About myself

DENNA MÄRKLIG TINGEST…

 

 

 

 

…en Bilyaew BP-3,
har jag visat förut på bloggen…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

…men den tål att ses igen.

Ordet okonventionell känns lite som varande svagt, då 
det gäller denna djärva konstruktion.

Trots, eller tack vare sin djärva konstruktion ett vackert plan.

Glidtalet var 1:33, kanske något högre.

Läs här om konstruktören.

Bilderna klippta ur en Youtubevideo.

 

 

 

 

 

 

Aerodynamiskt en lyckad konstruktion. Vingar med lågt inducerat motstån
tack vare konfigurationen. Undrar vad glidtalet varit, om flygplanet byggts
i moderna material ?

Som du ser är det en DK-kärra med läraren sittande högre än eleven,
vilket naturligtvis ger läraren god översikt.

 

NYA MOTTAGARE OCH EN VARIOMETER DSM2 KOMPATIBEL

 

 

 

 

 

 

 

 

Billigt stuff.

 

 

 

 

 

 

 

En kompis till mig säljer 2 mottagare och en variometer sensor
enligt bilder och text.
Pris: 400 + frakt för de tre tingen.
Aldrig använt.

 

 

 

 

 

Sensor för variometer.

 

Specification

Type: End-Pin DSM2 Compatible Full Range Receiver
Number of Channel: 6
Modulation: DSM2 Compatible
Band: 2.4 GHz
Dimension: 26(L) x 18(W) x 11(H)  mm
Weight: 3.51g
Voltage Range: 3.45 – 10.2 V

 

 

 

Min mailadress och telefonnummer finner du under
“Welcome to my blog” upp till vänster.

LITEN FUNDERING…

 

 

 

 

…om slumpmässighet visavi

styrning i natur och annat.

 

 

 

 

 

 

 

 

Påskdagen grydde med fint väder…för en modellflygare.
Resa till Tjärby med förväntan om fin termikflygning
med min nu något bedagade HyperAva.

Dock inte på något sätt bedagad då det gäller min Avas
utomordentliga
flygegenskaper.

Väder var solsken och nästan ingen vind.

Monterade och startade. På 50 m stadigt pipande i
variometern.

Stängde min motor och kurvade upp mig, till vad
jag menar säker höjd…

Fick 1 timma i luften. Dags att landa för en paus
och batteribyte i min GoPro.

Klockan 13 ca kom sjöbrisen som på beställning.
Havsvinden
pumpades in och gjorde sitt bästa,
att sopa bort termiken.

Men trots sjöbris förmådde termiken hålla igång,
så min
Ava kunde flyga miljövänligt utnyttjande
solenergin.

Vi 1400-tiden kom en person, som visade sig heta
Anders.

Han var en gammal modellflygare från föreningen
i Halmstad
där han en gång varit medlem på slutet
av 70-talet.

Med honom i bilen var en neoprendelta som skulle
provflygas
eftersom han ville återuppliva sin
modellflyghobby. Följdriktigt var hans radio en
HiTech från tiden för länge sedan.

Deltan vägde mycket lite,  varför den var som ett
flarn i sjöbrisens
västliga vindar på Tjärbyhanget.

Anders fick ett par flygningar och kunde konstatera,
att det man lärde
för 35 år sen, det sitter i förlängda
märgen.

Anders ska skaffa ett “riktigt” segelplan med elmotor
, vilket är mer lämpat
för termik- och hangflygning.

Roligt med nya flygare som dyker upp. Det behövs
ungt blod…

När jag inte flög, spankulerade jag omkring på
Litorinavallen i
jakt på något värt att fotografera.

Jag stannade till vid de gamla ekarna, som bildar
en naturlig blickpunkt, 
då man passerar på vägen
nedanför.

Åldern borde med en lekmannauppskattning  vara
150 – 200 år på träden.

Står jag under trädens krona och ser uppåt, tycks
det vara ett fraktalt mönster på grenarnas sätt att
växa.

Jag gör lite kommentarer under bilderna längre ner.

Vidare blir jag imponerad av den obändiga livskraft,
och låt oss kalla det envishet som är några av de
viktigaste egenskaperna vi associerar med en ek.

De ger aldrig upp utan fortsätter att växa.
Sakta och säkert.

Kanske viktigt för en människa också. Att inte
resignera, falla in i letargi,
utan se framåt och
utnyttja möjligheterna till positiva upplevelser.

Som modellflyg är.

Att modellflyga eller vistas i naturen har jag aldrig
behövt tvinga mig ut på !

Så man kan väl säga “Ut i naturen modellflygburen” !

Denna något töntiga devis har jag erinrat mig från
min värnpliktstid.

Eftersom jag gjorde värnplikten vid ett pansarregemente
hade vi en skylt
i vårt stridsvagnsgarage som klämmigt
utropade: “Ut i naturen stridsvagnsburen” !

Sen eftermiddag plockade jag ihop, for hem efter ännu
en fin dag med många
intryck i bagaget.

En sak till; Tornfalken som häckat vid hanget i 4-5 år
är tillbaka på sin vanliga 
plats.

Känns som att träffa en gammal flygkompis igen  !

Ingressbild är backsippa.
Ett litet  förebådande av vår och sommar.

 

 

 

 

 

 

Förvånansvärt så mycket jag släpar med…

          Även utan lövverk skapar en ek förvånansvärt mycket skugga.

State of the art wind sensor…

Anders preparerar sin neoprenvinge.

Stötstänger….blomsterpinnar. Det enkla är det bästa.

Två modellflygare fotograferade från en hög björk…

Detta är kanten som generar lyftet vid Tjärby kyrka.

De av naturen danade ekarna.

Som sagt…bocken på hanget, en gammal känd figur för modellflygaren.

Sträck dina armar mot skyn och dröm att flyga som Ikarus  !

Eken har lidit pin under åren. Men ge sig…aldrig.

Här är en stubbe efter att huvudstammen knäckts.
En sidogren har etablerat sig och fortsätter med trädets liv.

En symbol för ekens livskraft.

Ser jag upp mot trädkronan på dessa ekar, tycks grenarna bilda
fraktala mönster. Att det växer som det gör ? Är det slumpmässigt ?
Nej, säger jag.
Det finns inget slumpmässigt i naturen, enligt mitt sätt
att se det.
Naturens agerande grundar sig på arvet och miljön.
Naturen har
haft miljoner år på sig att anpassa sig. Tål att tänka på…

Undrar vad dessa ekar upplevt under sin livstid ?

En av mina kollegor på hanget, en tornfalk som är stationär.

Jag är bara 3 månader…men när jag blivit stor, då ska jag flyga termik…

EN LITEN JÄMFÖRELSE MELLAN…

 

 

 

 

…en Gopro och en Mobius.

 

 

Här kommer en enkel jämförelse mellan min
GoPro 3+ och
min Mobius.

Min Mobius köpt för 4 år sedan. Pris då 645 kr.
Jag har tagit otaliga bilder och spelat in hundratals
videor
med den.
Hela kameran original förutom jag bytt till batteri

med 1025 mA kapacitet.

Min GoPro 3+ inköpt för 5 år sedan. Skickade den
för 4 år sen
till Tyskland för utbyte av lins.
Har just fått kameran tillbaka efter kontroll

och inställning av fokus.

Har tagit oräkneliga bilder och hundratals
videor till stor belåtenhet. Kameran original, uppdaterad
till senaste
firmware, dock objektiv bytt. Jag tycker
inte, företaget har hittat
“exakt” fokus vid inställningen,
vilket man gjorde förra gången, men det får duga.

Här kommer 4 bilder. Först helbild och sen zoomade
med 70 %.
Bilderna tagna med avstånd till parkering 200 meter.

Visst ser man skillnad.

 

Först GoPro

 

 

Nedan Mobius

 

 

 

 

 

FÖR ORDNINGENS SKULL…

 

 

 

 

 

…jo,  jag flög hang på Hovs Hallar.

 

 

 

 

 

 

Solsken, vårväder på Skärtorsdagen.

                                                                                                                           Vinden…? Åh…den var  imponerande 2 m/sek.

Jag fick 1.5 timma i luften med Spiriten.

Mötte många trevliga människor intresserade av flyg,
vilka fick en intensiv modellflygpropaganda av mig .

Ett fåtal bilder klippta ur en video från min Mobius.

 

 

Man kan inte säga att havet rasar i en storm och att skummet flyger från vågtopparna…

 

 

 

 

 

Ibland försvann lyftet och då gällde det att rädda sig hel innanför kanten.

GRAVITATIONSMOLN ÖVER SÖDRA HALLAND

 

 

 

 

 

Lenticularis…vad är det ?

 

 

 

 

 

 

I onsdags for jag iväg för att i det vackra solskenet
få mig en god stund i termiken.

Förutsättningarna tycktes goda med lagom vind från
NNO
och kraftig solinstrålning.

Jag startade min modell upp mot en då molnfri sky,
då klockan var 1100. Steg till 100 m och stängde av
motorn.

Eftersom det var de förutsättningar jag beskrivit,
antog eller
förutsatte jag att, det skulle finnas
torrtermik.

Men det var tomt på termik. Efter 4 uppdrag landade
jag
och tog en lång paus, i hopp om att termiken
skulle dra igång.

Samtidigt såg jag valsformade moln dyka upp
norröver.

Dessa molnen kom så småningom till platsen,
där jag flög
och i hopp om kry korkverkan,
startade jag.

Det var märklig termik och jag utnyttjade den
bäst genom att
princip stå mot vinden och stiga.

Jag minns sen min tid som segelflygare,då vi
flög lävåg
och att vi då stod mot vinden och sakta steg.

Kunde det vara Lenticularismoln ?

Med ihärdighet och envishet fick jag 1.5 timma i
luften med
Avan.
Sen packade jag och åkte hem.

Där jag i Halmstad möttes av en himmel fylld med
valsformade moln.

De var välformade och typiska Strato eller AltoCumulus
Lenticularismoln.

Förutsättningarna för dess bildning är,  att luften är
stabilt skiktad,  det vill säga
ofta ett högtrycksläge där
luftens temperatur inte sjunker
speciellt med höjden.

Vinden var NNO, vilket betyder,  att de utstickande
åsarna i det Halländska landskapet norr om Halmstad,
gjorde att gravitationsmoln
kunde skapas i luften.

Enkelt förklarad princip är att se,  vad som sker i
strömmande vatten, om det ligger en sten under
ytan. Just precis, det uppstår vågor efter stenen.
Tänk dig då luft som strömmar över ett hinder
i terrängen så förstår du principen.

 

Dessa gravitationsmoln kan ibland skapas av Hallandsås
och Nyårsåsen under gynnsamma förutsättningar vid
sydliga vindar.

I dag fanns inga vanliga Cumulus eller Cumulus Congestus
i skyn,
det fanns bara dessa valsformade moln.

Genom vågbildningen i atmosfären tvingas luften uppåt,
trots det är stabilt skiktat och vid viss höjd kommer
fuktigheten att kondensera och bilda dessa valsliknande
moln.

Likna det vid ett vågsystem i havet. Vi vet ju,  att vågor
i havet
är en cirkulär rörelse. Ungefär samma sak händer
i atmosfären.

Då luften i molnet faller nedåt på läsidan, bildas en rotor
framför kanten
på molnet som drivs av dels den fallande
luften på ovansidan och dels den stigande luften framför

molnkanten. Det blir en “minivals” i framkanten.

Detta molnfenomen uppstår,  då många faktorer stämmer in.
I onsdags
spelade tillfälligheterna åt samma håll.

Vid 16-tiden upphörde molnbildningen och skyn blev helt
molnfri.

Jag tog några bilder som illustrerar fenomenet.

Det finns oändligt att läsa om Lenticularis, lävågmoln
eller Moazagotl-moln
på nätet, så fördjupa ditt kunnande
genom att läsa om det.

 

 

 

 

 

 

Ett typiskt Strato/AltoCumulus Lenticularis med sin linsformade form
och med en “påbyggnad” under molnet.

Ser du de mindre valsarna i nederkanten på molnet ?

 

 

Sent på eftermiddagen och molnen löses upp.

 

Jag kollar oxå moln…

BILDER FRÅN SM MED FRIFLYGANDE OT-MODELLER BOLLERUP.

 

 

 

 

Förhoppningsvis…kan mästerskapet för

friflygande OT-modeller

i år avhållas på Rinkabyfältet,

om allt är med oss…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Efter att ha varit utestängda, av för mig outgrundliga
anledningar
från Rinkabyfältet under ett par år,
finns det nu kanske möjligheter för ett återvändande.

Detta fält är ett av de få ställen,  där man kan genomföra
en friflygtävling i Sverige.

Vi har de senaste åren varit vid Bollerup, där tävlingen
lyckats
genomföras med vissa olägenheter.

Nu får vi se i år hur det går…

Bilderna är från 2017 års tävling vid Bollerup.
En tävling
som skapade minnesintryck av blåst
, regn och leriga åkrar.

Håll tillgodo !

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Keep a smile on your face !

 

ELDA BRASA MED LIPO-ACKAR

 

 

 

 

 

För några år sedan blev jag varse,

att laddning av  LiPo-ackar är en risk.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Där jag bodde förut,  hade jag ett förråd, som jag utnyttjade
som modellflygverkstad.
Allt bra ordnat och allt jag behövde för min hobby fanns där
inklusive ett antal modeller.

Laddade mina ackar gjorde jag och hade gjort i flera år utan
problem. Kanske det gått lite slentrian, (Läs slarv) i mitt
hanterande av ackarna under laddning.
Det är lätt det blir så, då allt fungerar utan mankemang.

Men en dag fick jag anledning att vakna upp aningen brutalt…

Jag stod på planet utanför förrådet och pratade med en
granne, som   sa ha han:” Är det ditt brandlarm, som tutar
i ditt förråd” ?

Jag rusade in i lägenheten, fick tag i nycklarna och öppnade
dörren till min verkstad.

Där jag möttes av total fyr i inredningen och rummet fyllt
med kolsvart plaströk.
Som tur var, hade jag i min hall en stor pulversläckare,
som försäkringsbolaget hade bjudit på.

Jag använde mina kunskaper i släckning och slog ner elden
på 1 minut.

Men sen….
Det var ingen vacker syn ! Allt som inte brunnit var förstört
av sot,  som bränt fast på alla ytor. Jag kunde inte få bort
det med något tvätt- eller lösningsmedel.

Fast det var inte det värsta…utan det var att branden i plast
skapade saltsyra vilket trängde in i all elektronik och
naturligtvis förorsakade kortslutningar och icke önskvärda
bryggningar.

Jag hade en ansenlig mängd både nya och gamla servon
i en av mina lådor. I princip var det bara att kasta.
I  en annan skrivbordslåda fanns  en rejäl laddning mottagare,
som också var kass.

Två fina ganska nya Avor av olika sort gick upp i rök
tillsammans med ett antal andra modeller.

Du förstår,  man blir ganska skakad av den syn,
som mötte mig och vad det skulle innebära.

Hur går jag vidare ? Ja, jag kontaktade mitt försäkringsbolag
och anmälde skadan.

Jag blev ombedd att göra en lista på allt som var förstört.

Så jag påpekade för tjänstemannen att detta var prylar
från 40 års modellflygande hade jag inte kvitton på mycket.

Men jag berättade,  att jag hade fotograferat av rubbet
mycket noga ett halvår tidigare.

Tjänstemannen sa,  att det var bra och att jag skulle bifoga
bilderna till skadeanmälan.

Försäkringen jag har,  är en utvidgad hem- och
ansvarighetsförsäkring.

Jag sa till bolaget, att de skulle skicka en skadereglerare,
som kunde besiktiga skadan, men de sa att det behövs
inte då jag dokumenterat utrymme och innehåll noga
både före och efter branden.

Efter två dagar ringde försäkringsbolaget och meddelade,
att de tar skadan, men…de ersätter inte hela beloppet.
Man hade i min försäkring en  limit,  vilket mina skador
överskred.
Alltså gränsen var,  hur mycket lösöre försäkringen
täcker i mitt biutrymme. Det tycker jag, ni ska kolla
på era hemförsäkringar.

Jag gjorde en deal med bolaget,  att om jag själv står
för renoveringen av utrymmet , så slipper jag självrisken.

På torsdagen var pengarna på mitt konto

Så det löste sig relativ väl. Alltså viktigt att fotografera av
det man äger.

Vad som hänt ? Jo det ska jag berätta.

Jag laddade en 3-cells Lipoacke med inställning 4 celler ….! Slarv.

Nu kollar jag noga och jag har köpt nya laddare, vilka talar om,
då inställningarna är fel.

Vidare då jag laddar i dag, så lägger jag Lipon i dubbla eldsäkra
påsar och ser till att de är förslutna. Innerst har jag en mindre
påse som jag stoppar ner i en större med öppningen nedåt,
för att hålla inne eld och värme så gott det låter sig göras.

Jag testade en påse med en utsliten Lipopacke för att se vad som
hände,  om man kortslöt acken. Påsen svällde upp, men kardborre-
bandet höll påsen stängd. Den blev varm,  men den var hanterbar.
Rök pyste ut men ingen eld.

HobbyKing har billiga påsar.

Nu vet jag att en del säger: Ladda inte Lipo oövervakat !
Nähä, men vilka gör inte det ?

Ska jag anställa en “Övervakare” ?

Men jag fick mig bildligt och bokstavligt en värmande näsbränna !

Kom ihåg:

Ställ in laddaren rätt.

Lägg acken i en försluten brandpåse under laddning och förvaring.

Se till att du har en, helst två brandvarnare i utrymmet där du laddar
och att de ger ordentligt ljud ifrån sig då de larmar.

Ha en rejäl brandsläckare hemma. Försäkringsbolagen brukar dela ut.
Se till att du vet, hur man hanterar den och att du vet, var du har den.


Kolla med ditt försäkringsbolag om villkoren. Jag utvidgade min hemförsäkring
med en objektsförsäkring för mina paraglidingskärmar, selar och utrustning
om utifall att.

 

Här hade jag acken då den tog fyr.

Min fina MC-24 Gold Edition klarade sig, då den låg i sin frigolitlåda i kartongen.

Men du ser att sändarpulten är ärrad efter branden.

Sot överallt även sen jag försökt sanera. Sotet satt,  som om det var blästrat fast.
Jag fick senare riva ut allt ur utrymmet, sanera igen och måla om.

Förutom RC-material hade jag nästan alla min mätinstrument
för min andra hobby som sändareamatör i förrådet.

En 3-m Ava i sophögen

Sot omöjligt att få bort.

Det var denna som gjorde det.
Jag har den kvar i min bil för att ladda,  då jag är ute med mina
segelmodeller och behöver ladda. Sladdarna utbytta mot fina silikonklädda
kablar från Kjell & Co

Det var inte jag som tände fyr i alla fall !

JOHN WOODFIELD OCH HANS 1946 FILLON CHAMPION GLIDER

 

 

 

 

 

 

En mästare att bygga och en fotograf som kan sin sak.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ständigt överraskar John Woodfield med sin förmåga
att snabbt bygga sina modeler.

Han finner alltid utmaningar och bygger ovanligheter.

Man kan säga,  han har en känsla för att bygga vackra modeller.

Ofta bygger han gamla klassiska konstruktioner emanerande
från friflyget.

Denna modellen från 1946 är inget undantag.
Se den vackra vingen och genom Oralighten framhävs
konstruktionen och blir uppenbar för oss betraktare.

Sätt dig bar tillbakalutad och njut av denna estetiska
och flygande upplevelse !

Jag kände mig nästan tvungen att publicera dessa
bilderna och bädda in videon.

 

Bilder och filmer från Youtube.

 

 

 

 

 

 

Så här bygger John.

En skönhet

Start eller helt enkelt släppet !

 

 

 

Två stycken eller…

Ser du vad som ligger på marken till min glädje ?
Just precis, en Spirit Elite från Great Planes !

 

 

 

 

VARFÖR KLIPPER MIN MODELL NÄR JAG BELASTAR I EN SVÄNG ?

 

 

 

 

Andreas skickade mig ett mail,

som beskriver ett problem.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Detta mailet fick jag av Andreas Zucht och jag tyckte det
har allmänt intresse så därför tar  jag upp det på bloggen
efter att ha inhämtat Andreas tillstånd.

Här är Andres mail:

Hej Mats,

Sorry att jag stör men har ett litet flygbekymmer.

Skulle behöva lite assistans från någon som vet betydligt
mer än jag om detta….! 😊

Var på Revingefältet i söndags (helt fantastiskt och i
stort sett vindstilla) och gjorde jungfruflygning med
min nya DG 303 Elan från HF models i helglas,
(Robbe sålde den tidigare).

Här är lite mer info om modellen (Schweizare är rätt grymma….)
https://www.cmsmodell.ch/gallery-modelle/segelflug/
dg-303-elan-acro-3-30m/

Jag har motoriserat den så jag kan ta mig upp på höjd
och kan flytta acken för att justera TP. Behöver då inte
lägga in onödigt bly (bättre med större/tyngre batteri).

Spännvidd 3,3 m., profilen är HQ1,5-12 och vikten ligger
på 3,9kg. TP ligger på 70mm (vingrot är 200mm)  och
EWD är 1,5 grader. Den är även balanserad i rollplanet.
Modellen är tydligen rätt skalalik, så vingarna smalnar
av rätt mycket precis som på originalet och stabben är
relativt liten. Har förstått att det denna skalariktighet
kan vara ett bekymmer för spännvidder under 4m.
Tror att det framgår av bilderna.

Nu till bekymret!

Vi skarpare vänstersväng i lite lägre fart och när man
lägger på höjdroder så klipper den rätt skarpt åt vänster
Samma fenomen inträffar om du gör ett kraftigt upptag
efter dyk (looping). Klart läskigt.

Om du flyger i planflykt o låter modellen stalla ut så
droppar den bara ner näsan. Precis som den ska!

Hade ett litet teknisk fel vid först flygningen, bromsen
på ESC’n var inte aktiverad, så proppen snurrade med
hela tiden (rätt stor, 17×11). Kommer att fixas såklart!

Min erfarenhet med seglare som klipper är att man
har för stort höjdroderutslag (läst mycket om det på
internationella forum), så ska minska utslaget något.
Vet att om man har en något bakåtflyttad TP så blir
modellen mer känslig på höjdrodret. Gillar inte
framtunga modeller… 😊

Funderar på att flytta fram TP nån mm eller två.

Har läst en del om laminär avlösning (https://www.aerodesign.de/)
och om att använda turbulatorer i form av ”Zackenband”
(https://www.glidingshop.de/turbulator-zackenbander
/turbulator-zackenband-60-selbstklebend
). Tydligen skal
l detta hjälpa mycket för lågfartsegenskaper och ibland
även på roderverkan. En hel del flygare har fått mycket
snällare flygegenskaper med Zackenband placerat
10-20% från framkanten.

Skulle var klart intressant att höra dina åsikter om hur
jag kan komma tillrätta med att den klipper!

 

 

Andreas modell.

                                                                                         
Problemet du beskriver är väl känt av mig. Under 70- 0ch 80-talet led mina
snabbare hangkärror av samma  problem . Alltså att modellen klippte i
en sväng, eller rättare sagt varje gång jag belastade modellen, ville den
klippa
snabbt över en vinge. Oftast den vingen som låg nederst i svängen.

 

Jag undrade varför detta skedde och jag vet nu, att
modellerna var baktunga.
Vi vet, att en modell som är baktung blir
mycket
känsligare på höjdrodret.

Tänk dig flygplanet som en tvåarmad hävstång. Med en
tyngdpunkt för långt bak
kommer nosen att pitcha upp
snabbt och till viss del okontrollerbart.

Har du tyngdpunkten för långt bak har du garanterat
byggt in en instabilitet i dit flygplan.
Du har ett grundläggande fel cementerat.
Tänk på att alla parametrar samspelar på ett plan.
Det handlar inte bara om aerodynamik utan även
om flygmekanik. Dessa två egenskaper måste arbeta
ihop, inte mot varandra.

Jag försökte lösa problemet genom att gå runt det lite,
innan jag förstod att det grundläggande felet var fel
tyngdpunkt.

Således applicerade jag klaff på modellen,  som jag mixade
med mitt höjdroder. Detta ökade lyftkraft och motstånd,

men det höll modellen i det läget jag ville i svängen.
Sedermera kom jag på att flytta fram CG och fick då  normalt
beteende och egenskaper i svängar med hög lastfaktor.

Men, de flygplan vi då flög hade mycket tunna profiler,
vilket ställde krav på piloten. Vi fick flyga med eftertanke
så vi inte
stallade modellen. Vi kan intuitivt känna  ,
att flyger man med en brödknivsvinge,  ställer det andra
krav på flygandet
än med en Clark-Y vinge…


Flög vi med plan lätta i nosen och den pitchade upp med
den tunna vingen…då var det inte mycket att göra,
eftersom vingen skar upp fort tack vare dess tunna form.

En modell måste vara statiskt och dynamiskt balanserad.
Statiskt genom att hänga upp den för att kolla CG

och dynamiskt genom att se till, att anfallsvinklar på vingar,
stabbe är korrekta. Vingens anfallsvinkel är viktig.

Din vinge HQ 1.5-12 tål upp till 15 graders anfallsvinkel
innan Cl (Lyftkraften) ramlar till noll.  Men redan vid 5 graders
anfallsvinkel
är Cd (lyftkraftsmotståndet) på topp.

Hur noga man än mäter tyngdpunkten,  kan det ofta krävas
justeringar i efterhand efter provflygning.

En annan huvudparameter är var tryckkraftscentrum
på vingen ligger i förhållande till tyngdpunkten.
Tryckkraftscentrum är den punkt på vingen där de
resulterande krafterna har sitt centrum.
Normalt sett ligger detta centrum bakom CG
och detta förhållande kontrolleras av höjdstyrverket.

Du kan lätt förstå,  vad som händer,  om tryckcentrum på
vingen ligger i eller framför tyngdpunkten…
Du har hört om en Galloping Ghost ? Tänk på den tvåarmade
hävstångens princip.

 

Ok du flyger,  skrev du och svängde kraftig. Det innebär,
att om vi antar din svängdiameter är 10 m
och hastigheten
är ca 50 km/timman, vilket är ca 14 m/sek
då blir G-belastningen;
H
astigheten i m/sek upphöjt till 2, dividerat med svängens
radie 5 m och allt dividerat med gravitationen 9,81 m/sekundkvadrat
= 4.2 G !

Det betyder,  att din vinge ska kunna skapa 4.2 gånger den
normala lyftkraften för att hålla sig flygande…

Har din modell massan 2 kg kommer den i en sväng enligt
ovan att väga nästan 9 kg ! Så dina vingar som
lyftproducerande
maskin ska klara att svänga 9 kg enkelt uttryckt.

Hur din modell betalar lyftkraftsökningen som krävs ?
Det betalar du med kraftigt ökat lyftkraftsmotstånd !
Som innebär minskad hastighet och risk för en snaproll….

Alltså ökande problem med avlösning på vingen.
Med avlösning menar jag,  att den laminära strömningen

ovan gränsskiktet blir turbulent och lyftkraften försvinner
pronto.

Hur kan man förhindra det ? Närmast vingens yta finns
ett gränsskikt av luft. Detta gränsskikt är närmast

vingytan stillastående och dess hastighet ökar ju längre
upp du kommer. Stillastående säger vän av ordning ?

Japp så är det. För att övertyga dig själv kan du kolla en
gammal fläkt i exempelvis en industrilokal,
som suttit och
snurrat i 40 år. Hur se ytan på bladen ut ?
Just precis, ytan är dammig.

 

 

Denna bild som jag snott hos Nasa visar gränsskiktet och separationsbubblan.
Vid omslagspunkten (transition) övergår den laminära strömningen till att
bli turbulent. Vid omslagspunkten ligger separationsbubblan och roterar
som ett varnande utropstecken. Om man öka anfallsvinkeln kommer bland
annat separationsbubblan
att växa och dra sig framåt, vilket medför,
att det blir ytterligare turbulent strömning
och lyftkraften förloras.
Bilden nedan visar det.

 

Alltså är det viktigt att ha kontroll på det laminära gränsskiktet.

Hur löser jag det ? Det kan du lösa genom att fästa turbulatorer,
virvelbildare
på din vinges ovansida med placering vid högsta
punkten. Turbulatorerna
underhåller gränsskiktets önskvärda
turbulenta strömning, vilket bestämmer
den laminära strömningen
över vingen.
Turbulatorererna håller även separationsbubblan i shack.

Normalt sett kommer ” klibbigheten” eller “vidhäftningen” vid
vingens yta att skapa turbulent gränsskiktströmning, men det
kan behöva hjälp av vortex-skapare.

Om du har en vinge med dåligt Re-tal kan du avhjälpa detta
delvis med en turbulator vid framkanten
på vingen,  vilket skapar
förutsättningar för den laminära strömningen under mera extrema
lägen.

Friflygarna kunde ju limma en tråd bakom framkanten för att
förbättra vingens egenskaper genom att minska sjunkhastigheten.

Ditt flygplan har ett hyfsat Re-tal varför detta inte är ett
bekymmer. Här kan du beräkna Reynolds tal på din
vinge.

Flyger du och belastar din modell genom att öka anfallsvinkeln,
så fungerar detta till en viss gräns,
sen klipper modellen.

Flyger du med anfallsvinkel, kommer energi (Luft) att transporteras
från vingens undersida från Stagnationspunkten under vingen till
ovansidan där luften (energin) ser till, att vingen
får det den behöver
för att skapa lyft.

Stagnationspunkten  kryper bakåt på undersidan efter hand
som belastningen ökar, det vill säga om vingen ska producera
mer lyftkraft, då måste vingen få energi från undersidan
, det är orsaken till att stagnationspunkten går längre och
längre bak på undersidan för att hämta luft (energi) till
ovansidan..
Men till slut kan inte vingen behålla denna strömning på grund av
ökande anfallsvinkel och då försvinner
strömningen i ett nafs.

Man kan sträcka ut vingens förmåga att flyga med hög alfa genom
exempelvis framkantklaff,  luftanblåsning på vingen och diverse
klaffsystem.

Profilen du använder,  är en välprövad laminär profil,  som har ett
brett hastighetsregister. Jag kan inte
finna något i datan,
vilket skulle peka på , att profilen ställer speciella krav, mer än vad
jag skrev ovan om CL/Cd.

Du ska kunna flyga den relativt sakta, men då kan du inte flyga
med hög lastfaktor ! Hög lastfaktor…enligt mig för en modell =
=Över 2,5  G.

Slutligen vad skulle jag förslå dig ?

Det första som slog mig var att flytta tyngdpunkten framåt.

Provflyg sen på säker höjd genom att dra belastade
svängar. Men att  tänka på är att modellen har sin gränser…
så håll uppe hastigheten.

Om du inte har differentierat skeven kraftigt, så gör det.

då man ger motroder med skeven vid urgången ur sväng, kan
orsaken vara att det nedfällda
skevrodret på “undervingen” i
svängen kommer  att öka vingens anfallsvinkel, eftersom det
nedfällda
skevrodret fungerar som en klaff och därmed
kan vingen komma  att stalla.

Flyger du med kopplad sida och skev ?

Oftast bästa lösningen att man mixar, dock att man har full
rörlighet med
vänsterspaken för sidorodret. Jag trimmar
mina modeller så,  att då jag svänger normalt,  kommer
nosen att
följa horisonten. Det ger mig möjligheter att behålla
och öka farten i en sväng, samtidigt som det förenklar min
flygning.

Vill du testa turbulator

vid torsionsnäsan kan du använda Biltemas antihalktejp,
som du klipper i 5 mm strimlor
och fäster på vingen.
Kanske värt att pröva…

Programmera in exponentiella utslag

på höjdrodret för att lugna ner rörelserna.

Ok Andreas, detta är lite om vad som kan göras och varför.

Vi ses !

JAG HAR SVÅRT ATT MOTSTÅ EN VÄDERUTSIKT SOM SÄGER…

 

 

 

 

 

…3-4 m/sek nord på Hovs Hallar.

 

 

 

 

 

 

 

 

Egentligen hade vi annat att göra, men med yr.no
rapporten
att det kunde förväntas finfint väder på
Hovs Hallar för
hangflygning, gjorde att jag kastade
om mitt dagsschema.

Fram med min Spirit, kameror och annat jag behöver
för
min flygning och iväg.

Där jag vid framkomsten togs emot av solsken,
11 grader
och nordlig vind med dragning mot ost.

Dragningen mot ost hade  stor påverkan på hangets
funktion, vilken förklaras av en av mina bilder.

Eftersom jag fått min kära GoPro tillbaka efter service,
satte jag den på nosen på Spiriten, där den tog bilder
framåt.
På min glasögonskalm satt min Mobius och tog  sina
vanliga 4 bilder i sekunden.

Alltså jag var uppe på Platån och skulle lura ut,  var jag
skulle kasta ut.
Längst upp blåste vinden mig i nacken,
då jag såg
ut mot havshorisonten. Flyttade jag mig
framåt 5 meter,
var det vindstilla !

Alltså förstod jag, att topprotor och kantrotor var starka
i dagens vind.

Jag beslöt, eftersom vinden var dragen lite åt ost, att
starta vid den högra delen av platån.

Att starta där brukar vid vind rakt på,  vara ett av de
bättre
alternativen och vara relativt säkert.

Alltså check av funktioner, fulla roderrörelser på rätt
håll
och koll av klaff och aerodynamiska bromsar.

Allt var ok och jag satsade ordentligt vid utkastet.
Jag hade trimmat upp nosen en aning innan utkastet,
så jag skulle knipa åt mig lite extra höjd med hjälp
av rörelseenergin från mitt utkast.

Tur var det ! För jag har aldrig…upplevt så kraftig
turbulens
vid kanten någon gång förut !

Min modell kom ut över kanten på 3 m höjd liggande
helt
på sidan, för att sedan fångas av kantrotorn och
där modellen
kastades runt i en virvlande malström !

Vet du, jag fick använda alla mina 45 års erfarenhet
som varande aktiv hangflygare
för att kunna stabilisera
min modell….

Det var inte lätt, trots jag tog mig upp och ut från
kanten.

Jag har som modellflygare ett Damoklessvärd över
mig , om
jag är tvungen att landa vid stranden,
vilket det är små 
möjligheter att lyckas med.

Oftast vill jag säga att flygningen slutar med en krasch
in i bergskanten, på en plats där det
nästan är omöjligt
att hämta modellen.

Således försökte jag ta mig till laminär luft, så modellen
blev stabil i sin flygning. Tursamt nog är min Spirit
ytterst agil, vilket underlättar flygning i turbulens.

Så småningom hade jag tagit mig åt höger, alltså riktning
Båstad och kom ut i det goda lyftet.

Nu var det en barnlek att flyga. Trimma ner nosen rejält
och låt modellen flyga sin egen bana med bra hastighet.

Härligt !

Jag kunde idag troligtvis slå mitt rekord i höjdvinst på HH.

Det lyfte mycket högt och lyftet var starkt.

Efter 45 minuter i luften var det dags att förbereda
landningen.

Att landa på HH-Platån är inte helt enkelt eftersom
enligt
vad jag tidigare beskrivit,  rotorerna ställer till
det.

Dessutom är landningsplatsen full av vresrosbuskar
och
mindre stenar som sticker upp sina huvuden ur
jorden,
där de är beredda att utgöra ett stabilt stopp
för en klen
glasfiberkropp eller vingframkant.

Normalt sett bruka jag landa längs med gångstigen och
använda klaffen för att reducera hastighet och höjd.
Men med tanke på topprotorn beslöt jag att landa rakt
mot vinden.

Så det det blev en vanlig 2 x 90 landning och en kort
klaffad
final.
Mina bromsar är synnerligen effektiva och jag kunde

efter den korta finalen göra en perfekt landning.

Problemet med stora klaffar vi landningen är, att jag
som
pilot vid landningen måste dra in klaffen 10 cm
innan sättning,  för att inte
skada servo eller klaffar
vid markkontakten.

Precis som då man landar en Pa-18.

Dags för en paus och se sig om i naturen. Det var nästan
inga
fåglar i luften mer än de sedvanliga kluckande
korparna, som
bjöd på akrobatisk flygning med sina
snabba halvrollar.

Växtligheten började spira på skyddade ytor, där vit- och
gulsippor
slagit ut lite försynt.

Väderutsikterna sa att vi kunde förvänta en vridning
av vinden
mot NV, vilket skulle kräva en omgruppering
till Segeltorps
hanget, vilket jag ville undvika.

Så jag förberedde nästa flygning med min modell och
tillbehör.

Denna gången startade jag till vänster, just jämte fåran
som finns
i Platån till vänster.

Det var bättre, men ändå svårt. Jag tänkte,  att det är
tur att jag har
2 kameror som dokumenterat problemen
vid starten, så andra
kan få se den kraftiga turbulensens
påverkan på modellen…

Ännu en timma i luften där jag flög så långt mot Båstad
jag kunde,
med hänsyn taget till att jag flög utan glasögon
eller kontaktlinser.

Det gjorde att min ögonskärpa inte var 100 %.

Men långt bort var jag i  riktning mot Knösen och ju
längre bort jag flög,
desto starkare blev lyftet tack vare
vinden var dragen mot ost.

Förr flög vi ibland vid NO vind uppe på knösen, men sista
gången jag var där, det var 1996…

Nåväl, landningen efter sista rundan i luften på HH utförde
jag exakt som min första och det gick picobello.

Sen marsch till bilen, demontera och transport hem
efter två fina flygningar.

Jag startade exakt kl 1000 och landade 1237. Två timmar
i luften
inberäknat en kort paus.

Om jag var nöjd ? Tror jag det !

Hemkommen kollade jag mina bilder vilka var stillbilder
Mobius,
video Mobius, stillbilder GoPro och min
Sonykamera och video
från min GoPro.

Jag hade förväntat fina bilder, men det sket sig….
Batterierna i både GoPron och Mobiusen var urladdade…..
vilket förklarades av att båda kamerorna var påslagna då
jag anlände till HH.

Troligtvis påslagna av misstag då jag hanterade dem
och packa ner de. Det är inte första gången det händer.
Så nu vet jag det…

Så det var en besvikelse, då jag ville illustrera den
kraftig turbulensen
filmat med 2 kameror.
Jag tar den nästa gång i stället!

Lite mesiga bilder, i brist på action,  blev det,
så hoppa ombord och spänn fast dig
för några ögonblick
med den gamle hangflygarens
äventyr på Hovs Hallars Platå.

Alla översiktsbilder naturligtvis tagna med hjälp av  min
väldigt långa selfiepinne…

 

 

 

 

 

 

 Lokala skrönor sägs att smugglare utnyttjade denna naturliga grotta. Men det finns inga historiska belägg för det.

Här se du den utstickande kilen, som skapar den infernaliska
turbulensen,  då vinden kommer lite från höger eller ost.

Så här ser det ut uppifrån kanten

Ser du hur havet ordnar stenarna på stranden ? Detta är en
landningsplats för skärmflygare,  då de har brist på lyft och höjd.

Gångstigen vilken är min normala landningsplats.
Observera hur de talrika turisterna sliter på grässvålen…

Här är det virvlar i luften…

Det gäller att ligga rätt på vingarna.

Landningen skedde mot kanten. Du ser att det finns inga brytande vågor.

Härligt att landa i dessa buskar med en balsamodell klädd med Oralite…
Modellen skulle se ut som klädd med konfetti efteråt !

Spirit Elite

Jag fick inte flyga, eftersom jag busflög förra veckan…

Vitsipporna har slagit ut där det finns bra betingelser.

Många örter är nu på gång.

Gulsippor är talrika och allmänt förekommande på Platån.

En gulsippa tycker jag trumpetar ut begreppet Vår och Nu är det maj ! 

Uppe i bygden, en skogsbrand…trodde jag, men
det var militären som brände av skjutfältet.

Jag är tacksam,  att jag är förunnad att bo vid havet !

NU ÄR TROLLET ELLER PYSSLINGEN I LUFTEN…

 

 

 

 

 

…en Leprachaun gjorde sin luftdebut i söndags !

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

I söndags var vi välsignade med ett perfekt flygväder i
mina trakter.

Det var 15 grader varmt, vindstilla och cumulusbildning.
Således utmärkta förhållanden för termikflyg.

Självklart åkte vi ut för att flyga termik, Johnny och jag.

Vi drog till inlandshanget vid Tjärby kyrka just norr om
metropolen Laholm, där vi brukar flyga.

Jag startade min HyperAva, vad annars, med vilken jag
nöp en blåsa på 70 m knappt och hjälpt av termiken,
ca 1 m/sek
klättrade jag, till den höjden jag ville ha.

Vi hade lite dis i luften som ett resultat av varmlufts-
inträngningen från sydväst, men det hindrade inte
instrålningen,
som drev på termiken.
Det var riktigt adiabatiskt i dag.

Min Ava gled som vanligt…majestätiskt, trots det
finns
en hel del wear and tear på den efter 823 timmar
i termik.

Eftersom jag medförde min Blue Phoenix med ny
drivacke, 
ville jag testa den oxå. Den nya acken
gjorde att modellen
steg som en raket och en
Blå Fenix är ju alltid en Blå Fenix,
vilket står som
en garanti för en välflygande modell.

Johnny hade med en av sina nybyggda “Leprachaun”
segelmodeller.
Leprachaun betyder “Troll” eller “Pyssling”och
begreppet härstammar från Irland, därav deras
gröna färg. Irland, Den Gröna Ön.

Inte för jag tycker modellen ser ut som ett troll i sin
oldtimerstuk…kanske som en pyssling…

Modellen var aldrig flugen och dess vikt var 300 gram.
Han handkastade modellen ett par gånger för att kolla
trimmen och slog fast,  att 15 gram bly i nosen skulle
göra den bättre.

Leprachaunen kastade jag ut för Johnnys första start
på hanget.

Det blåste vid 14-tiden ca 1.5 m/sek, då vi bedömde
vinden tillräcklig, för att lyftet skulle hålla en sådan
modell i luften.

Det var också tillräcklig vind, för det var inga problem
att hålla sig uppe, om man flög noga och utan att veva
med spakarna.

Ju mindre utslag du gör, desto mindre skadligt motstånd
och ju bättre glidtal.

Modellen flög oväntat bra manövrerad av sida och höjd.
Enda justeringen var att Johnny ökade sidoroderutslaget.

Denna modelltyp, lätt med ganska mycket V-form och
endast
med sida/höjd har en tendens att bli “gungig”
i luften i
rollplanet.
Men inte denna modellen och det beror på
dess
elliptiska vingspetsar.

Vingspetsarnas utformning minskar det inducerade
motståndet på vingen, vilken
har ett lågt Re-tal
beroende på förhållandet mellan
spännvidd och korda.

En rak vinge hade skapat mycket mer spetsvirvlar och
därmed lättare inducerat gungning
i en nästan självskapad
och självunderhållande rörelse.

Johnny har byggt en stor Leprachaun också, vars kropp
är 210cm lång…Vingens korda är vid roten 50 cm
spännvidd 275 cm.

Vingbelastning på båda versionerna är 16 gram
per kvadratdecimeter !  Så det är garanterat lätt !

Ska bli utomordentligt  spännande att få se den flyga
antingen i 2 m/sek  vind på Hovs Hallar en fin sommar-
kväll. Eller få se den på Tjärbyhanget,  där man hakar
på termikblåsorna, då de släpper vid hangkanten.

Efter  4 timmar på flygstället packade vi ihop med
våra modeller flugna och hela i bilarna.

Vi såg förvånansvärt lite fåglar. Enstaka lärkor flög förbi,
men inga drilla hördes. Bofinkarna spelade försynt inne
bland träden mellan provianteringarna på de nysådda
fälten. Två glador kom förbi och en tornfalk.

Det som dock talade om,  att det är vår, var den bedövande
gödseldoften från åkrarna. Det var en stark ammoniakdoft
över nejden, så man nästan kippade efter andan.

Fast inte tycker jag,  att det luktade illa ! Det är ju en
budbärare med det glad budskapet,  om att  varmare
tider är på gång.

Fast nu har  yr.no  lovat kallare väder i form av nordvästliga
vindar. Men sen…om 10 dagar…

Jag tog som vanligt massor av bilder och om du orkar se
på resultatet, kommer de här.

Häng på !

Har du frågor om modellen, ritningar eller byggsatser
till Johnny, kan du maila  mig, så ska jag vidarebefordra.

 

 

 

 

 

Då är det dags…

Pinnar och balsa

Stolt byggare och pilot.

Ser du så harmonisk formgivningen på kroppen är ?

Spännande nu för piloten…

Sidoroder manövrerat av linor.

Nu !

 

Första starten.

Flyg nu !

Den glider i alla fall.

 

Test på hanget där vinden var ca 1.5 m/sek…

Jovisst, den flög på den svaga vinden.  

Jag tycker ett troll kan vara vackert i luften !

Här ser du de elliptiskt utformade vingspetsarna som medför en del goda egenskaper.

Minns att Spitfire också hade elliptiska vingar.

Det var fantastiskt att se Leprachaunen glida på den nästan obefintliga vinden…

…men väger en modell 300 gram så…

En vacker modell.

 

Man måste flyga noga och effektivt under förhållanden med svag vind.

Landning i kanten.

Den gamle hangflygaren när han njuter mest !

Jag kommer att flyga precis så länge jag rent fysiskt kan !

En sådan sele med tömmar  hade jag,  då jag var 2 år och min mor
skulle hålla styr på mig efter att ha tagit bort min barnvagn och
satt den på vinden till ett eventuellt kommande syskon.

Nu sitter barnen i barnvagn tills de är 5-7 år….säkert nyttigt för deras
motorik,  koordinationsförmåga, muskelbildning och balansförmåga…

823 timmar i termik nu !

Jag undrar hur länge den hänger med ? Den flyger
ju bara exakt som jag vill, så varför ändra något ?

        Depån Tjärby, där vi inte har ordningsvakter.

Landnings sekvens med min Ava

 

 

Klart

En plats med anor sen 1000 år tillbaka.

 

ÄNTLIGEN EFTER 2 MÅNADER…

 

 

 

 

 

…fick jag tillbaka en av mina GoProkameror.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

En av mina gopro, som jag byggt om genom
att ha fått
satt in en ny lins  har
varit nere hos
firman,   för översyn.
Linsen jag har är de i den översta raden.

Problemet var,  att min kamera inte fokuserade
100 %.
Jag försökte själv att ställa in, men insåg efter
fruktlösa oändliga trial-and- errorförsök, att det
var dömt att misslyckas.

Så jag ringde till företaget och de berättade,
hur
de går tillväga med tysk vetenskap och
grundlighet.

Att ställa in fokus exakt med denna lins är
ett precisions
arbete. Det handlar om 1/10 mm
vridning av linsen
i dess infattning i kamerahuset,
för att du ska hamna exakt rätt.

Alltså var jag ju mycket nyfiken på resultatet.
Som vanligt, då jag vill ut och testa kameror,
var det
disigt och dimmigt.
Alltså inte optimalt för ett
kameratest.

Men hursomhelst for jag iväg med kameran
på modellen
ner till stranden och flög ett par
vändor.

Vinden 8-10 m/sek och den var sydost, så det
var ju
garanterat turbulent i luften.

Men jag ger mig inte,  utan jag for iväg luftburen.
Flög i 40 minuter sammanlagt, sedan packa in
och promenera en rejäl sväng på stranden, då
jag ändå var där.

Det var ju lä bakom stranddynerna på grund av
den ostliga
vinden, vilket gjorde promenaden
bekväm.

Efter hemkomst förde jag över bildfilerna till mitt
fotoprogram och kollade.

Med hänsyn till förhållandena kunde jag ändå
konstatera,
att kameran tog bilder, som var lika
bra, som då den
ny !
Härligt.

Jag tog lite bilder med min GoPro och framför
allt med min
Mobius, som alltid är med.

I dag använde jag min Mobius dels som
glasögonskalmskamera,
långt ord, dels som
upptäckarkamera vid mina strövtåg.
Bilderna med gulaktig anstrykning är Mobius,
vilken har svårt att hantera dåligt ljus.

Häng med om du har lust och orkar !

 

 

 

Släpp…

Fly baby,  fly !

Ensam pilot i diset och dimman.

 

Den fyrsidiga pyramiden, som är högst av dynerna.

Landning

Åldringen med sin Glasögonskalmkamera…ett bekvämt sätt att dokumentera skeendet.

Beware of the hun in the sun…

The galloping Blue Phoenix.

Nu gäller bara att sätta modellen under full kontroll.

Detta är det verkliga Lagaoset.

 

Den ständigt irrande bäckfåran som avvattnar området mellan
strandskog och dynområde.

 

Jag antog,  att det i dag skulle finnas gott om fiskare
här, då vinden var ostlig och det var lä.
Men kanske det var den ostliga vinden, som gjorde,
att här inga fanns,  vilka prövade lyckan…

Den ostliga vinden flyttar enorma mängder sand från
dynerna till stranden.
Ett evigt fram och tillbaka som bälgen på ett dragspel.
Fast massmedia, speciellt kvällstidningsträsket kallar det
resultatet av det de benämner global uppvärmning.

 

Vad blänger han på ?

Strandens förträade hare…

Den uppnästa strandödlan gav mig ett vasst ögonkast.

Jo…det kommer en vår !

En beskrivning av en skenbar oordning och ordning i naturen.
Eller kalla det kaos eller konformitet…

Ser du hur sanden samlas i lä av stammen på grund av förhärskande ostlig vind ?

Jag får associationer till ett märkligt magert löpande djur med stora horn på väg ut i havet ?

Jag säger inte ett ord !

Det ängsliga onda ögat…

Ett vildsvin som låg i strandkanten. Dittransporterad med Lagans hjälp.
Skjutet lågt i buken. Man såg revbenen var sönderskjutna.
Inget eftersök här inte…Men nu blir kadavret mat åt vitfågel och kråkor.

En fågel vita rester. Se hur evolutionen har utvecklat skelettet med lätthål…
Det är just som lätthålen i ett modellplan. Gör som naturen, så blir det bra !

Strandinspektör av 1. klassen.

En tornfalk flög förbi lång från mig. Vackert tecknad med sin rostbrunröda färg.

Här bestämmer jag, säger råkan på parkeringen utanför Lidl…

…för jag har störst…näbb !
Känner du igen resonemanget ?

I VÄNTAN PÅ SOMMAR…

 

 

 

 

…kommer här lite hållpunkter för oss flygintresserade.

 

 

 

 

Större uppvisningar kan ni söka i denna länken.

 

Här kommer lite andra flygevents, fullskala och modell:

 

Linträff i Kungsbacka, 15 Juni.

Även motorträff med gamla
motorer. Här kan du läsa om träffen. Du kan googla på min
blogg: Linflyg Kungsbacka, så kan du se vad som händer.

                     Wheels And Wings, Falkenberg, 19-20 Juli

   Den välbesökta bil- och flygträffen med sin cruising på kvällen.       

Läs HÄR.  http://hangflygning.se/?p=63648

 Shoot Out West på Ålleberg 4-7 Juli

 Efter succen förra året körs den igen.
 Här kan du läsa om meetinget.

 

SMOS skalatävling för friflygande
OT-modeller i Skånes
Fagerhult, 29 Juni.

Tävlingen heter Stibners Memorial.

Roskilde Airshow i Danmark. 16 – 18 Augusti

Ligger inte långt från Köpenhamn. Lätt nåbart via bron.
Läs här om tillställningen. 

 

Försvarsmaktens Flygdag F17 Kallinge, 25 Augusti.

Nåt man inte vill missa.

All info kommer du att finna här.

 

I Ljungbyhed, 31 Augusti

anordnas träff för bilar, motorcyklar
och man flyger med gamla plan. Information här

       Falkenberg Classic 2019, 21 – 22 September

 Classical Racing på Falkenbergs Motorbana.
  Läs HÄR.  

HANGTRÄFFEN I YSTAD 2019

 

 

 

 

 

Nu är tidpunkten preliminärt fastlagd till 4.5.6.7. Maj.

 

 

 

 

 

 

Tiden kan justeras med hänsyn till väder
enligt Rolf-Erik Blomdahl Herrljunga.

Det är 17 året som ÅMFK drar till Ystad,
för att  få uppleva förhoppningsvis fina
flygningar på hangen.

Som vanligt bor vi hos Henry på

Österlens Gästhärbärge,

vilket nu drivs av Linda..

 

                                                           UPPDATERING DATUM

Ankomst Ystad den 4. Maj lördag.
Avresa preliminärt tisdag 7. Maj.

                                                                                   Det blir 3 övernattningar hos Henry
                                                                               på Österlens Gästhärbärge.

Alla flygintresserade välkomna med eller
utan plan.

Info kan ni få av mig. Maila eller ring. Du hittar
min adress och telefonnummer under
“Välkommen till min blogg ” längst upp till vänster.

Hoppas vi ses !

 

                            Jag kommer i alla fall !

BLÅ FENIX BESÖKER ETT KUSTHANG

 

 

 

 

 

En av de första dagarna 2019 som ger

mig en känsla av, att våren är på gång.

 

 

 

 

 

Jag har en Blå Fenix,  som är byggd som en ren segelmodell.
Den ville jag testa efter lite modifieringar.

Modellen ville svänga vänster, varför jag torderade en vinge
för att få bort tendens till sväng.

Platsen som jag flög på,  är ett makalöst fint kusthang vid
Tönnersa Strand vid Laholmsbukten.

Jag kvistade dit och möttes av solsken och väldigt svag vind.
Vinden låg på ca 2 m/sek och minskade.

Men eftersom min Blue Phoenix är lätt,  gjorde jag mig inga
bekymmer om flygningen som sådan.

En ganska lång promenad till min pilotplats, där jag raskt
monterade modellen och kastade ut.

Kärran flög i mitt tycke perfekt med absolut neutrala
trimmar och centrerade roder och utan tendens till stall.

Det visar med all tydlighet,  att Leif Eriksson, som är
konstruktör
av modellen, har lyckats med sin Blå Fenix
i alla avseenden.

Jodå, det gick fint att flyga. En landning gjorde jag på toppen,
men med en modell med endast sida/höjd rekommenderar
jag inte,  detta sättet att landa.

Bakom kanten var det mycket turbulent. Det är svårt att
kontrollera modellen, då den är utsatt för dynamiska
krafter,  eftersom det inte finns skevroder på den,
vilka snabbt kan återföra den i rollplanet till ett korrekt
läge.

Jag landade hel med ett litet nödrop.

Jag flög i nästan 2 timmar i svag vind, vilket i sig ger
en spänning till flygandet, då man måste flyga rent och
ekonomiskt. Alltså inget vevande med spakarna, för varje
rörelse med roderna kostar motstånd och därmed prestanda.

Landningen vid den senaste flygningen gjorde jag på
stranden, för att inte riskera något och dessutom ville jag gå
längs stranden på min väg till bilen.

Så summa summarum var dagen hellyckad i alla avseenden.
Vilket naturligtvis gjorde,  jag kände mig nöjd,  då jag
åter kuskade
hem och rekapitulerade min flygning i huvudet,
då jag körde.

Jag tog naturligtvis bilder med min Mobius. Både som
headcam och som ombordkamera på modellen.

Denna lilla kamera är nu för mig oumbärlig.

Håll tillgodo med ett hangreportage…..

 

 

 

En Blue Phoenix i färdigställning.

Vyn som möter en hangflygare vid stranden.

Förberedelser av min Blue Phoenix.

Ready to launch !

I luften…

Bilderna tas med min Mobius, som är fäst på min högra glasögonskalm,
vilket gör att jag fotograferar det jag ser på. Kameran tar 4 bilder/sekund.

 

 

En Blue Phoenix kan se kantig ut på marken…
men inte i luften.

 

 

Piloten ska försöka landa…

Det är inte enkelt i den kraftiga turbulensen…

…som trots att vinden var svag…

…fick min kärra att dansa jitterbug…

…eftersom det är svårare att kontrollera en modell i kytten utan skevroder.

                                                                              Fast en mops som är med i  “The Flying Pugs”,har ju både sido- och skevroder eller ?                 

 

Undrar du varför jag trivs här ?

Denna plats ger mig allt jag önskar ur flygsynpunkt och behovet av  naturupplevelse.

Min kärra har lagt sig till ro efter landningen och njuter av havsutsikten.

Hanget har blivit bättre och bättre !

Det fanns lite vårtecken. Gräset börjar bli grönt och flyttfåglarna börjar anlända.

 

 

 

ÖVERKLASSEN FLYTER PÅ…

 

 

 

 

Ännu en direktör som har skott sig !

 

 

 

 

 

Birgitte Bonnesen glad för 22 miljoner…Har du sett hennes huggtänder…klara att
sätta i sedelbuntarna från banken. Då jag ser damen,  får jag David Bowie- eller
greve Dracula-vibbar. Båda har samma snits på tandgarnityret.

 

 

 

Den verkställande direktören för Swedbank fick idag
avsked på grund av de oegentligheter som förekommit
i banken i samband med det som kallas penningtvätt.

Hon sa att “Jag har inte en aning om penningtvätten”.

Styrelsens trodde inte på henne,  efter hand som mer
illaluktande flutit upp till ytan. Dessutom har den
amerikanska centralbanken börjat gräva i historien.

Detta kan kosta Swedbank många miljoner. Vem som står
för fiolerna ? Naturligtvis kunderna.

Denna danska dam, kommer att få 22 miljoner, 22 000 000
kronor som plåster på såren.

Jag mår illa,  då jag läser det. Men de som tillhör dagens
onåbara frälse,  de gör som de vill tycks det.
Kanske bankstyrelserna skulle kolla upp anställningsavtalen ?

 

Detta är en gam, vilket naturligtvis har intet…
att göra med direktörskans agerande i Swedbank.

 

För mig, okunniga människa, verkar det, som om ju
mindre kompetent man är, desto högre lön beviljar
man sig…Jag ser det som ett gigantiskt moraliskt problem
för finansmarknaden, vilken nu inte tycks vältra sig i
förtroende från allmänheten

Hela affären med denna fallskärm utstrålar ett genuint
förakt mot
vanliga arbetande människor, som aldrig kan
drömma
om ett vederlag.

Hoppas hon tar ett jobb som hemvårdande undersköterska,
så hon fick uppleva verkligheten !

Hennes senaste kommentar: Jag har inte gjort fel !
Nä, det är väl lokalvårdaren, som städer hennes kontor,
som är skyldig…

 

 

LEVA I DET FÖRGÅNGNA ?

 

 

 

 

 

Sure !

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Här kommer lite om hur det var förr i tiden.

Vi vet,  att då man nått stadgad ålder,  kommer
nostalgikänslor.

Jag var inte född, då dessa tidningar gavs ut,
men de speglar en tid,  som var modellflyg-
entusiasternas.

ARF fanns inte, ca-lim fanns inte, Oralight
fanns inte eller radiostyrning.

Men,  man hade intresse och entusiasm.
Hobbyn var inte pengastyrd som nu, utan
alla var likställda i stort sett.

Ibland önskar  jag,  att jag vore född 20 år
tidigare, för att kunnat få uppleva denna
modellflygets blomstringstid.

Bilderna kommer från tidningar utgivna
75-80 år sedan.

Upphovsrättsligt säger lagen,  att copyrighten
på tidskrifter upphör efter 70 år.

Dessutom är samtliga tidskrifter avsomnade
sen många år.

Kolla bilderna, som är fotograferade ur tidningarna,
vilket medför, att kvaliteten är vad den är.

Jag hoppas bilderna kan skapa en föreställningen
om den tidens flyg i olika former.

Angående ingressbilden, så tycker jag den utstrålar
för den tiden typiska honnörsord;
Redbarhet och ärbarhet. Låter kanske patetiskt i
dagens värld, men då hade bilden det den
uttrycker stark förankring hos människor.
Kanske något för MFN…???

 

 

 

 

Detta är en modell,  som fortfarande byggs och som flyger bra.
Vill du veta, hur bra den flyger ? Kom till SMOS tävling i sommar !

En av de två Fi-1:or vilka byggdes av Aktiebolaget Flygindustri i Halmstad ca 1943-1944.

BH-Beauty
Planet tycks som taget ur en Walt Disneyfilm…

Lite suddig bild, men jag tycker den speglar en 1940-tals modellpilots stolthet,
över det han byggt.
Dessutom är byggaren i enlighet med  tidens tradition
en allvarlig ung man.

En dimmig bild som säger mycket om bland annat klädseln.
Från vänster, golfbyxor, ridbyxor och stövlar, nypressade
byxor, båtmössa, ghandiskynke och hatt….

Tänk om man anlänttill detta gäng i helikopter …medförande exempelvis en 1/3 skala
modell av en jetkärra, eller en modern F3J modell och en drönare…
Då hade vi sett det som kallas utveckling. Och troligtvis stumma modellflygare…
Ja,  det var bara en tanke,  som snurrade förbi i min hjärna.

En tid för hjältar…piloten embarkerar sin Weihe på Ålleberg 1945…

 

Jag tog med denna ritning för kommentarernas skull…
Skribenten gnäller på vingbelastningen och nosens utformning…

Detta var den segelflygtävling på Ålleberg som startade tävlingsverksamheten
under organiserade former. Du kan se hangaren på Ålleberg, som finns kvar,
till vänster skymtar en sedan länge riven startbrygga . I luften en Weihe (kärrhök)

Inför en tävling. Du ser man bara lagt kropparna på sidan..,
Det gör man inte i dag.

I väntan på start inför SM 1945.

Fick man inte flyga Weihe, då fick man hålla tillgodo med Grunau Baby.
Men det gick att flyga sträcka även med en Baby. Det hängde på piloten.

Weihe var ett vackert flygplan. Fortfarande efter nästan 80 år
flyger relativ många Weihe fortfarande !

Varför startar man inte, när det är så fina Cumulus ?

En för mig i alla fall intressant historisk bild. Sven Rågvall och Bertil Dhlqvist
från Halmstad båda och gamla bekanta till mig.
Bertil Dahlqvist i student ? eller realmössa. Bertil är antagligen här
ca 18 år gammal. Han såg likadan ut då han var 80…

En dansk kärra byggd av KZ-fabriken.

Så här ser den ut i dag i KZ-museum i Stauning.

En expressionistisk bild.

Hur många modeller har denna firma sålt månntro ?

Detta är allvarliga saker…

Ett snällt namn på en modell.

Modellsport i Falkenberg. En firma som jag tror höll
igång till sent 70-tal. Ägdes av fadern till en av mina
arbetskamrater. Firman var välkänd bland friflygare.

Här har man färglagt jacka och modell för att
fånga läsarens blick.

Allt mycket tidstypiskt.

EN KÄNSLA AV VÅR VÄCKS…

 

 

 

… då jag hör och ser tranorna komma.

 

 

 

 

 

 

Tranor är intressanta djur för oss modellflygare
som flyger segel, eftersom de är skickliga
termikflygare.

Det är ju den enda chansen de har att förflytta
sig på ett rimligt sätt nämligen med hjälp av
termiken.

Deras kropp har inte det muskelregister,  som
krävs för att kontinuerligt flaxa sig fram genom
luften.

Därför har de utvecklat sin förmåga att flyga
termik och fågeln ser ju ut som ett segelplan.

Det är en lätt uppbyggnad och med vingar som
för fåglar har ett gynnsamt sidoförhållande
på Re-talet, vilket gör att de blir effektivare.

Tranorna har jag sett nu i 14 dagar strövis,
men nu kommer de i större flockar.

Därför for jag iväg till ett ställe,  som normalt
sett hyser migrerande och häckande  tranor
inte långt från min hemort.

Jag såg en hel del och det blev lite bilder.

Som alltid då jag ska plåta fåglar,  blir det
på långt håll, i dag var avstånden 150 meter
för det mesta. Som du förstår,  blir kvaliteten
lidande.

Men så är det…

 

 

 

 

 

ngsvanar på finalen…

Ser du framkantklaffarna på vingarna…

 

Sångsvanen har de senare åren ökat starkt i alla fall i våra trakter.

En av de två tofsvipor jag observerade i dag.

 

En glada med sin rostbruna färg flög observerande

 

Aerodynamiskt väl utformade vingspetsar,
allt för att minska det inducerade motståndet.

Herr och fru trana promenerar sig framåt ätande.

Denna tranan tog ett försiktigt danssteg…

Ständigt spanande.

Tranor har inget sidoroder…eller ?

Bara flyg och flyg…skriv om mopsar i stället ,
annars somnar jag på störten!

Hej då….

SÅ HÄR KAN EN MODELLFLYGVERKSTAD SE UT PÅ ETT SÄTT…

 

 

 

 

 

…full av flit och arbete.

 

 

 

 

Ibland har jag undrat, till exempel hur ARF-modeller
kan vara så perfekt klädda ?

Men jag förstår, att hantverksskickligheten hos
de damer
som i Asiens länder klär modellerna
är makalöst hög.

Mycket skicklighet…men har man klätt 1000
kroppar,
då kan man det.

Vi kan också lägga märke till,  hur det laserskurna
virket
underlättar bygget.

I stort sett räcker det att skaka kartongen,  så ramlar
bitarna
på plats…

Här är en belysande video från tuben.

Ta dig tid och kolla den.