…som den på 40-talet kände artisten Lasse Dahlqvist
sjöng i det gigantiska pekoralet “Örnungar”.
Om du klickar på länken i ingresstexten ovanför
bilden , så får du se den gamle idolen sjunga och
låtsas spela dragspel.
Vad är väl Melodifestivalen mot detta ?
Har du sett filmen ? Inte för skådespelarprestationerna,
utan därför filmen innehåller mycket flygscener med
segelkärror, som de såg ut 1943-1944.
Mycket av filmen spelades in justpå Ålleberg.
Om du googlar på min blogg “Örnungar”, så kan du
läsa och se bilder från Ålleberg vid denna tid.
Filmen går att få tag i om man vill köpa den. Vill du inte betala, så kan du faktiskt, tror jag, dra ner den på
Pirate Bay, om ditt samvete klarar det…
Om du köper videon, snabbspola fram till 50% av
videon, så slipper du hör moralpredikningarna,
om hur ungdomen bör uppträda. (Alltså under
40-talet).
Tillbaka till denna posten som innehåller bilder,
jag tagit på modellerna i luften.
Ofta på 2-300 m höjd i motljus, vilket naturligtvis medför komplikationer för fotograferandet.
Men flygbilder blev det och de blev vad de blev
med hänsyn till mina tekniska förutsättningar på
min fotoutrustning.
Man gör så gött en kan…
Ihop med flygbilder kommer det några bilder av
naturen vid Ålleberg och i närheten.
Det är ett vackert landskap Västergötland.
Speciellt nu , då allt är intensivt grönt i naturen.
Nästa post kommer att innehålla bilder på YAK-55, som flög en liten display för oss.
Häng på låset tills sista? posten kommer !
Lite Västgötanatur i under högsommaren.
Jag trivs också bra i naturen…
Osthanget som är restaurerat…
Hur många hangvarv tror du är gjorda här med dåtidens plan; Baby, Olympia,
Kranich och kanske SG-38 ? Tänk så många plan som blev uppvinschade för branten,
efter att piloten landat i bondens åker…Dessutom…undrar hur många torsionsnäsor
som smälldes här vid elevlandningar ? Kolla på museets plan så lär du dig,
hur man laskar plywood.
Här kommer andra delen av flera från storsegelträffen.
Denna post innehåller “Allmänna markbilder” och bilder på start och landningar.
Att fotografera start och landning med stora segelmodeller är tacksamt, eftersom man har något att jämföra modellen med. Alltså människor och mark. Att bara plåta ett plan i tom luft, det tycker jag är att som trampa vatten…
Jag vill ha referensobjekt för att hjärnan ska kunna skapa en känsla för sceneriet.
Att fotografera en modell på hög höjd ställer krav på kamera och objektiv. En modell högt upp blir en prick. Ska jag sedan dra upp objektet, blir det oskarp och grynigt.
Därför föredrar jag luftbilder där jag har någon typ av referens. Det kan vara väldefinierade moln eller andra modeller.
Ville jag ha superskarpa bilder på en modell i luften, då hade jag hängt upp modellen i ett snöre i träd eller
liknande och tagit bilderna på 10 m avstånd utan stress.
Linan hade varit lätt att trolla bort och voila, en knivskarp
bild på en 8 m segelmodell…
Men vem vill fuska ? Jag gillar inte manipulerade bilder. Fråga den prisbelönade svenska naturfotografen, som vann en internationell tävling. Surt sa räven, han blev fråntaget priset, då han fotoshoppat bilderna…
Det blir en rejäl laddning bilder här nu, så håll tillgodo !
Men det kommer mera bilder på start och landning så
håll ut till nästa post !
Rejäla fastsättningsskruv för roderhornen…?
Som jag sagt flera gånger; Den vackraste segelmodellen, Minimoa.
…fanns det att se i luften och på marken under helgen på Ålleberg, Falköping.
Meetinget arrangeras av IGG-Sverige och du kommer till deras hemsida, om du klickar HÄR.
General för träffen var Arne “Stepson” Johansson, om jag förstått det rätt.
Du kan ha vilken åsikt du vill om stora modeller, men de flyger skalenligt och bra.
De är majestätiska mot skyn. Om det är dyrt ? Visst, prislapparna kan för en 8 m modell ligga
på 150000 med allt inklusive.
Verkligheten är ju sådan som den är. Alla kan inte
köpa modeller för så mycket pengar, på samma sätt
som alla inte kan ringa till Königsegg i Ängelholm och beställa en sportbil för 15 eller 30 mille….
Men du kan drömma om stora modeller och se dem
i luften, det är gratis.
Dessa stora modeller är mycket fint tillverkade och
piloten måste lägga ner mycket tid och pengar på
att installera all hårdvara som behövs.
Det är inte lite som finns i en storseglare… Variometer, totalkompenserad hastighetsmätare,
höjdmätare gps, i många fall kamera ombord osv.
Därtill en avancerad installation av radiosystemet.
Är man den lycklige ägaren till storseglare då kan
man inte fuska…ty, om man smäller…då kostar det,
varför alla installationer måste göras säkra.
Ålleberg, en klassisk plats att segelflyga på sen 1940. 1943-1944 tog KSAK över förvaltningen av anläggningen
och är, tror jag, huvudman fortfarande.
En idealisk plats för modellsegelflyg. För det första
ligger det i inlandet, varför man i stort är förskonad
från sjöbrisen, vilken kan omöjliggöra termikbildningen.
På Ålleberg har modellpiloterna fritt luftrum och inga
höjdrestriktioner.
Det finns ett bra grässtråk som användes vid bogseringarna.
Sist men inte minst, där är vackert.
Väderläget var då jag var där på söndagen stabilt med
till en början torrtermik vilket under eftermiddagens
gång gick över i molntermik då det blev svag
altocumulusbildning som drog.
Vinden SV 4-6 m/sek. Temperaturen ca 25 C.
Flygarna kom snabbt upp i termiken med hjälp av
duktiga bogserpiloter med rejäla kärror. Det tog max
en minut upp till kopplingshöjd.
Jag tror alla var nöjda med lördagens flygningar,
vilka för det mesta infriade pilotens önskningar.
Under dagen kom en lokal fullskalapilot, heter han
Anders Trygg från Falköping,… med sin YAK-55 och visade delar av sitt program.
Det som imponerade på mig, som blvit lite blasé
på aerobatik, det var då han tryckte ordentligt två
gånger längs banan på låg höjd.
Det dånade i alla fall. 9-cylindrig radialmotor 360 bHp.
Jag tog massor avbilder och de blir redovisade i
ert par poster här på bloggen.
Dessutom videofilmade jag, men den redigeringen
får vänta; då det tar tid att editera en video.
Bilderna tagna med en enkel systemkamera med
normaloptik och med en annan systemkamera med
ett billigt 300mm zoom.
Så kvaliteten….duger för mig i alla fall !
Avsikten med bilderna är ju, att de ska skapa en
känsla, för vad det innebär att flyga storseglare !
Första posten är markrelaterade bilder. Vidare bilder på bogserkärror och en Pitts.
Det är 50 bilder cirka.
Det kommer flygande modeller sen, så håll ut !
Jag kommenterar bilderna sparsamt, för du
kunniga besökare, du ser ju vad det föreställer…
Önskar du en full sizebild, kan du maila mig, så skickar jag. Min adress hittar du HÄR
Bergfalke-1 ?
Klart piloten är glad ! Med en så fin modell
Undrar vad herrarna så intensivt spanar på …
Preflight check
En pigg veteran Kjell-Åke Elofsson Tibro.
Minimoa…den vackraste modellen eller ?
Ka-6 E, som jag rattat fullsize mycket i forntiden…alltså sent 60- 0ch tidigt 70-tal.
En norsk Wilga som presterat mer än 4000 släp… Den har varit totalhavererad 2 gånger enligt ägaren.
Vi förstår det kostar pengar..
Allt är inte jättestort…det hänger på vad du jämför med.
Dags att flyga nu.
En norsk gutt som också ägde Wilgan.
Instrumenteringen; Överst från vänster: höjdmätare, variometer,
andra raden; hastighetsmätare, navigation, kompass och undertill
kula/spade och kommunikationsradio.
Hade jag ägt en sådan modell…..hade jag varit lika glad.
Finaste planet på Ålleberg; SE-ALM världens äldsta flygande Moth. Här står den nymålad, omdukad ? och fin. Mer än 85 år gammal…
Nu blir det aerobatik
Modellen flög av en pilot, som kunde det han ville…
Lite bilder på bogserkärrorna.
Denna modell är mycket bra att bogsera med.
power
Benny Kjellgrens fina motorkärra.
Detalj av nosstället.
Det sitter rejält med hästar under huven.
Ska väl vara en Pa-18…
Ännu en bogsermodell av lite ovanligare konfiguration.
Tror du jag backar med mitt termikflygande för lite värme ?
Nix, då känner du inte en seg pensionär. För ge upp…aldrig !
Ingressbilden ovan med min Ava liggande på en gulbrun vall,
är antagligen sinnebilden av en varm och torr sommar.
Men vi har haft torra somrar förr.
Exempelvis 1959, 1975 och 1976. Sådan är naturen.
Allt är föränderligt.
Kanske människor med lite historisk kunskap önskar,
att vi ännu en gång fick tillbaka“Den lilla istiden”, vilken
vi i Norden upplevde under 1600-talet.
Minns tåget över Bälten under vårt krig med Danmark,
då Erik Dahlberg som var fälttygmästare kom på,
att isen höll att marschera på, vilket möjliggjorde ,
att Karl X Gustav kunde hota Köpenhamn.
Senaste 7 veckorna har bjudit på för termikflygaren och i viss mån för oss hangflygare ett enastående väder.
Tack vare att högtrycket över Skandinavien har legat stadigt parkerat, som ett resultat av jetströmmens bana, har vi blivit
förunnade svaga vindar mycket sol med höga temperaturer.
Tyvärr har det medfört, att nederbörd kommande från sydväst inte har kunnat in över oss. Det skandinaviska högtrycket har inte haft svårigheter att motstå angrepp från lågtrycken.
Allt tillsammans har det gjort, att vi nu i Juli 2018 har ett gigantiskt nederbördsunderskott räknat 2017-2018. Stora problem för jordbruket, där vallarna där man tar kreaturens vinterfoder har bränt ner och antagit en brunvit färg.
Dricksvattnet kan också bli en bristvara, vilket vi kanske inte
hade räknat med i ett land så rikt på sötvatten…
Hoppas jetströmmen ändrar sig, så låset till Skandinavien går
upp för nederbördsrika lågtryck.
Bild på jetströmmen finns nedan.
Med tanke på att skräppressen, alltså kvällstabloiderna, älskar
att beskriva något med överdrifter, förväntar jag mig, att
Exessen ska skriva i rubrikerna “Kaostorka”….
OK, nog om vädret, det är vad det är och vi kan inte göra nåt
åt det, om man inte är rättrogen miljöpartist…eller skyller torkan på
president Trump i USA. Vem vet…han kanske förbrukar kopiösa
mängder vatten, då han vattenkammar sin frisyr…
I dag torsdag for jag ut kl 0900 till ett flygställe för att
få mig några timmar i termiken med min kompis Tant HyperAva.
Jag fanns på plats med modellen monterad, kameran
laddad och telemetrin aktiverad 0915.
Det fanns redan då Cu-bildning och jag vill säga, det var 1/8 Cu
med bas på 1500 m. Vinden var växlande men tryckvinden
var ostlig. Jag startade, steg med el till 75 m, där jag stängde
motorn och kurvade i en ettrig blåsa. Blåsan så här tidigt var
trång, men den hade mycket lyft i sig.
Åkte snabbt upp till en bekväm höjd, satte mig i min flygstol
med en vattenflaska inom bekvämt räckhåll och förberedde
mig för en rejäl tur på 1.5 timma…tills jag kom på, att jag
glömt slå på min kamera, eftersom jag inte fick bild på monitorn…
Japp, det är bara att landa då. Vilket jag förberedde på vanligt sätt.
Landa skulle jag göra in mot hanget, eftersom vinden var ostlig.
Jag kom in perfekt, möttes av stark turbulens vid hangets kant,
tappade höjd och modellen försvann under kanten.
Ok tänkte jag, den ligger vid kanten, så ingen panik…fast min
variometer indikerade höjdförlust och det betydde ju, att modellen
fortfarande flög, även om jag inte såg den !
Det tog 2 -3 sekunder innan jag förstod hur det låg till och då slog
jag av sändaren, så modellens mottagare skulle gå in i Fail-Safe.
Efter 3-5 sekunder tystnade telemetrin och jag förstod, att min
modell slutligen landat.
Enkla puckar tänkte jag, den ligger framför hanget. Den tanken
kunde jag snabbt glömma, för framför hanget eller just nedanför
fanns ingen Ava…
Framför hanget finns en 5 tunnlands kornåker. Du vet hur det är
att hitta en modell i en kornåker vid denna tiden, då stråna är
som längst…?
Jag gick längs hangkanten fram och tillbaka 2 gånger, körande
mitt sido- och höjdroder för att om möjligt kunna lokalisera
modellen med servorasslet.
Intet kunde jag höra. Jag drog på motor för att kanske höra
proppen tugga i kornstråna, men lika tyst där.
Alltså gick jag ner till åkerns kant, gick fram och tillbaka
2 gånger under kontinuerligt körande av sida och höjd.
Tyst som i en grav.
Tillbaka upp på hanget och fundera, vad hade hänt.
Från det modellen försvann under kanten, så flög den ytterligare
6-8 sekunder.
Det betyder den bör ha flugit 7 sekunder och tillryggalagt
ca 50 – 60 meter.
Jag borde kunna höra servona på det avståndet, det var min slutsats.
Jag kontrollerade noga kornåkerns yta, för att kunna se tecken på
att en Ava något abrupt hade landat, men intet var att se.
Nu gick jag nerför grusvägen och halvvägs vek jag av och gick
ner till åkerkanten. Jag körde servona, men intet hördes.
Om min modell gått i FailSafe och “fastnat” där, beslöt jag att
slå av och slå på sändaren igen. Då jag slog på sändaren, hörde jag utifrån kornåkern ett rasslande
från propellern. Nu hade jag information, som pekade ut riktningen i någon mån.
Jag prövade åter att köra motorn, men den startade inte.
Alltså beslöt jag att marschera ut i grödan. Jag gick mot den plats,
där jag tyckte, jag hörde ljudet. Efter att ha gått ca 35 m ut i åkern fortfarande ingen glimt av Avan
Jag beslöt att gå 10 m till rakt ut. Då jag gjort det, stannade jag och spanade. Till min glädje kunde
jag skymta min Avas stabbe 3 m från mig. Jag gladde mig verkligen
åt att jag fann min modell inklusive min dyra kamera.
Men i en kornåker måste jag vara högst 3 m från modellen för
att kunna se den. En modell i en sädesåker har en makalös
förmåga att försvinna.
Problemet var att kornet var glest, stråna var starka.
Det gjorde, att modellen sjönk ner till marken och maskerade sig själv.
Kanske jag skulle sätta in en signaltuta i modellen. Problem är, var den ska sitta, då modellen har dåligt med plats för mer elektronik. Kanske
jag skulle montera en stroboskoplampa i toppen av fenan, vars blinkande
skulle kunna fånga mitt öga ?
Nåväl, uppkommen till pilotplatsen kollade jag Avan och den skada
som uppstod under modellens solitär flygning, var att de båda
polyamidskruvarna , vilka håller vingarna hade knäckts vi nedslaget. Precis som de ska göra. Jag kom billigt undan.
I med nya skruvar, sätt på kameran och ny start upp mot en sky,
som började fyllas med Cu Congestus och Cb. Vid en första hastig
titt uppåt drog jag slutsatsen, att det blir nog ingen åska här…
Min första blåsa tog jag på 75 m och den var stark. Torrrtermik
kan var stark den också. Just över mig fanns det ingen Cu-bildning,
men inåt landet blommade det kraftigt och högt. Det rådde kraftiga
vertikala rörelser i luften.
Uppe på min “Bekvämlighetshöjd” kunde jag glida omkring bekymmerslöst. Vinden var nästan noll, varför jag inte drev iväg, då jag kurvade.
Men min njutning av flygningen avbröts av en blixt och knall
ett par km från mig. Skulle jag avbryta ? Nä, jag kör en stund
till, eftersom Cb-molnen med åska och nederbörd låg
ca 8 km från mig.
Torrtermiken avlöstes efter hand av molntermik i form
av många små nybildningar, som höll mig på säker höjd.
Ljuset i går då jag flög var besvärligt. Det gällde att inte ha
för stort avstånd till modellen ,eftersom det förekom dimmoln
på lägre höjd, som gjorde att även en 4- m modell var svår att se.
Vem vill flyga bort en modell ? Inte jag i alla fall.
Jag tror, alla aktiva modellflygare har flugit bort en modell och
funnit den igen eller inte. Den som säger, han aldrig blivit av
med en modell under flygning är antingen inte en aktiv flygare,
eller så drar han en vals.
Att flyga bort en modell är inte en nödvändighet, om du flyger.
I de flesta fall finner man sin modell igen, om du letar i
enlighet, med den fakta du har. Sen finns det naturligt-
-vis övernaturligt duktiga flygare, som aldrig flugit bort något….
Men jag frågar mig om dessa överhuvudtaget har flugit ?
Låt mig ta ett exempel från min egen modellflygverksamhet,
då jag flög bort en modell:
Jag och Robert från Norrland stod och njöt av vår flygning en
härlig sommardag på Hovs Hallar. Våra båda modeller gled på
en säker höjd och vi flög på ett avslappnat sätt. Lite för avslappnat för mig, då vi stod och pratade. För jag kom
plötsligt på, att jag styrde Robbans modell….Du förstår min tanke,
var är min modell ? Jag spanade snabbt av skyn, men inget syntes. Däremot hördes
5 sekunder senare ett rejält brak bakom hanget på Platån. Det var min modell,
som slog ner i en enebuske. Modellen i lagom stora balsabitar. Så går det, då man står och
pratar i stället för att flyga. Denna gången lagade jag modellen på kvällen, tack vare det var
en balsamodell. Med CA-lim fick jag ihop flygplanet. Dessutom en snabb spackling
och slipning, så jag kunde spraya modellen efter morgonkaffet.
Spiriten var åter fit for fight !
För tänjer man gränserna, utmanar man alltid modellens öde…
Efter 1.5 timma i skyn avbröt jag och landade för en vätskepaus. När jag satt i min stol, kom en man gående för att bese fornminnena. Det märkliga var att han 1:Var modellflygare , 2: medförde en GoPro som var samma som en av mina, en GoPro 3+.
Jag erbjöd honom en plats för hans kamera på min modell, så han skulle få lite minnen från platsen. Bilder fick han då jag flög 15-20 minuter med hans kamera i mitt GoProplasthölje
på Avan.
Piloten från Italien hette Trucco Grandi Ladri och är bosatt
i Basilica di San Marco Venedig.
Efter fotosejouren gick vi till hans husbil och förde över bilderna
till hans laptop.
Åskvädret tilltog vilket dock inte hindrade mig att flyga ännu en
vända. Till en början var termiken god men snabbt ändrade det
sig.
För att först ha bjudit på utbredda områden med stig ,blev det
i stället stora områden med sjunk. Jag kunde känna hur
temperaturen sjönk, vilket indikerade att det var kalla nedsvep
från framkanten av åskfronten.
Jag förbrukade den acken, som satt i modellen och dessutom
testade jag FailSafeläget i luften.
Det gör jag då och då för att kolla, att modellen går in i
förhandsinställt läge.
Det stämde ganska bra, men jag justerade sidoroderutslaget
för att minska svänghastigheten.
Sen blev det till att landa, då det kom några regnstänk.
Demontera Avan och emballera den i sitt fodral.
Eftersom jag vet, det växer körsbär här, tog jag en vända
bort till de med röda bär fyllda grenarna. Vi har haft torrt
och det medförde att bären inte var jättestora, men å andra
sidan var smaken och sötman utomordentlig. Körsbär ska man äta
vid trädet, de smakar bäst där. Hur många kärnor jag svalde av misstag ?
Många.
Bilderna tog jag med min och hans GoPro och markbilderna tog
jag med min Mobius. Ännu en flygdag fylld av äventyr, svett och termik !
Det upplever du aldrig i dvala framför en tv !
Spänn fast dig så åker vi !
Jetströmmen i dag söndag 15. Juli
För du inte ska glömma vad som är på G…
-12, eller +28….vilket väljer du ?
Björkarna börjar anta en höstlik färg genom att veva in klorofyllet.
Start med italiensk kamera i plasthöljet.
Du kan se ytterkanten av åskfronten…
Undrar vilket nummer i ordningen denna starten med Avan är på Tjärby ?
Detta brukar var fårbete, men har nu antagit en föga fruktbar färg.
Ekplantorna dör inte på grund av brist på vatten,
de går i dvala, när det är kärva förhållanden.
Den gamla örnen på hanget, om möjligt ännu torrare och fnasigare i huden nu…
Den dominerande landskapsfärgen nu är gult.
I fjärran Hovs Hallar, tyvärr inte flygbart i dag, då vi har ostlig vind.
En vall som borde vara grön och växande för ännu en skörd, men som nu…
Skyn kl 1000 vid Tjärby med små nybildningar.
Här ser du hur björkarna handhar torkan…
Nybildningarna växer hastigt till sig. Om nybildningarna är lite trasiga i kanterna indikerar det starka vertikala rörelser i luften.
Här har du kanten av området med Cb-moln i vilka det åskade och regnade.
Nu kom lite regn…
Kanske dags att montera åskledare ?
Du ser det regnar kraftigt ur molnet i bakgrunden.
Hit kom fronten.
Skyn kan innehålla mycket dramatik och det kostar inget att se på.
Landningen med Avan.
Blixt och dunder… …hagel och regn…
Körsbär som det fanns fantastiska mängder av.
Gul cirkel = Där Avan försvann från min blick. Svarta ovalen = där den landade i kornet.
Ålleberg är bäraren av en rik fauna i sin egensinniga natur.
Berget är resterna av sedimentära bergarter som exempelvis
kalksten, vilket genom att toppen på berget består av diabas,
som är en omvandlad (metamorf) bergart. Diabasen skyddar
de sedimentära bergarterna från erosion, vilket gör att Västgöta-
-bergen står kvar i sin prakt. Man kan säga att diabasen ligger
som en tupé på de sedimentära lagerna.
Diabas är en sorts granit, som fördes upp till ytan från den flytande delen av jordens mantel, där diabasen stelnade och blev till vad vi ser i dag.
Diabas kallas också svart granit och syns ofta som grund- -material i gravstenar.
Generellt sett är bergen platåberg och sträcker sig ca 100 m över den omgivande bygden.
Inte så märkligt att Flygvapnet och KSAK valde Ålleberg som en central plats för utbildning och utveckling av segelflygare och plan.
Här hade men en bra plats med goda termikförutsättningar
och vid den tiden tillgången till flygbara hang vid olika
vindriktningar.
Jag tog lite bilder under Shoot-Outen för att visa, hur miljön är.
Bilderna som visar vyer från hangkanten är tagna kl 2130 varför de har en gulaktig ton.
Att besöka Ålleberg är alltid en upplevelse för dina sinnen. Vill du ser mer
natur från Ålleberg så skriv “Ålleberg Natur” i sökrutan på sidan 1.
Nötkreaturen hjälper till att hålla ängsmarken öppen.
I stället för granskog, tyst och mörk.
På Ålleberg finns ett flertal små gölar. Vid Nord- och
Sydbranten mynnar källsprång som har god vattentillgång.
Betande djur skapar en rofylldhet i bilden.
Howdy !
Som vi sa, då vi kollade Rawhide med Clint Eastwood
på början av 1960-talet på tv.Uttrycket finns dokumenterat
redan från ca 1560 i södra England. Det är en förkortning
av uttycket: How do ye? “Hur är läget” ?
Det finns också sankmarker på toppen, vilka berikar biotopen.
Jag tror denna prästkrageliknande växt heter Färgkulla
…och detta är en…
…en grusväg i kvällsljus på Ålleberg
Diabasen har trängt fram ur humusskiktet och visar att Ålleberg har en stark tupé.
Vid Västhanget och i bakgrunden kan du ana Kinnekulles mjuka profil.
Mösseberg i kvällsljus
Solen står lågt nu
Startrampen på Västhanget för hängglidare
Utsikten från Västhanget kan vara hänförande.
Västhanget dagtid då termiken blommar.
Detta är värdefull jordbruksbygd
Enligt uppgift finns väderstationen på den lilla kullen till höger
Först byggda hangaren 1944-1945
Från Västhanget mot restaurang och hangar.
Restaurangen som den se ut i dag och som den såg ut 1946
Lite flygregler.
Grönskan på Ållebergs sidor är överväldigande. Beror på tillgång till vatten, mycket ljus och näringsrik jord.
Rallarrosen är obändlig i sin växtkraft.
I graniten är kvartsiten insprängd. Kvartsit är en bergart hårdare än granit. Granit med insprängd kvartsit är populärt som bänkskivor i kök.
Kinnekulle taget med 300 mm Zoom kl 2130
Rallarrosen är en överlevnadskonstnär, som dragit fördel av att den trivs i sur jord. Alltså jord med lågt ph-värde.
Överflöd av större blåklocka på sluttningarna
Sluttningarnas ängar fulla av örter.
Längs vägen efter Saleby Gård upp mot Ålleberg
Sinnebilden av hur vädret ska vara på Ålleberg !
Vill du läsa om Ålleberg så skriv “Ålleberg” i sökrutan upp till vänster på första sidan av min blogg.
Jag hade fler bilder på mina hyllor, så här kommer en ny laddning till påseende.
Ibland funderar jag varför just flygplan, både fullsize och modeller, vilka användes runt Andra Världskriget är så populära, om jag får använda det ordet om ett krigets verktyg ?
Kan det var ljudet från en V-12 eller ljudet från en dubbelstjärna på 2 x 7 cylindrar ?
Eller är det en allmän beundran för tekniken från
30-40-talet ?
Det kan ju också vara ganska enkelt…vanlig nostalgi.
Men som sagt här är lite fler bilder.
Nästa post här blir allmänna miljö bilder och den
troligtvis sista posten från Ålleberg.
Hoppas du ser, vad bilderna vill visa…
Christer hade också med sig en Huey, som han flög med. Helikoptern höll samma höga klass som hans övriga plan och fordon.
Imponerande var de två planen, som byggaren hade kört fram med en printer. Framtidens byggande ?
Vem vet… Spitifiren var en relativt liten modell. som flög bra.
Under det tre dagar jag var på Shoot Out Väst, såg jag
ett haveri, där en segelmodell och en motorkärra
kolliderade i luften.
De återpassades till byggsatsstadiet på en sekund…Det borde inte hänt då vi hade stort utrymme.
Att tävla med drönare är en ny sak inom modellflyget.
Om man ska kalla det modellflyg…tja, jag är inte säker,
men inom en hobby där gränserna snabbt flyttas, låt
oss säga det är modellflyg.
Det har hur som helst, attraherat många utövare, vilka
kör ett rullande schema med tävlingar. För den oinvigde
ser det overkligt ut.
Hur klarar man att flyga på det sättet dessa grabbarna gör ?
Det kräver att ens perceptioner är slipade och snabba.
Att tävla med drönare är en företeelse, som vi får säga ligger i tiden. Att fotografera drönare som flyger programmet
är inte enkelt. Men det blev några bilder trots allt.
Sen fick vi se farkoster, som kan starta på marken och vatten
utan problem. Vad kallar vi sådana maskiner ??
Jag trodde inte det var möjligt med hänsyn till det stora utrymmet vi disponerade…att kollidera…
…men inget är omöjligt och man fick skörda sina modeller som bitar i vallen.
Drönarspecialisterna inrättade sig för att visa deras tävlingsform.
Orföranden i ÅMFK Kjell-Åke testar drönarpiloternas glasögon.
Mottagare…tror jag för telemetrin.
En tävlingsmaskin. Inte mycket balsa och siden här inte…
Att fotografera drönare som simulerar tävlingsflyg är den svåraste fotografering jag försökt.
Bildern tagna med snabbmatning och 1/5000 sek exponering.
Om inte utseendet på modellerna imponerade, så var propellervinandet mycket imponerande då de accelererade.
Är det flygplan MEFA eller båt ?
Roliga “modeller”.
Del av Fliteline på Shoot Out Väst 2018 på Ålleberg.
Rc-Flight hoppas jag gjorde goda affärer i hangaren.
Ett allroundflygplan, som man kan ha till det mesta. Minns du då vi byggde Graupners “Taxi” eller då vi knåpade ihop Svensons “Westerly”…
En printad p-38 Lightning.
P-38 Lightning konstruerades av geniet Clarence “Kelly” Johnson
vid Lockheed 1937-1939 och serieproducerades från 1942.
Hur tror ni modellflygindustrin ska kunna klara konkurrensen
från hemmaprintade modeller ? I framtiden kanske du laddar ner
en fil och sen printar du ut din FW-190 eller vad det nu är.
Användes för attackuppdrag och spaning. Men även som jaktplan.
Kallades av tyskarna för “Der Gabelschwanz Teufel” – Djävulen med den gaffelformade stjärten.
Det var ett sådant plan, som den världsberömde författaren Saint-Expuriy
blev nedskjuten i nära kusten vid den franska Rivieran. Författaren till åtskilliga böcker,
bland annat till sin genombrottsbok ” Lille prinsen” eller på franska “Le petit prince”.
Läs hans bok om då han var postflygare i Nordafrika. Respekt.
Christer Pettersson anlände med sin bil full med flygplan. Jag har aldrig träffat Christer förut, men jag blev imponerad av mycket välbyggda skalamodeller, som han flög på ett skalenligt sätt inom ramarna.
Hans Viggen bogserades ut med en tankbil/servicebil,
vilken naturligtvis var radiostyrd. Under utkörningen
tankades hans Viggen.
Flygningen med Viggen var mycket bra och behärskad. Inga överdrifter och inte för mycket förbiflygningar i hög fart.
Han visade på ett utmärkt sätt G-svängar, hur det
påverkade planet.
En G-sväng är en brant sväng, då man flyger med hög lastfaktor,vilket tar ner farten kraftigt. Det är en
manöver man använder exempelvis i kurvstrid.
Att farten går ner i en G-sväng, beror på att vingarna
måste skapa mycket mer lyftkraft under belastning.
Priset du betalar, är en förlust av din kinetiska
energi/hastighet.
Ännu en gång vill jag säga, att det är inte lätt att
fotografera en snabb modell, om man samtidigt ska
zooma…i alla fall inte med min tekniska utrustning.
Jag använder enkla prylar.En Sony A58 med 300 mm zoom. En Sony A58 med låt oss kalla det normalobjektiv. Kör med 1/4000 sek och snabbmatning. Men det blev som det blev och jag hoppas bilderna
skaparen känsla hos dig, hur vi upplevde
Christers förevisning.
Spänn fast dig så åker vi !
Christer förbereder sin Viggen.
Ingen jättestor modell. Kompakt utan att flyga tungt.
En beundrande skara följer förberedelserna…
Parkerad på Fliteline.
Viggen, det Svenska Flygvapnets mest imponerande plan…enligt mig.
På väg ut under tankning.
Start på gång…
Motorn startas med ett knapptryck.
Isärkoppling av dragstången.
Servicebilen kör in.
Dags för flygning nu.
Vid denna tiden målade man planen på detta sättet. Nu är de alla natogrå. Inte ens blågula nationalitetsbeteckningar…
Planet från F16 Uppsala.
Är inte detta en bild av Viggen vi alla känner igen ?
Landning med mycket alfa.
Efter landning reversering av motor och ADB för kort rullsträcka.
Färdigfluget – hembogsering till uppställningsplatsen
Vad vore en träff på Ålleberg, om det inte inbegrep segelflyg ?
Så självklart flög vi segel. Segelflyg, som de senaste 12-15 åren
genomgått en revolution vad gäller den tekniska utvecklingen
och det sätt som vi flyger.
Först och främst är det tillkomsten av elmotorer, som gjort det möjligt för oss segelflygare att enkelt nå termiken.
Inget klabbmed gummirep som kan fastna i gräset, linor som
går av, då man spänt maximalt och linstumpen smackar till
en över örat…
Ja, du vet hur det är…dra lina på en het äng…man spänner
och ska just till att släppa, då linan ryker av och gummirepet
försvinner som en rasslande orm i gräset…
Flyger vi el, är dessa problemen historia. Nu kan vi välja
tidpunkten för start utan att stå med en spänd lina.
Vi får ett antal stig på en laddning. Ingen stress.
Förmågan att komma upp med bogsering har underlättat
för större modeller. Tekniken under bogsering har fulländats
och det fungerar remarkabelt väl.
Modellerna i sig är i dag högpresterande i komposit, vilket
gör det möjligt att flyga en modell med exakt vingprofil och
därmed möjligheter att optimera planets prestanda.
Modellerna är dyra, men kvalitet kostar alltid. Det gamla
talesättet har fortfarande giltighet: Du får vad du betalar för.
Min äldsta HyperAva är 9 år gammal och har loggat nästan
800 timmar i termik…. Den är sliten och medfaren, men det flyger lika bra, som då
den kom från Wladimir Models. Alltså ett gott bevis på att
kvalitet lönar sig.
Telemetrin har utvecklats snabbt. Information från modellen
kommer till piloten i realtid. Variometer, höjdmätare,
rpv-möjlighet, gps och gps-tracker är vad man kan ha i modellen. Vad blir nästa steg ?
Under meetinget hade vi underbart termikväder med 3/8 Cu
med bas på 4- 6000 ft. Redan klockan 0900 kunde vi kurva.
Vi hade 2 bogserkärror, som drog upp modellerna. De var i elden ständigt. Allt funkade perfekt och segelflygarna fick sina uppdrag.
Jag tog lite bilder naturligtvis. Dessutom tog jag en ombordvideo från segelmodellen visande bogseringen.
Bilderna kanske inte kommer i 100% rätt ordning, men jorden
går inte under för det ?
Håll tillgodo och jag bäddar in videon en gång till. Piloterna ser
du säkert vilka de är.
Spänn fast dig och kör !
Vad säger du om segelflygfeelingen här ? Till höger Västhanget. Bilden tagen sent på kvällen.
Motorcheck på bogserkärran hos ÅMFK.
Klart för släp…
På väg ner med linan hängande i.
Så här landar man en Cub…
5 cm till sen…kolla höjdrodret.
Släpet på väg. Till vänster bogserföraren, jämte honom piloten på modellen som är en Ka-8, som byggdes av Schleicher.
Ka-8, en mycket vanligt plan på 70- och 80-talet.
Final med en imponerande Cu-bakgrund.
Jag flög med en Ka-8 i Skövde med registrering SE-SZT i forntiden.
“There she flies” !
Reaching for the skies…
Jag tycker Ka-8 är ett estetiskt tilltalande plan.
Det ställer krav på piloterna att släpa…
Bogserlinan har hamnat…
…i buskarna…
…men bogserpiloten har ett fast grepp.
En registrering som ser ut som en tanke eller ?
Conny, ÅMFK med sin Harakka, som fick sig en rejäl svängom i termiken efter uppbogsering….
…roligt att få se ett glidflygplan flyga termik så länge som Conny fick till det !
Ny bogserkärra. En kraftigt motoriserad J-3 Cub.
Christer Pettersons fina 1/3 skala Cub, som bogserade upp modellerna lätt som en plätt.
Roffe har lagt sin SB-10 i vaggan och förbereder starten av sin vackra modell.
…allt under kontroll…
We have liftoff…
Vackert
Premiärsläpet gick perfekt.
Landningssekvens med linan på.
Nytt drag.
Vackert då solen lyser genom klädseln.
Landning på G
En mycket lyckad konstruktion.
Motorn står inte stilla, utan den skenbart stillastående propellern är ett resultat av den korta exponeringstiden som här är 1/4000 sekund.
Den mycket förväntade träffen på Ålleberg för modellflygare och flygintresserade har för första gången gått av stapeln.
Att arrangera en ny modellflygträff kan tyckas ett vågspel, eftersom modellflygare kan vara trögflyttade…Men denna träffen hade förutsättningar att bliva något extra. Jag tänker då på den klassiska miljön på Ålleberg med sin historiska bakgrund. Där finns det mesta om segelflyg och med dess historia dokumenterad i segelflygmuseét.
Dessutom fanns allt man behövde för ett meeting i form av campingmöjligheter, hangarer och allt det som behövs,
för att en träff ska kunna flyta på.
Mer än 70 deltagare var anmälda och detta faktum, plus att det kom nyfikna åskådare, gjorde ShootOut Väst 2018 till en välbesökt tillställning.
Sen det viktigaste. Vi hade fint väder med mycket sol och fin termik.
Dessutom kunde vi flyga på Västhanget och Osthanget under 2 dagar.
För de som inte hade elseglare, hade vi flera bogserkärror,
som drog upp de stora segelmodellerna.
På lördagskvällen hade vi en gemensam middag på Ållebergs- restaurangen med god mat och gemyt.
Låt mig säga som deltagare, att det var en mycket lyckad tillställning, vilken nästa år kommer att bli ännu bättre.
Det hördes inte ett enda klagomål, utan alla tycktes vara mycket nöjda med ShootOuten på Ålleberg 2018 !
Jag kommer att redovisa ca 300 bilder på bloggen så häng på, så får du se vad vi gjorde.
Den första posten är lite allmänt om Shoot-Outen. Sen redovisar
jag lite mer detaljerat.
Ett tack till ÅMFK via dess ordförande Kjell-Åke och dess ständigt på alerten Rolf Maier samt alla medlemmar som ställde upp med besökarna, vilket tillsammans gjorde träffen till ett sådant trevlig sammanträffande.
Ålleberg en klassisk plats för segelflyg sen 1944. Hoppas det kommer att
överleva framtiden. Allt ser en aning nedgånget ut och jag fattar, att det är
som med allt annat, ekonomiska realiteter som styr verksamheten. Därför är det viktigt för huvudmännen bak Ålleberg, att de utnyttjar alla
möjligheter att skapa tillställningar, som attraherar människor att komma.
För det är ju människor som kommer, vilka skapar resurserna. Därför
gäller det att få dit allt, som har samband med flyg till Ålleberg.
Man får inte leva med skygglappar, för en dag märker man, att det blivit helt mörkt.
“Nya vingar”
Vid Västhanget mot Falköping
Utsikten är bedårande…
En av de första byggnaderna som uppfördes för segelflyget på Ålleberg
Restaurangen Ålleberg
Som du ser, hade vi fint termikväder alla dagar.
Roffe visar sin bästa sida…
Connys Harakka, som ju alla vet betyder skata på finska.
Conny “Skrotet”…
Hangaren kunde vi utnyttja för modellerna. Om ni kommer nästa år ta med skarvsladdar och fördelningskontakter.
Jepp, detta är SHOUTVÄST !
Fredag morgon kl 0900.
Kjell-Åke ute och morgonpromenerar med sin Cub
Roffe monterar
Del av Fliteline på SHOOTOUT VÄST 2018
Rote
B-25 Mitchel
En väflygande, alltså skalenligt, P-51 Mustang
Modellflyg går långt ner i åldrarna
…ser ut som en insekt eller förhistoriskt djur…
Två tranor som varje morgon fanns en bit från fältet högljutt diskuterande så det ekade över markerna.
En kärra med Getmotor eller ??
Att fotografera en drönare…är inte enkelt.
En modern tävlingsdrönare…
Drönarpilot med tillbehör.
Jag skulle plåta en bogserkärra, men det kom en elseglare emellan…
En Viggen blir utbogserad och tankad under färden.
Denna modellen av Viggen var ganska liten. Flög verklighetstroget under G-svängar med hög lastfaktor.
Hos mig är det inga döda punkter…inte under modellflygsäsongen i alla fall. Då gäller det att utnyttja tillfällena, då vädret är superbt. Som det var i dag tisdag. Solsken och knalltermik och som det var i söndags med fin hangvind på HH.
Jag var på båda platserna och flög. På HH träffade jag några
skärmflygare, som av nån anledning låg och parawaitade.
Vädret för skärmflyg var perfekt. Nordvästlig vind 5-7 m/sek laminärt.
Min modell flög som på räls. Inget termiskt vid det låga hanget
vid Segeltorp. Vinden sval och med mycket energi.
Vi fick 2 timmar i luften, under vilken tid många som
promenerade förbi, begrundade det jag ägnade mig åt.
I dag tisdag var det i stort vindstilla, solsken och adiabatiskt.
Molnbasen på ca 6000 fot.
Åkte till Tjärby för att lufta min gamla Ava. Makalös termik.
Som vanligt inga problem att komma upp, utan fastmer knepigt
att bränna höjden på ett för modellen bra sätt.
Här blev det nästan 3 timmar i luften, sen orkade jag inte mer,
då det var mycket varmt.
Jag smällde lite bilder med min Mobius, vilka visar ett par
moment från mina flygningar. Hoppa ombord !
Klart start Tjärby
Inställning och start av min GoPro
Om jag hade termik ? Have a guess…
Ser du min mygga…
Jag gjorde en något brutal landning, för att undvika ett staket...
Min ena vingspets slog i marken. Men tack vare att jag använder polyamidskruvar blev enda skadan vid landningen då vingen vreds, att skruven rök av. Därmed undvek jag skador på vinge och vingfastsättning.
Här kommer ett hastigt urval av mina bilder från träffen. Inga kommentarer, jag hoppas du ser vad det är…
Det kommer troligtvis ännu en laddning bilder , så håll ut om du är intresserad.
När det gäller att fotografera segelmodeller..det är
inte lätt. Ska man fotografera modellerna i luften, måste du ha något att referera till. Ett annat flygplan, mark, eller
något annat, därför utan referenspunkter kan du inte
se storlek eller attityd på flygplanet.
Det blir mycket bilder i anslutning till marken, då får du nåt att jämföra med och kan skapa dig en
helhetsbild av skeendet.
Såedemede…
Schempp- Hirth HS-1 SHK, byggt 1966
Schempp-Hirth, originalet byggt 1966.
Du kan se släktskapet med Vasama, Standard Austria, Salto, SF 26.
De sista planen byggda i trä eller mixat trä/komposit….
Oftast mycket estetiskt tilltalande.
Samt att de flög bra.
En sky med 7/8 Cu kan verka dramatisk då Cu får drag av Cu Congestus.
Pilatus i Schweiz har alltid haft egen stil på sina konstruktioner, oavsett om det handlar om segel- eller motorkärror.
En modell med stort sidoförhållande är vackert. Ett bra Re-tal och därigenom en effektiv vinge får man då på köpet
.Tänk på att en smal och lång tårtkniv skär mer ur tårtan än en kort och tjock…
Service på bogserkärran.
Tror du att dessa piloterna njuter av sina modeller och sin flygning ??
…kunde vi som vanligt se på IGG-Träffen på Ålleberg i Västergötland 16-17 Juni.
Jag är som modellflygare intresserad av stora segelmodeller. De riktigt stora modellerna gör intryck ! Det är helt klart en
annan dimension på flygningen, jämfört med oss som flyger
med 3-4 meters modeller.
En kärra med 5-8 m spv FLYGER på ett annat sätt. Mera
skalenligt och mera, vill jag säga, majestätiskt. Om vi som flyger “småmodeller” flyger omkring i skyn,
så BEHÄRSKAR storseglare lufthavet…
Årets meeting på anrika Ålleberg, segelflygets vagga i Sverige,
hade samlat ovanligt många deltagare.
För oss som var åskådare var det bara att njuta av anblicken
av dessa imponerande modeller görande det de kan,
vilket är att flyga termik. Men ska man flyga riktigt stora modeller, då får du ta ett
djupt tag i plånboken. Det kan kosta 100-150 K för en
färdig 8 m+ modell…
För egen del får jag som spelar i division 4 hålla tillgodo
med mina 4 m Avor och motsvarande. Men jag är nöjd
med det, för det viktiga är, att jag får positiva upplevelser. Att ha möjlighet att se storseglare ser jag som en bonus
och krydda i min modellflygverksamhet.
Vad som också imponerar på mig, är bogserpiloterna
och bogserkärrornas förmåga att dra upp en modell snabbt
och säkert. I helgen hade man till exempel en stor Sukhoi
Su-26m bogserare…tror jag det var i alla fall. Tekniken och möjligheterna för modellflygare av idag
känner inga gränser mer. Se på modellernas uppbyggnad och materialvalet. Snabbheten
i en uppbogsering är makalös. Inget segt dragande, utan
modellen far upp med bra hastighet.
Från modellen kan du idag få telemetri med all info,
du som modellflygare kan begära. Inflite-cam ger dig live
bilder från din flygning om du vill. Vad blir nästa steg ?
Väderläget på lördagen då vi var där var ca 6/8 Cu med
bas på ca 4500 fot med kry korkverkan.
Jag tror piloterna var nöjda.
Jag såg lyckligtvis inga smällar, vilket kan vara en bedrövelse,
då det handlar om dessa stora modeller. Det närmaste en
smäll vi såg, var en misslyckad take-off då modellen tappade vingen.
Förhoppningsvis inga andra skador än kanske att vingbultarna
i plast gick av.
Jag fotograferade som vanligt en hel del och jag kommer att
redovisa bilderna här på bloggen i minst två poster.
Hoppa in, spänn fast dig och häng med !
Jag lägger inte generellt kommentarer vid bilderna, för du ser,
vad det föreställer…
Häng på, för det kommer mera !
Lars-Erik Fridström till vänster och Rune Svenningsson. Här har du mycket kunskaper och erfarenheter !
Du ser…det är mycket vertikala rörelser i lufthavet denna storsegellördag på Ålleberg
Ändamålsenlig bogserkärra.
Pitts S-A
Ka-6 E. Fast jag tycker Ka-6 Cr flög bättre…i full size.
Enda incidenten…
…modellen tappade vingen vid en misslyckad start med kapottering….
Förresten, när är en modell stor nog att kallas “storseglare” ?
jag vet inte, för allt är ju relativt eller… Har jag en 5 m modell och du
kommer med en modell med 10 m spännvidd, är min då en storseglare ?
Eller blir min en “Lillseglare” i jämförelsen…spelar ingen roll, för
huvudsaken modellerna flyger bra.
Allvarligt talat, så vet jag inte, då en segelmodell går från “Seglare” till “Storseglare”. Fast jag vet, vad en storseglare på havet är. Robin Knox-Johnston är en storseglare, som varande den förste att
singlehanded runda alla kapen. Ja, han heter nu egentligen Sir Robin ,
eftersom han fick titeln sig förlänad av ER II.
Stora segelmodeller tycker jag utstrålar en inbyggd “mäktighet” genom
sitt sätt att röra sig i luften. En stor modell har ett mera skalalikt rörelsesätt,
om du jämför med en liten modell. Det är fysikens lagar…
En modell med 1.5 m spännvidd beter sig med nödvändighet nervösare
och livligare i luften, med tanke på hur turbulensen påverkar modellen.
En storseglare skrider mera fram i lufthavet.
Jag ser inte ner på små modeller, men de kräver sin man, för att kunna
flygas skalenligt.
På Ålleberg brukar man ha ett IGG-möte varje år, i regel kombinerat med motorbyggarnas träff.
Det är alltid en högtidsstund att få komma dit och gå omkring och suga åt
sig alla intrycken och sukta och drömma efter modeller man ser… En riktigt stor storseglare är dyr. Jag talade med en en pilot, vad en
storseglare med 8 m spännvidd kostade inklusive allt, radio, telemetri,
servo och annat…. ca 100000 kr…
Gränsen uppåt kan man inte definiera, för det finns ingen gräns.
Fast att flyga en segelmodell för 100000 kr kräver en del. Jag tänker på
en sådan sak som radion. Den måste vara 100% pålitlig. Jag skrev radion,
men borde kanske skrivit de elektroniska kommunikationssystemen,
eftersom allt idag är integrerat till en enhet.
De som flyger stora och dyra modeller verkar vara mera känsliga för trender inom rc än vad söndagsflygarna är. De är villigare att byta rc-anläggning.
Ja, bara en lite reflexion från min sida…
Detta har jag sett, då jag besöker meetings i Tyskland varje år och
märker trenderna. Trenden har varit tilltagande sen 2.4 gHz kom på
marknaden.
Förr i tiden körde de flesta tyskar med Graupner MC-24 Gold Edition då
frekvensen var 35 mHz. Man körde med samma invanda grejor år efter år.
Det var stabilt och fungerade. Själv flög jag Futaba på 35 mHz i nästan 30 år
utan ett enda problem. Sändaren , Guld-Futaban, var den sändare, som
hade den absolut bästa spakmekanik, jag upplevt.
På 2.4 gHz har man använt mycket Futaba, Multiplex och de nya Graupner
för 2.4 gHz. Stabilt är det minsta man kan säga om 2.4 gHz. Med det menar jag, att
sättet att överföra info mellan enheterna i rc-systemet ändras titt och tätt.
Det medför att delarna från de “gamla” systemen inte är kompatibla med
de nya. I dag måste man ha samma fabrikat på alla delarna, annars funkar
det inte. Bra för fabrikanten, för han kommer att tvinga konsumenten att
hålla sig till hans fabrikat, men dyrt för konsumenten. Det kostar pengar att uppdatera sig i dag, om du ska köpa 10-15 rx..
På så sätt var det lättare förr.
Sista året var den starkaste trenden, att många piloter i Tarp,
hade gått över till och använde Yeti rc-anläggningar med tillbehör..
Jag undrar varför och vad blir det nästa år?
Taranis ? Eller bara för att Taranis kan lika mycket, eller mer än de “fina”
märkena till 1/5 av priset, så kan det ju helt enkelt, inte var nåt att ha eller ?
Tänk om vi haft kvar 35 mHz fast med 2.4 ghz möjligheter ? Det tror jag,
hade varit smaskens. 35 mHz har för modellflygare definitivt bättre
vågutbredning.
Nåväl, var och en styr, med det han själv vill. Jag har aldrig haft
någon storseglare, utan det största jag har nu , är ett par 4 m lättseglare.
Fast jag flyger lika gärna med min trogna Blue Phoenix. Den sviker mig
aldrig och har utomordentliga kvaliteter i en sällsynt lyckad kombination.
För mig spelar det ingen roll, vad jag flyger, eller hur det ser ut,
bara det flyger bra !
Det är funktionen, som är viktigast för mig. Sen må det vara stort
eller smått.
Jo, en storseglare har ytterligare en fördel …den syns bra i skyn !
Sista året har jag haft problem med min syn, svårt att fokusera,
ljuskänslig osv och det visade sig, att jag har grå starr.
Ska opereras på inom en vecka från nu. Sen kan jag flyga Blue Phoenix
på 800 m höjd utan problem…!
Lite bilder på fina segelmodeller från Ålleberg, och IGG-meetinget
där samt från Tarp i Tyskland.
Hoppa in i baksits, knäpp fastbindningsremmarna, ta på kepsen
och häng med !
Turnaroundtiden för bogserkärrorna var mycket kort.
Wilga, polsk stol-kärra, perfekt för bogsering.
Jamen, storseglare är ståtliga !
ASK-21 in för en perfekt sättning.
Duo Discus
När jag såg bokstäverna på fenan, “zu“, startade det omedelbart
den avdelningen i min hjärna, som har hand om de prepositioner, vilka
på tyska styr dativ. Jo jag kommer ihåg alla, trots jag lärde det för 60 år sen.
Två bokstäver hämtar, nästan utan att jag kan värja mig, fram hela listan med
prepositioner. Precis som en betingad reflex. Jag kände mig som en av Pavlovs
hundar efteråt, då min hjärna tyst hade rabblat upp propositionerna.
Jo, man kunde lära ut redan 1955.
Hangaren som IGG disponerar under sin träff.
Till vänster hangaren där motorbyggarna håller till.
Dimona motorseglare
Mekaniken för en infällbar elmotor på en segelmodell.
Start. Tänk vad elen gjort det mesta enkelt .
Take-off
Motorn på väg in i kroppen.
För att vi ska komma ner på marken igen…en friflygande OT-modell,
där kroppen är utskuren ur ett solitt stycke lind ! Mästerverket utfört
av Markku Tähkäpää, en virtuos modellbyggare !
En av de i Tarp som bygger, så det blir som ett konstverk !
En Reiher III…byggd i balsa, plywood och furu.
Klädd med siden.
…som här bogseras upp..
..och den flög mycket bra, det jag kunde bedöma från marken..
En Fox lägger sin rökspår.
Utsikten mot Falköping/ Mösseberg från Västhanget.
Den här bilden blir svår att upprepa, ty platsen jag fotograferade från, startbryggan, den är riven och uppeldad…
En av mina Blå Fenixar…i färdigställning
en dag på Platån, då det var 0.5 m/sek vind.
Men det gick att flyga i alla fall, bara man tog motorn
till hjälp i starten, så jag kom upp 10 m över kanten.
…jag har byggt tre stycken…och jag har samtliga kvar i flygbart skick.
Blue Phoenix svävar över fä och hav…
HippieKristoffer flyger glad i hågen…en mycket duktig skärmflygare,
som flyger sin skärm, som vore det en lek.Men det ligger mycket erfarenhet
och kunskap bakom hans avslappnade sätt att behärska sin skärm.
Här kommer nästa sjok med bilder. Ni har säkert sett bilder
på dessa modeller i mina tidigare poster, men eftersom de
som flög, blev förevigade kommer de med igen, fast i andra vinklar
och positioner.
Det är ett litet dilemma att plåt modellplan. Jag vill i regel alltid
ha en referens, till exempel marken, en byggnad eller ett annat
föremål, så betraktaren kan knyta an till. Kan åskådaren se något markbundet är det lättare att förstå
avstånd vinklar och sammanhang.
Nu gäller det ju storseglare och det ställer mer krav.
Ögat tycker det är tjusigt att se en stor seglare majestätiskt kurva
i termiken på 400 meters höjd. Men hur ska betraktaren veta att höjden är 400 m ? Tar jag en bild rakt upp och ner på en modell
på 400 m blir den liten, även om du har zoomat så mycket det går.
Dessa bilder ger inte så mycket, därför har jag tagit mycket bilder
relativt nära marken eller då modellen hänger i släpet, för då kan
man anknyta till något känt objekt i modellens närhet.
Så att fotografera storseglare är inte alltid så lätt…men roligt.
Det finns något, som kallas “Storseglare” och kriterierna för att kalla en modell för “Storseglare” kan jag inte, men det bör vara modeller med en spännvidd på minst 4 m.
Internationellt finns det en organisation, som heter IGG, vilket är en förkortning av det tyska namnet:
Varje år har man ett antal träffar och den största är den på Ålleberg med internationellt deltagande.
Låt mig säga, att har ni aldrig sett fina segelmodeller förr, så ska ni ta er dit och få ert lystmäte.
2015 års IGG-möte på Ålleberg avhålls den 13-14 Juni.
Här kommer några bilder från förra året. Jag kommer att lägga upp fler från meetinget, som jag inte visat förut.
Det kommer stora modeller…
…som väl kostar några kronor.
En sådan här kärra har jag flugit fullskala ganska mycket, men framför allt har jag flugit Ka-6 E, som ju är tillverkade av Schleicher i Tyskland från mitten av 60-talet.
Takeoff
Bogseringarna gick charmant och det tog inte många minuter, om ens 2, att få upp segelmodellen på åsyftad höjd.
Bogserlinan utmärkt med röda trasor för att underlätta
bedömning av attityder på bogser- och segelkärra.
En stor Fox aerobatisk modell kurvar i termik.
En koncentrerad pilot från vårt broderfolk Norge.
Är det en norrman som vallar sin modell…
Bogserkärran, en fin Wilga på väg ner för ett nytt drag.
Man landar med vidhängande bogserlina.
En Fox flyter ut och landar.
Här får ni en begrepp om storlek på flygplanen
Här åker modellen barnvagn under starten.
Ett vanligt sätt att starta inte fullt så gigantiska modeller.
Det sammanfattar, vad som bjöds i huvudsak på på storsegelträffen uppe på Ålleberg,
som ju alla vet, är segelflygets centrum i Sverige alltsedan 1944.
Storsegelträffen arrangeras av IGG, vilket är tyska och betyder Interessen Gemeinschaft Grossegler.
Storseglare var det verkligen. Upp till 9 meters spännvidd. Uppe i luften var de
naturligtvis svåra att skilja från en fullskalakärra. Dessa stora modeller har utsökta
flygegenskaper och i luften, ser man till skillnad mot en mindre modell det stora
sidoförhållandet på vingen. Vingarna är väldigt långa och smala, precis som på
fullskalamodellerna.
Man flög 2010 på 35 mHz och så gott som alla modeller använde en vertikal sprötantenn.
Jag trodde man gått in för 2.4 gHz, men en pilot jag pratade med, sa att man litade
inte fullt ut på 2.4……..roligt att höra nu, när jag skippat all 35 mHz utrustning och
bunkrat upp 2.4 gHz grejor……… Men som sagt, Time will tell!
Till förfogande hade arrangörerna 3 rejäla bogserkärror. Det vill jag säga, att de som
flög med 3-4 metersmodeller, de fick verkligen hänga i, för dessa mindre modellerna
åkte efter bogserkärran nästan vertikalt.
Vädret var perfekt med vinden längs stråket och i skyn hade vi 3/8 Cumulus.
Själv tyckte jag en del modeller, trots sin storlek, var svåra att se. Kanske på grund
av att de var helt vita. En pilot jag pratade med, sa att de kan vara knepiga under
vissa ljusförhållanden att se.
Inga haverier kunde jag se på söndagen, utan allt förflöt perfekt för deltagarna under
avslappnad stämning. Fast jag vet ju inte, om jag skulle vara speciellt avslappnad,
om jag flög en modell för 75000 spänn…………
För den som inte besökt en sån här träff, rekommenderar jag ett besök nästa år.
Det är intressant och lärorikt.
Förutom storseglarna i klassisk form fanns det också stora (6m spv) elseglare från
en tysk firma. Jag måste säga att jag blev sjuk på en sån modell. Priset ? En bagatell,
35000 spänn.
Inne i en av hangarerna hade man den traditionella utställningen av hembyggda
modellmotorer. Hur ska jag uttrycka det…..om jag blev överväldigad ? Jo det vill jag lova.
Vilken kunskap dessa byggare har. Vilken vilja man måste ha bakom för att dra ett
motorprojekt iland.
Dessa motorer var mästerverk i alla avseenden. Inte bara var de snygga att se på,
de fungerade perfekt också. Att höra en modell av en Rolls-Royce Merlin V-12 köra,
det är en upplevelse för ögat och örat. Eller upplev när man kör en 36 kubiks
18 cylindrig dubbelstjärna.
Denna dubbelstjärnan hade en osannolik låg tomgång. Eller varför inte lyssna på
en en V-8 med kompressor ?
Det fanns också ångmaskiner, bilar och andra mekaniska mästerverk.
Jag har delat upp reportaget i tre delar; Först nu motorer, sen flygplan och sist
själva Ålleberg med sitt museum.
Så här kommer några bilder på motorer och teknik, allt är hembyggt.
Jag lägger upp bilder på sidan och sen lägger jag alla bilder undertill i ett klickbart galleri.
Hoppa in i baksits och flyg med !
18 cylindrig dubbelstjärna. En stjärnmotor har alltid ojämnt antal cylindrar per stjärna.
Alltså 3-5-7-9 cylindrar. Sen kan man lägga stjärnorna på varandra så två stjärnor blir
då 2 x 9 = 18 cylindrar. Har du 4 stjärnor på varandra har du en en quadruppelstjärnmotor.
Att man har ojämnt antal cylindrar beror på det sättet man mekaniskt anbringar
huvudvevstaken och hjälpvevstakarna vid vevaxeln.
Denna motorn hade en osannolikt låg tomgång. Hur mycket
tänkande och arbete ligger bakom detaljerna ?
En egenkonstruerad V-12, som jag förstod det.Att bara bygga kylaren,
hur lång tid tog det tror ni ? Kylvätskan var glykol och vatten. Man har
alltid glykol i tunnväggiga motorer för att undvika sideneffekten på
de varma ytorna.
Det betyder, att vanligt vatten skulle förångas och därmed skulle den
kylande förmågan försvinna. Glykolen förhindrar det. Så glykol i
högpresterande motorer har intet att göra med, att man ska förhindra
sönderfrysning, utan det är för ta bort sideneffekten.Ytorna som blir heta
får ett sidenliknande utseende, när de små gasbubblorna bildas, därav namnet.
En modell av motorn som satt i “Spirit of St Louis”
en Ryan som Lindberg flög över Atlanten med .
Ett konstverk och en fungerande motor !
En V-8 med OHC. Undrar hur många timmar byggaren har kört sin gnist på denna motorn ?
En 18-cylindrig stjärnmotor. Se på storleken jämfört med byggarens hand !!!!
Finmekanik av högsta potens. Att justera in ventilern, 36 styck,
det kräver väl, om inte sin man så i alla fall mycket tid.
En V-12 med sitt tändsystem.
Eller varför inte en liten ca 3 kubiks utombordare
med två cylindrar från 50-talet måhända?
En hembyggd ångmaskin av vilka det fanns flera.
Både enkla upp till trippelcompoundmaskiner.
40 kubiks? boxer med tändstiftständning.
Ännu en V-8 motor.
Ingen dålig line denna byggaren presenterar !
En Rolls-Royce Merlin in i minsta detalj som fungerar perfekt.
Kolla navreduktionen/propellerväxeln.
En V-8. Undrar om den har hemisfäriska förbränningsrum?
Kolla detaljerna.
4-cylindrig radmotor.
Hur lång tid tar det att göra manifolden ?
Den ouppnåeliga drömmen för en 5-åring. En riktig racerbil……..
4-cylindrig motor. Se på alla detaljer. Allt fungerade som på originalet.
Vikt ca 80 kg !
En råmaterialsats till en Anzani 3-cylindrig stjärnmotor ca 1910
. Alltså hundra år gammal konstruktion !
Detta var några av motorerna. Jag lägger upp ett galleri sen med alla motorbilderna .
Nästa avsnitt blir segelplan.
matsKlicka på “View with Piclens” så blir det lätt om du vill kolla galleriet.
Jag satt och plåtade mitt i härlig grönska !
