About myself

BARA LITE FUNDERINGAR…

 

 

 

 

…när dagarna blir kortare.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Då jag går hemma och kurerar min lunginflammation,
som tack och lov nu är nästan utläkt, när jag en stark
önskan
att få komma  ut och röra på mig.

Jag  kan inte gå hemma som en gammal huskatt och
vänta på något,  som inte
kommer att  hända.

Först vill jag säga lite om det tragiska försvinnandet av
en 12-årig pojke i Falkenberg. Enligt tidningsuppgifter
har man funnit honom död vid ett kraftverk i Ätran i
Falkenberg.

Jag funderade, innan jag använde ordet “död”.
Jag vet, vi ryggar lite tillbaka för ordet, därför
det är på ett sätt brutalt och definitivt, men jag
skrev det i alla fall, då det är verkligheten.

Ingen undgår den.

Försvinnandet har väckt stort uppseende och skapat ett
mycket brett engagemang hos befolkningen.
Flera tusen människor har varit engagerade i letandet.
Kom sen inte och säg att vi svenskar är känslokalla !

Att engagemanget för pojkens försvinnande blev så
starkt
kan bero på,  att han bodde i en liten ort, där
många visste,
vem han var.

En annan orsak till  varför människor också utanför
närområdet tog del i eftersökandet kan kanske vara,
att det i samhället
bland människorna fanns en känsla
av en sorts kollektiv skuld till de med Downs
Syndrom
efter händelsen då en man med DS blev ihjälskjuten av
vår svenska polis, då mannen gick omkring med
en
leksakspistol.

Jag ska inte moralisera över polisernas handlingar,
det kommer
förhoppningsvis att klargöras vid utredningen,
men kunde
inte ordningsmakten väntat att skjuta,  tills
de fått bekräftat, 
att vapnet var verkligt ?

Hoppas detta aldrig händer fler gånger.

Hur ska man kunna minska risken  att handikappade
människor försvinner ?

Det finns inga enkla svar, men en möjlighet är,
att utrusta
dessa personer med en GPS-tracker.
Då har man koll på,
var personen finns i realtid.
Detta är ingen rymdteknik,
utan allt finns tillgängligt
och är billig och lätt att använda.

Ja, det  är bara ett förslag.

Hösten är den tid,  då naturen drar på sig en fuktig filt
inför vilotiden på vintern.

Naturen är enligt mitt sätt att se det en vacker tid,
som
skapar ett visst lugn. Alltså dags att bromsa
upp i ekorrhjulet och dra ett djupt andetag
för att
kunna tänka efter.

Jag tog mig  en promenad i det dimmiga vädret,
som dock
innebar 9 graders värme.

Dimman omöjliggjorde flygande i någon form,
även om jag hade
en enkel elseglare i bilen laddad
och klar.

Jag fick två timmars promenad i naturreservatet
Tönnersa,
där stillheten härskade.
Inga fåglar av intresse och stranden
tom på människor.

Naturreservatets betesdjur bestående av får och
islandshästar hade flyttat hem. Blir roligt att åter
få se dessa naturvårdare till våren.

Men, för mig är det mycket givande att promenera,
fundera
och uppleva, det som sker.
Mina batterier blir laddade och
jag står parat inför
nya upplevelser.

Det var nästan noll vind i går. En svag ostlig vind
drog sakta
över stranden, vilket betyder,
att inga vågor rullade mot
stranden.

Endast små försynta vågor bröt,  då den svaga
havsdyningen
rullade upp och bröt mot Lagans
utgående vatten.
Det var enda rörelsen på
havets yta i dag.

Förhållandet att havet ligger stilla,  skaparen en
stark ro hos
flanören.
Gå ner till havet om du kan. Allt du riskerar är bara
att bli
en ny människa !

Nåväl, jag tog lite bilder,  som illustrerar mina strövtåg.

Häng med !

 

 

 

Jag vet, att träden fäller sina löv på hösten. Tydligt är att mopedträden gör samma sak…

Lagaoset klockan 0930.

En av strandens märkliga djur står och torkar sina vingar efter en simtur.
Långa vingar lite huvud. Som en F3J kärra…

Den enda vågen …

Sköldpaddor vid Lagaoset ? Självklart finns det sköldpaddor här.
De går upp på stränderna för att lägga sin ägg. Fast de är sällsynta.

Tja, vad säger du detta är för art ? Påstridig verkar
han vara i alla fall, men han har glimten i ögat !

Hon låg bara och plirade med halvslutna ögon på oss flanörer.

Reminiscenser av björnbär i November.
Mycket söta och lite jästa frukter nu. Goda att äta.

Jag vågar  inte säga, vad det är…

Lagan för med sig det, som  träden längs ån släpper i vattnet och deponerar det
vid stranden, där det ger småvadare möjligheter att finna mat.

   Den stolte riddaren på Tönnersastranden håller ställningarna med sin lans.

En surmulen strandsskrävlare med sina långa framben har synpunkter på…

…passerande flanörer, vilka kan tänkas störa hans tankar så här på morgonen.

 

 

Hej, jag är en fransk bulldogg och jag är 8 veckor gammal !
Jag tycker om att sprida glädje.

Vänta bara tills jag blir stor…

…därför då kanske jag blir en…

…vakthund med rätt att skälla på dig !

JAG GÅR FORTFARANDE OCH SUKTAR…

 

 

 

 

 

…efter att få flyga.

 

 

 

 

 

 

 

 

Som jag skrivit tidigare, går jag hemma och
vårdar
min lunginflammation.

Jag är bättre, men inte så bra att jag vill ge
mig ut och härja.

Men om 5-6 dagar ska jag vara beredd.

Ofta har jag skrivit att en blogg där man
inte lägger upp
nytt material, det är en
synnerligen död anka.

Den sanningen gäller fortfarande och därför
kommer lite
fler bilder från MFC – Tarps FlugTag.

I mitt arkiv har jag 10000 bilder därifrån…

Så i brist på nytt om eget  flyg kommer  här lite
konserverade
bilder.

 

 

 

 

Det säg ju,  att tyskar är humorlösa…speciellt under krigstillstånd.
Men här finns tydligen lite utrymme för fantasi och humor på denna
WW1 jaktmaskin. Således inte bara mustascher, pickelhuva och stövlar.

En katt ibland hermelinerna. Min Ava på Flightline i Tarp.
Det är denna HyperAva som jag fortfarande flyger
och som har mer än 800 timmar i termik.
Bilden ovan är tagen Augusti 2010.

Sugen på att bygga ett indragbart ställ…

Helmetallmodell byggd från scratch.

HellCat

Min morfar, som var jordbrukare, sa alltid,  att har man ståltråd
och balaband,
då kan man reparera det mesta, som går sönder,
vilket tydligen har giltighet
också för modellplan.

Flyger du mycket,  blir det skavanker.

Det  är inte så enkelt som du tror…

Hawker Fury som var  mycket fint byggd och flugen.

Det är något visst med de olika versionerna av GeeBee. 

SeaFury på finalen.

Tror du mig, om jag säger,  detta är en Focke – Wulf ?

Inte så ofta man ser canarder

Men denna var mycket välbyggd och skickligt flugen av Wolfgang från Uetze.

          Mannen som flög denna Christen Eagle, visste definitivt vad han sysslade med !

Denna danske modellflygare hade med sin MGB och en tjusig husvagn.

                                              Den omskrivna MIG-25:an som flög så oerhört bra.

                                         Jag uppskattar han kastade upp 55-65 meter !

En helbalsamodell. Som en utställningsmodell, så fin var den.

Dessutom flög den sagolikt.

En rysk flygbåt konstruerad under sovjettiden.

Detta gillar jag !

Att se modellen passera i 500 km/timmen…det är grejor det !

En av de två “Volksjäger” modellerna.

Landning lite hårt

Messerschmitt “KOMET”.

                                                     Fram med stärkelse och strykjärn…

Stefan “Blomman” Blomgren.
Som lämnade oss för alltid 2018.

                                                         Dansk Dakota inför starten.

 

 

                   Planet som släpper ut godis över publiken innan flygdagen börjar…

Och detta är…

…vad ?


Japp, nu går jag hem.

JA, DU VET SJÄLV HUR DET ÄR…

 

 

 

 

 

…fel vindriktning, för mycket vind .

 

Ibland måste jag  bida min tid…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

…och inse realiteter, fast jag är flygsugen. Just nu har
vi vindar  från syd och ost,
vilket inte gynnar
hangflygandet på västkusten av landet Sverige.

Dessutom har det blåst ganska kraftigt, vilket också
har haft
en bromsande effekt på mig.

Som ytterligare lök på laxen fick jag en seg, 15 dagar,
influensa
och som grädde på moset lunginflammation…

En olycka kommer sällan ensam, eller hur heter det ?

Dock jag står på behandling och räknar med att vara
fit for flight…
om en vecka.

För att pigga upp oss lite, så kommer bilder från
mina
många besök i Tarp. Här finns det mycket plan
och många
flygare, som helst av allt flyger sina modeller.

Det är 16 år sen,  jag var där första gången. Sen dess,
nästan
varje år,  har jag besökt platsen.

Så håll tillgodo med lite bilder från vad jag hade i
lådan.

Det kommer fler,  om inte vi får bättre flygväder…

 

 

Fockke Wulf Stieglitz. Motor en modifierad rejäl växelströmsgeneratator på 140 A…
Du skulle sett LiPo-packarna.

Modellen flög utomordentligt.

                                     Jag tror…den är ombyggd till en radialmotor nu.

                                                        En Moth är ju alltid en Moth…

                              …och flyger den så bra som denna, är det en fröjd för ögat.

                               En av de säkraste och lugnaste piloter jag  träffat.

                                             Det bästa med Tarp är pulsjetmodellerna !!

 

“Volksjäger”

Segelkärra, som ser ut att komma från Schleicher FlugZeugBau.

Wilgan drog upp den, som vore den ett A-4 papper.

Denna makalösa mekaniska konstruktion är till för Hans-Hermann Lund
ska kunna transportera sin Storch med sin cykel.

Storchen som kom cyklandes…

                                                                                                                   Mig-25 bakifrån med en Microturbin.

                                                 Du ser…det behövs inte så mycket…

Visst kan man handstarta en turbinmodell.

                                                                                      En sådan kärra snodde en sovjetisk pilot och flög till Japan med.

                                                                                         En Blue Phoenix som är ombyggd i nosen,  så den ser grotesk ut.

                                                                    Mitsubishi Zero


 

 

HANGFLYGNING I BRETAGNE, FRANKRIKE.

 

 

 

 

 

 

Vet du vad hangflyg är ?

 

Kanske som detta !

 

 

 

 

 

Jag hittade under min strövtåg på nätet denna lilla film
från Bretagne i Frankrike.
Bretagne är väl känt…för de flesta för sina ostron, äpplen
och vackra stränder.

Den svenska författarinnan Bodil Malmsten bodde här
under en del av sitt liv, där hon skrev flera böcker.
Om hennes böcker var  bra ? Nja, mest randanmärkningar.

Hennes pappa Carl Malmsten var Sveriges mest kände
formgivare av möbler, varför dottern inte hade
ekonomiska problem. Jag är lycklig ägare till en fin
CM-fåtölj.

Det flygs mycket hang om det finns förutsättningar:
Hang, modellflygare
och möjligheter att landa på
ett säkert sätt.

Tyvärr finns det färre och färre platser för oss i Sverige
som uppfyller kraven.

Men vi får glädja oss åt det vi har. Samt vara avundsjuka
på de,  som har så goda möjligheter som i Bretagne.

Luta dig bakåt och häng med.

Stillbilder klippta ur filmen. Upphovsrätt YouTube.

 

 

  

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

EN AV DE FÖRFATTARE JAG MED STÖRSTA GLÄDJE LÄSER …

 

 

 

 

 

 

…Arto Paasilinna ,

avled den 16 Oktober

i en ålder av 76 år.

 

 

Bilden från Svenska Yle.

 

 

Arto Paasilinna, Paasilinna betyder ungefär
“Gård med stenhällar”, stormade in i mitt liv
såsom varande en för mig okänd författare,
då jag läste hans första bok; “Harens år”.

En märklig bok som beskriver förhållandet
och de olika äventyren, journalisten och en
upphittad skadade hare tillsammans upplevde,
då journalisten vårdade  
haren med sitt
brutna ben, vilken han fann, då han höll på
med ett ett reportage på den finska landsbygden
som handlade om en helt annan sak.
Kan detta vara något att skriva om, tänkte jag.

Jo det var det, för boken var fängslande.  Denna bok
såldes i en miljon exemplar
och filmatiserades, vilket
resulterade i en mycket succéfylld film.

Efter att jag läst denna första bok, påbörjade
jakten av hans övriga böcker.

Arto skrev mer än 40 böcker och dessa är till dags
dato sålda i mer än 8 miljoner exemplar.

Hur skriver han ? Han är en makalös berättare
och fabulerare.
Ingen kan berätta en skröna som Arto. Du vet inte,
varthän skrönan bär historian.

Inget är för oväsentligt att inte ska beskrivas.
Det gör att hans berättelser inte är spikraka,
utan de vindlar sig fram
med irrsprång,
krumelurer, inskjutna avsnitt och förklaringar
och av avvikelser samt ständigt nya skeenden,
vilka påverkar handlingen.

Det är svårt att lägga ifrån sig hans böcker,
då man blir så fångad av handlingen
och framför
allt, så sitter man i spänd förväntan för att kunna
se, hur författaren
ska kunna föra berättelsen vidare.

En styrka i hans författarskap är hans  förmåga
att utveckla en berättelse från en idé,  som är så
stark  den kan bära upp hela sammanhängande
synopsis i storyn,

Enligt min mening vill jag personligen ranka hans
böcker så här;

1. Harens År
2. Den Ljuva Giftkokerskan
3. Kollektivt Självmord
4. Tio Rivjärn
5. Milda Makter

Den Ljuva Giftkokerskan är en utomordentligt
rolig bok, som handlar om
just det titeln anger.
En snäll äldre dam som kokar gift.

“Kollektivt Självmord” beskriver en finsk turistbuss
med självmordsbenägna personer, som gemensamt
bestämt sig för att ta sig av daga,  genom att låta buss
och passagerare flyga ut från klipporna vid Atlantkusten.

Men,  där man just innan den sista flygturen
kommer på,  att denna resan var så trevlig, så vi
väntar med självmorden till nästa gång.
De beslutar att fortsätta att köra och åka sin buss
och leva ett behagligt liv i söderns värme, före
man drar mot norden igen. Ja, så ungefär går det till.
Mer vill jag inte avslöja.

Tio Rivjärn är berättelser om 10 kvinnor, som
utkräver sin hämnd på olika sätt.
Lysande berättelser!

Paasilinnas böcker kan med fördel avnjutas som
ljudböcker. Ljudböckerna läses av duktiga
uppläsare, som är skolade med sin röst.

Finns att köpa i handeln och är utomordentligt bra
att ha med,  då man
är ute och åker bil.
O
m du har  ett elastiskt samvete… skulle du kunna
ladda ner filerna här.

Jag har kommit över mina böcker i second-handaffärer
; Erikshjälpen och Röda Korset.

Nu,  då jag varit influensadäckad har jag läst om,
flera av böckerna. De var bättre,  än
då jag läste de
första gången.

Så ta och läs någon av de böcker,  jag tar upp
och du kommer att möta en författare,  vilken
skriver sina böcker ungefär med samma teknik,
som då Hans Alfredson improviserar i rollen som
Malte Lindeman
i till exempel den i mitt tycke
absolut bästa “Lindemannen” nånsin.


“Näringsidkare på Kiviks Marknad”.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

IBLAND KÄNNER JAG MIG MILT SAGT VISSEN…

 

 

 

 

…efter att nu slagits mot en seg influensa i 10 dagar .

 

 

 

 

 

 

Jag är nästan aldrig drabbad av förkylningar och
annat oknytt.

Men, jag fick en smäll på näsan för 10 dagar sen.
Kände mig lite seg
efter att ha varit på Hovs Hallar
en hel dag och flugit.

La mig, somnade och vaknade med en frossa värdig
en malariaattack,
vad jag själv tyckte.
Skakade mig igenom en sömnlös natt.
Upp på morgonen
på darriga ben, fick några Panodil
och återvände dit jag helst ville vara,
vilket var min säng.

Låt mig säga, att denna influensa var det djäkligaste
jag upplevt.

Jag kände mig utslagen och hade ont överallt.
Allt var svart, svårt och segt.

Man brukar ironisera över det faktum, att män
är ynkliga och gnälliga, då de drabbas av influensa,
o
m man jämför med kvinnor.
Allt vi män anses vara, är  en  reinkarnation av all
världens
gnäll, då vi är däckade i influensan.

Jo,  jag var gnällig och irriterad och ville bara
var i fred, så jag fick ägna mig
åt min huvudsakliga
sysselsättning på  dagarna, vilket var att ligga i dvala

under täcket, samt att vid jämna mellanrum bli
uppassad med vatten och Panodil.

Sova på natten ? Gick inte eftersom jag sovit hela
dagen. Ägnade nätterna
åt läsning och funderingar.

Efter 7 dagar började det lätta. Eftersom influensan
orsakas av ett virus, hjälper inte ens 1 kg antibiotika,
utan det är det egna immunförsvaret,  som ställer in
sig för att angripa viruset.
Det går inte blixtsnabbt, utan kroppen behöver tid.
Se därför till du har ett bra immunförsvar och
vaccinera dig då erbjudandet kommer.

Mitt matkonto för de första 7 dagarna var inte hårt
belastat. 1 (en) banan…

…men jag beordrade fram  lite smoothies, av den
som
såg till;  jag skulle överleva. “Du måste äta,
annars blir du inte frisk” var ett argument
jag
ständigt hörde.

Det är i dag 10 dagar sen jag blev utslagen och jag
är 50% bättre och har återgått till
normal dygnsrytm
och har kunnat sitta vid datorn och sortera bilder,
så jag varit sysselsatt.

Tråkigt nog kunde jag inte åka till ÅMFK Höstmarknad
i Falköping, som jag
besökt alla år den förekommit.
Men jag lovar att nästa år är jag tillbaka  igen.

Nu är det så,  att drabbas man av en virusrelaterad
sjukdom,   tär den på immunförsvaret,
vilket gör,
att man blir känslig för andra infektioner.
Min dörr var helöppen, 
för jag vaknade för 2 dagar sen
med en häftig ögoninflammation… Jag använder sen 40

år kontaktlinser, så första åtgärd var, ut med linserna.
Lättare sagt än gjort för hittade bara
en…Hur jag än
lyste och skruvade runt i ögat fann jag inte den andra
…alltså ständigt mera
bekymmer.
Skit samma med linsen tänkte jag och tog fram en
tub Chloromycetin ur mitt
ovärderliga lager i
kylskåpet. Detta är en ögonsalva, som snabbt
eliminerar besvären
vid en normal ögoninflammation.
Så detta problemet är löst.

Jag ser bra utan linser, men har haft de, då min syn
måste vara perfekt då jag 
flyger mina segelmodeller
högt och långt bort.

Därför bokade jag tid hos “Glasögonfabriken” i
Ullared. Det  har köpts av GeKås
och genomgått en
omstrukturering och fått nya lokaler.

Kommer du på förmiddagen och gör synundersökningen,
kan du i regel hämta
glasögonen, efter att du handlat
och ätit lunch inne i någon av köpladorna.

Varför betala mer än dubbelt så mycket hos den
lokale optikern ? Här har man gratis

undersökning  av verkliga proffs och glasögonen i
en låda 4 timmar senare…

Så i nästa vecka får jag nya glasögon med härdade,
antireflex, polariserande, kromatiska
glas.

Ja, jag ville bara berätta denna lilla banala
sjukdomshistoria, som via alla kan drabbas av.

Om jag ska ta influensasprutan i år ? Var säker på det !
Om jag är flygsugen ? Det är bara förnamnet !

 

Kan mopsar få influensa ?
Eller är de för glada för det ?

 

 

 

 

“ATT DU ORKAR HÅLLA PÅ…”

 

 

 

 

…är en fråga jag ofta får,

eftersom jag flyger mycket…

 

 

 

 

 

 

Tja…vad driver mig ?

Det är mitt intresse och min hängivenhet för min
hobby,
som är flygning, vilket hela tiden trycker på.

Som jag sagt tidigare, har jag aldrig upplevt det
som ett tvång 
att ge mig ut med mina modeller.
Även om inte väderläget
är perfekt åker  jag ut.

Min lust att flyga överstiger vida eventuella väderhinder.

För mig är det en njutning att komma ut och flyga
en välflygande modell.

Jag flyger hellre en skrothög med goda egenskaper
än en
kompositmodell för 20K,  som aerodynmiskt
och flygmekaniskt är ett misslyckande.

Därför  för mig ska det vara en positiv upplevelse
att flyga.

Enkelt  uttryckt hellre en välbyggd Blue Phoenix,
än en uselt flygande F3J-modell.

Flyger du en välflygande modell, kan du koppla
av flygandet som sådant, det sitter  sen många
år i förlängda märgen och du kan uppleva allt,
du får till
dig från miljön utan att behöva vara
koncentrerad på att
spaka hela tiden.

Det kommer en ny dimension till ditt flygande
på detta sätt, då flygandet blir en reflex.

Några exempel på vad jag upplevde i dag torsdag,
då jag var  och flög hang
på Hovs Hallar, vill jag
redogöra för,  som visar,  just det jag talade om
ovan;

Vinden var 4 – 6m sek på HH. Då jag ankom kl 1100
var den NNV, vilket
är rakt på vid “Fortet”.
Den drog sedan till rent nord, vilket är det  optimala
för hangflyg på Platån.

Min modell var en 40 år gammal Multiplexbyggsats,
som heter “HOBBY” och som är nyss byggd.

Den flyger bra, men tolererar inte låg fart.  En skränkning,
eller som det heter tordering av vingarna,  hade säkert
gett modellen bättre lågfartsegenskaper.
En enkel modell, ca 275 cm spv  med en fin 
epoxiplastkropp.

Jag monterade min GoPro och ställde in den på foto
2 bilder/sekunden.

Vinden kändes bra och starten var inga problem
förutom det sedvanliga
galopperandet genom kantrotorn.

Väl uppe i den laminära havsvinden var det som att åka
hiss och flygningen var bekymmersfri.

Sen var det bara att sitta på gräskanten och njuta…
…åt den egna flygningen, 
då förhållandena är så goda,
som de var.

Inga skärmflygare syntes till, vilket förvånade mig,
då det var perfekt väder.

Däremot dök en hängglidare upp nere från det låga
hanget där dessa
brukar starta.
Piloten låg på Hovs Hallars “Näsa” och försökte
klättra
för att komma upp i lyftet från Platån,
men tydligen ansåg han, att
det räckte där han var.
Hade han fortsatt 150 m mot Platån hade han
kunnat ta hiss upp till 350 m, därför lyftet var så starkt.

Jag fotograferade hängflygaren och stod på marken
och var avundsjuk, för
att inte jag hängde under en vinge…
…men jag är nöjd men min modell.

Efter nästan 2 timmar i luften med min “HOBBY” var
det dags att landa och fylla på vätska och byta kamerans
batteri.

Landningen nere vid Fortet,  med den vind som var
rådande, är inget du
snyter ur näsan. Det gäller att
planera noga.

Även om du är ytterst rutinerad. Därför förhållandena
på finalen kan ändras snabbt som
ett svärdshugg.
Då gäller det att ha handlingsberedskap.

Jag kom in med bra höjd, drog broms och ställde
modellen på
nosen. Aerodynamisk broms för denna
modellen innebär,  att jag vinklar upp skevroderna
till  ca 60 grader.
Det medför att skevroderverkan blir dålig och jag
måste styra med sidoroder.
Trots min högre hastighet kastade turbulensen
runt kärran på rygg men
tack vare min överskottsfart
och ett effektivt sidoroder, 
kunde jag halvrolla och
landa,
där jag planerat utan skador.

Flyga i luften är inte  svårt, men din förmåga att flyga
avslöjas brutalt   vid landningen.

3500 bilder hade jag i GoProkameran med mig hem.

När jag satt och filosoferade på kanten, mellan flygpassen,
hörde jag ett muller från
Halmstadhållet.

Det var en rote 39-Gripen, som flög ut över  havet
lägsta höjd.
Jag fick några bilder från långt håll.

Just mitt för Hovs Hallar tände de båda full EBK
och började 
dra i något, som jag vill kalla kurvstrid
på låg höjd.

Mycket imponerande. Inte minst mullret som
rullade in från
havet. Efter relativt kort stund
steg roten och flög åt nordnordväst.

Det kom två stycken AT 502B Air Tractor
och passerade söderut.

Detta var ett plan jag aldrig sett förut, men det
påminde starkt
om Piper Pawnee. Används som
sprutflygplan med olika vätskor.

Flög relativt snabbt, då det är utrustad med mycket
motor. 750 – 1100 bhp turboprop.

Planen var registrerade i Sydafrika då registreringen
börjar på ZS-.

Parkeringen vid värdshuset var välfylld av danska
bilar och en strid
ström av vetgiriga turister
passerade mig och fick information om 
HH
och hangflyg, både med hängglidare och modell.

Jag trivs verkligen, då jag får berätta om vår
fantastiska hobby !

Under tiden jag stod och flög var det flygunderhållning
av korparna.

De må se klumpiga ut, men de kan flyga med
något, som kan tyckas
vara fantasi.

Har du läst boken “Jonathan Livingstone Seagull” ?
Här beskrivs en fiskmås, som spränger preferenserna
Har du inte läst boken,  så rekommenderar jag den
varmt.

Den är ingen tegelstensroman utan mer ett häfte,
men den har ett väsentligt budskap…

Den finns som film här. Du avgör själv,  om du vill
ladda ner.

Ute på Kattegatt kom en större bogserbåt bound for
Halmstad
och ett av Biltemas feederfartyg stävade
mot Halmstad Angöring.

Då man ser,  hur många containers Biltema tar
in via Halmstad varje vecka, förstår
vi, att ägaren
tjänar klöver.

På Halmstad redd kunde ett torrlastfartyg ses ligga
på svaj i
väntan på att anlöpa Halmstad Hamn för
lastning av 25000 ton fragmenterat
bilskrot.

Som du ser,  händer det mycket,  som är oväntat,
vilket kan sätta glans på din flygdag på Hovs Hallar.

För mig tycks alltid det oväntade vara väntat…

Härligt, det ger flygandet en extra dimension och
det  blir aldrig tråkigt.

Jag tog lite bilder.

Min “HOBBY” färdig för start vid “Fortet”.

Djur och natur i Oktober.
Blomfluga.

De svarta skuggorna frasar förbi…
Odins ständigt iakttagande  och rapporterande mörka agenter.

Den gamle ska starta sin “HOBBY” vid “Fortet”.
“Fortet” är en gammal observationsbunker sedan 2. Världskriget.

                             Det  är här,  egotripparna har rest sina otaliga stenmonument.

En Air Tractor

Kanske svenska staten funderar på att köpa in två plan för skogsbrandsbekämpning…

Turboprop

två-sitsig, side by side.

Ser ut som en deriverad Piper Pawnee…

                                       Min kära Platå, där jag upplever så mycket !

                                                  Hängglidaren försöker plocka höjd…

                                                          Han var inte särskilt högt

                                           Det gäller att gneta på och aldrig ge sig.

En rote 39-Gripen på väg ut. Avståndet ca 4 km.

                                                    Ett styck hängglidare med pilot.

                                                      Härlig känsla att flyga här.

Hallands Väderö och som en fjäril mot horisonten en hängglidare.

                                                 X = där  min Spirit slutade sitt  aktiva flygliv .

                                                                                                                       Hängglidare = Rogallo-vinge

Ett bulklastfartyg ligger på svaj på Halmstad Redd i väntan på anlöp.

“Maple Pioneer” liggande på svaj.

Redskapet man använder för att lasta bilskrot.
Kallas Polyp på grund
av flertalet klor. I polypen 25 ton skrot.
Manövreras av 4 wires. 2 wires för att lyfta/fira, 2 wires för att gripa/släppa.
Snabbare än att använda en hydrauliskt driven polyp.

Biltemas feederfartyg på väg till Halmstad och hitom en bogserbåt.
“Feederfartyg” är en typ av mindre farkost,  som hämtar containers och andra
enhetslaster i de stora europeiska importhamnarna, där enheterna lossas
från VLCC (Very Lage Container Carriers) och stackas upp i väntan på,
att de mindre feederbåtarna ska hämta upp burkarna för vidare leverans
till exempel till Biltema i Halmstad.

Allt handlar om att skapa lyftkraft…då behövs en yta
som rör sig med anfallsvinkel genom en gas eller vätska.

Multiplex “HOBBY” årsmodell 1978.
I skick som direkt från fabrik.
En typiskt produkt av 70-talet.

 

 

 

MODELLFLYGNING…

 

 

 

 

…det (o)möjligas konst…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Du, tänk om du hade hade haft en sådan modell med
dig på ett meeting 1975…
En Boeing-777 med vikten 300 gram…

Hade någon trott dig ? Eller hade kommentaren varit,
att detta kan inte flyga…

All utveckling inom teknik och mjukvara går fortare
än våra tankar eller så spränger det vår  fantasis ramverk.
En teknikutveckling som
rasar vidare i  exponentiell
hastighet.

Hur kommer vi att flyga  om 10 år ?
Vi kan svårligen föreställa oss det.
Jag vill peka på en liten innovation; GPS-trackern.

Den köper du för 300 kr hos kineserna. Vikt 18 gram.
Lägg den i din modell. Flyger du bort modellen..vilket
Gud förbjude, men vilket vi som inte är så duktiga
eller
erfarna kan göra…
då ringer du din modell
och trackern skickar koordinaterna
till din telefon.

Din tracker är en GPS-mottagare  försedd med ett
telefonkort. Googla Ebay för att hitta den.

Vem trodde detta 1980 ?

Mycket av tekniken vi använder i våra sändare/rx emanerar
som spinoff och synergieffekter efter utvecklingen av
mobiltelefonerna.

Såsom varande modellflygare, håll du  koll på framtiden…
men skynda dig, för framtid blir snabbt dåtid…

Här är en video,  jag fann på YouTube och som är
inspelad i Tyskland.

Värt att se på…hade piloten sen använt sidoroder, hade
modellen flugit renare och inte kanat i svängarna, om
jag nu ska vara petnoga…

Sitt bakåt och njut av 300 gram i luften,  vår framtid
är redan bakom oss…
!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

TERMIKFLYGNING LITE ÖVERRASKANDE I OKTOBER…

 

 

 

 

 

 

…inte bara flygning…

 

 

 

 

 

 

 

…utan det handlar om upplevelser av naturen också.

Lite hastigt fick vi en aning om sommar igen i Europa.

Ett högtryck över de baltiska länderna pumpar upp varm
luft  från Medelhavet/Atlanten mot Skandinavien.

Som du vet, roterar högtrycken medsols på norra halvklotet.

Denna varmluftsströmning  understöds av lågtrycken
väster om
Brittiska öarna,  som genom sin motsolsrotation
för upp den varma luften.

Så två fläktar förser oss med,  för årstiden, varm luft och ger
oss en
reminiscens av sommar kanske.

Väderläget i Halmstad var på onsdag morgon, dimmigt,
14 C
och nästan ingen vind. Yr.no hade förutspått
uppklarnande
fram mot lunch.  Det borde ge förutsättningar
för termik.

Så in med min ständigt startberedda modell i bilen och
iväg till ett av mina flygställen.

Kl 1300 stod jag startberedd med en av Avorna  på
Litorinavallen vid  Tjärby Kyrka just norr om
världsmetropolen Laholm  i hopp om att kunna ta
en termikblåsa.

Det fanns ingen molnbildning, så det fick bli att flyga
torrtermik.

Vädret var härligt, solsken och ingen vind. Iväg med med
min gamla Ava som skakade iväg mot en blå himmel.
Jag klättrade ovanligt högt
och började leta efter vertikala
rörelser i luften.

Små kytt kändes, men inget som var värt att kurva i.
Efter att ha glidit med lägsta
sjunkhastighet var jag
nere på 50 m framför det lilla inlandshanget, 
då jag
fick anslutning.
Det var ingen stark termik och blåsan var liten.

Men jag gnetade på och vann ca 2-3 m för varje termikvarv.

Eftersom det var noll vind, kunde min modell, rätt trimmad
kurva i blåsan själv och den befann sig rakt upp från min
pilotplats.
Detta är ett bekvämt sätt att flyga med min sändare

på marken, Avan som kurvar själv och min vario, som diskret
talar om, att jag har ett svagt men stadigt stig.

Jag klättrade så högt, som jag avsett och flög runt inom
flygområdet för att kolla termiken. Det fanns termik,
men den var
svag. Det kunde finnas hopp om starkare
och stadigare termik, då vädret förbättrades sig genom
att dimman lättade och solinstrålningen ökade.

Efter mer än en timma i luften landade jag och bytte
acke på min GoPro,
drack vatten, pratade med
markägaren, innan jag startade på nytt.

Historien upprepade sig med en svag blåsa, men
dock nu efter mer
solinstrålning mera stabil, som lyfte
upp mig till för mig önskvärd och bekväm höjd.

Väl på höjd var det en njutning att kunna glida runt mellan
de glesa
lyften utan bekymmer.

Vad gäller flygningen,  så avslutade jag med dagens sista
landning kl 1545 i gräset.

Jag var synnerligen nöjd med min dag. Dessutom
provade jag
min FailSafe genom att slå av sändaren.
Modellen gick in i precis
det läget, jag programmerat och
mottagaren band,  efter jag slagit
på sändaren, på 2 sekunder.
Bra att veta att det funkar.

Då jag flyger,  handlar det bara inte om flyg utan också
om att
uppleva naturen, där varje årstid har sin tjusning.

Hösten tilltalar mig med färgerna och lukterna.
Lukterna är tunga och välkryddade. Träden
börjar gulna
och tappa sina löv som en förberedelse för
vinterns vila. Björkdungen
där jag flyger, tappade sina löv
redan i slutet av juli på grund av den
utdragna torkan.
Det är ju trädens sätt att försäkra sig om överlevnad.

Vråkar såg jag enstaka, men den stora bulken av rovfåglar
har redan rest
till sydligare nejder.

Vad som drog förbi , var fantastiska mängder bofinkar och
gulsparvar.

Jag satt med kameran och lyckades få några bilder.
Bofinkar är ganska orädda fåglar om än lite nervösa
i sitt flygande mellan åkrar och träd då de rastar och
äter.
Du ska veta,  jag har en
enkel foto utrustning,
varför bildkvaliteten
inte blir så bra,  som jag önskat.

Men det är mina bilder och jag gör så gott jag kan,
med de bristande tekniska  fotokunskaper jag besitter.

Jag märkte,  att redan klockan 15 står solen relativt lågt
över horisonten
och det ger både möjligheter och svårigheter
vid fotografering.

Det mjuka lite gyllene ljuset kan ge härliga bilder, men
det kan vara
problem med mindre ljus oxå, om jag
vill plåta med korta slutarhastigheter.

Att gå omkring och iakttaga naturen, dokumenterade
med en kamera,
det är något jag gillar.
Det gäller att uppleva, eftersom det är vad livet går ut
på, enligt 
min filosofi.
Inte sitta passivt och se livet rinna bort  genom fingrarna.

Om jag är ute för att flyga termik,  eller om jag åker
för att flyga hang och
förhållandena inte lämpar sig
för flyg då jag anlänt, ser jag inte detta
som förspilld
tid, därför jag kan uppleva den omgivande miljön och
skeendet,
vilket ger mig lika mycket som själva flygandet.

Tänk så mycket jag fått uppleva i samband med mina
hangflygningar på Hovs Hallar under de 44 år jag
flugit där.

Att kunna sitta längst upp på Platån och kunna se,
då F10 existerade som aktiv flottilj, hur piloterna
övade jaktstrid på låg höjd över havsytan med sina
J35-J Draken ackompanjerade
av EBK- dånet,
som mullrande rullade in mot land.

Eller då jag en aprilmorgon satt på min tuva och spanade
ut över havet, eftersom vinden behagat försvinna och
jag fick se en stor kaskelottval sakta simma förbi.

Eller när en havsörn, med vingar stora som dörren till
en vedbod, sakta gled förbi på hanget på  väg till
Hallands Väderö för sin jakt.

Sen är det alltid god hjälp, om man har en positiv
inställning till livet och dess
möjligheter  !

Denna onsdag var en höjdpunkt, då allt stämde och
upplevelserna fyllde
mitt behov av spänning och
avkoppling.

Jag är glad och känner mig privilegierad, för  att
jag är modellflygare, eftersom det gett mig ofantligt
fina upplevelser och erfarenheter.

Inte bara flygupplevelser utan upplevelser som följer
med,  då jag åker ut med modellerna.

Modellflyg kan aldrig kännas som ett tvång för mig.

Förresten…

…det pågår ett ständigt kattrakande på diverse forum
om vårt förbund, SMFF och vår tidning MFN.

Eftersom jag har närstående mopsar, kom jag att tänka
på hur det låter, då dessa tre samtidigt
för en animerad  mopsdiskussion.

 

Det är ungefär som ovanstående videosnutt,
jag vill beskriva bjäbbandet på fora
där
besserwissrar ständigt talar om, hur
SMFF
och MFN borde skötas.

Hade dessa bjäbbarnas A-Team investerat
sin energi på att arbeta för
vårt förbund i
stället för mot vårt förbund,
hade bjäbbandet
haft en mening. Men nu…

Det är ju så, att prata och knappa på en dator
är
enkelt, det kostar inget. Att sitta hemma i
kvällens tystnad och tycka och fråga varför
man inte gör så eller så…det kräver ingen energi.

Vad som kostar,  är att utföra det reella,
praktiska
och nödvändiga vardagsarbetet i
ett förbund, vilket inte skapar rubriker eller
“Likes” i ett forum…

Tillvaron som modellflygare och medlem i ett
nationellt förbund går, som jag ser det,
inte
ut på att ständigt leta efter fel…

Kanske vi skulle modellflyga istället ?

Det är väl det, som  är glädjen och essensen
med
vår hobby …eller har jag missförstått
det hela ?

Fast den enkla lösningen det är väl, att jag
bara
är för gammal.

Jag är en övervintrande relik, vars åsikter
inte tycks ha
den relevans, som krävs i dagens
modellflyg(O)verklighet.

 

Här kommer lite ögonblick från min onsdag i naturen
med min gamla Hyper Ava, som bara flyger och flyger…

Häng med…och flyg med dina modeller !

 

 

Detta är inte modellflygare

Här ser du lufttrycken inom luftmassorna som bestämmer vinden och  temperaturen.

Kan detta vara en HyperAva årsmodell 2009…

                                                     Kanske en matta i  min hall eller ?

                      Björkdungen som förlorade sina blad redan i sluter av Juli.

Klart för take-off.

Sele, sändare, modell och mottagare för telemetri.
Plus min flygstol som gör det möjligt för mig att
sitta och flyga, efter en allvarlig skada på min
halskotpelare från en arbetsplatsolycka.
Här finns det inga flygregelordningsvakter,  som
patrullerar utövande   sitt ämbete !

Backen upp till pilotplatsen omgiven av brinnande färger.

Tre artefakter kan det tyckas…

Fortfarande blommar det i gräset. Blåklockan fick en ny chans efter regnen.

Den obligatoriska utblommade maskrosen.
Kanske så en del miljöpartisterna kände sig efter att  ha
åkt ut från riksdagen efter röstsammanräkningen på valnatten…

En  underbettad stenstod med näsan i vädret njutande sol…

Jag undrar, om de människor som med oändlig möda och med
för oss reellt okänt syfte, som reste dessa gravmonument
kunde ana eller
förutse,   att  de stenar de reste skulle stå kvar efter mer än 1000 år ?

Hur mycket av det vi idag med vår teknik bygger står kvar  om 1000 år ?

Blommor och blader glädjer betraktarens öga.
Flowerpower.

En bofink …som glömde flaxa och fällde in vingarna helt enkelt…

Bofink…

…hans kompis gulsparven…

Bofinken…en vacker fågel.

Vi håller  kollen …

Fotoavstånd ca 35 meter.
Kolla stjärtens form. När jag ser formen, far mina
tankar till en helt annan fågel och det är järpen…

Proviantering inför en lång flygtur.

Flyttande äldre starar for förbi frenetiskt flaxande visande sin vackra silhuett i motljuset.

 

 

NORDLIG VIND 2-4 M/SEK PÅ HOVS HALLAR

 

 

 

 

 

Det såg lovande ut i lördags…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

…för att kunna få sig en hangsvängom på HH.

Det var lovat stadig nordlig vind, visserligen svag,
men fullt tillräcklig att kunna flyta på.

Kom på plats 0900 och tog mitt pick och pack och
strävade upp på Platån.

Såg mig omkring och kollade vind, riktning och
eventuella
rotorer på toppen.

Vinden var  som förväntat ca 2-4 m rakt på
kanten.

Den var stadig och det  lovade gott.

Så jag monterade, inte min Spirit, den har
gått till
ett bättre…liv, som du säkert läst på min
blogg.

Jag hade med min 40 år gamla Multiplex “Hobby”.

Tog modellen för att  kasta ut vid högra kanten.
Där jag stod och väntade på,  att topprotorn skulle
sluta
mala på.

Men tyvärr, den slutade inte snurra. Den roterade
runt
med minst 5 m/sek, vilket innebar, det
blåste ut från hanget,
då jag stod på toppen.

Helt omöjligt att starta under dessa betingelserna.

Hade jag haft en mera lättflugen modell så kanske.

För jag såg hur korparna och vitfågeln gled på
hanget utan
minsta problem.

Lite moment 22 nu. Lyftet bra, men rotorn
gjorde det alltför
riskfyllt att kasta ut i medvinden.

Jag har lärt av erfarenheten och vet,  vad som
kan hända, om man tappar modellen under kanten.

Så det blev till att sätta sig på sin tuva och filosofera
i stället.

Korparna utförde sin sedvanliga akrobatik i
luften framför mig och några
fjällvråkar kom och
samlades i en flock, vilken fick termik
och fåglarna
försvann riktning söderut.

Mycket folk som promenerade och de flesta
ville veta mer
om min modell och hur ett hang
fungerar.
Jag tycker, 
det är inspirerande att få göra ohöljd
propaganda för
modellhangflyget !

När jag gått/suttit där i 2.5 timma, utan att
topprotorn
visade något tecken på att försvinna,
tog jag ett beslut
att ge mig hem.

Alternativen var ju att försöka starta och
komma ut i det laminära lyftet och då fanns
risken,
då du går från medvind till motvind,
att du får en stall och en resulterande vikning.

Flyger du medvind och du möter stigande luft,
kan din
vinge överstegras, eftersom vinkeln mellan
vinge och mötande
luft ändras så tillvida,  att
anfallsvinkeln relativt luften
snabbt ökas väsentligt.

Får jag en stall och viker mig…blir det att ta en
lång promenad
för att i bästa fall hämta en smälld
modell, i sämsta fall
blir det att anse sin modell,
som förlorad.

Ovanstående ville jag inte uppleva. Visserligen
var jag
infernaliskt flygsugen, men jag bet nacken
av skam, 
demonterade, packade och åkte hem.

På hemvägen stannade jag vid en gård,  då jag
skulle
justera en pryl i bagaget.

Jordbrukaren odlade äpple och päron, så min
fråga blev,  då han kom: Vad kostar din frukt ?

“Ta vad du vill, som ligger på marken”, blev svaret.
Jag tog,  tills jag nästan skämdes, av de bästa äpplen
och päron jag smakat.
Vi vet ju, vad svensk frukt kostar
i dag…25-40 kr kilot !

Det kändes som lite plåster på modellflygsåren,  att
jag fick frukten gratis.

 

 

 

 

En 40 är gammal Multiplexmodell…

…och en tuva som är pilotplats för en pensionär.

Som du kan se,  ligger Oceanen jämn…

Jag påstår att detta är en fjällvråk…

…därför den har ett svart band som avslutar stjärten…

…den har ingen “kant” på främre delen av undergumpen…

 

 

…och den stod och ryttlade…

…under en längre tid, då jag…

…kunde se de fjäderklädda benen..tarserna.

Att påstå jag är dålig på att artbestämma fåglar, det vore
ett gränslöst beröm för mig.

Att påstå jag är usel på att artbestämma,  kommer avsevärt
närmare sanningen.
All min eventuella
kunskap om fåglar, namn, utseende och
uppträdande blev formaterat ur mitt minne,
tillsammans
med annat för min kognitiva
förmåga väsentligt, då jag
drabbades av en stroke för 7 år sen,

Så är det bara. Om jag har döpt en fågel till fjällvråk i stället
för exempelvis
kalkon, så behöver du inte påtala det för mig.
Lev i stället i din lyckliga
stämning och känsla,  att du faktiskt
kan skilja på en kalkon och en vråk.

Här flyger fågeln med yttervingpennorna indraga,
eftersom det är bra lyft på hanget…

…här flyger fågeln termik och då fälls “wingletsen” ut
för att minska det inducerade motståndet och öka
spännvidden
, vilket gör, att fågeln flyger kostnadseffektivare.

Akrobatiserande korpar.

Hugin och Munin.
Tanken och minnet
Vilka var den fornnordiska guden Odins springpojkar
vilka flög omkring och noterade vad som skedde i landet,
vilket de sedermera rapporterade till Odin.
Sådana finns fortfarande i sinnevärlden i landet Lagom.

 

 

 

RUFS I FRISYREN…

 

 

 

 

 

 

Liten kuling låter bättre än frisk vind.

 

 

 

 

 

 

Det blåste lite häromdagen.

Så jag åkte till Kattegatt, där havet möter vågbrytaren
vid Halmstad.

SMHI hade som vanligt gått ut med en klass 1 varning
och kvällstabloiderna hade följdriktigt  lovat jordens
snara undergång.

Verkligheten var, att det blåste Liten Kuling.

Ett uttryck från norskan , som beskriver vädret mera
målande, än som det heter på svenska, Frisk Vind.

Jag kan verkligen rekommendera den norska
vädertjänsten
YR.NO, vilken är världens mest besökta
vädersida med
bäst förmåga att prognostisera väder

Jag var ute sen  eftermiddag, varför ljuset var på väg
att
knäcka sig. Det blir lite “gyllene skimmer” över
det hela på grund av den lågt stående solen.
Det får du stå ut med.

Men det blev en liten illustrationen på,  vad
“Liten Kuling” innebär för oss, som har lyckan
att bo  vid havet.

Håll i hatten !

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

FLYGTIDNINGAR FRÅN 1940-TALET

 

 

 

 

 

Vill du vältra dig i nostalgi ?

 

 

 

 

 

Jag har lite tidskrifter liggande till salu. Cirka 50 stycken
fulla med spännande information och bilder från krigsåren.

De är typiska produkter av sin tid och ger  en bra bild av
flyget i olika former vid denna tid. Fullskalaflyg, militärflyg
och inte minst modellfllyg.
Tidskrifterna är i mycket gott skick.


Det är exemplar av:

Flyg, Nordisk Flygtidning, Svensk Flygtidning,
Flygtidningen, Flygning, Nordiska flygtidningen,
Aero, Vingar.

Pris: 15 kr styck. Antal ca 50 styck. Alla = 600 spänn.

Tillkommer frakten.

Hör av dig om du är intresserad.

Du kan maila mig:  

 

http://www.hidetext.net/hide/0gSdw2rNiD.gif

 

 

 

 

 

 

 

 

 

MIN TROGNA SPIRIT ELITE…

 

 

 

 

 

 

 

…har mött sitt öde på Hovs Hallar.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Min Spirit,  som berett mig så mycket flygglädje i mer än
500 timmar,
slutade sin existens som flygplan i går på
Hovs Hallar med en
genuint ordentlig smäll.

Jag ska redogöra för historien i korta drag så småningom.

Då det var fina förhållanden för hangflyg, stod jag startberedd
på Platån kl 1000. Vindstyrka ca 3 m/sek med nordlig vind
kanske  lite dragning mot ost.

Topprotorn snurrade på stadigt, så stod du längst upp och
skådade
ut mot Kattegatt, så blåste det stadigt i nacken på dig…

Kantrotorn fanns också på plats, men den var inte så starkt.

Väl ute i lyftet var det perfekta omständigheter och jag kunde
bara njuta åt en välflygande modell i laminär luft.

Som vanligt fotograferade och videofilmade jag.

Vid 11-tiden kom Ronny från Halmstad med sin segelkärra.
Han fick också en fin flygupplevelse.

Man kan säga,  att allt var perfekt. Men….säg den glädje
som varar.

Ronny och jag flög rote och vi var på väg åt vänster just
passerande
en av de klippspetsar, som sticker ut mot
Kattegatt då….
min Spirit plötsligt dök i ca 45 graders
vinkel snett ner riktning
kanten.

Det lustiga var, att jag just hade berättat för Ronny,
hur man skulle
agera, om man tappade sin modell
under kanten…
Vidare beskrev
jag, hur svårt det kan vara att finna
sin bortflugna modell framför och nedanför kanten.

När den första överraskningen lagt sig,  började jag
med att kolla,  om
jag hade låsning på min mottagare,
då jag stod framme vid kanten.

Nix,  jag hade ingen kontakt med mottagaren, då det
var  ett streck
där det borde stått 7.8 Volt.

Jag förstod,  att mottagaren inte hade någon ström,
eftersom det inte funkade,
eller att min modell låg
helt skärmad för radiovågor.

Jag fick redan då en misstanke att kontakterna mellan
mottagaren och acken hade separerat, eftersom jag
rotat där efter min första landning. Jag visste att
kontakterna gick väldigt “lätt”…

Alltså,  nu blev det  till att  leta. På ett förnuftigt sätt
hoppades jag.

Först slog jag fast, så gott det lät sig göras, var modellen
borde slagit ner, med hänsyn
taget till modellens
riktning och hastighet, då den dök.

Min slutsats var,  att den borde finnas max 50 m
bortanför
den utskjutande klippan.

Så det blev till att att hänga på sig sina grejor,
vilka bestod av min flygväska, väska till modellen,
min kameraväska med två kameror och min
sändare i handen för att kunna lokalisera
eventuellt servoljud och underlätta riktningsangivelsen.

Jag beslöt, att gå ner en stig,  jag visste omsom
finns i början på Platån, vilken leder ner till en mindre
platå ca 20 m lägre,  för att kunna göra en första
scanning av området.

Du ska veta det,  att stigarna vid  kanten på HH är
mycket branta och svårforcerade.

Alltnog,  jag tog mig ner till en mellanplatå, gömde
mina prylar i en buske
och började spana. Jag snubblande
runt, svettades, ramlade i enebuskar då jag
halkade
på det luriga underlaget och svor.

3-4 olika platser spanade jag ifrån, men intet plan var
att se.
Den sista platsen
jag stod på  var ca 100 m från den plats,
jag lagt mina prylar. Efter 40 minuter avbröt jag aningen
besviken. Jag tycker,  att jag borde sett min modell här…

Att gå och hämta mina saker från denna plats var mycket
svårt, eftersom det var så brant och igenväxt med enebuskar
och vildnypon.

Jag beslöt,  att göra det enkelt genom att gå till parkeringen
längs en lägre enklare  stig, sedan tillbaka upp på Platån
den normala turistvägen, för att åter gå nerför stigen  jag
börjat med, leta upp mina saker
och vända om och upp
till Platån, sen ner till parkeringen och lägg prylarna
i bilen…

Låter det enkelt ? Det var  det inte !

Jag var rent blöt av svett, då jag kom till min bil.
Det var varmt ute.

Efter jag lämnat grejorna och fått lite vätska,  gick jag
stigen ner mot havet för att gå turiststigen
längs
stranden vid HH bort mot den plats, där modellen
enligt  min mening borde finnas.

Första biten på stigen var enkel, men sen…det  var svårt
att gå med lågskor
på stenarna,  som inte ligger stilla.
Dessutom är här mycket brant.

Så småningom kom jag ner vid stranden och jag
traverserade mig mot platsen, 
där min modell
borde finnas.
Avstånd dit ca 300 m i besvärlig terräng.

Då jag kommit så långt, att jag hade ögonkontakt med
den utstickande klippan
började jag, för att inte missa
något, att leta systematiskt.

Alltså jag stannade, lugnade nerver och andning  och
spanade
metodiskt av terrängen.
Sen gick jag åter 20 m, stannade och spanade.

Dock inget, som skulle emanera från en Spirit Elite,
syntes till.

Efter mycken möda och besvär stod jag till slut med
klippspetsen till vänster om
mig och följaktligen borde
min Spirit Elite ligga till höger om den sett mot kanten.

Jag hade vissa förhoppningar om att få syn på den,
eftersom det  troliga
nedslagsområdet var här.
Men icke. Inte den minsta balsabit eller Oralightklädsel.

Eftersom jag var relativt övertygad om, att modellen
skulle ligga här,  fanns det
bara en sak att göra.

Det var att undersöka de buskage, som växte på olika
platser i den mycket branta kanten.

Kanten, som du kan se på bilderna nedan, är mycket
brant, ca 60 grader, dessutom garnerad med mindre
stenar, som är instabila
och hela tiden rör sig, då man
trampar på de.

Se framför dig en pensionär i lågskor med en väska över
axeln och en sändare i handen som försöker bestiga branten…

Det var akrobatik i högre skolan. Utomordentligt lätt
att ramla.

Inget projekt jag såg fram emot, på grund av att
buskarna var mycket täta och risiga.
Men jag hade inget val, om jag skulle hitta den
förlorade modellen.
Därför tog jag mig upp, 
så försiktigt jag kunde.

Upp 10 m och sen vilopaus. Vid varje paus scannade
jag av omgivningen på jakt, efter vad som kunde vara
en Spirit. När jag letar, scannar jag området två gånger
alltså både “baklänges” och “framlänges”.

Jag rotade igenom 3 buskage, vilket med den lutning
som fanns inte var lätt. Att ta sig igenom slyiga buskar
och samtidigt effektivt söka av terrängen i en sluttning
med så brant lutning med en sändare i ena handen är
ingen sinekur. Jo, jag svor inombords under min exkursion !

Sanningen är,  att jag var helt fysiskt slut.
Men ge mig…aldrig.

Halvvägs uppför branten satte jag mig i stenöknen
och spanade, efter att jag  just tragglat mig igenom
ett buskage.

Uppe i ett buskage, ytterligare 20 m högre upp, tyckte
jag mig ana något vitt. Jag medger,  att hjärtat började
ticka på. Kunde det vara en del av min modell ?

Jag spottade i händerna, svor och fortsatte min darriga
klättring, så jag kunde be- eller avkräfta
min observation.

Efter 10 meters klättring satte jag mig igen och kollade
det vita.
Nu såg jag, det borde vara
min modell.

Denna bekräftelse pumpade ut mer adrenalin,
så de sista 10
meterna forcerade jag,  så stenarna
tycktes yra runt en bergsbetvingande pensionär.

Jo, det var min modell. Den låg under förväxta buskar
i små delar.
Att modellen gått i bitar,
det kan jag leva med, men jag
skulle aldrig stått ut med att förlora mottagare, telemetri,
kamera
och servon.

Min modell var sönder i så många delar, som om den
passerat en matberedare, eftersom den passerat
genom en y-formad klyka.
Detta hade dock det goda med sig,  att delar av själva
kroppen, jämfört med vingarna,  inte var så sönderslagna,
så innehållet skadats.

Min acke låg 2 m från modellen och min kamera hittade
jag 5 m nedanför nedslagsplatsen.

Så där satt en modellflygare på den branta kanten och
slaktade sin modell , på det som skulle
med hem.

Det som återstod var en plast- och balsahög, som jag
under solenna former bisatte under stenarna.

Jag erkänner, det kändes som om jag vunnit på lotto,
då jag fann min modell. Oddsen
hade inte varit
gynnsamma.
Hade modellen slagit ner i enebuskarna,  betvivlar jag,
att jag funnit
den igen.

Synd,  att min välflygande Spirit gjorde sin sista landning
med en smäll och slutade
sitt aktiva  liv.
Men eftersom jag flugit den minst 500 timmar på
Hovs Hallar,
blev det ju en lämplig plats att gå hädan på.

Då jag klättrade ner, höll det på att gå illa. Jag gick
ner jämte en grus/gräsyta i tron,
att det skulle vara lättare.

Det var det inte. Under gräset fanns mindre stenar,
som låg och red och jag halkade
på de rangliga stenarna.
En fot åkte ner mellan två större stenar och jag var
tvungen att snabbt dra upp den för att den inte skulle
brytas.
Eftersom jag ryckte upp den, tappade jag balansen och
föll ut från kanten och nedåt. Jag var i ett dåligt läge.

Resultatet blev, att jag föll neråt/ utåt utan kontroll.

Men som tur var, växte det en rönn, där jag föll och jag
lyckades få tag i en av de sega
grenarna, som inte
bromsade mitt fall, men fick mig att räta kroppen,
så jag
kunde ta emot då jag föll.
Fast med ena handen var jag tvungen att skydda min
väska med min sändare, så den inte krossades
mot  marken då jag slog i.

Hade inte rönnen varit där, hade jag inte skrivit detta.

Jag skulle aldrig kunna göra om det, om jag så försökt
1000 gånger !

Nu fick jag bara en bra smäll i skallen, härliga blåmärken
på rygg och ben.
Det går över.

När jag hämtat mig efter flygturen, fortsatte jag en
mödosam färd nedåt på stela ben och värkande rygg
och anlände slutligen ner till botten.

Där jag, just på gränsen mellan växtlighet och klippor,
hittade resterna av  en flygande
vinge i  delar.
Den hade troligtvis legat där flera år.
Modellen hade varit välförsedd med Silvertejp, om
det  säger någon modellflygare något ?

Det enda elektroniska som jag hittade,  var bottendelen
av ett servo och sladd.

Så jag var inte den ende,  som landat på kanten…
Modellen jag fann, var  helt omöjlig att se, om man
kom nerifrån.
Kom man uppifrån, röjde den sig med sina frigolitbitar
och silvertejp.

Nedkommen till botten gällde det  att ta sig till bilen
på parkeringen.

Jag borde gått till bilen på lätta ben efter att jag bärgat
det viktigaste. Men det  var inte utan möda, då jag var
mycket trött.
Benen var lika rörliga som telefonstolpar
och
varenda sten kändes genom mina sommarskors sulor.

Det tog mig 35 minuter upp till parkeringen.
Jag var fysiskt trött, så har jag inte överdrivit.
Denna promenad tar normalt 10 minuter.

Där jag slutligen ramlade in i min bil och kunde hämta
andan och så
småningom fara hemåt funderande på
mina äventyr på Hovs Hallar.

Det var andra gången under 45 års modellflygande
på HH, som jag förlorat en modell under kanten.

Hemkommen kollade jag utrustningen och allt
fungerade inklusive min kamera.

Felet som orsakade haveriet var, som jag tidigare
misstänkt, att hane/honkontakten mellan acke och
mottagare hade glidit isär. Jag kollade hemma och det
fanns nästan ingen friktion mellan hane/hona.

Fast det är klart, jag borde haft koll på det efter 1500
starter och ihop- och losskopplingar. Jag har upplysnings-
vis inte använt strömbrytare på mina modeller sen
minst 30 år  tillbaka. De var ständigt till bekymmer.

Jag har en 3.2 A mottagaracke LiPo och då jag
kontrolladdade den fick jag i 860 mA,
så det fanns
gott om power kvar.

Nu blir det till att skaffa en modell likvärdig min Spirit.
Synd att en Spirit
inte går att få tag i från Great Planes.
Man har slutat tillverka den.

Alla bilder tagna med GoPro utom bilderna på Ronny,
som är Sonytagna.

Häng med, om du vill !

Ovanstående äventyr  får du aldrig den sanslösa lyckan
att uppleva, om du tillbringar ditt liv  liggande i  dvala
i en soffa framför en tv.

Ronny, ny hangflygare från Halmstad förbereder.

Start…

…och Multiplexmodellen sticker iväg.

Jovisst är hangflygning roligt !

Ronnys modell ur olika vinklar.

Pilotstället på Platån.

Sista bilden på min Spirit innan den sista flygningen…

                                                                                                          En stor del av stranden i naturreservatet vandaliserad av
                                                                                              passerandes vilja att resa monument över sin egen förträfflighet

..och här en  ytterligare bild.

                                                   Klippväggen som var utgångspunkten för letandet                                                                       

           Här har jag kommit fram till branten och är på väg upp

                                                                                                Denna bild visar höjden och de buskage jag dammsög i jakten  

         Denna bild tog jag 5 sekunder efter jag upptäckt något vitt 

                                                                                                                                  Höjden där jag kravlade

                                                      Ser du det vita ?

Här pausar jag 10 meter från min modell, som finns under buskarna ovan.

          Tror du det kändes som en befrielse att se min Spirit igen

                       Smällen var  hård, det ser du på splittret.

                            Min Mobius låg på marken 5 m nedanför.

Här har jag hasat mig in under buskarna. Det var fysiskt svårt att hålla sig kvar på kanten utan att kasa ner

När jag kommit fram, tog jag en överblick för att se, var de viktigaste sakerna fanns.

Man ska inte ha för brått utan ta det lugnt, så gott det nu går.

       Efter att jag bärgat det som ska bärgas. Klart för gravsättning…

                                                                       Krysset utmärker platsen där modellen fanns. Till höger rönnträden som räddade mig.

                       Här ser du högt upp i branten jag var. Cirka 40 meter upp…

                           Efter utförd bärgning blev det en paus innan nedstigningen.

                                                     Här kan du se ytan jag slogs med.

Flygbild på platsen för smällen med klippan rakt fram och
den steniga branten
vid vars övre del min modell slagit ned.

Omedelbart till vänster, klippspetsen och längst upp branten platsen för  haveriet.

                                                        Äntligen nere vid stranden.

                        Här kommer lite bilder under mitt stapplande till parkeringen…

                                                     Naturen är säregen och vacker…

 

                                             Här kan du se en del av det vilda hanget på HH.

                 Ser du så sprucket berget är ? Synd inte tunnelbyggarna visste detta också.

                                                                4-7 m/sek

                                        Om det är lätt att gå med lågskor här ….Sure…

                                                             Nu skimrar mitt mål…

                                                                                                 …och det sprids ett skimmer över flygaren oxå…trots allt.

     Mina ben och fötter var ömma och trötta efter fredagens extra träning…

                                                        Målet; Parkeringen framför värdshuset.

 

 

CANARD MADE IN CORNWALL

 

 

 

 

 

 

Flyga “baklänges”med John Woodfield.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

John Woodfield är en byggare av extraordinär klass.
Han presenterar sina byggen på YouTube, där han har
lagt upp mer än 130 videos.

Filmerna är mycket väl filmade och det är en njutning
att se då han flyger på ett kusthang i sydöstra England
i grevskapet Cornwall.

Kollar du hans filmer,  ser du snabbt hans kännetecken.

Jag rekommenderar verkligen, att du ser hans filmer
och ser hans hantverks- och flygskicklighet.

Alltså att flyga mjukt, skalenligt och att ha modellen
nära sig.

Sen ska vi vara medvetna om,  att han har ett perfekt hang
att flyga på. Laminära vindar och ett hang som är mjukt
utformat, vilket ger turbulensfritt lyft.

Här är en inbäddad video från John med en välflygande
Canard.
Canard betyder anka på franska, vilket relaterar
till hur
en modell ser ut i luften,  där den tycks flyga baklänges.

Stillbilderna har jag klippt ur Johns film.

Luta dig bakåt och dröm drömmen…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

HAR KORPAR ETT KÄNSLOLIV…?

 

 

 

 

 

…för kan det vara ett uttryck för glädje,

då de flyger hang ?

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Tanken slog mig i måndags, då jag tidigt  på dagen
stod beredd att starta på Hovs Hallar.

Meteorologen hade förutsett nordliga vindar med styrkan
6-10 m/sek. Dock mellan 06 – 12 var förutsett ca 5 m/sek.

Alltså gällde det att utnyttja tillfället med lite svagare vindar,
så jag  stod startberedd strax efter 8 i det vackra vädret.

På hanget flög ett 15-tal korpar,  i vad som tycktes en
tumlande glädjevirvel.
Har du sett ibland då korparna flyger sin
aerobatik,
hur de snabbt halvrollar och rollar tillbaka.

Korpluftcirkusen fortgick under  ett konstant kluckande
ljud från korparna interfolierat av deras grova kraxande,
som är lätt att känna igen.

Är detta sättet att flyga ett uttryck för korpflygglädje ?

Kanske…eller är det bara ett nedärvt beteende under
vissa förutsättningar, som sen tusentals år finns i
deras gener…

Jag hade apterat min Mobiuskamera på kroppen på
min
Spirit.
Kameran riktad framåt och lite nedåt, för min avsikt

var att få med vingarna. Fast det visade sig,  att jag
riktat ner
kameran för lite. Nu vet jag till nästa gång
hur kameran bör sitta.

Min start skedde vid betongfortet och kantrotorn var stark.
Det blev det vanliga galopperandet, innan jag kom upp i den
laminära vinden. Lyftet var gigantiskt i den halvfriska
vinden.

Efter starten och då jag flög på en säker höjd gick jag upp
på toppen av platån och där var
lyftet mycket starkt.

Att transportera sig själv med modellen i luften är inte
enkelt…Eftersom marken på HH är svårt söndertrampad
av klövdjur, gäller det att ha split vision, så man ser var
man sätter fötterna…Jag har stått på öronen förut och letat
och försökt få syn och kontroll på en modell, som flög egen
akrobatik, eftersom jag kommit åt spakarna då jag fallit.

Att flyga långt ifrån sig mot morgonsolen kan vara svårt,
då modellen tenderar att försvinna i ljuset
och med en
grå molnskärm som bakgrund.
Så inte släppte
jag modellen med blicken, för då kan
det vara kört.

När jag flög och jag låg ca 50 över klippkanten, passerade
en MD-80 passagerarkärra på väg under lång final till
Ängelholm.
Det som var märkligt,  var hans höjd.
Eller vill jag säga
brist på höjd. Min bedömda höjd då han kom
över näsan
på HH var maximalt 750 fot.

Hur kan jag veta det ?
44 års flygerfarenhet på HH har gett mig viss rutin att

bedöma höjder relativt omgivningen.

2 timmar fick jag i luften, innan jag beslöt att gå tillbaka till
fortet för att landa bakom detsamma på den någotsånär
fria gräsytan.
Jag hade gärna flugit vidare, men jag hade ett avtal med
min tandläkare, som jag inte kunde missa.

Landning kan var problematiskt på HH på grund av turbulens,
hinder i form av stenar och träd och framför allt en stark
lärotor, som slänger vilket plan som helst som en vante.

Dock så gick landningen perfekt och inga skador.

Under hemfärden hade jag en seg näradöden upplevelse
på E6 klämd mellan 2 trailerdragare. Han låg 1,5 m bakom mig.
Framför mig hade jag på 50 m avstånd ännu en trailerdragare.

Lastbilschaufförer vägens riddare ? Glöm det !
De försvann då Cabotagetrafiken tilläts inom EU.
Där finns
människor som är utan vett och sans där oxå !

Jag tog bilder och stillbilderna är klippta från min video
från min Mobius.

Hoppa in om du vill och se på min  hangflygförmiddag
på Hovs Hallar. Hanget som ger bäst lyft i Sverige !

 

Min Spirit med kameran på kroppen riktad framåt.
Min trogna Spirit har loggat 503 timmar nu.
Still going efter många skavanker. Flyger du så mycket
som jag gör, då blir det skador. Den som aldrig flyger
har alltid blankast modell !

Kraftig nederbörd över Kattegatt.
Kom dock aldrig hit.

En av korpekvilibristerna…

Just efter start…

Stranden där getterna brukar vistas.

65 m hög klippkant. Jag har  landat in i kanten…
halvvägs upp. Efter ett klätteräventyr lyckades jag
bärga min Multiplexmodell från 1977 !

Havet var grönt i dag…

Stranden där vi kan landa, om vi flyger skärm och vi har
sjunkit under kanten i dåligt lyft.
En seg promenad
där man får bekänna färg, då vi ska åter upp till Platåns topp.

Kilen du ser här kan ställa till besvär för hangflygare  under vissa betingelser.

Möte med korpar

Skygga, men de vill gärna stilla sin nyfikenhet…

Detta är platsen där delar av Ingemar Bergmans film “Det sjunde inseglet”
spelades in.
Vidare spelades starten för Andrés nordpolsballong
“Örnen” in här i Troells film ” Ingenjör Andrées luftfärd”.

Segeltorpshanget och längst bort Norrehamn där vindmätaren finns. 

Final med bra fart.

Nu full klaff.

Här gäller det att styra i turbulensen.

…och att linjera upp modellen.

…för att kunna…

…sätta den rak på vingarna…

…samt dra in klaffen på 5 cm höjd så de inte skadas vid landningen.

Återigen startberedd vid fortet.

Ser du mot Hovs Hallar med en kikare syns dessa träd tydligt även från Halmstad.

En Horst bildar raukliknande pelare eller torn.

Du kan se här på bilden tagen nära havsytan, att jorden är faktiskt rund.
En del av bakgrunden har backat ner under horisonten och skyms av havet.

Vägens riddare (rätteligen skitstövel) som låg bakom mig på 1.5 – 2.5 m avstånd.

Utan känsla för säkerhet är föraren av den polska Scanian.
Jag höll enligt min
navigator 90 km timmen. Undrar om
chauffören i den
polska trailerdragaren tagit bort fuse
nummer 16 som disablar
farthållaren och 89 km/timman
spärren på sin Scania ?

 

 

video

“KNUT”…ETT STORMLÅGTRYCK SOM LURADE METEOROLOGERNA ELLER…

 

 

 

 

 

 

Vi kunde förvänta oss, att apokalypsens ryttare

skulle komma på löddriga hästar i fredags…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

…eftersom SMHI, SVT och kvällstabloiderna hade
utlovat STORM. Lokala radiokanaler,  som inte är
kända  för nyanser  direkt, rekommenderade folk
att stanna inomhus…kanske bättre de som kallar
sig journalister hade tagit på sig foliehattarna…

SMHI, kända för sin dåliga förmåga att göra prognoser,
endast
överträffade av något institut som
heter “Storm”,
hade gått ut med klass 2 varning.

Nu blev det inte, vad man förväntade, vilket vi
såg i tidningarnas
reportage i lördags, om den blåst,
som aldrig kom.

yr.no gick redan ut  vid 12-tiden på fredagen
med en prognos,
som sa,  att lågtrycket tagit en
nordligare bana och inte skulle drabba
oss så hårt.

Nåväl, jag tog mig ner till Laholmsbukten vid Lagans
mynning kl 0830 lördag morgon
för att få lite bilder
och kunna dokumentera förändringen av stranden
efter den förmodat starka vinden.

Jag behövde inte trängas, då jag var ensam med
naturen.

Vattnet i Laholmsbukten hade stigit på grund av
lågtrycket
och den sydvästliga vinden, som pressade
in vattnet.

Så havet hade transporterat upp sand på stranden,
vilket sedan vinden tar med sig och lämnar
vid kanten på dynerna på grund av den turbulens,
som finns vid dynkanten.

Sandtransporten är ett evigt Pater-Nosterverk,
vilket öser sanden från havet och bygger upp dynerna.
Sedan kommer havet vid kraftig vind och eroderar
dynkanten och tar med sig sanden.

Vindhastigheten var kl 0900, mätt med min Silvia
vindmätare,  ca 10 m/sek SV i medelvind.

Jag fick en promenad på 1.5 timma och hittade lite
motiv för kameran.

Det var ju inte direkt läge, att flyga med en modell
i dag i den friska vinden.

 

Vill du hänga med så hoppa upp.

 

 

 

 

 

Lagans mynning. Som synes är sandreveln vid södra sidan
borta. Det är bevis på hur snabbt föränderlig naturen är.

Så här såg det  ut i torsdags.

Kattegatt hade vita mustascher i den styva brisen.

Sommarstugebygget får väl påbörjas igen…

Denna strandvarelsen, han blev så deppad, han körde nosen i sanden.

Strandvegetationen har spridit sig från dynlandskapet ner på den platta stranden.
Stiger havet och vinden ökar,  gäller det,  att växtligheten spänner klorna i Terra Firma
för att bevara sin växtplats…

…ty havet är oförtröttligt i sin påverkan.

Där Lagans utströmmande vatten möter Kattegatt uppstår något som liknar Hongkong-sjö
då vågorna bryter. Googla begreppet “Hongkongsjö” för att få reda på vad det är.
Men det är enkelt uttryckt motsatta strömförhållanden, som ger en
toppig “skvättig” sjö. Förekom i Hongkongs hamn förr och var ökänt.

Lite mörk bild men wtf….

Vågen bryter. Det gör den, då en våg är en roterande massa av vatten.
Då det grundar  upp, reser vågen sig och till slut tappar den balansen
för att ramla framlänges. Så funkar det.

Den spetsnosade bränningsgrisen ligger och njuter  i solen…

“Här bestämmer jag” !

En av mina favoritfåglar; Kustpiparen en ganska stor fågel.

Ungfåglarna drog fördel av situationen och provianterade inför flytten.

Alla bilderna på fåglarna har jag tagit på långt håll. Ca 50 m,
varför skärpan inte är så bra, som petimätrar
skulle önska,
men för mig får det duga.
Jag hämtade ut så bra resultat det gick
ur min enkla
utrustning.

 

 

 

 

 

 

Ett litet snedsteg i blåsten…

De har en vackert tecknad översida.

 

 

Strandrågen ligger slätkammad som håret på en raggare
med Brylcreme från 1959  i brisen.

Är detta en meteorolog som gör vindprognoser hos SMHI…?

Nä..det är en medlem i fårskocken som håller borta slyet i det nyrestaurerade
områdena inom naturvårdsområdet Tönnersa. Mycket effektiv maskin.

 

 

 

 

LITE STRANDSTRÖVERIER…

 

 

 

 

…och några djur som jag inte trodde

  existerade i sinnevärlden…

 

 

 

 

 

 

Ingen termik sista dagarna och ingen vind som
passar mina hang.

Ibland känns det veset…Fast promenera i naturen
går bra, om
man vill få lite vederkvickelse.

Jag åkte till havet för att se, om det skett något,
som kunde väcka mitt intresse.

Jag längtar verkligen, efter en rejäl västlig
höststorm, som kan avslöja intressanta saker,
vilka  dolts i havet  och göra abrupta förändringar
i strandnaturen.

Färd ner till Lagaoset och sedan blev den promenad
till andra parkeringen
på stranden och genom
skogen åter till bilen vid Lagaoset. 8 km.

Jag har, under flera månader, närt ett tanke,
att få lite bilder
på en av de vita älgarna, vilka
rör sig i naturvårdsområdet.
Men resultat har varit noll.

Promenera längs havet är ett utmärkt sätt att
ladda de inre
batterierna. Man får lite nya intryck,
frisk luft och du hör
havets brus och frasande
mot stranden vilket ger ditt sinne en viss ro
och skapar förutsättningar för eftertanke.

För att förhindra att den något  poetiska stämningen
inte ska växa sig till en eufori, får vi inte glömma det
eviga höga
bruset från den vanvettiga trafiken
på E6,  som går jämte
stranden på 200 m avstånd.

Lite ovanligheter fann jag. Bland annat lyckades
jag fotografera
den mycket sällsynta cellulosalärkan.
Hon satt på en ilandfluten trädstam
och pillade upp
en larv, som satt under barken.

Annars var det diverse fynd längs mitt strövtåg,
som attraherade mitt öga och fantasi,vilket mina
bilder visar.

Klart är,  att växtligheten har tagit ett sista tag nu,
efter regnet,
som kommit.
Strandrågen blommar kraftigt och strändernas
blommor är  små öar av intensivt klarblått   i
sanden.

Tycker du färgen varierar på sanden, beror det på
olika ljusförhållanden.
Jag orkade inte korrigera verkligheten till en
konformistisk standardiserad bildkavalkad.

 

Häng med om du har lust.

Själva Lagaoset. Sandreveln till vänster bildad de sista 10 dagarna.
Ett bevis på hur snabbt utseendet skiftar på grund av vind och ström.

En strandodjur på marsch med sina två barn…

Jag finner bara trädets former…behagliga och mjuka.
Den överst grenen ser ut som stjärten på en fisk, eller som
mynningen på en ljuddämpare på en motor
cykel från 40-, 50-talet.

En fjäder som flaggar kanske för Saltarven till höger.

Här hade jag tur, som kunde plåta den mycket sällsynta och
skygga Cellulosalärkan.
Detta var min första observation
över huvudtaget. Latinskt namn: Alauda Positos Cellulose

Något som ser  ut som Tina Turners peruk från 1986…

Ett märklig mönster på växtligheten. Växer lika rakt
som leden av mänskliga robotar på en militärparad i Nordkorea.

Vinden raspar mönster i sanden. Om det tar tid ?
Självklart, men vem har brått mer än människorna …

Strandvegetationen i överväldigande blom.

Tänk vad lite  regn kan göra…

Livskraften är obändig tycks det…

Den enarmade strandfnasen vinkar till oss: Häng med !

Tick-Tack

Tro inte, att detta djur är snällt !

Den nya sommarstugan på gång…ljus och luftig byggnad.

Vid Lagaoset bildas ofta…ska vi kalla det laguner ?

Han pratade och bjäbbade så mycket  att käken flög ur led…
ibland kanske jag önskar,
det drabbat vissa politiker,
så de tystnar för tillfället och förmår sig själva att tänka efter,
vad de sagt egentligen….

Jag vet inte vad det är för djur…en blandning av dromedar, sfinx och get…?

Blåmärkt sensommarglädje.

Ta fram din Flora och examinera örten.
Det ger stor tillfredsställelse.
För dig som inte  har energin…Strandsenap

Annan inställning på kameran. Samt annan tidpunkt

Här har vi den gamle (6år) gårdvaren vid Lagaoset.
Han ser barskare än  vanligt, kanske beroende på
att en barnfamilj med gemensamma krafter försökte
vrida näsan av honom…tursamt nog utan att lyckas.

Den ständigt gapande sandsväljaren låg och pockade på uppmärksamhet…

…medan den trubbnosade Huvudsaken bara låg
och filosoferade…njutande en tillfällig indiansommar.

Slutligen paraden med Storskarvar. De förökar sig,
kan det
för betraktaren tyckas, exponentiellt.
Kanske de borde decimeras…
om jag vågar säga det.

 

FLYGTIDNINGAR FRÅN 40-TALET SPRANG JAG PÅ…

 

 

 

 

…av en händelse, då jag köpte böcker.

 

 

 

 

 

 

 

 

Efter att har varit ute en sväng och flugit termik i blåsten,
körde jag inom en second-handaffär på hemvägen.

Jag är en utpräglad bokmal,  som ständigt vill ha mitt
nattduksbord laddat med oläst litteratur.

Alltså gick jag till bokhyllorna och spanade efter skönlitteratur
och historiska böcker. Tyvärr, för oss som inte är intresserade
av deckarfloden, finner man mest just deckare på hyllorna.

Men jag fann två ganska nyutgivna böcker tryckta för knappt
ett år sen. Då kostade de mellan 2-300 kronor.
I dag betalade jag 20 kr för båda. Således en god affär.

Då jag skulle ifrån böckerna såg ett bord med tidskrifter.
Det var som en gåva från himmeln, för det var facktidningar
från 1940-talet om flyg !

De var i gott skick och jag la vantarna på alla. Det var mer än
50 stycken omfattande tiden  1940-1947.

Ett kap !

Vad jag betalade ? Vågar jag inte säga. Det ska bli spännande
att frossa från tidsdokument, som beskriver ämnet flyg för
75 år sen.

Kommer lite bilder sen kanske.

 

 

 

 

 

 

ÅLLEBERG MODELLFLYGKLUBBS HÖSTMARKNAD 2018

 

 

 

Nu närmar sig hobbymarknaden i Falköping…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

       Förra årets marknad: KLICKA

 

 

 

 

     Vill du boka bord ? KLICKA

BARA EN LITEN NATURRESA ÖSTER OM HALMSTAD

 

 

 

 

Jag skulle egentligen plocka svamp…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Sista tidens nederbörd, inbillade jag mig, borde kunnat
få fart på svamparna i våra skogar.

Alltså gav jag mig iväg till mina, vad jag brukar säga,
säkra svampställen.

Men nej, inga trattkantareller syntes tyvärr. Det fanns
stensopp,  eller som det kallas Karl Johan i överflöd,
men de var förväxta nu och bostäder för olika larver
och annat oknytt.

Mycket av andra svampar fanns det på marken, så då
jag inte kunde plocka, då kunde jag ta lite bilder på
ditt och datt.

Öster om Halmstad finns ett naturreservat som heter
Danska Fall.

Namnet är kommet av att enligt folksägen skulle
Karl XI ha jagat delar av den danska hären, i så fall
under
Christian IV över ån Assman 1676.

Vid övergången av ån ska stora delar av soldaterna
ha drunknat eller nedgjorts.

Allt enligt sägnen.

Då jag var ung, för många år sen,  och vi söndagsåkte
förbi, det som kallades
Danska Fall, fick vi alltid
reda på av de äldre, att det var
den danska hären,
som gick under här tack vare de
svenska knektarnas
slughet och  list…

Denna sägnen var väldigt väl förankrad hos de flesta
av de  tillhörande äldre generationerna.
Varför ? Tja, kanske man inte var så källkritisk  för
50 år sen? Sen var det ju spännande med lite lokal
historisk dramatik.

Om du går nere vid fallet, så ser du, att påståendet
är befängt. Varför skulle delar av en här ta sig över
mitt i ett brant fall, då  det finns 50 m därifrån goda
möjligheter att vada över ån i blott halvmeterdjupt vatten.

Jag tror inte en sekund på historien, men det har det
goda
med sig, att platsen är välkänd.

Naturreservatet är det mest besökta i Halland och
rymmer
andra minnen från förr förutom den
påstådda ödesplatsen
för delar av den danska hären.
Det skulle ha varit delar av den här,  som överlevt
från Slaget vid Lund, vilket var det blodigaste slaget
någonsin på svensk jord.

Har du vägarna förbi så parkera bilen, ta  en
promenad på 1.5 km till fallen. Allt är väl skyltat
och utmärkt.

Det är en upplevelse, speciellt om du kommer i Maj,
då bokarna står i sin ljusgröna grönska.

Här kommer lite hastiga bilder från mitt irrande
i svampskogen och från mitt besök vid Danska Fall.

Häng med om du har lust…

 

 

 

 

 

 

 

 

Platsen där jag plockat oräkneliga trattkantareller.
Men nu kammade jag noll.

Jag fotograferade lite av de svamparna jag såg.
Vad det är för sort ? Googla !

Våra växter är anpassade till sin plats i naturen.

Jag får lite associationer till några kvinnor i vidbrättade hattar…

HiTechSvampar med kretskort och IC-kretsar på ovansidan eller ?

Du ser att blåbären har skjutit fart igen efter regnet.
Bli inte förvånad om det kan bli bär om en månad eller så.

Sopparnas vaktparad i mossan.

När jag ser denna hög av stubbar vid ett kalhygge, tänker jag, med tanke på datum i dag
11. September
eller som det också heter 9/11, på de förvridna metallbitarna då
Twin Towers på Manhattan kollapsade
efter att terrorister flugit in i tornen och dödat
3000 människor och orsakat oändligt lidande.

Detta kallas föryngringsyta.

Marken här ägs av Sveaskog,  som har en försökspark här.
Skogen är ytterst välskött. Här står en frögran,  som ser till,
att det blir mycket nya plantor. Jag har planterat många
sådana egensådda granar i mitt liv. Billigare än att köpa
på plantskola.

 

Är det ett rop på hjälp  från de som bor i underjorden…

Björkticka

Ett  gäng som står och kurar ihop sig…

 

 

Har du sett att denna sopp har fått ett litet barn ?

Skivling…är den stolt oxå…eller vit flugsvamp….?

Detta belätet vaktade vägen till Danska Fall med sitt spö…

En skiva gråberg som är röd/rostfärgat. Kanske magnetit  ?

Vid Danska Fall finns lämningar efter gärdsgårdar som inramat fornåkrar.

Vy mot fallet från åskådarplats

Tyvärr lite fattigt på vatten i dag.

Ser du stenen upp till vänster. Där ska den danske kungen
suttit och tagit igen sig
enligt sägnen. Tro det om du vill…

Skulle jag tagit mig över ån, hade jag gjort det här.
Platsen är 50 m från fallen…

Här hade också knektarna enkelt kunnat ta sig över.

Danska Fall i dag.

De överallt förekommande vildsvinen sätter sin spår.