelleromställningen …
liten stigning, max varv vid starten….

SONY DSC

Johan med sin SE-FYR som är ett känt plan i flygarkretsar.

SONY DSC

Här kan ni läsa om det:

http://forum3.sff.n.se/viewtopic.php?f=7&t=4239

SONY DSC

Jämför denna modellen med en 4-meters kärra med två 100 cc motorer…
..de flyger båda under samma aerodynamiska och flygmekaniska lagar, men…

SONY DSC

…fördelen med detta något lättare alternativet är ju,
att kostnaden för tändstift och bränsle är överkomlig…

SONY DSC

SONY DSC

Sista motoralternativet i flygplanet var en Walter Gemma
9 cylindrig radialmotor på 165 hk och med en cylindervolym på 9.34 liter.

SONY DSC

Men motorn här ha inte 9 cylindrar utan några strängar gummiband…

SONY DSC

SONY DSC

Ett plan som byggdes vid

                                 Aktiebolaget Svenska Järnvägsverkstädernas Aeroplanavdelning

Ganska långt namn eller …

SONY DSC

Järnväg eller inte, flög gjorde planet,
fast inte så många år innan det havererade.

SONY DSC

Man ritade snygga plan 1930.

SONY DSC

…och modellerna av dessa plan flyger fortfarande
och de flyger så vitt jag kunde se bra.

SONY DSC

Nu blir det Mach2 uppvisning med Sten, SU-11, en pinne och ett gummiband…

SONY DSC

Sten hade aldrig förut flugit modellen och han ville därför prova
med hjälp av katapultstart.

SONY DSC

Flygplanet var kraftigt attraherat av moder jord.

SONY DSC

Vid en av starterna lossade radardomen i nosen och med den också blybiten
som satt där för
tyngdpunktens skull, men Sten…

SONY DSC

…Sten provade utan delen som for bort…..planet flög nästan bra……..

SONY DSC

Efter att ha böjt upp höjdroderna lite, flög det till allmän överraskning förvånansvärt bra.
Roligt att det lyckades med en oförutsedd radikal operation.

SONY DSC

Fullskalakärran gjorde en snygg landning.

Flygplanet, SE-MDO är en Sport Star och läs om den här:

http://www.evektoraircraft.com/en/aircraft/sportstar-max/technical-data

SONY DSC

Nu ska vi se, säger Anders betraktande sin nya modell.
Modellen är en tysk Rieseler Stahlwerk. I Arlandasamlingarna
finns ett original bevarat.

SONY DSC

SONY DSC

Eftersom ett stålverk byggt originalet, borde det ju borga för viss styrka…

SONY DSC

Här kan ni läsa om, han som konstruerade maskinen:
http://de.wikipedia.org/wiki/Walter_Rieseler

SONY DSC

Modellen har en justerbar anfallsvinkel med hjälp av en
skruv i främre delan av vingen.
Ungefär som stabbtrimmen på en Pa-18.

SONY DSC

Det kan inte hjälpas, men då jag ser en sådan fena/sidoroder,
då får jag De Havillandvibbar…fast det kan man glömma,
för planet byggdes i Breslau i det dåvarande Tyskland.

SONY DSC

Andreas Lacey erövrar skyarna…

SONY DSC

..som vanligt höll jag på att skriva…

SONY DSC

Johan med sin Miles.

SONY DSC

Som svängde vänster efter start…

SONY DSC

…och som fick Anders att inta skyddsställning…

SONY DSC

Pär och Lars-Erik konstaterar en landning.

SONY DSC

Men Johan kör igen…

SONY DSC

..starten ser fin och samlad ut…

SONY DSC

…modellen äv vacker. Rött och silver går fint ihop.

SONY DSC

..men planet avvek och skrämde en av damerna,
så hon tog ett halvt valssteg…

SONY DSC

Alla ser vad Andrea gör….vevar upp en gummimotor.

SONY DSC

Magic or sticky fingers ??

SONY DSC

Andrea flyger sin Westland Widgeon III tror jag det är.

SONY DSC

Modellen flög utmärkt. Ledsen för mörk bild.

SONY DSC

Lars-Erik Fridström med “Silvermåsen” konstruerad av Sigurd Isaksson.

SONY DSC

Stolt ägare och byggare till sin Silvermås.

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

Silvermåsen flög bra och jag tror den var helt ny, eller vad säger du Lars-Erik?

SONY DSC

Anders Sellman provflyger sin nya modell, som jag
nu vet heter Rieseler Stahlwerk.

SONY DSC

SONY DSC

Den flög bra direkt !

SONY DSC

Platsen där flygplanet tillverkades var Breslau vilket till 1945
var en stor tysk stad.
Efter kriget annekterade Sovjetunionen
de östra delarna av Tyskland och Polen fick
tillbaka dessa delarna.
Breslau ligger vid gränsfloder Oder som är gräns mellan Tyskland
och Polen.
I Polen heter Breslau Wroclav.

SONY DSC

SONY DSC

Ser ni så bra planets färg passar till blommorna i gräset…

SONY DSC

En nöjd Anders efter provflygning.

SONY DSC

Tja, säger Anders, inte så pjåkigt!

SONY DSC

Vi tar en start till nu efter en lite justering…

SONY DSC

Anders smeker igång modellen…

SONY DSC

SONY DSC

…och den flög och flög…

SONY DSC

SONY DSC

..sen landade den bland de blå blommorna…

SONY DSC

Ny tävlingsstart av  Andrea Hartstein.

SONY DSC

Jag tror flickan till vänster med det goa leendet är Johans fru

SONY DSC

Off she goes !

SONY DSC

Ser ju fint ut…nu

SONY DSC

…men så vill modellen svänga för brant..

SONY DSC

….och den svänger in mot startplatsen…

SONY DSC

..så det blev en snabb landning..

SONY DSC

..men det var bara att veva in lite varv i motorn,
justera det som behövdes och ny start…

SONY DSC

…nu flög det ok…

SONY DSC

Johan får hjälp att förbereda sin SE-FYR av sin dotter.

SONY DSC

Nu eller aldrig…

SONY DSC

You´re all by yourself now !

SONY DSC

Fast inte riktigt, SE-FYR fick sällskap av en hussvala…

SONY DSC

Andrea såg Johan fick bra luft, så hon plöjde in
power i sin gummimotor…hjälpt av Johans fru.

SONY DSC

..en sista blick och sen iväg…

SONY DSC

Nu !

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

Det behövs nog en mindre justering Andrea…

SONY DSC

Anders Sellmans Hawker Hurricane IIB.

SONY DSC

Är detta Anders Lacey kanske…

SONY DSC

Jag har många bilder kvar. Som jag inte kan med och slänga.
Så de samlar jag ihop och lägger upp när jag får mer energi.

Det tar ganska lång tid att fixa till en sådan post,
ni just tragglat er igenom. Men som sagt det kommer !

Kategorier
Okategoriserade

DEN DAGLIGA DOSEN NOSTALGI

 

 

 

 

kommer här i form av några bilder

 

från Ållebergs Veteranflygdagar.

 

 

 

 

SONY DSC

 

 

När jag sitter och scrollar bland mina bilder från i somras, finns det ju en del,
vilka beskriver väder, miljö och flygplan på ett utomordentligt sätt.

En vacker junidag med 4/8  Cumulus, solsken och varmt och med klassiska
segelplan i luften ger mig i alla fall känslan av att, just denna dag stämde allt.

Veteransegelflygdagarna är en årlig tillställning på Ålleberg, som är synnerligen
väl värda att besöka, om man är en genuint intresserad flygare av något slag.
Miljön på Ålleberg är,  som jag beskrivit i tidigare inlägg,  vacker och säregen.

Jag kan bara rekommendera ett besök. Ta med kaffe och fika, solstol och din
kamera och få en heldag full av upplevelser !

De följande bilderna vill jag inte undanhålla er, utan luta er tillbaka och dröm på !

 

 

 

SONY DSC

Kranich konstruerades ca 1931 och var det dominerande skolplanet innan Bergfalke kom.

SONY DSC

Just efter släppning av hjuldollyn

SONY DSC

Som jag skrivit tidigare hände det att hjulen släpptes sent från hög höjd och som medförde

de hamnade på en del säregna platser.

SONY DSC

Här kommer en Slingsby, som också är en tvåsitstig skolkärra.

SONY DSC

Ser ut som en gammal engelsk buss…

SONY DSC

…och kärran är ju byggd i England.

SONY DSC

En Kranich kurvar termik. Glidtalet ca 1:30

SONY DSC

När man ser denna bilden förstår man varför det är snyggast att klä en modell med klarlackat siden.

 

SONY DSC

Jag får associationer till en gammal buss instrumentbräda när jag ser Slingsbyns cockpit…

SONY DSC

Just detta planet flög jag på tidigt 70-tal.

SONY DSC

Världens äldsta flygande De Havilland Tiger Moth. SE-ALM

SONY DSC

Just innan sättning. Du får flyga med om du vill. Kostar 500 spänn cirka för 30 minuter .

SONY DSC

SE-ALM

mats

 

Kategorier
Flyghistoria

FLYGANDE VINGAR…

 

…har alltid intresserat mig…

 

 

 

…därför de avviker  från det man normalt ser
som ett flygplan med dess traditionella konfiguration  och
aerodynamiska kontrollytor.

Som ni kan se på bilderna, som publiceras med tillstånd av
Dr  Reimar Horten, så var kunskapen redan på 30-talet i Tyskland
stor om konceptet flygande vingar.

De två föregångsmännen var ju professor Lippisch och Horten ,
som var för sig experimenterade och löste problemen.
Vill ni veta mera om dessa två så googla.

Problemet med en flygande vinge är, att en “vanlig” vingprofil
orsakar en oscillation,  när vingen flyger. Det vill säga,  den  vill
öka hastigheten och sänka nosen , tills farten åter ökat så mycket ,
att lyftkraften ånyo lyfter nosen.Detta gör,  att vingen får en
sinusformad horisontal flygbana.

Lippisch och Horten var framstående aerodynamiker och hade
vindtunnlar till sitt förfogande,  där de kunde utföra mätningar
på de krafter,  som påverkar en vinge vid olika hastigheter och
anfallsvinklar.

För att en flygande vinge ska flyga stabilt i huvudsak, måste man
ha en profil som är tryckcentrumsstabil. En vanlig vinge som man
ökar anfallsvinkeln på flyttar resultanterna av vektorerna från
lyftkraften,  så att man får en nos-ner rörelse. Denna rörelse
lyckades man häva genom att förändra vingprofilen.

Den vågformade rörelsen i horisontalled hade en frekvens på
cirka 50-60 sekunder, innan man förstod, hur man löste problemet.

Alltså tryckcentrum är den platsen på vingen , där lyftkraften
har sitt angreppscentrum. Flyttar detta centrum sig ,
ändras anfallsvinkeln. Tänk på hur det känns , om ni flyger
ett mindre privatplan och man drar landningsklaff.

Man upplever exakt det, som är beskrivet ovan, därför vid
klaffansättning ökas lyftkraften, tryckcentrum flyttas bakåt
och du upplever ett nos-ner moment. Alltså man känner lyft
när klaffen går ut och därefter, på de flesta mindre plan,
en nosnerrörelse.

Moderna profiler för oss modellflygare som är tryckcentrumstabila
är en del serier av professor  Eppler. Dessa profiler använde
vi på snabba hangmodeller under 70- 0ch 80-talen.

Jag tycker bilderna,  på speciellt Horten IV och VI , visar hur
man kan bygga en flygande vinge , som är vacker med stort
sidoförhållande och högt glidtal.

Ett problem man upptäckte planet hade var självinducerat
vingfladder vid viss hastighet.

Planet hade bättre glidtal än flaggskeppet D-30 Cirrus/Austria.

Ett välkänd flygplan utan konventionellt höjdstyrverk var
Me163 Komet. Konstruerat av professor Lippisch. Planet var
ju ett raketplan och en av de engelska provflygarna Eric “Winkle”
Brown, som vågade provflyga planet efter kriget, han sa ,
att Me163 var det mest välflygande plan han någonsin flugit.

Här är några bilder och de visar Horten IV och Horten VI:

                En Horten VI. Spännvidd lite mer än 20 meter och glidtal med flugen polar 1:33,5
-34.5. 
Man ser det stora sidoförhållandet för att erhålla ett högt Re-tal.
Genom att ha ett högt Re-Tal minskar man lyftkrafts
motståndet,
även kallat det inducerade motståndet och det medför att vingen flyger effektivare.

Piloten låg ner på magen och flög dessa plan.

Horten VI hade bättre glidtal och flygegenskaper än D-30
vars avantgardistiska utseende kan beskådas ovan.

                                                                     En tidigare vinge från Horten. Man kan se att skevroder och höjdroder är separerade.

En tidigare version av en Horten flygande vinge. Medlemmar ur NSDFK runt planet

       Ibland försåg man planen med en motor och det gav höga hastigheter
med lite hästkrafter, jämfört med konventionella flygplan
 då dessa var tyngre och hade mera frontalmotstånd.

Här en renoverad HORTEN i USA som flyger. Denna bilden är tagen 1959
och just detta planet genomgår i detta nu en grundöversyn för att bli luftvärdigt.

                                                                    Här ser man den fina aerodynamiska utformningen av en Horten VI.

                                                                               För att nå termiken behöver man bogsering. Är bogserkärran en Fw  56  eller en 159 ?

 

Kategorier
Segelflyg

GAMMALT SOM LEGAT I HYLLORNA….

 

får det bli.

 

 

 

 

 

Därför vädret för hangflyg har varit bedrövligt. Normalt sett
har vi mycket mer N-NVvindar vid denna årstiden.
Ett lågtryck inne över Ryssland och ett högtryck väster om
Brittiska öarna bruka ge nordliga vindar,  om högtrycket kan växa in.

Men intet av detta har det varit. Jag kollade just utsikterna för
Hammars Backar. Det bör vara SV vindar av styrkan 3-8 m/sek
för man ska kunna flyga modell eller skärm. Nu är utsikterna
de närmsta 10 dagarna i stort sett bara SO- och O-vind 🙁

Vad gör man ? Det blir att sitta i modellplansfabriken och bygga
i stället för att flyga. Men jag letade upp lite bilder som kanske
kan skapa en känsla hos oss modellflygare hur det kunde varit
, om vädret varit med oss.

Så håll tillgodo:

 


 Min hangkärra, Projekt 22,  efter en hysad landning på Tönnersa Strand.

  Roger från 2-Åker kommer lastad med flygande vingar.

  Rogers “Skua” på hangkanten. Skua betyder labb.

                                                                         En annan av Rogers vingar.

                                                                     Skuan med Halmstad i bakgrunden.

                                                                    Min “Banana” nylackad efter ett haveri. Problemet med denna
modell var att den väldigt skör.

                                                                         Bananan ner i Ystad

                                                                      Min lilla tjeckiska sprutkärra. Köpte byggsatsen uppe i Gråbo på deras swapmeeting.

                                                                      Knepigt att flyga och samtidigt plåta.

                                                                   Rolf Holmer förbereder sig på Hovs Hallar.

                                                                      Två högpresterande modfeller. Arrow och Banana. Min Arrow kom tvåa på SM i F3F.

                                                                          Robban på Tjärbyhanget. Han är världsmästare, europamästare i segel.

 

                                                                       Bilen lastad för resa till Ålleberg

 

                                                                   Trots modellen såg bra ut, fick jag inte ut det jag strävade efter.
Detta var den sista modellen jag byggde 
som hade Eppler 182.
Nu använder jag Martin Hepperles profiler i stället.

                                                                    Läs här: http://www.mh-aerotools.de/airfoils/

    Himmel-hav-modell

                                                                   Ållebergsgrabbar nere på Hammars Backar.

                                                                     Den gamle kastar iväg en DLG. (DLG=discus launched glider).

                                                                  En modell med utomordentligt goda egenskaper både för hang och termik. Heter Apache.

                                                                      Robbans F3F-modell på Tjärby.

                                                                    Min fina Blizzard, 4 m spv, som avled efter fladder i stabben. Eller om vi ska vara noga:

                                                                   Självinducerad oscillation i höjdstyrverket.

                                                                             Ännu ett hemmabygge på Hovs Hallar.

 

 

 

mats

Kategorier
Segelflyg

CONDOR SOARING SIMULATOR

 

…är den bästa segelflygsimulator jag provat.

 

 

 

 

Jag fick tipset om “Condor” av Pär Lundqvist häromveckan och efter
diverse tester köpte jag programmet online från tillverkarna.
Det kostade med allt 500 spänn.

På nätet finns ett stort antal scenerier att ladda ner,
så man är ju inte bunden til visst land för att flyga.
Det ordnas också tävlingar,  där man flyger en bestämd bana,
exempelvis en triangelbana eller en tur och retur bana.

Simulatorn är mycket realistisk,  när det gäller själva
flygupplevelsen. Karaktären på det planet man flyger
framhävs väl och cockpitkänslan är fin. Alla instrument
funkar och man programmerar banan i planets GPS
innan start.

I cockpit där du kan se att allt som behövs,   vad gäller
instrumentering och reglage finns på plats.

När du flyger rör  instrumenten sig precis som i verkligheten
och likaså styrspak och pedaler.

Det är en väldigt rolig utmaning att flyga i simulatorn.
Med tanke på att det är 30 år sen,  jag slutade segelflyga
fullsize,  var det spännande att flyga en högpresterande
kärra. Det visar sig, som ju känt sen länge, att har man
lärt sig flyga en gång och har hyfsat antal flygtimmar,
så sitter det i förlängda märgen. Vad som behövdes
,var att man blev van vid känslighet och flygkaraktär
på planet.

Sen flöt det fint och första blåsan man tog i Slovenien
på 400 m höjd,  var en upplevelse nästan i klass med,
när man fick den första blåsan tidig vår,  då jag flög i
Västergötland, segelflyglandskapet nummer ett i Sverige
med Skövde som centrum.

Bilderna har hämtat hos tillverkaren,  vars adress
finns i länken nedan.

Man kan köra simulatorn online och delta i tävlingar
med andra piloter. För den som vill lära sig flyga
“på riktigt”,  är denna simulatorn ett utmärkt medel.

Observera att denna flygsimulator är vanebildadnde !
Det är lätt att bli sittande med en triangelbana på 300 km…
…Du vet hur lång tid en sådan tar att flyga !

 

 

                                                                              Utsikten från cockpit. Till vänster handtagen för bromsklaff och release .

Ja, man kan flyga avancerat eller ?
Till och med fåglarna kan flyga avancerat i rote med mig…

 

För att få fullt utbyte av simulatorn bör man ha en bra spak.
Jag köpte en  LOGITECH FORCE 3D PRO JOYSTICKUSB

Länk till hemsidan:

http://www.condorsoaring.com/media.htm

 

Kategorier
Flyghistoria

FLYGET I SVERIGE 100 ÅR

 

 

 

Lyssna på ett bra program från SR

 

 

 

 

 

Michael Carlssons Bleriot

Sverige har ju i år firat flygets 100-årsdag i landet.

Sveriges Radio har gjort ett antal program med anledning av detta,
som är väl värda att lyssna på.

Förutom de två länkarna jag lagt här nere finns det ytterligare
5-8 program i nedersta länken,
som beskriver enskilda piloter
och händelser.

Dessa programmen är väl värda att lyssna på.

Här är länkarna till Vetenskapsradions minnesprogram:

 http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=
406&artikel=3782612

 http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid
=406&artikel=3774405&grupp=4313&sida=7

 http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=
1602&artikel=4014645