About myself

BRÖD ELLER SKÅDESPEL ÅT FOLKET…

 

 

 

 

…i onsdags fick vi det  sistnämnda i skyn över Halmstad.

 

 

 

 

 

 

 

 

För att visa vad vi får för våra skattepengar, flyger
vårt Flygvapen och visar upp sig i formation “julgran”.

Vad det kostar ? Säkert ett antal miljoner, men myndigheterna
antar väl att dessa uppvisningar stärker vår nationella känsla…?

Jag har personligen inget emot dessa uppvisningar. Vårt försvar
har varit alldeles för osynligt både bildligt och bokstavligt de sista
15 åren.

För mig får det gärna komma julgranar i skyn varje dag.

Jag tog lite bilder på långt (4km) håll därav den usla kvaliteten.

 

 

 

 

 

I TISDAGS FICK VI OSS EN REJÄL RESA…

 

 

 

 

…med våra modeller på Hovs Hallar.

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag hade gått  och suktat i 3 veckor efter lite
hangflyg.

Vi har haft sydliga och ostliga vindar, vilket för oss
på västkusten inte är gynnsamt ur hangsynpunkt.

Men i tisdags skulle det bli bli Nord enligt yr.no.

Eftersom yr.no är det väderinstitut flest litar på,
då det gäller prognoser, förberedde jag mig för
en resa ner till mitt favorithang.

Lite onda aningar hade jag. De tkunde bli för
mycket
av det goda vad gäller vindstyrkan.
Hård vind
ger mycket kraftig turbulens och
det blir kallt.

Men iväg åkte jag och klockan 1230 träffade
jag Rolf Holmér på Platån.

“Det blåser bra” var hans första kommentar.
Ok, tänkte jag, men har jag kuskat iväg
50 km, så ska jag montera och flyga.

Min modell var i tisdags min mer än 40 år
gamla “Hobby” från Multiplex. En ganska
snygg modell som inte flyger superbra.
Den är trög i roderresponsen.
Modellen
lämpar  sig bäst för att glida med
på HH
i vindstyrkor upp till 4-5 M/sek.

Vi försökte starta vid fortet, men det var alltför
turbulent. Så turbulent att Rolf hade svårt
att hålla modellen.

Så vi beslöt att knega upp till Platåns högsta
punkt, där vi borde kunna starta relativt säkert.

Trodde vi ja ! Det blåste småspik ! Vindstyrkan
låg mellan 8-12 m/sek.

Vilket resulterade i en mycket stark topprotor.
Det blåste lika starkt i nacken,  då vi stod på
toppen och såg ut mot havet, som om vi
stått vid kanten och haft vinden mot oss.

Det känns märkligt att uppleva en så stark rotor !

Efter lite möda kastade Rolf ut min modell.
Det kändes lite som att vara på väg till egen
eller modellens avrättning bildligt talat…

Förutsättningarna var barska. Efter släpp
dök min modell mot trädridån på kanten
mycket påverkad av kantrotorn, som ju skapar
ett “lyftvakuum” bakom sig, därav sjunket vi
upplevde.

Med ett nödrop, vilket du kan se på bilderna,
kom jag ut i lyftet och min modell åkte
expresshiss uppåt i det laminära lyftet.

Väl uppe och ute var det problemlöst att
flyga.

Efter en rejäl stund i lyftet svängde jag in
på ca 10 m höjd in över kanten
och säkert
som ett brev på posten grep
kantrotorn
min modell utan att jag hade
möjlighet att
helt kontrollera den.

Trots full sida och full skev för att hålla emot
förde modellen under  greppet från rotorn ett
eget liv.

Jag tvingades göra en landning, utan att ha
möjlighet att  se min
modell, på gräskanten.

Detta kan inte gå vägen,  tänkte jag på väg till
modellen, som låg 100 m bort betraktad av
fyra litauiska turister.

Ibland så blir barn och dårar beskyddade, du får
välja vad du vill ge mig för epitet, därför min
“Hobby” var helt oskadd. Det enda som skett var
att huven lossat.

Jag beslöt att vi sätter punkt för dagens flygningar
här.

Vi har ett talesätt på Hovs Hallar: Gör aldrig sista
flygningen !

Så det blev lite sightseeing och en frusen
promenad till bilen.

Hemfärd och funderingar över dagens flygningar.

Min värsta hangflygningabstinens var nu stillad !

Bilderna är tagna med min lilla Mobius i dåligt
ljus.
Min Mobius har jag enkelt fäst med tejp på mina
solglasögons ena skalm.
Perfekt att ha där för att dokumentera, vad jag gör.
Batteriet räcker till flera tusen bilder.
Kameran har jag ställt in på 4 bilder i sekunden.

På min modell satt min GoPro, som jag efter
jul ska skicka till Tyskland för injustering,
så skärpan blir lika bra som förr.

Man kan inte med trialanderror-metoden
ställa in fokus. Det krävs datorkraft och
specialutrustning, då det hänger på tiondels mm
vridning av linsen.

Rolfs bilder har han tagit med sin telefon och
jag vill säga, att moderna telefoner tar förvånans-

värt bra bilder.
Mobiltelefonerna tror jag kommer att
“slå ut”
de vanliga små kompakta  digitalkamerorna.

Sådan var min  och Rolfs dag på Hovs Hallar.

Lite ögonblick av vad vi upplevde.

 

Piloten just färdig för flygning.  
Den gamle hangflygaren står beredd vid kanten…
Rolf har plåtat med sin telefon.

Flygkapten Rolf Holmer kämpar med min modell i blåsten.

Du ser att det var bra tryck i vinden på Platån i tisdags !
Men, sjön bröt inte. Märkligt. Det brukar den göra vid 5-6 m/sek redan.

Tråkigt förvinterväder med dåligt ljus för fotografering.

Innan start på Platån. Ser du, hur vinden kommer lite från ost.

Mitt startmanskap !

It´s now or never !

Släppet

Du ser, jag var illa ute över kanten.

Jag fick plocka fram mycket av min erfarenhet för att reda ut situationen.

Sen blev det hiss uppåt, då jag var ute i den laminära havsvinden.

Det skulle gå att stiga till minst 350 m i dag, om viljan funnits…

“Hobby” en typisk 70-talsmodell.

Här har kantrotorn tagit tag i min modell

Jag kunde inte hålla emot med mina roder, modellen helt utlämnad åt turbulensen.

Jag kunde delvis räta upp modellen innan den försvann.

Så här såg den ut efter den forcerade  landningen. Inga skador endast huven hade lossnat.

De litauiska turisterna och vi på väg till bilarna.

Rolf står i lite trolsk ljus och förevigar mig och modell.

Den igenslyade åkern bakom hanget är nu rensad.

Nöjd pilot…efter flygäventyret.

“Titta där ligger en tioöring”, säger Rolf…

 

 

TRÖSTA DIG MED LITE NOSTALGI NU…

 

 

 

 

… då vårt väder  inte är inbjudande för modellflyg…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

…fast jag ska till Hovs Hallar och få mig ett par
timmar
i den nordliga vinden 6-8 m/sek.

Borde garantera superlyft.

Vad som slår mig, då jag ser gamla engelska
journal
filmer är den entusiastiske speakern
och de på
den tiden hängivna utövarna av
modellflyghobbyn.
Kolla även personerna och deras kläder från
denna tid…Inga jeans, inga piercingar eller
tatueringar.

Betänk att på 50-talet fanns inte 2.4 gHz
rc utrustning.

Det fanns inget CA, utan man limmade  med
vitlim
eller hemgjort lim gjort av celluloid
och aceton.

Man hade inget av de moderna beklädnads-
materialen
utan det var papper och siden,
som gällde.

Det fanns inget “färdigbyggt” utan de köpte
en kartong,  vars innehåll såg ut som plockepinn.

Tänk så stolt dåtidens modellflygare och
byggare
var, då han kom ut med sin modell !
Han kände säkert, att han åstadkommit något.

Jag tycker dessa filmsnuttarna på ett bra sätt
skildrar andan inom modellflyget, som rådde
runt 1950. Alla drog åt  samma håll i stort.

Jämför med idag och käbblet om SMFF och
hur MFN egentligen borde se ut…

Jaja, tiderna förändras, eller det är kanske
de,  som gärna vill kalla sig modellflygare ?

Här kommer några inbäddade filmsnuttar
som jag hittade på YouTube.

Dröm dig tillbaka !

Stillbilderna är bilder klippta ur YouTubevideon.

 

 

 

 

 

 

England omkring 1950

Friflyg är det som gäller !

Den tidens flyghjälte

Ibland blir landningen våldsam och oförutsedd…

Diesel är motorn som gäller.

Stadgade gentlemen vid sina pulsjet linkontrollkärror.

Då man flög dessa,  måste det varit en häftig upplevelse.
Kolla på filmen och se den totala bristen på säkerhet för
den därvarande publiken…men det funkade.

 

 

 

 

EDF-modell 1950

 

 

 

INLANDSISENS FOTSPÅR VID HALLANDS KUST

 

 

 

 

 

Här handlar det om  krafter.

 

 

 

 

 

 

 

 

När jag strövar vid havet, där berget ligger i dagen,
ser jag de spår, som inlandsisen orsakade fram
till för 10000 år sedan, då den drog sig tillbaka.

Då isen flyttade sig, drog den med stenblock, som
genom istäckets massa rev sina spår i berggrunden
av granit och gnejs.  Stenblocken kunde var infrusna
i isen och då isen rörde sig, avsatte detta sina spår.

Även isälvarna, som rann under istäcket, transporterade
stenblock, som påverkade underlaget.
Isälvarnas påverkan kan ses på de mjukt slipade
klipporna.

Det är också lätt att se, vilket som är lä-och vad som
är stötsida på klippformationer. Stötsidan ofta
mjukt formad, men läsidan är taggig och skrovlig.

Ja, det finns alltid något att se, då man flanerar
vid kusten. Antingen bevis för vår historia eller
passerande gamla flygplan.

Häng med en sväng en tidig morgon vid Påarp
söder om Halmstad  !

 

 

Här ser du mindre skrapspår på granithällen.    Med ledning av spåren, kan man lätt  se riktningen av avsmältningen.Här är rundade spår, vilket kan antyda att mindre slipande material eroderat klippan. Mjukt rundad granit. Graniten är en magmatisk bergart
och finns ofta i Sydsverige  i svart version.
Spåren Ett odjur som håller koll på mig i tången. Har du behov av tröst hänger en napp vid stigen.

En av de mycket gamla tallarna vid stranden var översållad med kottar,
för att säkerställa artens fortlevnad.

En Cessna Skymaster flög  sina löpor. Denna maskinen är riktigt gammal.
Motorerna lät inte, som då jag hörde den senast. Kanske man bytt drivlinor ?

 

 

ÅMFK:s MEDLEM OCH MODELL FÅNGAD PÅ GOOGLE MAPS…

 

 

 

 

…då satelliten tog en bild

 på mig och min HyperAva.

 

 

 

 

 

 

Min bil och till vänster min Ava.

Väg 15 mot Markaryd och till vänster Tjärby Kyrka norr om Laholm.

 

 

Kollade Google Maps på ett av mina flygställen.
Vad fann jag ?

Jo, en medlem i Ålleberg Modellflygklubb med
sin HyperAva vid Tjärbyhanget…

Tjärby finner du jämte vägen Halmstad-Laholm.

Det gäller att hålla sig framme och vara en linslus.

Det verkar som om Google har uppdaterat sina
satellitbilder till avsevärt bättre upplösning.

Bilderna tagna under försommaren 2018
omkring kl 12, om vi ser på skuggorna, som
indikerar att solen står rakt i söder.

Länk till kartan.

Den tycks ha bättre upplösning, än då man kollar
Google Maps på nätet…varför ? Ingen aning.

Detta är ännu ett tungt argument,  varför myndigheterna
borde avskaffa restriktionerna att fotografera
från en modell…eller ?
Vem bryr sig egentligen utom paragrafryttarna
och petimätrarna ?

 

Se på detaljrikedomen på  dessa satellitbilder av Tylösand….

 

Stranden Tylösand en försommardag 2018

Det som ligger på stranden är inte knubbsälar utan människor…

 

NOSTALGIN ÖVERFÖLL MIG…

 

 

 

 

 

…och gav mig lite ny information

om flyg i Glemmingebro.

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag satt och bläddrade i gamla flygtidningar
sen 40-talet.

Där fann jag en artikel, se rubriken från framsidan,
som väckte mitt intresse. “Minnen från Kåseberga”.

Det handlade om pionjärernas idoga arbete
med att utveckla segelflyget på 1920-talet
fram till tidigt 1930-tal.

Du ska veta, att vid denna tid var flygintresset
enormt. Alla…var intresserade av allt, som
hade med flyg att göra. Flyget höll på att
utveckla sig till var mans egendom.
Det byggdes och experimenterades över vårt
land.

Om man lyckades ? Säkert lyckades några med
sina konstruktioner. Men de flesta lämnade
nog aldrig marken.

Dessa pionjärer som experimenterade, var de
som banade väg för främst segelflyg i Sverige.

Att verksamheten förlades till trakten av Ystad,
berodde på landskapets utformning med fina
hang längs kusten, vilka var lättillgängliga.

En av artiklarna handlade om pionjärerna
och deras verksamhet, då den var förlagd till
Glemmingebro. En plats där vi modellflygare
brukar bo under våra sejourer till Ystad.

Som det beskrivs i artikeln,  undrar jag, om inte
den stora byggnaden som beskrivs ligger
granne med Österlens Gästhärbärge ?

Jag vet inte, men nästa gång jag kommer dit,
ska jag forska lite hos de lokalt boende.

Men intressant att det förekom flygplansbyggande
och flygande, just på den platsen, där vi
modellflygare
bott i många år

Intressant är att Pelzner var delaktig som instruktör
och mentor.

Pelzner var en föregångsman då det gäller segelflyg
och har fått ett av hangen på Wasserkuppe uppkallat
efter sig. Det heter “Pelzner Hang”.
Se mina bilder nedan.

Här kommer artikeln och lite bilder från den
tidskriften jag fann materialet i.

Tidskriften är avliden sen 73 år.

Lite bilder från annonserna i tidningen som
speglar den tidsepok som var  aktuell då,
vilket var under Andra Världskriget.

Vi dagens människor känner väl oss aningen
främmande för den anda, som presenterades
i flygtidskrifter från denna tid.
Men så var det då.

 

 

Jag hoppas ni med viss möda kan läsa artikeln …

Är du spekulant på asymmetrisk kärra med BMW 801 motor ?
Betänk att annonsen publicerades 1944 då krigslyckan…
för Tyskland hade vänt radikalt.

Kolla annonstexten: “KSAK:s högskola…..ja det var då det.

Kan den omtalade byggnaden vara den, som syns i bakgrunden,
vilken ligger granne med vårt boende i Glemmingebro ?
Den var i mycket dåligt skick förut, men är nu totalrenoverad.

                                                     Pelzner Hang vid Wasserkuppe.

                              Fint hang, men verksamheten alldeles för restriktiv.

Denna bild visar hur den moderna tidens instrument,
trådlös kommunikation, erövrar segelflyget på 1940-talet.
Bilden från Ålleberg…

SE-SBF
Typ: Grunau Baby IIb-2
c/n: 007
Tillverkad år 1942 vid AB Flygplan, Norrköping

Registrerad 1942-02-25 Aeroklubben i Skåne,
Malmö ”Gyllene Gripen”

Haveri 1942-08-22 80% rep. av AB Flygplan,
klart 1944-04-26.
Haveri 1946-04-28
Avreg 1946-05-09 Totalhaveri

Ovanstående uppgifter från Svenskt Flyghistoriskt Forum.

 

 

VI BEHÖVER NÅGOT ATT PIGGA UPP OSS MED…

 

 

 

 

 

…och stimulera vår fantasi och våra drömmar.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Vad vore bättre,  än att se då John Woodfield
i Cornwall glider runt med sin Leprechaun…

När jag ser en sådan video, är livet lättare att
leva och hjälper mig även att  stå ut med vårt
väder, som
inte direkt uppmanar till modellflyg.

Därför tycker jag, en video av John med sin
modell kan lyfta mig…och ge en föraning
om nästa års hangflygningar.

Det är ju våra förväntningar, som styr våra liv
eller hur ?

Hoppa ombord och låt din fantasi spela !

Bilderna klippta ur Youtubevideon.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

HAR DU SAKNAT LÄNKEN TILL CRAZY HORSTS FILMER ?

 

 

 

 

 

På grund av en tvist om upphovsrätt…

 

 

 

 

 

 

 

…till musik, har det blivit lite problem.

Men här är en ny länk till hans filmer:

Crazy Horst

 

 

 

WITH A LITTLE HELP FROM MY FRIENDS…

 

 

 

 

 

…fixing my head(er).

 

 

 

 

 

 

 

I just wonder if someone…could tell me
how I can move the following in my header :

         “hangflygning.se”

   “En blogg om flygkultur”

to the centre of the frame ?

e.g move it to the right so it will be
symmetrical and balanced.

Every option is tried in the program
Atahualpa Theme Options without the
desired result .

I have tried  to fix it, but I guess I am to
stupid to solving the problem.

I am using Word Press all  updated.
My webhotel is One.com Denmark.

 

Any hints will be deeply appreciated !

I have FTP file transfer program installed.

 

 

Thanks in advance and I am trying to learn… !

 

 

EN VÄRLD AV MOPSAR

 

 

 

 

 

Varför inte välja en  mops som statsminister i Sverige…?

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det hade  i alla fall blivit  ett roligare Sverige…

Visserligen  försöker de folkvalda just nu utöva
parlamentarism 
utan större framgång.

Vad vi kan se,  är  en politikernas jitterbug
där 
våra   parlamentariker, likt blinda
och förvirrade höns
trampar runt på den
politiska tribunen kacklande sitt mantra
att “Jag vill sitta på den högsta pinnen”
F
ast de är inte lika roliga som mopsar !

Här är lite bilder, som kanske får dig käre
gäst att bli på bättre humör.

Bilderna tog jag , då vi var på besök i Ystad
och då passade på att  åka till Kåseberga.

 

 

 

 

Hej, jag är Fille (opolitisk)

Hamnen i Kåseberga med radarsilon.

Inte mycket som flög på hanget i dag…men några svanar kom med tunga vingslag förbi.

Hanget söder om Kåseberga. Vid den gula fyrkanten brukar vi från ÅMFK stå och flyga.

Kåseberga. En plats optimerad för att flå turister på pengar.

Jag…statsminister…tja varför inte ?
Jag ska tänka över det…ger besked efter jul.

Smaskens !

Angående eventuellt statsministerkneg….jag är högt meriterad…
om någon är intresserad. Jag är inte svetsare, filosofie licentiat
eller rymdforskare, men jag kan springa Mopsrace,  jag har
obegränsat självförtroende, till synes outtömlig energi och jag
sprider glädje och skratt till min  omgivning !

  Mopsparkering..har man glömt skriva på skylten ?
Eller så väntar myndigheterna och skriver kanske
“STATSMINISTERNS PARKERING”.

Snö och regn kommer som en mörk gardin.

I horisonten kryper katamaranen som en fjäril.
Den går som skyttel mellan Ystad och Bornholm.

Enda flygetyget på kanten i dag var en luggsliten kråka.

 

 

 

HANG ON TO IT !….

 

 

 

Han hade nog bra händer…

 

 

Denna passagerare i en hängglidare tänker sig
troligtvis för,  nästa gång han ska flyga med som
passagerare.

Piloten torde väl behöva en checklista med stora
bokstäver inför nästa resa med en passagerare.

 

 

 

 

 

VILL DU SE, HUR DU BÖR FLYGA…

 

 

 

 

 

 

 

…för att  bli ansedd som skicklig pilot ?

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Gör då som   Ernst Udet som kanske är den
skickligaste flygaren nånsin.

Här kan du läsa lite om honom.

På ingressbilden kan du se honom i sin “Flamingo”,
som egentligen heter U-12, innan han gav sig
av till Spetsbergen för att leta efter
“Italia expeditionen” som nödlandat
med sitt luftskepp på isen och då dumpat nästan
hela sin besättning med gondol.

Resterna for upp i skyn med det nu lätta luftskeppet
och har såvitt känt ännu inte landat…

Jag tror inte,  det föds fler,  som kan genomföra
uppvisningar i likhet med Ernst Udet.
Det går inte, att genomföra uppvisningar i dag
på det sättet, som Udet gjorde.

Säkerhet…tror jag inte det talades om. Säkerheten
var förankrad i pilotens, Ernst Udets, skicklighet
och omdöme.

Han tillhörde en generation,  som hade sin flygrötter
hos pionjärerna för luftfart under 20- och 30-talet.

Kanske de hade devisen “Går det så går det”…

Synd hans liv slutade på det sätt det gjorde,
vilket var alldeles för tidig.

Udet var bra på att rita elaka karikatyrer av de då
härskande politikerna i Tyskland.
Speciellt Göring var utsatt för Udets teckningar.

Jag tycker,  att Ernst Udet på ett sätt är
en andlig själsfrände
till den franske flygaren
Antoine Saint- Exupery. 

Läs Antoines böcker. Speciellt där han berättar om
då han var postflygare i Nordafrika under 20. och
30-talen.
För att inte tala om han mest kända bok
“Lille Prinsen”. 

Kolla videon nedan och låt dig bli imponerad, av vad
en flygare som hette Ernst Udet kunde åstadkomma
med sin U-12 Flamingo
under tidigt 30-tal !


Här kan du klicka för att läsa om Udets flygmaskin.

 

 

Motorn i Udets Flamingo. En Siemens-Halske  SH 14 A-4.
Gav ca 150 hk från de 7 cylindrarna. Snyggt svetsarbete
på avgassamlaren. Det påsvetsade röret med ett trattliknande
föremål är hur man tillförde varmluft till förgasaren för att
förhindra isbildning . Snyggt arrangerat.

 

 

 

 

 

Tänk att denna 30-talskonstruktion flög så bra i händerna på Udet …
En nu 100 år gammalt plan. Kolla på plåten bakom motorn. Där
sitter motorföretagets logo.
Siemens-Halske. Som låg i Brandenburg-Berlin.
Bland annat  Fieseler Storch hade i en del versioner S/H inline motorer
i stället för Argusmotorn.

 

JAG VAR BARA SÅ INFERNALISKT FLYGSUGEN I DAG.

 

 

 

 

 

Bara ut för att flyga med vad som helst !

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Vi hade i dag måndag en fin dag, då det gäller
modellflyg.

Det var solsken och nästan ingen vind och -2C.
Tack vare frånvaron av vind kändes inte kylan.

Eftersom jag inte varit ute och flugit på 3 veckor,
var
jag utsatt för ett envetet sug efter att få flyga.

Så jag bestämde mig för att dra iväg. Tur jag har
fina platser att flyga på, vilka ligger nära min bostad,
som passar mina ändamål både vad gäller hang
och termik.
Motorflyg ägnar jag mig inte åt.

Då jag ville prova en gammal   kamera, plockade
jag med
mig en Blue Phoenix, som alltid är flygbar
och som jag kan montera olika kameror på
och åkte till
havet för att få mig en flygtur och lite bilder.

Framkommen erfor jag,  att havet låg i stort sett som
smält bly och ett par hundra meter från stranden,
kunde jag se ganska gott om sjöfågel.

Vilket också en man sittande på en dyn gjorde, då
han hade monterat en häftig tubkikare för att kunna
studera sagda fåglar.

Min Blue Phoenix och kameran ombord monterade
jag på 5 minuter
och sen gick jag ner till dynkanten
vid havet, där den sittande
ornitologen var rädd,
jag skulle skrämma fåglarna med min modell.

Men då han såg  den nästan ljudlösa modellen,
försjönk han ner i sina
sina fågelstudier igen.

Jag fick 45 minuter i luften och jag säger igen, att det
är
fantastiskt så länge jag kan flyga med 2.5 Ah acke,
om man
inte gasar fullt och hushållar med Amperen.

Stranden tom på människor förutom fågelskådaren
och jag.

Fast det kom 2 kvinnor…med 7 lösa hundar.
Hundar är förbjudet
att ha lösa i naturskyddsområdet.
Det finns gott om skyltar, som
upplyser om det.

Men tydligt är, att vissa anser sig inte behöva
rätta sig efter bestämmelser, lagar och förordningar.

Jag brukar kunna se havsörn vid stranden, men det
blev noll observation idag.

Fågelskådaren hade sett en passerande havsörn långt
ut på havet,
en timma innan jag kom.

Så efter i stort en timma i luften gjorde jag en superfin
landning
jämte stigen på den plana ytan.

Ingen speciell flygning i dag, men det omedelbara
pockande
på flyg minskade ner i kroppen.

Jag var nöjd. Märkvärdigt att jag aldrig tröttnar på att flyga...

 

 

 

 

Jämte stigen ner till havet finns bord och bänkar, som var vita av rimfrost
trots intensivt solljus. På den plana ytan i bakgrunden landade
jag min Blue Phoenix efter avslutad flygning.

Innanför stängslet betar under den varmare årstiden ett hundratal får och ett
tiotal islandshästar.
Det är för att hålla området öppet och hindra slytillväxten.

Rimfrosten glaserar växtligheten i motljuset.

2 kvinnor och 7 lösa hundar.

Ser du så blank Laholmsbukten är…?

                                                En avslappnad pilot njuter av sin flygning.

                                               Hangkanten. Har  aldrig varit bättre !

 Här syns, om du ser efter, en modellflygare och en ornitolog. Var och en njutande av sin hobby.

                             Hangkanten är vass och hanget blir bara högre och högre.

       “Mitt” hang. 15 km långt, 4-12 meter högt och byggt för västliga vindar, 2-8 m/sekund.

       Bakom hanget rinner en bäck som bildat små vattenytor vilket gynnar biotopen.

5 sekunder efter landningen

Du ser själv…min Blue Phoenix gnistrar som en diamant !

Den gamle på väg att hämta modellen efter dagens enda och sista landning.

Om det var  blåsigt ? Du kan kolla röken …

 

 

 

 

EN ÅTERBLICK PÅ ÅMFK:S HANGLÄGER I SKÅNE

 

 

 

 

I 15 år har vi i Ållebergs ModellflygKlubb,
åkt till Ystadtrakten
för hangflyg, rekreation och social samvaro.

 

 

 

 

 

 

Orsakerna till att vi gör denna resa, är flera saker.
Det finns fina hang i trakterna. Vi kan flyga från
sydost till sydvästliga vindar.

Kniper det kan vi flyga på baksidan av hanget vid
nordostlig-nordlig vind.

Blåser det ost drar vi till Ravlunda mot Kiviksdelen
av kusten. Förr kunde vi köra in på skjutfältet,
men det är nu avspärrat. Men det är inget problem,
då vi parkerar utanför och sen har vi bara 200 m
promenad
till hanget.

Är vi av flyger vid marknadsplatsen står vi med
bilarna
framme vid kanten. Bekvämt.

Ett annat skäl är det mysiga boendet hos Henry på
Österlens Gästhärbärge. Billigt, bra med god 60-tals
faktor. För att inte tala om hans fina frukost.

Blir det ösregn, då kan vi åka till Simrishamn och
kolla Autoseum, där det också finns en välordnad
modellflygavdelning.

Ja, sen har vi ju Kåseberga med Ales Stenar.
Tänk bara på att parkera rätt nere vid hamnen,
annars
kommer de kommunala parkeringsinspektörerna
från
Ystad och lappar din bil.

Jag lägger upp lite bilder från de senare årens besök
av min förening. Hoppas det ger dig en känsla, för hur
vi har det, då vi utövar, det vi helst vill !

Häng på !
Jag kommenterar inte bilderna med
något enstaka undantag, för du ser vad det föreställer…

 

 

 

 

 

 

                  Här flyger vi på baksidan vid jordgubbsodlingen. Alltså nordostlig vind.

Karl-Henriks profil

Rolf Maier utrustad efter snålt aprilväders krav.
Skidglasögon ett nästan måste, då man står på
kanten och flyger i frisk vind.

Detta kallas social samvaro. Det har vi mycket i ÅMFK.

Detta är Åke Junanders julmustmodell….

 

 

HÄR KOMMER EN VIDEO, SOM EN DEL KALLAR “FLYGPORR”…

 

 

 

 

 

Fast jag tror,
de grunnar nog på frågan:


“Tänk, om det var jag som flög…”.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Att se stora välbyggda och framför allt välflygande
modeller, är en lisa för ögat.

Flygs sedan modellerna skalenligt, är det det,
som
sätter krydda på flygningen.

Man ger betraktaren en riktig illusion,  hur
fullskalaplanet agerar i luften.

Videon är från YouTube och för att visa modellerna
klippte jag några stillbilder.

Jag tänker på,  hur mycket energi och kanske
viktigare, 
pengar som krävs, för att ro ihop de
projekt, vilka
visslar förbi åskådaren i videon.

Men det finns alltid hängivna människor, som är
beredda att offra mycket för att kunna nå sina
drömmars mål i hobbyn de utövar.

Det ger inte bara byggaren/piloten tillfredsställelse,
då han genomfört ett omfattande projekt,

utan även åskådaren bjuds på en fin upplevelse.

Det är väl det,  mitt liv går ut på eller ?
Alltså goda
och positiva upplevelser…

Hoppa in, spänn fast dig och håll i hatten.

Detta är bland de bästa modellflygfilmerna,
jag nånsin
funnit på YouTube !

Allt är  publicerat efter samråd och med tillstånd
av copyrightinnehavaren och fotografen Dominic Mitchell.

Länk till Dominic Mitchells YouTube-kanal: Klicka här

 

 

Undrar om modellen är sakförsäkrad och hur hög premien är ?

Tror du en J29 kan göra så här med sin De Havilland Ghost ??
Det måste vara bra tryck i denna jetmotorn i alla fall.
Undrar om han håller modellen stabil med thrust-vectoring ?

Rafael har aerodynamiskt mycket gemensamt med Gripen

Vackert stycke mekanik. Men jag undrar hur stor den
taktiska räckvidden är jämfört med Gripen ?
Två motorer drar mer bränsle än en.

Jag skulle vilja säga, att det gäller att ha preferenserna klara för sig…

 

 

Jovisst är det vackert.
Jag kan inte låta bli att låta tankarna flyga…
Tänk om jag kommit med denna modell till SM i F4C 1980…?

Här får du ett begrepp om relationen i storlek visavi piloten.

 

 

 

 

 

Länk till Dominic Mitchells YouTubekanal hittar du här.

 

INTE INSPIRERAR VÅRT VÄDER NU PÅ VÄSTKUSTEN TILL MODELLFLYGNING…

 

 

 

 

 

 

 

… grått , mulet och ostlig vind,

modellflygdepparväder…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Så vad återstår mer än att se tillbaka till sommaren
och försöka återuppleva de fina flygningarna,
jag hade då.

Visst är modellflyglivet enklare och behagligare,
då det är 24 C och solsken med 4/8 Cu eller ?

Jo, det är det. Jag tänker tillbaka, på de många
gångerna jag fått fina upplevelser på Hovs Hallar.

Början av sommaren var inget vidare,  men det
bättrade
sig,  då det envisa, stationära blockerande
högtrycket försvann och som
möjliggjorde att
nordliga och nordvästliga vindar åter kunde
dra
ner över Skandinavien.

Fanns det inga nordliga vindar, kunde jag ofta
förlita
mig på sjöbrisen, som skapade bra
nordlig vind på mitt favorithang.

Sjöbrisen är märklig på Bjärehalvön. Det kan blåsa
väst eller sydväst norr om Hallandsåsen. Det kan
blåsa sydväst på Kullen, men vid Hovs Hallar kan
vinden vara nord- till nordväst.
Tur för oss som hangflyger.

Tyvärr lämnade min trogna Spirit Elite jordelivet
för en månad sen. Sorgligt,  eftersom den flög så
utomordentligt bra. Jag gnisslar tänder, då jag
tänker på,  att smällen var mitt eget fel.
Glömde kolla
att kontakterna för acke/mottagare
satt ordentligt fast.

Men, jag lär av mina fel och det ska aldrig hända
fler gånger. Min Spirit är ersatt av en ny modell,
som är fit for fight.

Att besöka IGG-Meetinget på Ålleberg är alltid
en för själen upplyftande erfarenhet…

De stora modellerna flyger majestätiskt och skalenligt.
Har du aldrig varit där så besök evenemanget.
Du blir imponerad om du är sann modellflyg-
entusiast.

Inne på det fina museet på Ålleberg finns uppsatt
affischer,
vilka gör reklam på ett tidsmässigt sätt,
för det som tilldrog sig på Ålleberg.

Det arrangerades regelmässigt tillställningar på
Berget,  vilket innebar flyguppvisningar, uppträdande
av den tidens populäraste artister eller ska vi kalla
det kändisar, även om uttrycket kändis inte var
uppfunnet vid denna tid..

Dessutom anordnade dans i hangaren på kvällen.
Allt för att dra in pengar för verksamheten.

Att anordna dans var under 50-60-talet ett
ganska säkert sätt att tjäna pengar för ideella
föreningar.

Det kom mycket folk till dessa tillställningar.
Vi ser,  att vad som lockade då, troligtvis inte skulle
dra speciellt mycket folk i dag. Tyvärr kanske…

Människorna på 50-talet hade inte så stora krav
vid denna tid. Det fanns ingen tv, ingen dator eller
fipplande på telefoner.

Ja, jag vet, tider kommer aldrig tillbaka, men jag
kan alltid drömma. Det visar,  att man är en relik
från
forntiden eller ? Tur jag är så gammal,  att jag
har råd att ta mig tid att tänka efter och inte rusa
rakt fram utan sidoblickar.

Men här kommer lite bilder, som minner om en
svunnen, dock icke försvunnen, sommar !

Hoppa in och spänn fast dig för en liten runda !

 

 

 

Att få se en storseglare under full kontroll på finalen
vittnar om kunnighet och erfarenhet hos piloten.
Du har säkert hört uttrycket:Allt avslöjas vid landningen…

Ka6E ? på väg ut till start. Ka6 i olika versioner
har jag flugit fullskala åtskilliga timmar.

Storseglare möjliggör en skalenlig modell.
Här framgår det stora sidoförhållandet .

Ibland kan även den mest erfarne och skickliga piloten
göra en felbedömning under finalen. Ingen är ofelbar…
Det är förbehållet politiker, generaldirektörer och journalister.

En estetisk upplevelse…javisst !

Ställ ut och full aerodynamisk broms.

HB-411 Spalinger S-18 IIB tar ett glädjehopp upp i luften.

Vackert. Konstruktören tydligt influerad av fåglarna…
eller så är vingarna knäckta för att förhindra skador vid utelandningar.

Kan det bli bättre ?

Kavaljerstart eller ?

För oss som är nostalgiska…

Tja, tiden går även för den tidens populäraste glädjespridare.

Alice Babs, en säker publikdragare och en av Sveriges främsta sångartister nånsin.

En film om segelflygning som är ett patetiskt pekoral, då det gäller innehållet.
Men…för oss flygintresserade en
fyndgruva om man är intresserad av historisk
segelflyg
och miljöer där man segelflög.  Lyssna på dialogen …något som skulle
passa i Grönköpings
Veckoblad.
För de av oss som är helt skamlösa och är nyfikna på filmen,  går den att ladda ner här.

 

Tänk att få  skåda “Flygande Tunnan” och lyssna till Margareta Kjellberg…

Så gick det till på det glada…80-talet.

Skulle man kunna använda en sådan affisch i PK-Sverige i dag ?

Även själen ska ha sitt på Ålleberg…

Ja, det behövs inte mer för att veta. Höjdmätare, spade och kula och hastighetsmätare.
Variometer ? Det  har man i sitsen.

Lennart Ståhlfors, en av de som betytt mest för segelflygets utveckling i Sverige.
Skolchef på Ålleberg. En dynamisk och sträng herre med glimten i ögat.

Jag tröttnar  aldrig på segelflygbilder.

Final

En bild som förkroppsligar begreppet “Ålleberg”.
Härliga Cumulusmoln och segelplan i vacker natur.

VEM SA ATT TEKNIKENS GRÄNSER ÄR ABSOLUTA ?

 

 

 

 

 

 

Ett innovativt sätt att driva fram ett flygplan…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Vid MIT, Massachusetts´ Institute of Technology,
har forskare
tagit fram ett nytt sätt att skapa och
omvandla kraft, vilket
till exempel kan användas
till att driva ett flygplan genom luften.

När jag läste artikeln i Daily Mail  ,fick jag på
något sätt vibbar till “Jakten på Röd Oktober”…

Orsaken till det var,  att ubåtens framdrivningssystem
hade vissa paralleller till ett plan med den ovan
beskrivna
jon-motorn.

Som jag sagt många gånger, vetenskapen och
utvecklingen
känner inga gränser.
Det som begränsar utvecklingen är
människans
brist på fantasi och nyfikenhet. Samt att man
måste ha modet
att bryta mönster, revir och
konservativt tänkande.

Nu säger kanske vi modellflygare eller flygare
överhuvudtaget,
att denna innovationen inte
kommer att påverka vår verklighet.

Jag säger, vänta och se !

Om någon sagt vi skulle utforska rymden,
som vi gör nu 1950, hade den personen blivit
ansedd
som en galning…

Här kommer lite bilder jag klippt ur videon och
en inbäddad
videosnutt från MIT.
På Daily Mail hittar du ytterligare en video.

Videofilmerna förklarar på ett utmärkt sätt,
hur framdrivningssystemet fungerar.

Kolla och förundras över vad detta kan innebära
för en liten
modellflygare ute i bygden om 10 år ?

Svindlar tanken ?

Hoppa ombord !

 

 

 

 

 

 

 

BARA LITE FUNDERINGAR…

 

 

 

 

…när dagarna blir kortare.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Då jag går hemma och kurerar min lunginflammation,
som tack och lov nu är nästan utläkt, när jag en stark
önskan
att få komma  ut och röra på mig.

Jag  kan inte gå hemma som en gammal huskatt och
vänta på något,  som inte
kommer att  hända.

Först vill jag säga lite om det tragiska försvinnandet av
en 12-årig pojke i Falkenberg. Enligt tidningsuppgifter
har man funnit honom död vid ett kraftverk i Ätran i
Falkenberg.

Jag funderade, innan jag använde ordet “död”.
Jag vet, vi ryggar lite tillbaka för ordet, därför
det är på ett sätt brutalt och definitivt, men jag
skrev det i alla fall, då det är verkligheten.

Ingen undgår den.

Försvinnandet har väckt stort uppseende och skapat ett
mycket brett engagemang hos befolkningen.
Flera tusen människor har varit engagerade i letandet.
Kom sen inte och säg att vi svenskar är känslokalla !

Att engagemanget för pojkens försvinnande blev så
starkt
kan bero på,  att han bodde i en liten ort, där
många visste,
vem han var.

En annan orsak till  varför människor också utanför
närområdet tog del i eftersökandet kan kanske vara,
att det i samhället
bland människorna fanns en känsla
av en sorts kollektiv skuld till de med Downs
Syndrom
efter händelsen då en man med DS blev ihjälskjuten av
vår svenska polis, då mannen gick omkring med
en
leksakspistol.

Jag ska inte moralisera över polisernas handlingar,
det kommer
förhoppningsvis att klargöras vid utredningen,
men kunde
inte ordningsmakten väntat att skjuta,  tills
de fått bekräftat, 
att vapnet var verkligt ?

Hoppas detta aldrig händer fler gånger.

Hur ska man kunna minska risken  att handikappade
människor försvinner ?

Det finns inga enkla svar, men en möjlighet är,
att utrusta
dessa personer med en GPS-tracker.
Då har man koll på,
var personen finns i realtid.
Detta är ingen rymdteknik,
utan allt finns tillgängligt
och är billig och lätt att använda.

Ja, det  är bara ett förslag.

Hösten är den tid,  då naturen drar på sig en fuktig filt
inför vilotiden på vintern.

Naturen är enligt mitt sätt att se det en vacker tid,
som
skapar ett visst lugn. Alltså dags att bromsa
upp i ekorrhjulet och dra ett djupt andetag
för att
kunna tänka efter.

Jag tog mig  en promenad i det dimmiga vädret,
som dock
innebar 9 graders värme.

Dimman omöjliggjorde flygande i någon form,
även om jag hade
en enkel elseglare i bilen laddad
och klar.

Jag fick två timmars promenad i naturreservatet
Tönnersa,
där stillheten härskade.
Inga fåglar av intresse och stranden
tom på människor.

Naturreservatets betesdjur bestående av får och
islandshästar hade flyttat hem. Blir roligt att åter
få se dessa naturvårdare till våren.

Men, för mig är det mycket givande att promenera,
fundera
och uppleva, det som sker.
Mina batterier blir laddade och
jag står parat inför
nya upplevelser.

Det var nästan noll vind i går. En svag ostlig vind
drog sakta
över stranden, vilket betyder,
att inga vågor rullade mot
stranden.

Endast små försynta vågor bröt,  då den svaga
havsdyningen
rullade upp och bröt mot Lagans
utgående vatten.
Det var enda rörelsen på
havets yta i dag.

Förhållandet att havet ligger stilla,  skaparen en
stark ro hos
flanören.
Gå ner till havet om du kan. Allt du riskerar är bara
att bli
en ny människa !

Nåväl, jag tog lite bilder,  som illustrerar mina strövtåg.

Häng med !

 

 

 

Jag vet, att träden fäller sina löv på hösten. Tydligt är att mopedträden gör samma sak…

Lagaoset klockan 0930.

En av strandens märkliga djur står och torkar sina vingar efter en simtur.
Långa vingar lite huvud. Som en F3J kärra…

Den enda vågen …

Sköldpaddor vid Lagaoset ? Självklart finns det sköldpaddor här.
De går upp på stränderna för att lägga sin ägg. Fast de är sällsynta.

Tja, vad säger du detta är för art ? Påstridig verkar
han vara i alla fall, men han har glimten i ögat !

Hon låg bara och plirade med halvslutna ögon på oss flanörer.

Reminiscenser av björnbär i November.
Mycket söta och lite jästa frukter nu. Goda att äta.

Jag vågar  inte säga, vad det är…

Lagan för med sig det, som  träden längs ån släpper i vattnet och deponerar det
vid stranden, där det ger småvadare möjligheter att finna mat.

   Den stolte riddaren på Tönnersastranden håller ställningarna med sin lans.

En surmulen strandsskrävlare med sina långa framben har synpunkter på…

…passerande flanörer, vilka kan tänkas störa hans tankar så här på morgonen.

 

 

Hej, jag är en fransk bulldogg och jag är 8 veckor gammal !
Jag tycker om att sprida glädje.

Vänta bara tills jag blir stor…

…därför då kanske jag blir en…

…vakthund med rätt att skälla på dig !

JAG GÅR FORTFARANDE OCH SUKTAR…

 

 

 

 

 

…efter att få flyga.

 

 

 

 

 

 

 

 

Som jag skrivit tidigare, går jag hemma och
vårdar
min lunginflammation.

Jag är bättre, men inte så bra att jag vill ge
mig ut och härja.

Men om 5-6 dagar ska jag vara beredd.

Ofta har jag skrivit att en blogg där man
inte lägger upp
nytt material, det är en
synnerligen död anka.

Den sanningen gäller fortfarande och därför
kommer lite
fler bilder från MFC – Tarps FlugTag.

I mitt arkiv har jag 10000 bilder därifrån…

Så i brist på nytt om eget  flyg kommer  här lite
konserverade
bilder.

 

 

 

 

Det säg ju,  att tyskar är humorlösa…speciellt under krigstillstånd.
Men här finns tydligen lite utrymme för fantasi och humor på denna
WW1 jaktmaskin. Således inte bara mustascher, pickelhuva och stövlar.

En katt ibland hermelinerna. Min Ava på Flightline i Tarp.
Det är denna HyperAva som jag fortfarande flyger
och som har mer än 800 timmar i termik.
Bilden ovan är tagen Augusti 2010.

Sugen på att bygga ett indragbart ställ…

Helmetallmodell byggd från scratch.

HellCat

Min morfar, som var jordbrukare, sa alltid,  att har man ståltråd
och balaband,
då kan man reparera det mesta, som går sönder,
vilket tydligen har giltighet
också för modellplan.

Flyger du mycket,  blir det skavanker.

Det  är inte så enkelt som du tror…

Hawker Fury som var  mycket fint byggd och flugen.

Det är något visst med de olika versionerna av GeeBee. 

SeaFury på finalen.

Tror du mig, om jag säger,  detta är en Focke – Wulf ?

Inte så ofta man ser canarder

Men denna var mycket välbyggd och skickligt flugen av Wolfgang från Uetze.

          Mannen som flög denna Christen Eagle, visste definitivt vad han sysslade med !

Denna danske modellflygare hade med sin MGB och en tjusig husvagn.

                                              Den omskrivna MIG-25:an som flög så oerhört bra.

                                         Jag uppskattar han kastade upp 55-65 meter !

En helbalsamodell. Som en utställningsmodell, så fin var den.

Dessutom flög den sagolikt.

En rysk flygbåt konstruerad under sovjettiden.

Detta gillar jag !

Att se modellen passera i 500 km/timmen…det är grejor det !

En av de två “Volksjäger” modellerna.

Landning lite hårt

Messerschmitt “KOMET”.

                                                     Fram med stärkelse och strykjärn…

Stefan “Blomman” Blomgren.
Som lämnade oss för alltid 2018.

                                                         Dansk Dakota inför starten.

 

 

                   Planet som släpper ut godis över publiken innan flygdagen börjar…

Och detta är…

…vad ?


Japp, nu går jag hem.

JA, DU VET SJÄLV HUR DET ÄR…

 

 

 

 

 

…fel vindriktning, för mycket vind .

 

Ibland måste jag  bida min tid…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

…och inse realiteter, fast jag är flygsugen. Just nu har
vi vindar  från syd och ost,
vilket inte gynnar
hangflygandet på västkusten av landet Sverige.

Dessutom har det blåst ganska kraftigt, vilket också
har haft
en bromsande effekt på mig.

Som ytterligare lök på laxen fick jag en seg, 15 dagar,
influensa
och som grädde på moset lunginflammation…

En olycka kommer sällan ensam, eller hur heter det ?

Dock jag står på behandling och räknar med att vara
fit for flight…
om en vecka.

För att pigga upp oss lite, så kommer bilder från
mina
många besök i Tarp. Här finns det mycket plan
och många
flygare, som helst av allt flyger sina modeller.

Det är 16 år sen,  jag var där första gången. Sen dess,
nästan
varje år,  har jag besökt platsen.

Så håll tillgodo med lite bilder från vad jag hade i
lådan.

Det kommer fler,  om inte vi får bättre flygväder…

 

 

Fockke Wulf Stieglitz. Motor en modifierad rejäl växelströmsgeneratator på 140 A…
Du skulle sett LiPo-packarna.

Modellen flög utomordentligt.

                                     Jag tror…den är ombyggd till en radialmotor nu.

                                                        En Moth är ju alltid en Moth…

                              …och flyger den så bra som denna, är det en fröjd för ögat.

                               En av de säkraste och lugnaste piloter jag  träffat.

                                             Det bästa med Tarp är pulsjetmodellerna !!

 

“Volksjäger”

Segelkärra, som ser ut att komma från Schleicher FlugZeugBau.

Wilgan drog upp den, som vore den ett A-4 papper.

Denna makalösa mekaniska konstruktion är till för Hans-Hermann Lund
ska kunna transportera sin Storch med sin cykel.

Storchen som kom cyklandes…

                                                                                                                   Mig-25 bakifrån med en Microturbin.

                                                 Du ser…det behövs inte så mycket…

Visst kan man handstarta en turbinmodell.

                                                                                      En sådan kärra snodde en sovjetisk pilot och flög till Japan med.

                                                                                         En Blue Phoenix som är ombyggd i nosen,  så den ser grotesk ut.

                                                                    Mitsubishi Zero