Translate

ÅLLEBERG MODELL FLYGKLUBBS HANGLÄGER YSTAD 2018

 

 

 

 

ÅMFK arrangerar för 16. året

sitt traditionella hangläger/meeting.

 

 

 

 

 

 

 

 

ÅMFK:S HANGMEETING

ÄR FLYTTAT TILL 22 – 25 APRIL.

 

 

ALLTSÅ KLOCKAN 1601 den 22. April

SUSAR VÅRA MODELLER UT

ÖVER HANGKANTEN.

 

 

 

 

Väderupdate 19 April från yr.no kl 1000 för Ystad

 

 

 

 

Det börjar den 22. April och avslutas preliminärt  den 25. April.

Hela gänget har bokat in sig, som vanligt, hos Henry
Österlens Gästhärbärge.

Ett mycket bra och unikt  boende med kvaliteter inbyggda i
50-60-talsväggarna, vilket skapar en trivsam miljö.

Alla flygintresserade är varmt välkomna med eller utan modeller.

Det finns ett flertal platser att flyga hang på och vi bestämmer
varje dag,  var vi ska flyga. Kåseberga, Hammar, Kivik/Ravlunda
eller på annan plats.

Behöver någon hjälp,  att få sin  modell intrimmad eller provflugen,
ordnar vi det också.

Kan vi inte flyga, hittar vi på andra aktiviteter, som har med flyg
att göra.

Googla i sökrutan upp till vänster på min blogg:
Hangflyg Ystad, så kommer det upp poster
från de gångna årens läger.

Vi blir troligtvis riktigt många deltagare med hänsyn
till förfrågningar !
Det finns fortfarande rum att boka hos Henry.

Information kan du få av mig,  om intresse finns.
Skicka ett mejl eller slå en signal: 0706277120

http://www.hidetext.net/hide/0gSdw2rNiD.gif

Häng med så klart !

 

Tyvärr fick vi inget tillstånd att flyga inom
restriktionsområdet.

Jag var i kontakt med en representant för
Polismyndigheten, vilken
handhar luftfartens
övervakning,  som var mycket hjälpsam.

Men han, Jonas A, kunde inte hjälpa oss.

Tack för du försökte Jonas !

 

 

 

 

 

Boende i  Österlens Gästhärbärge Glemmingebro

Sinushanget . Parkering vid jordgubbsodlingen.
Ingen uppkörning med bilar.

Ales Stenar och vårt hushang vid Löderup.

Där vi bor. Österlens Gästhärbärge.
Link i brödtexten.

Kalle Thorsell svingar.

 

Rolf Maier och Robert Hollsten.

Löderup, vårt hushang.

Ravlunda vid ostlig vind.

Packat

REB fäster vindindikator för friska vindar.

Mellanflyg på Hovs Hallar under färden söderut.

ÅMFK på Hovs Hallar.

Du ser frisk vind var det inte brist på.
Men självklart flög vi.Den gamle…

Rolf-Erik Herrljunga

 

Har vi tur  möter vi den sydsvenska våren…

 

 

ÄNTLIGEN PREMIÄRFLYG MED MIN TROGNA HYPERAVA

 

 

 

 

 

Nu svingade den sig åter upp…

 

 

 

 

 

 

 

…min gamla HyperAva med loggat 724 timmar i termik.

Ovanligt sent, beroende på den sega vintern, begick vi termik
premiären med Avan i går.
Väderläget var vindstilla, max 1 m/sek ost, solsken lätta
Cirrusmoln
och därunder Cumulus.
Såg alltså bra ut.

Ner till ett av mina flygställen för termik och en otålig montering,
då jag var så sugen att få kolla, hur min trogna modell betedde sig
efter vinterns renovering och översyn.

Den hade ju fått ny klädsel bitvis och bakkanten på mittdelen av
den tredelade vingen, hade jag riktat upp.

Avan flög  exakt,  som jag förväntat. Alla trimmar neutrala och
efter att ha stängt motorn på 75 m höjd, kunde jag njuta av
den nästan överjordiska musiken från den laminära strömningen
över vingen.

Instrålningen bromsades av höga Cirrus, men det kom så mycket
värme från solen,  att svag men utbredd termik fanns.

Eftersom det inte fanns vind, var det bara att sitta i flygstolen
och låta modellen flyga sina flata termikvarv i stort sett själv.

En vältrimmad Ava är en dröm för termikflygaren. Är den bra
trimmad,
ligger den kvar i blåsan utan korrigeringar.

Jag hängde med upp till lagom höjd och väl uppe där,  var det
enkelt
att stanna kvar.  Det var  inget kämpande att hålla höjden,
utan
termiken var, som jag skrev, svag men utbredd.

Efter 50 minuter landade jag och hängde på min Mobius, för
jag skulle kunna
få video på mina roder, vilket jag ville dokumentera
för att visa,  hur
mycket små utslag som behövs, för att flyga
planet kontrollerat.

Andra starten gick lika bra som första. Skillnaden var, att stora
flockar av
ormvråkar drog förbi norrut och piggybackade på min
Ava.
Ormvråkarna
kurvade upp sig högt, innan de sträckte vidare.
Vi kan nog förvänta den första
riktiga ruschen med flyttfåglar nu,
då vädret är lovat bli varmt med sydvästliga
vindar.

Dagens flygningar, vilka var två starter, gjorde jag utan min vario.
Orsaken var, att jag glömt ladda monitorn. Men det går utmärkt
att flyga
utan telemetri.

Efter nästan 3 timmar i luften landade jag kl 1500 synnerligen nöjd
med
detta årets premiär med Old Faithful…

Jag har två andra fina  högpresterande RES-modeller, men jag
är mycket
förtjust i min 8 – 9 år gamla HyperAva, så de andra
modellerna får pryda sin plats
på väggen i hangaren hemma.

Jag tog lite bilder och alla bilderna är från min Mobius, som ju
ger en ganska
liten bildstorlek. Men det handlar inte alltid om
superkvalitet, det handlar om
för mig att förmedla en känsla till
betraktaren.

Det tycker jag,  min Mobius gör.

Hoppa in och häng med du också !

 

 

 

 

Beredd för första termikstarten 2018 vid Tjärby.

Undrar hur länge min Ava hänger med ?
Men så länge allt är mekaniskt och aerodynamiskt korrekt,
fungerar den bättre, än då den kom ur kartongen.

Ännu en hitech väderstation för modellflygaren.

Örnen och bocken ser lika barska ut som vi är vana att se dem.

“Oooo..”, utbrister bocken.
” Nu kommer modellflygarna igen och stör stillheten hos oss…”

Södra Sveriges mest stabila mekbord, vågar jag påstå…

Roll on !

Min acke är 5 år gammal…inte dåligt.
Inköpt hos Thomas HAB i Ljungby.

Jag har en drivlina,  som inte drar som en pylonkärra.
Därför jag flyger en segelmodell, inte en motorkärra…

Det gör,  jag vågar påstå,  att jag aldrig behöver byta acke under en dags flygande.
Acken jag kör med är 3-celler 3200 mAh.

Reaching for the skies

Här får du en uppfattning om vädersituationen under min flygning.

Ser du pricken ?

HyperAva Wladimir Models årsmodell 2009.

Final

 

De aerodynamiska bromsarna är effektiva och väl anpassade.
Med det menar jag, att om jag ställer modellen på nosen, så
kommer jag inte att överskrida den hastigheten, då strukturella
skador kan uppstå, om bromsarna är fullt aktiverade.
Känns tryggt i vissa lägen.

Hur många gånger har jag inte landat här…

Avan har ett imponerande glidtal och en mycket effektiv polar.

Den gamles plats.

Kan jag ha det  bättre som modellflygare ?

Knappast ! För det handlar om att njuta och få goda upplevelser !

Done deal !

 

GLADOR…LÄTTLURADE FÅGLAR ELLER KORKADE ?

 

 

 

 

 

 

När glador piggybackar på min modell…

 

 

 

 

 

 

 

 

…lägger jag märke till en sak.

Jag är van vid, att vråkar, tornfalkar ofta kommer till samma
termikblåsa, som jag ligger i med min modell.

De visar genom sitt beteende, att de är duktiga fåglar att
flyga termik. Med det avser jag deras förmåga att centrera sig själva
i blåsan, där lyftet är bäst.  Då jag finns i en blåsa och vråkar kommer,
tar jag hjälp av fåglarnas förmåga att ligga mitt i bästa lyftet, vilket
ger mig en anvisning,
hur jag ska korrigera.

Ligger jag i samma lyft som exempelvis en ormvråk med en av mina
Avor, så har fågeln ingen chans mot min  modells förmåga att
stiga i termiken. Mina Avor har mycket bättre glidtal, vilket fäller
utslaget.

Men med glador är det annorlunda. Jag har aldrig upplevt fåglar,
som
är så benägna att ansluta sig till samma förväntade goda blåsa,
som jag flyger
i med min modell.

Häromdagen var jag ute med min Blue Phoenix i vackert
termikväder.

Det blåste 1-2 m/sek och solen sken. Det var torrtermik,
som på lägre
höjd var stark men turbulent.
Termiken är alltid starkast på våren/tidig sommar.

Då jag låg i en blåsa och steg, kom en glada vinglande.
En glada har inte den stabila
flykt som exempelvis en
ormvråk har.
Gladan förenade sig med min Blue Phoenix
i termiken,
men hon eller han mallade inte in sig speciellt noga.

Då jag kommit högre,  avbröt jag och gick på rakkurs. Vad hände ?
Jo, min kompis i form av en glada
hängde med.

Jag tänkte se vad som hände, det vill säga, jag ville se,
om gladan har bra förmåga
att känna termik eller bristen
på dylik, om jag la mig och kurvade i sjunk….

Jodå, gladan kurvade glatt med i sjunket…tills jag avbröt
och gick på rakkurs och återigen hängde min glada

med.

Jag  testade flera gånger och såg, att gladans förmåga att
piggybacka var inte välutvecklad.

Att “piggybacka” kan man säga betyder, ” Att åka snålskjuts
på någon eller något”.

Mycket flyga blev det i alla fall denna härliga dag. 2.5 timma
i termik och förbrukat 755 mAh
ur acken i modellen på motor
och servon. Så det var en billig dag, för att  kunna få flyga i
sällskap med en röd glada.

Hoppa in och häng med.

Alla bilderna är tagna med min Mobius sittande på nosen riktad
åt vänster och lite
nedåt.

 

Den gamle med sin modell innan start.

Inlandshanget vid Tjärby kyrka.

      Min Blue Phoenix och dess drabant, en glada.

En rote med flygmaskiner…

Gladan ligger 2 m från min vingspets.

En glada flyger ryckigt i termik med mycket flax.

Ett fornminne bland de övriga…

Finalen och strax sättning.

EN SVÄNG I VÅRTERMIKEN !

 

 

 

 

 

 

Tillfället jag väntat på…

 

 

…dök upp i dag söndag. Det var solsken och svag vind från
syväst. Alltså förutsättningar för termik, i alla fall fram till
13-tiden, då en eventuell sjöbris skulle sopa bort all konvektion.

Jag tog med min alltid flygbara Blå Fenix till mitt termikställe.
Roligt att komma tillbaka dit, där jag fått så många goda upplevelser.

Klockan var  0900 knappt och jag förväntade inte, att termiken
skulle vara igång så tidigt. Men iväg åkte modellen och med elens
hjälp klättrade jag till 100 m. Jag trimmade upp nosen då min
kärra med monterad GoPro blir aningen nostung.

Lite rundflygning för att leta termik, men det enda som fanns
var enstaka kytt. Alltså beslöt jag att landa och avvakta, den
ökande instrålningen från solen.

I luften flög förutom jag  idag massor av sånglärkor, som fyllde
luften med sin intensiva utdragna sång. Det var som om lärkorna
verkligen ville övertyga lyssnaren att,  jo, det är vår nu !

Efter 30 minuter på marken ny start, klättring till ca 100 m och
koll av luften. Nu hittade jag en blåsa. Mycket turbulent och trasig,
men efter några varv och bra höjdvinst brakade det iväg upp.

Termiken på våren är kraftig, då temperaturgradienten är hög.

För att göra en lång berättelse kort, så fick jag totalt 2 timmar
i luften, vilket gjorde mig nöjd med flygandet.
Nästa gång jag ska ut hit,  tar jag med en av mina Avor.

Låt mig säga: Jag flyger hellre med en välflygande harmonisk
enkel modell som en Blue Phoenix, än en otrimmad kolfiberkärra
för 20000 kr.
För mig är det viktiga flygupplevelsen och känslan att jag
behärskar min modell och att jag kan ta ut den fulla kapaciteten
och potentialen ur modellen.

På hemvägen körde jag upp till en skogssjö,  jag väl känner till
för att se,  om någon is fanns kvar.

Märkligt, för en månad sen gick jag och efterlyste is på sjön,
nu vill jag se en isfri vattenyta.

Vattenytan på skogssjön var nästan helt isfri. Vädret var makalöst
fint med varm luft och solsken. Vinden var i stort noll.

På sjön ropade två lommar med sin kraftiga stämma och över sjön
passerade strötranor diskuterande med sina raspiga röster,
vilka senare  landade på en åker jämte sjön.

Jag hörde ett vårtecken säkert som något spela i björkarna, bofinken.

När jag satt och filosoferade i vårvädret kom en hare försiktigt
i en glänta. Han blev skrämd av mig, försvann, men kom tillbaka
och vände andra gången 5 m från mig.

Är man ute i naturen sker alltid något !

Miljön var mycket rogivande och jag tog lite bilder.

Bilderna från flygningen är samtliga från min Mobius.
Därav följer att upplösningen inte är enorm, men det räcker.

Häng med om du vill  !

 

 

Flygförberedelser: Starta GoPron för stillbildstagning.

Japp, då är det dags.

Släppet…

Historisk mark med gravhögar från yngre stenålder.

Solen var stark i dag.

  Piloten spanar

Ni får ursäkta att horisonten blev sned…

Inga Cumulusmoln i dag.

På finalen.

…eller blev det en överflygning bara…

Ser du mitt flarn i luften ?

Landning

  Snart nog…

Färdigt för idag. Återstår bara…

…att stoppa ner grejorna i soppåsen igen.

 

Sjön jag besökte.

Även i den halländska skogsbygden byggdes  pyramider för tusentals år sedan.
Till vänster ser du en tidig version av en sfinx…tror jag…

På väg till sjön från flygstället såg jag ett gäng dovhjortar lugnt betande på 300 m avstånd.

Skedänder och bläsänder.

And med specialdesignad näbbutrustning.

Herr och fru skedand kryssar i sjön.

En gammal ek stod jämte vägen och gjorde sig stor.

Harpalten som sa hej två gånger till mig…

…innan han vände mig ryggen.

I vikarna låt rutten is kvar, men den sjunger på sista versen nu.

Känner du värmen i gläntan ?

På denna granstock växer det små björkar.

Två tranor gled förbi…

…livligt diskuterande vad de skulle äta till lunch…tror jag i alla fall.

Fast menyn blir väl den vanliga…

VINGAR SOM VINGAR…

 

 

 

 

 

Allt handlar inte bara om modell flyg,

då det gäller att ta sig fram i lufthavet…

 

 

 

 

 

 

Jovisst, vingar är bra då det gäller flyg. En väsentlig del
i det som möjliggör flygning,  är något,  som skapar
lyftkraft.

Det gör vingar.

Annandag Påsk var jag ute och flög termik ! med en
Blue Phoenix. Det var på förmiddagen svag vind och
mycket instrålning, som skapade förutsättningar för termik.

Det blev 1.5 timma i luften med min BF, som är en
enastående
välflygande modell.
Detta tack vare en bra grundkonstruktion,  som lagt
grunden och gett piloten möjligheter att på detta
bygga sina
inställningar och trimning, så modellen
flyger, som han vill.

Vid lunch ökade den nordvästliga vinden och det började
suga
i  för en resa till Hovs Hallar.

Men jag  bedömde vädret lite för barskt med vindar upp
till 8-10 m/sekund. Man blir med åldern bekväm bitvis…

Alltså blev det i stället  en tripp till stranden av Kattegatt
för oss. Medtagande utrustning för
årets första utegrillning.

Vi fann ett fint ställe i lä, där vi parkerade oss i solskenet med
stolar, grill och vad därtill hör.

En fin eftermiddag fick vi och mycket frisk luft. De grillade
kycklingfiléerna blev perfekta !

Inte speciellt många fågelarter var att se, men jag fick lite
bilder,
som återkallar en del av våra upplevda ögonblick.

Skrattmåsen var rikligt förekommande, vilket är glädjande,
då jag tycker dess population minskat de senaste 5 åren.

En ornitologisk sensation blev vi varse. En kråka med glasögon ?

Är vi ute mycket, upplever vi mycket. Det gör inte de,
som ligger i dvala framför en tv, surfar planlöst
på w.w.w eller de som frenetiskt fipplar på en IFåne
och maniskt kollar efter melj och sms var 5. sekund.

Japp, det är säkert det.

Vi upplever alltid något oväntat, som sätter spets på tillvaron,
då vi är ute på äventyr.

 

Hoppa ombord om du vill…

 

 

 

 

Damen hade förpuppat sig ,  innan vi kom i lä för vinden…

Kroppen ska ju ha sitt…
Kycklingfilé, sallad,  hembakat rågbröd med Brieost.

En liten sångare smög på gärdet 50 m från mig…

…jag undrar…med fågelns uppåtriktade stjärt…

…vilken art …

…det kan vara, men jag tror, det är en gärdsmyg.
Alltså bör det vara ett exemplar  av nominatformen Troglodytes .
Rätta mig om jag har fel !

Skrattmåsen,  måste man säga, är i sitt uppträdande alltid strikt välklädd.

Ständigt på spaning efter någon godbit…

På engelska: Blackheaded gull.

…som de snabbt snappar åt sig i den hårda konkurrensen.

Hur många servon har en skrattmås i varje vinge ?
Kan det vara därför, den flyger så bra ?

“Hej, jag håller kollen bara” !

“Avdelning framåt marsch” !

Takeoff
Kolla de aerodynamiskt väl utformade och anpassade vingspetsarna.

Kråkan är, om sanningen ska fram, en i fåglarnas värld  brutal…våldsverkare.
Jag får associationer till ett bombplan från 1940, då jag ser kråkans flyktbild.

Kråkans silhuett utstrålar en aura av skräck…

Men även den mest våldsamma kråka börjar kanske på sin ålders höst,
precis som vi skröpliga människor, se dåligt och då flyger den
väl till Specsavers
fågelavdelning och köper progressiva glasögon till extrapris…?

Eller är detta en bild lyckosamt tagen i det exakta ögonblicket ?

 

SHOOT-OUT WEST 2018

 

 

 

Sommarens toppmeeting på Ålleberg.

 

 

 

 

 

 

 

Ållebergs Modellflyg Klubb och RCFF
kommer att arrangera ett meeting
på Ålleberg sommaren 2018.

 

Meetingets namn är:

 

SHOOT-OUT WEST 2018

 

 

Tidpunkten: 29/6 – 1/7, vilket är fredag, lördag och söndag.

Detta är den första RCFF Träffen i Mellansverige där vi flyger
på anrik mark, Ålleberg, känd för bl.a Sveriges segelflygs Mecka,
Europas äldsta flygande Tiger Moth samt för
Segel flyg museet,
Ost/Väst hangen , Guld Kragen som hittats här på Falbygden och
självklart så bjuds besökarna på en vidunderlig utsikt utöver Falbygden.
För övrigt Sveriges ko tätaste kommun…

Filmen “Örnungar” med Alice Babs och Lasse Dahlqvist spelades
in här på berget.

Ålleberg är Sveriges högsta platå berg, 331 m över havet.

 

 

 

Denna vackra och historiska miljö väntar dig som besökare !

 

Västgötaslätten breder ut sig nedanför Ålleberg.

 

 

Träffen startar på Fredag den 29 Juni med Briefing kl 10:00.
Invigning Lördag.
Vi håller på hela helgen med avslut Söndag 1 Juli.
(Går bra att komma tidigare än fredag om så önskas).

Vi förfogar över hela berget. Camping område för både tält,
husvagnar,husbilar (220V el-uttag finns), allmänna toaletter,
Restaurang Ålleberg,  två hang för ostlig och västlig vind.

Vi flyger allt som är flygbart dvs: Motor , Segel med el.
utan motor,  Jet, Drönare, Helikoptrar, Flygbogsering,
Old Timer plan (segel/motor) mm.

ÅMFK kombinerar SHOOT-OUT West med  populära
SCALE VINTAGE GLIDER  Meeting samtidigt denna helg
Som namnet antyder,  så är det segel modeller föreställande
full skala plan byggda mellan 1920-1960 som visas upp och även blir
flygbogserade upp i det blå. Alla är välkomna att deltaga.

Anmälan till SHOOT-OUT WEST 2018 Träffen
måste ske 
på vår anmälnings blankett,
klicka på länken:

https://goo.gl/forms/IiTN0Yj1tmCYo75v2

Det finns några obligatoriska val som varje deltagare måste
svara på samt så är det förskottsbetalning som gäller, för att din
anmälan skall vara giltig och din anmälan är bindande.
RCFF -/SMFF-försäkring obligatorisk.

Anmälnings avgiften är 100:-/deltagare, gäller för hela träffen.
Fri parkering.

 

 

 

ALLMÄNT

Plats: Ålleberg – Falköping

Datum: 29-30 juni samt 1 juli, dvs fredag, lördag, söndag

Flygtider: från kl 09:00 – 19:00 lunch uppehåll kl 12-13:00

Invigning: lördag 30/6 kl 10:00

Flyg Program med flygtider kommer att anslås på anslags tavla vid hangaren.

Planerat att varje hel timme blir det olika flyg aktiviteter.

Vi flyger: Motor, Segel, Jet, Drönare, Helikopter, Flygbogsering, Stor skala,
Old Timers (motor/segel)….ja allt som flyger! Ev en rc Lastbil också!!

ALLA är Varmt Välkomna att deltaga oberoende av förbunds tillhörighet.
Är du medlem i RCFF/SMFF så gäller deras försäkring. Saknar du förbunds
tillhörighet så är det RCFF försäkring som är obligatorisk. För de deltagare som,
saknar denna RCFF försäkring så beställ denna på anmälningsformuläret,
förskottsbetalning.

Lördag kväll ca kl 20:00: Gemensam Middag, familjemedlemmar välkomna
att deltaga.

Avslutning söndag 1/7 kl 15:00

Hobby handlare samt RCFF styrelsen på plats.

Special T-shirts/keps med motiv SHOOT-OUT WEST 2018 kommer att
finnas till försäljning

Ev. utlottning av en flygtur med Europas äldsta flygandes Tiger Moth
samt Ostkorgar ifrån Falbygdens Ost.

Kiosk med korv, dricka, kaffe, bullar mm + Ållebergs rest.

Boende;        http://www.allebergscafe.se/Camping-Rum-och-Priser/

                    http://www.trivago.se/Vandrarhem/Falköping

Frågor:        gliderking1@gmail.com;

                                                Länkar:        Ållebergs Modellflyg Klubb

                                                                  Ålleberg historia

                                                                   Segelflygmuseet Ålleberg.

   RCFF

 

 

Håll koll på ny information på ÅMFK hemsida.

RAPPORT FRÅN EN FLANÖR

 

 

 

 

 

Det var ju bara  så fint väder i onsdags…

 

 

 

 

 

 

Så jag begav mig ut med en modell, en Blue Phoenix, för att
än en gång se om jag fått min kameras lins att fokusera på
rätt avstånd. Jag har kämpat…med fokusproblem länge nu.

Vädret var strålande sol, -4 C och en relativt frisk ostlig vind.

Men vi flyger ju i förhållande till den omgivande luften inte
i förhållande till marken. Så lite vind hindrar inte mig från
att försöka erövra skyarna.

Flygplatsen var vid kusten, eftersom jag ville kombinera
mitt kollflygande med lite fågelskådning.

Fast det här med fåglar hade jag inget större hopp om
med tanke på kyla och vind.

Att flyga med min Blå Fenix gick utmärkt. Trots att en BF
har 2 m spännvidd, kan den vara svår att se i det starka
solljuset,  då jag flyger söderut mot solen.

Tur jag har bra solglasögon och framför allt, att jag efter
min starroperation för knappt ett år sen åter har fått
tillbaka min superfina syn.

Nåväl, hemkommen och efter att ha kontrollerat bilderna
såg jag med en gång att,  som vanligt, var min lins fokuserad
på objekt på “halvdistans”. Objekt oändligt långt bort var
suddiga. Ändå hade jag kopplat kameran via HDMI-kabel
till min tv och så gott det lät sig göras ställt in skärpan på
oändligt.

Så det var att gå på det hemma igen, vilket jag gjorde genom
att märka upp linsen  med 10 vita små märken och höljet
med ett märke som referens.

Sen tog jag några bilder med vridning ett hack i taget på linsen.
Då jag kollade bilderna såg jag,  att  där linsen fokuserade på
oändligt avstånd, vilken punkt linsen var vriden mot.
Så jag låste linsen på den bästa inställningen, som jag bedömde
inför en ny flygtest.

Det gäller att inte ge sig.

Efter mina flygäventyr packade jag in modellen i bilen och
begav mig med kamerorna på ett strövtåg längs stranden.

Redan då jag flög, såg jag en fiskgjuse, som sakta kom flaxande.
Kunde ju var roligt att få några bilder på den.
Lite tur hade jag,  för den dök upp igen. Tyvärr var den långt bort,
ca 250 meter, men jag klämde lite bilder med mitt zoomobjektiv
och hoppades på det bästa.

Naturen, både på stranden och inne i skogen, var vacker med
15-20 cm nysnö. Just där jag var,  hade det kommit ganska mycket av
den vita varan.

De flesta bilderna är tagna med min lilla men goda Mobius.
Som tickar 4 bilder i sekunden sittande på mina solglasögon.
Det jag ser, det ser och fotograferar kameran också.

Prova detta sättet att fotografera. Jag har ett 64 Gb minneskort
och min promenad var på 2 timmar och lite mer. Min Mobius
fotograferade hela tiden. Batteriet i min Mobius har jag bytt till
ett med dubbla kapaciteten jämfört med originalet.

Häng med på mitt strövtåg och upplev lite av det jag såg !

 

 

 

Det som möter besökaren. En fri horisont, ett lugnt hav och stillhet.
En av mina favorittillhåll, då jag laddar mina batterier.
På denna strandremsa brukar jag träffa en stadigt återkommande
grupp av flanörer, vilka som jag uppskattar denna solenna plats.

Bordet har fått en nystärkt ? fluffig bordduk…

Stranden med vyn mot Bjärehalvön.
Havet jämnat av en frisk frånlandsvind.

Det blåste frisk kylig  ostlig vind runt öronen på besökaren,
som virvlade upp och bar iväg med snön ut över havet.

Den svaga dyningen från Kattegatt frasade försynt i strandgruset.

En flanörs oregelbundna och synbart slumpmässiga spår…

Tänk så mycket ett spår i snön kan förtälja betraktaren…
om du tar dig tid att fundera.

En välanpassad flygare och predator. Gråtruten.

Tofsviporna flög förbi på köldstela vingar tycktes det…

…funderande på om de inte skulle dra söderut igen…

…men instinkten att stanna vid sina gamla häckningsplatser är stark.

I en Disneyfilm ser snön ut på speciellt sätt…

… och i en Walt Disneyfilm kommer det aldrig bara lite snö, det kommer mycket.
Sen kan du tänka på, att  det förekommer nästan aldrig töväder i en Disneyfilm.

Denna rådjursbock är, … den kapitala bock jag sett,  som haft de absolut största hornen.


Jag har jagat mycket i många år, men aldrig har jag sett horn som dessa.
Detta trots han har bast kvar på hornen och de inte är fullväxta.
Kan tänka mig han får svårt att överleva bockjakten i Augusti.

Fiskgjuse med sikte på mig…

…avstånd 250 m.

Synd jag inte har finare objektiv. Men jag nöjer mig med det jag har.

Tofsviporna höll till vid strandkanten och flög upp då jag kom.
Jag observerade också frusna sånglärkor som dock icke jublade i skyn med sång……

Denna bild illustrerar begreppet “Fata Morgana” Man kan kalla det en sorts hägring.
Det du ser till vänster är
silon i Falkenberg som flyger över havet. Till höger en gul
byggnad som är Gessles hotell i Tylesand, vilket fått vingar. Fenomenet beror
på att luften skiktas med olika lager
av luft med olika temperaturer, som gör
att ljuset bryts.

Min favoritflygplats: Hovs Hallars hang mot N-NV.
Ser du den skarpa strandlinjen ? Ett resultat av jordens
krökning,  vilket gör att havets horisont “lyfts upp”.
Alltså vi har ett “havskrön” innan stranden. Såedemede.

På det lugna Kattegatt bryter dyningen mot sanden som Lagan transporterat ut.
Det se ut som en som snaggat sig skakar  av sig vattnet stående på botten…
Varför jag tog bilden ? Den avviker från det vi är vana vid att se här.

I snön på stranden låg en släthårig tax och såg på mig med bedjande ögon…

Inne i björkskogen såg till min överraskning en surikat, som spanade.
De är sällsynta i Sverige och finns normalt i Afrika.
Men allt är ju möjligt i dag tack vare FakeLook eller ?

 Surikat

Ja du, så här såg det ut i Halland i onsdags i slutet av Mars.

Där nyanlända starar tankade energi i tångens värld av småkryp.

Vad håller ihop en flock av fåglar…?

600 m från stranden var varje sten på revet uthyrd till knubbsälar.

Även stenarna närmare stranden var exproprierade av sälar.

Märklig former på berget i dagen…resultat av slipningen från inlandsisen ?

En ung havsörn flög med tunga vingslag förbi långt ut från stranden…

…en ung fågel som syns på stjärten och den till synes svarta näbben.

Synd han flög på 500 m avstånd…

Vårens budbärare, sädesärlan, tar en paus vid stranden.
En sädesärla väcker  hos mig en positiv känsla.
Gör en kråka samma sak ? Nä…och jag undrar varför.
Kan vara att en sädesärla signalerar ett förebud om vår.
Vad signalerar en kråka ?

En lav, Caloplaca, orangelav.

VÄLKOMMEN VÅREN !

 

 

 

 

 

Nu kommer våren med värme och ljus…

 

 

 

 

 

 

 

 

Ett härligt och hoppingivande  väder mötte oss, då vi tumlade ut till en
förväntad vår och hamnade i 10 cm nysnö.

Jag tycker vårarna har flyttat framåt i kalendern de sista 10 åren.
Även här i sydliga delarna av landet märks det på så sätt,  att skidbackarna
kan hålla öppet in i April. Då jag växte upp,  kunde vi aldrig åka skidor i April.
Snön brukade ta slut under Februarilovet, som inföll i mitten-slutet av Februari.

Men allt är inte som förr…

Vi får väl ta det, som det är.

Fast jag märker,  som varande en varelse i mogen ålder, att värme och ljus
påverkar mig mer nu än då jag var ung och vacker…Där ser vi vad ljus betyder
för våra hormoner.

Vi får bida vår tid. Vårtiderna kommer …i den ena eller andra varianten.

Jag lovar.

En liten biltripp inbringade några bilder, som illustrerar begreppet
“Vår i Halland “.

 

 

 

 

Då klockan 0930…

Nu, 4 timmar och 10 cm snö senare…

En bänk på förmiddagen…

…och efter en dag med lite snöfall.

Oro, där kajorna hyr in sig i den högsta björken.

  Elefanterna står och huttrar på sin fjäder.

De ständigt mycket vaksamma skatorna håller koll på omgivningen…

…ser de minsta fara, flyger de upp.

Kråkor och kajor lever i en ohelig allians tycks det.

 

 

EN FUKTIG GRÅ FILT…

 

 

 

…låg över det halländska kustlandskapet.

 

 

 

 

 

 

Inte blev vi upplyfta av vädret i helgen. Varm luft,
relativt landet, strömmade upp över Sydsverige och
det blev naturligtvis dimma.

Inte kunde jag modellflyga, men sitta inne..nä…det klarar
inte jag i alla fall.

Så vi gav oss iväg för att kolla en skogsfastighet i södra Halland.

Vi tog vägen via Båstad för att handla och det vi mötte
var en turistort inte i dvala men med en plats med aktiviteter
som tycktes försiggå i ultrarapid.

Märkligt,  att vi  uttrycker något som rör sig sakta
med uttrycket “Ultrarapid”. Rapid betyder snabb och ultra
betyder ungefär “Mer eller Mera…ja du ser själv det något
paradoxala med uttrycket.

På en åker passerade vi förbi ett tjugotal migrerande tranor,
som inte hade
IFR-bevis och i stället fick ägna dagen åt att
fylla på energi.

Så det blir kanske, om dimman hänger i,  för fåglarna att ta
tåget till Hornborgasjön eller…?

Som sagt, något måste jag prestera på min lilla blogg,
för en blogg eller hemsida som inte uppdateras,
det är en död anka.

Jag tror och hoppas  personligen,  att denna veckan är
sista sucken med
vinter…

Sen kommer våren förhoppningsvis med ljus och värme,
vilket kör igång hormonerna på oss, som gått och irrat
i det nordiska vintermörkret.

Håll ut och häng med !

 

 

 

 

 

 

Ett märkligt växande träd som kröker på nacken inför överhögheten i Båstad.
Grenverket har en form liknande fraktaler.

  I hamnen Båstad en öronbedövande stillhet och tystnad.

Grounded pilots in line…

Nä, fåglar kan inte flyga IFR. De måste ha referenser av verkligheten
för att kunna ha kontroll på sitt flygande.

Denna bilden tog jag i härligt sommarväder i somras,  då det var
fin termik och ett tillfälle, 
som jag gärna minns. Hur jag plåtade ?
Jag sträckte på mig
så klart och smällde av en bild. Molnet är ett
Cumulus Congestus på väg att gå över till ett Cb eller Bymoln.

VÅREN STORMAR FRAM !

 

 

 

 

 

Det är bara positiva väderutsikter…

 

 

 

 

 

Jag som trodde våren närmade sig. Men mina tankar
på varmare väder försvann med en yrvind, då jag erfor
 yr.no:s prognos för tiden
fram till 1. April…

Det blir att avvakta med modellflygeriaktiviteterna utomhus
tills kvicksilvret stiger… Påsken ser alltså i Sydsverige att
bli som vanligt med köld, kalla vindar och nederbörd.

Härligt, för då har vi något gott att vänta på  efter kylan.

 

 

 

 

 

EN FÖRANING OM VARMARE TIDER…

 

 

 

 

 

…fick vi uppleva påpassligt på Vårdagjämningen  !

 

 

 

I dag är det Vårdagjämning. Det innebär enkelt uttryckt
att i dag är dag och natt lika långa. Dagarna blir längre
tills vi kommer till Sommarsolståndet, då vi har årets
ljusaste dygn på norra halvklotet.

Vi hade fått 2 cm snö och naturligtvis hade kvällstabloiderna
överträffat varandra i rubriksättningarna,  som beskrev
vädret. Alltså de vanliga överdrifterna med trafikkaos,
kollisioner, extremväder blablabla…

Jag åkte ut för att gå min vanliga strandpromenad nere vid
Laholmsbukten längs stranden och genom strandskogen.

Vid framkomsten var det strålande solsken, nordlig vind
cirka 6-8 m/sek och
helt folktomt.

Så ut med min kamera och mitt strövtåg började. Idag
hoppades jag på att få se en havsörn, som jag kunde plåta.
Förra gången missade jag en,  som passerade på låg höjd.
Min kamera låg just då i min bil.

Ute i havet låg Kanadagäss, grågäss och lite änder. Annars
inget upphetsande,  så vitt jag kunde se. Min kikare lämnade
jag hemma.

Men,  jag fick min promenad, där jag fotograferade det,
som väckte mitt intresse och öga.

Jag tröttnar aldrig på att fotografera formerna, på det man finner
vid en strand och i den kuvade tallskogen. Med hjälp av fantasin
kan jag se de mest förunderliga varelser, som naturen format
träden lika.

För en gångs skull tog jag mycket god tid på mig, för att kunna
upptäcka det som finns i naturen. Man ska inte ha för brått,
då missar du mycket.

Bakom allt jag finner på stranden,  finns det en historia.
Om jag hittar
en sko exempelvis, funderar jag på, vem som
burit den och var han kom ifrån.

De flesta skor jag hittar kommer från Danmark och som
förts hit
av den nordliga strömmen i Öresund.

Nåväl, havsörn såg jag ingen, men jag hörde vårens första lärka
drilla
lite korthugget och jag sa hejhej till vårens första tofsvipor,
som rastade
under sin flytt norrut.

När jag hör tofsvipans gälla läte och ser dess tumlande flykt,
triggar det mig
i alla fall till en speciell känsla av vår.

Denna veckan tror jag vintern plockar ihop sina attribut
och drar sig norrut !

Lite bilder blev det som vanligt. Tofsviporna plåtade jag på långt
håll,
ca 150 m,  varför skärpan inte är super. Men det duger,
för det skapar en
känsla hos betraktaren hoppas jag, som säger,
att våren kan vara
på väg till oss.

Våren innebär, att allt föds på nytt i naturens  kretslopp.

Vid återkomsten till min bil tänkte jag åka hem och
hämta en modell, så jag kunde dra iväg till Hovs Hallar,
för att få mig lite hangflygning.

Men vinden var upp till 10-12 m/sek  vid HH och jag
passade. Även jag kan vara bekväm av mig och avstå
flygning…ibland.

 

 

 Laholmsbukten Vårdagjämningen 2018 kl 0830

Ett luftigt sommarhus med bästa läge…renoveringsbehov.

Den tjuriga Svansasaren (Cauda Solus) ligger klar till anfall…
Han har extremt litet huvud…och således en hjärna som en höna…

Snön på strandgräset försvann snabbt  i solskenet.

Solen smälter snabbt det tunna pudrade snölagret.
Den mörka marken absorberar solljuset och smälter bort
den vita nederbörden.

Den är vår gårdvar (Canem Paesidio) vid Lagaoset.
Han är stabilt byggd och vaktar i naturreservatet.
Fast han tycker inte om, att hans svans blivit kuperad…

Det är en bister herre, som man inte ska ta en diskussion med.

Lagan har brått ut för att kunna vältra sig bland Kattegatts vågor.

Tomt. Inte en enda fritidsfiskare.
De enda som fiskade, var de cirka 500 storskarvarna,
som oförtröttligt plockar  sin skörd ur havet.
Varje skarv konsumerar ca 0.5 – 0.7 kg fisk varje dag.
Så 500 av de svarta predatorerna sätter i sig 110 ton om året.

Tystnaden bröts inte av något annat än
frasandet av Kattegatts dyning brytande mot  stranden.

Ebb och flod ? Jo det har vi i Sverige oxå.
Fast vi har ju inte en skillnad på 6 meter, utan här på Västkusten handlar
det om 20 cm…
Det du ser här, är begreppet flod vid Laholmsbukten
då klockan är 0915. Inte direkt någon enorm springflod men ändå…

Dyningen från Kattegatt bryter då den möter  Lagans vatten.
Som en uppgrundande Tsunamivåg ser det ut. Vågen bara dyker upp ur  ett lugnt hav.

Spåren förskräcker…från Storskarvens marscherande på en sandrevel.

En nyss strandad flundra, som snart blev byte för gråtrutarna.

Den högsta dynen vid Tönnersa/Lagaoset.

De sydsvenska alperna, Hallandsås, i bakgrunden.
Kattvik vid kanten av Laholmsbukten på bilden.

Det ser nästan ut som kålmaskar som kryper på grässtrået…
emellertid är det metamorf snö.

Jag hade inte med någon modell i dag.
Så jag fick nöja mig med att se  SAS sakta susa förbi.

Den första sånglärkan jag sett i år vid Lagaoset.

Hon spelade lite försynt. Det var inga av de explosiva, intensiva drillarna,
man kan höra, då hon markerar revir vid boet.

Men ett vårtecken så gott som något är det.

Denna varelse kom mödosamt stövlande med knakande leder och  näsan i vädret,
sägande att jag skulle se upp…
Vad han nu menade med det …

Jo, jag frågar samma som du gör….

…varför växer träden så här ?

Ljudet av nyss anlända tofsvipor som flyger sina
slumpmässiga
figurer i luften ger mig de bild- och ljudupplevelser,
som säger att våren kan vara på väg.

Jämför du  flykten hos en tofsvipa nu i Mars med det sättet den
flyger i September, så kan man
tro det är två olika arter.

Tofsviporna har nu fullt upp med att få ihop det
med en lämplig äktenskapskandidat.

Vad finns det för en termikflygare bättre sky att skåda,
än en himmel täckt av  växande Cumulusmoln ?

 

NU BEHÖVER VI INTE BEFARA ATT MONA SAHLIN …

 

 

 

 

 

 

..ska kunna bli statsminister eller ?

Jag kunde inte undgå att notera en artikel i Aftonbluddret i går…

Vi brukar ju likna händelsen,  då någon blir avslöjad som en grandios
hycklare,  som att deras byxor har ramlat ner…

Personligen tror jag, att  Måna inte har något mer,  som kan ramla.

Vi minns hennes visa ord, vilka för fru Sahlin var ett rättesnöre och
en av hennes dygder i hennes moraluppfattning:

“Om man är socialdemokrat, då tycker man att
det är häftigt att betala skatt.

För mig är skatt det finaste uttrycket för vad politik är “.

Mona Sahlin i Sveriges Television.

Men Måna kunde inte springa ifrån sin egen skugga.

Jag är övertygad om,  att  det inte räcker att göra  den sedvanliga
Sahlinska Pudeln i detta fallet.

Men politik är ju det omöjligas konst och i landet Lagom är jag
beredd på vad som helst.

Vad som är tur i sammanhanget är,  att Måna har en pension,
som före detta
statsråd på 56000/månaden, utan att behöva
lyfta ett finger.
Dessa pengar går nu åter
till viss del till statskassan,  då kronofogden
har begärt införsel av hennes ersättning  för att gälda hennes
skatteskuld hos kronofogden, som uppgår till 647000 kr.

Sånt är livet…

Kommer du ihåg fortsättningen på Anita Lindbloms hitlåt ?

” Så mycket falskhet bor det här”.

Jag vet inte varför det poppade fram ur min hjärna just nu…

Om detta min inlägg är menat att vara  styggt ? Självklart !

 

 

DEN FÖRSTA TRANAN HAR LANDAT VID HORNBORGASJÖN…

 

 

 

 

 

 

… och tidningarna utropar:

” Det är vår ! ”

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det är bara att hoppas, att tranan har haft det goda omdömet
och  packat ner sina Helly-Hansenkalsonger, yllemössan,
näbbvärmaren
och fleecevantar…i sin ryggsäck med tanke på
väderutsikterna ?.

Kanske den har  med sig snöskor…?

 

 

 

 

ASTROFYSIKERN STEPHEN HAWKINGS ÄR DÖD

 

 

 

 

En  vetenskapens nytänkare och djärv teoretiker .

 

 

 

 

Professor Stephen Hawkings har avlidit i Cambridge 76 år gammal.

När Hawkings var 21 år gammal,  blev han diagnostiserad med ALS,
som är en neurologisk sjukdom,  vilken  förlamar musklerna.

Han mottog diagnosen och blev deprimerad. Men då han märkte,
att han kunde, trots sjukdomen, fortsätta sitt vetenskapliga arbete,
återfick han energin och entusiasmen.

Han är en av vår tids största teoretiker, då det gäller förståelsen
och teorierna att kunna knyta och integrera  Kvantmekaniken
med Einsteins Relativitetsteorier .

Det han visade stort intresse för,  var det,  som kallas “Svarta hål”
i rymden.
Hawkings senare teorier om svarta hål är, att den materia och energi
som uppslukas av Svarta Hål kommer att hamna i oordning.

Ett kollapsat svart hål, hävdar Hawkings, har i sig bevarat all information
om det,  som sugits in i det.

Denna information, om ordningen av det som sugits in,
finns kvar som en aura. Ungefär som om du tänker dig  det som
ett pussel med ofattbart många bitar, vilkas placering bestäms av
ett program, för att det ska bli förståeligt.

Tänk dig,  att det är detta programmet,  som finns kvar.
Det är bara det,  att alla ettor och nollor i programmet är
slumpmässigt placerade och man måste alltså avkodifiera datan,
för att förstå detta gigantiska pussel och kunna återskapa det.

Hawkings gav ut en bok som heter: “A Brief History Of Time”.
Den blev en bestseller. Jag har läst den, utan att förstå allt,
men den gav mig en förståelse, i någon mån,  av Hawkings vetenskapliga
teorier om att gränser för tid och rum inte existerar.

Professor Stephen Hawkings var en av människorna,  som försökte
att föra
oss närmare allts sammanhang.

Här kan du läsa en bra artikel om Stephen Hawkings.

 

FLYGPORR…

 

 

 

 

 

 

…det imponerar på mig i alla fall…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Denna video är väl värd att se för alla flygintresserade.
Den beskriver den tekniska utvecklingen, som låter
piloten behandla detta stora plan, som han gör.

Jämför detta plan, Airbus A400M,  med exempelvis en
Hercules

Då ser du, vad 50 års utveckling gjort möjligt.

Sen är piloten naturligtvis duktig och tar ut 100 % av
sitt flygplan.

Buckle up and hold on to it !

Notabelt är,  att motorerna på respektive vinge kontraroterar.

 

 

 

MELODIFESTIVAL…

 

 

 

 

…utan vare sig festival eller melodi.

 

 

 

 

 

 

Eftersom jag basar helt egenmäktigt över min blogg,
tar jag mig friheten att tycka till, om något som i tv
heter Melodifestivalen.

Dock, de som kallar sig journalister har döpt om den
till “Mellon”, som vi kan se som ytterligare en bekräftelse

på infantiliseringen i samhället.

Ungefär som man skulle säga:” Vill du ha en mella lille ponken”, 
till en 50-års människa.

Om vi bortser från de förvirrade programledarnas kalkonerier
på scenen,  deras famlande efter stödet från ett riktigt manus,
de tekniska haverierna  , så
ska det väl förevisas musik.

Musiken, som ska vara det absolut bästa , Sverige kan åstadkomma.

Personligen, har jag inte hört något så bedrövligt som i år.
Låt mig förklara: Om du frågar en slumpmässig person på
gatan,  om han kan vissla refrängen i den vinnande låten…
Tror du han kan det ? Knappast.

Melodierna i dag framförs av mediokra artister på ett sätt,
som påminner om  professionella gråterskor.
De flesta melodierna
är en orgie i en sorts gnällande sång
utan  refräng, som inte fastnar i lyssnarens hjärna.

Vi har haft duktiga artister och låtskrivare. Jag ska inte dra
fram namn,
men hur många procent av svenskarna tror du
kan vissla eller gnola
“Waterloo” ???

Hur många procent tror du kan vissla refrängen, om det
finns någon, från årets eller förra
årets vinnare ?

Jag träffade en av Sveriges bästa och världskände artist
och låtskrivare av en händelse vid järnvägsstationen.

Vi kom i sällskap och jag sa : “Du skriver bra låtar.”

“Varför tycker du det”, frågade han.

Mitt svar var: ”  Jag kan vissla dina låtar, då jag hört de
en gång.”

Är det inte så en hitlåt ska fungera ? Rätta mig om jag har fel.

Men den så kallade melodifestivalen 2018…vem bryr sig
om den på måndag eller kommer ihåg det som visades ?

Varför jag genomled tillställningen?

Det var det sociala trycket…som gjorde jag underordnade
mig …och fick uppleva bedrövligheten, som för mig var
lika spännande,  som att stirra på  en glass vilken  håller
på att smälta på en grusväg en mulen sommardag.

 

UT I NATUREN BLUE PHOENIXBUREN..

 

 

 

 

 

…därför det var fint flygväder i lördags…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ok, det är en sorts vinter nu och förhoppningsvis sjunger
den  på sin sista verser. Men osvuret är bäst, ty yr.no lovar
i sin långtidsprognos 2-3 dagar med mildare väder, men sen
kommer -10 C tillbaka under ännu en vecka…

Hursomhelst,  i dag lördag var det vindstilla, solsken och det
räcker för att trigga min lust att komma ut i naturen med en av
mina modeller.

I dag ville jag än en gång testa en av mina GoPro-kameror,
som jag
fäst på en Blue Phoenix. Så färden gick till en plats
vid Laholmsbukten.

Där jag vid stranden mötte Tony, en fågelskådare ursprungligen
från
Dalarna, som försett mig med en bild på en vit älg,
vilken rör sig i området.

I dag fick jag av Tony reda på, att det kan finnas 2 vita älgar
i området.

Intressant varför denna genetiska mutation uppträder här…

Som sagt var det sol, ingen vind och -2 C. Det kan inte bli bättre vid
denna årstid.

I havet låg mycket grågäss, kanadagäss och  kolonin med den
ständigt
växande skaran av storskarv som hade intagit sin
vanliga plats på en sandrevel
just vid Lagans mynning.
Antalet skarvar uppskattar jag till mellan 500-750
individer.

Nåväl, iväg åkte min modell,  där kameran klickade på med
2 bilder/sekund.

Jag flög upp nästan två ackar, så det blev ca 50 minuter i luften.
Sen landade jag,
eftersom jag frös om fingrarna, då jag inte
hade några vantar.

Alla stillbilder från mark är tagna med min lilla Mobiuskamera,
som satt
monterad på mina solglasögon. Har jag den där,
dokumenterar kameran,
allt jag upplever.

Vid min sista landning såg jag en havsörn,  som passerade med
tunga vingslag
söderut. Naturligtvis låg kameran i bilen…

Men hur som helst,  en härlig dag med frisk luft och fina vyer
och flygupplevelser!

Jag kan inte nog påpeka, hur goda flygegenskaper en vältrimmad
Blue Phoenix besitter. Det är en njutning att få flyga den.

Betänk så enkelt allt är idag med en eldriven 2m-seglare…
Allting blir så okomplicerat och lätthanterligt.

 

Här några ögonblick från min vintersejour vid havet i dag.

Häng med .

 

Som du ser var jag ute på plats klockan 0830 redan.
Varför så tidigt ? Därför det är då, det är bäst flygförhållande.

Ingen kö till bänkarna i dag i alla fall…det  som bevisade
bänkarnas existens i sinnevärlden var deras långa skuggor
från den mycket tidiga morgonsolen…

Så här ser det ut med Bjärehalvön i fonden.

Lite av fåglarna som mötte besökaren. Dock inga andfåglar.
Skyn har vackra färger tidigt på morgonen.

Modellen klar för flygning så när som att huven ska skruvas på.

Så här sitter min kamera monterad. BF är ett utmärkt plan om du
vill plåta från luften.
Det flyger sakta om du vill, det är relativt
agilt och det kan bära tung last.
Dessutom med lämplig acke
och motor får du minst 30 minuters räckvidd.
Team JR…tja de konkade  den 26 December 2017
…men verksamheten fortsätter.

Släppet…dock släpper inte ett propellerblad.
Det är en optisk anomali från kameran.

Blue Phoenix. En oöverträffad konstruktion i sin klass.
Trots den är bra,  skulle jag gärna  se lite förbättringar,
men konstruktören sa, 
att får vara bra som det är.
Mina argument var en profil som penetrerar bättre,
större yta på sidorodret och bättre Re-tal på stabben.
Alltså en stabbe som är smalare och längre.

Min fågel svävar över dynlandskapet norr om Lagaoset.

Start nummer 2 från parkeringen.

 

Det min Blå Fenix gör bäst….flyger.

En ornitolog och en pilot i naturen.

Hav-strand-dyner.
Lagan danar stranden och bottnen då den svänger norrut efter mynningen.

Del av Sveriges längsta sandstrand.
Vill du hoppa i ?

Detta ser ut som norrsken (Aurora Borealis) men
du ser nog vad det är egentligen.

Nästan så hjärnan blir lurad av ögat…

Hårda grabbar använder inte vantar i minusgrader…
Min JR av enkel modell, JR XG8 har under de två år jag
haft den aldrig svikit mig eller bjudit på någon glitch.
Du ska veta,  att jag tänjer på räckviddsgränserna, då jag
flyger nära marken och långt i från mig här på det låga
kusthanget vid Laholmsbukten.

Utsikt mot Lagans mynning.

Tony, ornitolog.

Min BF på finalen

Flyga i naturen är alltid en utmaning
då du ska landa…

…fast nyttig träning för piloten…

…att bedöma rätt,  då du ska landa bland hinder i ruffen.

När man lärt sig…är det ingen konst…eller ?

MIN FÖRHOPPNING ÄR ATT VI JUST NU…

 

 

 

 

 

 

…upplever pusten av vinterns sista kalla utandning.

 

 

 

 

 

 

 

 

Det är den 8. Mars och det snöar lätt. Temperaturen är
ca -2 C, men vi har ett hopp om vår.

Det kan man se på ljuset. Det bär ju med sig nästan ett löfte
om varmare väder.

För inte ens jag…ger mig ut med mina modeller då det snöar.
Lite bekväm får man vara, då man nått stadgad ålder.

Kan jag inte flyga,  får jag syssla med annat, som är associerat
till begreppet flygning och flygkultur.

Därför beslöt jag att lägga några timmar på min mycket flugna
och välflygande Spirit Elite. Den har 300 timmar i luften nu efter
5 år. Respekt.

Men,  då jag flyger så mycket med mina modeller, uppstår skador.
Inte efter haverier, för det sker sällan, utan det blir hanteringsskador.

Då man bär modellen, smäller i dörrkarmar, landar på stickiga ängar,
landar i vresrosbuskar på Hovs hallar osv.

Till slut blir det för mycket för mitt estetiska öga och det kräver
aktion.
Så jag beslöt att klä om vingarna, vilka inte var speciellt vackra.
Det går åt ca 2.5 m Oracover att klä.

Oracaover är ett utmärkt beklädnadsmaterial med många bra
egenskaper. Jag köper mitt av
Bjarne på Ricab i Filipstad.

Ska jag klä om en vinge, måste den gamla klädseln bort först.
Det var inte enkelt. Man föreställer sig,  att den gamla klädseln
bara är att dra av som skalet på en banan…..Men icke, klädseln
tog mig 4 timmar att få bort. Mycket pillande och skrapande innan
vingen var strippad på klädsel.

Sen smårep av vingen, spackling med Biltemas lättspackel som
är utmärkt, under förutsättning
man späder det en liten aning
med vatten. Slipning, ny spackling
och sen gör jag så att jag
klarklackar vingen 3 gånger minst
med slipning emellan innan jag klär.

Varför lacka? Jo då fäster Oracovern i hartsen i lacket 100% och dessutom
styrker hartsen balsan. Vem har inte kört tummen genom vingen ??

Själva klädningen är för mig som sinnlig ritual. Man har en reparerad
vinge, som trämässigt inte är för vacker, men den är strukturellt helt ok.

När klädseln är applicerad blir vingen som den fula ankungen. Den blir
förvandlad,  då den blir klädd och det ser snyggt ut.

Oracovern till min Spirit med 2 m spv kostar ca 275 kr.

Jag vill egentligen köpa en ny Spirit Elite med glasfiberkropp
men den
går inte att få tag i.
Därför skrev jag till Great Planes med lite frågor.

Vi får se vad de svarar.

Modellen är mycket välflygande och hade man ändrat profilen
till en Martin Hepperle 30, skulle planet få enligt mitt
tycke
bättre penetrationsegenskaper, men man hade behållit modellens

goda förmåga att kurva termik, då den är så lätt. (Och spröd)

Nåväl, nu stå min Spirit i hangaren i väntan på provtur med
de nyklädda
vingarna.
Jag måste ju  provflyga innan vi åker till Ystad med ÅMFK.

Fast jag kan inte sitta hemma,  utan jag måste ut och röra på
mig i naturen ä
ven om snön faller sakta.

Färden gick till Simlångsdalen där Fylleån passerar.
Jag var på väg österut
för att hjälpa en hästägare och rida till
hennes hästar och då jag passerade
Simlångsdalen,
passade jag på att fotografera strömstare.

Vid bron i Simlångsdalen har det i många år förekommit strömstare,
vilket är en intressant fågel, som är välanpassad till sin biotop.

Även i dag fanns det strömstarar och jag försökte fotografera,
så gott
det lät sig göras.
Problem ett var att det snöade ganska tätt.
Problem två
är att komma tillräckligt nära.
Problem tre är att marken närmast ån är
vattensjuk. Vilket jag erfor
då jag tog mig fram. Jag trampade igenom
isen och stod i vatten
upp till knäna…Men det stoppar inte en fotograf.

Jag gjorde så gott jag kunde med plåtandet och det blev som det blir.
Fotoavståndet var 50 meter, vilket med knackigt ljus inte är optimalt
för min enkla utrustning.

Här är några bilder från min naturpromenad och min renoverade Spirit.

Häng med !

 

 

 

 

Den duger för mig !

 

 

 

 

HAR DU FUNDERAT PÅ EN SAK I VINTERVÄDRET…

 

 

 

 

…varför heter Nokias vinterdäck Hakkapeliitta ?

 

 

 

 

Hakkapeliitta vinterdäck har jag använt sedan 1971…

Varför ? Jo jag tycker de är de bästa. Därför har jag
just köpt 4 nya till min bil.

Men det slog mig, varför heter det Hakkapeliitta ?

Ordet Hakkapeliitta är så välkänt i dag, att det kan
betraktas som ett begrepp i alla fall i Norden.

Jag vet något så när ursprunget för ordet, men eftersom
jag just läst Mirkka Lappalainens bok “Pohjolan leijona”
fick jag lite kött på benen och blev intresserad.

Mirkkas bok handlar om  Gustav II Adolfs relation till
Finland.  Tiden sent 1500-tal och tidigt 1600-tal.

Titeln på hennes mycket välskrivna bok betyder ungefär
“Det Nordiska Lejonet”,
vilket syftar på Gustav II Adolf.

Som alla vet,  stupade Gustav II Adolf den 6. November
1632
i dimman vid Lützen, under det pågående  stora
centraleuropeiska religionskriget mellan katoliker och
protestanter.
Med honom fanns det finska kavalleriregementen,
som utgjordes av Hakkapeliitter.

Dessa var utomordentligt skickliga krigare och var en
resurs,  som fältherren kunde sätta
in, då det var kris under
hans armés ständiga irrande i Tyskland
under del av
Det 30-åriga Kriget.

Vid denna tid  utgjordes de marscherande arméerna
till stor del
av legoknektar,  vars lojalitet bara bestod,
så länge deras sold
betalades ut.

Gustav II Adolfs finska kavalleriregementen med
Hakkapeliitter
var däremot edsvurna till den svenska
konungen och hade en stark
lojalitet till sin fältherre.
Kungen kunde lita på sitt finska kavalleri.

Hakkapeliitterna som begrepp lever fortfarande kvar
i Finland.

Särskilt under II:a världskriget då Sovjetfascismen
angrep Finland blev hakkapeliitterna som symbol för
den finska viljan till motstånd
framställda som föredömen.
Se frimärket i ingressen.

Det finska ordet Hakkapeliita kommer ursprungligen från deras
rop: “Hakka Päälle”.

Betydelsen är ungefär “hugg i, hugg på” och låter egentligen
“Hakka Päälle Pohjan Poika”
Så betydelsen är:

“Hugg på son av Norden” ! Eller: De nordiska pojkar som ropar
Hugg På.

Men det vi idag förknippar med begreppet Hakkapeliitta
är Nokias däck, som väl hugger in och på  i underlaget.

Så är det.

Reklam för däck 1959. Bilden från Nokias hemsida.

Reklambild från 60-talet för Hakkapeliittas vinterdäck. Bild från Nokias hemsida.

 

…DET TYCKS INTE FINNAS NÅGOT SLUT…

 

 

 

 

…på kylan hos oss.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det är bedrövligt tråkigt, om det både är kallt och för mycket vind.

Blåser sen vinden, så hangflyg är omöjligt, då är det en
treenighet i dj–het, som bromsar min entusiasm för modellflyg.

Bilden ovan visar Laholmsbukten med sin vackra båge, som formar
Sveriges längsta kusthang.

Där har jag tillbringat många behagliga timmar flygande och
badande.
Men nu…endast en kråka sitter på span i trädtoppen kanske
beundrande utsikten och drömmande om sommar för sina
kylslagna fötter som saknar raggsockar.

Det som återstår är att bygga eller se över redan befintliga modeller.
Jag har redan sett över min modeller, så vad som återstår, är troligtvis
att börja virka grytlappar…

Om två månader knappt har vi ÅMFK:s hangträff i Ystad.
Låt oss hoppas våren har anlänt i slutet av April. Men jag minns förra
året…inte svettades vi av värmen inte.

Men vi håller fanan högt, för flyga hang,  det ska vi !

Jag har ännu inte sett någon lärka, som anlänt. Men de är ju inte
dumma, utan stannar på en plats för fåglar med behagligare  temperatur.

Hursomhelst, keep it up…våren kommer !

Då kommer nya flygbilder från mina aktiviteter.

 

 

Det har varit lax- och havsöringspremiär i Nissan nu…
Fast då fick väl laxen och öringen åka skridskor på isen
om fiskeentusiasterna skulle nå framgångar i sin hobby ?

 

 

Tyvärr bara vindar från ost…inget för hangflyg på västkusten.
Långtidsprognos yr.no fredag 2/3 kl 0800

 

 

 

ÄNTLIGEN FICK JAG STILLAT SUGET EFTER ISFLYG…

 

 

 

 

 

…därför torsdagen visade sig från sin bästa vädersida.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Torsdagen innebar solsken, -6 grader och nästan vindstilla.
Det var perfekt väder för modellflyg från en isbelagd sjö.

Enda frågetecknet var, om sjöns is var tjock nog…
Men det var bara att ge oss iväg upp  till skogsbygden.
Där det till all lycka visade sig, att isen var ca 10 cm tjock.
Med tanke på yr.no har förutspått de närmaste 10 dagarna
ned till -20 C,  kan vi förvänta oss en tillväxt av isen på ca 1.5
cm/dygn.

Så den kommer att hålla och ge oss fler flygmöjligheter.

Min medhavda modell var min Sparky, som nu har många timmar
i luften bakom sig, vilket den har klarat med den äran.
Sparky är ett mycket välflygande plan. Är ganska svår att
få tag i nu. Bästa stället är att kolla E-Bay.

Tyvärr hade jag inte skidor på modellen, vilket gör allt
roligare och lättare, då man startar från snötäckt is.
Isen hade ett snölager på 2 cm.

Men det var i stort inga bekymmer att starta med hjul för mig.

Vi fick en riktig knalldag i det vackra vädret. Hoppas det
fortsätter, så vi kan dra upp i skogsbygden igen.

Jag tog mycket bilder med min Mobius, som jag hade satt
fast på mina solglasögon. Det blev både stillbilder och en snutt
video. Än en gång, Mobiusen är inte dålig !

Här kommer en drös bilder och en video från vårt isäventyr.

Häng med …

 

PS.  Detta var denna min  Sparkys sista flygning efter lång och
trogen tjänst.
Den hade 250 timmar i luften och var helt enkelt utsliten.
Massor med småskador, som gjorde att den såg ut som
ett lapptäcke mer eller mindre.

Den flög fortfarande bra, men nog är nog. Jag ska skaffa
en liknande modell, dock icke en Sparky, då den är
alldeles för dyr hos återförsäljaren i Sverige.


Modellen jag är ute efter ska kunna bära min GoPro på
ett bra sätt. Kanske en Fun Cub från Multiplex eller en
Tundra från kinesbutiken

 

 

 

 

 

Sjön ser inbjudande ut med sin snöiga yta.

Klart starta…

...fast jag handkastade i första starten för jag skulle vara säker på att jag kom iväg.

…och det gjorde jag.

 landningen…

…blev en touch and go…

  

Landning…

…bättre med skidor…

  …men ner kommer man ju alltid…

Klart för start igen…

…fast ibland…

…går det inte…

…som man vill.  

Starten bli ibland lite vinglig då jag vill komma loss
från snön så fort som möjligt.

Tack vare motorns styrka klara modellen av branta starter.

Sparky, med flera hundra flygtimmar på vingarna.

Klart detta är inbjudande.

Man är en skugga av sitt forna jag, men icke förty,
jag njuter i alla fall
åt min flygupplevelse !

Sparkyn flyger från sin skugga…

Sättning.

Framtaxning till piloten.

Stoppsladd…

Klart och slut för idag !