Translate

ÅLLEBERG MODELL FLYGKLUBBS HANGLÄGER YSTAD 2018

 

 

 

 

För 16. året arrangerar ÅMFK

sitt traditionella hangläger.

 

 

 

 

 

 

 

Vi hoppas på fint väder för ÅMFK  årliga hangläger i Ystad.

Det börjar den 20. April och avslutas preliminärt  den 24. April.

Hela gänget har bokat in sig, som vanligt, hos Henry
Österlens Gästhärbärge.

Ett mycket bra och unikt  boende med kvaliteter inbyggda i
50-60-talsväggarna, vilket skapar en trivsam miljö.

Alla flygintresserade är varmt välkomna med eller utan modeller.

Det finns ett flertal platser att flyga hang på och vi bestämmer
varje dag,  var vi ska flyga. Kåseberga, Hammar, Kivik/Ravlunda
eller på annan plats.

Behöver någon hjälp,  att få sin  modell intrimmad eller provflugen,
ordnar vi det också.

Kan vi inte flyga, hittar vi på andra aktiviteter, som har med flyg
att göra.

Information kan du få av mig,  om intresse finns.
Mejla eller slå en signal: 0706277120

Googla i sökrutan upp till vänster på min blogg:
Hangflyg Ystad, så kommer det upp poster
från de gångna årens läger.

Vi ses !

Bilder från 2017

Uppdatering 20180201

Vi blir troligtvis riktigt många deltagare med hänsyn
till förfrågningar !
Det finns fortfarande rum att boka på Österlens Gästhärbärge
hos Henry.

Häng med !

 

 

 

 

Förresten; Finns det någon, som på något
sätt har tillgång till resultatet från

Nordiska Mästerskapen i F3F/F3B ,
vilka avhölls 24-26 Augusti 1973
vid Hanstholm
i Danmark ?

 

All info uppskattas, då det tycks,  som resultaten inte finns
vare sig hos det svenska, norska eller danska förbundets
arkiv av resultat eller medlemstidningar.
Jag har googlat mycket noga, men inte funnit något.

Klicka här för info och video.

Tänk efter…och maila mig, om du har något, som kan
sprida ljus över mysteriet NM i F3F/F3B 1973.

Min E-Postadress:

 

http://www.hidetext.net/hide/0gSdw2rNiD.gif

 

 

 

 

 

 

 

Boende i  Österlens Gästhärbärge Glemmingebro

Sinushanget . Parkering vid jordgubbsodlingen.
Ingen uppkörning med bilar.

Ales Stenar och vårt hushang vid Löderup.

Där vi bor. Österlens Gästhärbärge.
Link i brödtexten.

Kalle Thorsell svingar.

Packat

REB fäster vindindikator för friska vindar.

Mellanflyg på Hovs Hallar under färden söderut.

ÅMFK på Hovs Hallar.

Du ser frisk vind var det inte brist på.
Men självklart flög vi.Den gamle…

Rolf-Erik Herrljunga

 

SNART LIGGER ISARNA SÄKERT…

 

 

…och då är vi på plats naturligtvis…

 

 

 

 

 

 

 

Jag har tjatat om flygning på isen nu i ett par inlägg.
Om några dagar kan vi göra det, då det blir kallt väder.

I väntan på det kommer lite bilder på tidigare isäventyr.

Modellen är en “Miss Acro” från den italiensk firman “Scorpio”.
Tyvärr är detta mycket välflygande plan svårt att få tag i nu.
Men är du intresserad finns chansen här !
Vill du ha ett plan som flyger verkligen bra, så slå till.

 

 

Ser härligt ut !

Du ser den enkla konstruktionen på skidorna
och hur upphängningen är gjord. Alltså framtill
gummiband och bak persiennlinor. Denna upphängning
gör att landningarna blir enkla.

Då jag hastigt slänger en blick på Miss Acro
får jag lite lösa associationer till Focke Wulf 190…

Fast denna årstiden är behagligare på sitt sätt…

Vi har nu ingen snö..så det är bara att hangflyga
på vårt lilla inlandshang vid Tjärby Kyrka,
då solen och vinden är med oss.

 

 

Lite skalasegelflyg som avslutning.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

FÖR 65 ÅR SEDAN…

 

 

 

…så var detta verkligheten i det Svenska Flygvapnet.

 

 

Under  mina resor på nätet fann  jag dessa filmerna.
De är ett uttryck och avtryck från  den era,
då de producerades, vilket var början av 50-talet.

Det var  kallt krig och Svenska Flygvapnet kunde ställa
upp 650 flygplan i första linjen. Hur många flottiljer vi hade ?
Det var många och till varje flottilj hörde ett  antal krigsflygfält.

På den tiden var det vanligt,  vi såg Flygvapnets
plan över svensk bygd.

I dag är ett svenskt militärplan i luften lika sällsynt, som en
patrullerande polis på en svensk stadsgata.

Formen som filmen är gjord i är tidstypisk. Storvulna bilder,
hurtfriska piloter och en entusiastisk speaker som talar
mycket tydligt. Musiken som illustrerar filmerna är samma
glada melodier som brukade höras på Åsa-Nisse-eposen vid
våra matinébesök.
Till och med överlevnadsträningen beskrivs som en hurtig
förskoelutflykt under sommartid i vackert väder.
Man ville skapa bilden av en verksamhet som gjorde pojkar
av vuxna män…kontrollerande sina hitech-maskiner.
Allt framställs som mycket positivt och samhällsnyttigt i propagandan.

Ungefär som den hjärndöda tv-reklamen för det som kallas nätkasinon.
En reklam där alla vinner…där ett av argumenten är, att vinsten
finns på ditt konto 5 minuter efter spelet…Jag tänker ofta, vad de
som spelat bort alla sina pengar från sitt  konto tänker,  då de
begrundar saldot på sitt konto…efter 5 minuter ?

I dag kanske de två filmerna  av Ifåne-generationen skulle kallas pekoral.
(Om denna generation vet, vad som menas med ett pekoral)…

Men sådana var tiderna då, då spänningen mellan öst och väst
riskerade att övergå från ett kallt till  ett varmt krig.

Se det som ett dokument för att stärka försvarsviljan.

Det är värt att se för oss,  som är intresserade av flyg och
flygteknikens utveckling.

 

 

 

Spaningsbilden som man ser 1 min 28 sekunder in,  föreställer Halmstad
med Nissan, Laxön, Örjans Vall och varvet lätt identifierbara.

DET SER BRA UT NU…

 

 

 

 

 

…vintervädret alltså.

 

 

 

Bilden från 1980…Från vänster; Pär Lundqvist med sin flygande vinge
utrustad med 1.5 cc Os-motor. Lättstartat på isen ? Gissa !

Den lilla människan är sonen till Sven Persson med glasögon.
Längst till höger Johnny Johansson, som nu tagit upp
modellflygandet igen. Johnnys modell en av de bästa
nybörjarmodellerna som funnits, vad gäller flygegenskaper,
en Junior 200. Johnnys modell utrustad med 2.5 cc Os.

 

 

 

En högtrycksrygg och högtryck kommer att parkera
över Skandinavien.

Det betyder kallare väder, som i sin tur innebär att
isarna lägger si på sjöarna. Vilket i sin tur ger möjligheter
för flygning på isarna.

En is är perfekt att flyga från. Varför ? Jo ytan är lika
hög överallt och jämn.

På en is med lite snö, kan du rita en jättenolla med vingspetsen
släpande i en stor sväng.

Smekande landningar och långa starter med lite motor
är också en njutning för en gammal modellflygare.

Att träna landningar är en av essenserna inom flyget.
Vad är det vi säger…starta och flyga i luften, det kan alla,
men flygskickligheten avslöjas vid landningen…

Vi håller tummarna för -5 C, vindstilla och sol !

Förresten, ett bra redskap då man springer runt på isen
är isbroddar  eller halkskydd på skorna. Alltså den modellen
med dubbar
som är fästa i gummi, vilka man drar på skon.
Finns att
köpa här.

 

Långtidsprognos från yr.no.

JAG VILL ÄN EN GÅNG PÅPEKA HUR…

 

 

 

 

…bra den lilla Mobiuskameran är .

 

 

 

Jag har flera gånger uttryckt min höga uppskattning
av Mobius actioncam.

Denna lilla kamera tar fantastiska bilder och spelar in hd-video.

Allt detta trots sitt lilla format. Kamerorna har jag använt nu
i dess olika versioner i 5-7 år och jag har aldrig haft anledning
att klaga. Kamerorna har jag alltid köpt i Kina på grund av det
låga priset.

Nu har överheten bestämt,  att PostNord har rätt att ta ut en
expeditionsavgift på alla paket från Kina, så alla paket ska
betala moms och eventuell tullavgift.

Denna överhet, läs miljöpartiet, som anser att “det är farligt
att importera varor som enskild från Kina”….

Japp, vad blir nästa drag från de som tillhör samhällets
överklass ? Förvänta dig vad som helst ! Inget kan vara
galet nog för vissa, som lämnade sunt förnuft hemma.

Nåväl, Mobius kan du köpa i exempelvis England och då
England trots sitt beslut att lämna EU fortfarande agerar
med sitt gods enligt det gamla systemet, kan du köpa där
utan att behöva betala moms eller tull eller för den delen
“Expeditionsavgifter”. Googla på E-bay, så finner du
kameran hos flera återförsäljare.
Priset ligger mellan 600-1000 sek.

Mitt bruk av Mobius har blivit större och större,  efterhand
som jag insett kamerans förtjänster.

Om du är ute och flanerar, kan du ha kameran i handen
och låta den ta exempelvis en bild i sekunden.

Eller om du inte vill missa något, så kan du ställa in den,
så den tar 4 bilder/sekunden.

Med ett 64 Gb minneskort kan du få med dig 40000 bilder
hem… Varje stillbild kräver mellan 0.6 Mb och 1.5 Mb utrymme
på minneskortet.

Du kan alltså plåta i mer än 3 timmar med inställningen
4 bilder per sekund !

Jag använder min Mobius som en dokumenterande kamera
då jag flyger. Den sitter fäst på mina glasögon på skalmens
sida och fotograferar allt jag ser på.

Ibland då jag varit ute och tagit bilder med min Mobius och
jag talar nu om stillbilder, undrar jag, varför jag släpar med
en tung systemkamera, när Mobiusen prestera så bra och
som väger en bråkdel av en systemkamera ?

Dessutom är en kamera som Mobius diskret. Den syns
inte i handen, om du är ute i en miljö med andra människor.

Häromdagen var jag ute och cyklade och hade med kameran.
Här kommer några bilder, från platsen jag besökte.

Om jag redigerat bilderna ? Ja, jag har beskurit och i något fall
skärpt eller mjukat upp bilden.

Resultatet gör mig nöjd i alla fall. Fast jag vet att besserwisserna
kommer att gnälla på mig. Det får jag stå ut med och låta rinna av.

All pics Mobius.

 

 

 

 

Vid Sperlingsholms Kraftstation

I förgrunden laxtrappan.

Vid spillkanten går det över mycket vatten nu på grund av den rikliga vattenföringen.

Du ser att min Mobius tecknar grenarna i fonden på träden hyfsat.
Detta trots motljuset.

Ekarna vid Sperlingsholm upp till 300 år gamla…

Varför växer en ek som den gör ? Slumpen ? Nä,
det är inget slumpmässigt med en  eks utseende.
Arvet och miljön formar trädet.

Har du sett elefanten med snabeln i vädret ?
Kör till bron vid Sperlingsholm. Han står där…

 

UNDRAR NÄR VÅREN KOMMER ?

 

 

 

 

 

Vårtid är förhoppningstid…

 

 

 

 

 

 

 

 

…därför den bär med sig löftet om värme och grönska. Helt enkelt
en pånyttfödelse.

Det kan vi modellflygare behöva. Nu har vi suktat efter fina dagar
med sol och termik för våra segelmodeller. Modellerna som nu
hänger genomgångna och förberedda för årets första termikflygning.

Men vi är i början av Februari och det är  10 grader kallt. Än återstår
några veckor tills vi får
en avgörande förändring i vädret till gagn
för oss.

Nu är det så,  att kan jag inte modellflyga på grund av ingen eller fel
hangvind
eller för mycket vind, då kan jag ta mig ut i naturen med
min kamera.

Det gäller att utnyttja tillfällena. Mitt tillfälle var häromdagen,
då vi
var välsignade med solsken och noll vind. Jag tog med en
elmodell
för att kanske få lite flygbilder,  om allt begav sig…

Jo,  jag fick fina flygbilder och dessutom vanliga terresta bilder
med min 
Sony.
Många av stillbilderna tog jag med min eminenta Mobius.

Hemkommen lyssnade jag händelsevis på väderrapporten från
SMHI, där meteorologen
konstaterade, att  Sverige hade just
nu mycket snö.
Till och med vid Västkusten har vi några cm.
Kör vi inåt landet
25 km finns det 10 cm.
Jag kollade havsisens utbredning i Arktis/Grönland på DMI
och den har nu en ovanligt  stor utbredning.

Som sagt, lite flygeri blev det med min Sparky, som alltid är flygbar
under de flesta och mesta 
usla förhållanden. I dag var dock
perfekt väder.
Min Sparky har fått en ny mottagare
från Kinesen. 125 kr för en
8-kanals mottagare…. Även efter tull och moms blir det billigt.

Om mottagaren funkade ? Det gjorde den utan problem.
Mottagaren har jag 
beskrivit förut på min blogg, om du är nyfiken.
Du kan söka i rutan upp till vänster.

Ok här kommer några bilder från platsen där jag flög och då
jag var på promenad vid havet och längs vattendrag.

Hoppas nästa post blir om flyg ! Vi ska ut och flyga på en is,
så fort det blir möjligt
och då kommer ett referat.

Men knäpp dina kängor och häng med…

 

 

Spillkanten vid Tullgrens Kvarn nära Halmstad.
Ån heter lite märkligt Fylleån, beroende på det
enkla skälet att vid nederbörd förfylls den snabbt.
Ån har ett unikt bestånd av lax.

Kvarnen är till salu nu. Nu har du chansen
att förverkliga
din dröm att bli mjölnare !

Just nu är vattenföringen riklig i ån.

Du kan se hur högt ån har gått efter senaste regnen.

Åker du hit i Augusti/September kan du se laxen hoppa
under  sin vandring upp till sina lekplatser.

Naturen är vackrare i Maj/Juni eller ?

På marken ligger krokodilerna som finns i  Fylleån och smyger…

Starrgräset ger betraktaren en illusion av grönska,
även om det är den 8. Februari och -10 C.

Vid havet har vi ståndaktiga tallar som håller vakt…

…vinden kan ställa till det i grenverket,
även om tallen är 80 år gammal.

Gammal och krokig i ryggen, men ge upp ? Aldrig !

Det är nåt visst med motljus eller ?

Vid Östra Strandens Handikappbad.

Vill du ta ett dopp ?

Fast det ser kanske inte helt inbjudande ut att gå nerför trappan till böljan om inte blå så i alla fall grön…

Havet låg i den 10-gradiga kylan och förutan vind, som vore det av smält bly.

BARSKT HANGVÄDER PÅ HOVS HALLAR I DAG…

 

 

 

 

 

 

…men inte hindrar det mig från att flyga !

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Som modellflygare håller jag mig ständigt informerad om
väder lämpligt för hangflygning.

Mina främsta källor är yr.no och vår väderstation vid
Hovs Hallar.

I dag lördag var det förutspått N-NO 5-7 m/sek.
Denna vinds styrka och riktning är idealisk,
då den
genererar starkt lyft.

Så det blev att lasta bilen med modell och tillbehör
medtagande  varma
kläder, för att jag skulle uthärda
kylan och vinden.

Vid framkomsten och efter promenaden upp på Platån
visade det sig,
att verklighetens väder var NNO vind
7-10 m/sek med starkare byar.

Men nu är det ju så, att har jag kuskat ner, så ska jag
flyga whatsoever …

När jag stod beredd att starta ut över kanten klockan
0930, fick jag de första snöflingorna
i ansikten.
Det vara det som fattades.
Minus 3 grader, 10 m/sek vind, molnigt och

snöfall. Nu var det riktigt hangväder…

Jag måste medge,  jag övervägde mitt beslut att starta
i 2 sekunder.

Men ut for modellen, vilken var min Spirit, för att
omedelbart hamna
i en synnerligen ettrig kantrotor.
Rotorn kastade runt modellen
som ett löv i en höststorm
och det var svårt att kontrollera flygplanet.

Det var omöjligt att accelerera modellen,  så jag skulle
kunna komma ut
i,  vad som borde vara, laminärt  lyft.

Alltså avbröt jag och helikopterlandade på gräskanten.

Modellen oskadd och jag flyttade min startplats en bit.

Ånyo ett startförsök där jag lade i all min stuveriarbetarkraft
bakom
utkastet. Tur man har lite power i armarna,
annars hade aldrig
jag klarat att komma ut i lyftet.
Tack vare överskottsfart kunde jag
tvinga modellen genom
turbulensen, fast det var på ett vippen, det inte
gick.
Utkommen från kanten var det ett massivt lyft.
Min Spirit flög
upp 100 m på 0-tid.

Men även på den höjden var modellen påverkad av
turbulensen.

Detta var inte från en kantrotor,  utan det var turbulens
från klipporna
nedanför den allmänna kanten.

Då tryckvinden ligger snett i förhållande till hangkanten,
kommer lägre liggande klippformationerna och ryggarna
på dessa att skapa virvlar på ungefär samma sätt som
spetsvirvlarna på en vinge eller bäryta.  Dessa vortexar
följer sedan vinden upp över hangkanten, vilket orsakar
otrevlig turbulens, som stör lyftet.
Detta är typiskt för Platån på Hovs Hallar, då vinden
är dragen på NO eller NV. Det är värt att hålla i minnet,
speciellt om du flyger skärm.

 

Jag träffade en skärmflygare och han beslöt,  efter att
han sett min modell virvla runt vid start,
att i alla fall
avvakta för att se vinden kanske vrida upp mot N och
minska.

I en timma och 10 minuter med Spiriten i luften
stod jag ut med vädret.
Sen var jag genomblåst…dock icke urblåst…

Så jag landade i höjd med betongfortet mot NO, vilket
var enkelt…,om man
är rutinerad.
Modellen var tillbaka på Terra Firma hel och utan skador.

Därefter hemfärd med till en början full värme i bilen,
så jag skulle tina upp och kunna fundera över dagens
upplevelser.

Enligt yr.no kan vi förvänta minusgrader under den
närmaste 6 dagarna
i alla fall och då finns det chans
till soliga dagar på HH med lite mindre vind.

Dessutom kommer sjöarna öster om Halmstad att
bli isbelagda, vilket ger en förutsättning att flyga på
absolut jämna banor och över ytor, som är helt lika
i höjd överallt.

Jag hänger naturligtvis på låset för att komma ut och få
mig lite isflyg och få åka lite skridskor !

Här kommer några bilder från min flygverklighet,
som illustrerar min dag på Hovs Hallar.

En dag då  kanske de flesta andra höll sig hemma i värmen…

Alla bilderna (Copyright hangflygning.se) tagna med
min lilla Mobiuskamera, som satt som vanligt
monterad
på mina solglasögon, dokumenterande all min verksamhet
med 4 bilder/sekunden.

Häng med på en kylslagen flygtur !

 

 

Nu för tiden har jag inte lika mycket prylar med som förut.
En plastpåse räcker. Därför allt är enklare nu än vad det
var 1973…

På väg till startplatsen på Platåns högsta punkt.

Ser du snöbyn, som närmar sig från havet ?

Släppet

Kolla skevroderna i turbulensen.

Mycket mer galopp än flyg…

Jag kom helt enkelt inte igenom kantrotorn.

Utan jag fick landa på kanten.

Start nummer 2.

Kanske det funkar nu ?

Fast nu börjar galopperandet…

Tro mig, då jag säger jag kämpade mot elementen…

Kolla mitt höjdroder, så får du ett begrepp hur mycket utslag
som krävdes i turbulensen för att kontroller modellen.

Nu kanske…

Nä, det gick inte. Ser du skevrodernas utslag ?

Lite stabilisering…

det går upp och…

…ner.

Ja, du ser på de följande bilderna hur allt gick…

…det kan bli en hård landning nu…

…men det gick bra. Modellen tog mark med en vingspetsen först,
som bromsade hastigheten…

…här syns fördelarna med att använda nylonskruvar
till vingfastsättningen. Vid en hård landning som nu
ryker skruven av, i stället för att modellen trasas sönder.
Nu hade jag bara att byta skruven. Du ser att höger skruv är av.

3. startförsöket då jag kastade för allt jag var värd.

Som vanlig turbulent…

Du kan se min klaff är aktiverad av misstag
på höger vinge. Den åkte ut då jag efter utkastet
skulle ner med handen till spakarna på sändaren
och jag slog till brytaren för klaff.

Nu börjar den vådliga bergochdalbanan igen

Låt mig säga, jag har 44 års erfarenhet av hangflygning.
Utan den erfarenheten hade jag aldrig klarat det i dag !

Du ser själv.

…men till slut ute i någotsånär laminär vind.

Sen var det bara att njuta i det behagliga vädret…

OLD TIMER FREE FLYING SCALE MODELS …

 

 

 

 

 

 

…framgrävda ur mitt arkiv…

 

 

 

 

 

 

 

 

…men som icke förty tål att ses.

Platsen är Skånes Fagerhult vid Fedinge Flygfält.

Det är här SMOS Skalatävling, Riksmästerskapet
brukar avhållas.

Just dessa bilderna visar,  att vädret var härligt med
gott om sol och termik.
Annars har vi de sista åren
haft regn…som genom
ett mirakel gjort uppehåll, 
så vi kunnat genomföra
tävlingen In Good Spirit.

Som sagt,  några snapshots från en av våra tävlingar,
som kanske kan ge oss lite tillförsikt för den goda
friflygframtiden, som närmar sig.
Har du sett,  att
dagarna redan nu, den 24 Januari,
har blivit längre ?

Som vi sjöng 1965: “…den ljusnande framtid är vår…”
Framtiden tillhör oss friflygande ungdomar…eller hur ?

Häng med oss,vilka ser framtiden som möjligheter !

 

 

Lacy climbing

Aim for the sky !

Aero- eller akrobatik av Sten Persson ?

 

 

 

Pär Nilsson Helsingborg

 

 

 

 

Christer från Lund

 

Håll trycket uppe…

Stens fantastiska flygmaskin. Tänk en radio i den…

 

Motor som går på luft…

 

 

 

 

 

Kommentarer var onödiga.

När jag ser Anders sitta kontemplerande på marken i sin stråhatt,
kommer jag att tänka på Gösta Ekman i “Äppelkriget” då han
blev förtrollad av Monica Zetterlund och hans likadana stråhatt
antog gargantuanska proportioner…minns du ?

ÄR DET INTE DET ENA, SÅ ÄR DET…

 

 

 

 

 

…dimmigt…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Inte mycket brukar hindra mig att flyga, men
ibland är naturens element emot mig, så det
kan vara omöjligt, även om jag försökte…

Åker jag för att få lite luft under vingarna, eller
rättare sagt lite luft runt vingarna, så kan
det hända
naturen bromsar.

Som då jag vill flyga hang på Hovs Hallar, 
dimman vältrar in med samma frenesi,  som när
ivriga kunder stormar  en affär vid en
realisation
efter nyår.

Dimman var ostoppbar häromdagen och omöjliggjorde
nästan
all flygning på en av mina favoritflygplatser.

Kan jag inte flyga, är dagen inte förspilld för det.
Det finns annat jag kan göra,  som exempelvis
ströva runt
och ta lite bilder.
Jag är väldigt fångad av, låt mig kalla det,  spontan
fotografering

Dimman skapar en speciell känsla för bilder i naturen.
Det blir lite mjukare och en aning mera oförutsägbart.

Ingressbilden, tycker jag,  beskriver Hovs Hallars
egenskaper ganska bra.

Så i brist på flyg blev det ögonblick.

Inget konstigt. Förresten, varför ska bilder vara  krångliga ?

Räcker det inte att visa verkligheten …

Alla bilderna, förutom blåmesen, är tagna med min GoPro.

 

 

 

 

 

 

 

 

Den starkt revirhävdande blåmesen.
En stålman i fågelvärlden.

Min pilotplats Segeltorp.Du ser sikten…
Skulle jag  göra mig märkvärdig nu, skulle jag tala
om all symbolik, som du kan finna i bilden..
Men det får du fantisera själv om.

Jo, jag monterade och flög irrade runt med modellen i dimman.
Men det var  inget nöje, så det blev en kort flygsejour.
Synd, för det var perfekt vind rakt på kanten.

 

Ett flyttblock i gnejs/granit som inlandsisen strösslat på Hovs Hallar.

Du ser,  det finns ingen sprickbildning i blocket.
Alltså kan det inte vara en sten, som hör till
bergarten på Hovs Hallar, vilket är en Horst.

Detta är en del av bergarten Hovs Hallar är uppbyggd av.
Eftersom det är en Horst,  finns fullt med sprickor, som bildades,
då det flytande berget veckades upp och kyldes
ner hastigt.
Ser ut som ansiktshuden på en person,
som har rökt i 30 år…

Den usla vägen upp till Platån. Det borde gått att förbättra den,
för
de som inte är så rörliga…

Hovs Hallars Platå erövras i rask takt obevekligt av vresros- och vildnyponbuskar.

75 m sikt,  ständigt föränderligt.

En knarrig förhistorisk insekt  kravlar mödosamt över stengärdsgården.

 

Hovs Hallars kant

Under hemfärden vid Kattvik rann dimman nerför Hallandsåsens norra sluttning.

 

 

Detta är mitt ettusenniohundratjugofjärde inlägg,

sen min blogg startade…

STORSEGLARE…

 

 

 

 

 

…och myndighetsutövning  ?

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

I  dessa mörkrets tider kan det var uppiggande att
se tillbaka. Jag tröttnar aldrig på bilder av fina modeller
och låt mig säga, att mitt lager av bilder är stort…

Från detta, de svunna tidernas dokument, har jag hämtat
lite från IGG-Meetingen på Ålleberg. Jag kommer att
publicera mer av varan snart.

Som du käre besökare ser, så är jag intresserad av att
fotografera och därmed dokumentera. En bild väcker
inte speciellt mycket intresse dagen efter fototillfället.

Men låt det gå 3-5 år, så ser du att bilden börjar bli
intressant. Varför ? Jo, allt ändrar sig med tiden.
Människor, miljöer och vår hobby modellflyg.

Tänk efter hur dessa nedanstående tre saker påverkat
vår verksamhet som modellflygare:

CA-limmet, som är en gammal uppfinning, gjorde
att vårt byggande och byggteknik revolutionerades.
Kommer du ihåg för 30-40 år sen hur mycket Plastic
Padding eller Bostik snabbepoxi du använde ?

Eller hur vi,  då vi byggde en sprygelvinge till en 4 meters
segelmodell  satt och fördrev tiden genom att stirra på
då trälim torkade i ultrarapid…
ivriga att fortsätta bygget
svärande över den långa bindningstiden
...

Nu kör vi med CA, alifatiska trälimsorter, vilket gjort
våra fogar lättare,  starkare och snabbt bindande.

Eldrivna modeller har gjort livet surt, för i alla fall
de som
tillverkar förbränningsmotorer…
Eldriften förändrade radikalt,
under en period på 10 år,
vår hobby.

Den blev tystare, renare och underlättade vår verksamhet
på fält, som hade problem med grannar  med bullerfobier.

Eldrivet gör, att vi kan flyga med små och lätta modeller,
vilket skulle varit en omöjlighet förut, då det inte fanns
förbränningsmotorer i den mycket lilla storleken, som
var praktiskt hanterbara.

Hur liten en elmotor än är, så kan du reglera dess
varv med yttersta precision.
Försök göra det med en Cox 05. motor…

Tekniken med elmotordrivna modeller går raskt framåt.
Batterierna utvecklas snabbt. De blir energitätare och de
kan avge höga strömstyrkor utan att ge upp andan.

Om 5 år tror jag vi kan ladda en acke för elmotorn på
5 minuter.

Vi får se.

Den tredje stora innovationen var, låt oss kalla det
drönarutvecklingen eller multikopterutvecklingen.

Han, som implementerade existerande elektronik
för att stabilisera
och kontrollera en drönare,
gjorde ett bra jobb och föga
tror jag han förstod,
vilken oerhörd påverkan detta
skulle få för
begreppet modellflyg och på samhället i dag och
i morgon.

Det påverkade inte bara modellflyget, utan styrde in
logistiken på helt nya
vägar till gagn för samhället
med dess olika behov av  flöden av information,
tjänster och varor.

Om vi kallar begreppet att flyga en drönare för modellflyg,
vilket för mig känns aningen främmande, har vi fått en
miljon nya modellflygare i Sverige de sista 5 åren…

I Sverige säljs 300000 drönare i olika storlekar varje år.
De flesta utrustade med kamera.
Man behöver inte ha den minsta kunskap om begreppet
flygning i dag , för att flyga en drönare. Du kan styra
med din telefon.

I och med detta tappar myndigheterna kontrollen  av
dröneriet på ett
sätt. De vill gärna kontrollera, vad du gör.

Föreställ dig det finns 250000 drönare, lågt räknat,
med kamera i Sverige…hur ska myndigheten kontrollera,
vad som sker med bilderna ?
Svaret är enkelt, de kan inte.

Det blir upplagt för problem, då drönarflygning kan skapa
konflikt med lagstiftning, förordningar och lokala regler.

Att EU har kommit överens om nya regler för modellflyget,
är som jag ser det, ett resultat av teknikutvecklingen och
ett yrvaket
myndighetsuppvaknande  på grund av den
uppdykande  existensen av multikopterfarkoster .

Allt nytt kan ju vara ett hot, som förvaltarna av det
bestående tycker…därför måste  det,  som en del kallar
“samhället”,
reglera fenomenet med  hjälp av diverse
bestämmelser, lagar och förordningar eller ?

Hade vi inte haft drönare, är jag övertygad om, att dessa
nya stränga bestämmelser inte hade stadfästs.

Hade reglerna införts, om inte drönare funnits och en
del fjantar, som inte ska kalla sig modellflygare,
inte
hade flugit nära flygplatser ?

Fast å andra sidan sett…ge mig ett enda dokumenterat
exempel med en drönare,  som
i Sverige orsakat ett
tillbud med andra luftfarkoster eller
annans egendom.

Ett enda …alltså inga “Vi tyckte oss…”, “Jag hörde en som”…
eller “Det sades
av vittnen…”. Nej hard facts.

Tingsrättsdomar, video eller bestyrkta bilder.

Multikoptrar har skapat nya flygformer och tävlingssätt,
vilket attraherar nya grupper av yngre människor till
vår hobby.
Låt oss hoppas flera av dessa också prövar konventionellt,
som vi åldringar ser det, modellflyg !

120 m maxhöjd…tänk på Ikaros...

Hur gör friflygare när en segelmodell klättrar i blåsan,
hur gör F3J piloter, då modell når 240-270 m efter en vinschstart,
hur gör vanliga söndags
termikflygare, som inte har telemetri ?

Jag kan se en utveckling inom telemetrin, som skulle ge oss
möjlighet inom 2 år att ha transponder i våra modeller.
Fantasi ? Nej tekniken finns. Du vet att ett kontrollerande
samhälle älskar att utfärda förordningar, så wait and see !

Se på en GPS-Tracker. Du köper en sådan i Kina för 400 kr,
sen vet du,  var modellen finns och vad den har gjort bara
genom att slå en signal till din tracker i modellen från din
IFåne. Trackerns vikt ca 25 gram.

Hur gör jag själv, som mycket aktiv termikflygare, när jag
är ute i bygden och flyger ?

Samvetsfråga, men jag flyger och kommer att flyga, som jag
brukar sen 44 år.
Med omdöme
och sunt förnuft. Det har aldrig varit problem,
vare sig för mitt eller för andras flygande.

Men det är fullt klart, att den nya EU-lagstiftningen kommer
att inskränka modellflygets möjligheter att verka som förr.

Sen är frågan, hur ska denna lagstiftning kontrolleras ?

Antar bevisläget kommer att bli svårt, om en modellflygare
varit uppe på 121 meters höjd…

I Sverige är det förbjudet för mig att tillgripa sådant,
som inte är mitt.
Det står i lagstiftningen.

Men har människor slutat att stjäla för vi har en lagstiftning ?

Nix och tror du,  att modellflygaren Sune Balsa ute i Termikhult
flygande med sin Blue Poenix, kommer att vara övervakad
av inte en, utan av två  kontrollanter från Transportsyrelsen,
som ligger i var sitt dike med var sin teodolit för att hålla koll,
så inte Sune bryter lagen, om hans Blue Phoenix svingar sig
upp 125 m…?

Fast det är klart, att Transportstyrelsen har dragit en blöt filt
över sig och hukar under den nu,  efter den gigantiska
skandalen med de bortschabblade ritningarna på fastigheter
och egendomar ingående i vårt totalförsvar.

Denna skandal är mycket större,  än vi tror.
Vänta bara när det kommer mer fakta på bordet.
Så det  kontrollerande och reglerande organet saknar för mig
fullständigt trovärdighet.

Den grundläggande frågeställningen för oss är, har begreppet
modellflyg
under dess hundraåriga historia i Sverige nånsin
orsakat
problem i samhället ?
Om du anser att svaret är nej, då tycker jag vi fortsätter,
som vi gjort i hundra år.

Nåväl, detta  var bara lite krokiga morgonfunderingar från en
gammal modellflygare. Ta inte det för bokstavligt…

Nej mina vänner,  nu kollar vi några bilder från IGG-Meetinget
uppe på Ålleberg och gläds åt det !

Spänn fast  dig och häng med i släpet och håll bogserkärrans
vingar  i horisonten, som vi blev lärda då vi tog segelcertet !

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

DETTA ÄR EN ARTIKEL FRÅN DAILY MAIL I ENGLAND SOM HANDLAR OM…

 

 

 

 

…Supermarine Spitfire

 

 

 

 

Bild: Wikipedia

 

Artikeln är värd att läsa och njut samtidigt av fina bilder.

Länk tryck HÄR.

JUST MODEL FLYING

 

 

 

 

 

Modellflyg som vanligt…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Min personliga åsikt om modellflyg är, att det gäller
att utnyttja de tillfällena då omständigheterna  för
det är gynnsamma, så jag kan utöva min hobby.

Att modellflyga ger mig goda upplevelser och stimulerar
mig i det vardagliga. Jag kan ju tänka tillbaka och återuppleva,
tack vare de sinnesintryck jag bevarat  i min hjärna och
mina sparade bilder.

Jag tycker, detta är utomordentligt värdefullt i ens liv.

För mig och andra hängivna modellflygare är dvalan framför
en tv eller det  febrilt maniska  knappande på en IFåne ett
fullständigt meningslöst sätt att tillbringa sitt liv.

Att passivt vänta på något, som aldrig kommer att  ske,
det är som att förvänta sig, att en telefon ska ringa,
som inte är inkopplad.

Så därför, käre besökare, åkte jag ut häromdagen, trots
uppfriskande vind och ca 0 grader för att testa en kamera
i min Sparky.

Att modellflyga då vädret är fint är ok, men jag drar mig
inte för att modellflyga, då det är sämre väder heller.

Lite blåst måste jag tåla. Ett flygplan flyger i förhållande
till den omgivande luften, inte i första hand till marken…

Varför jag ville ut och i en dels ögon plåga mig ?
Jo, jag var så nyfiken,  om min kamera skulle göra det den ska
och huruvida min modell med en ny mottagare skulle fungera
utan problem, som jag förväntade mig.

Sist men inte minst; Jag är alltid upplagd för att flyga, alltså
att få uppleva miraklet FLYGNING, för jag tycker det är ett mirakel !

Så trippen gick till havet, där jag har ett av mina andningshål,
vad gäller hangflyg och naturupplevelser.

Efter min provflygning ville jag gå min vanliga 8 km promenad
för att kanske med min kamera dokumentera det jag observerade
och tyckte vara värt att visa.

Bilderna på det som rör min modell och flygningen är alla
tagna med min Mobius, sittande på mina solglasögon.

Naturen är förevigad med min Sony.

Häng med mig på en liten tur,  om du vill veta, hur det gick !

 

 

 

 

Stranden kl 0900

På väg ut till starten. Min trogna “Sparky”.
med lite fjantig målning på vingen, men det är,
för den ska vara lättare sedd i luften.

Jag handkastade i den byiga vinden 8-9 m/sek sydost.
Du ser min GoPro är säkrad  till modellen med en
lina av persiennsnöre. Man vet aldrig, vad som sker…

Ja, du ser det var  turbulent…
Det var galoppflygning upp till 30-50 m höjd.

En besvärlig inflygning för landning…

Turbulent…

…det är det.

Min avsikt var att landa uppåt i strandrågen…

Det gäller att få upp nosen…och modellen…

…kolla mitt höjdroder.

Nu !

My nesting bird !

Denna ismannen tycks något förvånad..
Han sa till mig, att han tappade hakan,
då  jag fixade landningen…

I Tönnersa Naturskog har vi frusna mumier ,
medan man i Egypten har mumier i 45 graders värme.

En trädmonolit utan någon avsedd symbolik…

…fast dessa tallarna blev inspirerade till lite bark mot bark…

Denna bilden får mig till att associera till en kvinna utsträckt på en divan…?

Naturen danar naturen.

Har du inte varit här ? Åk hit !

Det är stimulerande !

Fast jag vet inte om denna mössprydda figur tyckte det…

Det jag aldrig kan vara utan…den obrutna havshorisonten.

Ingen snö…just nu. Vi har gröna höstsådda åkrar i stället.

Vad gillar du flygfältet ?
7 tunnland kortklippt gräs och inga grannar …

ONLY THE SKY IS THE LIMIT…

 

 

 

 

 

…i alla fall för segelflygare.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag funderade på,  vad jag kan göra för att få mina
besökare på bättre humör och skapa lite hopp om
kommande flygningar, då vädret är bättre, än den
bedrövligheten vi konfronteras med i Sydsverige
just nu…

Så varför inte gotta oss åt lite mer bilder på vackra
modellsegelflygplan vid IGG-Meetinget på Ålleberg ?

Som jag sagt tidigare, är ett besök här en av årets
höjdpunkter för en intresserad modellsegelflygare.

Här är en plats för drömmar och fantasier, vilka
skapas av alla intrycken man får av flygplan, människor
och den vackra naturen.

Vill du veta mer om IGG Sverige så kolla länkarna
i den post, jag tidigare skrev.

I väntan på solsken, 25 grader varmt, noll vind och
5/8 Cu med basen på 2000 m, får vi drömma tillbaka !

Vi ses på Ålleberg till sommaren och då vi besöker ÅMFK
vid deras fina fält !

Bilderna är utan kommentar, så frossa på bara…Jag har
mycket mera från IGG/Ålleberg. Skriv IGG eller Ålleberg i
sökrutan till vänster, så kommer det upp mycket !

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

GOPRO LENSE OUT OF FOCUS ?

 

 

 

 

Blurriga bilder från en GoProkamera.

 

 

 

 

 

Som jag skrivit om tidigare, har jag haft en känsla de sista månaderna,
att min GoPro varit ur fokus.

Bilderna har inte haft den utomordentliga skärpa, som de visat förut.

Kameran jag beskriver, är en GoPro Black Edition 3+, vilken jag
skickat till Tyskland och fått monterat en absolut förstklassig riktig lins i.
Det var en dyr historia, men
resultatet var utomordentligt enligt min bedömning.

Jag har tagit minst  200000 bilder sammanlagt med kameran, eftersom
jag ofta ställer in den, så den tar 2 bilder/sekunden.

Så jag kan lätt komma hem med 10000 bilder efter en dags flygningar.

Som sagt, jag har tyckt mig märka, att mina bilder blivit oskarpa.

Naturligtvis funderade jag, om det var  så kameran var ur fokus ?

Jag monterade kameran på ett rejält stativ i balkongdörren, där kameran
hade fri sikt till en björk
ca 50 m bort. I kameran en HDMI-kabel, som gick
till
min tv.
Sen tog jag bort låsningen av linsen, vilken 
utgörs av två O-ringar. Linsen
kunde nu skruvas ut eller
in lätt.

Jag fokuserade kameran på björken,  så det blev skarpt. Om jag blev nöjd ?
Ja, det blev jag. Men jag höll på i en timma, för jag ville ha det optimalt.

Slutligen tillbaka med de två O-ringarna, så linsen blev fixerad.
Om jag flyttade linsens inställning ? Ja…jag vred den 2 mm från ursprungsläget,
men det ligger inom mina ögons felmarginal…

Hur man bär sig åt med kameran rent mekaniskt att justera linsen avseende
fokus finner du om du klickar HÄR. Där finns bra instruktioner.

Jag provfotograferade efteråt och det blev så bra, som jag förväntade.

Ivrig att testa for jag iväg med en elmodell med kameran monterad
och flög,  samtidigt som kameran gick i stillbildsmode/2 bilder per sekund.

Vädret var lite disigt och ganska dåligt ljus. Hem och kollade i datorn….Inte skarpt ! Kul…

Jag tog en funderare och googlade.

Det var som jag misstänkte. Fotograferar jag under dåliga ljusförhållanden,
kommer GoPron naturligtvis att öka exponeringstiden
och plåtar  du från en
modell, som rör sig relativt fort versus objektet,
då blir det oskarpt.

Jag kollade  egenskaperna på bilden och såg att exponeringstiden låg
på 1/75:dels sekund !

Ska jag fotografera i dåligt ljus, då gäller det att hålla kameran stilla
i fotograferingsögonblicket.

Detta är ett fysikaliskt faktum, jag inte kan påverka. Jag kontrollerade
exponeringstider och bländare på de bilderna jag tagit sommartid
och fann genast, att exponeringstiderna i solsken låg runt 1/1000:dels sekund.

I dåligt ljus låg exponeringstiden på 1/100:dels sekund ungefär.

Slutsatsen för oss GoPro-ägare är,  att våra kameror, för att resultatet
ska bli bra,  kräver mycket ljus. GoPron kan mycket men inte allt.

Så utnyttja ljuset, då du plåtar med din GoPro ! Då får du ett bra resultat.
Är det dåligt ljus, förvänta inte bra bilder, såvitt du inte använder ett
stabilt stativ för din GoPro, eller om du kör med GoPro-appen, så du kan skjuta
via din telefon, om din kamera ligger på en stabil yta.

Så för mig är det bara att invänta ljusare dagar för bra bilder.

Jag är generellt mycket nöjd med mina GoPro 3+ kameror.
Det har för mig inte funnits anledning att köpa någon nyare version,
då de jag har nu, de kan i stort, vad de nya kan i stillbildsläge.

Mina kameror håller jag ständigt uppdaterade med sista programvaran.

 

 

Här kan du se dels den ny linsen och du kan se O-ringarna, vilka fixerar linsen.
Denna linsen kan skruvas in eller ut, vilket förändrar fokus på kameran.

ÄNNU EN RADIOTILLVERKARE HAR LÄMNAT IN…

 

 

 

 

Japan Remote Control Co Ltd…

 

 

 

 

 

 

Har lämnat in i nuvarande form. Den 26 december
begärdes företaget i konkurs.

Vad det innebär för eventuell fortsatt drift i form av
produktion och support,  har jag ingen aning om.

Vi som använder JR, vi får väl hänga på låset och
hålla oss informerade via Google…

Japp, Jr ett gammalt “gott” märke som inte klarade
konkurrensen.

Ingen hobbytillverkare kan sitta lugnt stilla i dagens
hobbyvärld. Se på Graupner osv.
Det enda som tycks säkert i dag, är att solen går ner…

Nu ska jag fundera,  om jag ska investera i nytt…
men
så länge det jag har funkar utan problem,
då kör jag vidare med det.

Jag fick tipset om konkursen  av Rolf Maier , som är
ordförande i Ålleberg ModellFlygKlubb och  han
är alltid
  välinformerad.

 

 

 

 

LÅT OSS MINNAS, HUR DET KAN VARA SOMMARTID.

 

 

 

 

 

Då  modellflyglivet är lätt att leva.

 

 

 

 

 

 

 

En av högtidspunkterna för en sann flygintresserad är
självklart IGG-Meetinget på Ålleberg.

IGG = Interesse Gemeinschaft Grossegler, eller på svenska
Sammanslutningen för storsegel intresserade lite slarvigt
översatt.

Oavsett vad det kallas, missar jag aldrig att besöka deras
meeting på Ålleberg.

Jag åker dit av flera olika skäl. Dels är jag intresserad av
flyg och särskilt modellsegelflyg och här kan jag se de finaste
segelmodellerna, vilka kan köpas för pengar.  Jag får se
modellerna
i luften, där de visar oftast mycket skalenliga
flygegenskaper.

Det är mäktigt att se en 8-meters modell med det laminära
suset över vingarna kurva termik i en blåsa över Ålleberg.

Bilden av modellen och ljudupplevelsen fastnar i alla fall
i min hjärna som en hårt sittande upplevelse av det
som jag definierar såsom varande sommar.

Ett annat skäl till besöket är ju den historiska betydelsen
av Ålleberg. Ålleberg som skapades mitten av 1940-talet
som en utbildnings- och fortbildningsinrättning för segel-
flygare. Allt stöttat av statsmakterna, då detta var ett sätt
att täcka rekryteringsbehovet av nya piloter till Flygvapnet.

Om du besöker Ålleberg, så glöm inte att gå in på Segelflyg-
museet.
Det är värt ett besök att kunna få uppleva de historiska
vingslagen för de sista 90 årens utveckling av segelflyget.

Samtidigt som Storsegelträffen avhålls genomförs en
träff av Sveriges bästa motorbyggare. Här kan du se
resultatet av starkt intresse, hängivenhet och förmågor
att genomdriva långa och tidsödande byggprojekt av
mekaniska konstruktioner.

Glöm inte heller att ta en promenad i den vackra naturen
med sin rika flora. Ålleberg är ett platåberg, som skapar
betingelser för sällsynta växter och örter.

Håll också koll på Veteransegelflygets aktiviteter på
Ålleberg !

Jag rotade fram lite bilder, så vi ser, vad vi vet kommer
under tidig sommar och vilket vi,  som är intresserade,
anser vara väl värt att vänta på !

Vi ses på “Berget”  !

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

DET KOMMER EN POST TILL MED MYCKET BILDER FRÅN IGG ÅLLEBERG !

JAG MÖTTE DONALD TRUMP…

 

 

 

 

 

 

 

…i stenbrottet vid Grötvik,

tror jag i alla fall…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Många som kallar sig journalister i  Sverige tycks ha ett
förhållningssätt till presidenten i USA
Donald Trump ,
som om han vore president i Sverige.

Lite märkligt…påminner om kampanjen mot Reagan i
Sverige då han blev president. Ja, du vet “Cowboy” och så vidare…

Kom dock ihåg,  att det var Reagan,  som välte det sovjetiska
imperiet !

Emellertid, tillbaka till verkligheten i Sverige.
Jag såg i alla fall Trump häromdagen, då jag var ute fotograferade.

Inte visste jag han var odödliggjord i den svenska berggrunden ?

Lite pics från Grötvik/Halmstad vid det gamla stenbrottet.

Ingressbilden är Tylögrunds Fyr tvärs Tylön.

 

 

 

 

En CC, Car Carrier, på väg till Bremerhafen,
efter att ha lossat VAG-bilar i Halmstad.

Schelde Highway som opereras av rederiet K-Line.

Laholmsbukten ligger rofull.

Donald Trumps profil misstar vi oss inte på…

JAG ÄR…

 

 

 

 

…just nu…kl 1200 lördag…

 

 

 

 

 

 

 

 

…eller då du läser detta, sysselsatt med att flyga hang
på Hovs Hallar.

Jag ska tala om hur det gick sen.

 

 

 

Här kommer en liten update…

 

 

 

Som utlovat kommer lite bilder från den fina
flygupplevelsen från Hovs Hallars Platå.

Aldrig kunde jag tro, att vädret för hangflyg skulle
bli så bra. Det var växlande molnighet och vind
ca 5 m/sek nord med bitvis dragning till nordväst.

Förutom jag med min modell fanns det två skärmflygare,
som passade på att få lite flygtid.

Bitvis fanns det en stark kantrotor och topprotor, vilket jag
påpekade för skärmflygarna. En av de två upplevde problem,
då de balanserade innan start, vilket bilderna visar.

Jag monterade min Hobby, gjorde mig beredd med preflight
koll. Då jag upptäckte till min fasa, att mitt ena skevroder
stod stilla…

Roligt att se sådant, då man står vid kanten flygsugen utan
gräns…

Men jag gjorde så, att jag kopplade ur sladden till det
stillastående rodret, tejpade fast rodret i vingen och flög
med ett skevroder och sidoroder.

Det var inga problem att flyga med sidoroder och bara
ett skevroder . Problem
kunde det bli,  då jag skulle landa,
då jag inte hade möjlighet
att aktivera mina bromsar.

Lyftet var som det brukar under dessa omständigheterna
perfekt. Att klättra högt var bekymmersfritt.

Efter 1.5 timma i luften beslöt jag att landa. Eftersom jag
inte kunde bromsa, gällde det att planera landningen
oldstyle…Alltså flyga medvindslinje, bas och final.
Flyger man så, finns det tid att malla ner sig till lagom höjd.
en liten press på mig var att tre kommersiella piloter stod
och kollade min landning…

Landningen gick som i smält smör och föranledde kommentaren
från en av Maerskpiloterna: Ja,  men det var en smuk landning…

Hemkommen visade  det sig, då jag kollade mitt stillastående
skevroder, att problemet var att skruven till skevroderoket
var för löst dragen….slarv.
Jag drog den, kollade rörelser
och ändlägen och det blev perfekt.

Jag kunde dragit skruven ute vid hanget…men jag hade inte med
mig tillräckligt liten skruvmejsel så…det blev en adekvat lösning
dikterat av omständigheterna i alla fall.


Förr i tiden, på hangstenåldern, då hade vi med en halv
hobbyverkstad ut då vi flög…men det var,  när vi var unga
och starka.

Härligt att vara hemma efter och minnas flygningen och
erfara jag fått massor av frisk luft, upplevelser och sol.

Dessutom, som vanligt vill jag säga, passerade mycket
turister förbi, där jag flög.

Bland annat en stor flock danskar, som där det visade sig
i en familj,  att sönerna, två stycken och fadern alla var
piloter i Maersk Air.

Roligt att prata med kunniga och intresserade personer.
Jag gjorde allt,  för att de skulle börja med modellflyg…

Här kommer lite bilder.

 

 

 

Havet som jag såg det vid ankomsten.
Ca 5 m/sek vilket du kan se,  genom att vågorna inte bryter.
Det vita skummet är från den nordgående strömmen
då den passerar näsan på Hovs Hallar.

En skärmflygare från Torekov, som arbetar som drönarpilot professionellt.

Uppdrag av skärm

Sen gäller det att jobba sig framåt.

Tills det är dags att ta steget ut i luften.

Ibland blir höjd en bristvara…

Jaha, då ska vi balansera…

…kanske topprotorn ställer till det…

…ändå kan jag ju egentligen…

…men inte nu.

Vårdkase i Harplingetrakten ?

Just vid touchdown från nosen på  min “HOBBY”.

NÅGOT MÅSTE JAG JU…

 

 

 

 

 

…ladda upp ,

därför en hemsida eller blogg…

 

 

 

…där inget nytt kommer upp, det är garanterat döda ankor
för eventuella besökare.

Så jag grävde på min YouTubesida.

Vi har,  som många,   just firat Nyårsafton.

Med blixt och dunder vid 12-slaget tillsammans med flera
hundra personer på Galgberget Halmstad.

Där vi njöt av fyrverkerierna. Undrar hur mycket pengar
människor har köpt pyroteknik för, som bildligt talat  gick
upp i rök med rakethastighet

Efter allt blixt och dunder blev det dagen efter en promenad
vid havet. Där tystnaden rådde.
Det var vindstilla.

Det timida kluckande vågskalpet i strandkanten är avstressande.

Lyssna du själv och ta lugna andetag.

Nu ska jag ut och modellflyga, därför  väderläget i dag fredag
kl 1000 är gynnsamt…lite vind och uppehåll.

                                                                                                   God  Fortsättning !

Uppdatering:

Det blev en fin flygdag med min
lilla elseglare, 345 gram… Noll vind och bra sikt.
Så enkelt allt är med en liten och lätt elseglare !
Hade en gammal Key-Chainkamera ombord.
Jag är imponerad av vad den klarar.

 

 

 

 

 

 

STÖRSTA UTMANINGEN FÖR MIG UNDER 2017

 

 

 

 

 

 

Det var då min trogna HyperAva fick ett eget liv.

 

 

 

 

 

 

 

Ibland händer sådant, som i princip inte ska kunna hända.

Men, som politiker säger: Vi kan inte gardera oss mot allt.
Det gäller även, vad jag gör personligen.

Alltså, jag var som vanligt, eftersom det var synnerligen
fina förutsättningar för
termikväder, på plats 10 km
sydost Halmstad i det halländska
jordbrukslandskapet
för att flyga med min Ava.

Då jag är en morgonpigg person,  var jag startberedd redan
klockan 0900

Naturen runt omkring utgjordes av stora fält med mogen säd,
enstaka träd och ett par
10-kilovoltsledningar på höga
stolpar,  som stod som gränsvakter.

Vädret var solsken, inga moln och mycket svag vind från ost.
Den svaga
ostliga vinden var resterna av landbrisen,
som drog sin sista
suck på morgonen.

Det fanns goda möjligheter för torrtermik, eftersom det
var solsken. Väderutsikten hade lovat inversion på 1200 m,
men det är inget problem för oss modellsegelflygare.

Här kan du fördjupa dina kunskaper om inversion.

Senare under dagen skulle, med hjälp av solen, sjöbrisen dra
igång vid 13-tiden åt andra hållet.

Min Ava, nyrenoverad efter lång och trogen tjänst, laddad med
ny Picolario, GPS-caller och logger, låg på marken
klar att
erövra skyarna.

Flygstolen från Biltema stod beredd, laddad med en vattenflaska,
för där jag flyger,
får man lova att sitta att flyga, då här inte
finns  några AFFOV. (AuktoriseradeFlygFältsOrdningsVakter).

Så allt borde vara klart för flygning. På med min
JR-radio, slå på mottagaren i Avan och mottagaren för
telemetri från modellen
och koll av roder och funktioner.

Roderna fria och fulla roderrörelser och kontroll
av de aerodynamiska bromsarna. En rutin som jag utför
och som sitter kvar sen min fullskalatid.
En bra försäkring…

Allt var i ordning och jag startade med sinnet sprängfyllt
av förväntan inför dagens flygning.

Jag startade Avan med ett gargantuelskt handkast och
mina Ava klättrade förväntansfullt.
Själv retirerade jag mot min flygstol, för att kunna sittande
njuta av min modells flygande då plötsligt…

…med modellen på 50 m höjd njutandet abrupt  förbyttes i, kan vi kalla
det,  skräck
och överraskning.

Vad hände,  som förändrade förutsättningarna för en förväntad
fin flygupplevelse ?

Jag fick en  spänningsvarning för sändaren via en audiosignal,
vilket bekräftades vid en snabb blick mot displayens
voltmeter. Voltmeterns värde räknade  snabbt ner på displayen,
så nu gällde det att agera snabbt och rätt.

Goda råd var  inte bara dyra, de var superdyra med tanke
på, vad  jag investerat i modell och tillbehör.

Alltså gällde det att handla på bästa sätt. Jag stängde
motorn
och fällde ut bromsarna. Modellen svängde jag
snabbt, tryckte bort höjd och planerade en landning,
så fort det överhuvudtaget lät sig göras.

En viss lättnad inställde sig,  då min Ava tycktes göra,
det jag ville, vilket var att landa.

Men enligt Murphys Lag hände följande. När jag  hade
Avan 3-5 m över marken, då slocknade sändaren totalt…
Helt dött. Finito. Dead in the water.

Ok tänkte jag, det är inga problem, för jag har ju programmerat
Fail-Safe på den.


Men det visade sig,  att mitt eget minne var alltför kort.

Mindre än ett dygn…för kvällen före denna flygning hade jag
suttit hemma och programmerat om modellminnet.
Då jag hade glömt att ställa in Fail-Safe, som jag vill ha det…

Min glömska manifesterade sig brutalt som ett slag i solarplexus,
för inte gick modellen i förväntad modellräddande  Fail-Safe !

Ungefär en meter över den hägrande kornåkern, drog
motorn på
lite gas, just så mycket så modellen kunde
smyga iväg i en svag stigande sväng.

Min första tanke var: Detta är inte sant !

Roderna stod i neutralläge och bromsen hade åkt in.
Den Fail-Safe jag hade, var en defaultinställning.

Trots sändaren var död,  försökte jag reflexmässigt styra.
Naturligtvis fullständigt meningslöst. I ett stressat läge
för sin modell, då utför man som pilot invanda åtgärder,
även om de nu kan tyckas inadekvata. Det är den förlängda
märgen,  som styr mitt beteende under svår stress.

Avan flög stabilt i en svag vänstersväng under sakta stigande.

Jag drabbades av skräck och ånger, då jag tänkte på,
vad
som skulle kunna hända. Smäller jag modellen…
…ganska troligt.
Flyger den bort, det var också en möjlighet.

Mina binjurar gick troligtvis på högvarv nu och producerade
adrenalin. så det stack i kroppen.
Man kan väl säga att min kropp gick in i beredskapsläge för
en nödsituation.

Dock var en bortflygning inte lika skräckfylld som en krasch.
Flyger den bort,  kan jag ringa GPS-callern och få koordinaterna,
så jag kan komma åt min förlorade Ava

Ekonomiskt for också de tankarna genom min skalle.
Ska jag bli
av med en dyr och trogen modell ?

För 15 år sen kunde man ta en smälld eller förlorad modell
på hemförsäkringen, men de tiderna är förbi.

Min Ava klättrade sakta under motorgång i stora cirklar.
Gode Gud tänkte jag, låt den inte flyga bort. Låt den
inte heller få termik.
Jag tyckte,  att aldrig har väl min Ava flugit så stabilt,
som den gör nu..

Har jag haft en modell så länge som min Ava och flugit
den 650 timmar i termik, då får jag en känslomässig
relation till min modell. Ett Hejdå  blir således  ännu svårare.

Som tur var, det var ingen vind, så modellen låg och
flatsvängde på 100
m höjd fortfarande över min pilotplats.
Hade modellen drivit iväg, hade jag naturligtvis satt mig
i bilen och följt efter. Tursamt nog känner jag omgivningarna
väl och vet, vad där finns av vägar.

Så för mig återstod inget annat än att lyssna på min vario-
meter, som glatt pep och indikerade ett svagt stig.
Varje varv min Ava flög steg den ca 5 meter.

Var 50. m talade höjdmätaren om höjden, vilket kändes
som ännu en spik i raden på modellens kista.

Det var tur,  jag varit så morgonpigg och startat redan vid
9-tiden, då inte termiken kommit igång med riktigt
kry korkverkan än.

Acken i modellen var ny Kokam-LiPo med 4,6 Ah kapacitet,
så motorn skulle kunna mala på i minst 20-30 minuter.
Det skulle kunna bli 3-400 m höjdvinst, med alla dess
implikationer.

Min fantasi rusade i expressfart mot ett worstcase scenario.
Det var, att
se modellen flyga med 120 km/timman in i
framrutan på en bil på vägen
och orsakande allvarliga
skador på personer och fordon.

Men jag är fatalist, så det som sker, det sker. Denna
händelsen
var för övrigt för mig  en Déjà vu upplevelse.

Jag hade upplevt nästan samma situation 11 år tidigare
med en 3 -m Ava. Som flög in i en buske under Fail-Safe
och strippade den fina OraLighten,  så det hängde något,
som liknade girlanger efter vingarnas klädsel  i grenarna.

Kanske det skulle  gå bra denna gången ?

En tanke, som flög genom huvudet  var,  att jag kanske
skulle
ha utrustat mig med en luftvärnskanon, så jag kunde
skjutit bort
Avan ur skyn på dess solitära resa eller med en
Stinger ?

Frågan, vilken låg och gnagde var ju,  varför denna situationen
med sändarens död inträffat ?

Jag kom med den ena förklaringen efter den andra för
mig själv, som avlägsnade sig  längre och längre bort från
realiteterna,
därför jag försökte desperat att få en rationell
förklaring varför…

Det var också ett sätt att lätta på den psykiska stressen.
Att tänka mer eller mindre logiskt hjälper till att  skingra
tankarna på det just då primära och uppenbara.

Under modellens senaste varv dök ett hopp upp vid horisonten.
Min Avas svängradie hade minskat och bankningen hade
ökat. Allt detta som ett troligt resultat av en störning från en
släppande termikblåsa från kornåkern.

Mitt hopp började tändas, då jag hörde från Picolarion,
att stiget avstannade.
Aldrig har väl variometerns dova sjunksignal glatt mig
mer än vad den gjorde  nu.

En sakta porlande glädje började stiga hos mig, som om
du skakat en flaska nattstånden Pommac. Kanske allt
inte
är förlorat ?

Nu låg min modell i en brantare sväng och hastigheten hade
ökat. Jag tänkte, jag bryr mig inte om, ifall Avan går i bitar,
bara jag få ner den och får tillbaka min modell.

Samt det viktigaste av allt var,  att den inte skadar person
eller egendom.

Jag gick upp på en liten kulle för att kunna följa  min modell
med blicken,
då den sakta svängde sig ner och nu under
något flatare svängar.

Det spelar ingen roll,  hur den svänger, tänkte jag,  bara den
förlorar höjd !
Det var tur,  att min Ava är så fint trimmad, att den friflyger
utan att vilja ägna sig åt aerobatik. Den bara gled stabilt.

Det fanns två orosmoment förutom bortflygningen.
Det var en mindre sjö och två grusvägar.

Sjön skulle kunna  innebära en simtur för mig, men det
var inga problem. Jag är inte rädd att hoppa i en sommarvarm
sjö, efter att jag simmat bland isflaken i hamnen
i Oceanhamnen i Halmstad efter en Blue Phoenix, som
behagat landa i vattnet. Tycker du jag är galen ?
Kanske…men jag skulle aldrig kunna lämna en modell åt
sitt öde, så länge den är synlig för mitt öga !

Problem kunde det bli för elektroniken. Men av erfarenhet
vet jag,  att elektronik kan klara ett dopp i sötvatten.
Det gäller
bara att slå av strömmen,  så fort det är möjligt.

Landar jag i saltvatten är det kört. Saltvattnet går som elektrolys
och det gör,  att kretskorten ser ut som en övermogen ädelost,
om spänningen är på.

Att slå ner på en hård grus- eller asfaltväg är heller ingen höjdare,
men sannolikheten för detta var inte speciellt stor.

Mina goda Ava fortsatte mot marken med flyghastigheten
60 km/timman under hyfsat kontrollerade former.

Det kan gå vägen, tänkte jag. Jag kanske har tur och får ner den.
Hoppas bara det inte släpper en termikblåsa, som påverkar min
modell,
så den börjar stiga igen.

Jag försökte visualisera, hur modellen skulle bete sig,
om den slog ner 
på vägen, i sjön eller i kornåker.

Min slutsats var, att allt var bättre än att flyga bort.

Slutligen närmade sig Avan marken i en ännu brantare sväng,
med sin vänstervinge
hängande.
Jag bad till alla högre makter att måtte den landa nu…

Den tycktes tveka 5 m över marken, då sjunket stannade av,
vilket
gjorde mig svett av oro. Betänk att motorn gick på kvarts-
gas hela tiden.

Men till slut beslöt sig Avan, att den var  mogen för markkontakt.

Avan skulle komma att landa i en mogen kornåker.
Vilket jag tacksamt noterade, då det kunde
garantera ett hopp om
ett fortsatt flygliv för min trogna modell.

Avan slog i kornåkern med vänstervingen först med ca 60 knutar
i en vänstersväng.

Ett lite gult moln uppstod vid nedslaget som en  avslut på sin egen
odyssé och samtidigt upplevde
jag som piloten en stor lättnad.

Min tanke var,  att vilken tur jag hade,  som fick ner min
modell ! Det var en rent ut sagt nästan andlig upplevelse !

Om den var hel, var det ju kanske Försynen, som varit med mig.

Jag promenerade, eller ska jag erkänna, småsprang bort till åkern,
gick mellan kornraderna mot
min modell. Ingenting syntes av Avan,
men jag hörde
propellern kraxande tugga i kornet.
Modellen låg gulbrunpudrad i säden och såg vid en första anblick
ut att vara oskadd.

Av med huven och isär med sladdarna, så propellerns hysteriska
flappande upphörde.

Jag höll upp modellen och gjorde en snabb besiktning av
eventuella skador.

Det enda jag såg, var ett litet hål i stabben. Troligtvis då
kroppen gjorde en form av groundloop,  då vingspetsen
tog i kornet och kroppen sväng runt som en hävarm
med stabben, som slog i sädesstråna.

Jag tänkte,  att detta måtte vara ett lågt pris jag betalade,
för vad som
kunde blivit kostnaden för en total utförsäljning !

Tillbaka till min pilotplats och om jag säger jag var glad eller
upprymd, så är det en grav underskattning , av de känslor jag
var uppfylld av. Jag var bara så glad !

När jag samlat tankarna, demonterat och var på väg hem
funderade jag på frågan: “Varför” ?

Hemkommen monterade jag isär sändaren, tog ut acken,
som var en
LiIo-acke. Acken visade 3.8 Volt. Borde visat 7-8 volt.

Alltså dissekerade jag acken. Ett nästan förväntat resultat
att en cell var kass. I stort sett noll volt. Då jag delade
cellerna steg spänningen till nominalspänning,  men
så fort jag seriekopplade och belastade, så sjönk
spänningen i acken 7.8 volt till i stort 3 volt.

Jag monterade in passande LiPo-celler med kapaciteten
3.6 Ah.

Kontroll av sändare och räckvidd visade, att allt var ok.

Sedan upp med modellen på bordet och en noggrann
programmering av Fail-Safe med de roderutslag, jag vill
ha.

Fail-Safen programmerade jag,  efter att jag flugit med
trimmarna i det läget jag vill ha sido- och höjdroder
inställda. Alltså att modellen glider fint i en svag sväng
med avslagen motor och aktiverade fulla aerodynamiska
bromsar.

Så min Fail-Safe inställning är: Noll motor, full broms,
lite höjdroder och mycket lite sidoroder.

Vid provflygning slog jag av sändaren, efter att jag provat
att sändare och mottagare binder snabbt utan problem,
för att kolla hur modellen flög med Fail-Safe aktiverat.
Allt fungerade perfekt. Modellen gick in i förinställt
läge med servona och modellen band omedelbart, efter
jag slagit på sändaren

Jag kan inte tillräckligt poängtera, hur viktigt det är
att på elseglare vara noga med att programmera
ditt Fail-Safe läge. Att ha det rätt inställt, kan avgöra
vara eller inte vara för din modell.

Låt mig tala om för dig, att jag kände mig totalt
hjälplös, då Avans motor drog igång på ett par meters
höjd. Min första tanke var, att det kan inte vara sant.
Det kändes på något sätt orättvist, när jag ändå fått
ner modellen i grässtråhöjd och dess motor drog igång.

Känslan av att intet kunna göra var överväldigande.
Det var samma känsla jag skulle haft, om jag satt
mig på en bänk på en perrong i stället för i en kupé
och sett tåget försvinna i fjärran, som jag egentligen
skulle rest med…

Upplevelsen då modellen lyckligt återvänt till
Terra Firma var också
en stor upplevelse. Man kan säga
som boxaren: “Saved by the bell”….

Jag har inga bilder från detta äventyr, då jag var alldeles
för stressad för att fotografera.

Egentligen är det märkligt, att inte mer oväntat inträffar
för mig, med tanke på hur mycket jag är ute och flyger.

Jag menar sannolikheten borde vara större för plötsliga
osannolikheter då,  om vi använder det klassiska
sannolikhets-
begreppet: Sannolika/Möjliga

eller Gynnsamma/Möjliga.

Nu förstår du vad jag menar.

Modellflygare brukar inte berätta om sina misslyckanden,
men detta bjuder jag på.

Moralen i denna historia skulle kunna vara att:

Man behöver inte ha tur alltid, då man flyger,
men man får inte ha otur var gång heller…