Translate

ASW-15

 

 

 

 

Pär Lundqvists bygge av en ASW-15 .

 

 

 

 

 

 

Pär har  under många timmar funderat och  byggt på sin ASW-15.
ASW-15 är en segelkärra med 15 m spännvidd, vilken i Pärs version
blir ca 3.5 m spv.

Pärs modell avviker från originalet, genom att han har adderat en klaff.

Här kan du läsa om förebilden till Pärs bygge.

Jag hoppas kunna presentera mer info om hans modell här.

Kroppen till modellen har Pär byggt med lister och spant på
konventionellt sätt.
Kroppen klädd med nylonväv.
Det torde garantera för stor hållfasthet.
I övrigt är det ett konventionellt
balsa-, ply och furulistbygge.
Vingarna klädda med nylon för vikten och
styrkans skull.

Klaffsystemet är komplicerat för att erhålla rätt funktion och funktions-
säkerhet. Detta vet jag krävde många timmar och provbygge, innan det var,
som byggaren ville ha det.

Skevroderna drivs av servo i vingarna medan klaffarna, som du kan se på bilderna,
manövreras av ett system av kuggremmar, kugghjul och kolfiberaxlar.

Kommentarerna vid bilderna är Pärs egna. Eventuella kommentarer av mig
är kursiva.

Som sagt, jag hoppas kunna presentera fler bilder av bygge och flygning
på bloggen.

 

                                                                                     Pärs blogg hittar du , om du klickar HÄR.

                                                                                               Mail Pär:    lundqvist@veinge.se

 

”Första försöket med en utskjutbar klaff, -2 till ca 30 grader”

Här kan du se hur kroppen är byggd med spant, longeronger
och klädd med balsa
och sedermera med nylonväv.

 

Ett utkast till Pärs byggritning ASW-15

 

 

”Principen för klaffens funktion, den var inte enkel att bygga.”..

 

”Här en annan tänkbar upphängning för klaffens rörelse.”

”Vingroten. Stiften (de tre) är kontakt för skevroderservo.
I övrigt två styrtappar och i underkant krokar –
s
e min beskrivning på” :
http://www.per-lundqvist.se/modellflygverkstaden/

”Jag hade mycket besvär med linkaget – är fortfarande inte fullt nöjd
(när vingen är klädd blir det inte så enkelt att justera men måste fungera)…”

Kolla lite noga på linkaget. Då ser ni finurligheterna exempelvis med låsningen
av servoarmarna till kolfiberaxeln och varför det inte behövs låsning vid oket
på klaffarna för stötstången. Typisk produkt av Pärs konstruktionshjärna.

”Det blev trångt för klaffmekanik, servot sitter på en justerbar platta/gångjärn.
Det blev remdrift.”

Här syns mekanismen för klaffmanövrering. Drivs med kuggrem från servot till  vridaxelns kugghjul. (Pilen)

”Här min nya lösning för översidan av vingen. Den är tänkt att vara automatisk
övre pilen pekar på en förspänd ögla (fjädrar nedåt) av 1 mm pianotråd.
När den går över kroken (undre pilen) ”klickar” den ned och låser fast vingen
Nästa problem är att få loss vingen…
Än så länge får detta ske med ett verktyg som böjer upp öglan. 
Det är trångt så jag har luckor så att jag kan komma åt…”

”Närbild för min nya lösning till vingens fastsättning. Ögla och hake…”

Här syns också axeln med sitt kuggremshjul till klaffmanövreringen.

 

 

FÖR OSS SOM TYCKER OM FRIFLYGANDE MODELLER…

 

 

 

 

 

 

..kommer här en pärla inspelad för 35 år sedan.

 

 

 

Här en film,  som är tidstypisk representant för modellflyg
i USA under tidigt 80-tal.

”Adrift on the air”

Professionellt gjord och instruktiv.  Lyssna på speakern, som
kanske är den mest kände i USA vid denna tiden.


Filmen producerad av AMA,  Academy of  Model Aeronautics,
vilket på ett sätt kan vara motsvarigheten till vårt SMFF.

Häng med mig bakåt in i friflygets historia !

 

 

 

ÅRETS FÖRSTA RIKTIGA TERMIKDAG…

 

 

 

 

 

…fick jag och min Ava uppleva i dag torsdag.

 

 

 

 

 

Efter att jag gått och suktat efter termikväder sen i Oktober,
fick jag min belöning i dag torsdag.

Väderläget var vind NV 1-2 m/sek, solsken och förväntad labil
skiktning.

Allt var upplagt för  termik. Alltså fram med min trogna HyperAva,
som loggat 732 timmar i termik och som är still going strong.
Modellen var sen i höstas kollad och översedd och utrustad med nya
servon på sida och höjd.

Platsen där jag skulle premiärflyga termik var vid Tjärby kyrka
vid fornminnesfältet , vilken är en av mina favorit
flygställen
inte bara för att där brukar vara bra termik, utan också för att

där är vacker natur och härlig utsikt över Laholmsbukten.

Ok, jag monterade modellen, kollade att roderna gick på rätt
håll och att
fulla roderrörelser gick att utföra.
Min GoPro monterades på sidan av kroppen
för dokumentationens
skull.
Min vario, som är en Picolario, kollades vad gäller volymen i
mottagaren
och att jag via en tre-vägsspak kunde hantera dess
möjligheter.

Allt klart och jag startade mot en molnfri himmel. Min Ava steg
absolut rakt
och i perfekt vinkel.

Jag hade ju gärna sett, att det funnits cumulusmoln, där jag flög,
men jag var relativt säker på att det skulle finnas torrtermik.
Med hänsyn taget
till solinstrålning och skiktning fanns det
goda utsikter för termik.

På 50 höjd ökade pitchen i variometern och jag stängde motorn.
Kurvade ett varv
och trimmade sidorodret och märkte, att det
fanns lite termik. Blåsan var trång och turbulent,
men jag gnetade
upp mig till 150 m, där jag sen bara gled runt.
Det var tätt mellan blåsorna, 
varför det var en piece of cake att
hålla sig uppe.

Eftersom det var premiär med en modell,  som jag  ofta flyger
långt ifrån mig, var jag spänd på, hur min syn skulle funka,
då jag fick nya linser
inopererade för 3 månader sen. I linserna
var det inlagt en korrektion på 0.5 dioptri.

Det visade sig,  att jag såg perfekt till min oförställda glädje.
Skönt att slippa kontaktlinserna.
Kontaktlinser som jag använt i 35 år.

Jag landade för att kolla modellen och för att ta några bilder på den.
Nästa start la jag mig i samma blåsa som en glada och en ormvråk.
Fåglarna försvann,
men jag hängde med upp till 350 m.

Jag vill säga,  att över 150 m var blåsorna starka och stabila,
vilket gjorde det enkelt att hålla sig uppe.

 

Efter 1.5 timma i termiken landade jag mycket nöjd efter mitt möte
med vårtermiken.

Att flyga termik är för mig den yttersta flygupplevelsen tillsammans
med hangflyg.

Dessa sätten att modellflyga ger mig så mycket mer än själva
flygupplevelsen.

Jag får naturupplevelser och jag lär mig bedöma väder för att
kunna utnyttja termiken.

Efter att jag plockat ihop,  tog jag en sväng bort till Pär Lundqvist
i Veinge.

Pär i full gång  i sin hobbyfabrik i källaren och var sysselsatt
med att cellulosalacka
sina nylonklädda vingar som han byggt till sin
ASW-15 med ca 350 cm spv..

Kan tänka mig,  att det är inte i många modellflygverkstäder
det luktar
cellulosalack i i dag…för det är är inte så många,
som klär med siden.

Den konsten är nog på väg att dö ut. Men gamla entusiaster
håller kunskaperna
vid liv och använder de klassiska materialen.
Varför ? Inget slår siden i hållbarhet
i förhållande till vikten.
Dessutom går det en linje från modellernas siden/nylonduk till

de linneklädda vingarna på fullskalaplanen från  förr.

Ska bli intressant att se hur Pärs ASW beter sig i luften. Jag vet,
att han lagt ner
många timmar för att få klaffen att funka.

Klaff som planet inte hade originalt,  då det var en kärra för standardklassen
vid dess lansering.

Här kommer lite bilder.

Spänn fast dig och häng med !

PS

I fredags var vi ute igen  och jag fick ännu 1.5 timma i termiken och
det något
kylslagna blåsvädret. Vi såg det första paret tofsvipor
tumla runt i luften i dag över åkrarna. Ett litet löfte om en kommande
vår. Det är bara att glädjas.

 

De gröna tallarna på bilden besitter egenskapen ”Extrem Balsa-magnetism”,
vilket obönhörligt attraherar modeller till landning i kronan …

Ser du vad det föreställer…bilden jag tagit med min ofattbart långa selfie-stick ?

Kan det vara bättre ?

Lite kontraster…

Jag flög rote med en glada.

Pilotplats och landningsyta

Ormvråkar fanns i ganska stort antal…

…mycket skickligare flygare i termik jämfört med gladan.

Jepp, så ser det ut, när jag flyger termik.

Lodskott med min GoPro.

Lite bilder på min Ava tagna med 300 mm zoom…

…inte helt enkelt att fotografera med ett sådant objektiv och samtidigt flyga…

Men det blev som det blev.

Biltemas stol är perfekt ur flera avseenden.

Inte bara att sitta på…

…utan även som mekstol.

Mycket goda landningsytor.

Detta är den landningsyta jag använder normalt. Markägaren håller gräset kortklippt.

Örterna spirar i slutet av mars med obruten kraft och mycket vilja…

Du kan se att knopparna börjar skifta i violett nu på björkarna.

Den gamla örnen vid hanget med  lika bistert utseende nu som förr.

…och bocken säger Håhåjaja….

Undrar hur länge ekarna kan klara tyngdlagen…

…med tanke på deras fundament.

Min HyperAva efter dagens sista landning.

Hemma hos Pär lackades vingar till en ASW.

Stort sidoförhållande…

Stabbe med fena och all flying tail.
Naturligtvis enligt Pärs doktrin löstagbar
för att förenkla transport och ev reparation.

Jo, den är lätt.

Pär visar kroppen till sin ASW.

Kroppen byggd i trä och klädd med nylon.

Här kan du se…att det är en konventionell träkropp.

Koll av servo till sidoroder. Indirekt drivning via hjul
för att skydda servot vid landningen.

Pärs nästa ? projekt. En Brequet skalaseglare.

VAR DU OCKSÅ MED HÄR …

 

 

 

 

 

…1936 och flög din ögonsten ?

 

 

 

 

 

 

 

 

Ja, tiden den går  och det är  81 år sen nu…

En nationell tävling i USA tilldrog sig nyhetsmedias intresse.

Ett ganska tidstypiskt dokument, som visar,  vilken dragningskraft
begreppet ”FLYG” hade på gemene man vid denna tid.

Kolla speakerns entusiasm och hyperboler.
Starten av den första friflygande modellen är imponerande.

Jag kan inte låta bli att tänka tanken,  vad som skett, om en modellflygare
med en vass elkärra eller en stor turbinmodell av i dag hade dykt upp
vid denna tävling 1936….

Kanske den dåtida åskådaren skulle sagt: ”Detta är omöjligt ”!
Vilket skulle vara vår reaktion, om vi sett ett modellplan, som
är från 2040… vad tror du ?

Utvecklingen står aldrig still, utan den går i små och stora språng framåt.
Inget stoppar den. Se viken påverkan utvecklingen av att filma och fotografera
som Quadra-Copters har haft. Mästare på att använda dessa lastbärare, enligt
min åsikt, är de tyska tv-bolagen i sina reportage och dokumentärer, där det behövs
översikter.

Häng med  tillbaka till 1936 och minns entusiasmen ?

DET ÄR SNART DAGS…

 

 

 

 

…för Ålleberg Modellflygklubbs årliga resa

för att flyga hang vid Ystad.

 

 

 

 

 

 

 

För 15.  gången åker vi ner till Ystad för att få oss några fina hangdagar,
om vinden är med oss.

Öster om Ystad finns det fina hang,  som bjuder på bra lyft och goda landningsmöjligheter.
Skulle vinden inte vara  gynnsam vid Kåseberga eller Hammar, ja då utnyttjar vi något annat hang
till exempel vid Kivik-Ravlunda.

Det inte minst viktiga är den sociala samvaron, som skapar möjligheter
till utbyte av idéer och erfarenheter.

Vi från ÅMFK har bokat boende på Österlens Gästhärbärge, som ligger
i Glemmingebro ett par km från platserna,  där vi flyger.

Här kan du kolla boendet.

Vi ankommer den 19 April strax efter lunch och avresa blir den 22 eller 23 April,
vilket hänger på vind och väder.

Alla intresserade av hangflyg är hjärtligt välkomna med modeller !

Om du vill veta var vi är och flyger, kan du ringa mig och få besked: 0706277120.

  Förra året var det friska vindar !

 

 

 

 

I VÄNTAN PÅ NÅGOT…

 

 

 

 

 

…som jag önskar hade varit vårväder…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

…eller  i stället för att vänta  på något..skulle jag
ägnat mig åt ”I väntan på Godot” ?

Men det är våren,   jag förväntansfullt ser fram emot.

Vårväder för mig som modellflygare , i synnerhet
som segelflygare, innebär
solsken, lagom vind och ivriga
lärkor som spelar över mig, vilket
skapar den för mig ideala
bilden av vår !

Jag hoppas, den kommer snart. För nu ska jag i alla fall byta mina
Hakkapeliitta vinterdäck mot  nya Michelin.

Ett vårtecken så gott som något.

Två vårtecken har jag lagt märke till sista veckan:
En sånglärka flög frusen  förbi mig vid Fladje Gård  ovanför
de höstsådda
grödorna och koltrastarna håller sina solenna
konserter i topparna av träden under kvällarna nära min bostad.

Det gör,  att vi kan nära ett hopp om ljusare och varmare tider,
vilket gör vårt modellflygande behagligt.

Dock, i brist på flygaktivitet kan du se på lite bilder ur mitt arkiv,
som beskriver hur modellflyg kan vara i sina bästa stunder.
Modellflyg är för mig inte bara bygga och flyga, utan innebär
också möjligheter till
social samvaro då jag besöker meetings i
Sverige och utlandet.

Här kommer ögonblick,  då det var som upplagt för modellflyg !

Buckle up !

Vill du se denna maskinen eller något annat
från denna tyska modellflygares verkstad,
då ska du åka till Tarp den 20. Augusti !

Snabbt ner efter bogsering. En Wilga på IGG Meetinget Ålleberg.

STORT,  STORT !

På 30-talet konstruerades och flögs de vackraste segelplanen.

IGG Ålleberg

Sten Perssons magnifika friflygande  Desoutter.

Pär kollar roder på sin MiniBoxer.

Bättre en Banana i handen…

 …än en Ava bland ärtorna.                    Foto:   Björn Ekström

Elkärra. Focke Wulf Stieglitz.

Motor en ombyggd alternator (Växelströmsgenerator)
till en bil.
Batteripack…? Den största jag sett…

JUST ANLÄNT I BREVLÅDAN…”OLDTIMER”…

 

 

 

 

…den bästa modellflygtidskriften i Sverige.

 

Det jag helst vill höra komma frasande i brevlådan
i sitt plastfodral är tidskriften :
”Oldtimer”, utgiven av

Svenska Modellflygares Oldtimersällskap.

En tidning full av kunskap, erfarenhet och nyfikenhet som inspirerar
och
skapar lusten att bygga och flyga,  det man själv åstadkommit !

Bliv medlem och du  får du denna  publikation också,
vilket gör,  att du kan uppleva samma  känsla som vi ! !

 

 

 

 

Utdrag ur aktuell edition av ”Oldtimer”

 

Läs om klassiska modellmotorer.

VI SOM VAR MED PÅ 70-TALET…

 

 

 

 

 

…minns du,

att detta var rc-flygets förlovade tid ?

 

 

Det var under denna era, då vår hobby växte som snabbast.
Det var då,  Valter i Lammhult sålde den nya Futaban
med sina nya servoförstärkare, som sopade banan med de
andra märkenas för 995 kr. Det var då man köpte en dubbeldäckad
BoxFly för 100 kr hos honom.

Detta var den stora pionjärerans höjdpunkt, 1970 – 1980.

Vid denna tid var det oxå,  då klubbarna växte snabbt och skaffade sig
egna fält.
Varför det växte så fort ? Jag tror,  att tekniken gjorde det möjligt
för alla att kunna stå på marken och styra sin modell. Det krävdes
inte,  att man var el-ingenjör för att hantera sin radio.

Så för många halvgamla flygintresserade med rötter i friflyg, linflyg
eller fullskalaflyg var det en dröm,  som fick möjligheter att gå i uppfyllelse.

Nu var det omöjliga möjligt  och vi utmanade gränserna.

Jag hittade en film från AMA från 1978-1979,  som jag tycker
speglar den tidens modell- och skalaflyg på ett bra sätt.

I brist på modelflygväder får vi sitta inne och uggla och då passar det,
att
du  kollar en film med som jag tycker historiskt värde.

Luta dig bakåt och minns !

FÖLJ MED TILL AERODYNAMIKENS FANTASTISKA VÄRLD…

 

 

 

 

…och upptäck att en boll kan flyga,
som rör sig genom en gas eller vätska.

 

 

En vinge, en gris, ett balsaflak eller en boll som rör sig genom luften
och roterar, kommer att få ett speciellt rörelseschema. Om vi tar
exempelvis i denna videon, så ser ni att bollen, om den släpps
i stillhet utan rotering, då faller den i stort rakt ner.

Men om man spinner bollen då den faller, kommer den att få en framåt-
gående rörelse.

Det beror på Magnuseffekten.

Se nedanstående instruktiva video då en boll släpps med och utan rotation.

Fallet beskriver mycket bra vad de två vetenskapsmännen Kutta -Joukowskiy
hävdade, då de beskrev strömningen runt olika kroppar i gaser/vätskor.

Ett balsaflak som du släpper från Eiffeltornet kommer att flyga
i cirklar under ett roterande
runt sin längdaxel.   Det är ett uttryck
för begreppet ”Cirkulation”, som innebär att
luften får en cirkulär
rörelse runt ett föremål som rör sig.

Luften kommer att transporteras ”underifrån” på balsaflaket och
tillföra energin till ovansidan. Enligt Bernoullis Lag vet
vi att ökad
hastighet på en vätska eller gas med för lägre tryck. Lägre tryck
medför ökat lyftkraft
och förutsättningar något vi kan kalla flyg.

Efter ett roterande balsaflak har du en nedåtriktad luftström.
Alla kan vi Newtons Kraftlagar och förstår vad det innebär för
balsaflakets 
flygegenskaper.

Översatt till verklighet, så kommer vi ihåg de små planen
av plast
med roterande vingar med en längsgående S-formad profil,
som hängande i ett snöre flög i
lagom vind. Då jag var ung var dessa
mycket allmänna på stränderna under ett kraftigt svirrande
surrande ljud.

Vill du läsa om lyftkraft och andra aerodynamiska begrepp så klicka på länken.

Då kommer du att få läsa en lysande artikel av docenten i teoretisk fysik
Hans-Uno Bengtsson,  född i Lilla Tjärby nära Laholm,
som var verksam
vid Lunds Universitet och som var en flitig gäst som folkbildare i TV.
Hans-Uno var även en ivrig pilot som flög sin egen Cub.
Tyvärr avled Hans-Uno alltför
tidigt.

Ta dig tid och lyssna på Hans-Unos ”Sommar” program från 1999.

Nedanstående bild visar luftströmmen runt en profil.

Observera den klart nedåtriktade strömningen vid bakkanten
och omslagspunkten (där luften ”delar” på sig och där luftströmmen ”förenas”.)
under nosen och vid bakkanten markerad av ett vitt streck.

 

ÄNTLIGEN FICK VI CHANSEN…

 

 

 

 

 

…att flyga hang på Hovs Hallar…

 

 

 

 

 

 

 

 

Yr.no hade en bra prognos för Hovs Hallar för fredagen.

Man hade förutspått N-NV, 3-6 m/sek. Det är ju vind som är
så nära det perfekta det kan vara för att flyga med en modell på
Hovs Hallar.

Den enda nackdelen nu…det är kallt. Men lite kyla har aldrig stoppat
mig från att utöva det bästa jag vet…att få flyga en modell på ett fint
kusthang.

Så vi byltade på oss det som krävdes och kuskade ner och under resan
såg vi, att flaggorna indikerade nordlig vind, vilket borde göra det
möjligt att flyga från Platån.

Efter framkomst och bestigning av sluttningen upp på Platån konstaterades,
att vinden var NV.
Det skulle gått att flyga vid kanten mot värdshuset,
men vi beslöt,
att gå ner till Låga Hanget.

Dock gick vi en runda upp på toppen, som var snötäckt,
i hopp om att få syn på flocken med frigående getter.

Men inga djur syntes, så vi tog oss ner till det låga hanget.

Ni ser, att hangflyg ger, förutom fina synintryck av natur, även möjligheter
till
motion.

Efter att ha monterat min modell två gånger, första gången hade jag vänt
kontakten för klaffservot fel, så det var bara att ta isär på nytt, vända
kontakten och skruva fast vingarna igen. Inte så lätt att göra , när
det är kallt och man har styva fingrar.

Vinden var ca 4-5 m/sek nästan rakt på, så modellen hivades ut
som vanligt försedd med en kamera i nosen.

Jag tror, att min Spirit är en av de enkla modeller jag haft, som berett
mig mest flygglädje. Den är flygbar under alla förhållanden.
Jag kan flyga på 1 sekundmeters vind eller på 10 m/sek.

Det går fint att lasta 700 g i tyngdpunkten, så modellen flyger med
oväntat hög fart.
Det gäller bara att smyga ner den vid landningen,
då det är en
spröd modell, även om den har en glasfiberkropp.

Tack vare effektiva klaffar har man bra möjligheter att få till en bra
landning under tuffa omständigheter.

Det var besvärligt att flyga åt väster, då jag hade den lågt
stående solen rakt
emot mig. Min modell praktiskt taget
försvann, eller jag såg den som en ljus
speglande reflex
utan möjlighet att avgöra planets attityd. Så jag fick hålla

mig relativt nära, då jag flög åt det hållet. En lågt stående
sol är ett problem
just vid detta hanget. Det kräver ett par
solglasögon av bra kvalitet med
antireflexbehandlat  glas.

En timma pallade vi att  flyga. Jag kunde flugit mer, men mitt sällskap
frös.

Återstod landningen som på snölös frusen mark kan vara en utmaning.
Det gäller att  få ner modellen kontrollerat och inte flyga ner den i marken.

Landningen gick, som ni ser på bilderna, bra utan skador.

I torsdags kom ”Blomman”, Stefan Blomgren från Karlshamn och
hälsade på
mig, då han skulle montera ett drag på sin nya bil.

Stefan är en gammal ärrad modellflygare från Blekinge,
som jag känt i många år.

Då det inte var flygväder, åkte vi en liten sightseeingtur runt Halmstad
och dess omgivningar. Vi besökte hanget vid Laholmsbukten och hanget
vid
Tönnersa Strand och Lagaoset. Jag tror Stefan var imponerad och
han funderade
på att dra hit sin husvagn för en längre vistelse där
till sommaren.

Han är hjärtligt välkommen till troligtvis Sveriges längsta hang
ca 15 km långt.

Stefan, som är en experimenterande människa, bygger modeller med
hjälp av två imponerande 3-D printers. Det ger ett makalöst fint resultat.

Nu hoppas jag på en snar vår, så vi får uppleva lite varmare luft och får
chansen att höra lärkan och tofsvipan över åkrarna, då vi för första
gången i år tar ut termikmodellerna.

Det längtar jag efter…

Bilderna, frånsett bilderna på modellen och Stefan,  tagna med min GoPro.

Spirit Elite…en enkelt val.

Vändbar och agil i luften.

På nosen min kamera. Ni som vill se mina övriga flygfoto,
kan gå in på min sida med flygbilder,  om ni har behörighet :=)

Den gamle… men han ger sig aldrig.

Min pilotplats vid Låga Hanget. Bra att ha med…en ryggsäck med inbyggd stol.

Det denna mannen helst gör…

Vyn som möter betraktaren vid Hovs Hallars låga hang.
I horisonten skymtar Hallands Väderö.

Riktning nordost.

Solen på väg ned. Svårt att fotografera och svårt att se modellen.

Där vi flyger och rekommenderad startplats.

Hur många timmar har jag tillbringat här månntro…och jag tröttnar aldrig !

Det vi är förunnade, som boende vid en kust…en fri horisont.

Det sydsvenska kustlandskapet i fattig vinterskrud.

En flyger och en fotograferar.

Kolla stenarna…ser ni att berget är en Horst ?
Det gjorde inte Banverket då de skulle bygga tågtunneln.

Är vi lata kör vi till hanget. Tillstånd krävs av markägaren.

Den snötäckta ytan är landningsområdet.

Stenig terräng att landa i…fast jag har under mina 44 års flygning här lyckats undvika det.

                Landning på gång i turbulensen…

Det gäller att hålla modellen rätt på vingarna och på kurs under finalen…

Ser ok ut…

Där sitter den med snö yrande runt kroppen.

And now  for something completely different…

Stefan Blomgren Karlshamn. Känd bland modellflygare under namnet ”Blomman”.

Stefan har flugit det mesta inom modellflygeriet.

 

 

Den gamle och Laholmsbukten, för att travestera Ernest Hemingway.

SPAD VII DEL II

 

 

 

 

 

Ingvar Nilssons nya friflygande skalamodell Spad VII.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det kom en lägesrapport från Ingvar och hans pågående bygge
av en Spad VII.

Inte det lättaste projektet för friflygande modeller, men allt
behöver inte vara lätt, även om vi bor i landet Lagom.

Här kommer Ingvars egen rapport och likaledes hans bilder.

Håll tillgodo och dröm dig till sommaren…

Ingvar inleder med en vindlande historia om en eldsprutande An-2,
här kommer den:

”Wind in the wires!”
(Kanske Ingvar tänkte på den engelska boken
 
” Dubbeldäckare är något visst.  Långt innan jag var intresserad
av flyg,  var jag ute på “bonnlandet” på strandängarna vid floden
Wislas södra lopp sydväst om Krakow tillsammans med min
då blivande hustru. Det var vid byn Chernichow.
Här fanns hennes släkt på pappas sida och en gammal faster
bodde kvar i ett litet gulligt hus.
Vi gick den gamla vägen, som nu knappt var en stig ens ner
till “färjeläget”,  där det fanns en linfärja,  som tog 3-4 bilar åt
gången.

Det var solig högsommar och rätt sent på eftermiddagen.
Ett märkligt ljud hördes, liksom från en småbåtshamn, när
det blåser storm.”

 


”Jag tittar snett bakåt – minsann en Antonov AN-2
kommer precis mot oss på låg höjd, kanske 15 meter.
Piloten skulle landa längre fram på strandängen,  visade det sig,
men innan dess måtte han sett min förvånade min och precis
jämsides, gjorde han något med den stora stjärnmotorn, som
spann tyst på tomgång, så att en eldsflamma som var flera meter
lång helt plötsligt slickade den redan sotiga vänstersidan på AN-2an
och som följdes av en fruktansvärd knall. 
Väl hemma på jobbet var jag givetvis tvungen att konsultera någon
av mina flygande arbetskamrater – det fick bli Göran, som förutom
s.k. Radiokemist (en radiokemist jobbar med inmärkning av såväl
stabila som icke stabila isotoper av främst Väte och Kol) en
Champagnekännare med egen importfirma och som  dessutom
kunde berätta rätt intressanta saker om flygmaskiner. 
Jodå – en Antonov AN2 kunde flyga i c:a 45 km/h mycket tack vare
sina slats på båda vingarna. Inte nog med detta , den har såväl mycket
kort landnings-  som startsträcka.”

(Slatsen var automatiska och hölls inne med gummiamortisörer.)
Ur flyghandboken för An-2:

”If the engine quits in instrument conditions or at night, the pilot should
pull the control column full aft and keep the wings level. The leading-edge
slats will snap out at about 64 km/h (40 mph), and when the airplane slows
to a forward speed of about 40 km/h (25 mph), the airplane will sink at
about a parachute descent rate until the aircraft hits the ground.”  
Framkantslats.
”Eftersom Göran är kemist halkade han snabbt över till hur mycket
toluen man måste blanda i modern bensin för att den stora motorn
skall gå gôtt…”
 

Jo – man kan förstå, att alla dessa linor på de gamla flygplanen
orsakade stora aerodynamiska förluster…”
”När man riggar mellan vingstöttorna behövs bra verktyg.
Det är extremt lätt att sticka hål någon stans med de vassa pincetterna.
Jag använder standard rostfria pincetter från Allgaier, mycket
hög precision och rätt billiga.
Vill man lyxa till det så finns samtliga Allgaiers pincetter i Titan,
som är helt omagnetiskt, fast då kommer priset att flytta kommat ett hack åt höger…
Tråden jag använder är vanlig brodyrtråd “Silver” och en hel docka
räcker till bortemot 25 modeller.
När jag riggar så delar jag upp dockan precis som en hantverkskunnig
brodös antagligen gör.

       Till modeller i 1:16-skala är det lämpligt att ta ut så man får   en dubbel tråd.

Trådänden doppas i CA-lim och så tillför jag litet fukt (slickar på den)
så blir den stel o fin och låter sig gärna trädas genom diverse olika hål
litet hitochdit.”

”Det är svårt med skärpan,  när man fotar småpill,  här har jag använt en gammal
“Långzoom” Olympus , som har 18 ggr optiskt zoom och dessutom s.k. makroläge.
En mycket bra kamera men telefonen har man ju alltid med överallt annars…”


”Kortklippt stelfrusen gräsmatta var inte bra som första testplats för att få till glidflykten…
Men sådant här är rätt normalt och reparationer kan man räkna med. Det är därför,
vi som pillar med friflygande modellflygplan gärna har ett litet vindskydd typ strandtält.”
Bästa Hälsningar
Ingvar L. Nilsson
Källbäcksrydsgatan 11 b
SE-507 31  BRÄMHULT
tel mobile phone +46  702074494
or e-mail     ingvarlnilsson@me.com
Vi väntar med  spänning på Ingvars nästa bidrag.

Alla bidrag om pågående byggen eller andra modellflygäventyr
är hjärtligt välkomna till min lilla blogg.
Visa världen dina projekt !

SPAD VII

 

 

 

 

 

 

En ny kärra under produktion

i  det Brämhultska  aeroplanfaktoriet.

 

 

Ingvar Nilsson skickade ett par bilder på en av sina senaste byggen.

                                                                  En SPAD VII som alla vet var ett franskt jaktplan från Det Stora kriget.

Det är naturligtvis en friflygande modell. Att den har liten spännvidd
och är en dubbeldäckare, gör ju inte att det är världens mest lättrimmade
modell, som ska flyga fritt…

Det blir spännande Ingvar att få se hur det går med bygget och trimningen.

Keep them coming Ingvar ! Jag menar bilder, så världen som är intresserad
kan få hänga med i utvecklingen.

Här kommer ett par bilder av Ingvars SPAD VII.

 

”Löst ihoplagt. Vingarna skall riktas och en del småpyssel”

”Den otålige fransosen är grön av ilska – “Men hallå! Det är ett krig som skall skötas!!!
När blir min dödsmaskin färdig, så jag kan knäppa de fula tyskarna”

 

”Bästa hälsningar // Ingvar, geocachare, friflygare, linflygare, friflygande skalamodellsnubbe,,,
(just nu har jag en nästan klar SPAD 7 i skala 1:17,33 för friflyg.

Gamla dubbeldäckare är välkända för sin ovilja att låta sig trimmas till bra flygning,
ju mindre vingbredd ju svårare,
denna är iallafall 450 mm)”

Liten video:

 

LÅT OSS FÖRSJUNKA I LITE NOSTALGI…

 

 

 

 

…vi som är modellflygare.

 

 

Till exempel med lite friflyg från igår.

Det var ju inte så länge sen, 25-30 år, men vi ser,
vilken förändring,
som har skett med allt.

Luta dig bakåt och dröm.

TVÅ HÅL I VÄGGEN BEHÖVS…

 

 

 

 

 

… om jag ska få spänning och ström i mina LiPo-ackar.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Efter att jag skändligen misslyckats att flyga med min Sparky,
då acken inte klarade att hålla spänningen, fick jag en ny
möjlighet efter att ha sitt dit en ny Kokam-acke.

Jag testade motorn hemma och då gick den utan mankemang.
Den borde göra samma sak nere på stranden…men jag var
inte övertygad,  förrän jag sett modellen i luften.

Väderläget onsdag var perfekt. Det var noll vind och solsken.
Fast solskenet var starkt och då flög jag i riktning söder, var
modellen svår att se. Modellen är ju klädd med transparent
Oralight, som ljuset lätt passerar. Jag borde klätt undersidan
med mörk Oralight i någon färg, för att göra den mer avvikande
mot den ljusa skyn.

Så det blev att flyga med rimliga avstånd, för att säkerheten
skulle vara garanterad. Jag var ju maskad av havet på en sida
och en snårig urskog på andra sidan. Båda trista områden
att leta modell i nu…

Stranden var helt tom på människor, så när som på en som
rastade sin ystra hund. Inga fåglar syntes förutom en rovfågel,
som kunde vara en ung havsörn, vilken målmedvetet kom
flygande med
tunga och långsamma vingslag mig förbi.

Tyvärr….hade jag min kamera med normalobjektiv med,
så jag kunde inte få den bild, jag hade önskat.
Ljuset var perfekt och fågeln flög på ca 20 m höjd.
Det hade kunnat blivit mitt livs hittills bästa bild på en havsörn,
om jag haft min kamera med  zoom-objektivet tillhanda.

Men så är det.

Min modell hade en nästan oändlig start och landningsbana
på stranden, vilket ger mig frihet. Sparkyn flög som vanligt
bra, men den var lite framtung och det försämrade de annars
perfekta flygegenskaperna lite.

Har jag en modell som är framtung gör det, att jag måste
flyga med lite höjdroder för att kunna öka
vingens anfallsvinkel,
så min lyftkraft blir större för att kunna
kompensera den
felaktiga tyngdpunkten.

I ett sådant läge med en aerodynamisk  instabilitet blir resultat
en något oscillerande flygning i loopingplanet.

Så rätt tyngdpunkt, rätt anfallsvinkel på vingen och stabben
är tre av de väsentligaste
faktorer, för min modell ska vara lättflugen.
Jag justerade
tyngdpunkten då jag kom hem, genom att
flytta ackken bakåt.

40 minuter fick jag i luften och 3000 stillbilder, som var finfina.
Ni som har behörighet, ni  kan logga in på min fotosida och njuta
av vyerna.

Dagen var så härlig, att jag efter flygning och ihopplockning av
modell och grejor satt vid en bänk och bara njöt av utsikten
mot den fria horisonten och det försynta frasandet av de
trötta vågorna mot stranden.

Det som störde stillheten var trafikbruset från E6, som lät
som ett vanvettigt crescendo från en orgel med andtäppa.

Men trots bruset kände jag,  att mina batterier blev uppladdade.

Som sagt, jag tog lite bilder med min GoPro och som synes
bilder med min gamla telefon.

Naturskyddsområdet Tönnersa är väl värt ett besök och du
når det lätt genom att köra av vid Snapparp E6 och köra runt,
så du kommer riktning nord jämte Lagan.
Där ser du skylten
”Lagaoset” mitt i en sväng. Kör dit pilen
pekar ca 2 km till
parkeringen och upplev det jag upplevde
och mer därtill ! Karta finner du längst ner på posten.

Häng med på mitt flanerande !

 

Min Sparky beredd på stranden Tönnersa vid Laholmsbukten.

Beklagar att bilden är lite för varm. Min telefons optik är antik.

Där Lagan rinner ut, Lagaoset, ser man sötvattnet som ett bleke.

Spåren i sanden efter en landning med min modell.
Huvudstället och sporrhjulet.

                              Vad säger du om denna startbanan ?

Strandkanten som den formas av Lagans vatten och havets vågor.
Bilden tagen med hjälp av min mirakulöst långa osynliga selfie-pinne…

Här ser du gränsen, som är skarp, mellan Lagans vatten til vänster och Kattegatts vatten till höger.

Märkligt att inte vattnet blandar sig…

                                   Forcerat flyttar flitiga fötter  folk fort framåt…

Det var i alla fall blåa skyar…

Bara skuggan återstår…hade du kunnat  kombinera
kvantfysik med Einsteins Speciella  Relativitetsteori, då hade
du kunnat åkt dit och se på skuggan…i morgon.
Du hade dessutom fått Nobels pris i fysik.

Jaha…är det en ung havsörn månntro ?

   Det kvittar hur stor och stark du är…du faller tungt till slut i alla fall.

Laholmsbukten kl 0900 och vindstilla. Bara lite is transporterat  av Lagan.

  Gränsen mellan söt- och saltvatten är skarp.

De enda isflaken i Laholmsbukten.

Ser du,  att den förhärskande vinden varit sydvästlig ?

             En liten rot flyttar sanden.
Hur ?
Genom sin outtröttliga ihärdighet och vilja…
Viljan kan,  om inte flytta berg, så i alla fall  genom
sin fram och återgående rörelse oförtröttligt flytta
sanden på stranden.

Halmstad, metropolen, sedd från Lagaoset.

”Hej kompis, du glömde svänga vid skylten !”

Under morgon- och nattkylan fäller rhododendron ner sina frackskört.

Men solen väcker den spirande växten, så den kan tillgodogöra sig solenergin…

…och under dagen håller den ut bladen mot ljuset.
Hur kan den veta allt  detta ?

Det moderna samhällets vanvett. Hur mycket lastbilar går i dag på våra vägar ?
Varför anpassas inte våra järnvägar så det passar kunderna ?

En kråka.
Ständigt vaksam, spanande efter faror och möjligheter till mat.

DET GÄLLER ATT HÅLLA SPÄNNINGEN VID LIV…

 

 

 

 

…om man ska kunna flyga med en elkärra.

 

 

 

 

 

 

Tisdagen var den perfekta modellflygdagen med noll vind och
ca -3 grader.
Solen sken från klar sky, så det kunde inte bli bättre för oss
aktiva modellflygare.

Min avsikt var att åka ner till havet och dokumentera förändringar
i naturreservatet Tönnersa .

Länsstyrelsen har restaurerat och håller fortfarande på att
restaurera marken så den får bättre betingelser för de där
levande djuren. Mycket skog är nedtaget och man har bana
t av grässvål och toppskikt på marken, så att sanden
kommer i dagen igen.

Detta gynnar framför allt fältpiplärkan, som häckar i sanden.
Förra året såg jag inte en enda fältpiplärka här. Hoppas den
återvänder nu.

Detta naturvårdsområde är väl värt ett besök . Det ligger
lätt åtkomligt och ger fina naturupplevelser. Inte minst en
promenad längs havet är berikande både för kropp och själ.
Njut där av det få har…en fri horisont.

Alltså jag begav mig dit med min trogna Sparky, nu försedd
med en annan LiPo-acke, för att jag garanterat skulle kunna
flyga. Jag hade testat motorn hemma och jag testade motorn
innan jag gick ner till stranden och den gick perfekt
.
Sparkyn ställdes upp på den jämna stranden och GoPron tickade
sina 2 bilder i sekunden.

Allt borde bli perfekt…trodde jag.
Efter pådrag slog motorn av efter 3 sekunder…

Klart jag undrade varför. Prövade flera gånger med samma resultat.
Kanske det gått troll i modellen ?

Min modell fick stå på stranden och tjura och jag tog lite bilder i stället
och lugnade mina franska nerver.

En man med sin hund kom och pratade och den glada hunden
fick mig genast på bättre humör. En liten glad Jack Russelltik
13 månader gammal som var döpt till ”Casino”.

Lata om att besitta energi och livsglädje. Det fanns i överflöd
hos den lilla damen. Människans bäste vän…det måste vara
en hund.

För egen del var det bara att montera isär, packa in och
förbereda hemfärden.
Där jag testade acken. Jo den var kass. Spänningen sjönk nästan
omedelbart vid belastning.
Nu tog jag fram en ny Kokam-acke och monterade. Testet utföll
bra utan tendens till avstängning.
Motorn drog som aldrig förr.

Så idag ska jag försöka igen.
Men så är modellflyg,  vågar man inte misslyckas kan man heller aldrig
lyckas.

Vädret i dag vid västkusten är om möjligt nu kl 0800 om möjligt
ännu bättre än i går.

Rapport kommer om mitt stundande flygäventyr.

Här lite ögonblick på det som inte blev så mycket flyg, men ett
roligt möte med Casino och dess ägare vid Tönnersa Strand.

 

Monterat och klart…trodde jag.

Jaha, nu är det bara att dra på…

…men det blev endast 3 sekunder. Trots de härliga omständigheterna.

En liten del av det 20 km långa hanget.
Här är det 5 m högt. Längre norrut är
det 5-10 m högt. Mycket fint att flyga
antingen modell eller skärm här.

Casino med sin boll.

Kolla blicken på husse !

Energi…bara förnamnet !

Ett glädjeskutt av en Jack Russell…

…och en tvärnit för att plocka upp apporten.

Stolt liten dam.

Husse med sin Jack Russell.

Hej, jag heter Casino ! Vad heter du ?

Start- och landningsbanan vid Tönnersa Strand.

NÄR VI ÄNDÅ ÄR I ENGLAND…

 

 

 

 

 

…så varför inte njuta av lite OT-friflyg på Old Warden ?

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Varje år anordnas ett flertal modellflygmeetings vid
Old Warden Aerodrome
vid Biggleswade i Bedfordshire.

Flera av träffarna omfattar friflygande OldTimermodeller.
Denna videon tycker visar hur högpresterande både gamla och nya
konstruktioner kan vara. Se särskilt på de tvåmotoriga, vilka drivs
med gummimotor.

Jag tycker,  man också ska lägga märke till den mycket avspända
stämningen på platsen. Man har målet att träffas, ha roligt och
utbyta erfarenheter och bli inspirerad.

Denna videon, tycker jag, innehåller ett stort mått inspiration.

Vill du veta när meeting pågår så klick in dig här .

Eller kanske här.

Här kommer lite stillbilder först. Men kolla sedan videon.
Den är bra filmad och visar det den ska visa.

 

Denna modellen gav mig lite Markku Tähkäpäävibbar

Vacker modell.

Start av en friflygande EDF-modell.

 

Ser ut som Walt Disney hade ritat modellen…

CONTESTOR…Sten Persson har en sådan som är mycket välflygande.

En twin-engined modell med gummibandspower.

Raketdrift.

 

 

 

 

 

 

För 80 år sen flögs det så här:

 

 

LÅT OSS PIGGNA TILL LITE…

 

 

 

…med lite vackra flygplan från

”Race Day Air Display”

vid Old Warden Aerodrome.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag har personligen besökt The Old Warden Aerodrome med sin
Shuttleworth Collection 6 gånger
och varje gång har varit en stor
upplevelse av flyghistoria och
engelskt gemyt.

Med tanke på årstiden hos oss, kan det var lämpligt med en aning
om kommande flygtillställningar, vilka kommer till sommaren.

Här kommer en film,  som handlar om air racing från 30-, 40- och 50-talet.
Fint fotograferat och njutbart att se.

Dröm dig bort tillbakalutad !

Vill du veta mer om Old Warden så googla i sökrutan på bloggen.

 

Ett av de vackraste planen från De Havilland.
Konstruerades för 85 år sedan…

LÅT OSS BLI UPPMUNTRADE AV TVÅ CHICKS

 

 

 

 

 

…jag menar alltså helt chauvinistiskt

ögonfägnad för oss män…

 

 

 

 

 

…från två aviatriser som får  representera 30- och 40-talet bland de kvinnliga piloterna.

Denna skönhet förgyllde aviatiken på tidigt 30-tal. Med tanke på klädseln
hos det vackra folket, tror jag inte
ovanstående donna hade väckt någon
större uppmärksamhet
i dag under en kändistillställning,  med de kläder
hon bär …utan de hade troligtvis skapat en ny trend som kändisvindflöjlarna
(
ja, jag avskyr särskrivningar, därför blir ordet långt)
viljelöst hade  anammat.

Denna kvinna får  representera en kvinnlig segelflygare från 40-talet.
Lite mera målmedvetenhet här.

SOMMARLJUVLIGHETER

 

 

 

 

En tillbakablick i albumen med det som varit…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Att bara se på dåligt väder och regn är inget vidare för en modellflygare.
Surfa runt på nätet kan vara intressant om man vet var man ska söka.
Men i de olika diskussionsfora man ser är det bara bedrövligheter,
gnäll, invektiv och att allt var bättre förr. Klaga är lätt, men att ställa
upp med egen insats , som kräver något annat än att tappla på tangenterna
på datorn, det är svårare.

För att lyfta skymningsmörkret visar jag lite bilder,  som jag hoppas bidrar
att se hur modellflyg kan upplevas, då förhållandena är gynnsamma.
För det är ju så, att de dystra modellflygstunderna, vilka är få, uppvägs
lätt av alla positiva upplevelser, då väder och modell visat sin bästa sida.
Kanske också då piloten var i bra slag.

Här kommer lite solochvårbilder.

 

 

Ovanstående bilder från MFC Tarps Meeting och Flugtag.

Denna Tupolev flög som vanligt av sin skicklige pilot suveränt.

Tupolev-95 döpt till ”Archangelsk”

450 km/timmen

En av mina kritiska åskådare på Hovs Hallar.

Ett vilande lejon…

Lars Agnas startar på Platån Hovs Hallar.

 

IGG Ålleberg

En kapital dovhjortsbock.

                                                                            En snyltare…fältkråkan.

                                                             En fågel som absolut inte är mesig…

Ovanstående från IGG Ålleberg

Spänning vid en start OT friflyg.

Pär Lundqvists Boxer.

Den gamle flyger fort

Bilden tagen kl 2100. Härligt ljus…

Kommer de från samma familj ?

Fw-190

Där jag flyger hang.

BARA BEDRÖVLIGHETER …

 

 

 

 

 

…eller ?

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag menar naturligtvis vädret vi har just nu.

Det värsta med sydsvenska vintrar är att det inte
är vintrar.
Vintrar i Sydsverige utmärkes av +3 grader, regn och sydvästliga vindar.
Alltså ett väder som inte direkt inspirerar till modellflyg, som jag
utövar det.
Ingen möjlighet för hangflyg, då jag vill ha västliga eller
nordvästliga
vindar.
Inget termikflyg då det inte finns solinstrålning.

Så vad gör jag ? Det  är bara att avvakta tills väderläget ändrar sig.
Nu lovar yr.no att en högtrycksrygg kommer att växa in över Skandinavien,
vilken kommer att  ge kallt och klart väder.

Alltså kanske läge för nordliga hangvindar,  kanske solsken så det blir termik.
Jag håller tummarna, för detta högtryck ser ut att kunna ligga kvar 10 dagar.

10 dagar betyder under alla omständigheter 10 dagar närmare våren och med
det löfte om mer värme.

I lördagens synnerligen deprimerande väder för oss aktiva modellflygare
var jag ute en runda och tog några bilder.

Tyvärr är de negativa, men verkligheten i dag var,  som jag skildrade den.

Jag kommer med en post till om hur modellflygvädret borde vara …

Här kommer några bilder av dagens skörd.

Blöta…

Deppiga droppar dryper dystert…

Vi som bygger om vår pizzeria vi har kommit på…

…att vi kan kasta vårt skräp här…

…där andra klass 3 människor redan slängt sitt avfall…

…så här kastar vi våra plåtburkar som innehållit frityrolja och plastdunkar med härsken olja…

…och bröd och sallad som vi inte sålde i går kväll hamnar också här…
för det är ju så,  att vi vet att ”Nån annan får ta det”…
”Nån annan ”,
det är skattebetalarna i kommunen.
    

En skata bryr sig inte om att det regnar…bara det finns mat…

Sen flyger hon och lämnar resterna. Just som de mänskliga skatorna ovan.