Translate

SM FÖR FRIFLYGANDE OT-MODELLER 2017 I BOLLERUP

 

 

 

 

Tack å ajö från Bollerup !

 

 

 

 

 

 

Här får du de sista planerade bilderna från Bollerup och
det Svenska Mästerskapet för Friflygande OldTimermodeller.

Hoppas mina inlägg har gett dig en känsla för vad friflyg
med modeller konstruerade för 50-80 år sedan innebär.

Själv var jag tvungen att lämna tävlingen kl 1300 på lördagen,
så vad som hände därefter, har jag inte dokumenterat.
Vi ses vid  nästa  års SM, om allt är med oss !

Det kan hända fler bilder kommer…

 

RESULTAT FRÅN TÄVLINGEN FINNER DU HÄR.

 

 

 

Freddes trogna Carioca kråka.

as said…

Andreas modell ?

Det sällsynta fenomenet ” sol” visade sig som en glimt på vänster vingspets i Bollerup.

Om regnet är ett aber för modellflygare, så gynnar det tillväxten hos bondens betor i alla fall.

Matti förbereder.

En vass glödmotor drar upp Stardustern.

Elstart. Inget självplågeri med fingerflip.

 

 

 

 

 

 

 

 

Andrea med en ? (Broman A2)

 

 

 

SLÅ IHJÄL NÅGRA…

 

 

 

 

 

…minuter framför din skärm.

 

 

 

 

Det kan var dyrt att flyga.

 

 

 

 

 

SM FÖR FRIFLYGANDE OT-MODELLER I BOLLERUP 2017 DEL 7

 

 

 

 

 

Här kommer näst sista inlägget från Bollerup

 

 

 

 

 

 

 

 

Detta är bilder från lördagens tävling.
Blåsigt och lite
regn då och då.

Svårt att fotografera men lite bilder blev det.
Ånyo är bilderna tagna med en systemkamera,
men flera bilder är från min Mobius ”Kepskamera”
därav grynigheten.

Det kommer en mindre post med bilder till så håll ut !

 

 

Bilder och text (C) hangflygning.se

 

 

 

Modell, regnställ och stövlar. Standardutrustning SM i OT-friflyg 2017

Ser ut som en paradox, att man flyger med OT-Modeller på ett fält,
som ser ut att var planterat med vassa pinnar…

 

 

 

 

Markku startar

Hur många av oss springer på en leråker då vi är 92 ?

Det var frisk vind, vilket frestade modellen…

…vilket Markku försökte lösa genom att spring med vinden…

…och försöka koppla ur…

…för att rädda sin modell…

..men det är svårt…

…och vingen lossade varvid…

…Markku kunde bara åse hur delarna…

…singlade ner som konfetti…

…här syns kroppen på väg ner i marken…
Dock detta haveri visade på ett utmärkt sätt,  vad
begreppet ”rotation” runt en bäryta innebär,
då vingarna roterade sig fram i en cirkel i luften.
Om du är intresserad läs här och förstå.

…och piloten kan bara stå och se på…

Men som du ser blev det inga större skador på modellen.

                                                   Hämeenlinna modellflygklubb

 

Pär Q

Helkoncentration från Pär.

 

Aurikel…ett säkert kort.

 

 

 

 

 

 

 

En modellflygdag i Skåne.

 

 

 

 

Lars modell på väg mot marken.

Svåra skador, men lagades i bilen för att åter kunna flyga.       

 

 

 

Martin, Fredde och Lars-Erik.

I väntan på termik ?

 

På vårt boende Österlens Gästhärbärge.
Floda, Martin och Fredde.

 

 

Bilder och text (C) hangflygning.se

SM FÖR FRIFLYGANDE OT-MODELLER I BOLLERUP 2017 DEL 6.

 

 

 

 

 

Vi kör vidare i regnet och blåsten med bilder.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Om vi inte hade bra väder, så hade vi som bodde  hos Henry
på Österlens Gästhärbärge ett mysigt boende med en utmärkt
frukost,  som sörjde för vårt energibehov långt fram på dagen.

Söker ni en plats att bo så kolla på Österlens Gästhärbärge.

Ni kommer att få en fläkt av tidigt 60-tal…

Tävlingen fortsatte avbruten eller störd av intermittent nederbörd.
Men som tidigare sagts, dåligt väder stoppar inte en sann modellflygare.

Vi körde på och vi genomförde tävlingen även om vissa betingelser
var emot oss.

Nu blir det bilder. Tagna med min systemkamera och min ”Kepskamera”
en Mobius.

Jag ville visa att flyga en canard inte är enkelt…

 

 

Fena och sidoroder på en av Markkus canarder.
Det som syns just framför fenan är…vingen.

Är stabbens tiltning…för modellen ska kurva…

..nja, tiltningen är nog i häftigaste laget.

Så Ove från Danmark och Andrea rättar till det.

En Kalle Anka klar för start.

Sammanlagt 140 års modellflygerfarenhet !
Respekt

Markku ska släppa Mattis ”Bernfest”.

Bernfest, en mycket välflygande modell…

Jag har sett och dokumenterat flera sådan modeller
och de flyger alla mycket bra.

Ska jag ha en teori varför den har så fin flygkaraktär, vill jag peka på V-stabben.
En optimal V-form, rätt stabbprofil och hyfsat Re-tal.
Man kanske inte väger in Re-talet på stabben alltför ofta…kanske man bör göra.

Jag tycker med min erfarenhet, att en V-stabbe med mindre V-form
flyger bättre. Detta gäller rc-modeller avsedda för termik.
En stabbe med moderat V-form borde även  gynna en friflygande modell.

 

 

 

Markku drar upp Kalle Anka, en av sina canarder.

Det ser märkligt ut med en modell,
som tycks flyga baklänges på linan…

Än så länge allt under kontroll…

…men börjar inte stabben ändra anfallsvinkel nu ?

Jag med min dåliga kunskaper i friflyg tycker,
att modellen fusar på linan ?

Kolla stabben…

Kalle Anka fusar ner eller snurrar ned av annan orsak.

Linan sitter ännu fast i kroken.

..och Kalle Anka närmar sig Terra Firma.

Där släppte linan.

Modellens beteende efter den hade släppt linan var väl som då den fusar.

En märklig modell, canarden. Canard betyder anka på franska.

Snart nog…

…landar den oskadd.

Bo-Eskil ordförande SMOS Sverige.

En vacker modell med klassiska kännetecken för sin epok.

 

 

 

 

koppling

En modell ur Markkus och Mattis hangar.

 

 

 

SM FÖR FRIFLYGANDE OT-MODELLER I BOLLERUP 2017 DEL 5.

 

 

 

 

 

 

Nu kommer det bilder…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

…på flygare och plan från tävlingen vid Bollerup.

Som vanligt behöver jag inte kommentera så mycket,
utan mina besökare säger säkert: ”Fram med bilderna ”

Här kommer de.

 

 

 

 

 

Markku vid den finska lastbilen, som är full med modeller…

Anders And = Kalle Anka

En Canard ser lite osannolik ut…

Stabben sitter på nosen…kolla fusemekaniken.

Oscar Wang konstruerade en annan canard i Markkus hangar.

Med min ringa erfarenhet av canarder…svåra att trimma.

Här fusade Markkus canard för tidigt och…

…spann på ett för ögat ovant sätt till marken.

Kanske tävlingens vackraste modell.
En ”Torontonian” byggd och flugen av Per Qvarnström.

 

 

 

Team Borglund startar …

…men får lite problem…

…som piloten försöker…

…korrigera genom att släppa efter…

…eller dra på linan…

..genom att till exempel springa mot…

…modellen för att…

…om möjligt rädda starten…

…men vi ser på kroppspråket att det inte gick.

Söndagspromenerande på den skånska åkerjorden
…för att återbörda sina modeller.

 

Per Q

Fokuserad

Blicken säger allt.

 

 

 

 

 

Ove släpper en modell.

Som skär ut…

 

…och landade nära Andrea…

Ingvar med modell och husvagn. Båda under utprovning.

Lasse hjälper Ingvar vid starten.

 

 

Här går det lite snett…

 

 

SM FÖR FRIFLYGANDE OT-MODELLER I BOLLERUP 2017 DEL 4

 

 

 

 

 

mera…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Tävlingen malde på trots väderbekymmer.

Genom att inte vara formalister,  utan då  vi var
flexibla då de olika klasserna  skulle flygas, fick vi möjlighet
att genomföra det vi förutsatt oss.

Allt gick med lite god vilja och gummistövlar…

Bilder. Tagna med min Sony och min ”Kepskamera”.
Kanske jag presenterat någon bild förut, men det får gå…

 

 

 

 

 

En modell där tävlingsreglerna starkt påverkat konstruktionen. Naturligtvis.

På sitt sätt en vacker modell.

Att få lateralcentrum rätt kräver stor fena.

Bernfest kurvroder på Mattis maskin.

 

Markku ja Matti, kaksi suomalaista poikaa.

Per Qvarnström checkar upp sin timer.

En stabbe i fuseläget.

Mycket ska klaffa.

Pianotrådar, linor och krokar. Allt behövs,
för en friflygande modell ska uppföra sig,
som man önskar.

Upprättande av startplats lördag.

Den norska modellen sticker till väders.

Friflyg par essence

Kan det bliva mer klassiskt ?

 

 

 

 

Ännu mera Aurikel

Aurikel = Aurikel (Primula auricula), även vildaurikel,[1] är en art inom vivesläktet.
Namnet auricula betyder litet öra
[

 

Lars-Erik ställer in motorn på sin trogna Slicker 50.

 

Jag har aldrig sett Lars-Eriks Slicker göra en dålig start.

Här knarrar den runt…

 

 

 

 

 

Är detta en tailtwister ?

 

Startlinan har vikt sig över kroppen…

 

…och det bär av nedåt…

Lite burdus landning.

 

Ove, en av våra danska vänner. Alltid glad och hjälpsam.

 

 

SM FÖR FRIFLYGANDE OT-MODELLER I BOLLERUP 2017 DEL 3

 

 

 

 

…å här kommer det mer !

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Här redovisar jag lite sekventiella bilder, för att ge
dig en annan infallsvinkel.

Det finns också  lågupplösta bilder tagna med min
”kepskamera”, vilket är min Mobius som är fäst med
kardborreband på ovansidan av skärmen på min mössa.

De lågupplösta  bilderna är på ca 300 kB jämfört med
de andras 5-10 mB.

Kameran inställd på att ta 4 bilder/sekunden. Jag kan
kontinuerligt plåta i 90 minuter.

Ett bra hjälpmedel om man ska följa ett pågående event,
där du inte vill missa för mycket.
Visserligen med låg upplösning men man ser,  vad det föreställer
i alla full fall  !

Luta dig bakåt, här kommer ögonblicken från Bollerup.

 

 

 

 

 

 

 

Översikt

Lars-Erik, Per och Lasse vid ankomst till fältet lördag förmiddag.

Det såg inte välvilligt inställt ut mot pappersklädda vingar,
men det visade sig, att stjälkarna var relativt mjuka.

Pär Qvarnström filosoferar inför lördagens starter…

Karavanen som irrade omkring som en färglad kålmask i det sydskånska odlingslandskapet.

Söndagspromenader ? Nä, men friflygare som ska hämta sina
modeller efter flygning på torsdag/fredag.

Jo, i Skåne campar OT-flygare mitt ute på en lerig åker…

smooooth…

Carioca

Markägaren som lät oss låna sin åker, så vi kunde
genomföra delar av tävlingen.

En jordbrukare med sina barn.
Tack vare vår ordförande Bo-Eskils kontakter
löste det sig med tävlingsplatser på bygden.

Martin assisterar Fredde med sin Carioca.

Lite teknik på Freddes maskin.

Ok, nu kör vi !

 

 

 

Ser bra ut. Det blev också en max.

 

Bernfest… bergfast.
Matti Pyykkö med sin framgångsrika och välflygande modell.

 

 

 

 

 

Kvinnan i ett väl samarbetande familjeteam.

Fly baby !

 

 

 

 

 

 

 

 

Bo-Eskil förbereder och gör en start.

Men man har ju alltid tid för lite prat…

Klart att Bo-Eskil är glad…fin modell och härligt väder …

 

 

Det finns något vädjande i Bo-Eskils blick eller ?

 

 

Det kommer mera

 

 

SM FÖR FRIFLYGANDE OT-MODELLER 2017 DEL 2.

 

 

 

 

 

 

Regn och blåst…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

…men det hindrar inte modellflygare att genomföra sin tävling.

Jag vet, de flesta är intresserade av bilder från tävlingen.
Som jag tidigare sagt, var det dåligt ljus, vilket påverkade
möjligheterna att få till bra bilder. Det gäller i alla fall med min
enkla utrustning. Men det blev som det är.
Flera av bilderna är tagna med min Mobius kepskamera,
som ger bilder som storleksmässigt bara är på ca 250-300 kB.
Detta kan förklara ”grynigheten” hos en del bilder.

Bilderna är ordnade i tidsföljd något så när. Mina kommentarer
håller jag sparsamt, då jag vet mina besökare har mycket mer kunskap
om friflyg,  än vad jag har.

Här kommer lite bilder från trakterna av Bollerup.

Ett bestående minne från torsdagens och fredagens flygningar,
om inte man hade något annat, så var det  leran under stövlarna,
som gjorde att fotbeklädnaden kändes viktmässigt,
som om vore
de dykarskor.

 

 

Fältet på torsdagen. Hade det inte varit för vädret så…

Anders Sellman…

…startar.

Lars-Erik Fridström på finalen…

Lars som alltid har trim och ordning på sina modeller för en tävling.

 

 

 

Ingvar Nilsson från Brämhult hade med sin husvagn,
som undergick en pågående ombyggnad.

Sekretariatet inhystes  i ett hästtransportsläp.
En innovativ idé !

Campare på den skånska bygden ?

 

Ja, du ser vad modellen heter.

 

Göran

Startsekvens

 

 

 

 

 

 

Gudarna ska veta,  det var svårt att plåta i det dåliga ljuset, om objekten rörde sig,
vilket kräver kortare slutartider,  för det ska bli hyfsat skarpt…

 

 

 

 

 

En OT pilots fighting face

Ryggen tillhör Lars-Erik från den småländska metropolen Anderstorp.

 

Hasse Bengtsson Halmstad med medhjälpare i duggregnet…

Hasses modell som flög utmärkt.

Det enkla är det bästa och lättaste.

En av våra norska vänner förbereder en start.

 

 

 

 

 

Kanske jag haft med denna bilden förut, men den får åka ett varv till.

 

 

 

 

 

 

 

I stolen Bo-Eskil tagande skyl i sekretariatskärran.
Utanför alltid glade Fredde Dalstrand från Alingsås.

 

 

Det kommer mycket mer bilder, så stay tuned !

 

 

SM FÖR FRIFLYGANDE OLDTIMER MODELLER I BOLLERUP 2017

 

 

 

 

 

 

Som vanligt hade vi 24 grader varmt,

solsken och stadig termik på vårt SM…

 

 

…fast sanningen var,  att vi hade regn, regn och regn. Kryddat med
byiga vindar
toppade med turbulens efter sin färd över det skånska
jordbrukslandskapet.

Oldtimerflygare är dock ett segt släkte och låter sig inte hindras av
tråkiga
väderförhållanden. Det går att flyga, även om det driver lite regn.
Bara
man har viljan.

Vi hade tävlingen på marker runt Jordbruksgymnsiet  Bollerup
utanför Tomelilla.

Vår ordförande, Bo-Eskil,  har tidigare arbetat vid lantbruksgymnasiet
som lärare och har värdefulla
kontakter med jordbrukarna i omgivningen,
vilket naturligtvis underlättade för
oss, då det gällde att hitta lämpliga
fält för friflygande modeller.

Att anordna ett SM för friflyg är inte enkelt. Vi måste för det första
ha ytor att flyga på, vilket
vi förr hade,  då vi kunde vara på övningsfältet
vid Rinkaby, men det är stäckat nu, 
tack vare ett riksdagsbeslut,
som tycks vara grundat på ett svart hål av okunskap.

Bo-Eskil med sina kontakter har lyckats ordna platser,
där vi kan vistas med
vår flygaktivitet.

Vi kan alltså inte ha SM förrän grödorna är tagna, så vi kan
vistas på markerna.
Det gör att vi tidsmässigt hamnar i början av September,
vilket medför risk för
dåligt väder.

Naturligtvis hade jetströmmen över norra Europa tagit en annan
bana nu och lågtrycken kom över södra
Sverige som på ett
pärlband bogserande sina tillhörande  nederbördsområden.

Det tredje som måste tillgodoses,  är möjlighet till boende och
det löstes genom att vi bodde
hos Henry på Österlens Gästhärbärge
i Glemmingebro. Det kan jag rekommendera,
då det är ett billigt
och bra boende med en anstrykning av sent 50-tal och tidigt 60-tal.

Så tre olika kriteria måste uppfyllas,  för att vi ska  kunna genomföra
en friflygtävling. Rätt plats, rätt tid och bra logi.

Inte lätt att tillfredsställa alla deltagares alla önskningar.

Men tävlingen genomfördes med hjälp av regnkläder, gott humör
och lite djefvlaranamma !

Att fotografera dessa tre disiga och regniga dagar var inte lätt.
Det var  dåligt ljus, 
vilket naturligtvis påverkade bildernas
kvalitet, i synnerhet då jag använde zoomobjektiv.

Men bilder i någon form blev det och jag kommer att redovisa de i
något så när tidsföljd  med kommentarer, där jag kan
lämna det.

Bilderna tagna med systemkamera och min kepskamera,
en Mobius som tar 4 bilder/sekunden i Hd.

Vi flög torsdag-fredag-lördag. På lördagen var jag tvungen
att köra hem kl 1230,
så vad som skedde efter denna tidpunkt,
har jag inte dokumenterat på bild.

Resultatlistor kan ni så småningom läsa på SMOS hemsida
och kanske jag får de 
skickade till mig, så jag kan publicera de
på min blogg.

Ok, upp med paraplyerna, luta dig bakåt så kommer det lite
inledande bilder på SM för friflygande OldTimerModeller 2017
tagna av en fotograf som inte själv är friflygare, utan som bara är
intresserad av OT friflyg, vilket naturligtvis styr mitt sätt att välja
motiven !

 

 

Bollerup med eller utan modellflyg, det är värt ett besök.

Bollerup var privatägt men donerades till staten under vissa betingelser.
Är nu lantbruks- och hästgymnasium.

Hela anläggningen i mycket fint skick.

Med flera historiska byggnader.

Vad tror du utbyggnaden är ? Just precis, så såg det ut förr i tiden innan man drog i ett snöre…

 

OT karavanen börjar anlända.

Briefing av Lasse och Anders.

Tycho, Lasse och Anders

Modellflygnestorn i Norden, Markku Tähkäpää 92 år ung !
I bakgrunden Matti Pyykkö.

Förste man ut Lars-Erik Fridström från Anderstorp

 

 

En innovation för 2017: Sekretariatet rymdes i ett hästtransportsläp.
Praktiskt och enkelt med tanke på vädret !

Kanske de lokalt boende undrade, vad det var för galningar,
som skulle tälta på en lerig åker nu ???

…men det är friflygarvindskydd.

Denna bilden visar lite grand,  hur bedrövligt ljus det var i det skånska diset och regnet.

Inte direkt kristallklar sikt…

Men vi flög så färgen inte hängde med…

 

 

 

Allting sägs gå med elektricitet, men här går det i alla fall med gummiband.

 

 

Det kommer mycket mer bilder. Ge mig lite tid bara.

EN NY AVAIST…

 

 

 

 

 

…hälsar vi välkommen i gänget.

 

 

 

 

 

 

Peter skickade ett par bilder på sin nya Ava, som jag
är övertygad om kommer att ge sin ägare många
fina upplevelser i luften.

Det är svårt att inte lyckas med Avan !

Keep it up Peter !

 

 

 

Så här fin var min Ava oxå, då den var ny ur kartongen…
Nu efter 802.5 timmar i termik…något mera ärrad.

SVENSKT MÄSTERSKAP FÖR FRIFLYGANDE OLDTIMERMODELEER

 

 

 

 

 

 

Tävlingen går av stapeln 7-8-9 September vid Bollerup utanför Ystad.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag vill bara påminna om ovanstående tävling.

Även om vädret inte ser 100% ut i prognosen onsdag morgon,
ska vi komma ihåg,  att friflygare med  OT-modeller brukar ha
sagolik tur med vädret !

Så det är inget att tveka på, häng med !

 

Information om tävlingen hittar du genom att klicka här.

LUNDQVIST JUNIOR OCH SENIOR

 

 

 

 

 

 

Jag flög termik och mötte människor vid Tjärby.

 

 

 

 

 

 

 

 

Lördagen bjöd oss fin termik med solsken, nästan ingen vind och
en atmosfär som var
synnerligen labilt skiktad.

Alltså upplagt för termikflyg. Så iväg till min vanliga
termikflygplats med mina vanliga
modeller.

Det gäller,  för mig i alla fall,  att utnyttja de tillfällen,
som finns under den varmare årstiden, vilka har goda
betingelser för termikflyg. Höst och vinter
nalkas med
för termikflyg mindre angenämt väder…

Termik fanns det redan 0930 i rikt mått. Som vanligt, väl uppe på
150 m,  behövde jag inte kämpa om höjden.

Snarare tvärtom. Hur ska jag undvika att komma för högt…

Som alla aktiva termikflygare vet vi, som flyger just for the fun of it,
komma högre och högre …vilket innebär en viss
risk,
inte så att Ikarus öde skulle drabba oss om vi flyger för högt,
utan vi kan tappa modellen ur sikte.

Oavsett hur innovativt  du målar din modell, med streck,  fluoriserande
färger eller andra fantastiska färgkombinationer,
så blir det så, att på 600 m är alla modeller grå.

En sky med gråa moln, eller en sky med skarp sol som
reflekterar i modellen gör, att vi som  flyger högt och långt
ifrån 0ss, vi har problemet att kunna se modellen säkert under
flygningen.

Vänder du bort blicken i 2 sekunder eller är ouppmärksam,
kan du tappa bort ögonkontakten med din modell.
Då kan det vara  kört.

Enda räddningen  för mig,  om jag misslyckas att få
syn på den , är att dra i nödbromsen.

Det vill säga,  jag slår av sändaren, därmed initierande
så modellen går in i
förprogrammerat failsafe-läge.

Min Avas FailSafe är:

Full aerodynamisk broms, stängd motor,
en aning höjdroder och ytterst lite sidoroder.

Då går modellen i en sjunkande kontrollerad
cirkel snabbt mot marken. Allt syftande till att
skaffa mig tid.
Detta läget har jag noga provat ut och jag testar
alltid att mitt Fail-Safeläge  är aktiverat före start.

Ibland hade jag önskat, man kunde lösa ut en rökpatron i
en modell,
om man tappar kontakten. Finns att köpa.
Det hade varit en möjlighet att finna en mer eller mindre
friflygande modell på rymmen.

Min erfarenhet då jag tappat modellen är att försöka känna
igen molnformationen,  där jag sist flög. Spana av den ytan.
Får jag inget napp,  så spanar jag längs en tänkt flygbana
med vinden.

En Ava flyger fort och flyttar sig långt på 10 sekunder.
Flyger du med ca 60 km/timman flyttar du dig 225 m
inräknat avdriften med 5 m/sek vind.

Under letandet efter modellen är jag hjälpt  av telemetridata
från ljudet från variometern och höjdmätaren. Det ger mig
en anvisning om hur min modell beter sig, utan att jag kan se den.

En räddning för mig då jag tappade modellen,
var att jag hörde det laminära suset över vingprofilen.
På en Ava hörs det långt. Med långt håll  menar jag
från 250 m höjd och avstånd till modell.

Det viktigaste vid ett tapp är att ha nerverna under
kontroll och agera efter en plan.
Irra inte planlöst  med blicken. Din modell finns i regel aldrig,
där du tror den finns, för då hade du ju funnit den med en gång.
Nej, man blir alltid överraskad att finna den i regel långt bort
från det förmodade området.

Flyger du bort din modell,  så markera riktningen i
marken, genom att skrapa ett streck i marken i den
riktning,
där du sist såg modellen.
Kolla sen vindriktning och vindhastighet och försök uppskatta
med ledning av höjden,  hur långt modellen kan ha drivit iväg.

Sen tar du fram kartan, som du naturligtvis alltid har
med dig och din syftkompass och ritar in bäringen,
där du sist såg modellen och den bäring du uppskattar
den har efter landning och avdrift med vinden.

Ja, sen är det bara att leta…

Jag höll mig i dag innanför ramarna och hade koll på min modell.
Inte bara höll jag tillbaka på höjden
för avståndets skull,
jag hade lyckats smeta solskyddssalva ? på min kontaktlins ,
vilket gjorde,  att synen på ena ögat
var suddig.

Hur som helst, efter 1 timma i luften skulle jag landa och byta
batteri i min Gopro. Min modell landade
framför två personer,
som kom spankulerande med sin hund och det visade sig var
Sam Lundqvist, Pärs ättelägg
med sin hund i koppel och sin
kvinna lösgående…

Ett roligt återseende då vi inte träffats på 20 år.

Sedermera dök även Lundqvist I upp för att flyga sin ASW-15.

Jag bytte mitt batteri i kameran och startade på nytt.
Runt  1330-tiden var jag nöjd, packade ihop och åkte hem.

Dessutom gjorde sig sjöbrisen påmind genom att sopa bort termiken.
Det var första gången i år, som sjöbrisen gjort
sig märkbar här,
så det påverkade min flygning på ett avgörande sätt.

Men jag var nöjd, med de 2,5 timmar jag fick i termiken.
Min totala flygtid med min HyperAva i termik är nu 802.5 timmar.
Minst.

Jag plåtade med olika kameror och här kommer min story från
i lördags. Den kameran jag får bäst bilder med och jag menar då,
inte tekniskt utan händelsemässigt, det är min Mobius,
som jag har på mösskärmen fäst med kardborreband.

Med kameran på mösskärmen är jag ständigt med i händelserna,
för händer något, då ser jag åt det hållet och då är ju kameran
med och alert.

Mobiusen tar oväntat bra bilder. Jag har ställt in 4 bilder/sekunden
tagning då jag har 32 Gb minneskort och utbytt batteri med
dubbla kapaciteten mot originalet.
Finns att köpa nå nätet i England.

Mobius med min inställning tar ca 0.3-0.5 Mb/bild med 4 bilder/sekund.
Det ger mig möjlighet att ta ca 10 k bilder. Som i sin tur medger
ca 45-50 minuters kontinuerlig fotografering.

Du kan också videofilma i Hd och sen klippa stillbilder ur videon.
Med video får man större valfrihet på bekostnad
av kvaliteten. Jag föredrar utifrån min erfarenhet stillbildstagning.

 

 

 

Vad flög du i lördags?

 

Take-off med Avan.

 

Jo, det var bra termik.

…för jag fick en blåsa på 75 m höjd.

Dags för landning nummer 1.

Ser ju bra ut…

Halv broms 2 dm upp…

…då är det klart för sättning…

…stabben i marken i alla fall…

Ett par hoppade för säkerhets skull åt sidan…

…vilket visade sig vara Pärs son Sam med dam och hund.

Jag ser,  att tiden hade gått sen vi sist sågs…

Godda !

Kommer du ihåg 1974 då jag…

Lite avklätt…

Efter regnskvättarna har växtligheten tagit ny sats.

Fibblorna fäller ut sin vackra kronblad…

…och Pär fäller ut sina vingar på sin ASW-15

 

Nu blir det en start.

 

 

 

 

 

 

 

 

Det var just vid Pärs start dåligt lyft med turbulens…
…med vinden kommande snett från höger, så det blev
en medvindssväng här, vilket inte gör flygningen enklare.

…och här blev det en landning efter att modellen gjort touch-and go på buskarna…

 

 

 

 

 

 

 

BYTESMARKNAD I FALKÖPING FÖR 14. ÅRET

 

 

 

 

 

Passa på och gör årets klipp,

hos Ålleberg Modellflygklubbs bytesmarknad !

 

 

 

 

Kontakt: Rolf Maier.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

MIG-29

 

 

 

 

 

Jag kunde inte låta bli…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Dags att sitta framför skärmen och drömma…

….och inse i vilken division man själv spelar och flyger i.
Kanske jag haft med videon förut, men den är värd att se en gång till.

Funderar på vad denna modell, MIG-29, som benämns Fulcrum
av Nato, skulle kosta att bygga med marknadsanpassade priser ?
Det krävs säkerligen mer resurser än min tub med hobbylim,
mina  byggnålar och min flaska CA…

På sidan nedanför huven står  på ryska : Стрижи med kyrilliska
bokstäver. Skriver vi namnet med vårt latinska alfabete står det Stritzhi.
D
et betyder,  om man översätter det enkelt: Tornseglare. Eller i överförd
betydelse som ett begrepp kanske: Tornseglaren som flyger snabbt.

 

 

 

 

 

 

 

 

Bilder som är klippta ur YouTubevideon.

 

 

 

 

 

 

 

Pilot och koordinator av byggteamet, Vitaly Robertus, Ryska Federationen.

Vitaly flyger en fullskala Mig-29.

 

 

 

 

 

 

SVAMPPREMIÄR 2017

 

 

 

 

 

 

Lite överraskande svampplockning…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

…som jag inte vill undanhålla mina kära besökande.

Vi skulle  ut i naturen under tisdagens vackra väder,
medförande en kaffekorg för att kunna sitta och insupa natur
på en vacker plats.

Under färden kom vi på, att det kanske är svampdags nu.
Jo, vi har ju fått några regnskvättar och det kanske hade
satt fart på svamparna ?

Så vi gjorde en halvhalt vid en plats, gick in i skogen och
hamnade i ett svampparadis. Jag har aldrig sett så mycket svamp !

På kort tid fyllde vi först en ICA-kasse med fina Karl Johan.
Kasse två fyllde vi till hälften med  tratt- och hälften med
skogskantareller. Vi hade bara två kassar med…

Det växte kantareller,  var du än såg nästan. Många små,
men om 2-4 dagar ska vi dit och skörda igen , då är de stora.

Så halvhalten i skogen, det blev en helhalt. Vi blev så
fångade,  att vi glömde kaffekorgen…för en stund.

Då man hittar mycket svamp,  drabbas jag i alla fall av
något som kan liknas vid fiskefrossa. Kan man kalla
det svampfrossa ?

Vi fortsatte vår naturexpedition till en vacker sjö,  där vi
parkerade oss på en bänk och intog medhavd fika.

För att sedan åka hem och rensa svampen, som till en del
omvandlades till svampstuvning att ha på en macka,
vilket var dagens fina belöning till plockarna !

Så här såg det ut i John Bauerliknande skog,  då vi var ute,
när solen stod lågt på eftermiddagen.

 

 

 

 

Denna skogsväg var garnerad av trattkantareller.

Dessa plockar vi inte.

Trattisarna var inte jättestora, men stora nog.

 

Jag tycker trattkantareller har bättre smak än gula skogskantareller.
Fast bäst smak har taggsvamp.

Olika soppar fanns det gott om.
Många ätliga men smakar inte speciellt bra.

Liselottes svampplockarteknik…

Lika inbjudande  vacker som dödligt  giftig.

Kolla dess uppbyggnad. Nästan som ett modellplans vinge…lätt och starkt.

Hittar du en trattkantarell…då finns det flera.

En liten sjö i skogen. Vi förväntade oss att se en stor älgtjur
stående här
med huvudet under vattnet betande näckrosrötter …
det ser man ju alltid på naturfilmer eller ?

Sjön där vi fikade. Stillhet och inget stads- eller trafikbuller.

 

 

Ingvar Nilsson lämnade en kunnig kommentar angående svamp,
som jag tycker är värd att lyfta fram.

 

Ingvar Nilsson Brämhults stolte pilot.

 

Här kommer Ingvars kommentar:

Fina skogsfoton!

Det är litet tidigt för trattisarna, men jag har också sett dem –
oktober brukar vara trattmånaden annars…
Ja, inget är sig likt nu för tiden…

Jag skall här, i den händelse att någon som läser detta inte
vet hur trattisarna allra bäst skall användas, beskriva mitt recept.

Enligt min åsikt är det en styggelse att göra sås eller soppa
med hela färska trattkantareller, eftersom skaften är rysligt sega.

Såhär har gjort sedan 1982, då jag första gången råkade på
dessa svårupptäckta filurer (om man står upp alltså, sitter man
på huk syns deras ben med den typiska gråa räfflingen uppe vid
hatten och som avtar neråt.

Jag delar dem på längden och lägger på tidningspapper, har man
ett pannrum, är detta det perfekta stället att torka svamp, men
vardagsrumsbordet funkar bra det med. När de är torra, läggs de i
glasburkar, som kan innehållit sylt eller smörgåsgurka och locken
skruvas åt.

Vid högtidliga tillfällen så använder jag en handfull torkade
trattisar helst till att blanda i köttfärs – finessen är, att antingen
skall man mortla eller krossa i handen, så det blir mer som ett
grovt pulver (typ havregryn).

Om man köper köttfärs i den vanliga livsmedelsbutiken,
så brukar ju stekpannan närapå svämma över av allt vatten,
som köttfärsen släpper från sig, men med svamppulvret
inblandat väl,  så suger svampen upp vattnet (som en svamp)
och tillagningen av köttbullar eller pannbiffar går avsevärt
fortare, dom blir saftigare och smaken är helt underbar!

Bor man i ett tättbebyggt område så kan man se att folk som
känner matoset nyfiket försöker kolla varifrån det luktar så
himmelskt…

Man kan även sylta trattisarna – ja t.o.m. göra TrattkantarellChutney.

I början av 1980-talet bodde jag i ett litet hus nära skogen i Härryda
. Det var min svåger,  som visade mig, att jag bodde i princip mitt
i svampskogen. Efter jobbet plockade jag en 5 liter flera ggr i
veckan, ja det var ju skumt i skogen, men om man inte har lampa,
så ser man rätt bra ändå.

Vid ett tillfälle satt jag på huk och klippte dessa godingar med sax
(absolut snabbaste metoden) och det tog liksom aldrig slut
och det blev nästan mörkt. Jag fick en obehaglig känsla,
att någon iakttog mig, men jag hade inte hört några främmande
ljud.

Jag fortsatte och klippa någon liter till, när jag hörde, hur det flåsade.
Jag ser mig försiktigt omkring i dunklet och bara 6-7 meter ifrån mig
står en älg… sådär snett nerifrån är dessa djur ofantligt stora.
Man har ju hört alla berättelser om de som blivit jagade av ilskna älgar
men denna verkade så fridfull. Jag sa något till älgen och reste mig sakta
– den plirade med sina ögon mot mig och började sakta gå åt sidan
helt ljudlöst.

Sådär 6-8 år senare hade jag börjat jobba på dåvarande AB Hässle
i Mölndal och första hösten där, så kom trattkantareller på tal
(det är så att organiska synteskemister är väldigt duktiga på god
mat o goda viner etc) och det var flera, som aldrig sett en trattis.

Jag bestämde, att vi kunde träffas vid Rya Hed på lördagsförmiddagen
och gå ut och se, hur mina gamla svampmarker var, det var nu väl sent
på året, men man kan ju plocka trattisar även efter nyåret…

Ja så var vi där ett knappt 10-tal kemister, 5-6 cocker spaniel och jag.
Vovvarna var glada och for runt i skogen under stort väsen, vi hittade
trattisar men inga mängder. Det roliga var, att det satt en jägare på
pass och de glada spanielarna var väldeliga intresserade av honom.
Då jag kom närmare, kände jag igen honom och han mig –
han ropade något i stil med ”det kunde jag ge mig humhum på, att det
var just DU, som släppt ut en hel kennel med galna hundar…”

Ja, han hade nog ingen jaktlycka denna dag…

…och – kolla gärna i delikatessavdelningen på en bra mataffär vad
en liten påse torkade trattkantareller kostar

Bästa hälsningar // Ingvar

PS Trattkantarell är ingen kantarell, utan den är ett eget släkte –
Chraterellus tubaefor
mis om jag minns rätt. DS

4/ 8 CU OCH NOLL (0) VIND…

 

 

 

 

 

…det väcker flyglusten hos mig !

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag är inte nödbedd, då det gäller att hänga med ut och flyga,
då vi har så goda förhållande, vilka rådde i måndags,
i alla fall i södra Halland.

Kl 12 hade vi uppskattningsvis 3/8 Cu och ingen vind. Det såg ut,
att kunna bli en utmärkt termikdag.

3/8 Cu betyder att himmeln är täckt till 3/8 med Cumulusmoln,
vilket är en indikator på termisk aktivitet i atmosfären.

Var vi åkte ?  Jo, med tanke på eventuell sjöbris drog vi oss ca 10
km bort från kusten. Nu blev inte sjöbrisen något problem,
eftersom den inte kom igång förrän vid 15-tiden.

Min modell…ja,  det var min HyperAva, som jag  utrustade
med en
GoPro,  som fotograferade parallellt med vingen och
en Mobius, 
som jag monterat på en hållare på kroppsbommen
som filmade
framåt.

Alltså monterat och klart för start kl 1300. Variometern påkopplad
och min flygstol på plats med en vattenflaska i hållaren på stolsbordet.

Så iväg med modellen i den stilla luften och 23-gradiga värmen.

Luften var full av fjärilar över gräsytan,  där jag startar och landar,
som ett tecken att sommaren kanske inte är slut än.

Vi klättrade till 75 m, där variometerns frekvens på pipandet
steg snabbt.

Således stängde jag motorn och i samma ögonblick
lossade huven i kolfiber på modellen. Som jag vis av erfarenheten
har säkrat med en bit persiennsnöre.
Jag har tappat en huv tidigare
i åkern nedanför hanget,
som Pär Lundqvist lyckades hitta för mig.

Med huven hängande som ett  aerodynamiskt påhäng,
fortsatte min
Ava att tryggt kurva högre i termiken.

Jag klättrade verkligen snabbt till 550 m och väl uppe på höjd
behövdes inga termikvarv för att behålla höjden.

Det var bara att flyga delfinflygning. Delfinflygning innebär.
att jag i normal luft
flyger med normal trim, men då jag flyger
i stigande luft, försöker jag
flyga med lägsta sjunkhastighet
och så sakta det är effektivt,  för att kunna plocka så mycket
höjdvinst
jag kan i stigande luft.

Flyger man under ovanstående betingelser,  så känner jag
mig i alla
fall helt avslappnad i mitt flygande.
Dock beredd på åtgärder, om
de skulle behövas av någon
anledning.

Då det gäller radiostyrt modellflyg, vet jag,  visare  av 45 års
erfarenhet,  att allt kan hända !

Ingen oförutsett skedde. Det enda som dök upp i skyn var, skulle
jag vilja säga, en glada som med glatt.. hjärta piggybackade på
min HyperAva
i  termikblåsorna.

Jag anser gladorna, jämfört med ormvråkar, är sämre flygare.
Speciellt märks det i termik. Om jag flyger termik
med en
glada och jag flyger ut i sjunket och börjar kurva, då hänger gladan

på i mitt kurvande,  som endast leder till höjdförlust.
Under termikflygning har inte gladan  skuggan av en chans
att hänga med min Ava i stiget.

Snart kommer de migrerande vråkarna i stora flockar på sin
väg mot
södra Europa eller Afrika. Då kommer vi att få se
på termikflygning !

Kl 1530 landade min Ava i gräset efter nästan 3 timmar i
termiken.

Min strömförbrukning för motor och rx+vario = 885 mA
för hela tiden.

Så du förstår, det var goda förhållanden.

Jag fotograferade med två ombordkameror och hade en
GoPro monterad
på en höbal.
Den ville jag skulle plåta min verksamhet och som du kommer

att se, blev det en hel del bilder.

Det är för mig lite förvånande,  att mina besökare på bloggen
ständigt efterfrågar
bilder…så jag tänker låta det komma
sådana  även i framtiden.

Bilderna är, med få undantag,  klippta ur videofilmer från
GoPro och Mobius.

Hoppa in, knäpp fast dig och njut av mina ögonblick med
min kära Ava !

 

Koll av allt innan start.

Efter start lossade huven som du kan se.
Till vänster sitter min ständigt närvarande GoPro.

Den fick hänga och dingla i 1.5 timma…
Sladden, som sticker ut vid kameran,  är
en antenn för min Picolario variometer.

Den löst hängande huven tycktes inte påverka  flygegenskaperna negativt.

Vyerna får ni på köpet…

Dags för landning…bromsa bort höjden.

Ut med bromsen. Jag ser alltid till att ha god höjd vid planering för landning.
Du ser min vita bil till vänster. Precis jämte den landade jag.

Jag kommer in snett beroende på några ryttare med hästar,  som jag inte ville störa.

Efter ett par tusen landningar med min Ava,
sätter jag den exakt där jag vill utan problem.

Klart

Denna skyn vill jag bli mött av, då jag ska termikflyga med mina modeller !

Min trogna Ava. Nu försedd med kamera på kroppsbommen.
Min flygstol uppsatt och laddad med vattenflaska.

Ett fibbligt  bidrag till glädje för de botaniskt intresserade.
Kolla så vackert kronbladen är ordnade.

Kan man säga att skyn lockar ?
Eller använda ett slitet uttryck: The sky is the limit…

De gamla ekarna skapar varje år tusentals frö.
Kanske ett frö om året gror och slår rot,
ett sådant kan du se här i förgrunden.

På väg ut för start.
Förväntansfull…jomenvisst !

Inget orda om, du se vad jag gör på sekvensen av bilder..

 

 

 

 

 

Low pass genom turbulensen med bra fart.

Landning på gång.

Full broms.

Mycket anfallsvinkel för öka luftmotståndet och korta landningssträckan.

Fenan släpar i marken, men vingen flyger fortfarande
trots den höga anfallsvinkeln.

Man hör sägas, att då du landar,  ska du flyga så sakta,
tills modellen viker sig just över marken…Nonsens.
Vingen viker sig inte, då  du gör en normal landning,
eftersom cirkulationen bibehålls tills hastigheten är noll.

Genom att du flyger saktare, så kommer
helt enkelt vingen till slut inte att
kunna skapa
den lyftkraft som krävs för att hålla planet
i luften.


Visst kan du vika ett plan vid landningen, resultatet har vi
sett åtskilliga gånger i form av ett haveri, som med en
travestering av Procol Harems text kan sägas: Att modellen
”turned cartwheels cross the tarmac”…med känt resultat.

cul !

 

 

 

 

 

 

BELJAJEW BP 3

 

 

 

 

 

Ett flygplan,

från slutet av 30-talet

konstruerat och byggt i Ryssland.

 

 

 

 

 

 

I Sovjetunionen fanns skickliga och innovativa
flygplanskonstruktörer,
som i likhet med de tyska
kollegorna av respektive regim fått stora
ekonomiska
och materiella resurser till sitt förfogande under mellankrigstiden.

I Sovjetunionen fanns det ett flertal, som det heter
”KonstruktionsByråer”.

Tänk på sådana som Mikojan med sina Mig, Tupolev,
Antonov och motortillverkaren
Charomskij, Klimov
och Kuznetsov.

Planet som jag bäddar in en film om,  är ett
segelplan som byggdes för att
prova ut en ny
vingkonstruktion, vilken eventuellt skulle användas
i ett
tvåmotorigt bombplan. Konstruktör var Beljajew.

Denna tid såg,  i såväl dåvarande Sovjetunionen som
i Nazityskland, banbrytande
och nya konstruktioner.
De tyska konstruktionerna satsade på förfiningar medan

man lite generalisering kan säga de sovjetiska handlade
om att bygga stort.

Flygmaskinen ”Maxim Gorkij” är ett exempel på den
elefantiasis som rådde bland konstruktörerna i
Sovjetunionen under 1930-talet.

Modell här i videon är scratchbyggd av en modellflygare,
Markus Frey, i Schweiz och väcker i alla
fall mitt
intresse genom,  sina till synes, goda flygegenskaper.

Modellen flyger, vill jag säga,  på ett majestätiskt sätt !

Kolla videon, det är det värt !

Alla stillbilder är klippta ur videon.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

TROR DU PÅ OKNYTT ?

 

 

 

 

 

Jag såg älvorna dansa ringdans i gräset i går…

 

 

 

 

De hade vitt hår.

 

Tro det om oknytt, om du vill…

HANGFLYGARENS ÅTERSTART EFTER 32 ÅRS UPPEHÅLL

 

 

 

 

En gammal modellflygkompis

tog sitt förnuft tillfånga och…

 

 

 

 

 

…återupptog sitt hangflygande på Hovs Hallar efter en kort paus på…32 år.

Johnny från Laholm har efter flytt och lite annat startat upp
sitt modellflygande igen.

Fantastiskt roligt att gamla piloter kommer tillbaka till vår fina hobby.

Johnny har byggt en ASG 29 som är utrustad med en uppfällbar elmotor.
Jag har alltid hävdat,  att allt som flyger duger på ett hang, bara lyftet är ok.
Så hangflyg kräver inte speciella modeller. Johnnys kärra är ju en
termikmodell,  men den funkar ok även på hang.

I tisdags verkade det bli utmärkta förhållande igen på Hovs Hallar.
Alltnog,  vi åkte ner mitt på dagen och möttes av NNV vind ca 4-6 m/sek.
Solsken och 22 grader. Således,  vi var gynnade av moder natur.

Vi släpade upp våra prylar på Platån, monterade och Johnny kastade
ut sin lätta modell…för att vid kanten åka in i kantrotorn och kastas
runt som ett löv i en höststorm. Planet landade just vid kanten lyckligtvis
utan skador.

Andra startförsöket gick bra. Det var synnerligen turbulent vid kanten,
beroende
på det lokala förhållanden, att om vinden ligger lite snett,
förstärks kantrotorn
av utseendet på naturen vid hangkanten.

Startar vi under förhållanden, som de som rådde i tisdags,
då gäller det att ha
is i magen och gå rakt fram. Detta även om det innebär,
du sjunker under kanten.

Vad som är primärt,  är att du håller  hastigheten uppe, för att
kunna manövrera din
modell säkert.

Efter vi väl kommit upp 35 m,  var det som att flyga i varm grädde.
Det var inte ett
enda kytt i luften på lite höjd.

Efter lite omtrimning flög Johnnys modell bättre. Lyftet var som
vanligt utbrett
och starkt.
Jag klättrade med min Spirit till nästan 300 m över havet på  O-tid.

Landningen kan under vissa förhållanden, som de som rådde i dag, vara
mycket besvärliga. Bakom hanget finns en aggressiv lärotor,  som kastar din
modell runt i luften lätt som en plätt…

Att landa på Platån handlar om,  att ha bra höjd vid baslinjen,
flyg final med hög hastighet
så du kan manövrera snabbt i turbulensen och
använd dina aerodynamiska bromsar
för att få bort höjden.

Var inte rädd att ge stora utslag under senare delen av finalen.
Det kommer att behövas !

Tänker du på det, så undvik de uppstickande stenarna, vilka vaktar
din landningsyta…

Johnny och jag fick 2.5 timma var i luften,  då vi kunde njuta av våra modeller,
vacker utsikt
och härligt väder !

Välkommen tillbaka till hangflygarskrået Johnny !

Vi  tillhör ju de sista av de första.

Som vanligt tog jag mycket bilder med olika kameror.
Eftersom det var nypremiär för Johnny, 
har jag koncentrerat mig på honom
och hans kärra.

De flesta bilderna klippta ur videofilmer.

Bilderna på Johnnys modell i luften togs av min GoPro i nosen på min Spirit Elite.

 

 

 

Känns kanske lite ovant att åter vara vid Hovs Hallar…

Jaha, då är det dags igen…efter 32 år.

Sanningens ögonblick…

Nu !

 

 

..och Johnny möttes av en ettrig kantrotor, som tog befälet.

Men det löste sig.

En koncentrerad modellflygare.

Hur känns det att åter stå här efter så många år ?

Vi kom på att en keps med sidosolskydd vore bra att ha.

En  glad pilot har hämtat sin modell efter dagens sista landning.

Min Spirit med som alltid en GoPro i nosen…om utifall att…

Off she goes !

 

Hallands Väderö

Platån Hovs Hallar Augusti 2017

Det stora sidoförhållandet på vingen. Försedda med winglets
för att minska motståndet och öka spännvidden.

Här följer flygbilder på Johnnys kärra, så håll tillgodo.

 

 

 

 

Landningsytan

          En tysk turist som fick uppleva en landning med Johnnys ASG-29

 

ASG-29

 

 

Man at the top…

 

Slut för i dag.

Efter avslutad flygning. Ganska belåten kan jag föreställa mig .

 

HANGFLYGNING SEGELTORP…

 

 

 

 

 

…blir du trött på mina poster från Hovs Hallar ?

 

 

 

 

 

 

 

Jo, ibland blir jag själv lite less, att inte kunna variera
platserna lite mer, då jag flyger.
Men det är ju så, att vi är ju låsta till vissa fysiska platser,
när vi beger oss ut för att flyga. Därför blir det lite enahanda.

Men i måndags kunde vi inte bärga oss. Nordväst 3-5 m/sek
var utlovat,  vilket naturligtvis triggade hangflygningsmodulen
i min hjärna.

In med modell, stol och kaffe i bilen och ner till Hovs Hallar.
Vinden var vid vår framkomst VNV 2-3 m/sek, men efter
en stund vred den upp till nordväst och ökade till 5-7 och
det var exakt, vad yr.no hade förutsett!

På plats var det oxå en skärmflygare från Eslöv, som jag
borde veta
namnet på, men jag har skam tillsägandes glömt det…

Lyftet för min Spirit var  inte helt överväldigande de  första
10 minuterna,
men sedan ökade vinden snabbt upp till 5 m/sek,
vilket
skapade perfekta flygförhållanden både för modellflygare och
för skärmflygare.

Det mest dramatiska som hände, var att en bil? brann upp borta
i Norrehamn. Annars flöt eftermiddagen på med flygning, social
samvaro med skärmflygare och njutande av naturen.

Vi  har aldrig haft problem att samarbeta med skärmflygare
om luftrummet, då vi flyger samtidigt. Det löser sig, om vi
samtalar.

Jag var utomordentligt avundsjuk på skärmflygaren, som verkligen
kunde njuta av sin flygning vid Segeltorp i splendid isolation.

Jag tog en försvarlig bunt bilder och video. På min keps satt min
Mobius med kardborreband och tog stillbilder. På min Spirit som
vanligt en GoPro i nosen och mitt sällskap skötte min Sony.

Så jag kommer att trötta er med bilder som vanligt.
Skyn var, med det nuvarande väderläget, aningen dramatisk
med upptornande Cumulusmoln och däremellan blå himmel.

Jag tröttnar aldrig på utsikten från vår pilotplats. Att kunna se
en obruten horisont är ett livsmåste för oss.

Jag fick 2.5 timma på vingarna med min Spirit Elite, som nu
börjar komma upp i flygtid. En modell man alltid kan flyga med !

Jag rekommenderar den varmt på för nybörjare och för de,
som kallar
sig erfarna.
Spirit ger flygglädje genom sina goda egenskaper.

Så mätta på flygning, frisk luft och sol vände vi kosan hemåt igen
klockan 1715.
Fast jag kunde stannat längre…

Det kommer en videosnutt sen, då jag orkat editera den.

 

 

 

Vad vi som bor vid kusten kan glädjas åt…en obruten eggvass horisontlinje !

Glad skärmflygare med nordvästligt vindrufs i kalufs.

Det är fortfarande mycket labilt i luftmassan,
vilket den kraftiga Cu-bildningen är ett tecken på.

Liselotte sa detta molnet liknade en hund i ett språng…

En skärmflygare under parawaiting.

Start…och borta i Halmstad brinner det.

Dags att njuta !

Så här flyger man skärm.

I ensamt majestät på Segeltorpshanget en härlig sensommardag 2017

Jag flyger rote med en skärm…

Koll av skärm eller…

 

Min Spirit på väg.

 

 

Modellflyg på ett hang är att uppleva   frihet i tre dimensioner.

Nu blir jag plåtad.

 

Jag kan inte tänka mig något bättre ! Att kunna  ha en välflygande  modell i luften
i vackert väder
och att få sitta i en flygstol, vilket vi får göra här, eftersom det
är flygningen, som är viktig  och då här inte finns depåordningsvakter.

Det är klart  jag uppskattar  och gläds åt tillvaron .

Hallands Väderö med en fond av upptornande Cumulus.

Min fotograf.

Här skulle du varit med flygande med en segelmodell, då hade du fått uppleva !

 

 

Tänk efter… hur mycket fysiskt arbete med händerna
har denna  gärdsgård krävt för att bli byggd ?
Fast det är klart, då den byggdes var inte människorna,
rädda att arbeta fysiskt. Man var tvungen
att arbeta
hårt
för att kunna  få sin bärgning och överleva.

Landningssekvenser