Kategorier
Segelflyg

HÖSTEN PÅ GÅNG…

 

 

 

 

 

 

…i naturen och för modellflygaren.

 

 

 

För 10 dagar sen var jag och flög hang vid stranden
i höjd med Tönnersa.

Efter flygningen, som skedde i härligt väder ca
23 grader varmt och solsken,
kunde jag inte motstå
frestelsen att hoppa i havet.
För årets sista…salta bad kanske.
Det var relativt varmt i vattnet fortfarande. Skulle
uppskatta temperaturen till
17 grader. Det står jag ut med.

Det var då det. Nu 10 dagar senare var det frost
på morgonen och temperaturen
då högtrycket över
Skandinavien gett sig, den var bara 11 grader.
Stor kontrast och snabb förändring.

Dock i tisdags var det perfekt termikväder och
jag kände mig manad att åka
ut med en modell.
Termiken var, som vanligt tidigt på dagen, inte
så stark och blåsorna var små
och inte särskilt stabila.
Men har man väl kommit upp på säker höjd, är
det ingen konst att hänga kvar.

Jag fick 2.5 timma i termiken och bilder. När jag
kom hem och laddade min acke
fick jag i 780 mAh
….så jämför den förbrukningen med 2.5 timmar i termiken,
så förstår ni att, jag inte körde motorn mycket.

Min gamla Ava, som verkligen har flugit för hela
pengen denna säsongen,  ska jag
renovera nu.
Eftersom jag flyger mycket, slits modellen.
Inte genom att man kraschar, utan man skadar
den vid hantering i trappor, i bilen
och då man har otur vid landning och får ett styvt
torrt grässtrå genom vingen.
Det som ska göras, är att jag ska klä om mittdelen
av vingen, då den börjar se lappad ut.

Att klä om en Ava-vinge tillverkad i kevlar/kolfiber
kräver noggranna förberedelser.
Ta bort gammal klädsel  det kan var besvärligt då
Oralighten fäster otroligt hårt
på de kolfiberförstärkta
spryglarna.
Men genom att använda en vass mattkniv,
kan jag skrapa bort det som fanns kvar, efter
att
jag dragit av klädseln.
Sen blir det till att försiktigt slipa med stor kloss på
spryglarna, så den nya klädseln fäster bra.

Vi får se hur det går. Jag ska redovisa med bilder.

Här några bilder från senaste flygningen med Avan.

DCIM169GOPROHär en bild som är knappt tio dagar gammal,
då jag hoppade i havet för ett bad…

DCIM193GOPROSådär…nu är kameran startad.

DCIM192GOPRO…och här är från i tisdags. Man ser att piloten tagit på mer kläder….

DCIM193GOPROUtflytning på gång.

DCIM193GOPROJust innan sättning drar jag in bromsen,
för att kunna landa med hög nos och låg fart.
Allt för att undvika landningsskador på Avan.

 

Kategorier
Hangflyg modell

SÅ HÄR FLYGER JAG HANG…

 

 

 

 

 

 

…då jag är på Tönnersa Strand.

 

DCIM169GOPRO

Då jag bor i Halmstad, känner jag mig privilegierad, vad gäller tillgången
på möjligheter att flyga hang med mina segelmodeller.

Vi har ganska gott om hang, därför vi bor vid kusten.

Inte bara kan kusten genom sin bara existens skapa hang, utan
vinden vid kusten är laminär.

Det innebär,  den är fri från turbulens och relativt landvinden
svalare och därmed mer bärande.

Vid Laholmsbukten mellan Halmstad och Båstad, eller noggrannare
angivet mellan Påarp och Lagans mynning, finns ett ca 10 km långt
kusthang.

Det har jag beskrivit flera gånger, så ni får söka på min blogg för fakta.

Jag är där ofta och flyger, då det ligger nära och eftersom de förhärskande
vindarna här är västliga, så är det för det mesta flygbart.

Detta inlägg vill visa lite om tekniken, då man flyger på ett lågt kusthang.

Det är inget hokuspokus, men mer än 40 års hangflygning här har givit
mig viss erfarenhet, som jag gärna delar.

Modellen jag flyger, är en synnerligen enkel Spirit Elite.

Det är en 2-m  amerikansk konstruktion. Väger ca 13-1400 gram
och flyger som
en dröm.

Jag rekommenderar denna modell å det varmaste. Du kommer att få
mycket glädje av den.

Svår att få tag  i dag, men är du intresserad, har jag en firma i
England som lagerhåller.

Väderläget när jag var här i dag var solsken, 20 grader i luften,
vinden ca 10-15 grader snett från vänster.

Vindstyrkan mellan 2-5 m/sek med medelvind 3 m/sek.

Banan jag flyger är ca 400 m lång. Alltså ca 200 m åt varje håll räknat från min pilotplats.

Här kommer två små videos. En ombordkamera som visar, att
även om modellen filmad utifrån, ser ut att gå som räls,
så ser man, hur det är oroligt i kantrotorn.

Det beror på, att kanten inte är jämn.

Alla stillbilder också tagna med min GoPro.

Har någon något spörsmål, kan ni mejla mig.

Ok här kommer bilder

DCIM170GOPROHär kan ni få en uppfattning om hangets höjd.

DCIM169GOPRO

Hanget 6 km norrut och 3 km söderut. Det räcker.

DCIM169GOPRO

Vy söderut mot Båstadhållet.

DCIM169GOPRO

 

Är du skicklig kan du landa uppe på kanten eller just bakom.

Rekommenderas inte förrän efter 5 års övning här…

DCIM168GOPRO

Japp, då är det dags att starta…

DCIM168GOPRO

Det var inte mycket vind, så ingen ballast i modellen.

DCIM168GOPRO

Off she flies !

DCIM168GOPRO

Som tidigare sagt, hanget bär vid rådande vind upp till minst 50 m höjd.

DCIM169GOPRO

Intrimning

DCIM169GOPRO

Sen mallar man in sig på rätt bana.

DCIM169GOPRO

Lite spännande att ligga en halv meter över och framför kanten i bra fart…

DCIM169GOPRO

  Kan man stå mot vinden och kniveggga…nä.

DCIM169GOPRO

Jag gör inte honnör, men jag hade glömt min flygmössa i bilen
och solen var stark och bländande.

DCIM169GOPRO

Detta hanget gör att man har modellen just framför nästippen.

DCIM169GOPRO

Eftersom jag är lat…gör jag en helikopterlandning med full klaff just bakom kanten.

DCIM169GOPRO

Kamerajustering.

DCIM169GOPRO

En öde strand i perfekt badväder….?

DCIM169GOPRO

Jag skulle badat, om jag inte hade blivit lite sparkad av en häst
och fått en skada ovanför knäet.

DCIM169GOPRO

Vågorna som bröt bara 10 cm höga i den svaga vinden.

DCIM170GOPRO

Då jag packat ihop steg ett hotande Cb upp över Kattegatt.

Det gav senare en rejäl regnskur i Halmstad och norr därom.

DCIM170GOPRO

Har du läst Robinson Crusoe ?

Minns ni kapitlet: Finds Print Of Man´s Foot On The Sand

 

 

 

Kategorier
Segelflyg

JAG VILLE BARA UT OCH FLYGA LITE GRANN…

 

 

 

 

 

…efter den lilla turbulensen om min bloggs vara eller inte.

 

DCIM166GOPRO

För att just flyga i olika former, det är ju mitt intresse.

De sista åren har jag flugit väldigt mycket, vilket ni kanske
märkt på inläggen på bloggen.

Att ge mig ut och flyga har aldrig känts som ett tvång utan mera
som något lustfyllt och en källa till upplevelser av de miljöer och
skeende jag möter.

Jag behöver inget fast flygfält, eftersom jag till 90 % flyger segel.
Att vi har eldrivna plan är ju en av de stora implicerade innovationerna,
som har fört modellflyget framåt och givit oss större möjligheter.

Möjligheter som inte sätter gränser.

Vissa platser är ju mina favoritställen för flyg. Det är inte bara för att
där är bra att flyga, utan också för att miljön är intressant och positiv
på alla sätt.

Flyger du hang på Hovs Hallar och vinden uteblir…inga problem,
du kan njuta av den vackra utsikten.

Därför där finns något jag inte kan vara utan: Den fria obrutna
horisonten.

Dessutom träffar man trevliga människor, som gärna vill ha
förklarat “Hur fungerar detta” ?

Vill jag flyga termik kör jag hellre 2 mil in i landet och får en dag
utan sjöbris med bra termik, än att stå vid kusten och motorflyga
min elseglare upp och ner.

Nåväl, i torsdags såg vädret hyfsat ut, men väderutsikterna lovade
stabil skiktning, varför det kunde bli segt med termiken.

När det är stabilt skiktat i luften, betyder det att temperaturen
inte avtar med höjden, vilket är en förutsättning för termik eller
adiabatik.

Men då jag spanade in mot halländska höglandet, kunde jag vid
1200-tiden se att det började blomma Cu.

Så in med flygplan, vattenflaska och stol i bilen och iväg.

Jag flyger vid just dessa förhållanden på en plats 30 km öster Halmstad
på en ganska osannolik plats, vilket bilderna visar.

När jag anlände fanns det ca 3/8 Cu i skyn med hög molnbas.

Jag körde motorn till jag var på 50 m, för då pep variometern som
en galning. Motorn stängdes av och jag kurvade in mig i blåsan,
som var stark.

När jag nått avsedd höjd gick jag på rakkurs för att “känna på vädret”.

Det var glest mellan blåsorna, men de som fanns var starka men trånga.

Jag hade dock förhoppningen att cumulusbildningen skulle ta sig under
dagens lopp.

Det gjorde den också och jag fick en sån där flygdag, som det blir 5
på ett helt år.

Fast jag medger, jag har haft så fina flygningar i år, både på hang och termik,
som jag nog aldrig haft förut.

Vädret har varit gynnsamt med lagom antal fronter som har kommit in över
landet och rört om i lufthavet.

Det blir spännande nästa år när mina nya modeller ska provflygas.

En ny riktigt fin elseglare och en av de snabbaste F3F-modellerna på
marknaden.

Vi får se hur de flyger.

Ett litet påpekande om min radio.

Jag har en JR och ni vet jag har varit skeptisk till 2.4 gHz,
men jag måste säga efter dagens flygning
att jag är imponerad av dess prestanda.

Mina flygningar så långt bort ifrån mig och på låg höjd, det trodde
jag aldrig skulle gå utan att kanske få ett Fail-Safeläge.

Men det bara fungerade.

Min Rx är en Spektrum 9 kanals med långa koaxkablar till
antennerna som sitter ut från kroppen ca 5 cm.
En med horisontal
och en med vertikal polarisation.

Hade en Fail-Safe för 3 veckor sen vid Tjärby.

En noggrann undersökning avslöjade, att en antenn hade gått av…
just där skärmen till koaxen slutade.

Inte så lätt att se alltid…

Det betydde att impedansen i ingångskretsen i mottagaren blev helt
fel och mottagaren hackade till i ett för mottagaren dåligt läge.

Det dåliga läget var, när jag befann mig över modellen med sändaren
och då mottagarantennerna var skärmade av planets vingar, vilka
är uppbyggda med kolfiber och det blir ju en Faradays Bur, som alla
vet vad det är.

Jag landade 1550 på den nyslagna vallen jämte vägen, där min bil
stod och jag var mycket nöjd.

Nu blir det bilder och det blir med lite kommentarer, så ni förstår, vad jag gjorde:

SONY DSC
Just ankommen ut i naturen.

SONY DSC

En perfekt pilotplats. Lätt att parkera, jag kan sitta i skuggan i min stol och fria ytor att flyga på.

 

SONY DSC

Vallen producerar bete som blir till ensilage för betesdjuren.
Detta betet är av mycket hög kvalitet och gården är känd
för att producera köttdjur av toppklass.

SONY DSC

Ni ser att det börjar poppa upp Cumulus nu…

DCIM163GOPRO

En koncentrerad pilot justerar in GoPron på Avan innan start.

DCIM165GOPRO

Ja, då ska det väl vara klart för start…

DCIM166GOPRO

Hej då…

SONY DSC

När jag landat gick jag runt med kameran och fick syn på en något bedagad rödklöver,

som överlevt vallskörden.

SONY DSC

Kolla så vacker blomman är.

Den är ju inte stor. Men ändå så perfekt.

SONY DSC

Denna lilla gula solstråle såg så glad ut, även om hon bara var 8 mm stor,
jag var tvungen att porträttera henne !

SONY DSC

Har ni sett det sitter en insekt på var blomklase…tycks vara samma art alla tre.

SONY DSC

Det går att ana att hösten håller på att ladda upp i naturen. Färgerna börjar ändras.

SONY DSC

Jordbrukaren ska ha en eloge, då han låter sina betande djur hålla lövängarna öppna.

SONY DSC

För en lövsal med en multikultur är vackert.
Föreställ er denna ytan planterad med gran…

SONY DSC

Ingen märkvärdig bild, bara en idisslande ko i det höglänta halländska skogslandskapet.

Men det uttrycker ett liv utan stress och med en viss ro.
Sen luktar en ko gott också.

SONY DSC

Undrar hur många mil stengärdsgårdar det funnits i Sverige innan tagg- och ståltrådseran ?

SONY DSC

Heter det fårticka ?

Kategorier
Segelflyg

NÄR DET ÄR SVÅRT ATT SLUTA…

 

 

 

 

 

 

…flyga sin modell, därför förhållandena är så bra.

 

P1100682

I måndags lovade yr.no ostlig vind ca 3-6 m/sek och växlande molnighet.

I mitt stilla sinne tänkte jag, att det kan bli fint termikväder.
Att vinden var  ca 5-6 m/sek bekymrar mig inte, för min Ava har en profil,
som gör att den penetrerar bra mot vinden utan större höjdförlust.

Jag hade avtalat med Theo, som är en modellflygare boende i Tjärby, att vi
skulle träffas, där jag flyger.

Kl 1000 var jag i luften med kärran, bara för att landa genast, då jag satt i en tom
LiPo…

Byte av acke,  fram med laddaren så den tomma acken fick sig en duvning.

Sen iväg och det var i den östliga vinden turbulent på låg höjd.
Men väl uppe på 100 m var det ok och det var kraftig termik.
Blåsorna var små utan styrsel och form men upp gick det för min
Ava, som har mer än 600 timmar i termik !

Efter 2 timmar i luften landade jag, tog en paus och inväntade lite vatten
som Theo skulle hämta.

Är man helt inne i flygandet, är det lätt att glömma tillförandet av vätska.

Efter en timmas paus märktes att vinden hade nästan helt stillnat.
Ibland blåste det till till och med  från väst.

Det var kanske en liten aning inverkan av sjöbris, som stångade mot den
förhärskande ostliga tryckvinden.

Molnen var 5/8 Cu och molnbasen var nu avsevärt högre.
Molnen var också mycket fastare i konturerna och såg inte så
“vattniga” ut som förut.

Allt tillsammans gjorde, att kärran åkte upp  utan problem.

Sen var det bara att glida…och det gjorde jag och jag njöt varje sekund !

Jag njöt till kl 1545, för då landade jag i gräset.

Inte för jag tröttnat, men jag hade en resa att förbereda.

Ett fåtal bilder som visar min dag på Tjärby blev det,
som kanske ger er en aning om, hur jag gillar att flyga.

Det kommer en video från Tjärby senare som är
3 minuter lång.

 

DCIM156GOPRO

Theo fotograferad med min GoPro sittande i min modell.

 

P1100562

LiPo-byte.

P1100596

Kl 1000

DCIM158GOPRO

Start !

P1100668

Min trogna Ava

P1100679

Hon ska få en renovering till vintern. Jag ska klä om mittdelen av vingen.

Den är sliten nu efter små landningsskador. Styva strån har perforerat klädseln vid landningar.
Som jag tejpat som lagning…men som sagt, till våren ny Oralightklädsel på.

P1100681

Trots sliten klädsel, hon flyger superfint.

Därför modellen är perfekt trimmad och jag är väl förtrogen med egenskaperna.

 

Ingen symbolik med avsikt i denna bild…men tolkningen är fri.

DCIM155GOPRO

P1100644

Naturligtvis hade jag kritiska åskådare, som sa till mig att:

“Vi  har sett det mesta så flyg ordentligt” ! P1100619

“Nä”, sa fåren, “Detta flygandet var inte nåt att se på, utan nu går vi och käkar.” !

 

Kategorier
Hangflyg modell

HOVS HALLAR…

 

 

 

 

 

 

…jag kunde inte bara låta bli.

 

 

 

 

 

 

Därför det blåste 3-4 m/sek nästan rakt på. Man får inte missa tillfällena.

Det gjorde jag inte, för det blev 2.5 timma i luften.

                                                 Bara lustflyg.

 

P1100445

Min Spirit Elite nummer 2.

P1100478

 Min Spirit nummer 1 var hemma på modifiering.

 

 

 

IMAG1108

…fast med hjälp av kråkbromsen går det bra.

Flygbilder Mobius och övriga Panasonic Lumix.

 

 

Kategorier
Okategoriserade

SM I OT FÖR FRIFLYGANDE MODELLER I RINKABY 2014

 

 

 

 

 

 

Del 2:2  av lördagens tävlingsverksamhet.

 

 

SONY DSC

 

Här följer del 2 av min redovisning av lördagens tävlingsverksamhet.

Bakgrunden och väder kan ni läsa om i inlägget som handlar om del 1.

Nytt för mig var, att jag fick ett mail från Ove Svensson, Nynäshamn,
som talade om, att de hade flugit bort sin “Laruska” och att den återfunnits
i en rödbetsåker, just innan de skulle köra hem igen.

I övrigt låter jag bilderna tala för sig själv i stort sett.

Vissa serier av bilder, som då Curt Sandberg drar upp,
de har jag inte velat hacka sönder,
utan jag visar alla,
för betraktaren ska få ett sammanhang.

Har jag någon kommentar, finns det under bilden.

Om någon vill tillägga något, så maila mig,

så lägger jag upp det.

Här är bilder !

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

DCIM104GOPRO

DCIM104GOPRO

DCIM104GOPRO

DCIM104GOPRO

DCIM104GOPRO

Kategorier
Old Timer flyg

SM I OT-FÖR FRIFLYGANDE MODELLER I RINKABY 2014

 

 

 

 

 

 

Del 1:2 från redogörelsen av lördagens tävlingar och skeenden.

 

SONY DSC

Lördagen grydde med finfint väder. Redan klockan 0900 syntes nybildade Cumulus,
vilket bådade goda förutsättningar för termik.

Men det bådade också möjlighet för sjöbris, som kunde förväntas bli relativt stark.

Fram till kl 1100 höll sig vinden på en svag nivå, men mot lunchtid ökade den upp.

Vi hade under eftermiddagen 5-7 m/sek med kraftigare byar.

Termiken var kraftig, men naturligtvis på lägre höjd sönderblåst, vilket gjorde
val av starttid vansklig.

I den relativt kraftiga vinden blev det ett par vingbrott på segelmodeller under
uppdraget på linan.

Vidare flög två modeller bort och vad jag vet nu, hittade man en på söndagen
avsevärt länge bort, än man hade antagit.

En person hade funnit den under ett träd vid kiosken i Rinkaby…som tur var
hade ägaren namnlapp på sin modell
med telefonnummer angivet.

Flygandet var intensivt och vi var på samma plats hela dagen till klockan 1830.

På kvällen var det sedvanligt årsmöte i SMOS med middag.

Nu kommer hälften av lördagens bilder. Varför jag inte lägger upp alla med en gång?

Det blir för maffigt och det tar faktiskt tid att editera bilder och ladda upp och sen
anpassa bildmaterialet till bloggen.

Texten och kommentarer riktar sig till de, vilka liksom jag  inte har kunskaper
eller dåliga sådana om friflyg.

Jag vet att experterna kan mycket mer, men på bloggen är det, som det är.

 

SONY DSC

 

 

SONY DSC

Vi var många deltagare i år !

 

SONY DSC

Göran från Dalarnas husvagn är välkänd

 

SONY DSC

Två glada västgötar, Freddy och Kjell !

 

SONY DSC

En finsk modellflygare som heter Knifv, men han kanske skulle hetat Puukko i stället,
som ju är det finska ordet för kniv eller dolk.

SONY DSC

Göran kollar fusen

 

SONY DSC

Inge Sundstedt monterar

 

SONY DSC

Lars Larsson, en duktig byggare, tävlingsflygare och taktiker.

SONY DSC

Lars-Erik Fridströms fru hjälper sin man att montera.

 

SONY DSC

En av det norska broderfolkets OT-flygare.

 

SONY DSC

 

 

 

SONY DSC

Operasångaren Boris, Finland till vänster med viss pondus…
Frede Juhl tror jag nästa  heter och Karl-Erik Widell i stolen,
de sistnämnda från Danmark.

SONY DSC

En man och hans modell,

Lars Karlsson

 

SONY DSC

 

 

SONY DSC

 

 

SONY DSC

 

 

SONY DSC

Det blev bra.

 

SONY DSC

En av de finska flygarnas modell från 1945. Kolla fenans placering…

“Tiira” betyder tärna

SONY DSC

Så här ser mekaniken ut för stabbe och fena med kurvroder.

 

SONY DSC

Curt Sandberg förbereder….

 

SONY DSC

…sin modell, som väl flög långt bort under söndagen.

Men som till all lycka återfanns igen.

SONY DSC

Åke Gustavssons Wakefield

SONY DSC

Nu kommer en stilstudie av Lasse Larsson då han drar upp sin modell…

SONY DSC

 Lasse Larsson in action !

SONY DSC

 Total kontroll

SONY DSC

 

 

SONY DSC

 

 

SONY DSC

Koppling och där satt den !

SONY DSC

 

 

SONY DSC

Detta…är en vass motor !

SONY DSC

Inge släpper…

SONY DSC

Balanserat…

SONY DSC

Gick fint på linan…

SONY DSC

…men snäppte ur tyvärr…

SONY DSC

..kanske kroken för långt bak eller…

SONY DSC

…men modellen landade hel och kunde justeras.

SONY DSC

Jag kan inte namnet på detta paret, men någon vet säkert.

Nu vet jag, vad de heter och vad som hände,
för jag fick ett mail från Ove Svensson, som lyder:

Hej! Paret med ”Laruska” ( som flög bort och hittades i en rödbetsåker
på söndagen,
strax innan vi skulle åka hem till Nynäshamn.
Vilken röta!)

är Ove Svensson med fru Ann-Mari.

SONY DSC

Modellen heter i alla fulla fall “Laruska”.

SONY DSC

” Gör nu som jag säger”,
talar Ann-Marie om för  sin man… Ove.

SONY DSC

Hold on steady baby !

SONY DSC

Off she goes !

SONY DSC

urkoppling för tidigt…

SONY DSC

Vi kör igen…

SONY DSC

Ser bra ut…

SONY DSC

Erövring av skyarna…

SONY DSC

Nu hänger modellen kvar…

SONY DSC

..tills den ska koppla.

SONY DSC

Freddy med tävlingsblicken kopplad.

SONY DSC

Det är bara lite gummiband…

SONY DSC

…som förmår lyfta…

SONY DSC

..lyfta modellen så högt, där det bara är skyn, som förmår sätta gränsen…

SONY DSC

Andrea spurtar iväg efter sin modell.

SONY DSC

Stilstudie av Freddy

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

 

SONY DSC

Lite feltrim…

SONY DSC

..men det löste sig till slut.

SONY DSC

Vi släpper inte ut K-strimmor i alla fall…

SONY DSC

Karl-Erik Widell släpper

SONY DSC

Går upp perfekt.

SONY DSC

..för en max.

SONY DSC

Göran släpper och tar tid.

SONY DSC

 

 

 

SONY DSC

 

 

 

 

SONY DSC

En något yngre generation jämfört med oss andra stofiler…

SONY DSC

..men den yngre generation kan de oxå.

SONY DSC

 men så har han erfaren mentor, Frede Juhl .

SONY DSC

uppdragning…

SONY DSC

…och koppling.

SONY DSC

 

 

SONY DSC

 

 

SONY DSC

 

 

SONY DSC

Snyggt !

SONY DSC

 

 

SONY DSC

Ser ni…infällbart ställ…

SONY DSC

 

 

SONY DSC

High in the sky !

SONY DSC

Åke har varit och hämtat.

SONY DSC

Fruarna är skickliga mekar….

SONY DSC

…och släppare.

SONY DSC

…för ni ser själva hur fint modellen går på linan…

SONY DSC

…vilket resulterar i bra höjd och fin urkoppling.

SONY DSC

Marko från Finland, byggeniet och mästaren.

SONY DSC

Här agerar han släppare för kompisens modell.

SONY DSC

Som förväntat…rakt och stadig på linan.

SONY DSC

 

 

 

SONY DSC

 

 

 

 

SONY DSC

Koppling

SONY DSC

Marko tar tid och håller koll på modellen.

SONY DSC

“Hämtare” och tidtagare spridda över Rinkabyfältet.

SONY DSC

Markos mästerverk

SONY DSC

Lite ironisk text på vingen…

SONY DSC

Om du skulle bygga en modell med en…

SONY DSC

…sådan vingkonfiguration, hur skulle du lägga upp det ?

SONY DSC

En modell med helt annat koncept flugen av en norrman.

SONY DSC

Kjell Lindkvist förbereder sin Elminator.

SONY DSC

Nu !

SONY DSC

Modellen som vanligt  flygande perfekt !

SONY DSC

Klart Kjell är nöjd.

SONY DSC

Fast han håller tummarna…

SONY DSC

…och ber kanske en stilla bön.

SONY DSC

Kolla linan som stabiliserar vingspetsarna….

SONY DSC

Kompen finjusteras.

SONY DSC

Klart !

SONY DSC

Dags att starta när luften är bra och termikrik…

SONY DSC

 

 

 

 

SONY DSC

Modellen klättrar som ett skolexempel.

SONY DSC

..och flög en max.

SONY DSC

Aktivitet på fältet hela dagen.

SONY DSC

Lars-Erik med sin Eastwind

SONY DSC

DieselPower !

SONY DSC

Motorn Webra. Säkert minst 50 år gammal, men still going stronger.

SONY DSC

Flyger man bort är en adresslapp ett måste på modellen.

SONY DSC

Dags för start.

SONY DSC

En flip på propellern sen…

SONY DSC

…går motorn som en klocka…

SONY DSC
…och medan frun håller för öronen
startar Lars-Erik kärran.

SONY DSC

60 deltagare på SM i OT för friflygande modeller 2014.

 

Kategorier
Old Timer flyg

SM I OT-FRIFLYG RINKABY 2014.

 

 

 

 

 

 

Fredagens flygningar del 2/2.

 

 

 

SONY DSC

 

 

 

 

Det mest överraskande som hände på fredagen, var väl när ett hundratal tjurar
kom galopperande förbi, där vi skulle flyga.

Det är stora köttdjur och det kändes i marken, då de rusade förbi.

Imponerande djur, som betar och håller växtligheten nere, så vi som
är modellflygare kan utnyttja fältet.

Denna delen visar, de som flög på fredagen, dels trimstarter och dels
tävlingsstarter.

Jag försöker hitta olika infallsvinklar till motivet för att hålla intresset
levande och ibland lyckas det och ibland floppar jag.

Men eftersom jag förstår,  att bilder är,  det vad besökarna på bloggen
är mest intresserade av, så kommer det en packe nu.

Förresten…..ibland undra jag, hur friflygare vågar släppa iväg sina
modeller utan att kunna styra med radio…?

Att inte fler flyger bort….men dessa äldre herrar är duktiga på att hitta
bortfluget.

Dock, 3 modeller försvann på lördag/söndag. Jag redogör för,  hur det gick
sedan.

Nu är det bildtime !

Alla bilder tagna med min Sony systemkamera med normalobjektiv,
vilket betyder, att jag tappar skärpa vid stora uppdrag,
men det får du leva med.

Kommentarer till bilderna kommer sen, i den mån det behövs.

 

 

SONY DSC

 Martti flyger sin Wakefield

SONY DSC

 

 

SONY DSC

 

 

SONY DSC

 …tur det var en trimstart.

SONY DSC

 Kjell med sin som alltid välflygande “Slicker 50”

SONY DSC

 Fundera över varför modellen ser ut som den gör med en vinge på en pylon.

SONY DSC

 Den stiger som en raket

SONY DSC

 

 

SONY DSC

 

 

SONY DSC

 En Knivf från Finland

SONY DSC

 Men varför så barsk?

SONY DSC

 Modellen flyger ju fint

SONY DSC

En promenerar och en flyger åt samma håll…

SONY DSC

 Frede Juhl med sin adept.

SONY DSC

 “Nu ska du göra så här”, säger Frede

SONY DSC

 Inge Sundstedt släpper

SONY DSC

 

 

SONY DSC

 

 

SONY DSC

 Göran spanar med stöd för kikaren.

SONY DSC

                                                                 Vi var 60 deltagare med 167 modeller.

SONY DSC

                                                                   Frede släpper sin lärlings modell.

SONY DSC

                                                                       …fast den dra åt vänster…

SONY DSC

                                         …men piloten räddar planet ur det dåliga läget och får upp den till urkoppling.

SONY DSC


Någon kommer att gör en något burdus landning…

SONY DSC

                                                                                        Huka dig !

SONY DSC

                                                                  Det gick vägen och hatten sitter kvar

SONY DSC

 

 

SONY DSC

                                                                 Just denna modellen nu…dåligt glidtal.

SONY DSC

                                                                             Armar uppå sträck…

SONY DSC

                                                                                     Göran har släppt

SONY DSC

 

 

SONY DSC

                                                                     Karl-Erik Widell startar sin Wakefield

SONY DSC

                                                           …som alltid placerar sig bra i resultatlistorna.

SONY DSC

 

 

SONY DSC

                                                                      Markku spanar efter sin modell.

SONY DSC

 

 

SONY DSC

                                                                    Gunnar Wivardsson vertikalstartar…

SONY DSC

                                                                      Modellen ser märklig ut…

SONY DSC

                                                                          Full aktivitet på flite line

 

SONY DSC

                                                                               Nytt försök av Gunnar.

SONY DSC

                                                                                    Ni ser själva…

SONY DSC

                                                                         Mycket kropp och lite vinge

SONY DSC

                                                  På sitt sätt en modell med ovanlig och stram formgivning.

SONY DSC

                                                             Den flög för mig i alla fall överraskande väl.

SONY DSC

                                              …flög med något vaggande stil som en promernerande gås…

SONY DSC

 

 

SONY DSC

 

 

SONY DSC

 

 

SONY DSC

Det startades och trimflögs hela tiden under perioden.

SONY DSC

 

 

SONY DSC

Andrea startar en av sina välflygande modeller.

SONY DSC

                                                                                    Andreas modell.

SONY DSC

 

 

SONY DSC

 

 

SONY DSC

 

 

SONY DSC

                                                                         Martti finjusterar sin Wake

SONY DSC

                                                                   En av vår finska gäster? handkastar.

SONY DSC

 

 

SONY DSC

 

 

SONY DSC

 

 

SONY DSC

                                                          Markkus kärra med geodetiskt uppbyggd vinge…

SONY DSC

                                                         Lars Karlsson med sin modell i splendid isolation.

SONY DSC

 

 

SONY DSC

 

 

SONY DSC

 

 

SONY DSC

 

 

SONY DSC

                                                                         Ännu en av Markkus modeller.

SONY DSC

 

 

SONY DSC

 

 

SONY DSC

 

 

SONY DSC

                                                                            Tyko har kopplat greppet.

SONY DSC

                                                                                                glada

SONY DSC

 

 

SONY DSC

 

 

SONY DSC

 

 

SONY DSC

                                                                   Lars-Erik Fridström ställer in kompen.

SONY DSC

                                                         Från höger: Lars-Erik, Kjell och Lars-Eriks fru.

SONY DSC

                                                                                  Thomas håller koll.

SONY DSC

 

 

SONY DSC

 

 

SONY DSC

 

 

SONY DSC

 

 

SONY DSC

                                                                             Boris ska släppa sin Brewster

SONY DSC

 

 

SONY DSC

 

 

SONY DSC

 

 

SONY DSC

 

 

SONY DSC

                                                              Inge Sundstedt beundrar Boris modell.

SONY DSC

 

 

SONY DSC

 

 

SONY DSC

                                                                Anders Sellman väntar på ögonblicket…

SONY DSC

                                                                               …då han ska kunna…

SONY DSC

                                                                             …släppa sin Me-109…

SONY DSC

                                                             …målad i det schweiziska flygvapnets livré.

SONY DSC

 Boris Brewster Buffalo i finska färger.

Hakkorset på vingarna har inget med nazism att göra
utan det var Mannerheims personliga vapen.

 

SONY DSC

 

 

SONY DSC

 

 

SONY DSC

 

 

SONY DSC

Lars-Erik glad !

SONY DSC

                                                                             Lars-Eriks Slicker 50

SONY DSC

 

 

SONY DSC

                                                                           Andreas modell…tror jag

SONY DSC

 

 

SONY DSC

                                                             Två konkurrenter Lars-Erik och Kjell hjälps åt.

SONY DSC

 

 

SONY DSC

 

 

SONY DSC

                                                                                              Flyg !

SONY DSC

 

 

SONY DSC

 

 

SONY DSC

 

 

SONY DSC

 

 

SONY DSC

                                              Gunnar Wivardsson och Matti Pyykkö ser på en modell som skär ut.

SONY DSC

 

 

SONY DSC

 

 

SONY DSC

                                                                      Norsk modell och pilot trimmar.

SONY DSC

                                                                               Boris fina skalakärra.

SONY DSC

 

 

SONY DSC

 En konventionell modell från sin tid.
Med kroppen formad som ett “ruter”.

SONY DSC

                                                                  Stabben på en av Markkus modeller.

SONY DSC

 Hur lätt är det att bygga en sådan vinge ? Tänk er att bygga två likadana utan skevhet eller avvikelse…

 

SONY DSC

 

 

SONY DSC

 

 

SONY DSC

 

 

SONY DSC

                                                                                               Boris

SONY DSC

 

 

 

SONY DSC

 

 

SONY DSC

 

 

SONY DSC

 

 

SONY DSC

 

 

 

 

SONY DSC

Gloster Gladiator

SONY DSC

 

 

SONY DSC

 

 

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

 

SONY DSC

                                                                          Anders Sellmans Me-109

SONY DSC

 

 

SONY DSC

 

 

SONY DSC

 

 

SONY DSC

                                                                                           Kontrast

SONY DSC

 

 

SONY DSC

                                                                         Thomas ska släppa för…

SONY DSC

                                                                                   Karl-Erik startar

SONY DSC

 

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

 

SONY DSC

 

 

SONY DSC

 

 

 

 Det kommer mera. Mycket mera….

 

 

Kategorier
Segelflyg

DET HÄNDER ALLTID NÅGOT…

 

 

 

 

 

 

…oväntat då jag är ute och flyger….

 

 

DCIM146GOPRO

En charmig flicka från Gävle kom och spred glädje.

 

Egentligen ville jag flyga hang, men med tanke på väderläget beslöt jag
att köra ner till Tjärbyhanget för en termiksväng.

Jag var där klockan 1400 och det var igengrott med cumulus.

Men solen kom igenom och termikförhållanden bättrade sig.
SÅ jag startade min Ava, den börjar bli lite sliten nu (efter 600 timmar
i termiken), så jag har beslutat klä om mittdelen av vingen, så den blir
snygg igen.

Men termik var det. Jag har aldrig vid denna platsen upplevt så våldsam,
som den var  idag.

Min modell kastades upp rent ut sagt. Det var så kraftiga vertikala rörelser,
att det bitvis var svårt att kontrollera modellen.

Min flygning var  förutom termikflygning också ämnad för flygfoto
av en gård i Tjärby.

Det gjorde, att jag flög väldigt långt ifrån mig. För att få bra bilder,
flög jag inte
bara högt utan jag flög också lågt för att få objektet
närmare kameran.

Efter att ha genomfört en lågflygning, skulle jag göra en till.

Modellen var 300 meter från mig och på 35 m höjd…..och själv
stod jag på
  en ås, som är ca 20 m över omgivande mark.

Då fick jag failsafe. Modellen gick in i långsam flatspin med full
broms,
men eftersom det var över kyrkogården i Tjärby, kunde jag
inte låta den
komma ner där med risk för skador på modellen.

Jag slog snabbt av sändaren och sen på den igen. Sändaren och mottagaren
band efter  2 sekunder.

Efter failsafen var jag mycket lågt och när jag kommit över stora vägen och
in över ett sädesfält,
  så vek min Ava sig och damp ner i säden.

Snopet….

Jag tog med sändaren ner till åkern, talade med markägaren som tröskade,
om det var ok
att jag hämtade min modell ute i hans åker.

Det var inga problem sa han och eftersom jag visste ungefär var modellen
låg gick jag ut i åkern.

Då jag var där modellen borde finnas, för den var totalt osynlig i säden,
då körde jag motorn lite
så jag kunde höra rasslet från den.

Modellen låg i två delar. Tack och lov.

Vingen som originalt är fäst med 2 Unbrako stålskruvar hade jag
redan från första flygningen
  ersatt med 2 M4 polyamidskruvar.
Vid smällen slogs skruvarna av och vingen lossade
utan
att det uppstod skador.

Kroppen var hel, så när som på en spricka i baldakinen, vilken håller stabben.
Det är redan fixat med en bit kolfiber som spjäla, lindning med kevlartråd
och sen
Ca-lim över det hela. Det blev starkt och lätt.

Varför modellen gick i Failsafe ? jo jag har en gång förut med Avan
på Tjärby varit ute för det.

Det kom båda gångerna, då modellen var så att säga under mig i
förhållande till min sändare.

Antennerna från mottagaren går ut på sidorna i kroppen via ett
innerrör till pushrod och
själva antennen sticker ut de ca 2 cm det skall.

Så antenn sitter helt fritt på båda sidor.

Men flyger jag med modellen under mig; så kommer antennerna
att skuggas av vingarna,
vilka är byggda av kolfiber……så det var
upplagt för FailSafe med dessa förutsättningarna.

Jag har aldrig haft det minsta klabb med radion annars.
Nu ska jag ändra antennerna och addera
en satellitmottagere;
som ska placeras på bommen bakom vingen just in case.

Annars det lättaste att undvika denna typ av FailSaife är,
att inte flyga som jag gjorde i dag.

Uppe på kanten träffade jag som vanligt trevliga människor,
som var intresserade av vad
jag sysslade med.

Här kommer lite bilder som beskriver min fredag med min Ava.

DCIM146GOPRO

Senior och Junior kollar min Ava just efter jag hämtat in den.

DCIM146GOPRO

Sonen till vänster som ska ta över en relativt stor egendom.

DCIM146GOPRO

Är inte detta en illustrativ bild på en lantbrukare…?

DCIM146GOPRO

Nu ska vi göra såhär, säger fadern till ätteläggen…

DCIM146GOPRO

En glad familj från Gävle kom på besök.

DCIM146GOPRO

 

 

 

DCIM146GOPRO

De hade parkerat sina husvagnar för att komma och se på gravfältet…

DCIM146GOPRO

…där istället en modellflygare höll låda…

DCIM146GOPRO

..för ett andäktigt ? lyssnande auditorium.

I morgon lördag åker vi till Elefantastiskt i Ljungby för att flyga och få inspiration.

Kategorier
Segelflyg

EN FULLÖDIG FLYGDAG IGEN…

 

 

 

 

 

 

 

…upplevde jag i måndags.

 

 

 

 

SONY DSC

 

 

Måndagen infann sig med lika fint väder, som det varit sista veckan.
Det var solsken, cumulus på gång, vilket sa, att det kan bli fint
termikflygväder.

Enda orosmomentet var ju risken för åska ochvidare var det hög luft-
fuktighet och dis.

Men det hindrar ju inte, den intresserade flygaren att åka ut för att
få en stund på vingarna.

In med Avan i bilen och ner till Tjärby. Kom ner ca kl 0930 och
termiken var i full gång. Så jag monterade och gjorde allt klart
för flygning…..men då jag skulle slå på sändaren, var den redan på…
och acken deaktiverad.

Jag hade glömt slå av, när jag hade justerat en sak på en av mina modeller.

Nu är det inget katastrof, för sändaren har en cutoff-funktion, vilken slår
av sändaren då LiPon kommit ner till 9 Volt.

Eftrsom jag alltid har laddare med, fick jag sätta sändaren på laddning
med 2 C. Efter 30 minuter var det klart och det var att starta.

Termiken mycket stark, men mycket disigt, så redan på 400 m höjd
var modellen svår att se.

Hur som helst, så fick jag 2 timmar i termiken innan jag landade och
då var jag ganska mätt på termikflygning.

På eftermiddagen var jag social och vi åkte till stranden. Varmt.
I vattnet 25 grader…

Pär ringde och ville flyga hang. Så vi träffades klockan 1730 och drog ner till
HH.

Där det blåste 6 m/sek rakt på. Kunde inte bli bättre.

Efter mitt utkast, fick jag då jag passerade kantrotorn en mycket hoppig resa.
Det var att plocka fram sin flygskicklighet, för att reda ut det.

Men allt gick ok och man man kunde njuta de fina förhållandena med andra
aeronauter, skärmflygarna.

Pär, som har ett plan som är lätt och sprött, Lunaken, kastade ut och
fick efter lite äventyr modellen stabiliserad, sen den passerat kanten
och också han upplevde fin flygning.

Som vanligt passerade trevliga människor, som ställde vettiga frågor,
eftersom vår flygning väckte deras intresse.

Så Pär och jag berättade och visade.

Efter lyckligt genomförda landningar för oss båda, för gudarna ska
veta, att det är inte lättlandat på HH, om man inte är ett superproffs
förstås, vilket inte vi är.

Vi har bara var och en mer än 40 års erfarenhet av flygningar på
Hovs Hallar…därför vet vi, vad som kan hända.

Klockan 2200 var jag hemma efter en intensiv upplevelsedag
med modellflyg, natur och möte med olika människor.

Jag visar lite bilder.

DCIM138GOPRO

 Klart den gamble hangflygaren är glad inför flygningen.

 SONY DSC

Vår landningsbana är klippt…

SONY DSC

Pär har kämpat sig uppför backen med sin modell.

SONY DSC

…undrar om….tänker modellflygaren.

SONY DSC

Start 1.

SONY DSC

Start 2.

SONY DSC

Start 3.

SONY DSC

“Flyg”, säger Pär.

SONY DSC

…fast kantrotorns muskler skakar om modellen…

SONY DSC

..nu ok ?

SONY DSC

…nä,  den får en omruskning till…

SONY DSC

…som synes…

SONY DSC

…nu gäller det att få planet i sina händer 100% igen…

SONY DSC

…men modellen är inte ute över kanten än…

SONY DSC

…akta buskarna !!!

SONY DSC

…klarar det sig ?

SONY DSC

…jo…

SONY DSC

…det ska det väl…

SONY DSC

…göra.

SONY DSC

En Lunak och en Alpen Sprintskärm, tror jag det är.

SONY DSC

Pär svänger i solgatan.

SONY DSC

Fler som hangflyger.

SONY DSC

Pär planerar landningen med Lunaken. Man måste planera landningen här.
Speciellt med en sådan modell som denna.

SONY DSC

Landningen gick bra.Betänk vad som kan hända, om man träffar en sten som ses här….
med en kropp uppbyggd av balsa och  tunna lister….

DCIM139GOPRO

 Ett glatt gäng som kom och var nyfikna.

DCIM139GOPRO

 Glada, positiva människor.

DCIM139GOPRO

Familjen hade besök av en student från Kenya,
som var den, som ställde de vettigaste frågorna.

DCIM139GOPRO

 Ett andäktigt lyssnande auditorium…

DCIM139GOPRO

 Undrar vilken skröna den gamble hangflygaren nu drog…

DCIM139GOPRO

…”å så här stora är getingarna på hovs Hallar”…..

DCIM139GOPRO

Pär ger en privatlektion..

SONY DSC

Den gamble med passerande modell. I nosen försedd med en GoPro.

(Alltså modellen).

SONY DSC

Jaha. säger Pär, båda modellerna hela…

SONY DSC

En av de två arter tistlar som växer på Hovs Hallar.

SONY DSC

Den är verkligen taggförsedd.

SONY DSC

..och jämfört med den föregående är denna tistelarten som en bomullsblomma.

SONY DSC

Den gamble och havet…

SONY DSC

Paragliderpiloten flyger in i den nedåtgående solen efter en fin flygning på Hovs Hallar den 28 Juli.

Kategorier
Hangflyg modell

GÅR DET SÅ GÅR DET…

 

 

 

…hade  varit en lämplig rubrik på dagens flygningar.

 

 

IMAG0272

Pär och jag hade bestämt oss för, att idag lördag måste det bli fin vind på Hovs Hallar.

Då fick det ju bli det oavsett eller…Vindmätaren på HH sa 2-4 m/sek nordnordväst.
Vi drog slutsatsen, att då är det flygbart antingen på Segeltorp eller uppe på platån.

Vindindikationerna på vägen till HH var inte positiva. Flagorna hängde slaka och
det det tycktes inte gå våra vägar  idag.

Men vid campingen vid Kattvik såg jag flaggorna viftade och hoppet steg.
Framme vid parkeringen visade flaggan på nord, varför vi tog vårt pick och pack
och knatade upp.

Det var nästan ingen vind, men  vad det var gott om, var värme!

Vi monterade modellerna, det vill säga jag monterade, min för Pär hade satt
ihop sin på parkeringen.

Jag gick som en äggasjuk höna och till slut kunde jag inte bärga mig,  utan jag
startade
ut över kanten, som då tycktes  som ett Damoklessvärd.

Det gick vingligt till en början, men så fort jag kommit upp några meter,
stabiliserade sig planet och fick lite fart.

Jag lovar, att vinden var inte över 1.5 m/sek !

Men trots den svaga vinden, trots att det var termiskt, kunde jag klättra, så jag fick
100 m över kanten eller ca 200 m över havets nivå.

Väl på höjd var det en baggis att flyga.

Jag landade efter en kort stund för att montera min kamera på modellen
och för att kunna få med Pärs första start med sin Lunak på det höga.

Pär drog på starten,  för han ville ha en stadig vind, innan han startade, vilket jag kan förstå,
med tanke på allt jobb han lagt ner på sin scratchbyggda modell.

Han försökte skjuta med gummirep, men det fungerade inte, då gummirepet fick
för mycket friktion mot marken och orkade således inte dra upp modellen ordentligt.

När Pär tyckte vinden var ok, startade han och det var problemlöst. Lunaken flög
utan problem och han var snabbt uppe på säker höjd.

Under flygningen försökte jag än en gång fotografera Pärs plan med kameran i
nosen på min Spirit, bara för att än en gång när jag kom hem och kollade bilderna
bli besviken. Det är mycket svårt att plåta så. Några bilder blev det i alla fall.

Det kom ju en ständig ström av människor förbi oss och nästan alla stannade
och pratade och ville veta “Hur fungerar det “?

En person, Mark från Malmö kom på cykel….och var genuint intresserad
av modellflyg och vi förklarade lite, hur det hängde ihop.

Hoppas han fick så mycket inspiration, så han tar upp hobbyn !

Min modell funkade fint, men min ena klaff hade lagt av.
Det är inget livsavgörande, för jag kan flyga och landa utan klaff.
Felet visade sig vara, att i vingen har jag en skarv med hane/hona och
den skarven hade lossnat, när jag utförde en mindre reparation på
vingen i går.

Efter ett par timmar dog lyftet rent av. Pär lyckades, jag trodde inte han skulle
klara det, hanka sig in över kanten och landa på framkanten utan skador.

Jag fortsatte att flyga en stund till, men även jag gav mig, medan jag
fortfarande hade betryggande höjd, så jag kunde göra en riktig
bedömningslandning med full kontroll.

Sedan inpackning i bilen och hemåt och vi var ganska så slaka både
jag och Pär efter timmarna i värmen.

Men våra unga sinnen  var revitaliserade av upplevelsen !

Å nu blir det bilder…

Vi fick en fin flyguppvisning av en J35F som uppträdde vid Hamnfesten i Torekov.

Ett imponerande flygplan som flög för ca 50 år sedan första gången.

Dånet då det flyger med full EBK på låg höjd borde skrämma den hårdaste fiende…

SONY DSC

Vår vanliga depåplats på HH, vilken har den vackraste utsikten bland flygställen.

IMAG0029

En bild min kamera på min Spirit tog då modellen låg i gräset i väntan på start.

SONY DSC

Pär har spänt sitt gummirep för att kunna skjuta sin Lunak i den svaga vinden.

  SONY DSC

Då kör vi, säger Pär och släpper Lunaken.

 

SONY DSC

Kom ihåg att det var cirka 1 m/sek i vind bara…

 

SONY DSC

…därför kan det var problem att få upp modellen…

 

 

SONY DSC

…så Pär kämpar med det vilket…

 

SONY DSC

…innebär en smal balansgång mellan förhållandet hastighet och anfallsvinkel…

 

SONY DSC

…men piloten får ge sig därför gummirepet fastnade i marken så det…

 

SONY DSC

…drog inte som det skulle, vilket innebar att…

 

SONY DSC

…att modellen kopplade ur och…

 

SONY DSC

…piloten för att rädda situationen var tvungen att trycka för att få flygfart så att…

 

SONY DSC

…han kunde landa säkert.

 

 

SONY DSC

Lunak

 

SONY DSC

Det var riktigt varmt !

  IMAG0073

Kattegatt,  en obruten horisont, därför kan inte jag tänka mig att bo i skogsbygd !

 

IMAG0093

Mark, en besökare som kom cyklande uppe på HH

…från Malmö och som var intresserad av modellflygning.

 

IMAG0273

Efter en kort stund kom vinden och Pär startade
sin Lunak på vanligt sätt genom att kasta ut över kanten.

 

IMAG0298

Mark vinkar åt fotografen…

 

 

 

IMAG3464

Den gamble ska landa sin Spirit.

 

IMAG3472

…och här ligger hon i högsommargrönskan bland blommor och blad.

 

 

IMAG3517
En hangflygare plockar ihop grejorna för hemfärden efter en fin dags hangflygande.

Kategorier
Segelflyg

LITE AVIGT…

 

 

 

 

 

 

 

…men inga AVA-rter i alla fall.

 

 

 

SONY DSC

 

 

Då  jag ger mig ut med min Ava känns det aldrig avigt, tvärtom så ser jag
fram emot varje flygning med min välflygande Wladimirmodell..

I dag torsdag bjöd vädret på termik och 24 grader. Molnbasen ca 3500 ft
och 4/8 Cu. Vinden svag väst med dragning på VNV.

Dessa förutsättningar pekade ut Tjärby som en lämplig plats att flyga på.

Dels för att hanget bär vid denna vindriktningen och dels för att termiken
är bättre här än närmast kusten av lätt förstådda skäl.

Sjöbrisen tar längre tid på sig att komma in till hanget, varför man får en
viss respit
, innan det är kört.

Kommer sjöbrisen, kan det ändå finnas nybildningar av Cumulusmoln,
då sjöbrisen som är kall luft rinner under den normala luften som finns.

Ovanför sjöbrisen finns luft, som beter sig som om den vore i kontakt
med
marken och som då den släpper och stiger, kondenseras fuktigheten i den
och det bildas
vackert vädersmoln.

Men för att kunna fånga termiken måste man upp ca 250 m.
Det vet jag erfarenhets
mässigt,  att den höjden måste man ha
för att få anslutning.

Men då jag startade,  fick jag en stark blåsa på redan 40 m höjd,
som jag hängde med till 450 m.

Jag landade, då Pär kom, för jag ville plåta, då han startade
sin OT-modell.

Efter Pärs start skulle jag själv flyga igen efter att ha hängt
på en kamera, men
det visade sig, att termiken var borta…

Märkligt, men det funkar här med ganska bestämda intervall.
Termiken småpuffar
inte, utan den släpper i stora sjok med
tidsmellanrum. Jag startade just då det var
dött, så det blev
att kana fram och tillbaka på hanget i stället för att flyga termik.

Dock släppte ett stort sjok och vi åkte båda upp. Jag brukar säga,
att når du 250 m,
då är det lugnt. Då har man så mycket marginal,
som behövs för att kunna hålla sig uppe
säkert.

Jag flög i alla fall i 3 timmar i dag och om inte annat,
testade jag min fasilsafefunktion ordentligt.

På 75 m höjd i lovart stängde jag sändaren, för jag ville kolla,
hur modellen reagerade.

Det första som hände var full broms, sen full höjd och
lite sidoroder.

Naturligtvis stängdes motorn av.

Efter 2 varv i luften hade Avan stabiliserat sig i en sjunkande sväng.
Svängen var flat
och sjunkhastigheten stor.

Eftersom Avan var på väg ner just vid kanten av en sädesåker,
lät jag den landa själv.

Det gick utmärkt. Modellen tog mark och landningen blev perfekt
för att vara en FailSafe landning.

Inga skador. Efter landningen slog jag på sändaren igen och
mottagaren band omedelbart, efter 2 sekunder, till
sändaren och allt var ok.

Det kändes skönt att veta,  min inställning för FailSafe var ok.

Kl 1500 landade jag och var nöjd med dagens flygande.

Så här såg det ut där jag flög, om ni skulle glömt det….

SONY DSC

Denna björk bjuder på magnetism för vissa modeller….

fast den börjar se liten vesen ut…

 

SONY DSC

Det var verkligen fint termikväder…

 

SONY DSC

…med nybildningar hela tiden.

 

SONY DSC

Monsterbocken på Tjärby har fått ett om inte blått så i all fall ett gult öga…

 

SONY DSC

kustbygd

 

SONY DSC

En varelse med skarpskuren näsprofil…

 

 

 

SONY DSC

…han hade behövt lite mer markerad nos…

 

 

 

SONY DSC

När man ser grenverket på vintern, kan man inte tro det producerar så mycket löv…

 

SONY DSC

Någon sträcker huvudet mot skyn…

 

 

 

SONY DSC

Att ett träd kan behålla livskraften med en sådan ankommen rot…

 

SONY DSC

…jag menar, hur kan den klara det ?

 

SONY DSC

Man kan förstå, att skeppsbyggarna för 300 år sedan hade eken som sitt favoritträd.
Byggarna kunde ju med eken få ut just de former, som behövdes på spant och annat.

Den stora ekskogen på Visingsö planterades av bland annat Per Brahe och av staten på
1830-talet för att säkra vår flottas behov av virke till fartyg.

Numera byggs ju örlogsfartyg icke av ek, men skogen har levererat ek till “Göteborg”,
Wasamuseét och andra byggen.

 

SONY DSC

Denna monolit eller ensamma sten restes under bronsåldern eller
tidig järnålder.

Dessa perioder omfattar tiden 1200 F.Kr-1000 E. Kr. alltså ca 1000-3000 år sen.

Jag har skrivit om det tidigare, men hur tror ni det lät,
när människorna som gjorde jobbet 
diskuterade under resningen
av dessa stenar ?

Undrar om det fanns diskussion överhuvudtaget…
Eller om en bestämde, att så ska det vara !

Jag tror inte, man diskuterade sättet att resa. Man hade
tusentals års erfarenhet
hur att göra det att luta sig emot.

Likaså undrar jag, hur mycket man behandlade stenens yta,
så den blev hyfsat jämn…

Tror ni denna är behandlad på nåt sätt ?

Tänk om man kunde spelat in, vad som sades då
för 2000 år sen i samband med arbetet….för man
måste ju ha pratat.

Jag skulle ge  en peng för att få veta, hur det lät…

SONY DSC

Ingen monolit här inte, utan här kommer en gosse med ungdom i sinnet.
Ingen stugsittare i alla fall

 

SONY DSC

Färdig för start…

 

SONY DSC

Kom igen Pär…

 

SONY DSC

Sådärja…

 

SONY DSC

Nu gäller det bara att gneta upp sig.

 

SONY DSC

För annars finns risken, man hamnar i träd eller buskar…

 

SONY DSC

…men erfarenheten segrar.

 

SONY DSC

Och Sm 2-an från 1951 svävar på…

 

SONY DSC

 

 

SONY DSC

 

 

 

 

 

SONY DSC

 Det är en estetisk upplevelse att se solen
lysa igenom en sprygelvinge klädd med siden.

 

SONY DSC

 

 

SONY DSC

…av tidens tand oberörd…

 

SONY DSC

Den gamble ska landa sin Ava…

 

SONY DSC

…vilket här är en piece of cake…

 

SONY DSC

För här är fritt från hinder och god plats.

 

SONY DSC

Så det är ju bara att hämta hem…

 

SONY DSC

 

 

 

SONY DSC

..och förbereda hemtransport…

 

SONY DSC

…nöjd efter dagens 3 timmar i termik.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kategorier
Old Timer flyg

RM I FRIFLYGSKALA DEL 3/4

 

 

 

 

 

 

Detta är tredje delen av min redovisning av  RM

 

för friflygande skalamodeller

 

på Fedingefältet vid Skånes Fagerhult 2014.

 

 

 

 

 

 

SONY DSC

I denna delen beskriver jag de intressantaste och bäst flygande modellerna.

Många av skalamodellerna är små och mycket lätta, vilket tillsammans gör,
att det är delikata maskiner att flyga.
De kräver vanligtvis mycket trimflygningar, för att piloten ska kunna få ut,
det som modellen bör prestera.
Minsta avvikelser från grundtrimmen gör att modellen tappar sin önskade flygkaraktär.

Man kan lite jämföra det med aerodynamiken på en Formula 1 bil av idag.
Minsta förändring ger stort resultat. Allt måste stämma, för man ska kunna
utnyttja modellens/bilens kapacitet.

Vädret blev, som jag tidigare sagt, bättre och bättre.
Mindre turbulens, svalare
och därmed mer förutsägbart.
Termiken lugnade ner sig, så piloterna fick skärpa sin perceptionsförmåga
för att kunna bedöma rätt startsekund.
Denna bedömning, plus den
egna intuitionen, fick resultera i startmomentet.

Ånyo fick vi se Andrea flyga sin Lacey M-10 på ett suveränt sätt.
Planet är på något sätt en paradox inom aerodynamik och flygmekanik.
Men flyger fint, det gör det.

Johan Wallin från Stockholm hade oxå mycket välflygande maskiner.
Dock icke så vältrimmade, som de  Andrea har.

Eftermiddagen gick snabbt, endast kort avbruten av en fullskalakärras
landning. Det var ett modernt plan och man ser hur utvecklingen,
har förändrat privatplanen. Slankare, snyggare och framför allt är de
nu för tiden mycket tystare.
Men det är dyrt att flyga.
Så det är alltså ännu en orsak för
fullskalapiloter att växla upp till modellflyget !

Vid 1800-tiden började den statiska skalabedömningen, utförd av
Tycho och Anders. Hur utfallet blev vet jag inte, men det kommer
resultat på SMOS
hemsida snabbt. Länk till SMOS: http://www.smos.info/

Per, som blev av med sin Tempo, körde hem tidigare, vilket var synd,
för jag tänkte, vi skulle lånat den stegen, som Sten använde för att
rädda sin kärra med, så vi kunde plocka ner Tempo från björken.
Stegen var säkert 10 meter, eftersom den var en dubbel aluminiumdito.
Ja, det löser väl sig för Per under veckan.Jag personligen hade haft svårt
att somna på kvällarna, om jag haft ett splitt nytt plan sittande i en björk…
Behöver du assistans Per så ring mig, jag hjälper dig !

1930 var jag hemma efter en rolig och intressant dag på fältet.
Du som aldrig besökt en OldTimer friflygtävling, gör det !
Du kommer aldrig att ångra dig. Tävlingskalendern finns på
hemsidan och länken finns ju ovan.

Det kommer en post till med lite “Övriga Bilder”, som jag
tycker är synd att slänga.
Så häng med, de kommer snart!

Men nu till denna postens bilder:

SONY DSC

Piloten är Gunnar Stedt, Modellen är en Consolidated PT-3.
Länk: http://en.wikipedia.org/wiki/Consolidated_PT-3

SONY DSC

Pär Lundqvists modell, som jag aldrig lär mig namnet på mer
än “SM-Tvåan”…?
men den är konstruerad 1951 i alla fall…

SONY DSC

I dag ville modellen nästan inte ner vid finalen…

SONY DSC

Thomas Johansson, som var tävlingsledare,
trimflyger sin Thulinjagare, som är nybyggd.

SONY DSC

Start. Stjärten lyft och elmotorn snurrar på.

SONY DSC

Upp kommer man alltid…och ner oxå.

SONY DSC

Det tar tid att lära sig förstå, hur en nybyggd modell
reagerar i olika situationer och flyglägen.

SONY DSC

Nu läget under kontroll och utflygning.

SONY DSC

Koncentration i Thomas ansikte.

SONY DSC

Thulinjagaren, man får väl slå fast, det är en typisk Enoch Thulinkonstruktion…?

SONY DSC

Ser det bra ut, brukar det flyga bra oxå !

SONY DSC

Thulinjagaren, eller Thulin Typ K flög första gången 1917.

Byggdes i AB Enoch Thulins Aeroplanfabrik.
Motor 90 hk och toppfart 155 km/timman.

SONY DSC

Ännu en start för Thomas Thulinjagare.

Balanserar på huvudställ tills den kan lätta precis som i verkligheten.

SONY DSC

Ska man gnälla, kan det ju tyckas, modellen är övermotoriserad.
Hade man startat fullskalaplanet med denna stigvinkel, hade jag stigit av…

SONY DSC

Se på modellen….flygplan var vackra vid denna tidsperiod,
även om de var krigets redskap.

SONY DSC

Thomas, Tycho och Thulinjagaren.

(kallas allitteration)

SONY DSC

Jag kan inte säga, om Thomas flyger den med radio nu,
eller om den landar så att säga friflygande…

SONY DSC

…men ner kom den. Att vingspetsen gick i marken var inget
ovanligt för fullskalakärran. Stället är smalt och inga bromsar…..

SONY DSC

Det skiljer i stort sett 100 år konstruktionsmässigt.

Men huvudkomponenterna har hållit sig. Motor och prop i nosen,
vingar, stabbe fena. Styrs med skev, höjd sida och throttle (kupé/kontakt)

SONY DSC

Andrea har just gett sin modell fria tyglar och  släpper loss sin psykiska energi.

SONY DSC

Lacey..ett makalöst plan rätt hanterat.

SONY DSC

2 minuters flygtid inget ovanligt.

SONY DSC

SONY DSC

Friflygarens obligatorium….gå och hämta och hålla koll på sin modell.

SONY DSC

Sten hade skaffat en ny motor. En miljöpartists dröm för motorn går på luft….
Man fyller ett kärl från en liten kompressor. Den utströmmande luften driver en liten
kolvmotor, som vrider propellern. Ska bli roligt att se aggregatet i luften Sten.
Luftassistent är Lars-Erik.

SONY DSC

Här ser ni delarna, motorn och den relativt stora tanken
som man får bygga in , alternativt använda som
del av kroppen.

SONY DSC

Nä vad är detta på en OT-tävling…..?
Nåväl, vi är inte några puritanska talibaner här,
även moderniteter tar sig fram i luften utan att
riskera  uppsträckning från någon ordningsman.

SONY DSC

Ni ser själva, att de som hade bilarna här, var inte drabbade av stress eller måsten.

SONY DSC

Andrea Hartstein och Johan Wallin trimflyger.

SONY DSC

Stens nya SU-11 avsedd för Jetexdrift eller motsvarande.

SONY DSC

Jag kom inte ihåg vad modellen vägde….kanske 30 gram ?

SONY DSC

Så här funkar det, säger Sten till Lars-Erik och Anders.

SONY DSC
Om den flyger ? Självklart ! Förresten varför inte ?

SONY DSC

Garanterat ingen V-form.

SONY DSC

Länk till Su-11:

http://en.wikipedia.org/wiki/Sukhoi_Su-11

SONY DSC

Johans Moth Minor

Tack för att du rättade mig Andrea. Jag slog antagligen in fel regbokstäver
då jag googlade
på beteckningen och vips blev det fel…jag borde sett det, men brådis….

Hela storyn om G-AFRD

G-AFRD

SONY DSC

Första flygningen 22 juni 1937.

Uppdatering 18 December 2014

 

 

                                  Jag fick ett mejl från Colin enligt nedan med information om “Originalet”:

MOTH MINOR G-AFRD

Hi – just confirming that Moth Minor G-AFRD is going to be restored
to flying condition in the medium term future.

It is in storage in Tauranga New Zealand.

It was owned by the late John Galpin, and is presently owned
by his son who is an aircraft mechanic.

SONY DSC

Ja ni ser själva.. små modeller är inte stora…

SONY DSC

Westland Widgeon

SONY DSC

Anders Sellman med en…Me-109. Reggad i Schweiz.

SONY DSC

Kolla vindstruten Anders….

SONY DSC

Jetzt  geht´s  los !

SONY DSC

Piloten kanske glömde propelleromställningen …
liten stigning, max varv vid starten….

SONY DSC

Johan med sin SE-FYR som är ett känt plan i flygarkretsar.

SONY DSC

Här kan ni läsa om det:

http://forum3.sff.n.se/viewtopic.php?f=7&t=4239

SONY DSC

Jämför denna modellen med en 4-meters kärra med två 100 cc motorer…
..de flyger båda under samma aerodynamiska och flygmekaniska lagar, men…

SONY DSC

…fördelen med detta något lättare alternativet är ju,
att kostnaden för tändstift och bränsle är överkomlig…

SONY DSC

SONY DSC

Sista motoralternativet i flygplanet var en Walter Gemma
9 cylindrig radialmotor på 165 hk och med en cylindervolym på 9.34 liter.

SONY DSC

Men motorn här ha inte 9 cylindrar utan några strängar gummiband…

SONY DSC

SONY DSC

Ett plan som byggdes vid

                                 Aktiebolaget Svenska Järnvägsverkstädernas Aeroplanavdelning

Ganska långt namn eller …

SONY DSC

Järnväg eller inte, flög gjorde planet,
fast inte så många år innan det havererade.

SONY DSC

Man ritade snygga plan 1930.

SONY DSC

…och modellerna av dessa plan flyger fortfarande
och de flyger så vitt jag kunde se bra.

SONY DSC

Nu blir det Mach2 uppvisning med Sten, SU-11, en pinne och ett gummiband…

SONY DSC

Sten hade aldrig förut flugit modellen och han ville därför prova
med hjälp av katapultstart.

SONY DSC

Flygplanet var kraftigt attraherat av moder jord.

SONY DSC

Vid en av starterna lossade radardomen i nosen och med den också blybiten
som satt där för
tyngdpunktens skull, men Sten…

SONY DSC

…Sten provade utan delen som for bort…..planet flög nästan bra……..

SONY DSC

Efter att ha böjt upp höjdroderna lite, flög det till allmän överraskning förvånansvärt bra.
Roligt att det lyckades med en oförutsedd radikal operation.

SONY DSC

Fullskalakärran gjorde en snygg landning.

Flygplanet, SE-MDO är en Sport Star och läs om den här:

http://www.evektoraircraft.com/en/aircraft/sportstar-max/technical-data

SONY DSC

Nu ska vi se, säger Anders betraktande sin nya modell.
Modellen är en tysk Rieseler Stahlwerk. I Arlandasamlingarna
finns ett original bevarat.

SONY DSC

SONY DSC

Eftersom ett stålverk byggt originalet, borde det ju borga för viss styrka…

SONY DSC

Här kan ni läsa om, han som konstruerade maskinen:
http://de.wikipedia.org/wiki/Walter_Rieseler

SONY DSC

Modellen har en justerbar anfallsvinkel med hjälp av en
skruv i främre delan av vingen.
Ungefär som stabbtrimmen på en Pa-18.

SONY DSC

Det kan inte hjälpas, men då jag ser en sådan fena/sidoroder,
då får jag De Havillandvibbar…fast det kan man glömma,
för planet byggdes i Breslau i det dåvarande Tyskland.

SONY DSC

Andreas Lacey erövrar skyarna…

SONY DSC

..som vanligt höll jag på att skriva…

SONY DSC

Johan med sin Miles.

SONY DSC

Som svängde vänster efter start…

SONY DSC

…och som fick Anders att inta skyddsställning…

SONY DSC

Pär och Lars-Erik konstaterar en landning.

SONY DSC

Men Johan kör igen…

SONY DSC

..starten ser fin och samlad ut…

SONY DSC

…modellen äv vacker. Rött och silver går fint ihop.

SONY DSC

..men planet avvek och skrämde en av damerna,
så hon tog ett halvt valssteg…

SONY DSC

Alla ser vad Andrea gör….vevar upp en gummimotor.

SONY DSC

Magic or sticky fingers ??

SONY DSC

Andrea flyger sin Westland Widgeon III tror jag det är.

SONY DSC

Modellen flög utmärkt. Ledsen för mörk bild.

SONY DSC

Lars-Erik Fridström med “Silvermåsen” konstruerad av Sigurd Isaksson.

SONY DSC

Stolt ägare och byggare till sin Silvermås.

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

Silvermåsen flög bra och jag tror den var helt ny, eller vad säger du Lars-Erik?

SONY DSC

Anders Sellman provflyger sin nya modell, som jag
nu vet heter Rieseler Stahlwerk.

SONY DSC

SONY DSC

Den flög bra direkt !

SONY DSC

Platsen där flygplanet tillverkades var Breslau vilket till 1945
var en stor tysk stad.
Efter kriget annekterade Sovjetunionen
de östra delarna av Tyskland och Polen fick
tillbaka dessa delarna.
Breslau ligger vid gränsfloder Oder som är gräns mellan Tyskland
och Polen.
I Polen heter Breslau Wroclav.

SONY DSC

SONY DSC

Ser ni så bra planets färg passar till blommorna i gräset…

SONY DSC

En nöjd Anders efter provflygning.

SONY DSC

Tja, säger Anders, inte så pjåkigt!

SONY DSC

Vi tar en start till nu efter en lite justering…

SONY DSC

Anders smeker igång modellen…

SONY DSC

SONY DSC

…och den flög och flög…

SONY DSC

SONY DSC

..sen landade den bland de blå blommorna…

SONY DSC

Ny tävlingsstart av  Andrea Hartstein.

SONY DSC

Jag tror flickan till vänster med det goa leendet är Johans fru

SONY DSC

Off she goes !

SONY DSC

Ser ju fint ut…nu

SONY DSC

…men så vill modellen svänga för brant..

SONY DSC

….och den svänger in mot startplatsen…

SONY DSC

..så det blev en snabb landning..

SONY DSC

..men det var bara att veva in lite varv i motorn,
justera det som behövdes och ny start…

SONY DSC

…nu flög det ok…

SONY DSC

Johan får hjälp att förbereda sin SE-FYR av sin dotter.

SONY DSC

Nu eller aldrig…

SONY DSC

You´re all by yourself now !

SONY DSC

Fast inte riktigt, SE-FYR fick sällskap av en hussvala…

SONY DSC

Andrea såg Johan fick bra luft, så hon plöjde in
power i sin gummimotor…hjälpt av Johans fru.

SONY DSC

..en sista blick och sen iväg…

SONY DSC

Nu !

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

Det behövs nog en mindre justering Andrea…

SONY DSC

Anders Sellmans Hawker Hurricane IIB.

SONY DSC

Är detta Anders Lacey kanske…

SONY DSC

Jag har många bilder kvar. Som jag inte kan med och slänga.
Så de samlar jag ihop och lägger upp när jag får mer energi.

Det tar ganska lång tid att fixa till en sådan post,
ni just tragglat er igenom. Men som sagt det kommer !

Kategorier
Hangflyg modell

HANGFLYG HOVS HALLAR…

 

 

 

 

 

 

…ibland stämmer allting till perfektion…

 

 

 

 

 

 

DCIM130GOPRO

 

 

…då omständigheterna tillsammans gör flygningen till en nästan andlig upplevelse.

 

 

 

Låter jag blasfemisk ? Det är jag inte.

Jag anser Hovs Hallar för att vara drottningen av Sveriges hang.

Hovs Hallar låter i mina öron lite mer feminint än hanget vid Kåseberga,
som  domineras av Ales Stenar, vilket väl renderar det hanget namnet
kungen av Sveriges hang, eftersom det påstås, att Ale var en vikingakung.

I dag fredag, var just en sådan dag, där allt var med modellflygaren på HH.

Vädret var högsommar, 26 grader varmt, vinden blåste med 2-4 m/sek rakt på det stora
hanget, vilket skapade ett, som det verkade, oändligt och outsinligt lyft.

Det fanns inte ett kytt, ingen turbulens överhuvudtaget i dag,
utan vinden var så laminär, den kunde bli.

Vid sådana här flygtillfälle, när det är så lätt och avkopplande att flyga,
tycks i alla fall
min hjärna koppla om lite grand.

Själva hanterandet av planet blir en sak, man sköter med förlängda
märgen,  vilket frigör hjärnkapacitet för andra funderingar associerade

till landskapet vid Hovs Hallar och havet.

Det blir nästan ett meditativt  tillstånd och jag är säker på,
andra har upplevt samma sak som jag
vid liknande tillfällen.

Min vältrimmade och nylagade Spirit flög perfekt och gjorde
just det,  jag bad den om.

Det fanns mycket turister och alla som gick förbi mig kom fram och pratade och
frågade, hur det fungerade.

Man träffar mycket trevliga människor på HH och man får
en god respons, om man är öppen och förklarar.

En familj från Småland ville ha bilder, som jag tog från modellen och det fixar
man lätt till med  E-post.

Kattegatt låg om inte blankt så nästintill. Långt ut kunde man ana bälten med
bleke, men mot hanget rann vinden, jag skriver rann för att beskriva laminäriteten
på vinden, hela tiden på som en perpetuum mobile.

Vinden var lovad nordost av yr.no, men vår vindmätare sa nord, då jag kollade, vilket var
grund för mig att åka ner.

När förhållandena är som idag, då har jag svårt att avbryta. Jag vill ju inte
sluta med något, som är så givande och speciellt under dessa omständigheterna.

Nu kanske någon frågar sig: Vad  är det för nöje att sitta på en tuva och låta
modellen flyga på ett hang ?

Till den vill jag säga: Du har inte förstått det essentiella med begreppet modellflyg.

Jag ska inte hjälpa dig med förklaring, du får försöka förstå själv.

Naturligtvis fanns det paradoxer i miljön. Utanför strandlinjen kördes snabba
och bullrande  dyra motorbåtar i skytteltrafik som det tycktes mellan Torekov och Båstad.

Jag tror det var nån sorts idrottstävling i Båstad, som hade attraherat dessa dyra
flytetyg.

Du förstår jämförelsen mellan att sitta på en tuva och flyga en Spirit eller
försöka sitta i en vilt galopperande plastracer med 300 hk motor framstudsande
på dyningen…

Tala om skilda världar.

Jag kom ner till HH och startade kl 1100.

Min sista landning för dagen skedde kl 1600…..men jag ville egentligen flyga mer.

Och nu blir det bilder, som jag hoppas beskriver min dag på Hovs Hallar:

DCIM130GOPRO

Depån på platån.

90 m asl.

  DCIM130GOPRO

Min nylagade Spirit är lika fin, som då den var ny,
nu efter den omfattande reparationen.

DCIM130GOPRO

Japp….en del kör racerbåt….och en del hangflyger.

 

DCIM130GOPRO

Jetplanen ritar med vass penna  i skyn…

 

DCIM130GOPRO

Planet som passerar från vänster till höger var en Boeing 747

 

DCIM131GOPRO

Landning 3.

 

IMAG2299

Om en sekund touchdown.

 

 

 

Kategorier
Modellflyg teknik

SPIRIT ELITE, PROVFLYGNINGEN.

 

 

 

 

 

 

Spiriten lagad och jag var sugen på provflygning.

 

SONY DSC

Jag har jobbat hårt i ca 25 timmar för att få ihop det som såg ut
som konfetti, då jag kom hem efter smällen på HH.

Det som såg ut som konfetti var ju min Spirt, när jag tömde ut
innehållet från två plastpåsar på bordet.

Som jag tidigare berättat har jag lagat den. Kroppen var förut klädd
med plastfilm, men det har jag tagit bort. Efter slipning och spackling
klädde jag med 25 grams glasfibeväv, som lackades fast med cellulosa-
lack. Sedan spackling, slipning mer cellulosalack och slutligen porfyllare
och slutlack.

Vikten på modellen hade inte ökat mer än mycket marginellt.
Tack vare Ca och eftertanke av han som reparerade.

Allt såg bra ut, det som fattades som sagt provflygning.

I dag fredag blåste det i Halmstad SV, men jag chansade på Tjärby.

Det visade sig, att vinden där var västsydväst ca 5 m/sek och jag
bedömde det som flygbart.

Så ihop med modellen kolla roder och iväg.

Modellen flög exakt som förut….alla roder stod exakt neutralt
när jag startade och ingen trimning behövdes.

Efter att ha stabiliserat flygbanan på hanget, det blåste ju lite
snett, spanade jag efter termik. Det var 7/8 Cu och när svalorna kom,
förstod jag, det var termik på gång.

På nåt sätt lyckades jag krypa in i botten på blåsan och sen bar det uppåt.

Att det steg så kraftigt, förvånade mig. Jag hängde med upp till 300 m,
innan jag avbröt. I min Spirit hade jag min GoPro monterad på sidan.

Då jag skulle landa,  fick jag ännu en stark termikblåsa och jag kunde inte motstå
att ta den. Att ta termikblåsor på 30-40 m höjd är ju alltid en liten utmaning.

Termiken bar mig upp till 250-300 m, innan jag avbröt och planerade min
landning.

Landningen blev framför fötterna.

Resultatet av min provflygning kunde inte varit bättre. Det enda som återstår,
är att testa på HH på ett stort hang.

Så, ni ser, det lönar sig alltid att laga….även om modellen gått igenom en
flistugg….

Några bilder som visar mitt test:

SONY DSC

Min nylagade Spirit Elite.

 

SONY DSC

Om ni tycker färgerna på klädseln är lite omväxlande,
beror det på, att det var de, jag hade hemma.

 

SONY DSC

 

 

SONY DSC

..men det blev som det blev. Huvudsaken den flyger bra !

 

  PS

Jag körde ner  på eftermiddagen igen, eftersom vädret bättrade sig med fin termik.

Klockan 1500 startade jag med min Ava och efter en 5 minuters paus för att
inmundiga en flaska vatten, så landade jag slutligen klockan 1815 ganska så
slak…men nöjd.

Man kunde nog i dag flugit termik till klockan 2200 med hänsyn taget till
den cumulusbildning, som fortgick.

Kategorier
Segelflyg

DET ÄR JU BARA SÅ MAKALÖST ROLIGT ATT MODELLFLYGA…

 

 

 

 

 

 

…så jag behöver aldrig leta efter argument,

varför jag ska ut med mina modeller…

 

 

 

 

 

 

SONY DSC

 

 

 

Det är bara för mig att sticka iväg utan någon
inre överläggning, om vad
jag ska göra.
Jag har hur många argument som helst, varför
jag ska flyga !

Sen finns det de,  som kallar sig modellflygare,
vilka letar efter de motsatta
argumenten, så de
slipper modellflyga…

Har ni hört deras argument ?

Jag har inte laddat, jag tror jag har en skruv
som är lös, jag ska bara limma en balsabit,

det blåser för mycket, det blåser för lite, det
blåser från fel håll, det kan bli regn,
det kan
bli snö, det kan bli sol, jag ska hem och klippa
gräs, jag ska hem och se på tv,
jag ska tanka min bil…..

Resonerar man så , är man inte modellflygare
Då är det bättre att börja virka
grytlappar. 

Det är inte väderberoende…

För egen del känner jag alltid en speciell
förväntan, då jag drar iväg för att flyga.

Man kan ju aldrig veta,  vad som ska hända.

Modellflyg är en aktivitet, som innehåller
många variabler, vilka kan påverka utfallet.

Men när jag kör ut,  har jag i regel ett mål
för min flygning.

I dag skulle jag testa synligheten på min Ava,
efter att jag sprutat
vingarnas undersida mörkblå.

Flyger jag högt, alltså högre än 600 meter,
måste man ha så mycket kontrast mellan
modell och bakgrund,  som det är möjligt.

Det är lätt att flyga bort sin modell, om man
tänjer på gränserna.

Om jag ska sammanfatta lite, så känner jag
mycket glädje, när jag flyger.

Känner man inte det, då sysslar man med fel saker.

För då måste man ju bekämpa sin egentliga
personliga övertygelse.

För en tid sen talade jag med ett par tyska
modellflygare i min ålder.

De hade samma åsikter som jag, om varför
de flyger.

Är man ute och flyger i naturen, som jag gör,
eftersom jag  nästan

bara flyger segel, är sannolikheten stor,
man träffar människor,
som är nyfikna på
min hobby.

Så även idag. Man vet aldrig, vilka man
träffar och vilken kunskap
de har, som inte
jag har. Så man lär sig alltid något nytt.

I dag mötte jag ett par, där mannen var
specialist på kolfiber och kevlar-

applikationer. Så där fick jag en lektion.

Som ni kanske märkt idag,  om ni varit utomhus
, var det väldigt labilt skiktat i luften.

Det vill säga det bildades kraftiga Cu-moln,
som slog igenom inversionen
och så småningom
bildade Cb.

Framemot 1200-tiden hade vi flera stora
celler över södra Halland,
producerande åska
och nederbörd.

Dock inte så kraftiga som man kunde förväntat.
Under ett av Cb-molnen
kunde jag se en kraftig
rotation och detta kunde utgöra fundament för en

kraftig tromb. Men, det blev inget, utan energin
försvann eller rättare sagt
omvandlades.

Pär kom med sin specialbyggda japanska sportbil…
han skulle plocka smultron…

Jag flög i 3 timmar (1000-1315), sen var jag nöjd.
Jag hade tagit 3000 stillbilder och lite bilder med min
vanliga kamera som en dokumentation av min flygning.

Vädret var ju ca 20 grader varmt, vinden västlig
3-6 m/sek, vilket betydde, att
vinden låg rakt på
hangkanten på Tjärby.

Så metodiken då man flyger där, är att glida
på hanget tills man får indikationer

på att en blåsa släpper och då ta blåsan och
klättra upp till bekväm höjd.

Precis vad jag gjorde. Som vanligt då förhållandena
är bra, är inte problemet
att komma upp, utan
problemet är att besinna sig och inte klättra för högt.

Jag har telemetri ombord och det är förvånansvärt,
hur snabbt man
stiger i en bra termikblåsa.

I dag kollade jag lite i termiken, hur mycket
lyft jag hade. Stiget låg på,
när jag flög på ungefär
150 m,  3-5 m/sekunden.

Det betyder, att på 30 sekunder får du 150 m höjdvinst.

Så det är bra motor, som hissar modellen.

Min princip, som inte är benhård, är att jag
inte klättrar högre än XXX meter.

Man ska inte utmana ödet onödigtvis !

Bilder….jomenvisst, här kommer några.

SONY DSC

Här ligger min Ava färdig för take-off.

Förväntan.

SONY DSC

Pärs japanska oneoff-bygge…Ser ni så snabb den är ?

Den har nästan inte stannat,

trots den står stilla….paradoxalt nog.

 

 

SONY DSC

Här håller det första Cb-molnet på att förbereda sig och samla sina krafter…

SONY DSC

Stenarna resta under yngre järnålder eller bronsålder.

Undrar hur det lät, när dåtidens människor reste dessa megaliter ?

Jag menar, hur tror ni det  lät, då de pratade
och diskuterade under arbetet med resningen …
hade vi kunnat förstå något…?

SONY DSC

Beskriver inte denna bilden något typiskt svenskt och den tid,
som  visar upp den finaste grönskan…

SONY DSC

Plötslig uppenbarar sig ut från grönskan…
en smultronplockare.
Pär Lundqvist.

DCIM118GOPRO

Denna bilden, där jag ser mer galen ut än vanligt,
genom att mina ögon tycks sitta lika tätt som
Björn Borg, beror på att min GoProkameras lins
speglas i mina solglasögon.

Dock en rolig bild.

DCIM118GOPRO

Det är dags nu.

Kategorier
Hangflyg modell

EN BESÖKARE OCH HANGFLYGARE FRÅN NORRLAND…

 

 

 

 

 

…Robert från Krokom,  som  åkte till Hovs Hallar

för att få sig en flygtur i slutet av juni.

 

 

 

 

IMAG0629

 

 

I tisdags, eftersom väderläget var perfekt för HH, åkte jag dit i akt och mening
för att bara nöjesflyga med min Spirit.

På parkeringen kom en man, som hade sett, jag hade modeller med i bilen och
berättade, att han också var hangflygare. Han hette Robert och hade kört över
100 mil för att få flyga på HH…..tror jag.

Robert och fru bodde i sin husbil och var på semester.

Jag sa till Robert att hänga med upp och flyga på platån, vilket han gjorde.

Väderläget var så här:

Nord, med svängningar ca 5 grader  mot väst och öst,
vindstyrkan var ca 3-6 m/sek och vinden var laminär.

Lyftet var mycket bra och Robert hade bara berömmande ord
om hanget, då han flög med sin Multiplexmodell Akro från troligtvis 80-talet.

Hans modell var utrustad med skev, höjd, sida och klaff. Det gjorde det ganska
enkelt för honom att landa.

Vi fick ett par timmar i luften tillsammans med två skärmflygare, vilka också
fick uppleva Hovs Hallar, då det är som bäst för hangflygning.

Vad som hände med min Spirit,  ska jag berätta sen…

Robert är ju van att flyga på fjällhang, vilka är turbulenta. Det han mötte
här,  var helt laminär vind från havet, vilket gjorde lyftet turbulensfritt och
starkt.

Höjdmässigt var det möjligt att enkelt nå 300 m i dag.

Nåväl, jag tog bilder  med min Mobius som ombordkamera, både
video och stillbild.

Vidare satte jag min Mobius på Roberts modell, så
han fick med sig en video hem.

Sen klämde jag lite bilder med min vanliga Sony systemkamera oxå.

Inte bara flög vi i tisdags, vi fick oss minst 2.5 timmar i luften också på onsdagen.

Väderläget i onsdags var så gott som vindstilla fram till kl 1200.
Så vi satt ju och spanade
efter vind från havet uppe på platån på HH.

Kl 1200 var det som om någon tryckte på knappen, för då kom vinden.
Först ca 3 m/sek rakt på,
men sen ökade vindstyrkan till 3-6 m/sek.

Det gav ju oss perfekta förhållanden med ett starkt och turbulensfritt lyft.


Så ånyo blev denna
dagen ännu en av de de där dagarna på HH,
vi brukar ha 5 om året.

Nu hade vi haft 2 dagar, som var superbra efter varandra.
Både jag och Robert var mycket nöjda.

Robert, som var på Hovs Hallar för första gången, tyckte det var
en storartad upplevelse att
flyga där.

Här kommer bilderna, från en sådan dag vi brukar bli undfägnade
med 5 på ett år högst !

Nedanstående bilder är tagna med Mobiusen.

IMAG0009
Robert rules the slope…

 

 

 

 

SONY DSC

 Robert från Krokom. En modellflygare helt i min stil.

 

SONY DSC

 Duktig flygare med mycket flyg bakom sig. När man träffar en erfaren flygare,
märker man, att vi pratar samma språk.

 

SONY DSC

Robban fokuserad

 

SONY DSC

 Detta är en av Roberts modeller.
En Multiplexmodell som heter Akro.

Jag hade en Multiplex termikmodell med 3.7 m spv och jag lade genast
märke till släktskapet med denna modellen.

Alltså en modell från sent 70- eller tidigt 80-tal.
Båda modellerna hade bra flygegenskaper.

 

SONY DSC

 När man konstruerade modeller vid den tidpunkten, då denna gjordes,
lade man vikt vid det estetiska och inte bara det tekniska och funktionella.

 

SONY DSC

 Visst är den snygg !

 

SONY DSC

 Den gick relativt fort oxå !

 

SONY DSC

 Robert hade adderat klaff till modellen. Underlättar landningen

 

SONY DSC

 Här ligger Roberts modell. En bra produkt av 70-, 80-talet.

 

SONY DSC

 Min Mobiuskamera monterad på nosen, för att vi ska kunna
dokumentera Roberts flygning på Hovs Hallar.

 

SONY DSC

 Segelbåtarna har börjat att nervöst stryka längs vår halländska skärgårdslösa kust.

 

SONY DSC

 I fjärran…drömmen om en sommarstad…

 

SONY DSC

 En av de trogna flygarna på Hovs Hallar, en hangkråka.

 

SONY DSC

 Roberts modell med kamera

 

SONY DSC

 Roten Gul Rudolf

 

SONY DSC

 Robert drar lite med Akron

 

SONY DSC

 En hangkråkas silhuett.

 

SONY DSC

 Ska kråka öka farten, fäller den vingarna och minska lyftkraften och därmed motståndet.

 

SONY DSC

 En anpassad fågel som löst problemet till stor del,
med det inducerade motståndet som synes.

 

 

SONY DSC

 Kunde varit en av Odins korpar. Vet ni vad hans korpar hette och vad deras uppgift var ?
Googla. Kunskap är lätt att bära.

 

SONY DSC

 En skärmflygkompis  som passade på att utnyttja det eminenta vädret.

 

SONY DSC

 Klart att piloten njöt av sitt flyg.

 

SONY DSC

 Robert flyger rote med en skärm.

 

 

 

 

SONY DSC

 Bara två skärmar och horisonten.

The Sky is the Limit…

 

 

SONY DSC

 Möte

 

SONY DSC

 Landning pågår för Robert.

 

SONY DSC

 Inte enkelt att komma ner här…

 

SONY DSC

 Kråkbroms är ett utomordentligt hjälpmedel att malla in sig med.

 

SONY DSC

 Fast turbulent…det är det.

 

SONY DSC

 Nästan…

 

SONY DSC

 Där satt den…

 

SONY DSC

 Bara att hämta. Alltid skönt då modellen är hel efter en landning under svåra förhållanden.

 

 

Bilderna nedan är alla tagna med min Mobius  på onsdagen.

 

 

IMAG0013

Robert förbereder sin Typhoon.

En 2-m kärra som flög suveränt. Snabb, snygg och agil.

Det blir en sån till mig snarast. En perfekt allroundsegelmodell.

 

 

IMAG0042

Ett fartyg tillhörande havsforskningslaboratoriet, tror jag.

De utförde någon typ av mätningar under en lång stund.

 

 

SONY DSC

… för då blir man så här glad och belåten efter en dags fin flygning på ett nytt hang,
om man heter Robert från Krokom  !

 

 

Kategorier
Naturbilder

DET BLEV INGET MODELLFLYG I DAG…

 

 

 

 

 

 

…måndag, för det blåste för mycket…även för mig.

 

 

 

 

 

 

SONY DSC

 En av orsakerna varför jag inte bor i inlandet…havets horisont.

Då jag är modellflygare i verkligheten, alltså inte
en virtuell låtsasflygare,
försöker jag utnyttja varje
tillfälle att komma ut med mina modeller.

Men i måndags  blev det inget. Vinden på Hovs Hallar
sa vindmätaren
att den låg på 8-12 m/sek NV.

Riktningen var ok, men styrkan….nja, jag tyckte,
det var för mycket.

Men ut måste man ju, så cykeln packades med
kameraväskan och så
bar det iväg. När jag kom
ut på vägen, märkte jag att vinden var stark.

Den var så stark,  jag önskade, att jag just då
hade en elcykel…

Men,  jag har lovat min morbror, som har en
elcykel, att när jag är lika
gammal som han är,
93 år, då ska jag köpa en…

Ut till hamnen, naturligtvis bar det iväg först
. Parkerade och tog kameran
och strosade runt.

Retade upp mig på att folk bara slänger skräpet
precis där de står, i stället
för att samla ihop det.

“Nån annan får ta det” är väl mantrat de idisslar…

Tog lite bilder, cyklade in till stadens centrum
och såg hur förflackad torgbilden

genom åren blivit. 99 % av de som förr sålde
grönsaker och egetodlat på torget
var borta.
Nu säljs skräp, dåliga kläder och annat utan
kvalitet.

Det kallas utveckling…

Nåväl, nog om detta för här kommer bilder.
Alla bilderna tagna med min Sony

med 400 mm Sony zoomobjektiv.

  SONY DSC

Ser ni iskristallerna ovanför detta Cu-molnet ?

SONY DSC

SONY DSC

Har ni tänkt på, att allt i naturen har en mening eller en funktion att fylla ?

Inget är slumpmässigt.

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

Denna kapsel var ca 10 mm…

SONY DSC

SONY DSC

Ser ut som en lavering av Pierre-Auguste Renoir…..

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

En vuxen skrattmås patrullerar

SONY DSC

Bild på Hovs Hallar tagen i Halmstad.

Man kan se restaurangen och hanget med sin ovanliggande platå.

Avstånd 22 km.

Man kan ana jordens krökning genom den vassa horisonten av havet.

SONY DSC

Här släpper kärrhökshonan sitt bytesdjur….

SONY DSC

…och genast snappar hanen åt sig det i luften !

Jag såg då det skedde och det gick snabbt som blixten…

SONY DSC

…och flyger till boet…

SONY DSC

..kärrhöken en aggressiv predator av häckande fåglars ungar…

SONY DSC

Intet undgår de spejande ögonen på en kärrhök…
…ögonen sitter brett isär,
för fågeln ska kunna bedöma avstånd bättre…

SONY DSC

Jag tycker, kärrhöken upplevs verkligen som döden i skyn…

SONY DSC

De svarta vingspetsarna och den vaksamma blicken
tycks vara ett förebud om bråd död…

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

Dessa två kärrhökar har häckat här i minst 5 år.

De flyttar till tropiska Västafrika till vintern.
Kommer tillbaka
till oss i slutet Mars eller början av April.

SONY DSC

Två av Liebherrkranarna hos Halmstad Container Terminal.

Kranarna används för att hantera containers, vilket ni
kan
se, genom att det sitter Brommaok kopplade.

Kategorier
Naturbilder

MIDSOMMAR…

 

 

 

 

 

…sen går det på andra hållet…

SONY DSC

….det vill säga dagarna blir kortare igen.

Så det gäller ju att njuta ljuset just nu, för snart nog…

För att i någon mån knyta an till sommaren tog jag några bilder,
som har lite med flyg att göra, men som kanske visar, att vi befinner
oss, vid den tidpunkt då naturen och växtligheten är som bäst.

Bilderna tog jag från min bil. Min kamera är en bra Sony
med
375 mm zoom, som jag utnyttjade till max då jag
fotograferade
kärrhökarna, för de var 200 m bort.

Jag hade inget annat objektiv med, så jag fick anpassa mig.

Bilderna på fåglarna är ju inte de mannekängbilder, som man kanske
är van att se från vissa naturfotografer. Men jag gillar inte sådana
bilder, där man ser en stork som står stilla som en isstod på en åker.

Man kan, tycker jag, lika gärna såga till en stork i ply,
måla till den och ställa den på åkern.

Nä, hellre lite kvalitetsförsämring vad gäller den tekniska
kvaliteten för att i stället kanske få lite upplevelsemässiga
fördelar hos betraktaren.

Dagens, alltså torsdagens väder,  innebär nordvästlig vind,
vilket ger bra hangväder på HH, men jag har för mycket att
göra inför Midsommar, så jag får sukta.

Å andra sidan kan jag lova mina trogna besökare och  alla
andra, att jag har mycket på gång som jag vill visa,
så håll ut och trevlig midsommar !

SONY DSC

De två kärrhökarna har häckat under en rad år i hamnområdet.

  SONY DSC

Avståndet till fågeln är mer än 200 meter…

SONY DSC

Pollineringen går nu på högvarv…

SONY DSC

Rallarrosen har blivit mera vanlig  de senaste 30-40 åren..
…på grund av den surare marken.

SONY DSC

Humlan ha bråda dagar att samla in för vintern.

SONY DSC

Konstigt en sådan varelse flyger så bra….

SONY DSC

SONY DSC

“Kolla”, säger stenhumlan,”Jag kan hovra” !

När jag ser denna bild kommer en tanke…
…tänk om en gris kunnat
flyga…
…hade det sett ut ungefär som ovan,
fast minus två ben, om en gris hovrat ?

SONY DSC

Jag vet inte, om kärrhöken kan hovra, men det kan flyga.

Den flyger, tycks det, på ett slumpmässigt sätt med kraftiga
vingslag, då och då avbrutet av en stigning och en kort glid-
flykt för att kunna spana av marken efter byte.

SONY DSC

Här har honan knipit en fågelunge och hanen flyger fram
och yrkar på sin bit, men det blev nobben.

De två har ju hemmavarande barn att föda upp…

SONY DSC

…så det blir att fånga nåt själv då.

Förresten, vet ni att kärrhök heter Harrier på engelska ?

Kanske det engelska flygplanet  flyger lite slumpmässigt som fågeln…

SONY DSC

Utblommat.

SONY DSC

Växtligheten blommar så uppseendeväckande det går
för att attrahera insekter för pollineringen och säkra
släktets fortbestånd.

SONY DSC

En vattenlilja som ger det sista under blomningen.
Vi ser redan hur frökapseln börjar bildas.

Kategorier
Flyghistoria

SÄLLSKAPET SVENSKA AKTIVA MODELLFLYGARE…

 

 

 

 

 

 

…finns det i verkligheten eller …?

 

 

 

 

 

 

Jo, det finns nog så många,  så ett sådant sällskap skulle kunna grundas och existera.

Vi är ju trots allt ganska många, som utövar vårt genuina flygintresse aktivt.

Nja, vi behöver nog inte ha en formell förening. Vi har säkert
en gemensam värdegrund i alla fall.

Det märkliga med flygintresset är, att det för mig blir allt intensivare….tänker man kanske
att varje gång kan var den sista ?

Nä, jag tror inte det är så. Det hänger nog på den infallsvinkeln man har på begreppet flyg.

Alltså hur man började. Jag tror, att vi som började modellflyga, när vi var 10 år gamla och
köpte våra balsabyggsatser, vilka vi med svett och möda byggde ihop, vi fick vår belöning,
när vi såg, att det som vi byggt, det flög faktiskt.

Vidare, när vi vi köpte vår första rc-modell på tidigt 70-tal, vilket var en Taxi, Westerly,
Sr Falcon eller liknande i byggsats, så kände vi glädjen och tillfredsställelsen, när vår
modell flög och att man kunde styra den….

I dag klickar man med musen på nätet och får hem en färdigbyggd modell i brevlådan.
Eller så köps frigolitplan hos BilTema.

Det sättet som folk startar modellflyghobbyn i dag, gör att de går miste om mycket.
De lär sig inte, hur en modell är uppbyggd, för den ska vara stark och lätt.

Man får inte förståelse för hur konstruktören har tänkt.
Man går miste om erfarenhet och byggerfarenhet.

Men som en medlem i en klubb här i närheten sa, när han smällt sin färdigbyggda modell:

“Nä, du förstår, att i dag lagar man inte modellen, man köper en ny”…….

Ok tänkte jag, allt jag lärt mig, min erfarenhet, den är i dag inte värt ett öre eller ?

Kontentan, som jag ser det, är att hängivenheten för sin hobby är större för den som
skaffat sig erfarenheten och kunnigheten än slit och släng flygarens.

Personligen är mitt intresse för begreppet flyg större nu än för 40 år sen.
Den tekniska utvecklingen har gett oss medel och möjligheter att öka dimensionerna
för oss aktiva modellflygare.

Jag vill bara framhålla ett par saker, som har gett vår hobby rejäla skjutsar framåt:

CA-limmet

LiPo-ackar

Elmotorer

Kolfiber/kevlar

Radioutrustning som ger möjligheter och som är pålitlig

Möjligheten att handskas med bild och datainformation mellan modell och pilot.

Om ovanstående inte funnits, var hade vi varit då ?

I dag sätter tekniken inga gränser längre.

Ibland funderar jag på, om alla mina bilder på bloggen tröttar ut besökaren.

Jag kan tvärsäkert säga NEJ ! Ingen enda negativ reaktion har jag fått utan
tvärtemot. Senast i går träffade jag en fotointresserad man, som brukar, trots
han inte är modellflygare, regelbundet besöka min blogg just för bilderna.

Så jag fortsätter nog att mata på bilder. Inte bara för att visa bilder, utan
också för att kanske inspirera andra att börja flygfotografera, eftersom det
är så givande och enkelt.

Japp, det här blev längre än jag planerade…

I fredags åkte jag ånyo till Hovs Hallar för att få förmånen att flyga min
modell på kanske Sveriges bästa och vackraste hang…

Skärmflygarkompisarna flög nere vid Segeltorp, eftersom  vinden var sned, men jag
tog mig upp på det höga, där man kan flyga på den sneda kanten mot västnordväst.

Lyftet var väldigt bra och gav möjligheter att klättra till 300 m +.

Hur länge jag flög ? Jag var i luften mer än 3 timmar. Min Spirit nummer 1 har nu sen i april
loggat 79 timmar i luften…..

Inte bara kan man njuta av sin flygning på Hovs Hallar eller den vackra naturen.
Det kommer också trevliga människor,  som är nyfikna på det jag sysslar med
och vill veta mera.

De som man kommer i samtal med har ofta egna speciella intressen. Det kan vara
fågelskådning, bygga ångmaskiner eller köra med elektriska tåg. Alla parter är då
ivriga att propagera och tala för just sin hobby.

Man märker att det är hängivna människor. De är DOERS, alltså  inte sådana
som bara  följer med strömmen och är TALKERS  .

Lite bilder  kommer här:

DCIM107GOPRO

Vinden, som ni ser, 4.1 – 6.4 m/sek

DCIM106GOPRO
Min Spirit efter 3 timmar på hanget.

DCIM107GOPRO

Varför jag tog med denna bilden ?

Jo den visar en pensionär,  som just har landat,
efter 3 timmar i solen med modellen i skyn .