About myself

OLDTIMERSTUK

 

 

 

 

 

En vacker segelmodell,  Leprichaun

 

 

 

 

En av mina modellflygkompisar, Johnny Johansson
från Laholm har i vinter byggt två nya modeller.

Vi vet sen gammalt att Johnny är en duktig byggare
och som får saker och ting snabbt ur händerna och
dessa de senaste är av sedvanlig hög Johansson-kvalitet.

Modellen är lätt och kommer säkert att majestätiskt
glida på hanget vid Hovs Hallar i svag vind !

Det ska bli spännande att få njuta av modellen i luften !

Jag får lite JohnWoodfield-vibbar , då jag ser
denna modell…

 

 

 

 

 

 

FLYGVAPENMUSEUM MALMEN

 

 

 

 

Vårt flygvapenmuseum vid Malmen

är alltid värt ett besök

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Eftersom vi besökte Linköping, då jag hämtade en
modell,
körde vi inom Malmen och Flygvapenmuseum.

Jovisst, jag hade varit där förut, för ca 5 år sedan, men
jag anade, att vissa förändringar hade skett.

Dessutom skulle vi inta lunch i restaurangen.

Vi såg inte direkt några nya plan, men man hade
stuvat om lite i utställningarna.

Det går utmärkt att fotografera där utom i källaren,
där utställningen med den av Sovjetunionen
nedskjutna
DC-3:an finns.
Man har där där en mycket svag belysning
för att
inte bleka de utställda föremålen.

Det är vanligt,  man använder tekniken med svagt ljus,
då det gäller utställda artefakter. Se på RAF-museet
i Hendon utanför London.

Tycker du bilderna har konstig färg, beror det på
bristen av ljus.

Nåväl, vi gick en runda och jag klämde lite bilder,
som jag presenterar nedan utan särskilda kommentarer.

Har du aldrig varit  vid museet så besök det, om du är
intresserad av militärt flyg.

Lunchen vi intog…låt mig säga,  att kocken hade inte
sin bästa dag, då vi var där.

Inträdet är gratis. Museet har en hyfsad hemsida här. 

 

 

 

 

 

 

En lastseglare, Fi-2, tror jag den heter från AB Flygindustri i Halmstad.

Entrén

Cockpit J-35 Draken57 mm akan för B-18T.
Ett konstruktions- och funktionsmässigt mästerverk av Bofors.

Stora hallen.

Kronmärke från nedskjutna DC-3:an.

Sporrhjulet, där däcket vridits av fälgen.
Kan indikera att planet slog ner i vattnet på sidan.

Hål i kroppen av 23 mm akaneld från den sovjetiska angriparen.

 

En av besättningens stolar. Man kan förmoda planet slog
ner på vänster sida med hänsyn till hur stolen deformerats.

Angriparen var sovjetiskt Mig-15

Flög mellan 1949-2005.

Vapenpaketet till Mig-15. En 37 mm akan och två 23 mm akan.

En snygg kärra. S-31 Spitfire

j-29

J-33 Venom

 

 

 

Hawker Hunter, piloternas plan.

S-31 från spaningsflottiljen F11

28 och 29

 

J-21 R som inte var något lyckat.

En pod med 8 styck 8 mm ksp.

Lill Draken

Jag tycker flygplanen var vackrare förr…

Det mest imponerande planet. En J-21 med DB-motor.
Planet mycket större än du tror.

Tacka vet jag skidor…tänk en Jas 39 Gripen med skidor….

Caproni ett vackert plan med dåligt rykte. Användes som störtbombplan
men var konstruerat som spaningsplan. Problem med brinnande motorer.

J-22 ett jaktplan av sin tid. Tydligt inspirerat av Kurt  Tanks
konstruktion Fw-190.

En V-8 i Fieseler Storch.
Argus AS-10 210 bhp.

Rejäla doningar från 30-talet på en B-3.

Däck från Gislaved på J-21

J-9

B-3 minns jag,  då den sakta kravlade sig   över skyn utanför Halmstad

Snyggt eller hur ?

J-21 R med vapenkapseln “Paddan” som innehöll 8,  8 mm ksp.

Så här borde krigsflygplanen se ut i dag…?

SPIRIT ELITE

 

 

 

 

 

Återkomsten

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

I tisdags åkte vi till Linköping  för att hämta min
Spirit Elite hos Sören Gustavsson.

Vi möttes av mycket kraftigt snöfall på Nissastigen
norr om Gislaved. Trafiken gick långsamt  bakom
plogbilarna, men det var bara att ta det lugnt och avvakta.

Tack vare navigatorn i bilen körde vi rätt med en gång,
vilket underlättades av att Sören bodde i utkanten av
staden. Navigatorn är ett utmärkt och billigt hjälpmedel
om man håller den uppdaterad och om man litar på
dess data.

Vidare är det ett måste,  att du ställt in den korrekt,
som till exempel att du valt “Snabbaste vägen” i stället
för “Kortaste vägen”.
Jag valde kortaste vägen  en gång och hamnade ute på
en skogsstig…

Sören är en modellflygare sen många år och hade
inrett ett av sina rum som modellfabrik.

Längs väggarna hängde många års produktion av modeller
både för luft och hav.

Min Spirit låg i sin originallåda och allt var  oöppnat.

Efter lite prat packade jag modellen i bilen och vi vände söderut.

Fast bara till Flygvapenmuseet där vi skulle mellanlanda
för en rundgång och lunch.

Efter vi gjort det vi skulle anträdde vi hemresan i klart
väder.

Kl 18 lade jag min Spirit i sin låda på en av hyllorna i min
modellverkstad

600 km bilkörning i delvis tjockt snöfall…vad gör man
inte för sin hobby ?

 

Sören Gustavsson, en ungdomlig modellflygare…

Han hade tagit fram Spiriten och den var precis som jag förväntade mig; Ny i kartong. 

Has hobbyrum var fullpackat med vad 50 års modellflygande hade producerat.

Detta var en scratchbygd P-51.

En segelmodell producerad på 80-talet. Hög kvalitet med goda flygegenskaper.

En rad med lätta inomhusmodeller, av vilka Sören särskilt framhöll Pitts S-2.

Segelbåtar och en gammal Kavan ? Bell Jetranger.

Den närmsta modellen är inte att ta miste på. En Blue Phoenix konstruerad av Leif Eriksson.
Är detta världens mest byggda 2 m segelkärra ? Som då elflyget kom fick en renässans.

En parad med segelmodeller.

Kropp till Bell Jetranger.

Längst upp en komplett Lama helikopter. Under den en Schlüter Superior. 

Detta är en fin modell, säger Sören.

 

Jag kommer med lite framtida rapporter om projektet Spirit Elite.

NU HAR JAG LYCKATS !

 

 

 

 

 

 

 

…att få tag i en Spirit Elite med

glasfiberkropp från Great Planes.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det gör mig mycket lycklig. På tisdag åker vi till
Linköping för att träffa Sören, som har modellen.

På hemvägen blir det en sväng in  till Malmen och
Flygvapen
museum. Det är alltid värt ett besök.

Jag var där för 5 år sen och något nytt har säkert
dykt upp.

Det kommer ett litet reportage om besöket.

ARCUS RC MODELL MED 8 M SPÄNNVIDD.

 

 

 

 

 

 

Ett segelplan konstruerat
och
tillverkat i full skala
av firman
Schempp-Hirth

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Denna modell med 8 m spännvidd kan du läsa om ,
då du klickar HÄR.

En stor modell flyger, som jag ser det, majestätiskt och
övertygande. Ju större modell desto större skalakänsla
upplever jag. Jo,  jag vet en modell med 2 m spännvidd
kan flyga bra, men skalenligheten i dess dynamik får
du leta efter.

En modell som denna får du punga ut 100000 kr för…
alltså lite dyrare än en Blue Phoenix…

Men så länge vi har modellflygare,  som har hängivenheten
och en välfylld plånbok, så kommer dessa stora modeller
att byggas och flygas.

Det är, enligt mig,  en känsla av estetik då jag ser  en 8 m
modell i luften. En sådan stor modell kopplar jag lättare
ihop med en fullskalmodell och med dess flygegenskaper.

Sen ska vi tänka på,  att om du investerat 100000 kronor
i en modell,
så ska du styra den med i stort samma radio,
som du styr en
Blue Phoenix med…
Be till högre makter att din elektronik
fungerar under
alla omständigheter !

Jag såg en så stor seglare åka i backen i närheten av Kempten
i Allgäu i Bayern. Felfunktion på radion. Denna gigantiska
Ka6-E skar ner åt sidan ner i en tall, där den upplöstes i
mindre delar..
Låt mig påpeka, att det uppstod en deltagande tystnad

med piloten. Ingen vågade säga något, för vad skulle sägas ?

Denna video, som du finner inbäddad längst ner på sidan,
beskriver
den första starten från ett  hang med en Arcus.

Stillbilderna har jag klippt ur YouTubefilmen.

Om jag skulle vilja ha en 8 m modell ?

Självklart, men de logistiska problemen skulle kanske visa sig
vara oöverstigliga…

Jag får vara nöjd,  med de modeller  jag har.

 

 

 

 

En så här stor modell kräver startmanskap…

Denna dagen bjöd på 14-17 m/sek vind.

Därför förlägger man starten en bit ner i backen för att undvika toppvirveln.

Minst två man får hålla modellen…

…och tre kan behövas…

…off she goes !

Iväg !

Nu ut  i den laminära vinden.

Arcus cruising

En blandad division…

Se på vingkonfigurationen…moderna segelplan ser ut så.

Två piloter…dubbelt så bra eller ?

Close call !

Frisk vind-mycket lyft.

Observera vingarnas krökning…

En Arcus under några G i en sväng.

Planering för landning med aktiverade
aerodynamiska bromsar.
Stället ute

 

Snart nog…

Allt under kontroll hittills…

Attityd, hastighet…ser bra ut nu..

Då är det bara sättningen kvar i stort sett

Klaff + aerodynamiska bromsar

Piloten fick trycka lite för att undvika den plöjda ytan…

Där satt modellen efter en lyckad premiärflygning.

Modellen ser fin ut…

Liksom att piloten verkar nöjd med den första testflygningen…

 

 

 

 

 

 

SISTA DELEN AV MITT STRANDSTRÖVERI.

 

 

 

 

 

Här kommer några av de återstående bilderna

från mitt besök vid Tönnersa naturområde.

 

 

 

 

 

 

 

 

Bilderna är inte mycket att orda över. Jag hoppas,
de i någon mån talar för sig själv ?

 

Hoppas min nästa post beskriver något om
modellflyg…

 

 

 

 

 

Portalen in i min modellflygvärld.

Tallarna, krokiga av den eviga västvinden har
samlat för att motstå miljöns påfrestningar.

En fläkt av lite obscenitet eller ?

Del av texten på Länsstyrelsens informationssten
vid parkeringen…med ett tänkvärt konstaterande.

Naturen förändras,  då betingelserna blir  annorlunda.
Här växer björkar på själva hangkanten.

En bild där skyn speglas i vattenbrynet. Som en god illustration till den store
grekiske filosofen Platons föreställning om en idévärld och en sinnevärld.
Alltså,  världen som vi uppfattar den med våra sinnen är bara en blek kopia
av idévärlden,  vilken Platon betraktar som den riktiga,  egentliga världen.
Självklart…våra sinnesintryck filtreras och påverkas  under dess resa
genom vår hjärna, efter det att vi tryckt  på “Enter”….

Ser du den vassa horisontlinjen.
Var tacksam du kan se den. Tänk om du bott i en granskog…

Långbent som alla vadare…och försedd med mycket långa örsnibbar…

Jo, jag håller koll här och hälsar alla välkomna till
min värld, varifrån jag har mycket att berätta !

Stranden är bred och just här är sanden hård.
Om
du skulle ha lust att motorflyga kanske…

Ser du så pinade björkarna är ? De blir aldrig högre,
utan snarare tynar de bort, då de nått denna höjd.
En naturens egen regulator av höjdsträvan hos björkar…

Området mellan strandens sanddyner och den strandnära skogen
döljer en gammal dynlinje. Vilket visar hur föränderlig naturen är.

Trädens stammar är formade efter den dynamiska miljön, som påverkar all växtlighet.
Med dynamisk miljö menar jag vind, nederbörd och betande kreatur.

Tönnersa Strands Gordiska Knut…,  eller magiska träcirkel ??
Naturen, där inget är slumpmässigt, däremot anpassningsbart.

Den fullständigt vanvettiga tunga trafiken maler ständig, på den passerande E 6.
Har du tänkt på, hur svårt det är få uppleva tystnaden i dag ? En väg som E6 skapar
en stark bullermatta, vilken lägger sig över landskapet 24 timmar/dygn.
Finn och uppskatta tystnaden, den gör dig gott !

Två tallar i ett försynt famntag…

 

Ytterligare lite info och denna gången om ytan bakom
hanget på Platån på Hovs Hallar.

Man har rensat bort  slyet, vilket gör det möjligt att landa
här, om man har en modell,  som kräver  yta vid landningen.

 

Fast röjarna kunde tagit trädet mitt på åkern oxå…ty enligt lagen om allts
djevflighet, kommer min modell att träffa trädet under landningsförsök…

 

KVANTMEKANIK…

 

 

 

 

 

…bra att ha ?

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag tog mig den exklusiva friheten att publicera kommentaren
Ingvar Nilsson
skrev till mig angående detta inlägget.

Kunskap är lätt att bära,  om man hängt den över axlarna, både
bildligt och bokstavligt !

Läs denna Ingvars mycket goda och instruktiva beskrivning av
en komplicerad process.
Mina kommentarer till Ingvars inlägg är kursiverade.

 

 

Ingvar Nilsson skrev:

Ja kråkfåglar kan vara rätt kluriga. Tveklöst vår luftens akrobat nr 1.
Och den som försökt ta bort ett skatbo vet, att inte ens en extrem
orkan kan rycka loss det, eller få det att rämna.

Men det var inte det jag tänkte kommentera, utan passusen
där du nämner Nordkoreas arme och Goosestepping.

Min lätta dysleksi spelar mig spratt ibland – jag läste nämligen
GOOTSTEPPING och fastnade för att – borde det inte heta GOAT?
En inre syn med massa raggiga getter i parad fick mig att läsa
litet noggrannare och då såg jag felet…

Men medge, att det hade sett mycket mer komiskt ut med ändlösa
kolonner av getter i perfekt takt och rättning goosesteppande inför
“Den älskade ledaren” på tribunen.( Min anmärkning)

Men kvantmekanik är inget för mig,  trots att jag arbetat ett 20-tal
år ihop med just kvantmekanister.

Det är nämligen så, att kvantmekaniken har tydligen en del
undantag och luriga fällor, men för den som verkligen vill tillämpa
kvantmekaniken 100% rakt av väljer att jobba med NMR. NMR
– alltså Nuclear Magnetic Resonance eller magnetisk kärnresonans
på vanlig svenska som i korthet går ut på att en molekyl som t.ex.
innehåller väte kan studeras med NMR.

I ett extremt linjärt och likaså extremt homogent magnetfält har
man sitt prov. Man har det gärna i ett lösningsmedel,  så att molekylerna
kan röra sig fritt.

Om vi har ett magnetfält,  som är ungefär 14 Tesla och vinkelrätt mot
fältet exiterar provet med en rätt kort bestrålning med radiofrekvensen
600 MHz,  så kommer det att hända en massa grejer i provet.

En kort bestrålning kan vara t.ex. 8 us (mikrosekunder) .
När bestrålningen är gjord, så kopplar man snabbt som fanken bort
sändaren och in med mycket känslig radiomottatagare och samlar
den signal, som provet skickar tillbaks.

Signalen som normalt är rätt kortvarig (olika lösningsmedel ger
olika lång relaxationstid),  men man väljer oftast några sekunder att
samla informationen.

Detta är en komplex klump med information och man låter datorn
göra en fullständig Fourieranalys,  som ger ett spektrum med axlarna
frekvens och amplitud.

När man tittar på detta spektrum,  som alltså kallas Protonspektrum,
eftersom det var just väte,  vi hade tänkt kolla i vårt prov.

Vad som händer i provet,  när det bestrålas,  är att alla vätekärnor –
eller protoner som vi säger – ställer sig som kompassnålar i magnetfältet
och börjar “precesera” som är en form av rotation, vilket sett från sidan
kan liknas vid ett timglas – alltså två koner med en midja på mitten.
Vinkeln är c:a 57 grader om jag minns rätt och rotationshastigheten
kallas Larmorfrekvens,  som beror på magnetfälstyrkan.

Tror Larmor var en fransos som upptäckte detta…

Ja,  så kommer då radiofrekvensen och dunkar på kanske 50 watt
under 8 us. Vad som händer då,  är att dessa preceserande protoner
exiteras till till sin andra energinivå (det fina men just väte eller
protonerna är att de har bara 2 nivåer, andra kärnor kan ha flera
energinivåer och ger en massa extra beräkningar men i vissa fall
kan även sådana kärnor vara intressanta).

Ett välkänt exempel då atomernas, exempelvis syreatomer, elektroner
exiteras till en högre energinivå är ju norrskenet. (Aurora). Ljuset i
norrskenet uppstår då den “Upphetsade elektronen”, som får energi
från solens partikelstrålning, inte förmår
hålla kvar sin bana utan
faller  ner en energinivå och därvid lämpar
av energi som ljus i form
av en foton (Min kommentar)

Energinivån i protonerna kan enklast beskrivas, som att kompassnålen
normalt och i vilonivå ligger som just en kompassnål helst gör i ett
magnetfält (attraktion o repellering alltså).

Men när magnetfält och frekvens stämmer exakt och det dundrar
på med 600 MHz i några mikrosekunder,  så exiteras protonerna och
de intar sin andra energinivå. I klartext så flippar kompassnålarna ett
halvt varv och ställer sig jäkligt tokigt åt fel håll i magnetfältet.
Men så snart radiostrålningen upphör vill de givetvis flippa tillbaks
till normalläget.

När protonens energinivå flippar, så sänder den ut en rätt ynklig
radiosignal som man kan analysera senare. Ja för att få en vettig
signal,  behövs några milligram av provet och man kanske måste
köra 8 eller 16 sådana här bestrålnings/avlyssnings-sekvenser
och addera all information.

Oåhhh – men vad var vitsen med detta? Jo det är så,  att när
protonerna sänder sin lilla radiopuls,  så är den ändrad i frekvens,
beroende på hur dess omgivning ser ut.
Sitter en proton ihop med ett kol,  så kommer den att återge detta
med ruggigt stor exakthet.

Om vi tar kol som finns i tre isotoper – kol-12 som är 99% av allt
organiskt kol, kol-13,  som är en knapp procent och sist kol-14,
som är en s.k. instabil isotop som alltså är radioaktiv och faller
sönder så sakteliga.

Nu är det bara kol-13,  som har rätt magnetiska egenskaper för
att kunna studeras direkt, men i fallet i ett protonspektrum,
så blir det så,  att det blir en liten extra topp på var sida om varje
protontopp som sitter ihop med ett kol.
Dessa s.k. satelliter är normalt 0,55% höga jämfört med huvudtoppen.

Jag skulle kanske komplettera med,  att just Väte har tre isotoper.
Vi har Väte-1 som kallas Proton, vi har Tungt väte eller Deuterium
och vi har givetvis Supertungt väte,  som kallas Tritium och är
instabil (radioaktiv).

Alla dessa tre väte-isotoper kan direktobserveras med NMR.
Givetvis har dessa rejält skilda resonansfrekvenser. I vanligt vatten
finns en liten andel Deuterium. Enklaste sättet att få fatt på just
deuterium är att destillera vanligt vatten.
Det tunga vattnet, eller Deuteriumoxid,  som en kemist kanske
skulle säga, har någon grad högre kokpunkt och med destillation
med en kolonn med många s k bottnar, så kommer det vanliga
vattnet att smita sin väg,  medans det litet tyngre kommer att
anrikas efter hand.

Det var ju just tillgång på i stort sett obegränsad elenergi, som
gjorde att Rjukan i Norge var så eftertraktat av tyskarna under
kriget.

Ja destillation är en känslig och energiintensiv process, men hur
man skall göra,  tänker jag inte beskriva här.

Och var kommer då kvantmekaniken in? Inte vet jag!

En lång utläggning som är långt från fullständig och inte heller
helt korrekt…

Jag vet bara,  att NMR anses vara det enda område,
där just kvantmekanikens lagar gäller fullt ut.

Hejhopp! Hälsar en jätteförkyld Ingvar i Borås

 

Ingvar flyger en friflygandeOldTimermodell

EN TILLFÄLLIG GÄST FRÅN NORR…

 

 

 

 

…kan vi se vid våra kuster under vintern.

 

 

 

 

 

En vacker fågel, som minst sagt väcker uppseende, är
snösparven.

Den stryker ibland längs våra  södra kuster under vintern
för att söka föda och övervintra.
Jag hade turen att få se ett par häromdagen vid en av
mina strand
promenader.

Det var  herr och fru snösparv, vilka med sina typiska färger
är lätta att få syn på.

Det paret jag observerade var tyvärr mycket skygga, varför
jag  hade svårt att få till bra bilder.
Jag hade långt  avstånd till fåglarna från min kamera.
Det blev vad det blev, men snösparven var ett färgglatt
utropstecken
under min promenad.

Jag har sett  snösparvar  tidigare i mindre flockar och då var
de inte lika skygga.

Här kommer lite halvdåliga bilder i alla fall. Fotoavståndet
var 75-120 meter.

 

 

Vad detta inlägget har med hangflyg att göra ? Tja, säg det …

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

KRÅKAN SOM STRÄVADE MOT SKYN…

 

 

 

 

…tänkande varför måste jag göra

det betraktaren förväntar sig …

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

…och beslöt sig för att gå till fots, eller i alla fall till klos,
upp till toppen på den högsta sanddyntoppen vid Tönnersa
Strand vid Laholmsbukten.

Under mina strövtåg och naturpromenader vid stranden
är jag
alltid lika förväntansfull.

Jag känner mig som en ivrig och  nyfiken upptäcktsresande
vid varje tillfälle.

Därför jag vet aldrig, vad som väntar ifråga om upplevelser.
Det är ju det,  som
gör en promenad i naturvårdsområdet
så spännande.

Alltså det är det oväntade, som stimulerar mina tankar och
fantasi. Att leva utan fantasi skulle göra,  att kände mig
intellektuellt snöpt och oförmögen till associationer.

Denna dagen bjöd besökaren på solsken, nästan ingen
vind och en lugn havsyta i Laholmsbukten.

Det tillsammans,  skapar en ro och ett lugn, som vi 2019
års människor behöver. Att vi kan komma bort från
pressen från all information, som det anses nödvändigt
vi ständigt matas med och håller oss uppdaterade…

Jag frågar mig ibland uppdaterade till vad ??

Varför är det nödvändigt ? Mitt mål är att leva i den
reella världen, jag vill inte sväva i en virtuell låtsasvärld
bland facebook, bonde söker fru eller lyxfällan.

Jämför med vad Platon, den store grekiske filosofen,
säger
om Idévärlden och Sinnevärlden.

Ett sätt att finnas i verkligheten är för mig att ströva vid
stranden.
Jag behöver inga mål…upplevelserna kommer
till mig
under min promenad. Detta händer,  om du har ett öppet

sinne för dina intryck.

Personligen behöver jag inte se något uppseendeväckande,
vilket skulle skapa gigantiska rubriker hos kvällstidnings-
-träskets
löpsedlar.

Jag kan se små saker, som jag noterar i min hjärnas
ramminne… vilket får min fantasi att flöda.

Fantasin är mina tankars smörjmedel och  katalysator
till min förmåga att associera !

Under dagens till synes planlösa vandring, fångades min
blick av en vanlig
kråka, vilken stod i sanden och blickade ?
upp mot en av de
högsta sanddynernas topp.

Mina strandpromenader är aldrig slumpmässiga eller
planlösa egentligen, då målen för min vandring styrs
efterhand av de intryck jag får  under mitt strövande.

Förresten, finns det något i naturen, som är slumpmässigt ?

Naturligtvis stannade jag upp och fick  min kamera i
färdigställning. Man kan ju aldrig veta, vad som skulle
komma att utspelas.

Kråkor är skygga och försiktiga djur, som reagerar
snabbt,  vid det minsta de anser,  som varande en fara.

Därför höll jag mig på ca 75 m behörigt avstånd. Tyvärr
inte bra av fototekniska skäl.
Som varande amatörfotograf,  vill jag alltid försöka
komma så nära objektet, för att få så bra teknisk kvalitet
som det är möjligt .
Du ska veta,  att jag har mycket enkel utrustning, som jag
använder, då jag fotograferar.

Hursomhelst,  både jag och kråkan verkade fundera,
på vad som skulle hända…

Den stod länge och studerade terrängen, innan den agerade.

Nu kommer det oförutsägbara och oväntade…

Kråkan kunde enkelt gjort  ett par vingslag och parkerat
sig på toppen.

Men ingalunda, den flaxade frasande upp 1.5  meter och
landade i sanddynbranten,
kollade terrängen och påbörjade
därefter en energisk och målmedveten klättring mot
den hägrande toppen.

Varför flög den inte upp till toppen genast ?

Kråkan agerade som en bergsbestigare,  predestinerad att
bestiga K2
eller Annapurna i Himalaya.
Fast nu var det en sanddyn vid Laholmsbukten vid
Kattegatts strand.

Han,  jag tror kråkan var en herre, valde noga vandringsväg,
som han fokuserat följde längs en kant på sanddynens framsida.

Halvvägs upp traverserade han en sandrygg för att
komma i
bättre läge inför slutattacken mot toppen.

En kråka tar långa, bestämda  steg.
En kråka lyfter sina ben nästan lika högt som de
väldresserade nordkoreanska robotliknande
soldaterna, vilka vi kan se  under parader i sin
bisarra
“Goosestepping”.

Kråkan kom till en av topparna, såg sig omkring och
konstaterade, 
att om han fortsatte lite söderut, fanns
där ännu en topp
på sanddynen, vilken var en halvmeter
högre.

Alltså beslöt kråkan,  att utmaningar är till för att antas
och begav sig av mot den hägrande toppen.

Efter denna alpina prestation gjorde gjorde denna kråka
det något oväntade…

Jag menar,  efter denna bergsbestigning borde ju fågeln
njutit segerns sötma av sin alpina prestation…inte för
att kråkan skulle plantera sitt hemlands flagga eller ta
en “Selfie” på toppen, men i alla fall stanna där en stund.

Men icke. Kråkan såg sig om längs de fria horisonterna
under ett kort ögonblick,
knäade lite för att kunna
skjuta ifrån i starten och lättade för  att åter snabbt flyga
ner och landa i sanden
framför den dyn, som fågeln under
stor möda nyss bestigit !

Till vilken nytta,  undrar ju jag,  som rationellt tänkande
betraktare, klättrade han upp för att därefter omedelbart
flyga ner till utgångspunkten ?

Ja, jag borde väl tillhöra någon inom kråksläktet för att
kunna
förstå kråklogiken.

Men jag undrar, vad är det, som  får en kråka att promenera
uppför
en sanddyn vid Laholmsbukten i stället för att göra ett
par vingslag ?

Det är nog ett naturens mysterium, som vi människor
har att begrunda. Om vi vetat allt…tänk så tråkigt att inte
kunna se framåt mot något nytt ! Alla våra drömmar
hade ju tagit slut…

Om du tycker denna berättelsen,  är något, som påminner
om att koka soppa på en spik, kan jag ge  dig delvis rätt.

Men hade jag inte varit på plats,  hade det ju aldrig
hänt eller hur ?

Min lilla historia har beröringspunkter med
Schrödingers Katt, som beskriver ett, låt oss kalla det,
fenomen inom kvantmekaniken.

Detta snuddar vid kvantfysikens lagar en aning eller hur ?
Men du behöver inte,  ta allt jag skriver bokstavligt…

Men medge att sambandet mellan en vanlig fältkråka och
delar av Kvantmekanikens grundteori kan vara ett hisnande
tankeexperiment !

Här några enkla  ögonblick ur en kråkas liv dokumenterat av
min Sony med 3o0 mm Zoom på 75 m avstånd.

Se inlägget som en helhet. Alltså text och bild hörande ihop.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Här blev jag varse en till synes fundersam kråka.
Flyga, promenera i sanden eller följa trätrallen
och då kunna hålla sig i räcket…för att nå toppen…

Hon hukar för att ta sats inför en start…

…så den kan flyga landa 1 meter upp för dynkanten…

…där han tog sig ytterligare en funderare.

…innan han beträder promenaden, som mot skyarna bär…

…iväg längs kanten med sträckt hals…

Du ser han tar rejäla kliv…

 

Kråkan lyfter sitt ben som i en capriole….eller som en töltande islandshäst…

Håhåjaja,  detta tar på krafterna…

Men friskt mod,  målmedvetet uppåt !

Lite hinder på vägen måste man som kråka absolvera…

…genom att sätta ena foten framför den andra…

Nu börjar jag ana slutet…

…på min bestigning…

…så det gäller att mobilisera krafterna…

..inför den sista ansträngningen…

…till den förmodade toppen.

nu snart…

…ett sista steg…

Nu är jag på toppen…eller ?

Nä minsann, det finns en topp som är en halv m högre…

..klart jag måste klara den !

…trots blåst och syrebrist på denna höjden…

The last steps to be taken before the summit !

Nu ser jag slutet…

En kråka på toppen…

Som efter att ha sett sig om under 2 sekunder lättade…

…och flög ner till den plats varifrån han startade sin klättring, därmed skapande
viss oordning i åskådarens hjärna vilket  skapade den kråkfilosofiska frågan: Varför ?

 

 

DET DÄR MED GLYKOL I EN FLYGMOTOR…

 

 

 

 

 

…vad är det för mening med det …egentligen ?

 

 

 

 

 

 

 

En granne pratade med mig om glykol häromdagen
och vi hamnade i en diskussion om kylarvätskor.

Vi vet ju,  att vi använder något som heter “Glykol” i
våra bilkylare. Inte bara används de i bilkylare.
Inom bilsportens Formula I, under WW II i Merlin,
Allison Packard, Jumo och DB-motorer för flygplan
använde man tillsatser till kylarvätskan.

I dag med moderna motorer i bilarna ska man använda
glykol, eftersom dagens motorer är tunnväggiga och
blir mycket heta.

Man kan tycka,  att köra med glykol i en motor som
i Formula I, 
är en överloppsgärning, men det är det inte.

Man använder tillsatser till vattnet i kylaren av olika skäl;

 

Kylarvätskans huvuduppgift ska vara att transportera bort värme.

Glykolen ska minska ytspänningen i köldmediet.

Glykolen ska höja kokpunkten till 105-106 grader.

Glykolen ska minska sideneffekten.

Glykolen ska skydda motorn mot rost och korrosion.

Glykolen ska skydda mot frysning genom att sänka fryspunkten.

Glykolen ska möjligtvis minska friktionen i vattenpumpens lagring.

 

Med tunnväggiga motorer,  som jag beskrivit ovan,
måste man
ha en kylvätska, som gör det den ska.

Har man tunnväggiga motorer, uppstår ett
fenomen, som kallas
“Sideneffekten”, vilket
yttrar sig som små luftblåsor, vilka sätter
sätter sig på mantelytorna.

Vi vet,  hur det ser ut,  då vi kokar vatten i en gryta.
Just innan det kokar
upp,  kan vi se att på botten i
grytan är den  täckt av små luftbubblor. Det ser ut
som lite grovt siden därav namnet.

Luft har den egenskapen, att det är en mycket god
isolator.
Luften
hindrar kylvätskan att komma i kontakt med
de heta mantelytorna
och motorn får otillräcklig kylning.

Jag hävdar,  att få bort sideneffekten med tillsatserna,
som jag beskrivit ovan,  är
den viktigaste egenskapen på
en tillsats för att nå en fullgod kylning.

Därför  är det viktigt att använda tillsats till vattnet i
kylsystemet.

Förr  i tiden… använde man rödsprit i kylaren, för att
förhindra att
motorblock frös sönder. Man skyddade
motorblocket med fryspluggar
så om vätskan frös
pressades dessa ut, så inte blocket sprack.

Nackdelen med rödsprit var,  att den dunstade och
bilen luktade
som en hembränningsapparat…

Utan tillsatser till vattnet i kylaren, får du undermålig
kylning av motorn.

 

SÅ är det.

JAHA, DÅ VAR DET DAGS ATT BACKA TILL 1943-1945…

 

 

 

 

 

…för att vältra oss i nostalgi igen.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Två flyghjältar på omslaget till tidskriften “Flyg” 1943.
Kolla pilotens enorma fötter…och medhjälparens välpressade
byxor. Inget slarv,  utan hel och ren, som det hette vid denna tid.
I bakgrunden det bästa vi hade då; en Baby kanske tillverkad
av AB Flygindustri i Halmstad.

 

Jag vet inte, om det är symptomatiskt, att vi
åldringar gärna ser bakåt, därför allt var ju
bättre förr…eller hur ?

Jag kom över lite flygtidskrifter från 40-talet, som
tillhörde den då rikliga flygtidningsfloran.

När jag bar hem den tunga bunten, trodde jag, att
jag gjort ett riktigt klipp…men efter att ha kollationerat
med Sten Persson här i Halmstad förstod jag, att dessa
tidningar på intet sätt är sällsynta i dag eller svåra att
få tag i.
Där sprack den drömmen om ett begynnande
liv i sus
och dus efter en eventuell försäljning.

Men icke förty,  är tidskrifterna intressanta att bläddra
och läsa i.
Vi får en god bild,  hur livet för den flygintresserade

för 75 år sen gestaltade sig.
Livet, som det var då, var väsensskilt
från det vi har idag.
Folk hade helt andra preferenser och sätt
att utöva sin
hobby för 75 år sedan.

Detta var en tid med större personlig uppoffring, eftersom
man fick göra allt själv, om man ville nå sitt mål.
Inte blev det lättare,  att vara modellflygare under kriget,
då man var
hänvisad till plywood, furu och bambulist…
eftersom tillgången på balsa var strypt.

Men omständigheterna gjorde,  att modellflygaren
anpassade sig och improviserade med de resurser,
som fanns till handa.

Här kommer några bilder från denna för modellflyget
så framgångsrika eran. Copyrighten på tidskrifter och
bilder upphör att gälla efter 70 år enligt svensk tryckfrihets-
lagstiftning. Därefter över går rätten till “Allmän Publicering”.

 

Ur lagtexten:

När fotografier inkluderades i upphovsrättslagen 1 juli 1994,
bibehölls regeln att fotografier har en upphovsrättsgräns
baserad på bildens framställningsår i stället för upphovsmannens
dödsår, såvida inte fotografiet uppnår verkshöjd, för då
gäller dödsåret. Skyddet för framställningsårskyddade
foton (“fotografiska bilder”) är i upphovsrättslagen nu
50 år till skillnad från fotografilagens 25 år och skyddet
för dödsårsskyddade foton (“fotografiska verk”) är nu 70 år
– till skillnad för fotografilagens 50 år – och överensstämmer
därmed med upphovsrättslagens skydd för andra verk.

BHT-2 Beuty…ser nästan ut som ett plan ritat av Walt Disney…

Jämförelsedata.

Min utomordentligt exklusiva Rolex eller Lurex ? väggklocka
på väggen i modellflygfabriken.
Urtavlan i garanterad
100 karat högkvalitativ masonit.
Värde…vågar inte
uppskatta det. Jag får väl ta den till Antikrundan ?

Kan det bli mera 40-tal ?
Golfbyxor, skolmössa ett grotesk kavajliknande klädesplagg och en penna i bröstfickan.
I handen greppar han sin  modell,  som säkerligen kostat, om inte blod, svett och tårar,
så i alla fall lim, zaponlack , japonpapper och siden. Ser du signalhornet  på hans svarta
cykel med gummibollen man klämde på,  för att få ljud ur anordningen ?

Han byggde modellplan…

…av olika sorter…

Han flög hemsnickrade glidflygplan…

Denna försåg han med ett “Ägg”.

En tidig hemkört glidflygplan på isen. Men hur ser spaken ut ?
Har han skevroderfunktionen i det T-formade handtaget ?
Företagsam var han och saknade inte heller mod.

En kepsutrustad modellflygare med sin flygbåtsliknande segelkärra.
Om inte annat så ser han sammanbiten ut i alla fall.

 

 

GLÄDJESPRIDARE

 

 

 

 

En mops har en egenskap, jag önskar alla hade;

De får oss människor att dra på munnen !

 

 

 

Hej ! Hur är läget ?

Jag galen…Nej, ser jag ut som det ?

Nu är jag fokuserad…i några sekunderi alla fulla fall…

Jag vill åka pulka !

VARFÖR HAR GREAT PLANES SLUTAT TILLVERKA…

 

 

 

 

 

…Spirit Elite ?

 

 

 

 

 

 

Jag hävdar med viss tyngd, efter att jag flugit mina
två Spirit Elite ca
500 timmar, att detta är en mycket
bra och användbar modell.

Min första Spirit var en balsabyggsats och den andra
en ARF med glasfiberkropp. Denna senare modellen
var mycket starkare, men den mötte sitt öde så här.

Vid en tillbakablick fann jag lite bilder som illustrerar
på ett sätt mitt umgänge med Spirit Elite.

Det är en modell du kan flyga med “alltid” på ett hang.

Den kräver extremt lite vind och kombinerat med effektiv
klaff kan jag hålla mig uppe under marginella förhållanden.

Jag har flera gånger mailat till producenten,  Great  Planes
och frågat varför man lagt ner produktionen av en efterfrågad
produkt, men som vanligt är hos USA-firmor orkar man
inte svara på mail…

Under min fåfänga jakt efter en ny Spirit har jag förstått,
att det är många…som letar efter en sådan. Detta med
tanke på de höga priser man begär på begagnade.
Jag har funnit
nya i Polen och de kostar med frakt i stort
sett 3000 spänn.

Min senaste Spirit ARF köpte jag från en firma i Wales för
1800 med frakt.

Efter ett tips fann jag en ny modell i kartong i Tyskland
för 80 Euro,
vilket är ein Schnäppchen.

Tyvärr ville han inte skicka den , av oförklarliga
anledningar utan han sa den var bara för avhämtning.

Jag hävdade, att om han emballerar delarna i kartongen
med bubbelplast,
är det inga problem att skicka, men
han ville inte. Ok, då han sitta och ruva på sin Spirit…

Om någon…har ett tips på en Spirit,  tar jag i tacksamhet
emot det.

Här kommer några ögonblick med mina Spirit Elitemodeller.

Bilderna är uteslutande tagna vid Tönnersa Strandhanget
vid Laholmsbukten och Hovs Hallar.

Jump onboard and buckle up !

 

 

Min första Spirit Elite. En konventionell balsabyggsats som
vill jag säga, tack vare sin mindre vikt flyger bättre än ARF varianten.

Klart piloten är glad inför premiärflyget med den nya Spiriten…

Lite provisorium med huvfastsättningen.

Min pilotplats. Förstår du,  jag gillar att stå här med en modell i luften ?

 

Turn and bank

Denna bilden med min Spirit glidande på ett kusthang.
kommer jag alltid att ha i minnet.

Min JR XG8 är en enkel radio,  som aldrig svikit mig,
trots
jag tänjer på gränserna i alla avseenden.
Jag köpte den mycket billigt i  USA då jag var där senast.

Spirit nummer 1. I nosen som vanligt min GoPro.

En tid för njutning…

En landningssekvens…

 

 

Där satt den !

Jag blir alltid långbent under sen eftermiddag vid Tönnersa…

Ja, du ser att hanget är lå.. å.. å.. ngt…6-10 m högt.
Bäst vind väst 2-5 m/sek

Inte klagar  jag på detta mitt hushang.

Den gamle och ha(ng)vet…

Ibland ligger modellen lågt, men genom att smyga intill kanten brukar man kunna gneta sig upp.

Så mycket  positivt jag fått uppleva med min Spirit !

Flyga på Tönnersa…du har modellen nära dig,
vilket ger dig
en känsla av rörelse och fart.

Min Spirit 2 med glasfiberkropp.

I min ålder känns det ibland…som om att
man bara är en skugga av sitt forna jag…

Denna modellen slet jag ut…

Demontering efter flygning.

En katt bland hermelinerna. Min Gillette.
Ett av de vackraste hangflygplanen med sin
utsökta layout på vingarna.
Rätt flugen och belastad en snabb modell.

 

Glöm inte ställ in HD bästa upplösning…

STRÖVTÅG IGEN…

 

 

 

 

 

…ty något eget modellflygande

har jag inte att förtälja om…nu.

 

 

 

 

 

 

 

Vårt väder har inte känts speciellt inbjudande ,
så det skulle få  mig ut för att flyga med någon
av mina modeller.

Dock käre gäst, det går mot ljusare tider nu. Solen går
inte ner klockan 15, utan det dröjer till ca 1620 nu,
så håll ut och lev på hoppet, som loppan gör…

Om jag inte kan flyga, kan jag ströva vid stranden.

Förresten har du tänkt på den ganska subtila
skillnaden mellan orden promenera, ströva, flanera
och promenera ?

Vi har inte upplevt någon riktig höst- eller vinterstorm
under en lång tid nu, även om kvällstidningsträsket
utmålade blåsandet för 14 dagar sen som jordens undergång,
varför strandens tillstånd är relativt indifferent.

En rejäl storm rör om och presenterar fynd, vilka kan vara
spännande på strandremsan.

Jag begav mig till stranden vid Laholmsbukten, där Lagan
mynnar i Kattegatt. Platsen heter Lagaoset vilket på
halländska..bland annat betyder Lagans mynning.

Denna strand är omtyckt av människor, som söker
vederkvickelse och ro för att kunna ladda lite själslig
energi och spola hjärnan från halva tankar och som
det heter i Windows “Lösa filfragment”.

Det är en åsikt,  jag har mött hos många vandrare
under mina
promenader.

Vad som fångar mig personligen  vid en havsstrand ?
Det är ljuset, havet och de dofter,  vilka vinden och havet
för med sig.
Dessa luktintryck startar hos mig funderingar och
stimulerar min fantasi.

Just i dag var vädret i stort vindstilla,  då jag startade
mitt
lite planlösa flanerande norrut. Jag var på plats
0830 och
möttes av ett blekt lite disigt ljus.

Fram emot 10-tiden manifesterade sig en praktfull halo
med sidosolar i skyn. Du kan se bilderna.

Detta är ett fenomen, som uppstår, då solens ljus bryts i
sig högt befinnande
iskristaller, vilka kommer att fungera
som ett prisma.

Som du ju vet sen skolan, bryter ett prisma ljuset och
presenterar
det i spektrets färger. Det är vackert och
kan ses relativt
frekvent.
Speciell vid vintertid då atmosfärens temperatur
är
relativt låg.

Jag gjorde inga fynd under min promenad,  mer än
att jag lade märke
till ganska många ilandflutna maneter,
som låg som mångfärgade
glaslinser,  just där dagens små
vågor bröt mot strandkanten.

Lagan tillförde Laholmsbukten mycket vatten och det
utströmmande
vattnet,  fick den svaga dyningen,
som sakta rullade in mot stranden
att försynt bryta,
då den mötte Lagans snabbt strömmande vatten.

Då dyningen möter Lagans vatten,  kommer dyningen
att bryta.
En våg är ju en cirkulär rörelse av vatten och
om den möter strömmande ,
vatten kommer den att
“överstegras” och bryta.

Lagans vatten flöt glatt porlande längs stranden norrut
med ca 3 knop, vilket man, om man är ovan simmare,
ska ha i åtanke vid sommarens bad.

Jag filmade det försiktiga vågspelet och ska redigera en
film, som
jag hoppas får betraktaren att förstå,  vad jag
menar med avslappnad
miljö. Problemet är att den
“gamla” Moviemaker inte funkar i Win 10.

Tursamt nog,  har jag en laptop med XP,  där jag kan
editera i gamla
Moviemaker. Så stay tuned, det kommer
en video.

I brist på video ska jag trötta dig med bilder…lite info
om bilderna;

Bilderna är tagna med min nyinköpta ifåne. Som jag
naturligtvis inte lärt mig hantera då det gäller
kamerainställningar.

Vi kan vi hålla i minnet att bilderna togs mellan
0830-1130,
vilket betyder motljus och en lågt stående
sol.

Därför knackig teknisk kvalitet…

På stranden jag märkt,  att ett stigande antal människor går
och
letar bärnsten.
Bärnsten förekommer här sparsamt och vill
du maximera
chansen att hitta sällsyntheterna här, ska du passa på
efter
en storm.
Rota i den ilandflutna tången i strandkanten,
då kan du
vara fyndig.

Generellt kan man plocka bärnsten enklast nere vi Skånes
ostkust
i trakten av Ravlunda.
Ordet Ravlunda,  tror jag, kan härledas
till det fornnordiska
ordet “Rav”,  vilket betyder just bärnsten.

Hoppa upp och häng med längs stranden av Laholmsbukten,
där du kan njuta av en fri horisont !

Jag brukar säga,  att de som transporterar sig på E6 njuter
av Halland som förtjänar epitetet; “Halland…horisonternas landskap.”

Speciellt  då du passerat höjdsträckningen vid Påarp på E6
och du blickar mot havet och Halmstad vid passage.

Några snapshots  från mina 3 timmars irrande på stranden
kan du finna efter textsjoket.

 

Deomdetta

 

 

 

Varför  glömmer Tina Turner ständigt sin peruk vid Lagaoset ?

Frosten biter sig fast i skuggan som puder på sanden.

Lagans utströmmande vatten skapar svart oro i Laholmsbukten.

Lagan viker norrut parallellt med stranden.

Här ser du, hur den långsamma dyningen bryter, då den möter Lagans snabba vatten.

Ilandflutna grenar får en glasering av is i den svaga kylan.

Fenomenet “vädersolar”

Solen skapar en skugga som ger en illusion av en man,
som bestiger en stege…eller en bild från 1000-talet
utvisande en viking i sin järnhjälm..

Det är bara använda fantasin…fantasin är din  verklighets
katalysator och smörjmedel.

Ett ilandspolat djur där ryggkotorna sticker upp som varande  från en förhistorisk ödla…

Ett rep som hängt i havet ger möjligheter för blåmusslelarver att
etablera sig
och växa till . Naturen utnyttjar alla möjligheter !

Ett annat havsdjur som lämnat in på stranden.

Det enda som flög förbi under min promenad. 

Stranden som ger mig så mycket.

Så här såg det ut tidig förmiddag.

Vågorna och vattnet skapar osannolika mönster.
Slumpmässig ? Nej ett resultat av hydro- och geodynamik.

Den något magerlagde mannen till vänster pekar och säger: Där !

Skummet skapas av en alg. Vattnet som spolas upp på
stranden av vågorna rinner tillbaka till havet och
lämnar efter sig en miniwadi.

Hela familjen ståndaktig iakttar stranden i god ordning.

Fader, moder och två telningar…

En vakare som flutit iland. Märkt H77, vilket inte indikerar  mycket.
En svensk vakare tillhörande licensierade fiskare i Sverige har en två-
eller treställig beteckning. Ser ut att vara nån hemmagjord beteckning
av en fritidsfiskare…man har två vakare på en länk. I den ena änden
vakare med en flagg och i den andra en vakare med två flaggor.

En bild jag vill ska visa, hur högt och fint hanget är nu.

Vindbrunn som är skapad av den sydvästliga vinden.

Fri horisont

Den lååånga stranden, där jag ofta flyger hang med mina modeller.

En tall som dukat under från den eviga vinden.

Denna bilden varför ? Jag tycker det är en bra komposition…

Två tallar som slagit armarna om varandra i dödsdansens slutpiruett.

“Jag är också död” !

50 meter bakom nuvarande dynlinje finner vi ännu en.
Ett bevis på strändernas metamorfos.

 

hejsvejs

 

 

 

 

ÄR DU MED I SMFF ?

 

 

 

 

Självklart är jag det.

 

 

 

 

 

 

 

Jag anser man ska vara medlem i en nationell organisation,
vilken kan tillvarata vår intressen gentemot myndigheter
och organisationer, som vi har att förhålla oss till.

Jag blev medlem i mars 1973 och nu har medlemskortet
för 2019 kommit.

ATT BEHÄRSKA LUFTRUMMET…

 

 

 

 

 

…kräver resurser.

 

 

 

 

 

 

 

Inte för att jag är förtjust i det militära etablissemanget,
men det hindrar mig inte att beundra vackra bilder.

Bilder som är estetiska och skapar känslor.

Dessa bilderna finns på US Air Force hemsida och är
gratis
att ladda ner.

Tyck vad du vill, men hade jag varit en motståndare i
luften till en F-35 JSF, då skulle jag varit svett på ryggen
och sett mig över axeln
mer än en gång…

Vi ska komma ihåg att olika “experter” har klassat
ner detta
flygplan,  till att  det skulle prestera
sämre än F-16…

Tiden får utvisa,  vem som fick rätt.

Här kommer fina bilder som berör.

 

 

 

 

 

 

                                                                                                                 “Häll i för 10 spänn” …

                                                                              Hög lastfaktor skapar undertryck på ovansidan av vingen så fuktigheten kondenserar.

F-15 Strike Eagle. Ingen har lyckats skjuta ner en F-15
vare sig i luftstrid eller med luftvärn.

Chaffee

New York, Manhattan med nybyggda World Trade Centre

 

EN MODELL SOM LYFTER BEGREPPET “MODELLFLYG”..

 

 

 

 

 

 

…till en högre dimension.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag fann en film på Youtube, som genast väckte mitt intresse.
Modellen, MARTIN MB-1, var en estetisk upplevelse av
oanat mått.

Som du kommer att se på bilden, kan vi vara överens om,
att
detta är verket av en byggare i mästarklass.

Då vi ser trimstarterna,  är det aningen svårt att tro, att en
sådan modell kan flyga så bra !

Den sista trimflygningen gjorde mig lätt i sinnet !

Luta dig bakåt och njut och betänk,  om man ägt modellen
och utrustat den med två växlade elmotorer av minsta
slag och en superlätt RC-utrustning…hade det varit den
ultimativa sinnesupplevelsen ?

Stillbilderna är klippta ur videon.
Allt bild och videomaterial från YouTube.

 

 

 

 

 

Så här såg det ut i verkligheten…

…undrar hur mycket skadligt motstånd vi skulle hitta i denna layout ?

Inte enkelt att klämma in en gummimotor i motorrummen…

..men byggaren löste problemet,  som du kommer att bli varse.

Ögonblicket

Ser du gummimotorn bakom motorinklädningen ?

 

Att han vågar flyga denna klenod…och utan radio också…eller tack vare kanske ?

“It´s up to yourself now” !

 

 

Här ser du,  hur byggaren löst problemet med att få längd på gummimotorn.
Det är ingen,  som lägger märke till detta,  då modellen är i luften.

 

 

JAG VILL INTE MISSA MIN CHANS…

 

 

 

 

 

…att  komma ut med min modell

för att få flyga i vacker miljö.

 

 

 

 

 

 

 

Därför packade jag en modell i bilen och for
iväg riktning Hovs Hallar.

Jag tror,  min bil hittar vägen nu själv…

Vädret enligt yr.no skulle bli  ca 3 m/sek Nord.

Eftersom jag vill vara säker på att få lite tid i luften,
tog jag med min trogna HyperAva. Kan jag inte
flyta med den på hanget, då flyter inget.

Vädret var uppklarnande tack vare en svag högtrycks-
rygg,  som kommit in. Solen kom och allt såg bra ut.

Utom för de skärmflygare som fick parawaita upp på
toppen av Platån. Det var ju för lite vind. För att kunna
flyga säkert,  behövs det 5-6 m/sek för en skärm på det
höga hanget vid HH.

Jag tog mig upp till toppen och fick en trevlig pratstund
med tre flygentusiaster,  som rest till ända från Blekinge.

Det är väl  cirka 250 km enkel resa för att få en eventuell
chans att hänga under trasan.

Men så är det,  om man är en hängiven flygentusiast !

Efter en stunds prat tog jag min Ava och startade i den
nu mycket svaga vinden. Styrkan ca 1-1.5 m/sek.

Jodå det bar, men det tycktes svårt att gneta sig högre
upp än 40 m över kanten. Dock var det inga problem
att hålla sig uppe.

Att flyta sakta på HH i vackert väder med en mycket
välflygande modell är en sinnlig belöning för piloten,
som uppväger långa resor och promenader.

Efter en lång tur landade jag och vi fortsatte att
diskutera
eventuell vind…Det eviga diuskussionsämnen
då hangflyg
intresserade står på ett hang.

Långt ut syntes mörka stråk på Kattegatt, vilket
kunde
indikera ökande vind. Prognosen hade ändrat
sig
och yrkade på avtagande vind. Dock är ju hoppet,
det sista som överger en hangflygare.

Finns det en chans, så väntar vi, för att kunna utnyttja
en förhoppningsvis kommande vindökning.

Tyvärr lade vinden av,  vilket märktes då jag startade
igen.

Inte ens en Ava kan flyga på noll lyft…så jag packade
ihop
och drog mig hemåt,  bara för att se då jag
passerade
Segeltorp, att vinden snabbt hade ökat.

Tillfälligt bara tänkte jag, för jag inte skulle frestas
att fara tillbaka.

Det är så att vinden runt halvön är mycket svår att
prognosticera.  Detta bevisades,  då jag körde längs
havet vid Norrviken mot Båstad, där det var stadigt
5-6 m/sek N.

Men som sagt, jag stod emot lockelsen att vända,
då vi
hade annat att göra hemma.

Hur som helst, även om man inte får flyga varje dag
i 4 timmar,
träffar man trevliga, kunniga och intressanta
flygare
och entusiaster vid en tur till Hovs Hallar.

Åk du dit med eller utan modell du också och upplev
mycket,
som du aldrig gör i den eviga dvalan framför en tv !

Vill du ha info om väder kan du ringa eller mejla.
Min mejladress
finner du här. Telefonnummer
kan du googla.

Vi ses, för nu går det mot ljusa tider !

Bilderna är tagna med min lilla Mobius i fotoläge.
Därför
är inte kvaliteten super. Men betänk att
bildstorleken är
endast ca 0.3-1.2 Mb !  Till skillnad
mot Raw=20 Mb eller
jpg=4-5 Mb

Sen har jag problemet med lågt stående sol, vilket gör
motljusproblemen stora.

Min Mobius satt som vanligt tejpad på min högra
glasögonskalm. Då plåtar jag, det jag ser på.
Mycket bra sätt att dokumentera sin dag.
Kameran tar 4 bilder/sekund.

Med ett 64 Gb minneskort kan jag med en genomsnittlig
bildstorlek på 1 Mb ta ungefär 6000 bilder…
Mitt batteri,
som jag bytt till ett med dubbel kapacitet
klarar 5000 bilder.

 

 

 

 

 

 

Det mörka stråket på havet som höll fort hopp levande.

Där är det lyft !…

Den förväntade vinden…gick upp om inte i rök, så i all fall i intet.

Min Ava beredd med en Mobius tejpad på vänster vingpanel.
Enkelt ska det vara !

Du ser att det rådde mycket,  som förknippas med stillhet och ro på HH i detta ögonblicket…

Men nu kör vi !

Ut och testa ödet…eller i alla fall eventurellt lyft.

Ser ok ut nu.

Inte mycket korkverkan dock.

Här ser du hur lågt jag gnetade.

Som du säkert förstår, är det inte ett önskeläge att landa in i branten under kanten…

Här ser du, att jag är under kanten.

Det gäller att  ha kalla nerver under dessa betingelserna !

Min pilotplats och kärran under kanten…

Men ner kommer man ju alltid…

De tre aviatörerna från Blekinge

Min Ava belyst av en blek januarisol.

De flesta bilderna är uppdragna, därav den sämre kavaliteten.

Du ser min Ava lämna Contrails…

Det eviga problemet…vindens riktning och styrka.

Smarta telefoner underlättar faktainformation till en del.

Flygentusiast nummer 1.

Flygentusiast 2.

Flygentusiast 3.

Klart man är glad att vara på Hovs Hallar !

Havet som det tydde sig då vi lämnade.

Den gamle på väg att hämta sin Ava efter dagens sista flygning och landning.

 

 

 

MAN KANSKE INTE…

 

 

 

 

…tänker på detta så ofta ?

 

 

 

 

 

Framkantklaffen på Gripen ?

 

Man förstår hur komplicerad vingen är på en Gripen/E.

Inte en vanlig Clark-Y profil.

JAG HAR VÄL EGENTLIGEN…

 

 

 

 

…inget nytt att presentera på min blygsamma blogg…

 

 

 

 

 

…men en blogg som inte uppdateras är en död blogg.
Eller som det låter bättre: A dead duck !

Säger man det på tyska låter det annorlunda:
Eine tote Ente… Satsmelodin är bättre på tyska.

För att inte hamna bland de döda ankorna får jag
publicera lite om min dagliga promenad vid havet.

Dessa promenader betyder mycket för mig, då det
laddar mina psykiska batterier och ger mig lust att
företa något, även sen jag kommit hem.

Är jag ute och strövar, händer alltid något oväntat,
som jag inte har planerat. Jag ser saker i naturen,
jag träffar människor som har något intressant att
berätta,
eller så sker helt osannolika saker ibland.

I dag fredag var en dag med nästan ingen vind. Havet
låg stilla, bara små vågor smög in till stranden, där
de lade sig tillrätta med ett försynt frasande.

Solen sken från en molnfri himmel och temperaturen
låg runt 2 grader C.

Förutsättningarna var goda för en vistelse på stranden.

Som vanligt, vill jag säga, stod de bilarna jag känner igen
på parkeringen vid Lagaoset, vars passagerare liksom jag
fördrev tiden med ett strövtåg längs den tysta stranden.

Hela området där vi vandrare håller till, är ett naturvårdsområde
där vissa regler gäller. Länsstyrelsen som är ansvarig lägger
ner att gott arbete, då man försöker bevara området och
dess olika biotoper.

Alla följer inte dessa regler. Vissa människor har en
oförstående
attityd eller brist på uppfostran, vilket enligt
de själva, ger dem
rätten att bryta reglerna.

Det kommer du att få se i mitt lilla reportage.

Vi har nyss haft “Liten Kuling”, som det heter på norska, vilket
enligt mig borde borga för, nya ting skulle dyka upp på
stranden.

Men det var nog mest på kvällstidningsträskets löpsedlar
det
hade blåst…Här på stranden märktes intet.

Själva den ständigt föränderliga mynningen av Lagan,
Lagaoset,
manifesterade sig genom att sandreveln som
vanligtvis  brukar finnas var borta. Men hav
förtröstan,
den kommer tillbaka förr eller senare.

Jag observerade inga fåglar att tala om. Min förhoppning
var
att få se en havsörn passera, men intet av den arten syntes.

Av arten människa fanns två kvinnor med 7 jaktlabradorer,
som sprang lösa på stranden. Jag dristade,  att upplysa
damerna
att lösa hundar i detta området är förbjudet,
enlig uppsatta skyltar.

Deras svar var, att “att det gäller bara bland dynerna”…
Jag uppmande kvinnorna att läsa noga på uppsatta skyltar.

Den andra gruppen var ett antal fiskare. De tillhör kategorin
av människor, som aldrig ger upp hoppet eller drömmen.
Drömmen om stor och mycket fisk. Men som de sa, det är
inte fisken som är viktig, utan det är den sociala samvaron
och naturupplevelsen,  som hjälper till att hålla drömmen
om jättefångsten vid liv.

Vid en av parkeringsplatserna hade några skjutit raketer
för att fira något.

Platsen var överströdd av skräp och för att framhålla sin
innovativa förmåga hade dessa vandaler stoppat raketer
bakom Länsstyrelsens informationsskyltar och sprängt
sönder dessa. Till vilket syfte ?

Att visa att man kan förstöra.
För mig visar deras handlande en brist på uppfostran
och kognitiva defekter.

Hela deras verksamhet var meningslös.

Jag blir förbannad,  då jag ser sådant. Att anmäla upplever
jag som meningslöst. Det handlar om brist på uppfostran i
hemmet
och i skolan, där man borde fått lära sig förstå,
vad som är rätt eller fel.

Skulle inte vetskap om vad som är moraliskt rätt eller fel,
vara en
kardinal dygd ?

Nåväl, denna sprängning…vad spelar det för roll om 1000 år ?

Då jag går längs leden genom strandskogen, har jag ständig
spaning
efter  en av de två vita älgar, som rör sig här.
Det skulle vara
roligt att lyckas ta ett par bra foto av någon
av dessa.

Efter 2 timmar i naturen bar det hemåt, där vidare uppgifter
väntade, vilket tack vare min naturpromenad jag kunde starta
med bra energi och mycket ideer.

Jag tog lite bilder, som det var problem med då en av
inställningarna
på min trogna Sony inte var helt rätt.
Men jag försökte 
rätta till det mest uppenbara felaktigheterna.

Om du har lust så följ mig bakåt stigen…

 

 

 

 

Detta långsmala djuret överraskade mig lite i motljuset.

Jag har fotograferat denna märkligheten förut…

Få vi bara tid på oss, så ska vi rita våra cirklar…

Två torra träd tråder en trängtande tango…

Lagaoset den 4. Januari 2019

“Jag ger upp”

Det enda vintriga, frosten i kanten av Lagan.

Lagan smyger förbi strandkanten

Alles ist Ruhe…

Naturligtvis är det gråtrutarna som har druckit kaffe
och slängt emballaget på stranden. Vem annars ?

ett Os

En hare som lagt huvudet  tillrätta i sanden en sista gång.

En rot som vore den hoptryckt av en hydraulisk press.

Kattegatts milda dyning bryter mot Lagans utsrömmande vatten.

Det vita skummet. Beror på närvaron av en alg.

Fiskare

Allt handlar om aerodynamik…

Vandalernas gemensamma små hjärnor lyckades efter möda med detta.

Nedskräpat och förstört.

Vattendraget bakom dynerna isbelagt.

Japp, här flanerar jag.

Ett förhistoriskt djur med snabel reser mödosamt  på sig.

I och med att detta är ett naturvårdsområde,  får skogen sköta sig själv,
så det så småningom blir en urskogsliknande biotop.

En lätt  dimma svepte in naturen och jämnade konturerna.