En sanning som vi sändareamatörer (SM6LMH) brukar
framhålla, då det ryker från våra konstruktioner…
För några dagar sen hade jag ett vingservo, som
stannade just på grund av att det var kortslutning.
Nyfiken på vad som gått sönder öppnade jag och undersökte servot. Resultatet syns på bilden.
Sådant händer…
Jo, jag var ute och flög lite termik i går oxå. Först torrtermik och vid 13-tiden bildades Cumulus
och termiken blev mycket stark. Jag fick 3 timmar
i termiken. Plus lite bilder från min Mobius.
Stillbilderna är klippta från videon min Mobius tagit…
Häng med !
Några välstekta IC…
Sista förberedelserna innan take off.
Upp nu !
’Inte speciellt molnrikt. Bara lite moln med iskristaller högt upp.
En vimsig glada försökte hänga med en HyperAva i termiken……men som jag alltid hävdat…
…har en glada gentemot en väl influgen och välflugen Ava…
…inte skuggan av en chans…
…att hänga med.
Här ser du att det börjat blomma Cumulus. Det bästa av allt idag var att det fanns absolut ingen vind, som drev iväg modellen.
Ja, det är det säkert. Men anledningen till rubriken är,
att jag under min resa söderut mot Hovs Hallar vid en
mellanlandning längs E6 i Snapparp fick se en märklig syn.
På parkeringen stod en turistbuss uppställd, vilket inte är
märkligt. Men de passagerare som funnits i bussen, det var de,
som väckte min uppmärksamhet.
Hela gänget, ca 40 personer bestående av äldre japanska
människor, behövde lätta på trycket genom att utnyttja
de toaletter, som finns vid rastplatsen.
Det märkliga och som väckte uppmärksamhet var,
att de gästande japanerna hade bildat en absolut snörrät kö
till handikapptoaletten…
Raden av människor var som dragen av en linjal och var
och en iakttog absolut tystnad i väntan på sin tur.
Hela agerandet utstrålade koncentrerad självdisciplin,
tålamod och kontroll.
Jag antar, att deras uppträdande beror på den kultur,
som råder i Japan. En svensk kö hade varit en grupp
av diskuterande människor, som inte stått uppställda
som vore det en militär kolonn.
Hela händelsen med japanerna såg för en svensk mycket
märklig ut och fler än jag såg imponerade på, vill jag säga,
uppvisningen i österländsk självkontroll.
Nåväl, detta var ett mellanspel på vägen mot Hovs Hallar,
där jag och två andra hangflygare skulle ha oss en tur på
Segeltorpshanget.
De andra två var Stefan från Varaslätten i Västergötland
och Christer bosatt i Lund.
Vädersituation kl 1000 var nordväst 3-5 m/sek, solsken
och molnfri himmel. Alltså perfekta förhållanden. Parkeringen vid Hovs Hallar full av bilar på klämdagen
fredag. Naturen är som alla vet vackrast nu med sin skira
ljusa grönska.
Förutom modellflygare fanns även skärmflygare på plats. Dock hade vinden minskat, vilket omöjliggjorde flygning,
en stund efter vi modellflygare anlänt.
Så för skärmflygarna blev det till att ägna sig åt något,
som kallas ”Parawaiting”, vilket för alla som flyger skärm,
är ett välkänt begrepp.
Jag hade med min Spirit…som vanligt, vilken jag
kastade ut för att kolla lyftet. Det var perfekt och de
andra följde efter.
Stefan hade en HK elseglare och Christer en planka. En flygande vinge som just ser ut som en planka,
den har inga vidare flygegenskaper. Den har ett lågt Re-tal
och den skapar mycket inducerat motstånd i spetsarna
under flygning.
Ska en sådan modell flyga bra, måste man kraftigt
differentiera skevroderutslagen, annars kommer den inte
att svänga ordentligt.
Stefans elseglare flög ok. Den var tillverkad i sedvanligt
skummaterial, som ju används, då det är billigt att gjuta .
Materialet har blivit bättre med åren och till exempel
Multiplex modeller i skum har blivit bra.
Stefan och hans fru bodde på värdshuset HH och hade
nära hem, vilket också Christer hade, då han hade husvagnen
på Norrvikens Camping.
Strax före 1400 var jag tvungen att avvika på grund av
åtagande hemma och då hade vinden i stort slocknat
och skärmflygarna hade dragit till Höganäs..
Dock fick jag reda på av Christer, att vinden drog på igen,
strax efter jag åkt och hade blivit bra.
Ja, så är det. Det är tillfälligheterna spel, då det gäller vindens
riktning och styrka på HH.
Jag hade inte förväntat flygbara vindar på Hovs Hallar
under lördagen, men vi hade tur. Något oväntat anmälde vindmätarenvid Norrehamn, trots ett inväxande högtryck,
3 m/sek Nord och vi åkte ner till HH kl 1000.
Framkommen till parkeringen såg jag, vimpeln på
flaggstången vid värdshuset hängde som en disktrasa,
vilket inte ingav något större hopp om flygning.
Men eftersom jag kört ner, tog jag modell och övrigt och
knatade upp på Platån. Jag kände att det drog lite vind
försynt över kanten och hoppet steg.
Uppkommen på den absoluta toppen konstaterade jag,
att vinden var 1 m/sek rakt på…Alltså avvaktade jag lite
.Jag vet, efter 45 års hangflygande här, att det finns
utsikter till ökande vind efter hand som solen stiger
och instrålningen ökar.
När jag satt och spanade efter vind, hörde jag ett
surrande i luften och förbi kanten kom en mindre
drönare flygande.
Kanske för att få fina bilder av Hovs Hallars vilda
branter . Detta är första gången, jag personligen ser
en kvadrokopter här.
Jag beslöt att starta trots nästan obefintlig vind och
kastade ut min modell med all den kraft, jag mäktade
med. Allt för att få så mycket momentum som möjligt.
Det fanns lyft, men inte så mycket att jag hade friheten
att manövrera, så jag räddade mig in över kanten och
landade med lite tur och skicklighet.
Stefan med fru Elisabeth kom upp till mig och han var
klok nog att ha med sig en modell för svag vind.
Han hade en Alula, som flyger på det minimalaste av lyft.
Elisabeth är en duktig fotograf och hon tog bilderna
på mig, då jag startade min Spirit med döda servon
i vingen.
Alulan flög bra och jag har varit sugen på en sådan länge,
så nu ska jag beställa en. Den ligger i en smidig kartong
med bärhandtag och är därmed lätt att ha med sig.
När jag försökte starta i den vind, som nu ökat,
märkte jag, att planet var oresponsivt. Det var som
piloten hade somnat. Med hjälp av sidoroder lyckades
jag rädda mig in över kanten med ett nödrop och landa.
Det visade sig, att höger skevroder stannat i uppfällt läge… samtidigt hade höger klaff stannat.
Alla servona funkade då jag lyfte modellen från marken. Jag kollar alltid, vis av erfarenheten, att mina roder ger fulla utslag och är fria.
Hemkommen dissekerade jag vingen och jag fann,
att servot till skeven lagt av. Detta påverkade alla
vingservon, så inga skevroder eller klaffar funkade.
Servot som stannat kortslöt strömmen och det gjorde, att
de andra servona fick för lite ström.
Felet på servot var en Ic-krets som brunnit, vilket jag
såg, då jag plockade isär det.
Varför brinner en IC ? Tja, när blir ett snöre ett rep ?
Det händer inte ofta, men här hade det hänt.
Jag bytte servo och sen funkade både skev och klaff på
båda vingarna.
Men nu är allt fit for fight igen !
Jag tog lite bilder som beskrev fredagen och lördagen,
så om du vill så häng med !
Vår vanliga pilotplats på Segeltorpshanget.
Stefan med sin HK elseglare
Christers ”planka”.
Förberedelser
Christer konstaterar, då är det klart för start…
Christer från Lund. Hangflygare och OldTimerpilot. Han är en duktig och noggrann byggare.
Tyvärr vet jag inte namnet på modellen.
…men jag kommer att tänka på begreppet ”planka” då jag ser den i luften. Tänk vad bättre utformade vingspetsar hade förbättrat flygegenskaperna !
Vi som flög.
Lars Agnas flyger förbi förpuppad med sin skärm.
Lars en ypperlig skärmpilot, som gav mig min första flygning, då jag tog min skärmlicens.
Kan man inte flyga sin skärm, kan man låta skärmen flyga och balansera den i vinden.
Stefan, Varaslättens son, förbereder modellen
Stefan laddar.
Nu !
Modellen flög bra.
Stora klaffar bra att ha speciellt vid landningar i svårare terräng.
Foamkoncept från Kina
Längst till höger; Stefan och Christer. Ser du…vi var bara ungdomar, som flög. Sveriges framtid !
Stefan har stärkt upp modellen med kolfiber i vingarna.
En modell i luften är en upplevelse att se.
Stefans fru, om jag minns rätt, Elisabeth. Duktig fotograf.
Stefans modell i luften på Segeltorpshanget vid Hovs Hallar den 11. maj 2018.
En veteran ska starta sin Spirit på Platån Hovs Hallar…
…all kraft jag kan åstadkomma…du ser jag lyfter från marken,
så jag menar allvar med utkastet…
…sen gäller det att bromsa upp sig och framför allt få ner handen till spakarna snabbt…
…här ser du att höger skev pekar upp. Allt funkade för 5 sekunder sedan…
Starten fotograferad från min Mobius på glasögonskalmen…
…ser du höger skev nu …
…för att få runt modellen var det sidoroder som gällde…
…flygning på rakkurs för att trimma och förstå problemet…
Jag lyckades svänga in i medvinden och landa med sidoroder
och höjd utan att min modell skadades.
Ingen symbolik med de två svartklädda predatorerna flygande förbi…
Stefans Alula
En på sitt sätt attraktiv modell.
Går att belasta hyfsat med bly för att förbättra polarkurvan i hårdare vind.
Ett Ultralätt plan. Godkänt för hjul och flottörer. Notera framkantsklaffen för att ge goda lågfartsegenskaper och möjliggöra flygning med hög anfallsvinkel.
Ett fult plan enligt mitt sätt att se det. Man behöver inte överge kravet på bra utseende bara för att få funktion. Det ser ut som ett plan i en Walt Disney-film.
SE-BIB en Piper PA-18 Super Cub. Normalt sett 150 bhp motor men finns med upp till 260 bhp motor. För bogsering av segelflygkärror ofta utrustad med 175-180 bhp motor.
Kanske den säkraste aeordynen; autogiron.
Fedingefältet
Fedingefältet mot sjön.
Propellrarna roterar åt samma håll.
Mycket kort rullsträcka innan rotation.
Engelsk knorr…landningsljuset i nosen.
Huvudstället indragbart i motorkåporna.
Här ser du hur klaffarna sitter upphängda.
Charmigt plan…får jag tycka det ?
Ägs av en privatperson i södra Sverige.
Jag får lite vibbar av en gammal Twin-Beach…
Motorkåporna ger mig en aning om släktskapet med De Havillands flygplan.
Här ser du de rejäla klaffarna.
Varför man byggde klaffarna som ovan ?
Troligtvis förenklade det produktionen, det blev billigare
och man försvagade inte vingens konstruktion.
En Grob-G109startar. Tillverkad 1983.
Alltenligt Transportstyrelsens uppgifter, hur mycket
vi nu kan lita på den myndigheten…
Vackert flygplan
Varför jag fotograferade denna MFI9 HB…
…var därför att andrepiloten till höger…
…var en hund !
Vovvov !
Låt mig avsluta med en mödosam start av en Kanadagås…
…här gäller det att paddla på med benen så fort det går…
I Skånes-Fagerhult i gränstrakterna mellan Skåne, Halland
och Småland anordnas varje år den 1. Maj en träff av Maskinskyddarna, Skånes Fagerhults Moppers och Skånes Fagerhults Framtid.
Platsen är det gamla flygfältet.
Flygfältet anlades på 30-talet som ett nödlandningsfält för
postflyget mellan Malmö-Stockholm. Under Andra Världskriget
var det ett reservfält för Flygvapnet, som hade det som tillfälligt
fält för nödlandande utländska militärplan.
Efter kriget var det ett civilt fält, som numera är privatägt.
Det finns mycket historia runt fältet så googla så finner du
mycket. Du kan även söka på min blogg i sökrutan på Skånes-Fagerhult så hittar du fakta om platsen.
Vi åkte dit den 1. Maj, som är datumen för träffen. Förvånansvärt
mycket folk och maskiner.
Det första jag såg, var en 50 år gammal moped som en äldre
man kom körande med. När han drog på spann bakhjulet
och gruset sprutade.
Om den var trimmad ? Så mycket det gick ! Om han hade hjälm ?
Nä, han hade en tidsenlig skinnhuva. Om här fanns
gott om representanter för ordningsmakten ? Nej.
Här fanns garanterat inga avgasrörtrimmade EU-moppar !
Detta är svenskt Outback-Country.
Här fanns två tandemmopeder från tidigt 50-tal bestyckade
med påhängsmotorer.
Undrar hur det såg ut, då han och hon kom knattrande på
ett slikt ekipage med tält och sovsäck på pakethållaren under
semestern längs de svenska lutade grusvägarna…
Bilderna kommer att visa, vad vi såg.
Om jag ljugit om någon teknikalitet, är jag säker på,
att någon av mina läsare kan rätta mig !
Vad som var mycket intressant, var ett av flygplanen.
Det kommer en särskild post om det på bloggen, då det var
en raritet för de flesta.
Tiden gick fort då vi var där och efter 4 timmar kvistade
vi hem fulla av intryck, varm korv och läsk.
Kom med på en rundtur !
Vi anlände vid 12-tiden.
Som du ser var det gott om besökare.
Flygfältet ligger i en vacker trakt med sjön just i förlängningen.
Att köra veteranmoppe är i dag populärt och föreningar dyker upp överallt för att kunna ta åt sig den spirande nostalgin kring begreppet mopeder. Betänk hur mopeden förändrade livet för en 15-åring 1955… Nu blev han oberoende på ett sätt. Han kunde flytta sig oberoende av buss, föräldrars bil osv. Det blev frihetskänslan som vann.
Två praktexemplarer av tandemcyklar med påhängsmotor i originalskick.
En påhängsmotor jag minns var Viktoria.
I regel tvåväxlade.
Vad är en HD eller Ducati mot detta ?
Nästan alla gamla entreprenadmaskinerna var i aktion
En Caterpillar från 50-talet.
Rejäla don. Det är därför den fungerar i dag 65 år efter den byggdes.
Inte direkt fly-by-wire…men det funkar ännu !
Ett avsomnat fabrikat. Kolla kylarlocket rustika konstruktion.
Vi som har nått mogen ålder, visst kommer vi ihåg dåvarande Vägkassornas väghyvlar
lackerade i en grå färg. För många år sedan var en stor del av vårt vägnät grusbelagt.
Detta krävde underhåll i form av hyvling och efter det beläggning med lut från
processindustrin. Luten gjorde vägbanan hård som betong och dessutom minns
vi åldringar, hur speciellt det luktade. Lite syrligt sött.
Vickers kända för att tillverka flygplan, producerade under kriget också
stridsfordon och för att hålla igång produktionen efter kriget tillverkades
dessa arbetsmaskiner på grundval av deras erfarenheter. De utmärkte sig
för hög motorstyrka med sin 6-cylindriga överladdade med kompressor Rolls-Royce diesel på 180 bhp. Den hade en genial upphängning av bärhjul
, vilket möjliggjorde högfart i svår terräng. Tyvärr ingen stor kommersiell
framgång, då man försökte derivera något från krigsproduktion till civila marknaden.
Tänk bort bladet/hydrauliken, sätt på ett torn med kanon och du har en stridsvagn…
Denna maskin utstrålade kraft. Den gjore 45 km/timman.
Se på de stora bärhjulen…nästan som på en Centurion MkIII stridsvagn.
Om den var snygg….njae… Chevrolet Impala 1959…tror jag.
En ombyggd Volvo från 40-talet, som nu är kranbil.
Ingen konservburksplåt i de framskärmarna som på dagens bilar.
4 cylindrar bensinmotor, sidventilare.
Motvikt och det klassiska Volvo-märket.
Kolla drivaxeln till kranen som går igenom brandskottet.
75 år gammal front. Respekt.
Om den fungerande ? Självklart tickade den på !
Som en cockpit på en Jumbojet…
Traktorparaden
En Scania lastbil ombyggd med hydraulisk arm och skopa. Det var så flera industrier uppstod. Jag tänker på truckindustrierna i Småland. Uppfinningsrikedom, vilja och envishet skapade de nu framgångsrika företagen inom logistik.
Dodge Kingsway Custom 1951…
Motor 3.5 l ca 100 bhp.
En rak 6:a. Den bara tickade på tomgång.
Så här borde alla bilar se ut i sin interiör…Karaktär.
En av bygdens söner tar en sväng i sin traktor.
Så här såg en lastmaskin ut på tidigt 60-tal. Då var maskinerna bakhjulsstyrda. En tiltkolv och två lyftkolvar. Då man bräckte med skopan kunde man, om man tog i för mycket; stuka kolvstången till tilten.
Trots utseendet. Den startade.
En av de första ramledsstyrda lastmaskinerna, vilket gav maskinerna mycket bättre kapacitet och anpassningsförmåga.
En 60-tals väghyvel i aktion på gruset.
Japp, denna maskin fungerar. Hydraulmanövrerad vilket torde tyda på tidigt eller mitten av 60-talet.
Någon maskin kör cabriolet nu…
6 cylinder dieselpower.
Ja du ser vem som byggt motorn.
Bolinder motor. Lillebror till Volvo Minns du Bolinder & Munktellmaskiner ?
Min morfar hade en B&M traktor. Årsmodell ? Ska jag gissa ca 1940-1945. Gick på nästan
vilket bränsle som helst. Allt från diesel till nästan råolja. Startades genom att man
värmde en tändkula med en blåslampa. När den glödde vevade man igång maskinen
genom att vrida svänghjulet. Jag minns fortfarande ljudet tidigt om morgonen,
när blåslampan stod och väste, då traktorn skulle ut och till exempel driva
det gamla tröskverket hos grannen. Tröskverket drevs via en enormt lång flappande
drivrem från remskivan på traktorn. Jag tyckte alltid det var ett mirakel, att remmen
spårade på remskivorna. Jag fick det förklarat av morfar. Vill du veta varför,
så gör en googling. Traktorn var nästan odödlig maskinellt. Den bara tuffade på.
Nordvästlig vind enligt vindmätaren vid Hovs Hallar.
Det får mig att sitta i min bil med allt jag behöver, för att utöva det jag helst vill, då det gäller modellflyg; Det är hangflygning med radiostyrda modeller.
Som du min käre besökare förstår, tröttnar jag aldrig på detta sättet att tillbringa dagen. Jag hävdar, att då jag är ute och flyger, händer för det mesta något oväntat, som kryddar min tillvaro.
För mig är det positiva upplevelser, som ger mig inspiration och energi i mitt liv. Därför är jag öppen för det mesta, som innebär upplevelser. Att ligga i dvala framför en tv
är för mig som en meningslös väntan på att något ska
hända, vilket aldrig sker.
Att flyga hang är för mig, för att använda ett slitet uttryck, en själens befrielse. Jag fordrar inte att flyga en extrem F3F kolfibermodell för 20000kr. Det ger mig lika mycket, om jag flyger med exempelvis min enkla men mycket välflygande Spirit Elite för 2000 kr.
Min Spirit var just vad jag hade med.
Redan kl 0830 var jag nere vi parkeringen på Hovs Hallar.
Monterade och hängde på mig det som är nödvändigt för att genomföra en hangflygningssejour.
Vinden var nordväst och det betydde jag gick söderut vid HH ner till Segeltorpshanget.
Styrkan var 5-7 m/sek lite snett från väst. Ut med modellen och jag konstaterade att lyftet var bra.
Inte en människa så långt ögat kunde se, det enda levande var ejderns rop under deras parningsritualer i strandkanten.
Jag fotograferade med min Mobius på solglasögonen.
Prova det om du har en Mobius. Du kommer att bli
förvånad över stillbildskvaliteten på bilderna, om du
betänker kamerans pris och storlek.
Efter hand som tiden rann iväg, minskade vinden till
2-3 m/sek och den vred upp, så den låg rakt in på hanget. Nu börjar det roliga. Absolut laminär men svag vind.
Perfekt för min lätta modell. Man lär sig mycket under
dessa förhållanden då turbulens inte stör modellen.
Hur mycket du än flugit, så finns det alltid plats för
mer kunskap och erfarenhet.
Under en av mina pauser hörde jag muller från riktning
Kullen. Det visade sig att jag skulle få en flyguppvisning av en
SK-35 Draken, som tillhör Swedish Historical Air Force Flight,
som jag tror det heter.
Piloten flög sitt uppvisningsprogram precis framför mig,
där jag satt på första parkett.
Draken är ett imponerande plan, vilket var en aerodynamisk
innovation, då konstruktörerna lyckades med en vinge som fungerar både i över-som underljudshastighet.
Att Draken dånar med full EBK är ett understatement av mått.
Då jag vid 12-tiden avbröt för att åka hem, passerades jag under min promenad av 3 stycken 39 Gripen som på 50 m svängde runt
Hovs Hallar och in i Laholmsbukten.
Det fick jag som bonus. Tyvärr hade jag kameran nerpackad
så inga bilder.
Jag fotograferade en märklighet i havet utanför Hovs Hallar. Kolla och tala om vad det kan vara…
Om du undrar varför jag är modellflygare, så är nog denna
posten med sina bilder ett svar på din fråga.
Min kamera är Mobius med något undantag, då jag använt min Sony.
Hoppa in häng med och se vad som hände !
Min pilotplats vid Segeltorp med sin avancerade vindindikator…
Ljuset i bilden skapar stämningen.
Segeltorpshanget ca 25 m högt och flygbart vid VNV och NV vind med styrkan 2 m och uppåt.
Riding the wind…
Spirit. Rekommenderas.
Som vanligt i nosen min GoPro dokumenterande skeendet.
Min Spirit ritar en rak horisontlinje med vingspetsen…
Att flyga hang vid Segeltorp innebär man kan få modellen nära sig, vilket ger en ny dimension till flygandet.
Modellen är här ca 2 m från fotografen.
Jordbrukaren har kommenderat ”Givakt” på åkern och tiltorna
har ordnat sig enligt reglementet i potatiskolonner… Nu väntar vi bara på, att potatisen ska dyka upp för
skörd innan midsommar.
Det du inte kan uppleva, om du bor i inlandet …en obruten horisont !
På något sätt kopplas denna vy mer eller mindre
automatiskt med någon väsentlig nod i min lilla
hjärna…en bekräftelse på allt eller inget.
Japp här kommer frågan; vad såg jag egentligen i havet ? För 15 år sen såg jag en kaskelott vid Hovs Hallar. Men detta ? Knölval ? Möjlig ubåt ?
Bilden tagen på stort avstånd. Förklaring kommer nog…
En ejderhona uppvaktad av sina hannar.
Vet du varför de flyger så nära vattenytan ? Det är mera ekonomiskt,
eftersom markeffektenminskar det inducerade motståndet vid tillverkningen
av lyftkraft. Glöm det du hört att bärytorna ”Skapar en luftkudde då de flyger
nära marken som vingarna flyter på”. Det är kvalificerat nonsens.
Lite bilder på en gul fågel mycket vanlig på en biotop som Hovs Hallar. Vilken ? Googla.
Hejsvejs !
Det var kyligt i vinden så fågeln har burrat upp sig.
Varför denna bilden ? Oskarp dåligt inställd… Men jag hoppas den förmedlar en känsla av naturens färger oavsett tekniska brister.
En typisk bild från min kamera. Slarvig, snabbt tagen utan koll av inställningar,
men den har sina värden ändå, då den är full av liv och energi.
SK-35 Drakenursprungligen från F16 Uppsala. Nu genomförde han en uppvisning för mig… som satt på första parkett !
Kan du föreställa dig hur det låter då en Draken flyger svänger med hög lastfaktor med full EBK och motorns ”skrapande” muller studsar mot och rullar över havsytan ?
Gråsiskan, som är vackert tecknad då den är vuxen.
En koltrast fokuserad på mig och 3 m från mig. Jo fåglarna är utrustade med ”SwingWing”.
Norrehamn sydväst om Segeltorp, där vi har vindmätaren på piren. Den skymtar till höger.
Jodu, här har jag tillbringat mången god stund !
Video från min Mobius monterad på mina solglasögon…
Ett landskap danat av böljande kullar, stränder och turism.
Vi har väl alla…hört talas om Österlen. Speciellt nu sen de rika
och privilegierade köpt upp fastigheterna och koloniserat.
För ett tiotal år sen var detta inflyttningsbygd för de välbesuttna.
Denna migrationsyra tycks ha stannat av nu, då man kan se,
att det finns ett överflöd av fastigheter till salu.
Vi får väl se var nästa habitat för vårt nya frälse etablerar sig.
Österlen är vackert, speciellt i knoppningens tid på våren,
då örterna blommar och fruktträden slår ut. Kör från Sandhammaren
mot Kivik och upplev blomningen.
Eftersom Österlen är en turistmagnet har det uppstått en
mängd näringsverksamheter.
Kännetecknande för dessa är höga priser. ”Österlenspriser” råder.
Jag tar ett exempel:
Två små stekta sillfiléer och en skopa potatismos, en sked lingon,
som till 55 % bestod av äpplemos betingade ett pris i Kivik på 165 kr…
Jovisst, alla ska leva.
Vidare finner du vid en rundtur på Österlen en uppsjö med ateljéer,
där det finns duktiga konstnärer och konstnärer, som inte är
konstnärer, men som har hoppat på det kommersiella tåget i
hopp om att tjäna en peng.
Det som vi modellflygare ser, är de böljande kullarna just vid havet,
som är en rest av inlandsisens transport av morängrus och som
gör det möjligt för oss i samverkan med vinden att flyga våra modeller.
Dessa kulla är beväxta med gräs och saknar buskar eller träd. Det är ett resultat av, att man håller får längs kanterna, som betar
rent och håller landskapet öppet.
Det finns andra förnimmelser och upplevelser jag under åren
lagt märke till. Innan östblocket kollapsade ca 1990, kunde man, då vi hade
sydliga vindar känna lukten av brunkolseldade kraftverk
och industrier, från det man ville skulle kallas
Den Tyska Demokratiska Republiken och Folkrepubliken Polen.
Du inte bara märkte lukten med näsan, du kunde se röken som ett brunt disigt lager över Östersjön rulla in över Skåne.
Ett annat, inte lika otrevligt naturfenomen, är vid den torra tiden i april/maj, då jorden flyger och ryker vid kraftiga vindar. Sand- och jordflykten är synnerligen stark vid kusten och det är åtskilliga tusen ton jord, som får nya ägare efter ett dygns blåsande.
Borta vid Brösarp och vid Ravlunda har vi en mer kuperad
terräng med en rik fauna.
Vill du samla bärnsten går det utmärkt vid Österlens kuster.
Där är det lätt att få ihop en samling med rav.
Bärnsten heter också ” rav”, vilket du kan se i namnet
Ravlunda.
Sen kan ju rav också betyda korp så en översättning
av Ravlunda skulle kunna vara”Lunden med korpar.”
Ett av dragplåstren och det kanske mest spektakulära, är det
som kallas Ales Stenar, vilka är belägna vid Kåseberga. Vad detta stenmonument egentligen är och hur gammalt det
är, har ingen kunnat leda i bevis ännu.
Denna tveksamhet har gett upphov till två ”Skolor” om vilket
syfte Ales Stenar egentligen byggdes för.
Båda kontrahenterna hävdar, att just deras teori är den
rätta och sanna och under detta hävdande, har det under
kampen om turisternas pengar för de guidade rundturerna
till och med utbrutit slagsmål mellan de två lägren.
Googla på det, så finner du historien.
Det påminner mig om storyn i Stig ”Slas” Claessons pjäs ”Vem älskar Yngve Frej”, där man hade en husgrund i skogen, som av de äldre männen i byn med hjälp av en skylt ”Fornminne”
använde, som ett medel att lura dit turister. Ursprungligen
beskrev deras skylt ”Fornminne” något helt annat. Det får
du reda på om du ser pjäsen.
Allt blev ju avslöjat så småningom. Undrar vem som ska
röja sanningen om det som kallas ”Ales Stenar” ? Förresten
undrar jag, hur man vet namnet Ale är förknippat med
stensättningen ?
För att ge er en uppfattning, vilka miljöer vi modellflygare möter,
då vi är på plats och flyger, kommer här bilder, jag tog för ett
par veckor sen under ÅMFK:s årliga träff.
Vi bodde på Österlens Gästhärbärge.
Hoppa upp på min pakethållare och häng med !
Varför vi åker hit
Baksidan av Hammars Backar.
Hammars Backar, där en greve Hamilton bedrev segelflygskola under 1920-talet.
Fortfarande finns fundamentet till hans startbrygga kvar vid hangkanten. Innan
Hamilton kom till Ystad, bedrev han skolning först i Halmstad med ett kortare mellanspel
ovanför Båstad innan han hamnade här.
Ett träd som kapitulerat för vinden och som säger: ”Jag ger mig”.
En kvällsbild från Löderup.
Se på terrasserna som fåren och kvigorna trampat upp.
Österlen med en landskapsfågel svävande över sig.
Grönt och blått…
Gullviva
Henry…patronen på Österlens Gästhärbärge
Österlens Gästhärbärge. Ett före detta ålderdomshem… liggande granne med kyrkogården…
En pilevall. Trots allt, finns det fortfarande kvar på den sydskånska bygden.
Den spräckta monoliten vid Glemmingebro. Gladan som jag överraskade, då den satt och sov ovetande om det mesta...
En nyvaken glada vinglar vidare.
En variant av Österlens Godzilla något överraskad av
en strövande hangflygare under en tidig morgon i Glemmingebro
Ett kännetecken på kustlandskapet är begreppet symmetri…
…vilket även ses på denna bilden.
Kreaturens upptrampade terrasser på sluttningarna vid havet.
Växtligheten är varierande…
En vanlig ört vid på kullarnas sluttningar, backsippan.
En bild säger mer än tusen ord, därför lägger jag upp bilder i stället för en laddning text, som kanske ingen läser…
Vad som gäller, då vi dragit åstad till Skåne med dess hang, det är att utnyttja tiden och möjligheterna att få till så mycket flygning, som det bara är möjligt.
En sak vi aldrig kan råda över, är vädret. Är väder och vind bokstavligen emot oss…då gäller det att ha en reservplan.
Våra reservplaner är utflykter, äta oss igenom diverse restauranger
och lösa modellflygarens dagliga problem, vilka dyker upp.
Att få tiden att gå, det är inga problem.
Trots besvärligt väderläge, som vi upplevt många gånger, har vi aldrig ångrat våra flygresor till södern.
Vi kommer att fortsätta med den traditionen, i alla fall,
tills vi blir 98 år gamla.
Naturligtvis hade det varit bättre ur många synpunkter, jag tänker
på väder och vind, om vi åkt under högsommaren i slutet av
Juni eller början av Juli. Men då blir det problem med ledigheter,
boendet mycket dyrare, skjutningar på skjutfältet osv.
Det blir till att hålla oss till den tid vi använder nu.
Nästa år kör vi igen.
Bilderna du möts av, de är i huvudsak tagna med min lilla eminenta Mobius.
Mina Sony systemkameror har tagit några bilder oxå.
Som du förstår, fotograferar jag hellre än bra…Men det menar jag, att jag vill inte missa en möjlighet till en bild det finns
möjlighet att få lagra på minneskortet..
Kan jag få mina bilder att något rufsa om i betraktarens
intryckslåda i hans hjärna, har jag nått mitt mål.
Tyvärr hade jag problem med formateringen av bildernas
storlek, men jag orkade inte fippla ett varv till med bildmaterialet..
Luta dig bakåt och erfar lite, av det vi erfor !
Så här trångt kan det vara på hangkanten vid Löderup…
Österlen.
En bild tagen med min ofattbart långa selfiepinne…
Bilden visar riktning nordost. Vi kan alltså flyga
även om vinden ligger 180 grader ”Fel”.
Roffe startar för en kompis.
Jomen…visst är modellflyg vackert !
När jag ser modellen går mina tankar till Harlekin.
Wings over Löderup
Made in China…tror jag.
REB Herrljunga
Kalle Thorsell. En glad ung pojke.
Taranis…kan lika mycket eller mer än en Jeti,
men den kostar bara en 1/10 del så mycket…
Roffes laddpult…jag tänker ibland, då det gäller ny teknik, tänk om man kommit med en sådan laddare till SM i F3F 1978 ?
REB kastar ut…utrustad för snålblåst på ett Löderupshang.
Det vill säga, vindtät klädsel, muddar, sele för radion, mössa och slalomglasögon.
…och som du ser flyger det.
Sväng med belastning och 90-gradig bankning. Nosen perfekt i horisonten. Det är så
en perfekt utförd F3F-vändning vid en pylon
ska exekveras, om du vill behålla ditt momentum.
Ibland kan man uppleva en anstrykning av aggressivitet på en modells uppträdande…
REB…hur startar du egentligen ?
Landning med klaff ansatt. Skevroder upp. Kallas ”Kråkbroms”.
Där satt denna modellen.
Min gamla Spirit sprider fortfarande sann flygglädje omkring sig.
Fullskalasegelkärrorna tar mer och mer åt sig av layouten från våra F3J modeller. Dubbelknäckta vingar, mycket höga Re-tal och mycket aktiv klaffhantering.
Vi hade lite konvektionsdimma första dagen. Dock inget som avhöll oss från att flyga.
Vilket inte heller gladorna brydde sig om…
Gladorna glider garanterat glatt galant…
Här klär brottarna från Västergötland om…
Kanske den optimala modellayouten för en kärra på ett hang…
Rolf-Erik Blomdahl djupt fokuserad på sin flygning.
En modell som är lackerad, för att den ska vara lätt att se.
Captain Alula in action
En kråka blir hunsad och tillrättavisad av en glada
Gladan har en något hotande flyktprofil…alltid på spaning efter något
ätbart, som går att stoppa i näbbet.
Vi passerades av några moln, vilka rymde en viss dramatik.
Vi förväntade oss att Apokalypsens Ryttareskulle komma
ridande med flygande manar och gnistrande skor i skyn…
I dåligt lyft…då håller man sig just vid kanten.
Staketet med taggtråd…det vaktar kanten minst sagt !
Kalle stapplar fram med sin kärra med Ales Stenar som en taggig bakgrund.
Ner kommer du alltid…no Problemos
Stilstudie av Rolf Maier…
Roffe tänker efter och kontemplerar före start…
”Lyft” !
”Nu funkar det” !
En rote, eller varför inte ”Nous volons ensemble” !
En vacker modell…tycker jag nog.
Utsikten från vårt hushang bort mot Kåseberga och Ales Stenar.
Denna vy tröttnar jag aldrig på. Jag upptäcker nytt
varje gång jag är på platsen. Åk dit du också !
Min trogna Spirit, med nyklädda vingar, startberedd vid Löderup.
Off she goes !
Ride the wind baby !
Här har selfiepinnen varit framme igen.
Hangflyg är själens befrielse i samverkan med naturen !
Den 16. hangträffen i trakterna av Ystad avhölls av och med
Ålleberg Modellflyg Klubb (ÅMFK) som vanligt.
Att anordna träffar är inte lätt i Sverige, oavsett om det gäller modellflyg eller andra utomhusaktiviteter, vilka kräver ett agerande av deltagaren.
Se på hur många som deltog i 2017 SM i Skala…??
Vi spred så mycket information, det överhuvudtaget var möjligt om träffen. Den barskarealiteten är dock, att intresset för hangflyg är i dagens
Modellflygsverige minimalt, jämfört med hur det var förr.
Allt var inte bättre förr, men hangflygare fanns det fler av och de var aktiva !
Att vi endast var 12 deltagare, var naturligtvis en besk sanning och
så klart en besvikelse.
Med tanke på de möjligheter som erbjuds av Ystadhangen,
hade vi förväntat fler…Men realiteten är som den är. Man kan inte tvinga
människor att flyga.
Inte gick vi och hängde med våra huvuden för det låga deltagarantalet,
utan vi gjorde det bästa av situationen och flög så mycket vi kunde.
ÅMFK är en väl sammansvetsad grupp med hangflygare, som efter många
år lärt sig dra åt samma håll.
Att vi samlas till en hangträff innebär inte bara, att man står på en
kant och flyger, utan den sociala samvaron är viktig. Vi byter idéer,
diskuterar modeller och erfarenheter och löser tillsammans världens
problem i gott samförstånd.
Sammansvetsningen underlättas av det faktumet, att vi bor mycket bra på Österlens Gästhärbärge hos Henry. Detta B&B bär med sig en aura av tidigt 60-tal innanför sina väggar.
Österlens Gästhärbärge är ett före detta äldreboende i Glemmingebro, som något provocerande…och paradoxalt nog ligger granne med
kyrkogården och kyrkan i byn…
En händelse som kan se ut som en tanke, vad gäller planeringen.
Vi rekommenderar detta boendet. Vi har själva bott där i 15 år
och upplevt en härlig stämning.
Naturligtvis gick inte allt efter planerna. En vecka före vår träff,
kom det en Notam från LFV, vilken redogjorde för flygrestriktionsområden
vid kusten, som skulle vara i kraft just under de dagar, vi planerat att flyga.
FN skulle ha ett möte vid Dag Hammarskjölds gård, jämte vilken vi brukar flyga. Gården ligger vid Löderup, vilket är vårt ”Hushang”, då vi är i Ystad.
Jag kontaktade den kommenderingsansvarige och försökte få dispens, men det var omöjligt. Trots jag noga förklarade med bilder och karta, sa han att ordern var ”Inga modellflygplan i luften”.
Så det var bara att gilla läget och boka om boendet. Lyckligtvis gick det bra, men det innebar, att 4 personer inte kunde komma, då de inte fick ledigt från sina jobb och andra åtagande.
En deltagare blev hastigt sjuk under resan söderut och fick avbryta och
åka hem. Otur.
En man körde sönder växellådan på sin bil vid Värnamo. Men han hade gnistan ! Han körde tillbaka till hemmet i Västergötland på de växlar som återstod…bytte bil och anlände några timmar efter kamraterna med nya växlar.
Väderläget såg bra ut, då vi åkte ner på söndagen. Själv stod jag
startberedd med min Blue Phoenix 1600 vid hangkanten och 1601 flög
min kärra ut i det svaga men stadiga lyftet vid Löderup.
Fördelen med att flyga vid ett högt hang är att ett havshang byggs
upp av laminär vind och skapar lyft redan vid svaga vindar.
Så att hålla sig uppe var enkelt. Senare på eftermiddagen anlände
resten av gänget, som hade passat på att flyga på sydostlig vind
vid Ravlunda på ostkusten.
Under de dagarna vi var där, hade vi VSV vind, som växlade mellan 2-14 m/sek !
Alla dagarna flög vi och vi var relativt förskonade från krascher. Jag tror vi hade en smäll och det var då Rolf Maier skadade sin kropp på en ny segelkärra, då ena klaffservot krånglade vid landningen. Dock tycktes det vid en snabb besiktning enkelt att fixa.
Själv gjorde jag en hård landning, men det enda som hände var att en av
två M4 polyamidskruvarna till vingfastsättningen rök av.
Hemfärden skedde innan lunch på onsdagen, eftersom det regnade kraftigt.
Vi var överens om att göra om detta nästa år igen och att vi skulle
jobba hårt på att propagera för hangflygning, så vi kan med oss fler nästa år. Vi ger oss aldrig i försöken att locka modellflygare till hangflygeriet.
Om vi inte vågar i någon mån misslyckas, då kan man heller aldrig lyckas !
Jag tog mycket bilder och de redovisar jag i något så när tidsföljd utan något direkt inbördes sammanhang. Alltså visar jag en del av ögonblicken från ÅMFK:s hangträff. Det kommer nog 4 poster om träffen och en särskild post om naturen och miljön i sammanhang med vårt boende.
Bilderna är mestadels tagna med min lilla Mobiuskamera, vilket som bekant
gör att upplösningen är sämre, men den är inte så dålig, utan att det kan
förmedla och skapa en känsla hos betraktaren.
Hoppa ombord och flyg med oss i ”Det goa gänget” !!
Du ser själv…en del av de pigga tonåringarna som flög !
Innan jag kunde starta, var jag tvungen att ta mig över grinden…jo, stockarna var hala från putsningen av många fötter…
…således halkade jag och stod på öronen…men modellen fick inga skador !
På kanten startberedd min Blue Phoenix. På stranden två ravsamlare. (Rav=bärnsten)
Härlig modell; Blå Fenix.
En konstruktion som jag inte kan ösa nog beröm över.
Modellen – Skyn – Havet;
En treenighet i samverkan.
Du ser, att det inte blåste styv kuling…
I den bortre viken under modellen, det var den platsen där FN-mötet avhölls.
Elmotor på ett hang…tja varför ska man plåga sig själv, om man är hjälpt av elektriciteten att komma upp i lyftet ?
Hade du kunnat se över horisonten, hade du skymtat våra grannar Polen.
Landning med vinden på kanten
Pilotplatsen vid Löderup…
…ser du hur klövdjuren har arbetat upp terrassformade spår i vallen ?
Den gamle. Något nedbantad och vältränad efter vinterns hårda uppbyggnadspass på gym.
Vackert ? Det är bara förnamnet. Platsen är upplevelserik milt sagt.
Två danska öringfiskare, som gjorde sitt bästa för att tömma havet på fisk…
Min nyomklädda Spirit Elite på hanget. I bakgrunden den vita domen för radarn.
Buskarna har ett hårt liv i vinden och dessa hade blivit skalliga. Men de skimrade ändå i det mjuka kvällsljuset.
När vi stod och flög passerade en P-51 Mustang från 8th Air Force …
REB ger sin modell en sista gnidning…
En morgon var jag på upptäckts- och fotofärd. Jag promenerade längs vägen i akt och mening att fotografera en vältuktad rad med skånska pilar, då jag såg en glada sittande…
…sovande på en av stubbarna. Du ser att blinkhinnan, är för ögat… fågeln hade ingen aning jag kom smygande och jag lade märke till fågeln i sista ögonblicket, varför jag inte fick ställt in kameran…
…utan jag bara tryckte av en sekvens…
Gladan var säkerligen lika överraskad, som jag varande fridstöraren .
Kaptenen med sin Alula
En modell som är användbar och enkel att flyga. Ska jag gnälla, så tycker jag, den är för dyr…
I skyn en Alula och på havet kryper en minibogserare med en
pråm för muddermassor från hamnen i Kåseberga.
Alula
Alulapilot
I bakgrunden hackar Ales Stenar sönder horisonten i soldiset. Ales Stenar…jo, man bråkar ständigt om ursprunget i en sorts akademiskhambo för fornhistoriker…
Rovfåglar flyger inte alltid högt utan skummar havsytan efter…
En modern modell på finalen med fälld klaff.
Tripp – Trapp – Trull, jo jag tänker ju på ansiktsuttrycken.
Inte blev det varmgång i lagren i vindmätaren första dagen…
Där !
Nä, där ligger det !
Klart man är glad, om man har lyckan, att vara ordförande för ÅMFK !
…min gamla HyperAva med loggat 724 timmar i termik.
Ovanligt sent, beroende på den sega vintern, begick vi termik premiären med Avan i går. Väderläget var vindstilla, max 1 m/sek ost, solsken lätta
Cirrusmoln och därunder Cumulus.
Såg alltså bra ut.
Ner till ett av mina flygställen för termik och en otålig montering, då jag var så sugen att få kolla, hur min trogna modell betedde sig efter vinterns renovering och översyn.
Den hade ju fått ny klädsel bitvis och bakkanten på mittdelen av den tredelade vingen, hade jag riktat upp.
Avan flög exakt, som jag förväntat. Alla trimmar neutrala och efter att ha stängt motorn på 75 m höjd, kunde jag njuta av den nästan överjordiska musiken från den laminära strömningen över vingen.
Instrålningen bromsades av höga Cirrus, men det kom så mycket värme från solen, att svag men utbredd termik fanns.
Eftersom det inte fanns vind, var det bara att sitta i flygstolen och låta modellen flyga sina flata termikvarv i stort sett själv.
En vältrimmad Ava är en dröm för termikflygaren. Är den bra
trimmad, ligger den kvar i blåsan utan korrigeringar.
Jag hängde med upp till lagom höjd och väl uppe där, var det
enkelt att stanna kvar. Det var inget kämpande att hålla höjden,
utan termiken var, som jag skrev, svag men utbredd.
Efter 50 minuter landade jag och hängde på min Mobius, för
jag skulle kunna få video på mina roder, vilket jag ville dokumentera
för att visa, hur mycket små utslag som behövs, för att flyga
planet kontrollerat.
Andra starten gick lika bra som första. Skillnaden var, att stora
flockar av ormvråkar drog förbi norrut och piggybackade på min
Ava.
Ormvråkarna kurvade upp sig högt, innan de sträckte vidare.
Vi kan nog förvänta den första riktiga ruschen med flyttfåglar nu,
då vädret är lovat bli varmt med sydvästliga vindar.
Dagens flygningar, vilka var två starter, gjorde jag utan min vario. Orsaken var, att jag glömt ladda monitorn. Men det går utmärkt
att flyga utan telemetri.
Efter nästan 3 timmar i luften landade jag kl 1500 synnerligen nöjd
med detta årets premiär med Old Faithful…
Jag har två andra fina högpresterande RES-modeller, men jag
är mycket förtjust i min 8 – 9 år gamla HyperAva, så de andra
modellerna får pryda sin plats på väggen i hangaren hemma.
Jag tog lite bilder och alla bilderna är från min Mobius, som ju
ger en ganska liten bildstorlek. Men det handlar inte alltid om
superkvalitet, det handlar om för mig att förmedla en känsla till
betraktaren.
Det tycker jag, min Mobius gör.
Hoppa in och häng med du också !
Beredd för första termikstarten 2018 vid Tjärby.
Undrar hur länge min Ava hänger med ? Men så länge allt är mekaniskt och aerodynamiskt korrekt, fungerar den bättre, än då den kom ur kartongen.
Ännu en hitech väderstation för modellflygaren.
Örnen och bocken ser lika barska ut som vi är vana att se dem.
”Oooo..”, utbrister bocken. ” Nu kommer modellflygarna igen och stör stillheten hos oss…”
Södra Sveriges mest stabila mekbord, vågar jag påstå…
Roll on !
Min acke är 5 år gammal…inte dåligt. Inköpt hos Thomas HAB i Ljungby.
Jag har en drivlina, som inte drar som en pylonkärra. Därför jag flyger en segelmodell, inte en motorkärra…
Det gör, jag vågar påstå, att jag aldrig behöver byta acke under en dags flygande. Acken jag kör med är 3-celler 3200 mAh.
Reaching for the skies
Här får du en uppfattning om vädersituationen under min flygning.
Ser du pricken ?
HyperAva Wladimir Models årsmodell 2009.
Final
De aerodynamiska bromsarna är effektiva och väl anpassade. Med det menar jag, att om jag ställer modellen på nosen, så kommer jag inte att överskrida den hastigheten, då strukturella skador kan uppstå, om bromsarna är fullt aktiverade. Känns tryggt i vissa lägen.
Hur många gånger har jag inte landat här…
Avan har ett imponerande glidtal och en mycket effektiv polar.
Den gamles plats.
Kan jag ha det bättre som modellflygare ?
Knappast ! För det handlar om att njuta och få goda upplevelser !
Jag är van vid, att vråkar, tornfalkar ofta kommer till samma termikblåsa, som jag ligger i med min modell.
De visar genom sitt beteende, att de är duktiga fåglar att flyga termik. Med det avser jag deras förmåga att centrera sig själva i blåsan, där lyftet är bäst. Då jag finns i en blåsa och vråkar kommer, tar jag hjälp av fåglarnas förmåga att ligga mitt i bästa lyftet, vilket
ger mig en anvisning, hur jag ska korrigera.
Ligger jag i samma lyft som exempelvis en ormvråk med en av mina Avor, så har fågeln ingen chans mot min modells förmåga att stiga i termiken. Mina Avor har mycket bättre glidtal, vilket fäller utslaget.
Men med glador är det annorlunda. Jag har aldrig upplevt fåglar,
som är så benägna att ansluta sig till samma förväntade goda blåsa,
som jag flyger i med min modell.
Häromdagen var jag ute med min Blue Phoenix i vackert
termikväder. Det blåste 1-2 m/sek och solen sken. Det var torrtermik,
som på lägre höjd var stark men turbulent.
Termiken är alltid starkast på våren/tidig sommar.
Då jag låg i en blåsa och steg, kom en glada vinglande.
En glada har inte den stabila flykt som exempelvis en
ormvråk har.
Gladan förenade sig med min Blue Phoenix i termiken,
men hon eller han mallade inte in sig speciellt noga.
Då jag kommit högre, avbröt jag och gick på rakkurs. Vad hände ?
Jo, min kompis i form av en glada hängde med.
Jag tänkte se vad som hände, det vill säga, jag ville se,
om gladan har bra förmåga att känna termik eller bristen
på dylik, om jag la mig och kurvade i sjunk….
Jodå, gladan kurvade glatt med i sjunket…tills jag avbröt
och gick på rakkurs och återigen hängde min glada med.
Jag testade flera gånger och såg, att gladans förmåga att
piggybacka var inte välutvecklad. Att ”piggybacka” kan man säga betyder, ” Att åka snålskjuts
på någon eller något”.
Mycket flyga blev det i alla fall denna härliga dag. 2.5 timma
i termik och förbrukat 755 mAh ur acken i modellen på motor
och servon. Så det var en billig dag, för att kunna få flyga i
sällskap med en röd glada.
Hoppa in och häng med.
Alla bilderna är tagna med min Mobius sittande på nosen riktad
åt vänster och lite nedåt.
…dök upp i dag söndag. Det var solsken och svag vind från syväst. Alltså förutsättningar för termik, i alla fall fram till 13-tiden, då en eventuell sjöbris skulle sopa bort all konvektion.
Jag tog med min alltid flygbara Blå Fenix till mitt termikställe. Roligt att komma tillbaka dit, där jag fått så många goda upplevelser.
Klockan var 0900 knappt och jag förväntade inte, att termiken skulle vara igång så tidigt. Men iväg åkte modellen och med elens hjälp klättrade jag till 100 m. Jag trimmade upp nosen då min kärra med monterad GoPro blir aningen nostung.
Lite rundflygning för att leta termik, men det enda som fanns var enstaka kytt. Alltså beslöt jag att landa och avvakta, den ökande instrålningen från solen.
I luften flög förutom jag idag massor av sånglärkor, som fyllde luften med sin intensiva utdragna sång. Det var som om lärkorna verkligen ville övertyga lyssnaren att, jo, det är vår nu !
Efter 30 minuter på marken ny start, klättring till ca 100 m och koll av luften. Nu hittade jag en blåsa. Mycket turbulent och trasig, men efter några varv och bra höjdvinst brakade det iväg upp.
Termiken på våren är kraftig, då temperaturgradienten är hög.
För att göra en lång berättelse kort, så fick jag totalt 2 timmar i luften, vilket gjorde mig nöjd med flygandet. Nästa gång jag ska ut hit, tar jag med en av mina Avor.
Låt mig säga: Jag flyger hellre med en välflygande harmonisk
enkel modell som en Blue Phoenix, än en otrimmad kolfiberkärra
för 20000 kr.
För mig är det viktiga flygupplevelsen och känslan att jag
behärskar min modell och att jag kan ta ut den fulla kapaciteten
och potentialen ur modellen.
På hemvägen körde jag upp till en skogssjö, jag väl känner till för att se, om någon is fanns kvar.
Märkligt, för en månad sen gick jag och efterlyste is på sjön, nu vill jag se en isfri vattenyta.
Vattenytan på skogssjön var nästan helt isfri. Vädret var makalöst fint med varm luft och solsken. Vinden var i stort noll.
På sjön ropade två lommar med sin kraftiga stämma och över sjön passerade strötranor diskuterande med sina raspiga röster,
vilka senare landade på en åker jämte sjön. Jag hörde ett vårtecken säkert som något spela i björkarna, bofinken.
När jag satt och filosoferade i vårvädret kom en hare försiktigt i en glänta. Han blev skrämd av mig, försvann, men kom tillbaka och vände andra gången 5 m från mig.
Är man ute i naturen sker alltid något !
Miljön var mycket rogivande och jag tog lite bilder.
Bilderna från flygningen är samtliga från min Mobius. Därav följer att upplösningen inte är enorm, men det räcker.
Häng med om du vill !
Flygförberedelser: Starta GoPron för stillbildstagning.
Japp, då är det dags.
Släppet…
Historisk mark med gravhögar från yngre stenålder.
Piloten spanar
Ni får ursäkta att horisonten blev sned…
Inga Cumulusmoln i dag.
På finalen.
…eller blev det en överflygning bara…
Ser du mitt flarn i luften ?
Landning
Snart nog…
Färdigt för idag. Återstår bara…
…att stoppa ner grejorna i soppåsen igen.
Sjön jag besökte.
Även i den halländska skogsbygden byggdes pyramider för tusentals år sedan.
Till vänster ser du en tidig version av en sfinx…tror jag…
På väg till sjön från flygstället såg jag ett gäng dovhjortar lugnt betande på 300 m avstånd.
Skedänder och bläsänder.
And med specialdesignad näbbutrustning.
Herr och fru skedand kryssar i sjön.
En gammal ek stod jämte vägen och gjorde sig stor.
Harpalten som sa hej två gånger till mig…
…innan han vände mig ryggen.
I vikarna låt rutten is kvar, men den sjunger på sista versen nu.
Känner du värmen i gläntan ?
På denna granstock växer det små björkar.
Två tranor gled förbi…
…livligt diskuterande vad de skulle äta till lunch…tror jag i alla fall.
Jovisst, vingar är bra då det gäller flyg. En väsentlig del i det som möjliggör flygning, är något, som skapar lyftkraft.
Det gör vingar.
Annandag Påsk var jag ute och flög termik ! med en Blue Phoenix. Det var på förmiddagen svag vind och mycket instrålning, som skapade förutsättningar för termik.
Det blev 1.5 timma i luften med min BF, som är en
enastående välflygande modell.
Detta tack vare en bra grundkonstruktion, som lagt grunden och gett piloten möjligheter att på detta
bygga sina inställningar och trimning, så modellen
flyger, som han vill.
Vid lunch ökade den nordvästliga vinden och det började
suga i för en resa till Hovs Hallar.
Men jag bedömde vädret lite för barskt med vindar upp
till 8-10 m/sekund. Man blir med åldern bekväm bitvis…
Alltså blev det i stället en tripp till stranden av Kattegatt
för oss. Medtagande utrustning för årets första utegrillning.
Vi fann ett fint ställe i lä, där vi parkerade oss i solskenet med stolar, grill och vad därtill hör.
En fin eftermiddag fick vi och mycket frisk luft. De grillade kycklingfiléerna blev perfekta !
Inte speciellt många fågelarter var att se, men jag fick lite
bilder, som återkallar en del av våra upplevda ögonblick.
Skrattmåsen var rikligt förekommande, vilket är glädjande, då jag tycker dess population minskat de senaste 5 åren.
En ornitologisk sensation blev vi varse. En kråka med glasögon ?
Är vi ute mycket, upplever vi mycket. Det gör inte de,
som ligger i dvala framför en tv, surfar planlöst
på w.w.w eller de som frenetiskt fipplar på en IFåne
och maniskt kollar efter melj och sms var 5. sekund.
Japp, det är säkert det.
Vi upplever alltid något oväntat, som sätter spets på tillvaron,
då vi är ute på äventyr.
Hoppa ombord om du vill…
Damen hade förpuppat sig , innan vi kom i lä för vinden…
Kroppen ska ju ha sitt…
Kycklingfilé, sallad, hembakat rågbröd med Brieost.
En liten sångare smög på gärdet 50 m från mig…
…jag undrar…med fågelns uppåtriktade stjärt…
…vilken art …
…det kan vara, men jag tror, det är en gärdsmyg.
Alltså bör det vara ett exemplar av nominatformen Troglodytes .
Rätta mig om jag har fel !
Skrattmåsen, måste man säga, är i sitt uppträdande alltid strikt välklädd.
Ständigt på spaning efter någon godbit…
På engelska: Blackheaded gull.
…som de snabbt snappar åt sig i den hårda konkurrensen.
Hur många servon har en skrattmås i varje vinge ? Kan det vara därför, den flyger så bra ?
”Hej, jag håller kollen bara” !
”Avdelning framåt marsch” !
Takeoff
Kolla de aerodynamiskt väl utformade och anpassade vingspetsarna.
Kråkan är, om sanningen ska fram, en i fåglarnas värld brutal…våldsverkare.
Jag får associationer till ett bombplan från 1940, då jag ser kråkans flyktbild.
Kråkans silhuett utstrålar en aura av skräck…
Men även den mest våldsamma kråka börjar kanske på sin ålders höst,
precis som vi skröpliga människor, se dåligt och då flyger den väl till Specsavers
fågelavdelning och köper progressiva glasögon till extrapris…?
Eller är detta en bild lyckosamt tagen i det exakta ögonblicket ?
Så jag begav mig ut med en modell, en Blue Phoenix, för att än en gång se om jag fått min kameras lins att fokusera på rätt avstånd. Jag har kämpat…med fokusproblem länge nu.
Vädret var strålande sol, -4 C och en relativt frisk ostlig vind.
Men vi flyger ju i förhållande till den omgivande luften inte i förhållande till marken. Så lite vind hindrar inte mig från att försöka erövra skyarna.
Flygplatsen var vid kusten, eftersom jag ville kombinera mitt kollflygande med lite fågelskådning.
Fast det här med fåglar hade jag inget större hopp om med tanke på kyla och vind.
Att flyga med min Blå Fenix gick utmärkt. Trots att en BF har 2 m spännvidd, kan den vara svår att se i det starka solljuset, då jag flyger söderut mot solen.
Tur jag har bra solglasögon och framför allt, att jag efter min starroperation för knappt ett år sen åter har fått tillbaka min superfina syn.
Nåväl, hemkommen och efter att ha kontrollerat bilderna såg jag med en gång att, som vanligt, var min lins fokuserad på objekt på ”halvdistans”. Objekt oändligt långt bort var suddiga. Ändå hade jag kopplat kameran via HDMI-kabel
till min tv och så gott det lät sig göras ställt in skärpan på
oändligt.
Så det var att gå på det hemma igen, vilket jag gjorde genom att märka upp linsen med 10 vita små märken och höljet
med ett märke som referens.
Sen tog jag några bilder med vridning ett hack i taget på linsen. Då jag kollade bilderna såg jag, att där linsen fokuserade på oändligt avstånd, vilken punkt linsen var vriden mot. Så jag låste linsen på den bästa inställningen, som jag bedömde
inför en ny flygtest.
Det gäller att inte ge sig.
Efter mina flygäventyr packade jag in modellen i bilen och begav mig med kamerorna på ett strövtåg längs stranden.
Redan då jag flög, såg jag en fiskgjuse, som sakta kom flaxande. Kunde ju var roligt att få några bilder på den. Lite tur hade jag, för den dök upp igen. Tyvärr var den långt bort, ca 250 meter, men jag klämde lite bilder med mitt zoomobjektiv och hoppades på det bästa.
Naturen, både på stranden och inne i skogen, var vacker med 15-20 cm nysnö. Just där jag var, hade det kommit ganska mycket av den vita varan.
De flesta bilderna är tagna med min lilla men goda Mobius. Som tickar 4 bilder i sekunden sittande på mina solglasögon. Det jag ser, det ser och fotograferar kameran också.
Prova detta sättet att fotografera. Jag har ett 64 Gb minneskort och min promenad var på 2 timmar och lite mer. Min Mobius fotograferade hela tiden. Batteriet i min Mobius har jag bytt till ett med dubbla kapaciteten jämfört med originalet.
Häng med på mitt strövtåg och upplev lite av det jag såg !
Det som möter besökaren. En fri horisont, ett lugnt hav och stillhet. En av mina favorittillhåll, då jag laddar mina batterier.
På denna strandremsa brukar jag träffa en stadigt återkommande
grupp av flanörer, vilka som jag uppskattar denna solenna plats.
Bordet har fått en nystärkt ? fluffig bordduk…
Stranden med vyn mot Bjärehalvön.
Havet jämnat av en frisk frånlandsvind.
Det blåste frisk kylig ostlig vind runt öronen på besökaren,
som virvlade upp och bar iväg med snön ut över havet.
Den svaga dyningen från Kattegatt frasade försynt i strandgruset.
En flanörs oregelbundna och synbart slumpmässiga spår…
Tänk så mycket ett spår i snön kan förtälja betraktaren…
om du tar dig tid att fundera.
En välanpassad flygare och predator. Gråtruten.
Tofsviporna flög förbi på köldstela vingar tycktes det…
…funderande på om de inte skulle dra söderut igen…
…men instinkten att stanna vid sina gamla häckningsplatser är stark.
I en Disneyfilm ser snön ut på speciellt sätt…
… och i en Walt Disneyfilm kommer det aldrig bara lite snö, det kommer mycket.
Sen kan du tänka på, att det förekommer nästan aldrig töväder i en Disneyfilm.
Denna rådjursbock är, … den kapitala bock jag sett, som haft de absolut största hornen.
Jag har jagat mycket i många år, men aldrig har jag sett horn som dessa.
Detta trots han har bast kvar på hornen och de inte är fullväxta.
Kan tänka mig han får svårt att överleva bockjakten i Augusti.
Fiskgjuse med sikte på mig…
…avstånd 250 m.
Synd jag inte har finare objektiv. Men jag nöjer mig med det jag har.
Tofsviporna höll till vid strandkanten och flög upp då jag kom.
Jag observerade också frusna sånglärkor som dock icke jublade i skyn med sång……
Denna bild illustrerar begreppet ”Fata Morgana” Man kan kalla det en sorts hägring.
Det du ser till vänster är silon i Falkenberg som flyger över havet. Till höger en gul byggnad som är Gessles hotell i Tylesand, vilket fått vingar. Fenomenet beror
på att luften skiktas med olika lager av luft med olika temperaturer, som gör
att ljuset bryts.
Min favoritflygplats: Hovs Hallars hang mot N-NV.
Ser du den skarpa strandlinjen ? Ett resultat av jordens
krökning, vilket gör att havets horisont ”lyfts upp”.
Alltså vi har ett ”havskrön” innan stranden. Såedemede.
På det lugna Kattegatt bryter dyningen mot sanden som Lagan transporterat ut. Det se ut som en som snaggat sig skakar av sig vattnet stående på botten…
Varför jag tog bilden ? Den avviker från det vi är vana vid att se här.
I snön på stranden låg en släthårig tax och såg på mig med bedjande ögon…
Inne i björkskogen såg till min överraskning en surikat, som spanade. De är sällsynta i Sverige och finns normalt i Afrika. Men allt är ju möjligt i dag tack vare FakeLook eller ?
Surikat
Ja du, så här såg det ut i Halland i onsdags i slutet av Mars.
Där nyanlända starar tankade energi i tångens värld av småkryp.
Vad håller ihop en flock av fåglar…?
600 m från stranden var varje sten på revet uthyrd till knubbsälar.
Även stenarna närmare stranden var exproprierade av sälar.
Märklig former på berget i dagen…resultat av slipningen från inlandsisen ?
En ung havsörn flög med tunga vingslag förbi långt ut från stranden…
…en ung fågel som syns på stjärten och den till synes svarta näbben.
Synd han flög på 500 m avstånd…
Vårens budbärare, sädesärlan, tar en paus vid stranden. En sädesärla väcker hos mig en positiv känsla. Gör en kråka samma sak ? Nä…och jag undrar varför.
Kan vara att en sädesärla signalerar ett förebud om vår.
Vad signalerar en kråka ?
Inte blev vi upplyfta av vädret i helgen. Varm luft, relativt landet, strömmade upp över Sydsverige och det blev naturligtvis dimma.
Inte kunde jag modellflyga, men sitta inne..nä…det klarar inte jag i alla fall.
Så vi gav oss iväg för att kolla en skogsfastighet i södra Halland.
Vi tog vägen via Båstad för att handla och det vi mötte var en turistort inte i dvala men med en plats med aktiviteter
som tycktes försiggå i ultrarapid.
Märkligt, att vi uttrycker något som rör sig sakta med uttrycket ”Ultrarapid”. Rapid betyder snabb och ultra betyder ungefär ”Mer eller Mera…ja du ser själv det något paradoxala med uttrycket.
På en åker passerade vi förbi ett tjugotal migrerande tranor,
som inte hade IFR-bevis och i stället fick ägna dagen åt att
fylla på energi.
Så det blir kanske, om dimman hänger i, för fåglarna att ta tåget till Hornborgasjön eller…?
Som sagt, något måste jag prestera på min lilla blogg, för en blogg eller hemsida som inte uppdateras, det är en död anka.
Jag tror och hoppas personligen, att denna veckan är
sista sucken med vinter…
Sen kommer våren förhoppningsvis med ljus och värme, vilket kör igång hormonerna på oss, som gått och irrat i det nordiska vintermörkret.
Håll ut och häng med !
Ett märkligt växande träd som kröker på nacken inför överhögheten i Båstad.
Grenverket har en form liknande fraktaler.
I hamnen Båstad en öronbedövande stillhet och tystnad.
Grounded pilots in line…
Nä, fåglar kan inte flyga IFR. De måste ha referenser av verkligheten för att kunna ha kontroll på sitt flygande.
Denna bilden tog jag i härligt sommarväder i somras, då det var
fin termik och ett tillfälle, som jag gärna minns. Hur jag plåtade ?
Jag sträckte på mig så klart och smällde av en bild. Molnet är ett Cumulus Congestus på väg att gå över till ett Cb eller Bymoln.
I dag är det Vårdagjämning. Det innebär enkelt uttryckt att i dag är dag och natt lika långa. Dagarna blir längre tills vi kommer till Sommarsolståndet, då vi har årets ljusaste dygn på norra halvklotet.
Vi hade fått 2 cm snö och naturligtvis hade kvällstabloiderna överträffat varandra i rubriksättningarna, som beskrev vädret. Alltså de vanliga överdrifterna med trafikkaos, kollisioner, extremväder blablabla…
Jag åkte ut för att gå min vanliga strandpromenad nere vid Laholmsbukten längs stranden och genom strandskogen.
Vid framkomsten var det strålande solsken, nordlig vind
cirka 6-8 m/sek och helt folktomt.
Så ut med min kamera och mitt strövtåg började. Idag hoppades jag på att få se en havsörn, som jag kunde plåta. Förra gången missade jag en, som passerade på låg höjd. Min kamera låg just då i min bil.
Ute i havet låg Kanadagäss, grågäss och lite änder. Annars inget upphetsande, så vitt jag kunde se. Min kikare lämnade jag hemma.
Men, jag fick min promenad, där jag fotograferade det, som väckte mitt intresse och öga.
Jag tröttnar aldrig på att fotografera formerna, på det man finner vid en strand och i den kuvade tallskogen. Med hjälp av fantasin kan jag se de mest förunderliga varelser, som naturen format träden lika.
För en gångs skull tog jag mycket god tid på mig, för att kunna upptäcka det som finns i naturen. Man ska inte ha för brått, då missar du mycket.
Bakom allt jag finner på stranden, finns det en historia.
Om jag hittar en sko exempelvis, funderar jag på, vem som
burit den och var han kom ifrån. De flesta skor jag hittar kommer från Danmark och som
förts hit av den nordliga strömmen i Öresund.
Nåväl, havsörn såg jag ingen, men jag hörde vårens första lärka
drilla lite korthugget och jag sa hejhej till vårens första tofsvipor,
som rastade under sin flytt norrut.
När jag hör tofsvipans gälla läte och ser dess tumlande flykt,
triggar det mig i alla fall till en speciell känsla av vår.
Denna veckan tror jag vintern plockar ihop sina attribut
och drar sig norrut !
Lite bilder blev det som vanligt. Tofsviporna plåtade jag på långt
håll, ca 150 m, varför skärpan inte är super. Men det duger,
för det skapar en känsla hos betraktaren hoppas jag, som säger,
att våren kan vara på väg till oss.
Våren innebär, att allt föds på nytt i naturens kretslopp.
Vid återkomsten till min bil tänkte jag åka hem och hämta en modell, så jag kunde dra iväg till Hovs Hallar, för att få mig lite hangflygning.
Men vinden var upp till 10-12 m/sek vid HH och jag passade. Även jag kan vara bekväm av mig och avstå flygning…ibland.
Laholmsbukten Vårdagjämningen 2018 kl 0830
Ett luftigt sommarhus med bästa läge…renoveringsbehov.
Den tjuriga Svansasaren (Cauda Solus) ligger klar till anfall…
Han har extremt litet huvud…och således en hjärna som en höna…
Snön på strandgräset försvann snabbt i solskenet.
Solen smälter snabbt det tunna pudrade snölagret. Den mörka marken absorberar solljuset och smälter bort den vita nederbörden.
Den är vår gårdvar (Canem Paesidio) vid Lagaoset. Han är stabilt byggd och vaktar i naturreservatet.
Fast han tycker inte om, att hans svans blivit kuperad…
Det är en bister herre, som man inte ska ta en diskussion med.
Lagan har brått ut för att kunna vältra sig bland Kattegatts vågor.
Tomt. Inte en enda fritidsfiskare. De enda som fiskade, var de cirka 500 storskarvarna, som oförtröttligt plockar sin skörd ur havet.
Varje skarv konsumerar ca 0.5 – 0.7 kg fisk varje dag.
Så 500 av de svarta predatorerna sätter i sig 110 ton om året.
Tystnaden bröts inte av något annat än frasandet av Kattegatts dyning brytande mot stranden.
Ebb och flod ? Jo det har vi i Sverige oxå. Fast vi har ju inte en skillnad på 6 meter, utan här på Västkusten handlar
det om 20 cm… Det du ser här, är begreppet flod vid Laholmsbukten
då klockan är 0915. Inte direkt någon enorm springflod men ändå…
Dyningen från Kattegatt bryter då den möter Lagans vatten. Som en uppgrundande Tsunamivåg ser det ut. Vågen bara dyker upp ur ett lugnt hav.
Spåren förskräcker…från Storskarvens marscherande på en sandrevel.
En nyss strandad flundra, som snart blev byte för gråtrutarna.
Den högsta dynen vid Tönnersa/Lagaoset.
De sydsvenska alperna, Hallandsås, i bakgrunden.
Kattvik vid kanten av Laholmsbukten på bilden.
Det ser nästan ut som kålmaskar som kryper på grässtrået…
emellertid är det metamorf snö.
Jag hade inte med någon modell i dag. Så jag fick nöja mig med att se SAS sakta susa förbi.
Den första sånglärkan jag sett i år vid Lagaoset.
Hon spelade lite försynt. Det var inga av de explosiva, intensiva drillarna, man kan höra, då hon markerar revir vid boet.
Men ett vårtecken så gott som något är det.
Denna varelse kom mödosamt stövlande med knakande leder och näsan i vädret,
sägande att jag skulle se upp…Vad han nu menade med det …
Jo, jag frågar samma som du gör….
…varför växer träden så här ?
Ljudet av nyss anlända tofsvipor som flyger sina
slumpmässiga figurer i luften ger mig de bild- och ljudupplevelser,
som säger att våren kan vara på väg.
Jämför du flykten hos en tofsvipa nu i Mars med det sättet den
flyger i September, så kan man tro det är två olika arter.
Tofsviporna har nu fullt upp med att få ihop det med en lämplig äktenskapskandidat.
Vad finns det för en termikflygare bättre sky att skåda, än en himmel täckt av växande Cumulusmoln ?
Ok, det är en sorts vinter nu och förhoppningsvis sjunger den på sin sista verser. Men osvuret är bäst, ty yr.no lovar i sin långtidsprognos 2-3 dagar med mildare väder, men sen kommer -10 C tillbaka under ännu en vecka…
Hursomhelst, i dag lördag var det vindstilla, solsken och det räcker för att trigga min lust att komma ut i naturen med en av mina modeller.
I dag ville jag än en gång testa en av mina GoPro-kameror,
som jag fäst på en Blue Phoenix. Så färden gick till en plats
vid Laholmsbukten.
Där jag vid stranden mötte Tony, en fågelskådare ursprungligen
från Dalarna, som försett mig med en bild på en vit älg,
vilken rör sig i området. I dag fick jag av Tony reda på, att det kan finnas 2 vita älgar
i området. Intressant varför denna genetiska mutation uppträder här…
Som sagt var det sol, ingen vind och -2 C. Det kan inte bli bättre vid denna årstid.
I havet låg mycket grågäss, kanadagäss och kolonin med den
ständigt växande skaran av storskarv som hade intagit sin
vanliga plats på en sandrevel just vid Lagans mynning.
Antalet skarvar uppskattar jag till mellan 500-750 individer.
Nåväl, iväg åkte min modell, där kameran klickade på med
2 bilder/sekund.
Jag flög upp nästan två ackar, så det blev ca 50 minuter i luften.
Sen landade jag, eftersom jag frös om fingrarna, då jag inte
hade några vantar.
Alla stillbilder från mark är tagna med min lilla Mobiuskamera,
som satt monterad på mina solglasögon. Har jag den där,
dokumenterar kameran, allt jag upplever.
Vid min sista landning såg jag en havsörn, som passerade med
tunga vingslag söderut. Naturligtvis låg kameran i bilen…
Men hur som helst, en härlig dag med frisk luft och fina vyer
och flygupplevelser!
Jag kan inte nog påpeka, hur goda flygegenskaper en vältrimmad
Blue Phoenix besitter. Det är en njutning att få flyga den.
Betänk så enkelt allt är idag med en eldriven 2m-seglare…
Allting blir så okomplicerat och lätthanterligt.
Här några ögonblick från min vintersejour vid havet i dag.
Häng med .
Som du ser var jag ute på plats klockan 0830 redan. Varför så tidigt ? Därför det är då, det är bäst flygförhållande.
Ingen kö till bänkarna i dag i alla fall…det som bevisade
bänkarnas existens i sinnevärlden var deras långa skuggor
från den mycket tidiga morgonsolen…
Så här ser det ut med Bjärehalvön i fonden.
Lite av fåglarna som mötte besökaren. Dock inga andfåglar.
Skyn har vackra färger tidigt på morgonen.
Modellen klar för flygning så när som att huven ska skruvas på.
Så här sitter min kamera monterad. BF är ett utmärkt plan om du
vill plåta från luften. Det flyger sakta om du vill, det är relativt
agilt och det kan bära tung last. Dessutom med lämplig acke
och motor får du minst 30 minuters räckvidd.
Team JR…tja de konkade den 26 December 2017
…men verksamheten fortsätter.
Släppet…dock släpper inte ett propellerblad.
Det är en optisk anomali från kameran.
Blue Phoenix. En oöverträffad konstruktion i sin klass. Trots den är bra, skulle jag gärna se lite förbättringar,
men konstruktören sa, att får vara bra som det är. Mina argument var en profil som penetrerar bättre, större yta på sidorodret och bättre Re-tal på stabben. Alltså en stabbe som är smalare och längre.
Min fågel svävar över dynlandskapet norr om Lagaoset.
Start nummer 2 från parkeringen.
Det min Blå Fenix gör bäst….flyger.
En ornitolog och en pilot i naturen.
Hav-strand-dyner. Lagan danar stranden och bottnen då den svänger norrut efter mynningen.
Del av Sveriges längsta sandstrand. Vill du hoppa i ?
Detta ser ut som norrsken (Aurora Borealis)men du ser nog vad det är egentligen.
Nästan så hjärnan blir lurad av ögat…
Hårda grabbar använder inte vantar i minusgrader…
Min JR av enkel modell, JR XG8 har under de två år jag
haft den aldrig svikit mig eller bjudit på någon glitch.
Du ska veta, att jag tänjer på räckviddsgränserna, då jag
flyger nära marken och långt i från mig här på det låga
kusthanget vid Laholmsbukten.
Utsikt mot Lagans mynning.
Tony, ornitolog.
Min BF på finalen
Flyga i naturen är alltid en utmaning då du ska landa…
…fast nyttig träning för piloten…
…att bedöma rätt, då du ska landa bland hinder i ruffen.
…upplever pusten av vinterns sista kalla utandning.
Det är den 8. Mars och det snöar lätt. Temperaturen är ca -2 C, men vi har ett hopp om vår.
Det kan man se på ljuset. Det bär ju med sig nästan ett löfte om varmare väder.
För inte ens jag…ger mig ut med mina modeller då det snöar. Lite bekväm får man vara, då man nått stadgad ålder.
Kan jag inte flyga, får jag syssla med annat, som är associerat till begreppet flygning och flygkultur.
Därför beslöt jag att lägga några timmar på min mycket flugna och välflygande Spirit Elite. Den har 300 timmar i luften nu efter 5 år. Respekt.
Men, då jag flyger så mycket med mina modeller, uppstår skador. Inte efter haverier, för det sker sällan, utan det blir hanteringsskador.
Då man bär modellen, smäller i dörrkarmar, landar på stickiga ängar, landar i vresrosbuskar på Hovs hallar osv.
Till slut blir det för mycket för mitt estetiska öga och det kräver aktion. Så jag beslöt att klä om vingarna, vilka inte var speciellt vackra. Det går åt ca 2.5 m Oracover att klä.
Oracaover är ett utmärkt beklädnadsmaterial med många bra
egenskaper. Jag köper mitt av Bjarne på Ricab i Filipstad.
Ska jag klä om en vinge, måste den gamla klädseln bort först. Det var inte enkelt. Man föreställer sig, att den gamla klädseln bara är att dra av som skalet på en banan…..Men icke, klädseln tog mig 4 timmar att få bort. Mycket pillande och skrapande innan vingen var strippad på klädsel.
Sen smårep av vingen, spackling med Biltemas lättspackel som
är utmärkt, under förutsättning man späder det en liten aning
med vatten. Slipning, ny spackling och sen gör jag så att jag
klarklackar vingen 3 gånger minst med slipning emellan innan jag klär.
Varför lacka? Jo då fäster Oracovern i hartsen i lacket 100% och dessutom styrker hartsen balsan. Vem har inte kört tummen genom vingen ??
Själva klädningen är för mig som sinnlig ritual. Man har en reparerad vinge, som trämässigt inte är för vacker, men den är strukturellt helt ok.
När klädseln är applicerad blir vingen som den fula ankungen. Den blir förvandlad, då den blir klädd och det ser snyggt ut.
Oracovern till min Spirit med 2 m spv kostar ca 275 kr.
Jag vill egentligen köpa en ny Spirit Elite med glasfiberkropp
men den går inte att få tag i.
Därför skrev jag till Great Planes med lite frågor. Vi får se vad de svarar.
Modellen är mycket välflygande och hade man ändrat profilen
till en Martin Hepperle 30, skulle planet få enligt mitt tycke
bättre penetrationsegenskaper, men man hade behållit modellens goda förmåga att kurva termik, då den är så lätt. (Och spröd)
Nåväl, nu stå min Spirit i hangaren i väntan på provtur med
de nyklädda vingarna.
Jag måste ju provflyga innan vi åker till Ystad med ÅMFK.
Fast jag kan inte sitta hemma, utan jag måste ut och röra på
mig i naturen även om snön faller sakta.
Färden gick till Simlångsdalen där Fylleån passerar.
Jag var på väg österut för att hjälpa en hästägare och rida till
hennes hästar och då jag passerade Simlångsdalen,
passade jag på att fotografera strömstare.
Vid bron i Simlångsdalen har det i många år förekommit strömstare, vilket är en intressant fågel, som är välanpassad till sin biotop.
Även i dag fanns det strömstarar och jag försökte fotografera,
så gott det lät sig göras.
Problem ett var att det snöade ganska tätt.
Problem två är att komma tillräckligt nära.
Problem tre är att marken närmast ån är vattensjuk. Vilket jag erfor
då jag tog mig fram. Jag trampade igenom isen och stod i vatten
upp till knäna…Men det stoppar inte en fotograf.
Jag gjorde så gott jag kunde med plåtandet och det blev som det blir. Fotoavståndet var 50 meter, vilket med knackigt ljus inte är optimalt för min enkla utrustning.
Här är några bilder från min naturpromenad och min renoverade Spirit.
Jag har tjatat om flygning på isen nu i ett par inlägg. Om några dagar kan vi göra det, då det blir kallt väder.
I väntan på det kommer lite bilder på tidigare isäventyr.
Modellen är en ”Miss Acro” från den italiensk firman ”Scorpio”. Tyvärr är detta mycket välflygande plan svårt att få tag i nu. Men är du intresserad finns chansen här ! Vill du ha ett plan som flyger verkligen bra, så slå till.
Ser härligt ut !
Du ser den enkla konstruktionen på skidorna och hur upphängningen är gjord. Alltså framtill gummiband och bak persiennlinor. Denna upphängning
gör att landningarna blir enkla.
Då jag hastigt slänger en blick på Miss Acro får jag lite lösa associationer till Focke Wulf 190…
Fast denna årstiden är behagligare på sitt sätt…
Vi har nu ingen snö..så det är bara att hangflyga på vårt lilla inlandshang vid Tjärby Kyrka, då solen och vinden är med oss.
…därför den bär med sig löftet om värme och grönska. Helt enkelt en pånyttfödelse.
Det kan vi modellflygare behöva. Nu har vi suktat efter fina dagar med sol och termik för våra segelmodeller. Modellerna som nu hänger genomgångna och förberedda för årets första termikflygning.
Men vi är i början av Februari och det är 10 grader kallt. Än återstår
några veckor tills vi får en avgörande förändring i vädret till gagn
för oss.
Nu är det så, att kan jag inte modellflyga på grund av ingen eller fel
hangvind eller för mycket vind, då kan jag ta mig ut i naturen med
min kamera.
Det gäller att utnyttja tillfällena. Mitt tillfälle var häromdagen,
då vi var välsignade med solsken och noll vind. Jag tog med en
elmodell för att kanske få lite flygbilder, om allt begav sig…
Jo, jag fick fina flygbilder och dessutom vanliga terresta bilder
med min Sony.
Många av stillbilderna tog jag med min eminenta Mobius.
Hemkommen lyssnade jag händelsevis på väderrapporten från
SMHI, där meteorologen konstaterade, att Sverige hade just
nu mycket snö.
Till och med vid Västkusten har vi några cm. Kör vi inåt landet
25 km finns det 10 cm.
Jag kollade havsisens utbredning i Arktis/Grönland på DMI
och den har nu en ovanligt stor utbredning.
Som sagt, lite flygeri blev det med min Sparky, som alltid är flygbar
under de flesta och mesta usla förhållanden. I dag var dock
perfekt väder.
Min Sparky har fått en ny mottagare från Kinesen. 125 kr för en
8-kanals mottagare…. Även efter tull och moms blir det billigt.
Om mottagaren funkade ? Det gjorde den utan problem.
Mottagaren har jag beskrivit förut på min blogg, om du är nyfiken.
Du kan söka i rutan upp till vänster.
Ok här kommer några bilder från platsen där jag flög och då
jag var på promenad vid havet och längs vattendrag.
Hoppas nästa post blir om flyg ! Vi ska ut och flyga på en is,
så fort det blir möjligt och då kommer ett referat.
Men knäpp dina kängor och häng med…
Spillkanten vid Tullgrens Kvarn nära Halmstad. Ån heter lite märkligt Fylleån, beroende på det enkla skälet att vid nederbörd förfylls den snabbt. Ån har ett unikt bestånd av lax.
Kvarnen är till salu nu. Nu har du chansen
att förverkliga din dröm att bli mjölnare !
Just nu är vattenföringen riklig i ån.
Du kan se hur högt ån har gått efter senaste regnen.
Åker du hit i Augusti/September kan du se laxen hoppa under sin vandring upp till sina lekplatser.
Naturen är vackrare i Maj/Juni eller ?
På marken ligger krokodilerna som finns i Fylleån och smyger…
Starrgräset ger betraktaren en illusion av grönska, även om det är den 8. Februari och -10 C.
Vid havet har vi ståndaktiga tallar som håller vakt…
…vinden kan ställa till det i grenverket, även om tallen är 80 år gammal.
Gammal och krokig i ryggen, men ge upp ? Aldrig !
Det är nåt visst med motljus eller ?
Vid Östra Strandens Handikappbad.
Vill du ta ett dopp ?
Fast det ser kanske inte helt inbjudande ut att gå nerför trappan till böljan om inte blå så i alla fall grön…
Havet låg i den 10-gradiga kylan och förutan vind, som vore det av smält bly.
I dag lördag var det förutspått N-NO 5-7 m/sek.
Denna vinds styrka och riktning är idealisk, då den
genererar starkt lyft.
Så det blev att lasta bilen med modell och tillbehör
medtagande varma kläder, för att jag skulle uthärda
kylan och vinden.
Vid framkomsten och efter promenaden upp på Platån
visade det sig, att verklighetens väder var NNO vind
7-10 m/sek med starkare byar.
Men nu är det ju så, att har jag kuskat ner, så ska jag
flyga whatsoever …
När jag stod beredd att starta ut över kanten klockan
0930, fick jag de första snöflingorna i ansikten.
Det vara det som fattades.
Minus 3 grader, 10 m/sek vind, molnigt och snöfall. Nu var det riktigt hangväder…
Jag måste medge, jag övervägde mitt beslut att starta
i 2 sekunder. Men ut for modellen, vilken var min Spirit, för att
omedelbart hamna i en synnerligen ettrig kantrotor.
Rotorn kastade runt modellen som ett löv i en höststorm
och det var svårt att kontrollera flygplanet. Det var omöjligt att accelerera modellen, så jag skulle
kunna komma ut i, vad som borde vara, laminärt lyft.
Alltså avbröt jag och helikopterlandade på gräskanten.
Modellen oskadd och jag flyttade min startplats en bit.
Ånyo ett startförsök där jag lade i all min stuveriarbetarkraft
bakom utkastet. Tur man har lite power i armarna,
annars hade aldrig jag klarat att komma ut i lyftet.
Tack vare överskottsfart kunde jag tvinga modellen genom
turbulensen, fast det var på ett vippen, det inte gick.
Utkommen från kanten var det ett massivt lyft.
Min Spirit flög upp 100 m på 0-tid.
Men även på den höjden var modellen påverkad av
turbulensen.
Detta var inte från en kantrotor, utan det var turbulens
från klipporna nedanför den allmänna kanten.
Då tryckvinden ligger snett i förhållande till hangkanten, kommer lägre liggande klippformationerna och ryggarna på dessa att skapa virvlar på ungefär samma sätt som spetsvirvlarna på en vinge eller bäryta. Dessa vortexar följer sedan vinden upp över hangkanten, vilket orsakar otrevlig turbulens, som stör lyftet. Detta är typiskt för Platån på Hovs Hallar, då vinden
är dragen på NO eller NV. Det är värt att hålla i minnet,
speciellt om du flyger skärm.
Jag träffade en skärmflygare och han beslöt, efter att
han sett min modell virvla runt vid start, att i alla fall
avvakta för att se vinden kanske vrida upp mot N och
minska.
I en timma och 10 minuter med Spiriten i luften
stod jag ut med vädret.
Sen var jag genomblåst…dock icke urblåst…
Så jag landade i höjd med betongfortet mot NO, vilket
var enkelt…,om man är rutinerad.
Modellen var tillbaka på Terra Firma hel och utan skador.
Därefter hemfärd med till en början full värme i bilen,
så jag skulle tina upp och kunna fundera över dagens
upplevelser.
Enligt yr.no kan vi förvänta minusgrader under den
närmaste 6 dagarna i alla fall och då finns det chans
till soliga dagar på HH med lite mindre vind.
Dessutom kommer sjöarna öster om Halmstad att bli isbelagda, vilket ger en förutsättning att flyga på absolut jämna banor och över ytor, som är helt lika i höjd överallt.
Jag hänger naturligtvis på låset för att komma ut och få
mig lite isflyg och få åka lite skridskor !
Här kommer några bilder från min flygverklighet,
som illustrerar min dag på Hovs Hallar. En dag då kanske de flesta andra höll sig hemma i värmen…
Alla bilderna (Copyright hangflygning.se) tagna med
min lilla Mobiuskamera, som satt som vanligt monterad
på mina solglasögon, dokumenterande all min verksamhet
med 4 bilder/sekunden.
Häng med på en kylslagen flygtur !
Nu för tiden har jag inte lika mycket prylar med som förut. En plastpåse räcker. Därför allt är enklare nu än vad det var 1973…
På väg till startplatsen på Platåns högsta punkt.
Ser du snöbyn, som närmar sig från havet ?
Släppet
Kolla skevroderna i turbulensen.
Mycket mer galopp än flyg…
Jag kom helt enkelt inte igenom kantrotorn.
Utan jag fick landa på kanten.
Start nummer 2.
Kanske det funkar nu ?
Fast nu börjar galopperandet…
Tro mig, då jag säger jag kämpade mot elementen…
Kolla mitt höjdroder, så får du ett begrepp hur mycket utslag som krävdes i turbulensen för att kontroller modellen.
Nu kanske…
Nä, det gick inte. Ser du skevrodernas utslag ?
Lite stabilisering…
det går upp och…
…ner.
Ja, du ser på de följande bilderna hur allt gick…
…det kan bli en hård landning nu…
…men det gick bra. Modellen tog mark med en vingspetsen först, som bromsade hastigheten…
…här syns fördelarna med att använda nylonskruvar till vingfastsättningen. Vid en hård landning som nu ryker skruven av, i stället för att modellen trasas sönder. Nu hade jag bara att byta skruven. Du ser att höger skruv är av.
3. startförsöket då jag kastade för allt jag var värd.
Som vanlig turbulent…
Du kan se min klaff är aktiverad av misstag på höger vinge. Den åkte ut då jag efter utkastet skulle ner med handen till spakarna på sändaren och jag slog till brytaren för klaff.
Nu börjar den vådliga bergochdalbanan igen
Låt mig säga, jag har 44 års erfarenhet av hangflygning. Utan den erfarenheten hade jag aldrig klarat det i dag !
Du ser själv.
…men till slut ute i någotsånär laminär vind.
Sen var det bara att njuta i det behagliga vädret…
…men som jag alltid hävdat…
