Translate

J-35 DRAKEN I FINLAND

 

 

 

 

 

Se på denna intressanta video, som är en intervjuv

med en Drakenpilot i Finska Flygvapnet.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag sprang på denna video på Youtube och tyckte den var mycket
se- och hörvärd.

Undrar hur många flygvapenpiloter som har ångrat sitt skifte
till passagerarflyget ?

Piloten, Ari Saarinen,  uttrycker det ganska drastiskt, genom att säga att flyga
passagerare är mycket tråkigt
jämfört med  flygandet av Draken.

Sätt dig bekvämt och kolla videon. Det är den värd !

 

 

 

 

Ari framför en av Finska Flygvapnets Drakar.

Flygplanet Ari flyger uppvisning med, en Fouga Magister.

Förutom att flyga Fouga Magister, flyger Ari segelflygplan.

 

 

 

 

Ari flyger Fouga Magister

HANGFLYGARE HÄNGER PÅ…

 

 

 

 

…för att kunna hänga i luften vid

Ystad 31 Augusti – 3. September.

 

 

 

 

 

 

 

 

Vi är ett gäng från ÅMFK och andra klubbar , vilka åker ner
till Ystad 31/8 – 3/9  för att flyga hang, om väder och vind
är med oss.

Som vanligt bor vi hos Henry på Österlens Gästhärbärge,
vilket nu drivs av hans dotter Isabelle.

Är du flygintresserad,  så ta med ett flygetyg och häng
med oss.

Du kan flyga med det mesta på ett hang och vill
du ha hjälp, så får du det.

Kom och upplev fascinationen med hangflyg !

Vill du träffa oss, befinner vi oss vid rätt vind vid
Löderupshanget, som är vårt hushang.

Om du vill ha info om vårt görande ring mig 0706277120.

Vi ses !

Lite bilder från tidigare sejourer på Österlen kommer här…

 

 

 

Final Löderup

Vy mot Kåseberga från Löderup

Alula och bogserbåt

Symmetri

Land och hav Löderup

Wings over the ocean…

G-Turn

Här bor vi.

Rullstensåsarna vid havet, som möjliggör, att vi kan flyga våra hangmodeller.

 

Vi ses  !

 

VARFÖR TROR DU USA INTE VILL SÄLJA F-22 RAPTOR ?

 

 

 

 

 

Världen bästa multi-role plan…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag har undrat varför USA inte vill exportera F-22 Raptor…
Men, om jag kollar exempelvis denna video, kanske det
hjälper mig att förstå det.

Är detta det bästa planet i sin genre ? Jag vet inte, men
jag tror det. Kan F-22 vara överlägset F-35 JSF ?

F-35 kan starta vertikalt och landa vertikalt, men
vilket är bäst i luften.

En del hävdar att de ryska Su-modellerna är bättre,
då de kan utföra diverse spektakulära aerobatiska
manövrar.

Ok, det kan de, men vad händer, om man hänger på
full vapenlast och fulla tankar ?
Då går det inte lika bra.

De som betvivlar USA:s förmåga att bygga plan, kan ju
ta en titt på F-15. Planet har tjänstgjort i mer än 30 år
och deltagit i många krigssituationer hos olika nationers
flygvapen.

Inget har blivit nedskjutet. Det torde skapa respekt och
viss nervositet
hos eventuella opponenter.

Men kolla de två videofilmerna av F-22 och J-35 och
jämför.
De som kan och vet allt …säger F-35 är ett dåligt val.

Tja, vad säger du efter att ha sett filmen ?

 

Nedanstående bilder klippta ur YouTubevideos.
Copyrightinnehavare angivet på bilderna och filmerna.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Glöm inte att ticka för “4 K ” läget för bästa kvalitet.

BYTE AV VÄDER…

 

 

 

 

Kanske vi kan se en förändring nu till mera “normalt” väder.

 

 

 

Jetströmmen 8. Augusti 2018

 

Jetströmmen över norra Europa har flyttat sig, vilket kan ge
möjligheter för lågtrycken och kallfronterna att passera
Skandinavien.

Därmed också kunna ge mycket önskad nederbörd.

Vi får se…då vi står med paraplyerna uppfällda…

 

 

 

 

DETTA ÄR MITT INLÄGG NUMMER 2000 SEN STARTEN 2009.

 

 

 

 

 

Att blogga…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Varför en blogg ? Tja, vad säger jag ? Antagligen
har jag ett
exhibitionistiskt drag och dessutom
tycker jag om att
sticka ut näsan i dagliga frågor.

Visst, ibland sticker jag ut näsan i snålblåsten och
riskerar den blir blå..

Den smällen tar jag med glädje. Vågar jag inte
ta steget
stannar livet….dödsens tråkigt !

Mitt syfte med bloggen är att försöka skildra
flyg och
speciellt modellflyg ur entusiastens synpunkt,
så det
kanske kan inspirera andra att tänka efter,
om de kanske
skulle ägna sig åt flygintresset.

Vidare vill jag försöka presentera fakta om aerodynamik
och flygmekanik på ett relativt lättförståeligt sätt.

Nostalgibehovet…hos mina besökare tycks vara omöjligt
att mätta.
40- och 50-talisterna vill läsa om det flyget som
existerade
då de växte upp.

Speciellt stolt…är jag att jag fick chansen att tala
med Kurt Persson
och använda hans unika bilder från
hans tid som flygplansbyggare
hos AB Flygindustri
i Halmstad och Malmö.

De posterna jag skrev om flygplanstillverkningen
i Halmstad
under kriget har väckt intresse över hela
världen, om jag ser
på mejlen och frågorna jag fått.

Jag tycker om att presentera lite udda saker och
personer
som har intressen som ligger i periferin
av modellflyg och
fullskalaflyg.

Se på John Woodfields modeller som han flyger
med på klipporna vid Cornwalls kust i England.
En upplevelse.

Klicka på länken “Crazy Horst” till vänster bland
länkarna på första sidan och finn en sann
modellflygare , som flyger ovanligt, skickligt och
spännande med sina enkla modeller.
Duktig flygare och fotograf assisterad av sin kvinna Fay,
vars härliga skratt hörs på Horsts filmer.

Under åren har jag fått 225000 spamkommentarer,
vilka
mitt spamfilter Akismet har fångat och dräpt.

Jag har lågt räknat, efter ett hastigt räknande, skrivit
1.8 miljoner ord….detta motsvarar 10 romaner i storlek
“Vredens druvor” av John Steinbeck…

Kommentarer är inget som regnar varje dag, men jag
har fått 1900, som jag presenterat och godkänt.

På bloggen har jag lagt upp mer än 15000 bilder.

Ska vi tala om min blogg har någon styrka, vill jag
framhålla bilderna. Det gamla talesättet gäller fortfarande:

“En bild säger mer än tusen ord”!

Nu fortsätter jag köra på med bloggen. Än hänger jag med
och så länge jag tycker det är roligt,  håller jag fanan högt.

Jag avskyr att vara overksam. Varför ? Jo tiden går fort
och du kan inte stanna den. Det gäller att göra nu,
det du vill,
för ögonblicket kommer aldrig tillbaka.

Jag vill inte sitta på hemmet grubblande över,
varför jag
inte tog chansen att göra saker då eller då.
Därför gör jag det nu
och det inkluderar bloggandet.

Om det tar  tid med en blogg ? Sure, det tar tid.
Men efter
2000 inlägg har jag rutin. Jag har rutin
att välja ut och redigera
mina bilder på ett effektivt sätt,
så att fixa en post behöver bara
ta 1 timma.

Jag använder det enklaste av de enkla bildetiteringsprogrammen,
och det är Googles Picasa. Google erbjuder det inte längre,
men du kan ladda ner det via min länklista på första sidan
till vänster.

Då får jag tid att sticka ut och flyga !

Det ska jag nu. Ut i naturen termikburen !

PS

Ingressbilden visar bloggaren som en typisk 50-talist
vid familjens
sommarboende.
Tidpunkten ca 1955 och kolla klädseln…

Svensktillverkade fula fuskjeans, pullover utan ärmar
nerstoppad i byxorna, rutig skjorta, på fötterna blå
gympadojjor där hålen för skosnörena var förstärkta
med öljetter av plåt,  som rostade, vilket gjorde, att
kanterna blev vassa, så man drog av snörena, då man
snörde på sig skorna.

Dessutom är jag farligt beväpnad med ett  Diana luftgevär.
Vilket jag senare bytte upp till en gammal Husqvarna .22
enladdare med femkantig pipa, vilken tillhört min morfar.
Jag tror jag sköt 25000 skott med den och perforerade
bland annat flaggstångsknoppen…som var gjort av plåt.
Det är ju  preskriberat  nu efter 60 år…
Min idoga skjutning ledde emellertid så småningom  in mig
på  tävlingsskytte  med revolver och pistol. Både skolskjutning
och fältskytte, där jag nådde viss framgång.

Observera att jeansen vid denna tid, enligt modet,
skulle
bäras upprullade…för så gjorde man ju i de
amerikanska filmerna …

 

 

 

EN BRISTVARA I DAG…

 

 

 

 

Vi fick en skvätt regn .

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Inga mängder, utan bara 3 mm…..Det hade behövts
300. Men,  vi får vara glada,  för vad vi får, som flickan sa…

Vi  fick ett hopp om,  att gräsmattorna , som nu är vita,
kanske kan anta, i alla fall, något mera livaktig färg…

 

Denna blogg post är nummer 1999, sen jag
startade min blogg 2009.

Tänk så mycket genuint trams jag skrivit…men kanske
också något,
som fått dig att lyfta på ögonbrynen,
eller som fått dig intresserad
av något jag beskrivit…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

TYNGDLAGEN…

 

 

 

 

 

…något som John Woodfield

från Cornwall tycks upphäva

 

 

 

 

 

 

Njut av denna vackra modell och på det sättet den flygs av piloten.
Han tycks upphäva gravitationen och modellen rör sig, som vore
den
viktlös.

Denna modellen av John är den bästa, jag sett.
Den är också
förtjänstfullt filmad för att demonstrera egenskaper
och inte
minst det vackra landskapet i Cornwall.

Se gärna hans andra filmer, de är en upplevelse !

Bilderna har jag klippt ur hans film, som är inbäddad längre ner.

 

John Woodfield YouTube-channel.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

ÄR DET SJÄLVPLÅGERI…

 

 

 

 

 

…att ge sig ut och flyga termik nu ?

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

På ett sätt, svarar jag ja. Men ser man på mitt glupande
flygintresse säger jag nej.

Torsdagen var den varmaste dagen hittills i Halmstadtrakten.
Temperaturen var
33 C…Då är det varmt.

Vi hade en förvånansvärt svag sjöbris, kanske beroende på
att temperaturen i havet är relativt land hög.

Jag åkte ner till mitt vanliga termikställe och motiverade
mig med, att den finns en
ganska stationär tornfalk där,
som  jag ville få lite bilder på.

Efter att ha stirrat efter en icke befintlig tornfalk i 1.5 timma
la jag ner
min fotosession.

Jag hade min Ava i bilen, som pockade på uppmärksamhet.
Eftersom jag satt i min flygstol i skuggan, tänkte jag,
att jag tar väl en sväng.

Monterade och startade. Möttes av västlig vind 2-3 m/sek
och den var relativt
sval, då den kom från havet.
Ingen termik under 75 m. Körde upp mig till 125 m

med elektricitet och kollade termikläget. Jo det fanns utbredd
och jag menar
verkligen utbredd termik. Det tycktes stiga överallt.
Det är så, att om vi har sjöbris
med den hastighet vi hade
i dag,  flyter den svala sjöbrisen in över  land och skjuter

den varma luften uppåt. Sjöbrisen är ju sval, varför den befinner
sig närmast marken.

Så om du drabbas av sjöbrisens, för termikflygaren,
en förbannelse, pröva att klättra
ytterligare 100 m med motor.

Normalt sett kan jag flyga timvis i sträck, men i dag gav
jag mig efter 1.5 timma.

Du ser på bilderna, som alla är tagna med min lilla
Mobius , hur torrt och nedvissnat
allt är.
Inte frodig högsommargrönska direkt.

Men håll ut, snart kommer hösten !!

Lite ögonblick från min flygdag.

 

 

 

 

 

Du ser…gult på marken, västlig svag vind.

 

Klart  starta.

Inte ett moln. Stekande sol och en natur som antagit en gulvit färg.
Kornfältet nedan gav 2 ton/hektar. Brukar ge 6 ton/hektar.

 

 

Ser du min modell ? Två reflexer i prismats färger till höger.
Och en glödande sol.

 

 

Min trogna…800 timmar flugna Ava 9 år gammal.

 

Så här ser det ut nu i Halland.

Nedpackning – Hemgång

 

I brist på tornfalk, blev det en ormvråk…

 

 

…och sen kunde jag frossa på det träden erbjöd...

…nu efter solskenet mycket söta och goda.

Bil och stol i relativ skugga och svalkad av sjöbris, som
tidvis var avbruten av ugnsvarm luft från fälten framför.

JAG ORKAR INTE GE MIG UT OCH MODELLFLYGA NU…

 

 

 

 

…det är för varmt, så jag badar i stället !

 

 

 

 

 

Badnymfen

 

 

WHEELS AND WINGS 2018 BILDER CRUISING LÖRDAG DEL 3.

 

 

 

 

 

Här kommer de sista (?) bilderna

från Falkenberg i denna omgången.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Dessa bilder är de sista,  jag publicerar nu. Jag har ytterligare
500 editerade och färdiga bilder, som väntar på publicering.

De kommer,  eftersom de är vackra att se på.
Som vanligt, vill jag säga, var Wheels and Weels Cruising för
åskådaren och deltagarna en fin upplevelse. Så mycket kunnighet,
hängivenhet och låt mig kalla det fordonsglädje demonstrerades,
vilket naturligtvis bidrog till den utomordentligt goda stämningen.

Att vi kommer nästa år…självklart.

Här kommer ca 100 bilder och som sagt, stay tuned, jag kommer att
publicera ytterligare 500 bilder  ! Kanske du och din bil dyker upp ?

Alla bilder inga mästerverk, men bilden på de två damerna duger för mig !

 

Hoppa in !

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Cruisin´chicks…

Kanske Falkenbergs ende miljöpartist på Wheels and Wings Cruising Event ?
Vad han fattas ? Velourbyxor, stickad väst, näbbskor och cykelhjälm.

 

 L o o o ong Vehicle…

Kylarprydnaden…hur många har fått en sådan genom sig vid en påkörning ?

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Tja, så skulle det se ut på 60-talet…

 

 

Rostig….jo, men den ska se ut så.

Skinande plåt !

 

Jag vill ha en sån bil…

 

 

 

 

Fin gammal Golf 1975 ?

 

 

All plåt glänste inte.

 

 

 

Torget fullt med bilintresserade.

 

 

Väntans tider…

 

Vältrimmad kropp.

 

 

 

Detta vill jag kalla en Hot Rod av klassiskt snitt

 

 

 

 

Nyss rekonditionerad ?

 

 

 

 

Vita tubsockar från Ullared ?

 

 

Kolla den glade gossen i den gamla BP-jackan och båtmössan…

 

WHEELS AND WINGS 2018 FALKENBERG CRUISINGBILDER LÖRDAG DEL 2.

 

 

 

 

“Jag såg bara glada människor i bilarna

och runt torget i Falkenberg”.

 

 

 

 

 

 

DAF bilen ovan som enligt mångas åsikt var den finaste renoverade bilen.

 

 

Det vi som besökare märkte, var den glada stämningen, bland de som var
närvarande vi Cruisingen runt Torget.

Alla var glada och hjärtliga, inga hårda ord, även om ibland diskussionens
vågor gick höga i sommarvärmen.

Just att vädret var så fint, gjorde att tillställningen fick en mjuk och positiv
framtoning. Människor blir gladare, då det är varmt och behagligt.

Vi satt i våra stolar där bilarna svängde söderut från Torget, vilket
gav mig möjligheter att få så bra bilder,  som var möjligt. Ljuset
var bra, så inga tekniska problem att plåta.
Många i bilarna hejade på oss, då de kände igen mig från förra året
eller hade mejlat mig för att få fullsizebilder på ögonstenen.

Då jag är på en tillställning som denna och jag spankulerar runt bland
bilarna på torget, så är sannolikheten stor,  man träffar och få prata
med, ska vi säga,  osannolika människor. Det är definitivt inga
Medelsvensson,
som ägnar sig på detta sättet åt sin sina bilar.

En av de som jag träffade,  var en man från den småländska urskogen,
som hade medfört sin “Bygdebil”, vilket var en Chevrolet 1962.
Bilen kunde stå som en mall för en Bygdebil. Den hade alla attribut.

Men jag är säker på,  att mannen som ägde bilen var svårslagen i ett
avseende. Han medförde nämligen  3 barn och  två fruar…Ja, det är säkert.
Han sa,  att barnet som en av fruarna ammade i bilen var  ett år, men han
berättade, inte utan stolthet, att han hade ett barn till på jäsning hos
den andra frun också…Vad säger man ?
Som i England “Well done old chap” ?

Eftersom det är viktigt att spela musik för allmänheten,  hade en
del makalösa
ljudmaskiner,  vilka tog upp hela bakluckan och du vet,
att bagaget på en USA-bil
är spatiöst.  Ibland trodde vi, att fönsterna
i de hyreshus bilarna rann förbi
skulle flyga ur sina ramar…

Poliserna sågs inte göra ett enda ingripande utan gick omkring som oss
andra åskådare och njöt av de vackra och speciella fordonen.

Har du aldrig varit på cruisingen och är intresserad av udda bilar och
människor som är intressanta och skiljer sig från mängden, då ska
du åka till Cruisingen på Wheels and Wings !

Jag gör ett fåtal kommentarer till bilderna.

Du blir nöjd, för det är som en folkfest.

 

 

En vacker Pontiac

 

 

 

 

Är det denna front som associerar till begreppet “Dollargrin”?

 

 

 

 

Volvo/DAF

 

 

 

Undrar hur mycket bensin denna kärra konsumerar på ett cruisingvarv ?

 

Detta “Dollargrinet” lyser också upp…

 

 

Galanta damer fanns det naturligtvis…

 

 

 

Skulle en sådan front bli godkänd på en ny bil idag ?

 

 

 

 

Glada pojkar ! Som förutom att sprida verbal glädje också undfägnade oss
med Eddie Meduzas lyriska sånger i stereon modell större.

En tvåmans såg på takräcket kan vara bra att ha till hands…

 

…och varför inte en höbal…hästar som hästar…

 

 

 

 

 

 

 

 

Är detta en indisktillverkad Austintaxi ??

En representant för den svenska ungdomen. Trevlig pojk !

 

Mycket snygg modifierad Volvo ombyggd på ett återhållsamt och
stramt sätt, vilket bevarat Volvos grundtänkande i  bilen.

Kan det vara en Sleeper månne ??

 

WHEELS AND WINGS FALKENBERG 2018 CRUISINGBILDER DEL 1.

 

 

 

 

 

Här finns det V-8 och annan power !

 

 

 

 

 

Traditionsenligt genomfördes träffen för V-8 nostalgiker i Falkenberg
i helgen.

Från att ha börjat i liten skala på Getterön, har eventet nu blivit
ett av de största i Sverige för amerikanska fordon av modellen mycket
plåt och många hästkrafter.

Förra året var först gången vi tittade på Cruisingen i Falkenberg och
det var en upplevelse för ögat, näsan och hörseln.

Jag vill säga,  att det finns i stort två kategorier, som kommer med
sin fordon.
Dels fanatikerna,  som restaurerat upp sina bilar till nyskick och
dels männen utifrån bygden, som kommer med sina rostiga,
buckliga bilar.

Vilka som är roligast att se på ? Ja, jag erkänner gärna, att det är
“Bygdebilarna” som ger mig mest. “Byggdebil” är det en bra
beteckning? Det finns säkert annat som beskriver denna typ
av yankee-bil bättre.
Jag får väl fundera. Kanske “Slashas Slackers”.

Förslagsvis samlas man i en sammanslutning med likasinnade,
som tar namnet till exempel: ByggdeBil Boosters, (BBB) eller som
i andra fallet: Slashas Cruisers” (SC).

Hur en Hillybillybil ska se ut ?

Jo, tänk dig en Chevrolet Impala 1964, som har en rostens patina
i lacken, försedd med bucklor över det hel
, på taket ett gammaldags
takräcke med de mest disparata tillbehör
som liar, höbalar, issågar,
gamla plåtmjölkspannar, reservhjul, ölbackar, uppblåsbar Barbara

och helst en stor högtalare.

Minimalt med ljuddämpare från V-8:an. Stereon på 400 Watt  med
fullt järn spelande Eddie Meduza, som är  en ikon inom
bygdbilskulturen.

Inne i bilen 1000 tomma ölburkar och passagerare med ett  glatt
och tjoande humör.

Bilarna är ofta sänkta så bakluckan skrapar i gatan under infernaliskt
skramlande och gnistrande.

Där har du i någon mån bilden.

De totalrenoverade bilarna är oftast mästerverk, som visar vilken
hängivenhet och hantverksmässig skicklighet som finns i landet.

Bilar jag minns speciellt var en VW som var ombyggd och som kommer
på bild.

Den finaste bilen anser jag var en blå Daf , som såg ut som om den nyss
kommit från fabriken.
Totalrenoverad utan överdrift. Kan jag döpa den till något,  vill jag
säga den var “BIS”.

Vilket du kan tolka som Best  In Show.

Jag redovisar cruisingen i centrum av Falkenberg med 4 poster
på min blogg.
Det kan förekomma dubbletter, men det får  du stå ut med.

Vill någon ha en fullsizebild så maila mig.

Luta dig tillbaka och njut av fordonen i denna första posten !
Jag lägger inga kommentarer, för jag vet, att det är du,
som  är experten på bilar.

Min Sony systemkamera fotograferade med  1/2000 dels sekund
och autbländare.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

  Du, det kommer mycket mer !

MODELLFLYGHUNDEN

 

 

 

 

“Får jag hänga med ut och flyga” ?

 

 

 

 

 

Vem kan motstå en vädjan från detta ansiktet ? !

.”..fast jag är egentligen en pitbull…”

Men, visst är väl jag en skönhet, då jag drar
på mungiporna och serverar ett leende… ?

 

 

 

ATT TROTSA VÄRMEN…

 

 

 

 

…går avgjort lättare,

om jag tänker 6 månader framåt

 

 

 

 

 

 

Tror du jag backar med mitt termikflygande för lite värme ?
Nix, då känner du inte en seg pensionär. För ge upp…aldrig !

Ingressbilden ovan med min Ava liggande på en gulbrun vall,
är antagligen sinnebilden av en varm och torr sommar.
Men vi har haft torra somrar förr.
Exempelvis 1959, 1975 och 1976. Sådan är naturen.
Allt är föränderligt.

Kanske människor med lite historisk kunskap önskar,
att vi  ännu en gång
fick tillbaka“Den lilla istiden”, vilken
vi i Norden upplevde under 1600-talet.
Minns tåget över Bälten under vårt krig med Danmark,
då Erik Dahlberg som var fälttygmästare kom på,
att isen höll att marschera på, vilket möjliggjorde ,
att Karl X Gustav kunde hota  Köpenhamn.

Senaste 7 veckorna har bjudit på för termikflygaren
och i viss mån för oss hangflygare ett enastående väder.

Tack vare att högtrycket över Skandinavien har legat stadigt
parkerat, som ett resultat av jetströmmens bana, har vi blivit
förunnade svaga vindar mycket sol med  höga temperaturer.

Tyvärr har det medfört, att nederbörd kommande från sydväst
inte har kunnat in över oss. Det skandinaviska högtrycket har
inte haft svårigheter att motstå angrepp från lågtrycken.

Allt tillsammans har det gjort,  att vi nu i Juli 2018 har ett
gigantiskt nederbördsunderskott räknat 2017-2018.
Stora problem för jordbruket, där vallarna där man tar
kreaturens vinterfoder har bränt ner och antagit en brunvit färg.

Dricksvattnet kan också bli en bristvara, vilket vi kanske inte
hade räknat med
i ett land så rikt på sötvatten…

Hoppas jetströmmen ändrar sig,  så låset till Skandinavien går
upp för
nederbördsrika lågtryck.
Bild på jetströmmen finns nedan.

Med tanke på att skräppressen, alltså kvällstabloiderna, älskar
att beskriva
något med överdrifter, förväntar jag mig,  att
Exessen ska skriva i
rubrikerna “Kaostorka”….

OK,  nog om vädret, det är vad det är och vi kan inte göra nåt
åt det, 
om man inte är rättrogen miljöpartist…eller skyller torkan på
president Trump i USA. Vem vet…han kanske förbrukar kopiösa
mängder vatten, då han vattenkammar sin frisyr…

I dag torsdag for jag ut kl 0900 till ett flygställe för att
få mig några
timmar i termiken med min kompis Tant HyperAva.

Jag fanns på plats med modellen monterad, kameran
laddad och
telemetrin aktiverad 0915.

Det fanns redan då Cu-bildning och jag vill säga, det var 1/8 Cu
med bas på 1500 m. Vinden var växlande men
tryckvinden
var ostlig. Jag startade,  steg med el till 75 m, där jag stängde
motorn
och kurvade i en ettrig blåsa. Blåsan så här tidigt var
trång, men den hade mycket lyft i sig.

Åkte snabbt upp till en bekväm höjd, satte mig i min flygstol
med en vattenflaska
inom bekvämt räckhåll och förberedde
mig för en rejäl tur på 1.5 timma…tills
jag kom på, att jag
glömt slå på min kamera, eftersom jag inte fick bild på monitorn…

Japp, det är bara att landa då. Vilket jag förberedde på vanligt sätt.
Landa skulle jag
göra in mot hanget, eftersom vinden var ostlig.

Jag kom in perfekt, möttes av stark turbulens vid hangets kant,
tappade höjd och modellen försvann under kanten.

Ok tänkte jag, den ligger vid kanten, så ingen panik…fast min
variometer indikerade höjdförlust och det betydde
ju, att modellen
fortfarande flög, även om jag inte såg den !

Det tog 2 -3 sekunder innan jag förstod hur det låg till och då slog
jag av sändaren, så modellens mottagare skulle
gå in i Fail-Safe.
Efter 3-5 sekunder tystnade telemetrin och jag förstod, att min
modell
slutligen landat.

Enkla puckar tänkte jag, den ligger framför hanget. Den tanken
kunde jag snabbt glömma,
för framför hanget eller just nedanför
fanns ingen Ava…

Framför hanget finns en 5 tunnlands kornåker. Du vet hur det är
att hitta en modell
i en kornåker vid denna tiden, då stråna är
som längst…?

Jag gick längs hangkanten fram och tillbaka 2 gånger, körande
mitt sido- och höjdroder
för att om möjligt kunna lokalisera
modellen med servorasslet.

Intet kunde jag höra. Jag drog på motor för att kanske höra
proppen tugga i kornstråna,
men lika tyst där.

Alltså gick jag ner till åkerns kant, gick fram och tillbaka
2 gånger under kontinuerligt
körande av sida och höjd.
Tyst som i en grav.

Tillbaka upp på hanget och fundera, vad hade hänt.
Från det modellen försvann
under kanten, så flög den ytterligare
6-8 sekunder.

Det betyder den bör ha flugit 7 sekunder och tillryggalagt
ca 50 – 60 meter.

Jag borde kunna höra servona på det avståndet, det var min slutsats.

Jag kontrollerade noga kornåkerns yta, för att kunna se tecken på
att en Ava något abrupt hade landat, men intet var att se.
Nu gick jag nerför grusvägen
och halvvägs vek jag av och gick
ner till åkerkanten. Jag körde servona, men intet hördes.

Om min modell gått i FailSafe och “fastnat” där, beslöt jag att
slå av och slå på sändaren igen.

Då jag slog på sändaren, hörde jag utifrån kornåkern ett rasslande
från propellern.

Nu hade jag information, som pekade ut riktningen i någon mån.
Jag prövade åter att
köra motorn, men den startade inte.

Alltså beslöt jag att marschera ut i grödan. Jag gick mot den plats,
där jag tyckte, jag hörde ljudet.

Efter att ha gått ca 35 m ut i åkern fortfarande ingen glimt av Avan
Jag beslöt att gå 10 m till rakt ut.

Då jag gjort det, stannade jag och spanade. Till min glädje kunde
jag skymta min Avas stabbe 3 m
från mig. Jag gladde mig verkligen
åt att jag fann min modell inklusive min dyra kamera.

Men i en kornåker måste jag vara högst 3 m från modellen för
att kunna se den. En modell i en sädesåker har en makalös
förmåga att försvinna.

Problemet var att kornet var glest, stråna var starka.
Det gjorde, att modellen sjönk ner till marken
och maskerade sig själv.

Kanske jag skulle sätta in en signaltuta i modellen. Problem är, var den
ska sitta, då modellen har dåligt med  plats för mer elektronik. Kanske
jag skulle montera en stroboskoplampa i toppen av fenan,  vars blinkande
skulle kunna fånga mitt öga ?

Nåväl, uppkommen till pilotplatsen kollade jag Avan och den skada
som uppstod under modellens
solitär flygning, var att de båda
polyamidskruvarna , vilka håller vingarna hade knäckts vi nedslaget.

Precis som de ska göra. Jag kom billigt undan.

I med nya skruvar, sätt på kameran och ny start upp mot en sky,
som började fyllas med Cu Congestus
och Cb. Vid en första hastig
titt uppåt drog jag slutsatsen, att det blir nog ingen åska här…

Min första blåsa tog jag på 75 m och den var stark. Torrrtermik
kan var stark den också. Just över mig fanns det ingen Cu-bildning,
men inåt landet blommade det kraftigt och högt. Det rådde kraftiga
vertikala rörelser i luften.

Uppe på min “Bekvämlighetshöjd” kunde jag glida omkring
bekymmerslöst. Vinden var nästan noll, varför jag inte drev
iväg, då jag kurvade.

Men min njutning av flygningen avbröts av en blixt och knall
ett par km från mig. Skulle jag avbryta ? Nä, jag kör en stund
till,  eftersom Cb-molnen med åska och nederbörd låg
ca 8 km från mig.

Torrtermiken avlöstes efter hand av molntermik i form
av många små nybildningar, som höll mig på säker höjd.
Ljuset i går då jag flög var besvärligt. Det gällde att inte ha
för stort avstånd till modellen ,eftersom det förekom dimmoln
på lägre höjd, som gjorde att även en 4- m modell var svår att se.

Vem vill flyga bort  en modell ? Inte jag i alla fall.
Jag tror,   alla aktiva modellflygare har flugit bort en modell och
funnit den igen eller inte. Den som säger,  han aldrig blivit av
med en modell under flygning är antingen inte en aktiv flygare,
eller så drar han en vals.

Att flyga bort en modell är inte en nödvändighet, om du flyger.
I de flesta fall finner man sin  modell igen, om du letar i
enlighet,  med den fakta du har. Sen finns det naturligt-
-vis övernaturligt duktiga flygare,  som aldrig flugit bort något….

    Men jag frågar mig om dessa överhuvudtaget har flugit ?

Låt mig ta ett exempel från min egen modellflygverksamhet,
då jag flög bort en modell:

Jag och  Robert från Norrland stod och njöt av vår flygning en
härlig sommardag
på Hovs Hallar. Våra båda modeller gled på
en säker höjd och vi flög på ett avslappnat sätt.
Lite för avslappnat för mig, då vi stod  och pratade. För jag kom
plötsligt på, att jag styrde
Robbans modell….Du förstår min tanke,
var är min modell ?

Jag spanade snabbt av skyn, men inget syntes. Däremot hördes
5 sekunder senare
ett rejält brak  bakom hanget på Platån. Det var min modell,
som slog ner i en enebuske.

Modellen i lagom stora balsabitar. Så går det,  då man står och
pratar i stället för att flyga.

Denna gången lagade jag modellen på kvällen,  tack vare det var
en balsamodell.

Med CA-lim fick jag ihop flygplanet. Dessutom en snabb spackling
och slipning, 
så jag kunde spraya modellen efter morgonkaffet.

Spiriten var åter fit for fight !

För tänjer man gränserna, utmanar man alltid modellens öde…

Efter 1.5 timma i skyn avbröt jag och landade för en vätskepaus.
När jag satt i min stol, kom en man gående för att bese fornminnena.
Det märkliga var att han 1:Var modellflygare , 2: medförde en GoPro
som var samma som en av mina, en GoPro 3+.

Jag erbjöd honom en plats för hans kamera på min modell,
så han skulle få lite minnen från platsen. Bilder fick han
då jag flög 15-20 minuter med hans kamera i mitt GoProplasthölje
på Avan.

Piloten från Italien hette Trucco Grandi Ladri och är bosatt
i Basilica di San Marco
Venedig.
Efter fotosejouren gick vi till hans husbil och förde över bilderna
till hans laptop.

Åskvädret tilltog vilket dock inte hindrade mig att flyga ännu en
vända. Till en början var termiken god men snabbt ändrade det
sig.

För att först ha bjudit på utbredda områden med stig ,blev det
i stället stora områden med sjunk. Jag kunde känna hur
temperaturen sjönk, vilket indikerade att det var kalla nedsvep
från framkanten av åskfronten.

Jag förbrukade den acken, som satt i modellen och dessutom
testade jag FailSafeläget i luften.
Det gör jag då och då för att kolla,  att modellen går in i
förhandsinställt läge.
Det stämde ganska bra, men jag justerade sidoroderutslaget
för att minska svänghastigheten.

Sen blev det till att landa, då det kom några regnstänk.
Demontera Avan och emballera den i sitt fodral.
Eftersom jag vet, det växer körsbär här, tog jag en vända
bort till de med röda bär fyllda grenarna. Vi har haft torrt
och det medförde att bären inte var jättestora, men å andra
sidan var smaken och sötman utomordentlig. Körsbär ska man äta
vid trädet, de smakar bäst där. Hur många kärnor jag svalde av misstag ?
Många.

Bilderna tog jag med min och hans GoPro och markbilderna tog
jag med min Mobius. Ännu en flygdag fylld av äventyr, svett och termik !
Det upplever du aldrig i dvala framför en tv !

Spänn fast dig så åker vi !

 

 

Jetströmmen i dag söndag 15. Juli

 

 

 

 

För du inte ska glömma vad som är på G…

-12, eller +28….vilket väljer du ?

Björkarna börjar anta en höstlik färg genom att veva in klorofyllet.

Start med italiensk kamera i plasthöljet.

Du kan se ytterkanten av åskfronten…

Undrar vilket nummer i ordningen denna starten med Avan är på Tjärby ?

Detta brukar var fårbete, men har nu antagit en föga fruktbar färg.

Ekplantorna dör inte på grund av brist på vatten,
de går i dvala, när det är kärva förhållanden.

Den gamla örnen på hanget, om möjligt ännu torrare och fnasigare i huden nu…

Den dominerande landskapsfärgen nu är gult.

I fjärran Hovs Hallar, tyvärr inte flygbart i dag, då vi har ostlig vind.

En vall som borde vara grön och växande för ännu en skörd, men som nu…

Skyn kl 1000 vid Tjärby med små nybildningar.

Här  ser du hur björkarna handhar torkan…

Nybildningarna växer hastigt till sig.
Om nybildningarna är lite trasiga i kanterna
indikerar det starka vertikala rörelser i luften.

Här har du kanten av området med Cb-moln i vilka det åskade och regnade.

Nu kom lite regn…

Kanske dags att montera åskledare ?

Du ser det regnar kraftigt ur molnet i bakgrunden.

Hit kom fronten.

Skyn kan innehålla mycket dramatik och det kostar inget att se på.

Landningen med Avan.

                                                                     Blixt och dunder…

                                                                   …hagel och regn…

Körsbär som det fanns fantastiska mängder av.

 Gul cirkel = Där Avan försvann från min blick. Svarta ovalen = där den landade i kornet.

 

SHOOT-OUT VÄST 2018 ÅLLEBERG DEL 8

 

 

 

 

 

 

Miljön du möter på Ålleberg

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ålleberg är bäraren av en rik fauna i sin egensinniga natur.

Berget är resterna av sedimentära bergarter som exempelvis
kalksten, vilket genom att toppen 
på berget består av diabas,
som är en omvandlad (metamorf)
bergart. Diabasen skyddar
de sedimentära bergarterna från erosion, vilket gör att Västgöta-
-bergen står kvar i sin prakt. Man kan säga att diabasen ligger
som en tupé på de sedimentära  lagerna.

 

Diabas är en sorts granit, som fördes upp till ytan från den
flytande delen av jordens mantel,  där diabasen stelnade
och blev till vad vi ser i dag.

Diabas kallas också svart granit och syns ofta som grund-
-material i gravstenar.

Generellt sett är bergen platåberg och sträcker sig ca 100 m
över den omgivande bygden.

Inte så märkligt att Flygvapnet och KSAK valde Ålleberg som en
central plats för utbildning och utveckling av segelflygare och plan.
Här hade men en bra plats med goda termikförutsättningar
och vid den tiden tillgången till flygbara hang vid olika
vindriktningar.

Jag tog lite bilder under Shoot-Outen för att visa, hur miljön är.

Bilderna som visar vyer från hangkanten är tagna kl 2130
varför de har en gulaktig ton.

Att besöka Ålleberg är alltid en upplevelse för dina sinnen. Vill du ser mer
natur från Ålleberg så skriv “Ålleberg Natur” i sökrutan på sidan 1.

 

 

Nötkreaturen hjälper till att hålla ängsmarken öppen.

I stället för granskog, tyst och mörk.

På Ålleberg finns ett flertal små gölar. Vid Nord- och
Sydbranten mynnar källsprång som har god vattentillgång.

Betande djur skapar en rofylldhet i bilden.

Howdy !

Som vi sa, då vi kollade Rawhide med Clint Eastwood
på början av 1960-talet på tv.
Uttrycket finns dokumenterat
redan från ca 1560 i södra England. 
Det är en förkortning
av uttycket: How do ye? “Hur är läget” ?

Det finns också sankmarker på toppen, vilka berikar biotopen.

Jag tror denna prästkrageliknande växt heter Färgkulla

…och detta är en…

…en grusväg i kvällsljus på Ålleberg

Diabasen har trängt fram ur humusskiktet och visar att Ålleberg har en stark tupé.

Vid Västhanget och i bakgrunden kan du ana Kinnekulles mjuka profil.

Mösseberg i kvällsljus

Solen står lågt nu

Startrampen på Västhanget för hängglidare

Utsikten från Västhanget kan vara hänförande.

Västhanget dagtid då termiken blommar.

Detta är värdefull jordbruksbygd

Enligt uppgift finns väderstationen på den lilla kullen till höger

Först byggda hangaren 1944-1945

Från Västhanget mot restaurang och hangar.

Restaurangen som den se ut i dag och som den såg ut 1946

Lite flygregler.

Grönskan på Ållebergs sidor är överväldigande.
Beror på tillgång till vatten, mycket ljus och näringsrik jord.

Rallarrosen är obändlig i sin växtkraft.

I graniten är kvartsiten insprängd. Kvartsit är en bergart hårdare än granit.
Granit med insprängd kvartsit är populärt som bänkskivor i kök.

Kinnekulle taget med 300 mm Zoom kl 2130

Rallarrosen är en överlevnadskonstnär, som dragit
fördel av att den trivs i sur jord. Alltså jord med lågt ph-värde.

Överflöd av större blåklocka på sluttningarna

 

 

Sluttningarnas ängar fulla av örter.

Längs vägen efter Saleby Gård upp mot Ålleberg

Sinnebilden av hur vädret ska vara på Ålleberg !

 

 

Vill du läsa om Ålleberg så skriv “Ålleberg” i sökrutan upp till vänster på första sidan av min blogg.

 

SHOOT-OUT VÄST 2018 ÅLLEBERG DEL 7

 

 

 

 

 

 

Mera bilder på warbirds från Shoot-Outen…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag hade fler bilder på mina hyllor, så här kommer en
ny laddning till påseende.

Ibland funderar jag varför just flygplan, både fullsize
och modeller, vilka användes runt Andra Världskriget
är så populära, om jag får använda det ordet om ett
krigets verktyg ?

Kan det var ljudet från en V-12 eller ljudet från en
dubbelstjärna
på 2 x 7 cylindrar ?
Eller är det en allmän beundran för
tekniken från
30-40-talet ?

Det kan ju också vara ganska enkelt…vanlig nostalgi.

Men som sagt här är lite fler bilder.

Nästa post här blir allmänna miljö bilder och den
troligtvis
sista posten från Ålleberg.
Hoppas du ser,  vad bilderna vill visa…

 

Stay tuned !

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

P-40 Warhawk

 

 

 

B-25 Mitchell

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Här kan du lära dig att flyga en B-25 Mitchell.

 

 

Ålleberg…om det var fin termik…?

 

SHOOT-OUT VÄST 2018 ÅLLEBERG del 6

 

 

 

 

 

 

Helikoptrar,  datorprintade modeller och annat…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Christer hade också med sig en Huey, som han flög med.
Helikoptern höll samma höga klass som hans övriga plan
och fordon.

Imponerande var de två planen, som byggaren hade
kört fram med en printer. Framtidens byggande ?
Vem vet…

Spitifiren var en relativt liten modell. som flög bra.

Under det tre dagar jag var på Shoot Out Väst, såg jag
ett haveri, där en segelmodell
och en motorkärra
kolliderade i luften.
De återpassades till byggsatsstadiet

på en sekund…Det borde inte hänt då vi hade stort utrymme.

Att tävla med drönare är en ny sak inom modellflyget.
Om man
ska kalla det modellflyg…tja, jag är inte säker,
men inom en
hobby där gränserna snabbt flyttas, låt
oss säga det är  modellflyg.

Det har hur som helst,  attraherat många utövare,  vilka
kör ett rullande
schema med tävlingar. För den oinvigde
ser det overkligt ut.
Hur klarar
man att flyga på det sättet dessa grabbarna gör ?
Det kräver att ens perceptioner är
slipade och snabba.

Att tävla med drönare är en företeelse, som vi får säga
ligger i tiden. Att fotografera drönare som flyger programmet
är inte enkelt.

Men det blev några bilder trots allt.

Sen fick vi se farkoster,  som kan starta på marken och vatten
utan problem.

Vad kallar vi sådana maskiner ??

 

 

 

 

 

 

Supermarin Spitfire

Bell Huey

Christer innan take-off med sin Huey

Christer hovrar.

En arbetshäst som blev en ikon i Vietnam

 

 

 

 

Reginald Mitchells mästerverk; Supermarine Spitfire och är det en Mk IXX…

Om jag minns rätt,  var modellen printad…

Ett av de vackraste plan som byggts.

 

 

 

Vet ej vad modellen heter, men det gjorde krumelurer i skyn.
Tur man inte var pilot och blivit utsatt för så många positiva
och negativa G !

 

Denna Spitfiren har D-day markings på vingarna.

Jag trodde inte det var möjligt med hänsyn till det
stora utrymmet vi disponerade…att kollidera…

…men inget är omöjligt och man fick skörda sina modeller
som bitar i vallen.

Drönarspecialisterna inrättade sig för att visa deras tävlingsform.

Orföranden i ÅMFK Kjell-Åke testar drönarpiloternas glasögon.

Mottagare…tror jag för telemetrin.

En tävlingsmaskin. Inte mycket balsa och siden här inte…

Att fotografera drönare som simulerar tävlingsflyg är den svåraste fotografering jag försökt.

Bildern tagna med snabbmatning och 1/5000 sek exponering.

 

 

 

 

 

Om inte utseendet på modellerna imponerade, så var
propellervinandet mycket imponerande då de accelererade.

 

Är det flygplan MEFA eller båt ?

Roliga “modeller”.

Del av Fliteline på Shoot Out Väst 2018 på Ålleberg.

 

Rc-Flight hoppas jag gjorde goda affärer i hangaren.

Ett allroundflygplan, som man kan ha till det mesta.
Minns du då vi byggde Graupners “Taxi” eller då
vi knåpade ihop Svensons “Westerly”…

En printad p-38 Lightning.

P-38 Lightning konstruerades av geniet Clarence “Kelly” Johnson
vid Lockheed 1937-1939  och serieproducerades från 1942.

Hur tror ni modellflygindustrin ska kunna klara konkurrensen
från hemmaprintade modeller ?
I framtiden kanske du laddar ner
en fil och sen printar du ut din FW-190 eller vad det nu är.

Användes för attackuppdrag och spaning. Men även som jaktplan.
Kallades av tyskarna för  “Der Gabelschwanz Teufel” –
Djävulen med den gaffelformade stjärten.

Det var ett sådant plan,  som den världsberömde författaren Saint-Expuriy
blev nedskjuten i nära kusten vid
den franska Rivieran. Författaren till åtskilliga böcker,
bland annat till sin genombrottsbok ” Lille prinsen”
eller på franska “Le petit prince”.
Läs hans bok om då han var postflygare i Nordafrika. Respekt.

 

 

 

SHOOT-OUT VÄST 2018 DEL 5.

 

 

 

 

Ännu mera jetflygeri

 

 

 

 

Christer Pettersson anlände med sin bil full med flygplan.
Jag har aldrig träffat Christer förut, men jag blev imponerad
av mycket välbyggda skalamodeller, som han flög på ett
skalenligt sätt inom ramarna.

Hans Viggen bogserades ut med en tankbil/servicebil,
vilken
naturligtvis var radiostyrd. Under utkörningen
tankades
hans Viggen.

Flygningen med Viggen var mycket bra och behärskad.
Inga överdrifter och inte för mycket förbiflygningar i hög
fart.

Han visade på ett utmärkt sätt G-svängar, hur det
påverkade
planet.

En G-sväng är en brant sväng, då man flyger med hög
lastfaktor, vilket tar ner farten kraftigt. Det är en
manöver man använder
exempelvis i kurvstrid.
Att farten går ner i en G-sväng, beror på
att vingarna
måste skapa mycket mer lyftkraft under belastning.

Priset du betalar, är en förlust av din kinetiska
energi/hastighet.

Ännu en gång vill jag säga, att det är inte lätt att
fotografera en
snabb modell, om man samtidigt ska
zooma…i alla fall inte med min tekniska utrustning.

Jag använder enkla prylar.En  Sony A58 med 300 mm
zoom. En Sony A58 med låt oss kalla det normalobjektiv.
Kör med 1/4000 sek och snabbmatning.
Men det blev som det blev och jag hoppas bilderna
skaparen känsla hos dig, hur
vi upplevde
Christers förevisning.

Spänn fast dig så åker vi !

Christer förbereder sin Viggen.

Ingen jättestor modell. Kompakt utan att flyga tungt.

En beundrande skara följer förberedelserna…

Parkerad på Fliteline.

Viggen, det Svenska Flygvapnets mest imponerande plan…enligt mig.

På väg ut under tankning.

Start på gång…

Motorn startas med ett knapptryck.

Isärkoppling av dragstången.

Servicebilen kör in.

Dags för flygning nu.

Vid denna tiden målade man planen på detta sättet.
Nu är de alla natogrå. Inte ens blågula nationalitetsbeteckningar…

 

 

 

 

 

 

 

 

Planet från F16 Uppsala.

 

 

 

Är inte detta en bild av Viggen vi alla känner igen ?

Landning med mycket alfa.

Efter landning reversering av motor och ADB för kort rullsträcka.


 Färdigfluget – hembogsering till uppställningsplatsen

 

 

SHOOT-OUT 2018 ÅLLEBERG DEL 4

 

 

 

 

På Ålleberg…naturligtvis segelflyg !

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Vad vore en träff på Ålleberg,  om det inte inbegrep segelflyg ?

Så självklart flög vi segel. Segelflyg, som de senaste 12-15 åren
genomgått
en revolution vad gäller den tekniska utvecklingen
och det sätt som vi
flyger.

Först och främst är det tillkomsten av elmotorer, som gjort det
möjligt för oss segelflygare att enkelt nå termiken.

Inget klabb med gummirep som kan fastna i gräset, linor som
går av, då man
spänt maximalt och linstumpen smackar till
en över örat…

Ja, du vet hur det är…dra lina på en het äng…man spänner
och ska
just till att släppa, då linan ryker av och gummirepet
försvinner
som en rasslande orm i gräset…

Flyger vi el, är dessa problemen historia.  Nu kan vi välja
tidpunkten
för start utan att stå med en spänd lina.
Vi får ett antal stig på en
laddning. Ingen stress.

Förmågan att komma upp med bogsering har underlättat
för större
modeller. Tekniken under bogsering har fulländats
och det fungerar
remarkabelt väl.

Modellerna i sig är i dag högpresterande i komposit, vilket
gör det möjligt
att flyga en modell med exakt vingprofil och
därmed möjligheter att
optimera planets prestanda.

Modellerna är dyra, men kvalitet kostar alltid. Det gamla
talesättet har fortfarande giltighet: Du får vad du betalar för.

Min äldsta HyperAva är 9 år gammal och har loggat nästan
800 timmar i termik….

Den är sliten och medfaren, men det flyger lika bra, som då
den kom från
Wladimir Models.  Alltså ett gott bevis på att
kvalitet lönar sig.

Telemetrin har utvecklats snabbt. Information från modellen
kommer 
till piloten i realtid. Variometer, höjdmätare,
rpv-möjlighet, gps
och gps-tracker är vad man kan ha i modellen.
Vad blir nästa  steg ?

Under meetinget hade vi underbart termikväder med 3/8 Cu
med bas på 4- 6000 ft. Redan klockan 0900 kunde vi kurva.

Vi hade  2 bogserkärror, som drog upp modellerna.
De var i elden ständigt. Allt funkade perfekt och segelflygarna
fick sina uppdrag.

Jag tog lite bilder naturligtvis. Dessutom tog jag en ombordvideo
från segelmodellen visande bogseringen.
Bilderna kanske inte kommer i 100% rätt ordning, men jorden
går inte under för det ?

Håll tillgodo och jag bäddar in videon en gång till. Piloterna ser
du
säkert vilka de är.

Spänn fast dig och kör !

 

 

 

Vad säger du om segelflygfeelingen här ?
Till höger Västhanget. Bilden tagen sent på kvällen.

Motorcheck på bogserkärran hos ÅMFK.

Klart för släp…

På väg ner med linan hängande i.

Så här landar man en Cub…

 

 

 

5 cm till sen…kolla höjdrodret.

Släpet på väg. Till vänster bogserföraren, jämte honom
piloten på modellen som är en Ka-8, som byggdes av Schleicher.

Ka-8, en mycket vanligt plan på 70- och 80-talet.

Final med en imponerande Cu-bakgrund.

Jag flög med en Ka-8 i Skövde med registrering SE-SZT i forntiden.

“There she flies” !

Reaching for the skies…

Jag tycker Ka-8 är ett estetiskt tilltalande plan.

Det ställer krav på piloterna att släpa…

Bogserlinan har hamnat…

…i buskarna…

…men bogserpiloten har ett fast grepp.

En registrering som ser ut som en tanke eller ?

 

 

Conny, ÅMFK med sin Harakka, som fick sig en rejäl
svängom i termiken efter uppbogsering….

 

 

…roligt att få se ett glidflygplan flyga termik så länge som Conny fick till det !

Ny bogserkärra. En kraftigt motoriserad J-3 Cub.

Christer Pettersons fina 1/3 skala Cub, som bogserade
upp modellerna lätt som en plätt.

Roffe har lagt sin SB-10 i vaggan och förbereder starten av sin vackra modell.

…allt under kontroll…

We have liftoff…

Vackert

 

 

 

 

Premiärsläpet gick perfekt.

Landningssekvens med linan på.

 

 

 

 

Nytt drag.

Vackert då solen lyser genom klädseln.

Landning på G

En mycket lyckad konstruktion.

 

Motorn står inte stilla, utan den skenbart stillastående
propellern är ett resultat av den korta exponeringstiden
som här är 1/4000 sekund.

Nytt drag

 

 

 

 

 

 

 

Slut för idag !

 

SHOOT-OUT 2018 ÅLLEBERG DEL III

 

 

 

 

 

  Jet och annat…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Första gången jag såg en turbinmodell som flög,
det var i Neustadt-Glewe 1994 i Tyskland.

Motorn sprudlade inte av kraft, men det fick upp
modellen, vilken väl inte var det enklaste valet,
det var  en Starfighter…som vacklade upp och som
slutligen drog in stället och fick stabilitet i sin flygning.

Nu lyfter man knappt på ögonbrynen då en turbindriven
modell dyker upp. Tekniken har fört jetmotorernas prestanda
framåt och de lämnar nu mer än tillräcklig power.

Jag tycker att du hänger det på pilotens agerande, om jag ska
kolla. Den träningsmodellen vi såg på Ålleberg flögs på ett
förtjänstfullt sätt inom ramarna. heder åt han som styrde.

Inte bara jet flögs utan många olika plantyper var ju i luften,
vilket man kan förvänta på ett meeting.

Här kommer ånyo okommenterade bilder, som jag hoppas
ska glädja ditt öga.

Det kommer en rejäl laddning bilder på
en annan fin turbinkärra sedermera , så hang on to the blog !

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kent svingar…

 

 

Nu är klockan ca 0900 och det börjar blomma Cumulus redan.

Mycket tidigt lördagmorgon.

Boomerang

Ser det bra ut flyger det bra också. (Kelly Johnson Skunk Works Lockheed)
Kelly Johnson kända citat.

 

 

 

 

 

Jet pilots proudly carry  straw hats…

 

Lite delfinvibbar om nosen…

 

…fortare än ljuset eller ?

 

 

 

 

 

Stället niger vid sättningen…det är ju dess uppgift.

Piper Aviation J-3 Cub

Även om man flyger frigolitmodeller, kan man
som denna pilot, vara konstruktör av bränsle styrningen
till jetmotorer…

 

 

Tidigt på lördagen.

Ständigt mycket folk. Både som kollade och som flög.

Ålleberg var  en perfekt plats för ShootOuten 2018

“Å då sa jag till…”

Kent laddat med korv från ÅMFK koktross.

Roffe står nästan som Clint Eastwood sägande:

“Go for your gun kid” !

Är det en Tundra ?

Vingen försedd med turbulatorer. Används för att förbättra
vingens egenskaper. Använd på vingar med dåligt Re-tal för
att hålla seperationsbubblan på vingens ovansida i schack genom att
förstärka det turbulenta gränsskiktet så avlösningen fördröjs.

En seperationsbubbla förstör strömningen så vingen funkar
sämre som omändrare av den strömmande luften.

 

 

Roffe  bär ut sina modeller…

Själva verket för Shoot Outen på Ålleberg…

Den vackraste segelmodellen…Minimoa

 

Till salu.

 

Robert från Norrland förbereder en av sina fina modeller.