Translate

Senaste kommentarer

ALLTSÅ, VÄDRET ÄR INTE UPPLYFTANDE JUST NU…

 

 

 

 

…en blöt grå yllefilt ligger över oss …

 

 

 

 

 

 

 

 

 

…i alla fall har det drabbat oss i södra och västra Sverige.

Som modellflygare känner jag mig inte speciellt inspirerad
att bege mig ut med mina modeller, då jag spanar ut genom mitt
fönster.

Vintertider…borde vi inte få bli förunnade med  någon dag med
– 5 grader, 
solsken och vindstilla ?  Jag menar en dag med ett
stabilt högtrycksläge?

Antingen kunde vi då  flugit hang på Hovs Hallar, eller vi kunde flugit på
isen på någon näraliggande sjö…men nej, ett grå- och fuktfilter
ligger över både människor och natur.

Vi vet, att SMHI utfärdar varningar för det mesta i våra dagar av
överflödig information.

Det kan ju knappt blåsa 10 m/sek förrän SMHI utfärdar varningar ..

Jag tycker,  SMHI skulle varna människor och utfärda Klass 3 varning
för
EXTREMT TRÅKIGT VÄDER    !

Men,  vi måste avvakta och göra som lopporna, leva på hoppet i tron
att det snabbt blir vår som bringar oss ett löfte om bra modell-
flygväder !

Tills dess får vi gemensamt sitta och deppa ihop med mina
grå bilder…

Inte mycket som sprudlar av liv här…

Det mesta hänger med sina huvud och blöta hår…

Naturens objektiv

Knopparna ligger i sina startgropar redan. Naturens kraft och förmåga till förnyelse.

Här brukar finnas gott om fågel…men de har väl dragit söderut…

Kändes lite som en Via Dolorosa i det grå vädret att gå här…

Till och med fåglarna var deppade syntes det mig.

..träden ropade ut med pipig röst,  vänta du  bara 4 månader, så ska du få se ….

Inte mycket dans på bryggan…

Till och med havet var lojt och utan gnista idag.

Allmänt deppigt.

Håll ut kära besökare, för om 5 månader är det Midsommar !

INTE KAN DET BLIVA FÖR MYCKET AV DET GODA…

 

 

 

 

 

…för jag avser naturligtvis friflygande


OldTimer modeller i Bollerup på SM  2015…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Från mitt omfångsrika bibliotek av bilder av friflyg
grävde jag fram lite opublicerat från sommaren 2015  tävling
I Bollerup Skåne.

Lite bilder som kanske framkallar minnen av människor,
modeller och miljöer. Eller av händelser relaterade
till SM  för friflygande OT-modeller.

Mitt minne bland annat var,  att med den vind som rådde,
hade modellerna en benägenhet att driva iväg just lagom
för att landa och försvinna i de modellabsorberande  sädes-
och ärtåkrarna…

Dock tror jag,  vi fann alla utom en modell.

Ok här kommer bilder med sparsamma kommentarer,
för jag vet, mina gäster på bloggen har mycket mer kunskap,
än vad jag besitter om OT-friflyg,..

Dröm dig tillbaka och tänk framåt mot sommaren med modellflyg 2017 !

Häng med och flyg fritt !

 

 

 

 

En ganska motsägelsefull bild…

Nu vet du vad Bendelband är...

 

SM Rc-Segel för OT-modeller 2016.

 

 

 

 

 

 

Matti släpper

 

 

 

Den kanske skarpaste nordiska  modellflygarprofilen både bildligt och bokstavligt…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

WACO HADRIAN LASTSEGLARE

 

 

 

 

 

Här kommer ett nytt inlägg av Ingvar Nilsson om sitt bygge.

 

 

 

 

 

 

Bildresultat för waco cg 4 hadrian

 

Jag fick ett nytt mail om Ingvars pågående bygge av
en friflygande WACO lastseglare.
Här kommer det:

WACO Hadrian CG-4A som byggdes i helt ofattbara 14 000 ex,
visar sig vara ett helt fascinerande ämne i sig och man kunde
tydligen t o m loopa med dessa fula bumlingar. Men nu behöver
jag din hjälp med att svara på några frågor:
 
Rodren – om man tittar på foton så ser man att varje höjdroderhalva
har 4 “krokar”.  som liksom hänger undertill.  Dom sitter helt fast i rodret.
Likaså finns dessa krokar på skevrodren och sidrodrodret.

(Ska kolla och återkommer)
Dessa “krokar” påverkar ju totalintrycket på en skalamodell
men min fråga av ren okunnighet är hur roderlinorna påverkade
rodren, och ifall främre änden av dessa krokar är det ställe där
rodret är lagrat.
 
Hadrianen har ju bogserkopplingen uppe i taket. Men trots
att jag tittat på åtskilliga foton på interiören så ser jag ingen “Gul kula”.
Jag fann denna bilden:
I taket # 2. Ett rejält handtag.
 
3
Inte någonstans ser jag den klassiska ulltråden, på vänstersidan
sitter ett venturi.
 
(En ulltråd på framrutan är ett klassiskt DIY-instrument,
som kostar max 1 kr…
Ulltråden indikerar, speciellt på en välvd framruta, på
ett utmärkt sätt för piloten, om han kanar inåt eller
glider utåt i svängen.
Enkelt uttryckt talar ulltråden om, då den ligger parallellt
med flygplanskroppen,  att piloten flyger rent, vilket är
effektivast.
Jämför ulltråden med den windvane man har på moderna
instabila stridsflygplan i nosen.)

När man läser berättelser. om hur dessa var
att flyga. så framgår det,  att de trots överlast lät sig trimmas ,
så de att de i stort sett bara hängde efter bogseraren utan
nämnvärd insats från piloten.

Glidtalet med fullast var 1:12, skriver en av piloterna ,
kanske är det överflöd med en ulltråd för denna typ av flygplan
(container med vingar), som ju bogseras till ett bra ställe och
sedan skall den bara komma ner på ett lämpligt ställe.
Den konstiga ställningen på taket har jag hittat beskrivet vad det är
– det är en lina kopplad från denna via en brytrulle bakom vingen,
som sedan är fäst i lasten, t.ex. en Willys Jeep.
Om lasten åker framåt  vid landningen (som antagligen var väldigt
hård och med hög hastighet), så drar lina upp hela nosen med piloter
och allt, så lasten inte har ihjäl dem.
 
 

 

Landställen visade sig ta i vingstöttorna!  De har jag fäst med magneter,
så det var ju bara att göra nya, fast på de nya så är vinklarna fel jämfört
med originalet. Här syns även skena för en startkrok. Startkrokens läge
skall provas ut. Jag har valt att ha 4 mm mellan hålen.

 
                     Här är den utan hjul och vingstöttor.

 

Bifogar foto på status från i går kväll. Jag satte inte dit hjulen.
Mina runda fönster är jag nöjd med – deras vikt är verkligen inte stor…
Runda maskeringstejpbitar innan målning!
Med vingen borta syns fönstren tydligare. Nospartiet sitter med
två byggnålar här.
Ett ledigt rum och ett strykbräde är bra när man bygger.
Man kan skymta sidorna till en stor F2B-modell “Strega”,  som
ligger i press över natten så 24-timmars Aralditen skall härda.

 
Här är förklaringen till varför det behövs ett extra rum när man bygger…
här ligger 3 vingpar till Vintage Speed-modellen Weatherman i press
(och till vänster finns 3 vingpar som redan är limmade).
Jag limmar gärna med PU-lim (PolyUretan). PUlimmet behöver
vatten/fukt för att härda och när det härdat,  så har det högsta
vattenfasthetsklassen D4, som innebär att en limfog tål att kokas i
vatten mer än 24 timmar utan att påverkas.
Jag använder SIKAs lim som är billigt och betydligt lagringsbeständigare
än CASCO m.fl.

När man köper PU-lim,  skall man kolla datum, men dessutom
klämma på flaskan och lyssna ifall det krasar i botten – om det
krasar, har limmet börjat härda och skall inte stå på butikshyllan.

Det är just nu stort intresse för Weatherman i Kungsbacka Modellflygklubb
och jag tar fram materialsatser för några intresserade. Jag har
inte kollat om vingarna blir bättre beroende på vilken tyngd man
använder vid limningen, men med litet bättre wiskhy blir livet litet lulligare….
Ingvar

 

ÅLLEBERG OCH 40-TALS SEGELFLYGVERKSAMHET

 

 

 

 

Här kommer den utlovade del II om Ålleberg och segelflyg…

 

 

 

 

 

 

 

…under den tidsperiod, då segelflyget i Sverige växte upp och fick
en enhetlig struktur.

Under 30- och 40-talen upplevde begreppet ”Flygning” en  snabb
och kraftig popularisering bland allmänheten i hela den industrialiserade
världen.

Att flyga var något som låg i tiden med dess snabba tekniska
landvinningar. Inte bara fördes allmänflyget framåt, även modellflyget
hade gyllene tider med många utövare.

Att se något i luften som kunde flyga, det var fortfarande för de flesta
ett mirakel. En modellflygtävling kunde
samla tusentals åskådare.

Betänk att detta var en tid då man inte hade förfallit till passivitetens
samhälle med ifånar, datorer och sömngivande tv.

Man fick själv bygga sina modeller, om man ville flyga.
Det medförde att man kom in i föreningar och kamratgäng, där man kunde
få hjälp och råd. Naturligtvis danade detta deltagarna i dessa aktiviteter.
Jag ska inte moralisera över förhållandet jämfört med i dag…det får du
själv bedöma.

Segelflyget upplevde under tiden före Andra Världskriget en snabb
expansion. I Tyskland hade man utvecklat nya högvärdigare segelplan
 i de stora tyska universitetsstäderna. Staten försåg dessa organisationerna
med resurser i form av utrustning och pengar,
då man förstod, att
utbildade segelplanspiloter i dag kunde bli militära
piloter i morgon.

Organisationen av segelflyget i Sverige kunde inte organiseras som
i nazidiktaturen
men statsmakterna, läs Flygvapnet, ville ha struktur
på den svenska
segelflygutbildningen för att dra nytta av kunskapen
vid utbildning till militära piloter.
Detta var ett av skälen varför segelflygcentrumet Ålleberg
skapades.
Jag har tidigare skrivit om bakgrunden, så du kan söka
på min blogg,
så finner du inläggen.


Man organiserade
  utbildning av segelflygpiloter, där Flygvapnet/staten
gav utbildningsbidrag till eleverna,  för att de skulle kunna erövra sina
C-Diplom och certifikat.

I Sverige startade storskalig licens- och egenproduktion av flygplan på
olika platser i Sverige. Exempelvis AB Flygindustri i Halmstad
och AB Flygplan i Norrköping. Dessutom byggdes många flygplan
från byggsatser ute i klubbarna.

Allt ovanstående ledde till en snabb spridning av segelflyget i Sverige.
Att det lyckades så väl,  berodde på att man fick resurser, man hade
dynamiska ledare och man hade gratis en bred rekryteringsbas ute
i modellflygklubbarna.

En vanlig utveckling för en segelflygare var att först flyga modeller
och sedan börja sin C-diplomutbildning.
Då hade man med sig
mycket kunskap och förståelse för aerodynamik
och flygmekanik.

Sedan under sent 50-tal och början av 60-talet kom nästa stora steg
inom segelflyget, då man på grund av en Weihe som ”tappade”
vingarna
under IFR-flygning, dömde ut alla plan på grund av påstådda
brister i limmet.

Lennart Ståhlfors såg till,  att efter tuffa förhandlingar med statsmakterna
kunde KSAK   med statligt stöd  köpa in moderna
Bergfalke från
Tyskland för att skola med.

Sen har utvecklingen rullat på både allmänt och på Ålleberg.
Har du aldrig varit på Ålleberg, rekommenderar jag ett besök i slutet
av Maj. Upplev flygning, flygplan, museum och den vackra naturen.

Nu kommer del två av mitt bildinlägg om Ålleberg och KSAK:s
segelflyganläggning där. Alla bilder från Digitalt Museum.

Flyg med upp !

 

En vy över ett nyanlagt Ållebergscentrum för segelflyg.
Vi ser restaurangen och hangaren.

En söndag på Ålleberg drog alltid folk från bygden och andra segelflygintresserade.
En Moth bogserar upp en Baby.

Slit och släp…när Sg-38 ska upp till starten.

En Baby på finalen

En kraftig skada vid en utelandning på torsionsnäsan.
Skulle väl kallas D-boxen idag…planet en Olympia
tillverkat vid Kanoverken Halmstad. Sedermera kallat
AB Flygindustri.

Reparation/svetsning av krokig kropp i stålrörskonstruktion på verkstaden Ålleberg.

En fin bild på hur en Baby togs upp till starten efter en landning nere på slätten.

Skolchefen, Yngve Norrvi, instruerar en besökande iransk kunglighet av något slag på Ålleberg. .

En Kranich i släpet efter en De Havilland Tiger Moth.

En Grunau-9 också benämnd Anfänger. (Nybörjare)

En blank Baby i regnet med en förväntansfull pilot i cockpit.

Skevroder…javisst…och rejäla dessutom.

Tänk att möta detta ekipage i dag ?
Bil och vagn under en tävling ca 1948.

Grabbar med energi och hängivenhet för sin sport. 

Förläggningen för elever på Ålleberg.
Ser likadant ut i dag 2017 i stort sett.

En Olympia gummirepsstartar från startbryggan vid Västhanget.
Bryggan riven, återuppbyggd men eftersom den byggdes i vanligt
virke är den åter riven och uppeldad?

I väntan på start. Golfbyxor, nedkavlade knästrumpor och grova kängor.
Standarutrustning för en pilot 1947

Startbryggan vid Västhanget på Ålleberg.
Med vindstrut och en rutig flagga som indikerar
att flygledare finns på plats. En Baby kanar på Västhanget
i sned vind.

Varför flygplanen hade måsvingekonfiguration ?
För att öka markfrigången och minska risken för skador
vid utelandningar.

En skada på ett skevroder diskuteras av ett gäng med toppluvor, som det hette då.

En Anfänger bogseras på sin dolly.
Kolla pilotens utrustning, men framför allt
bilen med sin tjusiga sufflett och bilens ekerhjul.
Mannen i overall… har han en åskledare på mössan ?
Ålleberg ?

”Sträck” !
Ålleberg ?

En Baby Falken med en beteckning som man  i dag kanske associerar till något annat…
Ålleberg ?

Kranich med lärare i baksits.

Det bästa till sist. Modellflygare.
Kolla de andlöst iakttagande små åskådarna !
Visst var modellflyg en sensation vid denna tid.

SKA DET VARA, SKA DET VARA …

 

 

 

 

 

…rejäla doningar…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

…säger Kalle Thorsell, medlem i Ållebergs ModellFlygklubb.

Här ett reportage från det pågående bygget hemma från Kalles
modellplansfabrik  signerat Rolf Maier.

Rolf skrev:

Kalle har i höst/vinter återupptagit ett ca 5 år gammalt påbörjat
bygge av en original kärra,  som var ett ”Monster”!

Nämligen ett amerikanskt transport plan som heter ”MARTIN MARS”
och som har en lillebror med namnet ”HAWAIIN MARS”.

Båda planen togs fram av det amerikanska försvaret inför det
Andra Världs kriget . 1:a flygningen gjordes 23 Juni 1942.

Planet kunde ex ta ombord ca 133st militärer. Planet gick dock
i graven 1956 och idag så finns det enbart 1st av varje plan i tjänst,
i privat ägo och som användes för ex vatten bombning.

Planet kan ta ca 27,000 liter vatten!!,  som räcker till ca 1,6ha.
Betänk då att vårt klubbfält är ca 4 ha i yta.

Orginal planen hade en spännvid på ca 61m…! med en kroppslängd
av ca 36 m!
Höjden är 15meter till toppen av fenan. Detta monster plan hade
en max fart av ca 356km/t.

För mer info om original kärrorna se här:

Tillbaka till Kalles bygge då, sp.v är ca 3 meter (ca skala 1:20!!)
och byggt av balsa/plywood mm.

Det är utrustad med 4st BL-motorer där varje motor har sitt
egna ESC. Kalle har gjort ett kanon fint bygge (som vanligt)
och roligt att få se lite udda byggen mot alla dessa
Kinesiska ARF kärror.

Premiären beräknas till våren.

Skall bli spännande att få se detta ”monster” in action..!

Här lite bilder på Kalle med modell samt några klubbkamrater,
som beundrade bygget.

En liten film.

Det måste gått åt mycket virke och beklädnadsmaterial… 

Det besökande gänget, som du ser bara är unga pojkar i sin bästa ålder !

Blir intressant att få se den flyga Kalle !

Ålleberg ModellFlygKlubb

 

EN LITEN APTITRETARE…

 

 

 

 

…för OT-piloter  och flygintresserade i allmänhet

inför kommande modellsäsong.

 

 

 

Jag fann nedanstående film, som emanerar från ca 1939-1941
och som har god kvalitet.
Tyvärr har den  inget ljud, men du kan ju använda din fantasi…

Filmen visar inte bara modeller,  utan också hur man hanterade
sina modeller för 76 år sen. Märk den kraftiga vinden, men det
avskräckte inte piloterna.
Kolla den radiostyrda modellen…och den radioutrustning som krävdes.

En av de radiostyrda modellerna är märkt med en amatörradiosignal,
W8PDT, eftersom det var ett krav i stort sett över hela världen,
att den som ville styra ett plan med radio också var tvungen att inneha
en amatörradiolicens.

Jag försökte googla fram innehavarens namn, men det jag fick fram,
var att han var licensierad från 1936 och att han var då boende i
Wilkinsburg Pennsylvania (Pa) USA.

Ett tidsdokument som talar om,  hur 1940 såg ut i USA
vid en nationell modellflygtävling. Ett dokument hur livet var
i USA 1940.

Förstår du,  att  människor 1940  kunde överleva utan ” Big brother”
och ”Bonde söker fru” på tv, utan att fippla på
IFånen 6 gånger
i minuten eller  viljelöst sitta framför  en dator 8 timmar om dagen…

Det filmen visar,  är en av sakerna,  ungdomen gjorde i stället.

Vassego !

Så här byggdes det modeller 1937 i Tyskland…

VÄDER

 

 

 

 

…fast är det modellflygväder ?

 

 

 

 

Knappast…

Onsdag kl 1030…inget man kan påverka i flygbar riktning..
Man får gå som en gammal katt inne i värmen och fixa
med sina modeller inför den nya kommande modellflyg-
säsongen, som naturligtvis kommer att bli en toppsäsong !

UFO ?

Nej, vi släppte en kinesisk lykta en kväll  och jag
försökte plåta med felaktig kamerainställning,
så bilden blev lite,  som om vore det utomjordiskt…

PS

Om du applicerar lite ”braständarmaterial” med tunn metalltråd
på den wellpappsbit
som impregnerad med stearin utgör motorn,
så flyger din lykta
trefalt längre och högre.

Detta använde jag. Jag använde 4 av de små fyrkanterna,
som jag applicerade ovanpå original tändsatsen.
Kinesiska lyktor finner du hos Teknikmagasinet.

SEGELFLYGVERKSAMHET ÅLLEBERG 40-TAL

 

 

 

 

 

Lite bilder från verksamheten hos KSAK på Ålleberg

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Under min ständiga spaning efter material om flyg och speciellt
sådant från 40-50-talen,  fann jag  lite material i en öppen källa,
alltså en resurs man får använda till icke kommersiella ändamål,
utan särskilt tillstånd.

Källan är Digitalt Museum, som jag varmt rekommenderar,  om du
söker bilder av något slag. Lär dig hantera sökmotorn och du finner
en guldgruva av fakta.

I många fall kan du ladda ner bilder med bra upplösning. Jag
har här använt
något mindre upplösta bilder.
Efter hemtagning har jag kört bilderna ett varv  i ett bildbehandlingsprogram
och försökt rätta till de värsta felen.

Så det blev,  som det blev. Hittade två modellflygbilder också.

Lite kommentarer har jag lagt och det kommer
på min blogg ytterligare en post med bilder från Ålleberg och någon annan plats.

För oss nostalgiker som tycker att allt var bättre förr….kan detta väl
vara av visst intresse ?

Inkoppling bogserlinan i nosen på en Baby.
Ovanpå nosen ett pitotrör och närmast ett Venturi-rör.
Behövs för hastighetsmätare, höjdmätare
och drivning
av spaden för svängindikatorn.
Kolla pilotens käcka mössa..
.högsta mode mitten av 40-talet.

Färdig att ratta en Baby Falken. Flygplanet byggt vid
AB Flygindustri Kockums i Malmö under kriget.
Vid denna tid flög man i mörk kostym, vit skjorta och slips…
Bilden troligtvis inte från Ålleberg. Örebro ?

En Baby, SE-SDR görs beredd för start.
Kolla vingens välvda profil.
Här handlar det om mycket lyftkraft.

En fattad och koncentrerad elev i träsitsen på en SG-38 inför en gummirepsstart,
assisterad av sin instruktör vilken tidsenligt är utrustad med basker.

SG betyder ICKE SchulGleiter, utan det betyder” Schneider in Grunau.”
Alltså firman Schneider i orten Grunau.
Som du ser har piloten tåjärn på sina pjuck  för att spara lädersulorna.
Skor var bristvara under kriget. Kolla pilotens hjälm…
och hans rejäla kallingar. Att man döpte planen var
vanligt förekommande. Man ville inte vara sämre än de
amerikanska stridspiloterna med sina bemålade maskiner. Därför döptes
detta spjälstaket till ”EVA”.

En Kranich på Ålleberg. Havererade 1956. Märk eleven (?) med fallskärmsselen längst till höger.
Selen avsedd för de då vanliga sittfallskärmarna,  som kunde knäppas av eller på.
Varför man lyfter kärran ? Kanske för att man skulle  sätta dit dollyn undertill
för en start eller förflyttning.

Från en tävling Ålleberg efter kriget. Gengasaggregaten på bilarna…
och förråden av gengasved i säckar och korgar…

Flygplanen Weihe, Baby, Olympia.

Restaurangen på Ålleberg i originalutförande. Ser i stort likadant ut i dag om än något om- och tillbyggd.

Vem sa,  att Babyn var ett icke estetiskt tilltalande plan ?

Vet någon vilka dessa herrarna är ?
kan den närmaste personen vara en ung Lennart Ståhlfors

En elev sitter på Västhanget i en SG-38 och balanserar på skidan
med hjälp av vindens tryck på planets roder..
Det gjorde vi också med
Bergfalke 1968. Nyttig träning med skevroderna  och höjdrodret.

Olympia  (Meise) Denna, SE-SAI,  tillverkad av AB Flygindustri Halmstad,
som vid tillverkningstillfället av detta plan hette Kano-Verken.

FI-1. Tillåten för avancerad flygning.

Mycket frisk luft till piloten…
Ja, som du ser gick flygvapenpiloter i ridbyxor
och läderstövlar på marken vid denna tid….

Allvarliga grejor detta med ledning av ansiktsuttrycken på utövarna.
Två modellflygare på Ålleberg.Kan någon identifiera piloter eller modeller ?

Gott om Babies inför en tävling.

KSAK har dragit till Gotland med en kärra.
Lossning av flygplansvagn med en ”Baby” för ”Termikutprovning på Gotland”
under ledning av 
skolchefen Ålleberg Yngve Norrvi.

Försvaret rycker ut i form av tre bogserförare ur Flygvapnet
på en segelflygtävling ca 1946. Ser ni så väldresserade de är ?
De går i takt även här.

Tre okända  flygentusiaster vid en Willys jeep.
Dålig termik kanske ? Platsen ?

Kroppen spändes upp med pianotråd på SG-38 och Grunau-9 Anfänger.
Nästan som då harpisten stämmer sin harpa…

En lokal kändis, ”VästgötaBengtsson” håller föredrag på och om Ålleberg.
Jag åkte runt i Västergötland med en av hans resor,  eftersom om
man gjorde lumpen på P4 fick man en sådan tur. VästgötaBengtsson slutade
aldrig prata,  när munvädret gått igång . Han var omöjlig att få tyst på
i sin
iver att berätta sina bygdehistorier.  Dock en trevlig och lokalt kunnig person,
som fick rikserkännande ett par år före sin död för sin kulturhistoriska gärning.

En SG-38 släpas upp för berget efter en landning på slätten.
Planen drogs upp av en vinsch på toppen.  Planet  vilade på en
hjulförsedd dolly, som gick i en träränna på marken.

En Olympia ? på Västhanget.

Svensktillverkat under kriget
Olympia – FI- 1 – Kranich

Jag kan inte ange platsen för ovanstående…

 

Vill ni få lite kött på benen om segelflyg under 40-talet, 
kan du läsa om Flygindustri i Halmstad på min blogg.

Skriv ”AB Flygindustri Halmstad”  i sökrutan på min första sida
och klicka på förstoringsglaset.
Då finner du massor om
segelflyg från 1940-talet med mycket bilder,
som jag vågar
påstå är unika.

Du kan också söka på ”Ålleberg”,  så finner du bilder från dagens
Ålleberg.

Samtidigt i Finland…

 

 

      …och i Tyskland…

JAG FICK MAIL…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

…från Ingvar Nilsson.

 

 

Som jag tycker är värt att publicera. Välskrivet och intressant för
alla som har intresse för aviatiken.

Här kommer det och det är en kommentar till mitt inlägg här.:

Som vanligt läckra foton från Mats!

För egen del har det gångna 2016 inneburit stora förändringar..
Jag totaltröttnade på jobbet och sa upp mig och gjorde min sista
arbetsdag 8:e april. Nu skulle jag ut och geocacha, flyga såväl
friflyg som linflyg, köra mina veteranmotorcyklar, ut och paddla
och och och…

Nu blev det inte riktigt så – det allra bästa med
detta nya liv visade sig vara,  att när brevbäraren släppt av någon
av de många tidskrifter jag aldrig haft tid att mer än bläddra i
och lagt i stora högar för att läsa ”senare” – kommer t.ex. Oldtimer
(föreningstidning för modellflygare som flyger på klassiskt vis),
MC-Veteranen eller SFT (Svensk Flyghistorisk Tidskrift),  så blir
det en lååååång kaffestund med den pinfärska tidskriften.

Men en hel del friflyg har det blivit, jag har nu många vältrimmade
modeller, även en riktig trunk för att transportera segelmodeller i.
En ny ”fältlåda” för friflyg som sitter på en mes (alltså stommen till
en ryggsäck) .

En långdragen förkylning har medfört,  att jag är i det närmaste
klar med en friflygande s.k. Cargo Glider – en WACO Hadrian CG-4A.
Mats har lagt upp några foton på den tidigare i bloggen. Nu väntar jag
på mer färg,  så jag kan måla kroppen.

Har även haft kontakt med Boris Borotinski i Finland, en operasångare
med modellflygdille,
han har en som han byggde för 40 år sedan,
som han brukar kasta
ut på hanget. Den jag bygger skall kunna
startas med 50 meter lina
vilket är ett oprövat sätt på denna klumpeduns.
Boris säger att den är väldigt vindkänslig, kan säkert bero på den
stora klumpiga kroppen,  som rymmer t.ex. en Willys Jeep…

Apropå bilderna ovan – Strandskatan är en av mina favoritfåglar.
Men att lyckas plåta en Kungsfiskare är ju inte vardagsmat!

Jag hade arbetskamrater som är ornitologer och jag berättade om
ett Kungsfiskarbo i Lärjeån som jag och min pappa ofta satt på andra
stranden och tittade på, detta var tidigt 60-tal. Jodå – denna häckningsplat
s är känd men hålls litet ”hemlig” för att inte det skall bli för många
störande tillfällen just där.

Och ornitologer – dessa är ett underligt släkte. Hade en arbetskamrat
vars make tillhörde någon inre krets med ett personsökarsystem så
dom kunde se var det var det fanns någon ovanlig pippi.
Att detta system fungerar har jag hört från min kusindotter som
jobbar på IKEA i på Hisingen i Göteborg. Det hör alltså till saken att
på ”baksidan” av IKEA där så finns Göta Älv och på andra sidan en
strand med vassruggar och ris. Hon berättade att dom hade sett att
det glimmade till i vassen på andra sidan älven en solig vårdag – och visst
– det smög omkring folk och tittade på just IKEA med mer eller mindre
vidlyftiga kikare. Ikeapersonalen fattade inte vad som var så intressant
så man tog reda på vad det var… Jo – det visade sig att en observant
ornitolog tyckte sig ha hört en fågel som aldrig tidigare observerats i Sverige.
Den hördes inte sällan på denna plats men riktningen var solklart IKEA
men vid IKEA hördes inga ovanliga fåglar.
När IKEAfolket fick höra detta fick man sig ett gott skratt –
dom har problem med duvor, måsar, kajor etc på taket så man hade satt
upp högtalare och från dessa kom sporadiskt och inte särskilt ofta dessa
främmande fågelläten – detta skulle hålla våra vanliga inhemska fåglar borta.

På modellflygfältet i Kungsbacka brukar vi ha några Gulärlor som häckar.
2015 såg vi ingen av dem alls, 2016 har jag sett en enda individ vid ett enda
tillfälle (när man kör gräsklipparen så har man några timmar på sig att
upptäcka ett och annat.

Å andra sidan har jag sett sidensvansarna denna senhöst/förvinter.
De har varit här vid flera tillfällen och kalasat på de sista äpplena och
rönnbären.

Tack för fina och tankeväckande foton // Ingvar

INTE BLEV DET FLUGET I DAG HELLER…

 

 

 

 

…jag har vädret emot mig,

som varande modellflygare.

 

 

 

 

 

 

 

 

I fredags hade vi finfint modellflygväder, men som vanligt kom annat emellan.
Jag hoppades på lördagen, men fick naturligtvis en örfil av vädret.

Annars hade vi planerat att flyga på isen på en sjö öster om staden.
Som du ser på ingressbilden var det optimalt om än något tunn is.

Det snöade i dag , ett par grader kallt och gråväder. Alltså lät jag mina modeller
stå i hangaren.

För trots allt går vi mot ljusare tider, vilket vi som är observanta på dagsljuset
redan märker på eftermiddagen. Dagen har redan nu tänjt sig märkbart.

Dock ville jag trots vädret  ut lite sent på eftermiddagen på fredagen och ta lite bilder.

Det blev en bunta. Som fick påfyllning på lördagen efter påfyllningen
av snö, som förändrar landskapet och framför allt ljuset.

Jag lägger upp några bilder som skildrar Halländsk vinter i skogs- och
slättbygd.

 

Blankis…den bästa startbanan. Varför ? Jo, marken är exakt lika hög…
det gör,  att du kan flyga och rita nollor i isen med vingspetsen.

De mänskliga svinen har varit framme.
Fast det är förnedrande mot de fyrbenta att blanda in dem i samband
med dessa klass 3 tvåbenta grisar, som sprider
skräpet,  där de står och går.

Den nedåtgående solen får de vindvajade  torkade blomställningarna vid sidan av vägen  att lysa.

Hopp om framtiden…årets första Cumulus !

                                                                                                             En ejderhanne ligger parkerad på en sten.

                                                                                     Ett fartyg som transporterar malt/korn lämnar Halmstad

Den varma luften över havet lyfter upp,  tycks det för betraktaren, 
miljoner ton berg i luften enkelt.

Biltransportcarriern ”Schelde Highway” på väg till Halmstad för att lossa 1000 VAG-bilar.

      En fälthare trycker i brodden och lapar sol…se så väl han smälter in mot omgivningen.

Men han stördes av mig och…

…satte iväg

En självplågare mäter upp vägen mot Eldsberga…

Det höstsådda ger färg åt landskapet

Gässen spankulerar i skafferiet

Som sagt, cumulusen blommar den 6. januari..

  Plötsligt ser jag i diket en smygande 12-taggad älgtjur…

Men som vanligt var det en illusion. I form av en trädrot.

På taket sitter fiskmåsar på kolonn i snålblåst och snö.

Fältkråkorna lyfter ilsket upp, när människan kommer och stör deras verksamhet.

Björktrastarna provianterar i träd som bär frukter nu.

Nationalfågeln sedd bakifrån ser ut som en domare…

Koltrasten sitter och funderar över lördagen…

Herr och fru kaja filosoferar över vardagen.
Kajor är till skillnad mot människan  monogam.
Ser du att fru Kaja har punkfrisyr..?

Björktrasten vacker ? Dess sång vacker ?
Nä inget av delarna tycker jag.
Tycker den låter som en rasp man drar i en plywoodskiva

Vindkraftverken snurrar in skattesubventionerade arbetsfria  pengar till ägarna.
Läste i veckan att bladet på ett vindkraftverk i Sverige klöv en kungsörn på mitten….
Jaa, lite få vi allt vara beredda att  offra på teknikens altare…

Halländsk kustvinter…ganska glåmigt.

Det absolut säkraste sättet att få tjuvfiskare till att tömma vattendraget.
Nära mig anlades ett fiskevatten med träden dekorerade runt om
med diverse hotfulla varningar. Efter en vecka fanns garanterat
inte en fisk i sjön.
Traktens unga hade genom flitigt tjuvfiske tömt
sjön, tack vare den inviterande och utmanande  skyltfloran.

Så här såg det ut där i går…men det kan bli modellflygis om ett par dagar.

OCH NU BLIR DET…

 

 

 

 

 

…friflygande OldTimer  modeller från

The Old Warden Aerodrome i England.

 

 

 

 

Denna plats, som ligger i anslutning till ”The Shuttleworth Collection
Biggleswade,
som i sin tur ligger nära Oxford i Cambridgeshire hyser otaliga träffar
med fullskala historiska plan och modeller.

Jag har varit där 5 gånger och kommer att åka dit igen, för upplevelsen
är grandios.

Här en video från 2016 med OldTimer friflygande modeller från meetinget vid
The Old Warden Aerodrome

Glöm inte att klicka på ”HD” i inställningarna !

Här kommer en till .

DET FLYDDA ÅRET

 

 

 

 

Lite minnesbilder utvalda på måfå ur mitt bibliotek…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag lägger upp lite bilder från modellflyg- och fotoåret 2016. Inte speciellt
noggrant selekterat utan lite på måfå.

Kommentarer sparsamma, då jag hoppas ni ser,  vad det föreställer.
Bilderna kommer helt utan ordning, men det får du stå ut med.

Det är alltid roligt, för mig i alla fall, att kunna gå tillbaka i tid och se vad
som varit.
Som jag brukar säga,  är en bild inte intressant,  förrän den börjar sjunka i glömska.

Då märker du,  att du åldrats…

Här kommer en del av 2016 så hoppa ombord !

Gulsparv Hovs Hallar. En ofta sedd fågel i den speciella biotopen där.

En vacker blomma – Åkertistel

De två nyförlovade bland Hovs Hallars frigående getter.
Som ägaren skulle fånga in för vintern då jag var där.
Om han lyckades ? Inte skuggan av en chans.
De lever som en frigående året runt flock nu med ca 20 medlemmar.

Tistlar är vackra även efter blomningen.

Allt regn under 2016 mycket välkommet, då det var ett mycket torrt år.
Jag tycker min bild utstrålar en viss stillhet och ro…ett stilla dagsregn …

IGG Ålleberg

Blåmesen…en tuff liten individ som ingen sätter sig på.

Ordföranden för MFC Tarp Tyskland, Jörg Keil.

Finalen

Strandskator…alltid bråttom under tidig vår…

…huvudlöst ?

Ett Bymoln  (CB) där energin slagit håll på inversionen i from av en bula på toppen av städet.

Min eviga Ava svävar vackert vidare, sjungande
med sin laminära strömning över vingarna: Volare” !
Den har  nu loggat 735 timmar i termik.

Min flygkompis Pär och hans egenhändigt fint byggda
single stick sändare, som har utgått från en Taranis.

Pärs modell, en A-2 som är konstruerad sent 40-tal av Ragnar Odenmann.

Just framkomna till hanget.

Skönhetsupplevelserna kostar inget på Hovs Hallar.
Ser du att just horisontlinjen är solbelyst ?

Njut av den obrutna horisonten

Lunak

Hanget vid Segeltorp-Hovs Hallar. En plats jag aldrig ångrar,  jag besöker.

Hur många timmar jag tillbringat här….fler än du kan ana…

Färdigt för take-off.
En datorväska är som gjord att ha sina prylar i.

Lars Agnas beredd starta med sin skärm på Platån tidigt på morgonen
med en dramatisk himmel över havet i fonden.

Den gamle hangflygaren ska termikflyga

Min termikflygplats.
Visst är här vackert med de fria ytorna.

Den trogna HyperAvan gör,  vad den är bäst på…att flyga.

Det sydhalländska jordbrukslandskapet som breder ut sig framför min pilotplats.

För mig två nödvändiga verktyg: Radio och min flygstol.

Ser inte min Ava lite trött ut i gräset,  efter att ha tillbringat  ett par timmar i luften ?

Den gamle…något orakad.

 

 

 

 

                                        Min första balsa Spirit under en av dess sista landningar. 

Tjockt i luften…

                                                                                          Start- och landningsområdet vid Segeltorp för skärmflyg..och modellflyg.

Ett Cumulus Congestus som bryter igenom inversionen
och snabbt skickar upp ett torn av stigande fuktig luft…

…som så småningom bildar ett för Bymoln det typiska städet.

Mina alltid nyfikna, kritiska  och initierade åskådare på Hovs Hallar.

Underst en hänglidare, ovanför en tornfalk.

Härligt sätt att njuta av begreppet flygning.

Hanggliders och paragliders på segeltorpshanget.

Lövsångaren. En liten varelse…med klar stämma.

Ser du kungsfiskaren ? Den lilla blå fläcken ?
Kungsfiskaren ser ut som en inspektör med
sina breda axlar och långa näbb.

…lövsångaren uttrycker  vårens budskap.

En frostig söndagsmorgon

Blåmesen har full kontroll.

Alla björnbären hann inte mogna i år heller på Hovs Hallar.

En något barsk herre…håller strikt koll på något…

En hos oss tillfälligt inneboende herre .

Varför köra ner en brevlåda ? När man kan ta hela raden…
Det tänkte säkert föraren av den gamla 740:an, som lämnade
delar kvar på platsen,  då han inte behärskade sin sladdande
gamla Volvo i halt väglag.

Ljungen blommar sent på hösten.

…i olika färger.

Lingon jag fotograferade i slutet av November…hade mycket stark smak.
Kanske bättre att plocka lingon i Oktober…

Också i November blommade lingonen om efter den torra sommaren.
Ser du så vackra blommorna är ?

 

Denna något skrämmande huvudlösa  syn mötte mig vid fågeltornet Trönninge Ängar…

En trailerdragare som kört fast på en för lastbilar osannolik plats.

Spår som förskräcker…

Chauffören Bachem, ursprungligen från Syrien var glad,  efter
att jag ordnat en lastmaskin, som drog upp hans ekipage.
Vi var lika leriga bägge efter bärgningen.

Här kan du läsa hela storyn.

Jag fick chansen att segla med min fina ”Oracle”.

Sveriges meste modellflygmästare Ove Andersson i linflygcirkeln.

Träffen i Kungsbacka

Hembyggd ljuddämpare.

Klassiska linflygmodeller.

Me-262

Fw-190 A-8

Sättning

 

US Gunship. En fruktad motståndare.

Sten Persson fina friflygande modell av Bücker Jungmann

Undrar hur den skulle flyga med elmotor och radio ?

En Hawker Hunter går upp i rök…turbinhaveri ?

Fredde Dahlstrand släpper

Den bästa nybörjarkärran bland annat, Blue Phoenix.

Martin släpper

Laddning av gummipower

Utan spaning,  ingen aning !

Erövra skyn !

Kurt Sandberg, som lämnat oss 2015.

Denna expressiva bild, tycker jag uttrycker lite av friflygets essens…

Markku Tähkäpääs mästerverk…
Jag betvivlar,  någon annan  kan bygga detta förutom Markku.

Fiskarna  har för säkerhets skull hängt upp  sin
betesutrustning
på en kraftledning över Lagan.

Den bistra örnen på Tjärbyhanget håller ständigt ”A stiff upper lip”...

Mestockaheden vintertid.

Heden är värd ett besök under våren.

                                                                                                    Är du intresserad av botanik ? Besök Ljungheden i Juni !

Jo,  vi hade lite snö i vintras.

..och just idag var det kraftig rimfrost.

Hur mycket snö vi hade ? Ca 20 cm.

Ropar trädet på hjälp med uppsträckta grenar  ?

Se på mig !

Vattenrörelse vid en kvarn.

Detta är ett exempel på mångfalden av former i naturen.

Iskristaller i en utblommad maskros

Jag tycker denna växt associerar till något,
som har med kvinnlighet att göra…
Endast din fantasi sätter gränser för din gissning…

Hej då …

 

DRÖM DRÖMMEN …

 

 

 

..om inomhusflyg…

 

 

…där flygplanen, A-10 Warthog /Thunderbolt  flyger
som flygplan, inte som berusade och förvirrade myggor…

Kolla filmen och låt dig  bli imponerad !

KVÄLLSPRESSEN LOVADE JORDENS UNDERGÅNG…

 

 

 

 

 

…som ett resultat av en väntad storm…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Men som vanligt bidde det en tumme av en vante…

SMHI utfärdade varningar i parti och minut, människor
varnades för att gå ut, då ovädret skulle lamslå landet
Lagom..

Naturligtvis medförde det flitiga varnandet, pekpinnarna
och förmanandet från olika myndigheter,
att gamla
utkiksplatser där man kan se naturens och havets krafter
nära sig, att de var fulla av åskådare.

Förresten minns ni myndigheternas ukas: ”Socialstyrelsen vill,
att du äter
6-8 skivor bröd om dagen”…

Bara i Sverige kan sådant proklameras för medborgarna och
tas på allvar .

För det blev inget av det befarade ovädret, till nesa för press
och prognosmakare. Speciellt vädertjänsten Storm fick ju sig
en riktig
knäpp på näsan, men de är välkända för sin usla
förmåga att
prognostisera väder. Antagligen är det därför,
Exessen använder tjänsten, 
för att det ska ligga i paritet
med tidningens övriga skriverier…

Emellertid åkte vi ut,  för att tillsammans med många andra
väderspana.

Både under sen eftermiddag och kl 23, då vindstyrkan låg på
topp.

Visst blåste det. Medelvind Hovs Hallar var 18.7 m/sek,
vilket är styv kuling.

Att det blåser mer i vindbyarna, kanske av stormstyrka,
det är klart, men
det är medelvinden som räknas.

Här är lite bilder från vår expedition ” Det Blåsiga Vädret,
som inte blev”.

Häng med !

Vi började färden ute vid Oceanhamnen i Halmstad…där förväntade
skäggmesar lyste med sin frånvaro…bland deras favoritföda…

…och där Biltemas feederfartyg lossades på kinagods
till  svenska lyckliga  konsumenters glädje…

Liebherrkranen hanterar med hjälp av sitt mångsidiga Brommaok
containers lätt som en plätt.
Om det är svårt att hantera en sådan kran ?
Tja,  det kräver ungefär 5 gånger mer kapacitet av mänsklig  motorik,
än vad som krävs för att flyga
en Airbus 380 !
Du får gärna argumentera emot,  om du har erfarenhet av att köra 40-fots
burkar med en Liebherrkran i 15 m/sek  och om du flugit en Airbus 380.

Laholmsbukten kl 1500 ganska lugn…

Vågorna rullar tungt in…där de bryter i det uppgrundade vattnet.

Rörelserna i en våg.

En kan det tyckas för betraktaren,  evighetsmaskin…

Här kan vågorna få bra höjd, då vattendjupet är relativt stort.

Vågor, hällar och klappersten…Hallandskust.

Mycket energi  med vita mustascher

På vägen hem  kom ett kraftigt snöfall och en hagelskur med riktigt stora hagel,
som emanerade ur ett gigantiskt Cb-moln, vilket också gav en kraftig blixt och knall,
som för att föregripa smällandet på Nyårsafton och visa, vad som smäller högst.
 

Ungefär den dramatik vi upplevde…

”Splish Splash” för att citera en gammal låt av Bobby Darin.

En knubbsäl…eller gubbsäl…?

…möjligt u-båtsperiskop ?

En av de sista entusiasterna…

…som håller sig flytande…

…för att kunna utöva sin sport,  surfin´ and ridin´ the waves.

En treenighet i grått…vågor, himmeln och en trut…

…som trotsar elementens kraft med sin ekvilibristiska flygning nära vågorna.

 

Stranden vid Grötvik, Halmstad.

 

WACO HADRIAN LASTSEGLARE

 

 

 

 

 

Ny uppdatering av Ingvar Nilssons bygge av WACO  Hadrian.

 

 

 

 

 

 

Ingvar skrev till mig:

Hej!

Nu fortsätter Hadrianeringen,  sedan jag kommit fram till,
att landställen skall fästas med magneter… Den har ju helt separata ställ på varje sida.
Ja jisses vilket bygge detta blir – undrar om det flyger,
fast ett glidtal på 13:1 skall väl även en masonitskiva klara…
Lurigt med bogserlinan som sitter uppe i taket av styrhytten.
För att starta den med draglina,  måste jag ha ett fäste på undersidan
Jag har fått äkta celluloid från Ronald Borg,  som han generöst delat
med sig av.
Just styrhytten bygger jag färdigt allra sist, som arbetsplanen

är i dagsläget – nu när jag har ett material till fönstren, som går att limma
med kända tekniker.
 
Jag vet att Boris Borotiskij har en skala WACO Hadrian.

Det blir vanliga rodergångjärn i hyttens överkan, t så att den kan fällas upp
för i och ur-lastning. Tar man ur sprintarna,  så blir ju hela nosen lös och
det går att finlira med inredningen…
På fotot syns fena V3.0  – denna här harmonierar med originalet,
det kanske blir en nya stabbe likaså,  för den som jag lagt dit på fotot är
förvisso lätt,  men det skall ju dit stöttor och några skumma krokar,
kan vara roderhorn – jag får konsultera min gliderkonsult
Mats Strömberg,  när det är så dags för finliret,  som ju gör mycket för
utseendet. Det skall dit sådana krokar på sidrodret och skevarna också. 
Bästa Hälsningar och gott nytt år!
önskar en jätteförkyld Ingvar
Ingvar L. Nilsson
Källbäcksrydsgatan 11 b
SE-507 31  BRÄMHULT
tel mobile phone +46  702074494
or e-mail     ingvarlnilsson@me.com
Tidigare inlägg om Wacon finner du här.

FÖRLÅT, JAG GLÖMDE…

 

 

 

 

… önska er en God Jul och ett Gott Nytt 2017 !

 

 

mats

VINTERFÅGEL

 

 

 

 

En fågel som väl hör julen till

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Sidensvansen, en trägen gäst i staden vid jultiden. Kalasar på olika
frukter och rönnbär. Rönnbären kan vara 
fermenterade vilket innebär,
att sidensvansarna
blir på sniskan av alkoholen,  som jästs i frukterna.

Kan se komiskt ut, då de ska flyga vidare.

Här några bilder:

 

 

Bilderna tagna hastigt och lustigt,  då jag stod på en parkeringsplats.

 

 

 

 

Fågelvärldens punkare…

 

DE KNOTIGA TRÄDENS RIKE

 

Vi har uselt flygväder ,

så i ögonblicket återstår

för mig inget annat…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

…än att uppleva utomhusaktiviteterna i form av naturpromenader.

Vi har ett väderläge med för Sydsverige varma vindar som strömmar
upp
över oss från Sydatlanten. Således en sydsvensk typisk grå vinter.

Ibland längtar jag bara efter snö och solsken med minus 10 grader !

Det svaga vinterljuset ligger som  en fuktig filt över landskapet,
som tappar sin
sin skärpa och stringens.
Inte direkt,  eller omedelbart något, som manar fram  glädjesprång
för mig i ren livsglädje eller yra…

Men jag måste ut och vi gick en promenad nere vid Lagaoset och
närliggande
skogsområde. Ett naturskyddsområde som just nu genomgår
en radikal
förändring, då man föryngrar biotopen genom att avverka träd.

Resultatet kommer att bli omvälvande. Det kanske inte faller en del
betraktare i ögonen, men vänta ett par år !

Kanske vi ånyo kan få uppleva att fältpiplärkan häckar i sanden.
Jag träffade Anders Wirdheim och han berättade,  att
det inte fanns
en enda rapport om fältpiplärka under 2016.

Vi hoppas på förnyade häckningar 2017, då sandbiotopen är återställd.

Det som för mig var det bestående intrycket vid promenaden och vilket
jag fotograferade, det var, hur miljön påverkar trädens sätt att växa.

Tallarna för en långsiktig kamp i en för betraktaren ultrarapidliknande
rörelse för att erövra
höjd och nå till ljuset.

Kampen har medfört,  att trädens  sätt att växa har format stammarna,
så de liknar de krokig  fingrarna på en gammal människas förvärkta
hand.

Stammarna växer,   som det kan tyckas,  planlöst. Men det gör de inte.
Ingenting i naturen utvecklas utan plan.

De växer åt det hållet,  deras genetiska kod och miljö säger de ska växa,
för att livsbetingelserna
ska bli så gynnsamma som möjligt,   för att
kunna trygga artens fortbestånd.

Naturens förmåga till anpassning tycks vara utan gräns.
Det måste vara så,
annars hade inte arterna överlevt.

Häng  med på vår promenad i de knotiga trädens rike vid Tönnersa !

 

 

Han som ångrade sig…

Denne mannen gjorde en omväg…med sin extremt välutvecklade nos…

Här har man banat av växtligheten för att skapa en möjlighet för fältpiplärkan att häcka.

Att återställa dynlandskapet är ett av syftena med avverkningen.

Axelfraktur

Vacker vuxen tall.
Danad av blåst och salt.

Ett träd,  som strävar mot höjden och ljuset,  för att det ska
kunna överleva genom att skjuta skott på de översta grenarna.

Ett träd som givit upp och snart kommer att ligga jämte  sin redan
liggande broder . Bilden från allén vid Vapnö/Halmstad.

Ser du vad det är ?

Ett träd som virvlar runt i en dödsdans  i Hades rike.

 

Dimman som stryker in från havet mjukar upp
konturerna och ger bilden ett sömnigt intryck…

Den enda återstående soldaten som försvarar Halmstad. Det känns tryggt för
medborgarna, att leva i förvissningen  om, att landet och staden försvaras
av åtminstone  en ståndaktig och  rakryggad militär…

En tall som är 80 år gammal. Märkt av ett hårt liv.

Som en urtidsödla ormar sig denna tall sakta smygande genom strandskogens vegetation.

Det tidiga dynlandskapet, nu 300 m från strandkanten.

En aggressiv 4-bening som skällde ut oss vid vår promenad,
för att vi vågade oss in på hans revir..

Pomperipossa vid Tönnersa Naturreservat.

Pickaboo !

Tror du denna tall har växt så här helt slumpmässigt ?

Som du ser är skogen hårt gallrad. Det skapar ljus och betingelser för annat liv.

Åh , detta blev ju  bara en parentes.

En varelse i form av en krokig tall med uppnäsa, som försöker verka imponerande…

Blev det inte lite tillkrånglat här ?

En ganska belåten man…som bär dragen av grodan Kermit från Mupparna…

Virvarr bland tallarna…ibland som det känns i våra  hjärnor,
då vi  är stressade och får för mycket perceptioner.

En knästående tall med armarna i vädret,  som säger,  att nu ger jag upp…

Tur jag inte fastnar i denna kniptångens käftar.

Har du någon gång känt,  att dina tankar vindlar fram i din hjärna,
som denna tallens grenar gör ?

När man avverkar i dag, sparas allt avverkat material för att användas som råvaror
för olika produkter
eller som förnybart biobränsle. Ingenting av våra avverkade
skogsprodukter stannar kvar i naturen.

Ingvar Nilsson i Brämhult skrev:

”Helt rätt att promenera i det ruggiga, gråa vädret.
För en gammal naturfotointresserad snubbe är ju färgerna
 kamera med – telefonen duger… Jag är ju uppvuxen med
svartvit fotografi och anser fortfarande, att som konstform är
svartvitt helt överlägset färgfoto. Färgfoto ger inte hjärnan
samma stimulans, som det med endast gråtoner ger, tycker jag.
Detta är givetvis ingen kritik mot färgfoto som sådant eller
dina fina foton Mats, men det är min känsla iallafall.

Vill man testa sitt färgsinne och hjärnans fantastiska fantasi,
skall man
måla tavlor – gärna med oljefärg som inte torkar
förrns man
tillsatt sikkativ – man målar tavlor med ett foto som förlaga.

Har man ett svartvitt foto eller ett färgfoto som förlaga, syns
resultatet på den färdiga tavlan. Jag deltog i en studicirkel i oljemålning
i många år och cirkelledaren,  som var en välutbildad konstnär,  kunde
snabbt se om en tavla var målad ”på plats”, efter svartvitt foto eller
efter färgfoto.

Jag måste nämna detta med hjärnans låsningar – jag har en mer än
halvfärdig tavla , men det är något som ”ser inte rätt ut”. En quickfix
(för att tala ren svenska) är att ställa sig med tavlan framför en en spegel
– spegelvänt blir felaktigheter på något märkligt sätt väldigt tydliga…

För någon vecka sedan skulle vårt ärorika Flygvapen flyga en

julgransformationsjulhälsningsuppvisningsroteflygning

över Borås kl 14.57. Vädret var minst sagt som en våt filt och sikten i
bästa fall 300 meter, men som de flesta vet,  så brukar det vara soligt
och fint,  om man kommer upp en bit…
14.55 var jag ute för att se,  om jag jag kunde se något mer än dimma.
Om inte annat,  borde ju det höras när 7 eller 9 jetplan töffar förbi på
några hundra meters höjd.
14.57 – bullret från motorvägen var besvärande och jag lyssnade och
lyssnade.
14.58 – i en lucka i motorvägstrafiken tyckte jag,  att jag kunde ana ett
svagt muller från något jetflyg – eller var det anspänningen som som

spelade mig ett spratt och jag hörde i syne (borde man kanske höra i höre ?)
15.02 bestämde jag mig för att gå in och ta en kopp kaffe för att skaka av mig rugget.

Nästa dag lusläste jag Borås Tidning men fann inte ett ord om
julgransformationsjulhälsningsuppvisningsroteflygningen.
Men nere på modellflygklubben i Kungsbacka hade någon sett flyghälsningen
från någon väl utvald plats en bit söderut…

Jo,  detta med fältpiplärkan, på modellflygfältet i södra Kungsbacka har
vi haft gulärlor förr, men det nu gångna året har jag bara sett en enda ensam
gulärla vid ett enda tillfälle. Det är antagligen många arter i vår fauna,  som
får stryka på foten, likaså har den bruna kärrhöken,  som häckar i närheten
inte setts med några unga avkommor detta år.

Däremot så har jag sett sidensvansarna hemma i grannens äppelträd vid
två tillfällen denna gråa förvinter. Det är säkert 10-15 år sedan jag såg dessa
pigga flygfän senast.

Bästa hälsningar och tack för fina trädkrumelurer – här i Boråstrakten finns
stora mossar med martallar,  som förvisso inte är vindpinade… //”

Ingvar

VÄGENS RIDDARE…

 

 

 

 

 

En god representant för yrkesförarna

låg efter mig häromdagen på E20.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Denna trailerdragare låg 2 meter bakom mig under en lång sträcka.

Bötesbelopp i Sverige 2000 kr.

Jag höll 90 km/timmen enligt min navigator, vilken jag antar mäter
på ett adekvat sätt.

En trailerdragare får köra i 80 km/tim.

Föraren satt under färden och var, som ni kan se sysselsatt med att
läsa tidningen, sms:a
och tala i mobilen.

Sådan kan verkligheten vara,  bland de som kallas ”Vägens Riddare” !

Ingvar Nilsson i Brämhult skrev:

Hej!
Ja vägens riddare kallades chaffisarna förr eftersom dom alltid gick åt sidan
för att underlätta omkörning där så var möjligt. Efter ett besök på Huddinge
sjukhus (kan ev. varit på Karolinska sjh) på 80-talet för ett servicejobb som
drog ut på tiden så gick det till så här:

Jag var klar rätt sent, vid 19-tiden men kom inte iväg förrän vid 20.
Hungrig och trött – käkade först och drack mycket kaffe för att undvika
den s.k. Palt-koman. Kaffe hjälper inte mot detta visade det sig, så det
blev en tupplur i bilen någon timma bara en bit söder om Södertälje och
jag skulle till Härryda öster om Göteborg.

Litet ruggig efter att sovit så kvicknade jag till och återupptog hemresan.
Det var nu såpass sent att det i stort sett bara var lastbilar på vägen som
på den tiden hade några småstumpar motorväg tills närmare Vättern där
det fanns motorväg ända ner till Jönköping. Jag körde fort, rejält för fort.
Alla långtradare gick in åt höger och släppte förbi mig utan undantag.
Helt otrolig känsla! Ja detta var verkligen vägens riddare ehuru om än
uppmuntrande till grav fortkörning. Jag kom hem rekordsnabbt.

Något år senare var jag åter på hemväg från huvudstadsregionen rätt
sent på kvällen, denna gång med släpvagn. Det var början av december och
det snöade. Och det snöade och snöade. Vid Ödeshög stannade jag
(motorvägen började här och var ökänd för stora snödrivor vintertid) och
fikade och för att vila ögonen. Jag frågade långtradarkillarna om dom
hade något knep att inte bländas av snöflingorna och hur dom kunde
se vägen. En sa – jag vet – vi sitter högre och bländas inte av snöflingorna
alls lika mycket och har bättre översikt – vart skall du? Till Göteborg/Härryda.
Häng på mig – jag skall till Göteborg. Lägg dig tätt bakom mig och kör
med parkeringsljus – du följer mitt bakljus.

Så blev det. Det fungerade perfekt fast det gick litet fortare än jag hade
räknat med. Framme i Jönköping var det stjärnklart och jag lät min riddare
fortsätta i sitt höga tempo.

Några år senare kom jag i samspråk med en av landets tungdragarchaffisar,
en trygg och stabil norrlänning som kört långgtradare hela livet –
han avslöjade för mig att orsaken till att man släpper förbi alla ”småbilar”
så gärna är av den enkla orsaken som han sa ”alla vet att vi kör för fort
och det vet Polisen också. Om du sitter och ser en bil närma sig med rätt
hög hastighet och du går åt höger för att underlätta omkörning och bilen
kör om så är det OK. MEN OM BILEN INTE KÖR OM UTAN SAKTAR IN –
då saktar vi också in eftersom det med all sannolikhet är en polisbil bakom.

Så var det med det…

Bästa vinterhälsningar / Ingvar

VÅR OCH ANDRAS HOBBY KOMMER ATT REVOLUTIONERAS

 

 

 

 

Sättet vi utövar vår hobby

kommer att genomgå

en total omvälvning.

 

 

 

 

De senaste  10 åren har inneburit omvälvande förändringar för
vår hobby modellflyg.

Jag vill säga,  allt började med ”HOT STUFF”, det första kommersiella
CA-limmet
på marknaden omkring 1975, för oss modellbyggare.

CA-lim gjorde det möjligt att bygga snabbt och starkt. Tänk bara på
CA:s förmåga att
tränga in i fogar och säkra den.

Framför allt snabbade det på bygget. Betänk så snabbt en konventionell
balsavinge
kan byggas i dag. Förr, då vi använde trälim, hur lång tid
tog det ?

Ingvar Nilsson skrev:

”På mitt första jobb 1972 hade vi en plåtdunk med gissningsvis 2 US Gallons
(10 liter) Eastman 910. Detta luktade inte alls så elakt som dagens CA-lim
och det bet på mindre än en sekund. Vi brukade ta en droppe på pekfingret
och snabbt trycka till med tummen. Hade man dålig koordination så limmade
fingrarna ihop sig. Limmet klarade sig i denna dunk i många år och såvitt
jag vet var det inte någon som välte ut den. Givetvis kunde man inte ha
någon kork så den var alltid öppen… viskositeten var ungefär som ZAP grön.
Användes av vår klichéavdelning att limma gummiklichéer mot plåt.

På den tiden var jag inte modellflygare – det kom långt senare…

Personligen tycker jag CA-lim är överreklamerat idag. Vill man bygga lätt
och vill ha fogar som hugger direkt går den gamla ”dubbellimningsmetoden”
fortfarande utmärkt bra. En välkänd modellflygare med många publicerade
mer eller mindre vackra modellflygplan samt författare till en modellflygbok
(nej det är inte Pär Lundqvist för han kan o vet) hade missuppfattat detta
med dubbellimning och menade att man skulle klafsa på ett extra lager vitlim
när det man limmade hade torkat… den korrekta dubbellimningen kan
praktiseras med cellulosalim (balsalim av klassisk sort t.ex. UHU Hart) som
man späder och lägger på med pensel på båda ytorna som skall limmas.
Det får torka helt. När det är dags att limma ihop kan man finjustera läget i
all oändlighet tills man har det perfekta läget – då tar man en droppe aceton
och droppar på. Rätt utför så hugger det torkade limmet direkt. Den som vill
läsa mer om hur man limmar lätt och starkt hänvisas till Don Ross –
en amerikansk friflygande skalamodellnörd som grundligt går igenom allt
man behöver veta om materialval, limning, klädsel (om man skall ha slips eller fluga) osv.

Det moderna CA-limmet avger aggressiva ångor som kan i dåligt ventilerade
ställen förstöra elektronik, likaså kan det bli vita slöjningar på klara
plastdetaljer typ cockpit på modellflygplan.

Ja WACO Hadrianen har nu fått en vinge klädd och målad och kroppen
behöver ha fästen för landställen…

Skall bli spännande att se om skalamodellen har lika bra glidtal som originalet – 1:13
, men skalan är 1:20, men vid skalning blir ju allting kvadratiskt eller ännu värre,
alltså 20 x 20 ger ju 400 gånger mindre bäryta, så jag skall kanske vara nöjd med
glidtalet 1: (13/400) — alltså 1:0,033. Den sjunker 1 meter efter att tillryggalagt
sträckan 33 millimeter! Med 50 meter startlina så blir det inga långa hämtningar här
– knappt 2 meter…”

Den andra revolutionen är elmotorn. Frekvensstyrda elmotorer med
hög effekt och
med förmåga att klara höga belastningar finns i dag
tillgängliga för i stort alla flyg
applikationer.

Tillsammans med en snabb utveckling av LiPo-ackar har detta
gjort att förbrännings
motorerna blir mer och mer undanträngda.

Hur tror du,  att LiPo-ackar ser ut om 10 år? Dubbel, tredubbel
kapacitet och samma
vikt som de vi använder idag ?

En egenskap som kommer att förbättras, är ackarnas förmåga
att ta åt sig laddning fort. Om fem år kanske det tar 2 minuter att
toppladda
en 5 A LiPo…

Andra kända fördelar med elen,  är att man kletar inte ner sig med
ricinolja, det dånar inte
och det är definitivt enklare att installera
än en förbränningsmotor. Vi stör inte människor eller djur.

En annan lite udda egenskap man kan dra fördel av,  är att du kan
stänga av motorn i luften
och starta den igen.

Jag tänker hur elsegel har underlättat för oss termikfreaks.
Förr var det
gummirep och linor. Gummirep och linor som gick
av i gräset och man
fick ett rapp på kinden av linan, då den
kom flygande. Höjden…tja fick
man 150 m,  var det perfekt.
Fick jag inte termik,  var det bara att knega iväg
efter lina och
skärm igen.

Ovanstående sätt att flyga krävde dessutom stora ytor.

I dag…slå till strömbrytaren, klättra till höjden du behöver, stäng av motorn
och flyg termik.

Nu kommer den tredje revolution och det är 3D printade modeller.
Tänk på,  vad det innebär…

En printer som klarar att få fram en modell kommer att ha ett
resonabelt pris om ett år eller två.

De kan redan nu köpas billigt i kinaland.

Vad tror du,  detta innebär för oss byggare och flygare ?
Vad tror du,  det innebär för
dagens modellplansproducenter ?
Se hur det har gått för de stora modellmotortillverkarna,
Enya
, Rossi osv.

Det blir samma sak till en del för producenterna. Framtiden
innebär att i stället för att köpa en byggsats,
så beställer du en datafil.
Stoppar in den i printern och trycker på ”GO”.

Det finns inga tekniska gränser,  för vad du kan printa. Det hänger på,
vad du matar in
för material. Materialet som användes att bygga upp
objektet utvecklas snabbt och vi kommer att kunna printa ut mycket
starka konstruktioner.

Tänk att printa ut en F3F modell…eller friflygare som vill ha en
perfekt utformad vinge
till sin A-2 modell ?

3D tekniken kommer att skaka om allt,  som har med konstruktioner
att göra
däribland vårt modellbyggande.

Här är en film om en P-38 Lightning, som är printad.

Modellen flög bra och var lätt.

Den hade flugit mycket bättre,  om piloten haft sidoroder aktiverat
och diffat skevroderna.

Då hade vi sluppit se stjärtpartiet hänga mot marken i orena svängar,
som ett resultat av skevroderbromsens verkan.

Men bortsett från skevroderbromsen kunde vi se,  att planet har
kapacitet.

Så detta är,  vad vi kan förvänta av den spännande  framtiden !