Translate

VISST KAN DU UPPLEVA DRAMATIK…

 

 

 

 

 

…som naturen bjuder på utan kostnad.

 

 

 

 

 

 

 

Spännande väder kan skapa starka intryck och stimulera
din fantasi.

I lördags sen eftermiddag passerade en liten kallfront västerifrån
över oss. Det medförde, att luften blev labilt skiktad, vilket gör att
 starka vertikala rörelser i atmosfären blir möjliga.

Det bildades kraftfulla Cumulusmoln, som under ständig energitillförsel
från det relativt varma havet växte stadigt och blev Cumulus Congestus.
Congestus ? Tänk på det engelska ordet för ”Förstoppning” Congestion,
så förstår du hur ett sådant moln ser ut.

Regnområden, som var mycket lokala, drev in mot land i den relativt
friska vinden.

Längre ut över Kattegatt såg vi ett Cb-moln eller Cumulonimbusmoln.
På svenska åskmoln eller bymoln.

Molnet, som ni kan se på bilden, höll på att falla ihop, men det hade det
typiska utseendet med ett städ och toppen av molnet låg på  uppskattnings-
vis 8-10000 m höjd.

Men någon åska fick vi inte över land, allt enligt denna sida.

Så  i stället för att sova framför tv eller surfa planlöst på datorn,
åk ut och upplev naturens dramatik !

 

 

Moln och nederbörd rullar in över Västkusten.

Regnskurarna, mycket lokala, driver in över land.

Om det regnar och solen skiner genom regnet, delas det vita ljuset upp i spektrumets färger.
Det berör på att vattendropparna fungerar som en lins, vilken bryter ljuset.
Om du kör vattenspridaren i din trädgård, kan du även där se en miniregnbåge.

Kommer två regnskurar, då blir det två regnbågar.

Ett Cumulus Congestus som nästan ser ut som en nebulosa, 
vilken Hubbleteleskopet fotograferat.

Här är ett stort Cb-moln, som har avgivit en stor del av sin energi
i form av åska, regn och kraftiga vindar.

Molnet har den typiska formen av ett åskmoln med en städliknande
överdel.
Höjden på molnet 8-10 km. Molnet håller nu på att falla ihop.

 

 

 

MISSION POSSIBLE

 

 

 

 

Så här löste piloten en till synes hopplös situation.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Piloten som flyger denna aerobatiska modell är en duktig flygare.
Han flyger med för hög lastfaktor för sin kärra,  då det som inte ska ske  händer.

Men tack vare sin kunskap och skicklighet löser han det perfekt.

Respekt !

                                                                                                      

 

                                                                                   Stillbilderna klippta ur videon.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

VI FICK DEN DÄR FINA HANGFLYGNINGEN…

 

 

 

 

 

…på Hovs Hallar,  som vi längtat efter .

 

 

 

 

 

 

 

Vi har haft ovanligt lite vind från nord och nordväst denna vår och sommar.
Vad vi fått, är  mycket  sydost och ost, beroende på att jetströmmen gått
på en sydlig bana och med sina lågtryck skärmat av oss från den varma
luften, som skulle normalt borde strömmat upp mot oss från Medelhavet.

När ett lågtryck passerat Skandinavien vidare österut, följer normalt
sett nordliga  vindar, eftersom vindarna i lågtrycket på norra halvklotet
blåser motsols.

Men i dag kunde det bli bra. Det norska väderinstitutet  yr.no hade sagt,
vi kunde förvänta VNV ca 5 m/sek i alla fall fram till 1700.

Den utsikten gjorde, att jag och Pär, de sista av de första hangflygarna….
packade bilen och drog mot söder.

Vädret var solsken,  ca 22 grader varmt och vinden var VNV 4-5 m/sek,
då vi kom till Bjärehalvön.

Vi körde för omväxlings skull ner till Segeltorpshangets sydvästra hörn,
där vi inte flugit sen
ca 1980. Pär hävdade,   det skulle gå att flyga där.

Efter diverse letande efter småvägar, som leder ner till hanget, kom vi
ner till kanten, där vi  gick ur bilen och kollade
hanget.

Pär var entusiastisk, men jag var tveksam. Det var nästan totalt
igenväxt på kanten,  där vi skulle flyga. I och för sig lyfter det i alla

fall trots träden, men risken är, man tappar sikten till modellen
bakom
växtligheten.

Stället vi var på,  var platsen för Hovs Hallar-Tävlingen 1978.
Då fanns
det inga träd där, utan man kunde flyga obehindrat.
Men det är klart…40 år är 40 år och då händer det saker.

Märkligt och kanske typiskt då vi blir äldre.
Att våra  minnesbilder från  platser vilka vi för länge sedan besökt
förväntas se likadan ut i dag ? Att tiden stått still ?

Hovs Hallar-tävlingen var Sveriges största årliga hangtävling
någonsin med normalt
40-60 deltagare. Den hade alla förutsättningar,
att bli en klassisk tävling.
Tävlingen lades oförklarligt ner av Hökaklubben/ Halmstad .

Så efter lite spankulerande på kanten beslöt vi i demokratisk ordning
att åka bort till den vanliga pilotplatsen i anslutning till stigen från
parkeringen
riktning Hallands Väderö.

Ganska mycket turister på parkeringen med många tyska husbilar.

Nedkomna till vår pilotplats med våra modeller, var det bara för oss
att montera och kasta ut med mycket förväntningar.

Lyftet var i den laminära vinden mycket bra och att säga vi njöt
av
vår flygning, då är det en underdrift.

Jag menar god värme, vacker natur, perfekt vind och välflygande
modeller. Jag begär inte mer.

Pär flög sin Lunak,  som gått igenom lite förbättringar i vinter
och jag
kanade runt med min Spirit med kamera på nosen,
eftersom jag ville filma och fotografera Pärs modell i luften
från min modell..

Det viktiga för oss som är hangflygare,  är inte,  att vi har
modeller, som är byggda i kolfiber och
kevlar för 20000 och
flyger i 250 km/tim, utan det viktiga är, att vi kan flyga
med välflygande
och därmed vältrimmade flygplan.

Jag flyger avgjort hellre med en välflygande Blue Phoenix,
än en otrimmad och oharmoniskt flygande kolfibermodell !

Är din modell vältrimmad, är flygnöjet ofantligt mycket större,
eftersom du kan flyga avslappnat med hjälp av förlängda märgen,
som kanske ger dig möjlighet att  njuta av naturupplevelsen
samtidigt som du flyger.

Som jag hävdat ofta,  är det inte svårt att starta normalt sett
på HH,
utan det som är knepigt, det är landningen.

Vi har så mycket fysiska hinder vid Hovs Hallar i form av stenar,
klippor, växtlighet och frigående
kvigor och envisa getter.
Dessutom kan du räkna med diverse illasinnade rotorer,
som påverkar din modell under planeringen för landning.

Pär landade på åkern bakom hanget, vilket jag undviker
med tanke på
lärotorn.
Lärotorn kan kasta vilken modell som helst åt fanders på
ett ögonblick.

Själv landade jag kontrollerat på gräset norr om pilotplatsen.
Jo jag har 44 års erfarenhet att landa här, så vi får väl säga
att jag har lite rutin…
Min modell har mycket effektiva klaffar, vilka får ner
hastigheten inför landningen.

Varför hastigheten går ner, då man använder klaff ?
Jo nerfälld klaff ökar lyftkraften. Ökad lyftkraft får du
betala med ökat motstånd. Därför sjunker hastigheten.

En sak att tänka på,  då man landar i ruff.
Just innan sättning drar jag in klaffen, då annars
risken är,
att klaffservot skadas, om den nedfällda klaffen tar i marken.

Vid 17-tiden, precis som yr.no lovade, minskade vinden.
Vi kunde flugit längre, men i stället för att riskera att
behöva
landa plötsligt och på en plats full av hinder, föredrog vi att
planera och landa,  medan lyftet fortfarande v
ar ok.

Att oplanerat hamna bland vresros- vildnypon- eller
hagtornsbuskarna
är inget önskeläge. Det kan ta en timma
att nå modellen, då
det är svårt att ta sig fram, utan att man
blir strimlad  blodig av alla
taggiga grenar.
Egentligen borde stövlar, regnkläder, handskar och sekatör
ingå i grundutrustningen, då man flyger vid Segeltorp…

Nästan 2 timmar fick vi luften i ett bra lyft utan ett enda kytt.
Det kändes som om vi flög i vispgrädde.

Som vanligt…då vi flyger, hade vi hela tiden en beundrande
skara människor, som
beskådade det vi alla tycker  är
så fantastiskt, flygandet !

Sen åkte vi hem i Pärs bil, som med en lös plåt undertill
ackompanjerade
vår tripp genom att glatt och taktfast
klinga mot marken.

Dock slapp vi knackandet om vi körde fortare än 60 km/tim…..
då fartvinden böjde upp plåten.

Jag tog lite bilder, som jag hoppas ger dig en känsla,  för vad vi
sysslade med !

Bilderna på Pärs Lunak i luften tog jag med en Gopro, som min
Spirit hade på nosen. Tyvärr fick jag inte alla bilderna, jag trodde
kameran knäppte…batteriet urladdat.
Men nästa gång då är både jag och ackarna fulladdade !

Visst förstår du, att jag och Pär tycker modell-,  speciellt hangflyg,
är roligt och skapar meningsfulla upplevelser ?

För oss är positiva sinnesintryck viktiga i våra liv, då vi ser all
elände och brutalitet i omvärlden, vilket påverkar oss negativt.

Det är bland annat därför,  vi har flugit här i 45 år.

Come fly with us…

 

 

 

Pär på väg med raska steg mot platsen, där Hovs Hallartävlingen avhölls 1978.

Här vid gärdsgården hade vi depå. Här låg ett 50-tal modeller 1978 !
Träden till höger fanns inte där vid tävlingen.

Blir det en sträng vinter ? Ja, om vi ska döma efter rönnbärens riklighet…

Som ” Den Svarta Döden” under tidig medeltid i Europa breder
växten ut sig i vår inhemska natur.
Ett invasivt gissel,   jättebalsaminen   ,
som snabbt tränger ut
inhemska örter. Vad gör exempelvis länsstyrelsen och kommunerna
för att bekämpa den ?

Den har i år fullständigt exploderat med nya populationer .
Som vanligt kommer ansvariga myndigheter att skylla från sig.
Alltså försent
och för lite åtgärder.
Jättebalsaminen utgör ett gigantproblem för den svenska naturen.
Det är en invaderande art, som är värre än jättebjörnloka och kanadagäss !

Nu ska vi flyga !

Vår pilotplats Segeltorpshanget.
I bakgrunden syns gräsytan, där jag landar mina modeller.

Det gäller att hissa upp byxorna och spänna livremmen.

Lunaken ska i luften.

Här kommer en serie med, som jag tycker, expressiva bilder på Pärs startprocedur.
Bilderna är från två starter och de kan  skiljas åt med : Pär med pipa och Pär utan .

 

 

 

 

 

 

 

 

Ser ut som balett ?
Hangflygeri håller mig och Pär i god fysisk form
och hjälper till att ge oss något, som vi kan se fram emot !

 

 

 

 

 

 

 

Bättre att flyga här, än ligga i dvala framför en tv…

 

 

Pär hämtar modellen efter sin avslutande landning för dagen.

En nöjd pilot. Fina flygningar och trots ”utelandning” modellen utan skador !

MINIRACING 1:8 OR

 

 

 

 

 

…den andra och sista delen.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Här kommer som lovat återstoden av bilderna från mitt
besök bland miniracingförarna.

Klassen bilarna kör i,  tror jag,  heter 1:8 Off Road ?

Dessa bilder är till 100% tagna med en Mobius och
är klippta ur en video.

Resultatet av det är förvånansvärt bra,  tycker jag.
En så liten kamera, till ett hyfsat pris, åstadkommer fin
videokvalitet.

Jämför man kvaliteten på videon med den kvalitet jag
fick på min Panasonic S-VHS videokamera omkring

1997, så är Mobiusen oändligt överlägsen med sin
Hd-kvalitet.

Om vi jämför priset, så kostade Panasonic-kameran,
om jag minns
rätt, mer än 10000 kronor.

Javisst, utvecklingen går framåt. Dessa små Hd-kameror
skapar
möjligheter till bildupptagningar, vi bara kunde
drömma om tidigare.

Dessutom i High Definition kvalitet !

Min kamera hade jag monterat i ett skumplasthölje,
för att kameran skulle var hyfsat skyddad från motorns
vibrationer och eventuella krascher.


Den var monterad
på bakvingen med hjälp av gummiband
och biltematape på bilen riktad framåt respektive bakåt.
Det visade sig,  att sättet att fästa kameran blev vällyckat.
Det enkla är det bästa.

Hur det blev, kan du   se på nedanstående bilder.

Förresten, var kör miniracingutövarna ?

Jo kör vägen mot Laholm, sväng höger in mot
återvinningsstationen, men i  stället för att svänga
vänster
in mot återvinningen, fortsätter du vägen,
så långt du kan. Då kommer du att mötas av en
vändplats
för ett åkeris fordon.

Där är det.

Hoppa ombord, spänn fast er och häng med på en åktur !

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

NU KOMMER VI INTE ATT LÄMNA MARKEN…

 

 

 

 

 

…nästan i alla fall…

 

 

 

 

 

 

 

En del av den radiostyrda hobbyn är miniracing med
förbränningsmotorer.

Där, som i all teknisk hobby, har utvecklingen av materialet
gått snabbt.

Tekniken sätter i dag inga gränser. Utövarnas nyfikenhet
och
uppfinningsrikedom driver utvecklingen framåt.

I min hemstad finns , så vitt jag vet, ingen organiserad
miniracing
verksamhet mer.

Men entusiaster träffas vid en vändplats för lastbilar,
där de kan
använda asfalten för sin hobby utan att
bli störda eller störa andra.

Bilarna är skala 1:8 och drivs med förbränningsmotorer.

Tekniskt är de uppbyggda som en fullskalabil med
modernt komponent
val och byggt med moderna
konstruktionsprinciper.

Jag besökte deras träningsplats, för att skapa mig en
idé om hur miniracing
går till idag.

Det blev stillbilder och video.

Här kommer en drös bilder och det blir ett inlägg
till på bloggen med fler bilder,
så hoppa in och
fäst säkerhetsbältet…?

 

 

 

 

 

 

 

Undrar vad en slik maskin kostar ?

 

 

 

Kör man utan katalysator…?

 

 

 

 

 

Centrifugalkraften lutar om kull bilarna.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Han köpte vingar för pengarna…

 

Man kör så det ryker.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag har massor av bilder,  så det kommer en post till med lite spektakulärt !

 

 

 

 

 

 

 

 

 

BARA DU HAR VILJAN…

 

 

 

 

 

…kan du flyga med din modell på Hovs Hallar…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

…även om vinden kan tyckas vara helt frånvarande.

I fredags åkte två av flygsuget hårt drabbade piloter till
Hovs Hallar, för att förhoppningsvis få några timmar
i luften.

Prognosen hade lovat mig och Pär ca 3 m/sek NV, vilket
är nog för våra modeller.

Men vinden på Hovs Hallar är vansklig att förutse.
Vindmätaren
nere  Norrehamn kan visa 4 m/sek,
men på Platån vid HH är det 0.5 m/sek.

Så det vi kan göra, är att vi kör dit och kanske riskera
en bomkörning.

Men vågar man inte, lyckas man aldrig, så vi drog iväg.

Framkomna till HH såg vi,  att vinden var ca 1 m/sek
maximalt.
Men vi resonerade som så, att har vi åkt så
långt, måste vi gå upp
på platån och försöka.
Jag hade med en Spirit och Pär hade med sin Lunak och
sin Odenman A2,
om det skulle krävas en lätt modell i
svag vind.

Vilket vi såg, då vi kom upp på toppen av Platån. Det var
i stort sett ingen vind.

Vi såg dock, att löven på träden vid kanten i alla fall rörde
sig lite.
Fast där vi stod,  var det stiltje.

Pär beslöt att testa med sin lätta kärra. Som alltid vid
marginella
lägen på HH gäller det att vara modig och
gå rakt ut. Alltså ut från kanten
och in i den förhoppningsvis
laminära vinden.

På HH är det så, att vid solinstrålning och svag vind
kommer den laminära vinden att ”klättra” över den
markturbulenta
vinden närmast kanten. Så vad som
är imperativt är att komma UT !

Pär mötte turbulens,  innan han kom ut i den goa
havsvinden och hans ”Odenman”
stadigt började klättra.

Lyftet var trots den nästan obefintliga vinden mycket bra.
Det är ett resultat av 
att flyga vid ett havshang, där vinden
tillåts vara laminär, vilket ger hög
verkningsgrad på hanget.

Ett inlandshang är turbulent på grund av terrängen
och termikstörningar.

Vinden var inte så stark, så jag startade inte med min ”Spirit”,
även om Pär påstod, 
det skulle gå. I slutet av vår vistelse
där hade vinden ökat så mycket, så det troligtvis
hade burit
min kärra också.

Men jag är vis av erfarenheten, då det gäller svaga vindar
och Platån.

Att bomma starten och åka nedanför kanten och således
landa i terrängen..
det är inte enkelt.

Du måste springa fram till kanten, 50 m,  för att kunna se
din modell och få håll på den.

Du har två val: Antingen landa på en hylla på kanten,
som är lätt tillgänglig, eller så landar du på klapperstensstranden…
det är inte attraktivt !

Risken för haveri är mycket stor, om du inte har mycket rutin på HH.

Risken föreligger alltid,  att jag fastnar på kanten och
det kräver bergsbestigar
konster för att hämta modellen.

Jo, jag har gjort det två gånger.

Men dagen för oss, alltså även för mig, blev en
toppendag med hangflygning
i absolut turbulensfri luft.
Det var, som att flyga i grädde.

Så vi kunde sitta på våra tuvor och njuta av våra upplevelser.

Dagen blev en av de minnesvärda  på Hovs Hallar.

Men vem kunde trott det,  då vi hade äntrat Platån
och skådade ut över ett  Kattegatt, vilket var  lika stilla
som vattnet i ett  handfat i brist på vind ?

Vi som är  aktiva modellflygare, vi ger oss dock  aldrig !

Därför vi söker upplevelsen !

Jag har läst  pratet…för annat blir det inte,  om vårt
förbund och tidning på ett av våra modellflygforum
och ständigt undrat:

Varför flyger de inte bara ?

Skribenterna  kallar ju sig modellflygare ?

De missar ju allt det,  vilket vi som flyger i verkligheten upplever !

Jag filmade med en Mobius på nosen på Pärs modell
och min
Sony för stillbilder.

Häng med oss och kolla bilder och video !

 

Koll av programmering.

Och att roderna går på rätt håll…

…för annars kan det gå så här !

…å här svängde jag höger…

Klar-parat

Start 1.

2.

3.

Fly baby fly !

Pär Lundqvist 2017 Augusti på Hovs Hallar.

Ut från turbulensen, ut i den laminära vinden.
Det gäller att ha is i magen och vara fokuserad.

Det kräver en aning skicklighet att flyga i den
markturbulenta luften och med närhet till kantrotorn.

Jomenvisst, det flyter på !

 

Landning på gång.

En landning utan bromsar kan vara svårt, men eftersom vinden
var i stort sett obefintlig gick det som smält smör i dag.

En av de två veteranerna som är aktiv modellflygare.

Ibland får man njuta av sin egen flygning.

Eftersom vi saknar ordningsvakter på HH,
får vi utan problem sitta och flyga.

Pärs ombyggda Taranis.

Det är detta,  modellflyg i verkligheten  handlar om för oss !

Den andre åldringen…

Mer typiskt Lundqvist kan det väl inte vara…

I bakgrunden Hallands Väderö.

Inmallning för landning.

Klart !

 

 

 

 

BARA FÖR ATT PÅMINNA ER OM…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

…min blotta existens såsom varande modellflygare…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

…så blev det nästan 3 timmar i termiken i dag tisdag.

Med vem då månntro ?

Jo, jag och min HyperAva.

Start 0905. Landning 1155.

Total tid i termik med min HyperAva: 777 timmar.

 

Bilder: Klipp ur Mobius video. Stillbilder Sony.

 

 

 

 

 

Ava och en Volvotraktor, vid pass 65 år unga tillsammans.

Kontroll av att stabben  sitter rätt.
Jag noterade,  att kroppsbommen inte var 100 %
fixerad i kroppen, men det ordnade sig med en droppe Ca.

Lite justering behövs kanske…

På finalen i den turbulenta vinden.

Final   Snart sättning.

Sporren i gräset nu men nosen flyger fortfarande. Allt dokumenterat av den allestädes
närvarande kameran. I detta fallet en Mobius, som jag anser tar mycket bra video och stillbilder.
Detta med tanke på kamerans storlek och pris. Värd att testa.

De vanliga naturbilderna…

Inte något ekivokt… utan ett ekollon…

Regnskvättarna har initierat en något sen sommar-
blomning,
som gör,  att markerna är färg- och doftrika.

 

 

 

 

 

 

JOHN WOODFIELD

 

 

 

En engelsk modellsegelflygare och byggare.

 

 

En skicklig flygare och byggare, som har massor av filmer på Youtube
är John Woodfield.

Han bygger ständigt nya modeller för hangflyg av mera ovanlig art.
Han har mycket skalamodeller av äldre flygplan, vilka man inte ser
varje dag.

Han bor i Cornwall England och enligt Pär Lundqvist har han endast
5 min till hanget vid kusten.
Om du kollar nedanstående videor, så dyker hans filmer upp efterhand.

Så sitt ner och njut av nedanstående filmer, som jag bäddat in på bloggen.

De är värda att se på.

 

 

 

 

Här en video på en fullsize replika Bugatti.

 

 

 

SVAMPAFESTIVALEN TOMELILLA 2017…

 

 

 

 

…vad gör man på en ”Svampafestival” ?

 

 

 

 

 

Plockar kantareller ?

Nä.

Man kör räserbil…

Vi hade ett ärende söderöver i ystadtrakten för att hämta
en motorcykel.

När vi passerade Tomelilla,  såg vi där var ett pågående
evenemang, som
handlade om ”racerbilar”…det var
”Folkrace”.

Vi hade gott om tid, stannade till och tillbringade några
roliga timmar där.

Du som kanske aldrig besökt en ”Folkracetävling” skulle finna,
att det är
så långt från Formula 1, det går att komma på alla sätt.
Folkrace är nog
den mest demokratiska formen av motorsport.
Det kostar inte skjortan, 
du kan köpa en vinnarbil för 6000 kr.

De viktigaste verktygen i meklådan kan vara slägga och en
domkraft, så
bucklorna  kan rätas ut.

Heaten, tävlingsomgångarna matas på hela tiden. Det finns
inga döda
punkter, utan hela tiden sker något på banan.
Det är viktigt, för annars
tappar deltagare och publik intresset.

Bilarna domineras av 25 år  gamla Volvo, Saab och Vw Golf
i olika versioner.

Motorstyrkan på en Volvo 245 ligger, tror jag, på ca 180-200 hk.

Det lönar sig inte att investera för mycket,  eftersom
vinnarbilarna efter
tävlingen automatiskt är till salu för 6000 kr..
Så vinner du en festival,
kan du åka hem utan bil,  men med 6000 kr
som plåster på såren i plånboken.

Då man kollar bilarna i depån, säger jag bara: Det finns
mycket bucklor !

Det är det oundvikliga,  som är ett resultat av alla närkamperna.
När det gäller att fixa
buckliga karosser, är det inget finlir
som gäller, utan här handlar  det om slägghammare,
domkrafter
och spett.

Heaten är spännande,  för naturligtvis vill alla vinna.
Ingen släpper till något.

Rullningar, påkörningar  och  avkörningar är vanliga,
men personskador mycket sällsynta,
då hastigheterna inte är skyhöga.

Vi fick några trevliga timmar under vår avbrutna färd, då vi
mellanlandade på Svampabanan
Tomelilla.

Hoppa in och åk med några varv !

 

 

Starten

Första kurvan efter startrakan.

Så ser en folkracebil ut på undersidan…

Stuhre i sin företagsbil..?

1.

2.

 Stuhre gör en glädjerullning…

Strid om inte på kniven…så är det i alla fall trångt  i kurvan.

Close racing.

Lite småskavanker…

En bil påkörd bakifrån, så den liknade en Lamborghini …

Kolla den negativa Cambervinkeln !

Pass upp för Bondesson Nilsson…

Koncentration av en wannabe Lewis Hamilton…

Hej, stäng dörren…

Som bilförsäljaren Ärlige Erling skulle sagt: ”Går i hundra och knappt sutten i”…

Det sades mig, att man lägger bly bak i Volvo 245,
så den inte ska galoppera i guppen på banan och
få ner kraften i marken från hjulen.

Det kan gå på två hjul i kurvorna.

En tävlande snurrade ett varv, men han fortsatte.
Funktionärerna på alerten.

Detta var en snabb Volvo 245 !

Inte ofta man ser denna Saab ”Gubbabil” i trafiken i dag.

 

 

VAD ÅTERSTÅR I SOMMAR ?

 

 

 

Jag menar, vad finns i planeringen ?

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Frågan tycks befängd för mig, då min tid inte räcker till tycks det…

Jag har inga svårigheter att fylla mitt dygn med aktiviteter.
För mig är det så, att aktiviteter skapar nya aktiviteter.

Men jag trivs med det, då jag är en  person, som inte kan ligga
i dvala framför en tv. Livet är för kort att ödsla på ett liv i passivitet,
om man har förmågan att vara fysiskt aktiv.

Ok, vad återstår i planeringen att göra ?

Ja,  vi har Svenskt Mästerskap  för friflygande OT-modeller i början
av september i Bollerup utanför Ystad. Det missar jag inte.

I slutet av augusti blir det modellflygmeetinget i Tarp i Tyskland
för att se fina modeller, fina flygningar och träffa kompisar.

I september avhålls Falkenberg Classical Racing under två dagar.
Racerbilar från 50-talet. Imponerande att se.

I augusti har vi Roskilde Airshow i Danmark. Bara över bron
och en kort tripp på Själland, så är vi där.

Lite senare i höst åker vi från Sverige på semester…härligt.

I dag skulle jag gärna modellflyga, men vädret….8 m/sek SV,
regnskurar. Det inbjuder inte till flyg direkt.

Men det blir säkert bättre i morgon.

Hoppet lever alltid hos en aktiv modellflygare !

 

 

 

Från OT-SM 2016

 

Det flygs fort i Tarp... Vill du veta mer skriv ”Tarp” i sökrutan på min blogg.

Åker du till Falkenbergs Classical , kan du se sådan bilar.

ÄNNU MER TERMIKFLYGNING…

 

 

 

 

 

 

…vilket är självklart i det nu fina vädret.

 

 

 

 

 

I måndags och tisdags fick jag nästan 6 timmar i termiken…

Självklart kan jag inte sitta hemma i dvala framför en tv,
utan då vädret är som det var  dessa två dagar, solsken, vind
svag, i synnerhet i tisdags och med fin Cumulusbildning.
Då tar jag naturligtvis  en modell med mig för att kunna
svinga mig uppåt i
termiken.

Det är ju det, att få vara ute med mina termikmodeller,
jag drömt om hela vintern…så visst flyger jag
under
dessa  förhållanden, då ALLT  tycks falla i den aktive
modellflygarens händer.

Min HyperAva har efter dessa två dagar med 6 timmar
i termiken loggat
771.5 timmar under termikflygning.

En respektabel siffra.
Troligtvis ligger siffran över 800, då jag inte alltid
noterat mina flyg.

Måndagen bjöd på fin termik redan klockan 0930.
Att hålla sin Ava
i luften var en piece of cake.

Varje minut då jag satt i min stol och hade min
kärra på höjd njöt jag.

Enda nackdelen i måndags var, att vinden på
förmiddagen var ganska
frisk, så varje termikvarv
drev iväg modellen.
Men eftersom termiken
på höjd var stark och
framför allt utbredd, behövde jag inte kurva
speciellt
mycket, då jag utnyttjade termiken under delfinflygning.

Detta går utmärkt att göra med en Ava tack vare
dess mycket fina
profil med dess fördelaktiga polar.
Avan tål att flyga fort utan att
stå stilla och sjunka
i motvinden.

Tisdagen var väderläget perfekt. Ingen vind, solsken,
3/8 Cu och 
23 C.

Enkelt uttryckt jag fick 3 timmar i luften.
Hemma  då jag laddade min acke
från modellen,
som används för rx, telemetri och motor, så fick
jag i 650 mA…Du förstår, att jag inte körde motor
i större omfattning.

Min Ava är en segelmodell…inte en motorkärra.

Förresten, efter regnskvättarna som kommit,
har naturen formligen
exploderat i sin blomning.
Överallt blommar det,  för att blommornas färger
och dofter ska locka
till sig insekter , så   örterna
ska bli pollinerade för att säkra arternas fortbestånd.

I tisdags startade jag 0950 och min modell tog
mark 1315.

Detta inkluderar en landning för att montera
min kamera.

Här kommer två videosnuttar,  som i någon
mån illustrerar
mina två dagar under termikflygande
och förverkligande
av drömmar,  som ger mig
de upplevelser jag söke
r.

Vet du om, att från 1. Augusti gäller nya regler
för foto från luften ?

Ett förnuftigt beslut som är taget.

 

Fibblorna blommar längs grusvägen.

Växtligheten är överväldigande som i en Hollywooddjungel.
Jag tyckte jag såg Tarzan komma farande genom luften, svingande
sig i imaginära lianer med sitt för oss, som kollade Tarzanfilmer
på matinéerna på söndagseftermiddagen, typiska stridsrop…?

 

 


Jag växer inte mer…men jag har inte stupat…

Ljungen blommar efter regnet…naturens överflöd.

Meklåda, modell och stol…allt förberett för en fin flygdag.

Vinden…max 0.5 m/sek,  väst
…Tjärbyhangets högteknologiska sensor,
som indikerar  vind och nederbörd,
till gagn för ovetande modellflygare…

Åkervädd

Full fart på blomningen.

Komplicerad öppen överarmsfraktur…

Känner du lukten av blommande örter ?


Så såg skyn ut över mig.
4/8 Cu

En bra bild som illustrerar,  vad som sker,  då sjöbrisen slår till
med sin relativt kalla luft,
som lägger sig som ett spärrlock närmast
marken och förhindrar termiken.
Kallas också Laholmsbuktenväder.
vilket är till glädje för badgästerna.
Dock icke för termikflygare…

 

Picolario Talk

 

 

 

Hoppa upp och sätt dig och kolla roderutslagen !

 

SOMMAREN SOM INTE VAR

 

 

 

 

 

 

 

Sommar…har vi haft det i år ?

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Förra veckan var  det sommaren 2017. På onsdagen…

För övrigt har denna sommar varit lika dålig som förra årets.
Det har varit kallt, det har blåst.
Observera att jag skrev inte,
att det har regnat.

Hade det kommit 300 mm,  hade det varit en välgärning
med tanke på vårt  mycket låga grundvatten.

Kanske en av de få gånger jag önskat och många med mig,
att det kommit rejält med nederbörd.

Min ingressbild visar en grusväg på landsbygden kantad av
blommande örter.

En idyllisk bild av sommar ?
Tja, det kan det vara, men det är knastertorrt i markerna.
Med mera nederbörd hade blomningen varit ofantligt mycket
rikare..hoppas det blir regn…

Då jag tänker på väder och sommar, blir jag nostalgisk.
Därför, förr i tiden, för länge sedan…var det ju alltid fint
väder på sommaren.

Direkt efter skolavslutning ca 5-7 Juni åkte vi var dag till
stranden. Antingen var vi tåliga för kallt badvatten, eller så
var det varmt i havet.

Jag tillbringade ofta sommarloven  hos mina
morföräldrar på landet. Där sken alltid solen.
Ibland saluterad
av ett brakande åskväder. Jo men,
visst åskade det annorlunda
förr ?

Men det var varmt. Då vi gick för att bada i den
förbiflytande
ån,  var det ständigt varmt i det bruna åvattnet.
Den enda kyla vi kände i vattnet, var då vi
kom till ett bäckutflöde,
vars kyliga vatten virvlade runt vår kroppar och gav oss
rysningar.

Nä, vädret var bättre förr ! Kom ihåg sommaren 1959…

Vill ni lyssna på en fin satirisk sång om sommaren förr,
så finns den här.

Fast i onsdags i förra veckan var det sommar. I alla fall där
jag modellflyger
termik. Alltså i närheten av Laholm vid
Tjärby Kyrka.

När jag parkerat och monterat min modell,  gick jag fram på
Litorinavallen
och njöt av utsikten mot Laholmsbukten och
Hovs Hallar, vilket är  spetsen på 
Bjärehalvön.

Då kände jag den nästan överväldigande doften av blommande
örter,
då lukterna  kom  rullade upp över kanten från ängarna
nedanför.

Vinden var svag, solen strålade och jag njöt av att finnas
till just här och då.

Lukten av blommor var kraftig, det är ett sätt att beskriva
den. Den var
sötaktig och gav mig ett starkt intryck i mina
sinnen av blommande natur. Doften var tung.

Denna naturens dofter kom till mig i pustar eller vågor
beroende på vinden.

Jag blev nästan överväldigad.

Men jag var där för att flyga och min Ava fick 2.5 timma i
luften och den har
nu loggat i termikflygning 762 timmar…
vilket är mycket.

Varför så många timmar i luften ? Modellen flyger bara så perfekt.

Så här var min dag, den dag det var  sommaren 2017…

Förstår du,  varför jag helst flyger här ?

 

 

 

 

 

 

 

 

Platsen: Örelidsgravfältet.

Segelflygarens önskemoln.

No comment.

Mot Halmstad från  min Ava.

Tittut, sa en talgoxe till mig.

Mot Laholm

Österut…bilden tagen tidigt förmiddag.

En blå Veronika.
Axveronika

Innan vinden som förde med sig budskapet av blommande örter till mig,
hade den rullat fram i den svaga vinden och tagit med sig dofterna över
den halländska kustbygdens odlingslandskap.

Hade du varit med mig…hade du känt naturens dofter just här.

Vi ses !

WHEELS AND WINGS BILDER

 

 

 

 

 

 

Mitt sista inlägg med cruisingbilder från ”Wheels and Wings” 2017

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det jag som utomstående har med mig som bestående
minne
från Wheels and Wings cruising i Falkenberg,
är för det
första,  vilka makalöst fina bevarade amerikanska
bilar, det finns.

Jag kan inse,  hur mycket tid och pengar som läggs ner,
för att bevara
dessa kulturobjekt.

Ja, det är kultur i allra högsta grad, eftersom bilismen under
100 år har präglat det moderna industrisamhället.

En stor amerikansk bil i Sverige under 50- och 60-talet
symboliserade
måttet på framgång och materiellt välstånd.

Vi som står vid sidan av och ser på, vi kan bara tacka , för allt
arbete och pengar som läggs ner av hängivna människor på
dessa vackra objekt, vilket gör det möjligt för oss att njuta
av bilarna.
Jag tror många av åskådarna i sin fantasi tänkte:
”Tänk om jag haft en sån bil och fått glida runt här” ?

De som deltog, vilka jag pratade med, sa att deras bilar har
blivit
en del av deras familj.

Hela familjen deltar i underhåll och åker gemensamt till
träffar och andra meetings.
Bilen är det objekt, som samlar
familjen.

En annan sak som slog mig,  var att stämningen var
så positiv.

Här fanns inga sura miner eller någon huliganism.
Alla var vänliga och glada,  vilket gjorde,  att stämningen
runt torget i Falkenberg var synnerligen avslappnad.

Jag såg inte polisen göra ett enda ingripande. Det jag såg
polisen vara sysselsatt med var att sitta och fika i
ledningsbussen.

Eftersom de flesta bilarna var pietetsfullt restaurerade
och vars
lack och krom glänste, var det nästan så jag
längtade efter det, som kunde
bryta mönstret.

Det som bröt mönstret,  var de bilar som illustrerar
begreppet ” Stylade
i en  lada” och utrustade med detaljer,
som man inte direkt anknyter till
blankpolerade USA bilar…

Vem förväntar sig en Cadillac med takräcke från 50-talet
lastat med
mjölkkanna, reservhjul, ölback, gräsklippare
och PA-högtalare osv ?
Försedd med en häftig
stereoanläggning till glädje för de medåkande
och de
boende i kvarteren runt torget Falkenberg…

Har du aldrig sett dessa åk, så kom till Wheels and
Wings 2018 så får du se !

Eller så kan du kolla bilderna nedan.

Som jag sagt tidigare, att vill någon ha nån bild i full size
mejla mig
så skickar jag bilden via mejl till dig .

Vi ses nästa år !

 

 

 

Kolla den vackra chauffören med en ros i håret.
Passar perfekt till bilen !

Jag vill ha en sån här bil…

 

 

BILDER WHEELS AND WINGS 2017

 

 

 

 

 

Vi öser på med lite mer…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

…bilder från cruisingen i Falkenberg vid ”Wheels and Wings” 2017.

Som vanligt lägger jag inga kommentarer, då jag vet, att mina
besökare kan det mesta om bilar…

Häng med..njut av de unika fordonen…och det kommer mera !

 

Allt material på sidan, text och bilder
Copyright (C) hangflygning.se

Vill du ha bild (er) för eget bruk i fullsize, så maila mig.
Adressen hittar du upp till vänster i listen under ”About myself)

 

 

 

 

 

”Two Field” = ”Tvååker” ? eller borde det heta ”Two Fields” ? …eller…
Namnet har en folketymologisk förklaring, att det
skulle funnits två åkrar
i byn en på var sida om kyrkan.
Svenskt Ortnamnslexikon från
2003 ger däremot en annan förklaring. 
Ordet to som finns i det
första skriftliga belägget för namnet 
Toaker från 1198 är ett dialektalt
ord med betydelsen ”lin”. 
Namnet kan alltså tolkas Linåkern.

 

 

 

BILDER WHEELS AND WINGS 2017

 

 

 

 

Nu kommer det mera bilder

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Här kommer en  laddning bilder från cruisingen på
fredagskvällen i Falkenberg vid torget.

Det var lite dåligt ljus, men det får ni tåla…

Bilderna är utan kommentarer,  för jag vet,  ni kan det mesta
om bilar redan…
Det kommer mera.

 

Buckle up, här kommer 50 nya pics !

 

 

 

 

SAAB 39 GRIPEN OCH EN YAK 55…

 

 

 

 

 

 

 

…genomförde en uppvisning över havet utanför Halmstad i lördags.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

I min hemstad anordnas en sportvagnsutställning varje
sommar, vars överskott går till behövande…

Träffen har blivit en stor succé och har växt kraftigt,
vad gäller 
deltagare och åskådare för varje år.

Väderläget har sista tiden varit osäkert, men lördagen
uppvisade, hur sommarväder kan vara vid en västkuststad
som Halmstad. Alltså solsken, lite vind och värme.

Enligt programmet för bilträffen skulle det bli en liten
flyguppvisning med 39 Gripen kl 1200 och naturligtvis
hade vi som är flygintresserade i god tid intagit bra platser,
där vi kunde se på och kanske fotografera.

Eftersom vår stad just nu är knallfull av turister, gällde
det att vara ute i god tid med tanke på trafikproblemen.

Så vi var i god tid parkerade ute vid småbåtshamnen, vilken
ligger 2 km från utställningen med fri sikt över havet dit.
Eftersom detta är en perfekt åskådarplats, var här massor
av människor, som njöt vädret och som förväntansfullt
inväntade flyguppvisningen.

Det första planet var en YAK-55,  som genomförde uppvisningen
ute över havet relativt långt från publiken.

Piloten genomförde de vanliga 10 loopingarna och rollarna,
men det var inget,  som jag och mina kompisar lyfte ögonen
för direkt i entusiasm…
Jag menar, vi har ju sett det så många gånger…det tenderar
att bli lite för mycket exercis och förutsägbara rörelser över det hela.

Tänk om piloten kunde förevisa något icke förväntat ?

Exakt i tid kl 1215 anlände en Jas-39 Gripen från havet på låg
höjd med hyfsad hastighet in mot den delen av Halmstad där
träffen utspelades och han tog upp brant ca 1500 m från stranden.

Gripen är ju Gripen och vi var förväntansfulla på uppvisningen.
Jag blir alltid imponerad av dess svängprestanda, men jag undrar,
om
piloten under denna sin uppvisning någon gång flög med
maximal lastfaktor ?

Vi satt och väntade på,  att han skulle visa egenskaperna tydligt, men
det blev inget…han hade inte ens med sig rökfacklor i vingspetspodsen.
Vidare kunde han skjutit ut ir-facklor, det imponerar.

Jag har sett många flyguppvisningar i Europa.
Vid enskilda uppvisningar, brukar uppvisningspiloter flyga
relativt sakta  görande två förbiflygningar framför publiken,
där han visar planets ovansida och undersida, så fotoentusiasterna
får sitt tillgodosett.
Men det skedde inte här.

Efter 10 minuter avbröt han, tände full motor och steg mot norr,
kanske för att flyga hem och äta lunch på F7 Såtenäs ?

Vi undrade varför blev det inte visade mer ? Kanske svaret är,
att han flög
med mycket bränsle ? Fast han hade kunnat starta
med så mycket bränsle han behövde för uppvisningen, för att
sen kunna landa på F 14 och tanka upp för hemfärden till Såtenäs ?

I alla fall tyckte vi och andra som satt där, att vi hade sett
bättre
uppvisningar med Gripen.

Det kan ju också vara så, att vi entusiaster som sett många
uppvisningar, vi har blivit lite blasé och kräver mer och mer
av flygningarna…

Eftersom flygmomenten var förlagda långt ut från stranden,
var
det knepigt att fotografera. Dessutom var det delvis motljus,
vilket
inte gjorde det enklare.

Men här kommer några av våra ögonblick från uppvisningen.

 

 

Flygplanet alltså 30 år gammalt.

 

 

 

 

WHEELS AND WINGS 2017

 

 

 

 

 

…å nu blir det fler bilar !

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Här får ni en ny laddning vackra bilar från cruisingen
” Wheels and Wings” i
Falkenberg på fredagskvällen.

Bilderna har jag tagit vid torghörnet i centrum, varför
de flesta bilderna visar bilarna framifrån.

Du känner till uttrycket ”Dollargrin” eller ?

Vill du ha en bild i full size, 5-10 mb, så kan du maila mig.

Häng med …

Det kommer mera bilder.

 

 

 

SVENSKT MÄSTERSKAP I OLDTIMER RC- MOTOR OCH RC-SEGEL 2017

 

 

 

 

 

Det är dags för SM i OT-RC  i Norrköping 2017.

 

 

 

 

 

 

På F 13 Bråvalla i  Norrköping avhålls SM i OldTimer för
RC motor och segel den 26. Augusti .

Om du är OT-flygare så anmäl dig och din Blue Phoenix
eller Vagabond !

Har du ingen modell så är tävlingen ändå värd ett besök,
så du kan återuppliva de svunna tiderna och de gamla minnena !

Här kan du få information om   inbjudan och anmälan

 

 

Varmt välkommen !

SMOS

 

 

BARA EN DAG MED TERMIKFLYGNING

 

 

 

 

 

En av de där dagarna,

då det inte var supertermik,

utan man fick gneta.

 

 

 

 

 

 

 

Vi som bor vid eller nära kusten är drabbade av termikflygarens gissel,
vilket är sjöbrisen. Där jag normalt flyger, ca 10 km från kusten, är jag
vanligtvis relativt förskonad från sjöbris.

Sjöbrisen uppstår,  då landet värmts upp tillräckligt, kanske vid 12-13-tiden och
cumulusbildningen är stark i inlandet. Den stigande varma luften över land
kräver, att annan luft sugs in och det är den svalare luften över  havet.

Sjöbrisen hos oss på västkusten av landet är aktiv mellan 0-300 m.
Den kalla luften flyter in under den varma luften. Vilket effektivt stoppar
den adiabatisk luften.

Oftast går sjöbrisen från 150 m och därunder, vilket gör, att
om man kör upp sin modell till den höjden,  kan du påträffa termik.

Men generellt är sjöbris pest för modellsegelflygaren, som räknat med
att
kunna kurva upp sig.

Alltså , även om det finns cumulusbildning, kan det vara sjöbris, vilket
gör flygandet svårt.

Detta var en sådan dag,  då jag var ute.

Trots sjöbrisen lyckades jag få två timmar i luften,  genom att hålla mig
på 150 m och däröver.

God hjälp i termikletandet är min Picolario variometer. Utan den vore
jag mer eller mindre prisgiven,  under de förhållanden som rådde.

Här lite bilder och en videosnutt,  som ger dig en föreställning,
hur det
låter,  då man använder en Picolario.

Spänn fast dig och häng med !

 

 

 

Det såg ju bra ut i alla fall…

…så vi startar…

…fast det var knalt med termik…

I min stol njutande.

Den högteknologiska väderstationen för oss aktiva modellflygare.

Dags att tänka på finalen både bildligt och bokstavligt.

Allt nerpackat – Slut för i dag !

 

 

 

WHEELS AND WINGS 2017 DEL II.

 

 

 

 

…här kommer mycket bilder och lite ord !

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Wheels and Wings blev den största framgången  hittills för arrangörerna.
Rekordmånga deltagare och rekordpublik.

Speciellt lördagens cruising var något speciellt. Så nu vet jag det, att man
ska vara där på lördagen.

Här kommer nästa batch med bilder utan kommentarer. Du som ser på
bilarna vet säkerligen mycket mer om det tekniska,  än vad jag gör.

Om du vill ha bilder i full size, så kan du maila mig: 

flyhigh@bahnhof.se

Buckle up !

Det kommer mer !