Som du vet, är jag kroniskt flygsugen.
Mitt flygbegär tycks omättligt…
Det var det i går också.
Alltså hängde jag på hangen…
Både på Platån och vid Segeltorp.
Vinden 2 m/sek rakt på.
Jag flög min “HOBBY” från
Multiplex. Byggd 1978 = 40 år gammal.
Dessutom min Spirit.
Foto med GoPro och mest Mobius. Min Mobius satt tejpad på en stängselstolpe på kanten och plåtade 4 bilder/sekunden.
40 år gammal modell…jag önskar jag vore lika ung…
Försommar…härligaste tiden.
Fastsättning av GoPro…tape från Biltema. Det billigaste – det enklaste.
Halkskyddstejp från Biltema. Man får perfekt tag vid starter.
Jag bara njuter här av natur och min egen flygning…
Nej, det är inte egoism att njuta av egen flygning. Jag ser det som en bekräftelse, att man i någon mån behärskar flygkonsten.
Små skevroder ? Varför ska jag ha större ? Jag använder ändå mest mitt sidoroder.
Jag märker då jag flyger en 40 år gammal modell, att den är i konstruktionen 40 år. Profilen är antik och besitter mindre bra egenskaper vad gäller lågfartsflygning.
Så här håller den gamle sin radio. Hängande i en sele. Båda händerna stödda och båda spakarna aktiva.
Undrar du, varför jag är här och flyger ? Betrakta och tänk efter…
Segeltorp slutet av Maj 2018.
På Platån med min Spirit för att kolla
ny mottagare och Fail-Safeinställningarna.
Dagarna före Pingsthelgen har i södra Sverige dominerats av ett högtryckspåverkat väder med svaga vindar, värme
och sol.
Alltså var det upplagt med goda förutsättningar, om jag
ville flyga med någon av mina segelmodeller.
Efter att ha varit ganska svältfödd på hangflyg, har jag
fått några chanser sista tiden. Sjöbrisen har genererat
nord-och nordvästliga vindar på Hovs Hallar och där
har det blivit fina flygningar.
Generellt sett anser jag, efter min erfarenhet, att vi förr…hade mest nord-till nordvästliga vindar
under vår och försommar, vilka nu tycks till en del
ha ersatts av ostliga och framför allt sydostliga vindar .
Men så fort vi har en något så när labilt skiktad atmosfär, finns det förutsättningar för termik med Cu-bildning över land, vilket drar i gång sjöbrisen, vars existens blir en grundval för vårt hangflygande vid Hovs Hallar.
Lång mening… men det blir så ibland, då jag vill förklara…
Glädjande nog har det dykt upp lite nya flygare längs
hangkanten. Det är inte lätt att rekrytera i dag…det verkar, som om
allt vilket kräver en aktiv fysiskt insats av utövaren,
har en starkt dämpande effekt på verksamheten.
Är vi för lata idag, därför vi ofta hör mantrat:
“Nån annan får ta det…jag drönar helst framför en tv…”
Mitt flygintresse är starkt och för mig är det inte besvärligt att komma ut med en modell och flyga för att kunna uppleva det magiska, att se min modell sväva på sina egna vingar !
Jovisst, efter alla år med flyg tycker jag ännu, att det är
magiskt, att jag kan stå på marken och kontrollera något
som flyger !
I fredags var det i stort sett stilla i luften i Halmstad ,
men vindmätaren på HH visade N 3.6 m/sek.
Jag var tveksam, om jag skulle åka, men jag kunde inte motstå resan. Det fanns utsikter för en fin dag.
Min resväg är 45 km.
Modellen låg i bilen, allt var laddat, så jag drog. Nedkommen till HH möttes jag av noll vind och slaka vimplar.
Parkeringen full av förväntansfulla besökare, vilka försvann ner mot havet med sina kaffekorgar för att kunna njuta av närheten till ett hav med en fri horisont och en intensiv försommargrönska.
Modellflygaren, han tog sitt pick och pack och knegade
upp till Platåns högsta punkt, där han kunde konstatera,
att havet låg helt platt. Ett par km ut från stranden kunde vi se krusningar på det platta havet, så jag närde trots allt ett hopp, för jag är en obotlig optimist, att vinden var
på gång.
Vindmätaren nere vid Norrehamn ropade ut 2 m/sek nu. Men uppe på Platån vart det total stiltje. Nästan.
För kollade jag vid kanten, såg jag att löven på björkarna rörde sig lite oroligt i den svaga vinden, som vällde upp
över kanten.
Hoppet spirade och jag monterade min Spirit, då jag ville
vara redo, om tillfället yppade sig.
Ingen kamera på modellen då jag ville ha modellen så
lätt som möjligt vid de första utkasten.
Kan jag inte flyga, kan jag, när jag väntar, studera
omgivningen och naturen.
Långt ut från HH såg jag en Marieholms 26:a, vilket är
en mycket bra långkölad segelbåt, komma seglande på
sydlig kurs. Det var gammal seglarkompis, Thomas, som var på väg. Inte gick det fort, men vem har brått…
Thomas är Halmstads mest erfarne singelhandseglare
med ensamseglingar över Atlanten.
Jag hade under en följd av år exakt en sådan båt också
utrustad för ensamsegling, med allt vad som krävs,
då det gäller hanteringsmöjligheter och självstyrning
med vindroder.
Jo jag saknar seglandet, men jag hinner inte med det nu.
Från Halmstad kom ett CC-fartyg, (CarCarrier) från K-Line i 5 knop. Varför man gick sakta ? Det beror på att man har en ETA, (Estimated Time of Arrival) i Bremerhafen som ligger så långt framme, så befälhavaren väljer att krypsegla för att spara bränsle och hamnavgifter.
Det var inte speciellt mycket fåglar, förutom de allmänt förekommande gulsparvarna. Ett visst lugn har lägrat sig över fåglarna nu, då häckningstiden pågår. Revirhävdandet är inte så uttalat, som det var tidigare. Grå- och havstrutar
flög sina patrullbanor längs hanget under sin eviga spaning
efter mat.
Alltnog och emedan, det vindkrusade området på havet
kröp sakta närmare, innan det slutligen gick iland och
sade hej till och höjde humöret för en bidande hangflygare. Träden vid hangkanten bugade sig lite diskret , som en
bekräftelse i den loja vinden och mitt hopp om att få flyga steg.
Då jag stod på absolut högsta punkten, uppskattade jag,
att vinden vid kanten blåste med ca 2-3 m/sek rakt på
Jag gick i alla fall ner till kanten och mätte vindhastigheten
till lite mer än 3 m/sek .
Men som vi vet, efter 44 års flygerfarenhet på HH, finns
det en topprotor, vilken just under de omständigheter
som rådde i dag är i full swing!
Det blåste i nacken på mig, då jag stående på Platåns topp
spanade ut mot havet…
Detta talade om för mig, att starten kunde bli besvärlig. Rotorn låg ända ner till hangkanten, vilket är ett utmärkande drag, då vi har ett sådant väder, som vi har.
Rotorn ligger enkelt uttryckt som en vals från toppen
och fram till kanten på hanget och roterar medsols.
Alltså rotorn rullar med ovansidan med vinden.
Det innebär således att undersidan mot marken rör sig från hanget ut mot havet.
Hangvinden, den laminära svala havsvinden som kommer glidande, pressas upp av den varma stillaliggande luften,
som finns över de solbelysta klipporna och fortsätter upp
över Platån.
Detta fenomen är en mycket lokal karakteristisk egenskap
vid Hovs Hallar.
För modellflygaren ställer det till svårigheter vid starten.
Om rotorn är igång, betyder det dels jag måste starta i
medvind, dels att det inte finns lyft och slutligen att
det troligtvis är turbulent. Alltså besvärligheternas treenighet.
Det finns två möjligheter att starta i detta läget. Det första jag gjorde, var att starta från högsta punkten snett ut ca 45 grader för att kunna kolla läget just över kanten.
Jag kastade modellen för allt jag var värd, bara för att finna att där jag flög, fanns inget annat än sjunk och turbulens. Tack vare min höga utgångshastighet på modellen hade
i alla fall så mycket rörelseenergi att jag kunde landa säkert
på kanten
Tre gånger försökte jag starta på detta sätt utan att lyckas.
Meningslöst.
Nästa försök krävde lite innovativt och kreativt tänkande. I stället för att starta från toppen, gick jag ner längs den
övre mindre sluttande kanten till en plats just innan
staketet vid kanten och satsade så hårt jag kunde i ett kast
rakt ut över kanten ut mot havet. Allt för att komma bort från den kombinerade kant/frontrotorn.
Kan vara en chansning i sällsynta fall, men jag var ju så
sugen på att få min modell i luften…
Hur det gick ? Då jag kommit ut 3 meter, var det som att hamna i en hiss i Trump International Hotel and Tower.
Min kära Spirit for rakt upp.
Jo jag har åkt hissen också. Byggnaden ligger vid
Columbus Circle vid Central Park i New York.
Allt tack vare att jag kommit ut i den laminära havsvinden.
Havsvinden eller gradientvinden är inte alltid laminär.
Under vissa betingelser är den termisk. Den innehåller då
vertikala rörelser, som kan upplevas som någon form av
termik. Denna termik stör hanget och gör att hanget som
motor och drivande våra modeller hackar lite.
Men redan efter 10 sekunder var jag uppe på säker höjd
och med säker fart var det bara att sätta sig på sin tuva
och njuta av sin flygning.
Denna dag blev en av de där magiska dagarna, då modellen
flög som den aldrig gjort. Det var absolut turbulenstfritt och
jag kunde flyga totalt avslappnat. Under dessa omständigheter
känner jag, att jag och min modell är ihopkopplade.
Jag behöver inte använda hjärnan, utan den förlängda
märgen sköter flygandet efter den input som perceptionerna
förser mig med. Allt går automatiskt, inprogrammerat.
Efter en timma i luften beslöt jag landa och montera min
GoPro. Allt skedde framför ett gäng nyfikna och trevliga turister,
som kom gående Skåneleden medförande fruar och var
sin hund, som de försett med packväskor.
Efter montering av kamera och en slurk vatten startade
jag på samma sätt som första gången nere vid staketet.
Just som vid första starten for kärran upp. Vinden hade
ökat och låg nu på cirka 3-4 m/sek vilket gav ett imponerande
lyft. Modellen höll jag på lagom höjd, ca 300 fot AGL.
Då är det bekvämt att flyga.
En Spirit är en ganska liten modell, 2 m spv, vilket gör,
att den i den ännu ganska lågt stående solen kan vara
svår att se i motljuset. Jag anpassar flygningen, så jag flyger så mycket det går med solen i ryggen. Varför ska jag göra saker svåra,
om det inte krävs av omständigheterna ?
Då jag flög, passerade en stadig ström av vandrare. Alla mycket vänliga och vetgiriga människor kanske
beroende på det underbara vädret .
Om jag får informera om min hobbyn modellflyg,
är det roligaste jag vet och det är inte svårt för mig att
förmedla lite av min egen entusiasm till åskådarna.
För att gör en lång flygning kort, landade jag slutligen
kl 1530 efter att ha fått ca 3.5-4 timmar i luften, fyllt upp två 32 Gb minneskort och tre batterier till min GoPro.
Jag landade nere vid betongfortets baksida och lyckades
med sedvanlig tur ännu en gång undvika den magiska ,
diaboliska och enda stenen i landningsområdet, vilken
har den fantastiska egenskapen, att den attraherar
modeller vid landningen.
Enligt Murphy´s Lag resulterande i knäckt torsionsnäsa
eller stukad vingspets…om man flyger på den.
Nån borde gräva bort den…fast då blir det inte lika
spännande…
Sedan hemfärd mätt på erfarenhet och upplevelser
med en modell som var lika fin, som då jag kom.
Min Spirit har nu loggat 375 timmar i luften…
Jag skrev till Great Planes i USA och frågade, om de
inte kunde ta fram en ny batch av Sprit Elite, då många
är intresserade av den lyckade modellen.
Men som vanligt, amerikanska firmor har ingen större
villighet att svara på mail. Dåligt !
Här kommer lite diversebilder från min dag på Hovs Hallar,
vilka beskriver några av ögonblicken och tankarna..
Hoppa in i högersits och spänn fast dig, så åker vi !
Synen som mötte en hangflygare kl 0930 på Hovs Hallars platå. Du ser att det inte råder överflöd på vind…
Kattegatt låg platt. Långt ut kunde jag ana en krusning på havet.
Man får ett rogivande intryck här, om inte annat.
I den begynnande brisen kom Thomas seglande ca 4 km från land.
Ser du att havsvinden har gått iland ?
Min vindmätare visar vid kanten som du ser 3.8 m/sek i medelvind. Perfekt.
Max 4.4, min 3.7 m/sek. Bra med en mätare ibland.
Gick jag upp på toppen av Platån och vände mig mot land,
så ser du, att rotorn blåste ut mot havet med 2.3 m/sekund …
…därför gick jag ner med modell till kanten och startade. Här ser du nivåskillnaden och du kan förstå, vilket kraftigt lyft vi normalt har här. Vy från staket upp mot toppen.
Dessa klippor värms av solen och pyser ut och underhåller varmluften framför kanten…
…denna varma luft interfererar med den laminära strömningen och stör hangets funktion…
Här är en barnteckning…som visar hur hanget funkar under de betingelser
jag beskrev ovan. Det gröna är hanget,blått är havet och brunt stenstranden och klipporna. Den röda cirkeln längst upp är topprotorn. Pilarna anger, hur den roterar. Den röda streckade bubblan är varmluft, som spärrar och orsakar turbulens för den laminära havsvinden. Gråa pilar anger den laminära tryckvinden. Som du ser, gäller det att komma ut från kanten vid starten. Då åker du in i hissen från dels topp/kantrotor och den egentliga hangvinden.
En havstrut tog bilderna för mig
med en påmonterad GoPro.
Det är svårt att plåta och flyga samtidigt.
Min pilotplats med min sittuva.
Den gamle gottar sig åt en passerande Spirit…
Som du kanske lägger märke till bryter vågorna lite nu. Det betyder att vinden ligger på 4-6 m/sek.
I dag var det labilt skiktat efter en kallfrontspassage. Det betyder, att Cumulsmolnen
växte på höjden till Cumulus Congestus och vidare till Cb. Här kommer ett Cb av
ansenlig storlek från havet och har med sig en Gustfront, vilken syns som den mörka
valken i nederkanten. En Gustfront är en nybildning av Cu vid ett Cb, vilket initieras av nedras av kall luft
från Cb-molnet och en intransport av varmluft från marken. Därigenom blir det
mycket labilt , vilket underlättar de vertikala rörelserna och således uppstår
nybildningar av Cu-moln. Enkel uttryckt av mig. Du kan läsa om det här.
Ofta kommer det nederbörd från ett sådant moln,
vilket du ser, på det fallande regnet över Halmstad.
Här ser du i någon mån det valkliknande molnet i framkanten.
Jag har sett verkligen stora gustfronter komma. Man kan, då molnet kommer, tro att Akopalypsenär nära
Här har du en bra bild på en mäktig GustFront, som jag tog för några år sen.
Det ser ut som om Noaks Ark strandat här och så småningom blivit förstenad…
Jaha…stå här uppe och nödlanda sin modell 70 meter ner på stranden… Jag har sett ett lyckat försök under 45 år…
En sten som tillskrivs märkliga egenskaper i landningsområdet på Hovs Hallar
i anslutning till det gamla betongfortet. Den attraherar balsa.
Upp- och nedgången från Platån. En ynkedom att det ser ut, som det gör. Jag har kontaktat de ansvariga på Länsstyrelsen i Kristianstad. Ingen är ansvarig.
Fast växtligheten prunkar nu och ljusar upp vårt sinne !
Bilden ovan illustrerar, varför jag var ute och flög termik.
Det var mycket labilt skiktat, eftersom en liten kallfront
just hade passerat. Sedermera på eftermiddagen fick vi
aningen åska och nederbörd.
Men, jag vill visa lite av de, som behärskar aviatiken.
Vi har mycket att lära av naturen, så därför vill jag beskriva
delar av den. Både djur och växter.
Först lite om mina kameror; Jag har två enkla systemkameror av Sonys fabrikat. En med ett 75 zoom och en med ett 300 mm zoomobjektiv från Tamron.
Objektiven är ok för mina behov, men visst, jag hade önskat,
jag haft ett Carl Zeissobjektiv för 200 000 kr.
Det är dock inget, som bekymrar eller som gnager i mitt sinne
, då mina bilder inte gör anspråk att vara tekniska mästerverk.
Jag vet, att majoriteten av mina besökare inte är tekniska
fotopetimätrar utan vanliga fritidsfotografer.
Med mina intuitiva bilder försöker jag fånga en känsla,
eller kanske något som stimulerar betraktarens fantasi.
Sen vill jag vara beredd, då jag har med kameran. Det där speciella fotoögonblicket kommer smygande och försvinner snabbt som en lön om fredagen.
Jag erinrar mig, då jag som vanligt promenerade vid
havet söder om Halmstad, att en havsörn kom mycket
lågt flygande mot och över mig…
Fram med kameran och plåtade med en övertygelse
att jag nu fått mitt livs bästa havsörnsbilder. Det hade säkert blivit så, om inte kameran varit totalt
felinställd i sin fotomode.
Havsörnen blev en suddig fläck i skyn…
I går var jag och flög termik i ånyo makalöst väder. Under en paus satt jag i flygstolen med kameran till hands, för att jag kanske skulle kunna fånga något av naturen.
Lite tur hade jag, då vi vid hanget stationärt har både tornfalk och glador.
Problemet vid fotograferandet i dag, var att avståndet från min kamera till fåglarna var 50-150 m. Då vet du, att det blir problem med skärpan. För man ska se objektet, måste jag dra upp bilden kraftigt.
Så det blir, som det blir.
Flygbilderna på gladan ordnade min nu hyfsat fokuserande GoPro.
Tänk på att just nu är naturen som vackrast med den
överväldigande men ändå ljusa skira grönskan.
Med fåglarna intensivt spelande och hävdande sina revir.
Det är i alla fall för mig en härlig upplevelse,
som inger hopp om en lovande framtid.
Jag glädjer mig verkligen under försommaren !
Vill du hänga med på min lilla bildresa vid en Littorinavall jämte Tjärby Kyrka just norr om Laholm ?
Vid ankomsten kunde jag konstatera, att acken i min mottagare
för telemetri var urladdad. Men som Clint Eastwood sa i en krigsfilm
“Improvise and adapt”, vilket jag gjorde och fick laddat.
En garant för termik. Dessutom en ganska typisk bild av skyn,
då det förekommer adiabatisk skiktningsom passar segelflygare.
Det var disigt i dag, vilket du kan se på bilden mot Hallandsås.
Olika fåglar på hanget
Gladan, en mycket speciell fågel.
Avstånd till gladan från kameran är ca 2 m.
Jag gillar maskrosor. Tacksamma att plåta då de blommat ut.
En försommaräng
Se på de intensiva färgerna…
Njut den vackra ovansidan på en tornfalk.
Rostbrunt, svart och vitt.
En välanpassad fågel på alla sätt.
Se på vingkonfigurationen då falken accelererar.
Kolla ovansidan av vingframkanten, vad som sker…
Då tornfalken fått syn på ett bytesdjur och den har mycket god syn med sina brett sittande ögon, vilka ger ett bra stereoskopiskt seende, som är en förutsättning att kunna bedöma avstånd, dyker fågeln och slår.
Här kan du se, hur hon gör för att kontrollera dykningen och samtidigt behålla högsta möjliga hastighet.
Med en mus ?? i klorna.
Den slukas i luften.
Efter bytestagningen återgår hon till sitt ryttlande och spanande…
…i och med hon står nästan helt stilla, så kan fågeln detektera den minsta rörelse på marken.
Ständigt på alerten, ständigt beredd att slå till.
Efter att ha ätit upp en mus, flyger hon till sitt
vanliga sitträd för att smälta skrovmålet.
Bilden tagen på 150 m avstånd.
En sanning som vi sändareamatörer (SM6LMH) brukar
framhålla, då det ryker från våra konstruktioner…
För några dagar sen hade jag ett vingservo, som
stannade just på grund av att det var kortslutning.
Nyfiken på vad som gått sönder öppnade jag och undersökte servot. Resultatet syns på bilden.
Sådant händer…
Jo, jag var ute och flög lite termik i går oxå. Först torrtermik och vid 13-tiden bildades Cumulus
och termiken blev mycket stark. Jag fick 3 timmar
i termiken. Plus lite bilder från min Mobius.
Stillbilderna är klippta från videon min Mobius tagit…
Häng med !
Några välstekta IC…
Sista förberedelserna innan take off.
Upp nu !
‘Inte speciellt molnrikt. Bara lite moln med iskristaller högt upp.
En vimsig glada försökte hänga med en HyperAva i termiken……men som jag alltid hävdat…
…har en glada gentemot en väl influgen och välflugen Ava…
…inte skuggan av en chans…
…att hänga med.
Här ser du att det börjat blomma Cumulus. Det bästa av allt idag var att det fanns absolut ingen vind, som drev iväg modellen.
Ja, det är det säkert. Men anledningen till rubriken är,
att jag under min resa söderut mot Hovs Hallar vid en
mellanlandning längs E6 i Snapparp fick se en märklig syn.
På parkeringen stod en turistbuss uppställd, vilket inte är
märkligt. Men de passagerare som funnits i bussen, det var de,
som väckte min uppmärksamhet.
Hela gänget, ca 40 personer bestående av äldre japanska
människor, behövde lätta på trycket genom att utnyttja
de toaletter, som finns vid rastplatsen.
Det märkliga och som väckte uppmärksamhet var,
att de gästande japanerna hade bildat en absolut snörrät kö
till handikapptoaletten…
Raden av människor var som dragen av en linjal och var
och en iakttog absolut tystnad i väntan på sin tur.
Hela agerandet utstrålade koncentrerad självdisciplin,
tålamod och kontroll.
Jag antar, att deras uppträdande beror på den kultur,
som råder i Japan. En svensk kö hade varit en grupp
av diskuterande människor, som inte stått uppställda
som vore det en militär kolonn.
Hela händelsen med japanerna såg för en svensk mycket
märklig ut och fler än jag såg imponerade på, vill jag säga,
uppvisningen i österländsk självkontroll.
Nåväl, detta var ett mellanspel på vägen mot Hovs Hallar,
där jag och två andra hangflygare skulle ha oss en tur på
Segeltorpshanget.
De andra två var Stefan från Varaslätten i Västergötland
och Christer bosatt i Lund.
Vädersituation kl 1000 var nordväst 3-5 m/sek, solsken
och molnfri himmel. Alltså perfekta förhållanden. Parkeringen vid Hovs Hallar full av bilar på klämdagen
fredag. Naturen är som alla vet vackrast nu med sin skira
ljusa grönska.
Förutom modellflygare fanns även skärmflygare på plats. Dock hade vinden minskat, vilket omöjliggjorde flygning,
en stund efter vi modellflygare anlänt.
Så för skärmflygarna blev det till att ägna sig åt något,
som kallas “Parawaiting”, vilket för alla som flyger skärm,
är ett välkänt begrepp.
Jag hade med min Spirit…som vanligt, vilken jag
kastade ut för att kolla lyftet. Det var perfekt och de
andra följde efter.
Stefan hade en HK elseglare och Christer en planka. En flygande vinge som just ser ut som en planka,
den har inga vidare flygegenskaper. Den har ett lågt Re-tal
och den skapar mycket inducerat motstånd i spetsarna
under flygning.
Ska en sådan modell flyga bra, måste man kraftigt
differentiera skevroderutslagen, annars kommer den inte
att svänga ordentligt.
Stefans elseglare flög ok. Den var tillverkad i sedvanligt
skummaterial, som ju används, då det är billigt att gjuta .
Materialet har blivit bättre med åren och till exempel
Multiplex modeller i skum har blivit bra.
Stefan och hans fru bodde på värdshuset HH och hade
nära hem, vilket också Christer hade, då han hade husvagnen
på Norrvikens Camping.
Strax före 1400 var jag tvungen att avvika på grund av
åtagande hemma och då hade vinden i stort slocknat
och skärmflygarna hade dragit till Höganäs..
Dock fick jag reda på av Christer, att vinden drog på igen,
strax efter jag åkt och hade blivit bra.
Ja, så är det. Det är tillfälligheterna spel, då det gäller vindens
riktning och styrka på HH.
Jag hade inte förväntat flygbara vindar på Hovs Hallar
under lördagen, men vi hade tur. Något oväntat anmälde vindmätarenvid Norrehamn, trots ett inväxande högtryck,
3 m/sek Nord och vi åkte ner till HH kl 1000.
Framkommen till parkeringen såg jag, vimpeln på
flaggstången vid värdshuset hängde som en disktrasa,
vilket inte ingav något större hopp om flygning.
Men eftersom jag kört ner, tog jag modell och övrigt och
knatade upp på Platån. Jag kände att det drog lite vind
försynt över kanten och hoppet steg.
Uppkommen på den absoluta toppen konstaterade jag,
att vinden var 1 m/sek rakt på…Alltså avvaktade jag lite
.Jag vet, efter 45 års hangflygande här, att det finns
utsikter till ökande vind efter hand som solen stiger
och instrålningen ökar.
När jag satt och spanade efter vind, hörde jag ett
surrande i luften och förbi kanten kom en mindre
drönare flygande.
Kanske för att få fina bilder av Hovs Hallars vilda
branter . Detta är första gången, jag personligen ser
en kvadrokopter här.
Jag beslöt att starta trots nästan obefintlig vind och
kastade ut min modell med all den kraft, jag mäktade
med. Allt för att få så mycket momentum som möjligt.
Det fanns lyft, men inte så mycket att jag hade friheten
att manövrera, så jag räddade mig in över kanten och
landade med lite tur och skicklighet.
Stefan med fru Elisabeth kom upp till mig och han var
klok nog att ha med sig en modell för svag vind.
Han hade en Alula, som flyger på det minimalaste av lyft.
Elisabeth är en duktig fotograf och hon tog bilderna
på mig, då jag startade min Spirit med döda servon
i vingen.
Alulan flög bra och jag har varit sugen på en sådan länge,
så nu ska jag beställa en. Den ligger i en smidig kartong
med bärhandtag och är därmed lätt att ha med sig.
När jag försökte starta i den vind, som nu ökat,
märkte jag, att planet var oresponsivt. Det var som
piloten hade somnat. Med hjälp av sidoroder lyckades
jag rädda mig in över kanten med ett nödrop och landa.
Det visade sig, att höger skevroder stannat i uppfällt läge… samtidigt hade höger klaff stannat.
Alla servona funkade då jag lyfte modellen från marken. Jag kollar alltid, vis av erfarenheten, att mina roder ger fulla utslag och är fria.
Hemkommen dissekerade jag vingen och jag fann,
att servot till skeven lagt av. Detta påverkade alla
vingservon, så inga skevroder eller klaffar funkade.
Servot som stannat kortslöt strömmen och det gjorde, att
de andra servona fick för lite ström.
Felet på servot var en Ic-krets som brunnit, vilket jag
såg, då jag plockade isär det.
Varför brinner en IC ? Tja, när blir ett snöre ett rep ?
Det händer inte ofta, men här hade det hänt.
Jag bytte servo och sen funkade både skev och klaff på
båda vingarna.
Men nu är allt fit for fight igen !
Jag tog lite bilder som beskrev fredagen och lördagen,
så om du vill så häng med !
Vår vanliga pilotplats på Segeltorpshanget.
Stefan med sin HK elseglare
Christers “planka”.
Förberedelser
Christer konstaterar, då är det klart för start…
Christer från Lund. Hangflygare och OldTimerpilot. Han är en duktig och noggrann byggare.
Tyvärr vet jag inte namnet på modellen.
…men jag kommer att tänka på begreppet “planka” då jag ser den i luften. Tänk vad bättre utformade vingspetsar hade förbättrat flygegenskaperna !
Vi som flög.
Lars Agnas flyger förbi förpuppad med sin skärm.
Lars en ypperlig skärmpilot, som gav mig min första flygning, då jag tog min skärmlicens.
Kan man inte flyga sin skärm, kan man låta skärmen flyga och balansera den i vinden.
Stefan, Varaslättens son, förbereder modellen
Stefan laddar.
Nu !
Modellen flög bra.
Stora klaffar bra att ha speciellt vid landningar i svårare terräng.
Foamkoncept från Kina
Längst till höger; Stefan och Christer. Ser du…vi var bara ungdomar, som flög. Sveriges framtid !
Stefan har stärkt upp modellen med kolfiber i vingarna.
En modell i luften är en upplevelse att se.
Stefans fru, om jag minns rätt, Elisabeth. Duktig fotograf.
Stefans modell i luften på Segeltorpshanget vid Hovs Hallar den 11. maj 2018.
En veteran ska starta sin Spirit på Platån Hovs Hallar…
…all kraft jag kan åstadkomma…du ser jag lyfter från marken,
så jag menar allvar med utkastet…
…sen gäller det att bromsa upp sig och framför allt få ner handen till spakarna snabbt…
…här ser du att höger skev pekar upp. Allt funkade för 5 sekunder sedan…
Starten fotograferad från min Mobius på glasögonskalmen…
…ser du höger skev nu …
…för att få runt modellen var det sidoroder som gällde…
…flygning på rakkurs för att trimma och förstå problemet…
Jag lyckades svänga in i medvinden och landa med sidoroder
och höjd utan att min modell skadades.
Ingen symbolik med de två svartklädda predatorerna flygande förbi…
Stefans Alula
En på sitt sätt attraktiv modell.
Går att belasta hyfsat med bly för att förbättra polarkurvan i hårdare vind.
Ett Ultralätt plan. Godkänt för hjul och flottörer. Notera framkantsklaffen för att ge goda lågfartsegenskaper och möjliggöra flygning med hög anfallsvinkel.
Ett fult plan enligt mitt sätt att se det. Man behöver inte överge kravet på bra utseende bara för att få funktion. Det ser ut som ett plan i en Walt Disney-film.
SE-BIB en Piper PA-18 Super Cub. Normalt sett 150 bhp motor men finns med upp till 260 bhp motor. För bogsering av segelflygkärror ofta utrustad med 175-180 bhp motor.
Kanske den säkraste aeordynen; autogiron.
Fedingefältet
Fedingefältet mot sjön.
Propellrarna roterar åt samma håll.
Mycket kort rullsträcka innan rotation.
Engelsk knorr…landningsljuset i nosen.
Huvudstället indragbart i motorkåporna.
Här ser du hur klaffarna sitter upphängda.
Charmigt plan…får jag tycka det ?
Ägs av en privatperson i södra Sverige.
Jag får lite vibbar av en gammal Twin-Beach…
Motorkåporna ger mig en aning om släktskapet med De Havillands flygplan.
Här ser du de rejäla klaffarna.
Varför man byggde klaffarna som ovan ?
Troligtvis förenklade det produktionen, det blev billigare
och man försvagade inte vingens konstruktion.
En Grob-G109startar. Tillverkad 1983.
Alltenligt Transportstyrelsens uppgifter, hur mycket
vi nu kan lita på den myndigheten…
Vackert flygplan
Varför jag fotograferade denna MFI9 HB…
…var därför att andrepiloten till höger…
…var en hund !
Vovvov !
Låt mig avsluta med en mödosam start av en Kanadagås…
…här gäller det att paddla på med benen så fort det går…
I Skånes-Fagerhult i gränstrakterna mellan Skåne, Halland
och Småland anordnas varje år den 1. Maj en träff av Maskinskyddarna, Skånes Fagerhults Moppers och Skånes Fagerhults Framtid.
Platsen är det gamla flygfältet.
Flygfältet anlades på 30-talet som ett nödlandningsfält för
postflyget mellan Malmö-Stockholm. Under Andra Världskriget
var det ett reservfält för Flygvapnet, som hade det som tillfälligt
fält för nödlandande utländska militärplan.
Efter kriget var det ett civilt fält, som numera är privatägt.
Det finns mycket historia runt fältet så googla så finner du
mycket. Du kan även söka på min blogg i sökrutan på Skånes-Fagerhult så hittar du fakta om platsen.
Vi åkte dit den 1. Maj, som är datumen för träffen. Förvånansvärt
mycket folk och maskiner.
Det första jag såg, var en 50 år gammal moped som en äldre
man kom körande med. När han drog på spann bakhjulet
och gruset sprutade.
Om den var trimmad ? Så mycket det gick ! Om han hade hjälm ?
Nä, han hade en tidsenlig skinnhuva. Om här fanns
gott om representanter för ordningsmakten ? Nej.
Här fanns garanterat inga avgasrörtrimmade EU-moppar !
Detta är svenskt Outback-Country.
Här fanns två tandemmopeder från tidigt 50-tal bestyckade
med påhängsmotorer.
Undrar hur det såg ut, då han och hon kom knattrande på
ett slikt ekipage med tält och sovsäck på pakethållaren under
semestern längs de svenska lutade grusvägarna…
Bilderna kommer att visa, vad vi såg.
Om jag ljugit om någon teknikalitet, är jag säker på,
att någon av mina läsare kan rätta mig !
Vad som var mycket intressant, var ett av flygplanen.
Det kommer en särskild post om det på bloggen, då det var
en raritet för de flesta.
Tiden gick fort då vi var där och efter 4 timmar kvistade
vi hem fulla av intryck, varm korv och läsk.
Kom med på en rundtur !
Vi anlände vid 12-tiden.
Som du ser var det gott om besökare.
Flygfältet ligger i en vacker trakt med sjön just i förlängningen.
Att köra veteranmoppe är i dag populärt och föreningar dyker upp överallt för att kunna ta åt sig den spirande nostalgin kring begreppet mopeder. Betänk hur mopeden förändrade livet för en 15-åring 1955… Nu blev han oberoende på ett sätt. Han kunde flytta sig oberoende av buss, föräldrars bil osv. Det blev frihetskänslan som vann.
Två praktexemplarer av tandemcyklar med påhängsmotor i originalskick.
En påhängsmotor jag minns var Viktoria.
I regel tvåväxlade.
Vad är en HD eller Ducati mot detta ?
Nästan alla gamla entreprenadmaskinerna var i aktion
En Caterpillar från 50-talet.
Rejäla don. Det är därför den fungerar i dag 65 år efter den byggdes.
Inte direkt fly-by-wire…men det funkar ännu !
Ett avsomnat fabrikat. Kolla kylarlocket rustika konstruktion.
Vi som har nått mogen ålder, visst kommer vi ihåg dåvarande Vägkassornas väghyvlar
lackerade i en grå färg. För många år sedan var en stor del av vårt vägnät grusbelagt.
Detta krävde underhåll i form av hyvling och efter det beläggning med lut från
processindustrin. Luten gjorde vägbanan hård som betong och dessutom minns
vi åldringar, hur speciellt det luktade. Lite syrligt sött.
Vickers kända för att tillverka flygplan, producerade under kriget också
stridsfordon och för att hålla igång produktionen efter kriget tillverkades
dessa arbetsmaskiner på grundval av deras erfarenheter. De utmärkte sig
för hög motorstyrka med sin 6-cylindriga överladdade med kompressor Rolls-Royce diesel på 180 bhp. Den hade en genial upphängning av bärhjul
, vilket möjliggjorde högfart i svår terräng. Tyvärr ingen stor kommersiell
framgång, då man försökte derivera något från krigsproduktion till civila marknaden.
Tänk bort bladet/hydrauliken, sätt på ett torn med kanon och du har en stridsvagn…
Denna maskin utstrålade kraft. Den gjore 45 km/timman.
Se på de stora bärhjulen…nästan som på en Centurion MkIII stridsvagn.
Om den var snygg….njae… Chevrolet Impala 1959…tror jag.
En ombyggd Volvo från 40-talet, som nu är kranbil.
Ingen konservburksplåt i de framskärmarna som på dagens bilar.
4 cylindrar bensinmotor, sidventilare.
Motvikt och det klassiska Volvo-märket.
Kolla drivaxeln till kranen som går igenom brandskottet.
75 år gammal front. Respekt.
Om den fungerande ? Självklart tickade den på !
Som en cockpit på en Jumbojet…
Traktorparaden
En Scania lastbil ombyggd med hydraulisk arm och skopa. Det var så flera industrier uppstod. Jag tänker på truckindustrierna i Småland. Uppfinningsrikedom, vilja och envishet skapade de nu framgångsrika företagen inom logistik.
Dodge Kingsway Custom 1951…
Motor 3.5 l ca 100 bhp.
En rak 6:a. Den bara tickade på tomgång.
Så här borde alla bilar se ut i sin interiör…Karaktär.
En av bygdens söner tar en sväng i sin traktor.
Så här såg en lastmaskin ut på tidigt 60-tal. Då var maskinerna bakhjulsstyrda. En tiltkolv och två lyftkolvar. Då man bräckte med skopan kunde man, om man tog i för mycket; stuka kolvstången till tilten.
Trots utseendet. Den startade.
En av de första ramledsstyrda lastmaskinerna, vilket gav maskinerna mycket bättre kapacitet och anpassningsförmåga.
En 60-tals väghyvel i aktion på gruset.
Japp, denna maskin fungerar. Hydraulmanövrerad vilket torde tyda på tidigt eller mitten av 60-talet.
Någon maskin kör cabriolet nu…
6 cylinder dieselpower.
Ja du ser vem som byggt motorn.
Bolinder motor. Lillebror till Volvo Minns du Bolinder & Munktellmaskiner ?
Min morfar hade en B&M traktor. Årsmodell ? Ska jag gissa ca 1940-1945. Gick på nästan
vilket bränsle som helst. Allt från diesel till nästan råolja. Startades genom att man
värmde en tändkula med en blåslampa. När den glödde vevade man igång maskinen
genom att vrida svänghjulet. Jag minns fortfarande ljudet tidigt om morgonen,
när blåslampan stod och väste, då traktorn skulle ut och till exempel driva
det gamla tröskverket hos grannen. Tröskverket drevs via en enormt lång flappande
drivrem från remskivan på traktorn. Jag tyckte alltid det var ett mirakel, att remmen
spårade på remskivorna. Jag fick det förklarat av morfar. Vill du veta varför,
så gör en googling. Traktorn var nästan odödlig maskinellt. Den bara tuffade på.
Nordvästlig vind enligt vindmätaren vid Hovs Hallar.
Det får mig att sitta i min bil med allt jag behöver, för att utöva det jag helst vill, då det gäller modellflyg; Det är hangflygning med radiostyrda modeller.
Som du min käre besökare förstår, tröttnar jag aldrig på detta sättet att tillbringa dagen. Jag hävdar, att då jag är ute och flyger, händer för det mesta något oväntat, som kryddar min tillvaro.
För mig är det positiva upplevelser, som ger mig inspiration och energi i mitt liv. Därför är jag öppen för det mesta, som innebär upplevelser. Att ligga i dvala framför en tv
är för mig som en meningslös väntan på att något ska
hända, vilket aldrig sker.
Att flyga hang är för mig, för att använda ett slitet uttryck, en själens befrielse. Jag fordrar inte att flyga en extrem F3F kolfibermodell för 20000kr. Det ger mig lika mycket, om jag flyger med exempelvis min enkla men mycket välflygande Spirit Elite för 2000 kr.
Min Spirit var just vad jag hade med.
Redan kl 0830 var jag nere vi parkeringen på Hovs Hallar.
Monterade och hängde på mig det som är nödvändigt för att genomföra en hangflygningssejour.
Vinden var nordväst och det betydde jag gick söderut vid HH ner till Segeltorpshanget.
Styrkan var 5-7 m/sek lite snett från väst. Ut med modellen och jag konstaterade att lyftet var bra.
Inte en människa så långt ögat kunde se, det enda levande var ejderns rop under deras parningsritualer i strandkanten.
Jag fotograferade med min Mobius på solglasögonen.
Prova det om du har en Mobius. Du kommer att bli
förvånad över stillbildskvaliteten på bilderna, om du
betänker kamerans pris och storlek.
Efter hand som tiden rann iväg, minskade vinden till
2-3 m/sek och den vred upp, så den låg rakt in på hanget. Nu börjar det roliga. Absolut laminär men svag vind.
Perfekt för min lätta modell. Man lär sig mycket under
dessa förhållanden då turbulens inte stör modellen.
Hur mycket du än flugit, så finns det alltid plats för
mer kunskap och erfarenhet.
Under en av mina pauser hörde jag muller från riktning
Kullen. Det visade sig att jag skulle få en flyguppvisning av en
SK-35 Draken, som tillhör Swedish Historical Air Force Flight,
som jag tror det heter.
Piloten flög sitt uppvisningsprogram precis framför mig,
där jag satt på första parkett.
Draken är ett imponerande plan, vilket var en aerodynamisk
innovation, då konstruktörerna lyckades med en vinge som fungerar både i över-som underljudshastighet.
Att Draken dånar med full EBK är ett understatement av mått.
Då jag vid 12-tiden avbröt för att åka hem, passerades jag under min promenad av 3 stycken 39 Gripen som på 50 m svängde runt
Hovs Hallar och in i Laholmsbukten.
Det fick jag som bonus. Tyvärr hade jag kameran nerpackad
så inga bilder.
Jag fotograferade en märklighet i havet utanför Hovs Hallar. Kolla och tala om vad det kan vara…
Om du undrar varför jag är modellflygare, så är nog denna
posten med sina bilder ett svar på din fråga.
Min kamera är Mobius med något undantag, då jag använt min Sony.
Hoppa in häng med och se vad som hände !
Min pilotplats vid Segeltorp med sin avancerade vindindikator…
Ljuset i bilden skapar stämningen.
Segeltorpshanget ca 25 m högt och flygbart vid VNV och NV vind med styrkan 2 m och uppåt.
Riding the wind…
Spirit. Rekommenderas.
Som vanligt i nosen min GoPro dokumenterande skeendet.
Min Spirit ritar en rak horisontlinje med vingspetsen…
Att flyga hang vid Segeltorp innebär man kan få modellen nära sig, vilket ger en ny dimension till flygandet.
Modellen är här ca 2 m från fotografen.
Jordbrukaren har kommenderat “Givakt” på åkern och tiltorna
har ordnat sig enligt reglementet i potatiskolonner… Nu väntar vi bara på, att potatisen ska dyka upp för
skörd innan midsommar.
Det du inte kan uppleva, om du bor i inlandet …en obruten horisont !
På något sätt kopplas denna vy mer eller mindre
automatiskt med någon väsentlig nod i min lilla
hjärna…en bekräftelse på allt eller inget.
Japp här kommer frågan; vad såg jag egentligen i havet ? För 15 år sen såg jag en kaskelott vid Hovs Hallar. Men detta ? Knölval ? Möjlig ubåt ?
Bilden tagen på stort avstånd. Förklaring kommer nog…
En ejderhona uppvaktad av sina hannar.
Vet du varför de flyger så nära vattenytan ? Det är mera ekonomiskt,
eftersom markeffektenminskar det inducerade motståndet vid tillverkningen
av lyftkraft. Glöm det du hört att bärytorna “Skapar en luftkudde då de flyger
nära marken som vingarna flyter på”. Det är kvalificerat nonsens.
Lite bilder på en gul fågel mycket vanlig på en biotop som Hovs Hallar. Vilken ? Googla.
Hejsvejs !
Det var kyligt i vinden så fågeln har burrat upp sig.
Varför denna bilden ? Oskarp dåligt inställd… Men jag hoppas den förmedlar en känsla av naturens färger oavsett tekniska brister.
En typisk bild från min kamera. Slarvig, snabbt tagen utan koll av inställningar,
men den har sina värden ändå, då den är full av liv och energi.
SK-35 Drakenursprungligen från F16 Uppsala. Nu genomförde han en uppvisning för mig… som satt på första parkett !
Kan du föreställa dig hur det låter då en Draken flyger svänger med hög lastfaktor med full EBK och motorns “skrapande” muller studsar mot och rullar över havsytan ?
Gråsiskan, som är vackert tecknad då den är vuxen.
En koltrast fokuserad på mig och 3 m från mig. Jo fåglarna är utrustade med “SwingWing”.
Norrehamn sydväst om Segeltorp, där vi har vindmätaren på piren. Den skymtar till höger.
Jodu, här har jag tillbringat mången god stund !
Video från min Mobius monterad på mina solglasögon…
Ett landskap danat av böljande kullar, stränder och turism.
Vi har väl alla…hört talas om Österlen. Speciellt nu sen de rika
och privilegierade köpt upp fastigheterna och koloniserat.
För ett tiotal år sen var detta inflyttningsbygd för de välbesuttna.
Denna migrationsyra tycks ha stannat av nu, då man kan se,
att det finns ett överflöd av fastigheter till salu.
Vi får väl se var nästa habitat för vårt nya frälse etablerar sig.
Österlen är vackert, speciellt i knoppningens tid på våren,
då örterna blommar och fruktträden slår ut. Kör från Sandhammaren
mot Kivik och upplev blomningen.
Eftersom Österlen är en turistmagnet har det uppstått en
mängd näringsverksamheter.
Kännetecknande för dessa är höga priser. “Österlenspriser” råder.
Jag tar ett exempel:
Två små stekta sillfiléer och en skopa potatismos, en sked lingon,
som till 55 % bestod av äpplemos betingade ett pris i Kivik på 165 kr…
Jovisst, alla ska leva.
Vidare finner du vid en rundtur på Österlen en uppsjö med ateljéer,
där det finns duktiga konstnärer och konstnärer, som inte är
konstnärer, men som har hoppat på det kommersiella tåget i
hopp om att tjäna en peng.
Det som vi modellflygare ser, är de böljande kullarna just vid havet,
som är en rest av inlandsisens transport av morängrus och som
gör det möjligt för oss i samverkan med vinden att flyga våra modeller.
Dessa kulla är beväxta med gräs och saknar buskar eller träd. Det är ett resultat av, att man håller får längs kanterna, som betar
rent och håller landskapet öppet.
Det finns andra förnimmelser och upplevelser jag under åren
lagt märke till. Innan östblocket kollapsade ca 1990, kunde man, då vi hade
sydliga vindar känna lukten av brunkolseldade kraftverk
och industrier, från det man ville skulle kallas
Den Tyska Demokratiska Republiken och Folkrepubliken Polen.
Du inte bara märkte lukten med näsan, du kunde se röken som ett brunt disigt lager över Östersjön rulla in över Skåne.
Ett annat, inte lika otrevligt naturfenomen, är vid den torra tiden i april/maj, då jorden flyger och ryker vid kraftiga vindar. Sand- och jordflykten är synnerligen stark vid kusten och det är åtskilliga tusen ton jord, som får nya ägare efter ett dygns blåsande.
Borta vid Brösarp och vid Ravlunda har vi en mer kuperad
terräng med en rik fauna.
Vill du samla bärnsten går det utmärkt vid Österlens kuster.
Där är det lätt att få ihop en samling med rav.
Bärnsten heter också ” rav”, vilket du kan se i namnet
Ravlunda.
Sen kan ju rav också betyda korp så en översättning
av Ravlunda skulle kunna vara”Lunden med korpar.”
Ett av dragplåstren och det kanske mest spektakulära, är det
som kallas Ales Stenar, vilka är belägna vid Kåseberga. Vad detta stenmonument egentligen är och hur gammalt det
är, har ingen kunnat leda i bevis ännu.
Denna tveksamhet har gett upphov till två “Skolor” om vilket
syfte Ales Stenar egentligen byggdes för.
Båda kontrahenterna hävdar, att just deras teori är den
rätta och sanna och under detta hävdande, har det under
kampen om turisternas pengar för de guidade rundturerna
till och med utbrutit slagsmål mellan de två lägren.
Googla på det, så finner du historien.
Det påminner mig om storyn i Stig “Slas” Claessons pjäs “Vem älskar Yngve Frej”, där man hade en husgrund i skogen, som av de äldre männen i byn med hjälp av en skylt “Fornminne”
använde, som ett medel att lura dit turister. Ursprungligen
beskrev deras skylt “Fornminne” något helt annat. Det får
du reda på om du ser pjäsen.
Allt blev ju avslöjat så småningom. Undrar vem som ska
röja sanningen om det som kallas “Ales Stenar” ? Förresten
undrar jag, hur man vet namnet Ale är förknippat med
stensättningen ?
För att ge er en uppfattning, vilka miljöer vi modellflygare möter,
då vi är på plats och flyger, kommer här bilder, jag tog för ett
par veckor sen under ÅMFK:s årliga träff.
Vi bodde på Österlens Gästhärbärge.
Hoppa upp på min pakethållare och häng med !
Varför vi åker hit
Baksidan av Hammars Backar.
Hammars Backar, där en greve Hamilton bedrev segelflygskola under 1920-talet.
Fortfarande finns fundamentet till hans startbrygga kvar vid hangkanten. Innan
Hamilton kom till Ystad, bedrev han skolning först i Halmstad med ett kortare mellanspel
ovanför Båstad innan han hamnade här.
Ett träd som kapitulerat för vinden och som säger: “Jag ger mig”.
En kvällsbild från Löderup.
Se på terrasserna som fåren och kvigorna trampat upp.
Österlen med en landskapsfågel svävande över sig.
Grönt och blått…
Gullviva
Henry…patronen på Österlens Gästhärbärge
Österlens Gästhärbärge. Ett före detta ålderdomshem… liggande granne med kyrkogården…
En pilevall. Trots allt, finns det fortfarande kvar på den sydskånska bygden.
Den spräckta monoliten vid Glemmingebro. Gladan som jag överraskade, då den satt och sov ovetande om det mesta...
En nyvaken glada vinglar vidare.
En variant av Österlens Godzilla något överraskad av
en strövande hangflygare under en tidig morgon i Glemmingebro
Ett kännetecken på kustlandskapet är begreppet symmetri…
…vilket även ses på denna bilden.
Kreaturens upptrampade terrasser på sluttningarna vid havet.
Växtligheten är varierande…
En vanlig ört vid på kullarnas sluttningar, backsippan.
Jag vet att teknikintresserade läser specifikationerna för sin kameror med förstoringsglas…
Sådant skummar jag som söndagsfotograf i regel över. Vad jag är intresserad av är: Hur blir resultatet ?
Uttrycker bilden, det jag vill ? Eller på svenska, blir bilderna ok för majoriteten av mina besökare.
Min undran är om besökare på min blogg lägger vikt på specifikationerna på pappret, eller om de dömer bilden över innehållet ?
För mig kan aldrig form gå före innehåll.
Därmed inte sagt att jag ser ner på kvalitet. Du får alltid vad du betalar för.
Därför har jag fotograferat 5 olika motiv med tre kameror.
Dels min Mobius 1, dels min GoPro 3+ med utbytt lins och min Sony systemkamera med normalobjektiv.
Sen kan ni bedöma resultatet. Mobius kostar 650 kr. GoPron
med modifierad lins 8000 och min Sony 8000 kr.
Får vi vad vi betalar för ?
Personligen är jag imponerad av Mobius förmåga att hantera
objektet.
Här kommer bilderna;
Mobius i stillbildsläge
med originalobjektiv. Jag fotograferar med
inställningen;
“Extreme widescreen”. Det medför att bilden
blir förvrängd perspektivmässigt.
Jag kan mjukvarumässigt fotografera även med
inställningen “Normalbild.”
Kameran i originalskick från kartong. Endast batteriet bytt till ett med dubbel kapacitet.
GoPro 3+ med utbytt lins.
Kamerans fokus inte 100% inställt. Ska skicka den till Tyskland för att fokusera linsen, vilket inte låter sig göras bara med en tv och HDMI-sladd. Man måste ha optiska mätinstrument för att kunna få ut all kapacitet från Gopron.
En bild säger mer än tusen ord, därför lägger jag upp bilder i stället för en laddning text, som kanske ingen läser…
Vad som gäller, då vi dragit åstad till Skåne med dess hang, det är att utnyttja tiden och möjligheterna att få till så mycket flygning, som det bara är möjligt.
En sak vi aldrig kan råda över, är vädret. Är väder och vind bokstavligen emot oss…då gäller det att ha en reservplan.
Våra reservplaner är utflykter, äta oss igenom diverse restauranger
och lösa modellflygarens dagliga problem, vilka dyker upp.
Att få tiden att gå, det är inga problem.
Trots besvärligt väderläge, som vi upplevt många gånger, har vi aldrig ångrat våra flygresor till södern.
Vi kommer att fortsätta med den traditionen, i alla fall,
tills vi blir 98 år gamla.
Naturligtvis hade det varit bättre ur många synpunkter, jag tänker
på väder och vind, om vi åkt under högsommaren i slutet av
Juni eller början av Juli. Men då blir det problem med ledigheter,
boendet mycket dyrare, skjutningar på skjutfältet osv.
Det blir till att hålla oss till den tid vi använder nu.
Nästa år kör vi igen.
Bilderna du möts av, de är i huvudsak tagna med min lilla eminenta Mobius.
Mina Sony systemkameror har tagit några bilder oxå.
Som du förstår, fotograferar jag hellre än bra…Men det menar jag, att jag vill inte missa en möjlighet till en bild det finns
möjlighet att få lagra på minneskortet..
Kan jag få mina bilder att något rufsa om i betraktarens
intryckslåda i hans hjärna, har jag nått mitt mål.
Tyvärr hade jag problem med formateringen av bildernas
storlek, men jag orkade inte fippla ett varv till med bildmaterialet..
Luta dig bakåt och erfar lite, av det vi erfor !
Så här trångt kan det vara på hangkanten vid Löderup…
Österlen.
En bild tagen med min ofattbart långa selfiepinne…
Bilden visar riktning nordost. Vi kan alltså flyga
även om vinden ligger 180 grader “Fel”.
Roffe startar för en kompis.
Jomen…visst är modellflyg vackert !
När jag ser modellen går mina tankar till Harlekin.
Wings over Löderup
Made in China…tror jag.
REB Herrljunga
Kalle Thorsell. En glad ung pojke.
Taranis…kan lika mycket eller mer än en Jeti,
men den kostar bara en 1/10 del så mycket…
Roffes laddpult…jag tänker ibland, då det gäller ny teknik, tänk om man kommit med en sådan laddare till SM i F3F 1978 ?
REB kastar ut…utrustad för snålblåst på ett Löderupshang.
Det vill säga, vindtät klädsel, muddar, sele för radion, mössa och slalomglasögon.
…och som du ser flyger det.
Sväng med belastning och 90-gradig bankning. Nosen perfekt i horisonten. Det är så
en perfekt utförd F3F-vändning vid en pylon
ska exekveras, om du vill behålla ditt momentum.
Ibland kan man uppleva en anstrykning av aggressivitet på en modells uppträdande…
REB…hur startar du egentligen ?
Landning med klaff ansatt. Skevroder upp. Kallas “Kråkbroms”.
Där satt denna modellen.
Min gamla Spirit sprider fortfarande sann flygglädje omkring sig.
Fullskalasegelkärrorna tar mer och mer åt sig av layouten från våra F3J modeller. Dubbelknäckta vingar, mycket höga Re-tal och mycket aktiv klaffhantering.
Vi hade lite konvektionsdimma första dagen. Dock inget som avhöll oss från att flyga.
Vilket inte heller gladorna brydde sig om…
Gladorna glider garanterat glatt galant…
Här klär brottarna från Västergötland om…
Kanske den optimala modellayouten för en kärra på ett hang…
Rolf-Erik Blomdahl djupt fokuserad på sin flygning.
En modell som är lackerad, för att den ska vara lätt att se.
Captain Alula in action
En kråka blir hunsad och tillrättavisad av en glada
Gladan har en något hotande flyktprofil…alltid på spaning efter något
ätbart, som går att stoppa i näbbet.
Vi passerades av några moln, vilka rymde en viss dramatik.
Vi förväntade oss att Apokalypsens Ryttareskulle komma
ridande med flygande manar och gnistrande skor i skyn…
I dåligt lyft…då håller man sig just vid kanten.
Staketet med taggtråd…det vaktar kanten minst sagt !
Kalle stapplar fram med sin kärra med Ales Stenar som en taggig bakgrund.
Ner kommer du alltid…no Problemos
Stilstudie av Rolf Maier…
Roffe tänker efter och kontemplerar före start…
“Lyft” !
“Nu funkar det” !
En rote, eller varför inte “Nous volons ensemble” !
En vacker modell…tycker jag nog.
Utsikten från vårt hushang bort mot Kåseberga och Ales Stenar.
Denna vy tröttnar jag aldrig på. Jag upptäcker nytt
varje gång jag är på platsen. Åk dit du också !
Min trogna Spirit, med nyklädda vingar, startberedd vid Löderup.
Off she goes !
Ride the wind baby !
Här har selfiepinnen varit framme igen.
Hangflyg är själens befrielse i samverkan med naturen !
Den 16. hangträffen i trakterna av Ystad avhölls av och med
Ålleberg Modellflyg Klubb (ÅMFK) som vanligt.
Att anordna träffar är inte lätt i Sverige, oavsett om det gäller modellflyg eller andra utomhusaktiviteter, vilka kräver ett agerande av deltagaren.
Se på hur många som deltog i 2017 SM i Skala…??
Vi spred så mycket information, det överhuvudtaget var möjligt om träffen. Den barskarealiteten är dock, att intresset för hangflyg är i dagens
Modellflygsverige minimalt, jämfört med hur det var förr.
Allt var inte bättre förr, men hangflygare fanns det fler av och de var aktiva !
Att vi endast var 12 deltagare, var naturligtvis en besk sanning och
så klart en besvikelse.
Med tanke på de möjligheter som erbjuds av Ystadhangen,
hade vi förväntat fler…Men realiteten är som den är. Man kan inte tvinga
människor att flyga.
Inte gick vi och hängde med våra huvuden för det låga deltagarantalet,
utan vi gjorde det bästa av situationen och flög så mycket vi kunde.
ÅMFK är en väl sammansvetsad grupp med hangflygare, som efter många
år lärt sig dra åt samma håll.
Att vi samlas till en hangträff innebär inte bara, att man står på en
kant och flyger, utan den sociala samvaron är viktig. Vi byter idéer,
diskuterar modeller och erfarenheter och löser tillsammans världens
problem i gott samförstånd.
Sammansvetsningen underlättas av det faktumet, att vi bor mycket bra på Österlens Gästhärbärge hos Henry. Detta B&B bär med sig en aura av tidigt 60-tal innanför sina väggar.
Österlens Gästhärbärge är ett före detta äldreboende i Glemmingebro, som något provocerande…och paradoxalt nog ligger granne med
kyrkogården och kyrkan i byn…
En händelse som kan se ut som en tanke, vad gäller planeringen.
Vi rekommenderar detta boendet. Vi har själva bott där i 15 år
och upplevt en härlig stämning.
Naturligtvis gick inte allt efter planerna. En vecka före vår träff,
kom det en Notam från LFV, vilken redogjorde för flygrestriktionsområden
vid kusten, som skulle vara i kraft just under de dagar, vi planerat att flyga.
FN skulle ha ett möte vid Dag Hammarskjölds gård, jämte vilken vi brukar flyga. Gården ligger vid Löderup, vilket är vårt “Hushang”, då vi är i Ystad.
Jag kontaktade den kommenderingsansvarige och försökte få dispens, men det var omöjligt. Trots jag noga förklarade med bilder och karta, sa han att ordern var “Inga modellflygplan i luften”.
Så det var bara att gilla läget och boka om boendet. Lyckligtvis gick det bra, men det innebar, att 4 personer inte kunde komma, då de inte fick ledigt från sina jobb och andra åtagande.
En deltagare blev hastigt sjuk under resan söderut och fick avbryta och
åka hem. Otur.
En man körde sönder växellådan på sin bil vid Värnamo. Men han hade gnistan ! Han körde tillbaka till hemmet i Västergötland på de växlar som återstod…bytte bil och anlände några timmar efter kamraterna med nya växlar.
Väderläget såg bra ut, då vi åkte ner på söndagen. Själv stod jag
startberedd med min Blue Phoenix 1600 vid hangkanten och 1601 flög
min kärra ut i det svaga men stadiga lyftet vid Löderup.
Fördelen med att flyga vid ett högt hang är att ett havshang byggs
upp av laminär vind och skapar lyft redan vid svaga vindar.
Så att hålla sig uppe var enkelt. Senare på eftermiddagen anlände
resten av gänget, som hade passat på att flyga på sydostlig vind
vid Ravlunda på ostkusten.
Under de dagarna vi var där, hade vi VSV vind, som växlade mellan 2-14 m/sek !
Alla dagarna flög vi och vi var relativt förskonade från krascher. Jag tror vi hade en smäll och det var då Rolf Maier skadade sin kropp på en ny segelkärra, då ena klaffservot krånglade vid landningen. Dock tycktes det vid en snabb besiktning enkelt att fixa.
Själv gjorde jag en hård landning, men det enda som hände var att en av
två M4 polyamidskruvarna till vingfastsättningen rök av.
Hemfärden skedde innan lunch på onsdagen, eftersom det regnade kraftigt.
Vi var överens om att göra om detta nästa år igen och att vi skulle
jobba hårt på att propagera för hangflygning, så vi kan med oss fler nästa år. Vi ger oss aldrig i försöken att locka modellflygare till hangflygeriet.
Om vi inte vågar i någon mån misslyckas, då kan man heller aldrig lyckas !
Jag tog mycket bilder och de redovisar jag i något så när tidsföljd utan något direkt inbördes sammanhang. Alltså visar jag en del av ögonblicken från ÅMFK:s hangträff. Det kommer nog 4 poster om träffen och en särskild post om naturen och miljön i sammanhang med vårt boende.
Bilderna är mestadels tagna med min lilla Mobiuskamera, vilket som bekant
gör att upplösningen är sämre, men den är inte så dålig, utan att det kan
förmedla och skapa en känsla hos betraktaren.
Hoppa ombord och flyg med oss i “Det goa gänget” !!
Du ser själv…en del av de pigga tonåringarna som flög !
Innan jag kunde starta, var jag tvungen att ta mig över grinden…jo, stockarna var hala från putsningen av många fötter…
…således halkade jag och stod på öronen…men modellen fick inga skador !
På kanten startberedd min Blue Phoenix. På stranden två ravsamlare. (Rav=bärnsten)
Härlig modell; Blå Fenix.
En konstruktion som jag inte kan ösa nog beröm över.
Modellen – Skyn – Havet;
En treenighet i samverkan.
Du ser, att det inte blåste styv kuling…
I den bortre viken under modellen, det var den platsen där FN-mötet avhölls.
Elmotor på ett hang…tja varför ska man plåga sig själv, om man är hjälpt av elektriciteten att komma upp i lyftet ?
Hade du kunnat se över horisonten, hade du skymtat våra grannar Polen.
Landning med vinden på kanten
Pilotplatsen vid Löderup…
…ser du hur klövdjuren har arbetat upp terrassformade spår i vallen ?
Den gamle. Något nedbantad och vältränad efter vinterns hårda uppbyggnadspass på gym.
Vackert ? Det är bara förnamnet. Platsen är upplevelserik milt sagt.
Två danska öringfiskare, som gjorde sitt bästa för att tömma havet på fisk…
Min nyomklädda Spirit Elite på hanget. I bakgrunden den vita domen för radarn.
Buskarna har ett hårt liv i vinden och dessa hade blivit skalliga. Men de skimrade ändå i det mjuka kvällsljuset.
När vi stod och flög passerade en P-51 Mustang från 8th Air Force …
REB ger sin modell en sista gnidning…
En morgon var jag på upptäckts- och fotofärd. Jag promenerade längs vägen i akt och mening att fotografera en vältuktad rad med skånska pilar, då jag såg en glada sittande…
…sovande på en av stubbarna. Du ser att blinkhinnan, är för ögat… fågeln hade ingen aning jag kom smygande och jag lade märke till fågeln i sista ögonblicket, varför jag inte fick ställt in kameran…
…utan jag bara tryckte av en sekvens…
Gladan var säkerligen lika överraskad, som jag varande fridstöraren .
Kaptenen med sin Alula
En modell som är användbar och enkel att flyga. Ska jag gnälla, så tycker jag, den är för dyr…
I skyn en Alula och på havet kryper en minibogserare med en
pråm för muddermassor från hamnen i Kåseberga.
Alula
Alulapilot
I bakgrunden hackar Ales Stenar sönder horisonten i soldiset. Ales Stenar…jo, man bråkar ständigt om ursprunget i en sorts akademiskhambo för fornhistoriker…
Rovfåglar flyger inte alltid högt utan skummar havsytan efter…
En modern modell på finalen med fälld klaff.
Tripp – Trapp – Trull, jo jag tänker ju på ansiktsuttrycken.
Inte blev det varmgång i lagren i vindmätaren första dagen…
Där !
Nä, där ligger det !
Klart man är glad, om man har lyckan, att vara ordförande för ÅMFK !
Jag påstår inte, det är en upplevelse med religiös innebörd, men för mig symboliserar upplevelsen av flyg en flykt från den vanliga verkligheten till en dimension av nästan varande
det ogripbara.
Just att man kan flyga, det innebär för mig på något sätt
att aningen av en mystik är involverad i detta begrepp.
Vi vet, hur Bernoullis Lag fungerar, vi känner till Newtons Lagar,
så är för mig är vår förmåga att konstruera och bygga något,
vilket flyger som jag vill, en fiktion som är realiserad genom nyfikenhet, genialitet och kreativt tänkande hos djärva
människor. Men ändå…
För 2 månader sen mötte jag en av Saabs aerodynamiker,
som deltog i laget, vilket konstruerade flp-37:s, Viggens vinge.
Vi satt i en lång diskussion vid Hovs Hallar, vilken handlade om,
just det jag beskriver; alltså fenomenet flygning.
Han gav luft åt samma åsikter som jag i stort sett.
Mannen har gedigna och dokumenterade kunskaper inom
flygmekanik och aerodynamik, men han uttryckte trots sin fackkunskap en förundran över just flygningens essens och
att våra fysikaliska lagar möjliggjorde för människan att skapa det,
som kan bära henne genom luften.
Tänk efter vad som fordras, för att lyftkraft ska uppstå…
En yta som rör sig i en vinkel i förhållande till en strömmande
vätska eller gas…
Då man talar om, att en garderobsdörr kan flyga, om den förses
med tillräcklig motor i form av gravitationen eller en konventionell
motorkraftkälla, uppstår i regel stor förvåning.
Men även för en masonitskiva eller dörr uppstår det märkliga,
som Bernoulli och Khutta förklarade fysikaliskt.
Det som resulterar i lyftkraft.
Personligen upphör jag aldrig att hänföras, eller förföras,
då jag flyger mina segelmodeller under olika omständigheter.
Häromdagen, onsdags, hade vi ett makalöst fint väder och jag
ville flyga termik.
Modellen som vanligt min gamla Ava, som är i perfekt skick.
Kanske du kära besökare undrar, vad det är för något incitament,
som ständigt driver mig att åka ut och flyga ?
Om du läser vad jag skrev ovan, så förstår du. Jag är hängiven.
Det betyder att jag aldrig tröttnar på att modellflyga.
Varje tillfälle blir ett äventyr, om du är öppen för alla upplevelser
som ger mig nya intryck, ty för mig är modellflyg ett medel att
förverkliga en del mig själv och leva ut mina önskningar.
Modellflyg kan aldrig bli ett tvång eller något jag upplever som
varande besvärligt.
Bekväm av mig har jag aldrig varit och det ska mycket till för
att hålla mig fjättrad hemma om förutsättningarna för modellflyg
existerar.
Jag vill ta alla chanser att uppleva det för mig lite overkliga
och fantastiska, till det som hör till flygning och dess mångfacetterade
aspekter.
Oavsett hur jag planerat, händer det i regel alltid något
överraskande och oväntat i samband med mina flygningar.
Det behöver inte ha anknytning till det fysiska flygandet som sådant,
utan det kan ha anknytning till inträffade företeelser eller möte
med människor eller djur.
Jag vågar påstå, att majoriteten av de människor jag möter under
mina flygäventyr är nyfikna och vill veta mer om just flygning.
Kunskapen om flygning specifikt är generellt sett inte på en speciellt
hög nivå hos allmänheten.
Förresten, varför skulle den vara det ?
Majoriteten av folk har ju ingen praktisk anledning att fördjupa
sin kunskap av flygmekanik eller aerodynamik.
De klarar sig utan den kunskapsbasen i sitt dagliga liv i alla fall.
Det är här, vi modellflygare kan försöka sprida lite information
och skapa förståelse. Jag älskar att försöka förklara mysteriet
“flygning”, för de som hungrar efter kunskap !
Nåväl, ut för att flyga skulle jag och 2.5 timma fick jag i termiken.
Dessutom skedde lite annat, som en synergieffekt vid mitt
modellflygnedslag i naturen.
Om du vill, så hoppa in och flyg med mig !
Kameror; GoPro och Mobius.
Förväntan…kepsen kan jag lova har åtskilliga timmar i flygtjänst!
Ava + GoPro till väders.
Om bakkanten på vingen ser ut som om den går i vågor,
beror det på ,att kameran förvränger perspektivet.
En klassisk mark där jag flugit många timmar. Jag har inte
haft anledning att ångra en enda sekund av den tiden !
Blåa skyar med 2/8 Cu med hög molnbas.
Ser du min modell ? Bilden tagen med min Mobius, så förvänta inga tekniska mirakel…
Ormvråkarna kom flyttande hjälpta uppåt av termiken, som också modellflygaren använde.
Gladorna slirade som vanligt efter min Ava…
Jag tycker mig finna att gladorna konstant ökar i antal varje år.
Glada heter”Kite” på engelska, som ju också betyder “Drake som flyger”
Två rådjursgetter som bytt den gråa vinterpälsen mot sommaren brunfärgade
ser förvånade upp mot min passerande modell, som var på väg in för landning.
Getterna börjar bli lite runda om buken nu. Ett resultat då de bär på
sina kommande kid. Ett rådjur har en fördröjd fosterutveckling, vilken triggas i gång av
vårens ljus, vilket stimulerar hormonerna så fostret börjar växa. Getterna får sina kid i slutet av Maj början av Juni. Rör aldrig ett kid, som du drar den felaktiga slutsatsen om,
att det är övergivet av sin mor. Det är det inte, men rör du kidden, kan geten överge den och
allt blir helt fel.
Final Ava.
Man håller modellen i luften så länge det är möjligt. Modellen landar, då hastigheten sjunkit så mycket, så farten inte räcker för att skapa den nödvändiga lyftkraften. Glöm det felaktiga påståendet, att modellen “Viker sig”
…min gamla HyperAva med loggat 724 timmar i termik.
Ovanligt sent, beroende på den sega vintern, begick vi termik premiären med Avan i går. Väderläget var vindstilla, max 1 m/sek ost, solsken lätta
Cirrusmoln och därunder Cumulus.
Såg alltså bra ut.
Ner till ett av mina flygställen för termik och en otålig montering, då jag var så sugen att få kolla, hur min trogna modell betedde sig efter vinterns renovering och översyn.
Den hade ju fått ny klädsel bitvis och bakkanten på mittdelen av den tredelade vingen, hade jag riktat upp.
Avan flög exakt, som jag förväntat. Alla trimmar neutrala och efter att ha stängt motorn på 75 m höjd, kunde jag njuta av den nästan överjordiska musiken från den laminära strömningen över vingen.
Instrålningen bromsades av höga Cirrus, men det kom så mycket värme från solen, att svag men utbredd termik fanns.
Eftersom det inte fanns vind, var det bara att sitta i flygstolen och låta modellen flyga sina flata termikvarv i stort sett själv.
En vältrimmad Ava är en dröm för termikflygaren. Är den bra
trimmad, ligger den kvar i blåsan utan korrigeringar.
Jag hängde med upp till lagom höjd och väl uppe där, var det
enkelt att stanna kvar. Det var inget kämpande att hålla höjden,
utan termiken var, som jag skrev, svag men utbredd.
Efter 50 minuter landade jag och hängde på min Mobius, för
jag skulle kunna få video på mina roder, vilket jag ville dokumentera
för att visa, hur mycket små utslag som behövs, för att flyga
planet kontrollerat.
Andra starten gick lika bra som första. Skillnaden var, att stora
flockar av ormvråkar drog förbi norrut och piggybackade på min
Ava.
Ormvråkarna kurvade upp sig högt, innan de sträckte vidare.
Vi kan nog förvänta den första riktiga ruschen med flyttfåglar nu,
då vädret är lovat bli varmt med sydvästliga vindar.
Dagens flygningar, vilka var två starter, gjorde jag utan min vario. Orsaken var, att jag glömt ladda monitorn. Men det går utmärkt
att flyga utan telemetri.
Efter nästan 3 timmar i luften landade jag kl 1500 synnerligen nöjd
med detta årets premiär med Old Faithful…
Jag har två andra fina högpresterande RES-modeller, men jag
är mycket förtjust i min 8 – 9 år gamla HyperAva, så de andra
modellerna får pryda sin plats på väggen i hangaren hemma.
Jag tog lite bilder och alla bilderna är från min Mobius, som ju
ger en ganska liten bildstorlek. Men det handlar inte alltid om
superkvalitet, det handlar om för mig att förmedla en känsla till
betraktaren.
Det tycker jag, min Mobius gör.
Hoppa in och häng med du också !
Beredd för första termikstarten 2018 vid Tjärby.
Undrar hur länge min Ava hänger med ? Men så länge allt är mekaniskt och aerodynamiskt korrekt, fungerar den bättre, än då den kom ur kartongen.
Ännu en hitech väderstation för modellflygaren.
Örnen och bocken ser lika barska ut som vi är vana att se dem.
“Oooo..”, utbrister bocken. ” Nu kommer modellflygarna igen och stör stillheten hos oss…”
Södra Sveriges mest stabila mekbord, vågar jag påstå…
Roll on !
Min acke är 5 år gammal…inte dåligt. Inköpt hos Thomas HAB i Ljungby.
Jag har en drivlina, som inte drar som en pylonkärra. Därför jag flyger en segelmodell, inte en motorkärra…
Det gör, jag vågar påstå, att jag aldrig behöver byta acke under en dags flygande. Acken jag kör med är 3-celler 3200 mAh.
Reaching for the skies
Här får du en uppfattning om vädersituationen under min flygning.
Ser du pricken ?
HyperAva Wladimir Models årsmodell 2009.
Final
De aerodynamiska bromsarna är effektiva och väl anpassade. Med det menar jag, att om jag ställer modellen på nosen, så kommer jag inte att överskrida den hastigheten, då strukturella skador kan uppstå, om bromsarna är fullt aktiverade. Känns tryggt i vissa lägen.
Hur många gånger har jag inte landat här…
Avan har ett imponerande glidtal och en mycket effektiv polar.
Den gamles plats.
Kan jag ha det bättre som modellflygare ?
Knappast ! För det handlar om att njuta och få goda upplevelser !
Jag är van vid, att vråkar, tornfalkar ofta kommer till samma termikblåsa, som jag ligger i med min modell.
De visar genom sitt beteende, att de är duktiga fåglar att flyga termik. Med det avser jag deras förmåga att centrera sig själva i blåsan, där lyftet är bäst. Då jag finns i en blåsa och vråkar kommer, tar jag hjälp av fåglarnas förmåga att ligga mitt i bästa lyftet, vilket
ger mig en anvisning, hur jag ska korrigera.
Ligger jag i samma lyft som exempelvis en ormvråk med en av mina Avor, så har fågeln ingen chans mot min modells förmåga att stiga i termiken. Mina Avor har mycket bättre glidtal, vilket fäller utslaget.
Men med glador är det annorlunda. Jag har aldrig upplevt fåglar,
som är så benägna att ansluta sig till samma förväntade goda blåsa,
som jag flyger i med min modell.
Häromdagen var jag ute med min Blue Phoenix i vackert
termikväder. Det blåste 1-2 m/sek och solen sken. Det var torrtermik,
som på lägre höjd var stark men turbulent.
Termiken är alltid starkast på våren/tidig sommar.
Då jag låg i en blåsa och steg, kom en glada vinglande.
En glada har inte den stabila flykt som exempelvis en
ormvråk har.
Gladan förenade sig med min Blue Phoenix i termiken,
men hon eller han mallade inte in sig speciellt noga.
Då jag kommit högre, avbröt jag och gick på rakkurs. Vad hände ?
Jo, min kompis i form av en glada hängde med.
Jag tänkte se vad som hände, det vill säga, jag ville se,
om gladan har bra förmåga att känna termik eller bristen
på dylik, om jag la mig och kurvade i sjunk….
Jodå, gladan kurvade glatt med i sjunket…tills jag avbröt
och gick på rakkurs och återigen hängde min glada med.
Jag testade flera gånger och såg, att gladans förmåga att
piggybacka var inte välutvecklad. Att “piggybacka” kan man säga betyder, ” Att åka snålskjuts
på någon eller något”.
Mycket flyga blev det i alla fall denna härliga dag. 2.5 timma
i termik och förbrukat 755 mAh ur acken i modellen på motor
och servon. Så det var en billig dag, för att kunna få flyga i
sällskap med en röd glada.
Hoppa in och häng med.
Alla bilderna är tagna med min Mobius sittande på nosen riktad
åt vänster och lite nedåt.
…dök upp i dag söndag. Det var solsken och svag vind från syväst. Alltså förutsättningar för termik, i alla fall fram till 13-tiden, då en eventuell sjöbris skulle sopa bort all konvektion.
Jag tog med min alltid flygbara Blå Fenix till mitt termikställe. Roligt att komma tillbaka dit, där jag fått så många goda upplevelser.
Klockan var 0900 knappt och jag förväntade inte, att termiken skulle vara igång så tidigt. Men iväg åkte modellen och med elens hjälp klättrade jag till 100 m. Jag trimmade upp nosen då min kärra med monterad GoPro blir aningen nostung.
Lite rundflygning för att leta termik, men det enda som fanns var enstaka kytt. Alltså beslöt jag att landa och avvakta, den ökande instrålningen från solen.
I luften flög förutom jag idag massor av sånglärkor, som fyllde luften med sin intensiva utdragna sång. Det var som om lärkorna verkligen ville övertyga lyssnaren att, jo, det är vår nu !
Efter 30 minuter på marken ny start, klättring till ca 100 m och koll av luften. Nu hittade jag en blåsa. Mycket turbulent och trasig, men efter några varv och bra höjdvinst brakade det iväg upp.
Termiken på våren är kraftig, då temperaturgradienten är hög.
För att göra en lång berättelse kort, så fick jag totalt 2 timmar i luften, vilket gjorde mig nöjd med flygandet. Nästa gång jag ska ut hit, tar jag med en av mina Avor.
Låt mig säga: Jag flyger hellre med en välflygande harmonisk
enkel modell som en Blue Phoenix, än en otrimmad kolfiberkärra
för 20000 kr.
För mig är det viktiga flygupplevelsen och känslan att jag
behärskar min modell och att jag kan ta ut den fulla kapaciteten
och potentialen ur modellen.
På hemvägen körde jag upp till en skogssjö, jag väl känner till för att se, om någon is fanns kvar.
Märkligt, för en månad sen gick jag och efterlyste is på sjön, nu vill jag se en isfri vattenyta.
Vattenytan på skogssjön var nästan helt isfri. Vädret var makalöst fint med varm luft och solsken. Vinden var i stort noll.
På sjön ropade två lommar med sin kraftiga stämma och över sjön passerade strötranor diskuterande med sina raspiga röster,
vilka senare landade på en åker jämte sjön. Jag hörde ett vårtecken säkert som något spela i björkarna, bofinken.
När jag satt och filosoferade i vårvädret kom en hare försiktigt i en glänta. Han blev skrämd av mig, försvann, men kom tillbaka och vände andra gången 5 m från mig.
Är man ute i naturen sker alltid något !
Miljön var mycket rogivande och jag tog lite bilder.
Bilderna från flygningen är samtliga från min Mobius. Därav följer att upplösningen inte är enorm, men det räcker.
Häng med om du vill !
Flygförberedelser: Starta GoPron för stillbildstagning.
Japp, då är det dags.
Släppet…
Historisk mark med gravhögar från yngre stenålder.
Piloten spanar
Ni får ursäkta att horisonten blev sned…
Inga Cumulusmoln i dag.
På finalen.
…eller blev det en överflygning bara…
Ser du mitt flarn i luften ?
Landning
Snart nog…
Färdigt för idag. Återstår bara…
…att stoppa ner grejorna i soppåsen igen.
Sjön jag besökte.
Även i den halländska skogsbygden byggdes pyramider för tusentals år sedan.
Till vänster ser du en tidig version av en sfinx…tror jag…
På väg till sjön från flygstället såg jag ett gäng dovhjortar lugnt betande på 300 m avstånd.
Skedänder och bläsänder.
And med specialdesignad näbbutrustning.
Herr och fru skedand kryssar i sjön.
En gammal ek stod jämte vägen och gjorde sig stor.
Harpalten som sa hej två gånger till mig…
…innan han vände mig ryggen.
I vikarna låt rutten is kvar, men den sjunger på sista versen nu.
Känner du värmen i gläntan ?
På denna granstock växer det små björkar.
Två tranor gled förbi…
…livligt diskuterande vad de skulle äta till lunch…tror jag i alla fall.
Jovisst, vingar är bra då det gäller flyg. En väsentlig del i det som möjliggör flygning, är något, som skapar lyftkraft.
Det gör vingar.
Annandag Påsk var jag ute och flög termik ! med en Blue Phoenix. Det var på förmiddagen svag vind och mycket instrålning, som skapade förutsättningar för termik.
Det blev 1.5 timma i luften med min BF, som är en
enastående välflygande modell.
Detta tack vare en bra grundkonstruktion, som lagt grunden och gett piloten möjligheter att på detta
bygga sina inställningar och trimning, så modellen
flyger, som han vill.
Vid lunch ökade den nordvästliga vinden och det började
suga i för en resa till Hovs Hallar.
Men jag bedömde vädret lite för barskt med vindar upp
till 8-10 m/sekund. Man blir med åldern bekväm bitvis…
Alltså blev det i stället en tripp till stranden av Kattegatt
för oss. Medtagande utrustning för årets första utegrillning.
Vi fann ett fint ställe i lä, där vi parkerade oss i solskenet med stolar, grill och vad därtill hör.
En fin eftermiddag fick vi och mycket frisk luft. De grillade kycklingfiléerna blev perfekta !
Inte speciellt många fågelarter var att se, men jag fick lite
bilder, som återkallar en del av våra upplevda ögonblick.
Skrattmåsen var rikligt förekommande, vilket är glädjande, då jag tycker dess population minskat de senaste 5 åren.
En ornitologisk sensation blev vi varse. En kråka med glasögon ?
Är vi ute mycket, upplever vi mycket. Det gör inte de,
som ligger i dvala framför en tv, surfar planlöst
på w.w.w eller de som frenetiskt fipplar på en IFåne
och maniskt kollar efter melj och sms var 5. sekund.
Japp, det är säkert det.
Vi upplever alltid något oväntat, som sätter spets på tillvaron,
då vi är ute på äventyr.
Hoppa ombord om du vill…
Damen hade förpuppat sig , innan vi kom i lä för vinden…
Kroppen ska ju ha sitt…
Kycklingfilé, sallad, hembakat rågbröd med Brieost.
En liten sångare smög på gärdet 50 m från mig…
…jag undrar…med fågelns uppåtriktade stjärt…
…vilken art …
…det kan vara, men jag tror, det är en gärdsmyg.
Alltså bör det vara ett exemplar av nominatformen Troglodytes .
Rätta mig om jag har fel !
Skrattmåsen, måste man säga, är i sitt uppträdande alltid strikt välklädd.
Ständigt på spaning efter någon godbit…
På engelska: Blackheaded gull.
…som de snabbt snappar åt sig i den hårda konkurrensen.
Hur många servon har en skrattmås i varje vinge ? Kan det vara därför, den flyger så bra ?
“Hej, jag håller kollen bara” !
“Avdelning framåt marsch” !
Takeoff
Kolla de aerodynamiskt väl utformade och anpassade vingspetsarna.
Kråkan är, om sanningen ska fram, en i fåglarnas värld brutal…våldsverkare.
Jag får associationer till ett bombplan från 1940, då jag ser kråkans flyktbild.
Kråkans silhuett utstrålar en aura av skräck…
Men även den mest våldsamma kråka börjar kanske på sin ålders höst,
precis som vi skröpliga människor, se dåligt och då flyger den väl till Specsavers
fågelavdelning och köper progressiva glasögon till extrapris…?
Eller är detta en bild lyckosamt tagen i det exakta ögonblicket ?
Så jag begav mig ut med en modell, en Blue Phoenix, för att än en gång se om jag fått min kameras lins att fokusera på rätt avstånd. Jag har kämpat…med fokusproblem länge nu.
Vädret var strålande sol, -4 C och en relativt frisk ostlig vind.
Men vi flyger ju i förhållande till den omgivande luften inte i förhållande till marken. Så lite vind hindrar inte mig från att försöka erövra skyarna.
Flygplatsen var vid kusten, eftersom jag ville kombinera mitt kollflygande med lite fågelskådning.
Fast det här med fåglar hade jag inget större hopp om med tanke på kyla och vind.
Att flyga med min Blå Fenix gick utmärkt. Trots att en BF har 2 m spännvidd, kan den vara svår att se i det starka solljuset, då jag flyger söderut mot solen.
Tur jag har bra solglasögon och framför allt, att jag efter min starroperation för knappt ett år sen åter har fått tillbaka min superfina syn.
Nåväl, hemkommen och efter att ha kontrollerat bilderna såg jag med en gång att, som vanligt, var min lins fokuserad på objekt på “halvdistans”. Objekt oändligt långt bort var suddiga. Ändå hade jag kopplat kameran via HDMI-kabel
till min tv och så gott det lät sig göras ställt in skärpan på
oändligt.
Så det var att gå på det hemma igen, vilket jag gjorde genom att märka upp linsen med 10 vita små märken och höljet
med ett märke som referens.
Sen tog jag några bilder med vridning ett hack i taget på linsen. Då jag kollade bilderna såg jag, att där linsen fokuserade på oändligt avstånd, vilken punkt linsen var vriden mot. Så jag låste linsen på den bästa inställningen, som jag bedömde
inför en ny flygtest.
Det gäller att inte ge sig.
Efter mina flygäventyr packade jag in modellen i bilen och begav mig med kamerorna på ett strövtåg längs stranden.
Redan då jag flög, såg jag en fiskgjuse, som sakta kom flaxande. Kunde ju var roligt att få några bilder på den. Lite tur hade jag, för den dök upp igen. Tyvärr var den långt bort, ca 250 meter, men jag klämde lite bilder med mitt zoomobjektiv och hoppades på det bästa.
Naturen, både på stranden och inne i skogen, var vacker med 15-20 cm nysnö. Just där jag var, hade det kommit ganska mycket av den vita varan.
De flesta bilderna är tagna med min lilla men goda Mobius. Som tickar 4 bilder i sekunden sittande på mina solglasögon. Det jag ser, det ser och fotograferar kameran också.
Prova detta sättet att fotografera. Jag har ett 64 Gb minneskort och min promenad var på 2 timmar och lite mer. Min Mobius fotograferade hela tiden. Batteriet i min Mobius har jag bytt till ett med dubbla kapaciteten jämfört med originalet.
Häng med på mitt strövtåg och upplev lite av det jag såg !
Det som möter besökaren. En fri horisont, ett lugnt hav och stillhet. En av mina favorittillhåll, då jag laddar mina batterier.
På denna strandremsa brukar jag träffa en stadigt återkommande
grupp av flanörer, vilka som jag uppskattar denna solenna plats.
Bordet har fått en nystärkt ? fluffig bordduk…
Stranden med vyn mot Bjärehalvön.
Havet jämnat av en frisk frånlandsvind.
Det blåste frisk kylig ostlig vind runt öronen på besökaren,
som virvlade upp och bar iväg med snön ut över havet.
Den svaga dyningen från Kattegatt frasade försynt i strandgruset.
En flanörs oregelbundna och synbart slumpmässiga spår…
Tänk så mycket ett spår i snön kan förtälja betraktaren…
om du tar dig tid att fundera.
En välanpassad flygare och predator. Gråtruten.
Tofsviporna flög förbi på köldstela vingar tycktes det…
…funderande på om de inte skulle dra söderut igen…
…men instinkten att stanna vid sina gamla häckningsplatser är stark.
I en Disneyfilm ser snön ut på speciellt sätt…
… och i en Walt Disneyfilm kommer det aldrig bara lite snö, det kommer mycket.
Sen kan du tänka på, att det förekommer nästan aldrig töväder i en Disneyfilm.
Denna rådjursbock är, … den kapitala bock jag sett, som haft de absolut största hornen.
Jag har jagat mycket i många år, men aldrig har jag sett horn som dessa.
Detta trots han har bast kvar på hornen och de inte är fullväxta.
Kan tänka mig han får svårt att överleva bockjakten i Augusti.
Fiskgjuse med sikte på mig…
…avstånd 250 m.
Synd jag inte har finare objektiv. Men jag nöjer mig med det jag har.
Tofsviporna höll till vid strandkanten och flög upp då jag kom.
Jag observerade också frusna sånglärkor som dock icke jublade i skyn med sång……
Denna bild illustrerar begreppet “Fata Morgana” Man kan kalla det en sorts hägring.
Det du ser till vänster är silon i Falkenberg som flyger över havet. Till höger en gul byggnad som är Gessles hotell i Tylesand, vilket fått vingar. Fenomenet beror
på att luften skiktas med olika lager av luft med olika temperaturer, som gör
att ljuset bryts.
Min favoritflygplats: Hovs Hallars hang mot N-NV.
Ser du den skarpa strandlinjen ? Ett resultat av jordens
krökning, vilket gör att havets horisont “lyfts upp”.
Alltså vi har ett “havskrön” innan stranden. Såedemede.
På det lugna Kattegatt bryter dyningen mot sanden som Lagan transporterat ut. Det se ut som en som snaggat sig skakar av sig vattnet stående på botten…
Varför jag tog bilden ? Den avviker från det vi är vana vid att se här.
I snön på stranden låg en släthårig tax och såg på mig med bedjande ögon…
Inne i björkskogen såg till min överraskning en surikat, som spanade. De är sällsynta i Sverige och finns normalt i Afrika. Men allt är ju möjligt i dag tack vare FakeLook eller ?
Surikat
Ja du, så här såg det ut i Halland i onsdags i slutet av Mars.
Där nyanlända starar tankade energi i tångens värld av småkryp.
Vad håller ihop en flock av fåglar…?
600 m från stranden var varje sten på revet uthyrd till knubbsälar.
Även stenarna närmare stranden var exproprierade av sälar.
Märklig former på berget i dagen…resultat av slipningen från inlandsisen ?
En ung havsörn flög med tunga vingslag förbi långt ut från stranden…
…en ung fågel som syns på stjärten och den till synes svarta näbben.
Synd han flög på 500 m avstånd…
Vårens budbärare, sädesärlan, tar en paus vid stranden. En sädesärla väcker hos mig en positiv känsla. Gör en kråka samma sak ? Nä…och jag undrar varför.
Kan vara att en sädesärla signalerar ett förebud om vår.
Vad signalerar en kråka ?
Inte blev vi upplyfta av vädret i helgen. Varm luft, relativt landet, strömmade upp över Sydsverige och det blev naturligtvis dimma.
Inte kunde jag modellflyga, men sitta inne..nä…det klarar inte jag i alla fall.
Så vi gav oss iväg för att kolla en skogsfastighet i södra Halland.
Vi tog vägen via Båstad för att handla och det vi mötte var en turistort inte i dvala men med en plats med aktiviteter
som tycktes försiggå i ultrarapid.
Märkligt, att vi uttrycker något som rör sig sakta med uttrycket “Ultrarapid”. Rapid betyder snabb och ultra betyder ungefär “Mer eller Mera…ja du ser själv det något paradoxala med uttrycket.
På en åker passerade vi förbi ett tjugotal migrerande tranor,
som inte hade IFR-bevis och i stället fick ägna dagen åt att
fylla på energi.
Så det blir kanske, om dimman hänger i, för fåglarna att ta tåget till Hornborgasjön eller…?
Som sagt, något måste jag prestera på min lilla blogg, för en blogg eller hemsida som inte uppdateras, det är en död anka.
Jag tror och hoppas personligen, att denna veckan är
sista sucken med vinter…
Sen kommer våren förhoppningsvis med ljus och värme, vilket kör igång hormonerna på oss, som gått och irrat i det nordiska vintermörkret.
Håll ut och häng med !
Ett märkligt växande träd som kröker på nacken inför överhögheten i Båstad.
Grenverket har en form liknande fraktaler.
I hamnen Båstad en öronbedövande stillhet och tystnad.
Grounded pilots in line…
Nä, fåglar kan inte flyga IFR. De måste ha referenser av verkligheten för att kunna ha kontroll på sitt flygande.
Denna bilden tog jag i härligt sommarväder i somras, då det var
fin termik och ett tillfälle, som jag gärna minns. Hur jag plåtade ?
Jag sträckte på mig så klart och smällde av en bild. Molnet är ett Cumulus Congestus på väg att gå över till ett Cb eller Bymoln.
I dag är det Vårdagjämning. Det innebär enkelt uttryckt att i dag är dag och natt lika långa. Dagarna blir längre tills vi kommer till Sommarsolståndet, då vi har årets ljusaste dygn på norra halvklotet.
Vi hade fått 2 cm snö och naturligtvis hade kvällstabloiderna överträffat varandra i rubriksättningarna, som beskrev vädret. Alltså de vanliga överdrifterna med trafikkaos, kollisioner, extremväder blablabla…
Jag åkte ut för att gå min vanliga strandpromenad nere vid Laholmsbukten längs stranden och genom strandskogen.
Vid framkomsten var det strålande solsken, nordlig vind
cirka 6-8 m/sek och helt folktomt.
Så ut med min kamera och mitt strövtåg började. Idag hoppades jag på att få se en havsörn, som jag kunde plåta. Förra gången missade jag en, som passerade på låg höjd. Min kamera låg just då i min bil.
Ute i havet låg Kanadagäss, grågäss och lite änder. Annars inget upphetsande, så vitt jag kunde se. Min kikare lämnade jag hemma.
Men, jag fick min promenad, där jag fotograferade det, som väckte mitt intresse och öga.
Jag tröttnar aldrig på att fotografera formerna, på det man finner vid en strand och i den kuvade tallskogen. Med hjälp av fantasin kan jag se de mest förunderliga varelser, som naturen format träden lika.
För en gångs skull tog jag mycket god tid på mig, för att kunna upptäcka det som finns i naturen. Man ska inte ha för brått, då missar du mycket.
Bakom allt jag finner på stranden, finns det en historia.
Om jag hittar en sko exempelvis, funderar jag på, vem som
burit den och var han kom ifrån. De flesta skor jag hittar kommer från Danmark och som
förts hit av den nordliga strömmen i Öresund.
Nåväl, havsörn såg jag ingen, men jag hörde vårens första lärka
drilla lite korthugget och jag sa hejhej till vårens första tofsvipor,
som rastade under sin flytt norrut.
När jag hör tofsvipans gälla läte och ser dess tumlande flykt,
triggar det mig i alla fall till en speciell känsla av vår.
Denna veckan tror jag vintern plockar ihop sina attribut
och drar sig norrut !
Lite bilder blev det som vanligt. Tofsviporna plåtade jag på långt
håll, ca 150 m, varför skärpan inte är super. Men det duger,
för det skapar en känsla hos betraktaren hoppas jag, som säger,
att våren kan vara på väg till oss.
Våren innebär, att allt föds på nytt i naturens kretslopp.
Vid återkomsten till min bil tänkte jag åka hem och hämta en modell, så jag kunde dra iväg till Hovs Hallar, för att få mig lite hangflygning.
Men vinden var upp till 10-12 m/sek vid HH och jag passade. Även jag kan vara bekväm av mig och avstå flygning…ibland.
Laholmsbukten Vårdagjämningen 2018 kl 0830
Ett luftigt sommarhus med bästa läge…renoveringsbehov.
Den tjuriga Svansasaren (Cauda Solus) ligger klar till anfall…
Han har extremt litet huvud…och således en hjärna som en höna…
Snön på strandgräset försvann snabbt i solskenet.
Solen smälter snabbt det tunna pudrade snölagret. Den mörka marken absorberar solljuset och smälter bort den vita nederbörden.
Den är vår gårdvar (Canem Paesidio) vid Lagaoset. Han är stabilt byggd och vaktar i naturreservatet.
Fast han tycker inte om, att hans svans blivit kuperad…
Det är en bister herre, som man inte ska ta en diskussion med.
Lagan har brått ut för att kunna vältra sig bland Kattegatts vågor.
Tomt. Inte en enda fritidsfiskare. De enda som fiskade, var de cirka 500 storskarvarna, som oförtröttligt plockar sin skörd ur havet.
Varje skarv konsumerar ca 0.5 – 0.7 kg fisk varje dag.
Så 500 av de svarta predatorerna sätter i sig 110 ton om året.
Tystnaden bröts inte av något annat än frasandet av Kattegatts dyning brytande mot stranden.
Ebb och flod ? Jo det har vi i Sverige oxå. Fast vi har ju inte en skillnad på 6 meter, utan här på Västkusten handlar
det om 20 cm… Det du ser här, är begreppet flod vid Laholmsbukten
då klockan är 0915. Inte direkt någon enorm springflod men ändå…
Dyningen från Kattegatt bryter då den möter Lagans vatten. Som en uppgrundande Tsunamivåg ser det ut. Vågen bara dyker upp ur ett lugnt hav.
Spåren förskräcker…från Storskarvens marscherande på en sandrevel.
En nyss strandad flundra, som snart blev byte för gråtrutarna.
Den högsta dynen vid Tönnersa/Lagaoset.
De sydsvenska alperna, Hallandsås, i bakgrunden.
Kattvik vid kanten av Laholmsbukten på bilden.
Det ser nästan ut som kålmaskar som kryper på grässtrået…
emellertid är det metamorf snö.
Jag hade inte med någon modell i dag. Så jag fick nöja mig med att se SAS sakta susa förbi.
Den första sånglärkan jag sett i år vid Lagaoset.
Hon spelade lite försynt. Det var inga av de explosiva, intensiva drillarna, man kan höra, då hon markerar revir vid boet.
Men ett vårtecken så gott som något är det.
Denna varelse kom mödosamt stövlande med knakande leder och näsan i vädret,
sägande att jag skulle se upp…Vad han nu menade med det …
Jo, jag frågar samma som du gör….
…varför växer träden så här ?
Ljudet av nyss anlända tofsvipor som flyger sina
slumpmässiga figurer i luften ger mig de bild- och ljudupplevelser,
som säger att våren kan vara på väg.
Jämför du flykten hos en tofsvipa nu i Mars med det sättet den
flyger i September, så kan man tro det är två olika arter.
Tofsviporna har nu fullt upp med att få ihop det med en lämplig äktenskapskandidat.
Vad finns det för en termikflygare bättre sky att skåda, än en himmel täckt av växande Cumulusmoln ?
